Prop.
1992/93:96
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
Uppbördsfrågor
I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om uppbörd av skatt i upp-
bördslagen (1953:272) och av arbetsgivaravgifter i lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgivare.
Den preliminära B-skatten - fr.o.m. den 1 april 1993 den preliminära F-
skatten - skall tas ut med ett belopp motsvarande 105 % av den slutliga skatt
som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Understiger den
slutliga skatten den ursprungligen debiterade B-skatten skall preliminär B-
skatt tas ut med ett belopp motsvarande 100 % av den slutliga skatten.
Särskild A-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering endast
om det kan antas att en skillnad av någon betydelse annars uppkommer mel-
lan utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller om den skatt-
skyldige har avgett en preliminär självdeklaration. I övriga fall skall den sär-
skilda A-skatten beräknas enligt de schablonregler som gäller för beräkning
av F-skatt.
Skyldigheten att göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt på
räntor skall gälla i fråga om räntor på minst 100 kr per konto i stället för per
kontohavare.
Nu gällande undantagsregel att solidarisk betalningsskyldighet inte får
åläggas om betalningsmottagaren har betalat sin preliminära F-skatt begrän-
sas till att gälla endast i de fall betalningsmottagaren har debiterats en sådan
skatt. Har betalningsmottagaren ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller
77 § uppbördslagen får undantagsregeln inte tillämpas om inte betalnings-
mottagaren också fullgjort denna betalningsskyldighet.
1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 96
Den som har rätt att betala ut allmän pension och andra lagfästa förmåner Prop. 1992/93:96
skall behöva lämna uppgift till mottagaren om storleken av det skatteavdrag
som har gjorts från annan pension eller livränta endast när skatteavdraget
har förändrats. Detsamma gäller vid utbetalning av pension eller livränta
från försäkringsföretag eller understödsförening.
Dessutom behandlas ett antal mindre uppbördsfrågor varav de flesta
hänger samman med den s.k. F-skattereformen och det nya avgiftssystemet
vid försenade skattebetalningar vilka riksdagen beslutade om under våren.
Indrivningsfrågor
I propositionen föreslås också vissa ändringar vad gäller indrivning av skat-
ter och avgifter m.m. Även dessa ändringar hänger samman med det nya
avgiftssystemet vid försenade skattebetalningar. Enligt förslagen skall vid in-
försel i allmänna mål förrättningskostnaderna ha företräde framför huvud-
fordringen. I fråga om företrädesordningen mellan införsel och skatteavdrag
skall i såväl allmänna som enskilda mål förrättningskostnaderna behandlas
på samma sätt som huvudfordringen. Avräkning enligt lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall göras för förrätt-
ningskostnaden, om avräkning skall ske för huvudfordringen i målet. Vid
återbetalning av uttagna förrättningskostnader skall avräkning göras enligt
samma lag.
Utbetalning av skatt till kyrkokommunerna
Vidare föreslås att den ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyl-
digheten för den som icke tillhör svenska kyrkan som beslutats av riksdagen
tidigare i år, och som innebär att församlingsskatt skall tas ut av den som inte
tillhör svenska kyrkan med endast 25 % av det för debiteringen bestämda
beloppet, inte skall påverka utbetalningarna av förskott till kyrkokommu-
nerna under 1993 och 1994.
Registerfrågor
Slutligen föreslås att skatteregisterlagen (1980:343) ändras så att det blir
möjligt att bevara uppgifter motsvarande dem som intill 1990 års taxering
antecknats i skattelängden. Samtidigt utvidgas undantaget från gallring till
att omfatta vissa uppgifter rörande mervärdesskatt. Reglerna om skatte-
längd slopas.
Ikraftträdande
De nya reglerna i uppbörds- och indrivningslagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 januari 1993. De nya regler som gäller F-skatt och särskild A-
skatt skall emellertid tillämpas först fr.o.m. den 1 april 1993. Även änd-
ringen vad gäller utbetalning av förskott till kyrkokommunerna och ändring-
arna i skatteregisterlagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Författningsförslag Prop. 1992/93:96
Härigenom föreskrivs att 75 a § uppbördslagen (1953:272)* skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
75 a §2
Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetsta-
gare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krä-
vas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyl-
dighet att betala skattebeloppet.
Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det ut-
tagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får
dock ej beviljas.
Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlätet
skatteavdrag svarande belopp, skall också betala dröjsmålsavgift på belop-
pet. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats
om skatteavdrag hade gjorts.
Om arbetsgivare efter ompröv-
ning eller överklagande av skatte-
myndighets beslut har funnits inte
vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall skattemyndigheten till
arbetsgivaren återbetala skatt, som
han har betalat för arbetstagaren,
samt betald dröjsmålsavgift. skat-
tebeloppet beräknas restitutions-
ränta. I fråga om ränteberäkningen
gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 69 § 2 mom.
Om arbetsgivare efter ompröv-
ning eller överklagande av skatte-
myndighets beslut har funnits inte
vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall skattemyndigheten till
arbetsgivaren återbetala skatt, som
han har betalat för arbetstagaren,
samt betald dröjsmålsavgift. På be-
loppet beräknas restitutionsränta. I
fråga om ränteberäkningen gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
69 § 2 mom.
Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vil-
ken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast
vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och dröjsmålsavgift. I lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.
Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivnings-
kvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på in-
drivningskvittot.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1992:624.
Härigenom föreskrivs att 3§ 2 mom., 11 §, 13 § 1 mom., 14 §, 39 § 3 mom.,
43 § 1 mom., 45 § 1 mom., 75 c § samt 78 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)*
i bestämmelsernas lydelse enligt lagen (1992:680) om ändring i nämnda lag
samt punkterna 1 och 2 av ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
2 mom. Preliminär A-skatt skall för inkomståret betalas av den som har
tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a eller 38 b § eller som
saknar skattsedel på preliminär skatt. Preliminär A-skatt skall dock inte be-
talas av staten, landsting, kommuner eller andra menigheter. Preliminär A-
skatt skall, om inte annat föreskrivs i detta moment eller i 10 §, betalas för
sådan ersättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Prelimi-
när A-skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans med annan er-
sättning för arbete från samma utbetalare understiger 10 000 kronor under
inkomståret, om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och vad som
utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet.
Med ersättning för arbete likställs i denna lag
1. pension,
2. livränta, som inte utgör ersättning vid avyttring av egendom,
3. ersättning, som i annan form än livränta lämnas på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,
4. inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370) samt
5. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan därmed
jämförlig periodisk intäkt för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattela-
gen är berättigad till avdrag.
Oavsett om mottagaren har en A-skattesedel eller en F-skattesedel eller
saknar skattsedel på preliminär skatt skall preliminär A-skatt, med de un-
dantag som föreskrivs i 10 §, betalas för sådan ränta och utdelning som läm-
nas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning av
bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter. Detsamma gäller i fråga om dagpenning från ar-
betslöshetskassa, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd.
Preliminär A-skatt skall, i fråga
om en fysisk person, beräknas enligt
skattetabell, som avses i 4 §, eller en-
ligt de grunder som anges i 7,12 eller
40 § och i fråga om en juridisk per-
son enligt de grunder som anges i 7 a
eller 40 §. För enskilda fall får skat-
temyndighet i fråga om sådan ersätt-
ning som utgör mottagarens huvud-
sakliga inkomst av arbete föreskriva
särskild beräkningsgrund, exempel-
Preliminär A-skatt skall, i fråga
om en fysisk person, beräknas enligt
skattetabell, som avses i 4 §, eller en-
ligt de grunder som anges i 7,12 eller
40 § och i fråga om en juridisk per-
son enligt de grunder som anges i 7 a
eller 40 §. För enskilda fall får skat-
temyndighet i fråga om sådan ersätt-
ning som utgör mottagarens huvud-
sakliga inkomst av arbete och, om
det finns särskilda skäl, även i fråga
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
Nuvarande lydelse
vis att skatten skall beräknas på viss
del av inkomsten eller på inkomsten
minskad med visst belopp eller att
skatten skall beräknas med särskilt
angiven procent av inkomsten eller
att preliminär skatt inte skall betalas
för viss ränta eller utdelning.
Föreslagen lydelse
om andra inkomster föreskriva sär-
skild beräkningsgrund, exempelvis
att skatten skall beräknas på viss del
av inkomsten eller på inkomsten
minskad med visst belopp eller att
skatten skall beräknas med särskilt
angiven procent av inkomsten eller
att preliminär skatt inte skall betalas
för viss ränta eller utdelning.
Är den, som åtnjuter i första eller andra stycket avsedd inkomst, skattskyl-
dig också för annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för
förmögenhet eller skall han betala statlig fastighetsskatt, får skattemyndig-
het, om det finns särskilda skäl, föreskriva att preliminär A-skatt skall beta-
las också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten eller för fastighets-
skatten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen
till viss procent av inkomsten enligt första eller andra stycket eller enligt skat-
tetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också beräknas med
visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för inkomsten.
Prop. 1992/93:96
11 §
Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som återstår sedan från
inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige betalar för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i sam-
band med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjäns-
ten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom
försäkring.
Till andra vid taxering medgivna
avdrag för kostnader från inkomst
som uppbärs av en fysisk person än
ovan sagts får hänsyn tas vid beräk-
ning av preliminär A-skatt endast
om kostnaderna kan beräknas
Till andra vid taxering medgivna
avdrag för kostnader i arbetet från
inkomst som uppbärs av en fysisk
person än ovan sagts får hänsyn tas
vid beräkning av preliminär A-skatt
endast om kostnaderna kan beräk-
nas uppgå till minst 10 procent av ar-
betstagarens ersättning från arbets-
givaren under inkomståret. I sådant
fall gäller bestämmelserna i tredje
stycket.
uppgå till minst 10 procent av arbets-
tagarens ersättning från arbetsgiva-
ren under inkomståret. I sådant fall
gäller bestämmelserna i tredje
stycket.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa en
schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss verksamhet.
Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genom-
snittliga kostnaderna inom respektive grupp. Om en sådan schablon är till-
lämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen.
Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på framställning av
arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas.
Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbets-
givaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt hänsyn inte skall
tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med
allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte
överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kom-
munalskattelagen (1928:370).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
1 m o m. Preliminär F-skatt skall
tas ut med ett belopp motsvarande
120 procent av den skatt enligt 3
mom. som har bestämts för den
skattskyldige vid den årliga debite-
ringen året före inkomståret. Un-
derstiger denna skatt den ursprung-
ligen debiterade F-skatten tas preli-
minär F-skatt ut med 110 procent.
Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp
än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före
inkomståret.
1 m o m. Preliminär F-skatt skall
tas ut med ett belopp motsvarande
105 procent av den skatt enligt 3
mom. som har bestämts för den
skattskyldige vid den årliga debite-
ringen året före inkomståret. Un-
derstiger denna skatt den ursprung-
ligen debiterade F-skatten tas preli-
minär F-skatt ut med 100 procent.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-
skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller
när annars särskilda omständigheter föreligger.
Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preli-
minär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala.
14 §
Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1
och 3 mom. om preliminär F-skatt.
Särskild A-skatt skall beräknas Om det kan antas att en skillnad av
med ledning av preliminär taxering, någon betydelse uppkommer mellan
utgående preliminär skatt beräknad
enligt första stycket och beräknad
slutlig skatt, skall särskild A-skatt
beräknas med ledning av preliminär
taxering. Särskild A-skatt skall också
beräknas med ledning av preliminär
taxering om den skattskyldige har av-
gett preliminär självdeklaration.
39 §
3 m o m. Vid utbetalning eller
gottskrivning av sådan ränta eller ut-
delning som avses i 3 § 2 mom. tredje
stycket skall den som har att avge
kontrolluppgift beträffande räntan
eller utdelningen göra skatteavdrag
för betalning av preliminär A-skatt
som mottagaren har att betala. I
fråga om sådant avdrag skall be-
stämmelsen i 39 § 1 a mom. fjärde
stycket gälla i tillämpliga delar.
3 m o m. Vid utbetalning eller
gottskrivning av sådan ränta eller ut-
delning som avses i 3 § 2 mom. tredje
stycket skall den som har att avge
kontrolluppgift beträffande räntan
eller utdelningen göra skatteavdrag
för betalning av preliminär A-skatt
som mottagaren har att betala. I
fråga om sådant avdrag skall be-
stämmelsen i 39 § 1 a mom. fjärde
stycket gälla i tillämpliga delar. Skyl-
dighet att göra skatteavdrag förelig-
ger inte om räntan på ett konto upp-
går till mindre än 100 kronor.
