om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands
Prop.
1992/93:77
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för Försvarsde-
partementet.
Stockholm den 15 oktober 1992
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anders Björck
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till en ny lag som skall ersätta lagen
(1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst.
Enligt förslaget utvidgas möjligheterna för regeringen att utan riksdagens
hörande ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksam-
het utomlands.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 77.
Proposition om väpnad styrka för tjänstgöring
utomlands
1 Ärendet och dess beredning
Den internationella utvecklingen på senare tid har gett vid handen att inter-
nationella fredsbevarande operationer i framtiden kan komma att äga rum
i nya former och under annat huvudmannaskap än, som hittills, Förenta
nationernas (FN:s).
Inom Försvarsdepartementet har upprättats en promemoria med förslag
till ny lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Enligt förslaget skall
möjligheterna för regeringen att utan riksdagens hörande ställa en väpnad
styrka till förfogande för internationella uppdrag utvidgas till att omfatta
framställningar som görs även från annat håll än FN. Promemorian bör fogas
till denna proposition som bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga
1 lagstiftningsärendet. I bilaga 2 finns en förteckning över de remissinstanser
som avgett remissyttranden.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 september 1992 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som är bifogade propositionen som bilaga 3.
Lagrådet har den 5 oktober 1992 yttrat sig över förslagen. Lagrådets ytt-
rande framgår av bilaga 4. Lagrådets granskning har lett till vissa omformu-
leringar av förslaget till lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. I
övrigt har Lagrådet lämnat förslagen utan erinran.
2 Formella förutsättningar
Enligt 10 kap. 9§ första stycket regeringsformen får regeringen sätta in för-
svarsmakten eller en del därav vid väpnade angrepp mot riket. I övrigt får
svensk väpnad styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast
om riksdagen medger det (första punkten), om det är medgivet i lag som
anger förutsättningarna för åtgärden (andra punkten) eller om en skyldig-
het att vidta åtgärden följer av internationell överenskommelse eller för-
pliktelse som riksdagen har godkänt (tredje punkten).
Enligt lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst, som ersatt
den tidigare gällande kungörelsen (1967:18) om svensk beredskapsstyrka
för FN-tjänst, finns möjlighet för regeringen att efter framställning av FN:s
generalsekreterare ställa personal ur den beredskapsstyrka, som enligt la-
gen skall finnas organiserad inom försvarsmakten, till FN:s förfogande för
att delta i fredsbevarande verksamhet. Regeringen får också besluta att be-
redskapsstyrkan skall biträda i humanitär verksamhet utomlands.
Genom 1974 års lag regleras således dels det enligt 10 kap. 9 § första
stycket regeringsformen delegeringsbara området i fråga om insättande av
Prop. 1992/93:77
väpnad styrka utomlands, dels annan användning av beredskapsstyrkan än Prop. 1992/93:77
sådan som kan betecknas som väpnad insats.
Närmare bestämmelser om hur beredskapsstyrkan skall organiseras, per-
sonalens anställning och tjänstgöring m.m. finns i förordningen (1984:309)
om beredskapsstyrkan för FN-tjänst.
Av förordningen framgår bl.a. att Överbefälhavaren eller på Överbefäl-
havarens uppdrag Chefen för armén rekryterar, organiserar och utbildar be-
redskapsstyrkan samt att den som anställs i beredskapsstyrkan är skyldig att
tjänstgöra utomlands.
Anställda i beredskapsstyrkan är under tid då de tjänstgör utomlands un-
derkastade disciplinsystemet för krigsmän enligt 2 § lagen (1986:644) om di-
sciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Bestämmelser om förmåner till beredskapsstyrkans personal finns i för-
ordningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i beredskapsstyrkan för
FN-tjänst och i övervakningskontingenten i Korea.
3 Fredsbevarande operationer
Enligt FN-stadgans artikel 42 kan säkerhetsrådet som en yttersta åtgärd i en
internationell konflikt inskrida med militära operationer. En medlemsstat
som efter ett sådant beslut av säkerhetsrådet anmodas att delta är skyldig att
ställa väpnade styrkor till förfogande. För svenskt vidkommande är 10 kap.
9 § första stycket 3 regeringsformen tillämplig i ett sådant fall. Regeringen
är alltså direkt behörig att utan hörande av riksdagen och utan tillämpning
av 1974 års lag sätta in väpnad styrka utomlands.
Militära operationer i FN:s egen regi direkt grundade på artikel 42 har
hittills inte förekommit. Däremot har det förekommit att medlemsstater
kunnat företa väpnade insatser sanktionerade av FN. Sveriges bidrag med
sjukvårdsinsatser i Koreakriget åren 1950-53 och under Gulfkriget år 1991
är exempel på svenskt deltagande i sådana internationella operationer utan-
för FN:s direkta regi. Under den senare konflikten mellan Irak och Kuwait
år 1991 ställdes ett svenskt fältsjukhus till den brittiska regeringens förfo-
gande i Saudiarabien. Bakgrunden var att FN i resolution 678 hade godkänt
att de stater som samarbetade med Kuwait använde våld för att åstad-
komma ett irakiskt tillbakadragande från kuwaitiskt territorium samt upp-
manat alla medlemsstater att på lämpligt sätt stödja operationerna. Fält-
sjukhuset och dess personal organiserades ur beredskapsstyrkan för FN-
tjänst och tillhörde därför den svenska försvarsmakten. Personalen var
dock utrustad med vapen endast för självförsvar och ansågs därför inte ut-
göra väpnad styrka i regeringsformens mening. Regeringen var följaktligen
oförhindrad att utan riksdagens hörande besluta om svenskt deltagande. Re-
geringens handläggning av ärendet har granskats av konstitutionsutskottet
som inte funnit anledning att göra något särskilt uttalande i frågan (bet.
1990/91:KU30 s. 60).
