om vissa åtgärder inom klimatområdet och i
Östersjöregionen
Prop.
1992/93:99
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992 för de åtgärder som framgår
av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Olof Johansson
Som en del av omläggningen av energibeskattningen fr.o.m. den 1 januari
1993 aviserades i kompletteringspropositionen våren 1992 (1991/92:150)
en avsättning av 500 miljoner kronor för att finansiera insatser vad gäller
fömybar energi, energihushållning samt vissa stödåtgärder i Baltikum och
Östeuropa, bl.a. insatser för att förbättra kärnsäkerheten.
I propositionen redovisas förslag i den del som avser budgetåret
1992/93. Förslagen omfattar miljöinriktade stödinsatser i Baltikum och
Östeuropa samt vissa klimatinriktade åtgärder och insatser för att främja
fömybar energi. Förslag om den långsiktiga användningen av medelsramen
kommer att föreläggas riksdagen i samband med en proposition om klimat-
frågor som planeras till våren 1993.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 99
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992
Prop. 1992/93:99
Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg
Föredragande: statsråden Johansson, Thurdin och P. Westerberg
Proposition om vissa åtgärder inom klimatområdet och i
Östersjöregionen
Statsråden Johansson, Thurdin och P. Westerberg anmäler sina förslag.
Anförandena redovisas i underprotokollen för Miljö- och naturresurs- resp.
Näringsdepartementet.
Statsrådet Johansson anför:
Med hänvisning till vad jag och statsråden Thurdin och P. Westerberg
har anfört hemställer jag att regeringen genom proposition förelägger
riksdagen vad vi har anfört för de åtgärder som vi har hemställt om.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder som de har hemställt om.
Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i under-
protokollen skall bifogas propositionen enligt följande:
Miljö- och naturresursdepartementet Bilaga 1
Näringsdepartementet Bilaga 2
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992
Föredragande: statsrådet Johansson och, såvitt avser avsnitt 5,
statsrådet Thurdin
I kompletteringspropositionen (1991/92:150) aviserades en avsättning av 500
miljoner kronor per år för att finansiera insatser vad gäller fömybar energi,
energihushållning samt vissa stödåtgärder i Baltikum och Östeuropa, bl.a.
insatser för att förbättra kärnkraftssäkerheten. Detta resursutrymme, som
skapades i anslutning till omläggningen av energibeskattningen, är ett
viktigt inslag i Sveriges klimatstrategi. Det ger vidare utrymme för
angelägna och kostnadseffektiva miljöåtgärder i Östersjöområdet.
Sverige undertecknade FN:s klimatkonvention i samband med konferensen
om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro i juni 1992. Regeringen
har i skrivelse (skr. 1992/93:13) till riksdagen redogjort för de åtgärder som
föranleds av UNCED inkl, tidplan för ratificering av klimatkonventionen.
Förslag till riksdagen om godkännande av konventionen samt om åtgärder
i övrigt på klimatområdet, grundade på Statens naturvårdsverks särskilda
regeringsuppdrag, planeras till våren 1993.
En utgångspunkt för klimatpolitiken är energiuppgörelsen från år 1991,
vilken regeringen hänvisat till i regeringsförklaringen den 5 oktober 1992.
En svensk klimatstrategi skall enligt energiuppgörelsen omfatta samtliga
klimatpåverkande gaser och samtliga samhällssektorer.
Att begränsa klimatförändringarna till en för samhället och naturen hållbar
nivå fordrar åtgärder för att såväl begränsa utsläppen av koldioxid och andra
växthusgaser som att öka upptaget av kol i skog och annan växtlighet.
Hushållning med energi och en ökad användning av fömybara energikällor
är avgörande inslag i en svensk strategi för minskad klimatpåverkan.
Rangordningen mellan åtgärderna for att minska utsläppen av koldioxid
och andra växthusgaser bör bestämmas av deras effekt för att minska
klimatpåverkan i förhållande till kostnaderna.
I energiöverenskommelsen underströks också klimatfrågans globala
karaktär. Det konstaterades bl.a. att de insatser Sverige gör som stöd till
omställningen i Östeuropa bidrar till en mer effektiv energianvändning och
därmed till minskad klimatpåverkan.
I energiöverenskommelsen ingick även att tillkalla en biobränslekom-
1 * Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 99
mission med uppgift att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en
ökad kommersiell användning av biobränslen och att lämna förslag till
åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt.
Biobränslekommissionen lämnade i september 1992 sitt slutbetänkande
(SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden med forslag om framtida stöd och
beskattning på bioenergiområdet. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande.
I april 1992 antog miljöministrarna i länderna runt Östersjön i dess
huvuddrag en plan för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Ett
intensivt arbete pågår med att finna långsiktiga finansieringsmöjligheter för
de insatser som behövs. I detta arbete deltar såväl regeringar som berörda
utvecklingsbanker. En finansieringskonferens på ministernivå kommer att
äga rum i mars 1993.
Förslag till den långsiktiga användningen av de medel som aviserades i
samband med omläggningen av energibeskattningen bl.a. för att främja
användning av fömybara energikällor och energihushållning bör utarbetas
i samband med beredningen av den klimatproposition som planeras till våren
1993. Insatser inom energi- och transportsektorerna kommer att ha hög
prioritet vid det fortsatta arbetet med en svensk klimatstrategi. Jag har i
denna fråga samrått med cheferna för Kommunikations- och Närings-
departementen.
Samtidigt anser jag det angeläget att miljöinsatser i Baltikum och andra
Östersjöländer kan påbörjas innan de långsiktiga finansieringsfrågorna har
lösts. Energiförsöijningssituationen i de baltiska staterna fordrar
omedelbara insatser. En satsning på energieffektivisering och inhemska
energikällor får stor betydelse såväl från miljösynpunkt som för att förbättra
ländernas ekonomier och minska importbehovet av bl.a. oljeprodukter. Det
är också nödvändigt att snabbt inleda program för att minska
miljöstörningarna från jordbruket i Östersjöregionen liksom att öka
avloppsreningskapaciteten för att minska närsaltutsläppen till Östersjön. I
Baltikum, Polen och Ryssland bör områden med våtmarker och sumpskogar
bevaras. Dessa har stor betydelse för biologisk mångfald och som kvävefäl-
lor. Slutligen har samarbetet på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet en
fortsatt hög prioritet.