43 §
1 m o m. Den som betalar ut er-
1 m o m. Den som betalar ut er-
Nuvarande lydelse
sättning för arbete skall vid varje ut-
betalningstillfälle genom särskilt
kvitto eller på annat lämpligt sätt
lämna mottagaren uppgift om det
belopp, som genom skatteavdrag
har innehållits på ersättningen. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift före-
ligger dock inte, om ersättningen
kvitteras på avlöningslista, där skat-
teavdraget har angivits. I fråga om
folkpension och tilläggspension en-
ligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, delpension enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, livränta enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän eller annan jämförbar er-
sättning enligt äldre lagstiftning be-
höver uppgift om skatteavdragets
belopp dock inte lämnas om avdra-
get är lika stort som vid det närmast
föregående utbetalningstillfället.
Föreslagen lydelse
sättning för arbete skall vid varje ut-
betalningstillfälle genom särskilt
kvitto eller på annat lämpligt sätt
lämna mottagaren uppgift om det
belopp, som genom skatteavdrag
har innehållits på ersättningen. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift före-
ligger dock inte, om ersättningen
kvitteras på avlöningslista, där skat-
teavdraget har angivits. I fråga om
folkpension och tilläggspension en-
ligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, delpension enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäk-
ring, livränta enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän eller annan jämförbar er-
sättning enligt äldre lagstiftning be-
höver uppgift om skatteavdragets
belopp dock inte lämnas om avdra-
get är lika stort som vid det närmast
föregående utbetalningstillfället.
Detsamma gäller vid utbetalning av
annan sådan pension eller livränta
som avses i 3§ 2 mom. andra stycket
om utbetalningen görs av den som
har rätt att betala ut sådan ersättning
som anges i föregående mening eller
av försäkringsföretag eller under-
stödsförening.
Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort be-
lopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det ut-
betalningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta
arbetstagaren om storleken av felande belopp.
Efter den 18 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare har
avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna skattse-
deln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat sitt arbete
under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren
lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för
sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara
undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom an-
ställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formu-
lär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kost-
nadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
Prop. 1992/93:96
45 §
1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre
överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den motsvarande
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:96
slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdeskatt därige-
nom kan antas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder
för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning av preliminär A-
skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas till den juridiska perso-
nens kostnader för lön till delägare. Jämkning skall göras bland annat i föl-
jande fall, nämligen
1. då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår
såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller
i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag
eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt;
eller
2. då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad
skatteform synes påkallad.
I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär A-skatt
jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas
ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning
skulle betalas. Jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt i nyss
angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst en femtedel över-
eller understiger den tidigare antagna skatten, dock med minst 2000 kronor.
Jämkning av skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa får ske
endast vid arbetslöshet där dagpenning har betalats för längre tid än en må-
nad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av
preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som
debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse
den debiterade skatten.
Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om
skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer
betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter.
Jämkning skall i första hand ske
av preliminär skatt på sådan ersätt-
ning som utgör den skattskyldiges
huvudsakliga inkomst av arbete och
därefter på andra inkomster än
ränta och utdelning. Om särskild A-
skatt har debiterats, skall dock
jämkningen i första hand avse sådan
skatt.
Jämkning skall, om det inte finns
särskilda skäl, i första hand ske av
preliminär skatt på sådan ersättning
som utgör den skattskyldiges huvud-
sakliga inkomst av arbete och däref-
ter på andra inkomster än ränta och
utdelning. Om särskild A-skatt har
debiterats, skall dock jämkning som
leder till en lägre preliminär skatt i
första hand avse den särskilda A-
skatten.
I fråga om preliminär skatt på ränta och utdelning får jämkning ske även
om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats.
Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra
sig, om detta inte uppenbarligen är obehövligt.
Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den
preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall
av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomståret.
75 c §
Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersätt-
ning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed
har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit skyldig att göra det, får
betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad nedan sägs.
I fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när betal-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:96
ningsmottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får betalningsan-
svar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller delägarens obetalda
skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersättningen för arbetet.
Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalningsmotta-
garen, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på
ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 §
har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt
den som utfört arbetet, samt för dröjsmålsavgift som belöper på skattebelop-
pet.
Betalningsskyldighet får inte åläg-
gas enligt denna paragraf, om betal-
ningsmottagaren har betalat sin pre-
liminära F-skatt för uppbördsåret
inom föreskriven tid.
Betalningsskyldighet får inte åläg-
gas enligt denna paragraf, om betal-
ningsmottagaren har debiterats preli-
minär F-skatt för uppbördsåret eller
ålagts betalningsskyldighet enligt 75
eller 77 § samt betalningsmottagaren
har fullgjort sina skyldigheter inom
föreskriven tid.
78 §
2 mom. Det åligger vaij e arbetsgivare att efter anmaning av skattemyndig-
heten lämna uppgift om arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verk-
ställda skatteavdrag.
Uppgifter som myndighet förfogar
över och som behövs för kontroll av
att bestämmelserna om skatteavdrag
har följts skall på skattemyndighetens
begäran tillhandahållas denna. Där-
vid gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen
(1990:324).
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993. Äldre bestämmelser
gäller dock i fråga om preliminär
skatt som avser tid före den 1 april
1993. Vid tillämpning av bestämmel-
serna om jämkning i samband med
sådan återbetalning av för mycket
betald preliminär skatt som avses i
45 § 2 mom. första stycket och anvis-
ningarna till 45 § skall vid återbetal-
ningar som avser inkomståret 1992
hänsyn tas också till överskjutande
ingående mervärdeskatt. De nya be-
stämmelserna i 27 § 2 mom. första
stycket 4 och 45 § 2 mom. andra
stycket tillämpas första gången i
fråga om överskjutande ingående
mervärdeskatt som avser inkomst-
året 1992.
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993. Äldre bestämmelser
med undantag av 39 § 3 mom. sista
meningen gäller dock i fråga om pre-
liminär skatt som avser tid före den
1 april 1993. Vid debitering av sådan
preliminär skatt som skall betalas se-
nast den 18 mars 1993 skall hänsyn
tas också till mervärdeskatt i fall som
avses i 21 § lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt. Vid tillämpning av be-
stämmelserna om jämkning i sam-
band med sådan återbetalning av för
mycket betald preliminär skatt som
avses i 45 § 2 mom. första stycket
och anvisningarna till 45 § skall vid
återbetalningar som avser inkomst-
året 1992 hänsyn tas också till över-
skjutande ingående mervärdeskatt.
De nya bestämmelserna i 27 § 2
mom. första stycket 4 och 45 § 2
Nuvarande lydelse
2. Vid lagens ikraftträdande skall
fysiska och juridiska personer, som
är registrerade för betalning av pre-
liminär B-skatt och redovisning av
mervärdeskatt, eller som är registre-
rade för betalning av preliminär B-
skatt och som vid 1992 års taxering
redovisat mervärdeskatt i sin all-
männa självdeklaration tilldelas en
F-skattesedel. Vad som sagts nu gäl-
ler dock inte sådan skattskyldig som
är registrerad i kronofogdemyndig-
hetens register för obetalda skatter
eller avgifter. Under tiden den 1 ja-
nuari - 31 mars 1993 skall äldre be-
stämmelser om preliminär B-skatt
och skattsedel på sådan skatt gälla
för den som har tilldelats en F-skat-
tesedel.
Föreslagen lydelse
mom. andra stycket tillämpas första
gången i fråga om överskjutande in-
gående mervärdeskatt som avser in-
komståret 1992. De nya bestämmel-
serna i 27§ 3 mom. tillämpas första
gången vid debitering av skatt på
grund av 1994 års taxering.
2. Vid lagens ikraftträdande skall
fysiska och juridiska personer, som
är registrerade för betalning av pre-
liminär B-skatt och redovisning av
mervärdeskatt, eller som är registre-
rade för betalning av preliminär B-
skatt och som vid 1992 års taxering
redovisat mervärdeskatt i sin all-
männa självdeklaration tilldelas en
F-skattesedel. Vad som sagts nu gäl-
ler dock inte sådan skattskyldig som
är registrerad i kronofogdemyndig-
hetens register för obetalda skatter
eller avgifter. Under tiden den 1 ja-
nuari - 31 mars 1993 skall äldre be-
stämmelser om preliminär B-skatt
och skattsedel på sådan skatt gälla
för den som har tilldelats en F-skat-
tesedel med undantag för att den pre-
liminära skatten för uppbördsåret
1993194 skall tas ut med ett belopp
motsvarande 105 procent av den
skatt enligt 13 § 3 mom. som har be-
stämts för den skattskyldige vid den
årliga debiteringen året före inkomst-
året. Understiger denna skatt den ur-
sprungligen debiterade preliminära
skatten skall preliminär skatt tas ut
med 100 procent.
Prop. 1992/93:96
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:96
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ lagen (1981:691) om socialavgifter1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
6§
Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbud-
geten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under näst-
föregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgif-
ter som under samma år avkortats eller restituerats.
Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som förskott
på belopp enligt första stycket tillgo-
doföra sig 11 procent av den prelimi-
nära B-skatt som debiterats intill den
25 februari samma år. Förskottet till-
godoförs med en sjättedel under var
och en av uppbördsmånaderna
mars, maj, juli, september, novem-
ber och januari. Riksskatteverket
skall varje år senast den 15 mars
lämna Riksförsäkringsverket upp-
gift om den före den 25 februari
samma år debiterade preliminära B-
skatten.
Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som förskott
på belopp enligt första stycket tillgo-
doföra sig 11 procent av den prelimi-
nära F-skatt som debiterats intill den
25 februari samma år. Förskottet till-
godoförs med en sjättedel under var
och en av uppbördsmånaderna
mars, maj, juli, september, novem-
ber och januari. Riksskatteverket
skall vaije år senast den 15 mars
lämna Riksförsäkringsverket upp-
gift om summan av den före den 25
februari samma år debiterade preli-
minära F-skatten.
Om Riksförsäkringsverket under ett uppbördsår tillgodoförts förskatt
som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom
avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första
eller andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.1 fråga om uppbördsåret 1993/94
skall förskottet beräknas på den sammanlagda preliminära B-skatten och
preliminära F-skatten som debiterats intill den 25 februari.
1 Lagen omtryckt 1989:633.
11
Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgif-
ter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
För kontroll av att en arbetsgivare har fullgjort sin uppgiftsskyldighet får
Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos arbetsgi-
varen. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8-14 §§ taxe-
ringslagen (1990:324) om taxeringsrevision.
Efter anmaning av skattemyndig-
heten är arbetsgivare och arbetsta-
gare skyldiga att inom den tid som
angetts i anmaningen lämna de upp-
lysningar som behövs för kontroll av
avgiftsskyldigheten. Arbetsgivare
och arbetstagare skall efter anmaning
också visa upp alla handlingar som
behövs för kontroll av avgiftsskyldig-
heten såsom kontrakt, kontoutdrag,
räkning eller kvitto.
Uppgifter som myndighet förfogar
över och som behövs för kontroll av
avgiftsskyldigheten skall på skatte-
myndighetens begäran tillhandahål-
las denna. Därvid gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 3 kap. 16 §
taxeringslagen.
Om arbetsgivare eller arbetstagare
inte följer en anmaning enligt andra
stycket får vite föreläggas. Bestäm-
melserna i 83 § uppbördslagen
(1953:272) om vite gäller därvid i till-
lämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Lagen omtryckt 1991:98.
Prop. 1992/93:96
12
Härigenom föreskrivs att 14 och 21 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1 i paragrafernas lydelse enligt lagen
(1992:642) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 §
Ränta (r e s p i t r ä n t a) skall
betalas på avgiftsbelopp som avses i
12 § andra stycket om beloppet inte
uppskattats med stöd av 10 § tredje
stycket i avsaknad av uppbördsde-
klaration. I avgiftsbeloppet skall
inte inräknas avgiftstillägg. Ränta
beräknas för visst kalenderår efter
en räntesats som motsvarar 75 pro-
cent av den statslåneränta som
Ränta (respitränta) skall
betalas på avgiftsbelopp som avses i
12 § andra stycket om beloppet inte
uppskattats med stöd av 10 § tredje
stycket i avsaknad av uppbördsde-
klaration samt på restitutionsränta
som skall återbetalas enligt 24 § sista
stycket. I avgiftsbeloppet skall inte
inräknas avgiftstillägg. Ränta beräk-
nas för visst kalenderår efter en rän-
gällde vid utgången av november
närmast föregående kalenderår. Vid
beräkning av ränta för tid som infal-
ler efter utgången av det år då avgif-
ten debiteras tillämpas dock den
räntesats som gäller för debiterings-
året. Räntesatsen bestäms till pro-
centtal med högst en decimal. Ränta
beräknas från den dag, då avgiften
skulle ha betalats enligt 12 § första
stycket, till och med den dag då av-
giften skall betalas enligt skattemyn-
dighetens beslut. Ränta på avgifts-
belopp, som motsvarar tidigare åter-
betalat belopp, skall dock beräknas
från utgången av den månad, då be-
loppet återbetalades. Ränta som un-
derstiger 50 kronor påförs inte. Öre-
tal som uppkommer vid ränteberäk-
ningen bortfaller.
tesats som motsvarar 75 procent av
den statslåneränta som gällde vid ut-
gången av november närmast före-
gående kalenderår. Vid beräkning
av ränta för tid som infaller efter ut-
gången av det år då avgiften debite-
ras tillämpas dock den räntesats som
gäller för debiteringsåret. Räntesat-
sen bestäms till procenttal med
högst en decimal. Ränta beräknas
från den dag, då avgiften skulle ha
betalats enligt 12 § första stycket, till
och med den dag då avgiften skall
betalas enligt skattemyndighetens
beslut. Ränta på avgiftsbelopp, som
motsvarar tidigare återbetalat be-
lopp, skall dock beräknas från ut-
gången av den månad, då beloppet
återbetalades. Ränta som understi-
ger 50 kronor påförs inte. Öretal
som uppkommer vid ränteberäk-
ningen bortfaller.
