Prop.
1992/93:88
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anne Wibble
I propositionen föreslås ett nytt regelverk för den offentliga
upphandlingen i Sverige med anledning av de krav som ställs genom
EES-avtalet. Sverige har genom detta avtal åtagit sig att införa regler
som motsvarar EG:s regler om den offentliga upphandlingen inom den
inre marknaden. Genom avtalet skapas förutsättningar för en gemensam
marknad för den offentliga upphandlingen inom hela Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES).
EES-avtalets regelverk om offentlig upphandling, som motsvarar ett
antal av EG beslutade direktiv, föreslås bli transformerat till svensk rätt
i form av en lag om offentlig upphandling.
Förslaget innebär en omdaning i flera viktiga avseenden av det system
som hittills gällt i Sverige. Den svenska upphandlingen har i materiellt
hänseende skett med konkurrens, icke-diskriminering och objektivitet som
främsta ledstjärnor. I den delen innebär EES-avtalets krav inte någon
förändring. Förändringarna ligger snarare i att de medel som anbefalls
och tillhandahålls för uppnående av dessa mål är noga angivna genom
stundom tämligen omfattande detaljregleringar av en upphandlings olika
skeden. Vidare definieras de s.k. upphandlande enheterna på ett sådant
sätt att den framtida kretsen av enheter som omfattas av det nya regel-
verket är större än vad som gällt tidigare. Slutligen innebär förslaget att
kontrollen av att en upphandling går riktigt till garanteras främst genom
att en upphandling skall kunna överprövas av domstol. Det skall vidare
vara möjligt för domstol att döma ut skadestånd. På grund av att det
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 88
föreslås en materiell överprövning föreslås även att den kommunala Prop. 1992/93:88
laglighetsprövningen avskaffas vad gäller kommunala upphandlingsbeslut.
Vidare föreslås att en ny myndighet, Nämnden för offentlig upphand-
ling, inrättas och att den hittillsvarande Delegationen för offentlig
upphandling upphör.
Dessutom skall nämnas att EG:s direktiv tar sikte på endast de större
upphandlingarna. Detta uttrycks i direktiven på det sättet att de blir
tillämpliga först när upphandlingen överstiger vissa tröskelvärden, olika
för olika typer av upphandlingar. Dessa tröskelvärden har överförts till
lagförslaget. Emellertid innebär förslaget att lagens huvudprinciper, dess
ändamålsparagraf, tillämpas också på upphandling under tröskelvärdena,
liksom dess bestämmelser om överprövning m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde m.m.
1 § Denna lag innehåller allmänna bestämmelser om offentlig upp-
handling (1 kap.), särskilda bestämmelser om offentlig upphandling av
varor (2 kap.), av byggentreprenad (3 kap.), inom vatten-, energi-,
transport- och telekommunikationsområdena (4 kap.) och av tjänster
(5 kap.) samt bestämmelser om överprövning, skadestånd, m.m. (6 kap.).
Lagen meddelas väsentligen till uppfyllande av Sveriges förpliktelser
enligt EES-avtalet och ansluter i övrigt till de direktiv om offentlig upp-
handling som därutöver antagits inom Europeiska gemenskaperna (EG).
2 § Denna lag gäller vid upphandling som görs av staten, kommuner,
landsting, kyrkliga kommuner och sådana andra upphandlande enheter
som avses i 5 och 6 §§.
För upphandling som görs av en myndighet eller beslutande församling
och som understiger de tröskelvärden som anges i 2-5 kap. gäller dock
endast bestämmelserna i 1 kap. 4 §, 22 § och 23 § första stycket samt
6 kap. 1-8 §§.
3 § Denna lag gäller inte
1. upphandling som omfattas av sekretess eller andra särskilda
begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet,
2. upphandling av försvarsprodukter och tjänster som inte har civil
användning,
3. upphandlingsförfaranden som överenskommits i internationella avtal
för ett gemensamt projekt mellan staterna inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES),
4. upphandlingsförfaranden som överenskommits i ett avtal beträffande
stationering av militär personal, eller
5. upphandlingsförfaranden som överenskommits i en internationell
organisation.
Huvudregel om affärsmässighet
4 § Upphandling skall göras med utnyttjande av de konkurrensmöjlig-
heter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbuds-
givare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande
hänsyn.
Prop. 1992/93:88
Definitioner
5 § I denna lag används följande termer med den betydelse som här
anges:
Upphandling: köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, byggentrepre-
nader eller tjänster.
Upphandlande enhet: statliga, kommunala och andra myndigheter,
beslutande församlingar i kommuner, landsting och kyrkliga kommuner,
sådana bolag, föreningar, samfålligheter och stiftelser som anges i 6 §
samt, såvitt avser upphandling enligt 4 kap., sådana enheter som avses
i 4 kap. 1 § andra stycket.
Upphandlingskontrakt: skriftliga avtal som en upphandlande enhet ingår
avseende upphandling enligt denna lag.
Byggentreprenad: ett bygg- eller anläggningsarbete i sin helhet, vars
resultat har en självständig funktion.
Koncession: ett upphandlingskontrakt avseende byggentreprenad där
ersättning för arbetet utgår i form av en rätt att utnyttja anläggningen
eller i form av dels en sådan rätt, dels betalning.
Leverantör: den som tillhandahåller varor eller utför arbeten eller
tillhandahåller tjänster även om han inte varit den som i det särskilda
fallet tillhandahållit eller utfört det som upphandlats.
Ramavtal: avtal som ingås mellan en upphandlande enhet och en eller
flera leverantörer i syfte att fastställa samtliga villkor för avrop som görs
under en viss period.
Förfrågningsunderlag: underlag för anbud, som en upphandlande enhet
tillhandahåller en leverantör.
Påskyndat förfarande: sådant förfärande som avses i 2 kap. 15 §,
3 kap. 20 § och 5 kap. 22 §.
Anbudsgivare: den som lämnar anbud.
Anhudssökande: den som ansöker om att få lämna anbud vid selektiv
eller förhandlad upphandling.
Öppen upphandling: upphandling där alla leverantörer får lämna anbud.
Selektiv upphandling: upphandling där en upphandlande enhet inbjuder
vissa leverantörer att lämna anbud.
Förhandlad upphandling: upphandling där en upphandlande enhet
inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och tar upp förhandling med
en eller flera av dem.
6 § Termen "upphandlande enhet" innefattar sådana bolag, föreningar,
samfålligheter och stiftelser som har inrättats för att fullgöra uppgifter i
det allmännas intresse och inte har en industriell eller kommersiell
karaktär och
1. vars kapital huvudsakligen har tillskjutits av staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun, eller
2. vars upphandling står under statlig eller kommunal tillsyn, eller
3. vars styrelseledamöter utses av staten, en kommun, ett landsting
eller en kyrklig kommun, eller
4. vars styrelse till mer än halva antalet ledamöter utses av staten, en
kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun.
Prop. 1992/93:88
Prop. 1992/93:88
Annonsering
7 § En upphandlande enhet skall annonsera upphandlingar om inte annat
anges i 2-5 kap.
8 § En annons om upphandling skall på lämpligt sätt sändas till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. Om upphandling
sker enligt reglerna för påskyndat förfarande skall annonsen sändas med
telex, telegram eller telefax. Den skall innehålla uppgift om dagen för
avsändandet.
9 § En annons som avses i 8 § skall skrivas på något av de språk som
är officiella inom Europeiska gemenskaperna.
10 § En annons som avses i 8 § får inte publiceras före dagen för
avsändandet till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella
publikationer. Annonsen får inte innehålla annan information än den som
publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
11 § En enhet som avslutat en upphandling enligt bestämmelserna i 2,
3 eller 5 kap. skall inom 48 dagar därefter sända en annons till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer hur upphandlingen
har avslutats. Annonsen får inte innehålla uppgifter vars publicering
skulle strida mot något allmänt intresse eller motverka befogade affärs-
eller konkurrensintressen.
Upphandling med hänvisning till tekniska standarder m.m.
12 § Om förfrågningsunderlaget innehåller en teknisk beskrivning av
föremålet för upphandlingen skall beskrivningen göras med hänvisning
till europeiska tekniska specifikationer när sådana finns.
13 § En upphandlande enhet får utforma den tekniska beskrivningen på
annat sätt än som anges i 12 § om
1. det är tekniskt omöjligt att på ett tillfredsställande sätt fastställa om
föremålet för upphandlingen överensstämmer med europeiska tekniska
specifikationer,
2. tillämpning av sådana tekniska specifikationer som avses i 12 § inte
skulle göra det möjligt för den upphandlande enheten att upphandla
utrustning m.m. som är tekniskt förenlig med utrustning som redan
används av enheten eller skulle medföra orimliga kostnader eller orimliga
tekniska svårigheter, dock endast under förutsättning att den upp-
handlande enheten har beslutat att inom en angiven tidsperiod gå över
till sådana tekniska specifikationer,
3. vad som skall upphandlas är av sådan nyskapande karaktär att
gällande standarder eller europeiska tekniska specifikationer inte är
lämpliga, eller
4. det finns särskilt föreskrivna tekniska krav.
För upphandling som avses i 4 kap. gäller inte kravet på en angiven
tidsperiod för övergången till tekniska specifikationer.
14 § En upphandlande enhet som tillämpar bestämmelserna i 13 § skall Prop. 1992/93:88
i annonsen om upphandling ange skälen till det och skall vidare i fråga
om upphandling enligt 2, 3 och 5 kap. på begäran av EFTA:s övervak-
ningsmyndighet tillhandahålla myndigheten skälen för sitt beslut.
15 § Om europeiska tekniska specifikationer som avses i 12 § inte finns
skall den tekniska beskrivningen göras med tillämpning av svensk
standard som överensstämmer med godtagen internationell standard.
Om sådan standard inte finns är det tillåtet att utföra beskrivningen
med tillämpning av annan svensk standard eller, om inte heller sådan
standard finns, annan standard.
16 § En upphandlande enhet får varken i förfrågningsunderlaget eller i
annat underlag för upphandlingen beskriva föremålet för upphandlingen
på ett sådant sätt att endast en viss vara eller process kan komma i fråga.
Enheten får hänvisa till ett visst märke eller fabrikat om det finns
särskilda skäl. En sådan hänvisning skall utformas så att även likvärdiga
varor och processer kan komma i fråga.
Krav som får ställas på leverantören
17 § En leverantör kan uteslutas från deltagande i upphandling om han
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är
föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är
underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsför-
valtning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. är dömd för brott avseende yrkesutövningen enligt lagakraftvunnen
dom,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter
eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker,
En upphandlande enhet får begära upplysningar om en leverantörs
tekniska förmåga och kapacitet samt om hans finansiella ställning.
En upphandlande enhet skall i annonsen om upphandling eller inbjudan
till anbudsgivning ange vilka upplysningar om förhållanden som avses i
andra stycket som enheten vill ha.
Enheten har rätt att utesluta en leverantör från deltagande om leveran-
tören i väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar
om förhållanden som avses i första och andra styckena eller lämnat
felaktiga uppgifter.
18 § En leverantör kan visa att han uppfyller krav som uppställts med
stöd av 17 § genom skriftliga bevis som är lämpade för ändamålet.
En upphandlande enhet skall i annonsen eller inbjudan till anbudsgiv-
ning ange på vilket sätt leverantören kan visa att han uppfyller de
uppställda kraven.
Former för anbud och ansökningar om deltagande i anbudsgivning Prop. 1992/93:88
19 § Anbud och ansökningar om deltagande i anbudsgivning skall avges
skriftligt. Ansökningar får göras muntligt eller genom telegram eller
telefax om de bekräftas genom en egenhändigt undertecknad handling.
Bekräftelsen skall lämnas omgående eller i vissa fäll som anges i
2-5 kap. komma upphandlande enhet till handa inom frister som anges
där.
Mottagande och öppnande av anbud
20 § Försändelser med anbud skall, så snart som möjligt efter an-
budstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två av den upp-
handlande enheten utsedda personer skall delta. Anbuden skall föras upp
i en förteckning, som skall bestyrkas av dem som deltar i förrättningen.
På begäran av en anbudsgivare skall dessutom en av handelskammare
utsedd person närvara. Kostnaderna för detta skall betalas av den som
framställt begäran.
Vid förhandlad upphandling får försändelserna öppnas och anbuden
förtecknas utan en sådan förrättning som avses i första stycket. Anbuden
skall öppnas samtidigt eller, om det finns synnerliga skäl, allteftersom
de kommer in.
21 § En upphandlande enhet får medge att en anbudsgivare eller anbuds-
sökande rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat
uppenbart fel i anbudet eller ansökningen att få lämna anbud.
Enheten får också medge att ett anbud förtydligas och kompletteras.
Vid öppen och selektiv upphandling får detta medges om det sker i syfte
att göra anbuden sinsemellan jämförbara (nollställning) och om det kan
ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.
Prövning av anbud
22 § En upphandlande enhet skall anta antingen det anbud som har lägst
anbudspris eller det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med
hänsyn till samtliga omständigheter såsom pris, driftkostnader, funktion,
miljöpåverkan m.m. Enheten skall i förfrågningsunderlaget eller i annon-
sen om upphandling ange vilka omständigheter den tillmäter betydelse.
Omständigheterna skall om möjligt anges efter angelägenhetsgrad, med
den viktigaste först.
23 § Föreligger det fallet att en upphandlande enhet skall anta det anbud
som har lägst anbudspris, får enheten förkasta anbud som den anser vara
orimligt lågt, dock först sedan enheten begärt förklaring till det låga
anbudet och inte fått tillfredsställande svar. Förklaringen skall begäras
skriftligt.
Om enheten valt ett dyrare anbud skall den vid varuupphandling ange
skälen för sitt beslut i en rapport till EFTA:s rådgivande kommitté för
offentlig upphandling. Om det är fråga om upphandling enligt 3 eller
4 kap. skall enheten dessutom avge en rapport till EFTA:s övervaknings- Prop. 1992/93:88
myndighet om vilka anbud som förkastats.
Förvaring av handlingar
24 § En upphandlande enhet skall på betryggande sätt förvara anbud och
anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar
samt anbudsförteckningar, sammanställningar och liknande.
Särskilda skyldigheter för upphandlande enheter
25 § Om en upphandlande enhet till mer än hälften bidrar till kostnaden
för byggentreprenad som avser anläggning av kommunikationsleder, ut-
bildnings-, sport- och fritidslokaler, sjukhus eller allmänna förvaltnings-
byggnader och som upphandlas av någon annan skall enheten se till att
bestämmelserna i 3 och 5 kap. iakttas vid upphandlingen.
Tröskelvärden m.m.
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på sådan upphandling av
varor som görs av en upphandlande enhet och beräknas uppgå till minst
200 000 ecu, exklusive mervärdesskatt, (tröskelvärde). För de enheter
som omfattas av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling, är
tröskelvärdet dock det värde som vid varje tillfälle gäller enligt särskilda
föreskrifter.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på upphandling
som avses i 4 kap.
3 § För upphandlingskontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp och
löper på bestämd tid om högst tolv månader skall värdet beräknas till
kostnaden för kontraktet under löptiden. För upphandlingskontrakt som
avser längre tid skall värdet beräknas till den totala kostnaden med tillägg
av varans uppskattade restvärde. För upphandlingskontrakt som löper
på obestämd tid skall värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad
med talet 48.
För upphandlingskontrakt som avses i första stycket eller som gäller
köp och skall förnyas inom viss tid skall värdet justeras antingen med
hänsyn till värdet av motsvarande upphandlingskontrakt som avslutats
under det föregående räkenskapsåret eller den föregående tolvmånaders-
perioden, eller det uppskattade värdet av upphandlingskontrakt som kan
antas bli avslutade under det kommande räkenskapsåret eller den
kommande tolvmanadersperioden.
Options- och förlängningsklausuler skall beaktas som om de utnyttjats.
4 § En upphandling avseende en viss kvantitet varor får inte delas upp
i syfte att tröskelvärdet skall underskridas.
5 § Flera upphandlingar av varor av samma typ som skall göras samtidigt
skall anses som endast en upphandling vid tillämpning av 1 §. Om trös-
kelvärdet då överskrids skall vaije enskild upphandling göras enligt Prop. 1992/93:88
bestämmelserna i detta kapitel.
Annonsering
6 § En upphandlande enhet som omfattas av GATT-överenskommelsen
om statlig upphandling skall för vaije budgetår genom förhandsannon-
sering informera om sina upphandlingar över 750 000 ecu som enheten
planerat för vaije varuområde. Om förhandsannonsering gäller 1 kap.
8-10 §§.
7 § En upphandlande enhet skall annonsera sin upphandling om inte
annat följer av 10 § andra stycket eller 11 §.
Val av upphandlingsförfarande
8 § Öppen upphandling skall användas om inte något annat upphandlings-
förfarande får tillämpas enligt 9 eller 10 §.
9 § Selektiv upphandling får användas om kostnaderna för övriga för-
faranden inte står i skälig proportion till värdet av upphandlingskon-
traktet eller om det är motiverat med hänsyn till varans karaktär eller
om det finns andra särskilda skäl.
10 § Förhandlad upphandling får, under förutsättning att de i förfråg-
ningsunderlaget ursprungligen angivna kontraktsvillkoren inte väsentligt
ändrats, användas om anbud som lämnats vid öppen eller selektiv
upphandling inte motsvarar underlaget och inte kan nollställas enligt
1 kap. 21 §.
Om den förhandlade upphandlingen enligt första stycket inte omfattar
samtliga korrekt lämnade anbud från det föregående upphandlings-
förfarandet, skall den upphandlande enheten annonsera att den övergår
till förhandlad upphandling.
11 § Förhandlad upphandling får användas utan föregående annonsering
om
1. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud,
under förutsättning att de i förfrågningsunderlaget ursprungligen angivna
kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats och att en rapport lämnas till
EFTA:s övervakningsmyndighet,
2. varorna framställs enbart för forskning, utveckling, experiment eller
studier, under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller
för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. varorna av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan tillverkas eller levereras av endast en viss leverantör,
4. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten, gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
5. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören,
avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveran-
ser och ett byte av leverantör skulle medföra anskaffning av varor som Prop. 1992/93:88
skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till
oskäliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll.
Til läggsleveranser som avses i första stycket 5 får avse längre tid än
tre år endast om det finns särskilda skäl.
12 § En upphandlande enhet som väljer selektiv eller förhandlad upp-
handling skall skriva en rapport om anledningen till detta. I fråga om
förhandlad upphandling skall det i rapporten också anges vilka omstän-
digheter som föranlett valet av upphandlingsförfärande.
Rapporten skall i sin helhet eller i sammanfattning överlämnas till
EFTA:s övervakningsmyndighet på dess begäran.
Tidsfrister
13 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes.
En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till en
leverantör inom fyra arbetsdagar från det att underlaget har begärts.
Ytterligare information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens
utgång, om så har begärts i rimlig tid.
14 § Vid selektiv och förhandlad upphandling skall tiden för mottagande
av ansökningar om att få lämna anbud vara minst 37 dagar från den dag
då annonsen om upphandling avsändes.
Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle till samtliga utvalda deltagare skicka ut både skriftlig
inbjudan att lämna anbud och förfrågningsunderlaget. Tiden för mot-
tagande av anbud skall vara minst 40 dagar från den dag inbjudan skicka-
des ut till deltagarna.
Ytterligare information om upphandlingen skall lämnas senast sex
dagar före anbudstidens utgång, om så har begärts i rimlig tid.
15 § Om de enligt 14 § angivna tidsfristerna inte kan tillämpas på grund
av brådska får tidsfristerna förkortas, den i 14 § första stycket till
15 dagar, den i 14 § andra stycket till 10 dagar och den i 14 § tredje
stycket till fyra arbetsdagar (påskyndat förfarande).
16 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivningen
av något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen
eller hos den upphandlande enheten skall tidsfristerna i 13 och 14 §§
förlängas i skälig utsträckning.
17 § Såväl ansökan från anbudssökande som inbjudan att lämna anbud
skall i det påskyndade förfärandet skickas på snabbast möjliga sätt. En
ansökan eller inbjudan som görs genom telegram, telex, telefax, telefon
eller elektronisk överföring skall bekräftas genom en egenhändigt under-
tecknad handling.
10
Alternativa utföranden Prop. 1992/93:88
18 § En upphandlande enhet får inte förkasta ett utförande som är alter-
nativt i förhållande till kravspecifikationen i förfrågningsunderlaget endast
av det skälet att det är utformat enligt europeiska tekniska specifikationer
eller enligt svensk standard som i huvudsak ansluter till europeiskt
godtagen teknisk specifikation.
Tröskelvärden m.m.
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid sådan upphandling av
byggentreprenad eller koncession som uppgår till minst 5 000 000 ecu,
exklusive mervärdesskatt.
2 § Alla delentreprenader som ingår i en byggentreprenad skall tas med
i beräkningen av upphandlingens värde. Detta behöver dock inte tilläm-
pas för delentreprenader under 1 000 000 ecu, förutsatt att summan av
delentreprenadema inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala
värde.
En upphandling får inte delas upp i syfte att tröskelvärdet skall under-
skridas.
3 § I förfrågningsunderlaget får den upphandlande enheten begära att
anbudsgivaren redovisar vilka delar av upphandlingskontraktet som han
avser att lägga ut på någon annan (tredje man).
4 § Vid beräkning av upphandlingens värde skall hänsyn tas även till
värdet av det material och den utrustning som tillhandahålls av den
upphandlande enheten och som är nödvändiga för arbetet.
5 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på upphandlingar
som avses i 4 kap.
Koncession
6 § En upphandlande enhet får i förfrågningsunderlaget bestämma att den
som söker koncessionen skall lägga ut minst 30 procent av konces-
sionsvärdet på tredje man, med möjlighet för den koncessionssökande att
öka denna minsta andel. Den minsta andel som skall gälla skall anges i
upphandlingskontraktet.
7 § Om den som tilldelas koncessionen är en upphandlande enhet skall
bestämmelserna i detta kapitel iakttas vid den enhetens upphandling.
8 § Om flera företag går samman för att få en koncession, skall inte
något av dem anses som tredje man. Detsamma gäller anknutna företag.
Med anknutna företag avses varje företag över vilket konces-
sionshavaren kan utöva ett bestämmande inflytande, vaije företag som
11
kan utöva ett sådant inflytande över koncessionshavaren och vaije företag Prop. 1992/93:88
som tillsammans med koncessionshavaren står under bestämmande
inflytande av något annat foretag på grund av ägande eller finansiellt
deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under. Ett foretag
skall anses ha ett bestämmande inflytande när det, direkt eller indirekt,
i förhållande till ett annat företag innehar större delen av företagets
tillskjutna kapital, eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av
aktieägande eller motsvarande eller kan utse fler än halva antalet
ledamöter i företagets administrativa, verkställande eller övervakande
organ.
Annonsering m.m.
9 § En upphandlande enhet skall genom förhandsannonsering informera
om upphandlingar över tröskelvärdet som enheten planerat och ange
deras huvudsakliga art och omfattning. Om förhandsannonsering gäller
1 kap. 8-10 §§.
10 § En upphandlande enhet skall annonsera sin upphandling om inte
annat följer av 15 eller 17 §.
11 § En upphandlande enhet skall inom 15 dagar från det att begäran
kommit in lämna upplysningar till vaije anbudssökande eller an-
budsgivare som så begär om varför hans ansökan eller anbud förkastats.
Den vars anbud förkastats skall på begäran få veta vem som fick
upphandlingen. Om enheten beslutat att inte avsluta en annonserad
upphandling eller att göra om upphandlingen skall enheten på begäran
lämna upplysningar till anbudsgivare eller anbudssökande om skälen för
sitt beslut. Enheten skall underrätta Byrån för Europeiska gemenskap-
ernas officiella publikationer om sitt beslut.
V&Z av upphandlingsförfarande
12 § Öppen eller selektiv upphandling skall användas om inte annat följer
av 14 eller 15 §.
13 § Om en upphandlande enhet väljer att använda selektiv upphandling
får den i annonsen ange hur många leverantörer den avser att inbjuda
att lämna anbud. Antalet leverantörer skall avvägas med hänsyn till arten
av det arbete som skall utföras men måste uppgå till minst fem.
14 § Förhandlad upphandling med föregående annonsering får användas
om
1. entreprenaden utförs enbart för forskning, utveckling eller experi-
ment, under förutsättning att utförandet inte sker i vinstsyfte eller för att
täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
2. i särskilda fäll arten av arbetena eller därmed förknippade risker inte
medger en förhandsvärdering.
12
15 § Förhandlad upphandling får användas utan föregående annonsering Prop. 1992/93:88
om
1. arbetena av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan utföras av endast en viss leverantör,
2. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten, gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
3. upphandlingen gäller tilläggsarbeten av den ursprungliga leveran-
tören som inte omfattas av det först avsedda projektet eller av en
föregående upphandling, men som på grund av oförutsedda omständig-
heter blivit nödvändiga för arbetets utförande, under förutsättning att
tilläggsarbetena inte utan tekniska eller ekonomiska olägenheter kan
skiljas från det ursprungliga upphandlingskontraktet, eller att tilläggs-
arbetena är nödvändiga för att byggentreprenaden skall kunna slutföras,
4. upphandlingen gäller nya arbeten som består enbart av en upprep-
ning av arbeten ingående i ett projekt som tidigare varit föremål för
öppen eller selektiv upphandling och arbetena tilldelas samma leverantör
som tidigare fått upphandlingskontraktet, om dessa nya arbeten beställs
inom tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts och värdet av
de nya arbetena ingått i tröskelvärdeberäkningen och annonserats i
samband med det ursprungliga projektet.
Bestämmelserna i första stycket 3 tillämpas endast om värdet av
tilläggsarbetena inte överstiger hälften av det ursprungliga upphandlings-
kontraktets värde.
16 § Om en upphandlande enhet väljer förhandlad upphandling utan
föregående annonsering skall antalet anbudsgivare i förhandlingen inte
vara mindre än tre, förutsatt att det finns ett tillräckligt antal lämpliga
anbudsgivare.
17 § En upphandlande enhet får, under förutsättning att de i förfrågnings-
underlaget ursprungligen angivna kontraktsvillkoren inte väsentligt
ändrats, övergå från öppen eller selektiv upphandling till förhandlad
upphandling om
1. anbud som lämnats vid öppen eller selektiv upphandling inte
motsvarar underlaget och inte kan nollställas enligt 1 kap. 21 §,
2. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud
eller inte lämnats några lämpliga anbud och en rapport lämnas till
EFTA:s övervakningsmyndighet på dess begäran.
Om den förhandlade upphandlingen enligt första stycket 1 inte omfattar
samtliga korrekt lämnade anbud från det föregående upphandlingsförfä-
randet, skall den upphandlande enheten annonsera att den öveigår till
förhandlad upphandling.
13
Tidsfrister Prop. 1992/93:88
18 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Om
den upphandlande enheten förhandsannonserat enligt 9 § får denna tid
förkortas till 37 dagar.
En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till en
leverantör inom sex dagar från det att underlaget har begärts. Ytterligare
information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens utgång, om
så har begärts i rimlig tid.
19 § Vid selektiv och förhandlad upphandling skall tiden för mottagande
av ansökningar om att få lämna anbud vara minst 37 dagar från den dag
då annonsen om upphandling avsändes.
Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle till samtliga utvalda deltagare skicka ut både skriftlig
inbjudan att lämna anbud och förfrågningsunderlaget. Tiden för mot-
tagande av anbud skall vara minst 40 dagar från den dag inbjudan
skickades ut till deltagarna eller 26 dagar om den upphandlande enheten
har förhandsannonserat enligt 9 §.
Ytterligare information om upphandlingen skall lämnas senast sex
dagar före anbudstidens utgång, om så har begärts i rimlig tid.
20 § Om de enligt 19 § angivna tidsfristerna inte kan tillämpas på grund
av brådska får tidsfristerna förkortas, den i 19 § första stycket till
15 dagar, den i 19 § andra stycket till 10 dagar och den i 19 § tredje
stycket till fyra dagar (påskyndat förfärande).
21 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivningen
av något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen
eller hos den upphandlande enheten, skall tidsfristerna i 18 och 19 §§
förlängas i skälig utsträckning.
22 § Såväl ansökan från anbudssökande som inbjudan att lämna anbud
skall i det påskyndade förfarandet skickas på snabbast möjliga sätt. En
ansökan eller inbjudan som görs genom telegram, telex, telefax, telefon
eller elektronisk överföring skall bekräftas genom en egenhändigt
undertecknad handling som avsänts före tidsfristens utgång enligt 19 och
20 §§.
Särskilt förfarande
23 § En upphandlande enhet som avser att upphandla en byggentreprenad
för bostadsbebyggelse behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta
kapitel, om enheten på grund av arbetenas art och omfattning har behov
av att leverantören deltar redan under planeringen. Valet av leverantör
skall dock i sådana fäll göras enligt bestämmelserna om annonsering och
prövning av anbudssökande och anbudsgivare vid selektiv upphandling.
14
Prop. 1992/93:88
Alternativa utföranden
24 § Om det i annonsen om upphandling angetts att det anbud kommer
att antas som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till
samtliga omständigheter, får en upphandlande enhet även pröva anbud
som innehåller ett alternativt utförande. En förutsättning är att enheten
i annonsen upplyst om att den kommer att pröva anbud som innehåller
alternativa utföranden och om de minimikrav som alternativa utföranden
måste uppfylla.
Ett alternativt utförande får inte förkastas endast av det skälet att det
är utformat enligt europeiska tekniska specifikationer eller enligt svensk
standard som i huvudsak ansluter till europeiskt godtagen teknisk
specifikation.
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid upphandling av
varor och byggentreprenader som görs av en upphandlande enhet för
sådan av enheten bedriven verksamhet som består av
1. drift eller tillhandahållande av fästa nät i syfte att betjäna allmän-
heten i fråga om transporter, distribution eller försöijning med dricksvat-
ten, elektricitet, gas eller värme eller av leverans av sådana nyttigheter
till fasta nät,
2. utnyttjande av mark- eller vattenområden för prospektering eller
utvinning av olja, gas, kol eller andra fästa bränslen eller för tillhan-
dahållande av terminaler, flygplatser eller hamnanläggningar,
3. drift av nät i syfte att betjäna allmänheten i fråga om transporter
med järnväg, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana,
4. drift eller tillhandahållande av ett allmänt telekommunikationsnät
eller tillhandahållande av en eller flera allmänna telekommunikations-
tjänster.
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel innefättar termen
"upphandlande enhet" alla företag över vilka staten, kommun, landsting
eller kyrklig kommun direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande
och företag som bedriver verksamhet enligt första stycket med särskilt
tillstånd från en myndighet.
2 § En upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser
försörjning med dricksvatten skall tillämpa bestämmelserna i detta kapitel
inte endast vid upphandling för den verksamheten, utan också vid upp-
handling som enheten gör för projekt inom vattenbyggnad, konstbevatt-
ning eller dränering om minst 20 procent av den totala vattenmängd som
tillhandahålls av dessa projekt består av dricksvatten eller som görs för
verksamhet som har samband med bortledande eller rening av av-
loppsvatten.
15
Prop. 1992/93:88
3 § En upphandlande enhet är inte skyldig att tillämpa bestämmelserna
i detta kapitel vid upphandling här i riket för verksamhet som avses i 1 §
första stycket 1-4 och bedrivs i ett land utanför EES, om inte fasta nät
eller markområden inom EES utnyttjas för verksamheten.
4 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas av en upphand-
lande enhet som bedriver busstransportverksamhet som avses i 1 § första
stycket 3 om även andra företag får bedriva sådan verksamhet inom
samma geografiska område på samma villkor.
Bestämmelserna skall inte heller tillämpas av en enhet som till-
handahåller tjänster som avses i 1 § första stycket 4, om upphandlingen
uteslutande syftar till att göra det möjligt för enheten att tillhandahålla en
eller flera telekommunikationstjänster och även andra företag har rätt att
inom samma geografiska område tillhandahålla samma tjänster på i stort
sett samma villkor.
Bestämmelserna i detta kapitel skall inte heller tillämpas vid upp-
handlingar av varor eller byggentreprenader som görs för återförsäljning
eller uthyrning om även andra foretag har rätt att återförsälja eller hyra
ut på samma villkor som den upphandlande enheten.
5 § En upphandlande enhet som omfattas av något av undantagen i 3 §
eller 4 § andra och tredje styckena skall på begäran av EFTA:s
övervakningsmyndighet lämna uppgifter om den undantagna verksamhe-
ten.
6 § Om en upphandling av varor eller byggentreprenader innefattar
tjänster som är nödvändiga för leveransen av varorna eller bygg-
entreprenaderna skall dessa tjänster anses ingå i varu- eller
byggentreprenadupphandlingen.
En upphandling som innefattar andra tjänster än sådana nödvändiga
tjänster som avses i första stycket skall i sin helhet anses som en varu-
upphandling om varornas värde, inklusive värdet av tjänster som avses
i första stycket, är större än värdet av andra tjänster som omfattas av
upphandlingen.
En programvara för tjänster skall anses som en vara om den upp-
handlas av en enhet som bedriver verksamhet som avses i 1 § första
stycket 4 och programvaran skall användas i verksamheten.
7 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte gälla vid upphandling av
1. vatten, om upphandlingen görs för verksamhet enligt 1 § första
stycket 1 som avser dricksvatten, eller
2. energi eller bränsle for energiproduktion, om upphandlingen görs för
verksamhet enligt 1 § första stycket 1 och 2 som avser elektricitet, gas
eller värme eller som avser utnyttjande av mark- eller vattenområden
för prospektering eller utvinning av olja m.m.
16
Tröskelvärden m.m.
Prop. 1992/93:88
8 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid sådan upphand-
ling, vars värde exklusive mervärdesskatt uppgår till minst
1. 400 000 ecu och gäller varor för verksamhet som omlättas av 1 §
första stycket 1-3,
2. 600 000 ecu och gäller varor för verksamhet som omfettas av 1 §
första stycket 4,
3. 5 000 000 ecu och gäller byggentreprenad.
9 § För varuupphandlingskontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp
och löper på bestämd tid om högst tolv månader skall värdet beräknas till
kostnaden för kontraktet under löptiden. För upphandlingskontrakt som
avser längre tid skall värdet beräknas till den totala kostnaden med tillägg
av varans uppskattade restvärde. För upphandlingskontrakt som löper
på obestämd tid skall värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad
med talet 48.
För upphandlingskontrakt som avses i första stycket eller som gäller
köp och skall förnyas inom viss tid skall värdet justeras antingen med
hänsyn till värdet av motsvarande upphandlingskontrakt som avslutats
under det föregående räkenskapsåret eller den föregående tolvmånaders-
perioden, eller det uppskattade värdet av upphandlingskontrakt som kan
antas bli avslutade under det kommande räkenskapsåret eller den
kommande tolvmånadersperioden.
Options- och förlängningsklausuler skall beaktas som om de utnyttjats.
10 § Flera upphandlingar av varor av samma typ som skall göras
samtidigt skall anses som endast en upphandling vid tillämpning av 8 §.
Om tillämpligt tröskelvärde då överskrids skall vaije enskild upphandling
göras enligt bestämmelserna i detta kapitel.
11 § Alla delentreprenader som ingår i en byggentreprenad skall tas med
i beräkningen av upphandlingens värde. Detta behöver dock inte tilläm-
pas för delentreprenader under 1 000 000 ecu, förutsatt att summan av
delentreprenadema inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala
värde.
12 § Vid beräkning av värdet av en byggentreprenadupphandling skall
hänsyn tas även till värdet av det material, den utrustning och de tjänster
som tillhandahålls av den upphandlande enheten och som är nödvändiga
för arbetet.
13 § En upphandling får inte delas upp i syfte att tröskelvärdena enligt
8 § 1-3 skall underskridas.
Annonsering m.m.
14 § En upphandlande enhet skall för vaije budgetår genom förhands-
annonsering informera om varuupphandlingar över 750 000 ecu som
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 88
17
enheten planerat för vaije varuområde. I fråga om byggentreprenad- Prop. 1992/93:88
upphandling skall enheten genom förhandsannonsering informera om
upphandlingar som överstiger tröskelvärdet enligt 8 § 3 som enheten
planerat och ange deras huvudsakliga art och omfattning. Om förhands-
annonsering gäller 1 kap. 8-10 §§.
Inbjudan att lämna anbud får ske genom att ett meddelande på förhand
annonseras enligt reglerna i 1 kap. 8-10 §§. I meddelandet skall anges
dels att upphandling kommer att ske genom selektivt eller förhandlat
förfarande utan ytterligare annonsering, dels att intresserade deltagare
skriftligen skall anmäla sitt intresse. Innan den upphandlande enheten
därefter påböijar upphandlingen skall de som anmält intresse uppmanas
att skriftligen bekräfta detta utifrån mer detaljerade upplysningar om
upphandlingen.
Inbjudan att lämna anbud får ske genom att den upphandlande enheten
i en annons tillkännager att den enligt 23 § upprättat och tillämpar ett
särskilt system för urval av deltagare.
15 § En upphandlande enhet skall annonsera sin upphandling om inte
annat följer av 16 § andra stycket.
En enhet som avslutat en upphandling skall inom 60 dagar därefter
meddela EFTA:s övervakningsmyndighet hur upphandlingen har avslu-
tats. Därvid skall enheten ange om den har tillämpat bestämmelserna i 1
kap. 13 § och även ange de uppgifter, vars offentliggörande skulle
motverka befogade affärs- och konkurrensintressen.
Val av upphandlingsförfarande
16 § En upphandlande enhet skall använda något av de upphandlings-
förfaranden som nämns i 1 kap. 5 § med föregående annonsering.
En upphandlande enhet får avstå från annonsering om
1. det vid en annonserad upphandling inte lämnats några anbud, under
förutsättning att de i förfrågningsunderlaget ursprungligen angivna
kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats,
2. det som upphandlas avser forskning, utveckling eller experiment,
under förutsättning att framställningen av varorna eller utförandet av
byggentreprenaden inte sker i vinstsyfte eller för att täcka forsknings-
och utvecklingskostnader,
3. varorna eller byggentreprenaden av tekniska eller konstnärliga skäl
eller på grund av ensamrätt kan tillhandahållas av endast en viss
leverantör,
4. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten, gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
5. det är fråga om varuupphandlingskontrakt som gäller ytterligare
leveranser från den ursprungliga leverantören, avsedda antingen som
delersättning för eller tillägg till tidigare leveranser, och ett byte av
leverantör skulle medföra anskaffning av varor som skulle vara tekniskt
18
oförenliga med de först anskaffade eller leda till oskäliga tekniska Prop. 1992/93:88
svårigheter avseende drift och underhåll.
6. det är fråga om byggentreprenad som gäller tilläggsarbeten av den
ursprungliga leverantören och som inte omlättas av det först avsedda
projektet eller av en föregående upphandling, men som på grund av
oförutsedda omständigheter blivit nödvändiga för arbetets utförande,
under förutsättning att tilläggsarbetena inte utan tekniska eller ekono-
miska olägenheter kan skiljas från det ursprungliga upphandlings-
kontraktet, eller att tilläggsarbetena är nödvändiga för att byggentrepre-
naden skall kunna slutföras.
7. upphandlingen vid byggentreprenad gäller nya arbeten som består
enbart av en upprepning av arbeten ingående i ett projekt som tidigare
varit föremål för öppen eller selektiv upphandling och arbetena tilldelas
samma leverantör som tidigare fått upphandlingskontraktet, om dessa
nya arbeten beställs inom tre år efter det att det ursprungliga kontraktet
slöts och värdet av de nya arbetena ingått i tröskelvärdeberäkningen och
annonserats i samband med det ursprungliga projektet.
8. det gäller upphandling av varor som noteras och omsätts på en
rå varumarknad,
9. det gäller avrop mot ett gällande ramavtal,
10. det erbjudit sig en möjlighet att göra särskilt förmånliga inköp av
varor antingen genom att utnyttja tillfälliga erbjudanden att köpa till pris
väsentligt under marknadsvärdet eller genom att köpa i samband med att
en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller
försatts i konkurs eller varit föremål för liknande rättsligt förfärande.
Tidsfrister
17 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Om
den upphandlande enheten förhandsannonserat enligt 14 § första stycket
får denna tid förkortas till 37 dagar.
18 § Om vid selektiv eller förhandlad upphandling en inbjudan att lämna
anbud tidigare annonserats enligt 14 § andra stycket gäller följande.
Tiden för mottagande av ansökan om att lämna anbud eller av svar på
en anmodan att bekräfta intresset för anbudsgivning skall, om så är
möjligt, vara minst fem veckor från den dag annonsen avsändes för
publicering och får i inget fäll understiga tio dagar från den dag annonsen
publicerades.
En annan tid än den som anges i andra stycket kan avtalas med de
utvalda anbudssökandena, förutsatt att alla får samma tid att lämna
anbud. Om en sådan överenskommelse inte har kunnat uppnås bör tiden
vara minst tre veckor från dagen för inbjudan att lämna anbud. Om det
finns särskilda skäl kan denna tid förkortas till tio dagar. Under alla
omständigheter måste tiden avvägas så att möjlighet ges för intresserade
att på ett tillfredsställande sätt ta del av förfrågningsunderlaget.
19
19 § En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till en Prop. 1992/93:88
leverantör inom sex dagar från det att underlaget har begärts. Ytterligare
information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens utgång, om
så har begärts i rimlig tid.
20 § Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle till samtliga utvalda deltagare skicka ut både skriftlig
inbjudan att lämna anbud och förfrågningsunderlaget.
21 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivning av
något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen eller
hos den upphandlande enheten skall tidsfristerna i 19 § förlängas i skälig
utsträckning.
22 § Såväl ansökningar från anbudssökande som inbjudan att lämna
anbud skall skickas på snabbast möjliga sätt. En ansökan eller inbjudan
som görs genom telegram, telex, telefax, telefon eller elektronisk
överföring skall bekräftas genom en egenhändigt undertecknad handling
som avsänts före tidsfristens utgång enligt 18 §.
Särskilt system för urval av deltagare
23 § En upphandlande enhet får upprätta och tillämpa ett särskilt system
för urval på förhand av leverantörer som får delta i selektiv eller
förhandlad upphandling. Enheten skall fastställa regler för ett sådant
urval. Reglerna skall utformas så att de innebär en garanti för att samma
krav ställs på vaije leverantör och för att urvalet görs utan ovidkom-
mande hänsyn. Reglerna skall hållas tillgängliga för leverantörer som
begär att få ta del av dem.
