Regeringens proposition
1992/93:76

om höjd beredskap

Prop.

1992/93:76

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anders Björck

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om höjd beredskap. Den nya lagen ersätter
lagen (1960:513) om beredskapstillstånd. De nya bestämmelserna innebär
att regeringen bemyndigas att besluta om höjd beredskap i en utsträckning
som fullt ut utnyttjar de möjligheter som 13 kap. 6§ regeringsformen ger.
Beredskapsgraderna begränsas till två, nämligen skärpt beredskap och
högsta beredskap. Regeringen ges också möjlighet att begränsa en bered-
skapshöjning till viss del av landet eller till viss verksamhet.

Vidare föreslås ändringar i ett flertal fullmaktslagar i avsikt att skapa en-
hetlighet vad avser förutsättningarna för att de skall träda i tillämpning.

I propositionen föreslås också att lagen (1939:174) om tillverkning, inför-
sel och försäljning av gasskyddsmateriel upphävs.

De nya reglerna, utom lagen om upphävande av lagen (1939:174) om till-
verkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel, föreslås träda i kraft
den 1 juli 1993.

1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 76

Propositionens lagförslag Prop. 1992/93:76

1. Förslag till
Lag om höjd beredskap

Härigenom föreskrivs följande.

l§För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas. Höjd be-
redskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap.

Ar Sverige i krig råder högsta beredskap.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sve-
rige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen besluta om skärpt eller
högsta beredskap.

2 § Beslut enligt 1 § får avse en viss del av landet eller en viss verksamhet.

3 § När förhållanden som avses i 1 § inte längre råder, skall regeringen be-
sluta att höjd beredskap inte längre skall gälla.

4 § Beslut om höjd beredskap skall tillkännages på det sätt som regeringen
bestämmer.

5§Vid höjd beredskap skall kommuner, landsting och kyrkliga kommuner
vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamhe-
ten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga
resurser som är nödvändiga för att de under dc rådande förhållandena skall
kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförvaret.

Vid höjd beredskap skall de enskilda organisationer och företag som en-
ligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verk-
samhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning
av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av
tillgängliga resurser som är nödvändiga för att dc under de rådande förhål-
landena skall kunna fullgöra dessa skyldigheter.

Innebörden i övrigt av att höjd beredskap råder framgår av andra författ-
ningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1960:513) om bered-
skapstillstånd skall upphöra att gälla.

2. Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs beträffande värnpliktslagen (1941:967)'

dels att i 6 a och 40 §§ ordet ”krigsberedskap” i olika böjningsformer skall
bytas ut mot ”försvarsberedskap” i motsvarande form,

dels att 27 § 2 mom. och 28 § 1 mom. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

27 §

2. Beredskapsövning
Därest regeringen med hänsyn till
krigsberedskapen så prövar nödigt,
må värnpliktig kunna åläggas att, ut-
över i 1 mom. avsedd tjänstgöring, i
den ordning regeringen bestämmer
fullgöra en eller flera beredskapsöv-
ningar om sammanlagt högst ett-
hundraåttio dagar.

Om tillgodoräknande av bered-
skapsövning såsom fullgjord repeti-
tionsövning äger regeringen för-
ordna.

28 §³

1. Då rikets försvar eller dess sä-
kerhet eljest det kräver, må rege-
ringen till tjänstgöring inkalla samt-
liga värnpliktiga eller värnpliktiga till
det större eller mindre antal, som fin-
nes behövligt. Erfordras i fall, då
icke samtliga värnpliktiga inkallats
till sådan tjänstgöring, att de värn-
pliktiga äro inkallade under längre
tid, skall inkallad personal efter
lämplig tidrymd såvitt möjligt avlö-
sas.

Föreslagen lydelse

2. Beredskapsövning

Om det behövs med hänsyn till lan-
dets försvarsberedskap, är en värn-
pliktig skyldig att, på det sätt rege-
ringen bestämmer, fullgöra en eller
flera beredskapsövningar om sam-
manlagt högst etthundraåttio dagar.

Regeringen får besluta att bered-
skapsövning skall tillgodoräknas så-
som fullgjord repetitionsövning.