Skattemyndigheten får befria en arbetsgivare helt eller delvis från skyldig-
heten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.
21 §
Den som i egenskap av företrä-
dare för en arbetsgivare, som är juri-
disk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
Den som i egenskap av företrä-
dare för en arbetsgivare, som är juri-
disk person, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
1 Lagen omtryckt 1991:98.
13
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:96 |
|
betala arbetsgivaravgifter i den tid |
betala arbetsgivaravgifter i den tid |
Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol.
Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för beloppet
har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i
den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen
(1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken äga rum.
Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får
söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 § upp-
bördslagen tillämpas.
Bestämmelserna i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om re-
gressfordran enligt tredje stycket.
14
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12§‘
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom skat-
teavdrag gäller vad som i fråga om
arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket första och tredje me-
ningarna uppbördslagen (1953:272).
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom skat-
teavdrag gäller vad som i fråga om
arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket med undantag av
andra meningen uppbördslagen
(1953:272).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Senaste lydelse 1991:1918.
15
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 14 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 kap.
14 §'
Införsel för underhållsbidrag har
företräde framför skatteavdrag,
dock ej framför avdrag för prelimi-
när skatt. Vid annan införsel har
skatteavdraget företräde.
Införsel för underhållsbidrag och
förättningskostnaden i målet har fö-
reträde framför skatteavdrag, dock
ej framför avdrag för preliminär
skatt. Vid annan införsel har skatte-
avdraget företräde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Senaste lydelse 1990:669.
16
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 15 § utsökningsbalken i paragrafens ly-
delse enligt lagen (1992:636) om ändring i nämnda balk skall ha följande ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
15 §
Är fråga om införsel för fordringar som är upptagna under skilda punkter
i 1 §, har de inbördes företräde efter nummerordningen.
Fordran enligt 1 § första stycket Fordran enligt 1 § första stycket 1
har företräde framför förrättnings- har företräde framför förrättnings-
kostnaderna i målet. kostnaderna i målet.
Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas in-
nehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Om mera har innehållits
än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som har stått ute längre
företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.
Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas
i första hand på det belopp som har stått ute längst och alltjämt kan tagas ut
genom införsel.
1992/93:96
17
2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 96
Härigenom föreskrivs
dels att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:598) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse,
dels att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller
annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76 a §,
4. tullagen (1973:670), tullförordningen (1973:979), lagen (1973:981) om
frihet från införselavgift, tullagen (1987:1065), lagen (1987:1069) om tullfri-
het m.m. eller lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel,
5. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar,
6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller för-
fattning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetal-
ningen ankommer på Riksskatteverket,
8. lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt,
9. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
10. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artis-
ter m.fl.
Vad som sagts i första stycket 7 gäller inte utbetalning enligt 27 § lagen
(1957:262) om allmän energiskatt, 6§ lagen (1961:372) om bensinskatt och
13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
Avräkning skall också göras vid
återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indriv-
ning av en sådan fordran som avses i
2 § första meningen.
2 §’
Tillkommer ett belopp som avses
i 1 § någon mot vilken det allmänna
har en fordran, som är för indrivning
registrerad i utsökningsregistret och
drivs in enligt bestämmelserna i upp-
bördslagen (1953:272), tullagen
(1973:670), bötesverkställighetsla-
Tillkommer ett belopp som avses
i 1 § någon mot vilken det allmänna
har en fordran, som är för indrivning
registrerad i utsökningsregistret och
drivs in enligt bestämmelserna i upp-
bördslagen (1953:272), tullagen
(1973:670), bötesverkställighetsla-
1 Senaste lydelse 1987:1196.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
gen (1979:189) eller tullagen
(1987:1065), skall från beloppet, om
inte annat följer av vad nedan sägs,
avräknas så mycket som kan gå till
betalning av fordringen. Endast vad
som överstiger det allmännas ford-
ran får utbetalas.
gen (1979:189) eller tullagen
(1987:1065), skall från beloppet, om
inte annat följer av vad nedan sägs,
avräknas så mycket som kan gå till
betalning av fordringen. Med det all-
männas fordran avses också förrätt-
ningskostnader i målet enligt 17 kap.
1 § utsökningsbalken. Endast vad
som överstiger det allmännas ford-
ran får utbetalas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas i fråga om återbe-
talning eller utbetalning i annat fall som sker efter ikraftträdandet.
19
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall
ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1992 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1993
och slutlig skatt på grund av 1994 års
taxering. Lagen tillämpas dock vid
utbetalning under åren 1993 och 1994
av förskott som avses i 4 a § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan me-
nighets utdebitering av skatt, m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1992 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1993
och slutlig skatt på grund av 1994 års
taxering.
20
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 64 b § lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall
ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
64b§
Skattetillägg enligt 64 a § tredje
stycket skall undanröjas om deklara-
tion kommit in inom en månad från
utgången av den månad då den
skattskyldige fått del av beslutet om
skattetillägg.
Skattetillägg enligt 64 a § fjärde
stycket skall undanröjas om deklara-
tion kommit in inom en månad från
utgången av den månad då den
skattskyldige fått del av beslutet om
skattetillägg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Lagen omtryckt 1990:576.
21
Härigenom föreskrivs
dels att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)* i paragrafens lydelse enligt la-
gen (1992:836) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelsen
till lagen skall ha följande lydelse,
dels att 13 § skatteregisterlagen (1980:343) skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§2
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföre-
tag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mer-
värdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringsla-
gen (1990:324) eller 26 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje
sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets
beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med
anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har full-
gjorts.
3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om inne-
hav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse
av skattsedel på preliminär F-skatt med angivande av skälen för beslutet,
uppgifter som behövs för att bestämma skatt eller avgift enligt uppbördsla-
gen (1953:272), lagen om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och la-
gen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad in-
komst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av så-
dana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med
betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga för-
fall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i
allmän självdeklaration enligt 2 kap.
13 § första stycket punkterna 2-4
och andra stycket lagen om självde-
klaration och kontrolluppgifter samt
uppgifter som skall lämnas i förenk-
lad självdeklaration.
7. Uppgifter som skall lämnas i
förenklad självdeklaration, allmän
självdeklaration enligt 2 kap. 13 §
första stycket punkterna 2-4 och
andra stycket lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter samt upp-
gifter som skall lämnas enligt 2 kap.
25 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1992:836.
22
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, uppgift
om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen samt uppgift om anledning
till att överskjutande skatt inte helt betalas ut med återbetalningskort.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyn-
dighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvida-
tion eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse
samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan
särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, delvärde, be-
skattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs el-
ler innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och
övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt
uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt be-
skattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för pla-
nerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande en-
ligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskatt.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsid-
kare samt, om fullmakt lämnats för bank eller postgiro att ta emot skatte-
återbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och
typ.
16. Uppgift om antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige
uppburit inkomst som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som
under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordo-
nets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap.
16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt re-
spektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för
koncernmoderföretag.
Prop. 1992/93:96
13 §
Uppgifter i register enligt denna
lag som hänför sig till viss beskatt-
ningsperiod och som inte skall tas
upp i skattelängd får bevaras under
högst sju år efter utgången av det ka-
lenderår under vilket perioden gick
ut.
Om inte annat sägs i andra eller
tredje stycket skall sådana uppgifter i
register enligt denna lag som hänför
sig till viss beskattningsperiod gall-
ras när sju år gått frän utgången av
det kalenderår under vilket perio-
den gick ut.
Uppgifter som avses i 5 §, med un-
dantag av de i första stycket 5, 6 § och
7§ 3, med undantag av uppgifter om
beslut om återkallelse av skattsedel
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:96
på preliminär F-skatt, får bevaras
även efter utgången av den tid som
anges i första stycket. Detsamma gäl-
ler uppgifter om
1. personnummer för make och,
om samtaxering sker med annan per-
son, personnummer för denne,
2. beslut om beskattning, dock inte
skälen för beslutet,
3. huruvida taxering grundas på
förenklad självdeklaration eller en-
bart på kontrolluppgift om inkomst
av kapital,
4. antal perioder om trettio dagar
för vilka den skattskyldige uppburit
inkomst som beskattas enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt,
5. ingående och utgående mer-
värdeskatt samt särskilt investerings-
avdrag och redovisningsperiodens
längd vid redovisning av mervärde-
skatt.
Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det
år under vilket revisionen avslutades.
Regeringen får föreskriva om för- Regeringen får meddela föreskrif-
längd bevaringstid för uppgifter som ter om förlängd bevaringstid för
avses i första eller andra stycket. uppgifter som avses i första eller
tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1
april 1993.
Denna lag träder såvitt avser 7 § 7
i kraft den 1 januari 1993 och i övrigt
den 1 april 1993.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
24
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
25 §'
Handelsbolag och rederi för regi-
streringspliktigt fartyg skall varje år
till ledning för delägares taxering
lämna uppgifter som avses i 19 §
samt för varje delägare uppgifter om
hans andel av bolagets eller rede-
riets inkomst av varje förvärvskälla
och värdet av hans andel eller lott i
Handelsbolag och rederi för regi-
streringspliktigt fartyg skall varje år
till ledning för delägares taxering
lämna uppgifter som avses i 19 §
samt för varje delägare uppgifter om
hans andel av bolagets eller rede-
riets inkomst av varje förvärvskälla
och värdet av hans andel eller lott i
bolaget eller rederiet. Uppgift skall
också lämnas om delägares andel av
skatteunderlag enligt 3 § lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2§ lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader.
bolaget eller rederiet. Uppgift skall
också lämnas om delägares andel av
skatteunderlag enligt 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighets-
skatt, 3§ lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
och 2§ lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för allmän självdeklara-
tion och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även
sådant dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som
handelsbolag.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgifts-
skyldighet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid
1993 års taxering.
'Senaste lydelse 1991:1903.
25
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 4 kap. 24 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före nämnda paragraf skall utgå.
Prop. 1992/93:96
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hells-
vik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
I propositionen behandlas frågan hur den preliminära B-skatten - fr.o.m.
den 1 april 1993 den preliminära F-skatten - skall beräknas.
I propositionen behandlas också en skrivelse till regeringen daterad den
24 mars 1992 från Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB och Sve-
riges Föreningsbank (dnr 2037/92). I skrivelsen hemställs om en ändring i
reglerna om skatteavdrag för betalning av preliminär skatt på räntor. Vad
som åsyftas är att skyldigheten att innehålla preliminär skatt skall gälla rän-
tor på minst 100 kr per konto i stället för per kontohavare. Dessutom vill
man att skyldigheten att göra skatteavdrag på räntor som uppbärs av döds-
bon skall slopas utom för dödsfallsåret samt att det görs en allmän översyn
av avdragsreglerna för att uppnå överensstämmelse mellan skyldigheten att
innehålla skatt och skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Skrivelsen har
remitterats till Riksskatteverket.
I propositionen behandlas dessutom en framställning från Kommunernas
Pensionsanstalt den 27 februari 1992 om en ändring i reglerna om uppgift till
de skattskyldiga om gjorda skatteavdrag från folkpension m.m. (dnr
2373/92). Yttrande över Pensionsanstaltens framställning har hämtats in från
Riksskatteverket. I en gemensam skrivelse i oktober 1992 till Finansdeparte-
mentet har Arbetsmarknadsförsäkringar pensionsförsäkringsaktiebolag,
Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkringsaktiebolag, KP Pension och
Försäkring, Kommunernas Pensionsanstalt och Trygg-Hansa, SPP gjort en
liknande framställning (dnr 4867/92).
