Regeringens proposition
1992/93:80

om utökat älvskydd

Prop.

1992/93:80

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 10 december 1992 för de åtgärder och ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Görel Thurdin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås genom ett tillägg till lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. att ytterligare älvar och älvsträckor skyddas mot
vattenkraftsutbyggnad och att de fyra största outbyggda älvarna skall utgöra
Sveriges nationalälvar. Dessutom föreslås att regeringens rätt att förbehålla
sig prövning av ett vattenföretag förtydligas genom en ändring i vattenlagen
(1983:291).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 1993.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80

Propositionens lagförslag                               Prop. 1992/93:80

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.;

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.¹ skall ha följande lydelse.

3 kap.

6§

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vattenkraftverk samt vattenregle-
ring eller vattenöverledning för
kraftändamål får inte utföras i föl-
jande vattenområden:

Vattenkraftverk samt vattenregle-
ring eller vattenöverledning för
kraftändamål får inte utföras i natio-
nalälvarna Torneälven, Kalixälven,
Piteälven och Vindelälven med till-
hörande vattenområden samt i föl-
jande vattenområden:

Torneälven
Kalixälven
Piteälven
Vindelälven
I Dalälven

I Ljusnan

Ljungan

Västerdalälven
uppströms
Hummelforsen
och Östcrdaläl-
ven uppströms
Trängslet
Hylströmrnen i
Voxnan
uppströms
Storsjön

1 Indalsälven

I Ångerman-

älven

Åreälven, Am-
merån, Storån -
Dammån samt
Hårkan upp-
ströms Hotagen
Lejarälven, Stor-
ån uppströms
Klumpvattnet,
Långselån -
Rörströmsälven,
Saxån, Ransar-
ån uppströms
Ransarn samt
Vojmån upp-
ströms
Vojmsjön

I Dalälven

I Ljusnan

1 Ljungan

I Indalsälven

I Ångerman-
älven

Västerdalälven
uppströms
Hummelforsen
och Österdaläl-
ven uppströms
Trängslet
Voxnan upp-
ströms Vallhaga
Ljungan upp-
ströms Storsjön
samt Gimån
uppströms
Holmsjön
Åreälven, Am-
merån, Storån -
Dammån samt
Hårkan

Lejarälven, Stor-
ån uppströms
Klumpvattnet,
Långselån -
Rörströmsälven,
Saxån, Ransar-
ån uppströms
Ransarn samt
Vojmån upp-
ströms
Vojmsjön

'Lagen omtryckt 1992:1146

Nuvarande lydelse

Prop. 1992/93:80

Vapstälven
Moälven
Lögdeälven
Öreälven

I Umeälven

I Skellefteälven

Tärnaån, Gir-
jes- och Juktån
uppströms

Fj osoken

källflödena upp-
ströms Sädvar-
jaure respektive
Riebnes

Byskeälven

I Luleälven

Stora Luleälven
uppströms Ak-
kajaure, Lilla
Luleälven upp-
ströms Skalka
och Tjaktja-
jaure samt Pärl-
älven

Råneälven

Emån

Vattenkraftverk samt vattenregle-
ring eller vattenöverledning för
kraftändamål får inte heller utföras i

följande älvsträckor:

I Klarälven       sträckan mellan

Höljes och Ede-
bäck

I Dalälven

Västerdalälven
nedströms Skiffs-

forsen samt
sträckan mellan
Näs bruk och

I Ljusnan

Gysinge
sträckan mellan
Hede och Sveg-
sjön       samt

sträckan mel-
lan    Laforsen

och

Arbråsjöarna

Föreslagen lydelse

Vapstälven
Moälven
Lögdeälven Öreälven
I Umeälven	Tärnaån, Gir- jes- och Juktån uppströms Fjosoken
Sävarån I Skellefteälven	källflödena upp- ströms Sädva- jaure respektive Riebnes samt
Byskeälven Abyälven	Malån
I Luleälven	Stora Luleälven uppströms Ak- kajaure, Lilla Luleälven upp- ströms Skalka och    Tjaktja- jaure samt Pärl- älven
Råneälven Emån Bräkneån Mörrumsån Fylleån I Enningdals-	Enningdalsälven
älven	uppströms riks- gränsen      till Norge
Vattenkraftverk samt vattenregle- ring eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:
I Klarälven	sträckan mellan Höljes och Ede- bäck
I Dalälven	Västerdalälven nedströms Skiffs- forsen samt Dal- älven      ned- ströms Näs bruk
I Ljusnan	sträckan mellan Hede och Sveg- sjön       samt sträckan mel- lan    Laforsen och Arbråsjöarna

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse	Prop. 1992/93:80
I Ljungan	sträckan mellan		I Ljungan	sträckan mellan
	Havern	och		Havern    och
	Holmsjön			Holmsjön samt sträckan   ned- ströms Viforsen
I Indalsälven	Långan	ned-	I Indalsälven	Långan   ned-
	ströms			ströms
	Landösjön		I Ångermanäl-	Landösjön Faxälven mellan
			ven	Edsele och Hel- gumsjön
I Umeälven	Tärnaforsen mel-		I Umeälven	Tärnaforsen mel-
	lan Stor-Laisan			lan Stor-Laisan
	och Gäuta			och Gäuta

Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar endast
obetydlig miljöpåverkan.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993.

Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som an-
hängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

2 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3§ vattenlagen (1983:291) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

3§

Prop. 1992/93:80

Om ett annat vattenföretag än
ett sådant som anges i 1 och 2 §§ är
av betydande omfattning eller ingri-
pande beskaffenhet, får regeringen
förbehålla sig prövningen av företa-
gets tillåtlighet. Besked om förbe-
hållet skall lämnas till vattendomsto-
len eller förrättningsmannen innan
dom eller beslut har meddelats om
företagets tillåtlighet.

Om ett annat vattenföretag än
ett sådant som anges i 1 och 2 §§ är
av betydande omfattning eller ingri-
pande beskaffenhet, får regeringen
förbehålla sig prövningen av företa-
gets tillåtlighet. Detsamma gäller i
fråga om ett vattenföretag som avses
i 3 kap. 6§ tredje stycket lagen
(1987:12) om hushållning med natur-
resurser m.m. Besked om förbehål-
let skall lämnas till vattendomstolen
eller förrättningsmannen innan dom
eller beslut har meddelats om före-
tagets tillåtlighet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993.

Miljö- och naturresursdepartementet

Prop. 1992/93:80

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Thurdin

Proposition om utökat älvskydd

1 Inledning

1 regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 uttalas att fler värdefulla
vattendrag skyddas i naturresurslagen. Miljö- och naturresursdeparte-
mentet har låtit utreda vilka vattendrag som är av särskilt stort värde for
naturvård, friluftsliv, kulturmiljövård och fiske och som för närvarande
inte är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. En redovisning av utred-
ningen har lämnats i promemorian (Ds 1992:29) Utökat älvskydd.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör
fogas promemorian som bilaga 1, en förteckning över remissinstanserna
som bilaga 2 och en karta med de älvar och älvsträckor som föreslås bli
skyddade som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet (Dnr M92/1121/7).

2 Bakgrund

2.1 Naturresurslagen

Till grund för gällande bestämmelser om skydd av vissa vattendrag mot
vattenkraftsutbyggnad ligger ett omfattande utredningsarbete, till stor
del utfört under 1970-talet. Främst de utredningar som har redovisats i
betänkandena (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö och (SOU 1976:28)
Vattenkraft och miljö 3, ofta kallade den Sehlstedtska resp. Ekströmska
utredningen, låg till grund för ett mer samlat beslut av riksdagen
(prop. 1977/78:57, bet. 1977/78:CU9, rskr. 1977/78:100) om att
undanta vissa älvar och älvsträckor från vattenkraftsutbyggnad. Riks-

dagens beslut kom till uttryck som riktlinjer i den fysiska riksplanering-
en.

År 1987 tillkom lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m., fortsättningsvis kallad naturresurslagen (NRL). Härvid lagfästes
i stort sett de nyss nämnda riktlinjerna (prop. 1985/86:3,
bet. 1986/87:BoU3, rskr. 1986/87:34). I 3 kap. 6 § naturresurslagen
finns sålunda närmare angivet i vilka vattenområden och älvsträckor
som vattenkraftverk och vattenreglering eller vattenöverledning för
kraftändamål inte får utföras. Undantag görs bara för de företag som
orsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

Förteckningen i 3 kap. 6 § naturresurslagen med skyddade vattenom-
råden och älvsträckor har utvidgats vid flera tillfällen, främst genom
riksdagens bifall till olika motionsyrkanden. Senast gällde detta Emån.
Tidigare har Hylströmmen i Voxnan, Ammerån i sin helhet, Edänge i
Mellanljusnan och sträckan mellan Höljes och Kärrbackstrand i Klar-
älven tillförts. Den gällande förteckningen över skyddade vattendrag
omfattar ett 25-tal vattenområden och älvsträckor.

Prop. 1992/93:80

2.2 Vattenkraftplanen

Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av vattenkraften
(prop. 1983/84:160, bet. 1983/84:BoU30, rskr. 1983/84:388). Planen
reviderades året därefter (prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU 25,
rskr. 1984/85:364). Den reviderade planen omfattade nya projekt,
effektivisering och förnyelse samt byggande av små kraftverk om
tillsammans 3,8 TWh/år i syfte att säkerställa en utbyggnad av
vattenkraften om minst 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En del
projekt i planen har i praktiken senare utgått genom avslag på ansök-
ningar enligt vattenlagen (1983:291) och genom beslut i riksdagen om
skydd enligt naturresurslagen. I såväl propositioner som utskottsut-
låtanden har framhållits att den omständigheten att projekt finns upp-
tagna i vattenkraftplanen inte automatiskt medför att de kan genomföras.
Dessförinnan skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma
procedur och samma överväganden skall göras oberoende av om ett
projekt finns medtaget i planen eller ej. Planen utgör inte heller hinder
mot att aktualisera projekt som inte är upptagna i planen.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har regeringens upp-
drag att årligen redovisa bl.a. vattenkraftsutbyggnaden. I sin rapport,
Energirapport 1992, redovisar NUTEK att tillskottet av vattenkraft,
sedan vattenkraftplanen antogs, uppgår till 1,7 TWh/år. Därav utgör 0,2
TWh/år projekt utom planen. Av återstående projekt i planen anges
drygt 0,1 TWh/år som planerade och 0,7 TWh/år som oklara. Enligt
NUTEK har under årens lopp projekt om närmare 0,8 TWh/år fått
avslag vid vattenlagsprövning eller på annat sätt undantagits från pla-
nen. NUTEK anför att det kommer det att bli svårt att nå en utbyggnad
av 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet och kanske över huvud taget
under 1990-talet. Verket bedömer att vattenkraftens produktionsförmåga
kommer att ligga på ca 64 TWh/år vid 1990-talets mitt.

3 Allmänna utgångspunkter

I ett internationellt perspektiv baseras Sveriges elenergiproduktion i
förhållandevis hög grad på vattenkraft. Detta har varit en stor fördel för
landets energiförsörjning och utveckling. Utbyggnaden har samtidigt
inneburit att kvarvarande outbyggda älvar och älvsträckor fått ett
relativt sett ökat värde för framför allt natur- och kulturmiljövård,
friluftsliv och fiske. Bevarandet av outbyggda älvar har också starkt
engagerat många medborgare. Det är därför naturligt att frågan om
älvskydd varit föremål för återkommande diskussion i bl.a. riksdagen.

Redan när riksdagen tog ställning till det första samlade förslaget om
att vissa vattendrag skulle undantas från vattenkraftsutbyggnad beslöts
att undantaget borde avse orörda älvar och relativt omfattande älvsträck-
or av nationell betydelse från bevarandesynpunkt (prop. 1977/78:57,
bet. 1977/78:CU9, rskr. 1977/78:100). I fråga om vad som skall ut-
märka en älvsträcka för att den skall undantas från vattenkraftsutbygg-
nad angavs att undantag kan ske där flera bevarandeintressen medverkar
till att göra älvsträckan skyddsvärd från nationell synpunkt. Samma
principer ligger också till grund för det förslag som jag nu lägger fram.

Vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni
1992 undertecknade Sverige konventionen om den biologiska mångfal-
den. Jag ser en utökning av antalet älvar och älvsträckor som skyddas
mot vattenkraftsutbyggnad som ett viktigt led i arbetet att slå vakt om
den biologiska mångfalden och den genetiska variationen.

Den nu aktuella promemorian, Utökat älvskydd, upptar i första hand
skyddsvärda vattendrag i norra Svealand och Norrland, dvs. områden
som tidigare varit föremål för utredningar rörande avvägningar mellan
bevarande och vattenkraftsutbyggnad. Promemorian omfattar dessutom
vissa vattendrag i södra Sverige. I promemorian redovisas sammanlagt
16 älvar och älvsträckor med så stora värden för naturvård, kulturmiljö-
vård, friluftsliv eller fiske att de enligt promemorian bör undantas från
vattenkraftsutbyggnad. Det gäller vattenområdena Åbyälven, Malån i
Skellefteälven, Sävarån, Nedre Hårkan i Indalsälven, Gimån uppströms
Leringen-Holmsjön i Ljungan, Voxnan uppströms Vallhaga i Ljusnan,
Bräkneån, Fylleån och Kynne älv. Det gäller vidare sju älvsträckor,
nämligen i Stora Luleälven sjön Langas och Jaurekaska, Gideälven
mellan Stennäs och Bjöma, Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön,
Ljungan nedströms Viforsen, Österdalälven mellan Åsens och Väsa
kraftverk, Dalälven nedströms Gysinge och Mörrumsån nedströms
Fridafors bruk.

Förslag lämnas också om en sådan ändring av vattenlagen att tillåtlig-
heten av vattenföretag som berör undantagna älvar och älvsträckor skall
avgöras av regeringen i stället för som för närvarande av vattendom-
stolen.

Promemorians förslag om vilka ytterligare vattendrag som bör
skyddas mot vattenkraftsutbyggnad tillstyrks av flera centrala myndig-
heter såsom Statens naturvårdsverk, Riksantikvarieämbetet och Fiskeri-
verket, av flertalet berörda kommuner och länsstyrelser samt av olika
intresseorganisationer för naturvård, friluftsliv och fiske. Naturvårdsver-

Prop. 1992/93:80

ket anser att det mot bakgrund av den höga utbyggnadsgraden i våra Prop. 1992/93:80
vattendrag är viktigt att slå vakt om bl.a. natur- och friluftsvärdena i de
kvarvarande outbyggda älvarna och älvsträckorna. Även sträckor som
indirekt är påverkade av uppströms liggande regleringar och befintliga
kraftverk kan enligt verket ha så höga skyddsvärden att ett skydd enligt
naturresurslagen är motiverat. I det följande (avsnitt 5) lämnar jag för
vaije vattendrag, som jag föreslår skall undantas från vattenkraftsut-
byggnad, en närmare redovisning av remissynpunkter och mina över-
väganden. De kommuner som jämfört rapportens förslag med sina egna
överväganden i den översiktliga mark- och vattenplaneringen finner som
regel en god överensstämmelse. Promemorians förslag avvisas, i sin
helhet eller beträffande enskilda vattendrag, av Närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK), kraftföretagen, berörda regleringsforetag
och fallrättsägare. Enligt dessa instanser lämnas i promemorian en
ensidig beskrivning av bevarandeintresset. NUTEK anför att avväg-
ningar om vilket intresse som skall ges företräde bör göras först efter
det att man kunnat bedöma konsekvenserna från samhällsekonomisk
synpunkt för alternativen bevarande eller exploatering. Invändningar
framförs vidare mot att promemorieförslaget omfattar vattendrag vilka
berörs av projekt i vattenkraftplanen eller där ansökningar lämnats in
för prövning enligt vattenlagen. Beträffande några vattendrag finns
invändningar från vissa berörda kommuner.

För egen del konstaterar jag att promemorians förslag om vilka
ytterligare vattendrag som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad över-
lag har fått ett brett stöd hos berörda kommuner och länsstyrelser. Även
myndigheter och organisationer inom naturvårds-, kulturmiljövårds-,
friluftslivs- och fiskeområdena stödjer förslagen.

Utöver promemorians förslag tar flera remissinstanser upp ytterligare
vattenområden och älvsträckor som bör skyddas. Som framgår i det
följande (avsnitt 7) avser jag att ta initiativ till ett fortsatt inventerings-
arbete där remissvaren på den aktuella promemorian bör utgöra en av
utgångspunkterna. Med några undantag bör promemorians förslag om
skydd för ytterligare vattendrag läggas till grund för den nu aktuella
ändringen av lagtexten i naturresurslagen.

För Gideälven och Jaurekaska med sjön Langas i Stora Luleälven
finns ärenden anhängiggjorda om prövning enligt vattenlagen för ut-
byggnad respektive ändrade vattenhushållningsbestämmelser. Enligt
hittills tillämpade principer, vilka jag föreslår skall gälla även i
förevarande lagstiftningsärende, skall ärenden anhängiggjorda hos
vattendomstol avgöras mot bakgrund av de vid tiden för ansökan gällan-
de bestämmelserna i vattenlagen och naturresurslagen. Ett förbud mot
vattenkraftsutbyggnad i nämnda vatten skulle alltså inte påverka utgång-
en av dessförinnan anhängiggjorda ärenden. Jag finner det då vara en
lämplig ordning att inte nu behandla frågan om skydd enligt naturresurs-
lagen för Jaurekaska och Gideälven.

Beträffande älvsträckan vid Brunnsberg i Osterdalälven finner jag att
den är relativt kort och redan starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnad,
bl.a. genom korttidsreglering av uppströms liggande vattenmagasin. Jag

anser mot bakgrund härav att älvsträckan inte bör omfattas av bestäm-
melserna i 3 kap. 6 § NRL.

Övriga i promemorian upptagna älvar och älvsträckor bör skyddas
mot vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen. Det in-
nebär att vissa projekt i vattenkraftplanen inte blir aktuella att genom-
fora. Beroende på utbyggnadens utformning rör det sig tillsammans om
0,2 - 0,3 TWh/år som undandras vattenkraftplanen.

NUTEK, liksom flera kraftbolag, fallrättsinnehavare och reglerings-
företag, anser som jag tidigare nämnt att vattendrag som berörs av
projekt som är förtecknade i vattenkraftplanen inte nu bör föras till
bestämmelserna i 3 kap. 6 § naturresurslagen. För egen del vill jag
erinra om att riksdagens beslut att skydda Råneälven, Edänge i Mellan-
ljusnan, Ammerån, och Emån (bet. 1986/87:BoU3, rskr. 1986/87:34,
bet. 1987/88:BoU15, rskr. 1987/88:272, bet. 1989/90:BoU17, rskr.
1989/90:214, bet. 1990/91:BoU18, rskr. 1990/91:342) har inneburit att
projekt i vattenkraftplanen omfattande ca 0,7 TWh/år inte har kunnat
genomföras. Det kan därför inte sägas vara något princiellt nytt att
undanta älvar och älvsträckor som är upptagna i planen.

Prop. 1992/93:80

4 Nationalälvar

Mitt förslag: De fyra största outbyggda älvarna skall kallas national-
älvar.

Skälen för mitt förslag: Från naturvårds- och bevarandesynpunkt utgör
Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven en del av vårt nationel-
la arv. Dessa älvar bör därför ges en särskild plats bland de älvar som
redan är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Jag anser med hänsyn härtill
att de fortsättningsvis bör benämnas nationalälvar. Detta bör framgå av 3
kap. 6 § naturresurslagen. Någon saklig skillnad i skyddet mot vatten-
kraftsutbyggnad jämfört med övriga skyddade vattendrag innebär förslaget
dock inte.

5 Utökat älvskydd

Jag övergår nu till att redovisa mina förslag i fråga om de ytterligare älvar
och älvsträckor som bör skyddas enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen och
skälen för detta. De älvar som jag avser är Åbyälven, Malån i Skellefteäl-
ven, Sävarån, Nedre Hårkan i Indalsälven, Gimån uppströms Holmsjön i
Ljungan, Voxnan uppströms Vallhaga i Ljusnan, Bräkneån, Mörrumsån,
Fylleån och Enningdalsälven i vilken Kynne älv är en del. En motsvarande
föreskrift bör likaledes föras in för följande älvsträckor, nämligen Fax-
älven mellan Edsele och Helgumsjön i Ångermanälven, Ljungan nedströms
Viforsen och Dalälven nedströms Gysinge. Den närmare avgränsningen
framgår av det följande.

5.1 Åbyälven

Prop. 1992/93:80

Mitt förslag: Åbyälven i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-
byggnad.

Promemorieförslaget: Överenstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Arvidsjaurs kommun och Svenska Samemas Riksförbund tillstyrker försla-
get eller har inget att erinra mot det.

Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Piteå och Skellefteå kommuner,
som avstyrker förslaget, anser att det vore fel att lagligen formulera sig så
att vattenkraften inte går att bygga ut i Åbyälven. Man borde istället ange
vilka värden som oundgängligen skall lämnas orörda. I det fall en utbygg-
nad skulle klara dessa krav borde den vara tillåten. Skellefteå kommun
konstaterar vidare att den nu planerade utbyggnaden innebär ett mycket
mer begränsat ingrepp i naturmiljön i älven än tidigare diskuterade alterna-
tiv som utnyttjar större delar av den möjliga energiproduktionen. Åbyälven
har enligt kommunen mycket ofta problem i samband med isavgångama
på våren. Detta kan i viss mån förbättras med en sådan försiktig reglering.
Båkab Energi AB, Skellefteälvens vattenregleringsföretag och Skellefteå
Kraft AB avstyrker förslaget. Skellefteå Kraft AB anser att det inte går att
påvisa en utbyggnads inverkan på skyddsvärdena eftersom projektens
utformning inte är fastställd.

Båkab Energi AB, som har intressen i älven tillsammans med Skellefteå
Kraft AB, påpekar att älven visserligen inte ingår i vattenkraftplanen men
likväl har visat sig vara värdefull från utbyggnadssynpunkt. Projektering
av vissa anläggningar pågår.

Skellefteälvens vattenregleringsföretag påpekar att de områden som är
intressanta att reglera eller bygga ut ligger uppströms den befintliga kraft-
stationen i Hednäs. Det innebär att cirka halva älven skulle lämnas orörd
även vid en utbyggnad. En utbyggnad eller reglering uppströms Hednäs
skulle dessutom överensstämma med önskemålen från boende i området
samt kunna utföras utan större miljöintrång.

Skälen for mitt förslag: Åbyälven tillhör de mindre av de s.k. skogs-
älvarna och rinner upp ca 2 mil norr om Arvidsjaur. I sitt nedre lopp är
älven sjöfattig och utan större sidovattendrag. Älven är här brantare än
någon annan norrländsk älv.

Åbyälven är hittills obetydligt utbyggd. En äldre kraftstation finns vid
Hednäs ca tre mil uppströms utloppet i Bottenviken. Tillstånd i vattendom
finns för ombyggnad av kraftstationen. Ombyggnaden skulle innebära ett
ökat vatten- och fallhöjdsutnyttjande. Olika alternativ för utbyggnad på
andra håll i älven har redovisats under årens lopp. En utbyggnad genom
reglering av sjön Östra Kikkejaur samt kraftstationer vid Klubbfors och
Krokfors har projekterats men ansökningar föreligger för närvarande inte.
Årsproduktionen genom projekt uppströms Hednäs har beräknats till 40
GWh/år. Åbyälven finns dock inte med i vattenkraftplanen med hänsyn till
den höga kostnaden för utbyggnad.

