1992/93
RR7
Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av det statliga
stödet till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö.
Granskningen har avsett om regeringen och myndigheter följt be-
stämmelserna om lokaliseringsstöd, vilken information riksdagen ött,
om Saab-Scania behandlats gynnsammare än andra företag och om
reglerna för återbetalning av lokaliseringsstöd är alltför oklara. Vidare
har granskats hur försäljningen av Kockums AB till Saab-Scania har
gått till och de statsfinansiella verkningarna av Svenska Varvs försälj-
ning av Kockums AB med ackumulerade förlustavdrag till Saab-
Scania och av investeringsfondsfrisläppet på 12,5 miljarder kronor.
Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten (1992/93:2)
Statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö. Rapporten har remiss-
behandlats. Rapporten och en sammanfattning av remissyttrandena
finns i bilaga till denna skrivelse.
Under senare delen av 1970-talet drabbades Malmöregionen av flera
strukturkriser i skyddade branscher (teko-, gummivaru-, byggmaterial
och varvsindustrin). Under åren 1970—1979 minskade således de
sysselsatta i Malmö kommun med ca 9 000 och arbetslösheten var år
1980 ca 2 procent högre än riksgenomsnittet. Ar 1986 var motsvarande
andelar 4,0 procent resp. 2,5 procent. I Malmöhus län var arbetslöshe-
ten något mer liknande riksgenomsnittet.
I december 1985 beslutade dåvarande Svenska Varv AB att lägga ner
produktionen av handelsfartyg vid Kockums AB i Malmö. Nedlägg-
ningen beräknades beröra mer än 2 000 personer. För att mildra
effekterna av denna nedläggning presenterade regeringen i februari
1986 ett "paket" av åtgärder, i vilket ingick bl.a. en principöverens-
kommelse med Saab-Scania AB om att etablera en ny bilfabrik i
Malmöområdet. Saab-Scania fick då löfte dels om lokaliseringsbidrag
på 200 000 kronor för varje ny sysselsatt i Malmöregionen, dels om
investeringsfondsfrisläpp på 12,5 miljarder kronor för investeringar i
Malmö eller i övriga delar av landet. Under våren 1986 informerade
1 Riksdagen 1992/93. 2 saml. Nr RR7
Rättelse: Förslaget nummerändrat från RR6 till RR7
regeringen riksdagen om dessa åtgärder och hemställde om ett lokali-
seringsbidrag på 414 mkr till Saab-Scania på ett särskilt anslag. Riksda-
gen biföll regeringens hemställan.
I juni 1986 kom Saab-Scania överens med Svenska Varv om köp av
aktierna i Kockums AB. I regeringens överenskommelse med Saab-
Scania ingick att Saab fick förköpsrätt till tomtmarken på Kockums
AB. Villkor och pris skulle dock avgöras i förhandlingar mellan
Svenska Varv och Saab-Scania. Köpesumma och andra köpevillkor har
inte offentliggjorts.
Saab-Scania ansökte i december 1986 om lokaliseringsstöd för en
planerad bilfabrik på Kockums varvsområde i Malmö. Den 25 juni
1987 fattade regeringen beslut om lokaliseringsbidrag till Saab-Scania
på 154 mkr. Villkoret för bidraget var att investeringen skulle medföra
770 nya och varaktiga arbeten. Detta villkor har inte uppfyllts av
Saab-Scania. Monteringsdelen av fabriken togs visserligen i bruk under
våren 1990. Men i februari 1991 offentliggjorde Saab Automobile AB
(hälftenägt av Saab-Scania och General Motors) nedläggningen av
bilfabriken i Malmö. I juni samma år lämnade de sista arbetstagarna
fabriken.
1992/93:RR7
I rapporten konstaterar revisorerna att Saab-Scania i samband med
investeringen i Malmö erhållit finansiella förmåner för ca 750 mkr
eller ca 1 mkr per nytt sysselsättningstillfälle. Förmånerna har bestått
av ett lokaliseringsbidrag på 154 mkr och skatteminskningar på ca 400
mkr till följd av frisläpp av investeringsfonder resp, ca 200 mkr på
grund av erhållna förlustavdrag i Kockums AB. Saab-Scania har såle-
des fått ungeSr hälften av den totala investeringen i Kockumfabriken
på 1 450 mkr finansierad via staten och via en förmånlig affär med ett
statligt företag. Sammantaget har Saab-Scania enligt revisorernas upp-
fattning därmed fått ovanligt stora subventioner för en regionalpolitiskt
motiverad investering, särskilt som den skett i en storstadsregion mitt
under en högkonjunktur.
Regeringen informerade som tidigare nämnts riksdagen om planera-
de åtgärder vid nedläggningen av fartygsproduktionen vid Kockums
AB i proposition 1985/86:120 om vissa varvsfrågor m.m. och i tilläggs-
propositionen 1985/86:125 hemställde regeringen om ett lokaliserings-
bidrag på 414 mkr till Saab-Scania på ett särskilt anslag. Detta belopp
avsåg en planerad komplett bilfabrik i Malmöregionen. Endast etapp
1— monteringsdelen av bilfabriken—kom dock till stånd. Lokaliser-
ingsbidraget till Saab-Scania blev därför bara 154 mkr. Riksdagen
biföll med bred majoritet regeringens hemställan (AU 1985/86:18).
I ovan nämnda propositioner återfinns dock ingen beräkning av de
totala kostnaderna för staten av stödet till Saab-Scania. Det saknas
också beräkningar av hur stort subventionsvärdet är av investerings-
fondsfrisläppet på 12,5 miljarder kronor. Inte heller nämns att Saab-
Scania av regeringen fatt förtursrätt till Kockums tomt i Malmö.
Någon analys av vad detta kunde medföra för begränsningar för
Svenska Varvs del i kommande förhandlingar och konsekvenser för
statskassan återfinns inte heller i propositionerna.
Riksdagen har vid flera tillfällen påtalat vikten av att administrativa
och ekonomiska konsekvenser av utrednings- och lagstiftningsförslag
är ordentligt genomlysta innan de föreläggs riksdagen. Frågan om
konsekvensanalyser har t.ex. flera gånger behandlats av konstitutions-
utskottet, senast i betänkandet 1990/91 :KU30, där KU framhåller vik-
ten av att lagförslag är väl övervägda och att konsekvenserna av dessa
är överblickbara. KU beredde också övriga utskott tillfälle att yttra sig
över förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i proposi-
tioner avlämnade under samma år. I sitt yttrande (1990/9l:NU3y)
påpekar näringsutskottet att det finns behov av konsekvensanalyser
även i propositioner som avser t.ex. organisationsfrågor, riktlinjer för
viss verksamhet etc.
Bland remissinstanserna framhåller Malmö kommun att projekt av
denna storleksordning bör prövas och genomlysas med stor öppenhet
och med känsla för ekonomiska realiteter. Expertgruppen för regional
utveckling (ERU) hävdar att det är synnerligen viktigt att de projekt
som får statsstöd har varit föremål för en grundlig analys vad gäller
olika antaganden, som det förväntade resultatet är beroende av. Seriösa
undersökningar av en industrisatsnings långsiktiga möjligheter är dess-
utom än mer nödvändiga i fråga om konjunkturkänsliga verksamheter
som t.ex. biltillverkning, påpekar ERU.
Mot denna bakgrund vill revisorerna starkt understryka behovet av
konsekvensanalyser. Sådana analyser bör regelmässigt ingå i alla reger-
ingsförslag av viss storleksordning till riksdagen. Däri bör också ingå
en grundlig undersökning vad gäller olika antaganden, som förväntade
resultat och kostnader är beroende av.
I rapporten konstateras att bestämmelserna i förordningen (1990:642)
om regionalpolitiskt företagsstöd (tidigare SFS 1982:677) lämnar ut-
rymme för regering och myndigheter att anpassa stödvillkor och
kontrollåtgärder efter aktuell situation för inblandade företag. Efter
hand har dock etablerats en praxis i fråga om stödvillkor m.m.
Bestämmelserna lämnar således möjligheter att ta hänsyn till särskilda
omständigheter. I rapporten konstateras emellertid att det är viktigt
med konsekvens i de beslut som fattas på området. Om avsteg skall
göras från praxis eller "normalfallet" bör särskilda skäl föreligga.
Av granskningen som redovisas i rapporten framgår att Saab-Scania
kan anses ha fått en mer gynnsam behandling än andra företag i fråga
om vad som är stödberättigad verksamhet och vad som skall benämnas
nya arbetstillfällen, när stödet skall utbetalas och i fråga om krävda
säkerheter. I dessa avseenden har regeringen valt de för staten mer
1992/93:RR7
dyrbara alternativen. Värdet för Saab av tidigarelagda utbetalningar
kan t.ex. enligt rapporten skattas till minst 10—15 mkr. Vidare har
regeringen genom att tidigarelägga sista utbetalningstillfället påskyndat
avskrivningen av bidraget. Därmed har Saab sluppit betala tillbaka
halva bidraget och staten kan ha gått miste om 77 mkr.
Regeringen har slutligen också krävt avsevärt lägre säkerheter från
Saab-Scania. I rapporten skriver revisorerna att samhället inte kan utgå
ifrån att etablerade storföretag bättre uppfyller syfte och villkor för
stödet. I flera fall har stora företags verksamheter lagts ner i regioner
med sysselsättningsproblem. Säkerheter är visserligen inte någon garan-
ti för att staten kan återfå dessa medel. När ett stödföretag får ekono-
miska problem kan emellertid staten vara med i diskussionerna kring
vad som skall göras. Av dessa skäl är det viktigt att säkerheter för fulla
bidragsbeloppet tas ut. Samma krav bör därför ställas på alla företag
som får lokaliseringsbidrag. Några särskilda skäl att inte tillämpa
"normalprincipen" i ovan angivna avseenden har enligt revisorerna
inte funnits.
Bland remissinstanserna ser Centrum för regionalvetenskaplig forsk-
ning i Umeå (CERUM) den ovanligt generösa användningen av lokali-
seringsstödet i aktuellt fall som ett problem och instämmer i revisorer-
nas synpunkter. Även ERU instämmer i rapportens uppfattning att en
mer försiktig hantering av gällande bestämmelser är att föredra. En
sådan hantering bör gälla såväl stora som små företag. Att vid upprepa-
de tillfällen göra avsteg från gällande praxis kan på sikt komma att
undergräva respekten för de regler på vilka stödet vilar.
Sveriges civilingenjörsförbunds (CF) principiella uppfattning vad gäl-
ler svensk industripolitik är att en allmän restriktivitet skall gälla för
statliga subventioner. Vidare anser CF att i de fall subventioner sätts in
måste de villkoras till tydliga åtaganden för mottagaren. Villkor och
återbetalningsregler måste dessutom redovisas offentligt. CF anser slut-
ligen i sitt yttrande att revisorerna i sin rapport pekar på flera punkter
som aktualiserar en allmän översyn av rutiner och regler för statliga
stöd.
Expeditionschefen i Näringsdepartementet påpekar i frågan om Saab-
Scania kan anses ha fått en mer gynnsam behandling än andra företag,
att situationen vid beslutstillfållet kan vara sådan att den medför behov
av mer långtgående insatser än annars eller av att snabbare eller på ett
mera genomgripande sätt få till stånd en strukturomvandling — såsom
i detta fall — för att förbättra sysselsättningssituationen i Malmöregio-
nen.
NUTEK lämnar inledningsvis i sitt yttrande en beskrivning av han-
teringen av det aktuella stödet som i allt väsentligt överensstämmer
med beskrivningen i rapporten. Verket konstaterar vidare att beslutet
om stöd inte strider mot förordningen, men att det innehöll villkor,
som gav Saab-Scania AB vissa fördelar, om man jämför med praxis i
den reguljära stödhanteringen. Det gäller formerna för utbetalning och
kravet på säkerheter. Enligt verket bör dessa avsteg från praxis dock
bedömas som marginella.
1992/93:RR7
Här vill revisorerna anföra följande. De kostnader Saab-Scania haft
för sin bilfabrik kom 1 — 2 år senare än tidpunkten då företaget fick
tillgång till lokaliseringsbidraget. Någon särskild anledning att i detta
fall betala ut medlen långt innan de skulle användas för investeringar
kan inte revisorerna urskilja. Ännu mindre anledning finns till detta,
då staten därmed troligtvis gått miste om ca 90 mkr. Detta kan inte
anses vara en försumbar summa i sammanhanget. Revisorerna anser
därför att regeringen och NUTEK regelmässigt bör redovisa om sär-
skilda skäl finns att frångå praxis eller "normalprincipen" i beslut om
lokaliseringsbidrag. Då särskilda skäl inte kan anges bör praxis eller
"normalprincipen" gälla.
I rapporten konstateras att Saab-Scania, i och med nedläggningsbeslu-
tet, inte uppfyllt löftet om varaktig sysselsättning på bilfabriken i
Malmö. Frågan är då om företag i likhet med Saab-Scania skall betala
tillbaka lokaliseringsbidraget eller inte. Enligt gällande riktlinjer för
stödet (prop. 1978/79:112) skall inte en strikt prövning göras, där
avskrivning sker endast om den faktiska sysselsättningsnivån överens-
stämmer eller överträffar den planerade. Avskrivning kan ske även om
planerade sysselsättningsmål inte har uppfyllts, t.ex. på grund av orsa-
ker utanför företagets kontroll.
Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) praxis är att företag
som lägger ner verksamhet för vilken lokaliseringsbidrag utgått skall
betala tillbaka dessa medel. NUTEK har stöd för detta i bestämmelser-
na i SFS 1982:677, 35 §. I rapporten fann revisorerna NUTEK:s
tolkning rimlig. Att verksamhet som fatt stöd kan läggas ner — med
hänvisning t.ex. till marknadsskäl — utan att påläggas återbetalnings-
krav, skulle väsentligt urholka samhällets möjligheter att kräva tillbaka
utbetalade bidrag.
Enligt uppgifter från NUTEK har företag som fått återbetalningskrav
ställt frågan varför de skall betala tillbaka sina lån, om företag som
Saab-Scania inte kommer att behöva göra detta. Om regeringen biföll
Saab-Scanias överklagande befarade revisorerna i rapporten att ett
prejudikat etableras som i värsta fall kan leda till att den framtida
respekten för statliga lånevillkors uppfyllnad raseras och att systemet
med återbetalningskrav i praktiken slutar att fungera. Remissinstanser-
na håller med om eller har inget att erinra mot denna slutsats.