De leverantörer som valts ut skall föras upp i en förteckning.
24 § En upphandlande enhet skall inom sex månader pröva en ansökan
från en leverantör om att få vara med bland dem som väljs ut enligt
23 §. Om enheten förutser att prövningen kommer att ta längre tid skall
enheten redan inom två månader upplysa leverantören om detta. En
ansökan får inte avslås på andra grunder än som framgår av de regler
som avses i 23 §. En leverantör vars ansökan avslagits skall underrättas
om beslutet och om skälen för detta.
En leverantör får inte avföras från den förteckning som avses i 23 § på
andra grunder än som framgår av de regler som avses i nämnda paragraf.
En enhet som överväger att avföra en leverantör från förteckningen skall
underrätta leverantören om detta och om skälen härför innan slutligt
beslut fattas. Leverantören skall även underrättas om det slutliga beslutet.
25 § En upphandlande enhet som upprättar ett särskilt system enligt 23 §
skall i en annons upplysa om detta. Annonsen skall på lämpligt sätt
sändas till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer
och skall skrivas på något av de språk som är officiella inom gemenska-
20
pema. Om systemet skall gälla under längre tid än tre år skall annonsen Prop. 1992/93:88
publiceras årligen.
Gemensamma bestämmelser
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på upphandling av sådana
tjänster som inte omlättas av bestämmelserna i 2-4 kap. Bestämmelserna
1 11-26 §§ gäller endast vid upphandling av tjänster som avses i
avdelning A i bilaga till denna lag och bestämmelserna i 27 § endast vid
upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan.
Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas i fråga om
1. anskaffning av eller nyttjanderätt i vad form som helst till fastighet,
byggnad eller annan egendom som utgör fäst egendom eller tillbehör till
fastighet eller byggnad eller rättigheter av nu nämnt slag,
2. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av program-
material eller sändningstid i etermedia,
3. telefoni, telex, radiotelefoni, personsökning eller satellittjänster,
4. skiljemanna- eller förlikningsuppdrag,
5. finansiella tjänster i samband med utgivning eller omsättning av
värdepapper och andra finansiella instrument,
6. anställningsavtal,
7. forskning och utveckling i andra fäll än då tjänsten endast gäller den
egna verksamheten och helt finansieras av den upphandlande enheten,
8. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser
tjänster från Sveriges riksbank.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas vid upphandling
av tjänster från en annan upphandlande enhet som på grund av lag eller
annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
3 § Avser en upphandling både varor och tjänster, skall upphandlingen
göras enligt bestämmelserna i detta kapitel, om värdet av tjänsterna
överstiger värdet av varorna.
En upphandling som avser tjänster enligt såväl avdelning A som
avdelning B i bilagan, skall i sin helhet anses vara en upphandling av
tjänster som avses i avdelning A om värdet av sistnämnda tjänster över-
stiger värdet av tjänster enligt avdelning B. Om värdet av tjänster enligt
avdelning A understiger värdet av tjänster enligt avdelning B skall
upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av tjänster som
avses i bilaga B.
Tröskelvärden m.m.
4 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid sådan upphandling av
tjänster, som uppgår till minst 200 000 ecu, exklusive mervärdesskatt.
Värdet av en upphandling skall beräknas med utgångspunkt i den Prop. 1992/93:88
uppskattade totala ersättningen till leverantören.
5 § Om ett tjänsteupphandlingskontrakt delas upp i flera mindre delar
skall varje delvärde ingå i beräkningen av upphandlingens värde.
Upphandlande enhet behöver dock inte ta med delkontrakt under 80 000
ecu vid tillämpning av 4 §, under förutsättning att summan av delkon-
trakten inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala värde.
6 § I förfrågningsunderlaget får den upphandlande enheten begära att
anbudsgivaren redovisar vilka delar av upphandlingskontraktet som han
avser att lägga ut på någon annan (tredje man).
7 § För upphandlingskontrakt som inte anger något totalpris skall värdet
beräknas till det fulla värdet av tjänsterna under kontraktets löptid om
denna är högst 48 månader och till månadsvärdet multiplicerat med talet
48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
För upphandlingskontrakt som skall förnyas inom viss tid skall värdet
beräknas med hänsyn antingen till kostnaden för motsvarande upphand-
lingskontrakt, som den upphandlande enheten avslutat under det
föregående räkenskapsåret eller den föregående tolvmånadersperioden,
eller till den uppskattade kostnaden under tolv månader efter tjänsternas
påböijande eller under upphandlingskontraktets löptid om den är längre
än tolv månader.
Options- och förlängningsklausuler skall beaktas som om de utnyttjats.
8 § En upphandling av tjänster får inte delas upp i syfte att tröskelvärdet
skall underskridas.
9 § Vid beräkning av värdet av ett upphandlingskontrakt skall hänsyn
tas även till värdet av det material och den utrustning som tillhandahålls
av den upphandlande enheten och är nödvändiga för att tjänsterna skall
kunna utföras.
10 § Vid upphandling av försäkringstjänster skall värdet av upphand-
lingskontraktet beräknas med utgångspunkt i premiens belopp. För
banktjänster och andra finansiella tjänster skall motsvarande beräkning
göras med utgångspunkt i summan av arvoden, provisioner, ränta och
andra former av ersättning. För arkitekttjänster och liknande tjänster skall
beräkningen göras med utgångspunkt i arvoden och provisioner.
Upphandling av tjänster som avses i avdelning A i bilagan
Annonsering
11 § En upphandlande enhet skall för vaije budgetår genom förhands-
annonsering informera om upphandlingar av tjänster enligt avdelning A
i bilagan över 750 000 ecu som enheten planerat. I annonsen skall det
22
beräknade värdet av vaije tjänstekategori anges. Om förhandsannonsering Prop. 1992/93:88
gäller 1 kap. 8-10 §§.
12 § En upphandlande enhet skall annonsera sin upphandling om inte
annat följer av 17 eller 19 §.
13 § En upphandlande enhet skall inom 15 dagar från det att begäran
kommit in lämna upplysningar till vaije anbudssökande eller anbuds-
givare som så begär om varför hans ansökan eller anbud förkastats. Den
vars anbud förkastats skall på begäran få veta vem som fick upphand-
lingen. Om enheten beslutat att inte avsluta en annonserad upphandling
eller att göra om upphandlingen skall enheten på begäran lämna
upplysningar till anbudsgivare eller anbudssökande om skälen för sitt
beslut. Enheten skall underrätta Byrån för Europeiska gemenskapernas
officiella publikationer om sitt beslut.
Val av upphandlingsförfarande
14 § Öppen eller selektiv upphandling skall användas om inte annat följer
av 16 eller 17 §.
15 § Om en upphandlande enhet väljer att använda selektiv upphandling
får den i annonsen ange hur många leverantörer den avser att inbjuda att
lämna anbud. Antalet leverantörer skall avvägas med hänsyn till arten
av de tjänster som skall utföras men måste uppgå till minst fem.
16 § Förhandlad upphandling med föregående annonsering får användas
om
1. i särskilda fall arten av tjänsterna eller därmed förknippade risker
av särskilda skäl inte medger en förhandsvärdering,
2. de tjänster som skall upphandlas är av den arten att förfrågnings-
underlaget inte kan upprättas med tillräcklig precision för att medge att
val kan göras av det bästa anbudet enligt reglerna för öppet eller selektivt
förfarande.
17 § Förhandlad upphandling får användas utan föregående annonsering
om
1. tjänsterna av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan utföras av endast en viss leverantör,
2. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
3. upphandlingen gäller tilläggstjänster från den ursprungliga leveran-
tören som inte omfattas av det först avsedda projektet men som på grund
av oförutsedda omständigheter blivit nödvändiga för projektet, under
förutsättning att tilläggstjänsterna inte utan tekniska eller ekonomiska
olägenheter kan skiljas från det ursprungliga upphandlingskontraktet eller
23
att tilläggstjänsterna är nödvändiga för att därpå följande tjänster skall Prop. 1992/93:88
kunna utföras,
4. upphandlingen gäller nya tjänster som består enbart av en upprep-
ning av tjänster ingående i ett projekt som tidigare varit föremål för
öppen eller selektiv upphandling och tjänsterna tilldelas samma leverantör
som tidigare fått upphandlingskontraktet, om dessa nya tjänster beställs
inom tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts och värdet av
de nya tjänsterna ingått i tröskelvärdeberäkningen och annonserats i
samband med det ursprungliga projektet.
Bestämmelserna i första stycket 3 tillämpas endast om värdet av
tilläggstjänsterna inte överstiger hälften av det ursprungliga upphand-
lingskontraktets värde.
18 § Om en upphandlande enhet väljer förhandlad upphandling utan
föregående annonsering skall antalet anbudsgivare i förhandlingen inte
vara mindre än tre, förutsatt att det finns ett tillräckligt antal lämpliga
anbudsgivare.
19 § En upphandlande enhet får, under förutsättning att de i förfrågnings-
underlaget ursprungligen angivna kontraktsvillkoren inte väsentligt
ändrats, övergå från öppen eller selektiv upphandling till förhandlad
upphandling om
1. anbud som lämnats vid öppen eller selektiv upphandling inte
motsvarar underlaget och inte kan nollställas enligt 1 kap. 21 §,
2. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud
eller inte lämnats några lämpliga anbud och en rapport lämnas till
EFTA:s övervakningsmyndighet på dess begäran.
Om den förhandlade upphandlingen enligt första stycket 1 inte omfattar
samtliga korrekt lämnade anbud från det föregående upphandlingsförfa-
randet, skall den upphandlande enheten annonsera att den övergår till
förhandlad upphandling.
Tidsfrister
20 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Om
den upphandlande enheten förhandsannonserat enligt 11 § får denna tid
förkortas till 37 dagar.
En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till en
leverantör inom sex dagar från det att underlaget har begärts. Ytterligare
information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens utgång, om
så har begärts i rimlig tid.
21 § Vid selektiv och förhandlad upphandling skall tiden för mottagande
av ansökningar om att få lämna anbud vara minst 37 dagar från den dag
då annonsen om upphandling avsändes.
Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle till samtliga utvalda deltagare skicka ut både skriftlig
24
inbjudan att lämna anbud och förfrågningsunderlaget. Tiden för mot- Prop. 1992/93:88
tagande av anbud skall vara minst 40 dagar från den dag inbjudan
avsändes eller 26 dagar om den upphandlande enheten har förhands-
annonserat enligt 11 §.
Ytterligare information om upphandlingen skall lämnas senast sex
dagar före anbudstidens utgång, om så har begärts i rimlig tid.
22 § Om de enligt 21 § angivna tidsfristerna inte kan tillämpas på grund
av brådska får tidsfristerna förkortas, den i 21 § första stycket till
15 dagar, den i 21 § andra stycket till 10 dagar och den i 21 § tredje
stycket till fyra dagar (påskyndat förfärande).
23 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivning av
något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen eller
hos den upphandlande enheten, skall tidsfristerna i 20 och 21 §§ för-
längas i skälig utsträckning.
24 § Såväl ansökan från anbudssökande som inbjudan att lämna anbud
skall i det påskyndade förfärandet skickas på snabbast möjliga sätt. En
ansökan eller inbjudan som görs genom telegram, telex, telefäx, telefon
eller elektronisk överföring skall bekräftas genom en egenhändigt
undertecknad handling som avsänts före tidsfristens utgång enligt 21 och
22 §§.
Alternativa utföranden
25 § Om det i annonsen om upphandling angetts att det anbud kommer
att antas som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till
samtliga omständigheter, får en upphandlande enhet även pröva anbud
som innehåller ett alternativt utförande. En förutsättning är att enheten
i annonsen upplyst om att den kommer att pröva anbud som innehåller
alternativa utföranden och om de minimikrav som alternativa utföranden
måste uppfylla.
Ett alternativt utförande får inte förkastas endast av det skälet att det
är utformat enligt europeiska tekniska specifikationer eller enligt svensk
standard som i huvudsak ansluter till europeiskt godtagen teknisk
specifikation.
26 § Om anbudsgivare eller anbudssökande bedriver verksamhet i ett
EES-land i en företagsform som är tillåten i det landet får anbud eller
ansökningar om att få lämna anbud inte förkastas endast av det skälet att
svensk lag föreskriver en annan företagsform för verksamheten i fråga.
Upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan
27 § För upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan gäller
inte 1 kap. 7-11 och 17-25 §§.
Senast inom 48 dagar efter det att upphandlingen avslutats skall den Prop. 1992/93:88
upphandlande enheten skicka ett meddelande därom till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. I meddelandet skall
anges om den upphandlande enheten godkänner att meddelandet
publiceras.
Överprövning
1 § En leverantör som anser att han lidit eller kan komma att lida skada
enligt 2 § får i en framställning till länsrätten ansöka om åtgärder enligt
nämnda paragraf.
En ansökan enligt första stycket får inte prövas efter den tidpunkt då
beslut om leverantör har lättats.
2 § Om den upphandlande enheten har brutit mot 1 kap. 4 § eller någon
annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören
lidit eller kan komma att lida skada, skall länsrätten besluta att
upphandlingen skall göras om eller att den får avslutas först sedan
rättelse gjorts. Om det är fråga om en upphandling som avses i 4 kap.,
får länsrätten vid vite förbjuda den upphandlande enheten att fortsätta
upphandlingen utan att avhjälpa bristerna.
Länsrätten får avslå ansökan om åtgärd enligt första stycket om den
skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara
större än skadan för leverantören.
Länsrätten får omedelbart besluta om åtgärd enligt första stycket första
meningen att gälla till dess något annat har beslutats.
3 § Ett mål, som avser åtgärder enligt 2 §, får inte avgöras slutligt så
länge medlingsförfarande enligt 10 och 11 §§ pågår.
4 § En ansökan enligt 1 § skall göras hos den länsrätt i vars domkrets
den upphandlande enheten har sitt hemvist.
Förbud mot överklagande
5 § Ett beslut på vilket denna lag är tillämplig får inte överklagas med
stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900) eller 22 kap. kyrkolagen
(1992:300).
Skadestånd
6 § En upphandlande enhet som inte följt bestämmelserna i denna lag
skall ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.
7 § Anbudsgivare eller anbudssökande som deltagit i en upphandling en-
ligt 4 kap. är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda
anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestäm-
melserna i denna lag menligt har påverkat hans möjligheter att tilldelas Prop. 1992/93:88
upphandlingen.
8 § Talan om skadestånd skall väckas vid allmän domstol inom ett år
från den dag då beslut om leverantör lättats. Väcks inte talan i tid, är
rätten till skadestånd förlorad.
Granskning
9 § Nämnden för offentlig upphandling skall på begäran av en upp-
handlande enhet utse en oberoende granskningsman som skall granska
enhetens rutiner för upphandling enligt 4 kap. i syfte att bedöma om
rutinerna stämmer överens med denna lag. Nämndens beslut får inte
överklagas.
Granskningsmannen skall, om han försäkrat sig om att eventuella
brister rättats till, utfärda ett intyg om resultatet av granskningen.
Kostnaderna för granskningen skall betalas av den upphandlande
enheten.
Medling
10 § Utan hinder av att ansökan enligt 1 § har gjorts får en anbudsgivare
eller anbudssökande som anser att han lidit eller kan komma att lida
skada på grund av att en upphandlande enhet under pågående upp-
handling inte följer bestämmelserna i 4 kap. begära medling hos EFTA:s
övervakningsmyndighet. Framställning om medling kan också riktas till
Nämnden för offentlig upphandling, som omedelbart skall överlämna
framställningen till övervakningsmyndigheten.
11 § Den upphandlande enheten skall meddela EFTA:s övervaknings-
myndighet om den vill delta i medlingsförfarandet och dessutom om
någon ansökan har gjorts enligt 1 § eller talan om skadestånd väckts.
12 § Om inte annat avtalas skall deltagarna i ett medlingsförfarande bära
sina egna kostnader och i lika delar bära övriga kostnader för förfäran-
det.
Tjänster som avses i 5 kap.
Axdelning A
1 Underhåll och reparation av motorfordon, hushållsartiklar och
maskinutrustning
2 Landtransport, inkl, säkerhetstransporter, kurir- och taxitransport,
utom postbefordran
3 Lufttransport, utom postbefordran
Prop. 1992/93:88
4 Postbefordran till lands och i luften, utom sådana tjänster som avses
i avdelning B 18
5 Telekommunikation*
6 Finansiella tjänster
a Försäkringstjänster
b Bank- och förvaltningstjänster mot avgifter, provision, ränta och
andra former av ersättningar**
7 Datatjänster och därmed anknutna tjänster
8 Tjänster för forskning och utveckling, som endast gäller den egna
verksamheten och helt finansieras av den upphandlande enheten
9 Redovisning, revision och bokföring
10 Marknadsundersökningar, inkl, opinionsmätningar
11 Konsulttjänster för administration och organisation av företag
12 Arkitekttjänster
Ingenjörs- och konstruktörstjänster, stadsplanering och land-
skapsarkitektur och anknutna vetenskapliga och tekniska kon-
sulttjänster
13 Tjänster avseende annonsering (reklam)
14 Fastighetsförvaltning, inkl, städning och löpande underhåll
15 Förlags- och tryckeri tjänster, som utförs mot ersättning
16 Tjänster för avloppsrening, sophantering, sanering och liknande
verksamhet
Avdelning B
17 Hotell- och restaurangtjänster
18 Rälsbunden transport
19 Sjötransport och annan vattenburen transport
20 Stuveritjänster, godshantering i terminal, på flygplats, eller i hamnar
21 Juridiska tjänster***
22 Arbetsförmedling, till personalvård anknutna tjänster
23 Säkerhets- och bevakningstjänster, utom säkerhetstransporter
24 Utbildning, inkl, yrkesutbildning
" utom telefoni, telex, radiotelefoni, personsökning och satellittjänster
** utom tjänster i samband med utgivning eller omsättning av värdepapper och
andra finansiella instrument, förvaltning av statsskulden och sådana tjänster som
utförs av Sveriges riksbank
utom skiljemanna- och förlikningsuppdrag
28
25 Hälso- och sjukvård samt socialtjänst
26 Tjänster inom kultur, fritids- och idrottsverksamhet
27 Andra tjänster
Prop. 1992/93:88
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen gäller
inte för upphandlingar som påböijats före ikraftträdandet.
29
Prop. 1992/93:88
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §2
Länsrätt prövar
1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och
bilregisterförfattningarna samt lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m. i den utsträckning som är
föreskrivet i dessa författningar,
2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fäll, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande
rn.fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utveck-
lingsstörda m. fl., lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård, smittskyddslagen (1988:1472), karantänslagen
(1989:290), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,
körkortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m. m. och om överflytt-
ning av barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar
samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,
3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten,
5. mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning
som är särskilt föreskrivet.
6. mål som avses i 6 kap. 1-4 §§
lagen (1993:000) om offentlig upp-
handling.
Mål som överklagas från riksförsäkringsverket med tillämpning av
20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av länsrätten
i Stockholms län.
Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen
(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.
1 Lagen omtryckt 1981:1323.
2 Senaste lydelse 1991:1132.
30
Prop. 1992/93:88
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-
eller uppbördsförfettningama som har nära samband med varandra, får
målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd
olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av
mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
31
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Wibble
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)
presenteras i propositionen 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES). Avtalet är mycket omfattande och berör i stort
sett samtliga delar av Sveriges ekonomi. Det behandlar också den
offentliga upphandlingen. Jag avser att nu närmare ta upp den frågan.
Vad EES-avtalet syftar till och innebär för svensk del i fråga om
offentlig upphandling redovisas i EES-propositionen enligt följande.
1 Inledningen (bil. 1, s. 32),
2 Avsnitt 14, Ytterligare lagstiftningsfrågor (bil. 1, s. 155),
3 Finansdepartementets bilaga (bil. 6, s. 1-3) och
4 EES-avtalet (bil. 14)
I huvudavtalet behandlas offentlig upphandling i artikel 65 (bil. 14,
s. 26). Artikeln hänvisar till bilaga XVI till EES-avtalet. Den bilagan
återfinns i propositionens bilaga 14, s. 604-633.
EES-propositionen behandlas för närvarande av riksdagen. Jag hänvisar
därför till de överväganden som statsrådet Lundgren redovisar i
Finansdepartementets bilaga till propositionen. Emellertid vill jag göra
några kompletteringar av bilagan. I avsnitt 2.2 EG:s regelverk nämns att
direktiv om tjänsteupphandling skall beslutas under år 1992. Så har nu
skett genom beslut den 18 juni 1992. Direktivet har beteckningen
92/50/EEG. I avsnitt 2.4 Införlivningsarbetet nämns att en arbetsgrupp
inom Finansdepartementet har avlämnat en departementspromemoria, Ds
1992:4 Offentlig upphandling och EES - ett lagförslag. Vidare nämns att
arbetsgruppen har fortsatt sitt arbete med en andra etapp i syfte att
presentera ett sammanhängande förslag till författningsreglering av hela
upphandlingsområdet. Arbetsgruppen har numera avlämnat sin andra
32
promemoria, Ds 1992:62 Offentlig upphandling och EES - del 11, Prop. 1992/93:88
tjänsteupphandling m.m.
Båda promemoriorna har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstift-
ningsärendet (dnr Fi 462/92 respektive Fi 3627/92).
Regeringen beslutade den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets
yttrande över inom Finansdepartementet upprättade förslag till
1. lag om offentlig upphandling,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar.
Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Lagrådet har den 28 oktober 1992 yttrat sig över lagförslagen.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Lagrådets genomgång av förslaget till lag om offentlig upphandling har
lett till omdisponering och omformulering av lagtexten på åtskilliga
punkter i syfte att göra den mera överskådlig och bringa ordalydelsen i
bättre samklang med de EG-direktiv som är i fråga. Jag delar Lagrådets
bedömningar.
Lagrådet har i sitt yttrande anmärkt att den föreslagna lagen har fått en
omfattning och detalj eringsnivå som allmänt sett inte är önskvärd och
som får anses strida mot den i Sverige normalt tillämpade lagstiftnings-
tekniken. Lagrådet har dock vidare anmärkt att reglerna för normgiv-
ningsmakten inte ger stort utrymme för bestämmelser på området av
lägre valör än lag. Lagrådets bedömningar i dessa hänseenden åter-
kommer jag till (avsnitt 2.1 respektive 2.3).
Lagrådets bedömningar i övrigt som föranleder särskilda kommentarer
behandlar jag i författningskommentaren.
Regelverket inom den statliga upphandlingen består av upphandlings-
förordningen (1986:366), som gäller för statliga myndigheter. Till denna
förordning finns tillämpningsföreskrifter utgivna av Riksrevisionsverket
(RRV). Inom kommunsektorn tillämpas det kommunala upphandlings-
reglementet. Detta reglemente har godtagits av nästan samtliga kommuner
och av samtliga landsting. Det tillämpas även på det kyrkokommunala
området.
På den statliga sidan gäller även förordningen (1980:849) om tillämp-
ning av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling. Den förord-
ningen gäller endast för vissa förtecknade statliga myndigheter och deras
regionala och lokala enheter.
Det kommunala upphandlingsreglementet överensstämmer i allt
väsentligt med upphandlingsförordningen. Enligt den förordningen skall
upphandling ske med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns,
med iakttagande av affärsmässighet och objektivitet. Motsvarande gäller
enligt det kommunala upphandlingsreglementet.
3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 88
33
Upphandlingsförordningen
Inledningsvis kan nämnas att regler för de statliga myndigheternas
upphandling har funnits under hela 1900-talet. Gällande regler i böljan
av århundradet avsåg att tillgodose den tidens krav på affärsmässighet
och avsåg att garantera offentlighet och rättssäkerhet. Vidare angavs en
viss preferensordning: svensk vara skulle i princip få företräde framför
utländsk.
Nya bestämmelser utfärdades år 1920. Som huvudregel angavs att
svensk vara skulle äga företräde om den var av erforderlig beskaffenhet.
Det var här alltså möjligt att avväga sin upphandling med utgångspunkt
också i kvalitet. Kungl. Maj:t kunde medge undantag från huvudregeln.
Vid upphandlingen skulle myndigheterna särskilt beakta betydelsen av
den inhemska produktionen.
Senare skärptes preferensordningen ytterligare. Myndigheterna skulle
ta särskild hänsyn till behovet av att bevara viss näring inom landet eller
av att förhindra arbetslöshet. Om tvekan uppstod skulle frågan under-
ställas Kungl. Maj:t.
I 1952 års upphandlingskungörelse skärptes kravet på affärsmässighet.
Detta högre krav innebar att preferensen för svensk vara bröts, bl.a.
föreskrevs att sysselsättningssituationen inte fick inverka på myndigheter-
nas beslut.
År 1968 tillkallades en utredning om statlig upphandling m.m.
Utredningen redovisade sina överväganden i betänkandet (SOU
1971:88) Offentlig upphandling. Kommittén ansåg att upphandlingsregler
borde finnas även i fortsättningen, men att myndigheterna borde få en
ökad grad av självständighet.
Kommittén betonade att föreskrifterna syftade till att staten skulle fa en
så fördelaktig upphandling som möjligt. Avsteg från föreskrifterna skulle
alltjämt vara möjliga. Det skulle vara Kungl. Maj:t förbehållet att besluta
om avsteg.
Kommittén lade fram ett förslag till ny upphandlingskungörelse.
Regeringen redovisade sina överväganden i frågan för riksdagen i
prop. 1973:73 där regeringen presenterade riktlinjerna för den statliga
upphandlingen på grundval av kommitténs betänkande.
Sedan riksdagen beslutat godta de sålunda presenterade riktlinjerna
(bet. 1973:FiU27, rskr. 1973:190) utfärdade regeringen upphandlings-
kungörelsen (1973:600), varigenom 1952 års upphandlingskungörelse
upphävdes. Upphandlingsreglema skulle nu omfatta även upphandling
av tjänster.
Fr.o.m. den 1 juli 1986 gäller upphandlingsförordningen (1986:366).
1986 års förordning innebär i huvudsak en omredigering och moder-
nisering av 1973 års kungörelse, med anledning av förfättningsreformen.
Dagens regler utgår sålunda fortfarande från de riktlinjer som anges i
1973 års proposition.
Departementschefen ställde sig bakom kommitténs förslag att i
författningen endast skulle anges huvudregler, en ram, för verksamheten
Prop. 1992/93:88
34
och att riksrevisionsverket (RRV) skulle utfärda kompletterande Prop. 1992/93:88
föreskrifter.
Enligt 4 § upphandlingsförordningen skall upphandling ske genom
sluten upphandling, förhandlingsupphandling eller direktupphandling.
Sluten upphandling sker genom infordrande, prövning och antagande
av anbud utan förhandling med anbudsgivare.
Förhandlingsupphandling sker genom infordrande, prövning och
antagande av anbud, varvid beslutet får föregås av förhandling med
anbudsgivare.
Direktupphandling sker genom köp eller beställning utan infordrande
av anbud i särskild ordning.
Myndigheten skall vid vaije upphandling välja den upphandlingsform
som bedöms lämplig med hänsyn till kravet på affärsmässighet.
I RRV:s föreskrifter anges att sluten upphandling skall användas då
underlaget kan specificeras så klart att det kan ligga till grund för en
reell tävlan och förhandlingar inte behövs. Myndigheten får, skriftligt
eller muntligt, begära förtydliganden etc.
Förhandlingsupphandling får användas då det "klart framgår" att
affärsmässigt godtagbara villkor inte kan erhållas med sluten upp-
handling. Förhandlingar får inte föras förrän anbud infordrats, ingetts och
anbudstiden gått ut.
Direktupphandling används då fråga är om mindre belopp eller om de
andra upphandlingsformema skulle kosta för mycket med hänsyn till
upphandlingens storlek. Slutligen får direktupphandling användas i
brådskande och oförutsedda fall eller då synnerliga skäl föreligger.
Enligt RRV:s kommentarer innebär bestämmelserna om sluten upp-
handling resp, förhandlingsupphandling att anbud skall infordras även om
endast en leverantör kan komma ifråga. Sluten upphandling är främst
avsedd för standardvaror och konventionella entreprenader.
Om anbud infordrats enligt formerna för sluten upphandling kan
myndigheten på affärsmässiga skäl besluta om övergång till förhandlings-
upphandling. Detta förutsätter att myndigheten förkastar anbuden i den
slutna upphandlingen och informerar anbudsgivarna om att de har rätt att
stå kvar med anbuden i förhandlingsupphandlingen.
Förhandlingsupphandlingen är avsedd främst för situationer då det är
svårt att utforma ett fullständigt förfrågningsunderlag t.ex. vid tjänsteupp-
handling.
Enligt förordningens 5 § skall det framgå av det underlag för anbuds-
infordran som myndigheten tillhandahåller leverantörerna (förfrågnings-
underlaget) vilken upphandlingsform och vilka krav, bestämmelser och
upplysningar som gäller för upphandlingen.
Enligt 6 § skall anbud infordras genom annonser eller skrivelser. Vid
förhandlingsupphandling får anbud infordras även på annat sätt, om inte
annat är särskilt föreskrivet i lag eller förordning. Om anbudsinfordran
sker genom annonsering skall annons införas i Post- och Inrikes
Tidningar samt, om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt,
även i andra tidningar.
35
Enligt 10 § åligger det en myndighet att pröva alla anbud som lämnats, Prop. 1992/93:88
även sådana som lämnats av anbudsgivare som inte särskilt tillfrågats.
Slutligen kan nämnas att statliga upphandlingsbeslut inte kan över-
klagas. Kommunala upphandlingsbeslut kan emellertid överklagas, dock
endast i form av kommunal laglighetsprövning.
EG:s regelverk avser att åstadkomma en öppen och konkurrensutsatt
upphandlingsmarknad för alla betydande sektorer inom upphandlingen.
Såväl varor, byggentreprenader som tjänster omfattas. Dessutom finns
upphandlingsdirektiv avseende försöijning med vatten, energi, transporter
och telekommunikation (de s.k. försörjningssektorerna), områden som
traditionellt hittills legat i offentlig regi. Dessa direktiv, som alltså avser
upphandlingsförfarandena, kallas för procedurdirektiv.
Regelverket är uppbyggt med utgångspunkt i Romfördraget och följer
dess regler.
Det finns viktiga undantag. Upphandling av försvarsprodukter som
täcks av artikel 223 (l)(b) i Romfördraget undantas. Vidare undantas,
under vissa förutsättningar, upphandling som sker enligt vissa inter-
nationella avtal eller som är underkastad särskild sekretess med hänsyn
till nationell säkerhet m.m.
Den gemensamma nämnaren för EG:s regelverk är den öppna mark-
naden. Till det hör att ingen upphandling får göras på ett sådant sätt att
leverantörer särbehandlas. Grunden för all upphandling skall vara att den
sker affärsmässigt och i konkurrens. Affärsmässigheten uttrycks genom
kravet på att grunden för antagande av ett anbud skall vara att anbudet
avser det lägsta priset. Avsteg får dock göras från denna princip, så
länge avstegen inte görs i särbehandlande syfte och avser avsteg till
förmån för det ekonomiskt mest fördelaktiga priset med hänsyn till
driftkostnader m.m.
Öppenheten åstadkoms genom tämligen omfattande krav på att
upphandlingar publiceras på ett sådant sätt att kännedom om deras
existens sprids på ett tillförlitligt sätt inom gemenskapen. Vidare krävs
inte endast att just aktuella upphandlingar publiceras, utan också att upp-
handlande myndigheter tillkännager även planerade upphandlingar. Likaså
krävs normalt att resultatet av en annonserad upphandling publiceras.
Konkurrensen uppnås genom krav på att upphandlande myndighet inte
får godtyckligt förkasta anbud. Myndigheten måste kunna motivera såväl
varför ett avtal slöts i ett fall, som varför övriga anbud förkastades.
Principen om icke-diskriminering spelar roll i detta sammanhang. En dis-
kriminerande upphandling innebär ju att affärsmässigheten sätts åt sidan
till förmån för i sammanhanget ovidkommande hänsyn.
Som en ytterligare komponent i konstruktionen av en verkligt öppen
och konkurrensutsatt marknad har EG skapat regler för hur kontrollen
och insynen i upphandlingsförfarandena skall gå till. Reglerna syftar dels
till att ge övervakningsorganen tillgång till nödvändiga uppgifter för att
de skall kunna fullgöra sin uppgift dels att ge den enskilde en reell
36
möjlighet att söka sin rätt för det fall att han menar sig ha blivit oriktigt
behandlad. Denna kontrollmakt utövas såväl av nationella myndigheter
som av övemationella organ. Systemet regleras i s.k. rättsmedelsdirektiv.
Vidare skall här nämnas att EES-avtalets regelverk avser förfarandena
under upphandlingen. Civilrättsliga frågor som kan uppkomma sedan ett
avtal träffats regleras inte av upphandlingsbestämmelsema.
Slutligen bör framhållas att EG:s regler inte täcker all upphandling.
Regelverket omfattar enbart den ekonomiskt mest betydelsefulla
upphandlingen och avser att göra den konkurrensutsatt och öppen.
Regelverket innehåller därför s.k. tröskelvärden som innebär att de olika
direktiven är tillämpliga endast på upphandling som uppgår till eller
överskrider dessa tröskelvärden. Värdegränserna är olika i de olika
direktiven och är avvägda med sikte på de upphandlingar som kan anses
viktiga i ett internationellt perspektiv.
Tekniken innebär sålunda att upphandling under dessa tröskelvärden får
ske enligt de nationella regler som vaije land finner för gott att tillämpa
inom sina gränser.
Tröskelvärdena anges i den europeiska enhetsvalutan ecu (European
Currency Unit).
Det kan konstateras att den grundläggande uppfattningen om hur en
upphandling skall göras inte skiljer sig mellan Sverige och EG. Sålunda
gäller enligt båda regelverken att upphandling skall ske affärsmässigt, i
konkurrens och på ett icke-diskriminerande sätt. Skillnaderna mellan
Sverige och EG ligger snarare i sättet att uppnå dessa mål. Upphand-
lingsförordningen och det kommunala upphandlingsreglementet gäller
respektive tillämpas för statliga myndigheter, kommuner och landsting.
De svenska reglerna omfattar inte den bolagiserade offentliga verksam-
heten. Inom EG gäller däremot en utvidgad krets av s.k. upphandlande
enheter. EG:s regler gäller för inte endast myndigheter och kommuner,
utan även för de statliga och kommunala bolag som utför uppgifter i det
allmännas intresse. EG har vidare sett det som angeläget att företag som
bedriver verksamhet på grund av särskilda tillstånd från en behörig
myndighet (t.ex. vissa koncessioner) bör omfattas, eftersom de på grund
av tillståndet får anses ha anknytning till den offentliga verksamheten.
Därav följer att även helt privata företag kan komma att betraktas som
upphandlande enheter. Vidare ser EG det som angeläget att upphandling
skall göras på ett sådant sätt att alla leverantörer inom de tolv med-
lemsländerna skall ha lika chans att kunna lämna anbud. En upphand-
lande enhet är därför ålagd att publicera sina upphandlingar i den
gemensamma europeiska officiella tidningen. Annonserna om upp-
handling skall se ut på ett visst vis, varför även den delen av
annonseringsverksamheten är reglerad. Vidare bör det finnas en garanti
för att upphandlingen procedurmässigt går till på samma sätt oavsett i
vilket land upphandlingen görs. Sålunda gäller enligt procedurdirektiven
att endast vissa i direktiven angivna upphandlingsförfaranden får
Prop. 1992/93:88
37
användas. Förmodligen i avsikt att inte lämna för stort utrymme för en Prop. 1992/93:88
olikformig tillämpning mellan medlemsländerna är utrymmet för val av
upphandlingsförfarande angivet på ett mycket detaljerat sätt. De olika
förfarandena som anbefalls skiljer sig i vissa delar från de som hittills
tillämpats i Sverige.
En väsentlig skillnad ligger också i att regelverket föreskriver en
annonsering, vilket medför ett krav på att annonserna från Sverige skall
skrivas på något av de officiella EG-språken.
Vidare bör nämnas att rättsmedelsdirektiven leder till att det även i
Sverige måste öppnas möjlighet för överprövning och eventuellt
skadestånd vid felaktiga upphandlingar.
Den inom Finansdepartementet tillsatta arbetsgruppen har bestått av
företrädare för Utrikes-, Finans-, Närings-, och Civildepartementen,
Riksrevisionsverket, Kommerskollegium, Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet.
Arbetsgruppens uppdrag har varit att lämna förslag till hur den svenska
offentliga upphandlingen bör regleras för att motsvara de regler som
kommer att gälla inom EES. Uppdraget innebar att gruppen skulle föreslå
en metod för införlivande i svensk rätt av vad som gäller på området
inom EG och vars motsvarighet enligt EES-avtalet skall tillämpas i
Sverige.
Den naturliga utgångspunkten för arbetet har därför varit de direktiv
och de direktivändringar som beslutats för upphandling av varor,
byggentreprenader och för upphandling inom de s.k. försöijningssek-
torema (vatten, energi, transport och telekommunikation). Arbetsgruppen
har vidare beaktat det förslag till direktiv för tjänsteupphandling som
sedermera ledde till direktivbeslut i form av det nämnda tjänsteupphand-
lingsdirektivet (92/50/EEG).
De direktiv som i första hand har legat till grund för arbetsgruppens
förslag är de direktiv som förtecknas i EES-avtalets bilaga XVI (prop.
1991/92:170 bil. 14 s. 605 ff).
Arbetsgruppen har arbetat med utgångspunkt i de direktiv som nyss
angetts. Det är fråga om ett flertal direktiv och ett flertal ändringar av
direktiven. Arbetsgruppens förslag innebär att de olika direktivens regler
sammanförs i en författning. Förslaget innebär därmed ett redaktionellt
avsteg från den ordning som för närvarande tillämpas inom EG. För egen
del ställer jag mig bakom arbetsgruppens förslag till författningsutform-
ning, eftersom det innebär en mera pedagogisk presentation av regel-
systemet och därmed en mindre svårtillgänglig regelmängd. EES-avtalets
regler, som grundar sig på EG-regler, bör få en så nära motsvarighet i
svensk rätt som möjligt. I annat fall finns det enligt min mening en risk
för att den svenska upphandlingen skulle ske efter i viss mening
annorlunda och kanske t.o.m. hårdare regler än som gäller i de övriga
avtalsländerna.
38
Det nu sagda för även med sig att behovet av den internationella
bevakning som alltid görs ytterligare accentueras i den nya situation som
EES-avtalet innebär. Som jag nu angett utgör ett internationellt regelverk
grunden för det svenska regelverket. Av detta skäl är det angeläget att
förändringar i det grundläggande regelverket och internationella
tolkningar av detta regelverk får genomslag i det svenska regelverket så
snart det låter sig göras. I denna del har den nämnd jag kommer att
föreslå ett särskilt ansvar.
Som jag tidigare nämnde tar EG:s regelverk sikte på att utsätta endast
den större upphandlingen för konkurrens m.m. och därmed skapa
förutsättningar för en mellan-nationell upphandling. Vad som är större
upphandling avgörs av s.k. tröskelvärden, dvs. vissa värden uttryckta i
ecu, som utgör förutsättningen för att det "internationella" regelverket
skall tillämpas. Arbetsgruppens förslag omfattar dock inte endast den del
av upphandlingen som värdemässigt ligger över tröskelvärdena. För
upphandling under dessa värden innebär arbetsgruppens förslag att endast
vissa bestämmelser i förfettningsförslaget skall tillämpas. Jag delar den
bedömningen och återkommer senare även till den frågan.
Prop. 1992/93:88
Mitt förslag: EES-avtalets regelverk transformeras till svensk rätt
genom en lag, som skall gälla for offentlig upphandling som görs
av statliga och kommunala organ, av vissa statliga och kom-
munala bolag och andra associationer liksom av vissa företag som
bedriver verksamhet med stöd av särskilt tillstånd från en behörig
myndighet.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget i
stort. En hel del remissinstanser framför dock invändningar beträffande
lagens definition av vad som är upphandlande enhet. Några remiss-
instanser har vidare efterlyst s.k. enhetslistor som innehåller en för-
teckning av de företag och enheter som skall tillämpa lagens bestäm-
melser.
Skälen för mitt förslag: EES-rättsaktema innehåller regler för hela
den offentlighetsanknutna upphandlingsmarknaden, dvs. inte endast för
statliga myndigheter utan även hela den kommunala verksamheten och i
vissa delar även verksamhet som kan bedrivas av privata företag. Redan
av detta skäl bör reglerna till övervägande del ges lagform. Därutöver
tillkommer den fördel som det innebär att i en författning hålla samman
bestämmelserna om upphandling.
39
Lagrådet har påpekat att den valda lagstiftningstekniken avviker från Prop. 1992/93:88
normal svensk lagstiftningsteknik med hänsyn till lagens omfattning och
detalj eringsnivå. Som Lagrådet emellertid också anfört synes det inte
vara en bättre metod att använda en ramlag som grund för förordningar,
instruktioner el.dyl. Direktiven berör områden där någon delegering av
normgivningsmakten inte kan göras mer än i en begränsad utsträckning.
Huvuddelen av direktivens regler måste därför, även om de är mycket
detaljerade, stå i lag.
Vad gäller enhetsomfättningen vill jag anföra att jag i princip delar den
remisskritik som avser utformningen av arbetsgruppens definition av
vilka enheter som skall tillämpa lagen. Jag återkommer till den frågan
i författningskommentarerna. Redan nu vill jag dock säga att det inte är
lämpligt att frångå EG:s direktiv i alltför hög grad just i detta centrala
hänseende. Syftet bakom direktivens noggranna angivelse av de rekvisit
som skall vara uppfyllda för att en viss enhet skall tillämpa direktiven är
att ringa in den krets som på ett eller annat sätt har ett offentligrättsligt
drag, antingen på grund av ägande eller på grund av sin speciella
verksamhet.
