Prop. 1992/93:82
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för Närings-
departementet.
Stockholm den 3 november 1992
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per Westerberg
I propositionen lämnas förslag till bl. a. riktlinjer för och organisation av
statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och utvecklings-
projekt i unga företag. Verksamheten förutsätts bedrivas inom ramen för
befintliga resurser.
Stiftelsen Industrifonden föreslås i fortsättningen rikta sin finansiering till
utvecklingsprojekt i unga företag. Vidare föreslås ett nytt system med lån
vid etablering av nya företag, efter tysk förebild. Förslaget innebär att fö-
retagaren eller företaget vid en nyetablering kan få lån med fördelaktiga
ränte- och amorteringsvillkor under de första åren.
Handläggningen av nyföretagarlånen samordnas enligt förslaget med In-
dustrifondens finansiering av utvecklingsprojekt. Verksamheten bedrivs i
stiftelseform. Industrifonden byter namn till Industri- och nyföretagar-
fonden. Besluten fattas i huvudsak centralt inom organisationen, men re-
geringen ges möjlighet att lägga ut beslutanderätt avseende mindre ärenden
till regional nivå. Regionala utvecklingsfonder men även vissa andra regio-
nala organ förutsätts kunna medverka vid beredning av ärenden avseende i
första hand nyföretagarlånen.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 82
Verksamheten finansieras med resurser från två källor. Industrifonden har Prop. 1992/93:82
för närvarande ett kapital på 1 200 miljoner kronor. I Stiftelsen Småföre-
tagsfonden finns ett kapital på ca 1 200 miljoner kronor som bör överföras
till Industri- och nyföretagarfonden.
I propositionen aviseras en utredning rörande utvecklingsfondernas fram-
tid.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen beslutar om lämpliga åtgär-
der för att statens engagemang i och ansvar för Stiftelsen Institutet för
Företagsutveckling (SIFU) helt avvecklas under år 1993.
Slutligen lämnas i propositionen redogörelser för dels arbetet med regel-
förenkling och avreglering, dels arbetet med att underlätta småföretagens
Europakontakter.
I december 1991 beslutade riksdagen om riktlinjer för en ny småföretags-
politik (prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93). Rikt-
linjerna innebär bl.a. att småföretagens utveckling skall stimuleras med
framför allt generella medel som t.ex. skattepolitiska åtgärder. Den nya
politiken syftar även till att bygga upp en effektiv riskkapitalmarknad med
ett minimum av statlig inblandning. Ett område där staten, enligt både
svenska och utländska erfarenheter, dock har en roll att spela är finansie-
ringen av nya företag.
Regeringen har nyligen i propositionen om Kapital för tillväxt (prop.
1992/93:41) redogjort för de åtgärder som vidtagits för att bilda risk-
kapitalbolag med medel ur förutvarande löntagarfonderna i enlighet med
riksdagens beslut våren 1992 (prop. 1991/92:92, bet. 1991/92:FiU21,
rskr. 1991/92:339) samt lämnat förslag till hur denna verksamhet skall
privatiseras för att sedan drivas på helt kommersiella grunder.
Det har i praktiken visat sig att privata riskkapitalbolag i och utanför
Sverige endast i begränsad utsträckning investerar i rena nyetableringar
och produktutvecklingsprojekt i unga företag. Exempelvis visar beräkning-
ar att endast ca en procent av kapitalmarknadens totala resurser i USA för-
delas till nya företag. Uppgifterna från Europa är likartade. Närings- och
teknikutvecklingsverket (NU l'EK) har i en skrivelse till regeringen den 10
september 1992 belyst dessa förhållanden.
De nya riskkapitalbolagen kommer att vara en finansieringskälla för bl.a.
mer mogna småföretag med en hög utvecklingspotential. Det finns dock ut-
rymme för satsningar även i tidiga skeden. Bolagen kommer därmed att till
viss del överta den roll som utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
tidigare fyllt vad gäller denna företagskategori, dock med inriktning mot
ägarkapital.
Finansdepartementet har remissbehandlat två förslag med modeller till
riskkapitalförsöijning av teknikintensiva företag. Enligt den ena modellen,
som utarbetats av Sveriges Industriförbund, skulle allmänheten ges möjlig-
het att köpa andelar i särskilda fonder - Projektkapitalfonder. Fondema
skulle placera sina medel i bolag vars verksamhet syftar till att tillämpa
eller exploatera tekniska eller naturvetenskapliga forskningsresultat. Under
ett inledande skede skulle en särskild skattestimulans erbjudas. Vid köp av
en fondandel skulle en skattereduktion medges med ett belopp motsvarande
kapitalinkomstskattesatsen. Vid försäljning av fondandelar skulle å andra
sidan inget avdrag medges för anskaffningskostnaden.
Enligt den andra modellen, utarbetad av fil. dr. Stefan Fölster, skulle
staten som medfinansiärer vid sidan av särskilda riskkapitalbolag satsa me-
del - Startkapital - i lovande teknikprojekt. Det statliga kaptitalet skulle
uppgå till högst 25 % av det kapital riskkapitalbolaget självt investerade.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 82
Statens aktieinnehav skulle endast vara temporärt. När projektet ut- Prop. 1992/93:82
vecklats skulle staten dra sig tillbaka och överlåta sitt aktiekapital till
riskkapitalbolaget eller uppfinnaren på för dessa förmånliga villkor. I den-
na modell ingick ingen skattestimulans. Det redovisades emellertid hur ett
sådant inslag skulle kunna ingå om det ansågs önskvärt.
Remissinstansernas mottagande var splittrat. Invändningar restes mot bå-
da modellerna. Det sattes i fråga om förslagen skulle medföra den åsyftade
stimulansen. Snårigheten i de institutionella förhållandena på kapitalmark-
naderna befarades öka. Utvecklingen inom EG borde först avvaktas. Det
framhölls från flera håll att teknikintensiva projekt borde stimuleras på
annat sätt än via skattesystemet. Ett förverkligande av förslagen om ny fö-
retagsbeskattning och ett riskkapitalbolag grundat på löntagarfondernas
medel borde i stället prioriteras.
De förslag som nu läggs fram om finansiering av utvecklingsprojekt och
om nyföretagarlån samt de nyligen lämnade förslagen om riskkapitalbola-
gen (prop. 1992/93:41 och 108) bör tillgodose högt ställda förväntningar
på åtgärder som förbättrar de små och medelstora företagens riskkapital-
försöijning. Erinras kan att det på skatteområdet redan tidigare vidtagits
åtgärder av generell karaktär som också bör underlätta riskkapitalförsörj-
ningen (jfr. prop. 1991/92:60). Ytterligare åtgärder med gynnsamma effek-
ter för riskkapitalförsöijningen kan aktualiseras när ställning tas till förslag
som redovisats i betänkandena (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskatt-
ning och (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskattningen.
Det är lämpligt att avvakta och se vad de redovisade åtgärderna innebär
för riskkapitalförsöijningen. Det är därför inte aktuellt nu att överväga att
införa ytterligare riktade åtgärder vid sidan av de som nu föreslås av re-
geringen.
I propositionen Kapital för tillväxt aviseras att regeringen avser att lägga
fram förslag rörande statlig medverkan i bl.a. sådan finansieringsverksam-
het som inriktas på utvecklingsprojekt och som för närvarande bedrivs av
vissa statliga organ. Dessa förslag redovisas i det följande.
Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) inrättades år
1979 (prop. 1978/79:123, bet. 1978/79:NU59, rskr. 1978/79:415). Fonden
är en statlig stiftelse vars syfte är att stödja utveckling av nya produkter,
processer och system för industriell produktion genom att lämna främst lån
eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet för riskfyllda utveck-
lingsprojekt.
Professor Lars Vinell har på regeringens uppdrag utvärderat Indu-
strifondens verksamhet och redovisat uppdraget i betänkandet (SOU
1992:95) Den svenska marknaden för projektkapital - statens nuvarande
och framtida roll. En sammanfattning av betänkandet redovisas i bilaga 1.
Vid en s.k. hearing den 13 oktober 1992 lämnades synpunkter på utred-
ningen. Även skriftliga synpunkter på förslagen har lämnats. En samman-
fattning av remissynpunkterna redovisas i bilaga 2.
Ett förslag om s.k. nyföretagarlån lades fram våren 1992 i departements-
promemorian (Ds 1992:20) Nyföretagarlån. Promemorian har remissbe-
handlats. En sammanfattning av promemorian redovisas i bilaga 3 och en
sammanfattning av remissynpunkterna redovisas i bilaga 4.
Prop. 1992/93:82
Industrifonden skall finansiera främst små och medelstora företag men har
möjlighet att satsa upp till 50 miljoner kronor i vaije enskilt projekt. Fon-
den har infört en begränsning till projekt med ett sammanlagt kapitalbehov
på lägst 5 miljoner kronor. Per den 1 oktober 1992 gällde ca 40 procent av
fondens utestående engagemang företag med färre än 100 anställda.
Fonden kan normalt finansiera högst halva kapitalbehovet för ett projekt.
Resten förväntas det aktuella företaget eller annan finansiär stå för. In-
dustrifondens verksamhet bedöms som viktig och välskött av flertalet aktö-
rer på marknaden.
Bestämmelser om stödgivningen finns i förordningen (1979:630, om-
tryckt 1980:475) om statligt kreditstöd genom Fonden för industriellt
utvecklingsarbete. Stödgivning av detta slag utgör myndighetsutövning,
som inte får utövas av privaträttsliga organ utan stöd av lag. För Industri-
fondens del finns sådant stöd i en särskild lag (SFS 1979:631).
Professor Vinell anser i sin utredning att Industrifonden bör fortsätta att
driva verksamhet med nuvarande inriktning men strikt begränsa sig till att
finansiera projekt i små företag. Utredaren menar att det inte finns några
argument som talar för att finansiera projekt inom större företag eftersom
dessa har andra finansieringsmöjligheter att tillgå. Industrifonden bör enligt
utredaren stanna i statlig ägo under ännu en tid och tills vidare ligga utan-
för de nybildade riskkapitalbolagen.