Sedan rapporten offentliggjorts har regeringen beslutat att Saab-
Scanias överklagande inte skall godtas. Därmed torde respekten för
statliga lånevillkors uppfyllnad bibehållas.
Emellertid kvarstår en oklarhet i reglerna för återbetalning av
lokaliseringsbidrag i förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt fö-
retagsstöd. Det gäller i vilka situationer krav på återbetalning kan ske.
Under det senaste decenniet har över 3 miljarder kronor utbetalats i
lokaliseringsbidrag av NUTEK eller regeringen. Därtill har länsstyrel-
serna beslutat om bidrag i lika stor omfattning. Mot denna bakgrund
anser revisorerna att det är viktigt att det finns tydliga regler för
1992/93 :RR7
återbetalning. Därför föreslår revisorerna att regeringen ser över reg-
lerna för återbetalning i förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd.
Revisorerna kan konstatera att en rad andra insatser också ingick i
regeringens åtgärdspaket för Malmöregionen — förutom lokaliserings-
bidrag till Saab-Scania och löfte om investeringsfondsfrisläpp. Det
gäller t.ex. insatser för småföretagsutveckling, forskning och utveck-
ling, infrastruktur, direkta företagsinsatser, arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder, ombyggnad av järnvägsvagnar vid Kockums AB m.m. De
beräkningsbara kostnaderna för dessa insatser skattas i NU 1985/86:34
till ca 435 mkr. Tillsammans med de finansiella förmåner Saab-Scania
erhöll, blir statens stöd till Malmöregionen ca 1,2 miljarder kronor.
Jämfört med de ordinarie regionalpolitiska insatserna år 1986/87 på ca
1,3 miljarder kronor (exkl. lokaliseringslån) får detta enligt revisorer-
nas mening anses vara en ovanligt stor summa.
Revisorerna kan också konstatera att statliga stödpaket — som t.ex.
Malmöpaketet — till regioner och orter med plötsligt uppdykande
stora strukturella omställningsproblem blev ett nytt inslag i regionalpo-
litiken under 1980-talet. Därmed frångicks principen om att de regio-
nalpolitiska medlen skulle fokuseras på insatser i särskilt avgränsade
geografiska områden med stora strukturella utvecklingsproblem för att
därigenom skapa en bättre balans i ett långsiktigt perspektiv. Inte bara
Malmö utan även flera andra orter och län utanför det regionalpolitis-
ka stödområdet har fått omfattande stöd.
Bland remissinstanserna har Centrum för regionalvetenskaplig forsk-
ning i Umeå (CERUM) tagit upp denna fråga. Oavsett om resultaten av
ett sådant tillfälligt stödpaket blir goda eller verkningslösa för den
berörda orten/regionen, skriver CERUM i sitt remissyttrande, bidrar
de till att urvattna möjligheterna att utnyttja den regionalpolitiska
medelsarsenalen för att påverka landets regionala struktur. Det kan
också ur principiell synvinkel betraktas som tveksamt att använda
lokaliseringsbidrag till en bilfabrik i en storstadsregion med landets
gynnsammaste transportläge gentemot den stora västeuropeiska mark-
naden. Det totalt sett begränsade regionalpolitiska anslaget får därmed
enligt CERUM en anmärkningsvärd intern slagsida.
I likhet med CERUM vill Riksdagens revisorer påpeka risken för att
den regionalpolitiska arsenalens möjligheter att påverka landets regio-
nala struktur urvattnas om en rad krispaket av tillfällig natur delas ut i
t.ex. storstadsregioner. Revisorerna anser att det i vissa situationer kan
finnas skäl för tillfälliga krispaket. Men revisorerna vill samtidigt
betona vikten av restriktivitet vid beslut om att införa sådana paket.
1992/93 :RR7
1992/93 :RR7
Riksdagens revisorer hemställer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört med anledning av den genomförda gransk-
ningen angående
1. konsekvensanalyser,
2. hantering av lokaliseringsbidrag,
3. avskrivnings- och återbetalningsregler
4. tillfälliga krispaket.
Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har
deltagit revisorerna Alf Wennerfors (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Orring
(fp), Anders G Högmark (m), Sten-Ove Sundström (s), Margareta
Gard (m), Åke Carnerö (kds), Maja Bäckström (s), Leif Bergdahl
(nyd), Lennart Brunander (c), Bengt Kronblad (s) och Marianne
Carlström (s).
Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen
Åke Dahlberg, utredningschefen Margaretha Stålfors och revisionsdi-
rektören Eero Marttinen (föredragande).
Stockholm den 2 juni 1993
På Riksdagens revisorers vägnar
Alf Wennerfors
Eero Marttinen
1992/93:RR7
Bilaga 1
Utredare: Eero Marttinen
Beslutad av revisorerna i plenum 1993-01-20
I rapporten redovisas revisorernas granskning av det statliga stödet till
Saab-Scania AB:s bilfabrik i Malmö i fråga om:
* regeringens och myndigheternas hantering av lokaliseringsstödet till
Saab-Scania,
* investeringsfondsfrisläppet på 12,5 miljarder kronor och
* Svenska Varv AB:s försäljning av Kockums AB till Saab-Scania.
Granskningen avser bl.a. om regering och myndigheter följt bestäm-
melserna om lokaliseringsstöd, om Saab-Scania behandlats gynnsam-
mare än andra företag och om reglerna för återbetalning av lokaliser-
ingsstöd är alltför oklara. Vidare granskas hur försäljningen av Kock-
ums AB till Saab-Scania har gått till och de statsfinansiella verkningar-
na av Svenska Varvs försäljning av Kockums AB med ackumulerade
förlustavdrag till Saab-Scania och av investeringsfondsfrisläppet på 12,5
miljarder kronor.
I rapporten konstaterar revisorerna
-att Saab-Scania har fatt en mer gynnsam behandling än andra före-
tag bl.a. i fråga om utbetalning av stödet och krävda säkerheter.
Regeringen har t.ex. genom att tidigarelägga utbetalningarna till
Saab- Scania påskyndat avskrivningen av bidraget. Saab-Scania har
därigenom sluppit betala tillbaka 77 mkr.
-att reglerna för återbetalning är oklara. Det sägs inte klart i dessa
regler vilka återbetalningskrav som kan åläggas verksamheter som
fått lokaliseringsbidrag, men lagts ner. Reglerna för återbetalning av
lokaliseringsstöd bör därför ses över av regeringen.
-att ett prejudikat kan komma att etableras som i värsta fall kan leda
till att den framtida respekten för statliga lånevillkors uppfyllnad
raseras och systemet med återbetalningskrav i praktiken slutar att
fungera om Saabs överklagande av NUTEKrs återkrav på 77 mkr
godkänns av regeringen.
- att Saab-Scania i samband med investeringen i Malmö erhållit finan-
siella förmåner för ca 750 mkr eller ca 1 mkr per nytt sysselsätt-
ningstillfälle och att Saab-Scania således har fått ungefår hälften av
den totala investeringen i Kockumfabriken på 1 450 mkr finansiera-
de via staten och via en förmånlig affär med ett statligt företag.
Sammantaget har Saab-Scania enligt revisorernas uppfattning därmed
fått ovanligt stora subventioner för en regionalpolitiskt motiverad
investering, särskilt som den skett i en storstadsregion mitt under en
högkonjunktur. Samtidigt är revisorerna dock medvetna om att Mal-
möregionen vid beslutstidpunkten hade klara strukturella sysselsätt-
ningsproblem.
Revisorerna vill slutligen uppmärksamma riksdagen och regeringen
på de omfattande skatteminskningar som kan ske vid försäljning av
statliga företag som t.ex. Kockums AB med stora ackumulerade förlus-
ter.
1992/93:RR7
Bilaga 1
10
Riksdagens revisorer har på förslag av näringsutskottet beslutat att
granska regeringens och Närings- och teknikutvecklingsverkets
(NUTEK) hantering av lokaliseringsstödet till Saab-Scania, Svenska
Varvs försäljning av Kockums till Saab-Scania samt det investerings-
fondsfrisläpp på 12,5 miljarder kronor som Saab-Scania fick löfte om.
Bakgrunden är i all korthet följande.
I december 1985 beslutade dåvarande Svenska Varv AB att lägga ner
produktionen av handelsfartyg vid Kockums AB i Malmö. För att
mildra effekterna av nedläggningen presenterade regeringen i februari
1986 ett "paket" av åtgärder, i vilket ingick bl.a. en principöverens-
kommelse med Saab-Scania AB om att etablera av en ny bilfabrik i
Malmöområdet. Saab-Scania fick löfte om lokaliseringsbidrag på
200 000 kronor för varje ny sysselsatt i Malmöregionen och invester-
ingsfondsfrisiäpp på 12,5 miljarder kronor. Malmö kommun hade åren
före 1985 en väsentligt högre arbetslöshet än riket i sin helhet.
Regeringen informerade riksdagen om dessa åtgärder i proposition
1985/86:120 om vissa varvsfrågor m.m., och i tilläggspropositionen
1985/86:125 hemställde regeringen om ett lokaliseringsbidrag på 414
mkr till Saab-Scania på ett särskilt anslag. Riksdagen biföll med bred
majoritet regeringens hemställan (AU 1985/86:18).
I juni 1986 kom Saab-Scania överens med Svenska Varv om köp av
aktierna i Kockums AB. Köpesumman och andra köpevillkor har inte
offentliggjorts. Saab-Scania ansökte i december 1986 om lokaliserings-
stöd för en planerad bilfabrik på Kockums varvsområde i Malmö. Den
25 juni 1987 fettade regeringen beslut om lokaliseringsbidrag till
Saab-Scania på 154 miljoner kronor. Villkoret för bidraget var att
investeringen skulle medföra 770 nya och varaktiga arbeten.
Detta villkor har inte uppfyllts av Saab-Scania. Monteringsdelen av
fabriken togs visserligen i bruk under våren 1990. Men i februari 1991
offentliggjorde Saab Automobile AB (hälftenägt av Saab-Scania och
General Motors) nedläggningen av bilfabriken i Malmö. I juni samma
år lämnade de sista arbetstagarna fabriken. NUTEK beslutade därför i
februari 1992 att återkräva lokaliseringsbidraget. Saab-Scania överkla-
gade detta beslut hos regeringen (också i februari). Regeringen har
ännu inte tagit ställning till Saabs överklagande. Skillnader i tolkning
av återbetalningsbestämmelserna mellan NUTEK och Saab-Scania före-
ligger.
Mot denna bakgrund har granskningen inriktats på följande frågor.
- Har regering och myndigheter i detta fall följt bestämmelserna i
förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt företagsstöd? Behand-
las stora lokaliseringsärenden annorlunda än mindre ärenden?
-Är reglerna för återbetalning av lokaliseringsstöd alltför oklara?
- Hur fungerar samhällets kontroll av företag som beviljats lokaliser-
ingsstöd? Finns någon skillnad i fråga om stora och små företag?
- Hur har försäljningen av Kockums AB till Saab-Scania gått till och
vilken information har regering och riksdag fatt?
1992/93 :RR7
Bilaga 1
11
-Vilka är de statsfinansiella verkningarna av att statliga företag som
Kockums AB med stora ackumulerade förluster säljs till privata
näringslivet och av ett investeringsfondsffisläpp på 12,5 miljarder
kronor?
Någon total samhällsekonomisk utvärdering av "Malmöpaketet" eller
etabieringen av en ny bilfabrik i Malmöregionen har således inte gjorts
1 denna granskning. En sådan utvärdering bör bl.a. innehålla analyser
av övriga insatser i form av direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
regionen till följd av etabieringen och av vilka statliga insatser som
skulle ha blivit aktuella om etabieringen av bilfabriken inte genom-
förts. Dessutom måste det samhällsekonomiska värdet av den produk-
tion som skulle ha skapats i de olika alternativen beräknas.
Analyser av detta slag bygger på en rad hypotetiska antaganden och
är synnerligen komplicerade och tidskrävande. De måste därför anses
falla utanför ramen för den förvaltningsrevision som Riksdagens revi-
sorer har till uppgift att svara för.
Granskningen har framför allt innefattat inläsning av aktuella för-
fattningstexter, förarbeten och annat riksdagstryck samt analyser av det
beslutsunderlag som funnits tillgängligt och de avtal som slutits. Inter-
vjuer har också gjorts med företrädare för bl.a. NUTEK, Arbetsmark-
nads- och Näringsdepartementen, Saab-Scania och Svenska Varv.
Eftersom granskningen av affären mellan Svenska Varv och Saab-
Scania berör komplicerade bokförings- och skattetekniska problem har
experthjälp behövts för att analysera denna affär. På revisorernas
uppdrag har civilekonom Ragnar Boman undersökt bl.a. förhandlings-
förlopp, köpesumma och övriga försäljningsvillkor, värderat tillgångar,
skulder och ackumulerade förlustavdrag samt investeringsfondsfrisläpp
och bedömt effekterna på Svenska Varv- och Saab-koncernerna av
affären. Redogörelsen i avsnitten 4 och 5 bygger på konsultrapporten.
Under senare hälften av 1970-talet drabbades Malmöregionen (på
grund av en ökad konkurrens från länder som Sydkorea och Japan) av
flera strukturkriser i skyddade branscher (teko-, gummivaru-, byggma-
terial och varvsindustrin). Företag som Trelleborg AB, Beckers, Gri-
pen Sko, Strumpfabriken i Malmö och Landskrona varv minskade
väsentligt eller lade helt ner sin verksamhet under dessa år.
Under åren 1970—79 minskade således de sysselsatta i Malmö kom-
mun med ca 9 000, och arbetslösheten var åren kring 1980 ca 2
procent högre än riksgenomsnittet. Ar 1983 var de öppet arbetslösa i
1992/93:RR7
Bilaga 1
12
Malmö kommun 5,5 procent mot 3,4 procent för riket i sin helhet. År
1986 var motsvarande andelar 4,0 procent resp. 2,5 procent. Därefter
har skillnaden minskat ytterligare. År 1992 var skillnaden 0,8 procent.