Avgränsningen av den krets upphandlande organ som lagen skall
tillämpas på ger upphov till svårigheter vad gäller andra enheter än
myndigheter och affärsverk. Alla statliga och kommunala bolag bör enligt
grundtexterna inte omfattas utan endast de som bedriver verksamhet i det
allmännas intresse. Av detta följer att de bolag m.m. som främst avses
är de bolag vars verksamhet i och för sig lika gärna hade kunnat bedrivas
i myndighetens eller affärsverkets form. Genom den ytterligare kvalifi-
kationen att dessa enheter inte heller får ha industriell eller kommersiell
karaktär undantas just sådana offentligägda bolag som framförallt staten
kan inneha av helt affärsmässiga skäl, eller privata företag som på grund
av en ekonomisk eller annan krissituation under en endast begränsad tid
övertagits av staten och där avsikten är att bolaget skall återgå till den
privata sektorn.
Detta resonemang stöder jag på den omständigheten att syftet med
direktiven är att åstadkomma att den offentliga sektorns upphandling
utsätts för marknadens villkor och alltså kan ske på ett affärsmässigt sätt.
Om däremot företagen i fråga är utsatta för konkurrens och bedriver sin
verksamhet på helt affärsmässiga villkor föreligger i en mening redan
förutsättningar för en affärsmässig upphandling. I en sådan situation finns
det inte någon särskild anledning att via regler föreskriva hur upphand-
lingen skall gå till.
Motsvarande resonemang kan föras vad gäller företag som bedriver
verksamhet som förutsätter vissa myndighetstillstånd. Ett tillståndskrav
brukar föra med sig att företaget i fråga har en särställning på sin
marknad och därför teoretiskt sett kan sägas vara i den ställningen att
verksamheten inte behöver vara helt affärsmässig. Låt vara att många
företag av denna kategori rent faktiskt upphandlar affärsmässigt. Om
däremot det tillstånd det är fråga om ges till alla som söker tillstånd kan
det sägas att den marknad som företaget arbetar på inte är skyddad i
40
någon reell mening. Direktiven föreskriver också undantag i vissa sådana Prop. 1992/93:88
situationer.
Direktiven förutsätter alltså att den offentlig verksamheten är av den
karaktären att den inte behöver bedrivas i konkurrens på affärsmässiga
villkor, dvs. att den är utrustad med ett offentligt skyddsnät som tillåter
att den inte bedrivs på ett affärsmässigt sätt. Om däremot företaget i
fråga kan upphöra, läggas ned eller på annat sätt försvinna från
marknaden om det uppvisar dåligt resultat existerar inte ett sådant
skyddsnät och då finns det inte heller någon anledning att via ett
regelsystem tvinga ut dem i en konkurrensutsatt situation som de redan
befinner sig i.
Vad jag nu i korthet anfört innebär att det förhållandet att det allmänna
äger företaget inte ensamt spelar någon avgörande roll. Man får väga in
i bedömningen även den verksamhet som företaget i fråga bedriver. Om
det offentliga ägandet inte medför att företaget har en inriktning eller en
verksamhet som innebär att företaget tillhör någon i viss mening skyddad
del av förvärvsverksamheten skall det inte tillämpa lagen.
På samma sätt som inom EG kan det finnas skäl att ge ut s.k. enhets-
listor, dvs. listor som förtecknar de myndigheter, företag m.m. som
omfattas av lagen om offentlig upphandling och som alltså skall följa
lagens bestämmelser. För att sådana listor verkligen skall kunna fullgöra
någon praktisk funktion bör de vara så omfettande och aktuella att de vid
varje tillfälle utgör en fullständig bild av hur de inom landet existerande
företagen skall bedömas i förhållande till lagen om offentlig upphandling.
Det torde emellertid inte vara möjligt att någonsin uppnå en sådan
kvalitet på listorna att man med stöd av dessa skulle kunna undvara en
definitionsbestämmelse i lagen. Det bör alltså inte komma i fråga att
listorna får karaktär av normgivning. De listor som kan övervägas bör
lämpligen vara av endast exemplifierande karaktär. Sådana listor bör vid
behov kunna ges sedan det nya systemet tillämpats en tid. Enligt min
mening bör listorna kunna ges ut av den nya Nämnden för offentlig
upphandling som jag senare kommer att föreslå inrättad.
Mitt förslag: Lagen om offentlig upphandling skall gälla för
upphandling såväl över som under tröskelvärdena. För upphand-
ling under tröskelvärdena skall endast vissa regler i lagen vara
tillämpliga.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker att
lagen görs tillämplig även för upphandling under tröskelvärdena, men att
i så fall reglerna för sådan upphandling inskränks till ett minimum.
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, RRV, Byggentreprenörerna
m.fl. remissinstanser tillstyrker sålunda att upphandlingslagens regler
41
tillämpas över hela fältet. En övervägande del av de remissinstanser som Prop. 1992/93:88
yttrat sig i ämnet anser att 1 kap. 4 § i arbetsgruppens lagförslag bör
göras generellt tillämplig.
Skälen för mitt förslag: Den upphandling som understiger de tröskel-
värden som anges i lagen är totalt sett en mycket viktig del av upphand-
lingen, även om vaije enskild upphandling inte uppgår till ett betydande
belopp. Med hänsyn härtill och till att det ligger ett betydande egenvärde
i förhållandet att all upphandling hanteras i en och samma författning bör
lagen omfatta all upphandling, oavsett värde.
Gällande regelverk omfattar all offentlig upphandling oavsett dess
beloppsmässiga värde. Det finns emellertid inte någon anledning att
detalj reglera den mindre upphandlingen i samma utsträckning som nu
kommer att gälla på grund av EES-avtalet för den större upphandlingen.
Det bör vara en tillräcklig reglering att endast vissa angivna bestäm-
melser skall gälla för upphandling under tröskelvärdena. Denna lösning
innebär inte någon annan ändring av vad som gäller under tröskelvärdena
i dag än att den upphandlingen kan bli föremål för domstolsprövning. Jag
återkommer senare till frågan om överprövning m.m.
De rutiner som i dag tillämpas med stöd av nämnda förordning och
reglementen kommer i allt väsentligt att kunna tillämpas även i fort-
sättningen. Vidare kommer lagens bestämmelser inte att hindra att för-
farandena under tröskelvärdena, antingen de bygger på föreskrifter,
rekommendationer eller allmänna råd utvecklas och blir föremål för
förändringar när behov därtill uppkommer så länge föreskrifterna m.m.
ger uttryck för hur huvudregeln i 1 kap. 4 § bör iakttas för den mindre
upphandlingen. I sista hand blir det också en fråga för domstolspraxis att
ange gränserna för bestämmelsens tillämpning.
Vad gäller kretsen av upphandlande enheter under tröskelvärdena har
arbetsgruppen ansett att man bör bibehålla den mindre krets som i dag
omfattas av upphandlingsreglema. Det har inte legat i arbetsgruppens
uppdrag att föreslå en utvidgning av kretsen i denna del. Frågan har
därför inte beretts i detta lagstiftningsärende. Jag anser dock att det vore
rimligt att kretsen av upphandlande enheter i framtiden är densamma
såväl över som under tröskelvärdena. Frågan behöver ytterligare utredas
och beredas. Jag lägger därför nu inte fram något förslag i den delen.
Mitt förslag: En Nämnd för offentlig upphandling skall inrättas.
Nämnden skall knytas administrativt till Riksrevisionsverket. Den
hittillsvarande Delegationen för offentlig upphandling skall upp-
höra.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker att det skall finnas ett särskilt organ för utgivandet av
tillämpningsföreskrifter m.m. Några remissinstanser, särskilt från den Prop. 1992/93:88
kommunala sidan, anser dock att den föreslagna nämnden inte bör ägna
sig åt styrning av upphandlingen under tröskelvärdena, eftersom man
anser att den frågan primärt är en fråga för vaije enskild kommun. Man
menar att det finns risk för att en generell föreskri ftsrätt innebär att den
kommunala självstyrelsen inskränks.
Från leverantörshåll har önskemål framförts om representation i
nämnden.
Skälen för mitt förslag: Arbetsgruppen har i båda sina promemorior
diskuterat frågan om tillsyn av området och behovet av föreskrifter. I den
första promemorian föreslog arbetsgruppen att en ny myndighet borde
inrättas, men man diskuterade inte i detalj vad dess verksamhet skulle
bestå i. Förslaget tillstyrktes av de flesta remissinstanserna. I den
följande promemorian togs frågan upp på nytt och nu preciserades
diskussionen något i den meningen att gruppen nu föreslog att den nya
myndigheten skulle knytas till Riksrevisionsverket som kanslimyndighet.
I denna del gör jag följande bedömning. Vi står nu inför en omlägg-
ning av det hittillsvarande upphandlingssystemet. Omläggningen innebär
att regelmängden utökas mycket markant. Reglerna är under kontinuerlig
utveckling och förändring. Det kommer att åligga en större krets av
upphandlare än hittills att tillämpa nya regler. Behovet av stöd och hjälp
särskilt i inledningsskedet av omläggningen kan bedömas bli mycket
stort. Behovet av en särskild myndighet för bevakning av upphand-
lingsområdet och för tillsyn av att upphandlingslagens regler följs och
kan följas är därför mycket stort. En ny myndighet, en nämnd, bör alltså
inrättas. Som jag inledningsvis anförde bör denna dessutom ha ett särskilt
ansvar för bevakning av hur motsvarande regler tillämpas i de övriga
länderna inom EES.
I lagrådsremissen övervägdes frågan om nämndens föreskriftsrätt.
Lagrådet har inte direkt berört frågan om nämnden i sitt yttrande men
har påpekat att området gäller sådan normgivning att det inte kan bli
aktuellt med någon normgivningsmakt utöver den som grundas på sub-
delegation enligt 8 kap. 13 § regeringsformen. Jag delar Lagrådets
uppfattning. Nämnden bör ge ut allmänna råd och rekommendationer.
Av remissutfallet att döma kommer nämnden dessutom att ha en mycket
viktig stödfunktion genom att sprida information eller ge ut allmänna råd
och genom att med exempel och kommentarer visa hur vissa särskilda
situationer kan hanteras.
Från några håll har önskemål framställts om att nämnden bör ha
initiativrätt gentemot felande part i domstol. Jag anser att så inte bör vara
fallet. Ett skäl för min ståndpunkt är att det förslag jag senare lägger
fram om överprövning m.m. kommer att ge leverantörerna möjligheten
att i sista hand föra sin sak inför domstol. Vetskapen om denna möjlighet
bör kunna påverka upphandlama att bemöda sig om ett korrekt agerande.
Skulle det emellertid senare visa sig att det uppkommer ett behov av att
någon annan än de inblandade partema i en upphandling skall ha
möjlighet att gripa in medan upphandlingen pågår, antingen via domstol
eller på annat sätt, får den frågan aktualiseras i ett senare sammanhang.
43
Jag delar arbetsgruppens bedömning att det inte är möjligt att med Prop. 1992/93:88
större precision nu ange vari nämndens uppgifter skall bestä, utöver vad
jag anfört. Jag anser att det inte heller är lämpligt att så sker, eftersom
det är angeläget att nämnden har möjlighet att inom en flexibel organi-
sation själv utforma formerna för sin verksamhet.
Nämnden bör bestå av bl.a. sakkunniga från såväl statlig som
kommunal sida. Det fmns heller inget hinder för att nämnden utnyttjar
möjligheten att tillfälligt adjungera ledamöter om behov därtill finns.
Utvecklingen inom området går just nu mycket snabbt, varför det även
vad gäller sammansättningen måste finnas en flexibilitet i organisationen.
Som framgått av vad jag tidigare anfört råder det i dag i huvudsak
parallellitet mellan den statliga och kommunala upphandlingen. Det är
angeläget att de olika sidorna av den offentliga upphandlingen utvecklas
på ett likartat sätt. Dock bör man vara lyhörd för behovet av skillnader
dem emellan om detta behov kan hänföras till förhållanden som är
speciella för vissa kategoriers upphandling. Emellertid ser jag det som
mycket olyckligt om det skulle utvecklas en upphandlingsrutin på ett visst
område som skulle radikalt avvika från vad som gäller inom upphand-
lingen i övrigt. Det är viktigt att all upphandling så långt som det är
möjligt sker efter enhetliga rutiner. Eftersom lagen är tillämplig oavsett
upphandlingens värde och alltså har generell tillämpning är det av även
det skälet angeläget att rutinerna så långt möjligt överensstämmer.
Upphandlingsreglementet, som är en frivillig ordning, överensstämmer
i allt väsentligt med upphandlingsförordningen. Detta förhållande har
numera rått i många år. Jag har svårt att tro att utvecklingen nu plötsligt
skulle peka åt olika håll för de olika upphandlingsområdena. Eftersom
endast vissa huvudregler anges för upphandling under tröskelvärdena
uppkommer ett stort behov av att utvecklingen av den upphandlingen
bevakas.
Nämnden bör vara en självständig myndighet. Den bör dock admini-
strativt inordnas i RRV. Den lösningen innebär för det första att
nämnden kan dra nytta av de erfarenheter RRV vunnit av sin hittills-
varande verksamhet som tillsynsmyndighet inom det statliga upphand-
lingsområdet. För det andra innebär den lösningen att nämnden får nära
tillgång till och möjlighet att utnyttja den större myndighetens organi-
sation, såväl vad avser utnyttjande av vissa speciella expertfunktioner,
som vad gäller det mera administrativa biståndet vad avser bokföring,
löneadministration m.m. Anknytningen till RRV innebär inte att verket
får någon bestämmanderätt över nämndens ställningstaganden.
Nämnden bör vidare i en författning ges rätt att få ta del av handlingar
som berör dess verksamhetsområde, närmare bestämt handlingar hos de
enheter vars upphandling man har till uppgift att utöva tillsyn över.
Eftersom tillsynsområdet i det nya systemet kommer att spänna över
upphandling som görs inte endast av statliga myndigheter utan även av
kommunala och i vissa fall privata enheter måste de regler jag nu
diskuterar ha lagform.
Den tillsyn det här är fråga om avser endast tillsynen av enheternas
upphandling. Det finns därför inget behov av att nämnden skall få
44
tillgång till samtliga böcker och andra affärshandlingar. Frågan om Prop. 1992/93:88
författningsregleringen får jag återkomma till i ett senare sammanhang.
Mitt förslag: Överprövning av upphandlingsbeslut skall göras av
allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätten i första instans. Frågor
om skadestånd skall prövas av allmän domstol. Skadestånd skall
kunna tillerkännas avseende hela den lidna skadan. Talan om
skadestånd skall väckas senast inom ett år efter det att beslut om
leverantör fattats.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Vad gäller fördelning av uppgifterna mellan
förvaltningsdomstol och allmän domstol är remissutfallet splittrat. En del
remissinstanser anser att det mest rationella vore att alla domstols-
förfaranden förlädes till en domstol. På grund av att det råder stor
enighet om att skadeståndsfrågor borde hanteras av allmän domstol har
många remissinstanser, bl.a. Kommunförbundet och Landstingsförbundet,
ansett att allmän domstol borde anförtros hela överprövningsområdet,
dvs. både själva upphandlingen och skadeståndet. Med hänsyn även till
rationaliseringsvinster har bl.a. Statskontoret och Sveriges industri-
förbund förordat den lösningen.
I sitt remissyttrande över Ds 1992:4 anförde Stockholms universitet
följande: "Överprövning av överklagade upphandlingsbeslut är en naturlig
uppgift för de allmänna förvaltningsdomstolarna. För marknadsdomstolen
vore det en främmande uppgift. Skadeståndsmål bör prövas i allmän
domstol. Denna uppsplittring mellan förvaltningsdomstol och allmän
domstol kan i och för sig diskuteras från lämplighetssynpunkt men
bygger på den grundläggande funktionsfördelningen mellan dessa dom-
stolar och kan inte gärna ändras i detta sammanhang." Motsvarande
synpunkter avseende rollfördelningen framfördes av Hovrätten över Skåne
och Blekinge och av Kammarrätten i Jönköping.
Beträffande förslaget till skadeståndsregler har de flesta remiss-
instanserna tillstyrkt att möjlighet till skadestånd skall finnas. Remiss-
instanserna från den kommunala sidan har dock motsatt sig att skade-
ståndet skall utgå för hela den lidna skadan, inklusive förlorad han-
delsvinst, det s.k. positiva kontraktsintresset. Dessa remissinstanser har
vidare motsatt sig att skadeståndsreglerna skall avse även upphandling
under tröskelvärdena. Starkast kritik har riktats mot förslaget att tiden för
väckande av talan skall vara ett år efter det att beslut om leverantör
fattats.
Arbetsgruppens förslag i den första promemorian innebar en begräns-
ning av skadeståndet till endast det negativa kontraktsintresset. Stock-
holms universitet ifrågasatte den begränsning som gjorts. Universitetet
ansåg att fullt skadestånd borde vara möjligt och dessutom att en sådan
45
regel stod i bättre överensstämmelse med direktivtexten. Universitetet Prop. 1992/93:88
påpekade vidare att det är möjligt att erhålla fullt skadestånd i flera EG-
länder. Några rättsfall från EG-domstolen finns inte, där domstolen
uttalat att sådant skadestånd skulle vara en del av direktivets be-
stämmelser. Universitetet påpekade dock att regler om fullt skadestånd
är en del av ett effektivt överprövningssystem och anmärkte vidare att
"skadeståndsreglerna [torde] främja ett från allmän synpunkt önskvärt
uppträdande från upphandlande organs sida. Vidare torde i praktiken
svårigheterna för förbigångna företag att visa kausalitet mellan begångna
fel och det faktum att vederbörande lidit skada genom att inte erhålla
kontraktet leda till en stark begränsning av de situationer där ersättning
för det positiva kontraktsintresset kommer ifråga."
Skälen för mitt förslag: EES-avtalets krav på möjlighet till överpröv-
ning av beslut om upphandling innebär att svenska domstolar ställs inför
en ny typ av mål. För närvarande förekommer domstolsprövning rörande
upphandlingsfrågor endast med stöd av kommunallagen och kyrkolagen.
Den typ av överprövning det nu blir fråga om är inte av den karaktär
som görs i den kommunala laglighetsprövningen, som är en ren laglig-
hetsprövning inskränkt dessutom av att klaganden har rätt att hävda
endast vissa särskilt angivna grunder för sin talan. Jag inser att man
skulle få vissa rationaliseringsvinster om förfärandet kunde koncentreras
till endast en domstol. Som Stockholms universitet och domstolarna har
anfört i sina remissyttranden innebär en uppdelning mellan allmän
förvaltningsdomstol och allmän domstol ett vidmakthållande av den
tradition som hittills gällt i Sverige och som dessutom bekräftats av
Domstolsutredningen (SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet) och
i en promemoria från Justitiedepartementet (Ds 1992:38 Domstols-
väsendet). Av dessa skäl bör överprövningen av beslut under upphand-
lingen handhas av allmän förvaltningsdomstol och skadeståndsfrågoma
av allmän domstol.
Chefen för Näringsdepartementet tillsatte i augusti i år en arbetsgrupp
för frågor om upphandling i konkurrens vid offentlig verksamhet i egen
regi. Gruppen skall pröva förutsättningarna för och lägga fram förslag till
obligatoriska regler om sådan upphandling. Vidare skall gruppen över-
väga om bestämmelserna bör tas in i lagen om offentlig upphandling.
Därvid får gruppen också överväga frågor om övervakning och tillsyn.
Beroende på vilka frågeställningar och bestämmelser som aktualiseras
under beredningen av arbetsgruppens överväganden och förslag kan
ytterligare överväganden behöva göras i denna del.
Enligt rättsmedelsdirektiven skall skadeståndsregler finnas. Vad gäller
avvägningen mellan det negativa och det positiva kontraktsintresset delar
jag arbetsgruppens bedömning av de skäl som Stockholms universitet
framfört i sitt remissyttrande. Dessutom är det av värde ur effektivitets-
synvinkel att möjligheten till fullt skadestånd finns för den lidna skadan.
En annan sak är att det måhända inte i så många fall kan komma i fråga
att döma ut ett skadestånd som motsvarar detta kontraktsintresse på
grund av de bevissvårigheter som universitetet tar upp. För att effek-
tivisera upphandlingen och av skälen för det förslag jag lägger fram om
46
slopande av den kommunala laglighetsprövningen (avsnitt 2.5) oberoende
av upphandlingens värde bör skadeståndsmöjlighet finnas även för
upphandling under tröskelvärdena.
Vad gäller tiden för väckande av talan gäller inte några särskilda regler
enligt rättsmedelsdirektiven. Det är alltså en fråga för vaije enskilt land
att självt avgöra vilken tid som bör väljas. Mitt förslag om en tidsfrist på
ett år innebär i förhållande till de allmänna reglerna på området i Sverige
en mycket markant förkortning. Arbetsgruppens motsvarande förslag har
dock utsatts för stark remisskritik med hänsyn till den osäkerhet som
denna långa tid skulle innebära för de upphandlande enheterna som
därmed inte skulle kunna avsluta sina upphandlingar innan fristen gått ut.
Mitt förslag utgår från en avvägning mellan den olägenheten och önske-
målet att skadeståndsreglerna är effektiva.
I lagförslagets överprövningskapitel införs också två förfaranden,
avsedda enbart för upphandling inom försörjningssektorerna, nämligen
granskning och medling. Det förstnämnda förfärandet är en frivillig
ordning som innebär att en oberoende granskningsman på begäran av en
upphandlande enhet kan ges i uppdrag att bedöma om enhetens upphand-
lingsrutiner överensstämmer med reglerna i lagen. Det sistnämnda
innebär ett formaliserat medlingsförfarande i de fäll en leverantör anser
sig missgynnad i en upphandling. De två förfärandenas närmare utform-
ning är av sådan detalj karaktär att de bäst kommenteras i samband med
att jag kommenterar förfättningsförslaget.
Mitt förslag föranleder också en ändring av 14 § lagen (1972:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar.
De rättsmedelsdirektiv som är bakgrunden till mitt förslag innefättar
också ett överstatligt förfärande som inom EFTA inleds av EFTA:s över-
vakningsmyndighet. Det överstatliga förfarandet enligt det första
rättsmedelsdirektivet omfättas av EES-avtalet och införlivas i svensk rätt
genom stadgandet i 3 § EES-lagen, som hänvisar bl.a. till protokoll 2 till
övervakningsavtalet (prop. 1991/92:170, del 1, s.232 och 325). Det
andra rättsmedelsdirektivet (92/13/EEG) avser upphandling inom försöij-
ningssektorema och har beslutats vid en tidpunkt som inneburit att
införlivande ännu inte föreslagits i den nämnda EES-lagen. Det avviker
vad gäller den överstatliga prövningen inte väsentligt från det första
rättsmedelsdirektivet. Dess regler vad gäller den nationella över-
prövningen omfättas emellertid av mitt förslag till överprövning, medling
och granskning, varför dess införlivande på nationell nivå sker redan nu.
Anledningen är att jag anser att det vore olyckligt om ett ikraftträdande
av regler om upphandling inom försöijningssektorema inte samtidigt
följdes upp av åtminstone nationella överprövningsregler inom sekto-
rerna.
Jag har i dessa delar samrått med chefen för Justitiedepartementet.
Prop. 1992/93:88
47
Prop. 1992/93:88
Mitt förslag: Den kommunala laglighetsprövningen av kom-
munala upphandlingsbeslut avskaffas. Kommunalbesvären av
kyrkokommunala upphandlingsbeslut avskaffas också.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: I det närmaste alla remissinstanser har berört
frågan i sina remissyttranden. Det helt övervägande antalet instanser har
tillstyrkt en ordning där kommunal laglighetsprövning inte längre skall
vara möjlig beträffande upphandlingsbeslut.
Skälen för mitt förslag: Upphandlingsbeslut bör kunna bli föremål för
kontroll i någon form och oavsett upphandlingens värde. Jag är inte
beredd att föreslå att det slutliga upphandlingsbeslutet skall kunna
överprövas. Den som är missnöjd med en avslutad upphandling bör
endast ha möjlighet att begära skadestånd. Den överprövning det nu är
fråga om är överprövning av beslut under upphandlingen, t.ex. om viss
annonsering m.m. Den överprövning jag föreslår innebär en bättre
kontroll av upphandlande enheters upphandlingsrutiner än vad som gäller
i dag. Den krets som skall kunna sätta igång en sådan kontroll är den
krets som närmast berörs, nämligen leverantörerna. I den kommunala
laglighetsprövningen ligger emellertid också en form av medbor-
garkontroll av hur allmänna medel används på det kommunala området.
Den kommunala laglighetsprövningen i den delen förefaller dock inte
vara ett effektivt sätt att åstadkomma en sådan kontroll. Kommunal
laglighetsprövning kan begäras endast av den som är medlem i en
kommun, ett landsting m.m.. Det bättre sättet att uppnå effektiv kontroll
är att skapa möjligheter för leverantörerna, dvs. de som direkt berörs av
ett oriktigt förfarande, att vända sig till domstol oavsett kommun-
tillhörighet.
Vidare är den kommunala laglighetsprövningen begränsad till vissa
kommunala beslut. De upphandlingar som görs i kommunala bolag kan
t.ex. inte bli föremål för kommunal laglighetsprövning. Den överpröv-
ningsordning som jag föreslår kommer emellertid att stå öppen oavsett
om beslutet fattas av en kommun eller ett kommunalt bolag, stiftelse
m.fl. associationer, i vaije fäll vad avser upphandling över tröskel-
värdena. Sett i ett större perspektiv syftar de nya överprövningsreglema
i upphandlingslagen till att uppnå en effektiv medelsanvändning på såväl
det statliga som kommunala området. Den kommunala laglighetspröv-
ningen kan nu bedömas ha spelat ut sin roll som kontrollinstrument. På
grund av det mera heltäckande och mera effektiva system som blir följ-
den av EES-avtalet och det intresse som även utländska leverantörer nu
kommer att visa den svenska upphandlingen finns det fog att förmoda
att upphandlingsmarknaden kommer att kunna fungera bättre än i dag i
detta hänseende även utan den kommunala laglighetsprövningen.
48
Mitt förslag avser även den kyrkokommunala upphandlingen.
Jag har i denna del samrått med chefen för Civildepartementet.
Mitt förslag: Över tröskelvärdena skall något av de tre förfa-
randena öppen, selektiv eller förhandlad upphandling användas.
För upphandling under tröskelvärdena skall de förfaranden använ-
das som bedöms överensstämma med huvudregeln i 1 kap. 4 §
lagen om offentlig upphandling.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt, med den skill-
naden att arbetsgruppen inte närmare berört upphandlingsförfaranden
under tröskelvärdena.
Remissinstanserna: En hel del instanser har riktat kritik mot de i lagen
angivna förutsättningarna för valet av förfarande. En remissinstans har
vidare begärt att det över tröskelvärdena borde finnas en motsvarighet till
d i rek tupphand 1 ingen.
Skälen för mitt förslag: Vad gäller förfarandena över tröskelvärdena
utgör direktiven normen för det förslag som läggs fram. Det vore ett
oriktigt införlivande att gå ifrån direktiven i detta hänseende. Emellertid
innebär de nya förfarandena i sak inte så stora avsteg från vad som
hittills gällt. Formellt sett föreligger dock väsentliga skillnader bl.a.
eftersom valet av förfarande är synnerligen noga reglerat.
Som jag tidigare sagt anser jag att det är av centralt värde att det
internationella regelverket om offentlig upphandling så nära som möjligt
i sak motsvaras i svensk rätt. Arbetsgruppen har konstaterat vissa
otympligheter. I några fäll har den funnit att ett förfärande inom ett
upphandlingsområde inte helt motsvaras av vad som borde vara samma
förfarande inom ett annat område. Direktivreglema utmärks i detta hän-
seende av att det ibland slås fäst en huvudregel, varifrån föreskrivs
omfattande undantag. Denna katalog av undantag är ibland olika mellan
de olika direktiven. I några fäll beror skillnaderna på olikheter mellan
upphandlingsområdena. I andra fäll torde olikheterna helt enkelt bero på
att det har gått en viss tid mellan två direktiv och att det senare direktivet
har en modernare språkdräkt. Någon skillnad i sak har emellertid inte
avsetts. Arbetsgruppen har dock i stort sett följt direktivens bestämmelser
även vad avser uttryckssättet. Även om det inte är möjligt att göra dessa
undantagskataloger fullständigt enhetliga har dock arbetsgruppens lag-
förslag ytterligare omarbetats i detta hänseende.
Öppen upphandling innebär att alla intresserade får lämna anbud.
Selektiv upphandling innebär att upphandlande enhet får vända sig till
vissa utvalda, selekterade, leverantörer och erbjuda dem eller uppmana
dem att om de så önskar lämna in anbud. Den förhandlade upphand-
lingen slutligen innebär att endast vissa utvalda leverantörer tillfrågas och
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 88
Prop. 1992/93:88
49
att deras anbud sedan förhandlas så att den upphandlande enheten når ett Prop. 1992/93:88
avslut.
Det kan synas som om det vore en fördel om förfarandena benämndes
på samma sätt som deras närmaste hittillsvarande motsvarigheter i svensk
rätt. Som jag tidigare anförde är det angeläget att rutinerna såväl över
som under tröskelvärdena i så lämplig grad som möjligt ansluter till
varandra. Det kan dock inte komma i fråga att komplettera förfarandena
över tröskelvärdena med ytterligare något förfarande som inte har en
motsvarighet i direktiven.
Mitt förslag: De tidsfrister för anbudsgivning m.m. som före-
skrivs i EG:s direktiv införs även i lagen om offentlig upp-
handling.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har motsatt sig att tidsfrister
används. Många instanser har emellertid ansett att reglerna därom är
mycket omfattande och krångliga och har anfört att dessa regler kan leda
till en onödig byråkratisering och fördröjning av upphandlingarna.
Skälen för mitt förslag: Inom EG arbetar man med tidsfrister som
reglerar t.ex. hur länge man måste hålla ett förfärande öppet for anbud,
hur snabbt man måste besvara förfrågningar, hur snabbt man måste
annonsera avslutade upphandlingar m.m. Reglerna hänger samman med
att det är fråga om ett internationellt regelverk. Därigenom måste det
tillskapas en garanti för att även de geografiskt mer avlägsna intressent-
erna skall ha en rimlig chans att hinna reagera på en annons om
upphandling. Det vore annars i och för sig möjligt att åstadkomma en
indirekt diskriminering. Om nämligen det vore tillåtet att föreskriva så
korta frister att det i praktiken endast är intressenter inom närområdet
som har en praktisk möjlighet att reagera har man därigenom en
möjlighet att styra urvalet av leverantörer. Systemet har alltså ett viktigt
syfte. Dock går det inte att komma ifrån att denna nyhet i förhållande till
dagens ordning kommer att innebära att vissa upphandlingar i fortsätt-
ningen kommer att ta längre tid än vad man hittills varit van vid. Vad
nyheten praktiskt sett innebär i övrigt är att det kommer att bli nödvän-
digt för upphandlande enheter att ta med den omständigheten i beräk-
ningen när man planerar upphandlingar. Emellertid finns det i det
internationella regelverket en möjlighet till ett påskyndat förfarande i
vissa fall. Även dessa regler bör givetvis införas i lagen om offentlig
upphandling.
Vad gäller farhågorna för ökad byråkrati kan man inte bortse från att
större upphandlingar i framtiden kommer att omgärdas av ett mer
detaljerat regelverk. Byråkratin kommer därmed av nödvändighet att öka.
Det kommer rimligen att vara oundvikligt att misstag begås i inled-
50
ningsskedet. Man bör emellertid ha i minnet att sådana olämpor har sina
motsvarigheter på övriga håll inom EES. De kan därför inte ses som
effektivitetsdämpande i förhållande till utländska konkurrenter.
Med anledning av remissynpunkterna på att reglerna om just tidsfris-
terna är krångliga vill jag anföra att mitt intryck av direktiven är en
betydande komplexitet. Den blir inte mindre av att olika uttryck används
i olika direktiv. Så t.ex. beräknas vissa tidsfrister i några direktiv med
utgångspunkt i kalenderdagar, andra med utgångspunkt i arbetsdagar och
slutligen några med utgångspunkt i veckor eller månader. Praktiskt sett
är det fråga om samma tidsfrister i alla direktiv, men de uttrycks på olika
sätt. Arbetsgruppen har i dessa hänseenden följt direktivens uttryckssätt,
men också i några fall anmärkt när så har skett. Jag anser att tidsfristerna
så långt möjligt skall uttryckas på samma sätt genom hela lagen. Jag
återkommer till den frågan i författningskommentaren.
Slutligen vad gäller tidsfrister kan jag nämna att beträffande den
offentliga upphandlingen innebär EES-avtalet också ett åtagande att ta
hänsyn till rådets förordning (EEG) nr 1182/71 om regler för bestämning
av perioder, datum och frister. Den förordningen innehåller inte några
regler som i sak avviker från gällande lag om beräkning av lagstadgad
tid.
Prop. 1992/93:88
Mitt förslag: Det lägsta anbudet skall antas. Upphandlande enhet
har emellertid möjlighet att välja ett dyrare anbud förutsatt att det
kan anses vara det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till
samtliga omständigheter såsom pris, driftkostnader, funktion,
miljöpåverkan m.m.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat denna fråga
tillstyrker förslaget. Många av dem anser dock att arbetsgruppens förslag
alltför starkt koncentreras kring prisfrågor och inte ger tillräckligt
utrymme för beaktande av även andra omständigheter.
Skälen för mitt förslag: Frågan om vilket anbud som skall antas är
mycket central i förhållande till syftet att uppnå en icke-diskriminerande
upphandling över gränserna. Mitt förslag grundas på direktivtext. Likväl
är direktiven inte entydiga. I t.ex. byggentreprenaddirektivet anges
lägstapris-bedömningen som första prövningsgrund. I direktivet för
försörjningssektorerna anges emellertid kvalitetsprövningen först av
prövningsgrundema. Det finns enligt min mening inte någon anledning
att de svenska reglerna i detta hänseende måste vara fullständigt
direktivtrogna. Det måste bedömas tillräckligt att de två reglerna anges
och att man håller i minnet att den alternativa regeln skall komma till
klart uttryck även i annonsen om upphandlingen. A andra sidan håller jag
inte helt med de remissinstanser som betonar den ekonomiska innebörden
51
av ett anbud och den betydelse som prövningsreglema därvid har. Prop. 1992/93:88
Visserligen utgörs huvudregeln av en tämligen grov bedömningsgrund,
nämligen det billigaste anbudet. Denna nackdel torde dock neutraliseras
av att en altemativregel finns som ger utrymme för att även andra
omständigheter vägs in i bedömningen. Det torde för övrigt bli den
vanligaste situationen, i vaije fåll vad gäller alla de upphandlingar där
upphandlande enhet anser att kvaliteten är en lika viktig omständighet
som priset. Det är sålunda tillåtet att väga in t.ex. livstidskostnader,
servicegrad, miljöhänsyn m.m. Emellertid måste det anges i annonsen om
upphandling ifall man använder sig av den alternativa prövningsgrunden.
I annonsen skall då också anges vilka kringomständigheter man anser
skall spela särskild roll för prövningen. Dessa omständigheter skall
dessutom, om det är möjligt, rangordnas i förhållande till deras relativa
betydelse.
Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att miljöhänsyn vägs in
i all offentlig upphandling. Stat, kommuner m.fl. har nått olika långt i
detta avseende. Stora varuvolymer upphandlas offentligt. En miljö-
medveten offentlig upphandling kan därför få en mycket stor betydelse
för att stimulera till miljöanpassad produktutveckling, såväl för använ-
dandet av varan som då varan tjänat ut. Jag kan här nämna utbytesregeln
i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Regeln innebär att den som
hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och
iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att motverka skada
på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter
undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Det är också
viktigt att varor som tillverkats av återvunnet material behandlas på
samma sätt som varor av annat material.
En upphandlande enhet måste noga ange vilka omständigheter den
avser att beakta i de fäll den väljer att anta det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet. Genom hänvisningen till det "ekonomiskt" mest
fördelaktiga anbudet uppkommer ett behov av att enheten gör klart för
sig redan från bötjan hur olika omständigheter som servicegrad etc. kan
värderas i ekonomiska termer. Det är visserligen inte möjligt att värdera
vaije enskild omständighet i ekonomiska termer. Särskilt vad gäller
miljöpåverkan kan en sådan värdering bli svår. Enheten bör dock redan
vid upphandlingens påböljande försöka värdera kringomständighetemas
ekonomiska betydelse.
Jag anser att det inte finns någon risk för att upphandlingarna i
framtiden kommer att styras av endimensionella prisprövningar. Förut-
sättningen är dock att upphandlande enhet anger i sin annons vilken
prövningsgrund man avser att använda. Det får alltså inte förekomma att
ett anbud väljs framför ett annat på grund av en omständighet som
anbudsgivama inte i förväg fatt reda på.
52
Tredjelands regler
Prop. 1992/93:88
Mitt förslag: Särskilda regler om prövning av anbud från leveran-
törer som är etablerade utanför EES införs inte.
Arbetsgruppens förslag: Inte heller arbetsgruppen lägger fram något
förslag i den delen.
Remissinstanserna: Endast Televerket och Sveriges industriförbund har
begärt regler härom eller annat ställningstagande mot att särskilda tredje-
landsregler införs.
Skälen för mitt förslag: Frågan om en särskild tredjelandsregim är
aktuell endast för försörjningssektorerna. Enligt direktivet för dessa
sektorer (90/531/EEG, art. 29) får ett anbud förkastas om anbudet till
mer än hälften består av varor eller tjänster med ursprung utanför EG.
Vid prövning av två eller flera likvärdiga anbud skall företräde ges anbud
med övervägande EG-ursprung förutsatt att dess pris överstiger anbud
som har övervägande ursprung utanför EG med högst tre procent (art.
29.3). Framförallt den sistnämnda regeln vore ett avsteg från gällande
svenska principer för upphandling.
Det kan nämnas att med EG-ursprung i det sammanhanget skall förstås
även EES-ursprung. I EES-avtalet överenskoms emellertid om undantag
från denna tredjelandsregim. Undantaget uttrycks så att en tillämpning av
bl.a. art. 29.3 inte negativt får påverka nuvarande grad av liberalisering
gentemot tredje land, dvs. att redan uppnådd liberalisering i förhållande
till tredje land fortsatt kan tillämpas av svenska upphandlare (se prop.
1991/92:170 bil. 14 s. 607 ff. angående tillämpningen av direktivet,
särskilt punkt n).
Slutsatsen av det sagda är att det inte finns anledning att särskilt reglera
detta förhandlingsresultat i lagen om offentlig upphandling, eftersom
huvudregeln i 1 kap. 4 § skall tillämpas fullt ut även inom försöij-
ningssektorema och avser alla anbud oavsett om leverantören är etablerad
inom EG eller inte.
Min bedömning: De nya upphandlingsreglema strider inte mot
sekretesslagen (1980:100).
Arbetsgruppen: Arbetsgruppen tar inte ställning i denna fråga.
Remissinstanserna: Eftersom arbetsgruppen inte tagit ställning har
remissutfallet inte särskilt berört denna fråga. Några remissinstanser
frågar dock efter ett ställningstagande härvidlag.
Skälen för min bedömning: I sekretesslagen anges vissa regler om
sekretess vid upphandling (6 kap. 2 § och 8 kap. 10 §). De frågor som
har ställts har avsett huruvida de omfattande annonseringskraven innebär
53
att det uppkommer behov av ändringar i sekretesslagen. De bestämmelser Prop. 1992/93:88
i lagförslaget som då närmast hamnar i blickfånget är först 2 kap. 10 §
och motsvarande bestämmelser i övriga kapitel vad avser annons om
övergång till förhandlad upphandling. Enligt 2 kap. 10 § skall en upp-
handlande enhet annonsera att den öveigår till den förhandlade upp-
handlingen om detta förfarande inte avser alla de anbud som avlämnats
i föregående förfaranden. Den ordalydelsen innebär inget avsteg från
reglerna i sekretesslagen. Det exempel på regelns tillämpning som
arbetsgruppen anger i Ds 1992:4 sid. 123 ger dock intryck av att
annonsen skall innehålla uppgift om vilka anbudsgivare som det för-
handlade förfarandet skall avse. En så detaljerad annons torde strida mot
sekretesslagen (se Sekretesslagen 1980 års lagstiftning med kommentarer,
Corell m.fl., 3 upplagan, s. 132 ff), i vaije fäll vad avser enheter för
vilka sekretesslagen gäller. Lagtextens krav är dock inte så långtgående
som exemplet antyder, eftersom kravet endast är att övergången skall
annonseras, inte vem eller vilka som skall omfättas av det nya för-
färandet.
Väd gäller annonsering om avslutad upphandling stadgas i t.ex. 1 kap.
10 § lagen om offentlig upphandling att det skall annonseras hur upp-
handlingen avslutats. I arbetsgruppens förslag anges att "Annonsen
behöver inte innehålla uppgifter vars publicering skulle strida mot allmänt
intresse eller motverka befogade affärs- eller konkurrensintressen".
Kravet bör skärpas till att annonsen inte får innehålla sådana uppgifter.
I annat fäll kan annonsören förledas till att annonsera sådana uppgifter
som enligt sekretesslagen är belagda med sekretess.
Vidare föreslog arbetsgruppen att en upphandlande enhet inom viss tid
efter det att begäran kommit in skall lämna upplysning till vaije
anbudssökande m.fl. som så begär om skälen till att hans anbud för-
kastats och även vem som erhöll upphandlingen. En sådan uppgift kan
enligt sekretesslagen inte lämnas innan upphandlingen avslutats, vilket i
detta fall är den tidpunkt då avtal träffäts. Emellertid avser bestämmelsen
just tidpunkten efter en avslutad upphandling, varför min bedömning är
att även den bestämmelsen är förenlig med sekretesslagen.
Det nya systemet innebär en i många stycken utökad informationsplikt
genom annonsering, rapportering m.m. De uppgifter som skall offentlig-
göras är emellertid inte så omfättande att det kan bedömas att de två
lagverken strider mot varandra. I några fall tillåter arbetsgruppens
lagförslag en prövning av vilka uppgifter som skall publiceras. Dessa fäll
utgör en direktivtrogen överföring av direktivregler.
54
Prop. 1992/93:88
Mitt förslag: Tjänsteupphandling över tröskelvärdena regleras
enligt ett inom EG beslutat tjänsteupphandlingsdirektiv, utom vad
avser direktivets regler om upphandling genom arkitekttävlingar.