Den allmänna meningen bland dem som har anfört synpunkter på försla-
get är att staten har en roll att spela som finansiär av produktutvecklings-
projekt och att Industrifondens verksamhet fyller en viktig funktion. Vidare
anses fonden vara effektiv i sin verksamhet. Tveksamhet råder i fråga om
utredarens förslag att begränsa fondens verksamhet till att gälla endast små
och medelstora företag.
Fonden har i enlighet med ett riksdagsbeslut våren 1991 nyligen betalat
tillbaka 100 miljoner kronor av sitt kapital till staten och skall betala in
ytterligare 250 miljoner kronor under de närmaste åren (prop. 1990/91:87,
bet. 1990/91:NU35, rskr. 1990/91:317). Denna inbetalning till staten bör
enligt utredaren avbrytas, vilket skulle innebära att Industrifondens kapital
även fortsättningsvis uppgår till drygt 1 200 milj.kr.
Industrifonden har sedan starten strävat efter att bibehålla sitt kapital
realt intakt och det bör enligt utredaren vara ett rimligt krav också i fram-
tiden. Han bedömer dock att det kan bli något högre kreditförluster om
fondens verksamhet inriktas mot enbart små företag.
Bakgrunden till förslaget om nyföretagarlån är att många företag har svårt
att starta på grund av bristande finansiering. Nya företag har bristfälliga
säkerheter och saknar historik, vilket gör att kreditgivarna är mycket re-
striktiva med att lämna lån. Ett system med nyföretagarlån beräknas göra
kreditgivarna mer benägna att finansiera småföretag. Systemet kan därmed
medföra en multiplikatoreffekt. Den åtstramning som för närvarande råder Prop. 1992/93:82
på kreditmarknaden vad gäller unga företag och som kan förväntas bestå
under de närmaste åren, ökar behovet av en finansieringsform med den fö-
reslagna inriktningen.
En bra finansieringslösning för nyetablerade företag bör enligt promemo-
rian medföra låga räntekostnader samt inga eller låga amorteringar i början
av lånets löptid. På så sätt kompenseras det faktum att ett nystartat företag
har stora initiala kostnader, medan intäkterna tenderar att ligga senare.
Förslaget till nyföretagarlån är konstruerat från dessa utgångspunkter.
Lån skall kunna lämnas till de nyetablerare som inte kan lösa finansie-
ringen av sitt företags uppbyggnad på traditionellt sätt men som ändå be-
döms kunna driva en lönsam verksamhet. Omvandlingen av den offentliga
sektorn kan påskyndas av en sådan finansieringsmöjlighet.
Denna speciella typ av lån kan enligt förslaget sökas endast i samband
med att helt nya aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer,
såvida finansieringen inte går att lösa på annat sätt. I princip föreslås
företag inom alla näringsgrenar vara berättigade att söka lån. Två sorters
lån bör enligt förslaget finnas att tillgå. Det ena lånet beviljas direkt till
privatpersonen, som sätter in medlen i företaget i form av aktiekapital. Det
andra är ett s.k. förlagslån som går direkt till det nybildade bolaget.
Därvid bör uppmärksammas att lån direkt till privatpersonen medför om-
fattande skattekonsekvenser.
Lånets löptid föreslås vara 15 år med 5 års amorteringsfrihet. Lånet är
ränterabatterat i fem år med de två första åren helt räntefria. År 3-5
tillämpas en räntetrappa som utmynnar i en marknadsränta som gäller från
år 6 till år 15.
Nyföretagaren förutsätts kunna stå för minst 10 procent av finansie-
ringsbehovet med egna medel och nyföretagarlånet svara för högst 30 pro-
cent. Normalt bör ca 40 procent av finansieringsbehovet täckas av dessa
två komponenter, vilket i vissa sammanhang kan likställas med företagets
soliditet. De resterande 60 procenten av finansieringsbehovet föreslås till-
godoses i form av normala bankkrediter.
Nyföretagarlånet föreslås som mest uppgå till 1 miljon kronor och bör
av bl.a. praktiska skäl i regel inte understiga 100 000 kronor.
De regionala utvecklingsfondernas kvarvarande resurser föreslås använ-
das för nyföretagarlån. Fondema ges enligt förslaget i uppgift att hand-
lägga ärendena i samråd med en särskild beredningsgrupp i vaije län.
Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att införa ett
speciellt nyföretagarlån. Några organ påpekar dock att selektiva stödformer
bör undvikas. Andra värnar om befintliga företag och anser därför att stat-
lig finansieringsverksamhet inte skall begränsas till att gälla enbart nya
företag. Det bör erinras om att yttrandena skrevs innan statsmakterna hade
beslutat att 6 500 miljoner kronor ur förutvarande löntagarfonderna skall
satsas som riskkapital för små och medelstora företag.
Vidare framhåller flera instanser att den föreslagna organisationen före-
faller onödigt komplicerad.
Regeringens förslag
Industrifonden byter namn till Industri- och nyföretagarfonden. Verk-
samheten koncentreras till nya och unga företag. Nuvarande stöd till
utveckling av nya produkter m.m. behålls. En ny typ av lån på för-
delaktiga villkor, ny företagarlån, införs för att stimulera företags-
etableringar.
Utredarens resp, promemorians förslag: se avsnitt 2 och 3.
Remissinstanserna: se avsnitt 2 och 3.
Skäl för regeringens förslag
Det föreligger ett behov av statliga insatser för att stimulera framväxten av
en marknad för finansiering av företag i tidiga skeden, s.k. sådd-finansie-
ring. Det kan konstateras att det i dag i praktiken saknas en kommersiell
marknad för sådan riskfinansiering.
Det finns en betydande efterfrågan på kapital för expansion i tillväxande
företag. Beloppet 6 500 miljoner kronor som nu tillförs finansieringsmark-
naden (jfr. prop. 1992/93:41) kommer att innebära en rejäl vitalisering av
den mer mogna delen av småföretagssektom men beräknas också i viss
mån ge positiva effekter när det gäller utveckling av företag i tidiga ske-
den.
Det är utomordentligt viktigt för den industriella tillväxten i Sverige att
den första länken i kedjan, dvs. uppkomsten av nya verksamheter och nya
produkter, har tillgång till lämpliga finansieringsformer. Om resurser sat-
sas enbart på kommersiella riskkapitalbolag kan man befara att en viktig
del av marknaden kommer att sakna erforderligt utbud av kapital. Kre-
ditinstituten är i dag och sannolikt under de närmaste åren mycket åter-
hållsamma när det gäller att bevilja lån till nystartade företag och för ris-
kabla satsningar på nya produkter och marknader.
Regeringens bedömning är att det - i Sverige liksom i våra konkurrent-
länder - även fortsättningsvis finns behov av statlig medverkan när det
gäller finansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i små
företag. Genom sådana statliga insatser kompletteras den finansieringsverk-
samhet på kommersiella grunder som sker med hjälp av medel från förut-
varande löntagarfonderna. Det innebär att ett andra steg nu bör tas när det
gäller att förbättra småföretagens kapitalsituation.
Statliga organ bör arbeta med lån snarare än med ägarkapital. Det är
viktigt att de finansiella insatserna kombineras med rådgivning.
Mot bakgrund av vad som nu sagts och med tanke på att medlen är be-
gränsade bör statens stöd i form av lån till små företag renodlas. Finansie-
ring i form av lån m.m. bör i princip inte lämnas till etablerade företag
som verkat under en längre tid. Faran är då stor att staten konkurrerar Prop. 1992/93:82
med det ordinarie kreditväsendet. Statens knappa resurser bör i princip
koncentreras till stimulans för utveckling i nya och unga företag. Endast
under en övergångsperiod bör lån lämnas till befintliga företag, med tanke
på det besvärliga konjunkturläget och läget på kreditmarknaden.
Ett viktigt undantag är det regionalpolitiska stödet. Dessa insatser är in-
riktade på att stödja näringslivet i bl.a. områden med geografiska konkur-
rensnackdelar. Värdet av bl.a. byggnader och maskiner i främst Norrland
är ofta lågt till följd av den mycket begränsade lokala marknaden. Det
leder till att bankerna har svårt att lämna lån till utbyggnad av norrländska
företag. Därtill kommer att kapitalmarknaden är mindre utbyggd i norra
Sverige.
I norra Sverige och vissa andra områden som har utsatts för genomgri-
pande strukturomvandlingar kan staten därför behöva gå in med både lån
och bidrag för att stimulera nya och befintliga företag. Därför lämnar
staten regionalpolitiskt stöd till företag i form av olika typer av lån och
bidrag på över 2 000 miljoner kronor vaije år.
Motivet för staten att stimulera och stödja just nya företag har accentue-
rats ytterligare av den påböljade omvandlingen av den offentliga sektorn.
Betydande arbetskraftsresurser kommer att frigöras inom denna sektor, lik-
som i den överdimensionerade byggsektorn. En väl fungerande riskkapital-
marknad är nödvändig för att underlätta denna omställning av den svenska
ekonomin.
Statens verksamhet med att finansiera nyetableringar och nya produkter
bör bedrivas inom den nuvarande Stiftelsen Industrifonden, som dock bör
förändras och byta namn till Industri- och nyföretagarfonden.
Stiftelsekapitalet bör utökas med resurser från den befintliga Stiftelsen
Småföretagsfonden, vilken efter hand bör avvecklas. På sikt bör övervägas
att föra över resurser till stiftelsen från utvecklingsfonderna. Dessa frågor
behandlas närmare i avsnitt 5. Verksamheten bör om möjligt bedrivas i
samverkan med privata intressen.
Ett mål med den föreslagna verksamheten är att bidra till etablering och
tillväxt av nya, inte minst teknikbaserade företag och därmed bredda basen
i näringslivet. Ett statligt organ kan upprätthålla viktiga finansierings-
funktioner gentemot nya eller unga företag som riskkapitalmarknaden inte
kan tänkas fylla under överskådlig framtid. Marknaden för venture-capital-
företag och kreditgivare blir därmed också bredare.