11

Några riksintressen for naturvård, friluftsliv eller kulturmiljövård finns Prop. 1992/93:80
inte redovisade för älven, men betydande värden finns ändå både vad avser
flora, fauna och geologi. Utter förekommer på flera ställen. Åbyälven är
en av de få älvar där utsättning av laxyngel med stammar från andra vatten
varit mycket begränsad. Åbyälvens lax har därför ett mycket högt skydds-
värde vilket särskilt framhålls av Fiskeriverket. Undersökningar på senare
år visar också en god reproduktion i älven vilken ytterligare förbättras när
åtgärder vidtas för att fisk skall kunna passera Hednäs kraftstation. Fiskeri-
verket bedömer att älvens kapacitet för fiskreproduktion härigenom kom-
mer att fördubblas. Även för renskötseln har Åbyälven stor betydelse.
Viktiga vinterbeten ligger nära älven och goda beten erbjuds också vid
renflyttningar.

Jag gör den bedömningen att Åbyälven har framträdande värden av flera
slag vilket ställer den i klass med många av de vattendrag som anges som
riksintressanta för naturvård och friluftsliv. Inte minst är dess relativa
orördhet av stor betydelse. Jag tillmäter vidare älven stor betydelse för
naturlig laxreproduktion. Vattenkraftsutbyggnad av den omfattning som
planeras torde vara svårförenlig med ett bevarande av dessa värden. Någon
vidare utbyggnad av Åbyälven bör därför inte ske.

5.2 Malån

Mitt forslag: Malån i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-
byggnad.

Promemorieförslaget: Överenstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Norsjö, Malå och Sorsele kommuner samt Svenska Samemas Riksförbund
tillstyrker förslaget. Kommunernas bestämda uppfattning är att Malån bör
skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Norsjö och Malå kommuner anser att
förslaget överensstämmer med kommunernas uppfattning om den framtida
användningen av Malån. Sorsele kommun anser att utredarens bedömning
att Malån bör skyddas är välmotiverad. Norsjö kommun påpekar att det i
kommunens översiktsplan har införts restriktioner för användningen av
mark i anslutning till Malån. Svenska Samemas Riksförbund framhåller
även rennäringens intressen som stöd för skydd av ån. Skellefteälvens
Vattenregleringsföretag, som avstyrker förslaget, påpekar att Malån med
källsjöar tidigare utförligt har behandlats av vattendomstolen men att givet
tillstånd inte utnyttjades av ekonomiska skäl. Med förändrade ekonomiska
förhållanden kan dock en vattenkraftsutbyggnad bli intressant.

Skälen för mitt förslag: Malån är Skellefteälvens största biflöde. Malåns
avrinningsområde är rikt på sjöar. Dess lopp har i allmänhet ringa lutning
och en stor del av fallet i ån är koncentrerat till sträckan mellan Strömfors
och Storfors, ca en mil nedanför Malå.

Malån är tidigare flottningsreglerad men inte utnyttjad för kraftproduk-
tion. Någon utbyggnad i Malån finns inte med bland projekten i vatten-

12

kraftplanen, och något aktuellt projekt har heller inte redovisats i Prop. 1992/93:80
remissomgången.

Hela ån är av riksintresse för naturvården på grund av en varierad
geologi, en artrik flora och värdefull fauna. Ån är bl.a. ett viktigt vatten
för utter. Ån är vidare värdefull från rekreationssynpunkt. Fomlämningar
finns på flera platser. För det lokala och regionala fisket har ån stor
betydelse eftersom förutsättningarna för fiske i huvudälven starkt
förändrats till följd av omfattande vattenkraftsutbyggnad. Länsstyrelsen i
Västerbottens län påpekar att i Malåns största biflöde finns storvuxen öring
som är nedströmslekande. På grund av kraftverksutbyggnader torde det
enligt Länsstyrelsen endast finnas kvar ett fåtal sådana bestånd.

Jag gör den bedömningen att Malån representerar ett orört bivattendrag
av betydande storlek med starka bevarandeintressen och där huvudvatten-
draget Skellefteälven är helt utbyggt för vattenkraftsändamål. Berörda
kommuner har också tydligt givit uttryck för ett starkt intresse av att
skydda älven.

5.3 Sävarån

Mitt förslag: Sävarån i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-
byggnad.

Promemorieforslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Umeä och Vindelrts kommuner samt Svenska Samemas Riksförbund tillstyr-
ker förslaget. Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar att längs sträckan
mellan Sävar och mynningen i havet har utbildats en för svenska förhål-
landen närmast unik natur av våtmarker och översvämningsskogar som hy-
ser ett rikt djurliv. Vattenregleringar i ån skulle enligt Länsstyrelsen inne-
bära att området förlorade sin särprägel. Fiskeriverket påpekar att det är
särskilt intressant att åns bestånd av lax förefaller att vara anpassat till
förhållandevis surt vatten. Svenska Samemas Riksförbund framhåller ren-
näringens intressen som stöd för skydd av Sävarån.

Några invändningar mot skydd av Sävarån har inte redovisats.

Skälen for mitt förslag: Sävarån tillhör de mindre skogsälvarna och har
bevarat sin karaktär av outbyggt vatten. I vattensystemet finns vitt skilda
vattenmiljöer, från näringsfattiga sjöar i källområdet till näringsrika miljö-
er längre nedströms.

I Sävarån finns numera inga kraftverk. Sedan tidigare, då flottning be-
drevs i ån, finns dock ett stort antal dammar i sjöutloppen. Återställnings-
arbeten har senare utförts. I vattenkraftplanen finns inga projekt som rör
Sävarån. Några aktuella utbyggnadsprojekt har heller inte redovisats.

Ån är i sin helhet av riksintresse för naturvården. Stora delar av ån har
vild markskaraktär med en rik fauna. Viktiga rastlokaler för flyttfåglar
finns i och i anslutning till ån. Sävarån är också mycket värdefull från

13

rekreationssynpunkt, bl.a. med hänsyn till närheten till Umeå. Sävaråns Prop. 1992/93:80
hela vattensystem är ett viktigt område för ekologisk forskning.

5.4 Meåforsen i Faxälven

Mitt forslag: I Faxälven bör älvsträckan mellan Edsele kraftverk och
Helgumsjön undantas från vattenkraftsutbyggnad.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västemorrlands län
och Sollefteå kommun tillstyrker förslaget. Sollefteå kommun påpekar att
man sedan länge har velat skydda de värden som finns i denna
innehållsrika del av Faxälven. Fiskeriverket anger att sträckan visserligen
är relativt kort men att dess värde från fiskesynpunkt ändå är stort. Båkab
Energi AB, som avstyrker förslaget, anser att många av de skyddsvärden
som beskrivs i rapporten inte kommer att påverkas av en utbyggnad.

Skälen för mitt förslag: Faxälven, som är den södra grenen i
Ångermanälvssystemet, rinner upp i Norge och förenar sig med
huvudälven nära Sollefteå. Faxälven är utbyggd så när som på en ca 22
km lång sträcka där Meåforsen är belägen. Älvens fall på sträckan är i
huvudsak koncentrerad till den ca 2 km långa Meåforsen. Älvsträckan
mellan Edsele och Helgumsjön är dessutom den sista outbyggda delen i
hela Ångermanälvssystemet med undantag för källflödena. Meåforsen ingår
i den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftsutbyggnad. Enligt
planen ger en utbyggnad 42 GWh/år. Någon ansökan om utbyggnad
föreligger dock inte.

Topografin i området har stor variation och landskapet ger en ovanligt
klar bild av älvdalens utvecklingshistoria med få motsvarigheter i vårt
land. Älvsträckan har klassats som riksintressant för naturvård och
friluftsliv. I Helgumsjön finns ett välutvecklat delta. Meåforsens bestånd
av harr bedöms vara av stort fiskeribiologiskt värde. Älven är en klassisk
lokal för bäver. I älven finns även utter. Länsstyrelsen i Västemorrlands
län har beslutat inrätta ett naturreservat som innefattar Meåforsen.
Länsstyrelsens beslut har överklagats av ett kraftbolag och enskilda
fastighetsägare.

Vattenkrafttillgångama i Västemorrlands län är i det närmaste helt
utbyggda. Sollefteå kommun har i sin översiktsplan understrukit att
bygdens älvar undergått en nästan total omvandling. Kvarvarande
outbyggda älvsträckor har därför enligt min mening ett betydande värde
för att säkerställa bl.a. den genetiska variationen i naturen. Vattenflödet i
Meåforsen är visserligen reglerat, men stora naturvärden finns ändå kvar.
Skäl för att undanta en älvsträcka är, som jag inledningvis har redovisat,
att flera bevarandevärden medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd
från nationell synpunkt. De höga och skiftande bevarandevärden som är
knutna till denna del av Faxälven anser jag väl motiverar att sträckan
undantas från vattenkraftsutbyggnad.

14

Båkab Energi AB anför att det är olämpligt att den rensade och således Prop. 1992/93:80
artificiella delen av älven närmast nedströms Edsele kraftverk skulle ingå
i en skyddad del av älven, bl.a. med hänsyn till att rensningsåtgärder kan
behöva upprepas. Själv bedömer jag att åtgärder som behövs för att klara
driften vid anläggningen inte hindras genom det föreslagna skyddet.

5.5 Nedre Hårkan

Mitt förslag: Den tidigare undantagna delen av Hårkan uppströms
Hotagen bör kompletteras så att älven i sin helhet undantas från
ytterligare vattenkraftsutbyggnad.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Krokoms och Östersunds kommuner samt Svenska Samemas Riksförbund
tillstyrker förslaget. Krokoms kommun påpekar att områdesbestämmelser
håller på att tas fram för Hårkan vid Edsforsen. Området avses användas
för friluftsliv, turism och fritidsfiske. Enligt Länsstyrelsen i Jämtlands län
är Nedre Hårkan ett av de sista kvarvarande strömvattnen av någon storlek
i Östersundsregionen. Antalet besökare är stort och från sportfiskesynpunkt
är älven av mycket stort intresse. Fiskeriverket anger att förslaget är i linje
med vad som tidigare har framförts av fiskeintressena. Svenska Samemas
Riksförbund framhåller rennäringens intressen som stöd för skydd av
Nedre Hårkan. Båkab Energi AB, som avstyrker förslaget, anger att
projektet Edsoxforsen i Hårkan är väl genomarbetat med möjlighet till
många alternativa utformningar och hänsynstaganden till bevarande-
intressena. Att undanta den utbyggda sträckan vid Näsaforsen och Högfors
strider enligt bolaget mot hittillsvarande praxis där inriktningen har varit
att undanta av vattenkraftsbyggnad opåverkade älvar och älvsträckor och
istället prioritera effektivisering m.m. i älvsträckor som redan är på-
verkade. Bolaget föreslår att en helt ny bedömning av älvar och älv-
sträckor i centrala Jämtland görs innefattande även de i dag skyddade
Nedre Längan, Rörströmsälven m.fl. vattendrag.

Skälen för mitt förslag: Hårkan är Indalsälvens största biflöde och
mynnar i huvudälven ca 2,5 mil nedströms Storsjön. Nedre Hårkan utgör
den outbyggda sträckan från Sandvikssjön till Huse där Högfors kraftverk
nederst i älven dämmer en kort sträcka av älven. Därutöver finns ytter-
ligare tre kraftverk i älven, varav två i den tidigare undantagna delen av
Hårkan.

Den redan gjorda kraftutbyggnaden i Hårkan påverkar i viss utsträckning
vattenförhållandena i älven. I biflödet Rörvattenån, som avvattnar fjäll-
området, finns två kraftverk, Stensjöfallet och Kvarnfallet, samt regle-
ringsmagasinet Stora Sten sjön. Sjön Hotagen är reglerad med 3,5 m ampli-
tud. Mellan sjöarna Ockem och Sandvikssjön är fallhöjden utbyggd i Näsa-
forsens kraftverk. Nederst i Hårkan finns som nämnts Högfors kraftverk.
Den totala regleringsgraden i nedre Hårkan är förhållandevis låg, ca 12 %.
I vattenkraftplanen redovisas tre projekt i nedre Hårkan. Av dessa är

utbyggnaden vid Högfors genomförd. För de två övriga, Hotagsströmmen Prop. 1992/93:80
och Edsoxforsen, med en beräknad energiproduktion om 40 resp. 73
GWh/år, har inte några ansökningar om utbyggnad lämnats in till
vattendomstolen.

Nedre Hårkan är av riksintresse för naturvården. Den kalkrika berg-
grunden i åns omgivningar utgör en viktig förutsättning för den artrika
floran. Hårkans dalgång har sedan länge varit befolkad. Ett fångstgrops-
system längs en 15 km lång sträcka har klassats som riksintressant för
kulturmiljövården. Fisktillgången i Hårkan är god. Öring och harr har
reproduktions- och uppväxtområden i älven. Öringen kan bli mycket stor-
vuxen. Hårkans värde för friluftslivet är påtagligt. Nedre delen av älven
ligger inom Östersunds närområde. Hårkan bedöms ha ett högt framtida
värde för rekreation och friluftsliv. Hårkans övre del är sedan tidigare
undantagen från vidare vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § naturresurs-
lagen.

Om älven skyddas i sin helhet kommer den att innehålla fyra kraftverk.
Enligt Båkab Energi AB strider det mot hittills tillämpad praxis beträffande
vilka vatten som skall skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Som kommentar
härtill vill jag erinra om att vattenkraftverk finns i flera redan undantagna
vattendrag, bl.a. Piteälven, Ljusnan och Emån. Det bör vidare noteras att
regleringsgraden i Hårkan hittills är förhållandevis låg och att betydande
bevarandevärden fortfarande finns knutna till älven. Jag anser därför att
det inte är något avsteg från tidigare principer att låta älven omfattas av
skyddsbestämmelserna. Även om bevarandevärdena inte är lika starka i
hela Nedre Hårkan finner jag det rimligt att Hårkan i sin helhet undantas
från vidare vattenkraftsutbyggnad.

5.6 Gimån

Mitt förslag: Gimån uppströms Holmsjön bör undantas från vatten-
kraftsutbyggnad.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län samt
Bräcke och Östersunds kommuner tillstyrker förslaget. Båkab Energi AB
avstyrker förslaget. Bolaget föreslår att en helt ny bedömning görs av vilka
älvar och älvsträckor i centrala Jämtland som skall skyddas, innefattande
även i dag skyddade älvar och älvsträckor. I denna bedömning bör även
Gimån tas med.

Skälen för mitt förslag: Gimån, som är Ljungans största biflöde, är en
skogsälv vilken avvattnar det sjörika området sydöst om Storsjön i
Jämtland. I sitt nedre lopp passerar ån två stora reglerade sjöar, Holmsjön
och Leringen, innan den via Torpshammars kraftverk når Ljungan. I öv-
rigt är ån opåverkad av vattenkraftsutbyggnad.

16

Vattenkraftplanen omfattar inte Gimån. Några ansökningar om utbygg- Prop. 1992/93:80
nad som berör det nu föreslagna vattenområdet finns inte. Något projekt
har heller inte presenterats i remissomgången.

Till vissa delar har området kring Gimån ren vild markskaraktär. Ån är
dock till stor del lätt åtkomlig från allmänna vägar vilket gör den värdefull
för turism och friluftsliv. Gimån har även stora värden från fiskesynpunkt.
Strömfiskemöjlighetema är av stort intresset. Med hänsyn härtill är Gimån
av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Länsstyrelsen påpekar att
Gimån tillsammans med Ammerån representerar de sista outbyggda större
vattendragen i östra Jämtland.

5.7 Nedre Ljungan

Mitt förslag: Älvsträckan i Ljungan mellan Viforsen och havet bör
undantas från vattenkraftsutbyggnad.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västemorrlands län
och Sundsvalls kommun tillstyrker förslaget. Sundsvalls kommun påpekar
att ett skydd är synnerligen välkommet. I den antagna översiktsplanen har
kommunen uttryckligen kommenterat att den outbyggda delen av Nedre
Ljungan inte skall komma ifråga för utbyggnad. Länsstyrelsen påpekar att
den helt delar utredarens synpunkter vad gäller behovet av skydd vilket
också framgått av tidigare ställningstaganden av länsstyrelsen. Fiskeriver-
ket anger att det är av högt fiskeintresse att sträckan ges skydd mot fram-
tida korttidsreglering och utbyggnad.

Någon invändning mot skydd av älvsträckan har inte redovisats.

Skälen för mitt förslag: Nedre Ljungan är den ca 22 km långa sträckan
från Viforsens kraftverk till älvens utlopp i Bottenhavet en mil söder om
Sundsvall. Från Viforsen har älven ett fall om ca 11 m uppdelat på ett
flertal långsluttande forsar och där emellan strömsträckor med snabbt
framrinnade vatten. Älven slingrar sig fram djupt nerskuren i en dalgång
med bitvis dominerande terrasslandskap som genomkorsas av djupa ravi-
ner. Ljungan är i övrigt i stort sett utbyggd med vattenkraftverk och
vattenmagasin utom i sina källflöden och mellan sjöarna Havern och
Holmsjön. Dessa delar av Ljungan är redan undantagna från vattenkraftsut-
byggnad enligt bestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL. Den genomgående kort-
tidsreglering som utövas i Ljungans kraftverk återregleras i Viforsen och
flödet nedströms forsen är därför i stort sett opåverkat av korttidsreglering.
Nedre Ljungan ingår inte i vattenkraftplanen. Någon utbyggnad är inte
heller aktualiserad.

Ljungan är den enda älven i Västemorrlands län med naturlig reproduk-
tion av lax. Nedre Ljungan är också ett viktigt reproduktionsområde för
sik, harr, öring och havsöring. Älvsträckan är på grund av det stora fiske-
ribiologiska värdet, de dramatiska landskapsformema och de rika botaniska
miljöerna med s.k. sydväxtberg i anslutning till älven av riksintresse för
naturvården. Även för kulturmiljövården finns riksintressen, bl.a. od-

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80

lingslandskapet och lämningar från skilda tidsepoker. Älvsträckan är vidare Prop. 1992/93:80
av stort intresse från friluftslivs- och rekreationssynpunkt med hänsyn bl.a.

till att den ligger på kort avstånd från Sundsvall.

Med hänsyn till de höga bevarandevärden av skilda slag som finns och
älvsträckans mycket stora värde från rekreationssynpunkt på kort avstånd
från Norrlands största tätort, anser jag det väl motiverat att Nedre Ljungan
undantas från vattenkraftsutbyggnad.

5.8 Voxnan

Mitt förslag: Voxnan uppströms Vallhaga bör undantas från vatten
kraftsutbyggnad.

PromemoriefÖrslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelserna i Gävleborgs och
Jämtlands län tillstyrker förslaget. Ljusdals kommun tillstyrker förslaget
förutsatt att en utbyggnad av ett vattenkraftverk vid Storhamrasjön medges.
Kommunen anser att detta projekt endast skulle påverka naturmiljön margi-
nellt och inte spoliera intrycket av Voxnan som en orörd vildmarksälv.
Ovanåkers kommun kan inte tillstyrka förslaget innan det finns ett bättre
och allsidigare beslutsunderlag, med en särskild belysning av frågan om
dämpning av höga flöden i älven. Ljusnans Kraft AB och andra kraftföre-
tag med intressen i Voxnan anser att det inte finns skäl att utvidga skyddet
av Voxnan. I stället borde lagen ändras så att nu gällande förbud mot
utförande av kraftverk i Hylströmmen upphävs. Som motiv anges bl.a. att
det i Hylsjön uppströms Hylströmmen bör skapas ett regleringsmagasin
vilket kan användas för dämpning av de häftiga flöden som med jämna
mellanrum orsakar allvarliga översvämningar i älvdalen, bl.a. i Edsbyns
samhälle.

Skälen for mitt förslag: Voxnan rinner upp i Härjedalen och är Ljusnans
största biflöde med en längd av ca 15 mil. Voxnan förenar sig med
huvudälven i sjön Varpen strax nedströms Bollnäs.

I älvens nedre del, upp till och med Vallhaga, är fallhöjden utbyggd.
Med undantag för ett litet kraftverk vid Storlugnströmmen är Voxnan i
övrigt outbyggd och därmed den längsta outbyggda älvsträckan i södra
Norrland. Vattenflödena i älven påverkas relativt obetydligt av sjöregle-
ringar i tillrinningsområdet. Riksdagen beslutade efter särskild utredning
rörande Voxnan att inga nya projekt i älven skulle ingå i vattenkraftplanen.
Senare beslutade riksdagen att föra in Hylströmmen i Voxnan bland de
vattenområden som undantas från vattenkraftsutbyggnad enligt bestämmel-
serna i 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Ansökningar om att få bygga ut det befintliga strömkraftverket i
Storlugnströmmen och att få bygga ett kraftverk vid Storhamrasjön i ett
biflöde till älven har lämnats in till vattendomstolen. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län har beslutat att övre delen av Voxnan, med undantag för

18

Storlugnströmmen, skall skyddas som naturvårdsområde. Beslutet har Prop. 1992/93:80
överklagats till regeringen.

Voxnan är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Naturvärdena är
till stor del av geologisk art som ger förutsättningar för höga botaniska,
zoologiska och rekreativa värden. Enligt Länsstyrelsen i Gävleborgs län
har Voxnan ett stort värde som sportfiskeälv och som genbank. Voxna
bruk och Voxna herrgård med rika lämningar från bruksepoken i anslut-
ning till älven är av riksintresse för kulturmiljövården.

Voxnan har stora värden för det rörliga friluftslivet och turismen främst
genom tillgång på ett högklassigt fiske och kanotvatten men också genom
ståtliga utsikter.

De invändningar mot förslaget att skydda Voxnan mot vattenkraftsut-
byggnad som framförs av Ovanåkers kommun och som också påtalas av
Ljusnans Kraft AB m.fl. kraftintressenter torde främst ha sin grund i
olägenheterna av tidvis höga vattenflöden i älven. Enligt min mening bör
de problem som är en följd av älvens varierande flöden kunna avhjälpas på
annat sätt än genom vattenkraftsutbyggnad. Jag vill erinra om att 3 kap. 6
§ naturresurslagen inte innehåller något förbud mot åtgärder i syfte att
minska översvämningar och att vissa sådana åtgärder redan har vidtagits.

Mot bakgrund av vad jag nyss beskrivit anser jag att det nuvarande
skyddet för Voxnan bör kompletteras så att den största delen av älvens
vattenområde med sina höga bevarandevärden undantas från vattenkraftut-
byggnad.

5.9 Nedre Dalälven

Mitt förslag: Den tidigare undantagna sträckan mellan Näs bruk och
Gysinge i Dalälven bör kompletteras så att hela sträckan från Näs
bruk till älvens utlopp i havet undantas från ytterligare vattenkraftsut-
byggnad.

PromemoriefÖrslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelserna i Uppsala och Gäv-
leborgs län samt Älvkarleby kommun tillstyrker förslaget. Gävle kommun
och Dalälvens vattenregleringsföretag avstyrker. Stockholm Energi AB
anför viss erinringar.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som alltså ser positivt på förslaget, påpekar
att man dock inte har haft invändningar mot ett minikraftverk vid Storgys-
ingen, under förutsättning att det endast utnyttjar överskottsvatten, inte
innebär vidare dammutbyggnad och att vattenflödet till Båtforsområdet inte
ändras. Älvkarleby kommun påpekar att det i den nedersta delen av älven
bedrivs ett omfattande sportfiske. Kommunens uttalade målsättning är att
t.ex. genom utplantering tillhandahålla ett av Sveriges bästa ädelfiske-
vatten. Kommunen anser att en eventuell utbyggnad skulle kunna orsaka
allvarliga följder. Gävle kommun finner det något egendomligt att Nedre                  19

Dalälven föreslås skyddas eftersom en ökad reglering av fjärdarna upp-

ströms Söderfors genomförts rätt nyligen och älven nedströms Söderfors är Prop. 1992/93:80
starkt påverkad genom befintliga kraftverk sedan lång tid tillbaka. Älven
har onekligen kvar betydande naturvärden, bl.a. Båtforsområdet, men det
betyder inte automatiskt att den måste skyddas genom att föras in i natur-
resurslagen. Tvärtom kan det enligt kommunen synas märkligt att en älv-
sträcka som är kraftigt utbyggd samtidigt enligt lag skall skyddas mot
utbyggnad. Stockholms Energi AB, som äger kraftverk inom området,
framför att det är av yttersta vikt att genom minsta möjliga miljöpåverkan
kunna bibehålla, underhålla och förnya befintliga kraftverk.

Skälen for mitt förslag: Nedre Dalälvens natur är i många avseenden
särpräglad. Älvens natur har helt präglats av översvämningarna. Längs
stränderna dominerar därför översvämningskärr och älvängar som är helt
beroende av upprepade översvämningar för att inte växa igen. Områden
finns av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Enligt bestämmelserna i
3 kap. 6 § NRL är sträckan från Näs bruk till Gysinge undantagen från
vattenkraftsutbyggnad.

I vattenkraftplanen redovisas tre projekt i Nedre Dalälven. Dessa projekt

är nu fullföljda. Älven är därigenom i relativt hög grad utbyggd.

Jag kan finna ett visst fog för vad Gävle kommun anför om att en så
relativt reglerad älvsträcka som det är fråga om inte bör undantas från
vattenkraftsutbyggnad. Vad som ändå talar för en utökning av skyddet är
områdets mycket speciella karaktär och höga bevarandevärden med av-
seende på såväl naturvård som friluftsliv och att en ytterligare utbyggnad
kan framstå som ett hot mot dessa värden.

5.10 Bräkneån

Mitt förslag: Bräkneån i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-
byggnad.

PromemoriefÖrslaget: Den del av Bräkneån som rinner inom Blekinge
län bör undantas från vattenkraftsutbyggnad.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelserna i Blekinge och Krono-
bergs län samt Ronneby kommun tillstyrker förslaget. Tingsryds kommun
anser att Bräkneån i sin helhet bör skyddas enligt 3 kap. 6 § naturresurs-
lagen.

Skälen för mitt förslag: Bräkneån rinner upp i Kronobergs län och har
där huvudsakligen ett lugnt lopp. I närheten av gränsen mot Blekinge län
ändras vattendragets karaktär och får ett stritt lopp.

Vad avser möjligt utnyttjande för vattenkraft är det endast Blekingedelen
av ån som har lämpliga förutsättningar. Ån är endast i ringa grad utnyttjad
för vattenkraft med några små äldre kraftverk. Dammar finns på flera
ställen i åns nedre del. Några projekt är inte upptagna i vattenkraftplanen
och några ansökningar om utbyggnad finns inte.

Blekingedelen av ån är av riksintresse för naturvård och för friluftsliv
med avseende på fritidsfisket. Åns dalgång har stora botaniska och

20

zoologiska värden. Det förekommer bl.a. rikligt med flodpärlmusslor i ån. Prop. 1992/93:80
Dokumenterade bevarandevärden är knutna främst till Blekingedelen av
Bräkneån. Att endast undanta denna del skulle i och for sig uppfylla syftet
att bevara stora natur- och kulturvärden. I realiteten torde det emellertid
spela mindre roll om Blekingedelen av Bräkneån eller hela ån undantas
från vattenkraftsutbyggnad eftersom naturgivna förutsättningar saknas för
vattenkraftsutbyggnad inom Kronobergs län. Jag anser det lämpligt att
skyddet i så stor utsträckning som möjligt avser hela vattenområden, bl.a.
med hänsyn till att även biflöden därigenom kommer att omfattas av
skyddet. Därför bör Bräkneån i sin helhet omfattas av skyddsbestäm-
melserna.

5.11 Mörrumsån

Mitt förslag: Mörrumsån i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-
byggnad.

PromemoriefÖrslaget: Mörrumsån inom Blekinge län bör undantas från
vattenkraftsutbyggnad.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Blekinge län samt
Olofströms och Karlshamns kommuner tillstyrker förslaget. Åns stora
skyddsvärden från fiskeribiologisk synpunkt framhålls av Fiskeriverket.
Länsstyrelsen i Blekinge län understryker särskilt åns stora betydelse för
den naturliga reproduktionen av lax och havsöring. Ett framtida skydd mot
vattenkraftsutbygggnad ger enligt Länsstyrelsen starkt ökade möjligheter
att markant öka arealen för dessa fiskarters naturliga reproduktionsom-
råden. Förutsättningarna att bevara de naturliga fiskstammamas genvaria-
tion blir därmed avsevärt större. Detta är av största vikt för laxbeståndet i
Östersjön. Karlshamns kommun påpekar att kommunens antagna översikts-
plan innehåller beskrivningar och ställningstaganden som överensstämmer
med vad som anförs i promemorian. Tingsryds kommun anser att
Mörrumsån bör skyddas från Bergvik, ca 2 km söder om Fridafors Bruk,
till utloppet. Kommunen framhåller att vid en eventuell utbyggnad av
vattenkraft i Mörrumsån skall laxens möjligheter till vandring beaktas.

Naturskyddsföreningen, Älvräddamas samorganisation och Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att ån i sin helhet bör skyddas. Länsstyrelsen i
Kronobergs län påpekar att den största delen av Mörrumsåns tillrinnings-
område ligger i Kronobergs län och att ån med flera biflöden skulle vara
lax- men främst havsöringförande om fisken hade möjligheter att vandra
dit. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att skyddet bör utökas till att
gälla även områden uppströms Fridafors, där bl.a. Åsnenområdet är av
riksintresse för naturvård och friluftsliv. Detta skulle på sikt bidra till att
avsevärt öka Mörrumsåns natur- och rekreationsvärde.

Sydkraft AB, som avstyrker förslaget, påpekar att ett tidigare tillstånd för
sammanslagning av kraftverken vid Hemsjö aldrig var kontroversiellt men
heller inte utnyttjades.

21

Skälen för mitt förslag: Mörrumsån är Blekinges största å med ett Prop. 1992/93:80
avrinningsområde som också omfattar en stor del av Kronobergs län, bl.a.
sjön Åsnen med omgivningar. I Blekinge rinner ån till stora delar i en
starkt markerad sprickdal. Närmast havet flackar dalgången ut.

Mörrumsån togs tidigt i anspråk för elproduktion genom att kraftverken
Hemsjö nedre och Hemsjö övre anlades. Båda är belägna i Blekinge.
Granö kraftstation i Kronobergs län är det största kraftverket i ån. Mellan
Hemsjö och Granö finns ett kraftverk i Fridafors. Ytterligare några mindre
verk finns i ån på båda sidor om länsgränsen. För Mörrumsån redovisas
två projekt i vattenkraftplanen. Båda avser ombyggnad av befintliga verk
vid Hemsjö respektive Fridafors. I planen anges dessa kunna ge 35 resp.
17 GWh/år. Planer på ombyggnad av kraftverken i Hemsjö har funnits
länge, men har inte genomförts. Ansökningar om prövning enligt vattenla-
gen föreligger inte.

Det kan konstateras att Mörrumsån är av stor betydelse för Östersjöns
totala tillgång på lax och havsöring och den har en mycket högproduk-
tionsförmåga. I dagsläget begränsas dock laxens vandring upp i ån av
kraftverken vid Hemsjö. Mörrumsån torde för närvarande vara ett av
Europas förnämsta sportfiskevatten. Åsträckan i Blekinge har med hänsyn
härtill och till bl.a. geologisk formrikedom och en artrik bottenfouna, som
hör till landets artrikaste med många sällsynta arter, bedömts vara av
riksintresse för naturvård och friluftsliv. I anslutning till ån finns även
områden av riksintresse för kulturmiljövården.

De bevarandevärdena som är knutna till Mörrumsån är alltså mycket be-
tydande. Särskilt gäller det de fiskeribiologiska värdena. De begränsningar
som för närvarande finns för den vandrande fisken bör inte vara avgörande
för avgränsningen av vad som för framtiden bör undantas från vatten-
kraftsutbyggnad. Jag anser därför att hela Mörrumsåns vattenområde bör
omfattas av skyddet.

5.12 Fylleån

Mitt förslag: Fylleån i sin helhet bör undantas från vattenkraftsut-
byggnad.

PromemoriefÖrslaget: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Hallands län liksom
Ljungby och Halmstads kommuner samt lokala fiske- och naturvärdsorga-
nisationer tillstyrker förslaget. Fiskeriverket framhåller åns stora skydds-
värden från fiskeribiologisk synpunkt. Länsstyrelsen i Hallands län anser
att ett permanent skydd för outbyggda älvar och älvsträckor med atlantlax
från samhällelig synpunkt är en nödvändighet. Några invändningar har inte
anförts mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Fylleån rinner upp på Sydsvenska höglandets
branta västsida och mynnar strax söder om Halmstad. Åns längd är ca 5
mil. Ån utnyttjas inte för vattenkraft och några utbyggnadsprojekt finns

22

inte. Ån har på många sätt en orörd karaktär med goda förutsättningar för Prop. 1992/93:80
ett varierat friluftsliv. Riksintressen för naturvård och friluftsliv är knutna

till ån. Ett tiotal smärre naturreservat finns, de flesta längs Simlångsdalen.
Ån hyser en av de få ursprungliga stammarna av lax i denna del av landet.
Reproduktionen sker i åns nedre delar upp till Marbäck där fisken möter
naturliga vandringshinder. Halmstads kommun har under en följd av år
initierat en rad fiskevård såtgärder vilka ingår i en långsiktig plan för
Fylleån. Också i övrigt är faunan rik och varierad. Nordiska ministerrådet
har i sin rapport (Miljörapport 1990:11) Nordiska Vassdrag - vem og
inngrep tagit upp Fylleån som ett skyddsvärt objekt.

5.13 Enningdalsälven med Kynne älv

Mitt förslag: Den svenska delen av Enningdalsälven, som inbegriper
bl.a. Kynne älv, bör undantas från vattenkraftsutbyggnad. Härmed
avses ett vattenområde omfattande Enningdalsälven från gränsen till
Norge och uppströms liggande sjöar och vattendrag.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
län och Älvsborgs län, Tanums kommun och Naturskyddsföreningen samt
lokala naturvärdsorganisationer tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Älvs-
borgs län betonar särskilt att det är vattensystemet i sin helhet som är
skyddsvärt bl.a. från hydrologisk synpunkt. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län konstaterar att Kynne älv uppfyller de krav som Nordiska
ministerrådet uppställer i sin rapport om skydd av nordiska vattendrag,
dvs. vattendraget skall vara i stort sett opåverkat, vara representativt för
den geografiska regionen och betecknas som unikt eller säreget. Dals-Eds
kommun har avstått från att ta ställning till utredningsförslaget. Någon
invändning mot skydd av vattenområdet har inte framförts.

Skälen för mitt förslag: Kynne älv i norra Bohuslän är en del av den
norsk-svenska Enningdalsälvens vattensystem. Komsjöarna som avvattnas
av Kynne älv ingår i ett relativt stort sjöområde som sträcker sig in i
Dalsland och Norge. Från Södra Komsjön rinner Kynne älv ned till Södra
Bullaren. På den ca 13 km långa sträckan mellan sjöarna faller älven
90 m. Utflödet från Norra Bullaresjön heter Enningdalsälven och utgör på
en kortare sträcka gränsvatten mellan Sverige och Norge och mynnar i den
norska Idefjorden. Älven är helt outnyttjad för vattenkraftsändamål och är
därmed en av få av denna storlek i södra Sverige. Olika alternativ för
utbyggnad för vattenkraftändamål i den svenska delen av älven har dock
utretts, men några ansökningar om utbyggnad föreligger inte. I
vattenkraftplanen redovisas inga projekt beträffande älven.

Älvsystemet har en rik, omväxlande och storslagen natur med höga
biologiska och rekreativa värden. I Enningdalsälven och Bullaresjöama
finns bl.a. havsvandrande lax och i Kynne älv en värdefull öringstam.
Fågellivet i Bullaredalen är rikt varierat genom de mångformiga miljöerna.
Växtligheten varierar från karga marker med barrblandskogar till yppig

lövträdsvegetation. De mångfacetterade kvaliteterna ligger till grund för att Prop. 1992/93:80
Kynne älv och Bullaredalen är av riksintresse för naturvård och friluftsliv
och även for kulturmiljövården. Södra Komsjön är av riksintresse för
naturvård. Enningdalsälven och Bullaresjöama är av stort intresse för
fritidsfiske. Enningdalsälven anges i Nordiska ministerrådets tidigare om-
talade rapport som skyddsvärd.

Den norska regeringen har i en proposition (St. prp. nr 118) Vemeplan
IV for vassdrag till Stortinget nyligen föreslagit att den norska delen av
Enningdalsälven skall skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Genom skydd
av även den svenska delen skulle detta variationsrika vattensystem i sin
helhet undantas från utbyggnad.

6 Vattenlagen

Mitt förslag: Vattenlagen ändras så att regeringens rätt att förbehålla
sig prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet förtydligas.

Promemorieförslaget: I promemorian föreslås att vattenlagen ändras så
att regeringen alltid prövar tillåtligheten av sådana vattenföretag som avses
i 3 kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen, dvs. vattenföretag som föran-
leder endast obetydlig miljöpåverkan men som avser älvar eller älvsträckor
som skyddas genom naturresurslagen.

Remissinstanserna: Förslaget i promemorian tillstyrks av flera myndig-
heter och flertalet av de kommuner och länsstyrelser som kommenterat
förslaget. Kammarkollegiet, Vattenöverdomstolen och övriga vattendom-
stolar avvisar promemorians förslag till ändring i vattenlagen såsom onö-
dig, tidskrävande och kostsam.

Skälen for mitt förslag: I 3 kap. naturresurslagen ges särskilda hushåll-
ningsbestämmelser för vissa områden av landet. Utmärkande för dessa
områden är att de rymmer natur- och kulturmiljövärden av sådant värde att
exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd en-
dast om i lagen angivna förutsättningar föreligger.

Skyddet mot vattenkraftsutbyggnad regleras särskilt i 3 kap. 6 § natur-
resurslagen. Enligt första och andra styckena får vattenkraftverk samt
vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte utföras i de
vattenområden och älvsträckor som anges i paragrafen. Om vattenföretaget
orsakar endast obetydlig miljöpåverkan, gäller dock inte detta förbud enligt
en undantagsregel som framgår av tredje stycket.

Promemorians förslag om ändring av vattenlagen innebär att det alltid
bör ankomma på regeringen att pröva sådana vattenföretag som avses i 3
kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen, dvs. om det planerade företaget är
av sådan art eller omfattning, att den föranleder endast en obetydlig
miljöpåverkan. Skälet till att prövningen bör göras av regeringen och inte
av vattendomstolarna är enligt promemorian att prövningen inrymmer ett
betydande mått av skälighetsöverväganden. En prövning av regeringen

24

skulle enligt promemorian skapa en enhetlig bedömning av vad som avses Prop. 1992/93:80
med begreppet obetydlig miljöpåverkan.

För egen del gör jag följande bedömning. I 11 kap. 1 § vattenlagen
anges de vattenföretag för vilka regeringen alltid skall pröva tillåtligheten.
Utöver dessa vattenföretag kan regeringen enligt 11 kap. 3 § samma lag
förbehålla sig rätten till prövning av tillåtligheten av andra vattenföretag,
om företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.

Vid bedömningen av frågan om det är regeringen som alltid skall pröva
tillåtligheten enligt undantagsregeln, bör enligt min mening i första hand
beaktas de av riksdagen år 1984 fastställda riktlinjerna som innebär att
regeringen skall begränsa sin prövning till sådana ärenden som kräver ett
ställningstagande av regeringen som politiskt organ.

Den omständigheten att en prövning enligt undantagsregeln inrymmer
skälighetsawäganden är enligt min mening inte nog för att generellt
överföra prövningen till regeringen. Jag grundar den bedömningen på att
det i svensk rättsordning inte är ovanligt att myndigheter och domstolar får
göra avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen särskilt när det
gäller mål eller ärenden som rör rätten att utnyttja en fastighet på visst sätt
eller för visst ändamål. Jag delar också den inställning som flera remissin-
stanser har redovisat, nämligen att en obligatorisk regeringsprövning av
alla företag som rör de skyddade älvarna och älvsträckorna skulle innebära
att regeringen också skulle belastas med ett antal ärenden av bagatellartad
beskaffenhet. Jag är därför inte beredd att föreslå en ändring av vatten-
lagen på det sätt som har föreslagits i promemorian.

En annan fråga som uppkommit och som också rör vattenlagen är om 11
kap. 3 § vattenlagen tillräckligt klart uttrycker att regeringen med stöd av
denna bestämmelse kan förbehålla sig prövningen av ett företag som rör
undantagsregeln i 3 kap. 6 § naturresurslagen. Regeringen har enligt 11
kap. 3 § vattenlagen rätt att förbehålla sig prövningen av ett vattenföretag
som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Enligt
undantagsregeln i 3 kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen gäller inte
älvskyddet sådana vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpå-
verkan. Frågan är alltså om ett företag som det sistnämnda kan vara av
den beskaffenheten att det omfattas av de i 11 kap. 3 § angivna förutsätt-
ningarna för ett förbehåll av regeringen.

Bestämmelsen om att regeringen - utöver det obligatoriska området - kan
förbehålla sig rätten till prövning av vattenföretag av betydande omfattning
eller ingripande beskaffenhet infördes fr.o.m. den 1 januari 1972 i den
tidigare gällande vattenlagen (1918:523). Beträffande vissa sjöar eller vat-
tendrag kan enligt föredragande departementschefen (prop. 1971:106 s.
128) förhållandena vara sådana att praktiskt taget vaije företag får anses
vara av ingripande beskaffenhet. Bestämmelsen om regeringens rätt att för-
behålla sig prövningen har överförts till den nya vattenlagen (prop.
1981/82:30 s. 491).

Mot den bakgrund jag nu har redovisat anser jag det klart att bestämmel-
sen i 11 kap. 3 § vattenlagen också innefattar den typ av vattenföretag som
avses med undantagsregeln. Jag anser dock att bestämmelsen i vattenlagen
bör förtydligas.

25

Man bör kunna räkna med att Kammarkollegiet normalt fäster regerin- Prop. 1992/93:80
gens uppmärksamhet på de företag som med hänsyn till sina verkningar
bör prövas av regeringen. En sådan skyldighet for kollegiet följer också av
1 § vattenrättsförordningen (1983:788). Som en konsekvens av ändringen
i vattenlagen bör det av förordningen framgå att Kammarkollegiet skall
samråda med Statens naturvårdsverk för att få expertmyndighetens syn på
miljöpåverkan av ett vattenföretag som rör undantagna vattenområden och
älvsträckor.

7 Behov av ytterligare inventering

Min bedömning: Arbetet att inventera värdefulla vattenområden och
älvsträckor bör fortsätta. När kunskaperna om skyddsbehov och
motstående intressen ökat bör skydd enligt naturresurslagen övervägas
för ytterligare vattenområden och älvsträckor.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tar upp ytterligare vattenom-
råden och älvsträckor som enligt deras mening bör skyddas enligt naturre-
surslagen.

Skälen för min bedömning: Flera av de förslag som förs fram i remiss-
svaren rör relativt små vattendrag, korta älvsträckor eller vattendrag som i
det närmaste är helt reglerade. Det hindrar inte att det ändå kan finnas be-
tydande bevarandeintressen knutna till dessa vattendrag. Ett exempel är
Gullspångsälven med lekområden för naturliga populationer av lax och
öring med synnerligen högt bevarandevärde.

Mot den bakgrunden är det nödvändigt att kunskaperna om bevaran-
devärdena i outbyggda vattendrag ökar. Det gäller i särskilt hög grad för
vattendrag i södra Sverige. Därför avser jag att ta initiativ till fortsatt
inventering av vattenområden och älvsträckor.

När kunskaperna om skyddsbehov och motstående intressen ökat bör
skydd enligt naturresurslagen för ytterligare älvsträckor och vattenområden
övervägas. Såsom bl.a. Statens naturvårdsverk och Vattenöverdomstolen
påpekat kan dock även andra skyddsinstitut övervägas, t.ex. naturvårds-
lagen. Vidare erbjuder plan- och bygglagen goda möjligheter för kommu-
nerna att i översiktsplaneringens form ange sina intentioner för hur en
avvägning bör göras mellan naturresurslagens hushållningsbestämmelser.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Miljö- och naturresurs-
departementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m.,

2. lag om ändring av vattenlagen (1983:291).

26

Lagförslaget rörande vattenlagen har upprättats i samråd med chefen för Prop. 1992/93:80
Justitiedepartementet. Lagförslagen är av den beskaffenheten att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta lagförslagen. Vidare hemställer jag att regeringen be-
reder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i fråga om ytterligare
inventering av värdefulla vattenområden och älvsträckor (avsnitt 7).

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de
åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

27

Departementspromemorian (Ds 1992:29)

Utökat älvskydd. Översyn av värdefulla älvar och
älvsträckor med förslag till komplettering av skydd
enligt 3 kap 6 § NRL

UTÖKAT ÄLVSKYDD

Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor med förslag till
komplettering av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL

Mitt uppdrag har varit att inventera och översiktligt beskriva förhållandena
kring de vattendrag som är av stort värde för naturvård, friluftsliv, kultur-
minnesvård och fiske och som inte är skyddade mot vattenkraftutbyggnad
enligt 3 kap. 6 § NRL.

Sedan jag slutfört detta uppdrag får jag härmed överlämna mitt förslag till
sådana älvar och älvsträckor som jag efter granskning funnit mest angeläget
att undanta från vattenkraftsutbyggnad.

I riksdagsmotioner, i skrivelser till regeringen, i miljörapport 1990:11 från
Nordiska Ministerrådet etc. har initiativ tagits att föreslå skydd för ett antal
älvar och älvsträckor. Utöver dessa har jag gjort en granskning av samtliga
oskyddade vattendrag eller delar därav till vilka är knutet riksintresse för
naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och fiske.

Min rapport innefattar samtidigt en redovisning av vattenkraftintresset
och hur berörda vattendrag behandlats i betänkandena (SOU 1974:22) Vat-
tenkraft och miljö - Sehlstedtska utredningen -, (SOU 1976:28) Vattenkraft
och miljö 3 - Ekströmska utredningen -, samt i den därefter lämnade propo-
sitionen om utbyggnad av vattenkraften. Den aktuella utbyggnadssituatio-
nen framgår också av en redogörelse.

I första hand har uppdraget omfattat vattendragen i norra Svealand och
Norrland, dvs. de tidigare utredda delarna av landet. Min granskning omfat-
tar därutöver en mera översiktlig översyn av södra Sveriges vattendrag. Jag
finner det angeläget att skyddsvärda älvmiljöer även inom dessa delar av
landet kan bevaras från vidare utbyggnad, varför mitt förslag bl.a. omfattar
fyra syd- och västsvenska åar.