Medel för budgetåret 1992/93 bör huvudsakligen användas för engångsan-
visningar till angelägna åtgärder i avvaktan på långsiktiga lösningar för att
stimulera fömybar energi och finansieringen av Östersjöns återställande
m.m. I de följande avsnitten redovisar jag förslagen som berör Miljö- och
naturresursdepartementets område.
Näringsministern kommer senare i dag att redogöra för ett forslag som
avser satsningar på EG:s program för ny energiteknik. Näringsministern
avser också, enligt vad jag har erfarit, att inom kort föreslå förändringar i
förordningen (1991:1099) om bidrag till vissa investeringar inom energiom-
rådet. Detta förslag går ut på att det statliga investeringsstödet för vindkraft
liksom investeringsstödet till solvärme i bostäder höjs från 25 till 35 % av
investeringskostnaden. Jag vill i anslutning till detta också upplysa att de
förslag, som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har redovisat
i rapporten Vindkraft - Juridik och Ekonomi (NUTEK B 1992:5) angående
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
vissa förenklingar i miljölagstiftningen för att underlätta etableringar av
vindkraftverk, har remissbehandlats och att ärendet för närvarande bereds
inom regeringskansliet.
En miljöanpassning av energisystemet förutsätter ytterligare satsningar på
fömybar energi. Det statliga stödet till solvärmeinvesteringar i bostäder har
mött ett stort intresse. För att stimulera introduktion av solvärme inom
andra användningsområden kan det finnas skäl att öka utvecklingsinsatserna.
Chefen för Näringsdepartementet avser återkomma till dessa frågor i
samband med budgetpropositionen.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Mitt förslag: Jag föreslår att 45 miljoner kronor begärs av riksdagen
för att bidra till uppbyggnaden av ett miljöanpassat energisystem i
Baltikum.
Energisystemen i Baltikum kännetecknas av en rad brister såväl
miljömässiga och tekniska som ekonomiska. Någon kostnadsrelaterad
prissättning på energiprodukter förekom inte under den sovjetiska
centralmakten, vilket har lett till en synnerligen ineffektiv och slösaktig
energianvändning. Efter frigörelsen har en övergång till marknadsekonomi
och marknadsprissättning inletts, men energipriserna ligger fortfarande
under världsmarknadsnivån.
Statens vattenfallsverk har nyligen i en rapport analyserat
energi situationen i Baltikum från miljösynpunkt. Elbehovet tillgodoses i
huvudsak med kondenskraft från oljeskiffer och kärnkraft.
Oljeskifferbrytningen i Estland och oljeskifferverket i Narva är starkt
miljöpåverkande. Narvaverket ger upphov till svavelutsläpp som är
jämförbara med de sammanlagda utsläppen från de nordiska länderna.
Problemen kring kärnkraftverket i Ignalina är väl dokumenterade och stora
insatser görs av Sverige och andra länder för att avhjälpa de värsta
säkerhetsbristerna. En upprustning av energianläggningarna i Baltikum är
en angelägen åtgärd och kommer att kräva stora investeringar.
Värmebehovet i de baltiska länderna tillgodoses i huvudsak genom
importerad olja. Ved- och torveldning förekommer i begränsad omfattning
främst på landsbygden. De tidigare låga oljepriserna har inte stimulerat till
energihushållning eller användning av inhemska biobränslen. I
fjärrvärmenäten, som är relativt väl utbyggda, är överföringsförlustema
betydande och regleringsmöjlighetema vanligtvis obefintliga. De tre baltiska
länderna beräknas ha en trädbränslepotential på i storleksordningen 6-14
TWh/år för uthålligt uttag, främst från gallringsskog.
Under den senaste vintern var värmeförsörjningssituationen i Baltikum
synnerligen allvarlig beroende på att länderna saknade medel för import av
oljeprodukter. Viss hjälp erbjöds genom akuta stödinsatser från Sverige och
andra länder. Utsikterna för att de tre baltiska länderna skall kunna
mobilisera egna tillräckliga finansiella resurser för inköp av olja under de
kommande vintrarna är inte särskilt goda.
Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) förbereder tre projekt för att möta
brådskande investeringsbehov inom energisektorn. En betydande del av
världsbankens rehabiliteringslån är dessutom avsett att användas för import
av viktiga insatsvaror för denna sektor.
En satsning på energieffektivisering och biobränslebaserad
värmeförsöijning i Baltikum har flera viktiga fördelar. Det skulle bl.a. vara
en av de mest kostnadseffektiva åtgärder som Sverige kan vidta på kort sikt
för att minska de globala koldioxidutsläppen. En ökad användning av
biobränslen skulle också minska andra miljöstörningar t.ex. svavelutsläpp.
Det finns goda förutsättningar att satsa på biobränslen och samtidigt kunna
bibehålla våtmarker och den biologiska mångfalden.
Jag föreslår därför att 45 miljoner kronor begärs av riksdagen för stöd till
energieffektivisering och utveckling av miljöanpassad energiproduktion i de
tre baltiska länderna. Stödet bör i första hand avse projekt avseende
effektivisering och konvertering av panncentraler till inhemskt biobränsle
samt värmeproduktion, distribution och användning. Projekten bör baseras
på teknik som är anpassad för tillverkning och användning inom länderna.
Möjligheten att knyta dessa aktiviteter till projekt inom FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE) bör övervägas.
En del av stödet bör inriktas på att stimulera efterfrågan och tillverkning
av utrustning som kan bidra till en snabb teknikspridning. Flera svenska
företag och myndigheter torde ha goda förutsättningar att medverka i detta
arbete och att utveckla långsiktiga samarbetsformer när det gäller
teknologiöverföring och licenstillverkning. Samordning med EBRD:s projekt
bör vidare undersökas.