Vidare tar jag i propositionen upp ytterligare ett antal mindre uppbörds-
och indrivningsfrågor.
Vad gäller uppbördsfrågorna hänger de flesta samman med den s.k. F-
skattereformen och det nya avgiftssystemet vid försenade skattebetalningar
vilka reformer riksdagen beslutade om under våren.
När det gäller indrivningsfrågorna har Justitiedepartementet i en prome-
moria föreslagit att huvudfordringen skall ha företräde framför förrättnings-
kostnaderna endast vid införsel i enskilda mål (dnr hos Justitiedepartemen-
tet 1673/92). Promemorian har remissbehandlats, varvid yttranden avgetts
Prop. 1992/93:96
27
av Justitiekanslern, Konsumentverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Prop. 1992/93:96
Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län, Riksdagens ombudsmän, Sveriges Advokatsamfund och
Svenska Inkassoföreningen. På grund av materialets ringa omfattning har
någon sammanställning av remissvaren inte upprättats.
I propositionen behandlas slutligen en framställning från Riksarkivet den
31 januari 1986 om ändringar i skatteregisterlagen (1980:343) för att möjlig-
göra bevarande av vissa uppgifter rörande mervärdesskatt (dnr 553/86). Jag
tar också upp en framställning från Riksskatteverket den 2 oktober 1992 som
rör justeringar av skatteregisterlagen och lagen om självdeklaration och kon-
trolluppgifter (dnr 4759/92).
Mitt förslag: Den preliminära F-skatten skall tas ut med ett belopp
motsvarande 105 % av den slutliga skatt som har påförts den skatt-
skyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den
ursprungligen debiterade F-skatten skall preliminär F-skatt tas ut med
ett belopp motsvarande 100% av den slutliga skatten.
Skälen för mitt förslag: Huvudregeln om uttag av preliminär F-skatt (B-
skatt fram till den 1 april 1993) finns i 13 § uppbördslagen (1953:272), UBL.
Regeln innebär i princip att preliminär F-skatt skall tas ut med belopp mot-
svarande 120 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året
före inkomståret, dvs. andra inkomståret före det inkomstår den preliminära
skatten avser.
Huvudregeln har inför de senaste två uppbördsåren beräknats medföra ett
för högt uttag av preliminär skatt. Riksdagen har därför, efter förslag från
regeringen, reglerat uttaget för de aktuella åren i två särskilda lagar.
För uppbördsåret 1991/92 gäller lagen (1990:1141) om uttag av preliminär
B-skatt från en fysisk person under uppbördsåret 1991/92 (prop. 1990/91:5,
bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57). Lagen anger att uttaget av preliminär
skatt från en fysisk person skall motsvara 110 % av den slutliga skatt som har
påförts den fysiska personen året före inkomståret.
För uppbördsåret 1992/93 gäller lagen (1991:1919) om uttag av preliminär
B-skatt under uppbördsåret 1992/93 (prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7,
rskr. 1991/92:100). Lagen anger att uttaget av preliminär B-skatt från såväl
fysiska som juridiska personer skall motsvara 110 % av den slutliga skatt som
har påförts den skattskyldige året före inkomståret.
Av uppbördsresultatet för de tre senaste inkomståren framgår att huvud-
regeln i 13 § UBL bör modifieras. Den preliminära F-skatten bör inte räknas
upp lika mycket som den preliminära B-skatten räknas upp i dag. Jag har
övervägt tre alternativ till åtgärder. Det ena är en särskild lag även för upp-
28
bördsåret 1993/94 motsvarande den som gäller för uppbördsåret 1992/93. Ett
andra alternativ är en ändring av 13 § UBL som innebär ett fortsatt lägre
uttag av preliminär skatt, t.ex. 100, 105 eller 110 % av den slutliga skatt som
har påförts den skattskyldige året före inkomståret. En tredje möjlighet är
en ändring av 13 § UBL som innebär att den preliminära skatten fortsätt-
ningsvis skall tas ut med viss procent av den preliminära skatt som har debi-
terats för året före inkomståret. Med en sådan ordning skulle hänsyn kunna
tas till de jämkningar såväl uppåt som nedåt som skett av den preliminära F-
skatten för närmast föregående uppbördsår.
Det första alternativet är endast en tillfällig lösning. Jag anser emellertid
att man nu bör införa en mer permanent ordning. Det tredje alternativet
innebär att man grundar beräkningen av den preliminära skatten på ett allt-
för osäkert underlag. Jag har därför stannat för det andra alternativet. Det
innebär att man behåller samma beräkningsprincip som i dag. Jag föreslår
emellertid att den preliminära F-skatten skall utgå med ett belopp motsva-
rande endast 105 % av den senast debiterade slutliga skatten. Understiger
den slutliga skatten den ursprungligen debiterade F-skatten bör den prelimi-
nära F-skatten tas ut med 100%. Samma regler bör gälla vid en schablon-
mässig beräkning av särskild A-skatt. Mitt förslag föranleder ändring i 13 §
UBL.
Mitt förslag: Särskild A-skatt skall beräknas med ledning av prelimi-
när taxering endast om det kan antas att en skillnad av någon bety-
delse annars uppkommer mellan utgående preliminär skatt och beräk-
nad slutlig skatt eller om den skattskyldige har avgett en preliminär
självdeklaration. I övriga fall skall den särskilda A-skatten beräknas
enligt de regler som gäller för schablonmässig beräkning av preliminär
F-skatt.
Skälen för mitt förslag: 114 § UBL i dess lydelse enligt SFS 1992:680 anges
att vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1
och 3 mom. UBL om preliminär F-skatt. Särskild A-skatt skall dock beräk-
nas med ledning av preliminär taxering.
Om en skattskyldig har haft en F-skattesedel som han har fått återkallad
skall den preliminära F-skatten normalt ersättas med särskild A-skatt. Har
den skattskyldige sådana inkomstförhållanden att skatteavdrag inte kommer
att göras finns det i regel inte anledning att beräkna den särskilda A-skatten
med ledning av preliminär taxering. Detta gäller t.ex. när den skattskyldiges
intäkter uppkommer genom försäljning av varor. Den särskilda A-skatten
bör i ett sådant fall kunna beräknas enligt schablon på samma sätt som F-
skatten. Den särskilda A-skatten bör dessutom kunna beräknas utan preli-
minär taxering när den preliminära skatt som kan antas bli betald genom
skatteavdrag är obetydlig i förhållande till den särskilda A-skatten. Har den
skattskyldige i enlighet med bestämmelsen i 17 § 2 mom. UBL avgett preli-
Prop. 1992/93:96
29
minär självdeklaration bör den särskilda A-skatten däremot beräknas med Prop. 1992/93:96
ledning av preliminär taxering.
Med hänsyn till vad som sagts nu föreslår jag att den särskilda A-skatten
skall beräknas med ledning av preliminär taxering endast om det kan antas
att en skillnad av någon betydelse annars uppkommer mellan utgående preli-
minär skatt och beräknad slutlig skatt eller om den skattskyldige har avgett
en preliminär självdeklaration. Förslaget medför ändringar i 14 § UBL.
Mitt förslag: Skyldigheten att göra skatteavdrag för betalning av preli-
minär A-skatt på räntor skall gälla i fråga om räntor på minst 100 kr
per konto i stället för per kontohavare.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler skall, med vissa i 10 § UBL
angivna undantag, preliminär A-skatt betalas för sådan ränta och utdelning
som lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämp-
ning av bestämmelserna i 3 kap. 22,23 eller 27 § lagen (1990:325) om självde-
klaration och kontrolluppgifter, LSK (3§ 2 mom. UBL).
Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK föreligger inte för ränta
och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera
konton uppgår till mindre än 100 kr, varvid ränta som enligt andra bestäm-
melser i LSK är undantagen från uppgiftsskyldighet inte skall räknas med (3
kap. 23 §5 LSK).
De nuvarande bestämmelserna om skatteavdrag på ränta och utdelning
tillämpades första gången vid uppbörd av skatt på inkomst som taxerades
1992 (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57, SFS 1990:1137).
Det har emellertid visat sig att bankerna inte i alla delar har förmått uppfylla
kravet på att göra skatteavdrag på utgivna räntor.
Den största belastningen på bankernas datacentraler uppkommer vid års-
skiftet i samband med de s.k. årsskifteskörningama. Bankerna har uppgett
att för att klara en 100-kronorsgräns per kontohavare i stället för per konto
skulle bankerna tvingas att genomföra sina årsskifteskörningar två gånger i
stället för som nu en gång, eftersom bankernas dataregister är organiserade
per konto och inte per kontohavare. Detta skulle medföra att datakapacite-
ten vid årsskifteskörningen skulle behöva fördubblas vilket beräknas mot-
svara en total investering av mer än 100 miljoner kronor. Bankerna har där-
för hemställt om en regeländring så att preliminärskatt skall innehållas en-
dast på sådan ränta som per konto uppgår till minst 100 kr. Med en sådan
ordning skulle dessutom hanteringen av konton som avslutas under året
kunna förenklas.
Riksskatteverket motsätter sig inte att reglerna om skatteavdrag ändras
på det sätt som bankerna hemställt om.
Med hänsyn till de stora kostnader som skulle åsamkas bankerna om nuva-
rande regler behålls oförändrade och eftersom de nu aktuella skatteavdra-
gen rör endast mindre belopp, föreslår jag att reglerna justeras på det sättet
30
att skatteavdrag på ränta skall göras endast om räntan uppgår till minst 100 Prop. 1992/93:96
kr räknat på varje konto för sig. En bestämmelse om detta bör tas in i 39 § 3
mom. UBL.
Mitt förslag i den här delen innebär att inte alla skattepliktiga räntor kom-
mer att bli föremål för skatteavdrag. Därför bör bestämmelserna om skyldig-
heten att lämna kontrolluppgifter på de nu aktuella räntorna kvarstå oför-
ändrad. Kontrolluppgift skall alltså även fortsättningsvis lämnas så snart rän-
tan per kund uppgår till 100 kr eller mer.
Enligt nuvarande regler (2 kap. 4 § LSK) är den skattskyldige inte skyldig
att lämna självdeklaration om han haft endast sådan kapitalinkomst för vil-
ken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3§ 2 mom. tredje stycket UBL.
Denna ordning bör gälla även i fortsättningen. Detta kräver ingen särskild
lagstiftningsåtgärd eftersom det är i 39 § 3 mom. som det skall anges vilka
räntor som inte skall vara föremål för skatteavdrag. Även bestämmelserna i
3 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324) om att beslut om taxering i vissa fall får
fattas på grundval av kontrolluppgifter bör stå kvar oförändrade.
Bankerna har vidare i sin skrivelse till regeringen hemställt om vissa änd-
ringar i reglerna om skatteavdrag på ränta som betalas ut till ett dödsbo samt
om en översyn av reglerna om skatteavdrag och skyldighet att lämna kon-
trolluppgifter med syfte att skapa enhetliga regler.
Reglerna om beskattning av dödsbon övervägs för närvarande i annat
sammanhang inom regeringskansliet. Jag är därför inte beredd att nu föreslå
några justeringar i reglerna om skatteavdrag på räntor och utdelningar som
uppbärs av dödsbon.
Jag är inte heller beredd att nu göra någon mer allmän översyn av reglerna
om skatteavdrag och kontrolluppgifter. Jag anser att man först bör avvakta
resultatet av de många lagändringar som gjorts inom detta område under de
senaste två åren.'
Mitt förslag: Nu gällande undantagsregel att solidarisk betalningsskyl-
dighet inte får åläggas om betalningsmottagaren har betalat sin preli-
minära F-skatt begränsas till att gälla endast i de fall betalningsmotta-
garen har debiterats en sådan skatt. Har betalningsmottagaren ålagts
betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § uppbördslagen får undantags-
regeln inte tillämpas om inte betalningsmottagaren också fullgjort
denna betalningsskyldighet.
Skälen för mitt förslag: Enligt de nyligen införda reglerna om solidarisk
betalningsskyldighet i 75 c § UBL (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29,
rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680) är en förutsättning för att ansvaret skall
kunna krävas ut att betalningsmottagaren inte har betalat sin preliminära F-
skatt för uppbördsåret inom föreskriven tid. Bestämmelsens syfte är att be-
gränsa tillämpningen av bestämmelserna om den solidariska betalningsskyl-
digheten till de fall då det allmänna har gått miste om ett skatte- eller avgifts-
31
belopp. En solidarisk betalningsskyldighet skall alltså inte komma i fråga Prop. 1992/93:96
t.ex. endast på den grunden att socialavgifterna på en arbetsersättning beta-
lats i form av egenavgifter i stället för arbetsgivaravgifter.
Tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen har emellertid blivit
alltför vittomfattande. Den blir t.ex. tillämplig om F-skattesedelsinnehava-
ren är en fysisk person som inte har debiterats någon F-skatt. En sådan ord-
ning är givetvis inte önskvärd.
När det gäller en F-skattesedelsinnehavare som är fysisk person och som
själv utfört arbetet borde undantagsbestämmelsen egentligen bli tillämplig
endast när skattsedelsinnehavaren har betalat F-skatt med ett sådant belopp
att han kan anses ha betalat både den källskatt och de socialavgifter som be-
löper på den aktuella arbetsersättningen. En sådan regel skulle emellertid
bli svår att tillämpa eftersom det i allmänhet inte kan anges hur stor del av
F-skatten som är hänförlig till en viss arbetsersättning. I de fall skattsedelsin-
nehavaren inte har debiterats någon F-skatt bör dock den solidariska betal-
ningsskyldigheten, om övriga förutsättnigar är uppfyllda, alltid kunna krävas
ut. Jag föreslår en sådan begränsning av undantagsregelns tillämpningsom-
råde.
Även när F-skattesedelsinnehavaren är en juridisk person har undantags-
regeln i vissa fall fått ett för vitt tillämpningsområde. Det gäller när F-skatte-
sedeln innehas av ett handelsbolag. Sådana bolag skall ju över huvud taget
inte debiteras någon F-skatt. I dessa fall skulle egentligen hänsyn tas till om
samtliga delägare i bolaget hade betalat sin preliminära skatt eller inte.
Detta skulle dock föra för långt. För att få ett så enkelt system som möjligt
föreslår jag i stället att undantagsbestämmelsen över huvud taget inte skall
gälla då F-skattesedelsinnehavaren är ett handelsbolag.
Om arbetet har utförts av en annan person än betalningsmottagaren och
betalningsmottagaren inte är ett handelsbolag får utbetalaren enligt 75 c §
tredje stycket UBL åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på
ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 §
har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt
den som utfört arbetet, samt för dröjsmålsavgift som belöper på skattebelop-
pet.
Har en betalningsmottagare med F-skattesedel ålagts betalningsskyldig-
het enligt 75 eller 77 § UBL bör det - för att undantag skall göras från reg-
ierna om solidarisk betalningsskyldighet - krävas inte bara att den debite-
rade F-skatten har betalats utan också att betalningsskyldigheten enligt 75
eller 77 § har fullgjorts. Jag föreslår en sådan ordning.
Mitt förslag föranleder ändring i 75 c § UBL.
32
Mitt förslag: Den som har rätt att betala ut allmän pension och andra
lagfästa förmåner skall behöva lämna uppgift till mottagaren om stor-
leken av det skatteavdrag som gjorts från annan pension eller livränta
endast när skatteavdraget har förändrats. Detsamma gäller vid utbe-
talning av pension eller livränta från försäkringsföretag eller under-
stödsförening.
Skälen för mitt förslag: I 43 § 1 mom. UBL föreskrivs att den som betalar
ut ersättning för arbete skall vid varje utbetalningstillfälle genom särskilt
kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp
som genom skatteavdrag har innehållits på lönen. När allmän pension eller
andra lagfästa förmåner betalas ut behöver emellertid uppgift om skatteav-
dragets storlek lämnas till den skattskyldige endast när det har förändrats.
Sist nämnda undantagsregel, som gäller sedan den 1 januari 1992 och som
tar sikte på Riksförsäkringsverkets utbetalningar, infördes som ett led i om-
ställningen och minskningen av administrationen inom socialförsäkringsom-
rådet (prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7, rskr. 1991/92:100, SFS
1991:1908).
Förutom Riksförsäkringsverket betalar även Kommunernas Pensionsan-
stalt, KPA, och Statens löne- och pensionsverk, SPV, ut allmän pension.
Nära 225 000 pensionärer får t.ex. sina pensioner - tjänstepension tillsam-
mans med allmän pension - utbetalda genom KPA. Eftersom det nyss-
nämnda undantaget avser endast allmän pension och andra lagfästa förmå-
ner har KPA och SPV, som betalar ut även pensionärernas kollektivavtalsba-
serade tjänstepensionsförmåner, ändå att tillhandahålla pensionärerna upp-
gift om den del av skatteavdraget som avser tjänstepensionen.
KPA har i en skrivelse den 27 februari 1992 till Socialdepartementet och
som därifrån överlämnats till Finansdepartementet framhållit att om den be-
gränsade uppgiftsskyldigheten skulle gälla även för de kommmunala arbets-
givarna och SPV skulle besparingar kunna göras med omkring 3 miljoner
kronor per år. Därtill kommer att AP-fondens bidrag till KPA skulle kunna
minskas med närmare 1,5 miljoner kronor per år. KPA har därför hemställt
att UBL ändras så att när det gäller sådana pensioner och livräntor som avses
i 3§ 2 mom. 1 andra stycket UBL uppgift om skatteavdragets belopp inte
skall behöva lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast före-
gående utbetalningstillfället.
KPA:s skrivelse har remitterats till Riksskatteverket som inte har något
att erinra mot att KPA och SPV vid utbetalning av pensioner inte skall be-
höva lämna uppgift om skatteavdragets belopp om avdraget är lika stort som
vid närmast föregående utbetalningstillfälle. Däremot är verket inte berett
att utan närmare utredning utvidga denna befrielse till att avse alla utbeta-
lare av pensioner och livräntor så som KPA föreslagit. Riksskatteverket an-
ser att undantaget bör begränsas till att gälla dem som har rätt att tillsam-
Prop. 1992/93:96
33
3 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 96
mans med andra ersättningar betala ut allmän pension och andra lagfästa Prop. 1992/93:96
förmåner. Jag delar verkets uppfattning. Genom en sådan regel som Riks-
skatteverket föreslagit kommer den begränsade uppgiftsskyldigheten att
gälla för pensioner och livräntor som betalas ut av KPA och SPV även om
utbetalningen inte sker tillsammans med allmän pension eller annan lagfäst
förmån. Jag föreslår en sådan ordning.
Genom de nyligen införda reglerna om skatteavdrag på biinkomster, som
skall tillämpas fr.o.m. den 1 april 1993, kommer reglerna om uppgiftsskyl-
dighet i 43 § 1 mom. UBL att gälla ett betydligt större antal ersättningar än
tidigare. Eftersom uppgiftsskyldigheten gäller ett stort antal ersättningar
kan kostnaden för uppgiftslämnandet bli väsentlig även för andra utbetalare
än KPA och SPV. Jag tänker då på försäkringsföretag och understödsföre-
ningar som betalar ut ett mycket stort antal pensioner, livräntor och liknande
ersättningar. Jag föreslår därför att den begränsade uppgiftsskyldigheten
skall gälla även i fråga om sådana utbetalare. Förslaget föranleder ändringar
i 43 § UBL och 12 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta.
Särskild beräkningsgrund och jämkning
De nya reglerna i 3 § 2 mom. UBL (SFS 1992:680) innebär att skattemyndig-
heten får föreskriva särskild beräkningsgrund för den preliminära A-skatten
endast i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga in-
komst av arbete. I undantagsfall kan det emellertid uppstå situationer då en
sådan ordning är opraktisk, t.ex. om den skattskyldige har flera jämnstora
inkomster som tillsammans medför att den slutliga skatten väsentligt översti-
ger den skatt som tas ut preliminärt på sidoinkomstema. I ett sådant fall kan
den preliminära skatten på huvudinkomsten komma att närma sig eller
uppgå till 100% av inkomsten. Uppbärs sidoinkomstema mot slutet av in-
komståret kan den skattskyldige få likviditetsproblem eftersom han inte får
några kontanta utbetalningar i början av året.
Med hänsyn till vad som har sagts nu föreslår jag att skattemyndigheten
skall ges möjlighet att, om det finns särskilda skäl, besluta om särskild beräk-
ningsgrund även i fråga om inkomster som inte utgör mottagarens huvudsak-
liga inkomst av arbete.
Även reglerna om jämkning i 45 § 1 mom. synes ha fått en för strikt ut-
formning (SFS 1992:680). I nämnda moment föreskrivs att jämkning i första
hand skall ske av preliminär skatt på sådan ersättning som utgör den skatt-
skyldiges huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster
än ränta och utdelning. Om särskild A-skatt har debiterats skall dock jämk-
ningen i första hand avse sådan skatt.
Om den skattskyldige har sidoinkomster som är förenade med så stora
kostnader att den preliminära skatten skall jämkas kommer i första hand den
huvudsakliga inkomsten av arbete att jämkas. I de fall sidoinkomsten är kon-
centrerad till slutet av inkomståret kan det vara lämpligt att i stället för att
sänka den preliminära skatten på huvudinkomsten under hela året jämka
34
den preliminära skatten på sidoinkomsten. Detta gäller särskilt om den Prop. 1992/93:96
skattskyldige föredrar en sådan ordning. Jag förslår därför att skattemyndig-
heten ges möjlighet att, om det finns särskilda skäl, jämka skatten på sidoin-
komsten i stället för skatten på huvudinkomsten.
Om skattemyndigheten har beslutat om jämkning av preliminär skatt på
sidoinkomst bör det ankomma på den skattskyldige att upplysa den som be-
talar ut ersättningen om beslutet. Detta gäller även om jämkningsbeslutet
medför att den skattskyldige skall betala preliminär skatt på sidoinkomsten
med mer än 30 procent. Utbetalaren skall alltså inte ha någon skyldighet att
efterforska eventuella jämkningsbeslut.
Mitt förslag föranleder justeringar i 3 § 2 mom. och 45 § 1 mom. UBL.
Avdrag för kostnader för arbete vid beräkning av preliminär skatt
111 § UBL föreskrivs att till andra vid taxering medgivna avdrag för kostna-
der från inkomst som uppbärs av en fysisk person än vissa försäkringskostna-
der och andra kostnader för egen eller efterlevandes pensionering får hänsyn
tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräk-
nas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren un-
der inkomståret. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning genom SFS
1992:680. Den har blivit för vittomfattande. Hänsyn bör givetvis som tidi-
gare inte få tas till bl.a. ökade levnadskostnader i samband med tillfälligt
arbete och kostnader för resor till och från arbetet. Detta kan uppnås genom
att avdragsbegränsningen i 11 § andra stycket görs tillämplig endast på kost-
nader i arbetet. Jag föreslår en sådan justering av 11 § UBL.
Ränte- och avgiftsbestämmelser
Enligt 69 § 2 mom. andra stycket UBL skall bestämmelserna om tillkom-
mande skatt i UBL tillämpas också på restitutionsränta. Det innebär bl.a.
att om skattemyndigheten felaktigt har återbetalat ett skattebelopp och den
därpå belöpande restitutionsräntan kan myndigheten då den rättar felet ge-
nom att debitera tillkommande skatt påföra respitränta enligt 32 § UBL även
på den del som avser restitutionsräntan. En motsvarande möjlighet finns
inte då skattemyndigheten har rätt att kräva återbetalning av sådan restitu-
tionsränta som har påförts enligt bestämmelserna i USAL. Jag föreslår att
14 § USAL kompletteras med en sådan bestämmelse.
Enligt nuvarande bestämmelser i UBL (68 § 2 mom. och 69 § 2 mom.
UBL) utgår vid återbetalning av skatt restitutionsränta också på betald
dröjsmålsavgift. Vid återbetalning av skattebelopp enligt 75 a § kan restitu-
tionsränta dock inte betalas på eventuell dröjsmålsavgift. Detta bör kunna
ske. Jag föreslår en sådan ordning.
Enligt nuvarande regler tas kvarskatteavgift ut med 2 % på sådana fyll-
nadsinbetalningar som görs under tiden 19 februari - 30 april. Vid beräk-
ningen av avgiften gäller bl.a. att avgift inte skall beräknas på belopp som
uppgår till högst den mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration
jämte 20 000 kr och har betalats senast den 30 april året efter inkomståret
(27 § 3 mom. UBL). På fyllnadsinbetalningar som görs fr.o.m. 1993 tas kvar-
35
skatteavgift ut med en procentsats motsvarande 20 % av den statslåneränta Prop. 1992/93:96
som gällde vid utgången av november inkomståret (27 § 3 mom. UBL i dess
lydelse enligt SFS 1992:624). Genom SFS 1992:680 har 27 § 3 mom. ändrats
så att kvarskatteavgiften skall tas ut även på den del av fyllnadsinbetalningen
som avser mervärdesskatt. Ändringen hänger samman med att sådan mer-
värdesskatt som uppbärs enligt bestämmelserna i UBL har helt integrerats i
preliminärskattesystemet.