Det kan vara lämpligt att göra en intern uppdelning i två verksamhets-
områden, med delvis olika medelsarsenal. En viss typ av nya företag får
relativt tidigt intäkter som minst motsvarar kostnaderna. Det gäller främst
handels- och tjänsteföretag. Andra nyetablerade företag kräver längre
uppbyggnadsperiod, exempelvis teknikintensiva industriföretag. Dessa fö-
retags projekt är ofta komplicerade och kräver en speciell kompetens och
en mer ingående handläggning.
Det innebär att verksamheten får två skilda huvudinriktningar, även om
den organisatoriskt kan hållas samman i en juridisk person.
Finansiering som syftar till att stödja utveckling av nya produkter och Prop. 1992/93:82
marknadssatsningar i nya och unga företag bör i huvudsak bygga på Indu-
strifondens nuvarande verksamhet. En avgörande skillnad bör vara att fi-
nansiering i fortsättningen får lämnas endast till nya eller unga småföretag.
Dessas utvecklingsarbete kan stimuleras genom främst villkorslån och
kapital mot royalty. Stora företags teknikutvecklingsprojekt kan indirekt
stimuleras genom att små företag som medverkar som underleverantörer
kan få sin finansiering genom statliga insatser.
Det är viktigt att betona att finansiering från statliga organ, såvida pro-
jekten lyckas, inte bör medföra någon subvention i det enskilda fallet.
Industrifonden lämnar i dag inte större stöd än som motsvarar normalt
högst 50 procent av det totala kapitalbehovet. Detta bör vara ett riktmärke
för stöd till utvecklingsprojekt även i framtiden. Det ankommer på rege-
ringen att meddela närmare föreskrifter i bl. a. detta hänseende.
Industrifonden skall inom ramen för sin nuvarande verksamhet prioritera
s.k. EUREKA-projekt. Det är önskvärt att sådana projekt kan uppmärk-
sammas även i den fortsatta verksamheten med att stödja unga företags
teknikprojekt.
Även Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) lämnar stöd till
produktutveckling men i regel i tidigare skeden än Industrifonden. Det kan
i och för sig anföras motiv för att NUTEK :s verksamhet läggs in i Indu-
strifonden. Vid den nämnda hearingen den 13 oktober 1992 framhölls dock
att NUTEK :s verksamhet visar avgörande olikheter gentemot den verksam-
het som bedrivs av Industrifonden. BI.a. finns det ett värde i att NUTEK i
sin verksamhet med att allmänt stödja forskning har kvar en koppling till
konkreta utvecklingsprojekt. Regeringen avser därför inte att nu aktualisera
en sådan förändring av NU lhK:s verksamhet.
En verksamhet med ny företagarlån, som syftar till att allmänt stödja ny-
etableringar, bör bygga vidare på det tyska systemet med s.k. EKH-lån
(Eigenkapitalhilfe). En svensk långivning till nyföretagare bör utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som redovisades våren
1992 och som nyss beskrivits (avsnitt 3). I promemorian förutsätts att före-
tagarens bank finansierar projektet till lägst 60 procent. Det torde i de
flesta fall vara en rimlig andel och bör därför i regel inte underskridas.
I motsats till vad som redovisats i promemorian bör dock denna typ av
nyföretagarlån kunna kombineras med regionalpolitiskt stöd och de starta-
eget-bidrag som kan beviljas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Den
sammanlagda statliga finansieringen av ett enskilt etableringsprojekt bör
inte överstiga 50 procent av kapitalbehovet. För det regionalpolitiska stö-
det gäller särskilda regler.
Det är viktigt att de som får nyföretagarlån även får råd om hur de skall
driva och utveckla sin verksamhet. Olika former av rådgivning bör därför
i regel erbjudas. Utvecklingsfonderna bör kunna svara för denna verksam-
het i samarbete med bl.a. handelskamrar eller andra privata organisationer
på företagsområdet. Hos dessa organ finns kännedom om marknad, konkur-
rens och företaget i fråga.
Det ankommer på regeringen att närmare utforma föreskrifter för de oli- Prop. 1992/93:82
ka finansieringsformerna med beaktande av de allmänna riktlinjer som nu
har angetts.
Även andra typer av finansieringsverksamhet som bedöms som angeläg-
na för småföretagen kan senare komma att ingå i verksamheten, efter
prövning av statsmakterna i vaije särskilt fall.
När verksamhet och organisation bestäms, bör stödsystemen utformas så
att de inte kan störa marknaden genom att kapital och andra resurser för-
delas så att konkurrensen snedvrids. Det är därför viktigt att överväga
principerna för hur medlen skall fördelas. Verksamheten bör t.ex. inte
kunna konkurrera med riskkapitalbolagen om kunderna. En väg att åstad-
komma detta är att införa beloppsbegränsningar el. dyl. Det bör ankomma
på regeringen att vid behov fastställa sådana begränsningar. En grundläg-
gande förutsättning i vaije enskilt ärende är att företaget förutsätts vara
eller bli företagsekonomiskt lönsamt.
Det är av stor betydelse att enhetliga kriterier tillämpas i beslut om fi-
nansiering av såväl utvecklingsprojekt som företagsstarter. Regionalt eller
sektoriellt varierande kriterier leder till felaktig fördelning av de begränsa-
de resurser som finns tillgängliga för lån till företag. Verksamheten skall
också kunna följas upp och utvärderas utifrån de konkreta mål som stiftel-
sen ställer upp på grundval av statsmakternas beslut. En sådan utvärdering
är enbart möjlig om enhetliga kriterier används.
Genom att finansiera projekt inom många olika bransch- och teknikområ-
den där riskerna är oberoende av varandra kan stiftelsen sänka risknivån
på den totala projektportföljen. Statens risktagande blir således lägre om
bredden i projektportföljen är stor.
Regeringens förslag
Industri- och nyföretagarfonden består av befintligt kapital i Industri-
fonden utökat med kapital från Småföretagsfonden. Beslut bör i hu-
vudsak fattas centralt. Utvecklingsfonderna och andra regionala organ
förutsätts medverka vid beredning och uppföljning av främst nyföre-
tagarlån, efter beslut av stiftelsen.
Utredarens och promemorians förslag: se avsnitt 2 och 3.
Remissinstanserna: se avsnitt 2 och 3.
Skäl för regeringens förslag
Enligt regeringens mening bör en statlig organisation för stöd till ny-
företagande bygga på befintliga strukturer och organ. De organ som med
10
bl.a. sina finansiella resurser bör ingå i uppbyggnaden av en verksamhet Prop. 1992/93:82
för s.k. såddfinansiering är Industrifonden och Småföretagsfonden.
Övergången till ny organisation kräver beslut av riksdagen om dels änd-
rade riktlinjer för Industrifondens verksamhet och organisation med åt-
följande slutsats om ökat kapitalbehov, dels ändrade riktlinjer för Små-
företagsfondens verksamhet och beslut om dess avveckling med åtföljande
slutsats om att fondens kapital efter hand skall återbetalas till staten, dels
att det kapital som Småföretagsfonden återför till staten skall tillföras den
nuvarande Industrifonden.
Eftersom stiftelserna är självständiga juridiska personer erfordras deras
medverkan i genomförandet av detta. Beträffande utvecklingsfonderna bör
en utredning tillsättas som bl.a. bör överväga om och när fondernas kvar-
varande finansieringsresurser bör föras över till stiftelsen, via staten. En
sådan åtgärd skulle medföra vissa förändringar i de avtal som staten har
träffat med fondernas regionala huvudmän. Sistnämnda frågor behandlas i
avsnitt 6.
Småföretagsfonden behandlades av statsmakterna senast med anledning
av den tidigare nämnda propositionen om en ny småföretagspolitik (prop.
1991/92:51 s. 25 ff). Fonden förvaltas av Företagskapital AB enligt ett
avtal mellan detta bolag och staten. Fonden hade i början av oktober 1992
följande tillgångar. Beloppen är ungefärliga (mkr).
Engagemang i företag 70
Aktier i sex riskkapitalbolag
(jfr. prop. 1992/93:41) 760
Likvida medel____________________370
Summa 1200
Aktierna i riskkapitalbolagen förutsätts säljas i samband med att den nya
riskkapitalstrukturen bildas (jfr. prop. 1992/93:41).
Utökningen med nyföretagarlån innebär att stiftelsen - även om det sker
inom ramen för en och samma juridiska person - kommer att bedriva två
typer av verksamhet med olika inriktning. Det gäller dels nyföretagarlån,
dels sådan finansiering av utvecklingsprojekt som hittills har bedrivits av
Industrifonden. Den förändrade verksamheten gör att Industrifondens namn
bör ändras till Industri- och nyföretagarfonden.
Stiftelsens beslut bör i regel fattas centralt. Det gäller såväl finansiering
av produktutveckling som nyföretagarlån. Bl.a. med tanke på koncentratio-
nen på små och nya företag bör stiftelsen dock ges möjlighet att lägga ut
beslut i vissa låneärenden på regional nivå, genom att exempelvis inrätta
ett eller flera filialkontor med egna beslutsramar. Därmed införs i prak-
tiken en möjlighet till flera beslutsorgan, vilket ökar mångfalden.
Utvecklingsfonderna och andra regionala organisationer bör kunna anli-
tas som beeredande organ, såvida stiftelsen finner det lämpligt. De re-
gionala organens medverkan i beredningsarbetet gäller i första hand nyfö-
retagarlånet, men exempelvis utvecklingsfonder som har lämplig kompe-
tens kan anlitas för att bedöma även teknikprojekt.
11
1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 82
Det ankommer på regeringen att besluta om den närmare organisationen Prop. 1992/93:82
av stödet till nyföretagande. Det kan därvid komma i fråga att såvida ut-
vecklingsfonderna upphör med sin egen finansieringsverksamhet överlämna
beslutsfattandet i vissa ärenden till fondema. Även för utvecklingsfonderna
finns lagstöd för att fatta beslut i stödärenden (SFS 1978:19).