S.k. fredsbevarande operationer har sedan länge förekommit i FN:s regi i
andra fall än sådana som regleras i artikel 42. Det saknas uttryckliga regler i
FN-stadgan om sådana insatser och de har ansetts förutsätta samtycke av de
i konflikten inblandade parterna inom vars territorium de skall genomföras.
Fredsbevarande operationer har genomförts på många håll i världen i FN:s
regi. Sverige har deltagit flitigt i dessa fredsbevarande operationer. För när-
varande ingår svensk personal i Libanon, i förutvarande Jugoslavien, på
Cypern, i Mellersta Östern, i Kashmir, i Irak och Kuwait, i Afghanistan, i El
Salvador, i Angola samt i Kambodja.
Sverige medverkar vidare i en insats i förutvarande Jugoslavien som kom
till stånd på initiativ av de Europeiska gemenskaperna (EG) och som stöds
av de stater som deltar i Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK). Insatsen består av en organisation av obeväpnade övervakare. Mer-
parten av den svenska personalen har i detta fall inte hämtats från bered-
skapsstyrkan utan har ställts till förfogande av den myndighet där var och en
är anställd.
Till svenska engagemang utanför FN:s ram hör också deltagandet i den
neutrala övervakningskommissionen i Korea.
Prop. 1992/93:77
4 Utvecklingen i Europa
I Europa har förutsättningarna för ett utvecklat och fördjupat samarbete
länderna emellan på senare tid ändrats i flera hänseenden. Stora omvälv-
ningar har ägt rum sedan först det forna östblocket frigjort sig från det sovje-
tiska inflytandet och sedan därefter Sovjetstaten själv upplösts. Sedan
många år och på sistone i ökad takt pågår också den ekonomiska och poli-
tiska integrationsprocessen i Europa.
Avvecklingen av den tidigare bipolära situationen har gett ökade möjlig-
heter till internationellt samarbete men dessvärre också utrymme för aktive-
ring av regionala och etniska motsättningar. På flera håll har våldsamma
konflikter blossat upp. Det framstår som angeläget att alla möjligheter att få
till stånd konfliktdämpande åtgärder i sådana situationer tas till vara.
Det finns ingen formell motsättning mellan medlemskap i FN och delta-
gande i regionala säkerhetsarrangemang. Sådana arrangemang är önskvärda
och godtas enligt artikel 52 i FN:s stadga så länge de är förenliga med FN:s
ändamål och grundsatser.
ESK utgör en samarbets- och förhandlingsprocess där för närvarande 52
stater - däribland Sverige - deltar. Inom ramen för konferensen äger bl.a.
förhandlingar rum om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Resulta-
tet av dessa förhandlingar har tidigast kommit till uttryck i Stockholmsdoku-
mentet, en överenskommelse om förtroende- och säkerhetsskapande åtgär-
der som ingicks i september 1986 och som för svensk del föranledde rege-
ringen att utfärda förordningen (1988:935) om föranmälan och observation
av vissa militära övningar.
Wiendokumentet 90 om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder er-
satte Stockholmsdokumentet och innebar en utvidgning av samarbetsfor-
merna mellan staterna. Wiendokumentet 90 innehåller bestämmelser om ut-
byte och kontroll av militär information, rapporteringsskyldighet i vissa fall,
observation och inspektion av övningar m.m. De föreskrifter som behövs för
svenskt vidkommande med anledning av Wiendokumentet 90 har tagits in i
förordningen (1991:1256) om utbyte av militär information mellan stater Prop. 1992/93:77
m.m. som trätt i stället för 1988 års förordning.
Förhandlingar om en vidareutveckling av Wiendokumentet 90 har den 4
mars 1992 resulterat i ett nytt Wiendokument 92 som gäller från och med
den 1 maj 1992. Med anledning av detta nya dokument pågår ett arbete
med att ändra nyssnämnda förordning.
Vid toppmötet i Paris i november 1990 beslutades bl.a. att ett Conflict
Prevention Center (CPC) skulle inrättas. Dess roll har därefter livligt disku-
terats liksom möjligheterna att inom ramen för ESK skapa förutsättningar
för fredsbevarande operationer med militära inslag. Ett första steg i denna
riktning togs genom att ESK:s ämbetsmannakommitté uttalade sitt stöd för
den av EG organiserade övervakningsinsatsen i förutvarande Jugoslavien.
I övervakningsgruppen är även andra än EG:s medlemsstater represente-
rade, däribland som nämnts Sverige.
I juli i år avslutades det fjärde uppföljningsmötet inom ESK i Helsing-
fors. I Helsingforsdokumentet har ESK:s roll i fråga om krishantering och
konfliktförebyggande verksamhet stärkts. De deltagande staterna har utta-
lat sin vilja att, i samarbete med de internationella organisationer som ver-
kar i Europa, utveckla möjligheterna att få till stånd fredsbevarande insat-
ser. Vidare har ESK vid Helsingforsmötet förklarats som ett regionalt sä-
kerhetsarrangemang enligt FN:stadgans artikel 52.
5 Förslaget
Regeringens förslag: I en ny lag om väpnad styrka för tjänstgöring
utomlands ges möjlighet för regeringen att utan riksdagens hörande
ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksam-
het utomlands - förutom på begäran av FN - efter beslut som fattats
av ESK.
Promemorians förslag: Enligt förslaget får regeringen utan riksdagens
hörande ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksam-
( het utomlands, inte bara på begäran av FN, utan även på begäran av andra
internationella organisationer och efter beslut som fattats inom ramen för
internationellt samarbete i vilket Sverige med riksdagens godkännande
deltar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget el-
ler lämnat det utan erinran, i vissa fall med påpekanden om behövliga följd-
ändringar. Endast Tjänstemännens Centralorganisation och Statsanställdas
Förbund har avstyrkt förslaget med motiveringen att värdet i att en svensk
väpnad styrka uppträder utomlands med stöd av ett riksdagsbeslut uppvä-
ger den ringa fördröjning som en riksdagsbehandling medför.