De nya bestämmelserna om på vilket underlag beräkning av kvarskatteav-
giften skall ske bör tillämpas på preliminär skatt som avser inkomståret 1993
och senare år. Eftersom kvarskatteavgiften tas ut i samband med debite-
ringen av den slutliga skatten bör de nya bestämmelserna tillämpas första
gången vid debitering av skatt på grund av 1994 års taxering. Jag föreslår att
en bestämmelse om detta tas in i punkten 1 av ikraftträdandebestämmel-
serna till lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Ikraftträdandebestämmelserna bör justeras också i ett annat avseende.
Inom det nya systemet som börjar tillämpas den 1 april 1993 skall, som nyss
sagts, vid beräkning av preliminär F-skatt och särskild A-skatt hänsyn tas
också till mervärdesskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt, ML, dvs. till sådan mervärdesskatt som den skattskyldige skall
redovisa i sin allmänna självdeklaration. Vid det första uppbördstillfället för
debiterad preliminär skatt under uppbördsåret, dvs. vid marsuppbörden,
skall den preliminära skatten enligt övergångsbestämmelserna debiteras en-
ligt äldre bestämmelser i form av preliminär B-skatt. Hänsyn kan då inte tas
till mervärdesskatten. Från administrativ synpunkt skulle det vara till fördel
för både skattemyndigheterna och de skattskyldiga om mervärdesskatten
kunde beaktas redan vid det första uppbördstillfället. Jag föreslår därför att
en bestämmelse om detta också tas in i punkten 1 av ikraftträdandebestäm-
melserna till lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Ställföreträdares ansvar
En företrädare för en juridisk person avses numera kunna åläggas betal-
ningsansvar för arbetsgivaravgifter enligt 21 § USAL även om avgifterna be-
slutas först sedan den juridiska personen har gått i konkurs (prop.
1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1318). Detta
framgick genom en hänvisning till bl.a. 9§ där det angavs när månadsavgif-
ten normalt skulle betalas. I samband med lagstiftningen om ett nytt avgifts-
system vid försenade skattebetalningar m.m. (prop. 1991/92:93, bet.
1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:642) flyttades bestämmelserna
i 9 § till 12 §. Samtidigt lades ett nytt andra stycke till där det angavs att ar-
betsgivaravgifter i vissa fall skulle betalas inom tid som skattemyndigheten
bestämde. För att bestämmelserna i 21 § skall fylla sitt syfte bör hänvisningen
till 12 § begränsas till bestämmelserna i första stycket. Jag föreslår en sådan
justering.
36
Arbetsgivares, arbetstagares och myndighets uppgiftsskyldighet
Enligt 78 § 2 mom. UBL åligger det varje arbetsgivare att efter anmaning av
skattemyndigheten lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner
och beloppet av verkställda skatteavdrag. En motsvarande bestämmelse har
tidigare funnits i 15 § USAL som i övrigt innehöll bestämmelser om årsupp-
gift. Där föreskrevs intill den 1 januari 1991 att arbetsgivare och arbetstagare
efter anmaning var skyldiga att meddela de upplysningar som behövdes för
kontroll av avgiftsskyldigheten samt att arbetsgivare och arbetstagare efter
anmaning skulle förete alla handlingar som behövdes för kontroll av avgifts-
skyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto. En kom-
pletterande vitesbestämmelse fanns i 16 § USAL. När nya omprövningsreg-
ler vid uppbörd av skatter och avgifter infördes (prop. 1990/91:46, bet.
1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1318) slopades bl.a. 15 och 16 §§
USAL i samband med att årsuppgiften togs bort.
Det har emellertid visat sig finnas ett fortsatt behov av bestämmelser om
skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att lämna de upplysningar och
förete de handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten. Beho-
vet kan dessutom antas bli mer markerat när systemet med F-skattesedlar
börjar tillämpas. Jag föreslår därför att bestämmelserna åter skall föras in i
USAL lämpligen såsom ett nytt andra och tredje stycke i 27 § USAL.
Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för taxering
skall enligt 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324) på skattemyndighetens be-
gäran tillhandahållas denna. Sådan uppgiftsskyldighet föreligger dock inte i
fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller
3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas
i någon av de nämnda paragraferna. Om sekretess gäller för uppgift enligt
någon annan bestämmelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle med-
föra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger upp-
giftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av skattemyndigheten be-
slutar att uppgiften skall lämnas ut.
En motsvarande bestämmelse finns i 27 § andra stycket ML när det gäller
kontroll av mervärdesskatt.
Det har visat sig finnas behov av motsvarande bestämmelser också för
kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag och skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter har följts. Jag föreslår därför att sådana bestämmelser
skall tas in i UBL och USAL. Det kan lämpligen ske i 78 § 2 mom. UBL och
27 § USAL.
Riksdagen har som redan nämnts nyligen fattat beslut om ett nytt avgiftssy-
stem vid försenade skattebetalningar m.m., som bl.a. innefattar att förrätt-
ningskostnader i form av en grundavgift i fortsättningen skall tas ut, förutom
Prop. 1992/93:96
37
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96
i enskilda mål om utmätning m.m., också i allmänna mål och mål om införsel
för underhållsbidrag (prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr.
1991/92:269, SFS 1992:624-653). Den beslutade ordningen innebär att vid
införsel huvudfordringen skall ha företräde framför förrättningskostnaderna
i målet. Vid utmätning är företrädesordningen den motsatta.
Sedan det i genomförandearbetet uppmärksammats att det kan vara för-
enat med nackdelar att ha en annan företrädesordning vid införsel i allmänt
mål än den som gäller vid utmätning, har Justitiedepartementet i en prome-
moria föreslagit att huvudfordringen skall ha företräde framför förrättnings-
kostnaderna endast vid införsel i enskilda mål.
Regeringen uppdrog den 23 april 1992 åt Riksrevisionsverket, RRV, att
lämna förslag beträffande grundavgiftens storlek m.m. i allmänna mål samt
i enskilda mål om införsel hos kronofogdemyndigheterna. Uppdraget har re-
dovisats i en rapport den 14 september 1992. I rapporten föreslås bl.a. att
grundavgiften skall kunna avräknas enligt lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter, avräkningslagen, om det restförda be-
loppet kan avräknas. På samma sätt skall avräkning kunna ske om uttagen
grundavgift av något skäl skall återbetalas.
I det följande läggs förslag fram i de nu nämnda frågorna om företrädes-
ordningen vid införsel samt avräkning av grundavgift och avräkning vid åter-
betalning av sådan avgift.
Mitt förslag: Vid införsel i allmänna mål skall förrättningskostnaderna
ha företräde framför huvudfordringen på samma sätt som vid utmät-
ning.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget att förrättningskostnaderna skall tas ut först
vid införsel i allmänt mål har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser utom Sveriges Advokatsamfund. Samfundet har avstyrkt
förslaget med hänvisning till att riksdagen nyligen har beslutat att förrätt-
ningskostnaderna vid införsel skall tas ut efter huvudfordringen.
Skälen för mitt förslag: Skälet till att det i 15 kap. 15 § utsökningsbalken,
UB, i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1993, har föreskrivits att huvudford-
ringen vid införsel har företräde framför förrättningskostnaderna i målet är
ett önskemål att införselfordringarna skall påverkas så litet som möjligt av
att en grundavgift fortsättningsvis skall tas ut av gäldenären vid införsel.
I arbetet med att genomföra det nya avgiftssystemet har det emellertid
framkommit att den beslutade ordningen såvitt gäller allmänna mål skulle
medföra avsevärda administrativa olägenheter. Det förhållandet att kredite-
ringsordningen skulle bli den motsatta mot vad som gäller vid utmätning
komplicerar bokföringen och har bedömts kunna leda till ett stort antal fel-
aktiga krediteringar.
Intresset av att hålla införselfordringarna opåverkade av fordringar på er-
Prop. 1992/93:96
38
sättning för förrättningskostnader gör sig främst gällande i fråga om under- Prop. 1992/93:96
hållsbidrag, som vid verkställighet handläggs som enskilda mål. Vid införsel
i allmänna mål saknar det i princip betydelse vilken fordran som ges före-
träde, eftersom såväl huvudfordringen som fordringen på ersättning för för-
rättningskostnad tillkommer det allmänna. Med hänsyn till vad som nyss har
sagts om de administrativa konsekvenserna anser jag därför att bestämmel-
sen i 15 kap. 15 § UB om den inbördes företrädesordningen vid införsel bör
ändras så att företrädesordningen vid införsel i allmänna mål blir densamma
som vid utmätning. I enskilda mål bör däremot den tidigare beslutade före-
trädesordningen gälla.
I 15 kap. 14 § UB finns en bestämmelse om företrädesordningen mellan
införsel och skatteavdrag. Ett förtydligande bör göras så att det av bestäm-
melsen klart framgår att samma företrädesordning i förhållande till skatteav-
drag gäller för förrättningskostnaden som för huvudfordringen.
Mitt förslag: Avräkning enligt avräkningslagen skall göras för förrätt-
ningskostnaderna i målet, om avräkning skall ske för huvudford-
ringen.
Vid återbetalning eller utbetalning i annat fall av belopp som har
tagits ut som förrättningskostnad skall avräkning enligt avräkningsla-
gen göras.
RRV:s forslag: Överensstämmer med mitt.
Skälen för mitt förslag: Avräkning är ett smidigt och effektivt sätt att ta i
anspråk belopp som annars skulle ha betalats ut, om det allmänna har en
fordran av det slag som anges närmare i 2 § avräkningslagen mot den betal-
ningsberättigade. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får beta-
las ut. Den nya ordningen med grundavgift i allmänna mål medför att det i
många fall kommer att finnas en förrättningskostnad att ta ut av gäldenären
i de mål där avräkning skall ske. Om bestämmelserna om avräkning inte änd-
ras så att avräkning skall ske också för förrättningskostnaden, tvingas krono-
fogdemyndigheten att jämsides med avräkningen utmäta eventuellt återstå-
ende belopp till den del det behövs för att täcka förrättningskostnaden. En
sådan ordning med parallella beslut skulle vara svårbegriplig för gäldenären
och kan, med hänsyn tagen också till det merarbete som den skulle orsaka
hos kronofogdemyndigheterna, enligt min mening inte godtas.
Även om detta av praktiska skäl inte kan gälla fullt ut får det anses natur-
ligt att eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan å ena sidan åter-
betalningar där avräkning kan ske och å andra sidan motfordringar för vilka
avräkning får äga rum. Det bör därför föreskrivas att avräkning skall ske
vid återbetalning av förrättningskostnad som tagits ut vid indrivning av en
motfordran som omfattas av avräkningslagens bestämmelser. Detta bör gälla
oberoende av om kostnaden tagits ut genom avräkning eller på något annat
sätt.
39
Mitt förslag: Förskottsvis utbetalning av skatt till kyrkokommunerna
under 1993 och 1994 skall ske utan att beloppet minskas med hänsyn
till den skattelindring som gäller för den som inte tillhör svenska kyr-
kan.
Skälen for mitt förslag: I årets budgetproposition föreslogs att skattskyl-
diga som inte tillhör svenska kyrkan fr.o.m. 1994 års taxering skall påföras
församlingsskatt med 25 % av det för debiteringen bestämda beloppet i stäl-
let för 30 %. Förslaget var föranlett av folkbokföringsreformen, som innebär
att det av de uppgifter av borgerlig natur som kyrkokommunerna svarar för,
och för vilka skatt skall tas ut även av den som inte tillhör svenska kyrkan,
endast återstår begravningsväsendet. Minskningen av skatteuttaget skulle
påverka utbetalningen av förskott under 1993 och 1994. Riksdagen följde
förslaget (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92:SkU18, rskr. 1991/92:187,
SFS 1992:263).
Det har senare visat sig att en minskning av förskottsbetalningarna skulle
kunna orsaka problem för vissa kyrkokommuner, i vilka invånarna till sär-
skilt stor del inte tillhör svenska kyrkan. Ikraftträdandebestämmelsen till
den beslutade ändringen i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldighe-
ten för den som icke tillhör svenska kyrkan bör därför ändras så att förskotts-
betalningarna inte påverkas. Detta innebär att ändringen inverkar på kyrko-
kommunernas ekonomi först fr.o.m. år 1995, då slutavräkningslikvid betalas
på grundval av 1994 års taxering.
Mitt förslag: Skatteregisterlagen ändras för att möjliggöra bevarande
av uppgifter motsvarande dem som intill 1990 års taxering antecknats
i skattelängden.
Undantaget från gallring utvidgas till att omfatta vissa uppgifter rö-
rande mervärdesskatt.