De älvar och älvsträckor som enligt mitt förslag bör skyddas mot vatten-
kraftsutbyggnad är följande:

Vattenområden:

Åbyälven

I Skellefteälven

Sävarån

I Indalsälven

I Ljungan

I Ljusnan

Bräkneån

Fylleån

I Enningdalsälven

Malån

Hårkan

Gimån uppströms Leringen-Holmsjön

Voxnan uppströms Vallhaga

Kynne älv med Bullaresjöarna

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

28

Älvsträckor:

I Luleälven

I Gideälven

I Ångermanälven

I Ljungan

I Dalälven

I Mörrumsån

Sjön Langas och Jaurekaska

Sträckan mellan Stennäs och Björna
Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön
Sträckan nedströms Viforsen
Österdalälven, sträckan mellan Åsens och
Väsa kraftverk, samt Dalälven mellan Gy-
singe och havet

Sträckan nedströms Fridafors bruk

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

Förslaget till komplettering av skyddet för värdefulla älvar och älvsträckor
föranleder ändring i 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Tredje stycket i paragrafen medger undantag för vattenföretag som orsa-
kar endast obetydlig miljöpåverkan. Jag anser att en sådan ändring bör göras
i vattenlagen att tillåtligheten av sådana företag avgörs av regeringen.

Stockholm i mars 1992

Örjan Nyström

29

Jaurekaska i Stora Luleälven

Allmän beskrivning

Jaurekaska är en kort (1-2 km) forssträcka mellan sjöarna Langas och Stora
Lulevattnet. Detta är den enda outbyggda fallhöjd som finns kvar i Luleälv-
en nedströms högfjällsområdet, där källflödena är skyddade mot vidare ut-
byggnad enligt 3:6 NRL.

Vattenframrinningen i Jaurekaska är hårt reglerad genom tappningen från
de stora sjömagasinen i Akkajaure och Satisjaure. Under vinterperioden
framsläpps vattnet med korttidsreglering genom Vietas kraftstation, belägen
vid Stora Sjöfallet överst i Langas. För att garantera visst lägsta vattenstånd
i Langas har Vattenfall anlagt en tröskel i sjöns utlopp. Stora Lulevattnet
nedströms forsen är årsreglerad med 3,7 m amplitud varför strömsträckans
längd varierar med indämningen.

Övre delen av Langas, nära nog halva sjön, ligger inom Stora Sjöfallets
nationalpark. Mellan de riksintressanta stora områden inom Norrbotten
som avser naturvård och friluftsintresse ligger Jaurekaska centralt. På norra
sidan når Sjaunja - föreslaget som ny nationalpark ned till sjösystemet och
på södra sidan ligger området UltevisSitojauresänkan-Harrejaur. Hela
Norrbottens fjällområde utgör riksintresse för friluftslivet. På båda sidor om
Jaurekaska möter s.k. obrutet fjällområde.

Skyddsvärden

Jaurekaska-strömmarna håller i stor utsträckning vinteröppet vatten, vilket
är av stor betydelse för många sjöfågelarter. Särskilt under våren kan 100-
tals sångsvanar uppehålla sig där, ofta under lång tid vid sin flyttning. Till-
gången till föda och öppet vatten är avgörande. Havsörn är också vanlig här.
Jaurekaska besöks alltjämt av utter, idag en av landets mest sällsynta djurar-
ter.

Enligt fiskeriintendenten är Langas den sjö som har störst betydelse för
fisket i Stora Luleälven. Ett antal bofasta har här sin huvudsakliga inkomst
av fisket, som också är viktig som binäring för renskötande samer i området.
Isfiske bedrivs på vårvintern av ett stort antal fritidsfiskare. Fiskutsättning
görs av Vattenfall i alla älvsystemets sjöar, men, utom i Langas, gör sig den
s.k. regleringseffekten numera gällande genom allmän nedgång i fiskbestån-
den. För reproduktion av den egna öringstammen är Jaurekaska därför av
stort värde så länge lekbottnarna bibehålls. Detta är den enda kvarvarande
delen av huvudälven med naturliga reproduktionsmöjligheter.

För turism och friluftsliv är Jaurekaska, trots sin begränsade utsträckning,
av stort värde. Fisket med tillgång på öring och harr är attraktivt. ”Vägen
västerut” som passerar Jaurekaska är, särskilt sommartid, ett viktigt trafik-
stråk som leder in i ett av vårt lands mest besökta högfjällsområden. För na-
turupplevelsen och landskapsbilden skulle varje utbyggnad här vara starkt
negativ.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

30

Utbyggnadsfrågans behandling

Ekströmska utredningen har redovisat en utbyggnad i Jaurekaska som ett
projekt med årsproduktionen 45 GWh. Det presenterades av Vattenfall i ett
sent skede av utredningen och endast i form av en skiss. Någon bedömning
av inverkan på omgivningar och motstående intressen kunde inte göras. Älv-
sträckan ansågs därför inte kunna placeras i utredningens rangordning.

I vattenkraftberedningen har ett projekt redovisats, Langas med produk-
tionen 31 GWh/år, men beredningen tog inte upp detta i sitt förslag. Utbygg-
naden ingår inte i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Vattenfall ingav 1982 och 1983 ansökningar om tillstånd att få anlägga reg-
leringsdamm vid Jaurekaska och därmed få reglera Langas, och alternativt
en kraftstation i Jaurekaska. Ansökningarna ledde slutgiltigt till ett beslut
där regeringen fann de båda ansökta företagen ej tillåtliga.

I en 1990 ingiven ansökan till vattendomstolen begär Vattenfall tillstånd
till ändring av de för Langas gällande vattenhushållningsbestämmelserna.
Detta skulle innebära en skärpning av korttidsregleringen i Vietas kraftsta-
tion så att dygnsvariationerna i Langas nära nog fördubblas, en ökning från
0,27 m till 0,5 m och per vecka en ökning från 0,7 m till 1,0 m. Allvarliga och
förvärrade skador kan befaras uppkomma bl.a. på fiske, isar och kommuni-
kationsmöjligheter på sjön. Förbindelsen över Langas till Svenska Turistför-
eningens fjällstation Saltoluokta utgör en del av Kungsleden med stor bety-
delse för fjällturismen i Sverige. Fjällstationen är öppen även vintertid. Reg-
leringen avses ske inom de tidigare fastställda regleringsgränserna. Domsto-
len har ännu inte avkunnat dom i ärendet.

Motion

I fp-motion Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om sådan änd-
ring av NRL att Luleälven sträckan mellan Vietas och Stora Lulevattnet
skyddas.

Egna synpunkter

Trots all påverkan genom vattenregleringen i älven finns beaktansvärda na-
turvärden kvar som talar för att Jaurekaskaforsen bör garanteras ett skydd
mot utbyggnad. Som enda återstående strömsträcka längs Luleälven kan
Jaurekaska anses utgöra en ekologisk brygga som binder samman de stora
fjäll- och skogsområden vars skyddsintresse NRL avser att försäkra. Denna
del av älven har en viktig roll som refugium för att bibehålla något av den
ursprungliga älvens biologiska funktion. Inte minst gäller detta betydelsen
för reproduktionen av de egna öringsstammarna som är viktiga för Langas
och Stora Lulevattnet. Det gäller också utterförekomsten som bör ses mot
bakgrunden av Sveriges åtaganden i samband med undertecknandet av
Bernkonventionen.

Det av Vattenfall sökta tillståndet om ändring av regleringsbestämmel-
serna för Langas kan befaras medföra ytterligare stora skador i sjön, och
sannolikt också i Jaurekaska.

Det kan ifrågasättas om ett skydd enligt NRL i Luleälven skall avse endast

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

31

Jaurekaskaforsen, eller som i ovannämnda motion föreslås, sträckan från
Vietas till Stora Lulevattnet. Mycket talar för det senare förslaget som inne-
bär ett förebyggande av nya stora skador som ev. också kan drabba Jaure-
kaska. Jag vill förorda det senare alternativet. Ett ytterligare intrång i Stora
Sjöfallets nationalpark torde för övrigt förutsätta medgivande av riksdagen.

O

Åbyälven

Några riksintressen för naturvård, friluftsliv eller kulturminnesvård har inte
angivits för Åbyälven.

Allmän beskrivning

Åbyälven, som tillhör de mindre av skogsälvarna (tillrinningsområde 1 300
km²), rinner upp ca 2 mil norr om Arvidsjaur. I den övre delen finns sjöarna
Vuotner, Lauker och Östra Kikkejaur. Älven nedströms är sjöfattig, utan
större sidovattendrag och rinner delvis nära norr om Byskeälven. Den är i
sitt nedre lopp brantare än någon annan norrländsk älv och når högsta kust-
linjen mindre än 5 mil från kusten. Först där, vid Klubbforsen, möter odlad
jord i någon omfattning och längre ned är den för norrländska förhållanden
tämligen rik.

Skyddsvärden

Övre delen av Åbyälven hyser många naturvetenskapliga värden, bl.a. in-
tressanta moränområden. Floran är artrik. Vid en inventering invid älven
inom Arvidsjaur påträffades 248 arter (länsstyrelsen i BD-län 1977). Även
den nedre delen av dalgången uppvisar på många ställen en intressant flora,
bl.a. förekommer tibast.

Flera för den högre faunan betydelsefulla våtmarker finns längs älven. Ut-
ter förekommer på flera ställen. Säkra observationer har noterats vid älvens
övre del och vid Klubbfors. Under de senaste åren har utter iakttagits även
vid Åbyn.

Åbyälven hyser en god bäverstam som för närvarande sprider sig. Även
bisam påträffas längs älven. Flodpärlmussla finns på flera ställen, rikligast i
älvens nedre delar.

Älven är mycket rik på forssträckor och har i långa avsnitt ren vildmarks-
karaktär, som gör att den har högt värde för fritidsfisket. Fiskarterna domi-
neras av harr, men där finns också havsöring, lax och netting (nejonöga) som
går upp i älven och i dess nedre del har goda naturliga reproduktionsbottnar.
Laxbeståndet är av intresse även från genetisk synpunkt genom att laxen an-
passat sig till ett så litet vattendrag med dess speciella miljöbetingelser.
Åbyälven är en av de få älvar där utsättning med laxyngel av andra stammar
varit mycket begränsad och där den genetiska effekten på den ursprungliga
laxen anses vara försumbar. Åbyälvens lax har därför ett mycket högt
skyddsvärde. Senare års elfisken visar på mycket goda tätheter av laxungar
jämfört med andra laxälvar.

Domänverket har vidtagit en hel del fiskevårdande åtgärder, och i viss ut-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

32

sträckning har också goda naturliga reproduktionsförhållanden återskapats
genom flottledsrestaureringar i älven.

Särskilt övre delen av Åbyälven är av stort värde för det rörliga friluftsli-
vet. Goda möjligheter erbjuds för kanotsport med sjöar, sel och lättpaddlade
strömsträckor.

För renskötseln har Åbyälven stor betydelse. Viktiga vinterbeten ligger
nära älven, som också erbjuder goda beten i samband med flyttningarna.
Genom skogsbrukets åtgärder har renskötseln vintertid i hög grad försvårats
och en utbyggnad av älven skulle ytterligare kunna begränsa renskötselns
möjligheter i älvdalen.

Arkeologiska undersökningar längs älven och särskilt kring Östra Kikke-
jaur visar att älven och sjöarna varit viktiga bosättningsområden redan i
forntiden. Äldre samisk kultur uppträder här inom samma område som
fångstkulturen och representeras genom talrika lämningar. Ett stort antal
boplatser av stenålderskaraktär har registrerats, men även gravar från vi-
kingatiden. Rikligt med äldre samiska lämningar har också påträffats. Ut-
byggnadsfrågans tidigare behandling

Till Ekströmska utredningen redovisades en relativt långtgående utbygg-
nad, 6 kraftstationer, som med ett stort regleringsmagasin i Östra Kikke-
jaure skulle ge ca 230 GWh/år. Med hänsyn till de relativt höga naturvärden
som noterats och att utbyggnaden därför skulle innebära påtagliga skador
placerades Åbyälven i klass 3b.

Den utbyggnad som redovisas till Vattenkraftberedningen är 9 kraftstatio-
ner med en sammanlagd produktion av 86 GWh/år. Beredningen har hänfört
projektet till klass B och inte tagit upp någon utbyggnad av Åbyälven i sitt
förslag. Några projekt i Åbyälven förekommer inte heller i den av riksdagen
medgivna vattenkraftplanen.

Planerad utbyggnad

Åbyälven är hittills obetydligt utbyggd. En äldre kraftstation finns vid Hed-
näs. Kraftintresset i älven företräds av Skellefte Kraft, som planerar utbygg-
nad av älven. Enligt tillstånd i vattendom kommer en ombyggnad av Hednäs
kraftstation att snart påbörjas, innebärande ett ökat vatten-och fallhöjdsut-
nyttjande. I samband härmed anläggs en fisktrappa som möjliggör att laxen
kan passera till älvens övre delar. Skellefte Kraft planerar närmast att begära
tillstånd till reglering av Östra Kikkejaur, som med ca 2 m amplitud ger ett
magasin om 30 Mm³. Dämningen skulle skulle skulle begränsas till den
högsta nivå som gällde för tidigare flottningsreglering.

De fallutbyggnader som nu planeras är kraftstationer vid Klubbfors (42 m
fallhöjd) och Krokfors (20 m fallhöjd). Årsproduktionen med utnyttjande
av regleringen i Östra Kikkejaur beräknas ge 40 GWh. Kraftbolaget avser
att inrätta fiskväg förbi kraftstationerna och att lämna Åbyälven nedströms
Hednäs till havet utan utbyggnad.

Motioner

I fp-motionen Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om sådan
ändring av NRL att Åbyälven skyddas.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 80

Egna synpunkter

Åbyälven har framträdande värden av skilda slag vilket ställer den i klass
med många av de vattendrag som anges som riksintresse för naturvård och
friluftsliv. Inte minst har dess orördhet stor betydelse. Förekomsten av utter
bör särskilt beaktas. Min bedömning är att värdet av föreslagen utbyggnad
inte står i rimlig proportion till de natur-och även kulturminnesvärden som
älven representerar. Mitt förslag är därför att Åbyälven bör ingå bland de
vattenområden som är skyddade enligt 3:6 NRL.

Malån

Område av riksintresse för naturvård, AC-län nr N29.

Allmän beskrivning

Malån är Skellefteälvens största biflöde (tillrinningsområde 1 829 km²). Ett
flertal mindre åar i områdets övre del förenar sig till Malån och Skeppträskån
som flyter samman nära lappmarksgränsen, mellan Malå och Norsjö. Malån
är rik på sjöar. Mest betydande är Malåträsk och Stora Skeppträsk i övre
delen, och längre ned Mensträsket, Stora Kvammarn och Norsjön. Malån
mynnar i Skellefteälven vid Svansele strax nedan Vargfors kraftstation. Ån
är tidigare flottningsreglerad, men ej utnyttjad för kraftproduktion. Dess
lopp har i allmänhet ringa lutning och en stor del av fallet är koncentrerad
till Strömfors-Storforsen, ca en mil nedan Malå.

Berggrunden i Malåns omgivningar är variationsrik med ett centralt stråk
med malmförekomster. I Norsjötrakten har de finkorniga moränerna gynnat
uppkomsten av ett leende odlingslandskap som är ovanligt i inlandet. Vid
Storforsen har ån skurit ut en kanjon. Sträckan närmast utflödet i Skellef-
teälven omges av ett stort randfält, Fromheden. Detta dcltakomplex är upp-
byggt till en nivå strax under HK (högsta kustlinjen).

Skyddsvärden

Berggrunden har en gynnsam effekt på vegetationen längs ån med en artrik
flora. Brakved och orkidéer förekommer, pors är inte ovanlig. Särskilt
nämns Malåträsket med sandstränder, omfattande vassområden och en kalk-
gynnad flora.

En stor biotopvariation, främst kring sjöarna, gynnar också faunan. Mal-
ån såväl som Skeppsträskån är ett viktigt uttervatten, och hyser även ett väx-
ande bäverbestånd. Malån har bestånd av öring, harr och sik. Skeppträskån
har stor öring, harr och nejonöga. Kräftor har inplanterats och flodpärlmuss-
lor förekommer. För det lokala och regionala fisket har dessa vatten stor be-
tydelse till följd av Skellefteälvens hårda reglering.

Malån är värdefull även från rekreationssynpunkt. Kanotledsbeskriv-
ningar finns för de båda åarna.

Malåträsket är såsom en av Norrlands boplatsrikaste sjöar av stort kultur-
historiskt värde. Särskilt i åns övre del finns talrika samiska lämningar och

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

34

även stenåldersboplatser. I Norsjö centralort, bebyggd redan på 1500-talet,
har rika fynd gjorts från sten-, brons- och järnåldern.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Ekströmska utredningen redogörs för relativt omfattande utbyggnadspla-
ner med flera stora sjömagasin och en serie kraftverk nedanför Malåträsk.
Ett alternativt utnyttjande av kraftresursen innebär överledning från ett
stort regleringsmagasin vid Ol-Ersselet till Vargfors dämningsområde.

Utredningen konstaterade beträffande båda utbyggnadsalternativen att
de skulle förutsätta relativt omfattande ingrepp. Bevarandevärdena var
jämna och relativt höga. I valet mellan klasserna 3b och 2 valde utrednings-
mannen med viss tvekan den lägre klassen.

Till vattenkraftsberedningen finns projekt redovisade som dock inte tas
upp i beredningens förslag. Någon utbyggnad i Malån finns heller inte bland
projekten i riksdagens vattenkraftplan.

Fallhöjdsägare är Vattenfall och Skellefte Kraft som inte aviserat några
utbyggnadsplaner i Malån.

Egna synpunkter

Malån representerar ett orört bivattendrag av betydande storlek där huvud-
vattendraget Skellefteälven är fullständigt utbyggt och hårt reglerat. Ån har
rika naturvärden som motiverar att den anges som ett riksintresse för natur-
vården. Några utbyggnadsanspråk förefaller för närvarande inte vara rik-
tade mot åns energiresurs. Det finns enligt min bedömning goda skäl att Mal-
ån i sin helhet ingår i förteckningen på de vattenområden som är skyddade
enligt 3:6 NRL.

Sävarån

Område av riksintresse för naturvård, AC-län nr N73.

Allmän beskrivning

Sävarån tillhör de mindre skogsälvarna (avrinningsområde 1165 km²). Käll-
området utgörs av ett sjörikt myrområde strax öster om Vindelälven vid Åm-
sele. Från Lill-Sävarträsket 7 mil från kusten har ån ett brantare lopp med
strömmar och forsar omväxlande med sel. Den mynnar i Kvarken nära
Umeå. Jordbruksbygd förekommer främst vid Botsmark, Gravmark, Bull-
mark och Sävar. I Sävarån finns numera inga kraftverk. Sedan tidigare då
flottning bedrevs i ån finns ett stort antal dammar i sjöutloppen. Efterbe-
handling har senare utförts genom att stenkistor borttagits, sidogrenar öpp-
nats, stenmassor återförts till strömfåran etc.

Skyddsvärden

Av områden med geomorfologiskt intresse kan pekas på ett vidsträckt död-
isområde strax ovan HK, i småbruten moränterräng vars svackor är upp-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

fyllda med sjöar och småmyrar. Nära utloppet omges ån av ett av landets bäst
utvecklade drumlinlandskap. Värdefulla bildningar finns också på sträckan
Gravmark-Bullmark.

Från ekologisk synpunkt utgör hela vattensystemet ett viktigt forsknings-
område som exempel på en skogsälv med varierad vattenkemi och därav föl-
jande olikheter i växt- och djurliv. Här finns en rik provkarta på vatten från
näringsfattiga sjöar i källområdet till de näringsrika miljöerna längre ner.
Vid Ekträsk finner man bl.a. den sällsynta sjöranunkeln och klibbal som an-
ses ha levt kvar från Ancylustiden. Många intressanta växtlokaler finns
längre ned längs ån med särpräglad flora, t ex i djupt nedskurna raviner med
yppig lövvegetation. Nedströms Sävar finns lokaler med bl.a. grönskära och
brunskära, gul svärdslilja och skogssäv.

Till stora delar har ån en vildmarkskaraktär och den har en rik fauna. En
fast rådjursstam förekommer och bävern är spridd längs hela ån. För fågelli-
vet finns många goda rastlokaler, t.ex. vid Botsmarksträsket. Nedströms Sä-
var rastar stora flockar av tranor och sångsvan vid sin flyttning.

I ån finns lokala bestånd av kräftor och flodpärlmusslor. Sävarån har ett
värdefullt fiske upp till Storsävarträsk. Fiskevårdande åtgärder har utförts,
och fritidsfisket har snabbt expanderat.

Sävarån är mycket värdefullt från rekreationssynpunkt, inte minst genom
sitt läge i Umeåtrakten. Bl.a. är ån en uppskattad kanotled.

Utbyggnadsfrågans behandling

Ekströmska utredningen konstaterar att några konkreta planer på utbygg-
nad inte presenterats. Från kraftintressets sida har man bedömt det möjligt
att utvinna ca 200 GWh/år i älven. Sävarån har betydelse för friluftslivet och
är välbelägen i förhållande till Umeå. Beträffande övriga bevarandevärden
rådde viss osäkerhet. I valet mellan klass 3a och 2 valde man att placera älven
i den senare klassen.

Till vattenkraftberedningen redovisades ett stort antal kraftverk (10 st) av
Skellefte Kraft. Totalt skulle 180 GWh/år kunna utvinnas, men till relativt
höga kostnader. I beredningens förslag till plan för vattenkraftutbyggnad
upptas inte Sävarån, och några projekt har heller inte förts fram i den av
riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Egna synpunkter

Sävarån tillhör de mindre skogsälvar som bevarat sin karaktär som outbyggt
vatten. Dess naturvärden är av riksintresse. Älvens belägenhet nära Umeå
ger den särskilda värden som lätt tillgängligt område för ekologiskt inriktad
forskning och som fritidsområde med möjligheter för många människor till
rika naturupplevelser. Ett väl motiverat skyddsintresse talar enligt min me-
ning för att Sävarån bör tillhöra de vattenområden som åtnjuter skydd enligt
3:6 NRL.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

36

Gideälven

Område av riksintresse för naturvården i Y-län, nr N29 samt i AC-län nr
N92. Områdena avser Gideälven mellan Stennäs och Björna kraftverk.

Allmän beskrivning

Gideälven är en av de största norrländska skogsälvarna. Den rinner upp i
Södra Lappland några mil öster om Vilhelmina och 20 mil från Bottenhavet
där den mynnar vid Husum. De största tillflödena är Flärkån, Lägstaån och
Hemlingån. Tillrinningsområdet är relativt sjöfattigt. De naturliga variatio-
nerna i vattenflödet har därför varit stora. Tillkomsten av ett stort reglerings-
magasin, Skinnmuddselet, skapat genom överdämning av ett 27 km² stort
myrområde strax väster om Fredrika, har i hög grad utjämnat dessa. I ut-
loppsdammen har samtidigt anlagts ett kraftverk benämnt Stennäs. Det
flöde som tappas till älven är starkt reducerat (4,5 m³/s) under våren-somma-
ren då magasinet fylls.