I den nämnda promemorian föreslogs att utvecklingsfonderna behåller si-
na medel och endast dessa bildar bas för regionalt fattade beslut. Det
skulle dock medföra svårigheter i vissa län att få tillgång till kapital,
medan det skulle bli lättare i andra. Näringsutskottet har i ett betänkande
(bet. 1991/92:92:NU20) våren 1992 pekat på den stora variationen i ut-
nyttjandet av utvecklingsfondernas finansieringsresurser. Centrala resurser
och beslut leder däremot till att efterfrågan får bestämma fördelningen. De
totala medlen kan därvid utnyttjas optimalt.
Den centrala funktionen när det gäller nyföretagarlån bör i huvudsak
inriktas på att pröva om kriterierna för att erhålla ett lån är uppfyllda.
Vidare skall en kontinuerlig uppföljning av utfallet av kreditgivningen ske.
Stiftelsens avkastningsförmåga kommer att begränsas av den verksamhet
som skall bedrivas. Det avkastningskrav som bör ställas på verksamheten
är att resultatet sett över en längre period skall innebära att stiftelsens
kapital är realt oförändrat. Det är av stor vikt att denna målsättning efter-
levs, eftersom avvikelser bl.a. kan försämra konkurrensen på denna del av
kapitalmarknaden. En real minskning av stiftelsens kapital innebär i prin-
cip en statsfinansiell kostnad. En noggrann uppföljning av stiftelsekapi-
talets utveckling är därför nödvändig. En generell utvärdering av verksam-
heten bör göras inom en femårsperiod.
Val av styrelse samt intem organisation och val av verkställande ledning
bör utformas efter de nya förutsättningarna. Styrelsen bör bestå huvudsak-
ligen av ledamöter som är aktiva i näringslivet. En långsiktig samordning
med de nya portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen kan till-
godoses genom en representation från deras sida i stiftelsens styrelse.
Det ankommer på regeringen att utse styrelse för stiftelsen och att fast-
ställa dess stadgar.
Resurserna i Stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden bör baseras på i
första hand Industrifondens nuvarande kapital på ca 1 200 miljoner kronor.
Den tidigare beslutade inbetalningen till staten bör nu avbrytas (jfr. avsnitt
2). Vidare bör Industri- och nyföretagarfonden så snart det är möjligt till-
föras Stiftelsen Småföretagsfondens medel på ca 1 200 miljoner kronor.
Staten har nyligen inlett förhandlingar med Företagskapital AB med syfte
att bolaget inte längre skall förvalta mer än en mycket begränsad del av
Småföretagsfonden.
Småföretagsfonden förutsätts sälja sina aktier i de sex riskkapitalbolagen
till staten - för utskiftning till privata intressenter - för ett belopp som har
framkommit genom en värdering. Fonden består därefter av dels likvida
medel, dels aktier och konvertibla skuldebrev i främst rörelsedrivande
småföretag för ca 70 miljoner kronor. De tillgångarna kan vara svåra att
snabbt avyttra med hänsyn till konsortialavtal med andra ägare m.m.
12
Det bör dock eftersträvas att förvaltningen av - eller äganderätten till - Prop. 1992/93:82
denna portfölj med bl.a. kundföretagens godkännande på sikt överlåts till
privata intressen.
De likvida medlen i Småföretagsfonden bör så snart som möjligt efter
riksdagens beslut föras över till Industri- och nyföretagarfonden. Småföre-
tagsfonden kan därefter avvecklas.
Om Industri- och nyföretagarfonden tillförs intäkten från försäljningen av
bl.a. de sex regionala riskkapitalbolagen och Småföretagsfondens övriga
verksamhet skulle de tillgängliga medlen på sikt uppgå till ca 2 400 mil-
joner kronor. Eftersom Industrifondens nuvarande resurser för stöd till
produktutveckling m.m. i stor utsträckning är uppbundna till konkreta
projekt, kommer för verksamhet med nyföretagarlån finnas ett kapital på
drygt 1 200 miljoner kronor. Detta kapital måste bedömas som relativt litet
om nyföretagarlånen skall kunna ges någon större omfattning.
Som tidigare nämnts bör en utredning pröva bl.a. frågan om utvecklings-
fondernas kvarvarande kapital på 1 200 miljoner kronor på sikt kan läggas
in i stiftelsen (jfr. avsnitt 6).
Regeringens bedömning
Riktlinjerna för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet ändras,
så att villkoren för fondernas lån till nya företag anpassas till de
regler som tillämpas av Industri- och nyföretagarfonden.
Regeringen bör ta upp överläggningar med fondema och deras re-
gionala huvudmän om eventuella ändringar av avtalen om fondema
efter år 1994. Regeringen avser också att tillsätta en utredning om
utvecklingsfondernas framtida roll och uppgifter.
Skäl för regeringens bedömning
De regionala utvecklingsfonderna är stiftelser med staten och landstingen
jämte kommuner utanför landsting som huvudmän. Nuvarande konsortial-
avtal gäller t.o.m. år 1994. Utvecklingsfonderna bedriver - förutom olika
typer av rådgivning - finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i förord-
ningen (1987:894) om statlig finansieringsverksamhet genom regional ut-
vecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. Ca
en tredjedel av den årliga nyutlåningen riktar sig till helt nya företag.
Vissa fonder bedriver dessutom en begränsad utlåningsverksamhet med
landstingsmedel.
Utvecklingfondemas verksamhet behandlades senast av statsmakterna
hösten 1991 på grundval av den tidigare nämnda småföretagspropositionen
(prop. 1991/92:51). Riksdagen har vid två skilda tillfällen beslutat att fon-
dema t.o.m. år 1997 skall ha betalat in sammanlagt 1 600 miljoner kronor
13
till staten vilket motsvarar ca två tredjedelar av deras kapital år 1991.
Därefter beräknas återstå ca 1 200 miljoner kronor.
Genom tillkomsten av nya kommersiella riskkapitalbolag med betydande
resurser samt verksamhet med speciella nyföretagarlån minskas behovet av
utvecklingsfondernas låneverksamhet. Så snart läget på kreditmarknaden
normaliseras och riskkapitalbolagen hunnit medverka till att höja solidite-
ten bland små och medelstora företag kommer behovet av fondernas lån
troligen att begränsas väsentligt. Den typ av låneverksamhet som bedrivs
av utvecklingsfonderna kan dessutom riskera att konkurrera med den kom-
mersiella verksamhet som bedrivs av banker och riskkapitalbolag. Med
tanke på bl.a. bankernas nuvarande återhållsamhet bör fondema dock tills
vidare kunna fortsätta med sin finansieringsverksamhet. Regeringen förut-
sätter att lägst ca en tredjedel av nyutlåningen även i fortsättningen riktar
sig till nya företag.
Det bör betonas att fondernas lån till nya företag bör ges med regler som
ansluter till de regler som stiftelsen tillämpar för nyföretagarlånen. Re-
geringen bedömer att det är möjligt att göra sådana avgränsningar i finan-
sieringsverksamheten inom ramen för gällande avtal, bl.a. eftersom det
endast är den statligt finansierade verksamheten som påverkas.
Tidigare (avsnitt 5) har förordats att utvecklingsfonderna hjälper till med
beredning och uppföljning när det gäller bl.a. nyföretagarlån, i den mån
stiftelsen finner det lämpligt.
Regeringen avser att tillsätta en utredning med parlamentarisk förankring
för att överväga utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som sta-
tens stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid bör
prövas vilka verksamhetsuppgifter fondema skall ha liksom frågan om
lämpliga huvudmän. I fråga om fondernas finansieringsverksamhet bör ut-
redningen inriktas på att pröva om och när verksamheten kan upphöra. I så
fall skall medlen betalas in till stiftelsen, via staten.
Prop. 1992/93:82
Regeringens förslag
Den verksamhet som Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
(SIFU) bedriver förs över till ett aktiebolag, som privatiseras. Stiftel-
sen avvecklas därefter. Regeringen bemyndigas att vidta de åtgärder
som behövs för att genomföra detta.
Skäl för regeringens förslag
Den statliga Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) inrättades år
1980 och bedriver fortbildning i bl.a. tekniska ämnen (prop. 1979/80:88,
bet. 1979/80:NU41, rskr. 1979/80:274). Verksamheten bedrivs i Stock-
14
holm och Borås. SIFU:s kunder kommer från stora och små företag samt Prop. 1992/93:82
offentlig förvaltning.
Ett skäl för staten att driva verksamheten har varit att SIFU har ut-
vecklat och tillhandahållit vissa kurser som inte ansetts lönsamma i snäv
företagsekonomisk mening men ändå gynnat framför allt företagens utveck-
ling och påskyndat teknikspridningen. Närings- och teknikutveck-
lingsverket (NUTEK) har köpt utbildningstjänster m.m. från SIFU.
Verksamheten vid SIFU har kommit att i hög grad likna och konkurrera
med den som bedrivs av kommersiella utbildningsföretag, vilket riskerar
att leda till att den statliga insatsen snedvrider konkurrensen. Staten bör
därför inte längre delfinansiera SIFU efter verksamhetsåret 1992/93.
Vidare bör det statliga engagemanget som huvudman för stiftelsen upphö-
ra. Det kan lämpligen ske genom att huvuddelen av SIFU:s verksamhet
övergår i bolagsform och att bolaget avyttras till någon annan intressent
eller att statens engagemang på annat sätt avvecklas.
Riksdagen bör besluta om ändrade riktlinjer för stiftelsen av ovan angi-
ven innebörd. Eftersom stiftelsen är ett självständigt rättssubjekt fordras
stiftelsens medverkan till åtgärden. Regeringen bör bemyndigas att vidta de
åtgärder som behövs för att SIFU:s verksamhet skall kunna övergå i bo-
lagsform och bolaget avyttras eller verksamheten på annat sätt övergå i
privat ägo och statens engagemang avvecklas. I bemyndigandet bör ingå att
vidta de åtgärder som behövs för att avveckla stiftelsen.