I Malmöhus län var arbetslösheten något mer liknande riksgenom-
snittet. År 1983 var t.ex. länets arbetslöshet 4,1 procent mot 3,4
procent för riket i sin helhet. År 1986 var andelarna 3,0 resp. 2,5
procent. Under åren 1986—89 sjönk arbetslöshetsprocenten ytterligare
och ovanstående procentandelar halverades (1,4 resp. 1,2 procent).
Nedläggningen av Kockums beräknades beröra mer än 2 000 perso-
ner. Det skulle också betyda en minskning av sysselsättningen för flera
underleverantörer både i och utanför Malmöregionen. Någon form av
ersättningsindustri med framtidsutsikter behövdes enligt många inblan-
dade.
Det var mot en sådan bakgrund förhandlingar om att bygga en
bilindustri i Malmöregionen startades mellan Saab-Scania och repre-
sentanter för Industridepartementet och för Malmöregionens admini-
stration och näringsliv. En förebild för dessa förhandlingar var Volvos
etablering på Udde va 11a varvets område.
Vid mitten av 1980-talet hade Saab-Scanias personbilsdivision bakom
sig ett antal år av expansion. Under 1980 såldes 66 000 bilar, en volym
som 1985 var uppe i 109 000. Under några år hade t.ex. försäljningen i
USA fördubblats för att 1985 svara för närmare 40 procent av Saab
personbilars totalvolym.
Den genomsnittliga försäljningsökningen under 1980-talets första
hälft var tio procent per år. Även för kommande år förutsåg Saab en
fortsatt tillväxt, så att produktionskapaciteten—trots en ökning till
150 000 bilar under 1988 genom utbyggnader i främst Trollhättan—
skulle bli fullt utnyttjad under de närmaste åren.
Detta var bakgrunden till Saab-Scanias beslut att investera i en ny
personbilsfabrik i Malmö. Avsikten var att Saabs personbilsdivision
skulle förfoga över tre fabriker med lika stor kapacitet för slutmonter-
ing, ca 60 000 personbilar per år, i Malmö, Trollhättan och finländska
Nystad.
Valet av Malmö och Kockums för den nya fabriken har av Saab-
Scania motiverats med följande argument: närhet till Saabs befintliga
sammansättningsfabrik i Arlöv norr om Malmö (där personbilar hade
monterats sedan 1960-talet), ett allmänt bra geografiskt läge, lång
industritradition, yrkeskunnig arbetskraft, ett fungerande industriområ-
de och god hamn.
Beslutet att etablera personbilsfabriken i Malmö offentliggjordes den
13 februari 1986. Den totala investeringskostnaden angavs till ca 3 000
mkr. Investeringsbeslutet gällde under förutsättning att bl.a. ett avtal
kunde komma till stånd med Svenska Varv om Kockumsområdet.
Enligt intervjuuppgifter har den modell som tillämpades vid Volvos
etablering av personvagnstillverkning i Uddevalla (som alltså besluta-
1992/93 :RR7
Bilaga 1
13
des i januari 1985) varit en viktig bakgrund till överenskommelsen
mellan regeringen och Saab om Malmö som huvudalternativ för
utökning av Saabs personbilsproduktion.
Fabriken planerades i två etapper. Den första projekterades under
1986-87 med sikte på produktionsstart hösten 1989. Produktionen i
Arlöv, där över 500 personer var sysselsatta under mitten av 1980-talet,
skulle successivt under en tolvmånadersperiod föras över till Malmö.
Med fullt utnyttjande av tillverkningskapaciteten skulle Malmöfabri-
ken i början av 1990-talet ha ca 1 400 anställda.
Vid en fortsatt ökning av efterfrågan på personbilar kunde en andra
etapp bli aktuell senare med en ökning av produktionskapaciteten i
Malmö till ca 90 000 personbilar per år och av personalstyrkan till ca
2 700 anställda. Utvecklingen gick dock andra vägar.
För Saab blev 1986 ett mycket gott försäljningsår med en volym-
ökning på hela 19 procent till 127 000 sålda personbilar. Året därpå,
1987, steg volymen ytterligare till 131 000 bilar. Det visade sig dock
senare att 1986—87 var toppåren för såväl försäljning som lönsamhet
för personbilarna. Därefter vände utvecklingen. Marknaderna för
Saabs bilar sjönk successivt. Åren 1988—1989 innebar en nedgång till
116 000 resp. 109 000 bilar. Under 1990 minskade försäljningen
ytterligare till ca 93 000 bilar, vilket medförde att den teoretiska
produktionskapaciteten bara utnyttjades till drygt 50 procent.
I absoluta tal hade personbilarnas resultatkurva nått sitt maximum
redan 1984 med en vinst på 1 122 mkr. För åren 1986—88 minskade
resultatet till 1 050, 720 resp. 11 mkr.
Personalstyrkan ökade successivt så att det genomsnittliga antalet
årsanställda vid Arlöv- och Malmöfabrikerna vid utgången av 1988
uppgick till ca 1 460. Av de ca 2 000 som friställdes vid nedläggningen
av Kockums varv fick 100 anställning på Saab-Scania. Malmöfabriken
invigdes under oktober 1989 och överflyttningen från Arlöv skedde
successivt under första halvåret 1990.
Resultatkurvan fortsatte nedåt. För 1989 redovisade personbilsrörel-
sen en förlust på 2 131 mkr.
Inte bara marknadsläget och de ekonomiska förutsättningarna utan
även ägarförhållandena ändrades. I januari 1990 överfördes Saabs
personbilsverksamhet till ett nytt bolag, Saab Automobile AB, med
General Motors och Saab-Scania som hälftenägare. Saabs produktions-
kapacitet i Finland skulle också utnyttjas för sammansättning av GM-
bilar. En ny chef för verksamheten tillträdde omedelbart, David Her-
man från General Motors.
Aflaren med General Motors medförde en koncernmässig realisa-
tionsvinst för Saab-Scania på ca 1 575 mkr.
Resultatförsämringen för personbilarna fortsatte i accelererande takt.
Saab Automobiles första verksamhetsår 1990 innebar en förlust på
3 250 mkr vartill kom extraordinära kostnader på 1 390 mkr för
omstruktureringsarbete och extra nedskrivning av anläggningstillgång-
ar, totalt alltså ett underskott för året på 4 640 mkr.
En koncentration av personbilsproduktionen bedömdes i slutet av
1990 vara nödvändig och möjliggjordes av stora produktivitetsförbätt-
1992/93:RR7
Bilaga 1
14
ringar i Trollhättan. Beslutet om nedläggning av Malmöfiabriken of-
fentliggjordes den 8 februari 1991. Under första halvåret 1991 flyttades
monteringen av Saab 9000 till Trollhättan från Malmöfabriken som
stängdes slutgiltigt vid halvårsskiftet. Ett andra skift infördes i Trollhät-
tan för montering av Saab 9000.
År 1991 innebar fortsatt försäljningsminskning för Saab Automobile
AB (till 87 500 bilar) och en förlust på 2 200 mkr. En finansiell
rekonstruktion genomfördes under sommaren 1991, varvid ägarna,
Saab-Scania och General Motors, tillförde sammanlagt 5 600 mkr i
form av eget kapital och efterställda lån.
Fabriksanläggningen i Malmö bjöds ut till försäljning i början av
1992. Enligt uppgift har Saab Automobile begärt omkring 1 000 mkr
för fastigheten. Ännu i slutet av oktober 1992 hade dock ingen
uppgörelse träffats. Enligt uppgift har Malmö kommun visat intresse
för att förvärva fastigheten till ett betydligt lägre pris.
För första halvåret 1992 halverades Saab Automobile-koncernens
förlust till 800 mkr (samma period 1991 förlust 1 587 mkr) medan
försäljningen steg med 5 procent till 46 700 bilar.
Helårsförlusten för 1992 bedöms bli av samma storleksordning som
året innan, alltså ca 2 200 mkr. Också första halvåret 1993 väntas
innebära underskott.
Lokaliseringsbidrag ges för att främja en samhällsekonomiskt och i
övrigt lämplig lokalisering av näringslivet och lämnas enligt förord-
ningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd (tidigare SFS
1982:677). Bidraget kan ges i samband med investeringar i byggnader,
maskiner m.m. och är utformat som ett ekonomiskt stimulansmedel
som skall påverka företagens kalkyler i ett inledningsskede.
Denna stödform inrättades år 1982 (prop. 1981/82:113, AU 23) och
har föregåtts av liknande stöd sedan år 1964. År 1978 slogs dåvarande
lokaliseringsbidrag och avskrivningslån ihop till ett nytt avskrivnings-
lån. År 1982 ändrades framför allt avskrivningsreglerna och uppfölj-
ningen av dessa lån och stödformen döptes om till lokaliseringsbidrag.
Lokaliseringsbidrag kan lämnas av länsstyrelse, NUTEK, (Arbets-
marknadsstyrelsen t.o.m. budgetåret 1982/83) eller regeringen. Under
det senaste decenniet har lokaliseringsbidrag för ungefär 3 200 mkr
beslutats av NUTEK eller regeringen. Länsstyrelserna har beslutat om
sådana bidrag i samma omfattning.
1992/93:RR7
Bilaga 1
15
Saab-Scania sökte i december 1986 lokaliseringsstöd för en utökning
av befintlig biltillverkning i Arlöv och uppförande av en ny person-
bilsfabrik i Malmö. Genomförandet av hela projektet var uppdelat i tre
etapper.
Etapp 0 1986—1988 Produktionsökning i Arlöv från 23 000 till
35 000 bilar/år.
Etapp 1 1989—1992 Ny sammansättningsfabrik på "Kockumsområ-
det" i Malmö. Produktionsstart 1 aug 1989. 2 x
30 000 bilar/år. Arlövfabriken stängs.
Etapp 2 1993-1994 Karosstillverkning, målning och produktions-
ökning på "Kockumsområdet". Kapacitet 2 x
30 000, montering 2 x 45 000 bilar/år
Den planerade sysselsättningen och investeringen enligt ansökan var
1992/93:RR7
Bilaga 1
|
Investering |
Nyanställning |
Totalt i Malmö | |
|
1985 |
- |
- |
630 (i Arlöv) |
|
Etapp 0 |
370 |
1 000 | |
|
Etapp 1 |
800 |
400 |
1 400 |
|
Etapp 2 |
2 200 |
1 100 |
2 500 |
|
3 000 |
1 870 |
Investeringen beräknades kosta 800 mkr för etapp 1 och 2 200 mkr för
etapp 2. Regeringen fattade beslut om lokaliseringsbidrag till Saab-
Scania den 25 juni 1987. I enlighet med vad som överenskoms i
februari 1986 erhöll Saab-Scania 200 000 kronor per nytt sysselsätt-
ningstillfälle i lokaliseringsbidrag. Maximalt stöd skulle vara 15 pro-
cent av den totala investeringen. Utgångspunkten för beräkning av
antalet nya sysselsättningstillfällen var ökningen från 630 anställda i
Arlövfabriken i december 1985.
Utbetalningen av lokaliseringsstödet skulle följa sysselsättningsut-
vecklingen och ej investeringstakten. Utbetalning av lokaliseringsstödet
skulle ske två gånger per år efter redovisning av sysselsättningsutveck-
lingen (30 juni och 31 december).
Regeringens beslut avsåg lokaliseringsbidrag för etapp 0 och 1 med
154 mkr. Beslut om lokaliseringsbidrag till etapp 2 skulle fattas senare
efter ny ansökan. Som säkerhet för eventuellt återkrav av bidraget
skulle ställas pantbrev på 25 mkr i bolagets nya industrifastighet i
Malmö kommun.
16
I det följande har revisorerna granskat om bestämmelserna i förord-
ningen (1982:677) vad gäller stödberättigad verksamhet, stödets storlek,
utbetalning, tillsyn och uppföljning, avskrivning och återbetalning av
stöd samt besvär följts ifråga om Saab-Scanias lokaliseringsbidrag samt
om Saab-Scania behandlats annorlunda än andra företag.
3.3.1 Stödets storlek, stödberättigad verksamhet
Enligt 21 § far lokaliseringsbidrag utanför stödområde A—C (listan på
sådana orter återfinns i 17 §) lämnas med högst 15 eller 20 procent av
den del av totalkostnaderna som avser byggnader, markanläggningar,
maskiner och inventarier. Saab-Scania har slutredovisat kostnaderna
för Kockumfabriken till totalt 1 300 mkr. Bidraget på 154 mkr
understiger de angivna procentandelarna.
I 20 § sägs att bidraget skall bestämmas med hänsyn till antalet nya
arbetstillfällen, investeringens storlek och inriktning samt angelägen-
hetsgraden från samhällssynpunkt av att den genomförs. Bestämmelser-
na lämnar således ett visst utrymme för skillnader i beslutade bidrags-
belopp. Etablerad praxis har under 1980-talet varit ett bidrag på 200
000 kr per nytt sysselsättningstillfälle i stödområde C. I regeringsbeslu-
tet beräknades t.ex. bidragssumman 154 mkr utifrån en planerad
ökning i sysselsättningen på 770 personer (770 x 200 000 kr).
Emellertid medtogs i avtalet som stödberättigad verksamhet också
sysselsättningsökningen i etapp 0 (den befintliga monteringsfebriken i
Arlöv började köra dubbla skift under denna tid). Mellan 1987 och
1989 skulle den nya monteringsfebriken byggas. Därefter skulle Arlöv-
febriken stängas och personalen föras över till Kockumfabriken.
Avtalet som slöts den 25 juni 1987 mellan regeringen och SAAB
hade som villkor 770 nya anställda. Vid denna tidpunkt fenns redan
435 nya anställda på Arlövfabriken (utöver 630 anställda i december
1985). Saab-Scania hade förmodligen ändå anställt dessa 435 personer
eller huvuddelen av dem — för att möta den stora efterfrågan på bilar
som fenns detta år — även om fabriken på Kockumsområdet inte
byggts. I verksamhetsberättelsen för 1985 skriver t.ex. Saab-Scania att
företaget på vissa personbilsmarknader förlorade marknadsandelar på
grund av bristen på bilar.
Att de nyanställda under etapp 0 togs med i underlaget för att
beräkna bidraget till den nya personbilsfebriken i Malmöregionen
medförde också att Saab-Scania fick tillgång till stödmedlen uppskatt-
ningsvis 1 — 2 år tidigare än normalt.
