Prop.
1992/93:93
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Mats Odell
Avtalet mellan Sverige, Norge och Europeiska ekonomiska gemenskapen
(EEG) om civil luftfart upphör att gälla när avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) träder i kraft. Flera av de rättsakter som in-
går i luftfartsavtalet ingår också i EES-avtalet. I propositionen föreslås att
två av dessa rättsakter, nämligen en förordning om en uppförandekod för
datoriserade bokningssystem och en förordning om kompensation till passa-
gerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik, in-
förlivas med svensk rätt genom två särskilda lagar.
Vidare föreslås ändringar i luftfartslagen för att anpassa dess regler till
EES-avtalets krav på fri etableringsrätt.
Lagarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 93
Härigenom föreskrivs följande.
1§ Följande regler inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvi-
sas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområ-
det (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:
Artiklarna 1-16, 19 och 22 i rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av den
24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem.
2 § När reglerna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är
utmärkande för EG:s rättsordning, exempelvis
- ingresser,
- adressaterna för EG:s rättsakter,
- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG :s medlems-
stater, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,
- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning.
2. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.
3. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en över-
vakningsmyndighet och en domstol.
3 § Tvister om hur reglerna skall tillämpas skall hänskjutas till vederbörande
EFTA-organ, om det gäller en tvist mellan EFTA-stater, och till Gemen-
samma EES-kommittén, om det gäller en tvist mellan en EG-medlemsstat
och en EFTA-stat.
Det som sägs om kommissionen i artiklarna 7.3, 7.4, 11-16 och 19 skall i
stället avse EFTA:s övervakningsmyndighet.
Kommissionens förordning (EEG) nr 2672/88 som det hänvisas till i artikel
7.2 har upphört att gälla.
4§ Den svenska texten till den i 1§ angivna rättsakten har publicerats i
Svensk författningssamling (SFS 1992:138).
Den svenska texten till de protokoll som anges i 2 § finns intagna i lagen
(1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).
5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, ne-
derländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall
ha samma giltighet.
Prop. 1992/93:93
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Följande regler inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvi-
sas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområ-
det (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:
Artiklarna 1-9 i rådets förordning (EEG) nr 295/91 av den 4 februari 1991
om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som
nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik.
2 § När reglerna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är
utmärkande för EG:s rättsordning, exempelvis
- ingresser,
- adressaterna för EG:s rättsakter,
- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG:s medlems-
stater, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,
- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning.
2. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.
3. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en över-
vakningsmyndighet och en domstol.
3 § Den svenska texten till den i 1 § angivna rättsakten har publicerats i
Svensk författningssamling (SFS 1992:138).
De protokoll som anges i 2 § finns intagna i lagen (1992:000) om ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).
4§ Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semes-
terpaket och andra paketarrangemang som nämns i rättsaktens artikel 5 har
införlivats med svensk rätt genom lagen (1992:000) om paketresor.
5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, ne-
derländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall
ha samma giltighet.
Prop. 1992/93:93
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 93
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 7 kap. 3 § luftfartslagen
(1957:297)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:93
2 kap.
Registrering, nationalitet och märkning
Registreringen
2§ Ett luftfartyg får registreras i
Sverige bara om det ägs av svenska
staten, svensk kommun eller lands-
tingskommun, svensk medborgare
eller av dödsbo, bolag, förening,
samfällighet eller stiftelse som har
svensk nationalitet.
2§ Ett luftfartyg får registreras i
Sverige bara om det ägs av svenska
staten, svensk kommun eller lands-
tingskommun, medborgare i ett land
inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet eller av dödsbo efter
en sådan person, eller av bolag, för-
ening, samfällighet eller stiftelse
som har svensk nationalitet eller har
sitt säte i ett land som omfattas av av-
talet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även
om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om
luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.
7 kap.