Även tjänsteupphandling genom anordnande av arkitekttävlingar
bör regleras. Även för den upphandlingen bör reglerna ha lag-
form. Regler för den upphandlingen bör därför införas i lagen om
offentlig upphandling. Åtgärden bör dock avvakta ytterligare
utredning.
Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslog en fullständig
lagreglering av tjänsteupphandlingen. Gruppen lade inte fram något
särskilt förslag om ikraftträdande vad avser tjänsteupphandling, men
förutsatte att kapitlet om tjänsteupphandling inte kunde träda i kraft
samtidigt med lagförslagets övriga kapitel.
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag om lagreglering av
tjänsteupphandling har inte föranlett någon särskild kommentar. Sveriges
industriförbund har dock anfört att det vore en fördel med ett samtidigt
ikraftträdande för samtliga områden.
Flera remissinstanser har framfört kritik mot lagförslaget i dess
materiella del. Sålunda har man påpekat vissa otydligheter, vidare har
man anfört invändningar mot klassificeringen av tjänsterna i fråga.
Slutligen har tveksamheter yppats vad avser regleringen av arkitekt-
tävlingar, även om man inte har haft några principiella invändningar mot
att även denna del av upphandlingsmarknaden regleras.
Skälen för mitt förslag: Tjänsteupphandlingen är en mycket väsentlig
av del den offentliga upphandlingen. Inom EG har man nyligen beslutat
ett direktiv på området (92/50/EEG). Det direktivet skall träda i kraft
inom EG den 1 juli 1993. Ytterligare ett direktiv övervägs, som innebär
ett införande av tjänsteupphandlingsregler även inom försöijningssek-
torema. Det direktivet har emellertid ännu inte fått sin slutliga utform-
ning.
I denna del gör jag följande bedömning. Ny EG-lagstiftning, som
antagits av rådet efter den 31 juli 1991 omfättas inte av EES-avtalet.
Sedan EES-avtalet har trätt i kraft skall den Gemensamma EES-
kommittén besluta om de ändringar av relevanta bilagor och protokoll till
EES-avtalet som föranleds av den nya lagstiftningen. Det finns enligt min
mening inte som regel någon anledning att Sverige skall reglera enligt
beslutade direktiv innan den nya EG-lagstiftningen enligt EES-kommitténs
beslut föranlett ändringar av bilagorna och protokollen till EES-avtalet.
I några fall kan man visserligen tänka sig avsteg från den principen,
t.ex. om det är fråga om direktiv som har nära anknytning till direktiv
som redan trätt i kraft.
Jag ser inte någon särskild fördel med att mitt förslag om tjänsteupp-
handling skall träda i kraft samtidigt med mitt förslag i övrigt. Direktivet
55
om tjänsteupphandling skall inte träda i kraft inom EG förrän den 1 juli
1993. Vidare är direktivförslaget avseende införande av tjänster i
direktivet för upphandling inom försöijningssektorema ännu inte så långt
kommet inom EG att förslaget skulle kunna ligga till grund för lagstift-
ning i Sverige redan nu. I den delen måste regeringen under alla
förhållanden avvakta det slutliga direktivet. Inte heller hanteringsmässigt
innebär därför ett samtidigt ikraftträdande av lagförslagets alla kapitel
någon fördel.
Ytterligare en omständighet talar för att regeringen senare bör
återkomma i frågan, nämligen den omständigheten att remissutfallet vad
avser förslaget om upphandling genom anordnande av arkitekttävlingar
visar att ytterligare överväganden behöver göras och att också vissa
förtydliganden vad gäller tjänsteupphandlingsdirektivet måste inhämtas
från EG innan det svenska införlivandet kan göras på ett korrekt sätt.
Jag avstår därför från att nu lägga fram något förslag beträffande
reglering av arkitekttävlingar.
Det nu sagda innebär att upphandling i de delar som inte regleras enligt
lagen om offentlig upphandling får ske enligt tillämpliga regler i övrigt.
För den statliga sidan innebär det att upphandlingsförordningens regler
får tjäna som utgångspunkt för en sådan upphandling. Motsvarande
bedömning får göras för den kommunala upphandlingen.
Prop. 1992/93:88
Mitt förslag: Lagen om offentlig upphandling skall träda i kraft
den dag regeringen bestämmer. Upphandling som påböljats före
den dagen skall avslutas enligt äldre bestämmelser.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat sig
om ikraftträdandet, utom vad gäller önskemålet om ett samtidigt ikraft-
trädande av samtliga kapitel. Många remissinstanser har emellertid
anmärkt behovet av att tillämpningen kan förberedas genom en tillämp-
ningsförordning och andra föreskrifter.
Skälen för mitt förslag: Mitt förslag överensstämmer med regeringens
förslag om ikraftträdande av EES-lagen. Jag hänvisar till vad statsrådet
Dinkelspiel anför i den delen (prop. 1991/92:170 del 1 s. 190). Jag hyser
förståelse för önskemålen om att föreskrifter m.m. skall vara på plats i
tid för ikraftträdandet. Det är naturligtvis olyckligt om föreskrifter inte
skulle kunna utfärdas i sådan tid att de kan träda i kraft samtidigt med
lagen. Emellertid är det formellt inte möjligt att förordning och före-
skrifter ges ut innan grundförfattningen trätt i kraft. Dock pågår ett
sådant förberedelsearbete redan nu att det finns förutsättningar för att i
vaije fall viktigare föreskrifter skulle kunna ges ut i nära anslutning till
lagens ikraftträdande.
56
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om offentlig upphandling,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar.
Förslaget vid 2 har upprättas i samråd med chefen för Justitiedepar-
tementet.
Lagförslagen har granskats av Lagrådet.
I detta avsnitt görs hänvisningar till följande direktiv.
Direktiv som omfattas av EES-avtalet
Upphandling av varor: 77/62/EEG, 80/767/EEG och 88/295/EEG.
Upphandling av byggentreprenader: 71/305/EEG och 89/440/EEG.
Upphandling inom försörjningssektorerna: 90/531/EEG.
Det första rättsmedelsdirektivet: 89/665/EEG.
Direktivens fullständiga beteckningar anges i prop. 1991/92:170
bil. 14 s. 605 ff.
Direktiv som inte omfattas av EES-avtalet
Upphandling av tjänster: 92/50/EEG av den 18 juli 1992 om samordning
av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster.
Det andra rättsmedelsdirektivet: 92/13/EEG om samordning av lagar och
andra författningar med gemenskapsregler för upphandling inom vatten-,
energi-, transport och telekommunikationssektorerna.
Lagens tillämpningsområde m.m.
I §
I denna första bestämmelse anges hur lagen är disponerad. Dispositionen
följer i stora drag systematiken i respektive direktiv. I en del fäll har
emellertid sådana bestämmelser i olika direktiv som i stort sett motsvarar
varandra sammanförts till 1 kap. Detta gäller främst de definitioner som
återkommer i direktiven och dessutom de annonseringsbestämmelser som
kan sägas vara gemensamma. I några fall finns dock detalj skillnader
mellan de olika områdena vad avser annonseringen och i de fållen har de
Prop. 1992/93:88
57
allmänna annonseringsbestämmelsema kompletterats genom särskilda Prop. 1992/93:88
bestämmelser i följande kapitel.
Ytterligare gemensamma bestämmelser är de som anger vissa krav på
deltagarna i en upphandling, såvitt avser teknisk och finansiell standard
m.m. Slutligen har även bestämmelserna om användningen av gemen-
samma europeiska tekniska specifikationer hänförts till detta kapitel.
Lagen innehåller sex kapitel. Det första kapitlet innehåller bestäm-
melser som i huvudsak gäller generellt.
Kapitlen 2-5 innehåller särskilda regler som avser upphandlingsområ-
dena varor, byggentreprenader, försörjningssektorerna och tjänster.
Kapitel 6 innehåller regler avseende överprövning, skadestånd, m.m.
I förhållande till det remitterade lagförslaget har under lagrådsföredrag-
ningen andra stycket byggts ut.
Genom lagen införlivas EES-avtalet med svensk rätt i fråga om de i
avtalet intagna direktiven på upphandlingsområdet. Emellertid har också
inom gemenskapen antagits ett par direktiv på området som ännu inte
omfattas av EES-avtalet. Lagen ansluter också till dessa direktiv och
utgör således en i den delen förtida anpassning till de rättsakter som kan
kan komma att ingå i EES-avtalet. Bakgrunden till att det av paragrafen
bör framgå att lagen i stor utsträckning syftar till uppfyllande av Sveriges
förpliktelser enligt EES-avtalet är bl.a. att tillämpning av den s.k.
lagvalsregeln i 5 § i förslaget till EES-lagen kan komma att aktualiseras
(prop. 1991/92:170 del 1, avsnitt 14.2 och 16.5; s. 136 respektive
s. 186).
Av nu nämnd anledning har författningskommentaren också inletts med
en upplysning om vilka direktiv på området som för närvarande omfättas
av EES-avtalet och vilka som inte omfättas. Vidare avslutas kommentaren
till vaije enskild bestämmelse i förekommande fäll med detaljerade
hänvisningar till vilka direktivbestämmelser som ligger till grund för
lagtexten.
2 §
\ första stycket anges lagens tillämpningsområde. Lagen skall tillämpas
av stat, kommun m.fl. och även de enheter som senare definieras.
I andra stycket regleras lagens omfattning för upphandling under
tröskelvärdena. För sådan upphandling skall endast vissa bestämmelser
i lagen vara tillämpliga. Vidare anges en mindre krets av upphandlande
enheter.
3 §
I denna paragraf anges gemensamma undantag från lagens bestämmelser.
De situationer som främst avses i punkt 1 är att föremålet för
upphandlingen eller själva upphandlingen som sådan fäller in under
någon särskild bestämmelse i sekretesslagen (1980:100), kanske
framförallt den s.k. utrikessekretessen. Lagen skall inte heller tillämpas
om upphandlingen inte skulle kunna genomföras utan risk för rikets
säkerhet, om den skulle göras enligt bestämmelserna i lagen. Detta kan
58
vara fallet när varorna eller byggentreprenaderna m.m. är av så speciell Prop. 1992/93:88
karaktär att de inte kan tillverkas, levereras eller i övrigt hanteras i
formerna för en ordinarie upphandling. En situation som kan falla in
under detta undantag är t.ex. den beredskapsupphandling som Översty-
relsen för civil beredskap gör.
Det undantag som avses i punkt 2 är upphandling av främst vapen,
ammunition eller annan krigsmateriel. Det är varornas karaktär som
avgör undantaget, inte vad de i varje enskilt fäll skall användas till.
Sålunda omfattas såväl försvarsmaktens ordinarie upphandling, som den
upphandling som görs i särskilda fäll såsom vid utrustning av FN-
trupper. Även annan utrustning inom sektorn omfättas av undantaget.
Däremot omfättas inte sådan materiel som visserligen används inom
försvaret, men som även har civil användning (s.k. dual use). Mot-
svarande gäller för upphandling av tjänster inom denna sektor. Försvarets
befästningsarbeten får bedömas falla in under undantagen enligt såväl
punkt 1 som punkt 2.
Det tredje undantaget i punkt 3 ger utrymme för undantag från lagen
vid bilaterala eller multilaterala internationella avtal. Av direktivtexten
framgår att internationella avtal mellan medlemsstater inte kan innefätta
undantag från direktivregler. Vad som avses är internationella avtal
mellan ett medlemsland och ett land utanför EG. I ett EES-sammanhang
torde detta innebära att avtal mellan EES-ländema inte medger undantag.
Förutsättningen för ett undantag i nu avsedda avtal är att avtalet i fråga
avser ett gemensamt projekt inom EES.
Lagen skall inte heller tillämpas vid upphandling som har anknytning
till stationering av militär personal (punkt 4) eller om särskilda
upphandlingsregler överenskommits i en internationell organisation
(punkt 5).
Dessa undantag är gemensamma för alla upphandlingsområden och
motsvarar 77/62/EEG art. 4, 71/305/EEG art. 4 i dess lydelse enligt
89/440/EEG, 90/531/EEG och 92/50/EEG art. 5.
Huvudregel om affärsmässighet
4 §
I 4 § anges huvudregeln för all upphandling enligt denna lag. Ett av de
viktigaste inslagen i EG:s reglering av upphandling är att upphandlingen
skall ske på marknadens villkor och att det är marknaden som kan ge de
billigaste och bästa villkoren. Det är därför angeläget att marknaden får
tillfälle att arbeta. Detta uppnås genom kravet på internationell annonse-
ring. Därigenom åstadkoms den konkurrens som upphandlare åläggs att
utnyttja genom huvudregeln i 4 §. Det får inte uppkomma en snedvriden
konkurrens, vilket framgår av kravet på att upphandlingen skall genom-
föras affärsmässigt och utan ovidkommande hänsyn, dvs. objektivt.
I ordet "affärsmässigt" ligger en möjlighet för upphandlare att ta
hänsyn till bl.a. kostnaderna för ett utdraget upphandlingsförfärande. I
vilken mån sådana hänsyn får tas framgår av andra bestämmelser i lagen,
särskilt vad avser möjligheterna att välja olika upphandlingsförfaranden.
59
I begreppet "utan ovidkommande hänsyn" ligger ytterligare ett centralt Prop. 1992/93:88
moment för upphandlingen på den nya större europeiska marknaden,
nämligen principen om icke-diskriminering (jfr art. 7 i Romfördraget).
Denna princip kan sägas ligga till grund för den mycket detaljerade
direktivreglering som beslutats inom EG och som nu blir tillämplig även
inom EES-området. Reglerna är utformade i syfte att försvåra möjlighet-
erna att i upphandlingen gynna eller missgynna vissa leverantörer på ett
obehörigt och därmed konkurrenssnedvridande sätt.
Det kan nämnas att det i lagrådsremissen fanns ett andra stycke i
paragrafen, enligt vilket kraven på kvalitet och prestanda inte skall ställas
högre än vad som behövs i vaije särskilt fäll. Med hänsyn till att EG-
direktiven saknar en motsvarande föreskrift och till att den var ägnad att
leda till missförstånd har Lagrådet förordat att den stryks ur lagen. Jag
godtar Lagrådets invändning. Det är också så att det av bestämmelserna
ändå framgår att kraven på kvalitet och prestanda inte får bestämmas av
ovidkommande hänsyn eller annars av andra faktorer än affärsmässiga.
Definitioner
5§
Upphandling
Definitionen motsvarar 2 § upphandlingsförordningen och har utformats
med utgångspunkt i den mera direktivtrogna ordalydelsen av t.ex. 2 kap.
3 §•
Upphandlande enhet
Som har nämnts i den allmänna motiveringen innebär direktiven att inte
endast myndighet, beslutande församling i en kommun, ett landsting eller
kyrklig kommun skall tillämpa de nya upphandlingsreglema. Direktiven
är mera vittomfattande och avser inte bara nämnda enheter utan även
statliga och kommunala verk och också annan enhet som har i någon
mening ett offentligrättsligt drag. Utgångspunkter för avgränsningen är
dels vilken verksamhet som enheten faktiskt bedriver, dels om den
offentliga sektorn har ett bestämmande inflytande över enheten, antingen
genom ägande eller genom annan kontroll.
Denna fråga tillhör de frågor som föranlett flest kommentarer vid
remissbehandlingen. I avvägningen av vad som är den lämpligaste
svenska motsvarigheten till direktivens bestämmelser måste man ta
hänsyn till den ömsesidighet som nämndes i den allmänna motiveringen,
dvs. att det är angeläget att direktivtexter i sak motsvaras av svenska
regler. Det bör endast i undantagsfall komma i fråga att i sak avvika från
grundtexten. Någon anledning till avvikelse när det gäller grunderna för
räckvidden av bestämmelserna finns inte.
Företag som avses i 4 kap. 1 § andra stycket är sådana som inte fäller
in under definitionen av upphandlande enhet, men som likväl omfattas på
grund av att stat, kommun m.fl. har ett bestämmande inflytande över
60
dem eller på grund av att deras verksamhet förutsätter ett särskilt tillstånd Prop. 1992/93:88
från en behörig myndighet (se vidare kommentaren till 4 kap. 1 §).
Denna bestämmelse tillsammans med 6 § motsvarar 77/62/EEG art.
1 (b), 71/305/EEG art. 1 (b) i dess lydelse enligt 89/440/EEG,
90/531/EEG art. 1.1 och 92/50/EEG art. 1 (b).
Upphandlingskontrakt
Definitionen av upphandlingskontrakt anger att det skall vara fråga om
skriftliga avtal, vars ena part skall vara en upphandlande enhet.
Föremålet för avtalet skall ligga inom någon av de kategorier som
omfattas av upphandling enligt 2-5 kap.
Denna bestämmelse motsvarar 77/62/EEG art. 1 (a) i dess lydelse
enligt 88/295/EEG, 71/305/EEG art. 1. (a) i dess lydelse enligt
89/440/EEG, 90/531/EEG art. 1.3 och 92/50/EEG art. 1 (a).
Byggentreprenad
En stor del av upphandlingsmarknaden avser bygg- och anläggnings-
arbeten. Den term inom upphandlingen som i dag är vanligast i Sverige
för dessa arbeten är byggentreprenad. I lagen används därför detta
begrepp som en sammanfattande term för alla former av bygg- och
anläggningsarbeten. Genom tillägget "i sin helhet" avses att även den del
av ett arbete som avser projektering och installation omfattas av
definitionen.
Vidare anges att föremålet för byggentreprenaden skall ha en själv-
ständig funktion. Därigenom undantas från upphandlingsreglema sådana
osjälvständiga arbeten som endast är en del av större arbeten.
Denna bestämmelse motsvarar 71/305/EEG art. 1 (a) och 1 (c) i dess
lydelse enligt 89/440/EEG.
Koncession
En form av byggentreprenader är särskilt reglerad i direktiven och
kommer att behöva regleras inom EES-området. Det gäller vad som
kallats koncession. Därmed avses en byggentreprenad som ersätts inte
enbart genom betalning utan också genom att den upphandlande enheten
antingen tillåter att leverantören själv utnyttjar byggnaden eller anlägg-
ningen eller att den upphandlande enheten visserligen betalar en del
kontant, men i övrigt ersätter leverantören genom upplåtelse av
nyttjanderätten till anläggningen till leverantören med rätt för honom att
utnyttja anläggningen för egen vinning.
En byggentreprenad som skall betraktas som en koncession är
exempelvis ett brobygge, som delvis finansieras genom att leverantören
erbjuds att ta ut en broavgift. På motsvarande sätt betraktas t.ex. ett avtal
där en byggentreprenör får ersättning i form av att han själv far uppbära
hyra för den byggnad han har uppfört.
61
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 1 (d) i dess lydelse enligt Prop. 1992/93:88
89/440/EEG. Övriga bestämmelser om koncession finns i nämnda direk-
tiv art. Ib, införd genom 89/440/EEG.
Leverantör
Den som tillhandahåller en vara, utför ett arbete eller tillhandahåller en
tjänst kallas i lagen för leverantör, oavsett om han i det särskilda fallet
varit den som levererat.
Ramavtal
I den engelska texten talas det i direktivet för de uteslutna sektorerna om
"framework agreement" (90/531/EEG art. 1.4). Att döma av den be-
skrivning som görs i direktiven torde begreppet i stora drag motsvara
vad som i Sverige kallas avropsavtal, dvs. avtal som sluts centralt eller
av vissa aktörer och anger ramvillkor, som sedan mindre aktörer kan
åberopa vid sina avrop. I den engelska definitionen anges som ytterligare
ett moment i ramavtalet att det skall innehålla villkor särskilt om pris
och i vissa fäll även om kvantitet. Någon sådan ytterligare kvalificering
av det svenska begreppet har inte bedömts nödvändig. Förekomsten av
sådana avtal måste göras känd för marknaden och det kan åstadkommas
i första hand med hjälp av annonsering och andra procedurer i samma
syfte. Ett ramavtal måste enligt definitionen vara tidsbegränsat.
Över tröskelvärdena skall ramavtalet upphandlas på det sätt som lagen
föreskriver. Efter det avslutade upphandlingsförfärandet är existensen av
ett ramavtal känd på grund av annonseringsreglema och de leverantörer
som så önskat har kunnat delta i anbudsgivningen. Den upphandlande
enhet som därefter står inför en anskaffning bör kunna göra denna
anskaffning genom avrop mot avtalet utan att för egen del göra en
upphandling i lagens bemärkelse.
Därigenom bibehålls möjligheten till det slags inköpssamordning som
hittills tillämpats i Sverige och som förekommer på sina håll även inom
EES. Det förekommer sålunda inom EG att inköp av varor och förråds-
hållning sker centralt för hela statsförvaltningen av en inköpsorganisation
i enlighet med varudirektivet och att upphandlande enheter sedan avropar
direkt från den utan att en ny annonsering m.m. görs.
Förfrågningsunderlag
Definitionen av förfrågningsunderlag är hämtad från upphandlingsförord-
ningen.
Påskyndat förfarande
I vissa fall får ett anbudsförfarande ske snabbare än enligt huvudreglerna.
Här hänvisas till de bestämmelserna.
62
Anbudsgivare och anbudssökande. Öppen, selektiv och förhandlad
upphandling
5 § avslutas med ett antal begrepp som avser själva upphandlingen. Med
öppen upphandling avses ett förfarande där alla intresserade leverantörer
kan lämna anbud. De som agerar gentemot den upphandlande enheten i
en upphandling kan vara anbudsgivare, som alltså är den som lämnar
anbud (den engelska termen är "tenderer"). Om den upphandlande
enheten använder sig av selektiv upphandling, dvs. av det förfarande där
endast vissa utvalda inbjuds att delta i upphandlingen, kan den som vill
få möjlighet att delta i upphandlingen ansöka om detta. Han kallas för
anbudssökande (den vanligaste engelska termen är "candidate"). En
upphandlande enhet har dessutom möjlighet att använda sig av det tredje
förfärandet förhandlad upphandling. Även i den situationen kan man
ansöka om att få delta och är även då anbudssökande.
Den upphandlingsform som i Sverige bedöms vara den vanligaste för
stora upphandlingar är förhandlingsupphandling. Förutsättningarna för
förhandlingsupphandling är inte desamma som de föreslagna förut-
sättningarna för förhandlad upphandling. Den förhandlade upphand-
lingen inom EES kommer att i normalfallet kunna tillgripas först sedan
något av eller båda de övriga förfarandena använts utan framgång.
Vidare anges i lagen de förutsättningar som skall vara för handen för
att den förhandlade upphandlingen skall få användas utan föregående
annonsering. Som kommer att framgå av förfärandereglema är förutsätt-
ningarna för en förhandlad upphandling utan föregående annonsering
tämligen restriktiva. Utrymmet för sådan upphandling utan föregående
annonsering är därför förhållandevis litet.
Bestämmelserna om anbudsgivare och anbudssökande motsvarar
77/62/EEG art. 1 (c), 71/305/EEG art. 1 (h) i dess lydelse enligt
89/440/EEG, 90/531/EEG art. 1.5 och 92/50/EEG art. och 92/50/EEG
art. 1 (c).
Bestämmelserna om upphandlingsförfarandena motsvarar 77/62/EEG
art. 1 (d)-(f) i dess lydelse enligt 88/295/EEG, 71/305/EEG art. 1 (f)-(h)
i dess lydelse enligt 89/440/EEG, 90/531/EEG art. 1.6 och 92/50/EEG
art. 1 (d)-(f).
6§
I bestämmelsen anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att
bolag m.fl. skall anses som upphandlande enheter. Enheten skall ha bil-
dats för att fullgöra uppgifter i det allmännas intresse. Enheten skall inte
ha en industriell eller kommersiell karaktär. Därmed avses att enheter
som bildats i syfte att fullgöra vad som annars skulle ha utförts inom
förvaltningen, blir att betrakta som upphandlande enheter. Om sålunda
en förvaltning bolagiserar sin verksamhet blir bolaget en upphandlande
enhet, förutsatt att det allmänna har ett bestämmande inflytande över
bolaget. Hur detta bestämmande inflytande skall kunna konstateras
behandlas i bestämmelsens avslutande del, som tar sikte på i första hand
Prop. 1992/93:88
63
ägandet, i andra hand vilket inflytande det allmänna har på tillsättningar Prop. 1992/93:88
av styrelseledamöter m.fl.
Genom att enheten inte skall vara av industriell eller kommersiell
karaktär undantas enheter som visserligen är i allmän ägo eller står under
det allmännas bestämmande inflytande, men som bedriver verksamhet i
vinstsyfte.
Kommunalförbund och liknande sammanslutningar med offentligt in-
flytande omlättas också, liksom sammanslutningar där kapitalet till-
skjutits av flera kommuner eller av såväl kommun som landsting m.fl.
Annonsering
Avsikten med den allmänna annonseringsskyldigheten är, som tidigare
nämnts, att ge marknaden information om de upphandlingar som görs.
Direktivens regler om annonsering sträcker sig i vissa fäll dock längre
än så. De innehåller föreskrifter om i princip tre annonseringstillfällen:
dels skall upphandlande enhet annonsera vad man planerar att upphandla,
dels skall enheten annonsera inför vaije särskild upphandling som skall
göras, dels skall enheten annonsera resultatet av upphandlingen.
7§
I 7 § anges skyldigheten att annonsera en upphandling.
Denna allmänna bestämmelse hänvisar i sin tur till 2-5 kap. där mera
preciserade bestämmelser finns. I de bestämmelserna anges vidare i vilka
fall man kan avstå från att annonsera.
S§
I denna paragraf anges endast att annonserna skall skickas till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer på lämpligt sätt.
Detta gäller generellt för de annonser som skickas till byrån, även om
någon särskild bestämmelse därom inte finns i 90/531/EEG. Om emel-
lertid annonsen avser en upphandling som skall göras enligt reglerna för
påskyndat förfarande, skall meddelandet sändas på snabbast möjliga sätt,
vilket anges vara telex, telegram eller telefax. Någon motsvarighet till det
påskyndade förfarandet finns inte i fråga om försöijningssektorerna. Vid
upphandling inom de sektorerna gäller dock en allmän skyldighet att
använda någon snabb kommunikationsmöjlighet i andra förfäranden än
det öppna förfärandet (se 4 kap. 22 §).
Det är viktigt att upphandlande enhet noga anger vilken dag annonsen
skickades till byrån, eftersom den efterföljande dagen ofta utgör start-
punkten för beräkning av vissa tidsfrister.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 9.4 i dess lydelse enligt
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 12.6 i dess lydelse enligt 89/440/EEG och
92/50/EEG art. 17.2.
64
9§
I paragrafen anges att en annons om upphandling skall skrivas på något
av de språk som är officiella inom de Europeiska gemenskaperna. Detta
innebär att en svensk annonsör är skyldig att använda något annat språk
än svenska.
Bestämmelsen har inte en direkt motsvarighet i direktiven, men följer
av 77/62/EEG art. 9.6 i dess lydelse enligt 88/295/EEG, 71/305/EEG
art. 12.9 i dess lydelse enligt 89/440/EEG, 90/531/EEG art. 19.2 och
92/50/EEG art. 17.3.
10 §
Paragrafen innehåller ett förbud mot publicering av annonsen före den
dag den skickats till Byrån för europeiska gemenskapernas officiella
publikationer, dvs. den byrå som inför annonser i Official Journal of the
European Communities och i Tenders European Daily (TED). Först-
nämnda tidning benämns Europeiska gemenskapernas officiella tidning
(EGT). Anledningen till förbudet är att det inte skall vara möjligt att ge
intresserade leverantörer information i förväg. Emellertid har byrån
ingen skyldighet att omedelbart publicera annonsen, utan först inom tolv
dagar från dagen för avsändandet (jfr t.ex. 77/62/EEG art. 9.4 i dess
lydelse enligt 88/295/EEG). Likväl har förbudet, som är hämtat från
direktivtext, sin utgångspunkt i dagen då annonsen skickas till byrån.
Bestämmelsen innehåller ett förbud mot publicering före denna tidpunkt,
oavsett var publiceringen sker.
Det kan nämnas att direktiven inte anvisar att någon viss nationell eller
rikstäckande tidning används. GATT-myndigheter som upphandlar enligt
GATT-överenskommelsen skall dock även iaktta reglerna i överenskom-
melsen, vilket innebär att deras annonsering också skall ske i Post och
inrikes Tidningar.
Med ordet "publiceras" avses även offentliggörande på annat sätt än
i pappersmedia, dvs. även t.ex. publicering i elektroniska tidskrifter.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 9.7 i dess lydelse enligt
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 12.11 i dess lydelse enligt 89/440/EEG,
90/531/EEG art. 19.5 och 92/50/EEG art. 17.6.
II §
Bestämmelsen i 11 § anger vad en annons om avslutad upphandling inte
får innehålla, nämligen sådana uppgifter vars offentliggörande skulle
motverka befogade affärs- eller konkurrensintressen. Däremot anges inte
här vad annonsen skall innehålla. Anledningen till bestämmelsen är
endast att den skall tjäna som en påminnelse och som en information om
att det är möjligt att hålla vissa uppgifter utanför publiceringsplikten.
Detta förhållande har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9
Sekretessfrågor).
Närmare bestämmelser om den annonseringsskyldighet som åligger en
upphandlande enhet anges i vart och ett av 2-5 kap.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 88
Prop. 1992/93:88
65
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 9.3 i dess lydelse enligt Prop. 1992/93:88
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 12.5 i dess lydelse enligt 89/440/EEG,
90/531/EEG art. 18.1-2 och 92/50/EEG art. 16.1, 16.3 och 16.5.
Upphandling med hänvisning till tekniska standarder m.m.
Detta avsnitt av det första kapitlet rör frågan om krav på enhetlighet för
att faktisk konkurrens skall kunna uppnås. I en hel del fäll kan man
förutsätta att beskrivningen av föremålet för upphandlingen inte kan göras
utan hänvisning till vissa prestanda eller annan teknisk utformning. En
sådan hänvisning skall då göras med användning av tekniska specifika-
tioner som är igenkännliga inom EES eller som åtminstone tämligen
enkelt kan göras tillgängliga inom samarbetsområdet.
12 §
Enligt 12 § skall en teknisk beskrivning i förfrågningsunderlaget göras
med hänvisning till europeiska tekniska specifikationer när sådana finns.
Vad som avses med detta begrepp definieras i bilagor till vissa direktiv.
Sådana närmare uppgifter enligt bilagorna kan i Sverige ges ut i form av
föreskrifter av innebörd t.ex. att med europeisk specifikation avses dels
en gemensam teknisk specifikation, som är publicerad i EGT, dels ett
europeiskt typgodkännande som visar att en vara uppfyller kraven enligt
89/016/EEC om byggprodukter och dels svensk standard som ansluter till
en europeisk standard.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 7.1-2 i dess lydelse enligt
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 10.1-2 i dess lydelse enligt 89/440/EEG,
90/531/EEG art. 13 1-2 och 92/50/EEG art. 14.1-2.
13 §
I denna paragraf anges den möjlighet som en upphandlande enhet har att
avvika från huvudregeln i 12 §, nämligen i de fall det inte är tekniskt
möjligt att på ett nöjaktigt sätt fastställa om föremålet för upphandlingen
överensstämmer med sådana specifikationer som avses i 12 §.
Enheten har emellertid ytterligare möjligheter att avvika från huvud-
regeln om denna medför att enheten skulle bli tvungen att upphandla
varor m.m. som inte är tekniskt förenliga med utrustning som redan är
på plats, eller där förenlighet visserligen skulle kunna uppnås men skulle
medföra oproportionellt höga kostnader eller tekniska svårigheter. Om
enheten tillämpar detta undantag måste den samtidigt kunna hänvisa till
en policy att inom en angiven tid övergå till sådana tekniska specifikatio-
ner. De specifikationer som avses är de som behandlas i bestämmelsen.
I direktivtexten ställs vissa krav på en sådan policy. Den skall komma till
uttryck i en klart definierad och dokumenterad plan för övergång inom
en fästställd tid.
Slutligen medges avvikelse från huvudregeln också i de fäll då vad som
upphandlas är av sådan nyskapande karaktär att gällande standarder inte
är lämpliga. I varudirektivet gäller detta undantag endast för standarder,
66
i byggentreprenaddirektivet och tjänstedirektivet gäller undantaget för Prop. 1992/93:88
såväl standarder som tekniska specifikationer och i försöijningsdirektivet
gäller undantaget endast för tekniska specifikationer. Jag har bedömt att
det inte är nödvändigt att vid införlivandet i lagtext utföra dessa
skillnader mellan direktiven.
Dessutom medges avvikelse om det finns särskilt föreskrivna tekniska
krav. Detta sista tillägg fanns inte i arbetsgruppens förslag. Anledningen
till tillägget är ett yttrande från Riksarkivet som påpekade att det inom
dess verksamhet förekommer ett standardiseringsarbete vad avser
skrivmateriel, papperskvalitet m.m. Detta arbete har dock ännu inte lett
till några europeiska standarder. Så kan inte förväntas ske förrän efter
ytterligare några år. De kvalitetskrav som Riksarkivet för närvarande har
att följa utgör inte heller någon sådan standard som avsågs i arbets-
gruppens förslag, utan härleds från särskilda föreskrifter om
papperskvalitet m.m. Dessa föreskrifter är utfärdade med hänsyn till de
särskilda krav som ställs på de handlingar som skall arkiveras i
Riksarkivet. Undantaget är generellt utformat och kan alltså tillämpas i
andra liknande situationer.
Det kan nämnas att kravet på en angiven tidsperiod inte uppställs i
direktivet för försöijningssektorema, men återfinns i de övriga direk-
tiven. Eftersom den skillnaden är viktig har den kommit till uttryck i
lagtexten i form av ett undantag i andra stycket för enheter som avses i
4 kap.
Inom den internationella standardiseringen har i olika rapporter
uppmärksammats att produktstandarder kan ha utformats utan att
erforderlig hänsyn till hälsa och miljö tagits. Översyn av existerande
standarder diskuteras såväl inom ISO som inom CEN. Det är angeläget
att innehållet i dessa diskussioner får genomslag även i upphandlingen (se
även kommentaren till 22 §).
Bestämmelsen, utom första stycket 4, motsvarar i huvudsak 77/62/EEG
art. 7.3 i dess lydelse enligt 88/295/EEG, 71/305/EEG art. 10.3 i dess
lydelse enligt 89/440/EEG, 90/531/EEG art. 13.6 (a), (c) och (e) och
92/50/EEG art. 14.3 (a), (c) och (e).
14 §
Den upphandlande enhet som tillämpar undantagen i 13 § skall enligt
14 § dels i annonsen om upphandling ange skälen till avvikelsen, dels till
EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) tillhandahålla skälen för sitt
beslut om myndigheten så begär. Vid upphandling enligt 4 kap. behöver
någon sådan rapport inte lämnas. I de fallen skall en upplysning lämnas
i samband med annons om avslutad upphandling (jfr 90/531/EEG art.
15.7).
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 7.4 i dess lydelse enligt
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 10.4 i dess lydelse enligt 89/440/EEG och
92/50/EEG art. 14.4.
67
15 §
Paragrafen innehåller ytterligare ett undantag från huvudregeln. I
bestämmelsen anges den "rangordning" man skall följa om det över
huvud taget inte finns några europeiska specifikationer att hänvisa till. Då
får hänvisningen göras till en internationell standard i övrigt eller till
annan svensk standard eller, som ett sista alternativ, till annan standard.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEC art. 7.5 i dess lydelse enligt
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 10.5 i dess lydelse enligt 89/440/EEG,
90/531/EEG art. 13.3 och 92/50/EEG art. 14.5.
16 §
Hänsyn till kravet på icke-diskriminerande upphandling är bakgrunden till
bestämmelsen i 16 §. Där anges nämligen hur en upphandlande enhet
skall gå till väga i de fall enheten avser att upphandla en viss produkt.
I sådana fall skulle det kunna ligga nära till hands att utföra den tekniska
beskrivningen på ett sådant sätt att upphandlingen i praktiken inte kom-
mer att ske på hela marknaden, utan faktiskt utesluter leverantörer som
visserligen kanske inte tillverkar just den avsedda produkten men i alla
fäll en som borde kunna fungera lika bra. Bestämmelsen innehåller ett
förbud för den upphandlande enheten att beskriva föremålet för upp-
handling på ett alltför begränsande sätt.
Om det likväl skulle vara omöjligt att utföra beskrivningen på ett öppet
sätt är det i undantagsfall tillåtet att hänvisa t.ex. till ett visst fabrikat.
I sådana fall måste den upphandlande enheten utforma hänvisningen på
ett sådant sätt att leverantörer av i princip likvärdiga varor inte i
praktiken utesluts från deltagande i upphandlingen. I direktivtexten anges
att upphandlaren i sådana fäll skall komplettera beskrivningen genom att
lägga till orden "eller likvärdigt" ("or equivalent").
Om särskilda skäl föreligger får hänvisning ske till visst märke eller
fäbrikat. I motsvarande engelska text används orden "unless such specifi-
cations are justified by the subject of the contract..." Det rekvisit som
angetts i den svenska lagtexten hänvisar inte till föremålet för upphand-
lingen. Det kan sägas ligga i sakens natur att de skäl som avses måste
vara hänförliga till upphandlingen, varför någon ytterligare anknytning
till det avsedda kontraktet inte behöver anges i lagtexten.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 7.6 i dess lydelse enligt
88/295/EEG, 71/305/EEG art. 10.6 i dess lydelse enligt 89/440/EEG,
90/531/EEG art. 13.5 och 92/50/EEG art. 14.6.
Krav som får ställas på leverantören
Även detta avsnitt av första kapitlet är gemensamt för motsvarande av-
snitt i de olika direktiven. Anledningen till regleringen är att det skall
vara möjligt att ställa vissa angivna krav på leverantörerna avseende t.ex.
deras ekonomiska ställning, deras kapacitet och deras vandel avseende
yrkesutövningen. Å andra sidan får inte större krav ställas än som här
anges. En leverantör får således inte uteslutas från deltagande med
Prop. 1992/93:88
68
hänvisning till dessa s.k. kvalitativa villkor om det inte kan visas att Prop. 1992/93:88
något angivet missförhållande föreligger. Det är alltså inte nödvändigt att
ställa dessa krav. Bestämmelserna ger dock en upphandlande enhet rätt
att begära vissa upplysningar.
77 §
I paragrafen anges de olika förhållanden som en upphandlande enhet får
begära upplysningar om. Här kan särskilt anmärkas att denna "kvalitets-
kontroll" inte innebär en skyldighet för den upphandlande enheten att
efterfråga dessa omständigheter eller utesluta leverantören i fråga. Det
kan ju finnas andra skäl som gör att en upphandlande enhet ändå har
förtroende för en viss leverantör. I bestämmelsens första och andra
stycken anges därför endast vilka omständigheter som får undersökas och
som kan föranleda uteslutning.
I tredje stycket anges att enheten i annonsen om upphandling eller
inbjudan till anbudsgivning skall ange vilka upplysningar om teknisk
förmåga m.m. den önskar. Anledningen till detta krav är att det är
angeläget för en presumtiv intressent att redan tidigt få reda på just vilka
kvalitetskrav som kommer att ställas. Därigenom har han lättare att på
förhand bedöma om han har möjlighet att komma i fråga för kontrak-
tet. Det uppställs inget krav på att man skall annonsera att man vill ha
upplysningar om förhållanden som avses i första stycket. Det kan nämnas
att ett sådant krav uppställdes i 77/62/EEG art. 13 (1), men att det kravet
inte återfanns i artikelns senaste lydelse i 88/295/EEG.
I fjärde stycket anges att det är tillåtet att utesluta en leverantör om han
låtit bli att lämna uppgifter eller lämnat felaktiga uppgifter.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 77/62/EEG art. 20,
71/305/EEG art. 23, 90/531/EEG art 25.2 och 92/50/EEG art. 29.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar 77/62/EEG art.
22. 1-2, 71/305/EEG art. 25 första och andra styckena och 92/50/EEG
art. 31.1-2. Vad gäller 90/531/EEG framgår möjligheten att ta hänsyn till
dessa förhållanden av art. 25.3.
Bestämmelsen i fjärde stycket motsvaras av 77/62/EEG art. 20.1 (g),
71/305/EEG art. 23.1 (g) och 92/50/EEG art. 29 (g). Vad gäller
90/531/EEG finns inte någon direkt motsvarighet till de nu nämnda
direktivbestämmelsema och alltså inte heller någon direkt motsvarighet
till lagregeln.
Enligt motsvarande direktivbestämmelser skall den som begär viss
upplysning godta som tillräckligt svar vissa utdrag, intyg, vissa angivna
utdrag ur myndighetsregister m.m. Dessa ytterligare bestämmelser är av
sådan karaktär att de kan införlivas genom verkställighetsföreskrifter.
Av andra stycket framgår att den upphandlande enhet som annonserat
att den vill ha vissa upplysningar också skall ange på vilket sätt
leverantören kan visa att han uppfyller kraven.
69
Bestämmelserna motsvarar 77/62/EEG art. 20.2, art. 22.1-2, Prop. 1992/93:88
71/305/EEG art. 23 andra stycket, art. 25 första och andra styckena,
92/50/EEG art. 29 andra stycket. Vad gäller 90/531/EEG finns inte
någon direkt motsvarighet till de nu nämnda direktivbestämmelsema och
alltså inte heller någon direkt motsvarighet till lagregeln.
Former för anbud och ansökningar om deltagande i anbudsgivning
19 §
I paragrafen anges att förfärandet är skriftligt. I arbetsgruppens förslag
angavs att muntliga anbud skulle få förekomma, men att de i så fall
skulle bekräftas skriftligt. Detta förslag har några remissinstanser mycket
bestämt avstyrkt. Jag delar den bedömningen. I det förslag jag nu lägger
fram skall anbud avges skriftligen. Den ordningen överensstämmer för
övrigt med vad som gäller inom GATT.
Vad gäller ansökningar om deltagande i anbudsgivning anser jag dock
att det är möjligt med en mera flexibel ordning, dvs. att sådana får avges
på olika i bestämmelsen angivna sätt och i förekommande fäll bekräftas
genom en egenhändigt undertecknad handling. Bekräftelser skall lämnas
omgående eller i några fäll komma in inom vissa tidsfrister. Dessa fäll
anges i de följande kapitlen.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 11, 71/305/EEG art. 15.5 i
dess lydelse enligt 89/440/EEG, 90/531/EEG art. 22.5 och 92/50/EEG
art. 19.5.