Gideälven mellan kraftverken Stennäs och Björna, en 6 mil lång sträcka,
på vilken älven faller 106 m, är till större delen outbyggd. På sträckans nedre
del ligger ett äldre kraftverk, Gammelby. Från Björna är älvens fall ned till
havet, 144 m, fullt utbyggt i fyra kraftverk (Björna, Gideå, Gidböle och Gi-
deåbacken).

Skyddsvärden

Det dominerande naturvårdsintresset för Gideälven är idag koncentrerat till
de outbyggda älvpartierna uppströms Björna, och består i älvens orörda ka-
raktär med särskilda inslag av geovetenskapliga och faunistiska värden.
Trots negativa effekter från Skinnmuddselets reglering har älven här behållit
höga naturvärden.

På de övre delarna av sträckan domineras stränderna av skogsmark. Först
vid Nyliden och Hemling möter ett mera öppet jordbrukslandskap. Älvens
omgivningar präglas av den mäktiga Gideälvsåsen som följer vattnet från
Stor-Tällvattnet, ofta med nipformationer. Vid Aspsele och vid Flärkåns ut-
flöde i älven återfinns två stora isälvsdeltan. Särskilt Lockstafältet, länets
mest intressanta s.k. HK-delta, uppvisar en rik variation av fluviala bild-
ningar från istidens sista skede.

Botaniskt anses Gideälven som helhet vara tämligen artfattig. Den domi-
nerande berggrunden inom den här aktuella älvsträckan består av svårvitt-
rad Revsundsgranit, varför lokaler av växtgeografiskt intresse förekommer
sparsamt. Den artrikaste och frodigaste vegetationen återfinns längs forsar-
nas storblockiga moränstränder.

Faunistiskt intressant är älvsträckan dels genom förekomst av utter, dels
finns här ett strömlekande harrbestånd, som av Fiskerisfyrelsen anges vara
av stort genetiskt intresse. Även flodpärlmussla - som mer frekvent före-
kommer i Hemlingsån - har påvisats i älven. Goda bestånd av öring före-
kommer upp till Stora Tällvattnet och i biflödena. I lugnvattnen finns sik,
abborre och gädda. Fritidsfiske, och i sjöarna husbehovsfiske, bedrivs efter
hela älvsträckan.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

37

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

Till Ekströmska utredningen redovisades i stort sett den utbyggnad som nu
är genomförd. Därutöver fanns en planerad utbyggnad uppströms Björna-
fallet som skulle ge 40 GWh/år. Utredningen fann att älven värderats högt
från olika bevarandesynpunkter men utan någon utpräglad toppvärdering.
Fortsatt utbyggnad skulle ge ett relativt stort energitillskott med god lönsam-
het. Gideälven var därför en av de skogsälvar som i första hand kunde
komma i fråga och den placerades därför i klass 2.

Vattenkraftberedningen behandlade projekten Skinnmuddselet och Sten-
näs kraftverk samt uppströms Björnafallet där en utbyggnad avses ge en pro-
duktion av 100 GWh/år. Angående Skinnmuddselet uttalar beredningen att
”miljöproblem i samband med detta projekt kan bli betydande”. Den redo-
visades i klass B i beredningens plan.

Utbyggnaden i Gideälven ingår i den nu aktuella vattenkraftplanen som
godtagits av riksdagen. Älvsträckan är därför av riksintresse också från ener-
giproduktionssynpunkt, enligt 2:8 NRL.

Aktuell utbyggnad

Fallhöjden i Gideälven disponeras av Gidekraft AB (Graningeverken) som
ingivit ansökningar avseende utbyggnad av hela älvsträckan. Fallhöjden
nedströms Gammelby kraftverk (37,5 m) byggs enligt ansökan 1988 ut i tre
kraftverk. Ett alternativt förslag, benämnt Hemlings kraftverk, ingavs 1990
och avser utbyggnad av samma fallhöjd i ett verk med en 4 km lång tunnel.
Viss minimitappning i älven förutsätts.

Under 1991 har ytterligare fyra ansökningar ingivits till vattendomstolen.
De avser en fullständig utbyggnad av Gideälven med fyra kraftverk mellan
Stennäs och Gammelby, totalt med 63 m fall.

Den planerade utbyggnaden har mött starkt motstånd från en stor majori-
tet av lokalbefolkningen. Örnsköldsviks kommun, länsstyrelsen i Väster-
norrlands län och Naturvårdsverket har i yttranden till vattendomstolen be-
slutat motsätta sig tillstånd till utbyggnaden. Ett viktigt motiv härtill är före-
komsten av de sällsynta och skyddsvärda djurarterna utter, flodpärlmussla
och strömlekande harr. En samrådsgrupp för Hemlingsforsarna, tillsatt på
uppdrag av Gidekraft AB och Örnsköldsviks kommun för att belysa konflik-
ten mellan de båda riksintressena, har efter undersökning funnit att en ut-
byggnad inte är förenlig med långsiktigt bevarande av de tre nämnda ar-
terna. Naturvårdsverket har i yttranden till Kammarkollegiet bl.a. hänvisat
till Sveriges ansvar genom undertecknandet av Bernkonventionen om skydd
av europeiska vilda djur och växter.

Även Fiskeriverket har klassat älvsträckan som riksintressant främst med
hänsyn till den genetiskt värdefulla harrstammen. Av den anledningen mot-
sätter sig också Fiskeriverket bifall till utbyggnaden, såväl i Elemlingsforsen
som de fyra kraftverken på övre delen av älvsträckan.

Kammarkollegiet har anmält ärendena till regeringen och begärt att rege-
ringen med stöd av 11 kap 3 § vattenlagen skall förbehålla sig att pröva tillåt-
ligheten av de ansökta företagen.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

38

Motioner

I två fp-motioner, Bo 518 och Bo 523 (1991/92), hemställs om att riksdagen
beslutar om en sådan ändring av 3:6 NRL att Gideälven uppströms Björna
kraftverk undantas från vattenkraftutbyggnad.

Egna synpunkter

Ett långtgående utnyttjande av älvens produktionskapacitet utgör för Gra-
ningeverken ett ekonomiskt intresse och är samtidigt ett riksintresse från ut-
byggnadssynpunkt. Detta ställs emot ortsbefolkningens vilja att leva kvar i
sin hembygd på de villkor som den outbyggda älven ger. Härtill kommer att
älven i denna del äger naturvärden som är av riksintresse. Vid avgörandet
av fråga om tillstånd till utbyggnaden torde en prövning erfordras med ut-
gångspunkt från såväl 2:10 NRL som Bernkonventionen och vattenlagen.
Enligt min mening är ett bevarande av Gideälven i dess outbyggda tillstånd
det ändamål som på lång sikt bäst främjar en god hushållning med naturre-
surserna. Jag föreslår därför att sträckan från Stennäs kraftstation till övre
gränsen för dämningen från Björna kraftverk bör ingå bland de älvsträckor
som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Meåforsen i Faxälven

Område för riksintresse för naturvård i Y-län, nr NIO och för friluftsliv nr
Fl.

Allmän beskrivning

Faxälven, den södra grenen i Ångermanälvsystemet, rinner upp i Norge
nordväst om Gäddede, passerar Ströms Vattudal varifrån den 12 mil längre
ned i sydostlig riktning förenar sig med Ångermanälven nära Sollefteå. Älv-
en är i sin helhet utbyggd med kraftstationer utom den ca 22 km långa älv-
sträcka där Meåforsen är belägen. Denna fria del av Faxälven börjar ned-
ströms utloppskanalen från Edsele kraftverk och ansluter i sin nedre till Hel-
gumsjön. Där får älven ett meandrande lopp och övergår i ett vidsträckt
delta. Helgumsjön är en långsträckt sjö med odlad bygd på båda sidor. Forse
kraftverk 5 km längre ned utövar reglering av Helgumsjön. På sträckan när-
mast mynningen faller älven mer än 100 m på 15 km och fallet tillgodogörs i
kraftstationerna Forse (20 m) och Hjälta (82 m).

Skyddsvärden

Älvsträckan mellan Edsele och Helgumsjön är den sista outbyggda delen i
hela Ångermanälvsystemet med undantag för dess källflöden som är fredade
enligt 3:6 NRL. Vattenflödet är visserligen reglerat men till stor del består
ändock märkliga naturvärden, vilka också utgör grunden för älvens bety-
delse för friluftsliv.

Älvavsnittet är en dalgång som vid inlandsisens avsmältning fyllts ^av sedi-
ment under havets nivå. Genom älvens eroderande verksamhet har landska-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

39

pet utformats då landet höjt sig och därefter genom fortlöpande processer.
Topografin har stor variation med erosionsbrantor, terrasser, nipor, raviner,
grusåsar etc., men också mer ovanliga formationer såsom deltabildningen
vid utloppet i Helgumsjön. Landskapet ger en ovanligt klar bild av älvdalens
utvecklingshistoria med få motsvarigheter i vårt land.

Älvens fall på sträckan, ca 4 m, är i huvudsak koncentrerat till Meåforsen
med en längd av 2 km. Längs västra sidan av älven följer Faxälvsåsen med
hög och brant skogklädd älvbrink. Östra sidan består av en eroderad slänt
med skogklädda nipor och raviner. Dalgången företer en rik växling mellan
uppodlad småbrukarbygd, tallmoar och barrskogsslutningar.

Meåforsen hyser ett gott bestånd av öring och strömstationär harr och är
av stort lokalt fiskeintresse. Särskilt älvens harrbestånd bedöms av Fiskeri-
verket äga ett högt fiskeribiologiskt - genetiskt värde och kan användas som
genbank vid fiskodlingsbehov av denna harrtyp. Tillgången betecknas av
Fiskeriverket som ett riksintresse.

Längs älvsträckan har utter regelbundet observerats. Älven utgör också
en klassisk lokal för bävern, som återinplanterades i Faxälven på 1920-talet
efter att ha varit försvunnen från vårt land i 50 år. Den har funnit sig väl
tillrätta och spritt sig härifrån över landets norra del. Älvregleringarna har
dock vållat djuret svårigheter.

Helgumsjöns delta är ett av landets största insjödeltan, mer än 9 km2
stort, med välutvecklade meanderslingor, s.k. korvsjöar, levéer och ero-
sionsärr. Det befinner sig i ett sent utvecklingsstadium. Kulturpåverkan har
tidigare varit stark genom bete och slätter. Deltat hyser ett art- och individ-
rikt fågelliv och är som rastlokal för flyttfågel det viktigaste i länet näst efter
de kustnära. Älg, rådjur och bäver förekommer och här finns också viktiga
biotoper för utter.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Ekströmska utredningen har Meåforsen placerats i klass 1, dvs. bland
sträckor med måttligt bevarandeintresse. Detta projekt ställdes mot det för
domstolsprövning vid denna tidpunkt aktuella alternativet att öka dämning
och korttidsregleringen i Helgumsjön. Med hänsyn till de allvarliga skador
som skulle drabba framför allt sjöns delta och den lilla energivinsten
(14 GWh/år) av företaget placerades Helgumsjön i klass 3b. Företaget kom
aldrig till genomförande.

Vattenkraftberedningen har tagit med Meåforsen i sitt förslag till utbygg-
nadsplan och placerat detta projekt i klass B. I den av riksdagen godtagna
planen för vattenkraftutbyggnad ingår Meåforsen - och torde därför få be-
traktas som ett riksintresse för energiproduktion. Enligt planen ger utbygg-
naden 42 GWh/år och fallägaren är Graningeverken-Edsele Kraft AB. Nå-
gon ansökan om tillstånd till utbyggnad är ännu inte aktuell.

Åtgärder för skydd av området

Länsstyrelsen i Y-län har beslutat inrätta ett naturreservat som innefattar
Meåforsen. Beslutet har överklagats av kraftbolaget som anser att en even-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

tuell kraftutbyggnad i Meåforsen skall få prövas enligt vattenlagen före ett
beslut om inrättande av naturreservat. Naturvårdsverket har i skrivelse till
länsstyrelsen uttalat sitt stöd för reservatsbeslutet och anser att Meåforsen
bör skyddas med stöd av 3:6 andra stycket NRL. En utbyggnad innebär på-
taglig skada av naturmiljön och bör därför enligt naturvårdsverket inte få
företas.

Motion

I fp-motion Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om en sådan
ändring av NRL att Meåforsen i Faxälven skyddas.

Mina synpunkter

Alvsträckans värdering som riksintresse för naturvård och friluftsliv bygger
på ett utredningsunderlag som bara i begränsad omfattning fanns tillgängligt
för Ekströmska utredningen. Bl.a. har landets utbyggda vattenkraft under
de senaste 15 åren inte obetydligt ökat. Exempelvis räknar man med att 95 %
av vattenkrafttillgångarna i Västemorrlands län nu är utbyggda. Sollefteå
kommun har understrukit i sin översiktsplan att bygdens naturliga vattenmil-
jöer vad gäller älvarna undergått nästan total omvandling. Så gott som allt
forsande vatten har tystnat och fisket starkt försämrats. Det anges att
sträckan Edsele-Helgumsjön bör undantas från vattenkraftutbyggnad.

Situationen kan i viss mån te sig komplicerad. Frågan om avsättande av
naturreservat är ännu inte avgjord. De båda riksintressena som avser skydd
resp utbyggnad skall prövas mot varandra enligt 2:10 NRL. Tillstånd till ut-
byggnad skall prövas enligt vattenlagen. Ett bärkraftigt beslut om skydd så-
som naturreservat torde innebära att de senare prövningarna inte kommer
att ske.

Utan att ta ställning till den formellt korrekta behandlingsgången är min
bedömning att Meåforsen, med de höga och mångskiftande naturvärden den
företräder, bör vara skyddad från utbyggnad enligt 3:6 NRL. Detta skydd
bör enligt min mening avse Faxälven från slutet av utloppskanalen från Eds-
ele kraftverk till och med deltat i Helgumsjön.

Nedre Hårkan

Område av riksintresse för naturvård i Z-län, nr N28, Samt område av riksin-
tresse för kulturminnesvården nr 37.

Allmän beskrivning

Hårkan, Indalsälvens största biflöde med avrinningsområde 4 026 km², av-
vattnar i sin övre del Liernes fjällområde i Norge och angränsande fjäll på
svenska sidan. Genom ett långsträckt band av sjöar sänker sig Hårkan i syd-
ostlig riktning och mynnar i Indalsälven ca 2,5 mil nedströms Storsjön.
Nedre Hårkan - den del som är redovisad som ett riksintresse - utgör den
outbyggda sträckan från Sandvikssjön till Huse där Högfors kraftverk ne-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

41

derst i älven dämmer en kort sträcka av älven. Hårkan har i denna del ett
nästan rakt lopp mot syd-sydost ca 25 km. Nedströms Sandvikssjön bildar
Hårkan en relativt brant forssträcka, Edsforsen, varefter följer en, närmare
milen, lång flackare älvsträcka. En brantare fors, Oxforsen, avslutar loppet
ned mot Högfors dämningsområde.

I sin nedre del rinner Hårkan inom det jämtländska silurområdet, och om-
givningarna karaktäriseras av mjuka terrängformer med vidsträckta skogs-
åsar. Bebyggelsen ligger i höjdlägen ovan älven, vilket bynamnen vittnar
om: Husås, Forsåsen, Häggenäs.

I södra delen av Sandvikssjön börjar ett stråk av glacifluviala avlagringar
som utan avbrott kan följas längs Hårkan ända ner till Indalsälven. Det före-
kommer dessutom vidsträckta grusfält längs dalsidorna, särskilt på älvens
västra sida. Såväl former som material varierar, med deltaterrasser, åsryggar,
kullar och strömrännor, i material från mellansand till grusigt - stenigt och
blockigt isälvsmaterial. Stränder av nipkaraktär förekommer längs många
avsnitt av älven.

Kraftutbyggnaden i Hårkan påverkar i viss utsträckning vattenregimen i
älven. I Rörvattenån som avvattnar fjällområdet väster om Hotagen finns
två kraftverk, Stensjöfallet och Kvarnfallet, samt regleringsmagasinet Stora
Stensjön (173 Mm³). Hotagen är reglerad med 3,5 m amplitud (147 Mm³).
Mellan Ockern och Sandvikssjön är fallhöjden utbyggd i Näsaforsens kraft-
verk, och nederst i Hårkan ligger Högfors kraftstation. Den totala regle-
ringsgraden är förhållandevis låg, i nedre Hårkan ca 12 %.

Enligt 3:6 NRL är Hårkan uppströms Hotagen (sjön?) skyddad mot vat-
tenkraftutbyggnad.

Skyddsvärden

Silurgrunden sätter sin prägel på Hårkan och dess omgivningar. Hårkan ut-
gör ett limnologiskt intressant vattendrag. Genom naturlig tillförsel av kalk
motverkas försurningar, här liksom i Långan och Ammerån. Vattnet har så-
ledes goda pH-värden och är i övrigt av hög kvalité. Älven kan därför i fram-
tiden fungera som genbank vid restaurering av andra försurade vattendrag.

Fisktillgången i Hårkan är god med öring och harr som har reproduktions-
och uppväxtområden i älven. Öringen kan bli mycket storvuxen. Fisket är
helt upplåtet för kortfiske och älven är i sin helhet lätt tillgänglig. Sedan flott-
ningens nedläggning 1969 har omfattande fiskeförbättrande åtgärder utförts,
bl.a. genom att återföra stora mängder stenblock till älvfåran. Utsättning
sker årligen av framför allt harr uppodlad i Hårkans vattensystem. Fiskeri-
verket har betecknat nedre Hårkan som område av riksintresse för fritids-
fiske.

Från botanisk synpunkt är Hårkan intressant. I myrområden och numera
övergivna slåtterängar är ört- och orkidérikedomen påfallande stor. Blod-
och ängsnycklar hör till de mer iögonfallande arterna, liksom guckuskon.
Den sällsynta brunkullan har några lokaler intill Hårkan. På stränderna före-
kommer den skyddsvärda och ovanliga jämtlandsmaskrosen ganska rikligt.

Hårkans dalgång har sedan länge varit befolkad. Detta framgår av före-
komsten av stenåldersboplatser och täta bestånd av fångstgropsystem på

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

42

sand- och grusplatåer längs en 15 km lång älvsträckning. Beståndet omfattar
ca 350 fångstgropar enligt Riksantikvarieämbetet, som betecknat denna del
av Hårkan som ett riksintresse för kulturminnesvården.

Hårkans värde för friluftslivet är påtagligt. Den viktigaste attraktionen är
härvid fisket. Nedre delen av älven ligger inom Östersunds närområde och
besöks av många människor. Ett förhållandevis stort antal fritidshus finns i
älvens närhet. Hårkan har goda förutsättningar som kanotled, den är lätt-
paddlad med få sträckor där bärning måste ske. Tillgång på natursköna rast-
och övernattningsplatser gör området attraktivt. Inte minst bedöms Hårkan
ha ett högt potentiellt värde för rekreation och friluftsliv, dock under förut-
sättning att älvens strömsträckor inte blir utbyggda.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Sehlstedtska utredningen redovisas två projekt på nedre Hårkan, Edsox-
forsen (18 MW) och Högfors, ombyggnad (10 MW). I den slutliga rangord-
ningen placerades Edsoxforsen i klass 3b och i Högfors i klass 2. Motive-
ringen är bl.a. beträffande Edsoxforsen, att ”projektet medför uppdämning
av en lång älvsträcka i den nedre och relativt opåverkade delen av Hårkan.
Projektet berör ett område som är av största intresse för fornminnesvården
och dessutom är väsentligt att bevara från rekreationssynpunkt”. Beträf-
fande Högfors förutsätter utredningsmannen vid sin klassning att tillräcklig
minimitappning sker genom kanjonlandskapet nedströms det gamla kraft-
verket.

I vattenkraftberedningen redovisas tre projekt inom den nedre delen av
Hårkan: Hotagsströmmen (40 GWh/år), Edsoxforsen (73 GWh/år) och
Högfors (65 GWh/år). Samtliga placerades i klass B i beredningens plan. I
den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår de tre pro-
jekten. De torde därmed få betraktas som riksintressen för energiproduk-
tion.

Av de tre projekten är Högfors numera taget i drift. Beträffande Hotags-
strömmen och Edsoxforsen föreligger inte såvitt känt några beslut om ut-
byggnad från fallägarnas sida.

Motioner

De motioner som ingivits till riksdagen (fp, c, v, mp) avser skydd enligt 3:6
NRL för hela Hårkan.

Mina synpunkter

Det från naturvårdssynpunkt riksintressanta området i Hårkan har begrän-
sats till dess outbyggda nedre del. Ett skydd som omfattar hela Hårkan bör
avse älven från och med Hotagssjön till dess utlopp, eftersom den nu undan-
tagna delen ligger uppströms Hotagen. (Det kan te sig oklart om därmed
menas Hotagssjön med tillrinnande vattendrag, enbart övre älven Hårkan
ned till Hotagen - eller möjligen orten Hotagen). Förslagen i motioner och
andra skrivelser torde avse hela älven.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

43

Väljer man att skydda hela Hårkan, d.v.s. nedströms Hotagssjön, kom-
mer två kraftverk att inkluderas i området. Man bryter emellertid ingen prin-
cip därmed, jämförelse kan göras med Piteälven och det där belägna kraft-
verket Sikfors eller med Emån. I Hårkans undantagna övre del finns för öv-
rigt två kraftverk - om man nu inte med skyddet avsett endast huvudälven
som kommer från Norge. Bortser man från att två mindre kraftverk finns i
älven nedom Hotagen, så torde värdet av naturvårds- och friluftslivsintresset
snarast vara mer mångskiftande och större än enbart i den outbyggda delen.
Mitt förslag är att Hårkan i sin helhet skall vara skyddad enligt 3:6 NRL.

Gimån

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i Z-län, nr N92 Gimån
och nr F9 Gimån.

Allmän beskrivning

Gimån, Ljungans största biflöde (avrinningsområde 4 231 km²), är en skogs-
älv som avvattnar det sjörika området sydost om Storsjön i Jämtland. De
största sjöarna är Locknesjön och Revsundssjön. Gimån rinner fram omväx-
lande med forsar och genom större och mindre sjöar. I sitt nedre lopp passe-
rar den två stora, kraftreglerade sjöar: Holmsjön och Leringen, innan den
når Ljungan i brant fall som är utbyggt (Torpshammars kraftverk). I övrigt
är ån helt opåverkad av vattenkraftutbyggnad.

Gimån ligger inom det s k norrländska bergkullandskapet där berggrund-
en utgörs av revsundsgranit och ådergnejs. Geomorfologiskt karakteriseras
området av rundkulliga urbergshällor och storblockig morän. Nedre hälften
av området ligger under högsta kustlinjen. Längs ån finns delvis orörda
skogsområden samt natursköna sjö- och älvsträckor. Till vissa delar har Gi-
måområdet ren vildmarkskaraktär. Det är ändock i huvudsak lätt åtkomligt
från allmänna vägar, vilket gör ån värdefull för turism och rörligt friluftsliv.

Naturvärden

Möjligheterna till fiske gör Gimån i hög grad attraktiv. Strömfiskeområdena
är spridda till många platser och är riksbekanta. God service och en stor och
utvecklad fiskevårdsverksamhet finns. Fiskeristyrelsen har därför ansett att
Gimån med hänsyn till fritidsfiske är av riksintresse.