Tillstånd till luftfartsverksamhet
3 § Tillstånd till luftfart i inrikes trafik får ges endast till
1. svenska staten,
2. svenska kommuner eller landstingskommuner,
3. svenska medborgare eller dödsbon,
4. svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman,
5. svenska föreningar, samfund eller stiftelser, som inte har någon ut-
ländsk medborgare i styrelsen,
6. svenska aktiebolag, om aktierna i bolaget är ställda till viss man och till
ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon som
kan få tillstånd enligt denna paragraf.
Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligt denna para-
graf är ett annat aktiebolag, skall vad som sägs i första stycket 6 också gälla
det bolaget.
Tillstånd till luftfart med svenskt luftfartyg i förvärvssyfte mellan Sverige
och utlandet som inte är linjefart får ges endast till den som uppfyller kraven
enligt första och andra styckena.
Ett tillstånd förfaller, om kraven i första och andra styckena inte längre är
uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet
som har meddelat tillståndet.
När det i denna paragraf föreskrivs
1 Lagen omtryckt 1986:166.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:93 krav på svenskt ägande skall med (EES-stat). Regeringen eller den myndighet re- |
gare i en EES-stat.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undan-
tag från denna paragraf, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-
las, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Odell
Inom EG har sedan några år pågått ett arbete med avreglering av luftfarten.
För närvarande gäller inom EG det s.k. luftfartspaket nr 2, som innebär
ökade flygrättigheter samt friare prissättning och kapacitetsfördelning i för-
hållande till vad som gällde tidigare. Slutsteget i avregleringen, luftfartspa-
ket nr 3, har antagits av EG:s beslutande organ den 23 juli 1992. Det träder
i kraft inom EG den 1 januari 1993 i begränsad omfattning och fullt ut den 1
april 1997.
Till följd av det sedan länge etablerade skandinaviska luftfartssamarbetet,
som främst kommit till uttryck i det gemensamma flygföretaget Scandina-
vian Airlines System (SAS), tillämpar de skandinaviska länderna en gemen-
sam luftfartspolitik. Det förhållandet att Danmark är medlem av EG och
därmed underkastad EG:s regelsystem har gjort det angeläget för Sverige
och Norge att delta i den luftfartspolitiska utvecklingen inom EG. Ett sär-
skilt avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart har därför träffats
(prop. 1991/92:29, bet. 1991/92:TU4, rskr. 1991/92:111). Avtalet trädde i
kraft den 6 juli 1992. Genom avtalet har Sverige och Norge anpassat sig till
luftfartspaket nr 2 och åtskilliga andra regler på luftfartsområdet som i dag
gäller inom EG.
De rättsakter som kräver lagstiftning har införlivats med svensk rätt ge-
nom lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart och återstoden genom förordningen (1992:588) i
samma ämne. Merparten av dessa rättsakter ingår också i EES-avtalet. I den
mån så är fallet måste rättsakterna införlivas på nytt, bl.a. därför att det geo-
grafiska tillämpningsområdet blir vidare.
Enligt 7 kap. 3 § luftfartslagen gäller i princip förbud för utländska rätts-
subjekt att utföra luftfart i svensk inrikes trafik. I fråga om svenska juridiska
personer gäller för rätt till sådan luftfart att de till minst två tredjedelar skall
ha svenskt ägande. Varken det särskilda luftfartsavtalet eller EES-avtalet in-
nehåller några bestämmelser som öppnar möjligheter för utlänningar eller
företag med utländskt ägande till svensk inrikes luftfart.
EES-avtalet innehåller emellertid regler om fri etableringsrätt (artiklarna
31-35). De nationella begränsningsreglerna i 7kap. 3 § luftfartslagen är inte
förenliga med dessa. Luftfartslagens regler måste därför anpassas på sådant
sätt att medborgare i EG-stater och EFTA-stater (EES-medborgare) som
bosätter sig i Sverige skall kunna ges tillstånd till inrikes luftfart. Vidare
måste svenska juridiska personer i detta sammanhang kunna ha ägare som
är EES-medborgare eller som är juridiska personer med hemvist i en EG-
medlemsstat eller en EFTA-stat (EES-stat).