Överbefälhavaren, Chefen för armén och Chefen för marinen har anfört
att yrkesofficerare bör kunna beordras att delta i den väpnade styrkan.
Värnpliktsverket har angett att verket finner det principiellt viktigt att den
väpnade styrkan såvitt gäller värnpliktig personal endast rekryteras på fri- Prop. 1992/93:77
villig grund.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har ett starkt intresse av att delta
i det samarbete som förekommer inom ramen för ESK i syfte att hantera
och dämpa kriser och konflikter. Det är mot bakgrund av den tidsnöd som
kan råda när ställning skall tas till ett svenskt militärt deltagande angeläget
att de svenska beslutsformerna - inom ramen för vad regeringsformen med-
ger - görs så flexibla som möjligt.
Sveriges vilja att delta i samarbete inom ramen för ESK för hantering av
kriser och konflikter bör komma till uttryck genom att de formella förutsätt-
ningarna för ett militärt deltagande i dessa fall blir lika smidiga och lättill-
lämpade som de som gäller för att en väpnad styrka skall kunna ställas till
förfogande efter en framställan från FN. Det delegeringsbara utrymmet en-
ligt 10 kap. 9 § första stycket 2 regeringsformen bör därför utnyttjas på så
sätt att en ny lag införs som vidgar regeringens möjligheter att ställa en
väpnad styrka till förfogande även för uppdrag enligt beslut som fattats av
ESK. Det finns däremot inte nu skäl att därutöver utsträcka regeringens
möjlighet att ställa en väpnad styrka till förfogande för tjänstgöring utom-
lands.
Några remissinstanser har ansett att yrkesofficerare bör kunna beordras
att delta i den väpnade styrkan. Regeringen anser dock inte att det är lämp-
ligt att i detta lagstiftningsärende - som ju endast syftar till ett vidgat bemyn-
digande för regeringen att sätta in den väpnade styrkan utomlands - föreslå
några ändringar vad avser det förhållandet att styrkan skall rekryteras på
frivillig grund.
6 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad som nu har anförts har inom Försvarsdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. och
4. lag om ändring i lagen(1939:727) om förbud mot uppsägning eller av-
skedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
Förslaget under 2 har upprättats i samråd med Justitiedepartementet.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
7 Specialmotivering
1§
I lagens första paragraf anges förutsättningarna för att regeringen skall få
ställa en väpnad styrka till förfogande för tjänstgöring utomlands.
Enligt paragrafen utvidgas rätten för regeringen att sätta in en väpnad
styrka i förhållande till vad som gäller enligt 1974 års lag på så sätt att rege-
ringen kan göra detta även efter beslut som fattats av ESK, om syftet är att
styrkan skall användas för fredsbevarande verksamhet.
Ett beslut av ESK, som inte har ställning av internationell organisation
utan utgör ett organiserat samarbete mellan stater, förutsätter att de delta-
gande staterna, alltså även Sverige, är eniga om beslutet.
Bestämmelsen i 1974 års lag om vilken befattningshavare inom FN som
är behörig att göra framställning till regeringen har tagits bort. Det behövs
inte någon regel om behörigheten, utan den får prövas av regeringen med
utgångspunkt från organisationens stadga eller andra regler som styr dess
verksamhet.
När det gäller begreppet fredsbevarande verksamhet har detta samma
betydelse som i 1974 års lag. FN:s generalsekreterare har nyligen i sin rap-
port ”Agenda for Peace” beskrivit begreppet såsom en teknik som ökar
möjligheterna att både förebygga konflikter och att skapa fred.
Det behövs ingen reglering i lag motsvarande bestämmelsen i 1974 års
lag om användning av beredskapsstyrkan för hjälpverksamhet utomlands i
samband med naturkatastrof eller liknande händelse. Det finns ingen be-
gränsning i regeringsformen i fråga om regeringens möjligheter att använda
militär personal, som inte utgör väpnad trupp, för humanitär verksamhet
utomlands.
Lagen innehåller inget ställningstagande till hur personalen skall vara ut-
rustad vid tjänstgöring i olika sammanhang. Endast för det fall att en styrka
som skall sändas utomlands utrustats på sådant sätt att den kan betecknas
som väpnad faller frågan om dess användning inom lagens tillämpningsom-
råde.
2§
I paragrafen anges att den personal som ingår i en väpnad styrka som an-
vänds för fredsbevarande verksamhet utomlands skall anställas särskilt för
detta ändamål i en utlandsstyrka inom försvarsmakten. Bestämmelsen mot-
svarar 4 § i 1974 års lag och utgör i likhet med den bestämmelsen en marke-
ring av att styrkan skall rekryteras på frivillig grund. Varken försvarsmak-
tens fast anställda personal eller värnpliktiga kan alltså beordras att ingå i
styrkan (prop. 1974:50 s. 34). Däremot finns givetvis inget hinder mot att
i andra sammanhang ålägga försvarsmaktens anställda personal att enligt
arbetsrättsliga regler inom ramen för anställningsförhållandet och försvars-
maktens verksamhet tjänstgöra utomlands.
Användningen av annan personal än sådan som utgör väpnad trupp regle-
Prop. 1992/93:77
ras, som tidigare framhållits, inte i lagen. Det kan emellertid inte uteslutas Prop. 1992/93:77
att andra personalkategorier på motsvarande sätt som varit fallet med be-
redskapsstyrkan för FN-tjänst av praktiska skäl knyts till samma organisa-
tion. Det ankommer på regeringen att på motsvarande sätt som i fråga om
beredskapsstyrkan enligt 1974 års lag närmare reglera anställningsförhål-
landen och förmåner för personalen. Därvid får ställning också tas till hur
utlandsstyrkan närmare skall organiseras och om andra personalkategorier
än den militära personalen skall knytas till samma utlandsstyrka.