1. Under höjd beredskap är en
värnpliktig skyldig att fullgöra krigs-
tjänstgöring.

Regeringen skall för varje tillfälle
besluta hur många värnpliktiga som
skall kallas in till krigstjänstgöring.
Regeringen beslutar när krigstjänst-
göring skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Lagen omtryckt 1969:378.
²Senaste lydelse 1975:555.
³Senaste lydelse 1975:555.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 14 och 19 §§ lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Vapenfri tjänstepliktig, som olovligen avviker eller uteblir från tjänstgö-
ringsstället, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begås brott som avses i första
stycket under beredskapstillstånd el-
ler när riket är i krig, dömes till böter
eller fängelse i högst två år.

Begås brott som avses i första
stycket under höjd beredskap, döms
till böter eller fängelse i högst två år.

19 §

Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning till-
kommer hos staten eller hos kom-
mun anställd civilförsvars-, rädd-
nings- eller arbetschef i fråga om un-
derställd personal. Med kommuner
likställs landstingskommuner, kom-
munalförbund, församlingar, kyrk-
liga samfälligheter och allmänna för-
säkringskassor.

lande lämna denne tillfälle att förklara

Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning till-
kommer hos staten eller hos kom-
mun anställd civilförsvars-, rädd-
nings- eller arbetschef i fråga om un-
derställd personal. Med kommuner
likställs landsting, kommunalför-
bund, kyrkliga kommuner och all-
männa försäkringskassor.

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den fe-
sig-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Senaste lydelse 1986:1103.

4. Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)

dels att 2§ skall upphöra att gälla,

dels att i 4 a, 5, 6, 8, 10, 12, 17, 20, 40, 41a, 57, 66, 68, 69 och 73 §§ samt
punkt 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1975:553) om ändring i civil-
försvarslagen ordet ”civilförsvarsberedskap” skall bytas ut mot ”höjd bered-
skap”,

dels att i 58, 81 och 83 §§ orden ”högsta civilförsvarsberedskap” skall bytas
ut mot ”högsta beredskap”,

dels att 39 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39 §

Om alarmering och mörklägg-
ning, så ock om trafiken samt den
allmänna ordningen och säkerheten
under civilförsvarsberedskap äger
regeringen meddela särskilda be-
stämmelser.

Om alarmering och mörklägg-
ning, så ock om trafiken samt den
allmänna ordningen och säkerheten
under höjd beredskap äger rege-
ringen meddela särskilda bestäm-
melser.

Länsstyrelsen äger förordna, att salunda utfärdade bestämmelser skola
äga tillämpning jämväl under civilförsvarsövning, och därvid tillika meddela
föreskrifter, i vad mån allmänheten samt industrier och andra företag skola
medverka vid övningen; dock skall, om denna är avsedd att pågå längre tid
än tre dagar, regeringens medgivande till förordnandet inhämtas.

Länsstyrelsen äger förordna att
under högsta civilförsvarsberedskap
förbud skall gälla mot användande
av samlingslokal, såvitt för besö-
kande i lokalen beräknat skyddsrum
icke finnes att tillgå, och av barn-
stuga, såvitt skyddsrum icke finnes
att tillgå för de personer som barn-
stugan är avsedd att hysa.

Länsstyrelsen äger förordna att
under högsta beredskap förbud skall
gälla mot användande av samlingslo-
kal, såvitt för besökande i lokalen
beräknat skyddsrum icke finnes att
tillgå, och av barnstuga, såvitt
skyddsrum icke finnes att tillgå för
de personer som barnstugan är av-
sedd att hysa.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Senaste lydelse 1975:553.

5. Förslag till Prop. 1992/93:76

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om kommunal beredskap

dels att i 1, 2,9,11,12,14 och 21 §§ ordet ”beredskapstillstånd” skall bytas

ut mot ”höjd beredskap”,

dels att 5, 7, 8 och 18 §§ samt rubriken närmast före 1 § skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vissa kommunala och landstings- Vissa uppgifter för kommuner och
kommunala uppgifter under bered- landsting under höjd beredskap
skapstillstånd

Kommuner och landsting, var-
ifrån utrymning sker, är under be-
redskapstillstånd skyldiga att, i den
mån förhållandena medger det,
lämna bistånd åt kommuner och
landsting, där befolkning från ut-
rymningsområdet inkvarteras i
större omfattning. Biståndet skall
särskilt avse tillhandahållande av
personal och utrustning för verk-
samheten för de inkvarterade. Enas
inte kommunerna och landstingen,
får länsstyrelsen i det län, där utrym-
ningsområdet är beläget, förordna
om biståndet.