Ett villkor för att stödet skall kunna utgå bör vara att projekten tar hänsyn
till naturvårdsintressena och att åtgärderna långsiktigt minskar behovet av
fossila bränslen och bidrar till minskade koldioxidutsläpp. Medlen bör
anvisas över fjortonde huvudtitelns anslag Bidrag till miljöarbete.
Hittillsvarande arbete
Östersjön har genom århundrandena haft en avgörande roll för den politiska
och ekonomiska utvecklingen i vårt land. Då den största delen av vår kust
gränsar till detta hav är dess miljö och tillstånd en fråga som berör oss alla.
Östersjön är ett mycket förorenat innanhav där havsföroreningama nu har
nått så höga nivåer att havet kommer att få irreparabla skador om inte
åtgärder sätts in snabbt.
Detta var bakgrunden till den konferens som anordnades i Ronneby i
september 1990. Där beslöt de deltagande länderna att gemensamt utarbeta
ett åtgärdsprogram för Östersjön med syfte att återställa Östersjöns
ekologiska balans.
En arbetsgrupp tillsattes under Helsingforskommissionen med uppgift att
utarbeta det förslagna åtgärdsprogrammet. I arbetsgruppen ingick
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
representanter för samtliga länder som gränsar till Östersjön, nämligen
Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Sverige och
Tyskland samt sådana länder som bidrar till Östersjöns belastning, som
Norge och Tjeckoslovakien. Dessutom deltog EG, Världsbanken, EBRD,
Europeiska investeringsbanken och Nordiska investeringsbanken.
Vid en diplomatisk konferens i Helsingfors i april i år godkändes den
strategiska inriktningen av och huvudelementen i åtgärdsprogrammet av de
deltagande miljöministrarna. Programmet, som kommer att färdigställas
under hösten 1992, innehåller såväl en beskrivning av Östersjöns
miljösituation som förslag till konkreta åtgärder för att begränsa utsläppen
av föroreningar. Bl.a. finns en förteckning med 132 utpekade
belastningskällor med åtgärdsförslag. Ett 40-tal har bedömts som särskilt
angelägna att åtgärda.
I programmet redovisas dessutom strategier och handlingslinjer för att
utveckla en fungerande marknadsekonomi. Viktiga delar är att stärka ett
förvaltningsstöd för t.ex. lagstiftningsfrågor, avgiftssystem, kontroll och
tillsynsinsatser samt utbildning i framför allt länderna i Central- och
Östeuropa.
Den totala kostnaden har uppskattats till 135 miljarder kronor för hela
åtgärdsprogrammet. Åtgärdsprogrammet sträcker sig över en tjugoårsperiod
medan de prioriterade åtgärderna i programmet föreslås genomföras under
den första femårsperioden.
I mars 1992 antog transportministrarna i länderna kring Östersjön en plan
för ett samarbete. Planen innehåller tre områden. Det första området gäller
trafikens infrastruktur. Det andra gäller trafiksäkerheten och det tredje
transportsektorns miljöarbete. Sverige har påtagit sig ordförandeskapet i
gruppen för miljösamarbetet. Resultatet skall redovisas under år 1993. Jag
anser att det är angeläget att noga följa detta arbete för att utveckla
miljöanpassade transportsystem i Östersjöregionen.
En internationell finansieringskonferens kommer att anordnas i Gdansk i
mars 1993 av en arbetsgrupp under Helsingforskommissionen. I
arbetsgruppen, som har tillsatts för att möjliggöra ett genomförande av
programmet, ingår förutom deltagande länder och EG också de tidigare
nämnda bankerna. Bankerna har för övrigt också aktivt deltagit i arbetet
med att ta fram programmet och göra urvalet av åtgärder.
Konferensen kommer huvudsakligen att ägnas åt åtgärdsprogrammets
finansiering. Avsikten är att vid konferensen redovisa dels bankernas arbete
med att finna finansiellt stöd till åtgärdsobjekten dels de nationella bidragen
som stöd för åtgärdsprogrammet.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Insatsområden
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Mitt förslag: Jag föreslår att 141,9 miljoner kronor begärs av
riksdagen för åtgärdsprogrammet för Östersjön.
Skälen för mitt förslag: Sverige har haft en pådrivande roll i Östersjösam-
arbetet. Därför är det också angeläget att Sverige på ett tidigt stadium kan
ställa medel till förfogande för genomförande av de åtgärder som anses
angelägna. Enligt min mening är det i huvudsak tre områden som in-
ledningsvis bör komma i fråga för ett svenskt stöd för att återställa
Östersjön, nämligen kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd, miljöan-
passning av jordbruket samt avloppsreningsverk. Samtidig anser jag att det
bör finnas en viss flexibilitet i stödgivningen och en beredskap att ändra
inriktningen t.ex. för akuta åtgärdsbehov. Det kan sålunda bli påkallat att
ompröva den preliminära fördelningen av stödet som jag här redovisar bl.a.
med hänsyn till behovet av akuta insatser och utfallet av finansierings-
konferensen i mars 1993.
Stödet till kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd samt stödet till
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket bör ges såväl till de tre baltiska
länderna som till Polen och Ryssland.
Insatserna vad avser avloppsreningsverk bör koncentreras till någon eller
några anläggningar i Baltikum. Skälet till detta är regeringens ambition att
prioritera miljöinsatser just i Baltikum och att den medelsram som jag
föreslår är förhållandevis begränsad i relation till de satsningar som totalt
sett behövs. Eventuella satsningar av mer akut karaktär bör i första hand
räknas av från det medelsbehov som har beräknats för reningsverken. Jag
föreslår sålunda att 141,9 miljoner kronor begärs av riksdagen till åt-
gärdsprogrammet för Östersjön för budgetåret 1992/93. Medlen bör anvisas
över fjortonde huvudtitelns anslag Bidrag till miljöarbete.