Mottagande och öppnande av anbud
20 §
Bestämmelserna i 20 § skall garantera att inga ovidkommande hänsyn tas
när anbuden och tillhörande handlingar hanteras av den upphandlande
enheten. Bestämmelserna motsvarar i stort sett de som i dag tillämpas
inom såväl statlig som kommunal sektor, men motsvaras inte av några
bestämmelser i de direktiv som nu införlivas. En skillnad föreligger dock
mellan statlig och kommunal sektor. Det gäller proceduren för öppning
av anbud. Inom statlig sektor har hittills, enligt upphandlingsförord-
ningen, gällt att anbud får öppnas allteftersom de kommer in om synner-
liga skäl föreligger. I det kommunala reglementet krävs endast särskilda
skäl i motsvarande situation. För att uppnå enhetlighet har dock
"synnerliga skäl” valts som en norm att gälla överlag. Det kan påpekas
att för denna bestämmelse liksom för alla andra som hittills nämnts och
som senare kommer att kommenteras gäller den allmänna huvudregeln
om affärsmässighet och objektivitet.
21 §
Behovet av att anbud sinsemellan skall kunna jämföras ligger bakom
bestämmelsen i 21 §. Här regleras förutsättningarna för rättelser och for
vad som i gällande ordning kallas för nollställning. Det är sålunda tillåtet
70
att formlöst medge att anbudsgivare ändrar fel som är uppenbara. Även Prop. 1992/93:88
i andra fäll får anbud finputsas, om så kan ske utan att diskriminering av
andra leverantörer uppkommer. I och för sig skulle väsentliga ändringar
kunna vara tillåtna enligt bestämmelsen, förutsatt att särbehandling eller
konkurrensbegränsning inte uppkommer. Risk för diskriminering kan
uppkomma om den rättelse som görs innebär att anbudet i praktiken blir
ett annat än det som ursprungligen lämnats. Hur den upphandlande
enheten skall agera för att undvika sådan otillåten särbehandling anges
inte, utan får avgöras av den upphandlande enheten från fäll till fäll.
Bestämmelsen i andra stycket om nollställning innebär bl.a. att enheten
skall kunna ta kontakt med anbudsgivare och fråga t.ex. om alla
kringkostnader beträffande arbetskraft är medräknade i ett visst anbud.
Det kan finnas skäl därtill t.ex. om det angetts i annonsen hur anbuden
skall se ut och det inte framgår av anbuden att kravet har iakttagits.
Vidare kan det förekomma att ett anbud är dunkelt på en punkt där ett
annat anbud är klart. För att dessa två anbud skall kunna jämföras kan
nollställning behöva tillgripas. RRV har betonat vikten av att bestämmel-
sen utnyttjas restriktivt. Jag delar verkets uppfattning.
Bestämmelserna motsvarar de "uttalanden" av rådet och kommissionen
som ligger sist i direktiv 89/440/EEG och 90/531/EEG.
Prövning av anbud
22 §
I 22 § första meningen anges de grundläggande kraven på anbuds-
prövning, närmare bestämt att det anbud skall antas som har lägst
anbudspris eller det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med
hänsyn till samtliga omständigheter såsom pris, driftkostnader, funk-
tion m.m.
Enligt andra meningen åligger det en upphandlande enhet som avser
att tillämpa regeln om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet att ange
detta i förfrågningsunderlaget eller i annonsen och samtidigt ange vilka
omständigheter som den tillmäter betydelse, om möjligt i rangordning.
Även dessa bestämmelser är grundläggande för att en fri konkurrens
skall uppnås. Regeln om lägsta anbud är enkel och lättillämpad för såväl
upphandlande enhet som leverantör. Den passar emellrtid inte alltid i
många upphandlingar där man vid bedömningarna av nödvändighet måste
ta hänsyn till flera faktorer än priset.
En fråga som kan väckas är om det är tillåtet att upphandla dyrare med
hänvisning till miljövänlighet. Frågan får besvaras med utgångspunkt i
regeln om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, som öppnar en
sådan möjlighet. Den upphandlande enheten måste då ange att enheten tar
hänsyn till miljöpåverkan och om möjligt också rangordna vilka olika
slag av påverkan man tillmäter betydelse.
Det bör därför vara möjligt att med stöd av denna bestämmelse, dvs.
kvalitetskravet, kräva att föremålet för upphandlingen skall uppfylla
enhetens miljökrav, oavsett hur standarder som inte är bundna av EG-
direktiv är utformade i den delen.
71
Ett annat exempel är upphandling av byggentreprenader, där t. ex. en Prop. 1992/93:88
byggnad visserligen kan tillhandahållas billigt, men där beställaren tar
särskild hänsyn till hur byggnaden och dess material motstår hårda
klimatiska villkor som stark kyla eller stark värme.
Som jag nämnde i den allmänna motiveringen for regeln om det ekono-
miskt mest fördelaktiga anbudet med sig att en upphandlande enhet,
genom hänvisningen till det "ekonomiskt" mest fördelaktiga anbudet, bör
göra klart för sig redan från böljan hur olika omständigheter kan värde-
ras i ekonomiska termer. Det är visserligen inte möjligt att värdera vaije
enskild omständighet i dessa termer, men enheten bör redan vid upp-
handlingens påböijande värdera kringomständighetemas ekonomiska
betydelse.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 25, 71/305/EEG art. 29.1,
90/531/EEG art. 27 och 92/50/EEG art. 26.
23 §
Även om en upphandlande enhet angett att den skall anta det lägsta
anbudet har den en möjlighet att förkasta sådana anbud som verkar vara
alltför låga. Ett sådant undantag får emellertid inte ske utan att enheten
dessförinnan undersökt anledningen till det låga priset. I 23 § anges att
sådana orimligt låga anbud måste utredas och får förkastas först sedan
man funnit att det inte går att få svar eller att de svar man fått inte är
tillräckligt förklarande. Om enheten valt ett dyrare anbud skall den vid
varuupphandling avge en rapport till EFTA:s rådgivande kommitté för
offentlig upphandling och vid byggentreprenadupphandling dessutom avge
en motsvarande rapport till EFTA:s övervakningsmyndighet.
Sättet för infordrande av en förklaring till ett orimligt lågt anbud
varierar mellan direktiven. För varu- och byggentreprenadupphandling
anges inget särskilt formkrav. Vad gäller upphandling enligt övriga
direktiv skall förklaringen begäras skriftligt. Jag bedömer det vara ett
lämpligt införlivande att det formkrav som gäller enligt de något yngre
direktiven skall gälla även för de äldre. Kravet på skriftlighet gäller
därför i lagtexten för all upphandling, alltså också för upphandling under
tröskelvärdena. Jag menar att det är lämpligt med detta formkrav även
för den mindre upphandlingen, eftersom det kan förekomma at en enhets
prövning ifrågasätts. Det kan då vara av värde för enheten att med ett
dokument kunna visa att man undersökt ett visst förhållande. Den
förklaring jag här talar om behöver inte utformas på ett särskilt sätt
utöver den skriftliga formen. Det kan alltså räcka med ett enkelt brev.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 25.5 och 7, 71/305/EEG art.
29.5, 90/531/EEG art. 27.5 och 92/50/EEG art. 37.
Förvaring av handlingar
24 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om viss skyldighet att bevara
dokumentation och har sin motsvarighet i upphandlingsförordningen.
72
Särskilda skyldigheter för upphandlande enheter
25 §
Prop. 1992/93:88
Enligt 25 § åligger det en upphandlande enhet, som i visst fall inte själv
upphandlar men som finansierar mer än hälften av kostnaderna, att se till
att den som skall göra upphandlingen följer bestämmelserna i lagen.
Syftet är att den upphandling som i vid mening är offentlig skall göras
på ett enhetligt sätt och enligt upphandlingslagens regler, även om i något
fall den som skall genomföra upphandlingen inte har någon offentlig
anknytning på det sätt som avses i 1 kap. Bestämmelsen tillämpas på
såväl upphandling av byggentreprenader för det angivna ändamålet som
på upphandling av tjänster för samma ändamål.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. la i dess lydelse enligt
89/440/EEG och 92/50/EEG art. 3.3.
Tröskelvärden m.m.
1 §
Paragrafen inleds med en begränsning av tillämpningsområdet för
kapitlets bestämmelser till upphandling av varor. Därefter sker en
begränsning till sådan upphandling som överstiger något tröskelvärde.
Två tröskelvärden används dels 200 000 ecu vad gäller varuupp-
handling som görs av andra enheter än de som är s.k. GATT-myn-
digheter, dels det värde som gäller för GATT-upphandling, nämligen det
värde i svensk valuta som motsvarar det tröskelvärde som anges i GATT-
överenskommelsen. Detta värde i svenska kronor anges i Riksrevisions-
verkets föreskrifter, senast i SFS 1990:99.
Vidare anges en regel för beräkning av upphandlingens värde vid
upphandling som görs av andra enheter än GATT-myndigheter.
Enligt direktiven bör beräkningen göras med utgångspunkt i värdet av
ecun vid tiden för annonsen (77/62/EEG art. 5.1 (b) i dess lydelse enligt
88/295/EEG). Jag anser emellertid att ett sådant krav inte kan införas i
svensk lagstiftning generellt, eftersom det förekommer upphandling utan
föregående annonsering. Enligt min mening bör det räcka att enheten gör
en uppskattning av värdet med utgångspunkt i en rimlig bedömning av
värdet i svenska kronor av ecun.
I de flesta fall kommer denna osäkerhet rimligen inte att innebära några
stora svårigheter, eftersom det övervägande antalet upphandlingar inte
kommer att ligga så nära gränsen att några gränsfall skall behöva upp-
komma. För GATT-myndigheter gäller det nyssnämnda värdet under
den tidsperiod som RRV:s föreskrifter gäller. För deras del uppkommer
därför inte någon motsvarande osäkerhet. Det finns utrymme för att det
motsvarande svenska valutavärdet fastställs och publiceras i en föreskrift
på samma sätt som gäller för tröskelvärdet enligt GATT. Detta skulle i
så fall kunna göras av Nämnden för offentlig upphandling. En sådan
73
publicering sker för övrigt i EGT enligt t.ex. direktiv 77/62/EEG art. Prop. 1992/93:88
5.1 (c), i dess lydelse enligt 88/295/EEG.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 5.1 (a) i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
2 §
I 2 § anges undantag från tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet.
Motsvarande bestämmelser återkommer i fråga om byggentreprenad-
upphandling i tredje kapitlet och, med en annan utformning, i femte
kapitlet. Undantaget avser upphandlingar som skall göras uteslutande
enligt reglerna för försörjningssektorerna.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 2.2 (a) i dess lydelse enligt
90/531/EEG art. 35.1.
■? §
I 3 § anges hur värdet av en upphandling skall beräknas i de fall
kontrakten löper på viss bestämd tid respektive på obestämd tid. Om det
förekommer klausuler om t.ex. tilläggsbeställningar, optionsklausuler
("option clauses") eller förlängningsklausuler skall värdet av dessa räknas
in i totalvärdet som om de utnyttjats.
Första stycket tar sikte på kontrakt avseende leasing, hyra m.m., dvs.
sådana kontrakt som normalt sett har viss löptid. Andra stycket avser,
förutom sådana kontrakt, även de rena köpekontrakten. Tredje stycket
gäller för samtliga nämnda kontraktstyper.
Motsvarande bestämmelser finns i GATT-överenskommelsen.
Bestämmelserna motsvarar 77/62/EEG art. 5.2-3 och 5 i dess lydelse
enligt 88/295/EEG.
4 §
Enligt 4 § får en upphandlande enhet inte dela upp en till kvantitet redan
på förhand känd upphandling på flera delar i syfte att underskrida
tröskelvärdena. Bestämmelsen förbjuder alltså inte all uppdelning av en
upphandling. Endast sådan uppdelning som kan bedömas ha gjorts i visst
oegentligt syfte är förbjuden.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 5.6 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
5 §
Om det är fråga om flera upphandlingar av varor av samma typ som
skall göras samtidigt skall enligt 5 § beräkningen av upphandlingens
värde göras gemensamt för alla delar i upphandlingen. Paragrafen
innehåller en regel av innebörd att hänsyn inte skall tas till en uppdelning
av ett varukontrakt. Alla delar av kontraktet skall ingå i beräkningen av
upphandlingens värde.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 5.4 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
74
Prop. 1992/93:88
Annonsering
6§
Förhandsannonsering behöver göras endast av de s.k. GATT-myndig-
hetema. För dessa uppkommer annonseringsskyldighet endast om värdet
av den planerade upphandlingen för vaije budgetår uppgår till eller
överstiger 750 000 ecu.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 9.1 i dess lydelse enligt
88/295/EEC. Bestämmelsens hänvisningar till 1 kap. 8-10 §§ motsvarar
de direktivbestämmelser som anges i kommentaren till nämnda para-
grafer.
7§
Denna paragraf innehåller bestämmelser om annonseringsskyldighet inför
den aktuella upphandlingen. Hänvisningen till 10 § andra stycket eller
11 § innebär ett undantag från annonseringsskyldigheten under de
förutsättningar som anges i dessa lagrum. Skyldigheten att också
annonsera en avslutad upphandling nämns inte här, utan framgår redan
av 1 kap. 11 §.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 9.2 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
Val av upphandlingsförfarande
S§
I paragrafen anges huvudregeln för valet av upphandlingsförfarande,
vilken föreskriver att öppen upphandling skall tillämpas. Undantag från
huvudregeln får göras om de följande bestämmelserna medger det.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 6.1 jämförd med 6.5 i deras
lydelser enligt 88/295/EEG.
9§
I paragrafen anges de skäl som skall föreligga för att selektiv upp-
handling skall få tillämpas. Så får ske beroende främst på upphandlingens
art och omfattning samt på kostnaderna för selektiv upphandling i
jämförelse med övriga förfaranden. I direktiven anges kostnadsjämförel-
sen, varans karaktär m.m. endast som exempel på skäl som kan motivera
valet av selektivt förfarande. Vid införlivandet av direktivregeln har dessa
exempel angetts som huvudskäl och vidare har ytterligare ett visst
utrymme lämnats genom uttrycket "andra särskilda skäl".
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 6.2, i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
75
10 §
Prop. 1992/93:88
I första stycket anges förutsättningarna för valet av förhandlad upp-
handling när det förfarandet föregåtts av något av de övriga förfarandena.
För att den förhandlade upphandlingen då skall kunna tillämpas fordras
att de anbud som kommit in i en öppen upphandling eller selektiv
upphandling inte motsvarar de krav som ställts i annonsen eller i övrigt
inte kan ligga till grund för kontraktsskrivning. Utan föregående
annonsering får dock förhandlad upphandling tillämpas endast om
kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats. En anledning till denna
förutsättning är att marknaden skall få kännedom om alla väsentliga
förändringar. Om villkoren väsentligt ändrats måste alltså förfärandet
föregås av en annons om att den upphandlande enheten övetgår till
förhandlad upphandling.
Bestämmelsen skall alltså tillämpas på följande sätt. Antag att en enhet
har annonserat att den avser att upphandla en viss vara genom öppen
upphandling. Enheten erhåller fem anbud. Inget av anbuden kan antas
utan vidare, eftersom de alla innehåller någon avvikelse som inte kan
rättas till enligt reglerna om rättelse och nollställning. Om enheten anser
att det är meningsfullt att förhandla med samtliga anbudsgivare kan den
genast ingå i sådana förhandlingar. Om enheten emellertid anser att
endast två anbud är meningsfulla att förhandla, måste den först genom
en annons tillkännage att den avser att övergå till förhandlad upp-
handling.
Om de ursprungliga kontraktsvillkoren väsentligt ändras får enheten
dock inte på detta sätt övergå till förhandlad upphandling. I ett sådant fäll
måste nämligen upphandlingen betraktas som en ny upphandling.
Motsvarande tillämpning av annonseringskravet återfinns i andra
stycket. I den bestämmelsen anges nämligen att enheten måste annonsera
att den övergår till förhandlad upphandling om förhandlingen inte avses
omfätta samtliga korrekt avgivna anbud. Det innebär att enheten, utan att
annonsera på nytt, direkt kan föra bort anbud som innehåller något
formellt fel, som kommit in för sent eller där leverantören inte uppfyllt
de krav upphandlande enhet haft rätt att ställa och också ställt på honom
vad avser t.ex. hans kapacitet eller ekonomiska ställning m.m.
Bestämmelserna motsvarar 77/62/EEG art. 6.3 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
II §
Denna paragraf innehåller förutsättningarna för att en upphandlande enhet
skall få använda förhandlad upphandling utan föregående annonsering.
Detta förfärande användas får användas i fem fäll.
För det första om det inte kommit in några anbud alls vid föregående
förfäranden och under förutsättning att kontraktsvillkoren inte väsentligt
ändras och att en rapport lämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet.
För det andra om varorna framställs endast för forskning, utveckling,
experiment eller studier. Som ytterligare förutsättning för att denna
bestämmelse skall få tillämpas gäller dock att varorna inte tillverkas i
76
vinstsyfte (i grundtexten är benämningen "to establish commercial Prop. 1992/93:88
viability", i översättningen heter det "för att uppnå kommersiell
lönsamhet"). Detta rekvisit återkommer i övriga direktiv. I det senaste
direktiv där begreppet förekommer (direktivet för försöijningssektorema)
är förutsättningen i den engelska grundtexten "for the purpose of
ensuring profit". Jag förstår den tveksamhet kring de olika begreppen
som arbetsgruppen angett i sin första promemoria (Ds 1992:4 s. 140). De
två begreppen måste emellertid tolkas på samma sätt i de olika direk-
tiven. Skillnaden i ordval får hänföras till att direktiven tillkommit vid
olika tidpunkter. Jag anser att det enklaste är att använda samma begrepp
genom hela lagen och har stannat för att använda "i vinstsyfte", dvs. det
begrepp som förekommer i det mera moderna direktivet.
Inte heller får framställningen av varorna ske för att täcka forsknings-
och utvecklingskostnader ("recover" research and development costs).
För det tredje om varorna är sådana att de kan tillverkas eller levereras
av endast en viss leverantör och detta beror på antingen att leverantören
har en ensamrätt eller har vissa särskilda konstnärliga färdigheter, som
gör att han i praktiken är den ende som kan utföra beställningen.
För det fjärde om de tidsfrister som skall iakttas vid öppen eller
selektiv upphandling i ett visst fäll är så långa att det på grund av
brådska inte är praktiskt möjligt att tillämpa dessa förfaranden. Den
tidsnöd som avses måste ha uppkommit på grund av omständigheter som
inte beror på den upphandlande enheten. Det är alltså inte tillåtet att
tillämpa detta alternativ då tidsnöden uppkommit på grund av bristande
inköpsplanering.
För det femte slutligen om fråga är om tilläggsleveranser eller viss
ytterligare anskaffning, förutsatt att beställningen görs hos den som
tidigare levererat och att ett byte av leverantör skulle medföra att man
vore tvungen att köpa varor som inte är tekniskt förenliga med de först
anskaffade eller skulle leda till oskäligt höga kostnader eller oskäliga
tekniska svårigheter vad avser drift och underhåll.
I andra stycket anges att tilläggsleveranser som regel inte får avse en
längre tid än tre år. Ursprungsleveransen får således inte vara alltför
avlägsen i tiden.
Bestämmelserna motsvarar 77/62/EEG art. 6.4 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ännu en rapporteringsskyldighet.
Om en enhet väljer något annat förfarande än öppen upphandling skall
enheten lämna en rapport till EFTA:s övervakningsmyndighet om
anledningen till valet. Rapporten skall överlämnas på myndighetens
begäran. Bestämmelsen innebär alltså inte att enheten vid vaije tillfälle
skall skicka rapporten till myndigheten, men däremot att den skall upp-
rätta en rapport i anslutning till att valet av förfärande görs, oaktat att
rapporten kanske inte kommer att begäras av myndigheten. Risken finns
annars att eventuell tidsutdräkt gör att detaljer kan ha glömts bort och att
77
enheten därför i en begärd rapport inte kan redovisa alla efterfrågade Prop. 1992/93:88
omständigheter. Direktivbestämmelsen innehåller regler om vilka
uppgifter rapporten skall innehålla. Dessa regler är att bedöma som ett
slags ordningsföreskrifter som inte behöver anges i lag.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 6.6 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
13 §
I paragrafen anges minimitiden för öppen upphandling. Tiden för mot-
tagande av anbud skall vara minst 52 dagar efter det att annonsen
avsändes. Eftersom Byrån för EGT har rätt att ta tolv dagar på sig för
att publicera annonsen innebär tidsfristen i praktiken att upphandlingen
måste hållas öppen i minst (52-12 = ) 40 dagar från det att annonsen
publicerats i EGT (jfr 77/62/EEG art. 9.6 andra stycket i dess lydelse
enligt 88/295/EEG). I lagtexten anges endast "dagar". Därmed avses
även lördagar och sön- och helgdagar. Om något annat avses anges ut-
tryckligen "arbetsdagar". Om slutdagen för en tidsfrist infaller på en
helgdag, lördag eller söndag går fristen ut påföljande arbetsdag.
Tidsfristen löper ut vid utgången av fristens sista dag.
Om det uppkommer behov av särskilda regler för tillämpning av tids-
fristerna i denna lag kan dessa ges ut i form av föreskrifter. För alla
förekommande tidsfrister är dock lagen (1930:173) om beräkning av lag-
stadgad tid tillämplig.
Eftersom en tidsfrist bestämts åligger det en upphandlande enhet att
agera så snabbt som möjligt när presumtiva anbudsgivare m.fl. vill ha
ytterligare upplysningar för att kunna förbereda ett anbud. Av det skälet
anges i andra stycket vissa tidsfrister som enheten skall iaktta när det
gäller att lämna ut förfrågningsunderlag m.m. Dessa tidsfrister förefaller
tämligen snålt tilltagna när det gäller t.ex. utskick av förfrågningsunder-
laget till utländska leverantörer. De förutsätter att även mycket omfat-
tande försändelser kommer att levereras snabbt. Emellertid bör det vara
möjligt att komma överens med enskilda anbudsgivare m.m. om undantag
från den kortare tidsfristen, förutsatt givetvis att så kan ske utan att
upphandlaren kommer i konflikt med regeln om icke-diskriminering. Om
en sådan överenskommelse träffas bör den upphandlande enheten
anteckna överenskommelsen och bevara anteckningen.
I arbetsgruppens förslag fanns vidare en särskild regel om att tilläggs-
information och förfrågningsunderlag får vara skrivna på svenska. Jag
anser att en sådan bestämmelse är onödig. När inget särskilt sägs har en
upphandlande enhet rätt att använda svenska. Anbudsgivare m.fl. har
alltså inte rätt att få den ytterligare informationen på ett visst språk. En
annan sak är att det kan vara möjligt att ett strikt fasthållande vid svenska
innebär att den upphandlande enheten inte alltid uppnår den konkurrens
den vill uppnå och kanske därför inte får in de billigaste anbuden.
I dessa bestämmeler liksom i många av de senare bestämmelserna
förekommer begreppet "rimlig tid". Det motsvarande engelska uttrycket
är "in good time". Innebörden av begreppet är att en upphandlande enhet
78
som får in ett önskemål om ytterligare information inte skall vara Prop. 1992/93:88
tvungen att i vaije enskilt fall hålla sig inom nu angiven tidsfrist. Om
önskemålet nämligen framställts så kort tid före tidsfristens utgång att det
inte finns en rimlig möjlighet att hålla tidsfristen skall det vara tillåtet att
lämna informationen vid ett senare tillfälle. Dock bör enheten sträva efter
att lämna ut informationen så fort som möjligt.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 77/62/EEG art. 10.1 i dess
lydelse enligt 88/295/EEG. Bestämmelsen i andra stycket första
meningen motsvarar 77/62/EEG art. 10.2. Bestämmelsen i andra stycket
andra meningen motsvarar 77/62/EEG art. 10.4.
14 §
I paragrafen anges motsvarande minimitider för den selektiva och för-
handlade upphandlingen, nämligen 37 dagar. Där anges också hur
inbjudan till anbudsgivning skall göras i den selektiva upphandlingen.
Inbjudan skall vara skriftlig och vid ett och samma tillfälle skickas till
samtliga utvalda anbudssökande jämte förfrågningsunderlaget. Vidare
anges en tidsfrist för mottagande av anbud.
Bestämmelsen i andra stycket behandlar inte hur utskick m.m. skall gå
till vid förhandlad upphandling. Även vid sådan upphandling förekommer
inbjudningar att lämna anbud. Emellertid föreskriver direktiven inte
någon tidsfrist för anbudsgivning i den förhandlade upphandlingen. Det
är följdriktigt att direktivreglema i detta fall inte heller föreskriver att
utskick måste göras samtidigt, eftersom ingen tidsfrist är knuten till
utskicket. Andra stycket behandlar alltså endast den selektiva upphand-
lingen. Även i förhandlad upphandling förekommer dock utskick av
nämnda inbjudningar. Det är enligt min mening rimligt att enheten
skickar ut inbjudningar i det förfärandet på samma sätt som enligt andra
stycket.
Bestämmelserna motsvarar 77/62/EEG art. 11.1-3 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
15 §
I paragrafen anges förutsättningar för det påskyndade förfarandet och de
särskilda tidsfrister som gäller i detta förfarande. Påskyndat förfarande
får tillgripas endast om de ordinarie tidsfristerna inte kan tillämpas på
grund av brådska. Det anges inte i grundtexten vad som kan utgöra god-
tagbara skäl för tidsnöd. Klart är att brådskan inte får vara hänförlig till
den upphandlande enheten. Det får alltså inte vara fråga om t.ex.
bristande inköpsplanering.
Bestämmelserna motsvarar 77/62/EEG art. 12.1 i dess lydelse enligt
88/295/EEG.
16 §
Paragrafen innehåller regler om förlängning av tidsfrister i vissa fäll.
Sålunda anges att tidsfristerna i de ordinarie förfärandena skall förlängas
79
i skälig utsträckning om t.ex. anbudsgivning av angivna skäl måste Prop. 1992/93:88
föregås av besök på platsen för leveransen. Någon förlängning av de
kortare tidsfrister som tillämpas i det påskyndade förfarandet är däremot,
av naturliga skäl, inte möjlig.
I paragrafen används samma formulering som i motsvarande situation
för byggentreprenaderna (jfr 3 kap. 21 §). Varudirektiven innehåller
visserligen inte en sådan likhet i formuleringarna, men innebörden av de
olika direktivbestämmelsema är densamma Det finns därför inte någon
risk att tillämpningen blir oriktig om den svenska lagstiftningen använder
samma lydelse i de olika kapitlen. Vidare anger direktivbestämmelsen att
det i nu avsedda fall är endast tidsfristen i 13 § andra stycket som får
förlängas i skälig utsträckning. Då såväl den tidsfristen som övriga
tidsfrister är endast minimifrister torde det inte vara ett olämpligt
införlivande att göra denna regel tillämplig på även övriga tidsfrister.
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 11.1, med den skillnad jag
nu angett.
77 §
Paragrafen innehåller regler för hur ansökningar om att få lämna anbud
och inbjudningar att lämna anbud skall skickas i det påskyndade förfaran-
det. I direktiven anges emellertid inte den allmänna regeln att man skall
använda snabbast möjliga kommunikationssätt. Inte heller anges möjlig-
heten att använda telefax eller elektronisk kommunikation. Det senare
torde bero på att varudirektiven skrevs vid en tid då telefax och
elektronisk överföring inte var lika vanliga som i dag. Det finns ingen
anledning att utesluta den möjlighet som senare teknik innebär och därför
har denna möjlighet tagits med i uppräkningen i 17 §. Det kan här
nämnas att direktivet för försörjningssektorerna och direktivet för
tjänsteupphandling öppnar just denna möjlighet, varför motsvarande
bestämmelser i 4 och 5 kap. är direktivtrogna.
Om ansökningarna m.m. görs på något av de sätt som avses i andra
meningen skall de bekräftas genom en egenhändigt undertecknad
handling. Denna bekräftelse behöver inte ha kommit in inom någon viss
tidsfrist.
Ytterligare en omständighet är värd att nämna, nämligen den att alla
direktiv i detta hänseende gör skillnad mellan ordinarie förfarande och
påskyndat förfärande. För det ordinarie förfärandet gäller att ansökningar
m.m. får göras genom brev, telegram, telex eller genom telefon. I de tre
sistnämnda fallen skall ansökningarna bekräftas skriftligt (77/62/EEG
art. 11.5). För det påskyndade förfarandet gäller det som nu stadgas i
lagtexten. Jag anser att det i den svenska lagstiftningen inte behöver
återges en motsvarighet till vad som enligt direktiven skall gälla i de
ordinarie förfarandena. Däremot menar jag att det kan vara av betydelse
i sak att man i det påskyndade förfärandet åläggs att använda det
snabbast möjliga sättet, varför endast den bestämmelsen överförts till
lagtext.
80
Bestämmelsen motsvarar 77/62/EEG art. 12.3, med den skillnad jag Prop. 1992/93:88
nu angett.
Alternativa utföranden
18 §
Bestämmelsen i 18 § avser alternativa utföranden. Ett alternativt
utförande i förhållande till kravspecifikationen i förfrågningsunderlaget
får inte avvisas endast på den grunden att det är utformat enligt
europeiska tekniska specifikationer eller enligt svensk standard som i
huvudsak ansluter till europeiskt godtagen teknisk specifikation.
Bestämmelsen har hämtats från direktiven avseende byggentreprenad
och försöijningssektorema och har här gjorts tillämplig även på varu-
upphandling. De två nämnda direktiven är inte helt likalydande. Jag har
valt den lydelse som används i det modernare direktivet för försöijnings-
sektorema. Detta är sålunda ett införlivande som i viss mening går utöver
direktiven. Genom denna utvidgning uppnås dock bättre förutsättningar
för affärsmässighet i anbudsprövningen.
Bestämmelsen utgör en delvis tillämpning på varuområdet av vad som
gäller enligt 71/305/EEG art. 20a tredje stycket, i dess lydelse enligt
89/440/EEG. Jämför även 90/531/EEG art. 27.4.
Tröskelvärden m.m.
1 §
På motsvarande sätt som för varuupphandling anges i 1 § ett tröskel-
värde, som upphandlingens värde måste uppgå till eller överskrida för att
den upphandlande enheten skall vara skyldig att annonsera sin upp-
handling på det sätt som anges i 9 §.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 4a. 1 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
2 §
I 2 § föreskrivs att alla delentreprenader skall inräknas i värdet för en
byggentreprenadupphandling. I första stycket anges dock ett undantag,
nämligen om värdet av varje delentreprenad inte uppgår till 1 000 000
ecu och summan av dessa delentreprenaders värde inte uppgår till 20
procent av det totala värdet. Denna bestämmelse innebär att en viss
uppdelning får göras. Innebörden är att den upphandlare som skall
upphandla för 5 000 000 ecu och avser att lägga ut högst 1 miljon ecu
på delentreprenad inte kommer över tröskelvärdet. Hur många delentre-
prenörer han använder spelar ingen roll så länge han håller sig under
20 procent, dvs. högst 1 miljon ecu i detta fäll.
I andra stycket återkommer förbudet mot uppdelning av en upphandling
om uppdelningen sker i syfte att underskrida tröskelvärdet.
6 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 88
81
Bestämmelserna motsvarar 71/305/EEG art. 4a.3 i dess lydelse enligt Prop. 1992/93:88
89/440/EEG.
3 §
I 3 § anges att en upphandlande enhet i förfrågningsunderlaget får
begära upplysning från anbudsgivare om vilka delar av kontraktet som
han avser att lägga ut på någon annan, dvs. på tredje man. Detta
sistnämnda begrepp återkommer i bestämmelserna om koncession.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 20b i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
41
Bestämmelsen i 4 § innebär att inte endast kostnaden for t.ex. en
anläggning skall räknas med i upphandlingens värde, utan även värdet av
det material och den utrustning som tillhandahålls av upphandlaren,
förutsatt att materialet och utrustningen är nödvändiga för arbetet.
Anledningen till detta är att det annars hade varit möjligt att köpa in allt
material i flera mindre upphandlingar och sedan avsluta med att
upphandla endast arbetena och därmed måhända kunna genomföra en
relativt omfattande upphandling utan att behöva följa bestämmelserna i
lagen. I direktivbestämmelsen talas bara om material (supplies), men i
lagtexten nämns även nödvändig utrustning. Härigenom uppnås i viss
mening bättre överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i
90/531/EEG art. 12.7.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 4a.5 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
5 §
Av de skäl som nämndes i kommentaren till motsvarande bestämmelse
i 2 kap. görs även här undantag för upphandling inom försöijnings-
sektorema.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 3.4 i dess lydelse enligt
90/531/EEG art. 35.2.
Koncession
6§
I denna och de två följande paragraferna regleras upphandling av
koncession, ett begrepp som definieras i 1 kap. 5 §. Bestämmelsen i 6 §
innebär inte en skyldighet för upphandlande enhet att föreskriva att en
del av en byggentreprenad skall läggas ut på tredje man. Däremot
innebär regeln att en koncessionshavare inte kan motsätta sig en sådan
föreskrift.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. lb.2 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
82
7§
Prop. 1992/93:88
Bestämmelsen har till syfte att klargöra att den som får en koncession
och samtidigt är en upphandlande enhet skall tillämpa reglerna i upp-
handlingslagen för den upphandling som eventuellt måste göras för att
arbetet skall kunna utföras.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEC art. lb.3 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
S§
Av 8 § framgår att inget enskilt företag i en företagsgrupp som gått
samman för att få en koncession skall betraktas som tredje man.
Detsamma gäller för anknutna företag. Vad som avses med anknutna
företag framgår av andra stycket.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. lb.4 första - tredje styckena
i dess lydelse enligt 89/440/EEG.
Annonsering m.m.
9§
I paragrafen regleras skyldigheten att förhandsannonsera. Av direktivet
framgår att avsikten är att annonsering skall ske så snart planeringen för
en byggentreprenad är avslutad.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 12.1 i dess lydelse enligt
89/440/EG. Att avsikten är att annonsering skall ske när planeringen är
avslutad framgår indirekt av art. 12.6 (a) i nämnda direktiv.
10 §
Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 7 § och gäller för såväl byggentreprenad
som koncession.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 12.1-2 i dess lydelse enligt
89/440/EEC.
II §
Genom denna paragraf åläggs den upphandlande enheten ytterligare infor-
mationsplikt i de fäll att anbudsgivare eller anbudssökande begär upplys-
ningar angående en avslutad upphandling.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 5a i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
Val av upphandlingsförfarande
12 §
Innebörden av 12 § är att öppen eller selektiv upphandling normalt skall
tillämpas. Den skillnaden föreligger i förhållande till varuupphandlingen
att det i byggentreprenaddirektivet inte anges vilka förhållanden som kan
motivera selektiv upphandling. Detta har påpekats av några remiss-
83
instanser och har också tagits upp särskilt av arbetsgruppen i båda Prop. 1992/93:88
promemoriorna. Arbetsgruppen har ansett att det inte bör inforas något
särskilt förtydligande på denna punkt (Ds 1992:62 s. 64). Jag delar den
bedömningen av samma ömsesidighetsskäl som jag tagit upp i några
tidigare sammanhang. Den relativa frihet i bedömningen som enheterna
har i valet kan vägledas av de regler som gäller i motsvarande situation
i 2 kap.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 5.4 i dess lydelse enligt
89/440/EEG, jämförd med art. 5.1-3 i samma direktiv.
13 §
Om en upphandlande enhet väljer selektiv upphandling får enheten enligt
13 § i annonsen ange det antal deltagare man avser att inbjuda till an-
budsgivning. Om så sker skall antalet avvägas med hänsyn till kravet på
att en effektiv konkurrens skall kunna uppnås (jfr 1 kap. 4 §). Antalet
skall vara minst fem, men närmare avvägningar får göras just med
hänsyn till kravet på konkurrens.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 22.3 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
14 §
Paragrafen innehåller villkoren for valet av förhandlad upphandling med
föregående annonsering. Enligt punkt 1 får sådan upphandling användas
om byggentreprenaden utförs endast för forskning m.m. under förut-
sättning att utförandet inte sker i vinstsyfte eller för att täcka FoU-
kostnader. Det kan nämnas att samma förutsättning i varuupphandlings-
direktivet utgör skäl för att välja förhandlad upphandling utan föregående
annonsering (jfr 77/62/EEG art. 6.4 (b) i dess lydelse enligt
88/295/EEG). Det framgår inte varför direktiven i detta fäll inte är lika-
lydande. Ett avsteg från direktiven vore emellertid enligt min mening av
ömsesidighetsskäl ett olämpligt införlivande.
Förfärandet far vidare användas i de särskilda fäll arbetena är av den
arten att det inte i förväg går att fästställa deras pris. Motsvarande gäller
för de fäll arbetena är förknippade med sådana risker att förhands-
värdering inte kan göras. Avsikten bakom markeringen av att det skall
vara fråga om särskilda fäll är att den valmöjlighet bestämmelsen medger
skall utnyttjas restriktivt.
Bestämmelserna motsvarar 71/305/EEG art. 5.2 (b) och (c) i dess
lydelse enligt 89/440/EEG.
15 §
I 15 § anges förutsättningarna för förhandlat förfärande utan föregående
annonsering. Punkterna 1-3 motsvarar villkoren för valet av förfarandet
vid varuupphandling (2 kap. 11 § första stycket 3-5). Punkt 4 är en nyhet
i förhållande till 2 kap. och avser nya arbeten som dock består av enbart
en upprepning av ett tidigare projekt som varit föremål för upphandling.
84
I andra stycket anges en särskild regel avseende tillämpligheten av Prop. 1992/93:88
första stycket punkt 3.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 71/305/EEG art. 5.3 (b)-(e)
i dess lydelse enligt 89/440/EEG. Bestämmelsen i andra stycket
motsvarar art. 5.4 i nämnda direktiv.
16 §
I paragrafen anges att den förhandlade upphandlingen utan föregående
annonsering alltid skall omfatta minst tre anbudsgivare, förutsatt att det
finns så många lämpliga anbudsgivare.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 22.3 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
77 §
1 paragrafen anges förutsättningarna för övergång från övriga förfaranden
till förhandlat förfärande. Så får ske om anbud som lämnats inte mot-
svarar kravspecifikationen eller inte kan nollställas (första stycket punkt
1). I båda fallen gäller dock att de ursprungliga villkoren inte väsentligt
ändrats. Om villkoren väsentligt ändrats måste detta ses som en ny upp-
handling. Under samma förutsättning får öveigång också ske om det i de
föregående förfarandena inte lämnats några anbud alls (första stycket
punkt 2). På ESA:s begäran skall i så fäll en rapport lämnas om anled-
ningen till övergången.
I sista stycket anges en ytterligare förutsättning, nämligen den att det
avsedda förhandlade förfärandet i första stycket punkt 1 måste omfätta
samtliga korrekt angivna anbud. Om så inte är fallet måste övergången
annonseras. Således får övergången i andra fäll göras utan föregående
annonsering.
Bestämmelserna motsvarar 71/305/EEG art. 5.2 (a) och art. 5.3 (a) i
deras lydelse enligt 89/440/EEG.
Tidsfrister
18 §
Paragrafen innehåller tidsfrister vid öppen upphandling. Tiden för
mottagande av anbud skall vara minst 52 dagar, beräknad på det sätt
som tidigare angetts för varuupphandling i 2 kap.
Här medges dock att tidsfristen förkortas till 37 dagar, om den
upphandlande enheten har förhandsannonserat sin upphandling enligt 9
§. En motsvarande förkortning vid förhandsannonsering av en varu-
upphandling medges inte i varudirektiven och har inte heller införts i
2 kap.
Direktiven för byggentreprenadupphandling anger att tidsfristen
förkortas till 36 dagar. Enligt direktiven skall den förkortade tidsfristen
vid förhandsannonserad öppen upphandling vara 36 dagar och inte
37 dagar, medan tidsfristen vid ej förhandsannonserad selektiv eller
förhandlad upphandling är 37 dagar. De olika upphandlingsdirektiven
85
arbetar alltså med olika tidsfrister, som med bara en dag skiljer sig från Prop. 1992/93:88
varandra. Det torde vara enklare för de upphandlande enheterna ifall
samma tidsfrister så långt möjligt kan användas i samtliga upphand-
lingsformer. I enhetlighetens intresse har tidsfristen därför angetts till 37
dagar.
Andra stycket innehåller en bestämmelse som motsvarar 2 kap. 13 §
andra stycket, med den skillnaden att tiden för utlämnande av förfråg-
ningsunderlaget här är sex dagar i stället för fyra arbetsdagar, som gäller
i motsvarande situation vid varuupphandling. Det hade varit mera
praktiskt om det här hade varit möjligt att använda samma tidsfrist som
i 2 kap. Eftersom det är en skillnad i sak mellan de två tidsfristerna anser
jag att införlivandet i detta hänseende måste följa byggentreprenaddirek-
tivens bestämmelser.
Bestämmelserna motsvarar 71/305/EEG art. 13.3-4 i dess lydelse enligt
89/440/EEG, med den skillnad jag nu angett.
79 §
Paragrafen motsvarar 2 kap. 14 §, med den skillnaden att det här medges
en förkortning av tidsfristen enligt andra stycket om viss förhandsannon-
sering har skett.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 14.1, 3-4 och 6 i deras
lydelser enligt 89/440/EEG.
20 §
Paragrafen innehåller reglerna för det påskyndade förfarandet och mot-
svaras av 2 kap. 15 §, med den skillnaden att den tredje tidsfristen vid
byggentreprenadupphandling inte skall förkortas till fyra arbetsdagar,
utan till fyra dagar.
Bestämmelserna motsvarar 71/305/EEG art. 15.1-2 i deras lydelser
enligt 89/440/EEG.
27 §
Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 kap. 16 §.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 14.7 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
22 §
Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 17 §, med den skillnaden att den skrift-
liga bekräftelsen i detta fall måste komma enheten till handa före tidigare
nämnda tidsfristers utgång, vad avser de ordinarie förfarandena.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 15.3 i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
86
Särskilt förfarande
23 §
Prop. 1992/93:88
Vad gäller mera omfattande entreprenader för bostadsbebyggelse erbjuder
bestämmelsen i 23 § möjlighet att anlita leverantören redan tidigt, t.ex.
i projekteringsstadiet.