Regeringens arbete med regelreformering berör de allra flesta samhällsom-
råden. Arbetet kan sägas bestå av att dels förenkla och begränsa stats-
makternas styrning genom regler i form av lagar och förordningar, dels
förenkla och begränsa uppgiftslämnandet för statistik samt tillsyn och kont-
roll.
Förutom att förenkla och minska omfattningen av befintliga regelsystem
och uppgiftsinsamlingar är det viktigt att bygga upp system för utvärdering
av befintliga regleringar och uppgiftsinsamlingar samt förslag till nya
sådana. Insatserna syftar till att skapa valfrihet för medborgarna samt att
förbättra marknadsekonomins effektivitet och därmed resursutnyttjandet i
den svenska samhällsekonomin. En annan målsättning för dessa insatser är
att förbättra den svenska samhällsekonomins konkurrensförmåga i ett inter-
nationellt perspektiv och därmed stärka tillväxten.
Insatserna för att begränsa, förenkla och effektivisera regelsystemen och
informationsinsamlingen av samhällsorganen är inordnat i det löpande ar-
betet inom regeringskansliet och de olika myndigheterna. Det finns krav på
konsekvensutredningar vid förslag till ny eller ändrad regelgivning. Detta
framgår bl.a. för myndigheternas del av begränsningsförordningen (1987:
1347). Ett liknande krav på konsekvensutredningar ställs på de utredningar
som tillsätts av regeringen (dir 1984:5). Slutligen kan i sammanhanget
pekas på att myndigheterna, enligt de förändringar som år 1991 införts i
budgetförordningen (1991:1029), i samband med sitt arbete med den för-
djupade anslagsframställningen skall redovisa behovet av och förslag till
15
förändringar i verksamheten. Vidare skall konsekvenserna av föreslagna Prop. 1992/93:82
förändringar redovisas.
I regeringens proposition om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51
s. 29 ff) framhölls att regelgivningen gentemot näringslivet skall vara
restriktiv och att de små och medelstora företagens situation och admini-
strativa resurser särskilt skall beaktas.
Nyligen har genom en enkät inhämtats förslag från de större näringslivs-
organisationema till regelreformer som de finner angelägna. På grundval
av detta material har en samlad genomgång gjorts av det berörda regelre-
formeringsarbetet inom regeringskansliet. Arbetet har följts upp med
fortsatt informationsutbyte med näringslivsorganisationema. På basis av
detta underlag kommer det fortsatta reformarbetet under de följande åren
att läggas fast.
Det kan konstateras att det är relativt få av näringslivet prioriterade
frågor som inte berörts av redan fattade beslut av regering eller riksdag
eller för vilka inga reforminsatser är planerade. Samtidigt kan konstateras
att behovet av bevakning av regelsystemets effekter från näringslivets syn-
punkt kvarstår oförändrat, eftersom regelgivningen är en ständigt fortgåen-
de process och att regler och uppgiftslämnande fortfarande anses betungan-
de för företagen.
Som exempel på frågor som redan åtgärdats genom riksdagsbeslut, rege-
ringsbeslut eller regeringsförslag till riksdagen kan nämnas
- riksdagsbeslut hösten 1991 om att tillåta uthyrning av arbetskraft samt
legalisera chefsrekrytering fr.o.m. den 1 januari 1992,
- införande av F-skattesedeln fr.o.m. den 1 april 1993 varigenom bl.a.
problemet med osäkerheten i klassificeringen som företagare/uppdragstaga-
re minskas,
- borttagande av förmögenhetsskatten för arbetande kapital i företagen
fr.o.m. 1992 års taxering,
- sänkning av arvs- och gåvoskatten vid årsskiftet 1991/92 till maximalt 30
procent,
- avskaffande av det s.k. börsmonopolet vilket innebär möjligheter att
inrätta lokala och regionala s.k småföretagsbörser,
- komplettering av nya Plan- och bygglagen, vilket innebär att näringsfri-
heten och konkurrensen främjas i kommunernas planering.
Ett flertal regelsystem av betydelse berörs av pågående utredningar eller
bereds inom regeringskansliet inför planerade propositioner. Till sådana
områden hör bl.a. avreglering av vissa offentliga monopol, arbetsrätten,
vissa skattefrågor, aktiebolagslagen, lagstiftningen rörande konkurs m.m.
På Näringsdepartementets uppdrag har Statistiska centralbyrån (SCB) ut-
rett möjligheterna att minska företagens arbetsbelastning med uppgifts-
lämnandet till officiell obligatorisk statistik genom utökad användning av
urvalsundersökningar eller minskning av urvalsfrekvensen. Arbetet har av-
rappporterats till Näringsdepartementet den 2 oktober i år.
I rapporten konstateras att efterfrågan på statistik är stor och dessutom
ökar ytterligare. Detta gäller i hög grad den ekonomiska statistiken. Bland
annat framhålls att produktivitetsdelegationen i sitt betänkande Drivkrafter
för produktivitet och välstånd (SOU 1991:82 s 122 ff) pekar på behovet av
16
vissa förbättringar i det statistiska underlaget för produktivitetsberäkningar. Prop. 1992/93:82
EES-avtalet framhålls vidare av SCB som en faktor som gör det olämpligt
med omfattande ingrepp i den befintliga statistiken. På basis av bl.a. enkä-
ter till och kontakter med de uppgiftslämnande företagen bedömer SCB att
företagens arbetsbelastning med statistikrapporteringen är relativt liten.
Totalt uppskattas företagens kostnader för uppgiflslämnandet för all
officiell obligatorisk statistik till 100 miljoner kronor. Enligt SCB ställer
statistikanvändama höga krav på detaljeringsgrad och hög datakvalitet.
Mot bakgrund härav bedömer SCB att möjligheterna är små att gå över till
urvalsundersökningar. De problem som berörts i det aktuella utredningsar-
betet föranleder fortsatta åtgärder. Regeringen vill erinra om att SCB:s
skäl mot ökad användning av urvalsundersökningar måste vägas mot före-
tagens berättigade önskemål att minska sina kostnader.
Konkurrensområdet är ett av Näringsdepartementets sakområden som be-
rörs av omfattande reforminsatser. En proposition om en ny konkurrenslag
(prop. 1992/93:56) har nyligen förelagts riksdagen. Förslaget innebär att ett
regelverk med EG:s konkurrensregler som förebild införs. I lagen föreslås
förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag samt förbud
mot missbruk av marknadsdominans. Vidare föreslås nya regler för pröv-
ning av företagsförvärv. Syftet med den nya lagen är i stor utsträckning att
hålla marknaden öppen för små- och nyföretagande. Förbuden tar därför
sikte på förhållanden som kan vara negativa för små företag och nyeta-
blering. Lagen ser vidare positivt på samarbete mellan småföretag som ger
dem styrka att konkurrera med andra företag på marknaden. Detta genom-
syrar också möjligheterna till undantag från lagen.
Det nybildade Konkurrensverket har till uppgift att tillämpa den nya
konkurrenslagstiftningen. Konkurrensverket skall förutom denna uppgift
även lämna förslag till regeringen om ändring av offentliga regler som
hämmar en effektiv konkurrens i näringslivet. Verket skall även lämna
förslag i syfte att undanröja hinder för en ökad konkurrens i offentlig
verksamhet. Även länsstyrelserna har viktiga uppgifter på konkurrensområ-
det. De kommer att på olika sätt verka för att den nationella konkurrens-
politiken får genomslag på regional nivå.
För att ytterligare förstärka möjligheterna till en öppen konkurrens inom
det offentliga området har en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet till-
satts med uppgift att pröva ett system för att i större utsträckning utsätta
offentlig verksamhet för anbudsupphandling. Ett sådant system ökar möj-
ligheterna bl.a. för småföretagen att konkurrera om verksamhet som i dag
produceras i offentlig regi.
Även byggområdet berörs av ett omfattande reformarbete. Ett huvudmo-
tiv för dessa insatser är att den omfattande regleringen inom byggsektorn
begränsar valfriheten och konkurrensen. Detta har bidragit till sjunkande
produktivitet och onödigt höga kostnader. Regleringen har således i långa
stycken varit till men för konsumenterna. Avreglering inom detta område
är därför särskilt angelägen eftersom förenklade regler bör kunna leda till
minskade byggkostnader. Det andra huvudmotivet är kravet på anpassning
till EES-avtalet. Som exempel på det pågående reformarbetet kan följande
redovisas.
17
För att kunna fullgöra Sveriges åtagande i EES-avtalet har regeringen Prop. 1992/93:82
nyligen beslutat att till riksdagen framlägga en proposition med förslag till
byggproduktlag samt vissa ändringar i Plan- och bygglagen. Propositionens
syfte är att i Sverige genomföra EG:s byggproduktdirektiv.
Skapandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) underlättar
för de små och medelstora företagen att arbeta på den gemensamma euro-
peiska marknaden. EES-avtalet omfattar bl.a. den fria rörligheten för
varor, tjänster, kapital, personer samt angränsande politikområden. Det
ger en grund för svenska småföretag att kunna ta del av de Europeiska
Gemenskapernas (EG) småföretagsprogram på likartade villkor som EG-
ländemas småföretag. Flera myndigheter och organ genomför omfattande
aktiviteter riktade mot småföretagen med inriktning på EG-frågor.
Euro Info Centre
De 210 Euro Info Centres som etablerats inom EG har ansvar för att spri-
da information om den gemensamma marknaden till små och medelstora
företag. Informationen kan avse såväl lagstiftning, finansieringsmöjlig-
heter, forskning och utveckling som standardiseringsprogram. Ett informa-
tionscenter ansvarar också för att sprida information om de nationella
regelverken i övriga länder.
Informationsgivningen skall vara snabb. Företagen förväntas få svar på
sina förfrågningar inom 24 timmar. Informationsspridningen skall emeller-
tid inte enbart vara efterfrågestyrd. Målet är att vaije informationscenter
skall agera aktivt på marknaden för att sprida kunskap om bl.a. de pro-
gram och aktiviteter som det berörda generaldirektoratet (DG XXHI)
driver.