3.3.2 Utbetalningen av lokaliseringsbidraget
I proposition 1978/79:112 om regionalpolitik anges att utbetalning bör
ske först då det är möjligt att konstatera att ursprungligt avtal fullföljts
i fråga om investeringar och sysselsättning. Två alternativ anges. Utbe-
talning kan antingen ske i förhållande till investeringstakten eller
1992/93:RR7
Bilaga 1
17
2 Riksdagen 1992/93. 2 saml. Nr RR7
sysselsättningstakten, dvs. antingen i takt med att byggnader och maski-
ner finns på plats (högst två gånger per år), eller i takt med att nya
personer anställs. I allmänhet torde sysselsättningstakten vara det
strängare kravet.
Förordningen (SFS 1985:648) om regionalpolitiskt företagsstöd säger
följande om utbetalning:
48 § Lokaliseringsstöd betalas ut av statens industriverk när den
investering för vilket stödet beviljats har avslutats och redovisats eller
ändamålet med stödet på annat sätt har uppfyllts. Utbetalning får dock
vid behov ske, när preliminärt beslut föreligger. Hela lokaliseringsbi-
draget Sr utbetalas i samband med investeringen. Utbetalning får inte
ske till stöd mottagaren förrän denna har lämnat skuldförbindelse och
föreskriven säkerhet samt uppfyllt eventuella övriga villkor för betal-
ning. Om stödet eller en del av detta inte har lyfts inom sex månader
från den dag då det först har kunnat ske, kan stödmottagaren fråntas
rätten till den innestående delen av stödet.
I detta fåll beslöt som tidigare nämnts regeringen att utbetalning skulle
ske i takt med sysselsättningsökningen i bilfabriken i Arlöv. Utgångs-
punkten var antalet anställda i Arlöv i december 1985, dvs. ett och
halvt år före beslutstillfållet.
Bara en vecka efter regeringsbeslutet kunde Saab-Scania på detta sätt
få ut större delen av bidraget (ca 85 av 154 mkr), trots att investe-
ringen i bilfabriken på Kockums område knappt ännu påbörjats. Saab-
Scania hade fått ut medlen uppskattningvis 1 — 2 år senare om utbetal-
ning skett i förhållande till investeringstakten.
Det normala förfarandet är enligt NUTEK att företaget redovisar
verifierade fakturor för utgifter i samband med aktuell investering
innan utbetalning sker. I detta fall rörde det sig om ett av våra största
företag, och departementets förhandlare upplevde troligtvis risken att
Saab-Scania inte skulle fullfölja Malmöinvesteringen som liten.
Enligt föreskrifterna får inte utbetalning ske innan mottagaren läm-
nat en skuldförbindelse eller föreskriven säkerhet samt uppfyllt even-
tuella övriga villkor för betalning. I detta fall lämnade Saab en
skuldförbindelse för 14 mkr av de föreskrivna 25 mkr den 14 juli
1987. Först i december samma år höjdes skuldförbindelsen till 25 mkr.
Det var regeringen som beslutade om uppläggningen av utbetalning-
arna. Enligt uppgift från NUTEK är det inte brukligt att utbetalningar
sker på detta sätt.
Tidigarelagda utbetalningar medför också att avskrivningarna av
bidraget sker snabbare. Det sista utbetalningstillfållet var den 11 no-
vember 1988. Avskrivningsreglerna gör att 30 procent av bidraget
automatiskt skrivs av ett år efter sista utbetalningstillfållet och 20
procent efter två år. Saab meddelade sitt nedläggningsbeslut i februari
1991. Därmed kunde inte NUTEK återkräva mer än halva bidraget.
Om utbetalningarna skett efter investeringstakten eller sysselsättnings-
utvecklingen i den nya bilfabriken hade NUTEK förmodligen kunnat
återkräva hela bidraget. Staten har i så fall gått miste om 77 mkr
(förutsatt att Saabs överklagande avslås av regeringen).
1992/93:RR7
Bilaga 1
18
3.3.3 Säkerheter
Regeringen föreskrev i beslutet att Saab-Scania som säkerhet för even-
tuellt återkrav av lokaliseringsbidraget endast skulle behöva ställa
pantbrev på 25 mkr i bolagets nya fastighet i Malmö kommun.
I riktlinjerna för stödet (prop. 1981/82:113, AU 23) angavs att
säkerheterna bör fullt ut motsvara de bidrag som ges. I den förordning
regeringen utarbetat (SFS 1982:677) lämnas emellertid ett utrymme för
andra bedömningar. För ett lokaliseringsbidrag och eventuella återkrav
skall enligt 33 § ställas
den säkerhet som fordras med hänsyn till låntagarens ekonomiska
ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till övriga
omständigheter.
Praxis är att ta ut realsäkerhet (pantbrev, företagshypoteksbrev) för
hela stödet. I vissa situationer ersätts dessa med en ägarborgen.
3.3.4 Löpande uppföljning och informationsskyldighet
Den kontrollerande uppföljningsfunktionen finns reglerad i SFS 1982:
677 om regionalpolitiskt stöd. I 46 § om tillsyn och uppföljning
regleras ansvaret mellan länsstyrelse och NUTEK. I 32—34 §§ beskrivs
företagets informationsskyldighet beträffande utvecklingen i företaget
och kravet på att underrätta uppföljningsmyndigheten om väsentliga
förändringar i företagets verksamhet eller ägandet av företaget.
I samband med att uppföljningsrapporten inlämnas skall myndighe-
ten ta ställning till om några särskilda åtgärder behöver vidtas med
anledning av rapporten samt genomföra s.k. bokslutsanalys.
Enligt uppgifter från NUTEK finns för närvarande ungefär 350
företag i balansen av ännu éj avslutade bidragsärenden, där NUTEK
har uppföljningsansvaret (dvs. om beslut av NUTEK eller regeringen).
Av dessa har drygt 150 företag uppfyllt eller har en positiv avvikelse i
fråga om planerad sysselsättning, medan ca 200 företag har en negativ
sysselsättningsavvikelse. Tre fjärdedelar av den senare gruppen har en
avvikelse som är mindre än tio personer. I fråga om de återstående 50
företagen kan NUTEK komma att fatta beslut om återbetalning eller
omvandling till lokaliseringslån.
Sedan juli 1989 har 24 bidrag eller offertstöd återkrävts — dock har
bara sex återbetalats. 13 bidrag har omvandlats till lån i samband med
slutligt beslut.
3.3.5 Avskrivnings- och återbetalningsregler
Enligt förordning (1982:677) kan ett lokaliseringsbidrag eller del av
detta krävas åter under en tid av sju år från den dag bidraget helt
utbetalats, om
1. syftet med bidraget, särskilt såvitt avser sysselsättningsutveckling-
en, inte uppnås; detta gäller dock ej om bidragsmottagaren har gjort
vad som skäligen kan begäras för att syftet skall uppnås.
1992/93:RR7
Bilaga 1
19
2. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsent-
lig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderät-
ten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksam-
heten.
3. bidragsmottagaren i annat fall bryter mot villkor eller föreskrift
som gäller för bidraget,
4. ställd säkerhet väsentligt försämras eller
5. annat förhållande inträffar som föranleder att bidragsmottagaren
med hänsyn till syftet med bidraget uppenbarligen inte längre bör få
behålla detta.
Möjligheterna till återkrav upphör successivt under sjuårsperioden.
Den del av bidraget som kan krävas åter varje år minskar med följande
procentandelar: 30 resp. 20 procent under första resp, andra året samt
10 procent per år under de följande fem åren räknat från sista
utbetalningstillfället.
Uppföljningsmyndigheten kan dock hålla inne minskningen av
återkrävbara medel tills klarhet nåtts om avskrivning skall ske eller
inte. Om det sker en väsentlig ändring i äganderätten till den rörelse
för vilken bidrag har beviljats, skall uppföljningsmyndigheten enligt
26 § ompröva bidragsfrågan. Myndigheten kan då antingen
1. medge att bidraget övertas på oförändrade villkor eller
2. helt eller delvis omvandla bidraget till lån eller
3. helt eller delvis kräva åter bidraget till den del det kan återkrävas.
I flertalet fall av konstaterad avvikelse i sysselsättningen omvandlar
NUTEK bidragen till ränte- och amorteringsfria lån på två år. Om
ingen förändring skett i sysselsättningsutvecklingen efter två år hävs
ränte- och amorteringsfriheten. Då uppenbar avvikelse finns mellan
syfte och uppnådda resultat och detta kan hänföras till ett bristande
intresse hos företaget att uppnå målen eller om verksamheten läggs ner
har NUTEK krävt att medlen återbetalas. Enligt NUTEK har det
sistnämnda skälet varit avgörande för beslutet om återbetalning i fråga
om Saab-Scanias lokaliseringsbidrag. Den 18 november 1991 skrev
NUTEK till Saab:
Med hänvisning till att verksamheten i Malmö numera är helt
nedlagd beslutar NUTEK härmed att ingen ytterligare nedsättning av
återkravsrätten till bidraget ska ske förrän slutlig ställning tagits till
frågan om eventuellt återkrav.
I februari 1992 beslutade NUTEK att återkräva bidraget. Som huvud-
sakligt skäl angavs att syftet med stödet inte har uppnåtts i och med att
hela verksamheten lagts ner.
1992/93:RR7
Bilaga 1
3.3.6 Överklaganden/besvär
Beslut av Industriverket får enligt SFS 1982:677, 78 § överklagas hos
regeringen. Enligt uppgifter från Arbetsmarknadsdepartementet har
NUTEK:s beslut om återbetalning sedan år 1987 överklagats i sju
ärenden. I tre av dessa har regeringen fattat beslut. I samtliga fall har
regeringen avslagit företagets besvär. För närvarande finns fyra innelig-
gande överklagandeärenden hos regeringen. Ett av dessa avser återbe-
talning av stödet till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö. Detta överklagan-
de lämnades in i slutet på februari 1992. Enligt uppgifter från NUTEK 1992/93:RR7
har Saab i sitt överklagande angivit att skälen för nedläggning i Malmö Bilaga 1
var
1. allmän lågkonjunktur med tillhörande kraftigt minskad efterfrå-
gan på personbilar särskilt på Saabs huvudmarknader USA, Sverige
och England,
2. ägarförändringen, och bildandet av Saab Automobile med därtill
hörande kapitaltillskott och
3. förlustsituationen.
NUTEK yttrade sig den 13 mars 1992 över Saabs överklagande. Samtli-
ga de skäl som Saab angivit i överklagandet var enligt NUTEK kända
vid tidpunkten för beslutet om återkrav och hade även vägts in i
beslutet att återkräva stödet. Med hänsyn till att verksamheten i Malmö
är helt nedlagd och att det enligt gällande förordning är tillräckligt
skäl för att återkräva lokaliseringsbidraget anser NUTEK att beslutet
om återkrav bör stå fast.
Arbetsmarknadsdepartementet har i juni 1992 haft ett möte med
företrädare för Saab Automobile. Departementet har därefter i augusti
begärt ett nytt möte med Saab i Trollhättan. Detta möte har skjutits
upp flera gånger bl.a. på grund av den finansiella krisen i september.
Regeringen har i skrivandes stund ännu inte beslutat i ärendet.
Saab-Scanias förvärv av Kockums AB från Svenska Varv AB år 1987
har på revisorernas uppdrag granskats av civilekonom Ragnar Boman.
I uppdraget ingick att
- kartlägga och analysera förloppet i förhandlingarna mellan Saab-
Scania och Svenska Varv om överlåtelse av aktierna i Kockums AB,
de båda bolagens överväganden i sammanhanget, köpesumma och
övriga försäljningsvillkor,
-värdera tillgångar, skulder och ackumulerade förlustavdrag i Kock-
ums AB vid avtalstillfället,
-bedöma effekter för Svenska Varv-koncernen av avyttringen samt
ekonomiska effekter för Saab-Scania-koncernen av förvärvet av
Kockums AB resp, av investeringen i Malmö inkl, investeringskost-
nader och investeringsfondsfrisläpp.
3 Riksdagen 1992/93. 2 saml. NrRR7
Som en förutsättning för detta konsultuppdrag ingick att Saab-Scania
och Celsius Industrier (Svenska Varvs nuvarande firmanamn) inte var
beredda att lämna ut avtal eller annat internt material om den aktuella
överlåtelsen. De berörda företagen ansåg att det vore principiellt felak-
tigt att överlämna affärshandlingar och att bolagen hade överenskom-
mit att inte offentliggöra detaljerna i uppgörelsen.
Konsulten har genomfört uppdraget på följande sätt. Offentligt mate-
rial, i första hand årsredovisningar för berörda företag, och visst
internt arbetsmaterial från Riksdagens revisorer har analyserats. Per-
sonliga intervjuer har genomförts med av företagen utsedda kontakt-
personer, vice verkställande direktören Kent Johansson vid Celsius
Industrier och vice verkställande direktören Lars Ohlsson-Leijon vid
Saab-Scania. Telefonkontakt har skett med departementsrådet Per Teg-
nér vid Näringsdepartementet. Uppgifterna har därefter kompletterats
med konsultens egna analyser och beräkningar.
Johansson, Ohlsson-Leijon och Tegnér har beretts tillfälle att grans-
ka ett utkast till konsultrapport varvid vissa smärre korrigeringar har
gjorts. Johansson meddelade därvid att Celsius inte hade några kom-
mentarer till rapportinnehållet i sak. Ohlsson-Leijon framförde att han
inte var beredd att lämna eller kommentera några uppgifter angående
köpesumma, förlustavdrag, utnyttjande av förlustavdrag eller andra
skattemässiga effekter.
Eftersom erforderligt internt grundmaterial alltså inte har varit
tillgängligt, innehåller konsultens rapport delvis uppskattningar och
bedömningar för vilka han ensam är ansvarig. Revisorerna bedömer
dock för sin del att rapportens slutsatser är rimligt tillförlitliga.
De efterföljande avsnitten 4.3—4.9 återger motsvarande avsnitt i
konsultens rapport.
Svenska Varv hade tidigare—före affären med Saab-Scania— genomfört
försäljningar i bolagsform av vissa varvsfastigheter och ackumulerade
förlustavdrag i samband med andra varvsnedläggningar. Två av dessa
affärer skall här kort relateras.
I december 1984 fattades beslut om avveckling av färtygsproduktio-
nen vid Uddevallavarvet. Regeringen presenterade den 23 januari 1985
det s.k. Uddevallapaketet som innebar att Volvo skulle etablera en
personvagnsfabrik i Uddevalla.