Kunskapsuppbyggnad och förvaltningstöd
En viktig förutsättning för att effektiva miljöåtgärder skall kunna
genomföras i Central- och Östeuropa är att länderna förfogar över en
förvaltnings- och institutionsuppbyggnad som kan svara för en långsiktig
miljöstrategi. Flertalet nyligen självständiga länder befinner sig i ett skede
där man håller på att bygga upp miljöförvaltningarna, utarbeta lagstiftning
och regelverk och söka utforma lösningar vad gäller uppföljning och
övervakning av olika miljöåtgärder.
I åtgärdsprogrammet för Östersjön framhålls att olika former av
kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd är en förutsättning för att kunna
genomföra nödvändiga miljöinvesteringar.
Samarbetsmöjlighetema med EBRD och Världsbanken, som har många
projekt i de nu aktuella länderna, bör undersökas.
Inom ramen för tredje huvudtitelns anslag for samarbete med Central- och
Östeuropa har regeringen anslagit medel för kunskapsöverföring och
tekniskt samarbete via styrelsen för Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS). Regeringen har angett att BITS insatser skall
koncentreras till de områden som är centrala för samarbetets huvudsakliga
mål, dvs. bl.a. åtgärder för att förbättra miljön. BITS miljöinsatser skall
bl.a. utgå från åtgärdsprogrammet för att återställa Östersjöns miljö.
Samarbetet med de baltiska staterna bör bygga på de bilaterala miljöavtalen
med Estland, Lettland och Litauen.
Jag anser att det i tillägg till det tekniska samarbete som finansieras av
Östeuropaanslaget är angeläget att utveckla ett bilateralt samarbete direkt
mellan berörda myndigheter i Sverige och länderna i Central- och
Östeuropa. Svenska myndigheter, som har en lång och bred erfarenhet av
miljöarbete, har goda förutsättningar att kunna göra en betydande insats
vad gäller kunskapsöverföring och förvaltningsstöd.
Sverige har under en tid hunnit bygga upp bilaterala samarbetsrelationer
med olika östeuropeiska länder på miljöområdet.
De bilaterala samarbetsavtal på miljöområdet som Sverige ingått med
Estland, Lettland och Litauen bör utgöra den ram inom vilken diskussioner
om framtida samarbete och prioriteringar mycket snabbt skall kunna sättas
i gång.
Först vid de förestående programförhandlingama med de baltiska länderna
kan samarbetsområdena preciseras liksom de närmare formerna för
samarbetet. Diskussioner har dock på olika nivåer redan ägt rum och
önskemål har framförts från de baltiska länderna om samarbete vad gäller
lagstiftning, miljöövervakning och andra myndighetsanknutna ämnen.
Sverige har sedan ett antal år bedrivit ett löpande projektinriktat
miljösamarbete med Polen. För svensk del ansvarar Naturvårdsverket för
detta arbete. Från polsk sida har framförts önskemål om en intensifiering
av samarbetet. Gemensamma projekt om marin forskning och
miljöövervakning har diskuterats liksom möjligheterna att få del av svenska
kunskaper och erfarenheter även vad gäller informationsfrågor och
miljöskyddstillsyn. Naturvårdsverket räknar därför med att detta samarbete
snabbt skulle kunna utökas betydligt.
Bilateralt miljösamarbete bör också inledas med Ryssland samt
vidareutvecklas med Tjeckoslovakien och Ungern.
Redan nu förekommer en rad bilaterala kontakter och samarbete mellan
olika myndigheter och institutioner. Jag finner det angeläget att detta
samarbete utvecklas och där så är ändamålsenligt samordnas för att rationellt
kunna utnyttja tillgängliga resurser.
Många svenska kommuner, som har vänortsavtal eller på annat sätt
bedriver samarbete med städer på andra sidan Östersjön har redovisat sina
möjligheter att bidra till miljösamarbetet genom olika utbytesprogram och
projekt med sina vänorter. Konkreta samarbetsförslag finns inom en rad
områden såsom dricksvattenförsöijning, avloppsvattenrening, avfalls-
hantering, värmeförsörjning m.m.
Som framgår av vad jag anfört bör det bilaterala myndighetssamarbetet
till en del även kunna omfatta åtgärder och rikta sig till länder som inte
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
direkt berörs av åtgärdsprogrammet för Östersjön.
Det bilaterala myndighetsanknutna samarbetet bör inriktas på
kunskapsöverföring t.ex. utbildning, seminarier, expertutbyten och
gemensamma forskningsprojekt. Finansiering av viktiga insatsvaror, teknisk
utrustning såsom mätinstrument m.m. bör kunna ske i begränsad
omfattning.
En möjlighet som bör prövas är att placera svenska experter under viss
tid i främst de baltiska ländernas miljöförvaltningar för att bistå med
uppbyggnad av lagstiftning och annat myndighetsarbete. Sådana insatser har
redan prövats t.ex. i det estniska byggnadsministeriet. På motsvarande sätt
bör samarbetsländema beredas möjlighet att placera egna experter för
utbildning och praktik hos svenska myndigheter och institutioner.
Det är väsentligt att länderna snabbt får möjlighet att delta i det
internationella arbetet, både på regional och global nivå. Länderna själva
har stora svårigheter att finansiera ett sådant deltagande och har framfört
önskemål om stöd. Bidrag bör kunna utgå för detta ändamål.
Jag förutser att en rad myndigheter kommer att kunna delta aktivt i det
bilaterala samarbetet. Statens naturvårdsverk har inom sitt ansvarsområde
en central roll. Verket har redovisat ett antal förslag till samarbetsområden
och projekt främst rörande förvaltningsutveckling, miljöövervakning och
forskning i Polen, Estland, Lettland och Litauen.
Möjligheten att utnyttja länsstyrelsernas kompetens inom miljöområdet och
deras kontaktnät mot Östeuropa bör utnyttjas i detta sammanhang.
Kemikaliekontrollen och den förebyggande produktkontrollen samt
bekämpningsmedelsfrågoma är också områden där Sverige kan bidra med
kompetens och kunskap. Formena för samarbetet kan för närvarande främst
bestå i att i Kemikalieinspektionens regi ta emot praktikanter för att delge
erfarenheter av hur förebyggande produktkontroll fungerar.