Gimån lämpar sig i stora delar väl som kanotvatten, även om kanoten i
vissa svåra partier måste bäras förbi. Vissa biflöden är också attraktiva t ex
Sännån.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Ett utnyttjande av åns vattenkraftsresurser har inte behandlats vid den un-
dersökning som gjordes i Sehlstedtska utredningen. Till vattenkraftbered-
ningen har Båkab redovisat ett antal möjliga fallutnyttjanden, 7 mindre
kraftverk, men beredningen fann inte anledning att ta upp en utbyggnad av

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

44

Gimån i sitt förslag. Det förekommer heller inte några kraftutbyggnadspro-
jekt i den av riksdagen godtagna vattenkraftplanen.

Den del av Gimån som utgör område av riksintresse är angiven från Rev-
sundssjön utlopp till Holmsjön.

Mitt förslag

I föreliggande förslag till skydd enligt 3:6 NRL mot vattenkraftutbyggnad
bör avses hela Gimån uppströms Holmsjön i åns nedre del.

Nedre Ljungan

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i Y-län, nr N69 och nr
F8, samt för kulturminnesvården (6908/1565).

Allmän beskrivning

Nedre Ljungan är den ca 22 km långa sträckan från Viforsens kraftverk till
älvens utlopp i Bottenhavet en mil söder om Sundsvall. Ljungan är i stort sett
utbyggd med kraftverk och vattenmagasin utom i sina källflöden och mellan
Havern och Holmsjön. Dessa delar av Ljungan är skyddade enligt 3:6 NRL.
Från Viforsen har älven ett naturligt fall på ca 11 m uppdelat på ett flertal
långsluttande forsar och däremellan strömsträckor med snabbt framrin-
nande vatten. Den genomgående korttidsreglering som utövas i Ljungans
kraftstationer återrregleras i Viforsen, och flödet nedströms ut till havet är
därför i stort sett opåverkat av denna reglering. Genom landhöjning och
vattnets erosion sker här en levande påverkan på älvens stränder och botten-
förhållanden.

Ljungan når havet genom en trång genombrottsdal omgiven av höjder upp
till 200-250 m. Älven har i slingrande lopp skurit sig ned i mäktiga sediment-
lager då landet höjt sig ur havet. Ett terrasslandskap bevuxet med tallskog,
dominerar stränderna, på många ställen brant och med raviner. På älvens
norra sida, i övre delen omkring Klingstatjärnen och i den nedre delen vid
Nolby, präglas landskapet av öppna jordbruksmarker i vågig terräng. På
denna sida som är väl åtkomlig från länsväg finns ett relativt stort antal fri-
tidshus i älvens närhet medan bebyggelsen på södra sidan är mer sparsam till
följd av sämre vägnät. Älvens mynningsområde som övertväras och följs åt
norr av väg E4 har delvis karaktär av tätbebyggelse med äldre industrimiljö.

Skyddsvärden

Nedre Ljungans outbyggda älvsträcka utgör en numera sällsynt och värdefull
naturmiljö med särskild betydelse för fritidsfisket. Dramatiska naturpartier
med forsar, nipor, raviner och sydväxtberg ger karaktären av ”vildmarks-
park” belägen på mindre än en halvtimmes färd från Norrlands största be-
folkningskoncentration, Sundsvall. Vegetationen i dalgången betingas av
dess topografi. Granskog dominerar de högre sluttningarna. På terrasserna
och i niporna är växtligheten mer omväxlande. På fuktigare mark återfinns

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

45

örtrik barrskog och lövskog. Här växer t.ex. blåsippa, vitsippa, enstaka
stormhattar, nässelklocka, kungsljus. Strandvegetationen utgörs oftast av
blandskog med tämligen rik flora, t.ex. konvalj.

Ljungan är den enda älv i länet med naturlig reproduktion av lax. Nedre
Ljungan är också ett viktigt reproduktionsområde för sik, harr, öring och
havsöring. Vid Viforsen har ett centralfiske anlagts för fångst av främst
avelslax för konstgjord uppfödning av laxsmolt. Fiskeribiologiskt är älv-
sträckan enligt Fiskeristyrelsen av riksintresse. Fisket som utövas med 500-
1 000 fiskedygn/år, varav en betydande del av utövarna kommer från andra
delar av landet, är en central attraktion för områdets friluftsliv och turism.
Främst är fisket inriktat på den mera lättfångade havsöringen. Årsfångster
är för lax 1 000 kg, öring 4 000 kg, sik 30 000 kg. Tidigare bedrevs även fångst
av ”nätting” (flodnejonöga), men under senare år har tillgången drastiskt
minskat.

Nedre Ljungan tilldrar sig stort intresse från frilufts- och rekreationssyn-
punkt, dels på grund av rika möjligheter till naturupplevelser i form av fiske,
kanoting m.m., dels genom dess tillgänglighet mycket nära Sundsvalls tätort.
Nedre Ljungan betecknas också som område av riksintresse för kulturmin-
nesvården. På sträckan Kvissle-Nolby-Prästbolet anges bl.a. odlingsland-
skap med gravfält, tidig medeltida kyrkoruin, lämningar från tiden mellan
forntid och medeltid, sannolikt en huvudbygd med stormannabebyggelsen.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

I Sehlstedtska utredningen placerades projektet Viforsen i klass 1, d.v.s.
bland älvsträckor med måttliga bevarandevärden. Utredningen betonar att
det outbyggda älvavsnittet från Viforsen till havet är av mycket stort värde
från rekreationssynpunkt, och att ingrepp i denna miljö måste därför betrak-
tas som ytterst allvarligt. Det projekt som presenterats för utredningar, en
ny anläggning uppströms det gamla kraftverket, förutsattes dock medföra
begränsade ingrepp i miljön, bl.a. med en för fiskeintressena tillfredsstäl-
lande tappningsplan.

Viforsens nya kraftverk togs i drift i början av 1980-talet. Några planer att
härutöver utnyttja nedre Ljungan för kraftproduktion har inte framförts till
vattenkraftberedningen eller senare i planen för vattenkraftutbyggnad som
medgivits av riksdagen.

Egna synpunkter

De höga bevarandevärden av skilda slag som är knutna till Nedre Ljungan
talar för att älven här bör vara skyddat för framtiden från olika slag av ex-
ploateringar som kan negativt påverka dess värde. Exempelvis är det angelä-
get att länsstyrelsens planer att bilda ett naturreservat för området vid Gren-
forsen snart kan genomföras.

Från vattenkraftintresset representerat av BÅKAB framförs för närva-
rande inte några utbyggnadsanspråk. Enligt min mening finns det goda skäl
för att Ljungan nedströms Viforsen till havet får ingå bland de älvsträckor
som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

46

Voxnan

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i X-län, nr Nll och nr
F7, samt område av riksintresse för kulturminnesvård nr K580.

Allmän beskrivning

Voxnan rinner upp i Härjedalen, helt nära gränsen till Hälsingland, där Sik-
sjön 355 m.ö.h. utgör älvens källsjö. Voxnan som är Ljusnans största bif-
löde, har ett avrinningsområde av 3 708 km², en längd av ca 15 mil och myn-
nar i Ljusnan i sjön Varpen strax nedströms Bollnäs.

I älvens nedre del till och med Vallhaga nära Edsbyn är fallhöjden ut-
byggd. Med undantag för ett litet kraftverk, Storlugnströmmens kraftverk,
är Voxnan i övrigt outbyggd och därmed den längsta outbyggda älvsträckan
i södra Norrland. Sjöregleringar i tillrinningsområdet påverkar vattenregi-
men i älven relativt obetydligt.

Övre Voxnan rinner fram genom en dalgång av mäktiga dimensioner där
omgivande berg når 150-250 m över dalbotten. Loppet följer en nästan rak,
tektoniskt bestämd linje i en serie smala sjöar med obetydlig fall. På den
följande 6 mil långa sträckan som avslutas med Hylströmmen sänker sig äl-
ven 145 m och bildar ett stort antal forsar och fall, varav Hylströmmen med
23 m är det största. Vid denna nivå möter Voxnan högsta kustlinjen och är
längre ned i huvudsak lugnflytande.

Vid inlandsisens avsmältning avsattes stora mängder isälvsmaterial, både
på land och i den 7 mil långa havsvik som sträckte sig in mot det område där
Hylströmmen nu rinner. Längs hela området kan Voxnanåsen följas, långa
sträckor som en skarpt avsatta getryggsås, på några ställen vidgar den sig till
åsnät med talrika dödisgropar. Nedströms Hylströmmen bildades omfat-
tande deltan där de finkorniga sedimenten delvis omlagrats av vinden. Flyg-
sandfält förekommer vid Voxnakröken. Uppströms Hylströmmen där isälvs-
materialet avsatts på land har på båda sidor om älven bildats omfattande s.k.
sandurfält, lagrade i flacka, kilometerbreda bankar genomdragna av ström-
rännor i flätade mönster, s.k. braided river. Längs de nedre lugnflytande par-
tierna bildar Voxnan ett välutvecklat och ännu aktivt meanderlopp med le-
vande nipor, korvsjöar och rörliga sandbankar.

Skyddsvärden

En stor del av naturvärdena i den outbyggda delen av Voxnandalen är av
geovetenskaplig art. De utgör också förutsättningar för de höga botaniska,
zoologiska och rekreativa värdena.

Voxnan omges av barrskog, på isälvsavlagringarna oftast lavtallskog.
Flacka deltan och sandurfält intas i hög grad av myrmarker.

Den relativt opåverkade naturliga flödesregimen gynnar en välutvecklad
zonering av en artrik strandvegetation. Vid inventering av den outbyggda
älven har inte mindre än 322 kärlväxter noterats. Flera sällsynta eller skydds-
värda arter ingår, t.ex. mandelpil, klotgräs, skuggviol, fågelstarr. Nedströms
Rullbosjön passerar älven område med rikare bergarter (Losformationen)
vilket skapat förutsättning för ett ökat antal kalkgynnade växter.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

47

Djurlivet är bristfälligt undersökt. En utterinventering genomförd av Na-
turhistoriska riksmuséet 1984 har visat att utter förekommer i området kring
Hylströmmen och dess biflöden. Detta område har också särskilt goda förut-
sättningar att bibehålla en livskraftig stam.

I älvens forsrika delar finns goda stammar av öring och harr. Fiskeristyrel-
sen anser att denna tillgång, som är upplåten för sportfiske, bör betecknas
som ett riksintresse, och att särskilt harren representerar en skyddsvärd
stam. Den fridlysta flodpärlmusslan förekommer på flera ställen längs älven.
Vid en begränsad inventering har också insektsfaunan visat sig intressant.

Älven har goda förutsättningar för ”vildmarksturism”. Bl.a. är Voxnan
med biflöden känd som ett förnämligt kanotvatten - den är en av de tidigast
utbyggda kanotlederna i länet. Som friluftsområde är älven emellertid ut-
nyttjad endast i ringa grad. Många av lämningarna efter flottningsepoken
har ett kulturhistoriskt värde och är inte sällan berikande för miljön. Vid
Voxna ligger Voxna bruk och Voxna herrgård med rika lämningar efter
bruksepoken. Bruket är av högt kulturhistoriskt intresse och är angivet som
riksintresse för kulturminnesvården.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling Till Sehlstedtska utredningen har
inte redovisats några utbyggnadsintressen i Voxnan, och endast älvens nedre
del markeras på karta med outbyggda älvsträckor. Som översta befintliga
kraftverk i älven anges Vallhaga strax uppströms Edsbyn.

I vattenkraftberedningens betänkande redovisades tre projekt i Voxnan
uppströms Edsbyn, benämnda Hylströmmen, Vinströmmen och Finnstuga,
vilka av beredningen placerats i klass B. Inga av dessa projekt ingick dock i
förslaget till plan för vattenkraftutbyggnad. Beredningen upptar också i sitt
förslag projektet Runemo under klass objekt. Det anges att projektet förut-
sätter en reglering av Hylsjön.

I regeringens proposition 1983/84:160 med förslag till utbyggnad av vat-
tenkraften ingick två projekt i Voxnan ovan Edsbyn, benämnda Hylström-
men respektive Hylsjöns reglering. Riksdagen förordade emellertid att frå-
gan om dessa båda projekt skulle övervägas, bl.a. mot inriktningen och om-
fattningen av vattenkraftutbyggnaden i Gävleborgs län.

I promemorian Ds I 1984:26 ”Komplettering av planen för vattenkraftsut-
byggnader” fördes på nytt in ett förslag att Hylströmmen med Hylsjöns reg-
lering skulle ingå i planen. I prop. 1984/85:120 ansåg miljö- och energiminis-
tern mot bakgrund av remissutfallet på promemorian att det saknades förut-
sättningar att föra Hylströmmen till planen. Riksdagen följde regeringens
förslag. (BoU 1984/85:25, rskr. 364).

I samband med behandlingen av proposition 1985/86:3, ”Lag om hushåll-
ning med naturresurser m.m.” förde riksdagen Hylströmmen till de vatten-
områden som undantas från vattenkraftutbyggnad enligt 3:6 NRL (BoU
1986/87:3).

Övrigt

Länsstyrelsen i X-län har beslutat att Voxnan med stränder skall skyddas
som naturvårdsområde. Förordnandet omfattar övre delen av Voxnan ner
till Måndagsfallet med undantag för Storlugn-strömmen där ett mindre

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

48

strömkraftverk finns. En ansökan om att få bygga ut kraftverket har givits in
till vattendomstolen (1987). Länsstyrelsens beslut har överklagats till rege-
ringen avfallägarna (Hamra kapellag) som vill att beslutet skall undanröjas,
och av naturvårdsverket som yrkar att förordnandet också skall avse Stor-
lugnströmmen. Ideella naturvårdsorganisationer stöder naturvårdsverket.
Lokalt förefaller det finnas en opinion till förmån för kraftintresset.

Motioner

I ett flertal riksdagsmotioner (fp, c, v, mp) har Voxnan uppströms Edsbyn
föreslagits få skydd genom 3:6 NRL.

Mina synpunkter

De bevarandevärden som Voxnans outbyggda del företräder är enligt min
bedömning stora och väl dokumenterade. Viss sjöreglering utövas inom äl-
vens tillrinningsområden, men verkningarna därav får anses vara begrän-
sade, vilket exempelvis framgår av strandplanens växtzonering. Vid före-
komst av sällsynta och utrotningshotade djuroch växtarter -utter, flodpärl-
mussla i Voxnan - bör man enligt min mening alltid noga överväga skydd för
vattendraget med hänsyn till det ansvar som Bernavtalet kräver.

Andra utbyggnadsintressen som är aktuella för bedömningen än i Stor-
lugnströmmen har inte påvisats. Frågan kvarstår då skydd övervägs för Vox-
nans övre del i vad mån hänsyn skall tagas till utbyggnadsplanerna i Storlug-
net. Denna del kan givetvis undantas - i likhet med den korta mellersta delen
i Västerdalälven - om väg för vandringsfisk ordnas förbi kraftverksdammen.
Det har också i detta sammanhang nämnts en alternativ utbyggnadsmöjlig-
het vid sidan av älven, nämligen ett utnyttjande av fallet nedom Storhamras-
jön där också regleringsrätten skulle ägas av Kapellaget. En sådan möjlighet
bör kunna prövas.

Ett klarläggande bör göras vad avser undantaget av Hylströmmen i Vox-
nan enligt 3:6 NRL. En logisk tolkning kan vara att därmed avses Voxnan
fr.o.m Hylströmmen, eftersom undantaget ingår bland vattenområden som
anges i paragrafens första stycke. Uttalande i utskottsbetänkandet (BoU
1986/87:3, sid 34) tyder dock på att just Hylströmmen har avsetts bli undan-
taget, och därmed bör ses som en älvsträcka bland dem som uppräknas i pa-
ragrafens andra stycke. De motioner som inkommit med hemställan om
skydd för Voxnan torde bygga på ett sådant antagande.

Mitt förslag är att Voxnan som vattenområde får det skydd som 3 kap. 6 §
NRL avser, och att området räknas uppströms från Vallhagas, det översta
kraftverkets, dämningsområde.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

4 Riksdagen 1992193. 1 sand. Nr 80

Brunnsberg i Österdalälven

Område av riksintresse för friluftslivet i W-län nr Fil.

Allmän beskrivning

Den del av Österdalälven inom Älvdalen som här avses är fr.o.m. Åsens
kraftverk till Älvdalens kyrkby där dämningen från Väsa kraftverk börjar.
På denna 20 km långa sträcka faller älven ca 12 m. Detta är den enda out-
byggda delen av Österdalälven mellan Särna och Siljan.

Skyddsintressen

Österdalälven rinner i det berörda avsnittet i en kraftfullt markerad dalgång
med omgivande berg uppemot 250 m högre än älven. Berggrunden utgörs
av dalagranit med diabas och olika slags porfyrer. Isälvsbildningar i form av
lateralterrasser och rullstensåsar förekommer rikligt. Många öar uppbyggda
av älvsediment finns i älven. De har en frodig vegetation och utnyttjades tidi-
gare som slåttermarker. Floran på öarna är rik med flera ovanliga arter, lik-
som även flerstädes i ängs- och hagmarker längs älven. Kung Karls spira,
majviva och svarthö tillhör denna flora. Det småskaliga, ännu öppna jord-
brukslandskapet kring älven, är av stor betydelse för landskapsbilden.
Byarna Åsen och Brunnsberg är högt belägna på norra dalsidan. System av
fångstgropar vid älven visar att älvdalen var befolkad redan under sten-
åldern.

Djurlivet är rikt, med stora mängder häckande sjöfågel. Vid Myckeln
finns näringsrika vegetationsfyllda vatten som skapar goda fågelbiotoper.
Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste lokal i länet.

Säkra iakttagelser av aktuell utterförekomst vid älven har rapporterats.
Tidigare inventering som utförts genom Naturhistoriska Riksmuséet har vi-
sat att utter finns vid Rotälven.

Österdalälven har på denna sträcka ett mycket värdefullt strömfiske med
goda bestånd av harr och öring. Fisket är upplåtet som sportfiske och där-
med sammanhängande service och tillgängligheten anges som goda. Fiskeri-
styrelsen har därför betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket,
och riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av fiskar som
förekommer. Genom kraftverksdammarna hindras numera Siljanslaxens
vandringar, men regleringsföretaget ombesörjer viss utplantering av öring i
området.

Älvsträckan äger stora värden för det rörliga friluftslivet och turismen,
främst genom tillgången på ett högklassigt fiske och lättpaddlat kanotvatten,
men också genom visuella upplevelser med ståtliga utsikter och den fritt
framflytande älven.

Angränsande områden anges också som riksintressen, för naturvård nr
N34 Brunnsberg och nr N37 Rotälven-Rymman-Dyverdalen, samt för fri-
luftslivet F10 Rotälven-Anjosvarden.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

50

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Till Sehlstedtska utredningen redovisades inte något utbyggnadsprojekt i
Österdalälven. Vattenkraftberedningen behandlar emellertid ett projekt be-
nämnt Brunnsberg i Österdalälven med årsproduktionen 65 GWh. I kom-
mentarer till detta projekt sägs att tidigare undersökningar saknas och att
miljöeffekterna i stor utsträckning är okända. Mycket tyder på att älv-
sträckan inte hör till de mest skyddsvärda beroende på att Österdalälven i
övrigt är utbyggd och att vattenförningen är reglerad från Trängslet. Projek-
tet har dock placerats i klass B.

Projektet har upptagits i den nu gällande vattenkraftplanen som godtagits
av riksdagen - och torde därför få betraktas som ett riksintresse från energi-
produktionssynpunkt.

Den aktuella utbyggnaden

Sedan början av 1980-talet finns utbyggnadsplaner som avser Brunnsbergs
kraftstation. Som fallägare anges Älvdalens jordägare. En stor del av inne-
havet utgörs av bolagsägd mark vid älven. Dammen med läge nedanför
Brunnsberg skulle höja älvens vattenyta ca 8 m vilket innebär överdämning
av holmar och stränder, totalt 160 ha. En lokal opinion har vuxit sig stark
mot företaget. Någon ansökan till vattendomstolen har inte ingivits.

Egna synpunkter

Österdalälven har på en sträcka av 14 mil bibehållit något av sitt ursprung
mellan kyrkbyn i Älvdalen och Åsen, medan resten förvandlats till lugnvat-
ten mellan kraftverksdammar. Riksintressen skall i detta fall mätas mot var-
andra. Ett tillskott till landets elproduktion på 65 GWh ställs då mot beva-
randet av den fritt framrinnande älven (i dom fastställd lägsta tappning är 21
m³/s från Åsens kraftverk) genom en levande bygd där turism och fiske är
viktiga för dess befolkning. Förekomst av utter måste beaktas. Som riksin-
tresse för friluftsliv och från allmän fiskesynpunkt är enligt min mening beva-
randet av denna del av älven den långsiktiga hushållning som måste ges före-
träde.

Nedre Dalälven

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i C-län, nr N5 (Båtfors-
området och nr Fl. Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i X-
län, nr N96 och Fl.

Dalälven mellan Näs bruk och Gysinge är enligt NRL 3 kap. 6 § undanta-
gen från vattenkraftutbyggnad. Den del älven som nu avses är således den
nedersta sträckan, från Gysinge till utloppet i Gävlebukten.

Allmän beskrivning

Nedre Dalälvens natur är i många avseenden särpräglad. Den ursprungliga
älvfåran genom Sagåns dalgång ned mot Mälardalen utfylldes under den se-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

naste inlandsisens avsmältningsskede helt av Badelundaåsens isälvsmaterial,
vilket tvingade älven att ta ett helt nytt lopp. Den kom att rinna mot nordost
över det flacka urbergspeneplanet, där den, i avsaknad av en markerad älv-
fåra, bildar en rad med grunda, flikiga och örika sjöar. Nedströms Gysinge
ligger Hedesundsfjärden-Bramsöfjärden, Untrafjärden och Storfjärden.
Sjöarna är förenade genom korta forssträckor som ofta är uppdelade på ett
stort antal grenar.

Älven korsas av Enköpings-, Gävle- och Uppsalaåsarna som bildar lång-
sträckta öar och uddar i Dalälvens fjärdar, av helt annan karaktär än de tal-
rika moränöarna. Landskapet äger stor variationsrikedom. Starkt kultur-
präglade områden finns liksom urskogsartade områden.

Älvens lopp präglas av sedimentation och uppbyggande processer såsom
aktiv bildning av deltan och levéer. Det sker i form av pålagring och erosion
som är resultatet av den årliga vårfloden.

Dalälven är en av våra tidigast utbyggda storälvar, den fjärde i ordningen
med hänsyn til] såväl avrinningsområdets storlek som kraftproduktionen.
Nedströms den outbyggda älvsträckan mellan Näs och Gysinge är fallhöjden
utnyttjad i kraftverken Söderfors (5 m), Untra (14 m), Lanforsen (10 m) och
Älvkarleby (22,5 m).

Skyddsvärden

Dalälvens natur har helt präglats av översvämningarna. Dels har älven ge-
nom sedimentation byggt upp nytt land, dels tillförs regelbundet ny näring
till nytta för växtligheten. Längs stränderna dominerar därför översväm-
ningskärr och älvängar som är helt beroende av de upprepade översväm-
ningarna för att inte växa igen.

Genom sitt läge omedelbart söder om den naturliga Norrlandsgränsen är
nedre Dalälven ett område där nordliga och sydliga element möts, både i
landskap och natur. Ett gynnsamt lokalklimat intill forsområdena och goda
näringsförhållanden har skapat förutsättningar för ett stort inslag av ädellöv-
skog och mångenstädes en rik flora och fauna.