I böljan av år 1992 beslutades att EFTA-ländema skulle få möjlighet att
medverka i nätverket, dock med den skillnaden att endast en motsvarighet
till ett informationscenter fick etableras per land (Correspondence Centre).
I juni 1992 beslutades att Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) skulle vara värdorganisation för det svenska centret och i augus-
ti erhölls EG-kommissionens godkännande. Under hösten byggs verksam-
heten upp.
Upprättandet av ett center i Sverige kan ses som en plattform för arbetet
att hjälpa svenska små och medelstora företag att ta till vara de möjligheter
som den inre marknaden skapar samt ge dem tillgång till information om
främst EG:s regelverk.
För att nå ut med informationen till målgruppen små och medelstora
företag kommer ett regionalt nätverk att etableras. Organisationer som
ingår i nätverket kommer företrädesvis att vara utvecklingsfonder och
handelskamrar. Nätverket kommer att bestå av ungefär 15 organisationer.
Syftet är att de organisationer som ingår i nätverket har det operationella
ansvaret och direktkontakten med företagen. NUTEK tar på sig en samord-
nande roll samt ansvarar för utbildning av nätverkets aktörer och för natio-
18
nella informationsaktiviteter. Verksamheten kommer att bedrivas i nära Prop. 1992/93:82
samarbete med främst Kommerskollegium och Exportrådet.
Business Cooperation NetWork (BC-Net)
Sedan våren 1991 är NUTEK utsett att vara den nationella kontaktpunkten
för Business Cooperation Network (BC-Net). Det är ett program som byg-
ger på datoriserad informationsöverföring och syftar till att öka samarbetet
mellan företag i olika länder och regioner. Det finns för närvarande drygt
80 konsulter inom 35 olika organisationer som arbetar med BC-Net i Sve-
rige. Hittills har ca 200 svenska företag använt sig av detta program för att
söka affärspartners. Motsvarande förfrågningar från utländska företag upp-
går till ca 500.
Europartnership
Målet med programmet Europartnership är att stimulera företag i struktur-
svaga regioner inom EG att samarbeta med företag från andra regioner i
Europa. Det sker främst genom mässarrangemang, varigenom de lokala
företagens varor och tjänster presenteras. Sveriges deltagande Europart-
nership har tidigare varit mycket blygsamt. I det arrangemang som äger
rum under senare delen av 1992 bedöms Sverige emellertid komma att re-
presenteras av ett tiotal företagare.
Interprise
Interprise syftar till att stimulera företagssamverkan mellan olika regioner
inom Europa. Erfarenheterna är goda och avsikten är att möjliggöra
svenskt deltagande i högre grad i framtiden. Under hösten 1992 kommer
från svensk sida att göras en utvärdering av vad denna samverkansform
kan ge.
Konsekvensanalyser
Utvecklingsfonderna utför även s.k. konsekvensanalyser för att belysa
möjligheter och hot för enskilda företag i samband med Sveriges inte-
gration med EG. Sammanlagt har hittills drygt 400 analyser genomförts.
Flera ytterligare aktiviteter är aktuella på utvecklingsfonderna, i form av
exempelvis läns- och kommunanalyser och projekt inriktade på vissa
känsliga branscher.
19
Regeringen föreslår
dels att riksdagen godkänner
1. de ändrade riktlinjer för Stiftelsen Industrifonden med angivna konse-
kvenser för stiftelsens kapitalbehov som regeringen förordar (avsnitt 4
och 5),
2. de riktlinjer för verksamhet med nyföretagarlån som regeringen för-
ordar (avsnitt 4 och 5),
3. de riktlinjer för ändrad medelsanvändning och senare avveckling av
Stiftelsen Småföretagsfonden som regeringen förordar (avsnitt 5),
4. att de medel som Småföretagsfonden förutsätts återföra till staten får
tillföras den nuvarande Industrifonden,
dels att riksdagen
5. bemyndigar regeringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling, SIFU, samt vidta de åtgärder som be-
hövs för att därefter avveckla stiftelsen i enlighet med de riktlinjer som
regeringen förordar (avsnitt 7).
Prop. 1992/93:82
20
En stor del av den framtida tillväxten i ekonomin måste de nytillkom-
mande företagen samt dagens små och medelstora företag stå för. Utveck-
lingen förutsätter enligt den särskilda utredaren ett lyft i produkt- och
processutvecklingen hos dessa företag.
Den politiska grunden för en effektiv kapitalmarknad har lagts men i
dagsläget råder en allmän finansiell kris och marknaden för projektkapital
är påtagligt outvecklad. Det tar mycket lång tid att utveckla en sådan
marknad.
Den ekonomiska politiken har fått en företagsvänlig inriktning, vilket
främst manifesteras i en skattereform som gjort Sverige till ett attraktivt
land vad gäller s.k. partiella skattekilar och därmed också till ett attraktivt
land att investera i. Skattestrukturen kan dock inte få full effekt förrän den
totala offentliga utgiftsandelen och det totala skattetrycket dragits ned till
genomsnittlig EG-nivå.
Tillkomsten av ett riskkapitalbolag med ett startkapital på 6,5 miljarder
kronor kan bli av stor betydelse för produktutvecklingen och för småföre-
tagsamheten i Sverige.
Det är viktigt att regering och riksdag skapar förutsättningar för en effek-
tiv marknad för projektkapital. Fyra villkor är avgörande, nämligen:
- att de allmänna institutionella villkoren för företagande är goda,
- att lånemarknadema och de reguljära riskkapitalmarknadema är effektiva,
- att investeringar med höga utgångsrisker inte blåses upp extra på grund
av stora skattekilar och
- att jordmånen för individuell förmögenhetsbildning är god.
I samtliga dessa avseenden har Sverige genomgått en ur investeringssyn-
vinkel mycket positiv utveckling. Två i sammanhanget viktiga korrigering-
ar kvarstår dock på skatteområdet. Det är orimligt att extrabeskatta
kapitalvinsten från fåmansföretag eftersom risken förenad med dessa är
större än för placeringar i storföretag. Den andra korrigeringen gäller
dubbelbeskattningen av utdelningar. Tas denna bort kommer effektiviteten
på hela riskkapitalmarknaden att öka.
Även om denna utveckling förbättrar projektkapitalmarknadens effektivi-
tet finns ett antal argument för statligt stöd till produkt- och processutveck-
ling.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 1
21
- Ingen kan säga hur länge den rådande krisen på finansmarknaden kom-
mer att bestå. Att slå sönder verksamheter som fungerar inom givna ramar
ökar osäkerheten bland aktörerna utan att bidra till krislösning.
- Enligt amerikanska erfarenheter kommer det att ta mycket lång tid att
bygga upp en projektkapitalmarknad även under goda yttre betingelser.
- Med hänsyn till det rika kontaktnät NUTEK, Industrifonden och Utveck-
lingsfonderna har, vore det ett orimligt stort chanstagande att slå sönder
deras verksamheter i förhoppning om att nya företag snabbt skall fylla ut
tomrummet.
- Till detta kommer intrycket av att Industrifondens professionalism i regel
står högt i kurs t.o.m. bland de som inte beviljats stöd. Inom industrin hy-
ser man också stor aktning för NUTEK: s teknologiska expertis.
Riksdagen beslutade under juni 1992 att ett nytt riskkapitalbolag skall
inrättas. Industrifonden skall enligt beslutet samordnas med riskkapitalbo-
laget. Enligt utredarens mening är den ägargrupp som föreslås i riksdagsbe-
slutet olämplig. Utredaren föreslår bl.a. följande:
- Under en tid bedrivs verksamheten i stiftelseform.
- Stiftelsens huvudman är staten.
- I stiftelseurkunden preciseras dels tiden för stiftelsens upplösning, dels
styrelsens sammansättning med avseende på yrkeskategorier; i styrelsen
skall personer med erfarenhet av affärsutveckling, finansieringsfrågor och
teknologi ingå.
- Stiftelsen arbetar genom ett antal företag som svarar för placeringen av
medlen.
- Det skall klart framgå att medlen kan sökas av både enskilda industri-
företag och av riskkapitalbolag som arbetar med en eller flera projektport-
följer.
- Riskkapitalbolaget bör gå ut "löst" med tanke på "övergödningens" ris-
ker.
De organ som berörs av utredningsdirektiven är Industrifonden, NUTEK
och Utvecklingsfonderna. Förslagen rörande dessa organ är följande:
3.1 Industrifonden
- Industrifonden stannar i statlig ägo ännu en tid.
- Fonden bör tills vidare ligga utanför den nya riskkapitalverksamheten.
- Fonden skall så länge den ägs av staten koncentrera sin verksamhet till
mindre företags och enskilda personers projekt. Projekt som ligger inom
större företags kärnområde skall inte finansieras av fonden.
- Fonden bör fortsätta öka andelen kapital mot royalty.
- Fondens nya engagemang bör, under en tid, minska till maximalt 750
miljoner kronor per treårsperiod i 1992 års priser eftersom en inriktning
på småföretag kraftigt kommer att öka arbetsbelastningen på fonden per
satsad krona.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 1
22
- Fonden slipper återbetala 200 miljoner kronor, men statens bidrag till
fonden upphör efter detta.
- Fonden som nu är en stiftelse må göras om till aktiebolag, där verksam-
heten vad beträffar investeringar är klart markerad.
3.2 NUTEK
- Den del av organisationen som arbetar med stöd till FoU och till ut-
vecklingsprojekt bör frigöras från övriga delar av NUTEK.
- Den nya organisationen bör uppdelas på en FoU-del som ägnar sig åt
sådana projekt vars möjligheter att kommersialiseras är mycket osäkra och
en industriprojektsdel där kopplingen till marknaden känns tydlig.
- NUTEK bör se över sina principer för selektering av projekt, framför
allt ifrågasätts koncentrationen mot vissa branscher.