Kommuner och landsting, var-
ifrån utrymning sker, är under höjd
beredskap skyldiga att, i den mån
förhållandena medger det, lämna bi-
stånd åt kommuner och landsting,
där befolkning från utrymningsom-
rådet inkvarteras i större omfatt-
ning. Biståndet skall särskilt avse
tillhandahållande av personal och
utrustning för verksamheten för de
inkvarterade. Enas inte kommu-
nerna och landstingen, får länssty-
relsen i det län, där utrymningsom-
rådet är beläget, förordna om bi-
ståndet.

Blir till följd av krigsskada, in-
kvartering av utrymmande eller
andra med krig eller krigsfara sam-
manhängande utomordentliga för-
hållanden för totalförsvaret viktig
kommunal eller landstingskommu-
nal verksamhet z viss kommun eller
visst landsting så betungande, att bi-
stånd i verksamheten oundgängligen
erfordras, är under beredskapstill-
stånd annan kommun eller annat
landsting skyldig att efter särskilt
förordnande därom tillfälligt lämna
sådant bistånd. Om dylikt bistånd
förordnar länsstyrelsen i det län, där
den biståndslämnande kommunen
eller landstinget är belägen.

Vad som föreskrivs i förvaltningslagen (1986:223) om ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild skall gälla även ärenden hos länssty-
relsen enligt första och andra styckena.

Blir till följd av krigsskada, in-
kvartering av utrymmande eller
andra med krig eller krigsfara sam-
manhängande utomordentliga för-
hållanden en för totalförsvaret viktig
verksamhet som en kommun eller ett
landsting bedriver så betungande, att
bistånd i verksamheten oundgängli-
gen erfordras, skall under höjd be-
redskap annan kommun eller annat
landsting efter särskilt förordnande
därom tillfälligt lämna sådant bi-
stånd. Om dylikt bistånd förordnar
länsstyrelsen i det län, där den kom-
mun eller det landsting som lämnar
biståndet finns.

¹ Senaste lydelse 1991:1661.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§²

Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till beredskapsuppgifter-
nas omfattning eller betydelse i viss kommun eller visst landsting, att dennas
förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstinget ef-
ter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planlägg-
ningen skall kommunen eller landstinget samråda med länsstyrelsen. Om
samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvarsplanlägg-
ningen finns föreskrifter i 10 b§ tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74).
När planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får förordna om re-
vision av kommunala och landstings-
kommunala beredskapsplaner, när
det påkallas av ändrade förhållan-
den. Om länsstyrelsen har förordnat
om revision av plan, gäller föreskrif-
terna i första stycket.

Prop. 1992/93:76

Länsstyrelsen får förordna om re-
vision av kommunernas och lands-
tingens beredskapsplaner, när det
påkallas av ändrade förhållanden.
Om länsstyrelsen har förordnat om
revision av plan, gäller föreskrif-
terna i första stycket.

Uppgift som enligt denna lag an-
kommer på kommun eller landsting
under beredskapstillstånd skall, där-
est uppgiften motsvarar eller i hu-
vudsak motsvarar fredstida uppgift,
fullgöras av det kommunala eller
landstingskommunala organ, på vil-
ket uppgiften ankommer i fredstid.

Uppgift som enligt denna lag an-
kommer på kommun eller landsting
under höjd beredskap skall, därest
uppgiften motsvarar eller i huvudsak
motsvarar fredstida uppgift, fullgö-
ras av det organ inom kommunen el-
ler landstinget, på vilket uppgiften
ankommer i fredstid.

18 §⁴

För kostnader, som under bered-
skapstillstånd uppkomma för kom-
mun eller landsting till följd av verk-
samhet för inkvarterad befolkning
från annan kommun, eller annat
landsting, ävensom för kostnader,
som föranledas av påbjuden utrym-
ning eller annan omflyttning av be-
folkningen inom den egna kommu-
nen eller landstinget, skall ersätt-
ning utgå av statsmedel.

Kommun eller landsting äger av länsstyrelsen utfå förskott å ersättning
som avses i första stycket.

För kostnader, som under höjd be-
redskap uppkomma för kommun el-
ler landsting till följd av verksamhet
för inkvarterad befolkning från an-
nan kommun eller annat landsting,
ävensom för kostnader, som föranle-
das av påbjuden utrymning eller an-
nan omflyttning av befolkningen
inom den egna kommunen eller det
egna landstinget, skall ersättning
utgå av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

²Senaste lydelse 1991:1661.