I de svårtillgängligare delarna av älven såsom i de förgrenade forsarna och
på öarna har skogen undgått avverkning och en naturskog, bitvis ren urskog,
har fått leva kvar. Dessa områden fungerar som refugier för växter och djur
och uppvisar därför på ett unikt sätt delar av de naturförhållanden som rådde
i älven före vattenregleringar och moderat skogsbruk.

Det bästa exemplet på sådana landskap är Båtforsområdet, beläget norr
om Untra kraftverk. Detta område, ca 2 000 ha, naturreservat, torde höra
till det mest skyddsvärda som mellansvensk natur kan uppvisa.

Före Untraverkets tillkomst (1918) utgjorde detta vidsträckta skärgårds-
område mellan Storön och N. Kvarnön Dalälvens huvudgren ned till Stor-
fjärden. Genom spärrdammen mot kraftverket avskars större delen av den
kontinuerliga genomrinningen, under det att större flöden kan passera, fylla
strömfåror, ge gödning åt älvängar och i viss utsträckning motverka igenväx-
ning. Ökade regleringar i flodområdet har skärpt förhållandena, men en fri-
villig överenskommelse med fallägaren (Stockholms Stad) torde garantera
vissa viktiga förbättringar av de hydrologiska villkoren i området.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

52

Terrängen är småkuperad och blockrik, genomdragen med älvförgre-
ningar med flera forssystem och småfjärdar och mellanliggande moränöar.
Strandängar, öar med barr- och lövblandskog, delvis av urskogstyp, hör till
landskapsbilden liksom fräken- och vassbevuxna fläder. Den största bota-
niska betydelsen förknippas med Båtfors-områdets urskogsartade ädellöv-
skogspartier, som utgör fragment av de ekdominerade skogar som fanns i
nedre Dalälvsområdet före regleringarna. Denna vegetationstyp anses vara
en relikt, kvarlevande sedan gynnsammare klimatskeden för ca 2000-2500
år sedan. Fältskiktet utgörs av en rik flora med lundväxter såsom lungört,
myskmadra, underviol, vårärt och vätterros. På älvängarna förekommer rik-
ligt bl.a. sumpviolen, en eljest sällsynt östeuropeisk art. En rik flora av ved-
svampar finns på träd i olika stadier av nedbrytning. Bland mossor och lavar
förekommer mycket sällsynta arter.

Djurlivet är på grund av det varierande mosaiklandskapet osedvanligt art-
och individrikt. Många märkliga och sällsynta bark- och vedätande insekter
förekommer närmast reliktartat i urskogspartierna. Samma förutsättningar
gynnar ugglor, dagrovfåglar, skogshöns och framför allt hackspettar, som här
har sin rikaste förekomst i landet. Samtliga sju svenska arter finns inom om-
rådet, bl.a. 20-30 par av den akut hotade vitryggiga hackspetten.

Nedre Dalälven är också av Fiskeristyrelsen klassad som riksintressant.
Skyddsvärda stammar av lax, havsöring och harr har lek- och uppväxtområ-
den i älven, och avkastningen betecknas som god. Även tillgånggen på gös,
gädda, abborre och sik är god. Som sportfiskevatten har nedre Dalälven
högt värde med centralt läge till Gävle, Uppsala, Stockholmsregionen etc.,
och med väl utvecklad service.

Även i övrigt har nedre Dalälven betydande värden för rekreation och tu-
rism, t.ex. för bad, båtsport - särskilt kanot, för skridskofärder, naturstu-
dier, kulturstudier och jakt. Nedre Dalälven från Avesta till Skutskär tillhör
de områden enligt NRL 2 § 3 kap. där turismens och rörliga friluftslivets in-
tressen särskilt skall beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploate-
ringsföretag eller andra ingrepp i miljön.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Sehlstedtska utredningen har i nedre Dalälven behandlat projekten Tyttbo
och Gysinge som båda slutligt placerades i klass 4. Utom dessa tog utred-
ningen ställning till planerade effektutbyggnader genom ökning av utbygg-
nadsvattenföreningen i Untra och Älvkarleby kraftverk. Båda placerades i
klass 0.

Beträffande tillbyggnaden av Untra konstateras att preciserade planer
saknas. Utredaren säger vidare: ”Forsområdet genomströmmas för närva-
rande vid högvattenflöden. Trots den befintliga anläggningen anses området
värt att bevara. Det är aktuellt för reservatsbildning. Om en utbyggnad av
Untra skulle medföra att genomströmningen vid högvatten reducerades eller
upphörde skulle detta innebära ett för naturvården allvarligt ingrepp.”

Vattenkraftberedningen redovisar i sitt förslag till plan projekten Älvkar-
leby (50 GWh/år) och Söderfors (11 GWh/år). Älvkarleby placerades i
klass 0 och Söderfors i klass B. Projektet Söderfors, en minskning av tidigare

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

5 Riksdagen 1992193. I sand. Nr 80

fastställd minimitappning förbi kraftverket, avgjordes under den tid bered-
ningen arbetade och kunde ej påverkas av beredningen. Projektet Älvkar-
leby avsåg utbyggnad med ytterligare ett aggregat.

I den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen ingår projekten Söderfors,
Älvkarleby rensning och Älvkarleby 6. De båda första projektet är nu tagna
i drift och det senare - ett sjätte aggregat i Älvkarleby kraftverk - är under
byggnad.

Egna synpunkter

Då sträckan Näs-Gysinge är undantagen från utbyggnad enligt NRL 3 kap.

6 § och planerade utbyggnader i vattenkraftplanen genomförda torde den
möjliga utbyggnaden av nedre Dalälven kunna betraktas som avslutad. Älv-
en är i relativt hög grad utbyggd för kraftproduktion. Årsregleringen, d.v.s.
omflyttning av vårflöde till vintertappning, är dock till sina verkningar rela-
tivt måttliga, delvis beroende på att Västerdalälven är lågt reglerad. Den ge-
nomgående korttidsregleringen vid Söderfors medför snabba vattenstånds-
förändringar från Hedesundafjärdarna ner till havet. Trots dessa samlade in-
grepp i naturmiljön representerar nedre Dalälven alltjämt stora värden för
både naturvetenskap och rekreation som gör den i hög grad skyddsvärd.

Ett genomförande av effektutbyggnad i Untra kraftverk som tidigare förts
fram till utbyggnadsplaneringen kan alltjämt framstå som ett hot mot Båt-
forsen-området. Det finns enligt min mening väl grundade skäl att det skydd
som enligt NRL 3 kap. 6 § gäller i Dalälven för sträckan mellan Näs bruk
och Gysinge får omfatta även älvens nedre del, dvs. från Gysinge till älvens
utlopp i Bottenhavet.

Bräkneån

Område av riksintresse för naturvård i K-län, nr N9.

Allmän beskrivning

Bräkneån med ett avrinningsområde om 458 km² har sina översta tillflöden
i mosserika områden mellan Rottnen och Åsnen. De samlas till ett sjöom-
råde i trakten av Tingsryd - Hyllen, Fiskestadssjön, Ymsen och Tiken, na-
turgeografiskt betecknat som sydöstra Smålands skogs- och sjörika slättom-
råde.

Vid utflödet ur sjön Tiken ca 120m.ö.h., strax norr om länsgränsen mellan
Kronobergs och Blekinge län, ändrar Bräkneån karaktär och får ett stritt
lopp i en markerad dalgång mot sitt utlopp i Östersjön ca 5 km söder om
Bräkne-Hoby. Det är den nedre delen av ån, Blekingedelen, som är av in-
tresse i denna redogörelse.

Bräkneåns dalgång skär ett ca 40 km långt snitt genom mellersta Blekinges
skogsbygd, mellanbygd och kustbygd. Åns övre del präglas av de upp till
50 m höga och blockrika sluttningarna med naturskog av gran och björk. I
dalbotten ringlar sig ån fram i oftast steniga forsar. Insprängda vid odlingsbar
mark ligger spridda smågårdar. Längre ner i mellanbygden domineras miljön

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

54

av en utpräglad mellanblekingsk småbrukarbygd, med småodlingar i kupe-
rad terräng, rik på rösen, med fuktängar och skogsbestånd med stort inslag
av ek och avenbok. An rinner fram ömsom i lugna djupvattensträckor, öm-
som i örika och steniga forsar.

I söder vidgar sig dalgången och landskapsbilden danas av låglänta åkrar,
sluttningar och åkerholmarmed ekbestånd, spridda gårdar och den lugnt fly-
tande ån. Ner mot åmynningen präglas landskapet åter av småbrukarbygden
med dess ängar, hagmarker och ädellövskogar i kuperad kusttopografi med
markerade sprickdalar.

Den sydligaste delen av åns dalgång uppvisar ett påfallande stort antal
fornlämningar från järnåldern.

Bräkneån är endast i ringa grad utnyttjad för vattenkraft. I åns nedre del
finns på flera ställen dammar för kvarnar, såg och ett par små, äldre elkraft-
verk. Den brantaste delen av ån, Hjälmsafallen ca 16 km från mynningen,
torde innebära vandringshinder för fisk; möjligen utgör också Ekforsdam-
men 4 km längre ned ett sådant hinder.

Skyddsvärden

Bräkneåns dalgång kännetecknas av sitt rika innehåll av såväl typiska som
särpräglade och sällsynta landskapselement, särskilt i övergångszonen mel-
lan den norra barrskogsregionen och den södra lövskogsregionen. Åns dal-
gång har stora botaniska och zoologiska värden. I ån finns bl.a. ett värdefullt
bestånd av storvuxen och långvandrande havsöring samt en genetiskt värde-
full stam av stationär öring. Flodpärlmusslan är rikligt förekommande.

I några korta notiser återges i det följande exempel på natur- och kultur-
minnesvården som ån representerar.

I Gummagölsmåla finns en väl bevarade miljö med prägel av äldre odling,
bl.a. hamlade lindar. Branta stränder med ädel lövskog och rik lundflora. In-
tressanta lämningar från flottningsepoken i form av strandrösen.

Skärva-Huabräcken är en djupt nedskuren ravinsträcka med vildmark-
sprägel. Här finns i branterna vid Hultalycke dalgångens enda större ideg-
ranbestånd. I avsnittet finns också ett stort klapperstensfält och åns största
koloni av flodpärlmussla. Andra skyddsvärda inslag är bestånd med safsa.

Södra Hålabäcksmadema med dalgångens förnämsta slåtterängsmiljö
med fuktängar som alltjämt slås.

Örseryds by, ett i sin helhet väl bevarat kulturlandskap med gårdar sam-
lade vid en getryggsås. Här finns bl.a. rester av ett gammalt översilningssys-
tem som använts i samband med madslåtter. Örtrika hagmarker med ham-
lade lindar, bok-, ek- och hasselbestånd.

Björkeryds naturreservat (ca 12 ha). Isälvsavlagringar tillhörande Svängs-
taformationen.

Björkeryd-Trånhem uppvisar ett flertal intressanta åsbildningar och en
särpräglad landskapsbild med långsträckta mader och hävdad småbruks-
miljö.

Hjälmsafallen-Lindefors utgör ett rikt utvecklat avsnitt i övergångszonen
mellan ädellövskogs- och barrskogsregionerna. Landskapet är starkt brutet
och småkulligt med insprängda ängar och små odlingar i betad löv- och

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

55

blandskog. Strandsluttningarna längs forsarna hör till dalgångens artrikaste.
Här finns murgröna, stora bestånd av safsa, samt en koloni med flodpärl-
mussla. Intressanta isälvsavlagringar.

Röaby-Ekforsområdet. Det betespräglade avsnittet är dalgångens bäst be-
varade ängshagmarksområde.

Björstorp med bl.a. ett artrikt lundparti och Bruaberget med ett mäktigt
bronsåldersröse och attraktiv utsikt. Vid Väby finns många fornlämningar,
artrika betesmarker med bl.a. Adam och Eva, och en lokal för den utrot-
ningshotade mnemosynefjärilen.

Fisket i Bräkneån betecknas av Fiskeriverket som en tillgång av riksin-
tresse för fritidsfisket. Under en följd av år har fiskeförbättrande åtgärder
utförts i flera av Blekinges åar, bl.a. Bräkneån. Fiskevårdsområde har bil-
dats och området är mycket välbesökt.

Vattenkraftutbyggnad

Bräkneån som tillhör södra Sveriges vattendrag har inte behandlats i Sehl-
stedts resp Ekströms utredningar. Vattenkraftberedningen har inte redovisat
några utbyggnadsprojekt i ån och därför har ån heller inte bedömts till någon
klass.

Motion

I motion (m) till riksdagen har Bräkneån föreslagits få skydd genom 3 kap.
6 § NRL.

Egna synpunkter

Bräkneån har stora skyddsvärden och representerar väsentligt opåverkade
naturområden som är typiska för ett vattendrag i sydöstra Sverige. Ån visar
på ett intressant sätt också kulturlandskapets utveckling. Den granskning jag
haft i uppdrag att utföra omfattar bl.a. en översiktlig studie av alla vatten-
drag i södra Sverige som redovisats med riksintressanta skyddsvärden. Mot
bakgrund av denna granskning vill jag föreslå att Bräkneån inom Blekinge
län tillförs den förteckning över älvsträckor som åtnjuter skydd enligt 3 kap.
6 § NRL.

Mörrumsån

Områden i Blekinge län av riksintresse för naturvård, nr N6, och friluftsliv,
nr F3. Område i Blekinge län av riksintresse för kulturmiljövård, nr 4.

Områdets huvuddrag och naturvärden

Mörrumsån är Blekinges största å med ett avrinningsområde (3 380 km²)
som också upptar en stor del av Kronobergs län, bl.a. med sjöarna Helgasjön
och Åsnen.

Ån är av stor betydelse för Östersjöns totala tillgång på lax och laxöring

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

56

och har en mycket hög produktionsförmåga. Som sportfiskevatten torde
Mörrumsån för närvarande vara ett av Europas förnämsta. An har också ett
mycket betydande fiskeribiologiskt värde. Såväl laxen som havsöringen i
Mörrumsån har för resp, ras typiska och för fisket värdefulla egenskaper.
Mörrumslaxen växer snabbt och blir mycket stor. Båda fiskbestånden är av
ett högt genetiskt värde. Även ålfisket i ån har stor betydelse.

Mörrums Kronolaxfiske omfattar 7 km av åns nedre lopp. Det ägs av sta-
ten och förvaltas av domänverket, som i Mörrum driver en iaxodlingsanstalt.
Sportfiske efter lax och öring bedrivs i hela ån upp till Hemsjö nedre kraft-
verk, en sträcka på 22 km. Antalet fiskedagar i kronolaxfisket uppgår till
15 000/år.

Mörrumsån inom Blekinge rinner i en starkt markerad sprickdal där dalsi-
dorna på vissa sträckor i norr höjer sig 60 m över ån. När den närmar sig
havet flackar dalgången ut i ett öppet landskap.

Norr om Mörrum utbreder sig ett vidsträckt isälvsdelta på båda sidor om
ån, uppbyggt av deltaterrasser på flera olika nivåer. Det uppvisar en geove-
tenskapligt intressant formrikedom och är till större delen väl bevarat. Om-
rådet är geologiskt väl undersökt och innehåller flera värdefulla geologiska
typlokaler. Dessa är mycket viktiga för förståelsen av isavsmältningsförlop-
pet och Baltiska issjöns utveckling i Blekinge.

Vidare norrut längs ådalen utgörs isälvsavlagringarna av flera typer såsom
dalfyllnader, kameterrasser, getryggsåsar m.fl.

Vegetationen längs ådalen domineras i norr av barrskog. Söderut omges
ån i allt högre grad av lövskog med främst ek, bok och avenbok. Ett av Ble-
kinges fåtaliga urskogsartade barrskogsbestånd ligger i trakten av Hovmans-
torp. Vid Knaggalid, söder om Hemsjö, är den östra dalsidan mycket marke-
rad med klippstup och blockbranter. Här växter tall och ädellövskog med ek,
ask, avenbok och lind och en rik ängsflora. Större fuktängspartier finns vid
Härnäs samt vid åmynningen. Kungsbräken förekommer rikligt längs å-
stränderna, och vid mynningsområdet växer kungsängslilja.

Från faunasynpunkt är partier vid Knaggalid och Käringahejan av särskilt
intresse genom förekomst av sällsynta insektsarter. Mörrumsåns botten-
fauna, särskilt i åns övre delar, hör till landets artrikaste och hyser många
sällsynta och därför skyddsvärda arter.

Av landets mer sällsynta fågelarter förekommer kungsfiskare, forsärla och
strömstare i Mörrumsån.

Vattenkraftutbyggnad

Mörrumsån är tidigt tagen i anspråk för kraftproduktion då kraftverken
Hemsjö nedre och Hemsjö övre anlades. De utnyttjar fallhöjderna 11,5
resp. 15 m och utgör vandringshinder för lax. Ombyggnadsplaner har länge
funnits för dessa kraftverk, som skulle ersättas med en större anläggning. Då
en sådan ombyggnad visat sig starkt kontroversiellt och mött avslag i vatten-
domstolen har planerna återtagits. Granö kraftstation med 18,5 m fallutnytt-
jande är den största av anläggningarna och ligger strax uppströms Smålands-
gränsen. Ett mindre kraftverk, Marieberg nära Svängsta, ägs liksom de öv-
riga ovan nämnda av Sydkraft.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

57

Mellan Hemsjö övre och Granö kraftverk finns ytterligare en anläggning
i Fridafors som jämte massafabriken ägs av Södra Skogsägarna.

Det har länge funnits planer som diskuterats mellan fiskets företrädare
och fallägaren att få utföra en fiskväg i form av laxtrappor förbi Hemsjö-
kraftverken. Detta skulle avsevärt öka Mörrumsåns laxproducerande kapa-
citet, men planerna har ännu inte kunnat genomföras.

Mörrumsån som tillhör södra Sveriges vattendrag har inte behandlats i
Sehlstedts resp. Ekströms utredningar.

Till vattenkraftberedningen har Sydkraft redovisat sina planer på ombygg-
nad av Hemsjöstationerna som skulle ge ett tillskott på 20 GWh/år. Dess-
utom finns ytterligare två projekt, Härnäs och Suskull som enligt bered-
ningen skulle innebära nybyggnader i från miljösynpunkt känsliga älv-
sträckor och därför borde ingå i planen.

Södra Skogsägarna redovisade till vattenkraftberedningen en planerad
om- och tillbyggnad av Fridafors med tillskottet 17 GWh/år.

Projekten Fridafors och Hemsjö ingick i beredningens plan och placerades
i klass 0.1 den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår
de båda projekten som därmed torde få betraktas som riksintressen för ener-
giproduktion. Här anges emellertid vid ombyggnad av Hemsjö ett tillskott
av 35 GWh/år. Planeringssituationen anges av NUTEK för de båda projek-
ten som oklar (rapport i dec 1991).

Egna synpunkter

Mörrumsåns betydelse som en av de viktigaste vattendragen för den natur-
liga lax- och havsöringsreproduktionen för hela Östersjöfisket talar för ett
varaktigt skydd av vattendraget. Härtill kommer övriga intresseaspekter
som gör ån särskilt skyddsvärd: allmänt höga naturvärden, dess betydelse
för friluftslivet med goda förutsättningar för sportfiske, vandring, cykelturer,
natur- och kulturstudier, ådalens naturskönhet etc.

Den huvudsakliga delen av flodområdet ligger i Småland, där bl.a. sjön
Åsnen också tillmäts riksintresse för naturvård och friluftsliv. I likhet med
Emån kunde det finnas skäl att låta Mörrumsån i sin helhet omfattas av skyd-
det enligt 3 kap. 6 § NRL.

Då jag emellertid ser skyddet för den laxförande delen av Mörrumsån som
i särklass mest angeläget begränsar jag mitt förslag till att skyddet enligt
NRL bör avse den älvsträcka som är belägen inom Blekinge län.

Fylleån

Område av riksintresse för friluftslivet i N-län, nr F12. Fylleån ingår i om-
råde av riksintresse för naturvård i N-län, nr N18.

Allmän beskrivning

Fylleån rinner upp på sydsvenska höglandets branta västsida och mynnar i
Laholmsbukten strax söder om Halmstad. Åns längd är ca 5 mil och avrin-
ningsområdet, som har södra Sveriges högsta nederbörd, är 400 km². Från

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

58

sjön Fullhövden (181 m.ö.h.) rinner ån i en båge åt norr-väster genom ett
sjö- och myrområde på gränsen mot Småland, för att därefter i en sprickdal
i sydvästlig riktning sänka sig ned mot Simlångsdalen. Här vidgar sig ån till
fyra sjöar i rad på ca 65 m.ö.h. Dalens sidor lutar brant upp mot en mer än
100 m högre belägen höjdplatå. På sträckan mot det flacka kustlandet rinner
ån i en bitvis kanjonartad fåra med många vackra forsar och fall varav kan
nämnas Tolarpsfallen, Norteforsen och i biflödet Assman Danska fall.

Berggrunden består av röda gnejser som ligger trappstegsformad i packar
och utgör rötterna av en fjällkedja från jordens forntid. Spricksystem löper i
riktning SSV-NNO. De lösa jordarterna är främst grusig urbergsmorän samt
isälvsavlagringar. Rullstensåsar förekommer, liksom fossila strandlinjer och
isälvsterrasser.

Skyddsintressen

Ett tiotal smärre naturreservat finns, de flesta längs Simlångsdalen men
också strandområdet vid åns mynning i havet.

Övergången mellan det småländska peneplanet och Fylleåns dalstråk är
av stort geomorfologiskt intresse. Den höga nederbörden i förening med den
flacka topografin gör att mer än halva arealen i de högt liggande dalarna av
åns tillrinningsområde utgörs av våtmarker. Numera täcker barrskog vad
som tidigare utgjorde vidsträckta ljunghedar. Närheten till havet medför att
lövträdsinslaget kan bli ganska stort. På sluttningarna ned mot Simlångs-
sjöarna och utmed Assman växer på många ställen ek- och bokskogar. Mel-
lan Marbäck och Fyllebro finns frodiga lövblandskogar och naturbetesmar-
ker med rik flora längs Fylleån.

Faunan är rik och varierande. Fylleån har en ursprunglig laxstam - en av
de få i denna del av landet - med lekbottnar i nedre delen av ån upp till Mar-
bäck, där laxen möter vandringshinder. Goda förutsättningar för laxrepro-
duktion skapas i ån bl.a. genom kalkning.

Vid Fylleån förekommer bl.a. kungsfiskare, strömstare och forsärla, och
i lövskogarna längs ån finns arter som gulsångare, stenknäck, mindre hack-
spett och sommargylling. I myrområdena häckar bl.a. trana, grönbena,
ljungpipare och orre. Simlångssjöarna är av limnologiskt intresse.

Landskapet är naturskönt, omväxlande och genom sin lättillgänglighet av
stort värde för friluftslivet och turismen. Det har speciellt goda förutsätt-
ningar för vandring, cykelturer, bad och kanoting, för fritidsfiske och jakt
och även för vintersport. Goda friluftsanläggningar med vandringsleder
finns i området. Dalgången ligger i en gammal kulturbygd med talrika forn-
minnen, t.ex. gånggriften vid Tolarp. Valvbroar och vattenkvarnar är exem-
pel på senare tiders kulturminnen.