Även bestämmelserna om registrering av luftfartyg i 2 kap. 2 § luftfartsla-
gen behöver anpassas till principen om fri etableringsrätt.
Prop. 1992/93:93
Enligt den i prop. 1991/92:170 föreslagna lagen om ett Europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES) upphävs lagen om tillämpning av avtal mel-
lan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart genom den förstnämnda lagen.
Vissa av de rättsakter som återfinns som bilaga till den sistnämnda lagen och
som ingår i EES-avtalet måste införlivas med svensk rätt på nytt.
De rättsakter som det är fråga om är de som anges i 2 § första stycket 3-5
lagen om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luft-
fart. Av dessa gäller den under 5 upptagna rättsakten om kontroll av före-
tagskoncentrationer inte enbart luftfart. Regeringen bör därför i särskild
ordning lämna förslag om hur den rättsakten skall införlivas.
De rättsakter som anges under 2 § första stycket 1 och 2 i den nämnda la-
gen omfattas inte direkt av EES-avtalet. De rör frågor om tillämpning av
Romfördragets konkurrensregler och EG-kommissionens roll i samman-
hanget. För Sverige-Norgeavtalet hade dessa rättsakter sin betydelse på
grund av detta avtals särskilda konstruktion. Genom EES-avtalet skapas en
annan ordning för konkurrensövervakning m.m. som kommer till uttryck i
protokoll 4 till övervakningsavtalet och som bygger på protokoll 21 till EES-
avtalet.
De rättsakter som i detta sammanhang bör införlivas är därför endast de
förordningar som anges i 2 § första stycket 3 och 4 i den särskilda lagen. För-
ordningen under 3 gäller gemensamma regler för kompensation till passage-
rare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik och för-
ordningen under 4 en uppförandekod för datoriserade bokningssystem.
Dessa rättsakter rör helt olika ämnen. För att lagstiftningen skall bli lättare
att överblicka bör rättsakterna införlivas genom var sin lag.
De båda rättsakterna har tidigare publicerats i SFS 1992:138. Enligt min
mening behöver någon ny publicering inte äga rum i detta sammanhang.
Beträffande EG-förordningen om en uppförandekod för datoriserade
bokningssystem sägs i bilaga XIII till EES-avtalet att bestämmelserna skall,
inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning: ”För tillämp-
ningen av artiklarna 7 och 11-20 i denna förordning, se protokoll 21”. I pro-
tokoll 21 saknas dock den nu aktuella förordningen i uppräkningen. Avsik-
ten får dock anses vara att i stället för kommissionen skall EFTA:s övervak-
ningsmyndighet åläggas de uppgifter som ankommer på kommissionen i för-
ordningen. Denna oklarhet i avtalet har framkommit under beredningen av
detta lagstiftningsärende och frågan bör snarast tas upp till behandling i
EFTA:s transportkommitté.
Vidare kan påpekas att i artikel 7.2 hänvisas det till kommissionens för-
ordning (EEG) nr 2672/88. Enligt förordningens artikel 12 skulle den upp-
höra att gälla den 31 januari 1991.
I 2 kap. 2 § finns bestämmelser om vilka luftfartyg som får registreras i Sve-
rige. Det nuvarande kravet att ägaren, om denna är en fysisk person, måste
vara svensk medborgare kan inte längre upprätthållas. Även den som är
medborgare i en EES-stat skall kunna få sitt luftfartyg registrerat i Sverige.
Motsvarande rätt bör tillkomma dödsboet efter en sådan medborgare.
Beträffande juridiska personer krävs det i dag att dessa skall ha svensk
nationalitet, dvs. vara bildade enligt svensk lag. Även för dessa bör kravet
för att få registrera ett luftfartyg justeras till att omfatta även juridiska perso-
ner med säte i en EES-stat.