Bestämmelsen motsvarar 71/305/EEG art. 6.
Alternativa utföranden
24 §
I 24 § återfinns bestämmelser som for byggentreprenadupphandlingens
del motsvarar vad som för varuupphandling gäller enligt 2 kap. 18 §.
Dock gäller vid byggentreprenadupphandling att en upphandlande enhet
redan i annonsen skall ange att hänsyn kommer att tas till alternativa
utföranden och att sådana kommer att prövas. Förutsättningen är dock att
enheten angett att grunden för anbudsprövningen är det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet med hänsyn till samtliga omständigheter och att
enheten i annonsen anger de minimikrav som det alternativa utförandet
skall uppfylla.
Innebörden av andra stycket är att en upphandlande enhet skall pröva
även anbud som avviker från de minimikrav som har angetts enligt första
stycket. Förutsatt att altemativutförandet överenstämmer med europeiska
tekniska specifikationer eller svensk standard som ansluter till sådana
specifikationer får anbudet inte förkastas endast av det skälet att
altemativutförandet avviker från angivna minimikrav.
Bestämmelserna motsvarar 71/305/EEG art. 20a i dess lydelse enligt
89/440/EEG.
Tillämpningsområde
1 §
I första stycket anges de verksamheter som avgör bedömningen av vilka
regler som skall tillämpas för upphandlingen i fråga. Om upphandlingen
görs för någon av verksamheterna är det en upphandling enligt 4 kap.
I andra stycket utvidgas kretsen av enheter i förhållande till vad som
gäller enligt 1 kap. 5 §. För det första skall företag under visst offentligt
inflytande räknas som upphandlande enhet. Här görs inget undantag för
sådana företag som har industriell eller kommersiell karaktär. För det
andra skall dessutom vissa företag som det allmänna inte har något be-
stämmande inflytande över anses som upphandlande enheter och omfättas
av bestämmelserna i detta kapitel. Förutsättningen är dock att dessa
företag är beroende av ett tillstånd från en myndighet för att bedriva
någon av de verksamheter som avses i första stycket. Det tillstånd det
praktiskt sett kan bli fråga om är sådana koncessioner som kan vara
87
förknippade med utnyttjandet av naturtillgångar eller tillhandahållandet Prop. 1992/93:88
av allmänna nyttigheter. I direktiven har ytterligare exemplifierats vilka
företag som avses genom att det nämns som en viktig omständighet att
företaget genom tillståndet kan ha rätt att vid anläggande av nät m.m.
utnyttja expropriationsmöjligheter.
Vilka tillstånd m.m. som särskilt avses framgår av de förteckningar till
direktivet som gäller för bl.a. Sveriges del genom art. 65 i EES-avtalet
(se prop. 1991/92:170 bil 14 s. 622 f)-
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 90/531/EEG art. 2.1 jfr med
art. 2.2 (a)-(d). Bestämmelserna i andra stycket motsvarar art. 1.2 jfr
med art. 2 (b) i nämnda direktiv.
2 §
I 2 § anges att en upphandlande enhet som bedriver angiven verksamhet
avseende dricksvatten är skyldig att tillämpa bestämmelserna i detta
kapitel, inte endast vid upphandling för den verksamheten utan även vid
upphandling för verksamhet inom vattenbyggnad m.m. En förutsättning
för detta är dock att det dricksvatten som tillhandahålls av projekten inom
vattenbyggnad m.m. utgör minst 20 procent av den totala vattenmängd
som tillhandahålls av dessa projekt.
Innebörden av bestämmelsen är att enheten inte behöver upphandla för
sådan tillkommande verksamhet, under förutsättning att det dricksvatten
som tillhandahålls i den verksamheten är endast en mindre del av
verksamhetens totala vattenproduktion. I direktiven anses högst 20 pro-
cent av den totala vattenmängden vara en mindre del.
Bestämmelsens sista led avser verksamhet som har samband med
bortledande av avloppsvatten eller rening av avloppsvatten. Innebörden
av detta är att företag som distribuerar eller försörjer med dricksvatten
och även bedriver verksamhet avseende vattenrening m.m. skall
upphandla för även den verksamheten enligt bestämmelserna i kapitlet.
Bestämmelserna motsvarar 90/531/EEG art. 6.2.
3 §
Av 3 § framgår att om en upphandlande enhet bedriver verksamhet inom
försörjningssektorerna i ett land utanför EES och upphandlar i Sverige
för den verksamheten behöver enheten inte tillämpa bestämmelserna i
4 kap. för den upphandlingen. En förutsättning för detta undantag är
dock att enheten inte behöver utnyttja fasta nät eller markområden inom
EES för verksamheten i fråga.
Bestämmelserna motsvarar 90/531/EEG art. 6.1 andra ledet.
4 §
I 4 § har de undantag samlats som gäller förhållanden där fri konkurrens
anses råda. Om nämligen förhållanden råder som innebär att konkurrens
gäller för verksamheten i fråga finns ingen anledning att genom
direktivregler eller på annat sätt försöka åstadkomma en konkurrens-
88
utsatt situation. I den delen hänvisar jag till den allmänna motiveringen Prop. 1992/93:88
(avsnitt 2.1).
Första stycket avser busstransportverksamhet. Om även andra företag
än enheten i fråga har rätt att på samma villkor som den upphandlande
enheten bedriva busstransport inom samma geografiska område skall
enheten inte upphandla enligt 4 kap. Av direktiven framgår inte att det
måste vara finnas andra företag som bedriver konkurrerande verksamhet.
Det viktiga enligt direktivtexten synes vara endast att andra företag har
rätt att bedriva sådan konkurrerande verksamhet.
Bestämmelserna i andra stycket tar sikte på viss verksamhet inom
telekommunikationsområdet, nämligen den verksamhet som avser
telekommunikationstjänster. Om en enhet upphandlar i syfte att till-
handahålla sådana tjänster och även andra företag har rätt att till-
handahålla samma tjänster inom samma geografiska område på i stort sett
samma villkor skall upphandlingen inte ske enligt 4 kap. Här föreligger
den skillnaden i förhållande till första stycket att det fordras endast att
den konkurrerande verksamheten sker på "i stort sett" samma villkor som
den upphandlande enhetens villkor. Denna skillnad i lagtexten beror på
att direktivtexten gör en sådan skillnad.
I tredje stycket görs ett tredje undantag, avseende upphandling av varor
eller byggentreprenader för återförsäljning eller uthyrning. I ett sådant
fall fordras återigen att konkurrerande företag får bedriva återförsäljning
och uthyrning på samma villkor som den upphandlande enheten. Här
gäller alltså inte att det skall vara fråga om "i stort sett" samma villkor.
Denna skillnad beror på att direktivtexten gör motsvarande skillnad
mellan de olika situationerna.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 90/531/EEG art. 2.4.
Bestämmelserna i andra stycket motsvarar art. 8.1 och i tredje stycket
art. 7.1 i nämnda direktiv.
5§
I 5 § anges en skyldighet för en upphandlande enhet att rapportera till
ESA ifall enheten utnyttjat reglerna i 3 § och i 4 § andra och tredje
styckena för att undanta viss verksamhet. Det är att märka att direktiven
inte innehåller en sådan rapporteringsskyldighet avseende undantaget i
4 § första stycket för busstransportverksamhet.
Bestämmelserna motsvarar 90/531/EEG art. 8.2 respektive art. 7.2.
6§
I denna paragraf återfinns vissa regler för klassificering av vissa blandade
upphandlingar.
Av första stycket framgår att tjänster som är nödvändiga för leveransen
av varor eller byggentreprenader skall anses ingå i varu- eller bygg-
entreprenadupphandlingen.
Av andra stycket framgår att om en upphandling omfattar även andra
tjänster än sådana som är nödvändiga för leveransen skall upphandlingen
anses som en varuupphandling om varornas värde, inklusive värdet av
89
de för leveransen nödvändiga tjänsterna, är större än värdet av de övriga Prop. 1992/93:88
tjänster som upphandlas i samma upphandling.
Av tredje stycket framgår att en programvara för tjänster ("software
services") skall anses som en vara om den upphandlas av ett telekom-
munikationsföretag för dess verksamhet.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 90/531/EEG art. 1.3 (a)
första stycket. Andra stycket motsvarar art. 1.3 (a) andra stycket. Tredje
stycket motsvarar art. 1.3 (b) sista meningen.
7§
Av denna paragraf framgår att förvärv av vatten för dricksvat-
tenförsöijning m.m. inte omlättas av reglerna i 4 kap.
Vidare framgår att anskaffning av energi (dvs. köp av elkraft el. dyl.)
inte heller behöver göras enligt 4 kap., förutsatt att anskaffningen avser
de i bestämmelsen angivna verksamheterna inom de verksamheter som
avses i 1 § första stycket 1 och 2.
Bestämmelserna motsvarar 90/531/EEG art. 9.
Tröskelvärden m.m.
8-13 §§
Bestämmelserna i 8-13 §§ har samma innebörd som motsvarande bestäm-
melser i 2 och 3 kap. Bestämmelsen i 8 § behandlar tröskelvärdena.
Bestämmelserna i 9 och 10 §§ avser varuupphandling inom försöijnings-
sektorema och motsvarar reglerna i 2 kap. Bestämmelserna i 11 och
12 §§ avser byggentreprenadupphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelserna har motsvarighet i 3 kap. 13 § som innehåller ett
motsvarande förbud som i övriga kapitel, nämligen ett förbud mot
uppdelning av ett kontrakt i syfte att underskrida tröskelvärdena.
Bestämmelserna i 8 § motsvarar 90/531/EEG art. 12.1 medan be-
stämmelserna i 9 § motsvarar art. 12.2-4 (det kan nämnas att direktivet
här anger att värdet av tidsobestämda kontrakt skall beräknas till de
uppskattade betalningarna "in the first four years". Fyra år motsvarar
48 månader, varför motsvarande lydelse som i 2 kap. kan användas även
här). Bestämmelserna i 10 § motsvarar art. 12.6 andra stycket. Be-
stämmelserna i 12 § motsvarar art. 12.7 och bestämmelserna i 13 §
motsvarar art. 12.9.
Annonsering m.m.
14 §
Bestämmelserna om annonsering i 14 § har motsvarande innebörd som
bestämmelserna i t.ex. 2 kap. 6 §, med den skillnaden att det i detta
kapitel åligger alla som är upphandlande enheter enligt 4 kap. att budget-
årsvis annonsera sina planerade upphandlingar av varor överstigande
750 000 ecu för de verksamheter som avses i 1 §. Denna skyldighet
90
gäller enligt 2 kap. endast för GATT-myndigheter for varuupphandling Prop. 1992/93:88
enligt det kapitlet.
För byggentreprenadupphandling inom försöijningssektorerna föreligger
ingen skillnad i detta hänseende.
Bestämmelserna i andra stycket behandlar uppmaning till anbudsgivning
("call for competition") och hur den skall annonseras. Detta engelska
uttryck introduceras först i direktivet för försöijningssektorerna. Det
torde dock inte innebära något annat än det tidigare använda "invitation
to tender", som överförts till lagtexten som "inbjudan att få lämna
anbud". Av enhetlighetsskäl har därför detta senare uttryck använts även
i 4 kap.
Förekomsten av en inbjudan att få lämna anbud har betydelse för hur
tidsfristerna i det fortsatta förfarandet skall beräknas.
Tredje stycket slutligen hänvisar till ett särskilt system för urval av
leverantörer. Förutsättningarna för ett sådant system anges i 23-25 §§.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 90/531/EEG art. 13.1 (a)
för varuupphandling och art. 17.1 (b) för byggentreprenadupphandling.
Bestämmelserna i andra stycket motsvarar art. 17.3 jfr med art. 16.1 (b)
och art. 16.2. Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar art. 16.1 (c).
15 §
Av bestämmelsen i första stycket framgår att upphandling i normal fallet
skall föregås av annonsering.
Bestämmelserna i andra stycket avser hur en upphandlande enhet skall
agera när upphandlingen är avslutad. Den skillnaden föreligger i
förhållande till bestämmelserna i övriga kapitel att enheten inte skall
annonsera hur upphandlingen avslutats. Däremot skall den enligt
direktivtexten inom två månader meddela ESA hur den avslutats. Över-
vakningsmyndigheten har sedan rätt att i sin tur publicera information
om upphandlingen, men skall då ta hänsyn till vad upphandlande enhet
särskilt anmärkt om uppgifter vars offentliggörande skulle motverka
befogade affärs- och konkurrensintressen. Motsvarande regel för upp-
handling enligt övriga kapitel föreskriver en annons om avslutad
upphandling inom 48 dagar (1 kap. 11 §). Eftersom Byrån för Euro-
peiska gemenskapernas officiella publikationer skall publicera en sådan
annons inom 12 dagar efter avsändandet kommer annonsen in i EGT
senast (48 + 12 = ) 60 dagar efter det att upphandlingen avslutats och
kommer därmed till allmän kännedom. Två månader motsvarar 60 dagar
enligt EG:s förordning om bestämning av perioder, datum och frister.
Detta innebär att upplysningar om avslutade upphandlingar kommer ESA
till del senast vid samma tidpunkt som motsvarande annonser inom
övriga upphandlingsområden kommer allmänheten till del. Tvåmånaders-
fristen enligt direktivtexten stämmer därför överens med motsvarande
regler för annonsering av avslutad upphandling. Av enhetlighetsskäl har
jag valt att ange tiden i dagar, dvs. 60 dagar.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar 90/531/EEG art. 15.1 jfr med
art. 15.2. Bestämmelserna i andra stycket motsvarar art. 18.1 och 18.3.
91
Xhl av upphandlingsförfarande
16 §
Prop. 1992/93:88
I denna paragraf anges inte någon huvudregel for val av upphandlings-
förfarande, endast att upphandlingen skall annonseras för att den
upphandlande enheten skall få välja bland de förfaranden som angetts i
1 kap. 5 §.
I andra stycket anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för
att en enhet skall ha rätt att avstå från annonsering. Flera av dessa
förutsättningar är desamma som i de föregående kapitlen. Däremot
tillkommer ytterligare förutsättningar för rätten att avstå från att
annonsera i punkterna 8-10. Det kan noteras att enligt punkten 8 skall det
vara fråga om varor som noteras och omsätts på en rå varumarknad.
Kravet på notering innebär inte nödvändigtvis att det måste vara fråga om
en råvaruAörs. Även på andra marknadsplatser kan det förekomma note-
rade råvarupriser.
Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar 90/531/EEG art.
15.1 och 15.2.
Tidsfrister
17 §
I paragrafen anges motsvarande tidsfrister som i 2 och 3 kap. Den skill-
naden föreligger i direktiven att den förkortade tidsfrist som man får
använda enligt direktiven för försöijningssektorerna är 36 dagar. Av de
enhetlighetsskäl jag tidigare nämnde (se kommentaren till 3 kap. 18 §)
har här, liksom vid byggentreprenadupphandling, tidsfristen bestämts till
37 dagar. Av hänvisningen till förhandsannonsering enligt 14 § första
stycket framgår att annan förhandsannonsering inte ger rätt till förkortad
tidsfrist.
Bestämmelserna motsvarar 90/531/EEG art. 20.1, med den skillnad
jag nu angett.
7S §
I paragrafens första och andra stycken anges de tidsfrister som skall gälla
vid selektiv eller förhandlad upphandling. Här nämns också en tidsfrist
för svar på en anmodan att bekräfta intresse för anbudsgivning. En sådan
anmodan skall skickas ut enligt 14 § andra stycket.
I tredje stycket anges särskilda villkor för de situationer då man avtalar
om andra tidsfrister. Även i sådana fall skall vissa minsta tider tillämpas.
Det kan noteras att tidsfristerna här anges i veckor, inte i dagar. I
direktivet anges i detta fall att tidsfristen "as a general rule" skall vara
fem veckor. Detta innebär att tidsfristerna i detta kapitel inte är så fixe-
rade som i de övriga kapitlen. Jag har valt att använda uttrycket "om så
är möjligt” för att markera att regeln kan tillämpas flexibelt. Fem veckor
innebär 35 dagar. De tidsfrister som tidigare använts i denna situation har
92
enligt direktivtexten varit 36 eller 37 dagar. Motsvarande resonemang Prop. 1992/93:88
gäller för tidsfristen i tredje stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar 90/531/EEG art.
20.1 och 20.2 (a)-(b). Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar art.
20.2 (c).
19-22 §§
I 19-22 §§ anges de formalia om utlämning av förfrågningsunderlaget och
regler om förlängning av tidsfrister som har motsvarigheter i 2 och
3 kap.
Bestämmelserna i 19 § motsvarar 90/531/EEG art. 20.1. Bestäm-
melserna i 20 § motsvarar art. 20.4. Bestämmelserna i 21 § motsvarar
art. 20.3 och bestämmelserna i 22 § motsvarar, art. 20.5.
Särskilt system för urval av deltagare
23-25 §§
I paragraferna anges att en enhet får upprätta och tillämpa ett särskilt
system för urvalet av leverantörer. Om ett sådant upprättas får urvalet av
deltagare i en selektiv eller förhandlad upphandling göras med tillämp-
ning av detta system. Att urvalet sker enligt ett sådant system kan
nämnas redan i förhandsannonsen, som i så fall kan tjäna som samtidig
inbjudan att lämna anbud. De regler som enheten gjort upp för systemet
skall på begäran hållas tillgängliga för intresserade leverantörer.
Av 24 § framgår vissa krav på den prövning som en enhet skall göra.
Av 25 § framgår att förekomsten av ett sådant system skall annonseras.
Bestämmelsernas motsvarighet i 90/531/EEG är dessa.
23 § första stycket: art. 24.1-3
23 § andra stycket: art. 24.7
24 § första stycket, första och andra meningarna: art. 24.4
24 § första stycket, tredje och fjärde meningarna: art. 24.5 andra
stycket
24 § andra stycket första och andra meningarna: art. 24.8
24 § andra stycket sista meningen motsvaras inte av direktivtext
25 § första och sista meningarna: art. 24.9
25 § andra meningen motsvaras inte av direktivtext utan är en
tillämpning av ordinarie annonseringsregler (jfr 1 kap. 8 §).
Gemensamma bestämmelser
Tillämpningsområde
1 §
I denna paragraf anges att bestämmelserna i 5 kap. inte skall tillämpas
på upphandling av sådana tjänster som omfattas av bestämmelserna i
93
2-4 kap. Av andra meningen i första stycket framgår att vissa tjänster Prop. 1992/93:88
enligt bilaga till lagen skall upphandlas på det ordinarie sättet (enligt 11-
26 §§) och att vissa andra tjänster enligt bilagan skall upphandlas på ett
annat sätt (enligt 27 §).
Olika upphandlingsförfaranden skall användas för olika tjänster. I
direktivet introduceras vad som kan benämnas "tvånivå-tillämpning''.
Innebörden är att tjänster som avses i bilagans avdelning A skall
upphandlas med tillämpning av annonseringsreglerna m.m. För tjänster
som avses i bilagans avdelning B görs dock undantag från bestäm-
melserna i väsentliga hänseenden. För sådan upphandling skall reglerna
om användning av tekniska standarder m.m. vara tillämpliga (27 § första
stycket) liksom en särskild regel om ett meddelande i efterhand om hur
en upphandling avslutats (27 § andra stycket). Dessutom gäller att detta
meddelande inte utan särskilt medgivande får publiceras. Det skall
emellertid under alla omständigheter skickas till Byrån for Europeiska
gemenskapernas officiella publikationer och kommer att därifrån
vidarebefordras till ESA, oavsett om meddelandet publiceras eller ej.
Vidare gäller de allmänna reglerna om affärsmässig upphandling m.m.
även för tjänster som faller in under avdelning B i bilagan.
I bilagan är en del tjänstekategorier uppräknade. Listan ser ut att vara
uttömmande i den meningen att de kategorier som inte anges i listan inte
heller behöver upphandlas enligt 5 kap. I avdelning B i bilagan anges
som den sista tjänstekategorin "Andra tjänster" (Other services).
Direktiven ger inte någon närmare tolkningshjälp vad gäller omfattningen
av denna kategori. En tolkning enligt ordalydelsen skulle leda till att alla
tjänster som inte nämnts på annan plats i bilagan skulle omfattas av
denna tjänstekategori. Detta skulle medföra att direktivet får en mycket
stor täckningsgrad vars effekter skulle bli i det närmaste ohanterliga.
Den tolkningen är förmodligen oriktig även på den grunden att det i så
fall inte hade funnits någon anledning att ange några tjänster alls i
bilagans avdelning B. Hela avdelning B hade i så fall kunnat hänföras till
kategorin Andra tjänster.
Min tolkning av direktiven är att den nu diskuterade kategorin inte
skall uppfattas som särskilt omfattande. Mitt stöd för den tolkningen är
att direktiven för vaije kategori hänvisar till den klassificering av tjänster
som har gjorts i Förenta Nationernas CPC-nomenldatur (Common
Product Classification). För just kategorin Andra tjänster har inte någon
sådan hänvisning gjorts. I direktivens inledning sägs vidare att CPC-
nomenklaturen förutses ersatt av en särskild nomenklatur för gemenska-
perna. Vidare framgår av inledningen att vissa tjänster ännu inte kan
utsättas för hela direktivregleringen, dvs. just "avdelning B-tjänster",
utan att först ha ytterligare undersökts. Det framgår således att arbete
pågår inom området med en ny klassificering och att ytterligare annat
utredningsarbete måste göras inom gemenskaperna innan samtliga tjänster
enligt bilagan kan omfattas av direktivets alla regler. Regleringen av upp-
handling för tjänster enligt avdelning B i bilagan är alltså för närvarande
något av ett provisorium. Kategorin Andra tjänster bör därför tolkas med
viss försiktighet. Enligt min mening bör kategorin användas främst for
94
tjänster som inte klart fäller in under någon av de övriga kategorierna, Prop. 1992/93:88
men som ändå kan anses ha någon naturlig anknytning till dessa.
I andra stycket anges ytterligare undantag.
Av punkt 1 framgår att t.ex. tjänster avseende anskaffning av fäst
egendom m.m. och rättigheter därtill är undantagna från reglerna i 5 kap.
Punkt 2 avser att en upphandlande enhet köper ett program (produktion
eller samproduktion) eller köper egen sändningstid i etermedia. Begräns-
ningen av undantaget till etermedia innebär att motsvarande köp som
avser plats i andra media omfättas av reglerna.
Punkt 3 avser telefoni m.m. I den engelska texten används termen
"voice telephony".
I punkt 4 görs undantag för skiljemanna- och förlikningsuppdrag.
Andra juridiska tjänster fäller in under kategori 21 i avdelning B i
bilagan och omfättas sålunda av 27 §.
Punkt 5 avser finansiella tjänster i samband med utgivning av
värdepapper och andra finansiella instrument. Detta innebär att en
upphandlande enhet som i förvaltningen av sitt kapital önskar anlita en
bank för emission av värdepapper inte behöver upphandla den tjänsten.
Om enheten i stället önskar att t.ex. en bank skall ta på sig förvaltningen
av kapitalet är detta en tjänst som inte främst avser utgivning av
värdepapper m.m., utan snarare fäller in under finansiella tjänster enligt
kategori 6 av bilagans avdelning A och sålunda skall upphandlas enligt
reglerna i detta kapitel för upphandling av “A-tjänster".
Punkt 6 avser anställningsavtal. Den engelska termen är "employment
contracts". Av direktivets inledning framgår att direktivet inte skall
tillämpas på upphandling av tjänster som har kontrakt som grund ("is
based on contracts"). Tillhandahållande av tjänster på annan grund som
t.ex. på grund av lag eller "employment contracts" skall emellertid inte
omfättas. Bestämmelsen bör därför tolkas så att direktivet inte skall
tillämpas på tjänster som tillhandahålls på grund av anställningsavtal.
Man skulle kunna tolka begreppet som tjänster avseende arbetsförmed-
ling, men den tolkningen motsägs av att arbetsförmedling är en tjänste-
kategori enligt bilagans avdelning B.
Punkt 7 avser forskning och utveckling. I den delen framgår av
direktivtexten att avsikten är att sådan FoU som upphandlande enheter
ägnar sig åt, men som man finansierar själv och som är avsedd att bära
frukt i den egna verksamheten skall omfettas av upphandlingsreglema i
5 kap. Det innebär med andra ord att sådana myndigheter och vetenskap-
liga institutioner m.fl. som ägnar sig åt en helt eller delvis statsfinan-
sierad FoU och vars resultat är avsett för ett mera allmänt nyttiggörande
omfättas av undantaget i denna punkt och därför inte behöver upphandla
sådana tjänster enligt 5 kap.
Punkt 8 avser bl.a. tjänster för förvaltning av statsskulden. I den
engelska grundtexten nämns vidare "central bank services". För svensk
del kan endast Sveriges riksbank komma i fråga, varför den banken
också namngetts i lagtexten.
95
Bestämmelsen i första stycket första meningen motsvarar 90/50/EEG Prop. 1992/93:88
art. 1 (a) (i)-(ii). Bestämmelsen i andra meningen motsvarar art. 8 och
art. 9. Bestämmelserna i andra stycket motsvarar art. 1 (a) (iii)-(ix).
2 §
Av 2 § framgår att undantag görs för upphandlande enheter som skall
upphandla en tjänst som på grund av lag eller annan författning får
tillhandahållas av endast en leverantör. Detta är sålunda inte detsamma
som det förhållandet att man i vissa fäll får använda förhandlad upp-
handling utan föregående annonsering när leverantören på grund av
ensamrätt är ensam om att kunna tillhandahålla en tjänst. Den ensamrätt
som då avses kan vara av många slag, t.ex. upphovsrättsligt grundad.
Den ensamrätt som avses i 3 § är en förfättningsbestämd ensamrätt, dvs.
i praktiken ett monopol. Den situation som möjligen kan tänkas för
svensk del skulle vara att upphandling skulle behöva göras av bilprov-
ningstjänster eller vissa anläggningsprovningstjänster.
Bestämmelserna motsvarar 92/50/EEG art. 6.
3 §
I 3 § finns regler avsedda som hjälp vid avgörandet av hur vissa
upphandlingar skall klassificeras.
Av första stycket framgår att en upphandling av både varor och tjänster
skall anses som en tjänsteupphandling om värdet av tjänsterna är större
än värdet av varorna.
Av andra stycket framgår att en upphandling av tjänster enligt såväl
avdelning A i bilagan som avdelning B skall anses tillhöra den avdelning
vars tjänster är den värdemässigt större delen av upphandlingen.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar 92/50/EEG art. 2. Bestäm-
melserna i andra stycket motsvarar art. 10.
Tröskelvärden m.m.
4 §
I denna paragraf anges det tröskelvärde som skall gälla för tjänsteupp-
handling, 200 000 ecu, dvs. i runda tal 1,5 miljoner kronor. Beloppet
avser värdet exklusive mervärdesskatt.
Vidare anges att värdet av en upphandling skall beräknas med utgångs-
punkt i den uppskattade totala ersättningen till leverantören.
Bestämmelserna motsvarar 92/50/EEG art. 7.
5§
I 5 § återfinns en bestämmelse om tillåten uppdelning av en upphandling.
Motsvarande bestämmelse finns för byggentreprenader i 3 kap. 2 § och
för försöijningssektorerna i 4 kap. 11 §.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 7.9 andra och tredje styckena.
96
6§
Prop. 1992/93:88
Enligt bestämmelsen får en upphandlande enhet begära att anbudsgivaren
redovisar hur stor del av kontraktet han avser att lägga ut på tredje man.
En motsvarande bestämmelse finns för byggentreprenadupphandlingens
del i 3 kap. 3 §.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 25.
7§
Paragrafen innehåller regler för beräkning av upphandlingens värde.
Bestämmelserna motsvarar vad som gäller för varuupphandling enligt
2 kap. 3 § och 4 kap. 9 §, med en viss anpassning till de särskilda
förhållandena för tjänsteupphandling.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 7.5-7.
S§
I denna bestämmelse återkommer förbudet mot en uppdelning av en
upphandling om uppdelningen görs i angivet syfte (jfr 2 kap. 4 §,
3 kap. 2 § andra stycket och 4 kap. 13 §).
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 7.3.
9 §
I bestämmelsen anges att värdet av nödvändigt material och nödvändig
utrustning som tillhandahålls av en upphandlande enhet skall räknas in i
upphandlingens värde (jfr 3 kap. 4 § och 4 kap. 12 §).
Bestämmelsen motsvaras inte av någon artikel, men är nödvändig med
hänsyn till vad som sägs i direktivets inledning, nämligen att reglerna för
värdeberäkning m.m. för tjänster skall vara desamma som i övriga
upphandlingsdirektiv.
10 §
I 10 § ges kompletterande regler för hur man skall värdera försäkrings-,
bank-, arkitekttjänster och liknande tjänster. Värderingen skall göras med
utgångspunkt i försäkringspremiens storlek, summan av arvoden m.m.
Jag har tidigare i den allmänna motiveringen nämnt att jag inte lägger
fram något förslag om upphandling genom arkitekttävlingar. Mitt förslag
gäller dock för arkitekttjänster som upphandlas på annat sätt.
Bestämmelsen motsvaras av 92/50/EEG art. 7.4.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 88
97
Upphandling av tjänster som avses i avdelning A i bilagan Prop. 1992/93:88
Annonsering
I denna bestämmelse anges en skyldighet för upphandlande enhet att på
motsvarande sätt som gäller för varor och för upphandling av varor inom
försöijningssektorerna förhandsannonsera vissa upphandlingar.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 15.1.
12 §
Av 12 § framgår annonseringskravet för den som skall upphandla. Här
har på samma sätt som i tidigare kapitel i tydlighetens intresse hänvisats
till de bestämmelser i kapitlet som medger att enheten avstår från att
annonsera.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG jfr med art. 11.3.
13 §
Genom denna bestämmelse införs på tjänsteupphandlingens område
samma regler som återfinns i 3 kap. 11 § för byggentreprenad-
upphandlingens del.
Bestämmelsens två första meningar motsvarar 92/50/EEG art. 12.1-2.
Sista meningen motsvarar art. 12.3.
Val av upphandlingsförfarande
I detta avsnitt anges de regler som gäller för upphandling av tjänster som
avses i avdelning A. Dessa tjänster skall upphandlas enligt regler som i
huvudsak överensstämmer med det förfarande som angetts i t.ex. 2 kap.
Skillnaden i förhållande till upphandling av tjänster som avses i avdelning
B är att sistnämnda tjänster anses vara av en sådan karaktär att de
detaljerade procedurreglerna inte är lämpliga (jfr direktivets inledning).
Givetvis gäller dock de allmänna förutsättningarna om affärsmässighet
m.m. Tjänster som avses i avdelning B skall upphandlas med enbart
iakttagande av direktivets artiklar 14 och 16. I artikel 14 görs hänvisning
till de regler som gäller för upphandling med tillämpning av tekniska
standarder. I artikel 16 anges särskilda regler för annonsering. Kravet på
annonsering är att den upphandlande enheten i efterhand skall annonsera
upphandlingsresultatet.
14 §
I denna bestämmelse anges att öppen eller selektiv upphandling utgör de
förfaranden som är huvudalternativ vid valet av upphandlingsförfarande.
I 16 och 17 §§ anges förutsättningarna för den förhandlade upphand-
lingen.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 11.4.
98
15 §
Bestämmelsen motsvarar vad som gäller enligt 3 kap. 13 §. Dess
motsvarighet i 92/50/EEG är art. 27.2.
16 §
Denna bestämmelse ansluter till de förutsättningar för förhandlad
upphandling som angetts i de tidigare kapitlen. Oveigången till förhand-
lad upphandling behandlas i en särskild bestämmelse (19 §).
En nyhet i förhållande till övriga kapitel är att tjänsteupphandling
genom förhandlad upphandling med föregående annonsering får användas
om övriga förfaranden inte passar på grund av att tjänsterna är av sådan
karaktär att det inte är möjligt att utforma en annons för det öppna eller
selektiva förfarandet med sådan precision att den kan ligga till grund
den prövning av anbud som skall göras med stöd av reglerna i 1 kap. 22
och 23 §§.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 11.2 (b)-(c).
77§
Denna bestämmelse motsvarar i stort sett vad som gäller enligt 3 kap.
15 § för entreprenadupphandling och 4 kap. 16 § för upphandling inom
försöijningssektorerna.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 11.3 (b)-(f).
18 §
Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 16 § och 92/50/EEG art. 27.3.
19 §
I denna bestämmelse har förutsättningarna för övergång till förhandlad
upphandling samlats. Bestämmelsen innebär att man kan övergå till för-
handlad upphandling antingen efter en annons om övergången, eller
omedelbart, men i så fall endast under förutsättning att en rapport om
åtgärden lämnas till ESA på dess begäran.
Vid avgörandet om annonsering skall ske gäller att annons fordras i de
fall att man fått in anbud som, trots att de inte motsvarar kravspeci-
fikationen i förfrågningsunderlaget, bedöms vara av sådan kvalitet att det
finns förutsättningar för en förhandling. I det fall som avses i punkt 2
gäller att övergång är tillåten om man inte fått in några anbud alls eller
inte fått in några lämpliga anbud.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 11.2 (a) och 11.3 (a).
Tidsfrister
20-24 §§
I 20 § och närmast följande bestämmelser anges motsvarande tidsfrister
som känns igen från de tidigare kapitlen i lagen. Arbetsgruppen noterade
Prop. 1992/93:88
99
i Ds 1992:62 liksom gjordes i den föregående promemorian, att direk- Prop. 1992/93:88
tivens regler om tidsfrister inte helt harmonierar. I de flesta fall är det
dock motsvarande tidsfrister i de olika direktiven.
Förutsättningarna för det påskyndade förfarandet anges i 22 §.
Bestämmelsernas motsvarighet i 92/50/EEG är dessa.
20 § första stycket: art. 18.1-2
20 § andra stycket: art. 18.3-4
21 § första stycket: art. 19.1
21 § andra stycket: art. 19.2-4
21 § tredje stycket: art. 19.6
22 §: art. 20.1-2
23 §: art. 19.7
24 §: art. 20.3.
Alternativa utföranden
25 §
I denna bestämmelse anges motsvarande regler som angetts tidigare i
lagen. Det kan vara värt att notera att motsvarande bestämmelser i
direktiven återfinns bland de artiklar som inte skall omfättas av upp-
handlingen av tjänster som avses i avdelning B i bilagan. Detta torde
innebära att alternativa utföranden av sådana tjänster skulle få förkastas.
Det är naturligt att så är fallet, eftersom fråga skall vara om alternativ i
förhållande till de krav som angetts, t.ex. i en upphandlingsannons. En
sådan förekommer inte vid upphandling av tjänster som avses i avdel-
ning B, varför det inte heller finns någon anledning att ange hur man
skall behandla alternativa utföranden vid upphandling av sådana tjänster.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 24.1-2.
26 §
Regeln i 26 § innebär att det inte är tillåtet att förkasta ett anbud eller
en ansökan om att få avge anbud endast av det skälet att anbudsgivaren
eller anbudssökanden driver sin verksamhet i en företagsform som enligt
svensk lag inte får användas för motsvarande svenska verksamhet.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 26.2.
Upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan
27 §
Denna bestämmelse kommenterades i samband med att tvånivå-
tillämpningen nämndes i den inledande kommentaren till detta kapitel.
Bestämmelsen motsvarar 92/50/EEG art. 9.
100
Utformningen av reglerna i detta kapitel överensstämmer helt med vad
Lagrådet föreslagit på de grunder som Lagrådet angett.
Överprövning
1 §
Bestämmelsen i första stycket riktar sig främst till den leverantör som
finner att en pågående upphandling sker på ett sådant sätt att han inte kan
delta på ett korrekt och i lagen förutsatt sätt. Exempel på sådana
situationer kan vara att annonserna är så utformade att de utesluter från
deltagande, eller att de kvalifikationskrav som den upphandlande enheten
valt att tillämpa formulerats på ett sådant sätt att någon reell anbudstävlan
inte kan uppkomma. Den som är berättigad att påtala ett missförhållande
är den som antingen lidit skada eller som kan komma att lida skada. Det
i praktiken vanligaste fallet kan förmodas bli att en ansökan om rättelse
görs redan när man riskerar att lida skada. Avsikten bakom bestäm-
melsen är nämligen att man skall kunna angripa en feltillämpning på så
tidigt stadium att det skall vara möjligt for domstol att ingripa innan
någon faktisk skada uppkommer. Domstolen får förordna om åtgärder
enligt 2 §.
I andra stycket anges sista tidpunkt för prövning av en ansökan om
åtgärd under ett pågående upphandlingsförfarande, nämligen den då
beslut om leverantör fattats.
Anledningen till att en framställning inte får prövas efter nämnda tid-
punkt är att det inte vore en tillfredsställande ordning att ett civilrättsligt
bindande kontrakt som sluts efter det att beslut om leverantör fettats skall
kunna upphävas i administrativ ordning. Om domstolen inte prövar en
framställning före nämnda tidpunkt kan den inte vidta några åtgärder mot
den upphandlande enheten inom ramen för det nu beskrivna överpröv-
ningsförfarandet. Den som är missnöjd har då endast skadeståndsvägen
att gå.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar art. 1.3 i 89/665/EEG och
1 92/13/EEG. Bestämmelsen i andra stycket är en tillämpning av art. 2.3,
2.4 och 2.6 i båda direktiven.
2 §
Paragrafen innehåller i första stycket de möjligheter som domstolen har
att välja mellan när det gäller att säkerställa sökandens rätt. I andra
meningen anges ett särskilt "vitesföreläggande" som domstolen kan till-
gripa vid prövning av upphandling som avses i 4 kap. Storleken av
beloppet i fråga får avvägas i förhållande till den avhållande effekt det
skall uppnå. I tidigare förslag till det nu aktuella direktivet gällde att
detta belopp skulle fastställas till minst en procent av upphandlingens
värde. Denna enprocentsregel återfinns nu inte längre i direktivtext och
har inte heller överförts till lagtext. Emellertid framgår det av bakgrunds-
Prop. 1992/93:88
101
materialet till direktivtexten (dvs. "explanatory memorandum") att Prop. 1992/93:88
beloppet inte borde understiga en procent av kontraktsvärdet.
I andra stycket finns bestämmelser om en kostnadsawägning. De åt-
gärder som kan övervägas måste avvägas i förhållande till den skada
som görs gällande och de kostnader som en rättelse kan medföra för
upphandlingen i fråga. De intressen som domstolen kan väga in i bedöm-
ningen av den skadan får avse även det allmännas intresse.
De åtgärder som domstolen beslutar om för att säkerställa sökandens
rätt skall alltså även vara lämpliga med hänsyn till kostnader och andra
men som åtgärderna för med sig i den pågående upphandlingen. Däri-
genom uppfylls direktivets krav på proportionalitet i åtgärderna.
Domstolen kan alltså konstatera att ett fel har begåtts, men att den skada
som föranletts av detta fel är mindre än de ekonomiska följderna av att
ingripa i ett pågående förfarande. Domstolen får alltså i en sådan situa-
tion avslå framställningen.
Av tredje stycket framgår att domstolen har rätt att ingripa interi-
mistiskt.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar art. 2.1 i 89/665/EEG och
i 92/13/EEG. Bestämmelsen om vitesföreläggandet motsvarar 92/13/EEG
art. 2.1 (c). Bestämmelsen i andra stycket motsvarar art. 2.4 i båda
direktiven. Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar 89/665/EEG art. 2.1
(a) och 92/13/EEG art. 2.1 (a) och (c).
3 §
I 3 § anges att ett mål inte får avgöras slutligt så länge medlings-
förfarande pågår enligt 10-11 §§. Ett sådant förfarande kan inledas endast
inom försöijningssektorerna. Innebörden av bestämmelsen är att om
domstolen har ett mål om en viss upphandling och i samma upphandling
en procedur om medling har inletts skall domstolen avvakta resultatet av
medlingen
Bestämmelsen motsvarar 92/13/EEG art 11.2 (b).
4 §
I paragrafen anges att en ansökan enligt 1 § skall göras hos den länsrätt
i vars domkrets den upphandlande enheten har sitt hemvist.
Förbud mot överklagande
15 § återfinns det förbud mot överklagande av kommunala upphandlings-
beslut genom laglighetsprövning, som diskuterades i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.5).
Skadestånd
6§
I bestämmelsen slås fäst att en upphandlande enhet skall ersätta skada för
leverantör om skadan har uppkommit på grund av att bestämmelserna i
102
lagen inte har följts. Med "uppkommen skada" avses inte bara onödiga Prop. 1992/93:88
kostnader m.m. utan även det positiva kontraktsintresset. Den som yrkar
ersättning är bevisskyldig för skadan. För att det skall anses att en
leverantör drabbats av skada på grund av felet skall han i princip ha
förlorat kontraktet till följd därav. Ett undantag från denna huvudprincip
stadgas dock i 7 § (se Lagrådets yttrande).
Med "leverantör" avses detsamma som i 1 kap. 5 §, dvs. den som till-
handahåller en vara m.m. Begreppet avser även leverantörer som inte
deltagit i upphandlingen.
Allmänt beträffande skadeståndets funktion kan noteras från den
nämnda "explanatory memorandum” att syftet bakom direktivets regler
är att åstadkomma ett tryck på de upphandlande enheterna att ha korrekta
förfaranden. En leverantör bör kunna utgå ifrån att ett anbud som han
lägger ned möda och kostnader på kommer att beaktas på ett rättvist
sätt.
Bestämmelsen motsvarar 89/665/EEG art. 1 (c) och 92/13/EEG art.
2(d).
7§
I bestämmelsen anges en särskild regel för yrkanden om kostnader för att
förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen. Regeln gäller endast
för upphandling som görs enligt 4 kap. och är hämtad från direktivtext.
I jämförelse med 6 § mildras förutsättningarna för skadestånd såvitt
gäller kostnader vid upphandling enligt 4 kap. Leverantören behöver då
inte visa, som gäller beträffande andra upphandlingar och alltid i fråga
om förlorad handelsvinst, att han förlorat kontraktet på grund av att den
upphandlande enheten har åsidosatt bestämmelserna. Det räcker om han
kan visa att hans möjligheter att erhålla kontraktet påverkats menligt av
felet (se Lagrådets yttrande).