Under 1985 överfördes det gamla varvsområdet i Uddevalla, perso-
nalen samt övriga tillgångar, skulder och förpliktelser från Svenska
Varvs dotterbolag Uddevallavarvet AB till ett nybildat bolag som också
övertog firmanamnet och som kvarstod inom Svenska Varv. Det gamla
bolaget (namnändrat till Volvo Personvagnar Uddevallaverken AB)
såldes samma år till Volvo och innehöll de nyare delarna av varvsom-
rådet samt ackumulerade förlustavdrag.
Villkoren för denna försäljning har aldrig offentliggjorts. Det har
inte ingått i uppdraget att penetrera denna affär.
1992/93 :RR7
Bilaga 1
22
Under 1986 omstrukturerades Götaverken Arendal på i huvudsak
följande sätt. Aktierna i Arendal Offshore AB såldes till Bilspedition
och Philipson Invest varefter bolaget ändrade namn till Fastighets AB
Coronado. Verksamheten i Arendal Offchore AB överfördes till ett
annat bolag inom Svenska Varv-koncernen. Arendals huvudkontor
med omgivande byggnader såldes för 110 mkr till Coronado.
Ett vilande dotterbolag till Svenska Varv övertog verksamhet och
personal från Götaverken Arendal AB. Kvar i detta bolag fanns i
huvudsak ca 450 000 kvm mark och förlustavdrag. Bolaget såldes till
Volvos dotterbolag Volvo Transport AB och bytte därefter namn till
Volvo Transport Terminal AB.
Inte heller villkoren för försäljningarna av olika Arendal-bolag har
offentliggjorts. Att avyttringarna inbringade betydande belopp antyds
dock av att Svenska Varv för dessa redovisade en koncernmässig
realisationsvinst på 284 mkr. Köpeskillingen torde ha överstigit detta
belopp.
Kontakten mellan Svenska Varv och Saab-Scania initierades av Saab-
Scania som ville diskutera ett övertagande av Kockums fastighets- och
marktillgångar i Malmö för den planerade bilfabriken med affären
mellan Volvo och Svenska Varv om Uddevallavarvet som förebild.
Långdragna och komplicerade förhandlingar fördes fr.o.m. sommaren
1986 mellan Saab-Scanias ekonomidirektör Lars Ohlsson-Leijon och
Kent Sjöö från Svenska Varvs koncernledning. Svårigheterna att enas
om värderingen av Kockums tillgångar var påtagliga. Även rent prak-
tiska frågor om fördelningen av marken mellan olika användningsom-
råden försvårade en uppgörelse. Avtalet kunde till slut undertecknas
den 15 december 1986.
Ohlsson-Leijon understryker att förhandlingarna fördes på en rent
marknadsmässig grund. Kent Johansson hävdar att inga som helst
påtryckningar förekom från departementets sida. Däremot försämrades
enligt honom Svenska Varvs förhandlingsposition genom att en uppgö-
relse redan hade träffats mellan staten och Saab-Scania om bilfabriken.
Möjligheterna för Svenska Varv att aktivt söka andra köpare var
därmed i praktiken mycket små.
Innan Malmöpaketet hade presenterats fördes internt inom Svenska
Varv vissa diskussioner om möjligheterna att bygga bostäder och
kontor på varvsområdet. Om förhandlingarna med Saab-Scania inte
hade blivit aktuella, hade Svenska Varv enligt Kent Johanssons be-
skrivning sannolikt försökt avyttra marken till något fastighets- eller
byggnadsbolag.
Per Tegnér vid nuvarande Näringsdepartementet som också är sty-
relseledamot i Celsius/Svenska Varv sedan 1985 uppger att han inte var
inblandad i förhandlingarna mellan staten och Saab-Scania eller mel-
lan Svenska Varv och Saab-Scania. Tegnér deltog i sin egenskap av
styrelseledamot i Celsius styrelsebeslut men diskuterade inte avtalet
1992/93:RR7
Bilaga 1
23
mellan Svenska Varv och Saab-Scania med någon på politisk nivå.
Enligt Tegnér följde inte heller någon annan representant för departe-
mentet förhandlingarna mellan Svenska Varv och Saab-Scania.
Jämfört med Volvos övertagande av Uddevallavarvet var förutsätt-
ningarna delvis likartade men på andra punkter helt annorlunda.
Likheterna bestod i den yttre ramen, dvs. genom statlig medverkan
tillkomna planer på en ny bilfabrik.
En skillnad som torde ha haft betydelse för förhandlingarna var de
mer komplicerade markförhållandena i Malmö. Kockumsområdet
skulle i framtiden användas av tre olika parter. I Malmö fanns — som
nyss nämndes — vissa utsikter till alternativ användning av marken för
byggnation vilket inte var möjligt i Uddevalla. (Detta förutsatte dock
medgivande från Malmö kommun.)
Det regionala utvecklingsbolaget i Uddevalla planerade inte verk-
samhet på varvsområdet— till skillnad från läget i Malmö. I Uddevalla
fanns inte heller några planer på fortsatt verksamhet inom Svenska
Varv-koncernen.
Det praktiska utgångsläget för förhandlingarna var i grova drag
följande. Saab-Scania hade helst övertagit hela området för bilfabriken.
Svenska Varv ville å sin sida driva viss verksamhet vidare:
-inom Kockums Marine AB utveckling och tillverkning inom marin-
och undervattensteknik, ombyggnad av järnvägsvagnar för SJ m.m.
-inom det hälftenägda United Stirling KB utveckling och tillverkning
av luftoberoende s.k. Stirlingmotorer.
Slutligen ingick i Malmöpaketet bildandet av ett regionalt utvecklings-
bolag, Utvecklings AB Kranen, som skulle stimulera tillkomsten av
nya företag på varvsområdet. Redan tidigare hade överenskommits att
Kranen skulle förvärva ca 270 000 kvm mark med tillhörande byggna-
der om ca 45 000 kvm, varav ca 25 000 kvm industri- och ca 20 000
kvm kontorslokaler.
Kranens förvärv skedde per 1 januari 1987 från f.d. Kockums AB
efter Saab-Scanias övertagande av bolaget till ett tidigare överenskom-
met pris om 53 mkr som erlades den 30 juni 1987.
En komplicerande faktor i förhandlingarna var att det markområde
som Saab-Scania kunde förfoga över för den nya bilfabriken bedömdes
vara för litet och att en utfyllnad av en större hamnbassäng var
nödvändig.
Svenska Varv bedömde att man inom överskådlig tid inte skulle
göra tillräckliga vinster för att kunna dra egen nytta av förlustavdragen
inom Kockums AB. Förlustavdrag kunde vid den här tiden bara
utnyttjas inom en tioårsperiod. Inom Svenska Varv bedömde man
därför att en försäljning av bolaget inkl, förlustavdrag var till ekono-
misk fördel för Svenska Varv. Alternativet att låta behålla aktierna i
Kockums AB och enbart låta förhandlingarna gälla överlåtelse av
fastighetstillgångar ur detta bolag framstod som företagsekonomiskt
mindre attraktivt.
En överenskommelse nåddes mellan Svenska Varv och Saab-Scania i
december 1986 varvid köparen tillträdde aktierna per den 1 januari
1992/93:RR7
Bilaga 1
24
1987. Verksamheten i Kockums AB inkl, de huvudsakliga tillgångarna
och skulderna, orderstock och personal avseende den civila fartygspro-
duktionen överfördes per den 31 december 1986 till ett vilande bolag
inom Svenska Varv-koncernen, Subcraft AB (senare namnändrat till
Kockums AB) och övrig verksamhet till Kockums Marine AB. I
samband med Saab-Scanias övertagande bytte "gamla" Kockums AB
namn till Saab-Scania Malmöanläggningen AB.
Ytligt sett var Kockums AB:s balansräkning mycket enkel vid Saab-
Scanias förvärv. Mark och byggnader upptogs till 64 mkr. Mot detta
stod ett eget kapital på samma belopp, bestående av aktiekapital 100
mkr med avdrag för balanserade förluster 36 mkr. Inga skulder, ställda
panter eller ansvarsförbindelser fanns. Revisorerna tillstyrkte faststäl-
lande av balansräkningen.
Bland bolagets mark och byggnader ingick dock de delar som skulle
avstyckas till Kockums Marine AB resp, till Utvecklings AB Kranen.
Ett markområde försåldes till Kockums Marine för 14 mkr och ett
annat område med byggnader som nämnts ovan till Kranen. Enligt
Saab- Scania var hänsyn tagen i uppgörelsen till dessa försäljningar
som inte medförde någon reavinst för Saab-Scania.
En viktig latent tillgång i Kockums AB var dock de ackumulerade
förlustavdragen. Bakgrunden till dessa kan kort beskrivas på följande
sätt.
Kockumsvarvet inlemmades i Svenska Varv under 1979 genom att
staten via ett särskilt bolag förvärvade i princip samtliga tillgångar i det
dåvarande Kockums AB. Förlustavdrag för tiden dessförinnan kvar-
stannade i detta Kockums AB (senare namnändrat till Skåne-Gripen),
men statsmakterna omöjliggjorde genom särskild lagstiftning utnyttjan-
de av förlustavdragen.
De aktuella förlustavdragen avser alltså åren fr.o.m. räkenskapsåret
1979, då varvsrörelsen vid Kockums drevs i det bolag som i denna
rapport benämns Kockums AB.
De ändringar som infördes i förlustutjämningslagen och kommunal-
skattelagen efter statens övertagande av Kockums varv 1979 tog sikte
på förluster som uppstått före eller i samband med överlåtelse av
verksamhet till det allmänna. Sedan tidigare fanns restriktioner vad
gäller utnyttjande av förlustavdrag i försålda bolag av familjebolagska-
raktär. Ingen av dessa regler var tillämplig på den här aktuella överlå-
telsen av Kockums AB till Saab-Scania.
Av intresse i detta sammanhang är moderbolagets resultaträkningar
för åren 1979—1986. Även om resultat ofta mäts för en hel koncern,
är varje enskilt koncernbolag alltid ett eget skattesubjekt. För Kockums
AB var alltså endast bolagets egna förhållanden av skattemässig bety-
delse av den här aktuella affären.
1992/93:RR7
Bilaga 1
25
1992/93:RR7
Bilaga 1
Kockums AB (moderbolaget) 1979—1986
Data enligt fastställda resultaträkningar (mkr)
|
Resultat |
Koncern- * |
Övr. |
Besk.bart | |
|
1979 |
-767 |
- |
+ 164 |
-603 |
|
1980 |
-652 |
+ 657 |
+ 5 | |
|
1981 |
-801 |
+ 803 |
+ 2 | |
|
1982 |
+ 75 |
- 19 |
+ 56 | |
|
1983 |
+ 88 |
- 13 |
+ 75 | |
|
1984 |
+ 74 |
- 30 |
+ 44 | |
|
1985 |
-237 |
- |
-237 | |
|
1986 |
0 |
+ 14 |
+ 14 | |
|
Summa |
-2220 |
+ 1412 |
+ 164 |
-644 |
* Plustecken innebär att koncernbidrag mottagits, minustecken att koncernbi-
drag lämnats. Mottaget koncernbidrag är skattepliktig intäkt, lämnat koncern-
bidrag avdragsgill kostnad.
** upplösning av ackumulerade överavskrivningar
Anm.: För inget av åren har bolagsskatt erlagts.
De ackumulerade förlustavdragen uppgår till minst det i tabellen på
föregående sida angivna beloppet under summa beskattningsbart skat-
temässigt resultat, 644 mkr. En extern analys försvåras dock av att de
skattemässiga förlustavdragen också påverkas av förhållanden som inte
går att utläsa av de officiella resultaträkningarna.
I dessa har enligt god redovisningssed avskrivningar gjorts enligt
plan, medan bolaget skattemässigt har haft möjlighet att yrka högre
avskrivningar avseende anläggningstillgångar. Underlaget för skattemäs-
siga avskrivningar kan inte uppskattas externt, eftersom dels det av-
skrivningsunderlag som övertogs från "gamla Kockums AB" inte är
känt, dels skattemässigt tillåtna avskrivningar för olika tillgångsslag
inte kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Vidare har resultaten
tillgodogjorts ej skattepliktiga intäkter i form av vissa statliga stöd
vilket påverkar de framtida förlustavdragen.
Som underlag för en bedömning har konsulten Ragnar Boman
utgått från redovisade avskrivningar enligt plan och extra nedskriv-
ningar i moderbolaget, uppgifter om statliga stöd m.m. Enligt denna
bedömning uppgår extra skattemässiga avskrivningsmöjligheter och ej
skattepliktiga intäkter m.m till sammanlagt omkring 150 mkr. Den
siffra för förlustavdragen som tidigare har nämnts i massmedia, 800
mkr, är därför mycket rimlig.
Sammanfattningsvis kan Kockums AB:s förlustavdragsmöjligheter
vid försäljningstillfället uppskattas till ca 800 mkr.
Enligt uppgift från båda de berörda företagen ingick bland övriga
försäljningsvillkor i huvudsak följande:
Saab-Scania åtog sig betala dels utfyllning av hamnbassängen (vilket
beräknades kosta ca 125 mkr), dels vissa rivningsarbeten till kostnader
som bedömdes som marginella i sammanhanget.
26
Vissa lokaler skulle uthyras hyresfritt till Svenska Varv-koncernen
för United Stirlings resp, "nya" Kockums AB:s behov under en treårs-
period. Därefter skulle hyra för viss del av dessa lokaler utgå på
marknadsmässiga villkor.
Saab-Scania skulle överta ett tiotal anställda som var sysselsatta med
fastighetsunderhåll o.d.
Svenska Varv åtog sig att rensa området, riva vissa byggnader, plana
ut viss del av marken m.m. till en kostnad som i efterhand har
uppskattats till ca 40 mkr.
Enligt Saab-Scania enades parterna i förhandlingarna om att fastighe-
terna skulle åsättas ett värde av 75 mkr. Ett visst värde på förlustavdra-
gen överenskoms som en andel av förlustavdragen. Därvid skulle
Saab-Scania betala en viss summa, oberoende av vilket belopp bolaget
faktiskt kunde tillgodogöra sig. Om Saab-Scania på grund av ändrad
skattelagstiftning inte kunde utnyttja förlustavdragen, skulle köpesum-
man reduceras på visst sätt. Vilket värde som i uppgörelsen åsattes
förlustavdragen har alltså inte offentliggjorts.