3§
Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar 3 § i 1974 års lag. Vid tillkomsten
av 1974 års lag angavs att en styrka om tre bataljoner motsvarade ca 3 000
man. Det framstår som lämpligt att nu direkt ange ett visst antal personer
som gräns för styrkans storlek utan närmare precisering av styrkans organi-
satoriska uppbyggnad.
Av konstitutionellt intresse är endast antalet personer som vid vaije given
tidpunkt satts in för att tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst. Det saknas
därför anledning att i lag begränsa möjligheterna att därutöver anställa mili-
tär personal exempelvis för övningar i Sverige eller att anställa personal för
annan verksamhet än väpnad tjänst. Beredskapsstyrkan har inte vid något
tillfälle uppgått till den högsta tillåtna numerären och denna bör inte sättas
högre än i dag.
2 kap. 3 § brottsbalken innehåller vissa specialbestämmelser angående
svensk domstols behörighet och tillämplig lag i fråga om brott begångna
utom riket. Enligt tredje punkten döms efter svensk lag och vid svensk dom-
stol, om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd
i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst. Bestämmelsen fick sin nuvarande
utformning i samband med tillkomsten av lagen om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. (prop. 1985/86:9 s. 93 ff och s. 125). Regeln har sin bak-
grund i det förhållandet att militär FN-personal i brottmål på grund av
överenskommelser mellan FN och de länder där fredsbevarande insatser
ägt rum inte blivit underkastad någon annan domsrätt än sitt hemlands.
De stater som ställt personal till FN:s förfogande har i allmänhet inför en
fredsbevarande insats utomlands förbundit sig att upprätthålla en bestämd
och effektiv domsrätt beträffande alla brott och förseelser såväl i som utom
tjänsten. Det får förutsättas att motsvarande överväganden görs i samband
med andra beslut om att ställa utlandsstyrkan till förfogande för tjänstgö-
ring utomlands. Bestämmelsen bör därför nu ändras så att den blir tillämp-
lig på brott begångna vid tjänstgöring utom riket av den som anställts vid
försvarsmaktens särskilda utlandsstyrka.
Motsvarande följdändring bör också göras i 2 kap. 5 § som bl.a. reglerar
rätten att väcka åtal för brott som förövats utom riket.
I 2 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. anges vilken personal
som är krigsmän och på vilka lagen således är tillämplig. I sjunde punkten
nämns anställda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, när de tjänstgör
utomlands.
1986 års lag bör nu göras tillämplig på alla som anställts vid försvarsmak-
ten för tjänstgöring i den särskilda utlandsstyrkan, när de tjänstgör utom-
lands.
I 1 § andra stycket andra meningen anges att den som enligt frivilligt åta-
gande blivit tjänstgöringsskyldig vid avdelning organiserad inom krigsmak-
ten för uppdrag hos FN inte får sägas upp eller avskedas om han har under-
rättat arbetsgivaren om sitt åtagande. Lagen bör nu i stället göras tillämplig
på den som blivit tjänstgöringsskyldig i utlandsstyrkan.
8 Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till
1. lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. och
4. lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller av-
skedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
Prop. 1992/93:77
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 77.
9 Propositionens lagförslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Regeringen får på begäran av Förenta nationerna eller enligt beslut
som fattats av Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa ställa en
väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.
2 § Personal som skall tjänstgöra i väpnad tjänst för fredsbevarande verk-
samhet utomlands skall anställas särskilt för denna uppgift. Personalen skall
ingå i en utlandsstyrka inom försvarsmakten.
3 § Högst tretusen personer ur utlandsstyrkan får samtidigt tjänstgöra
utomlands i väpnad tjänst.
Prop. 1992/93:77
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1974:614) om be-
redskapsstyrka för FN-tjänst skall upphöra att gälla.
10
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i
2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,
1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det
begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å
sådant fartyg,
2. om brottet begåtts av någon som tillhör försvarsmakten på ett område
där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon
annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ända-
mål än övning,
3. om brottet begåtts vid tjänstgö-
ring utom riket av någon som är an-
ställd i svensk beredskapsstyrka för
FN-tjänst,
4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet
eller svensk allmän inrättning,
5. om brottet begåtts inom ett område som ej tillhör någon stat och för-
övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrätt-
ning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,
6. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott eller folkrättsbrott, eller
7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fäng-
else i fyra år eller däröver.
3. om brottet begåtts vid tjänstgö-
ring utom riket av någon som är an-
ställd i utlandsstyrkan inom försvars-
makten,
5§2
Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg
av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller
eljest medförde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse,
må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill.
Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förord-
nande som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande må dock åtal
väckas, om brottet förövats
1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller
någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,
2. av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning
av försvarsmakten befann sig,
3. vid tjänstgöring utom riket av 3. vid tjänstgöring utom riket av
någon som är anställd i svensk bered- någon som är anställd i utlandsstyr-
skapsstyrka för FN-tjänst, kan inom försvarsmakten,
4. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg
i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater,
eller
'Senaste lydelse 1990:416. Ny lydelse föreslagen i prop. 1992/93:81.
2Senaste lydelse 1986:645. Ny lydelse föreslagen i prop. 1992/93:81.
Prop. 1992/93:77
11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:77
5. av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt
intresse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
12
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§>
Följande personal är krigsmän:
1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värn-
pliktslagen (1941:967),
2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller an-
nan utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten,
4. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänst-
göra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den
tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och genom-
går utbildning eller övning vid försvarsmakten,
7. anställda i svensk beredskaps- 7. anställda i utlandsstyrkan inom
styrka för FN-tjänst, när de tjänst- försvarsmakten, när de tjänstgör
gör utomlands. utomlands.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Senaste lydelse 1990:221.
13
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§*
Ej må någon sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring, som ålig-
ger honom enligt värnpliktslagen (1941:967) eller som han eljest jämlikt
stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna.