Även om felet kan ha haft en viss betydelse för anbudsprövningen i
allmänhet bör ersättning inte utgå i de fäll att den upphandlande enheten
å sin sida kan visa att leverantören av andra skäl inte skulle ha haft en
möjlighet att få kontraktet, t.ex. på grund av att han saknar de tekniska
förutsättningarna för att klara de villkor som gällde för upphandlingen.
Den som inte deltagit i en upphandling kan inte ha haft några kostnader
för deltagande. Däremot kan han i vissa fäll ha förlorat en handelsvinst.
Ett yrkande om sådan ersättning skall göras enligt 6 §.
Bestämmelsen motsvarar 92/13/EEG art. 2.7.
Lagrådet har påpekat att tillämpningen av denna bestämmelse är oklar
med hänsyn till dess samband med den föregående paragrafen. Som
Lagrådet antyder förtjänar bestämmelsen dock sin plats med hänsyn till
att den är direkt hämtad från direktivtexten. Det kan inte klart konsta-
teras att den är obehövlig.
S§
Enligt bestämmelsen skall talan om skadestånd väckas vid allmän dom-
stol, dvs. tingsrätt i första instans. Detta är den normala ordningen för
103
civilrättsliga anspråk. Det är att märka att skaderegleringskungörelsen
(SFS 1972:416) inte är tillämplig, varför anspråk inte skall framställas
hos Justitiekanslem. Fristen for väckande av talan skall räknas från dagen
då beslut om leverantör lättats. Arbetsgruppen föreslog en ytterligare
förutsättning, nämligen att talan skulle väckas inom skälig tid dock senast
inom ett år. Jag anser emellertid inte att det är lämpligt att införa en
sådan regel, som i praktiken blir svårtillämpad. Den ursprungliga regeln,
med endast den absoluta tidsgränsen, är att föredra.
Tidsfristen böljar löpa "då beslut om leverantör fettats". Det kan där-
vid inte räcka att beslutet är klart i praktiken t.ex. därför att de som
avgör saken fektiskt har bestämt sig. Beslutet måste ha kommit till for-
mellt uttryck för att fristen skall bölja löpa.
I andra meningen anges att rätten till skadestånd går förlorad om talan
inte väcks i tid. Det innebär att leverantören inte ens har någon s.k.
naturlig fordran att åberopa exempelvis för kvittning.
Granskning
9§
Bestämmelserna i 9-12 §§ om granskning och medling avser endast upp-
handling enligt 4 kap.
En upphandlande enhet inom försöijningssektorerna kan begära att få
sina upphandlingsrutiner inom de sektorerna granskade enligt 9 § av en
oberoende granskningsman. I direktivtexten förutsätts att gransknings-
mannen skall utses på det sätt som vaije medlemsstat själv bestämmer,
med iakttagande av vissa kvalitetskrav avseende granskarens utbildning
och övrig kompetens. Nämnden för offentlig upphandling skall utse
granskare. Granskningen avser endast upphandlingsrutinema. Det skall
alltså inte vara fråga om något slags revision eller övrig fullständig
granskning av enhetens räkenskaper och övriga handlingar. Eftersom det
här är fråga om ett frivilligt förfärande, dvs. en granskning som utförs
på begäran av den upphandlande enheten finns det ingen anledning att
även granskningsmannen får en förfettningsreglerad rätt att ta del av
nämnda handlingar på det sätt jag diskuterade vad gäller nämndens tillsyn
av upphandlingar.
Granskaren skall utfärda ett intyg om han försäkrat sig om att
eventuella brister rättats till. En upphandlande enhet får nämna intyget i
sina annonser.
Detta är en helt frivillig ordning för enheterna. Granskaren kan inte
ålägga någon att rätta till brister. Det påtryckningsmedel han har mot
enheten i fråga är endast att han inte utfärdar ett intyg. Kostnaderna för
granskningen skall bäras av den upphandlande enhet som begär gransk-
ningen.
Granskningens syfte är att ge upphandlande enheter möjlighet att få en
oberoende granskning av sina rutiner. Enheten kan sedan i sina annonser
om upphandling hänvisa till att så har skett. Därigenom kan leverantö-
rerna i förväg få en viss garanti för att deras anbud behandlas rättvist.
Skulle en leverantör emellertid ändå finna att en viss upphandling inte
Prop. 1992/93:88
104
skötts på ett korrekt sätt innebär granskningsintyget inte något hinder för Prop. 1992/93:88
honom att klandra upphandlingen.
Bestämmelsen motsvarar 92/13/EEG art. 4-6.
Medling
10-11 §§
I dessa bestämmelser anges att en anbudsgivare eller anbudssökande får
begära medling genom en hänvändelse till ESA. Om framställningen görs
till Nämnden för offentlig upphandling skall framställningen omedelbart
överlämnas till ESA. En medling kan komma i fråga endast vad avser
upphandling inom försöijningssektorerna. En medling skall kunna
begäras utan hinder av att förfarande enligt 1 § satts igång. Om så är
fallet skall domstolen avvakta resultatet av medlingen (jfr 3 §). En
misslyckad medling innebär att ett vilande domstolsförfärande kan tas
upp på nytt.
I artikel 10.6 i direktivet anges att den som begärt medling också skall
ha rätt att närsomhelst avbryta förfarandet. En motsvarande bestämmelse
behövs inte i lagtexten. Det får anses ingå i allmänna förutsättningar för
förfarandet att den som begärt medling när som helst har rätt att avbryta
förfarandet.
För att en medling i vanlig mening skall utföras bör vanligen de
tvistande parterna ha försökt att själva först ha rett ut sina menings-
skiljaktigheter och misslyckats. Det ligger därför i sakens natur att den
som känner sig missgynnad på egen hand tar kontakt med den upp-
handlande enheten och anmäler sitt missnöje där. Han bör i det samman-
hanget också nämna för enheten att han ev. kommer att lämna in en
framställning till länsrätten och ev. en begäran om medling. I direktiv-
texten anges en regel om att alla förfaranden som överprövningskapitlet
erbjuder bör föregås av en kontakt med upphandlaren. Min bedömning
är att sådana kontakter rimligen kommer att tas även utan en särskild
lagregel därom.
I 11 § anges att den upphandlande enhet som vill delta i medlingen
skall meddela ESA detta. Samtidigt skall enheten meddela om någon
ansökan enligt 1 § gjorts eller talan om skadestånd väckts.
Bestämmelserna i 10 § motsvarar 92/13/EEG art. 9 och be-
stämmelserna i 11 § art. 10.1 i nämnda direktiv.
12 §
I denna bestämmelse anges hur kostnaderna för medlingen skall fördelas.
Vaije deltagare bär sina egna kostnader. Övriga kostnader, varmed avses
gemensamma kostnader, bärs av deltagarna i lika delar.
Bestämmelsen motsvarar 92/13/EEG art. 10.7.
Bilaga
I bilagan anges de tjänster som avses i 5 kap.
105
Ikraftträdande Prop. 1992/93:88
I bestämmelsen anges att lagen träder i kraft den dag regeringen
bestämmer. Anledningen till detta är att motsvarande regel föreslagits i
EES-propositionen (prop. 1991/92:170 del 1 sid. 234 och 190 ff).
Övergångsregeln innebär att upphandlingslagen inte gäller för
upphandlingar som påböljats före ikraftträdandet. Pågående upphand-
lingar får sålunda fullföljas med tillämpning av äldre bestämmelser. En
tilläggsleverans på grund av en sådan äldre upphandling bör inte ses som
en fortsättning av den äldre upphandlingen, utan bör betraktas som en ny
upphandling och sålunda behandlas enligt reglerna i lagen om offentlig
upphandling.
Vidare bör betonas att den lagtext som innebär införlivande av tjänste-
direktiv, dvs. 5 kap., inte bör sättas i kraft samtidigt med övrig lagtext,
eftersom den text som införlivats genom det föreslagna 5 kap. grundas
på direktiv som inte träder i kraft inom EG förrän den 1 juli 1993.
Regeringen kommer för övrigt att under första halvåret 1993 föreslå
kompletteringar till 5 kap. och eventuellt också i 4 kap. enligt vad jag
anfört i den allmänna motiveringen.
14 §
Paragrafen reglerar länsrätternas målområde. Tillägget av punkten 6
innebär att alla länsrätterna blir behöriga att pröva mål om överprövning
enligt 6 kap. 1-4 §§ lagen om offentlig upphandling.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om offentlig upphandling,
2. lag om ändring i lagen om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den lagt fram.
106
Bilaga 1
Remissinstanser som anmodats avge yttrande: Kommerskollegium,
Försvarets materielverk, Statens räddningsverk, Postverket, Televerket,
Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Byggnadsstyrelsen, Riksskatte-
verket, AMU-Gruppen, Vattenfall, Domänverket, Statskontoret, Rik-
srevisionsverket, Rikspolisstyrelsen, Statens Pris- och Konkurrensverk
(numera Konkurrensverket), Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Kammarrätten i Jönköping.
Remissinstanser som beretts tillfälle avge yttrande: Landstingen i
Stockholms län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län, Örebro län,
Gävleborgs län, och Norrbottens län. Följande kommuner: Gävle,
Göteborg, Hudiksvall, Kalmar, Malmö, Norrköping, Stockholm,
Sundsvall, Västerås, Växjö, Örebro och Örnsköldsvik. Dessutom:
Byggentreprenörerna, Juridiska institutionen vid Stockholms universitet,
Helsingborg Energi AB, Kalmar läns kommunförbund, Kommunala
Inköpares Förening, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet,
Storstockholms Lokaltrafik AB, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska
Kommunförbundet, Svenska kyrkans Församlings- och pastoratsförbund,
Svenska Sjukvårdsleverantörers Förening, Sveriges Akademikers Central-
organisation, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO, Sveriges
Industriförbund, Söderenergi AB, Tjänstemännens centralorganisation,
Utrustningsnämnden för universitet och högskolor, Överstyrelsen för civil
beredskap.
Därutöver har yttranden kommit in från Riksarkivet, Grossistförbundet
Svensk Handel, Miljöpartiet De Gröna, Stockholms handelskammare,
Svenska Taxiförbundet.
Remissinstanser som anmodats avge yttrande: Kommerskollegium,
Försvarets materielverk, Statens räddningsverk, Postverket, Televerket,
Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Byggnadsstyrelsen, Riks-
skatteverket, AMU-Gruppen, Vattenfall, Domänverket, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Rikspolisstyrelsen, Konkurrensverket, Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping.
Remissinstanser som beretts tillfälle avge yttrande: Landstingen i
Stockholms län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län, Örebro län,
Gävleborgs län, och Norrbottens län. Följande kommuner: Gävle,
Göteborg, Hudiksvall, Kalmar, Malmö, Norrköping, Stockholm,
Sundsvall, Västerås, Växjö, Örebro och Örnsköldsvik. Dessutom:
Byggentreprenörerna, Juridiska fäkultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Grossistförbundet Svensk Handel, Helsingborg Energi AB,
Kalmar läns kommunförbund, Kommunala Inköpares Förening, Lands-
organisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Stockholms Handelskam-
mare, Storstockholms Lokaltrafik AB, Svenska arbetsgivareföreningen,
107
Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska Prop. 1992/93:88
kyrkans Församlings- och pastoratsförbund, Svenska Sjukvårdsleveran- Bilaga 1
törers Förening, Svenska Taxiförbundet, Sveriges Akademikers Central-
organisation, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO, Sveriges
Industriförbund, Söderenergi AB, Tjänstemännens centralorganisation,
Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (yttrande lämnades av
Verket för högskoleservice), Överstyrelsen för civil beredskap.
Därutöver har yttrande kommit in från Hans Sylvén.
108
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde m.m.
1 § Denna lag innehåller allmänna bestämmelser om offentlig upp-
handling (1 kap.), särskilda bestämmelser om offentlig upphandling av
varor (2 kap.), byggentreprenad (3 kap.), inom vatten-, energi-,
transport- och telekommunikationsområdena (4 kap.) och tjänster (5 kap.)
samt bestämmelser om överprövning, skadestånd, m.m. (6 kap.).
Lagen ansluter till de direktiv om detta som gäller inom Europeiska
gemenskaperna (EG).
2 § Denna lag gäller vid upphandling som görs av staten, kommuner,
landsting, kyrkliga kommuner och sådana andra upphandlande enheter
och offentliga företag som avses i 5 och 6 §§.
För upphandling som görs av en myndighet eller beslutande församling
och som understiger de tröskelvärden som anges i 2-5 kap. gäller dock
endast bestämmelserna i 1 kap. 4 §, 22 § och 23 § första stycket, 2 kap.
7 §, 3 kap. 11 §, 5 kap. 13 § samt 6 kap. 1-8 och 13 §§.
3 § Denna lag gäller inte
1. upphandling som omfattas av sekretess eller andra särskilda
begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet,
2. upphandling av försvarsprodukter och tjänster som inte har civil
användning,
3. upphandlingsförfaranden som överenskommits i internationella avtal
för ett gemensamt projekt mellan staterna inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES),
4. upphandlingsförfaranden som överenskommits i ett avtal beträffande
stationering av militär personal, eller
5. upphandlingsförfaranden som överenskommits i en internationell
organisation.
Huvudregel om affärsmässighet
4 § Upphandling skall göras med utnyttjande av de konkurrensmöjlig-
heter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbuds-
givare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande
hänsyn.
Kraven på kvalitet och prestanda skall inte ställas högre än vad som
behövs i varje särskilt fall.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
109
Definitioner
5 § I denna lag används följande termer med den betydelse som här
anges:
Upphandling: köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, byggentrepre-
nader eller tjänster.
Upphandlande enhet: statliga, kommunala och andra myndigheter,
beslutande församlingar i kommuner, landsting och kyrkliga kommuner,
sådana bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser som anges i 6 §
samt, såvitt avser upphandling inom vatten-, energi-, transport- och
telekommunikationsområdena, sådana enheter som avses i 4 kap. 3 §
andra stycket.
Upphandlingskontrakt: skriftliga avtal som en upphandlande enhet ingår
avseende upphandling enligt denna lag.
Byggentreprenad: ett bygg- eller anläggningsarbete i sin helhet, som
har en självständig funktion.
Koncession: ett upphandlingskontrakt avseende entreprenad där
ersättning utgår i form av en rätt att utnyttja anläggningen eller i form av
dels en sådan rätt, dels kontant betalning.
Leverantör: den som tillhandahåller en vara eller utför ett arbete eller
tillhandahåller en tjänst.
Ramavtal: avtal som ingås mellan en upphandlande enhet och en eller
flera leverantörer i syfte att fastställa samtliga villkor för avrop som görs
under en viss period.
Förfrågnings underlag: underlag för anbud, som en upphandlande enhet
tillhandahåller en leverantör.
Anbudsgivare: den som lämnar anbud.
Anbudssökande: den som ansöker om att få lämna anbud vid selektiv
eller förhandlad upphandling.
Öppen upphandling: upphandling där alla leverantörer får lämna anbud.
Selektiv upphandling: upphandling där en upphandlande enhet inbjuder
vissa leverantörer att lämna anbud.
Förhandlad upphandling: upphandling där en upphandlande enhet
inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och tar upp förhandling med
en eller flera av dem.
6 § Termen "upphandlande enhet" innefattar sådana bolag, föreningar,
samfälligheter och stiftelser som har bildats för att fullgöra uppgifter i det
allmännas intresse och inte har en industriell eller kommersiell karaktär
och
1. vars kapital huvudsakligen har tillskjutits av staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun, eller
2. som står under statlig eller kommunal tillsyn, eller
3. vars styrelse till större delen utses av staten, en kommun, ett landsting
eller en kyrklig kommun, eller
4. vars styrelseordförande utses av staten, en kommun, ett landsting eller
en kyrklig kommun.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
110
Annonsering
7 § En upphandlande enhet skall annonsera upphandlingar under de förut-
sättningar som anges i 2-5 kap.
8 § En annons om upphandling skall på lämpligt sätt sändas till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. Om upphandling
sker enligt reglerna för påskyndat förfarande skall annonsen sändas med
telex, telegram eller telefax.
9 § En annons om upphandling skall skrivas på något av de språk som
är officiella inom Europeiska gemenskaperna.
10 § En annons om upphandling får inte publiceras före dagen för
avsändandet till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella
publikationer. Den skall innehålla uppgift om dagen för avsändandet.
Annonsen om upphandling får inte innehålla annan information än den
som publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.
11 § En enhet som avslutat en upphandling enligt bestämmelserna i 2,
3 och 5 kap. skall inom 48 dagar därefter sända en annons till Byrån för
Europeiska gemenskapernas officiella publikationer hur upphandlingen
har avslutats. Annonsen får inte innehålla uppgifter vars publicering
skulle strida mot något allmänt intresse eller motverka befogade affärs-
eller konkurrensintressen.
Upphandling med hänvisning till tekniska standarder, m.m.
12 § Om förfrågningsunderlaget innehåller en teknisk beskrivning av
föremålet för upphandlingen skall beskrivningen göras med hänvisning
till europeiska tekniska specifikationer när sådana finns.
13 § En upphandlande enhet får utforma den tekniska beskrivningen på
annat sätt än som anges i 12 § om
1. det är tekniskt omöjligt att på ett tillfredsställande sätt fastställa om
föremålet för upphandlingen överensstämmer med europeiska tekniska
specifikationer,
2. tillämpning av sådana tekniska specifikationer som avses i 12 § inte
skulle göra det möjligt för den upphandlande enheten att upphandla
utrustning m.m. som är tekniskt förenlig med utrustning som redan
används av enheten eller skulle medföra orimliga kostnader eller orimliga
tekniska svårigheter, dock endast under förutsättning att den upp-
handlande enheten har beslutat att inom en angiven tidsperiod gå över till
sådana tekniska specifikationer,
3. vad som skall upphandlas är av sådan nyskapande karaktär att
gällande standarder inte är lämpliga, eller
4. det finns särskilt föreskriva tekniska krav.
För enheter som avses i 4 kap. gäller inte kravet på en angiven
tidsperiod för övergången till tekniska specifikationer.
14 § En upphandlande enhet som tillämpar bestämmelserna i 13 § skall
i annonsen om upphandling ange skälen till det och skall vidare i fråga
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
111
om upphandling enligt 2, 3 och 5 kap. på begäran av EFTA:s övervak-
ningsmyndighet tillhandahålla myndigheten skälen för sitt beslut.
15 § Om europeiska tekniska specifikationer som avses i 12 § inte finns
får den tekniska beskrivningen göras med tillämpning av
1. svensk standard som överensstämmer med godtagen internationell
standard eller, om sådan standard inte finns,
2. annan svensk standard eller, om inte heller sådan standard finns,
3. annan standard.
16 § En upphandlande enhet får varken i förfrågningsunderlaget eller i
annat underlag för upphandlingen beskriva föremålet för upphandlingen
på ett sådant sätt att endast en viss vara eller process kan komma i fråga.
Enheten får hänvisa till ett visst märke eller fabrikat om det finns
särskilda skäl. En sådan hänvisning skall utformas så att även likvärdiga
varor och processer kan komma i fråga.
Krav som får ställas på leverantören
17 § En leverantör kan uteslutas från deltagande i upphandling endast om
han
1. är i konkurs eller likvidation, under tvångsförvaltning eller ingått
ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller har närings-
förbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsför-
valtning, ackord eller annat liknande förfärande,
3. är dömd för brott avseende yrkesutövningen enligt lagakraftvunnen
dom,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter
eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker,
6. i väsentligt hänseende har underlåtit att lämna sådana uppgifter som
han varit skyldig att lämna till en upphandlande enhet.
En upphandlande enhet får begära ytterligare upplysningar om
leverantörs tekniska förmåga och kapacitet och om hans finansiella
ställning. Enheten skall i annonsen om upphandling ange vilka upplys-
ningar om sådana förhållanden som enheten vill ha.
18 § En upphandlande enhet skall i annonsen eller inbjudan till an-
budsgivning ange på vilket sätt leverantören kan visa att han uppfyller de
krav som följer av 17 §.
Former för anbud och ansökningar om deltagande i anbudsgivning
19 § Anbud och ansökningar om deltagande i anbudsgivning skall avges
skriftligt. Ansökningar får göras muntligt eller genom telegram eller
telefax om de bekräftas genom en egenhändigt undertecknad handling.
Bekräftelsen skall lämnas omgående eller i vissa fäll som anges i
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
112
2-5 kap. komma upphandlande enhet till handa inom frister som anges Prop. 1992/93:88
där. Bilaga 2
Ett anbud får inte innehålla en hänvisning till ett annat anbud.
Mottagande och öppnande av anbud
20 § Försändelser med anbud skall, så snart som möjligt efter an-
budstidens utgång, öppnas vid en förrättning, där minst två av den upp-
handlande enheten utsedda personer skall delta. Anbuden skall föras upp
i en förteckning, som skall bestyrkas av de som deltar i förrättningen. På
begäran av en anbudsgivare skall dessutom en av handelskammare utsedd
person närvara. Kostnaderna för detta skall betalas av den som framställt
begäran.
Vid förhandlad upphandling får försändelserna öppnas och anbuden
förtecknas utan en sådan förrättning som avses i första stycket. Anbuden
skall öppnas samtidigt eller, om det finns synnerliga skäl, allteftersom de
kommer in.
21 § En upphandlande enhet får medge att en anbudsgivare och anbuds-
sökande rättar en uppenbar felskrivning, felräkning eller något annat
uppenbart fel i anbudet.
Enheten får också medge att ett anbud förtydligas och kompletteras, om
det sker i syfte att göra anbuden sinsemellan jämförbara (nollställning)
och om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrens-
begränsning.
Prövning av anbud
22 § En upphandlande enhet skall anta antingen det anbud som har lägst
anbudspris eller ett med högre pris om det är det ekonomiskt mest
fördelaktiga med hänsyn till driftkostnader, funktion och liknande
omständigheter. Om enheten avser att anta ett anbud med utgångspunkt
i vad som kan anses vara det ekonomiskt mest fördelaktiga skall den i
förfrågningsunderlaget eller i annonsen om upphandling ange vilka
omständigheter den tillmäter betydelse. Omständigheterna skall om
möjligt anges efter angelägenhetsgrad, med den väsentligaste först.
23 § En upphandlande enhet, som angett att den skall anta det anbud som
har lägst anbudspris, får förkasta anbud som den anser vara onormalt
lågt, dock först sedan enheten begärt förklaring till det låga anbudet och
inte fått tillfredsställande svar. Vid byggentreprenadupphandling skall
förklaringen begäras skriftligt.
Om en enhet valt ett dyrare anbud skall den vid varuupphandling ange
skälen för sitt beslut i en rapport till EG:s rådgivande kommitté för
offentlig upphandling. Om det är fråga om upphandling enligt 3 eller
4 kap. skall enheten dessutom avge en rapport till EFTA:s övervaknings-
myndighet om vilka anbud som förkastats.
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 88
113
Förvaring av handlingar Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
24 § En upphandlande enhet skall se till att på betryggande sätt förvara
anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller,
ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar och liknande.
Tröskelvärden m.m.
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på sådan upphandling av
varor som görs av en upphandlande enhet och beräknas uppgå till minst
200 000 ecu, exklusive mervärdeskatt, (tröskelvärde). För de enheter
som omlättas av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling, är
tröskelvärdet dock det värde som vid vaije tillfälle gäller enligt särskilda
föreskrifter.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på upphandling
som avser
1. transporter på land, i luften, till sjöss eller på inre vattenvägar,
2. försöijning med vatten, transport eller distribution av vatten,
3. försöijning med energi, transport eller distribution av energi,
4. telekommunikationsområdet.
3 § För kontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp och löper på
bestämd tid upp till tolv månader skall värdet beräknas till kostnaden för
kontraktet under löptiden. För kontrakt som avser längre tid skall värdet
beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För kontrakt som löper på obestämd tid skall värdet beräknas till
månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
För kontrakt som avses i första stycket eller gäller köp och skall
förnyas inom viss tid skall värdet justeras med hänsyn till värdet av
motsvarande kontrakt som den upphandlande enheten avslutat under
föregående räkenskapsår eller tolvmånadersperiod.
Options- och förlängningsklausuler skall räknas med i kontraktsvärdet
som om de utnyttjats.
4 § Om ett varukontrakt delats upp i flera mindre delar skall vaije del-
värde ingå i beräkningen av upphandlingens värde.
5 § En upphandling avseende en viss kvantitet varor får inte delas upp
i syfte att tröskelvärdet skall underskridas.
Annonsering
6 § En upphandlande enhet som avses i GATT-överenskommelsen om
statlig upphandling skall för vaije budgetår genom annonsering informera
i förväg om sina planerade upphandlingar över 750 000 ecu för vaije
varuområde.
114
7 § En enhet skall annonsera sin upphandling om inte annat följer av Prop. 1992/93:88
10 § andra stycket eller 11 §. Bilaga 2
VzZ av upphandlingsförfarande
8 § Öppen upphandling skall användas om inte något annat upphandlings-
förfarande får tillämpas enligt 9 eller 10 §.
9 § Selektiv upphandling får användas om kostnaderna för övriga för-
faranden inte står i skälig proportion till kontraktsvärdet, eller om det är
motiverat med hänsyn till varans karaktär eller om det finns andra
särskilda skäl.
10 § Förhandlad upphandling får användas, under förutsättning att de
ursprungliga kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats, om anbud som
lämnats vid öppen eller selektiv upphandling inte motsvarar förfrågnings-
underlaget och inte kan nollställas enligt 1 kap. 21 §.
Om den förhandlade upphandlingen enligt första stycket inte omfattar
samtliga korrekt avgivna anbud från det föregående upphandlings-
förfarandet skall den upphandlande enheten annonsera att den öveigår
till förhandlad upphandling.
11 § Förhandlad upphandling får användas utan föregående annonsering
om
1. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud,
under förutsättning att kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats och att
en rapport lämnas till EFTA:s övervakningsmyndighet,
2. varorna framställs enbart för forskning, utveckling, experiment eller
studier, under förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller
för att täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
3. varorna av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan tillverkas eller levereras av endast en viss leverantör,
4. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten, gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
5. det gäller ytterligare leveranser från den ursprungliga leverantören,
avsedda antingen som delersättning för eller tillägg till tidigare leveran-
ser och ett byte av leverantör skulle medföra anskaffning av material som
inte skulle vara tekniskt förenlig med den först anskaffade eller medföra
oskäliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll.
Tilläggsleveranser som avses i första stycket 5 får avse längre tid än
tre år endast om det finns särskilda skäl.
12 § En upphandlande enhet som väljer selektiv eller förhandlad upp-
handling skall skriva en rapport om anledningen till detta. Rapporten
skall innehålla den upphandlande enhetens namn och adress, leveransens
värde, storlek och varuslag, antalet anbud eller anbudssökande samt
antalet anbud eller anbudssökande som inte antagits och skälen till det.
115
I fråga om förhandlad upphandling skall det i rapporten också anges
vilka omständigheter som föranlett valet av upphandlingsförfarande.
Rapporten skall i sin helhet eller i sammanfattning överlämnas till
EFTA:s övervakningsmyndighet på dess begäran.
Tidsfrister
13 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes.
En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till en
leverantör inom fyra arbetsdagar från det att underlaget har begärts.
Ytterligare information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens
utgång, om så har begärts i rimlig tid.
14 § Vid selektiv och förhandlad upphandling skall tiden för mottagande
av ansökningar om att få lämna anbud vara minst 37 dagar från den dag
då annonsen om upphandling avsändes.
Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle avsända skriftlig inbjudan att lämna anbud tillsammans
med förfrågningsunderlaget till samtliga utvalda deltagare. Tiden för mot-
tagande av anbud skall vara minst 40 dagar från den dag inbjudan av-
sändes.
Ytterligare information om upphandlingen skall lämnas senast sex
dagar före anbudstidens utgång, om så har begärts i rimlig tid.
15 § Om de i 14 § angivna tidsfristerna inte kan tillämpas på grund av
brådska får tidsfristen i 14 § första stycket förkortas till 15 dagar och
tidsfristen i 14 § andra stycket förkortas till 10 dagar (påskyndat
förfarande).
Ytterligare information som avses i 14 § tredje stycket skall i det på-
skyndade förfarandet lämnas senast fyra dagar före anbudstidens utgång.
16 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivningen
av något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen
eller hos den upphandlande enheten skall tidsfristerna i 13 och 14 §§
förlängas i skälig utsträckning.
17 § Såväl ansökan från anbudssökande som inbjudan att lämna anbud
skall i det påskyndade förfärandet skickas på snabbast möjliga sätt. En
ansökan som görs med telegram, telex, telefax, telefon eller genom
elektronisk överföring skall bekräftas genom en egenhändigt under-
tecknad handling.
Alternativa utföranden
18 § En upphandlande enhet får inte förkasta ett anbud endast av det
skälet att det innehåller ett alternativt utförande i förhållande till
kravspecifikationen i förfrågningsunderlaget, förutsatt att anbudet är
utformat enligt europeiska tekniska specifikationer eller svensk standard
som i huvudsak ansluter till europeiskt godtagen teknisk specifikation.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
116
Tröskelvärden, m.m.
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid sådan upphandling av
byggentreprenad eller koncession som uppgår till minst 5 000 000 ecu,
exklusive mervärdeskatt. Bestämmelserna skall även tillämpas på
upphandling av totalentreprenad.
2 § Alla delentreprenader som ingår i en byggentreprenad skall tas med
i beräkningen av upphandlingens värde. Detta gäller dock inte för
delentreprenader under 1 000 000 ecu, förutsatt att summan av delent-
reprenadema inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala värde.
En upphandling får inte delas upp i syfte att tröskelvärdet skall under-
skridas.
I förfrågningsunderlaget skall den upphandlande enheten begära att
anbudsgivaren redovisar vilka delar av kontraktet som han avser att lägga
ut på underentreprenad.
3 § Vid beräkning av upphandlingens värde skall hänsyn även tas till
värdet av det material och den utrustning som tillhandahålls av den
upphandlande enheten och som är nödvändiga för arbetet.
4 § En upphandlande enhet som till mer än hälften bidrar till kostnaden
för byggentreprenad som avser anläggning av kommunikationsleder,
utbildnings-, sport- och fritidslokaler, sjukhus eller allmänna forvalt-
ningsbyggnader och som görs av någon annan skall se till att upp-
handlingen görs enligt bestämmelserna i detta kapitel.
5 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas på upphandlingar
som avser
1. transporter på land, i luften, till sjöss eller på inre vattenvägar,
2. försöijning med vatten, transport eller distribution av vatten,
3. försöijning med energi, transport eller distribution av energi,
4. telekommunikationsområdet.
Koncessioner
6 § En upphandlande enhet som avser att upphandla en koncession får
bestämma att den som söker koncession skall ange den andel av
kontraktsvärdet som han eventuellt avser att lägga ut på under-
entreprenad eller att den som tilldelas koncessionen skall lägga ut minst
30 procent av koncessionsvärdet på underentreprenad.
7 § Om den som tilldelas koncessionen är en upphandlande enhet skall
eventuella underentreprenader läggas ut enligt bestämmelserna i denna
lag.
8 § Företag som går samman för att få en koncession skall inte betraktas
som huvudentreprenör och underentreprenör. Detsamma gäller grupper
av två eller flera företag i vilka det foretag som tilldelas koncessionen,
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
117
direkt eller indirekt, har ett bestämmande inflytande över de övriga
företagen genom ägande av kapital, genom röstmajoritet eller genom att
utse styrelseledamöter.
Annonsering, m.m.
9 § En upphandlande enhet skall genom annonsering informera i förväg
om sina planerade upphandlingar över tröskelvärdet och ange deras
huvudsakliga art och omfattning.
10 § En enhet skall annonsera sin upphandling om inte annat följer av
15 eller 17 §§.
11 § En upphandlande enhet skall vidare inom 15 dagar från det att
begäran kommit in lämna upplysningar till varje anbudssökande eller
anbudsgivare som så begär om varför hans ansökan eller anbud
förkastats. Den vars anbud förkastats har även rätt att få veta vem som
fick upphandlingen. Om enheten beslutat att inte avsluta en annonserad
upphandling eller att göra om upphandlingen skall enheten på begäran
lämna upplysningar till anbudsgivare eller anbudssökande om skälen för
sitt beslut. Enheten skall underrätta Byrån för Europeiska gemenskap-
ernas officiella publikationer om sitt beslut.
Val av upphandlingsförfarande
12 § Öppen eller selektiv upphandling skall användas om inte annat följer
av 14 eller 15 §.
13 § Om en upphandlande enhet väljer att använda selektiv upphandling
får den i annonsen ange hur många leverantörer den avser att inbjuda att
lämna anbud. Antalet leverantörer skall avvägas med hänsyn till arten av
det arbete som skall utföras, men måste uppgå till minst fem. Under alla
förhållanden skall antalet avvägas så att faktisk konkurrens uppnås.
14 § Förhandlad upphandling med föregående annonsering får användas
om
1. entreprenaden utförs endast för forskning, utveckling eller experi-
ment, under förutsättning att utförandet inte sker i vinstsyfte eller för att
täcka forsknings- och utvecklingskostnader,
2. i särskilda fäll arten av arbetena eller därmed förknippade risker inte
medger en förhandsvärdering av arbetena.
15 § Förhandlad upphandling får användas utan föregående annonsering
om
1. arbetena av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan utföras av endast en viss leverantör,
2. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten, gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
118
3. upphandlingen gäller sådana tilläggsarbeten av den ursprungliga
leverantören som inte omfattas av det först avsedda projektet eller av en
föregående upphandling, men som på grund av oförutsedda omständig-
heter blivit nödvändiga för arbetets utförande, under förutsättning att
tilläggsarbetena inte utan tekniska eller ekonomiska olägenheter kan
skiljas från ursprungskontraktet, eller att tilläggsarbetena är nödvändiga
för att byggentreprenaden skall kunna slutföras,
4. upphandlingen gäller nya arbeten som består enbart av en upprep-
ning av arbeten ingående i ett projekt som tidigare varit föremål för
öppen eller selektiv upphandling och som tilldelas samma leverantör som
tidigare fått kontraktet, om dessa nya arbeten beställs inom tre år efter
det att ursprungskontraktet slöts och värdet av de nya arbetena ingått i
tröskelvärdeberäkningen och annonserats i samband med det ursprungliga
projektet.
Bestämmelserna i första stycket 3 tillämpas endast om värdet av
tilläggsarbetena inte överstiger hälften av ursprungskontraktets värde.
16 § Om en upphandlande enhet väljer förhandlad upphandling utan
föregående annonsering skall antalet anbudsgivare i förhandlingen inte
vara mindre än tre, förutsatt att det finns ett tillräckligt antal lämpliga
anbudsgivare.
17 § En upphandlande enhet får övergå från öppen eller selektiv upp-
handling till förhandlad upphandling om
1. anbud som lämnats vid öppen eller selektiv upphandling inte
motsvarar kravspecifikationen i annonsen om upphandling eller inte kan
nollställas och under förutsättning att de ursprungliga kontraktsvillkoren
inte väsentligt ändrats,
2. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud
eller inte lämnats några lämpliga anbud, under förutsättning att kontrakts-
villkoren inte väsentligt ändrats och att en rapport lämnas till EFTA:s
övervakningsmyndighet på dess begäran.
Om den förhandlade upphandlingen enligt första stycket 1 inte omfattar
samtliga korrekt lämnade anbud från det föregående upphandlingsförfa-
randet skall den upphandlande enheten annonsera att den övergår till
förhandlad upphandling.
Tidsfrister m.m.
18 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Om
den upphandlande enheten annonserat sin avsikt att upphandla enligt 9 §
får denna tid förkortas till 37 dagar.
En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till
leverantör inom sex dagar från det att underlaget har begärts. Ytterligare
information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens utgång, om
så har begärts i rimlig tid.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
119
19 § Vid selektiv och förhandlad upphandling skall tiden för mottagande
av ansökningar om att få lämna anbud vara minst 37 dagar från den dag
då annonsen om upphandling avsändes.
Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle avsända skriftlig inbjudan att lämna anbud tillsammans
med förfrågningsunderlaget till samtliga utvalda deltagare. Tiden för mot-
tagande av anbud skall vara minst 40 dagar från den dag inbjudan
avsändes eller 26 dagar om den upphandlande enheten har annonserat sin
avsikt att upphandla på förhand enligt 9 §.
Ytterligare information om upphandlingen skall lämnas senast sex
dagar före anbudstidens utgång, om så har begärts i rimlig tid.
20 § Om de i 19 § angivna tidsfristerna inte kan tillämpas på grund av
brådska får tidsfristen i 19 § första stycket förkortas till 15 dagar och
tidsfristen i 19 § andra stycket förkortas till 10 dagar (påskyndat
förfarande).
Ytterligare information som avses i 19 § tredje stycket skall i det
påskyndade förfärandet lämnas senast fyra dagar före anbudstidens
utgång.
21 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivning av
något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen eller
hos den upphandlande enheten, skall tidsfristerna i 18 och 19 §§
förlängas i skälig utsträckning.
22 § Såväl ansökan från anbudssökande som inbjudan att lämna anbud
skall i det påskyndade förfärandet skickas på snabbast möjliga sätt. En
ansökan som görs med telegram, telex, telefäx, telefon eller genom
elektronisk överföring skall bekräftas genom en egenhändigt underteck-
nad handling i ett brev som poststämplats före tidsfristens utgång enligt
19 och 20 §§ eller genom att bekräftelsen på annat sätt kommer den
upphandlande enheten till handa före nämnda tidsfrists utgång.
Särskilt förfarande
23 § En upphandlande enhet som avser att upphandla en byggentreprenad
för bostadsbebyggelse behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta
kapitel, om enheten på grund av arbetenas art och omfattning har behov
av att en leverantör deltar redan under planeringen. Valet av leverantör
skall dock i sådana fäll göras enligt bestämmelserna om annonsering och
prövning av anbudssökande och anbudsgivare vid selektiv upphandling.
Alternativa utföranden
24 § Om det i annonsen om upphandling angetts att det anbud kommer
att antas som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, får en upphandlande
enhet även pröva anbud som innehåller ett alternativt utförande, om den
i annonsen angett de minimikrav som alternativa utföranden måste
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
120
uppfylla och även angett att den kommer att pröva anbud som innehåller
alternativa utföranden.
25 § En upphandlande enhet får inte förkasta ett anbud endast av det
skälet att anbudet innehåller ett alternativt utförande i förhållande till
förfrågningsunderlaget, förutsatt att anbudet är utformat enligt europeiska
tekniska specifikationer eller enligt svensk standard som ansluter till
sådana specifikationer.
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på sådan upphandling av
varor eller byggentreprenader som avser
1. transporter på land, i luften, till sjöss eller på inre vattenvägar,
2. försöijning med vatten, transport eller distribution av vatten,
3. försöijning med energi, transport eller distribution av energi,
4. telekommunikationsområdet.
2 § En upphandling av programvara för tjänster skall anses utgöra
varuupphandling om den görs av en enhet som driver eller tillhandahåller
ett allmänt telekommunikationsnät eller tillhandahåller allmänna telekom-
munikationstjänster, förutsatt att programvaran skall användas i den
nämnda verksamheten.
Tjänster och varor innefattas i en entreprenad om de är nödvändiga for
arbetets utförande.
Ett upphandlingskontrakt som, förutom varor, omfattar andra tjänster
än de som anges i första och andra styckena skall anses vara ett varukon-
trakt om det totala värdet av varorna är större än värdet av dessa andra
tjänster.
3 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas av en upphandlande
enhet, vars verksamhet består av
1. drift eller tillhandahållande av fasta nät för allmänheten i syfte att
transportera, distribuera eller försöija med dricksvatten, elektricitet, gas
eller värme eller av leverans av sådana nyttigheter till fästa nät,
2. utnyttjande av mark- eller vattenområden för prospektering eller
utvinning av olja, gas, kol eller andra fästa bränslen eller för tillhan-
dahållande av markbundna transportnät eller terminaler, flygplatser eller
hamnanläggningar åt befraktare av transporter på land, i luften, till sjöss
eller på inre vattenvägar,
3. drift av allmänna nät för transporter med jämväg, spårväg,
tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana,
4. drift eller tillhandahållande av ett allmänt telekommunikationsnät
eller en eller flera allmänna telekommunikationstjänster.
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel anses som upp-
handlande enheter även sådana företag över vilka staten, en kommun, ett
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
121
landsting eller kyrklig kommun direkt eller indirekt har ett bestämmande
inflytande eller andra enheter, vars verksamhet enligt första stycket får
utövas endast med särskilt tillstånd från en myndighet.
Om tillstånd att bedriva busstransportverksamhet ges även andra
enheter än sådana som avses i första och andra styckena på motsvarande
villkor skall bestämmelserna i detta kapitel inte tillämpas.
4 § En enhet som bedriver även annan verksamhet än som avses i 3 §
eller som bedriver sådan verksamhet i ett land utanför EES, utan att
utnyttja fasta nät eller markområden inom EES, är inte skyldig att
tillämpa bestämmelserna i detta kapitel vid upphandling för sådan annan
verksamhet, om inte annat följer av andra stycket.
En enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvattenförsörjning
skall tillämpa bestämmelserna i detta kapitel vid upphandling som har
samband med vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering,
förutsatt att dricksvattenförsöij ningen utgör minst 20 procent av den
totala vattenmängd som tillhandahålls av dessa projekt eller konstbevatt-
nings- och dräneringsanläggningar, eller har samband med bortledande
eller rening av avloppsvatten.
En enhet som tillämpar undantaget i första stycket skall på begäran av
EFTA:s övervakningsmyndighet lämna uppgifter om den undantagna
verksamheten.
5 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas vid upphandlingar
som görs för återförsäljning eller uthyrning till någon annan, om den
upphandlande enheten inte fått särskilt tillstånd eller ensamrätt till sådan
återförsäljning eller uthyrning, och andra företag fritt kan återförsälja
eller hyra ut på samma villkor som den upphandlande enheten.
En enhet som tillämpar undantaget i första stycket skall på begäran av
EFTA:s övervakningsmyndighet lämna uppgifter om den undantagna
verksamheten.