Statens lantmäteriverk har genom sin tjänsteexportorganisation, AB
Swedsurvey, och i samarbete med bl.a. Centralnämnden för fastighetsdata,
bedrivit en växande verksamhet rörande mark- och fastighetsfrågor i
Central-och Östeuropa. Verksamheten har främst inriktats på kompetens-
utveckling vad gäller system för fastighetsindelning och hithörande frågor.
Ett system för indelning av marken i fastigheter är en viktig förutsättning
för en samhällsekonomisk utveckling i ett marknadssystem. Verksamheten
har hittills till stor del finansierats via BITS. Det förutsätts att projekten
även i fortsättningen huvudsakligen blir BITS-finansierade.
Jag anser att 8,9 miljoner kronor bör avse bilateralt samarbete for
kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd.
Miljöinsatser inom jordbruket
För att minska tillförseln av föroreningar till Östersjön finns det goda
möjligheter att genomföra åtgärder inom jordbruket som ger stor miljöeffekt
till låga kostnader.
Jordbruket beräknas stå för 30-35 % av den totala kvävetillförseln och ca
10 % av den totala tillförseln av fosfor. Den övervägande delen av denna
tillförsel kommer från länderna i Central- och Östeuropa.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
10
Jordbruket liksom andra samhällssektorer i de baltiska länderna står inför
en genomgripande strukturell förändring i samband med övergången till
marknadsekonomi. På många håll har redan kollektivjordbruken omvandlats
till mindre privata brukningsenheter. Privatiseringen förutsätter emellertid
bl.a. att ägandeförhållandena kan fastställas och Sverige arbetar aktivt för
att stödja detta arbete. Kollektivjordbruken förorsakade betydande miljö-
problem inte minst förorsakade av djurhållning i mycket stora enheter. Det
är viktigt att strukturförändringarna genomförs på ett sätt som reducerar
miljöstörningarna från jordbruket och minskar risken för artutarmning.
Sverige ligger i frontlinjen när det gäller miljöförbättrande åtgärder inom
jordbruket. Detta innebär att det finns kunskaper som vi kan och bör dela
med oss av.
Under hösten kommer en studie att bedrivas i de tre baltiska länderna, där
situationen för jordbruket studeras från olika utgångspunkter. Studien, som
finansieras av Sverige, har kostnadsberäknats till 2 miljoner kronor. Denna
studie kommer att bidra med ett fördjupat underlag för att utforma
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket i Baltikum.
Ett område där Sverige kan göra insatser är utbildning och rådgivning
inom jordbruksområdet. Det är min övertygelse att en viktig insats för att
öka miljömedvetandet inom jordbruket är att bistå med utbildning. Som
exempel tänker jag på det svenska utbildningsprogram för miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket som Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Jord-
bruksverket har utarbetat för informatörer och utbildningsansvariga vid
myndigheter och rådgivningsorganisationer. Likartade utbildningsinsatser
kan anpassas till de särskilda förhållandena som föreligger i de olika
länderna. Kostnaderna för en sådan inledande utbildning har schablon-
mässigt beräknas till minst 1 miljon kronor per land.
Stödet bör bl.a. kunna ges till vissa projekt av demonstrationskaraktär, för
att sprida kunskap om miljöanpassad jordbruksteknik, t.ex. hantering av
stallgödsel för att minimera avgång av ammoniak och utlakning av nitrat.
Ett utbildningsprogram med sikte på hantering av handelsgödsel och
bekämpningsmedel är angeläget. Vidare bör kunskap spridas som på sikt
förbättrar balansen mellan djurhållning och växtodling.
Projekten bör inriktas på småskalighet och samarbetsmöjligheter med
Hushållningssällskapen och Lantbrukarnas riksförbund bör undersökas. Det
är angeläget att erfarenheter och kunskaper om miljövänligt jordbruk kan
spridas snabbt så att en utökad jordbruksproduktion inte leder till ökade
utsläpp.
Jag anser att 25 miljoner kronor bör användas för miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket i de tre baltiska länderna samt i Polen och
Ryssland.
Avloppsreningsverk
I åtgärdsprogrammet för Östersjön är ett mycket stort antal av de utpekade
åtgärdsobjekten reningsverk. Kartläggningen visar att det föreligger mycket
stora brister i reningsverken i länderna i Central- och Östeuropa. I många
fall förekommer rening av avloppsvatten endast delvis, i andra fall
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
11
förekommer ingen rening alls. I några fall har en utbyggnad av
avloppsverken påböljats men avbrutits på grund av brist på medel, i andra
fall finns stora behov av utbyggnad.
I Central- och Östeuropa är industrianläggningar ofta anslutna direkt till
kommunala reningsverk. Industrin släpper ut sitt orenade avloppsvatten
direkt till tätorternas reningsverk. Höga halter av industriella föroreningar
kan allvarligt störa processerna i ett reningsverk med betydligt försämrad
reningseffekt som följd.
För att långsiktigt förbättra avloppsreningskapaciteten finns två alternativa
tillvägagångssätt. Antingen kan man satsa på uppbyggnad av fosfor- och
kväverening vid ett par större anläggningar eller kan man stegvis bygga ut
reningskapaciteten mer allmänt. Som jag tidigare har nämnt bör den
medelsram jag nu föreslår som stöd till reningsverk begränsas till ett eller
ett par anläggningar i något eller några av de baltiska länderna. Detta
utesluter inte att det i ett senare skede kan bli aktuellt med en kombination
av satsningar såväl på vissa mer avancerade anläggningar för de större
städerna som på stegvis införda insatser för mindre städer.
Vid en satsning på reningsverk bör ingå en bedömning av hela av-
loppssystemet, dvs. ledningsnät, dagvatten samt anslutna industrier. Dessa
frågor är av avgörande betydelse vid t.ex. dimensionering av avlopps-
reningsverket, framtida drift, effektivitet samt slamproblem.
Nedan ges som exempel en beskrivning av tre större reningsverk i
Baltikum, som har upptagits som prioriterade åtgärdsobjekt dvs. sådana som
bör åtgärdas under den första femårsperioden.