Vid den aktuella tiden uppgick bolagsskatten i princip till 52
procent av skattepliktig inkomst. Enligt lagen (1960:63) om förlustav-
drag kunde aktiebolag utnyttja förlustavdrag inom en tioårsperiod.
Gängse principer vid försäljning av outnyttjade förlustavdrag innebar
att köparen av ett bolag med förlustavdrag betalade mindre än 52
procent av de avdrag som var möjliga att utnyttja, normalt 30—40
procent.
Mot bakgrund av att Svenska Varvs förhandlingsposition som har
nämnts tidigare var svag har Ragnar Boman bedömt att man inte
lyckades uppnå gängse pris för förlustavdragen. Snarare tyder mycket
på att Svenska Varv fick nöja sig med ett pris motsvarande ca 10
procent av förlustavdragen.
Tillämpas denna bedömning på det ovan nämnda värdet på Kock-
ums AB:s förlustavdrag, 800 mkr, skulle den del av köpesumman som
avsåg förlustavdragen uppgå till ca 80 mkr.
Summeras de uppskattade värdena för mark resp, förlustavdrag
skulle den totala köpesumman kunna bedömas uppgå till drygt 150
mkr.
Siffermaterialet i Saab-Scanias årsredovisningar för de aktuella åren
medger ingen avstämning av dessa uppskattningar. Däremot kan viss
ledning fås i Celsius årsredovisning för 1987, där klumpsummor
redovisas för effekten av försäljningar av dotterbolag. Sammanfattnings-
vis stämmer uppgifterna i Celsius årsredovisning med uppskattningen
att likviden för aktierna i Kockums AB uppgick till ca 150 mkr.
1992/93:RR7
Bilaga 1
27
Ovan nämndes att man inom Svenska Varv bedömde att koncernen
inom överskådlig tid inte skulle göra tillräckliga vinster för att kunna
dra egen nytta av förlustavdragen inom Kockums AB och att man
därför bedömde att en försäljning av bolaget inkl, förlustavdrag var till
ekonomisk fördel för Svenska Varv.
En blick på senare års resultat visar att denna bedömning måste ha
varit korrekt. Av 1991 års redovisning för Celsius framgår att koncer-
nens outnyttjade förlustavdrag efter årets bokslut uppgick till 5,8
miljarder kronor och motsvarande för moderbolaget till 1,3 miljarder
kronor. Siffermaterialet i Celsius årsredovisningar antyder att vissa
förlustavdrag i moderbolaget har förfallit under senare år utan att ha
kunnat utnyttjas. Försäljningen av Kockums AB:s förlustavdrag bör
därför ha medfört ett rent nettotillskott till Svenska Varv jämfört med
ett hypotetiskt alternativ att bolaget hade kvarblivit i koncernen. En
försäljning av förlustavdragen till någon annan part torde ha inbringat
ett belopp av ungefär samma storlek.
Villkoren för Saab-Scanias köp av Kockums AB kan lämpligen analy-
seras i två separata delar, fastigheterna resp, förlustavdragen.
Som nämnts ovan åsattes de av Kockums AB:s fastigheter som skulle
behållas av Saab-Scania ett värde i uppgörelsen om 75 mkr. Till Saab-
Scanias anskaffningsvärde kom så kostnaden för utfyllning av hamn-
bassängen på ca 125 mkr, totalt alltså ca 200 mkr. (Härvid har Ragnar
Boman bortsett från vissa mindre kostnader för sanering av äldre
byggnader, kostnader för till andra hyresffitt upplåtna lokaler m.m.)
Den totala markytan för Saab-Scanias del har angivits till ca 850 000
kvm. Anskaffningskostnaden för marken kan alltså uppskattas till ca
235 kronor/kvm. Utan beaktande av övriga delar i förutsättningarna
för Saab-Scanias investeringsprojekt i Malmö kan detta bedömas som
en relativt låg anskaffningskostnad. (Jämförelser med priser för oex-
ploaterad industrimark i Malmö vid den aktuella tiden är inte relevan-
ta eftersom Kockumsområdet var ett etablerat område med hög stan-
dard och fungerande försörjning av vatten, avlopp och el.)
Beträffande förlustavdragen kan följande bedömning göras.
Redan den 25 februari 1987 träffades ett fusionsavtal mellan moder-
bolaget Saab-Scania och dotterbolaget Saab-Scania Malmöanläggningen
AB. Fusionen genomfördes senare under 1987 sedan tillstånd hade
meddelats av Malmö tingsrätt den 21 augusti. En effekt av fusionen var
att förlustavdragen då kunde utnyttjas till viss del redan vid taxeringen
för räkenskapsåret 1987.
De facto utnyttjades förlustavdragen under tre år, 1987—1989. Det
kan på goda grunder antas att det skattemässiga utfallet för Saab-
Scania blev ungefär det i förväg beräknade.
1992/93 :RR7
Bilaga 1
28
Det är inte möjligt att externt bedöma betydelsen för Saab-Scania av
förlustavdrag från Kockums AB, ev. övriga förlustavdrag, s.k. Annell-
avdrag till följd av bolagets nyemission på 566 mkr under 1983 och
övriga skattemässiga avdragsmöjligheter. En viss uppfattning om vikten
av förlustavdrag från Kockums AB under de aktuella åren kan dock
hämtas från Saab-Scanias moderbolags resultat och skattebetalningar
enligt tabellen nedan.
1992/93:RR7
Bilaga 1
Moderbolaget Saab-Scania AB
|
Resultat |
skatt |
Bolags- |
Teor. förlust |
d:o |
|
(1986 |
702 |
252 |
217 |
113) |
|
1987 |
906 |
69 |
773 |
402 |
|
1988 |
537 |
28 |
484 |
251 |
|
1989 |
167 |
7 |
150 |
60 |
|
S:a | ||||
|
1987-89 |
1610 |
104 |
1407 |
713 |
(Motsvarande beräkning för 1990 är ej möjlig mot bakgrund av effek-
terna av avyttringen av 50 procent av Saab Automobile.)
Resultat före skatt = Redovisat resultat före skatt ./. ej skattepliktiga
utdelningsintäkter från dotterbolag.
Bolagsskatt är faktiskt betald skatt exkl. vinstdelningsskatt och källskatt
på utdelningar och räntor som baseras på andra beräkningsgrunder än
skattepliktigt resultat.
"Teoretiskt förlustavdrag" har beräknats med utgångspunkt från diffe-
rensen mellan 52 procent (40 procent för år 1989) bolagsskatt på
resultat före skatt och faktiskt betald bolagsskatt. Denna siffra anger i
realiteten den sammanlagda avdragseffekten av förlustavdrag från
Kockums AB, eventuella övriga förlustavdrag, s.k. Annellavdrag till
följd av bolagets nyemission på 566 mkr under 1983 och övriga
skattemässiga avdragsmöjligheter.
"d:o skatte minskning" är 52 procent skatt på "teoretiskt förlustavdrag"
(40 procent för år 1989)
(Hänsyn har tagits till avdragseffekterna för 1988 av 1987 års inbetalda
vinstdelningsskatt. Från resultatet 1989 har dragits reavinst vid avytt-
ring av aktier i dotterbolaget Enertech som beskattades i annan för-
värvskälla.)
Av tabellen framgår att de teoretiskt framräknade avdragen uppgår till
ca 1 400 mkr för den aktuella treårsperioden. Beräkningen motsäger
alltså inte den uppskattning av förlustavdragen från Kockums AB som
har gjorts ovan.
En mer exakt beräkning av skatteeffekten av förlustavdragen från
Kockums AB försvåras av att en okänd del utnyttjades först 1989, då
den nominella bolagsskatten hade sänkts till 40 procent. Med ett
29
4 Riksdagen 1992193. 2 saml. Nr RR7
skönsmässigt antagande att 100 mkr av förlustavdragen (på totalt 800
mkr) utnyttjades under 1989 skulle skatteminskningen uppgå till totalt
drygt 400 mkr (700 mkr x 52 procent för 1987—1988 resp. 100 mkr x
40 procent för 1989).
Från detta skall dras den uppskattade del av köpeskillingen som
avsåg förlustavdrag, ca 80 mkr. Nettoeffekten av denna del av affären
med Kockums AB skulle därmed vara ett plus på drygt 300 mkr för
Saab-Scania. (I verkligheten var pluseffekten något lägre med hänsyn
till räntekostnader eftersom köpesumman betalades tidigare än skatte-
effekterna kunde förverkligas och att skattefördelarna var uppdelade
på flera år.)
Eftersom sänkningen av bolagsskatten till 40 procent fr.o.m. 1989
inte var känd då uppgörelsen träffades mellan Saab-Scania och Svenska
Varv kan värdet av förlustavdragen möjligen ha överskattats något i
förhandlingarna.
Slutligen skall här nämnas att kalkylerna bygger på ytterligare en
förutsättning som i och för sig är realistisk, nämligen att förlustavdra-
gen från Kockums AB utnyttjades före Saab-Scanias alla övriga skatte-
mässiga konsolideringsmöjligheter.
Granskningen innehåller i denna del en bedömning av de ekonomiska
effekterna för Saab-Scania-koncernen av investeringen i Malmö inkl,
investeringskostnader och investeringsfondsfrisläpp. Texten i detta av-
snitt återger analyser gjorda av civilekonom Ragnar Boman (på upp-
drag av revisorerna).
Först måste konstateras att stora svårigheter föreligger att externt
särskilja Malmöfabrikens ekonomi från personbilsrörelsen som helhet.
På intäktssidan skall här behandlas effekterna av investerings-
fondsfrisläpp. (Direkta lokaliseringsbidrag behandlades i avsnitt 3.)
Som ett led i överenskommelsen mellan regeringen och Saab-Scania
ingick att företaget skulle få ta i anspråk 12 500 mkr av sina avsätt-
ningar till investeringsfonder för investeringar under 1986—1990 (för
Malmö ända fram till 1992, vilket dock i praktiken inte blev aktuellt).
Det faktiska utfallet blev följande. Här har hela den svenska delen
av koncernen beaktats:
1992/93 :RR7
Bilaga 1
30
|
Avsatt till / |
Utnyttjat för | |
|
t.o.m. 1985 |
1.242 |
- |
|
1986 |
1.296 |
1.131 |
|
1987 |
1.399 |
1.296 |
|
1988 |
1.222 |
1.408 |
|
1989 |
700 |
824 |
|
1990 |
1.179 | |
|
S:a |
5.899 |
5.838 |
1992/931RR7
Bilaga 1
Anm. Högst 50 procent av resultatet före avsättning och skatt kunde
skattemässigt avdragsgillt avsättas till allmän investeringsfond. Genom
skattereformen avskaffades möjligheten till investeringsfondsavsättning
fr.o.m. 1990. Avsättningar till förnyelsefond och s.k. särskild invester-
ingsfond, där ca 250 mkr kvarstod outnyttjade vid 1986 års början, har
inte beaktats.
Man kan här konstatera att det beviljade utrymmet bara kunde utnytt-
jas till knappt hälften. Detta har i huvudsak två orsaker. Moderbola-
gets kraftigt försämrade resultat 1989 (på grund av förlust på 2 100
mkr i personbilsrörelsen) minskade utrymmet för avsättningar. Genom
skattereformen avskaffades avsättningsmöjligheten helt fr.o.m. 1990.
Den modell för beräkning av förmånen av investeringsfondsutnytt-
jande som har använts i betänkandet SOU 1989:34 Reformerad före-
tagsbeskattning (sid. 171) ligger till grund för uppskattningarna—se
nedan.
Sifferunderlaget för Saab-Scania återfinns i en tabell nedan.
Moderbolaget Saab-Scania AB
Investeringar
i anläggningar
därav i
därav avskr. mot
invest.fonder
byggn. mask,
o. mark o. inv.
byggn. mask. S:a*
o. inv.
1986
1987
1988
1989
1990
S:a
|
1 744 |
480 |
1 264 |
454 |
535 |
989 |
|
2 433 |
695 |
1 738 |
479 |
621 |
1 204 |
|
2 391 |
929 |
1 462 |
359 |
935 |
1 356 |
|
2 954 |
652 |
2 302 |
145 |
607 |
770 |
|
1 775 |
748 |
1 027 |
747 |
303 |
1 050 |
|
11 297 |
3 504 |
7 793 |
2 184 |
3 001 |
5 369 |
* inkl, vissa mindre, här ej specificerade avskrivningsposter av annat
slag
31
1986
1987
1988
1989
därav
personbi Isdivisionen
investeringar
i anläggningar
1 054
1 520
1 869
2 280
1992/93:RR7
Bilaga 1
1990
(Personbilsdivisionen överfördes 1990 till Saab Automobile AB, dock
utan investeringsfonder.)
Beräkningen av förmånseffekten för hela investeringsfondsfrisläppet
görs här med utgångspunkt från moderbolaget. Spärrtiden har antagits
vara 0 år och inflationen 4 procent. (Beräkningarna för koncernen
skulle ligga obetydligt över motsvarande siffror för moderbolaget för
det fall att frisläppet gällde samtliga svenska koncernbolag.)
För byggnadsinvesteringar kan med ledning av SOU-betänkandets
modell förmånseffekten uppskattas till ca 20 procent av 2 184 mkr
vilket motsvarar ca 440 mkr.
För maskininvesteringar där avskrivningstiden redan enligt normala
regler är kort är förmånen av investeringsfondsfrisläpp mycket blygsam
om ens någon alls. De avskrivningar mot investeringsfonder som har
gjorts med 3 001 mkr beaktas därför inte här.
Sammanfattningsvis kan värdet av frisläppta investeringsfonder för
Saab-Scania uppskattas till drygt 400 mkr. Sannolikt är detta belopp
betydligt lägre än vad regeringen och företaget hade anledning att
räkna med när överenskommelsen träffades i början av 1986.
Så till företagets kostnader för investeringen.
Investeringskostnaderna i Malmö uppgick enligt Saab-Scanias årsre-
dovisning för 1989 till totalt 1 300 mkr. Enligt NUTEKis utsedda
kontrollant har de totala kostnaderna uppgått till totalt 1 273 mkr
(inkl, utfyllnad av hamnbassängen för 128 mkr). Beloppet motsvarar
med hänsyn till inflationen de 800 mkr för första etappen som
nämndes i Saab-Scanias lokaliseringsansökan.