Prop. 1992/93:77
Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmak-
ten eller eljest enligt frivilligt åta-
gande blivit Ijänstgöringsskyldig
inom det totala försvarets krigsorga-
nisation sägas upp eller avskedas
med anledning av tjänstgöring som
det på sådan grund åligger honom
att fullgöra. Vad nu sagts skall även
gälla beträffande den som enligt fri-
villigt åtagande blivit tjänstgörings-
skyldig vid avdelning organiserad
inom krigsmakten för att ställas till
Förenta nationernas förfogande och
som ofördröjligen underrättat ar-
betsgivaren om sitt åtagande.
Ej heller må den som hör till för-
svarsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid försvars-
makten eller eljest enligt frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
inom totalförsvaret sägas upp eller
avskedas med anledning av tjänstgö-
ring som det på sådan grund åligger
honom att fullgöra. Vad nu sagts
skall även gälla beträffande den som
enligt frivilligt åtagande blivit tjänst-
göringsskyldig i utlandsstyrkan inom
försvarsmakten och som ofördröjli-
gen underrättat arbetsgivaren om
sitt åtagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
'Senaste lydelse 1974:362.
14
PM ang. lag om väpnad styrka för tjänstgöring
utomlands
Inledning
Promemorian innehåller förslag till en ny lag som skall ersätta lagen
(1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst.
Enligt förslaget skall möjligheterna för regeringen att utan riksdagens
hörande sända militär personal på internationella uppdrag utvidgas.
Formella förutsättningar
Enligt 10 kap. 9 § första stycket regeringsformen får regeringen sätta in
försvarsmakten eller en del därav vid väpnade angrepp mot riket. I övrigt
får svensk väpnad styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast
om riksdagen medger det (första punkten), om det är medgivet i lag som
anger förutsättningarna för åtgärden (andra punkten) eller om en skyldig-
het att delta i åtgärden följer av någon internationell förpliktelse som riks-
dagen har godkänt (tredje punkten).
Enligt lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst, som ersatt
den tidigare gällande kungörelsen (1967:18) om svensk beredskapsstyrka
för FN-tjänst, finns möjlighet för regeringen att efter framställning av För-
enta nationernas (FN:s) generalsekreterare ställa personal ur den bered-
skapsstyrka, som enligt lagen skall finnas organiserad inom försvarsmak-
ten, till FN:s förfogande för att delta i fredsbevarande verksamhet. Rege-
ringen får också besluta att beredskapsstyrkan skall biträda i humanitär
verksamhet utomlands.
Genom 1974 års lag regleras således dels det enligt 10 kap. 9 § första
stycket regeringsformen delegeringsbara området i fråga om insättande av
väpnad styrka utomlands, dels annan användning av beredskapsstyrkan än
sådan som kan betecknas som väpnad insats.
Närmare bestämmelser om hur beredskapsstyrkan skall organiseras och
om anställningsvillkoren för dess personal finns i förordningen (1984:309)
om beredskapsstyrkan för FN-tjänst.
Av förordningen framgår bl.a. att överbefälhavaren eller på överbefälha-
varens uppdrag chefen för armén rekryterar, organiserar och utbildar be-
redskapsstyrkan samt att den som anställs i beredskapsstyrkan är skyldig
att tjänstgöra utomlands.
Anställda i beredskapsstyrkan är under tid då de tjänstgör utomlands
underkastade disciplinsystemet för krigsmän enligt 2 § lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Bestämmelser om förmåner till beredskapsstyrkans personal finns i för-
ordningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i beredskapsstyrkan för
FN-tjänst och i övervakningskontingenten i Korea.
Fredsbevarande operationer
Enligt FN-stadgans artikel 42 kan säkerhetsrådet som en yttersta åtgärd i
en internationell konflikt inskrida med militära operationer. En medlems-
Prop. 1992/93:77
Bilaga 1
stat som efter ett sådant beslut av säkerhetsrådet anmodas att delta är skyl-
dig att ställa väpnade styrkor till förfogande. För svenskt vidkommande
är 10 kap. 9 § första stycket 3 regeringsformen tillämplig i ett sådant fall.
Regeringen är alltså direkt behörig att utan hörande av riksdagen eller till-
lämpning av 1974 års lag sätta in väpnad styrka utomlands.
S.k. fredsbevarande operationer har sedan länge förekommit i FN:s regi
i andra fall än sådana som regleras i artikel 42. Det saknas uttryckliga regler
i FN-stadgan om sådana insatser och de anses förutsätta samtycke av den
stat inom vars territorium de skall genomföras. Fredsbevarande operatio-
ner har genomförts på många håll i världen i FN:s regi, exempelvis i Mellan-
östern, på Cypern, i Centralamerika och i Afghanistan.
Sverige har deltagit flitigt i olika FN-operationer. För närvarande ingår
svensk personal i observatörsorganisationerna i Mellersta Östern och Af-
ghanistan, i Kashmir, i Irak och Kuwait, i Centralamerika och i Angola samt
i FN-styrkorna på Cypern och i Libanon. Regeringen beslutade den 10 mars
1992 om ett svenskt engagemang i den insats som säkerhetsrådet beslutat
genomföra i Jugoslavien och Kroatien.
Det finns exempel också på svenskt deltagande i internationella operatio-
ner utanför FN:s direkta regi. Under konflikten mellan Irak och Kuwait
förra året ställdes ett svenskt fältsjukhus till den brittiska regeringens förfo-
gande i Saudiarabien. Bakgrunden var att FN i resolution 678 hade godkänt
att de stater som samarbetade med Kuwait använde våld för att åstad-
komma ett irakiskt tillbakadragande från kuwaitiskt territorium samt upp-
manat alla medlemsstater att på lämpligt sätt stödja operationerna. Fält-
sjukhuset och dess personal organiserades ur beredskapsstyrkan för FN-
tjänst och tillhörde därför den svenska försvarsmakten. Personalen var
dock utrustad med vapen endast för självförsvar och ansågs därför inte ut-
göra väpnad styrka i regeringsformens mening. Regeringen var följaktligen
oförhindrad att utan riksdagens hörande besluta om svenskt deltagande.