Estland är det minsta av de baltiska länderna, såväl ytmässigt som till
befolkningen. Av de förtecknade ca 130 åtgärdsobjekten är ett tiotal belägna
i Estland. Av dessa finns t.ex. fem reningsverk upptagna som prioriterade
åtgärdsobjekt i programmet.
Mot bakgrund av den geografiska belägenheten samt de språkmässiga
likheterna är Finland mycket engagerat i Estland, men har hittills
koncentrerat sina aktiviteter till området kring Finska viken.
Pämu, som ligger vid Rigabukten, är en stad med 55 000 invånare. Till
reningsverket, som för närvarande fungerar mycket bristfälligt, är bl.a. åtta
industrier anslutna. För att fä ett bättre fungerande reningsverk krävs en
förbättring av ledningsnätet, förbehandling av industriellt avloppsvatten samt
en ombyggnad av reningsverket.
Uppskattade kostnader för detta projekt uppgår till 18 miljoner ecu, dvs.
135 miljoner kronor, varav den utländska investeringskostnaden uppskattas
till 105 miljoner kronor. Det lokala kostnaderna har uppskattats till 30
miljoner kronor.
Lettland är något mindre än Litauen till yta och har en befolkning på 2,7
miljoner invånare. I åtgärdsprogrammet finns upptaget nio åtgärdsobjekt i
Lettland, varav tre är reningsverk.
Staden Liepaja, är en av de största kommunala punktkällorna i Lettland.
Det finns ett reningsverk med 75-procentig anslutning, men det har stora
brister. Ett nytt reningsverk har påböijats för att komplettera det gamla men
arbetet har avstannat i brist på finansiering.
Extern finansiering krävs med ett belopp på 110 miljoner kronor. I det
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
12
beloppet ingår såväl upprustning av befintlig anläggning, som ombyggnad
och förbättring av nuvarande reningsanläggning och ledningsnät, slutförande
av redan påböljade arbeten med anslutning av t.ex. hamnområdet etc.
Möjligheterna att stegvis införa åtgärder bör beaktas. Hela projektet har
kostnadsberäknats totalt till 185 miljoner kronor, varav den lokala
finansieringen är 75 miljoner kronor.
Litauen är det största baltiska landet såväl till ytan som till befolkningen.
I åtgärdsprogrammet finns 16 åtgärdsobjekt upptagna i Litauen, varav nio
utgörs av kommunala reningsverk.
Klaipeda är en kuststad i Litauen med ett antal industrier och över
200 000 invånare. Förhållandena är på sätt och vis ganska goda med ett
reningsverk som har 95-procentig anslutning. Reningen är dock endast
mekanisk. Det innebär att en utbyggnad av reningsverket är angelägen med
kemisk och biologisk rening. Med den stora anslutningen till reningsverket
skulle en sådan åtgärd ge en stor miljöeffekt, bl.a. en reduktion av kväve
med 637 ton och fosfor med 276 ton.
Totalt beräknas utbyggnaden kosta ca 200 miljoner kronor, varav en
extern finansiering behövs med ca 85 miljoner kronor. En
genomförandestudie, som samfinansieras av Sverige och Finland, har
påbörjats under sensommaren.
Det finns sålunda ett omfattande åtgärdsbehov för att förbättra renings-
verken. Men behov av extern eller utländsk finansiering är stora. För de
ovan angivna exemplen varierar behoven av utländsk finansiering från 185
miljoner kronor i Liepaja till 85 miljoner kronor för Klaipeda.
Omfattande satsningar kräver i regel ett omfattande förberedelsearbete.
Jag är emellertid angelägen om att snabbt få till stånd åtgärder som både är
konkreta och ger god miljöeffekt.
Förutsatt att inte några akuta behov uppstår bör 108 miljoner kronor
användas för uppbyggnad av ett eller flera avloppsreningsverk i Baltikum.
En noggrannare analys av vilket eller vilka reningsverk som kan komma i
fråga bör ske under hösten 1992, så att detta kan redovisas vid
finansieringskonferensen i mars 1993.
De föreslagna åtgärderna är inriktade på det akuta behovet att minska
miljöbelastningen på Östersjön.
I det något längre perspektivet är det angeläget att inrikta insatserna på att
också sluta kretsloppet mellan stad och land, särskilt vad gäller närsalter
som kväve och fosfor.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Mitt förslag: Det ekonomiska stödet till kärnsäkerhets- och
strålskyddssamarbete med de baltiska staterna och med Ryssland for
budgetåret 1992/93 ökas med 43,1 miljoner kronor.
Regeringen anslog hösten 1991 sammanlagt 15 miljoner kronor för ett
13
inledande kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbete i Östersjöområdet,
särskilt med de baltiska staterna. Medlen togs i anspråk från tredje
huvudtitelns anslag Bidrag till internationella biståndsprogram, och ställdes
till Statens kämkraftinspektions (SKI) och Statens strålskyddsinstituts (SSI)
förfogande med syfte att initiera konkreta samarbetsprojekt.
SKI och SSI redovisade under våren 1992 de projekt som inletts och
inkom samtidigt med förslag till fortsatt samarbete för de närmaste två-tre
åren. Myndigheterna lämnade också en kostnadsuppskattning för svenska
insatser i ett fortsatt samarbetsprogram.
SKI:s förslag innebär insatser inom kämsäkerhetsområdet på tre
prioriterade områden: stöd till säkerhetsmyndigheter, industri- och
kraftverkssamarbete samt anläggningsspecifika projekt främst vid
Ignalinareaktorema i Litauen. SKI har för budgetåret 1992/93 beräknat
kostnaderna för dessa insatser till 25 miljoner kronor avseende
kunskapsöverföring och till ytterligare 35 miljoner kronor avseende tekniska
säkerhetsförbättringar i anläggningarna.