Resultatet för Malmöfabriken kan inte uppskattas externt. Man kan
däremot med utgångspunkt från försäljningsutvecklingen för Saabs
personbilar och hela divisionens lönsamhetssiffror anta att Malmöan-
läggningen har givit mycket betydande driftförluster under den tid som
produktionen pågick. Även efter nedläggningen drar anläggningen icke
obetydliga kapitalkostnader.
En enkel summering utan hänsyn till inflation och fullständiga
kapitalkostnader visar att personbilsrörelsen ur Saab-Scanias perspektiv
under tiden 1 januari 1986—30 juni 1992 har lämnat ett resultatmäs-
sigt underskott på ca 2 600 mkr. Hänsyn har då tagits till dels den
32
realisationsvinst som Saab-Scania kunde gottskriva sig vid försäljningen
av halva Saab Automobile, 1 575 mkr, dels att hälften av förlusterna i
Saab Automobile från januari 1990 bärs av General Motors.
I Saab Automobiles bokslut för 1990 har resultatet belastats med en
extra nedskrivning av Malmöanläggningen på 300 mkr avseende bygg-
nader vartill kom 400 mkr avseende maskiner och inventarier. Inga
ytterligare nedskrivningar har gjorts i 1991 års bokslut. Vilket belopp
som återspeglar ett realistiskt salu- eller bruksvärde för anläggningen
för Saab Automobiles del på dagens fastighetsmarknad torde vara
omöjligt att bedöma.
1992/93 :RR7
Bilaga 1
Bestämmelserna i förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd
lämnar utrymme för regering och myndigheter att anpassa stödvillkor
och kontrollåtgärder efter aktuell situation för inblandade företag.
Riktlinjerna för stödet i proposition 1978/79:112 och 1981/82:113 läm-
nar ytterligare vägledning endast på vissa punkter. Efterhand har dock
etablerats en praxis i fråga om stödvillkor m.m. Bestämmelserna läm-
nar således möjligheter att ta hänsyn till särskilda omständigheter. Det
är dock viktigt med konsekvens i de beslut som fattas på området. Om
avsteg skall göras från praxis eller "normalfallet" bör särskilda skäl
föreligga. Vissa företag bör inte heller gynnas på andras bekostnad.
Revisorernas granskning av lokaliseringsbidraget till Saab-Scania vi-
sar att aktuella bestämmelser i förordningen (1982:677) formellt följts
men också att Saab-Scania kan anses ha fått en mer gynnsam behand-
ling än andra företag i fråga om:
a) vad som är stödberättigad verksamhet och vad som skall benämnas
nya arbetstillfällen
Saab-Scania har inte angivit några investeringskostnader i sin ansökan
för etapp 0 (höjningen av produktionen av bilar från 23 000 till
35 000 i Arlövfabriken). Ändå har Saab-Scania fått räkna med syssel-
sättningsökningen på 435 personer t.o.m. juni 1987 i Arlövfabriken i
underlaget för beräkning av lokaliseringsbidraget. Bestämmelserna i
förordningen säger att endast i undantagsfall får verksamhet innan
beslutstillfället medräknas i underlaget. Saab-Scania fick därtill tillgo-
doräkna sig sysselsättningsökningen i Arlövfabriken från december
1985, dvs. två månader före principöverenskommelsen i februari 1986.
Om praxis skulle ha följts med stöd på 200 000 kronor per ny anställd
hade bidraget för Kockumfabriken i normala fall blivit 87 mkr i stället
för 154 mkr.
Det går inte heller att utesluta att Saab-Scania, oavsett utfåstelser om
statliga stöd, ändå utökat produktionen och sysselsättningen i Arlöv.
33
Som tidigare nämnts skriver t.ex. Saab-Scania i verksamhetsberättelsen
för 1985 att företaget på vissa personbilsmarknader förlorade mark-
nadsandelar på grund av bristen på bilar.
b) när stödet skall utbetalas
I normalfallet får företagen ett beslut om lokaliseringsbidrag och söker
därefter lån i en bank för investeringen. Vartefter investeringen fort-
skrider och företaget kan uppvisa fakturor o.d. utbetalas en motsvaran-
de del av bidraget. En jämförelse kan göras med utbetalningen av
lokaliseringsbidraget till Volvo AB:s bilfabrik i Uddevalla. Regeringens
beslut om lokaliseringsbidrag till Volvos etablering i Uddevalla fattades
den 5 december 1985. NUTEK fattade beslut om sista utbetalning till
Volvo den 12 augusti 1991. Utbetalningen gjordes i detta fall efter
investeringsutvecklingen. Trots att verksamheten i Uddevalla varit i
gång i flera år kan staten därmed kräva tillbaka en stor del av stödet.
Genom att Saab fick räkna med sysselsättningsökningen i Arlövfabri-
ken i sitt underlag kunde man snabbare än normalt nå upp till
angiven sysselsättning och därmed fa medlen utbetalda innan fabriken
togs i bruk.
Revisorerna vill i detta sammanhang peka på vissa risker med att
använda sysselsättningsmodellen vid utbetalningar. Lokaliseringsbidrag
är ett investeringsstöd. För att stödja utökningar av sysselsättningen i
företag finns en särskild stödform: sysselsättningsbidrag. När det gäller
lokaliseringsbidrag bör enligt revisorernas uppfattning en nära anknyt-
ning finnas mellan utgifter för investeringen och utbetalningar av
stödet. Om sysselsättningsökningar i andra delar av ett företag eller
ökningar av sysselsättningen långt tidigare än den fysiska investeringen
genomförs, får medräknas i beslutsunderlaget, ökar risken för miss-
bruk av statliga stödmedel och kanske även för att den fysiska investe-
ringen inte kommer till stånd.
c) krävda säkerheter
Genom regeringens beslut behövde Saab bara ställa säkerheter för 25
mkr för sitt lån. För Volvos del innebar överenskommelsen med
regeringen dock att man var tvungen att ställa säkerheter för det fulla
bidragsbeloppet, dvs. 240 mkr. En skillnad var dock att ett dotterbolag
till Volvo stod för lånet för Volvos del, medan moderbolaget Saab-
Scania stod för lånet i aktuellt fall.
Sammanfattningsvis har Saab-Scania fått en mer gynnsam behand-
ling jämfört med andra företag. Värdet för Saab av tidigarelagda
utbetalningar kan skattas till minst 10—15 mkr. Vidare har regeringen
genom att tidigarelägga sista utbetalningstillfållet påskyndat avskriv-
ningen av bidraget. Därmed har Saab sluppit betala tillbaka halva
bidraget och staten kan ha gått miste om 77 mkr.
Regeringen har också krävt avsevärt lägre säkerheter från Saab-
Scania. Samhället kan inte utgå ifrån att etablerade storföretag bättre
uppfyller syfte och villkor för stödet. I flera fall har stora företags
verksamheter lagts ner i regioner med sysselsättningsproblem. Säkerhe-
ter är visserligen inte någon garanti för att staten kan återfå dessa
1992/93:RR7
Bilaga 1
34
medel. När ett stödföretag får ekonomiska problem kan emellertid
staten vara med i diskussionerna kring vad som skall göras. Av dessa
skäl är det viktigt att säkerheter för fulla bidragsbeloppet tas ut.
Samma krav bör därför ställas på alla företag som får lokaliseringsbi-
drag. Några avgörande skäl att särbehandla Saab i detta fall har inte
funnits enligt revisorernas mening.
Revisorerna kan konstatera att Saab-Scania, i och med nedläggningsbe-
slutet, inte uppfyllt löftet om varaktig sysselsättning på bilfabriken i
Malmö. Frågan är då om Saab-Scania skall betala tillbaka lokaliser-
ingsbidraget eller inte. Enligt gällande riktlinjer för stödet (prop.
1978/79:112) skall dock inte en strikt prövning göras, där avskrivning
sker endast om den faktiska sysselsättningsnivån överensstämmer eller
överträffar den planerade. Avskrivning kan ske även om planerade
sysselsättningsmål inte har uppfyllts, t.ex. på grund av orsaker utanför
företagets kontroll.
NUTEKzs praxis är att företag som lägger ner verksamhet för vilken
lokaliseringsstöd utgått skall betala tillbaka dessa medel. NUTEK har
stöd för detta i bestämmelserna i SFS 1982:677, 35 §.
Revisorerna finner NUTEK:s tolkning rimlig. Att verksamhet som
fått stöd kan läggas ner — med hänvisning t.ex. till marknadsskäl —
utan att påläggas återbetalningskrav, skulle väsentligt urholka samhäl-
lets möjligheter att kräva tillbaka utbetalade bidrag.
Enligt uppgifter från NUTEK har företag som fått återbetalningskrav
undrat varför de skall betala tillbaka sina lån, om Saab-Scania inte
kommer att behöva göra detta. Om regeringen bifaller Saab-Scanias
överklagande befarar revisorerna att ett prejudikat etableras som i
värsta fall kan leda till att den framtida respekten för statliga lånevill-
kors uppfyllnad raseras och att systemet med återbetalningskrav i
praktiken slutar att fungera. Därför föreslår revisorerna att regeringen
ser över reglerna för återbetalning vid en nedläggning av verksamheter
som fått lokaliseringsbidrag.
Revisorerna konstaterar att Saabs anskaffningskostnad för Kockums-
området (inkl, utfyllning av hamnbassängen) kan uppskattas till ca 200
mkr. Därtill kommer den del av köpesumman som avsåg Kockums
AB:s förlustavdrag och som Ragnar Boman har bedömt vara ca 80
mkr. Skatteminskningen genom förlustavdragen har han värderat till
drygt 400 mkr.
Utan hänsyn till räntekostnader för köpesumman skulle nettoeffek-
ten av affären med Kockums AB för Saab-Scanias del vara att mark-
området förvärvades för noll kronor och att Saab-Scania fick ett
likviditetsmässigt tillskott på drygt 120 mkr (låt vara att skatteeffekter-
na uppnåddes successivt under flera år efter affären).
1992/93:RR7
Bilaga 1
35
Utfallet för Svenska Varvs del av affären torde ha varit en köpesum-
ma på ca 150 mkr för aktierna i Kockums AB. Svenska Varvs
förhandlingsposition hade försvagats genom uppgörelsen mellan rege-
ringen och Saab-Scania om investeringen i Malmö. Utgångspunkten
för förhandlingarna måste ha betraktats som låsta för Svenska varvs
räkning, i och med att det fanns politiska uttalanden som låg som en
förutsättning för affären.
Värdet av frisläppta investeringsfonder för Saab-Scania kan uppskat-
tas till drygt 400 mkr.
Saab-Scania skulle därmed genom affären med Kockums AB och
genom frisläpp av investeringsfonder ha skaffat en "grundplåt" till
företagets investeringskostnader i Malmö på drygt 500 mkr (exkl.
lokaliseringsbidrag och bortsett från det faktum att skatteeffekterna för
Saab-Scania fördelades över en femårsperiod, 1986—1990, medan kö-
pesumman erlades omedelbart). Investeringskostnaden i Malmöfabri-
ken uppgick till ca 1 300 mkr (1 170 mkr exkl. hamnbassängen).
Å andra sidan har personbilstillverkningen i Malmöfabriken åsam-
kat företaget mycket betydande driftförluster. Salu- eller bruksvärdet
av den numera oanvända industrifastigheten i Malmö är också mycket
svårbedömt. Saab-Scanias Malmösatsning torde totalt netto ha medfört
icke obetydliga förluster för företaget.
I fråga om försäljning av statliga företag som har ackumulerade
förlustavdrag vill revisorerna framföra följande. Med stor sannolikhet
finns betydande outnyttjade förlustavdrag ackumulerade i de statligt
ägda aktiebolagen. Flera av företagen med verksamhet inom basindust-
rierna har periodvis redovisat stora förluster. Så t.ex. redovisar ASSI i
sin årsredovisning för år 1988 outnyttjade förlustavdrag på 435 mkr.
Motsvarande förlustavdrag var hos Celcius år 1991 5 800 mkr (varav
cirka 4 500 mkr i dotterbolag). Sådana outnyttjade förlustavdrag utgör
en tillgång vid försäljning av statliga företag. Svenska Varvs agerande
visar att motiv finns att sälja outnyttjade förlustavdrag till privata
företag. I Kockumfallet förlorade staten på detta sätt skatteinkomster
på minst 200 mkr. Revisorerna vill uppmärksamma riksdag och reger-
ing på detta förhållande vid överväganden om framtida utförsäljningar
av statliga företag.
Revisorerna kan konstatera att Saab-Scania i samband med investering-
en i bilfabriken i Malmö sammantaget har erhållit finansiella förmå-
ner för uppskattningsvis 750 mkr, därav ett lokaliseringsbidrag på 154
mkr samt skatteminskningar på 600 mkr. Av skatteminskningarna har
400 mkr uppstått på grund av löftet om frisläpp av investeringsfonder
och 200 mkr på grund av förlustavdragen i Kockums AB. Dessa 200
mkr utgör skillnaden mellan de 80 mkr Saab-Scania uppskattningsvis
fick betala för förlustavdragen och vad Svenska Varv enligt konsultens
beräkningar skulle ha erhållit om inte regeringen försvagat bolagets
förhandlingsposition, dvs. 280 mkr. Dessutom har Saab erhållit
1992/93:RR7
Bilaga 1
36
850 000 kvm mark i centrala Malmö till ett förmånligt pris och
ränteinkomster på cirka 10 mkr på grund av tidigarelagda utbetalning-
ar. Saabs kostnader för Malmöfabriken har totalt varit 1 450 mkr,
varav 150 mkr för köpet av Kockums AB.
Erhållna förmåner motsvarar ca 1 mkr per nytt sysselsättningstillfäl-
le i Malmöregionen. De mellan Saab och regeringen avtalade subven-
tionerna — dvs. lokaliseringsbidrag och frisläpp av investeringsfonder
— motsvarar cirka 700 000 kr för varje nytt sysselsättningstillfälle. Om
endast nya sysselsättningstillfällen i Kockumfabriken utöver de anställ-
da vid Arlövfabriken den 25 juni 1987, då regeringsbeslutet om lokali-
seringsbidrag togs, medräknas blir den statliga subventionen (exkl.
förlustavdrag) ca 1,6 mkr per nytt sysselsättningstillfälle. Av en total
investering på 1 450 mkr har Saab således lyckats fa ca 750 mkr eller
över hälften finansierade via staten och via en förmånlig affär med ett
statligt företag.