6 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte gälla för enheter som
bedriver verksamhet som avses i 3 § första stycket 4, om upphandlingen
avser telekommunikationstjänster och andra företag har rätt att inom
samma område tillhandahålla motsvarande tjänster under väsentligen
samma villkor.
En enhet som tillämpar undantaget i första stycket skall på begäran av
EFTA:s övervakningsmyndighet lämna uppgifter om de undantagna tjäns-
terna.
7 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte gälla vid upphandling av
vatten, energi eller bränsle för energiproduktion.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
Tröskelvärden, m.m.
8 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid upphandlingar vars
värde exklusive mervärdesskatt uppgår till minst
122
1. 400 000 ecu vid upphandling av varor som görs av enheter vars Prop. 1992/93:88
verksamhet omfettas av 3 § första stycket 1-3, Bilaga 2
2. 600 000 ecu vid upphandling av varor som görs av enheter vars
verksamhet omfattas av 3 § första stycket 4,
3. 5 000 000 ecu vid upphandling av byggentreprenad.
9 § För varukontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp och löper på
bestämd tid upp till tolv månader skall värdet beräknas till kostnaden för
kontraktet under löptiden. För sådana kontrakt som avser längre tid skall
värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade
restvärde.
För kontrakt som löper på obestämd tid skall värdet beräknas till
månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
För kontrakt som skall förnyas inom viss tid skall värdet justeras med
hänsyn till värdet av motsvarande kontrakt som den upphandlande
enheten avslutat under föregående räkenskapsår eller tolvmånadersperiod.
Options- och förlängningsklausuler skall räknas med i kontraktsvärdet
som om de utnyttjats.
10 § Om ett varukontrakt delats upp i flera mindre delar skall vaije
delvärde ingå i beräkningen av upphandlingens värde.
11 § Alla delentreprenader som ingår i en byggentreprenad skall tas med
i beräkningen av upphandlingens värde. Detta gäller dock inte för
delentreprenader under 1 000 000 ecu, förutsatt att summan av delent-
reprenadema inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala värde.
12 § Vid beräkning av värdet av en byggentreprenadupphandling skall
hänsyn även tas till värdet av det material, utrustning och tjänster som
tillhandahålls av den upphandlande enheten och som är nödvändiga för
arbetet.
13 § En upphandling får inte delas upp i syfte att tröskelvärdena i 8 §
1-3 skall underskridas.
Annonsering, m.m.
14 § En upphandlande enhet skall för vaije budgetår genom annonsering
i förväg informera om sina planerade varuupphandlingar över 750 000
ecu för vaije varuområde. I fråga om byggentreprenadupphandling skall
enheten genom annonsering i förväg informera om planerade upphand-
lingar som överstiger tröskelvärdet enligt 8 § 3 och ange deras huvudsak-
liga art och omfattning.
En enhet skall annonsera sin upphandling om inte annat följer av 16 §.
Inbjudan att lämna anbud får ske även genom ett meddelande på
förhand enligt första stycket. I meddelandet skall det anges dels att
upphandling kommer att ske genom selektivt eller förhandlat förfarande
utan ytter-ligare annonsering, dels att intresserade deltagare skriftligen
123
skall anmäla sitt intresse. Innan den upphandlande enheten därefter
påböijar upp-handlingen skall de som anmält intresse uppmanas att
skriftligen bekräfta detta utifrån mer detaljerade upplysningar om
kontraktet.
Inbjudan att lämna anbud får även ske genom att den upphandlande
enheten i en annons tillkännager att den upprättat och tillämpar ett
särskilt kvalifikationssystem för urvalet av deltagare.
15 § En upphandlande enhet som avslutat en upphandling skall inom 60
dagar därefter meddela EFTA:s övervakningsmyndighet hur upphand-
lingen har avslutats. Därvid skall enheten särskilt ange vilka uppgifter
som är affärsmässigt ömtåliga.
Val av upphandlingsförfarande
16 § En upphandlande enhet skall använda något av de upphandlings-
förfaranden som nämns i 1 kap. 5 §.
En upphandlande enhet får avstå från att genom annons inbjuda till
anbudsgivning om
1. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud,
under förutsättning att kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats,
2. kontraktet avser forskning, utveckling eller experiment, under
förutsättning att framställningen inte sker i vinstsyfte eller för att täcka
forsknings- och utvecklingskostnader,
3. arbetena av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan utföras av endast en viss leverantör,
4. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten, gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
5. det är fråga om varukontrakt som gäller tilläggsleveranser från den
ursprungliga leverantören, avsedda antingen som delvis ersättning för
eller tillägg till tidigare leveranser, om ett byte av leverantör skulle
medföra anskaffning av materiel som inte skulle vara tekniskt förenlig
med den först anskaffade eller medföra oskäliga tekniska svårigheter
avseende drift och underhåll.
6. det är fråga om byggentreprenad som gäller tilläggsarbeten av den
ursprungliga leverantören och som inte omfättas av det först avsedda
projektet eller av en föregående upphandling, men som på grund av
oförutsedda omständigheter blivit nödvändiga för arbetets utförande,
under förutsättning att tilläggsarbetena inte utan tekniska eller ekono-
miska olägenheter kan skiljas från ursprungskontraktet eller att tilläggs-
arbetena är nödvändiga för att entreprenaden skall kunna slutföras.
7. upphandlingen gäller nya arbeten som består enbart av en upprep-
ning av arbeten ingående i ett projekt som tidigare varit föremål för
öppen eller selektiv upphandling och som tilldelas samma leverantör som
tidigare fått kontraktet, om dessa nya arbeten beställs inom tre år efter
det att ursprungskontraktet slöts och värdet av de nya arbetena ingått i
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
124
tröskelvärdeberäkningen och annonserats i samband med det ursprungliga Prop. 1992/93:88
projektet. Bilaga 2
8. det gäller upphandling av varor som noteras och handlas på en
rå varumarknad,
9. det gäller avrop mot ett gällande ramavtal,
10. det erbjudits en möjlighet att göra särskilt förmånliga inköp av
varor, väsentligt under marknadsvärdet, genom utnyttjande av tillfälliga
erbjudanden eller i samband med att en leverantör upphört med sin
verksamhet, försatts i konkurs eller trätt i likvidation.
Bestämmelserna i första stycket 6 tillämpas endast om värdet av
tilläggsarbetena inte överstiger hälften av ursprungskontraktets värde.
Tidsfrister, m.m.
17 § Vid öppen upphandling skall tiden för mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Om
den upphandlande enheten annonserat sin avsikt att upphandla enligt 14 §
första stycket får denna tid förkortas till 37 dagar.
18 § Vid selektiv eller förhandlad upphandling, där en inbjudan att lämna
anbud tidigare annonserats, skall följande gälla.
Tiden för mottagande av ansökan om att lämna anbud eller av svar på
en anmodan att bekräfta intresset för anbudsgivning skall, om så är
möjligt, vara minst fem veckor från den dag annonsen avsändes för
publicering och får i inget fäll understiga tio dagar från den dag annonsen
publicerades.
En annan tidsfrist än den som anges i andra stycket kan avtalas med de
utvalda anbudssökandena, förutsatt att alla får samma tid att lämna
anbud. Om det inte är möjligt att uppnå en sådan överenskommelse bör
tiden vara minst tre veckor från dagen för inbjudan att lämna anbud. Om
det finns särskilda skäl kan denna tid förkortas till tio dagar. Under alla
omständigheter måste tidsfristen avvägas så att möjlighet ges för
intresserade att på ett tillfredsställande sätt ta del av kontraktshandling-
ama.
19 § En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget och
ytterligare kontraktshandlingar till en leverantör inom sex dagar från det
att underlaget och handlingarna har begärts, om så har skett i rimlig tid.
Ytterligare information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens
utgång, om så har begärts i rimlig tid.
20 § Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle avsända skriftlig inbjudan att lämna anbud tillsammans
med förfrågningsunderlaget till samtliga utvalda deltagare.
21 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivning av
något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen eller
125
hos den upphandlande enheten skall tidsfristerna i 19 § forlängas i skälig Prop. 1992/93:88
utsträckning. Bilaga 2
22 § Såväl ansökningar från anbudssökande som inbjudan att lämna
anbud skall skickas på snabbast möjliga sätt. En ansökan som görs med
telegram, telex, telefax, telefon eller genom elektronisk överföring skall
bekräftas i en egenhändigt undertecknad handling i ett brev som
poststämplats före tidsfrsitens utgång enligt 18 § eller genom att
bekräftelsen på annat sätt kommer den upphandlande enheten till handa
före nämnda tidsfrists utgång.
Särskilt kvalifikationssystem
23 § En upphandlande enhet får upprätta och tillämpa ett särskilt kvalifi-
kationssystem, som skall grundas på objektiva kriterier och regler, vilka
på begäran skall vara tillgängliga för intresserade leverantörer.
Gemensamma bestämmelser
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på upphandling av sådana
tjänster som anges i bilaga till denna lag, dock inte tjänstekoncessioner
och inte heller tjänster som omfettas av bestämmelserna i 2-4 kap.
Avser en upphandling både varor och tjänster, skall upphandlingen
göras enligt bestämmelserna i detta kapitel, om värdet av tjänsterna
överstiger värdet av varorna.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel skall dock inte tillämpas för tjänster
som avser
1. köp, leasing, hyra eller någon annan rätt till fastighet, byggnad eller
annan egendom som utgör fest egendom,
2. köp av produktion eller samproduktion av programmaterial eller
sändningstid i etermedia,
3. telefoni, telex, radiotelefoni, personsökning eller satellittjänster,
4. skilje- eller förlikningsförfarande,
5. utgivning av värdepapper och andra finansiella instrument,
6. rekrytering,
7. forskning och utveckling som inte gäller den egna verksamheten och
inte heller helt finansieras av den upphandlande enheten,
8. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser
tjänster från Sveriges riksbank.
3 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte heller tillämpas av upp-
handlande enheter som vid upphandling av tjänster skall upphandla från
en enhet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att
utföra tjänsten.
126
4 § En upphandlande enhet som till mer än hälften bidrar till kostnaden Prop. 1992/93:88
för en sådan byggentreprenad som avser anläggning av kommunikations- Bilaga 2
leder, utbildnings-, sport- och fritidslokaler, sjukhus eller allmänna
förvaltningsbyggnader och som görs av någon annan skall se till att
upphandlingen görs enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Tröskelvärden, m.m.
5 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas endast vid upphandling av
tjänster, vars värde exklusive mervärdeskatt beräknas uppgå till minst
200 000 ecu.
Värdet av en upphandling skall beräknas med utgångspunkt i den
förväntade totala ersättningen till leverantören.
6 § Om ett tjänstekontrakt deltas upp i flera mindre delar skall vaije
delvärde ingå i beräkningen av upphandlingens värde. Detta gäller dock
inte för delkontrakt under 80 000 ecu, förutsatt att summan av delkon-
trakten inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala värde.
I förfrågningsunderlaget skall den upphandlande enheten begära att
anbudsgivaren redovisar vilka delar av kontraktet som han avser att låta
utföras av någon annan.
7 § För upphandling av tjänster där upphandlingens värde inte är
preciserat skall värdet beräknas till det fulla värdet av tjänsterna under
kontraktets löptid om den är högst två månader och till månadsvärdet
multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet
löper på obestämd tid.
För kontrakt som skall förnyas inom viss tid skall värdet beräknas med
hänsyn antingen till kostnaden för motsvarande kontrakt som den upp-
handlande enheten avslutat under föregående räkenskapsår eller tolvmåna-
dersperiod, eller till den uppskattade kostnaden under tolv månader efter
tjänsternas påbörjande eller kostnaden under kontraktets löptid om den
är längre än tolv månader.
Ingen beräkningsmetod får användas i syfte att tröskelvärdet enligt 5 §
skall underskridas.
En upphandling av tjänster får inte delas upp i syfte att tröskelvärdet
skall underskridas.
8 § Options- och förlängningsklausuler skall räknas med i kontraktsvärdet
som om de utnyttjats.
9 § Vid beräkning av kontraktets värde skall hänsyn tas inte endast till
kostnaden för tjänsterna utan också till värdet av det material och den
utrustning som tillhandahålls av den upphandlande enheten och är
nödvändiga för att tjänsterna skall kunna utföras.
Vid upphandling av försäkringstjänster skall kontraktsvärdet beräknas
med utgångspunkt i premiens belopp. För bank- och andra finansiella
tjänster skall motsvarande beräkning göras med utgångspunkt i summan
127
av arvoden, provisioner och ränta. För arkitekt- och liknande tjänster Prop. 1992/93:88
skall beräkningen ske med utgångspunkt i arvoden och provisioner. Bilaga 2
Upphandling av tjänster som avses i avdelning A i bilagan
Annonsering, m.m.
10 § En upphandlande enhet skall för vaije budgetår genom annonsering
informera i förväg om sådana planerade upphandlingar av tjänster enligt
avdelning A i bilagan vars värde överstiger 750 000 ecu. I annonsen
skall det beräknade värdet av vaije tjänstekategori anges.
11 § En enhet skall annonsera sin upphandling om inte annat följer av 17
eller 19 §.
12 § En upphandlande enhet skall vidare inom 15 dagar från det att
begäran inkommit lämna upplysningar till vaije anbudssökande eller
anbudsgivare som så begär om varför hans ansökan eller anbud
förkastats. Den vars anbud förkastats har även rätt att få veta vem som
fick kontraktet. Om enheten beslutat att inte avsluta en annonserad
upphandling eller att göra om upphandlingen skall enheten på begäran
lämna upplysningar till anbudsgivare eller anbudssökande om skälen för
sitt beslut. Enheten skall underrätta Byrån för Europeiska gemenskap-
ernas officiella publikationer om sitt beslut.
13 § En upphandling som avser tjänster enligt såväl avdelning A som
avdelning B i bilagan, skall i sin helhet anses vara en upphandling av
tjänster som avses i avdelning A om värdet av de tjänsterna överstiger
värdet av tjänster enligt avdelning B.
Val av upphandlingsförfarande
14 § Öppen eller selektiv upphandling skall användas om inte annat följer
av 16 eller 17 §.
15 § Om en upphandlande enhet väljer att använda selektiv upphandling
får den i annonsen ange hur många leverantörer den avser att inbjuda att
lämna anbud. Antalet leverantörer skall avvägas med hänsyn till arten av
de tjänster som skall utföras, men måste uppgå till minst fem förutsatt att
det finns ett tillräckligt antal leverantörer. Under alla förhållanden skall
antalet avvägas så att faktisk konkurrens uppnås.
16 § Förhandlad upphandling med föregående annonsering får användas
om
1. arten av tjänsterna eller därmed förknippade risker av särskilda skäl
inte medger en förhandsvärdering av tjänsterna,
2. de tjänster som skall upphandlas är av den arten att förfrågnings-
underlaget inte kan upprättas med tillräcklig precision för att tillåta att val
kan göras av det bästa anbudet enligt reglerna för öppet eller selektivt
förfarande.
128
17 § Förhandlad upphandling får användas utan föregående annonsering
om
1. tjänsterna av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av
ensamrätt kan utföras av endast en viss leverantör,
2. det är nödvändigt att genomföra upphandlingen, men synnerlig
brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte
heller kan hänföras till den upphandlande enheten gör det omöjligt att
hålla tidsfristerna vid öppen eller selektiv upphandling,
3. upphandlingen gäller tilläggstjänster från den ursprungliga leveran-
tören som inte omfättas av det först avsedda projektet, men som på grund
av oförutsedda omständigheter blivit nödvändiga för projektet under
förutsättning att tilläggstjänsterna inte utan tekniska eller ekonomiska
olägenheter kan skiljas från ursprungskontraktet, eller att tilläggstjänst-
erna är nödvändiga för att därpå följande tjänster skall kunna utföras,
4. det gäller nya tjänster som består enbart av en upprepning av
tjänster ingående i ett projekt som tidigare varit föremål för öppen eller
selektiv upphandling och som tilldelas samma leverantör som tidigare fått
kontraktet, om dessa nya tjänster beställs inom tre år efter det att
ursprungskontraktet slöts och värdet av de nya tjänsterna ingått i kon-
traktsvärdeberäkningen och annonserats i samband med det ursprung-
liga projektet.
Bestämmelserna i första stycket 3 tillämpas endast om värdet av
tilläggstjänsterna inte överstiger hälften av ursprungskontraktets värde.
18 § Om en upphandlande enhet väljer att använda förhandlad upp-
handling utan föregående annonsering, skall antalet anbudsgivare i
förhandlingen inte vara mindre än tre, förutsatt att det finns ett tillräck-
ligt antal lämpliga anbudsgivare.
19 § En upphandlande enhet får övergå från öppen eller selektiv upp-
handling till förhandlad upphandling om
1. anbud som lämnats vid öppen eller selektiv upphandling inte
motsvarar kravspecifikationen i annonsen om upphandling och inte kan
nollställas och under förutsättning att de ursprungliga kontraktsvillkoren
inte väsentligt ändrats,
2. det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnays några anbud
eller inte lämnats några lämpliga anbud, under förutsättning att de
ursprungliga kontraktsvillkoren inte väsentligt ändrats och att en rapport
lämnas till EFTA:s övervakningsorgan på dess begäran.
Om den förhandlade upphandlingen enligt första stycket 1 inte omfattar
samtliga korrekt lämnade anbud från det föregående upphandlingsför-
fårandet skall den upphandlande enheten annonsera att den övergår till
förhandlad upphandling.
9 Riksdagen 1992193. 1 sanil. Nr 88
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
129
Tidsfrister m.m.
20 § Vid öppen upphandling skall tiden for mottagande av anbud vara
minst 52 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Om
den upphandlande enheten annonserat sin avsikt att upphandla enligt
10 §, får denna tid förkortas till 37 dagar.
En upphandlande enhet skall lämna ut förfrågningsunderlaget till en
leverantör inom sex arbetsdagar från det att underlaget har begärts.
Ytterligare information skall lämnas senast sex dagar före anbudstidens
utgång, om så har begärts i rimlig tid.
21 § Vid selektiv och förhandlad upphandling med föregående annonse-
ring skall tiden för mottagande av ansökningar om att få lämna anbud
vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes.
Vid selektiv upphandling skall en upphandlande enhet vid ett och
samma tillfälle avsända skriftlig inbjudan att lämna anbud tillsammans
med förfrågningsunderlaget till samtliga utvalda deltagare. Tiden för mot-
tagande av anbud skall vara minst 40 dagar från den dag inbjudan
avsändes eller 26 dagar om den upphandlande enheten har annonserat sin
avsikt att upphandla på förhand enligt 10 §.
Ytterligare information om upphandlingen skall lämnas senast sex
dagar före anbudstidens utgång, om så har begärts i rimlig tid.
22 § Om de i 21 § angivna tidsfristerna inte kan tillämpas på grund av
brådska får tidsfristen i 21 § första stycket förkortas till 15 dagar och
tidsfristen i 21 § andra stycket förkortas till 10 dagar (påskyndat
förfarande).
Ytterligare information som avses i 21 § tredje stycket skall i det
påskyndade förfärandet lämnas senast fyra dagar före anbudstidens
utgång, förutsatt att så har begärts i rimlig tid.
23 § Om förfrågningsunderlaget är alltför omfattande för att kunna
skickas till anbudsgivare eller anbudssökande eller om anbudsgivning av
något annat skäl måste föregås av besök på platsen för leveransen eller
hos den upphandlande enheten, skall tidsfristerna i 20 § förlängas i skälig
utsträckning.
24 § Såväl ansökningar från anbudssökande som inbjudan att få lämna
anbud skall skickas på snabbast möjliga sätt. En ansökan som görs med
telegram, telex, telefax, telefon eller genom elektronisk överföring skall
bekräftas i en egenhändigt undertecknad handling i ett brev som
poststämplats före utgången av de tidsfrister som fastställts enligt 21 och
22 §§ eller genom att bekräftelsen på annat sätt kommer den upphand-
lande enheten till handa före utgången av nämnda tidsfrister.
Alternativa utföranden
25 § Om det i annonsen om upphandling angetts att det anbud kommer
att antas som är det ekonomiskt mest fördelaktiga får en upphandlande
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
130
enhet även pröva anbud som innehåller ett alternativt utförande, om den
i annonsen angett de minimikrav som alternativa utföranden måste upp-
fylla och även angett att den kommer att pröva anbud som innehåller
alternativa utföranden.
26 § En upphandlande enhet får inte förkasta ett anbud endast av det
skälet att anbudet innehåller ett alternativt utförande i förhållande till
förfrågningsunderlaget, förutsatt att anbudet är utformat enligt europeiska
tekniska specifikationer eller enligt svensk standard som ansluter till
sådana specifikationer.
Om anbudsgivare eller anbudssökande bedriver verksamhet i ett EES-
land i en företagsform som är tillåten i det landet får anbud eller
ansökningar om att få lämna anbud inte heller förkastas endast av det
skälet att svensk lag föreskriver en annan företagsform för verksamheten
i fråga.
Upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan
27 § Bestämmelserna i 1 kap. 4 och 12-16 §§ och i 6 kap. 1-8 och 13 §§
gäller också vid upphandling av tjänster som avses i avdelning B i
bilagan.
En upphandlande enhet som har avslutat en upphandling skall senast
inom 48 dagar därefter skicka ett meddelande därom till Byrån för Euro-
peiska gemenskapernas officiella publikationer och skall i meddelandet
ange om man godkänner att meddelandet publiceras.
Överprövning
1 § Den leverantör som anser att han lidit eller riskerar att lida skada på
grund av att en upphandlande enhet under pågående upphandling inte följt
bestämmelserna i denna lag får i en framställning till länsrätten ansöka
om åtgärder enligt 2 §.
En framställning enligt första stycket skall ges in till den länsrätt i vars
domkrets den upphandlande enheten finns.
2 § Om länsrätten finner att villkoren för deltagande i upphandlingen,
annonseringen eller förfrågningsunderlaget utformats på ett sätt som
strider mot 1 kap. 4 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och
detta är till men för sökanden får länsrätten besluta att upphandlingen
skall göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts. Om
det är fråga om en upphandling som avses i 4 kap. får länsrätten i stället
vid vite förbjuda den upphandlande enheten att fortsätta upphandlingen
utan att avhjälpa bristerna.
Länsrätten får underlåta att lätta ett sådant beslut som avses i första
stycket om kostnaden för åtgärden eller det men i övrigt som åtgärden
skulle innebära kan bedömas vara större än de intressen som skadats eller
riskerar att skadas.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
131
Prop. 1992/93:88
3 § Länsrätten får inte bifälla ett yrkande som avses i 2 § från en Bilaga 2
leverantör utan att den upphandlande enheten beretts tillfälle att yttra sig.
1 brådskande fäll får dock länsrätten omedelbart besluta om åtgärd enligt
2 § första meningen att gälla till dess något annat har beslutats.
Ett mål får inte avgöras slutligt om medlingsförfärande enligt 10-
11 §§ har inletts.
4 § En framställning som avses i 1 § får inte prövas efter den tidpunkt
då beslut om leverantör fattats.
Skadestånd
5 § En upphandlande enhet som inte följt bestämmelserna i denna lag
skall ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.
6 § Anbudsgivare eller anbudssökande som deltagit i en upphandling en-
ligt 4 kap. är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda
anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestäm-
melserna i denna lag menligt har påverkat hans möjligheter att tilldelas
upphandlingen.
7 § Talan om skadestånd skall väckas vid allmän domstol inom ett år
från den dag beslut om leverantör fättats. Väcks inte talan i tid, är rätten
till skadestånd förlorad.
Förbud mot överklagande
8 § Ett upphandlingsbeslut får inte överklagas med stöd av 10 kap. kom-
munallagen (1991:900) eller 22 kap. kyrkolagen (1992:300).
Granskning
9 § Nämnden för offentlig upphandling skall på begäran av en upp-
handlande enhet utse en oberoende granskningsman som skall granska
enhetens upphandlingsrutiner för upphandling enligt 4 kap. i syfte att
bedöma om rutinerna stämmer överens med denna lag.
Granskningsmannen skall sedan han försäkrat sig om att eventuella
brister rättats till utfärda ett intyg om resultatet av granskningen.
Kostnaderna för granskningen skall betalas av den upphandlande
enheten.
Medling
10 § Trots vad som sägs i 1 § får en anbudsgivare eller anbudssökande
som anser att han lidit eller riskerar att lida skada på grund av att en
upphandlande enhet under pågående upphandling inte följer be-
stämmelserna i 4 kap. i en framställning till EFTA:s övervaknings-
132
myndighet eller till Nämnden för offentlig upphandling ansöka om Prop. 1992/93:88
medling. Nämnden skall i omedelbart överlämna ansökningen till Bilaga 2
övervakningsmyndigheten.
11 § Den upphandlande enheten skall meddela EFTA:s övervaknings-
myndighet om den vill medverka i medlingsförfärandet och dessutom om
rättsliga förläranden har inletts med stöd av detta kapitel beträflände
samma upphandling.
12 § Om inte annat avtalas skall parterna i ett medlingsförfarande bära
sina egna kostnader och i lika delar bära övriga kostnader for förfäran-
det.
Tillämpningsföreskrifter m.m.
13 § Föreskrifter om tillämpningen av denna lag får meddelas av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Tjänster som avses i 5 kap.
Avdelning A
1 Underhåll och reparation av motorfordon, hushållsartiklar och
maskinutrustning
2 Landtransport, inkl, säkerhetstransporter, kurir- och taxitransport,
utom postbefordran
3 Lufttransport, utom postbefordran
4 Postbefordran till lands och i luften, utom sådana tjänster som avses
i avdelning B18
5 Telekommunikation, utom telefoni, telex, radiotelefoni, per-
sonsökning och satellittjänster
6 Finansiella tjänster
a Försäkringstjänster
b Bank- och förvaltningstjänster mot avgifter, provision m.m., utom
tjänster i samband med utgivning och handel med värdepapper,
förvaltning av statsskulden och sådana tjänster som utförs av Sveriges
riksbank
7 Datatjänster och därmed anknutna tjänster
8 Tjänster för forskning och utveckling, som avser den egna verksam-
heten och helt finansieras av den upphandlande enheten
9 Redovisning, revision och bokföring
10 Marknadsundersökningar, inkl, opinionsmätningar
133
11 Konsulttjänster för administration och organisation av företag
12 Arkitekttjänster
Ingenjörs- och konstruktörstjänster, stadsplanering och land-
skapsarkitektur och anknutna vetenskapliga och tekniska kon-
sulttjänster
13 Tjänster avseende annonsering (reklam)
14 Fastighetsförvaltning, inkl, städning och löpande underhåll
15 Förlags- och tryckeri tjänster, som utförs mot ersättning
16 Tjänster för avloppsrening, sophantering, sanering och liknande
verksamhet
Avdelning B
17 Hotell- och restaurangtjänster
18 Rälsbunden transport
19 Sjötransport och annan vattenburen transport
20 Stuveritjänster, godshantering i terminal, på flygplats, eller i hamnar
21 Juridisk rådgivning
22 Arbetsförmedling, till personalvård anknutna tjänster
23 Säkerhets- och bevakningstjänster, utom säkerhetstransporter
24 Utbildning, inkl, yrkesutbildning
25 Hälso- och sjukvård samt socialtjänst
26 Tjänster inom kultur, fritids- och idrottsverksamhet
27 Andra tjänster
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Upphandlingar
som påböijats före ikraftträdandet skall fullföljas enligt äldre bestäm-
melser.
134
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §2
Länsrätt prövar
1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och
bilregisterförfattningama samt lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m. i den utsträckning som är
föreskrivet i dessa författningar,
2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fäll, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande
m.fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utveck-
lingsstörda m. fl., lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård, smittskyddslagen (1988:1472), karantänslagen
(1989:290), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,
körkortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m. m. och om överflytt-
ning av barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar
samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,
3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten,
5. mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning
som är särskilt föreskrivet.
6. mål om överprövning enligt
6 kap. lagen (1993:000) om
offentlig upphandling.
Mål som överklagas från riksförsäkringsverket med tillämpning av
20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av länsrätten
i Stockholms län.
Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen
(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.
1 Lagen omtryckt 1981:1323.
2 Senaste lydelse 1991:1132.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:88
Bilaga 2
Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-
eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, får
målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd
olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av
mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
136
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-28
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Wibble beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om offentlig upphandling m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Eskil Nord.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Den föreslagna lagen har fått en omfattning och detaljeringsnivå som
allmänt sett inte är önskvärd och som får anses strida mot den i Sverige
normalt tillämpade lagstiftningstekniken.
Eftersom lagen kommer att i betydande omfattning röra förhållanden
som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen och då bestämmelserna i de EG-
direktiv som föranleder lagstiftningen är mycket detaljerade och svår-
tillgängliga, anser lagrådet att det inte framstår som ett godtagbart
alternativ att i stället implementera direktiven genom en kortfattad ramlag
som i huvudsak skulle innebära att direktiven inkorporerades i svensk
lagstiftning. Detta har emellertid medfört att den för lagrådsgranskningen
tillgängliga tiden inte - i vidare mån än vad som framgår av vad lagrådet
anför i det följande och av den författningsbilaga som fogas till detta
yttrande - medgett en sådan analys och detaljgranskning av vaije enskild
bestämmelse i den föreslagna lagen som varit önskvärd för prövning av
alla de frågor som aktualiseras. Bland dessa må särskilt framhållas kon-
troll av att lagen helt tillgodoser de krav som följer av vårt EES-
åtagande och utsortering av regler som skulle kunna undvaras i lagen och
i stället hänskjutas till förordningar, instruktioner eller liknande.
Lagrådets genomgång har emellertid lett till omdisponering och om-
formulering av lagtexten på åtskilliga punkter i syfte att göra den mera
överskådlig och bringa ordalydelsen i bättre samklang med de EG-direk-
tiv som är i fråga.
Enligt lagrådets förslag får lagtexten den lydelse som framgår av
bilaga 1 till detta protokoll.
I följande avseenden torde lagrådets förslag förtjäna en närmare
kommentar.
1 Bilagan utesluten här. Den överensstämmer med propositionens lagförslag, med den
skillnaden att ordet "miljöpåverkan" förts in i 1 kap. 22 §.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 3
137
4§
Prop. 1992/93:88
Bilaga 3
I andra stycket av denna paragraf i det remitterade förslaget föreskrivs
att kraven på kvalitet och prestanda inte skall ställas högre än vad som
behövs i vaije särskilt fäll. Föreskriften har sin motsvarighet i 3 §
upphandlingsförordningen och 3 § andra stycket upphandlingsreglemen-
tet. Där synes dess betydelse främst ha legat i att hos upphandlande
organ inskärpa vikten av att inte en alltför långt driven ambition medför
dyrare anskaffningar än som är nödvändiga, eller med andra ord att hålla
upphandlingen inom vissa ekonomiska ramar. Som ett medel att imple-
mentera berörda EG-direktiv kan emellertid den nya lagen knappast tjäna
denna funktion direkt. Föreskriften saknar också motsvarighet i EG-
direktivet. Med hänsyn härtill och då föreskriften är ägnad att leda till
missförstånd som vid upphandling kan hämma teknisk utveckling förordar
lagrådet att bestämmelsen stryks ur lagen. Att kraven på kvalitet och
prestanda inte får bestämmas av ovidkommande hänsyn eller eljest av
andra faktorer än affärsmässiga framgår f.ö. redan av bestämmelsen i
första stycket.
18 §
I remissprotokollet anförs att de motsvarande direktivbestämmelserna,
utöver vad förevarande paragraf i det remitterade lagförslaget innehåller,
föreskriver att den som begär viss upplysning skall godta som tillräckligt
svar vissa utdrag, intyg m.m., liksom att den upphandlande enhet som
begär upplysningar om finansiell och teknisk kapacitet skall godta vissa
angivna utdrag ur myndighetsregister m.m. Dessa ytterligare bestäm-
melser har i remissprotokollet bedömts vara av sådan karaktär att de kan
införlivas genom tillämpningsföreskrifter.
Det remitterade lagförslaget innehåller också i en sista paragraf i
6 kap. att föreskrifter om tillämpningen av lagen får meddelas av rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Regeringsformens bestämmelser i 8 kap. om lagar och andra före-
skrifter torde inte ge utrymme för att i en lag som den förevarande
delegera normgivningen till regeringen eller myndighet i den omfattning
som sålunda förutsätts. Vad som kan komma i fråga är att regeringen
enligt 8 kap. 13 § 1 utfärdar föreskrifter för verkställighet av lagen.
De inledningsvis nämnda föreskrifterna i direktivet har med hänsyn till
det anförda fått en sammanfattande motsvarighet i 18 § första stycket.
Ytterligare föreskrifter kan då meddelas enligt 8 kap. 13 § 1 regerings-
formen.
25 §
I remissförslagets 3 kap. 4 § och 5 kap. 4 § har intagits bestämmelser
som inte rör upphandling som görs av en upphandlande enhet. I stället
innefattar bestämmelserna skyldigheter för sådana enheter att under vissa
förutsättningar tillse att andra upphandlare än de själva följer vissa regler.
138
Lagrådet, som godtar den ståndpunkt som ligger till grund för
remissförslaget, nämligen att bakomliggande bestämmelser i EG-
direktiven inte är att uppfatta som ett krav på att ifrågavarande andra
upphandlare skall genom lagen inordnas i begreppet upphandlande enhet,
förordar emellertid att den annorlunda karaktären av bestämmelserna i
lagen tydliggörs genom att de flyttas från nämnda kapitel för att under
rubriken "Särskilda skyldigheter för upphandlande enheter" fogas som
25 § till 1 kap. i lagen.
Det remitterade förslaget innehåller under rubriken "Särskilt kvalifika-
tionssystem" endast 23 §, som stadgar att en upphandlande enhet får
upprätta och tillämpa ett särskilt kvalifikationssystem. Om ett sådant
system upprättas får urvalet av deltagare i en selektiv eller förhandlad
upphandling göras med tillämpning av detta system. De regler som en-
heten har gjort upp för systemet skall på begäran hållas tillgängliga för
intresserade leverantörer.
För en upphandlande enhet som vill tillämpa ett särskilt system för
urvalet av deltagare i en upphandling av nu nämnt slag stadgar emellertid
direktivet mera långtgående förpliktelser bl.a. i förhållande till leveran-
törer som önskar vara med i kretsen av dem som valts ut eller som en
gång tagits upp i denna krets. Remissförslaget synes utgå från att de
ytterligare bestämmelser som behövs för att implementera direktivet kan
meddelas genom tillämpningsföreskrifter med stöd av den föreslagna
6 kap. 13 §.
Av skäl motsvarande dem som lagrådet anfört vid 1 kap., 18 § bör
direktivreglema återges mera utförligt i lagtexten. I lagrådets förslag har
de tagits upp i 23-25 §§ under rubriken "Särskilt system för urval av
deltagare".
En överprövning av upphandlingsförfarandet föreslås i remissprotokollet
kunna ske hos allmän förvaltningsdomstol enligt de regler som tagits in
i 1-4 §§.
Talerätten regleras i 1 §. Vaije företag som är leverantör enligt defini-
tionen i 1 kap. 5 § är också saklegitimerat, om företaget anser att det har
lidit eller riskerar att lida skada på grund av att den upphandlande
enheten inte följt lagens bestämmelser. Denna vida omfattning av kretsen
av taleberättigade synes överensstämma med vad som förutsatts i direk-
tiven och föranleder inte någon erinran i sak. Sambandet med de följande
paragraferna kan dock lämpligen tydligaregöras genom att beskrivningen
i 1 § av skadeorsaken ersätts med en hänvisning till de bestämmelser som
reglerar de materiella förutsättningarna för överprövningen.
Dessa bestämmelser finns i remissförslagets 2 §. För ett ingripande
från länsrättens sida fordras enligt det remitterade förslaget att "villkoren
för deltagande i upphandlingen, annonseringen eller förfrågningsunder-
laget" har utformats på ett lagstridigt sätt. Direktiven ger emellertid inte
Prop. 1992/93:88
Bilaga 3
139
stöd för någon begränsning till vissa typer av fel och enligt vad som
upplysts vid lagrådsföredragningen är den citerade uppräkningen inte
heller avsedd att vara annat än exemplifiering. Lagrådet förordar en mer
generell lydelse som klargör att varje brott mot den centrala regeln i
1 kap. 4 § eller någon annan bestämmelse i lagen kan utgöra grund för
ett ingripande.
En ytterligare förutsättning för ingripande är enligt det remitterade
förslaget att det fel som den upphandlande enheten begått "är till men för
sökanden". Eftersom endast ekonomisk skada synes ha åsyftats förordar
lagrådet att uttrycket "men" ersätts med “skada". Vidare bör bestäm-
melsen ändras så att den - i enlighet med vad som förutsätts i direktiven
- ger utrymme för ett ingripande redan när risk för skada föreligger.
Bestämmelserna i 2 § första stycket bör ändras också i ett annat av-
seende. Det remitterade förslaget innebär att länsrätten, när förutsätt-
ningarna för ett ingripande är uppfyllda, får besluta om sådana åtgärder
som anges i lagrummet. Enligt lagrådets mening står det bättre i överens-
stämmelse med direktiven att som huvudregel föreskriva att ingripandet
är obligatoriskt, d.v.s att länsrätten under angivna förutsättningar skall
ingripa. Ett visst utrymme för diskretionär prövning bör däremot - vilket
lydelsen av det remitterade förslaget också tillåter - finnas vid den
avvägning mellan motstående intressen som skall göras enligt paragrafens
andra stycke.
I fråga om överprövningen föreslår lagrådet dessutom följande änd-
ringar i sak. En särskild bestämmelse om kommunicering finns i det
remitterade förslagets 3 §. Enligt lagrådets mening kan denna bestäm-
melse med fördel utgå, vilket får till följd att kommuniceringsskyl-
digheten i stället skall avgöras enligt de allmänna bestämmelserna i 10 §
förvaltningsprocesslagen. Vidare innehåller förslaget en forumregel, som
tagits in som ett andra stycke i 1 §. I den föreslagna regeln sägs att en
ansökan skall ges in till den länsrätt i vars domkrets den upphandlande
enheten "finns". Innebörden är oklar. Av författningskommentaren fram-
går emellertid att det är enhetens hemvist som åsyftas. Enligt lagrådets
mening bör detta uttryckligen anges i lagtexten. Vid bedömningen av var
en enhet har sitt hemvist kan ledning hämtas i bl.a. 10 kap. 1 §
rättegångsbalken.
Lagrådet förordar härutöver de förtydliganden och den omdisponering
av bestämmelserna i 1-4 §§ som framgår av bilagan till lagrådets
yttrande.
Enligt remissförslaget skall i 5 § intas en generell regel om skade-
stånd, upp till vad som benämns det positiva kontraktsintresset, medan
6 § reglerar rätten till ersättning för det negativa intresset vid upphand-
lingar enligt 4 kap.
Kommentaren till de båda paragraferna förmedlar intrycket att det på
grundval av rådande skadeståndsrättsliga principer inte skulle kunna
komma i fråga att ge skadelidande ersättning enligt 5 § för det negativa
intresset, t.ex. onyttiga kostnader för anbudsgivning, i andra fall än då
han kan visa att han förlorat kontraktet till följd av felet.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 3
140
Det kan nog ifrågasättas om inte kommentaren på denna punkt ger en
alltför onyanserad bild av rättsläget. Lagrådet har inte någon erinran mot
att en generell skadeståndsregel med den i remissförslagets 5 § föreslagna
lydelsen införs. Det får också godtas att en bestämmelse motsvarande
remissens 6 §, som är direkt hämtad från EGs andra rättsmedelsdirektiv,
införs samtidigt. Hur bestämmelserna i de två paragraferna (i lagrådets
förslag 6 och 7 §§) närmare hänger samman och hur de i sina detaljer
skall tolkas i bl.a. det nyss berörda hänseendet får emellertid anses vara
osäkert och överlämnat till rättsstillämpningen att avgöra.
Lagrådet har vid 1 kap. 18 § och 4 kap. 23-25 §§ anmärkt att 8 kap.
regeringsformen inte torde tillåta en delegering av normgivningsmakten
till regering och myndigheter i enlighet med vad det remitterade lag-
förslaget förutsätter. Med hänsyn härtill föreslår lagrådet att den före-
slagna 6 kap. 13 § utgår. Såsom lagrådet anfört i nyssnämnda samman-
hang kan det komma i fråga att regeringen utfärdar föreskrifter för
verkställighet av lagen. Denna befogenhet för regeringen - innefattande
möjlighet till subdelegation - framgår av 8 kap. 13 § regeringsformen
och någon erinran härom behövs inte i den nu förevarande lagen.
Av det anförda följer att den föreslagna Nämnden för offentlig upp-
handling inte kan få någon annan normgivningsmakt än den som grundas
på subdelegation enligt 8 kap. 13 § regeringsformen.
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1992/93:88
Bilaga 3
141
Prop. 1992/93:88
Propositionens huvudsakliga innehåll................ 1
Förfättningsförslag........................... 3
1 Lag om offentlig upphandling................. 3
2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar...................... 30
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 3 november 1992 ......................... 32
1 Bakgrund............................. 32
1.1 EES-propositionen....................... 32
1.2 Gällande ordning........................ 33
1.3 EG:s regelverk.......................... 36
1.4 En jämförelse mellan EG:s och Sveriges regelverk .... 37
1.5 Arbetsgruppen.......................... 38
2 Allmän motivering....................... 39
2.1 Regelverkets utformning.................... 39
2.2 Upphandling under tröskelvärdena.............. 41
2.3 Nämnden för offentlig upphandling............. 42
2.4 Overprövning och skadestånd................. 45
2.5 Den kommunala laglighetsprövningen............ 48
2.6 Upphandlingsförfaranden.................... 49
2.7 Tidsfrister............................. 50
2.8 Prövning av anbud....................... 51
2.9 Sekretessfrågor.......................... 53
2.10 Tjänsteupphandling....................... 55
2.11 Ikraftträdande.......................... 56
3 Upprättade lagförslag...................... 57
4 Författningskommentar..................... 57
4.1 Lagen om offentlig upphandling............... 57
4.2 Lagen om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar...................... 106
5 Hemställan............................ 106
6 Beslut............................... 106
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser............ 107
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag............... 109
Bilaga 3 Lagrådets yttrande..................... 137
142
gotab 42221, Stockholm 1992