3.3 Utvecklingsfonderna
I finansieringsutredningens betänkande föreslogs en rad förändringar av
vilka de flesta har genomförts. Det finns ingen mening i att ytterligare
förändra villkoren för utvecklingsfonderna.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 1
23
Sammanfattning av remissyttranden över betänkan-
det Den svenska marknaden för projektkapital -
statens nuvarande och framtida roll (SOU
1992:95)
Den särskilde utredaren, professor Lars Vinell, överlämnade i september
1992 sitt betänkande Den svenska marknaden för projektkapital - statens
nuvarande och framtida roll. Genom remiss i form av en hearing den 13
oktober 1992 bereddes 33 remissinstanser tillfälle att inkomma med munt-
liga och skriftliga synpunkter. Yttranden har lämnats av Finansinspektio-
nen, Riksrevisionsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
länsstyrelsen i Stockholms län, Fonden för Industriellt utvecklingsarbete,
Chalmers tekniska högskola, Stiftelsen Norrlandsfonden, Utvecklingsfon-
dernas VD-råd, Norrköpings kommun, Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industri-
förbund, Företagarnas Riksorganisation, Tjänstemännens centralorganisa-
tion (TCO), Metallindustriarbetarförbundet, Svenska Arbetsgivareför-
eningen (SAF), Svenska Uppfinnarföreningen, Svenska Riskkapitalför-
eningen samt enskilda personer och företag.
1 Allmänna synpunkter
Nästan samtliga remissinstanser betonar att staten har en roll att spela vid
finansiering av produktutveckling. Det anses vara viktigt att staten deltar i
det initiala utvecklingsskedet. I denna grupp återfinns Finansinspektionen,
Riksrevisionsverket, NUTEK, Industrifonden, Chalmers tekniska högskola,
Norrlandsfonden, Utvecklingsfondernas VD-råd, länsstyrelsen i Stock-
holms län, Norrköpings kommun, Företagamas Riksorganisation, Industri-
förbundet, TCO, Svensk-norsk Industrifond, Metallindustriarbetareförbun-
det. Svenska Riskkapitalföreningen menar att staten har en roll på detta
område, men att denna roll främst är att skapa riktiga spelregler så att den
privata marknaden kan fungera utan störningar. NUTEK understryker ock-
så att hur stor den statliga rollen på produktutvecklingsområdet skall vara
styrs i viss mån vilken roll staten har i våra konkurrentländer på området.
Vissa av remissinstanserna menar att behovet av statlig finansiering till
tidiga utvecklingsprojekt inte är av temporär karaktär eftersom marknaden
inte heller på sikt kommer att klara finansieringen av utvecklingsprojekt.
Vidare påpekas att marknaden ofta kan ha en teknikkonserverande effekt
eftersom denna tenderar att övervärdera känd teknologi, vilket den statliga
finansieringen inom process- och produktutvecklingen inte anses göra, en-
ligt några av instanserna.
Några remissinstanser poängterar att prissättningen är viktig hos de stat-
liga organen för att dessa inte skall snedvrida konkurrensen gentemot pri-
vata aktörer och därmed hämma uppkomsten av en privat marknad. Bakom
denna åsikt står bl.a. Industriförbundet, SAF och Svenska Riskkapitalföre-
ningen.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 2
24
Samtliga remissinstanser anser det oklokt att lägga ned eller avsluta det
statliga stödet till process- och produktutveckling för närvarande.
Många av remissinstanserna ställer sig tveksamma eller negativa till en in-
riktning av Industrifondens verksamhet mot enbart små och medelstora fö-
retag. Industrifonden själv poängterar att dess roll är att via finansiering
till olika företag stimulera samarbetet mellan små och stora företag.
Industriförbundet påpekar att bra utvecklingsprojekt som ligger utanför
större företags kärnområde ofta har svårt att finansiera sig internt och att i
dessa fall har många gånger Industrifondens medverkan varit viktig. Bl.a.
NUTEK, Norrlandsfonden, TVA, TCO, SAF, Riskkapitalföreningen, ABB
STAL AB, Saab Automobile AB och Siemens-Elema AB ställer sig också
bakom denna uppfattning.
Riksrevisionsverket, Utvecklingsfondernas VD-råd och Företagarnas
Riksorganisation fastslår å andra sidan att en begränsning av Industrifon-
dens finansiering mot enbart små och medelstora är önskvärd.
Utredaren föreslår att Industrifondens engagemang bör, under en tid,
minska till 750 miljoner kronor per treårsperiod i 1992 års priser. Industri-
fonden, Industriförbundet, SAF och Företagarnas Riksorganisation motsät-
ter sig detta förslag.
Att den verksamhet som tidigare drevs av Styrelsen för Teknisk Ut-
veckling (STU) skall avskiljas från NU iEK för att utgöra en egen or-
ganisation anses vara felaktigt av NUTEK, eftersom verkets nya organisa-
tion ännu inte kunnat etableras till fullo. Industrifonden, Utvecklings-
fondernas VD-råd, länsstyrelsen i Stockholms län, Industriförbundet,
TCO, Metallindustriarbetareförbundet motsätter sig en delning av NUTEK.
Utredaren föreslår också att NUTEK: s verksamhet med nya produkter
bör särskiljas från den övriga verksamheten. Framförallt för att på detta
sätt få en tydligare gränsdragning mellan forskning och utvecklingsprojekt.
NUTEK avvisar detta förslag med hänvisning till att det är viktigt med af-
färstänkande i forskningsverksamheten på NUTEK. Omvänt är det viktigt
med teknisk kompetens och forskningskompetens vid den mer afiärsinrik-
tade produktutvecklingsdelen. En delning skulle alltså medföra att NUTEK
går miste om viktiga synergieffekter. Industrifonden, Industriförbundet,
TCO och Metall är också tveksamma till den föreslagna delningen.
Att NUTEK: s produktutvecklingsstöd bör kunna skiljas ur och renodlas
endera som en egen organisation eller som en mer fristående enhet inom
NUTEK anser flera av remissinstanserna. Utvecklingsfonderna anser att
stödet till nya produkter organisatoriskt bör ingå under enheten för före-
tagsutveckling på NUTEK och inte under forskningsenheten. Företagarnas
Riksorganisation, Uppfinnarföreningen och Riskkapitalföreningen är positi-
va till en fristående produktutvecklingsfunktion inom eller utom NUTEK:s
Prop. 1992/93:82
Bilaga 2
25
domäner. En av orsakerna till detta är att effekterna av produktutveck-
lingsstödet blir möjliga att utvärdera om de på ett tydligt sätt skiljs från
NUTEK: s forskningsverksamhet. Ett par av instanserna anser att NU-
TEK: s profil vad gäller stöd till forskning och utveckling är suddig och att
det därför behövs en renodling på respektive område.
NUTEK, Industriförbundet och Uppfinnarföreningen poängterar att det
finns stora skillnader mellan NUTEK och Industrifonden. Om NUTEK: s
anslag för nya produkter skiljs ut från NUTEK bör detta därför inte läggas
in i Industrifonden. Dessa verksamheter bör även framgent hållas isär.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 2
26
Prop. 1992/93:82
Bilaga 3
Ett nystartat företag har ofta stora initiala kostnader medan intäkterna
tenderar att ligga senare. Betydande tidsskillnader i betalningsströmmarna
under de första åren kan leda till ett negativt "cash-flow" vilket i sin tur
kan leda till obestånd. Av denna anledning är det av intresse att omfördela
kapitalkostnaderna i tiden.
Många nyetableringar har problem att finanisera sin verksamhet. I vissa
fall går det inte att starta på grund av bristande finansiering.
En bra finansieringslösning för nyetablerade företag bör medföra låga
räntekostnader samt inga eller låga amorteringar i böijan av lånets löptid.
I promemorian ges förslag till nyföretagarlån som är konstruerat med dessa
utgångspunkter. Lånen föreslås beslutas och finansieras av utvecklingsfon-
derna. Ett alternativ till länsvisa beslut vore att utvecklingsfonderna be-
talade in sina medel till en central instans som beslutade om lån i varje
enskilt fall. Det finns dock fördelar med ett decentraliserat system där be-
sluten fattas nära de företag som berörs.
Nyföretagarlån skall gå till de nyetablerare som inte kan lösa finansie-
ringen av sitt företags uppbyggnad på traditionellt sätt.
Två sorters lån bör enligt förslaget finnas att tillgå. Det ena lånet be-
viljas direkt till privatpersonen, som sätter in detta i företaget i form av
aktiekapital. Det andra är ett s.k. förlagslån som går direkt till det nybil-
dade företaget. Nyföretagaren bestämmer i samråd med de aktörer som
handlägger lånet vilken typ av lån som passar bäst i det enskilda fallet.
Lånets löptid föreslås vara 15 år. Lånet är amorteringsfritt i 5 år och är
ränterabatterat i 5 år. De två första åren är lånet helt räntefritt och år 3-5
tillämpas en räntetrappa som utmynnar i en rörlig marknadsränta som gäl-
ler från år 6 till år 15. Om lånet löses i förtid skall det utestående kapitalet
betalas in och dessutom skall utvecklingsfonden kompenseras för räntera-
batten.
Nyföretagaren bör kunna stå för minst 10 procent av finansieringsbeho-
vet med egna medel. Nyföretagarlånet står som mest för 30 procent av fi-
nansieringsbehovet. 40 procent av finansieringsbehovet bör täckas av dessa
två komponenter, vilket i praktiken kan likställas med företagets soliditet.
De resterande 60 procenten av finansieringsbehovet skall tillgodoses i form
av normala bankkrediter.
Nyföretagarlånet kan som mest uppgå till 1 miljon kronor men får inte
understiga 100 000 kronor.
De huvudsakliga aktörerna i samband med ansökningsproceduren, bevil-
jandet av lån och uppföljningen av projekten kommer att vara nyföretaga-
ren, bankerna, utvecklingsfonderna och en särskild affärsbedömnings-
grupp.