³Senaste lydelse 1991:1661.

⁴Senaste lydelse 1991:1661.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap

Härigenom föreskrivs att i 2, 4 och 7 —10 §§ lagen (1981:1216) om kyrklig
beredskap orden ”beredskapstillstånd och krig” samt orden ”beredskapstill-
stånd eller krig” skall bytas ut mot ”höjd beredskap”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Prop. 1992/93:76

7. Förslag till

Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)

Härigenom föreskrivs att 63 § räddningstjänstlagen (1986:1102)' skall ha
följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Föreslagen lydelse

63 §

Under höjd beredskap skall de
uppgifter som fullgörs av en sådan
nämnd som avses i 10 § övertas av
kommunstyrelsen och räddningskå-
rens uppgifter övertas av civilför-
svarsorganisationen i kommunen.

Nuvarande lydelse

Under krig och när det annars rå-
der civilförsvarsberedskap skall de
uppgifter som fullgörs av en sådan
nämnd som avses i 10 § övertas av
kommunstyrelsen och räddningskå-
rens uppgifter övertas av civilför-
svarsorganisationen i kommunen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

¹ Lagen omtryckt 1992:948.

8. Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. skall ha följande lydelse.

1992/93:76

Nuvarande lydelse

Befinner sig riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 - 4 §§ äga tillämp-
ning. Vid krigsfara, vari riket befin-
ner sig, eller eljest under utomordent-
liga, av krig föranledda förhållanden
äger Konungen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas

Förordnande som i första stycket
sägs skall, vid äventyr att det eljest
förfaller, inom en månad understäl-
las riksdagen för dess prövning av
frågan huruvida förordnandet skall
bestå. Blir förordnandet icke inom
två månader från det underställ-
ningen skett av riksdagen gillat, skall
detsamma vara förfallet.

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 4 §§ tillämpas

År Sverige i krigsfara eller råder
det sådana utomordentliga förhållan-
den som är föranledda av att det är
krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigs-
fara, får regeringen föreskriva att be-
stämmelserna i 2 - 4§§ skall tilläm-
pas

Föreskrift enligt andra stycket skall
underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärda-
des eller, om riksmöte inte pågår,
från början av närmast följande riks-
möte. Sker inte underställning eller
godkänner riksdagen inte föreskrif-
ten inom två månader från det under-
ställningen skedde, upphör föreskrif-
ten att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Senaste lydelse 1957:289.

9. Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg skall ha följande lydelse.

1992/93:76

Nuvarande lydelse

Befinner sig riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 och 3 §§ äga till-
lämpning. Vid krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utom-
ordentliga, av krig föranledda för-
hållanden äger regeringen förordna,
att nämnda bestämmelser skola till-
lämpas.

Föreslagen lydelse

År Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 och 3 §§ tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder
det sådana utomordentliga förhållan-
den som är föranledda av att det är
krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigs-
fara, får regeringen föreskriva att 2
och 3 §§ skall tillämpas.

Föreskrift enligt andra stycket skall
underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärda-
des eller, om riksmöte inte pågår,
från böljan av närmast följande riks-
möte. Sker inte underställning eller
godkänner riksdagen inte föreskrif-
ten inom två månader från det under-
ställningen skedde, upphör föreskrif-
ten att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

‘Senaste lydelse 1982:261.

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ lagen (1957:684) om betalningsvä-
sendet under krigsförhållanden skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 - 5 §§ träda i till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar Konungen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger Konungen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, skall detsamma vara för-
fallet. Upphör krigsfaran, skall för-
ordnandet av Konungen upphävas.

Under utomordentliga förhållan-
den, som föranletts av krig eller
krigsfara, vari riket befunnit sig, äger
Konungen förordna att vad i 2 -5 §§
stadgas skall under viss tid, högst ett
år varje gång, äga tillämpning. För-
ordnandet skall inom en månad eller,
om riksdagssession icke pågår, inom
en månad från början av nästkom-
mande session underställas riksda-
gen. Vad i andra stycket sägs om på-
följden, därest underställning ej sker
eller riksdagen ej inom två månader
gillar förordnandet, skall äga mot-
svarande tillämpning i fall som nu
avses.