I ovanstående beräkningar har inte hänsyn tagits till att de positiva
skatteeffekterna för Saab-Scanias del kan ha infallit något senare än
företagets kostnader för t.ex. köpet av Kockums AB.
Enligt uppgifter från NUTEK har den praxis som tillämpats i fråga
om lokaliseringsbidrag varit 200 000 kronor per nytt sysselsättningstill-
fälle i stödområde C, 400 000 kronor i stödområde B och 600 000
kronor i stödområde A (dvs. områden i norra Norrlands inland). Om
andra områden fatt stöd har de placerats in i stödområde C.
Mot denna bakgrund har Saab-Scania enligt revisorernas uppfattning
sammantaget fatt ovanligt stora subventioner för en regionalpolitiskt
motiverad investering, särskilt som den skett i en storstadsregion mitt
under en högkonjunktur. Samtidigt är dock revisorerna medvetna om
att Malmöregionen vid beslutstidpunkten hade klara sysselsättningspro-
blem.
1992/93 :RR7
Bilaga 2
37
Yttranden har avgetts av Länsstyrelsen i Malmöhus län, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Centrum för regionalvetenskaplig
forskning i Umeå (CERUM), Expertgruppen för forskning om regio-
nal utveckling (ERU), Expeditionschefen i Näringsdepartementet, Mal-
mö kommun, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges
civilingenjörsförbund genom Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO).
Expeditionschefen i Arbetsmarknadsdepartementet, Landsorganisa-
tionen (LO) och Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) har beretts
tillfälle att yttra sig över rapporten men avstått.
Länsstyrelsen i Malmöhus län instämmer i rapportens bakgrundsbe-
skrivningar och lämnar viss kompletterande information om arbets-
marknadsläget i länet 1978—1992. Härvid framhåller länsstyrelsen att
regeringens insatser för att dämpa de negativa verkningarna av Kock-
umsavvecklingen hälsades med utomordentlig tillfredsställelse i regio-
nen. Beslutet att etablera en ny Saab-fabrik till Malmö uppfattades som
den främsta insatsen från regionalpolitisk synpunkt. I övrigt anser
länsstyrelsen — utan att närmare precisera detta — att rapporten
aktualiserar en rad principiella frågor som man utgår ifrån ger anled-
ning till överväganden som kan ge vägledning vid framtida ärendehan-
tering av denna art.
NUTEK begränsar sitt yttrande till att ge synpunkter beträffande
lokaliseringsstödet. NUTEK lämnar inledningsvis en beskrivning av
hanteringen av det aktuella stödet som i allt väsentligt överensstämmer
med beskrivningen i rapporten. Verket anför vidare att det i regerings-
beslutet anges hur stödet skall betalas ut. Utbetalningsrutinen skiljer
sig från praxis på så sätt att kopplingen till den faktiska investeringen
saknas. Det strider dock inte, enligt NUTEK, mot förordningen då
villkoret i detta fall var sysselsättningsnivån, vilket hade uppfyllts.
Enligt regeringsbeslutet skulle redovisning av de faktiska investeringar-
na göras senast vid utgången av 1992, och då skulle även sysselsätt-
ningseffekten redovisas. Slutredovisning ägde rum i januari 1991, och
investeringskostnaderna angavs till 1 156 mkr. NUTEK konstaterar att
stödet höll sig inom angivna ramar såväl sysselsättningsmässigt som
investeringsmässigt.
Beträffande frågan om kravet på säkerheterna framhåller NUTEK
att Saab-Scania som stödmottagare bedömdes som ett mycket solitt
företag, varför den beslutade säkerheten får betraktas som acceptabel,
även om den innebar en avvikelse från praxis. Verket konstaterar
sammanfattningsvis att beslutet om stöd innehöll villkor, som gav
Saab-Scania AB vissa fördelar, om man jämför med praxis i den
1992/93:RR7
Bilaga 2
38
reguljära stödhanteringen. Det gäller formerna för utbetalning och
kravet på säkerheter. Enligt verket bör dessa avsteg från praxis dock
bedömas som marginella. NUTEK håller med revisorerna om att
återkravsreglerna inte är helt klara, och verket ser positivt på reviso-
rernas förslag om att reglerna för i vilka situationer lokaliseringsbidrag
skall kunna återkrävas görs tydligare.
CERUM skriver i sitt yttrande att granskningen i huvudsak är
fokuserad på aspekter som ligger utanför CERUMzs kompetensområde.
CERUM lämnar dock en del allmänna kommentarer mot bakgrund av
att granskningen visar att statens "krispaket" till Malmö innehållit
ovanligt stora subventioner till ett industriföretag.
CERUM pekar därvid på ett nytt inslag i regionalpolitiken under
1980-talet, nämligen statliga stödpaket till regioner och orter med
plötsligt uppdykande stora strukturella omställningsproblem. Man
konstaterar också att principen om att de regionalpolitiska medlen
skall fokuseras på insatser i särskilt avgränsade geografiska områden
med stora strukturella utvecklingsproblem för att därigenom skapa
bättre regional balans i ett långsiktigt perspektiv därmed frångåtts. Inte
bara Malmö utan även flera andra orter och län utanför det regional-
politiska stödområdet fick omfattande stöd.
Vidare påpekar CERUM följande. "Vare sig resultaten av ett sådant
tillfälligt stödpaket blir goda eller verkningslösa för den berörda or-
ten/regionen, bidrar det till att urvattna möjligheterna att utnyttja den
regionalpolitiska medelsarsenalen för att påverka landets regionala
struktur. Det kan också ur principiell synvinkel betraktas som tvek-
samt att använda lokaliseringsbidrag till en bilfabrik i en storstadsre-
gion med landets gynnsammaste transportläge gentemot den stora
västeuropeiska marknaden. Det totalt sett begränsade regionalpolitiska
anslaget får anmärkningsvärd intern slagsida. Den ovanligt generösa
användningen av lokaliseringsstödet i det aktuella fallet ser vi som ett
ytterligare problem. Vi instämmer följaktligen i revisorernas kritiska
synpunkter i rapporten."
ERU koncentrerar sitt yttrande på frågor som rör de statliga stödfor-
merna. ERU instämmer inledningsvis i rapportens uppfattning om att
en mer försiktig hantering av gällande bestämmelser är att föredra. En
sådan hantering bör gälla såväl stora som små företag. Att vid upprepa-
de tillfållen göra avsteg från gällande praxis kan på sikt komma att
undergräva respekten för de regler på vilket stödet vilar. ERU pekar i
likhet med rapporten på risken för att ett olyckligt prejudikat kan
etableras om Saab-Scania slipper betala tillbaka sitt lokaliseringsbidrag
och som därmed kan försvåra hanteringen av liknande fall i framtiden.
Vad gäller statsstöd generellt bör de underlag och analyser som
ligger till grund för eventuellt stöd vara så noggrant genomförda som
möjligt. I detta fall konstaterar ERU att de prognoser som presentera-
des över personbilsförsäljningens framtida utveckling var alltför opti-
mistiska. Denna optimism kan i viss utsträckning hänföras till den
allmänna tidsanda som rådde. Men det är likväl synnerligen viktigt att
de projekt som får statsstöd är föremål för en grundlig analys vad
gäller de olika antaganden som det förväntade resultatet är beroende
1992/93 :RR 7
Bilaga 2
39
av. Att en region, som är föremål för åtgärder från statsmakternas sida,
har allvarliga sysselsättningsproblem får inte innebära att erforderliga
analyser uteblir. En seriös undersökning av en industrisatsnings lång-
siktiga möjligheter ter sig för ERU än mer nödvändig då det är frågan
om en konjunkturkänslig verksamhet som t.ex. en bilfabrik. En syn-
punkt som ERU slutligen framför är, att det krävs mycket hög
kompetens bland berörda beslutsfattare för att en sådan här åtgärd
skall få ett positivt utfall.
Expeditionschefen i Näringsdepartementet noterar inledningsvis rap-
portens konstaterande om att aktuella bestämmelser i förordningen om
regionalpolitiskt stöd följts. I frågan om Saab-Scania kan anses ha fått
en mer gynnsam behandling än andra företag i vissa angivna avseen-
den påpekar expeditionschefen att situationen vid beslutstillfället kan
vara sådan att den medför behov av mer långtgående insatser än annars
eller av att snabbare eller på ett mera genomgripande sätt få till stånd
en strukturomvandling, såsom i detta fall, för att förbättra sysselsätt-
ningssituationen i Malmöregionen.
Expeditionschefen skriver också att de omfattande skatteminskning-
ar som kan ske vid försäljning av statliga företag med ackumulerade
förlustavdrag förtjänar att uppmärksammas vid överväganden om fram-
tida utförsäljningar av statliga företag.
Malmö kommun ansluter sig i huvudsak till rapportens bild av det
yttre händelseförloppet som ledde fram till etabieringen av Saab-
Scanias bilfabrik i Malmö. Samtliga redovisade fakta beträffande ar-
betsmarknadsläge och sysselsättning före och under den aktuella tiden
för industrietableringen är klart och tydligt redovisade. Kommunstyrel-
sen påpekar också att man — med de förutsättningar som för Malmös
del förelåg i samband med varvskrisen — välkomnade och ställde upp
på denna satsning. Kommunstyrelsen ser ingen anledning att närmare
kommentera "den grundliga och omsorgsfulla genomgång som i rap-
porten görs av det statliga lokaliseringsstödet till bilfabriken". Det
ligger också utanför kommunstyrelsens möjligheter att dra några egent-
liga slutsatser av de ovanligt stora subventioner som skett i en stor-
stadsregion — mitt under en högkonjunktur.
Slutligen framhåller kommunstyrelsen en viktig lärdom av denna
satsning, nämligen att projekt i denna storleksordning bör prövas och
genomlysas med stor öppenhet, med känsla för ekonomiska realiteter
och med beaktande av att konkurrensneutralitet upprätthålls mellan
olika företag.
TCO delar revisorernas slutsatser att Saab-Scania fått osedvanligt
stora subventioner för sin i och för sig regional- och sysselsättningspo-
litiskt välmotiverade investering i Malmöregionen. TCO instämmer
också i revisorernas uppfattning att reglerna för återbetalning av loka-
liseringsstöd är oklara och därför bör ses över av regeringen. Det är
mycket olyckligt om prejudikat skapas som kan äventyra hela den
framtida respekten för systemet med återbetalningskrav.
CF:s principiella uppfattning vad gäller svensk industripolitik är att
en allmän restriktivitet skall gälla för statliga subventioner. Vidare
anser CF att i de fall subventioner sätts in måste de villkoras till
1992/93:RR7
Bilaga 2
40
tydliga åtaganden för mottagaren. Om dessa åtaganden ej uppfylls
måste det finnas tydliga regler för återbetalning. Villkor och återbetal-
ningsregler måste dessutom redovisas offentligt. I det nu aktuella
ärendet har CF inga andra synpunkter. CF anser slutligen i sitt
yttrande att revisorerna i sin rapport pekar på flera punkter som
aktualiserar en allmän översyn av rutiner och regler för statliga stöd.
CF stödjer en sådan åtgärd.
1992/93:RR7
Bilaga 2
41
1992/93:RR7
Revisorernas förslag................................ 1
1 Kort bakgrund................................... 1
2 Revisorernas överväganden ......................... 2
2.1 Om konsekvensanalyser .......................... 2
2.2 Hantering av lokaliseringsbidrag.................... 3
2.3 Avskrivnings- och återbetalningsregler............... 5
2.4 Tillfälliga krispaket.............................. 6
3 Hemställan ..................................... 7
Bilaga 1
Sammanfattning................................... 10
1 Bakgrund och syfte ............................... 11
2 Närmare om Malmöregionen och Saab-Scanias investering . 12
2.1 Näringsliv och arbetsmarknad före år 1986 ............ 12
2.2 Saab-Scanias investering i Malmö................... 13
3 Saab-Scanias lokaliseringsbidrag ..................... 15
3.1 Allmänt ...................................... 15
3.2 Regeringens beslut .............................. 16
3.3 Har bestämmelserna i förordningen (1982:677) om
lokaliseringsbidrag följts?............................ 17
3.3.1 Stödets storlek, stödberättigad verksamhet ........... 17
3.3.2 Utbetalningen av lokaliseringsbidraget.............. 17
3.3.3 Säkerheter................................... 19
3.3.4 Löpande uppföljning och informationsskyldighet ..... 19
3.3.5 Avskrivnings- och återbetalningsregler.............. 19
3.3.6 Överklaganden/besvär .......................... 20
4 Saab-Scanias förvärv av Kockums AB från Svenska Varv
1986-87 ........................................ 21
4.1 Allmänt ...................................... 21
4.2 Tillvägagångssätt, källor .......................... 22
4.3 Kort bakgrund om Svenska Varv ................... 22
4.4 Förhandlingarna och uppgörelsen mellan Saab-Scania och
Svenska Varv 1986 ................................. 23
4.5 Bedömning av Kockums AB:s tillgångar, skulder och
ackumulerade förlustavdrag.......................... 25
4.6 Bedömning av köpesumman....................... 27
4.7 Effekter på Svenska Varv-koncernen av avyttringen..... 28
4.8 Effekter på Saab-Scania-koncernen av förvärvet av
Kockums AB ..................................... 28
5 Effekter på Saab-Scania-koncernen av investeringen i
Malmö inkl, investeringsfondsfrisläpp .................. 30
6 Revisorernas överväganden och förslag ................ 33
6.1 Hanteringen av lokaliseringsbidraget ................ 33
6.2 Avskrivnings- och återbetalningsregler............... 35
6.3 Saab-Scanias förvärv av Kockums AB från Svenska Varv . 35
42
6.4 Saab-Scanias sammantagna förmåner av investeringen i
Malmö.......................................... 36
Bilaga 2
Sammanfattning av remissyttranden över rapport 1992/93:2
Statens stöd till Saab-Scanias bilfabrik i Malmö ........... 38
Yttrandena....................................... 38
1992/93 :RR 7
43
gotab 43953, Stockholm 1993