Regeringens handläggning av ärendet har granskats av konstitutionsutskot-
tet som inte funnit anledning att göra något särskilt uttalande i frågan
(1990/91:KU 30 s. 60).
Sverige har vidare medverkat i en insats i Jugoslavien som kom till stånd
på initiativ av de Europeiska Gemenskaperna (EG) och som stöds av de
stater som deltar i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).
Insatsen består av en organisation av obeväpnade övervakare. Merparten
av den svenska personalen har i detta fall inte hämtats från beredskapsstyr-
kan utan har ställts till förfogande av den myndighet där var och en är an-
ställd.
Utvecklingen i Europa
I Europa har förutsättningarna för ett utvecklat och fördjupat samarbete
länderna emellan på senare tid ändrats i flera hänseenden. Stora omvälv-
ningar har ägt rum sedan först det forna östblocket frigjort sig från det sov-
jetiska inflytandet och sedan Sovjetstaten själv upplösts. Sedan många år
och på sistone i ökad takt pågår också den ekonomiska och politiska inte-
grationsprocessen i Europa.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 1
Avvecklingen av den tidigare bipolära situationen har gett ökade möjlig-
heter till internationellt samarbete men dessvärre också utrymme för akti-
vering av regionala och etniska motsättningar. På flera håll har våldsamma
konflikter blossat upp. Det framstår som angeläget att alla möjligheter att
få till stånd fredsbevarande och konfliktdämpande åtgärder i sådana situa-
tioner tas till vara.
Det finns ingen formell motsättning mellan medlemskap i FN och delta-
gande i regionala säkerhetsarrangemang. Sådana arrangemang är önsk-
värda och godtas enligt artikel 52 i FN:s stadga så länge de är förenliga med
FN:s ändamål och grundsatser.
ESK utgör en samarbets- och förhandlingsprocess där för närvarande 51
stater - däribland Sverige - deltar. Inom ramen för konferensen äger bl.a.
förhandlingar rum om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Resul-
tatet av dessa förhandlingar har kommit till uttryck i det s.k. Wiendoku-
mentet från år 1990. Wiendokumentet 90 ersatte det s.k Stockholmsdoku-
mentet, en överenskommelse om förtroende- och säkerhetsskapande åtgär-
der som ingicks i september 1986 och som för svensk del föranledde rege-
ringen att utfärda förordningen (1988:935) om föranmälan och observation
av vissa militära övningar.
Wiendokumentet 90 om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder in-
nehåller bestämmelser om utbyte och kontroll av militär information, rap-
porteringsskyldighet i vissa fall, observation och inspektion av övningar
m.m. De föreskrifter som behövs för svenskt vidkommande med anledning
av Wiendokumentet har tagits in i förordningen (1991:1256) om utbyte av
militär information mellan stater m.m. som trätt i stället för 1988 års förord-
ning.
Förhandlingar om en vidareutveckling av Wiendokumentet 90 har den 4
mars 1992 resulterat i ett nytt Wiendokument 92 som skall gälla från den 1
maj 1992.
Vid toppmötet i Paris i november 1990 beslutades bl.a. att ett Conflict
Prevention Center (CPC) skulle inrättas. Dess roll har därefter livligt disku-
terats liksom möjligheterna att inom ramen för ESK skapa förutsättningar
för fredsbevarande operationer med militära inslag. Ett första steg i denna
riktning togs genom att ESK:s ämbetsmannakommitté uttalade sitt stöd för
den av EG organiserade övervakningsinsatsen i Jugoslavien. I övervak-
ningsgruppen är även andra än EG:s medlemsstater representerade, däri-
bland som nämnts Sverige.
I mars i år började det fjärde uppföljningsmötet inom ESK i Helsingfors.
En av de större frågor som kommer att behandlas vid mötet är hur ESK:s
roll i fråga om krishantering skall kunna utvecklas och hur dess förmåga att
medverka i konfliktförebyggande verksamhet skall kunna stärkas.
Det kan för närvarande inte bedömas i vilka former internationella freds-
bevarande operationer med militära inslag kan komma att organiseras i
framtiden. Sverige har ett starkt intresse av att, oavsett vilken internationell
organisation som står som huvudman för operationerna, delta i det samar-
bete som förekommer i syfte att hantera och dämpa kriser och konflikter i
Europa.
Det är mot bakgrund av den tidsnöd som kan råda när ställning skall tas
Prop. 1992/93:77
Bilaga 1
17
till ett svenskt deltagande angeläget att de svenska beslutsformerna - inom
ramen för vad regeringsformen medger - görs så flexibla som möjligt.
Förslaget
Sveriges vilja att delta i internationellt samarbete för hantering av kriser
och konflikter bör komma till uttryck genom att de formella förutsättning-
arna för ett militärt deltagande görs så smidiga och lättillämpade som möj-
ligt. Det delegeringsbara utrymmet enligt 10 kap. 9 § första stycket 2 rege-
ringsformen bör därför utnyttjas på så sätt att en ny lag införs som ger rege-
ringen vidgade möjligheter att ställa en väpnad styrka till förfogande för
internationella uppdrag. Ett lagförslag har fogats som bilaga till denna pro-
memoria.
I den nya lagen bör inte särskilt anges vilka internationella organisationer
eller vilka av deras institutioner som är behöriga att begära bistånd direkt
av den svenska regeringen. Utvecklingen i Europa är nu så dynamisk att
det inte kan förutsägas hur det internationella samarbetet kommer att orga-
niseras.