Reglerna om skattelängd slopas.
Skälen för mitt förslag: I det taxeringsförfarande som gällde vid 1990 och
tidigare års taxeringar hade skattelängden en central betydelse. Skatteläng-
den innefattade taxeringsnämndens beslut och var också bestämmande för
vilka beslut som var överklagbara. I skattelängden antecknades inte bara
taxeringsnämndens beslut utan även av domstol beslutade ändringar i taxe-
ringsbeslut. Skattelängderna bevaras för framtiden genom att överlämnas
Prop. 1992/93:96
40
till landsarkiven. En kopia av skattelängderna överlämnas till Riksarkivet på
ADB-medium.
Fr.o.m. 1991 års taxering infördes ett nytt taxeringsförfarande. Taxerings-
besluten fattas i den nya ordningen av skattemyndigheten som också har
möjlighet att inom en femårsperiod ompröva besluten. Skattemyndigheten
fastställer, efter det att domstol bifallit ett överklagande, genom ett beslut
om taxeringsåtgärder beskattningsbar förvärvsinkomst m.m.
Bestämmelserna om skattelängd finns numera i 12 § taxeringsförord-
ningen (1990:1236). Skattelängden innehåller nu endast de beslut av skatte-
myndigheten som beaktats på skattsedeln på slutlig skatt. Resultatet av om-
prövningar och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols dom efter skatt-
sedelsutskriften framgår inte längre av skattelängden. Sådana uppgifter
framgår i stället av det s.k. taxeringsuppgiftsregistret (16 § taxeringsförord-
ningen).
Sedan skatteregisterlagens (1980:343) tillkomst har det tillkommit en ar-
kivlag (1990:782) med grundläggande bestämmelser om arkiv hos såväl stat-
liga som kommunala myndigheter. Enligt arkivlagen skall myndigheternas
arkiv bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta
del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och
förvaltningen samt forskningens behov.
I arkivlagen är utgångspunkten att allmänna handlingar skall bevaras. I
ett antal författningar på skatteområdet, däribland 13 § skatteregisterlagen,
finns det särskilda bestämmelser om bevarande och gallring som har beting-
ats av integritetsskäl snarare än hanterlighetsskäl och ekonomiska skäl. Den
gemensamma principen i dessa författningar är att materialet skall förstöras
efter viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande.
Den ökande användningen av ADB-teknik innebär att pappersdokumen-
tationen i allt större utsträckning ersätts med material på ADB-medium. I
förarbetena till arkivlagen (prop. 1989/90:72 bilaga 1 s. 20) stryks under att
uppmärksamhet måste fästas vid det förhållandet att uppgifter kan komma
att förstöras utan att någonsin kunna återställas med nuvarande regler om
förstörelse av ADB-material.
113 § skatteregisterlagen föreskrivs att uppgifter i skatteregistret som hän-
för sig till viss beskattningsperiod och som inte skall tas upp i skattelängd
får bevaras under högst sju år efter utgången av det kalenderår under vilket
perioden gått ut. Kopplingen till bestämmelserna om skattelängd innebär ef-
ter de ändringar som genomförts i samband med 1990 års taxeringsreform
att de uppgifter i skatteregistret som får bevaras längre tid än sju år är de
som beaktats på skattsedeln på slutlig skatt. Detta är en otillfredsställande
ordning. De uppgifter som bevaras bör, liksom tidigare, även omfatta beslu-
ten om beskattning så som de ser ut efter eventuella omprövningar och änd-
ringar efter domstols dom.
Jag anser mot bakgrund av det anförda att bestämmelsen i 13 § skatteregis-
terlagen inte längre bör knyta an till skattelängden. I stället bör reglerna om
bevarande av uppgifter i skatteregistret utformas med utgångspunkt i de
uppgifter som finns i skatteregistret. Reglerna bör utformas så att de motsva-
rar den nuvarande skattelängden med tillägg för de beslut som fattats efter
utfärdandet av slutskattesedeln.
Prop. 1992/93:96
41
Skattelängden innehåller i princip taxerings- och debiteringsbeslut. Skat- Prop. 1992/93:96
teregisterlagen bör därför innehålla en bestämmelse om att beslut om be-
skattning får bevaras. Därigenom möjliggörs ett bevarande av även de beslut
som fattats efter skattsedelsutskriften.
Förutom beslut om beskattning bör även identifikationsuppgifter (5 och
6 §§ skatteregisterlagen), uppgifter som behövs för att räkna ut skatten (7§
3 skatteregisterlagen), huruvida taxering grundas på förenklad självdeklara-
tion eller enbart på kontrolluppgift om inkomst av kapital och uppgift om
antal perioder som den skattskyldige uppburit inkomst som beskattas enligt
lagen om sjömansskatt få bevaras. Dessa uppgifter framgår för närvarande
av skattelängden
Uppgifter om mervärdesskatt
Uppgifter om mervärdesskatt registrerades inte i det centrala skatteregistret
vid dess tillkomst 1980, men sedan år 1983 används det centrala skatteregist-
ret också vid beskattning till mervärdesskatt. Uppgifter ur skatteregistret be-
träffande skattskyldiga till mervärdesskatt har hos Riksskatteverket sparats
på den s.k. MACK-filen. Uppgifterna avseende år 1984 skulle ha behövt för-
störas efter utgången av år 1991 om inte regeringen i beslut den 19 december
1991 medgett att 1984 års uppgifter får bevaras intill utgången av år 1992.
Enligt 25 § andra stycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall deklara-
tionerna för mervärdesskatt förstöras sju år efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått ut.
Som jag tidigare nämnt medger 13 § första stycket skatteregisterlagen be-
varande enbart av uppgifter som tas upp i skattelängd. Beslut rörande mer-
värdesskatt har inte antecknats i skattelängd. Bestämmelsen i 13 § skattere-
gisterlagen får till följd att inga uppgifter rörande mervärdesskatten bevaras
längre än sju år.
Riksarkivet har i en framställning till Finansdepartementet hemställt att
skatteregisterlagen ändras så att uppgifter rörande mervärdesskatt får beva-
ras för forskningsändamål. I annat fall kommer uppgifter om mervärdesskatt
att gå helt förlorade för eftervärlden.
Jag delar Riksarkivets bedömning att vissa uppgifter rörande mervärdes-
skatt bör bevaras även efter utgången av sjuårsperioden. De uppgifter som
bör bevaras bör i likhet med vad som hittills gällt för inkomst- och förmögen-
hetsskatt samt andra skatter som uppbärs enligt uppbördslagen (1953:272) i
princip avse beslut rörande mervärdesskatt.
Den utformning av 13 § skatteregisterlagen om bevarande av uppgifter
som jag nyss föreslagit, innebär att beslut om beskattning får bevaras. I be-
greppet beslut om beskattning inbegrips beslut om mervärdesskatt, dvs. be-
slut om mervärdesskatt att återfå resp, att betala in. Ytterligare ett antal
uppgifter rörande mervärdesskatt bör bevaras, nämligen ingående och ut-
gående mervärdesskatt, särskilt investeringsavdrag samt uppgift om redovis-
ningsperiodens längd.
Datainspektionen har i yttrande förklarat sig inte ha någon erinran mot de
föreslagna ändringarna i skatteregisterlagen.
42
Skattelängden
Prop. 1992/93:96
En kopia av skattelängden skickas till kommunstyrelsen i varje kommun.
Kommunerna är emellertid i sin verksamhet inte betjänta av uppgifter som
inte är aktuella. Kommunala organ för bostadsbidrag har genom en ändring
av skatteregisterförordningen (SFS 1991:1511) getts möjlighet att efter begä-
ran få uppgifter ur taxeringsuppgiftsregistret som behövs för prövning av frå-
gor om bostadsbidrag på medium för automatisk databehandling. Kommu-
nerna har också möjlighet att få uppgifter om beskattningsbeslut som behövs
för andra ändamål efter begäran hos skattemyndigheten. Skattelängden har
spelat ut sin roll i den kommunala verksamheten.
Skattelängden används inte heller i arbetet vid skattemyndigheten efter-
som den enbart är ett utdrag ur skatteregistret vid tidpunkten för skattsedels-
utskriften. Omräkningar till följd av ändrade taxerings- eller debiteringsbe-
slut görs med hjälp av taxeringsuppgiftsregistret.
Det kan således konstateras att skattelängden har förlorat sin betydelse.
Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till de änd-
ringar i bl.a. taxeringsförordningen som föranleds av att skattelängden slo-
pas.
I ett avseende fyller dock skattelängden fortfarande en funktion. Den an-
ses nämligen vara en sådan handling som har upprättats enligt särskild före-
skrift och som enligt 3 kap. 24 § UB utgör grund för kronofogdemyndighe-
tens verkställighet av taxeringsbeslut. Skatteregistret förs med hjälp av
ADB. De handlingar som bevaras på ADB-medium får enligt min mening
anses vara sådana handlingar, upprättade enligt särskild föreskrift, som av-
ses i 3 kap. 24 § UB (jfr 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen). Slopandet av
skattelängden orsakar därför inte några problem vad gäller överlämnandet
av skattefordringar till kronofogdemyndighet för verkställighet.
De statsfinansiella effekterna av de föreslagna förändringarna kan inte antas
bli annat än obetydliga.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
2. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare,
5. lag om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
43
6. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta,
7. lag om ändring i utsökningsbalken,
8. lag om ändring i lagen (1992:636) om ändring i utsökningsbalken,
9. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,
10. lag om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om
ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som
icke tillhör svenska kyrkan,
11. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
12. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
14. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).
Förslagen under 3-5 har upprättats i samråd med statsrådet Könberg.
Förslagen under 7 och 8 har upprättats i samråd med chefen för Justitiede-
partementet.
Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslaget under 12 inte haft
något att erinra mot förslaget.
Prop. 1992/93:96
Lagrådet arbetar för närvarande på fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna
antalet. Trots detta är Lagrådets program under hösten utomordenligt an-
strängt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att Lagrå-
det enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan
inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den tid
som krävs för att de skall kunna behandlas där under hösten. Av den nyss
nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att Lagrådets
granskning kan underlåtas, om den skulle fördröja lagstiftningsfrågans be-
handling så att avsevärt men skulle uppkomma.
Det är med hänsyn till det ekonomiska läget av stor vikt att de lagförslag
som jag lägger fram i detta ärende och som rör debiteringen av preliminär
skatt kan träda i kraft den 1 januari 1993. De övriga lagförslagen är i huvud-
sak kompletteringar till av riksdagen redan beslutade reformer. Det är ange-
läget att de föreslagna kompletteringarna kan börja tillämpas samtidigt som
de beslutade reformerna. Mot den nu angivna bakgrunden bör en remiss till
Lagrådet kunna underlåtas i förevarande ärende.
75 a §
Bestämmelsen i fjärde stycket har justerats på det sättet att restitutionsränta
skall betalas också på dröjsmålsavgift som betalas tillbaka till arbetsgivaren.
44
3 § 2 mom.
Genom ändringen ges skattemyndigheten möjlighet att, om det finns sär-
skilda skäl, besluta att den preliminära skatten på sidoinkomst skall beräk-
nas enligt särskild beräkningsgrund. Detta bör ske om den skattskyldige där-
igenom får en väsentligt bättre anpassning av betalningen av den preliminära
skatten i förhållande till sina inkomster och den skattskyldige begär det. Sär-
skild beräkningsgrund för preliminär skatt på sidoinkomster bör också an-
vändas om det allmänna därigenom kan antas få en väsentligt effektivare
skattebetalning.
11 §
Bestämmelsen i andra stycket har begränsats till att gälla endast i fråga om
kostnader i arbetet. När det gäller tjänsteinkomster avses med kostnader i
arbetet detsamma som kostnader för fullgörande av tjänsten. När det gäller
förvärvsinkomster avses motsvarande kostnader. Vid beräkning av prelimi-
när A-skatt får hänsyn sålunda inte tas till t.ex. ökade levnadskostnader vid
tillfällig anställning och kostnader för resor till och från arbetet.
13 §
Procentsatserna i första stycket har sänkts från 120 % och 110 % till 105 resp.
100%.
14§
Genom ändringen i andra stycket har öppnats en möjlighet att i vissa fall be-
räkna den särskilda A-skatten enligt den schablon som anges i 13 § 1 mom.
utan ledning av preliminär taxering. Den särskilda A-skatten skall beräknas
med ledning av preliminär taxering endast om det kan antas att en skillnad av
någon betydelse annars uppkommer mellan utgående preliminär skatt och
beräknad slutlig skatt eller om den skattskyldige har avgett en preliminär
självdeklaration i enlighet med bestämmelsen i 17 § 2 mom.