Utredning till skydd för vattendraget

I Nordiska ministerrådets Miljörapport 1990:11, Nordiska Vassdrag vem og
inngrep, upptas på Sveriges lista 17 vattenområden som landets mest skydds-
värda. Av dessa är 13 redan skyddade med stöd av 3:6 NRL. Ett av de fyra
återstående är Fylleån.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

59

Egna synpunkter

Tidigare jämförande undersökningar av skyddsvärden hos södra Sveriges
vattendrag saknas. För Fylleån, särskilt för dess nedre del fr.o.m. Simlångs-
dalen, redovisas mångsidigt höga värden från naturvårds- och friluftssyn-
punkt. Ån är upptagen bland vårt lands mest skyddsvärda vattendrag i Nor-
diska Ministerrådets miljörapport. Min bedömning är att Fylleån i sin helhet
bör tillhöra de vattendrag som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Kynne älv

Kynnefjäll med Kynneälv som delområde och Bullaredalen utgör områden
av riksintresse för naturvård och friluftsliv i O-län; Södra Kornsjön i Dals-
land är område av riksintresse för naturvård i P-län. Bullaredalen utgör om-
råde av riksintresse för kulturminnesvården.

Allmän beskrivning

Kynne älv i norra Bohuslän är en del av den norsk-svenska Enningdalsälvens
vattensystem (avrinningsområde 780 km²). Dess övre del ligger i Norge.
Kynne älv avvattnar Kornsjöarna, ett relativt stort sjöområde som sträcker
sig in i Dalsland och Norge. Från Södra Kornsjön söker sig älven ned till
Södra Bullarcn genom ett system av sprickdalar där den bildar smärre sjöar
och i nedre delen många forsar och fall. På en sträcka av ca 13 km faller älven
90 m.

Bullaresjöarna är Bohusläns största sjöar. De uppfyller ca 30 km av den
10 mil långa sprickdal som sträcker sig från Gullmarsfjorden i söder till Ide-
fjorden i norr. På östra sidan reser sig branta stränder upp mot Kynnefjälls
100 m högre belägna bergsplatåer. Även västsidan är starkt kuperad men
mer präglad av ett omväxlande kulturlandskap. Här finns också rika miljöer
med fornlämningar av riksintresse för kulturminnesvården.

Utflödet från Norra Bullaren heter Enningdalsälven, rinner genom Norge
12 km i nordlig riktning och mynnar i Idefjordens innersta del. Vattenkvali-
tén i hela älvsystemet är god, med obetydliga avloppsutsläpp och låg halt av
närsalter. Försurningen har motverkets genom att Kornsjöarna sedan början
av 1980-talet kalkats.

Älven är i sin helhet outnyttjad för produktion av vattenkraft, en av de få
av denna storlek i södra Sverige.

Skyddsvärden

Älvsystemet representerar en rik och omväxlande miljö med höga biologiska
värden och storslagen natur. Bullaresjöarna och Enningdalsälven är enligt
Fiskeristyrelsen av riksintresse för fritidsfiske och skyddsvärda arter, bl.a.
lax, öring och sik. Havsvandrande lax når upp till norra Bullaren och har
sitt naturliga reproduktionsområde i Enningdalsälven. Kynne älv hyser en
intressant öringsstam som också ger material för utplantering i närliggande
vattendrag. Ål har tidvis förekommit talrikt. Undersökning av bottenfaunan
i Kynne älv har visat att den tillhör länets rikaste.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

60

Ornitologiskt är vattendraget också intressant. Gräsand, knipa, kricka,
grågås, fickgjuse och storlom häckar här. Vid forsarna förekommer ström-
stare och även gulärla. Fågellivet i Bullaredalen är rikt varierat genom de
mångformiga miljöerna. Rovfågel och korp nyttjar de svårtillgängliga bran-
terna, häger är en karaktärsfågel. Stränderna utgör goda sträckfågelmiljöer.
Vid vattendraget finns också bäver.

Av särskilt faunistiskt värde är uttern som förekommer i nedre delen av
Enningsdalsälven. Här påträffas också flodpärlmussla.

Många kvartärgeologiska bildningar är av stort intresse och visar på bety-
delsefulla stadier i inlandsisens avsmältningsskede. Växtligheten visar stor
variation från karga marker med barrblandskog till yppig lövträdsvegetation
och områden av lundtyp med rik flora, ofta knutna till bäckraviner.

Vattenkraftutbyggnad

Någon form av utbyggnadsplanering såsom i Norrland och norra Svealand -
Sehlstedtska och Ekströmska utredningarna - har inte skett för den södra
delen av landet. Till vattenkraftberedningen har Vattenfallsverket redovisat
projektet Kynne i Enningdalsälven med årsproduktionen 27 GWh. Bered-
ningen har, möjligen till följd av företagets otillräckliga lönsamhet, avstått
från att ta upp det i sitt förslag till plan för vattenkraftutbyggnad. Företaget
ingår inte i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen. Den utbyggnad
som nu, under samråd med Tanums kommun, förbereds av Vattenfall, avses
få en mer miljöanpassad inriktning. Två alternativ har undersökts, ett med
tunnel-kanal som utnyttjar 85 m fallhöjd och ger ca 18 GWh i årsproduktion,
ett med ståltub från Busjön till Södra Bullaren, fallhöjd 78 m och ca 16
GWh/år. I bägge alternativen är utbyggnadsvattenföringen 7 m³/s. Hänsyn
till miljön innebär att 0,5 m³/s garanteras som lägsta vattenföring i älven.
Dock får vattnet rinna fram fritt i älven då kraftverket under juni-augusti
inte hålls i drift. Beslut om att inge ansökan har ännu inte tagits.

Utredning till skydd for vattendraget

Enningdalsälven inom Norge, både dess översta del och mellan Bullaren och
Idefjorden, har i Verneplan for vassdrag IV föreslagits bli undantaget från
vattenkraftutbyggnad (NOU 1991:12A). Förslaget kommer att läggas för
Stortinget före sommaren 1992.

I Nordiska ministerrådets Miljörapport 1990:11, Nordiska Vassdrag vern
og inngrep, upptas på Sveriges lista 17 vattenområden som landets mest
skyddsvärda. Av dessa är 13 redan skyddade enligt 3:6 NRL. Ett av de fyra
övriga är Kynne älv.

Motioner m.m.

I två fp-motioner Bo 517 och Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslu-
tar om en sådan ändring av NRL att Kynne älv skyddas.

Skrivelser från ett flertal organisationer, däribland Naturskyddsföre-
ningen och dess lokala förening i Tanum har sänts till Miljö- och naturresurs-
departementet, samtliga med begäran om skydd av Kynne älv.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 80

Egna synpunkter

Tidigare jämförande undersökningar av skyddsvärden hos södra Sveriges
vattendrag saknas. För Kynne älv och för älvsystemet i sin helhet redovisas
mångsidigt höga naturvärden som enligt min bedömning ställer den mycket
högt i skyddsklass. Kynne älv har tagits upp i förteckningen på Sveriges mest
skyddsvärda vattenområdet i Nordiska Ministerrådets miljörapport. Den
norska delen av älven föreslås i Verncplan for vassdrag bli undantaget från
vattenkraftutbyggnad.

Jag finner goda skäl som grund för förslag att Kynne älv och hela den
svenska delen av Enningsdalsälven bör tillhöra de vattendrag som åtnjuter
skydd enligt 3:6 NRL.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

62

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

Ersättningsbyggnader m.m. undantagna älvar och älv-
sträckor

Enligt 3 kap 6 § första och andra stycket i naturresurslagen fär vat-
tenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftända-
mål inte utföras i undantagna älvar och älvsträckor som anges där. I
tredje stycket har dock undantag gjorts för vattenföretag som orsakar
endast obetydlig miljöpåverkan. I dessa fall skall enligt riksdagens ställ-
ningstagande ersättningsbyggnader samt ombyggnader och effektivise-
ringar i redan befintliga kraftverk kunna prövas utan hinder av att åtgär-
der berör ett undantaget område. Även för s.k. minikraftverk kan undan-
tag komma ifråga i vissa fall. Med minikraftverk avses enligt propositio-
nen till naturresurslagen anläggningar med en högsta effekt av 1,5 MW.
Sådana åtgärder bör enligt riksdagsbeslutet kunna tillåtas endast om de
har obetydlig miljöpåverkan.

I vattenlagen fanns tidigare bestämmelser om att tillåtligheten av
vattenföretag som avsåg skyddade älvar och älvsträckor alltid skulle
prövas av regeringen. I samband med att skyddet av älvar och
älvsträckor fördes över till naturresurslagen togs denna bestämmelse
bort. Motivet angavs vara att endast åtgärder med obetydlig miljöpåver-
kan skulle vara tillåtliga i skyddade älvar och älvsträckor och att vatten-
domstolarna därför borde kunna pröva tillstånd till utbyggnad i vanlig
ordning.

Jag anser att det finns skäl att återinföra en bestämmelse om att rege-
ringen skall pröva åtgärder i skyddade älvar och älvsträckor. Frågan om
att tillåta åtgärder i skyddade områden innehåller ett betydande mått av
skälighetsbedömning. Inverkan på betydande skyddsintressen skall vägas
mot nyttan av den planerade åtgärden. Jag anser det rimligt att sådana
bedömningar görs av regeringen. Bedömningar av vad som är obetydlig
miljöpåverkan kommer då att ske på ett för hela landet enhetligt sätt.
Erfarenheten hittills visar f.ö. i många fall att regeringen och vatten-
domstolarna har gjort olika bedömningar av tillåtligheten.

63

Lagtextförslag

Lag

om ändring I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.;

utfärdad den

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.' skall ha följande lydelse.

3 kap

6 5^S

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vattenkraftverk samt vatten-
reglering eller vattenöverledning
för kraftändamål får inte utföras i
följande vattenområden:
Torneälven

Kalixälven

Pi

teälven

Vindel-

älven

I Dal- Västerdalälven
älven uppströms Hum-
melforsen och
österdalälven
uppströms

Trängslet

I Ljusnan Hylströmmen i

Voxnan

Vattenkraftverk samt vatten-
reglering eller vattenöverledning
för kraftändamål får inte utföras i
följande vattenområden:

Torneälven

Kalixälven

Piteälven

Vindel-

älven

I Dal- Västerdalälven
älven uppströms Hum-
melforsen och
österdalälven
uppströms

Trängslet

I Ljusnan Voxnan upp-

ströms Vallhaga

¹Lagen omtryckt 1987:247.

²Senaste lydelse 1991:650.

64

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse		Prop. 1992/93:80 Bilaga 1
Ljungan	uppströms	1 Ljungan	Ljungan udd-
	Storsjön		ströms Stor- sjön samt Gimån uppströms Lerinaen- Holmsjön
1 Indals-	Åreälven, Ammer-	1 Indals-	Åreälven, Ammer-
älven	än, Storän -	älven	ån. Storån -
	Dammän samt		Dammån samt
	Hårkan udd- svöms Hotaaen		Hårkan
1 Ånger-	Lejarälven,	1 Ånger-	Lejarälven,
manälven	Storän upp-	manälven	Storån upp-
	ströms Klump-		ströms Klump-
	vattnet. Läng-		vattnet. Lång-
	selän - Rör-		selån - Rör-
	strömsälven.		strömsälven,
	Saxån, Ransarän		Saxån, Ransarän
	uppströms		uppströms
	Ransarn samt		Ransarn samt
	Vojmån uppströms		Vojmän uppströms
	Vojmsjön		Vojmsjön
Vapstälven		Vapstälven
Moälven		Moälven
Lögdeälven		Lögdeälven
öreälven		öreälven
1 Ume-	Tärnaån, Girjes-	1 Ume-	Tärnaån, Girjes-
älven	och Juktån upp-	älven	och Juktån upp-
	ströms Fjosoken	Sävarån	ströms Fjosoken
1 Skellef-	källflödena upp-	1 Skellef-	källflödena upp-
teälven	ströms Sädva-	teälven	uppströms Sädva-
	jaure respektive		jaure respektive
	Riebnes		Riebnes samt Malån

65

Nuvarande lydelse

Byskeälven

I Lule- Stora Luleälven
älven uppströms Akka-
jaure. Lilla
Luleälven upp-
ströms Skalka
och Tjaktja-
jaure samt
Pärlälven

Råneälven

Emån

Vattenkraftverk samt vattenreg-
lering eller vattenöverledning för
kraftändamål får inte heller
utföras i följande älvsträckor:

I Klar- sträckan mellan
älven Höljes och Edebäck

I Dal- Västerdalälven
älven nedströms Skiffs-
forsen samt
sträckan mellan
Näs bruk och
Gysinge

Föreslagen lydelse

Byskeälven

Åbvälven

I Lule- Stora Luleälven
älven uppströms Akka-
jaure. Lilla
Luleälven upp-
ströms Skalka
och Tjaktja-
jaure samt
Pärlälven

Råneälven

Emån

Bräkneån

Fvlleån

I Enning- Kynne älv med
dals- Bullaresjöarna
älven

Vattenkraftverk samt vatten-
reglering eller vattenöverledning
för kraftändamål får inte heller
utföras i följande älvsträckor:

I Klar-    sträckan mellan

älven    Höljes och Edebäck

Mörrums- sträckan nedströms
ån        Fridafors bruk

I Dal-     Västerdalälven

älven    nedströms Skiffs-

forsen, i öster-
dalälven sträckan
mellan Åsens
kraftverk och

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

66

Nuvarande lydelse

I Ljusnan sträckan mellan
Hede och Sveg-
sjön samt
sträckan mellan
Laforsen och
Arbråsjöarna

I Ljungan sträckan mellan
Havern och
Holmsjön

I Indals- Långan nedströms
älven Landösjön

I Ume- Tärnaforsen mel-
älven lan Stor-Laisan
och Gäuta

Föreslagen lydelse

Väsa kraftverk
samt Dalälven
nedströms

Näs bruk

I Ljusnan sträckan mellan
Hede och Sveg-
sjön samt
sträckan mellan
Laforsen och
Arbråsjöarna

I Ljungan sträckan mellan
Havern och
Holmsjön
samt sträckan
nedströms
Viforsen

I Indals- Långan nedströms
älven Landösjön

I Ånaer- Faxälven mellan
manälven Edsele och.HeL--

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

ggmgjön
1 Gide-	sträckan mellan
älven	Stennäs och
	Biörna
1 Ume-	Tärnaforsen mel-
älven	lan Stor-Laisan
	och Gäuta
1 Lule-	siön Lanaas och
älven	Jaurekaska

67

Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar
endast obetydlig miljöpåverkan.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Beträffande mäl och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som
anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

68

Lag

om Sndring I vattenlagen (1983:291)

utfärdad den

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 i vattenlagen (1983:291) skall
ha följande lydelse.

11 kap.

1 §³ Regeringen skall pröva tillätligheten av följande slag av
vattenföretag, nämligen

1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt
av minst 20 000 kilowatt,

2. vattenregleringar med en större vattenständsskillnad mellan
dämnings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en
meter under veckan samt regleringar med mindre vattenständsskillnad
än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vatten-
magasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller 10 mil-
joner kubikmeter under veckan,

3. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag
eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en
kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om
den vattenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av
den normala oreglerade tågvattenföringen och det inte är uppenbart
att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna
Källintressen,

4. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än
10 000 kubikmeter om dygnet,

5. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbort-
ledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller
Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller
vattenavrinningen ur sjön.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

³Senaste lydelse 1987:139.

69

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

6, sädana vattenföretag som av-
ses i 3 kap, 6 tredje stvcket laaen
(1987:121 om hushållning med
naturresurser .m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Beträffande mål och ärenden som anhängiggjorts före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

70

Källförteckning

Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv.

Naturvårdsverkets Rapport 3771

Registerblad med områdesbeskrivning i pärmar länsvis.

Förvaras på SNV och länsstyrelserna.

Naturvårdsplan för Sverige. Naturvårdsverket 1991.

Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige. Förteckning.

Underlag för tillämpning av naturresurslagen 2 kap 6 §.
Riksantikvarieämbetet

Nordiske Vassdrag - verk og inngrep: Nordiska Ministerrådet
Miljörapport 1990:11.

De svenska vattendragens arealförhållanden

(1943-1941). SMHI

Sveriges Nationalatlas: Tema Miljön (1991)

Vattenkraft och miljö. (SOU 1974:22)

Betänkande om vattenkraftutbyggnad i Klarälven, Dalälven, Ljusnan,
Ljungan och Indalsälven

(Sehlstedtska utredningen)

Vattenkraft och miljö 3. (SOU 1976:28)

Betänkande om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland

(Ekströmska utredningen)

Vattenkraft. (SOU 1983:49)

Betänkande av vattenkraftutredningen.

Regeringens prop. 1985/86:3, Lag om hushållning med
naturresurser m.m.

Projekt i riksdagens Vattenkraftplan.

Rapport av läget december 1991. NUTEK

Diverse inventeringsrapporter, bl.a:

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Urval och värdering av skyddsvärda vat-
tendrag (1992).

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Inventering av flodpärlmusslan i
Västerbottens län (1986).

Örnsköldsvik miljönämnden: Flodpärlmusslan i Örnsköldsviks kommun
Samrådsgruppen för Hemlingsforsarna

(Gideälven) Slutrapport 1991-03-15

Utterinventering Norrland 1986-87.

Naturhistoriska riksmuseet - Svenska jägareförbundet

Utterinventering 1989-90 i Västernorrland

Naturhistoriska riksmuseet

Prop. 1992/93:80

Bilaga 1

71

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
departementspromemorian (Ds 1992:29) Utökat älvskydd.
Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor med förslag till
komplettering av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL

Efter remiss har yttranden över departementsstencilen (Ds 1992:29) Utökat
älvskydd avgivits av Svea hovrätt vattenöverdomstolen, Växjö tingsrätt vat-
tendomstolen, Östersunds tingsrätt vattendomstolen, Luleå tingsrätt vatten-
domstolen, Överbefälhavaren, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, Boverket, Umeå universitet, Statens jordbruksverk, Skogsstyrel-
sen, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska muséer,
Naturhistoriska riksmuséet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Domän-
verket, Affärsverket Svenska kraftnät, Kammarkollegiet, Statens natur-
vårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, länsstyrelserna i Uppsala,
Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kop-
parbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr-
bottens län, följande kommuner i bokstavsordning: Arvidsjaur, Berg,
Bräcke, Dals-Ed, Gällivare, Gävle, Halmstad, Jokkmokk, Karlshamn, Kro-
kom, Ljungby, Ljusdal, Malå, Norsjö, Olofström, Ovanåker, Piteå, Ro-
bertsfors, Ronneby, Skellefteå, Sollefteå, Sorsele, Sundsvall, Tanum, Tings-
ryd, Umeå, Vindeln, Älvdalen, Älvkarleby, Örnsköldsvik och Östersund,
Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan, Dalälvens vattenreglerings-
företag, Älvdalens jordägande sockenmän, Skellefteälvens vattenregle-
ringsföretag, Vattenfall AB, Sydkraft AB, Båkab Energi AB, Stockholm
Energi AB, Graningeverken AB och Gidekraft AB i gemensamt yttrande,
Skellefteå Kraft AB, Svenska kraftverksföreningen, Sveriges Energiföre-
ningars Riksorganisation, Svenska Samemas Riksförbund, Sveriges Fiska-
res Riksförbund, Friluftsfrämjandets Riksorganisation, Sveriges Sportfiske-
och Fiskevårdsförbund, Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas Samorgani-
sation och Världsnaturfonden WWF.

Inkommit med gemensamt yttrande har Aktiebolaget Skandinaviska El-
verk, Korsnäs Aktiebolag, Aktiebolaget Edsbyns Elverk, Aktiebolaget Häl-
singekraft, Ljusnans Kraft Aktiebolag och Stora Koppbergs Bergslags AB.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från Skogsvårdsstyrelserna i Ble-
kinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Väs-
terbottens län. Fiskeriverket har bifogat yttranden från utredningskontoren
i Luleå, Härnösand och Jönköping. Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat
yttranden från Falkenbergs, Halmstads och Kungsbacka kommuner samt
Hallandsdistriktet av Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund. Länssty-
relsen i Jämtlands län har bifogat yttranden från samtliga kommuner i länet.
Naturskyddsföreningen har bifogat yttrande från lokalföreningen i Tanum.
Älvräddarnas Samorganisation har bifogat yttranden från Aktionsgruppen
Rädda Hårkan och Älvdalens Älvräddare. Landsorganisationen i Sverige
har bifogat yttranden från Svenska pappersindustriarbetareförbundet och
Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Inkommit med yttrande på eget initiativ har Landsorganisationen i Sve-
rige, Naturskyddsföreningen i Tanums kommmun, Älvdalens Älvräddare,
Älvdalens Sportfiskeklubb, Naturskyddsföreningen i Älvdalen, Laxfiske-

Prop. 1992/93:80

Bilaga 2

kommittén i Falkenbergs kommun, Ätrans Vattenvårdsförbund, Hallands
Naturskyddsförening, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Falkenbergs kom-
mun, Hallandsdistriktet av Svreiges Sportfiske- och fiskevårdsförbund.

Skrivelser har dessutom inkommit från Nils Dahlbäck, Älvdalens Bespa-
ringsskog och Piteå kommun.

Prop. 1992/93:80

Bilaga 2

73

Prop. 1992/93:80

Bilaga 3

Älvar och älvsträckor som
föresläs skyddas mot vatten-
kraftsutbyggnad enligt
3 kap. 65 naturresurslagen.

1 Åbyälven

2 Malån

3 Sävarån

4 Meåforsen i Faxälven

5 Nedre Hårkan

6 Gimån

7 Nedre Ljungan

8 Voxnan

9 Nedre Dalälven

10 Bräkneån

11 Mörrumsån

12 Fylleån

13 Enningdalsälven med Kynne älv

0            100          200          300 km

Lantmäteriet KartCentrum, Sthlm 92191

74

Innehållsförteckning

Prop. 1992/93:80

Regeringens proposition.......................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................. 1

Propositionens lagförslag ......................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 10 december 1992 ........................... 6

1  Inledning................................. 6

2  Bakgrund................................. 6

2.1  Naturresurslagen......................... 6

2.2  Vattenkraftplanen ........................ 7

3  Allmänna utgångspunkter....................... 8

4  Nationalälvar .............................. 10

5  Utökat älvskydd............................. 10

5.1  Åbyälven ............................. 11

5.2  Malån ............................... 12

5.3  Sävarån .............................. 13

5.4  Meåforsen i Faxälven...................... 14

5.5  Nedre Hårkan .......................... 15

5.6  Gimån............................... 16

5.7  Nedre Ljungan.......................... 17

5.8  Voxnan .............................. 18

5.9  Nedre Dalälven ......................... 19

5.10 Bräkneån ............................. 20

5.11 Mörrumsån............................ 21

5.12 Fylleån .............................. 22

5.13 Enningdalsälven med Kynne älv............... 23

6  Vattenlagen................................ 24

7  Behov av ytterligare inventering................... 26

8  Upprättade lagförslag ......................... 26

9  Hemställan................................ 26

10 Beslut................................... 27

Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds 1992:29) Utökat
älvskydd. Översyn av värdefulla älvar och älv-
sträckor med förslag till komplettering av skydd
enligt 3 kap. 6 § NRL.................... 28

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat

sig över departementspromemorian (Ds 1992:29)
Utökat älvskydd. Översyn av värdefulla älvar
och älvsträckor med förslag till komplettering
av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.............. 72

Bilaga 3 Karta med de älvar och älvsträckor som föreslås

bli skyddade.......................... 74

75

gotab 42071, Stockholm 1992