Riksdagen skall enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkänna internatio-
nella överenskommelser av större vikt. Härigenom samt genom den be-
handling i utrikesnämnden som enligt 10 kap. 6 § regeringsformen före-
skrivs i fråga om utrikes regeringsärenden av större vikt torde kravet på
parlamentarisk kontroll över regeringens beslut om att sända väpnade styr-
kor utomlands vara tillräckligt tillgodosett.
Specialmotivering
1§
I lagens första paragraf anges förutsättningarna för att regeringen skall få
ställa en väpnad styrka till förfogande för tjänstgöring utomlands.
Enligt paragrafen utvidgas regeringens bemyndigande att sätta in en väp-
nad styrka i förhållande till vad som gällt enligt 1974 års lag. Regeringen är
enligt paragrafen behörig att på framställning från vilken som helst interna-
tionell organisation, i vilken Sverige är medlem, själv pröva om en väpnad
styrka skall ställas till förfogande, om syftet med framställningen är att styr-
kan skall användas för fredsbevarande eller konfliktdämpande verksamhet.
Även om de formella förutsättningarna för ett regeringsbeslut på detta sätt
blir mer flexibla kan svenskt deltagande i internationell fredsbevarande
verksamhet antas även i framtiden komma i fråga framför allt i FN:s regi.
Med hänsyn till att framställningar om svensk militär medverkan i freds-
bevarande eller konfliktdämpande operationer kan komma att göras även
inom ramen för ESK, som inte har ställning av internationell organisation
utan utgör ett organiserat samarbete mellan stater, har paragrafen formule-
rats så att det blir möjligt för regeringen att bifalla även sådana framställ-
ningar utan riksdagens hörande. Det skall här framhållas att ett beslut inom
ramen för ESK förutsätter att de deltagande staterna, alltså även Sverige,
är eniga om beslutet.
Det behövs ingen lagreglering i fråga om vilket organ eller vilken befatt-
Prop. 1992/93:77
Bilaga 1
18
ningshavare inom en internationell organisation som är behörig att göra
framställning till regeringen. Behörigheten får prövas av regeringen med
utgångspunkt från organisationens stadga eller andra regler som styr dess
verksamhet.
Det behövs heller ingen reglering som motsvarar bestämmelsen i 1974 års
lag om användning av beredskapsstyrkan för hjälpverksamhet utomlands i
samband med naturkatastrof eller liknande händelse. Det finns ingen
grundlagsenlig begränsning i fråga om regeringens möjligheter att använda
militär personal för humanitär verksamhet utomlands.
Lagen innehåller inget ställningstagande till hur personalen skall vara ut-
rustad vid tjänstgöring i olika sammanhang. Endast för det fall att en styrka
som skall sändas utomlands utrustats på sådant sätt att den kan betecknas
som väpnad faller frågan om dess användning inom lagens tillämpningsom-
råde.
2§
I andra paragrafen anges att den personal som ingår i väpnad styrka som
används för utrikes tjänstgöring skall anställas särskilt för detta ändamål.
Bestämmelsen motsvarar 4 § i 1974 års lag och utgör i likhet med den be-
stämmelsen en markering av att styrkan skall rekryteras på frivillig grund.
Varken försvarsmaktens fast anställda personal eller värnpliktiga kan alltså
beordras att ingå i styrkan (prop. 1974:50 s. 34). Däremot finns givetvis
inget hinder mot att i andra sammanhang ålägga försvarsmaktens anställda
personal att enligt vanliga arbetsrättsliga regler inom ramen för anställ-
ningsförhållandet och försvarsmaktens verksamhet tjänstgöra utomlands.
Det ankommer på regeringen att på motsvarande sätt som i fråga om be-
redskapsstyrkan enligt 1974 års lag närmare reglera anställningsförhållan-
den och förmåner för personalen.
3§
Bestämmelsen i tredje paragrafen motsvarar 3 § i 1974 års lag. Beredskaps-
styrkan har inte vid något tillfälle uppgått till den högsta tillåtna numerären
och denna bör inte sättas högre än i dag. Vid tillkomsten av 1974 års lag
angavs att en styrka om tre bataljoner motsvarade ca 3 000 man. Det fram-
står som lämpligt att nu ange detta antal personer som gräns för styrkans
storlek utan närmare precisering av styrkans organisatoriska uppbyggnad.
Av konstitutionellt intresse är endast antalet personer som vid vaije given
tidpunkt satts in för att tjänstgöra utomlands. Det saknas anledning att i
lag begränsa möjligheterna att därutöver anställa personal exempelvis för
övningar eller för administrativa göromål i Sverige.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 1
19
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Regeringen får på begäran av en internationell organisation, i vilken
Sverige är medlem, eller efter beslut som fattats inom ramen för internatio-
nellt samarbete, i vilket Sverige med riksdagens godkännande deltar, ställa
en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande eller konfliktdämpande
verksamhet utomlands.
2 § Styrkan skall bestå av personal som anställts vid försvarsmakten sär-
skilt för denna uppgift.
3 § Högst tretusen personer ur styrkan får samtidigt tjänstgöra utom-
lands.
Prop. 1992/93:77
Bilaga till
promemorian
Denna lag träder i kraft den , då lagen (1974:614) om beredskapsstyrka
för FN-tjänst skall upphöra att gälla.
20
Förteckning över remissinstanser som avgett
yttrande över promemorian
1. Justitiekanslern
2. Rikspolisstyrelsen
3. Utrikesdepartementets ESK-sekretariat
4. Överbefälhavaren
5. Chefen för armén
6. Chefen för marinen
7. Chefen för flygvapnet
8. Försvarets civilförvaltning
9. Försvarets sjukvårdsstyrelse
10. Värnpliktsverket
11. Arméstabens FN-avdelning
12. Statens arbetsgivarverk
13. Tjänstemännens Centralorganisation
14. Statsanställdas Förbund
Prop. 1992/93:77
Bilaga 2
21
Lagrådsremissens lagförslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Regeringen får på begäran av Förenta nationerna eller efter beslut som
fattats inom ramen för Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet
utomlands.