39 § 3 mom.
I momentet har tagits in en bestämmelse om att skatteavdrag inte skall göras
på sådan ränta som inte uppgår till 100 kr. Undantagsregeln gäller för vaije
enskilt konto.
43 § 1 mom.
I första stycket har tagits in ytterligare två undantag från den uppgiftsskyldig-
het som regleras i styckets inledning. Undantagen gäller dels den som har
rätt att betala ut allmän pension och andra lagfästa förmåner, dels försäk-
ringsföretag och understödsföreningar. De befrias från skyldigheten att
Prop. 1992/93:96
45
lämna uppgift om storleken på det skatteavdrag som gjorts även från sådan Prop. 1992/93:96
pension eller annan ersättning som avses i 3 § 2 mom. andra stycket, om av-
draget är lika stort som vid närmast föregående utbetalningstillfälle. De ut-
betalare som den första undantagsbestämmelsen tar sikte på är KPA och
SPV.
45 § 1 mom.
Genom ändringen i fjärde stycket ges skattemyndigheten möjlighet att, om
det finns särskilda skäl, besluta att den preliminära skatten på sidoinkomst
skall jämkas i första hand. Detta bör ske om den skattskyldige därigenom
får en väsentligt bättre anpassning av betalningen av den preliminära skatten
i förhållande till sina inkomster och den skattskyldige begär det. Jämkning i
första hand av preliminär skatt på sidoinkomster bör också användas om det
allmänna därigenom kan antas få en väsentligt effektivare skattebetalning.
Regeln om jämkning av särskild A-skatt har justerats så att den gäller endast
då den preliminära skatten skall sänkas. Regeln motiveras av att särskild A-
skatt inte bör förekomma om den preliminära skatten kan tas ut på annat
sätt.
75 c §
Undantagsregeln i fjärde stycket har begränsats till att gälla då betalnings-
mottagaren har debiterats preliminär F-skatt och också betalat skatten.
Detta innebär att reglerna om solidarisk betalningsskyldighet blir generellt
tillämpliga om betalningsmottagaren är en fysisk person med F-skattesedel
men som inte debiterats någon F-skatt, om förutsättningarna för den solida-
riska betalningsskyldigheten i övrigt är uppfyllda. Detsamma gäller om be-
talningsmottagaren är ett handelsbolag.
Har en betalningsmottagare med F-skattesedel ålagts betalningsskyldig-
het enligt 75 eller 77 § UBL krävs det - för att undantag skall göras från reg-
lerna om solidarisk betalningsskyldighet - inte bara att den debiterade F-
skatten har betalats utan också att betalningsskyldigheten enligt 75 eller 77 §
har fullgjorts.
78 § 2 mom.
I andra stycket, som är nytt, har tagits in en bestämmelse som på uppbörds-
området avses motsvara vad som enligt bestämmelsen i 3 kap. 16 § första
stycket taxeringslagen gäller på taxeringsområdet. I övrigt sker en hänvis-
ning till bestämmelserna i den nyss nämnda paragrafen.
Punkt 1 av ikraftträdandebestämmelserna har justerats dels så att de nya
bestämmelserna i 39 § 3 mom. sista meningen tillämpas fr.o.m. lagens ikraft-
trädande, dels på det sättet att de nya bestämmelserna om beräkning av
kvarskatteavgift på belopp som betalas in under tiden den 19 februari - 30
april tillämpas första gången vid debitering av skatt på grund av 1994 års tax-
ering och dels att vid debitering av sådan preliminär skatt som skall betalas
senast den 18 mars 1993 hänsyn skall tas också till mervärdesskatt i fall som
avses i 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
46
Den här aktuella punkten av ikraftträdandebestämmelserna föreslås änd-
rad också i prop. 1992/93:50 med förslag till ekonomisk-politiska åtgärder
m.m.
Punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna har justerats på det sättet att de
nya bestämmelserna i 13 § 1 mom. om beräkning av preliminär F-skatt skall
tillämpas för hela uppbördsåret 1993/94.
3 kap. 6 §
Bestämmelserna i andra stycket har ändrats till att gälla preliminär F-skatt i
stället för preliminär B-skatt.
27§
I andra stycket, som är nytt, har tagits in bestämmelser om skyldighet för
arbetsgivare och arbetstagare att efter anmaning lämna de upplysningar och
visa upp de handlingar som behövs för kontroll av avgiftssyldigheten. Be-
stämmelserna motsvarar dem som intill den 1 januari 1991 fanns intagna i
15 § andra-fjärde styckena.
I tredje stycket har tagits in en bestämmelse som på avgiftsområdet avses
motsvara vad som enligt bestämmelsen i 3 kap. 16 § första stycket taxerings-
lagen gäller på taxeringsområdet. I övrigt sker en hänvisning till bestämmel-
serna i den nyss nämnda paragrafen.
I fjärde stycket har tagits in en bestämmelse om vite. En motsvarande be-
stämmelse har intill den 1 januari 1991 funnits i 16 §.
Första stycket har kompletterats med en regel om att respitränta får tas ut
också då en felaktigt utbetald restitutionsränta skall återbetalas.
21 §
Hänvisningen i första stycket till 12 § har begränsats till att gälla endast första
stycket. Med den föreslagna lydelsen avses betalningsansvar såsom tidigare
kunna krävas ut även om arbetsgivaren har gått i konkurs och avgifterna
kunnat fastställas till sitt belopp först efter konkursbeslutet.
Prop. 1992/93:96
47
9.6 Lagen om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
72$
De nya bestämmelserna om undantag från uppgiftsskyldigheten i 43 § 1
mom. UBL avses gälla även i fråga om sådana ersättningar som det skall
betalas särskild inkomstskatt för. Ändringen i förevarande paragraf syftar till
en sådan ordning.
9.7 Lagen om ändring i utsökningsbalken
15 kap. 14 §
Genom ändringen klargörs att vid införsel för underhållsbidrag inte bara hu-
vudfordringen, utan också förrättningskostnaden i införselmålet har före-
träda framför avdrag för kvarstående skatt.
9.8 Lagen om ändring i lagen (1992:636) om ändring i
utsökningsbalken
15 kap. 15 §
Ändringen innebär att vid införsel huvudfordringen har företräde framför
förrättningskostnaderna i målet endast såvitt gäller enskilda mål.
9.9 Lagen om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter
7$
Ändringen innebär att avräkning skall göras vid återbetalning av belopp som
tagits ut som förrättningskostnad i ett mål om indrivning av sådan det all-
männa tillkommande motfordran som skall avräknas enligt 2§ första me-
ningen. Bestämmelsen innebär inte något krav att förrättningskostnaden
skall ha tagits ut genom avräkning, utan detta kan ha skett genom t.ex. ut-
mätning eller genom att gäldenären frivilligt har betalat in beloppet.
2§
Ändringen innebär att avräkning skall göras också för förrättningskostna-
derna i ett mål, om avräkning skall ske för huvudfordringen.
9.10 Lagen om ändring i lagen (1992:496) om ändring i
lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska
kyrkan
Ändringen av ikraftträdandebestämmelsen innebär att lindringen i skatt-
skyldigheten inte skall påverka förskottsutbetalningen av skatt till kyrko-
kommunerna under 1993 och 1994, utan få effekt först när slutavräkningslik-
Prop. 1992/93:96
48
vid betalas ut på grundval av 1994 och senare års taxeringar, dvs. fr.o.m. Prop. 1992/93:96
1995.
64 b §
I 64 a § har införts ett nytt andra stycke (prop. 1991/92:43, bet.
1991/92:SkU7, rskr. 1991/92:100, SFS 1991:1905). Hänvisningen till 64 a § i
förevarande paragraf har i enlighet med detta ändrats till att avse fjärde
stycket i stället för tredje.
7§
1 första stycket punkt 7 har tillägg gjorts för uppgifter som skall lämnas enligt
2 kap. 25 § LSK. Hänvisningen till 2 kap. 25 § LSK gör det möjligt att i skat-
teregistret ta in uppgifter om handelsbolags och rederiers näringsverksamhet
samt uppgifter som rör delägare i sådana verksamheter.
13 §
Första stycket har utformats som en generell föreskrift om gallring av uppgif-
ter i skatteregistret efter sju år om inte annat framgår av andra eller tredje
stycket
I ett nytt andra stycke anges vilka uppgifter i skatteregistret som får beva-
ras längre tid än sju år. Bestämmelserna föranleds av att reglerna om skatte-
längd föreslås slopade och möjliggör att bevara bl.a. beslut om beskattning
så som de ser ut efter eventuella omprövningar och ändringar efter domstols
dom och motsvarande uppgifter rörande mervärdesskatt.
Enligt punkt 1 får personnummer och enligt punkt 2 får beslut om beskatt-
ning bevaras längre tid än sju år. Bestämmelsen i punkt 3 har hämtats från
punkt 16 andra stycket i 12 § taxeringsförordningen och kompletterats med
uppgift huruvida taxeringen grundas enbart på kontrolluppgift om inkomst
av kapital. Ipunkt 4 ges möjlighet att bevara uppgifter rörande antalet perio-
der om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit inkomst som be-
skattas enligt lagen om sjömansskatt (jfr 12 § andra stycket 4 taxeringsför-
ordningen). Ipunkt 5 anges vilka uppgifter avseende mervärdesskatt som får
bevaras.
Lagändringen innebär att uppgifterna rörande mervärdesskatt i det cen-
trala skatteregistret även för tiden före den 1 januari 1993 får bevaras.
2 kap. 25 §
Enligt 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt gäller för fastighet som
ägs av handelsbolag eller dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som
49
handelsbolag, att skattskyldigheten åvilar delägarna och inte handelsbola-
get. Genom att i första stycket hänvisa till nämnda lagrum ges skattemyndig-
heten möjlighet att få in uppgifter om delägares andel av underlag för fastig-
hetsskatt.
4 kap. 24 §
Bestämmelsen upphävs med anledning av att reglerna om skattelängd före-
slås slopade.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Prop. 1992/93:96
50
Innehåll
Prop. 1992/93:96
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Författningsförslag ......................................... 3
1. Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)............... 3
2. Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen
(1953:272) ............................................ 4
3. Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter........ 11
4. Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgif-
ter från arbetsgivare.................................... 12
5. Lag om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare... 13
6. Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta...................................... 15
7. Lag om ändring i utsökningsbalken...................... 16
8. Lag om ändring i lagen (1992:636) om ändring i utsökningsbal-
ken .................................................. 17
9. Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-
ning av skatter och avgifter.............................. 18
10. Lag om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen
(1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan. .. 20
11. Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt....... 21
12. Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)........... 22
13. Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter....................................... 25
14. Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)................ 26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992 27
1 Ärendet och dess beredning............................. 27
2 Uppbördsfrågor........................................ 28
2.1 Beräkning av preliminär F-skatt m.m................. 28
2.2 Maskinell beräkning av särskild A-skatt.............. 29
2.3 Skatteavdrag från räntor............................ 30
2.4 Justering av reglerna om solidariskt ansvar............ 31
2.5 Uppgift om skatteavdrag från vissa pensioner och livrän-
tor ............................................... 33
2.6 Övriga uppbördsfrågor............................. 34
3 Indrivningsfrågor ...................................... 37
3.1 Inledning......................................... 37
3.2 Krediteringsordningen vid införsel i allmänna mål..... 38
3.3 Avräkning för förrättningskostnader.................. 39
4 Utbetalning av skatt till kyrkokommunerna under 1993 och
1994.................................................. 40
5 Bevarande av uppgifter om beslut om beskattning m.m..... 40
6 Statsfinansiella effekter................................. 43
7 Upprättade lagförslag................................... 43
8 Lagrådets hörande..................................... 44
9 Författningskommentarer............................... 44
51
9.1 Lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272)......... 44 Prop. 1992/93:96
9.2 Lagen om ändring i lagen (1992:680) om ändring i upp-
bördslagen (1953:272).............................. 45
9.3 Lagen om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter . 47
9.4 Lagen om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av so-
cialavgifter från arbetsgivare........................ 47
9.5 Lagen om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 47
9.6 Lagen om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta......................... 48
9.7 Lagen om ändring i utsökningsbalken................ 48
9.8 Lagen om ändring i lagen (1992:636) om ändring i utsök-
ningsbalken ....................................... 48
9.9 Lagen om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter.................. 48
9.10 Lagen om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen
(1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan 48
9.11 Lagen om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 49
9.12 Lagen om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)..... 49
9.13 Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter............................... 49
9.14 Lagen om ändring i taxeringslagen (1990:324)......... 50
10 Hemställan............................................ 50
11 Beslut................................................ 50
gotab 42104, Stockholm 1992
52