Enligt 7 kap. 3 § luftfartslagen får tillstånd till luftfart i inrikes trafik ges en-
dast till svenska staten, svenska kommuner eller landstingskommuner,
svenska medborgare eller dödsbon, svenska handelsbolag, som inte har nå-
gon utländsk bolagsman, svenska föreningar, samfund eller stiftelser, som
inte har någon utländsk medborgare i styrelsen samt till svenska aktiebolag,
om aktierna i bolaget är ställda till viss man och till ett kapitalvärde och ett
röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon som kan få tillstånd enligt
denna paragraf. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
medge undantag från dessa krav om det finns särskilda skäl.
Som tidigare nämnts är de nationella begränsningsreglerna i 7 kap. 3 § luft-
fartslagen inte förenliga med EES-avtalets regler om fri etableringsrätt. Reg-
lerna måste därför ändras så att en EES-medborgare skall kunna ges tillstånd
till inrikes luftfart.
Genom luftfartspaket nr 3 ges ett flygföretag inom EG en begränsad rätt
att utföra inrikes lufttrafik i ett annat EG-land, s.k. cabotage. Förenklat in-
nebär det tredje luftfartspaketet att ett utländskt flygbolag tillåts utföra inri-
kes lufttransporter i ett annat land om den inrikes linjen utgör en förlängning
av en utrikes linje och högst hälften av säsongskapaciteten utnyttjas för den
inrikes transporten. Från och med den 1 april 1997 upphör dessa begräns-
Prop. 1992/93:93
ningar att gälla och cabotage skall tillåtas fullt ut. Vissa begränsningar i cabo-
tagerättigheterna har dock föreskrivits exempelvis på flyglinjer med låg be-
läggning.
De rättsakter som rör det tredje luftfartspaketet ingår inte i EES-avtalet.
Avsikten är emellertid att dessa skall införlivas med EES-avtalet när detta
har trätt i kraft och enligt den särskilda procedur som föreskrivs i det avtalet.
Det finns anledning att räkna med att de nytillkomna rättsakterna på luft-
fartsområdet kan träda i kraft för svensk del tidigast den 1 juli 1993.
När nu luftfartslagen ändå måste ändras till följd av EES-avtalets regler
om etableringsrätt kan det vara praktiskt att den samtidigt ändras för att
möjliggöra anslutning till luftfartspaket nr 3, med ikraftträdande i den delen
den dag då det paketet träder i kraft för svenskt vidkommande.
Prop. 1992/93:93
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Kommunikationsdepartemen-
tet upprättats förslag till
1. lag om datoriserade bokningssystem för luftfart,
2. lag om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på
luftfartyg i regelbunden lufttrafik,
3. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297).
Regeringen beslöt den 8 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över
lagförslagen.
Lagrådet arbetar för närvarande på fyra avdelningar, dvs. det högsta till-
låtna antalet. Trots detta är Lagrådets program under hösten utomordentligt
ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att Lag-
rådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem
kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den
tid som krävs för att de skall kunna behandlas där under hösten. Av den nyss
nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att Lagrådets
granskning kan underlåtas om den skulle fördröja lagstiftningsfrågans be-
handling så att avsevärt men skulle uppkomma.
Två av lagförslagen i detta ärende behandlar EG-förordningar som redan
i dag gäller som lag här i landet enligt lagen (1992:138) om tillämpning av
avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Lagen och avtalet
upphör att gälla den dag EES-avtalet träder i kraft. Det är av stor vikt att en
sådan situation inte uppstår att gällande regler upphör att gälla för att däref-
ter kunna träda i kraft först vid en senare tidpunkt. När det gäller ändring-
arna i luftfartslagen är dessa en anpassning till vad som följer av Sveriges
förpliktelser enligt EES-avtalet. De ligger också i linje med andra pågående
lagstiftningsärenden, såsom förslaget om ändring i aktiebolagslagen.
Mot den nu angivna bakgrunden bör en remiss till Lagrådet kunna under-
låtas i förevarande ärende.
Regeringen har därför tidigare i dag beslutat att återkalla remissen till Prop. 1992/93:93
Lagrådet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om datoriserade bokningssystem för luftfart,
2. lag om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning
på luftfartyg i regelbunden lufttrafik,
3. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
10
gotab 42129, Stockholm 1992