SSI:s förslag innebär insatser på strålskyddsområdet i framför allt Estland,
Lettland och Litauen med prioritering for insatser för att höja beredskapen
mot kämenergiolyckor samt stöd till strålskyddsmyndigheter. SSI har för
budgetåret 1992/93 beräknat kostnaderna för strålskyddsinsatser till 12
miljoner kronor varav 8,1 miljoner kronor utgör kostnader för prioriterade
insatser på myndighets- och beredskapsområdet.
lag delar de bedömningar och prioriteringar som SKI och SSI gör
beträffande svenska insatser i ett fortsatt samarbete på kärnsäkerhets- och
strålskyddsområdet.
Riksdagen anvisade i juni 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 4, bet. 1991/92:
UU16, rskr. 1991/92:233) sammanlagt 25 miljoner kronor för budgetåret
1992/93 under tredje huvudtitelns anslag Samarbete med länderna i Central-
och Östeuropa, för kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbete. Detta arbete
pågår med SKI och SSI som ansvariga och koordinerande myndigheter.
Jag förordar att ytterligare 43,1 miljoner kronor begärs av riksdagen för
budgetåret 1992/93 för detta samarbete. Medlen bör anvisas över fjortonde
huvudtitelns anslag Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m.
De nordiska länderna gjorde i samband med det s.k. Lissabon-mötet i maj
ett uttalande på ministernivå där man uppmanade till ett multilateralt initiativ
på kämsäkerhetsområdet.
Vid G-7 ländernas möte i Mtinchen i juli inleddes arbetet med att skapa
en multilateral mekanism för att komplettera de bilaterala insatser som görs
för att förbättra kärnsäkerheten. Mekanismen skall enligt deklarationen från
mötet syfta till att åtgärda omedelbara behov av insatser för att förbättra
säkerheten vid kärnkraftverken i Central- och Östeuropa. Fonden förutses
koordineras av G-24 och EBRD.
Jag anser det angeläget att en multilateral fond för detta ändamål snarast
kommer till stånd. Genom en sådan fond kan akuta säkerhetsbehov som
faller utanför existerande bilaterala stödprogram finansieras. Jag avser att
återkomma till denna fråga i samband med förslag till den långsiktiga
användningen av de medel som aviserades i samband med omläggningen av
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
14
energibeskattningen.
De investeringar som bedöms som nödvändiga för att snabbt höja
säkerhetsnivån vid de central- och östeuropeiska kärnkraftverken till en
acceptabel nivå är mycket stora. Samlade internationella insatser är
nödvändiga för att täcka dessa behov.
Diskussionen kring den närmare utformningen av fonden befinner sig
ännu på ett preliminärt stadium. Jag följer aktivt detta arbete för att
förbereda ett svenskt deltagande. Om den multilaterala fonden skulle komma
att inrättas redan i vår och behov av ett svenskt ekonomiskt bidrag uppstå
redan före budgetåret 1993/94 bör en del av de medel som här begärs av
riksdagen för bilaterala insatser under innevarande budgetår omdisponeras
för den nya fonden.
Frågor om fortsatt samarbete med Central- och Östeuropa på kärn-
säkerhets- och strålskyddsområdet under budgetåret 1993/94 bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Mitt förslag: Jag föreslår att 1,5 miljoner kronor begärs av riksdagen
för att utarbeta en vision för Östersjöområdet.
Vid en konferens i Karlskrona i augusti 1992 enades de deltagande
ministrarna och övriga representanter för länderna runt Östersjön om att
gemensamt utarbeta en vision och strategier för Östersjöområdet fram till
år 2010. Vaije land kommer att bidra med nödvändiga nationella fysiska,
ekonomiska och ekologiska planer. En särskild arbetsgrupp kommer att
övervaka arbetet med planen som beräknas vara slutförd under år 1994.
Vid konferensen åtog sig Sverige att bidra med nödvändiga
sekretariatsfunktioner åt gruppen genom Östersjöinstitutet i Karlskrona.
Medelsbehov har beräknats till totalt 3 miljoner kronor för genomförande
av uppdraget. Jag föreslår att 1,5 miljoner kronor begärs av riksdagen för
detta ändamål under budgetåret 1992/93.
Medlen bör anvisas över fjortonde huvudtitelns anslag Bidrag till
internationellt samarbete kring den byggda miljön.
15
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
Mitt forslag: Miljö- och naturresursdepartementets utredningsanslag
utökas med 2,5 miljoner kronor.
Det är också angeläget att de svenska insatserna i Östersjöregionen
koordineras med andra länders insatser och med pågående och planerade
multilaterala program. Det finns goda erfarenheter av det konstruktiva
arbete som har lett fram till åtgärdsprogrammet för Östersjön. Länderna har
tillsammans med finansiella institutioner samverkat för att utarbeta ett
gemensamt program vars huvudsakliga finansiering beräknas ske genom ett
samspel av bilaterala och multilaterala insatser.
Flera internationella organisationer har under den senaste tiden utvecklat
aktiviteter och program på miljöområdet med inriktning på de central- och
östeuropeiska ländernas behov. ECE, i vars medlemskrets alla Europas
länder ingår och där ett miljösamarbete har utvecklats under lång tid, har
härvidlag en särskild roll. Vidare pågår insatser inom OECD, Europarådet
och inom ramen för det nordiska samarbetet. Inom G-24:s miljögrupp söker
man koordinera det bilaterala och multilaterala biståndet. Inom ramen för
den s.k. Environment for Europe-processen som pågår inom ECE
medverkar bl.a. Världsbanken och OECD till att utarbeta ett förslag till ett
aktionsprogram för Central- och Östeuropa. Även på energieffektiviserings-
området bedrivs ett betydande internationellt samarbete och en rad initiativ
har riktats mot de central- och östeuropeiska ländernas behov. Den
europeiska energistadgan kan här bli betydelsefull.
Inom Östersjöområdet pågår, förutom uppföljningen av åtgärds-
programmet för Östersjön inom HELCOM, ett flertal initiativ på olika
nivåer för att stärka samarbetet bl.a. på miljöområdet. Ett viktigt exempel
är arbetet med visionen om Östersjöområdet år 2010.
Inom Världsbankens och EBRD:s ram förbereds omfattande insatser på
miljöområdet såväl i form av lån som i form av tekniskt bistånd. Dessa
organisationer spelar dessutom en viktig roll när det gäller att integrera
miljöhänsyn i den ekonomiska reformprocessen.