27
Prop. 1992/93:82
Bilaga 4
Promemorian Nyföretagarlån (Ds 1992:10) har remissbehandlats. Yttran-
den har inkommit från Fullmäktige i Sveriges Riksbank, Statskontoret,
Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Närings- och teknikutvecklings-
verket (NU TEK), Glesbygdsdelegationen, Expertgruppen för forskning om
regional utveckling (ERU), länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,
Älvsborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, Insolvensutred-
ningen, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, 22 regionala utvecklings-
fonder, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska kommunför-
bundet, Landstingsförbundet, 18 landsting, Gotlands, Malmö och Göte-
borgs kommuner, Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarnas Riksorganisa-
tion, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges Industriförbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanks-
föreningen, Sveriges föreningsbankers Förbund, Svenska Riskkapitalför-
eningen, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges
Köpmannaförbund och Svenska Uppfinnarföreningen.
De flesta remissinstanser inleder sitt yttrande med att konstatera vikten av
ett dynamiskt nyföretagande. Många påpekar vikten av att stödja nyetable-
ringar, finansiellt såväl som genom rådgivningsinsatser. Det stora flertalet
av remissinstanserna tillstyrker också förslaget om än med vissa ändringar.
Riksbanken avvisar förslaget på två grunder, dels då förutsättningarna
för riskkapitalförsörjning förbättrats genom ny skatte- och banklagstiftning,
dels då en subventionering av riskkapital leder till avsevärda risker för
felallokeringar på marknaden. Statskontoret anser att förslaget är selektivt
till sin karaktär och att det därmed går emot regeringens övriga politik
som syftar till att selektivt stöd skall avvecklas. Generell rådgivning och
utbildning till nyföretagare torde enligt Statskontoret ligga bättre i linje
med regeringens politik. Länsstyrelsen i Jämtland avstyrker förslaget efter-
som det anses ha en starkt negativ regionalpolitisk effekt. Expertgruppen
för forskning om regional utveckling (ERU) anser att effekten av lånet ris-
kerar att bli att bankernas utbud av riskkapital minskar samtidigt som by-
råkratin kring nyetableringar ökar. Utvecklingsfonden i Uppsala län ställer
sig tveksam till förslaget bl.a. för att de medel som anges i promemorian
inte anses tillräckliga för att stimulera och initiera till ett aktivt nyföreta-
gande.
28
Prop. 1992/93:82
Bilaga 4
De flesta instanser är överens om att det är viktigt att stödja nyföretagan-
de och då inte minst finansiellt i den form som föreslagits i promemori-
an. En vanligt förekommande åsikt i många remissvar är att medlen för
att realisera förslaget inte bör utgöras av Utvecklingsfondernas befintliga
lånefonder. Många instanser tillstyrker endast under förutsättning att ut-
vecklingsfonderna skall kunna fortsätta sin finansiering av redan befintli-
ga småföretag. I stort sett samtliga utvecklingsfonder, landsting, läns-
styrelser och kommuner som inkommit med svar är av denna uppfatt-
ning. Även NUTEK, Riksrevisionsverket, LO, TCO, Svensk industriför-
ening, SAF, Industriförbundet och Svenska Riskkapitalföreningen ställer
sig negativa till att utvecklingsfondernas finansiering av befintliga företag
försvinner och pekar på behovet av en ersättning vad gäller finansiering
inom detta område.
Svenska Riskkapitalföreningen avstyrker hela förslaget om det skall fi-
nansieras genom Utvecklingsfondernas befintliga lånestock. Många före-
slår att de från UF planerade indragningarna ej genomförs och att de me-
del som då frigörs används för att finansiera nyföretagarlånet. Ett par
instanser föreslår att medel från löntagarfonderna används för att finan-
siera nyföretagarlånet.
Den sammanlagda satsningen på 1,2 miljarder kronor anses av flera or-
gan som alltför blygsam och de efterlyser att ytterligare medel tillförs
nyföretagarlånesystemet.
På en punkt är en stor majoritet av instanserna negativa. Organisationen
anses som otymplig och införandet av en afiärsbedömningsgrupp anses
som alltför byråkratiskt och kostsamt både vad gäller tid och pengar.
Lånet anses av utvecklingsfonderna och majoriteten av landstingen som
alltför detalj reglerat, och den tekniska utformningen betraktas som alltför
stelbent. Det anses att utvecklingsfonderna efter införandet av nyföreta-
garlånet inte längre kan skräddarsy finansieringslösningar efter företagens
behov. Även Riksrevisionsverket, Sveriges Advokatsamfund och länssty-
relsen i Stockholm uttrycker liknande farhågor.
En möjlighet för företaget att kombinera förlagslån och lån till privat-
personen efterlyses också av Utvecklingsfonderna och fyra landsting. Indu-
strifonden anser det vara positivt att båda varianterna finns tillgängliga
medan NUTEK förespråkar att endast personlån bör finnas för att det ny-
startade företaget skall få tillräckligt stort eget kapital. Bankföreningen,
Sparbanksföreningen och Föreningsbankemas Förbund påpekar att förlags-
lånevarianten kan medföra att företagen i "onödan" kan bli likvidations-
29
pliktiga enligt aktiebolagslagen, eftersom det egna kapitalet bara motsvarar
10 procent av balansomslutningen. Samtliga Utvecklingsfonder, TCO och
Riskkapitalföreningen förespråkar förlagslåneformen.
Stockholms läns landsting, Gotlands kommun, Företagarnas Riksorgani-
sation och Köpmannaförbundet påpekar att skattekonsekvenserna i sam-
band med personligt lån är för omfattande. Skattelagstiftningen bör enligt
dessa instanser ses över för att göra det personliga lånet mer attraktivt.
Industriförbundet, SAF, NUTEK, Köpmannaförbundet och Stockholms
läns landsting pekar på att lånet bör gå att kombinera med andra statliga
stödformer, som exempelvis produktutvecklingsstöd och selektivt regio-
nalpolitiskt stöd. Vad gäller det regionalpolitiska stödet påpekar flera
utvecklingsfonder, länsstyrelser och landsting i stödområdena att detta
borde gå att kombinera med nyföretagarlån.
Det personliga betalningsansvaret bör ej överdrivas. Möjligheter att
skriva av lånet vid konkurs bör finnas, anser Industrifonden, Utvecklings-
fonderna, fyra av landstingen, Riskkapitalföreningen och Svenska Uppfin-
narföreningen.
Följande instanser anser att även andra juridiska former än aktiebolag
bör kunna få nyföretagarlån om beskattningen mellan olika företagsformer
neutraliseras: NUTEK, Insolvensutredningen, SACO, Gotlands kommun,
Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarnas Riksorganisation, SAF, Industri-
förbundet och Köpmannaförbundet.
En eventuell personlig förmögenhet bör inte diskkvalificera sökande
företagare anser Industrifonden, ett par utvecklingsfonder och landsting,
Gotlands kommun och Riskkapitalföreningen. Argumenten bakom detta är
att en finansiellt stark företagare klarar expansion och fortsatt investering
bättre än en företagare utan personlig förmögenhet. Dessutom riskerar en-
ligt dessa instanser detaljregleringen för att definiera vad som är "god-
känd" personlig förmögenhet att bli alltför omfattande och byråkratisk.
NUTEK, Företagarna, Advokatsamfundet och Köpmannaförbundet anser
att löptiden på lånet och den amorteringsfria perioden borde förlängas till
20 respektive 10 år, dels för att göra låneformen mindre kostsam och
eventuellt kunna finansiera densamma på marknaden och dels för att ytter-
ligare underlätta de nystartade företagens verksamheter under de första
åren.
En förtida återbetalning av lånebeloppet till utvecklingsfonden bör på
något sätt stimuleras av låneformens konstruktion för att därigenom öka
omsättningen och därmed antalet lån som kan beviljas varje år. Bakom
denna uppfattning står samtliga utvecklingsfonder, 6 landsting, Industriför-
bundet, SAF och Riskkapitalföreningen.
Ett lånesystem är att föredra framför ett garantisystem, påpekar SAF,
Bankföreningen, Föreningsbankemas Förbund och Svenska Revisorssam-
fundet. LO däremot föredrar garantisystem eftersom man menar att ut-
vecklingsfondernas kapital då även kan finansiera befintliga företag medan
garantier lämnas till nyföretagare från samma kapitalbas.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 4
30
Vissa instanser anser att även andra företag än rena nyetableringar bör
kunna få nyföretagarlån, exempelvis övertaganden och hobbyföretag som
övergår till heltidssysselsättning. Att termen nyetableringar inte bör tolkas
för snävt anser två länsstyrelser och två landsting, Insolvensutredningen,
Riskkapitalföreningen och Köpmannaförbundet.
NUTEK och Industrifonden anser att maximibeloppet bör begränsas per
delägare i stället för per projekt.
Prop. 1992/93:82
Bilaga 4
31
Prop. 1992/93:82
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask.
Statsrådet P. Westerberg anmäler fråga om kapitalförsörjning för nya
företag, m.m.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
kapital för nya företag, m.m. i enlighet med bilaga till detta beslut.
Ur protokollet:
Maud Melin
32
Prop. 1992/93:82
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
1 Inledning..................................3
2 Industrifonden...............................5
3 Förslag om nyföretagarlån .......................5
4 Riktlinjer för Industrifondens vidare verksamhet, m.m.......7
5 Industri- och nyföretagarfondens organisation, resurser m.m. . 10
6 Utvecklingsfonderna..........................13
7 Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU)........14
8 Regelreformering............................15
9 Småföretagens Europakontakter...................18
10 Ärendet till riksdagen .........................20
Bil. 1 Sammanfattning av betänkandet Den svenska marknaden
för projektkapital - statens nuvarande och framtida roll
(SOU 1992:95).......................... 21
Bil. 2 Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet
Den svenska marknaden för projektkapital - statens
nuvarande och framtida roll (SOU 1992:95) ........ 24
Bil. 3 Sammanfattning av promemorian Nyföretagarlån
(Ds 1992:20)........................... 27
Bil. 4 Sammanfattning av remissyttranden över promemorian
Nyföretagarlån (Ds 1992:20) ................. 28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ............32
33
gotab 42219, Stockholm 1992