2 § Personal som skall ingå i en väpnad styrka för fredsbevarande verk-
samhet utomlands skall anställas särskilt för denna uppgift i en utlands-
styrka inom försvarsmakten.
3 § Högst tretusen personer ur utlandsstyrkan får samtidigt tjänstgöra
utomlands i väpnad tjänst.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1974:614) om be-
redskapsstyrka för FN-tjänst skall upphöra att gälla.
22
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:77
Bilaga 3
2
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i
2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,
1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det
begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å
sådant fartyg,
2. om brottet begåtts av någon som tillhör försvarsmakten på ett område
där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon
annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ända-
mål än övning,
3. om brottet begåtts vid tjänstgö-
ring utom riket av någon som är an-
ställd i svensk beredskapsstyrka för
FN-tjänst,
4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet
eller svensk allmän inrättning,
5. om brottet begåtts inom ett område som ej tillhör någon stat och för-
övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrätt-
ning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,
6. om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott eller folkrättsbrott, eller
7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fäng-
else i fyra år eller däröver.
3. om brottet begåtts vid tjänstgö-
ring utom riket av någon som är an-
ställd i utlandsstyrkan inom försvars-
makten,
5§2
Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg
av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller
eljest medförde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse,
må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill.
Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förord-
nande som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande må dock åtal
väckas, om brottet förövats
1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller nå-
gon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,
2. av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av
försvarsmakten befann sig,
3. vid tjänstgöring utom riket av 3. vid tjänstgöring utom riket av
någon som är anställd i svensk bered- någon som är anställd i utlandsstyr-
skapsstyrka för FN-tjänst, kan inom försvarsmakten,
4. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg
i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater,
eller
'Senaste lydelse 1990:416.
2Senaste lydelse 1986:645.
23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt
intresse.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
24
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§>
Följande personal är krigsmän:
1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt väm-
pliktslagen (1941:967),
2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller an-
nan utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten,
4. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänst-
göra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den
tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och genom-
går utbildning eller övning vid försvarsmakten,
7. anställda i svensk beredskaps- 7. anställda i utlandsstyrkan inom
styrka för FN-tjänst, när de tjänst- försvarsmakten, när de tjänstgör
gör utomlands. utomlands.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
'Senaste lydelse 1990:221.
25
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§'
Ej må någon sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring, som ålig-
ger honom enligt värnpliktslagen (1941:967) eller som han eljest jämlikt
stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 3
Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmak-
ten eller eljest enligt frivilligt åta-
gande blivit tjänstgöringsskyldig
inom det totala försvarets krigsorga-
nisation sägas upp eller avskedas
med anledning av tjänstgöring som
det på sådan grund åligger honom
att fullgöra. Vad nu sagts skall även
gälla beträffande den som enligt fri-
villigt åtagande blivit tjänstgörings-
skyldig vid avdelning organiserad
inom krigsmakten för att ställas till
Förenta nationernas förfogande och
som ofördröjligen underrättat ar-
betsgivaren om sitt åtagande.
Ej heller må den som hör till för-
svarsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid försvars-
makten eller eljest enligt frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
inom totalförsvaret sägas upp eller
avskedas med anledning av Ijänst-
göring som det på sådan grund ålig-
ger honom att fullgöra. Vad nu
sagts skall även gälla beträffande
den som enligt frivilligt åtagande
blivit tjänstgöringsskyldig i utlands-
styrkan inom försvarsmakten och
som ofördröjligen underrättat ar-
betsgivaren om sitt åtagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Senaste lydelse 1974:362.
26
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-05
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gun-
nar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokollet vid regeringssammanträde den 24 september 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,
m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Thomas Jo-
hansson.
Lagrådet föreslår att 1 och 2 §§ förslaget till lag om väpnad styrka för
tjänstgöring utomlands redigeras om och får den lydelse som framgår av
bilaga till lagrådets protokoll.
Övriga lagförslag lämnas utan erinran.
Prop. 1992/93:77
Bilaga 4
27
Lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands
i§
Regeringen får på begäran av Förenta nationerna eller enligt beslut som
fattats av Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa ställa en väp-
nad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.
2§
Persbnal som skall tjänstgöra i väpnad tjänst för fredsbevarande verksam-
het utomlands skall anställas särskilt för denna uppgift. Personalen skall
ingå i en utlandsstyrka inom försvarmakten.
Prop. 1992/93:77
Bilaga till lagrådets
protokoll 1992-10-05
28
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992
Prop. 1992/93:77
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson,
Könberg, Odell, Unckel, Ask
Statsrådet Björck anmäler fråga om väpnad styrka för tjänstgöring utom-
lands.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
väpnad styrka för tjänstgöring utomlands i enlighet med bilagan till detta
protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
29
Proposition om väpnad styrka för tjänstgöring Prop. 1992/93:77
utomlands
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll.......................... 1
1. Ärendet och dess beredning............................. 2
2. Formella förutsättningar................................ 2
3. Fredsbevarande operationer............................. 3
4. Utvecklingen i Europa.................................. 4
5. Förslaget.............................................. 5
6. Upprättade lagförslag................................... 6
7. Specialmotivering...................................... 7
7.1 Förslaget till lag om väpnad styrka för tjänstgöring utom-
lands ............................................. 7
7.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken............ 8
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om disci-
plinförseelser av krigsmän, m.m..................... 9
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:727) om förbud
mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktsutbildning m.m................ 9
8. Ärendet till riksdagen.................................. 9
9. Propositionens lagförslag................................ 10
Bilaga 1 PM ang. lag om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands 15
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över promemorian................................... 21
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag......................... 22
Bilaga 4 Lagrådets yttrande................................. 27
Utdrag ur regeringsprotokollet 1992-10-15..................... 29
30
gotab 42066, Stockholm 1992