De förslag jag i det föregående redovisat innebär att det svenska
miljöstödet till Central- och Östeuropa för att bl.a. följa upp
åtgärdsprogrammet för Östersjön förstärkts betydligt. Anslaget för stöd till
Central- och Östeuropa, under tredje huvudtiteln, har skapats för att
möjliggöra sammanhållna och kostnadseffektiva svenska insatser till stöd för
utvecklingen mot demokrati och marknadsekonomi i regionen. De allmänna
principer för östsamarbetet som anges i 1992 års budgetproposition
(1991/92:100 bil.4) är i väsentliga delar tillämpliga också för stödinsatser
inom miljöområdet.
Regeringskansliet och en rad centrala myndigheter kommer att spela en
viktig roll i miljösamarbetet med de central- och östeuropeiska länderna.
Sverige har etablerat goda kontakter med dessa länder såväl bilateralt på
16
regerings- och myndighetsnivå som i ett vidare internationellt samarbete. De
bilaterala miljöavtalen med Estland, Lettland och Litauen kommer att utgöra
en ram för ett förstärkt samarbete med dessa länder.
Förutsättningarna är mycket goda för ett brett engagemang från
institutioner, organisationer, företag, utbildningsförbund m.fl. i det
gemensamma miljösamarbetet genom direkta kontakter med motparter i
samarbetsländema. Det är angeläget att tillgängliga resurser kan samordnas
och utnyttjas effektivt. Svenska bilaterala insatser bör därför i största
möjliga utsträckning samordnas med stöd från andra bilaterala och
multilaterala finansiärer.
Jag kommer att verka för att åtgärd sarbetet genomförs skyndsamt. Jag
förutser vidare att myndigheter som NUTEK, Naturvårdsverket,
Kemikalieinspektionen, SKI, SSI, Lantmäteriverket och Boverket var och
en inom sitt ansvarsområde kommer att ha en central roll när det gäller det
myndighetsanknutna samarbetet.
Utredningsverksamheten inom Miljö- och naturresursdepartementet
beräknas öka som ett led i genomförandet av de åtgärder som här
föreslagits. Vissa ytterligare kommitté- och utredningsinsatser kan också
förutses inför genomförandet av det stöd till Östeuropa som jag föreslagit
liksom på klimatområdet samt för fastighetsfrågor i Östeuropa. Jag föreslår
därför att ytterligare 2,5 miljoner för budgetåret 1992/93 begärs av
riksdagen till Utredningar m.m. under fjortonde huvudtiteln.
7 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. till Utredningar m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reserva-
tionsanslag på 2 500 000 kronor,
2. till Bidrag till miljöarbete på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag på 186 900 kronor,
3. till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 43 100 000 kronor
4. till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön
m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 1 500 000 kronor.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 1
17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992
Föredragande: statsrådet P. Westerberg
Prop. 1992/93:99
Bilaga 2
Insatser för ny energiteknik
Det är angeläget att uppnå en svensk anslutning till EG:s program för
utveckling av energisystemet. Det gäller i första hand de två etablerade EG-
programmen SAVE och THERMIE samt det planerade ALTENER. SAVE
syftar till att främja energieffektivisering och bidra till att miljö- och
klimatpolitiska målsättningar uppnås. THERMIE löper under perioden 1990-
1994 och syftar till att främja innovativa teknologier för fömybara
energislag och effektivare energianvändning. Programmet avser främst ut-
vecklings- och spridningsprojekt inom dessa områden. ALTENER är EG:s
planerade program för att främja användningen av fömybara energislag,
främst biomassa, vindkraft och solvärme. Dessa program har en inriktning
och en verksamhet som överensstämmer med den svenska energiöverens-
kommelsen (prop. 1990/91:88, bet.1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). De
insatser som görs på detta område i Sverige har i ett EG-perspektiv hög
kvalitet. Det är därför sannolikt att svenska institutioner för forskning och
utveckling framgångsrikt kommer att konkurrera om de projektmedel som
finns tillgängliga i programmen.
Huvuddelen av finansieringen av dessa kommer att ske genom omför-
delningar inom de anslag som finns för energiteknisk utveckling. Ett svenskt
deltagande kommer att få stor betydelse för att driva på det europeiska
arbetet med ett miljöanpassat energisystem. Detta motiverar att ytterligare
25 miljoner kronor per år bör anvisas.
Kostnaderna för detta ändamål bör för innevarande budgetår betalas från
anslaget Insatser för ny energiteknik. Ytterligare 12,5 miljoner kronor bör
begäras av riksdagen.
Vidare bör investeringsstödet till vindkraft liksom till solvärmeanlägg-
ningar i bostäder höjas från 25 till 35 %. Jag avser återkomma till
regeringen med förslag om erforderliga ändringar i förordningen
(1991:1099) om bidrag till vissa investeringar inom energiområdet. Jag har
beräknat att belastningen på anslagsposten för stöd till solvärmeanläggningar
inom anslaget Insatser för ny energiteknik kommer att öka med 7 miljoner
kronor per år. För innevarande budgetår bör anslaget utökas med 3,5
miljoner kronor för detta ändamål.
18
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Insatser för ny energiteknik på tilläggsbudget för statsbud-
geten för budgetåret 1992/93 under tolfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag på 16 000 000 kronor.
Prop. 1992/93:99
Bilaga 2
19
Prop. 1992/93:99
Regeringens proposition ........................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ................... 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 2
Bilaga 1 Miljö- och naturresursdepartementet .............. 3
1 Inledning................................... 3
2 Miljöanpassat energisystem i Baltikum ................. 5
3 Åtgärdsprogrammet för Östersjön.................... 6
4 Kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbete med de baltiska staterna
och med Ryssland.............................. 13
5 Vision för Östersjöområdet........................ 15
6 Övriga frågor ................................ 16
7 Hemställan.................................. 17
Bilaga 2 Näringsdepartementet ....................... 18
Insatser för ny energiteknik......................... 18
gotab 42222, Stockholm 1992
20