Undertid, då bestämmelserna i 2-
5 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag
eller författning meddelade stadgan-
den i den mån de strida mot samma

Föreslagen lydelse

1§

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2, 4 och 5 §§ tillämpas.

När bestämmelserna i 2, 4 och 5 §§
tillämpas, gäller inte bestämmelser i
lag eller annan författning, om de
strider mot dessa bestämmelser eller

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:76

bestämmelser eller vad med stöd av mot föreskrifter som meddelats med

dem blivit föreskrivet. stöd av dem.

Befinner sig riket i krig, äger rege-
ringen, efter hörande där så är möj-
ligt av fullmäktige i riksbanken, i
fråga om riksbankens sedel- och
myntutgivning och bankrörelse samt
offentliggörande av riksbankens rä-
kenskaper meddela av förhållandena
påkallade bestämmelser att gälla i
stället för vad i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank samt i annan lag
därutinnan finnes stadgat.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, så ock eljest under utomordent-
liga förhållanden, föranledda av krig
eller krigsfara, vari riket befunnit sig,
äger regeringen på framställning av
fullmäktige i riksbanken, meddela
bestämmelser som i första stycket av-
ses.

Är Sverige i krig, får regeringen,
efter hörande där så är möjligt av
fullmäktige i Riksbanken, meddela
föreskrifter om Riksbankens sedel-
och myntutgivning och bankrörelse
samt offentliggörande av Riksban-
kens räkenskaper att gälla i stället
för vad som är föreskrivet i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank
och i annan lag.

År Sverige i krigsfara eller råder
det sådana utomordentliga förhållan-
den som är föranledda av att det är
krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigs-
fara, får regeringen, efter framställ-
ning av fullmäktige i Riksbanken,
meddela sådana föreskrifter som av-
ses i första stycket.

Befinner sig riket i krig, äger Ko-
nungen, efter hörande där så är möj-
ligt av fullmäktige i riksbanken, för-
ordna att riksbanken skall vara skyl-
dig inlösa för postgirorörelsen av-
sedda utbetalningskort och direktut-
betalningskort, som utfärdats av
statsmyndighet, kommunalmyndig-
het, allmän försäkringskassa eller så-
dan annan postgirokontoinneha-
vare, som erhållit medgivande att
verkställa utbetalning medelst di-
rektutbetalningskort, samt att kort
som här avses skall mottagas som lik-
vid vid betalning till statlig myndig-
het.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, så ock eljest under utomordent-
liga förhållanden, föranledda av krig
eller krigsfara, vari riket befunnit sig,
äger Konungen, efter hörande av
fullmäktige i riksbanken, meddela
förordnande som i första stycket av-
ses.

Är Sverige i krig, får regeringen,
efter hörande där så är möjligt av
fullmäktige i Riksbanken, föreskriva
att Riksbanken skall vara skyldig att
inlösa utbetalningskort avsedda för
postgirorörelsen och direktutbetal-
ningskort, som utfärdats av statlig el-
ler kommunal myndighet, allmän
försäkringskassa eller annan postgi-
rokontoinnehavare, som fått medgi-
vande att göra utbetalning med di-
rektutbetalningskort, samt att så-
dana kort skall tas emot som betal-
ning till statlig myndighet.

‘Senaste lydelse 1989:244.

²Senaste lydelse 1964:17.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under
krigsförhållanden m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

1§

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 - 6 §§ träda i till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar regeringen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vul krigsfara, vari riket befinner
sig, äger regeringen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, skall detsamma vara för-
fallet. Upphör krigsfaran, skall för-
ordnandet av regeringen upphävas.

Under utomordentliga förhållan-
den, som föranletts av krig eller
krigsfara, vari riket befunnit sig, äger
regeringen förordna att vad i 2 -6§§
stadgas skall under viss tid, högst ett
år varje gång, äga tillämpning. För-
ordnandet skall inom en månad eller,
om riksdagssession icke pågår, inom
en månad från början av nästkom-
mande session underställas riksda-
gen. Vad i andra stycket sägs om på-
följden, därest underställning ej sker
eller riksdagen ej inom två månader
gillar förordnandet, skall äga mot-
svarande tillämpning i fall som nu
avses.

Undertid, då bestämmelserna i 2-
6 §§ äga tillämpning gälla icke i lag

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 6 §§ tillämpas.

När bestämmelserna i 2 —6§§
skall tillämpas gäller inte bestämmel-

¹ Senaste lydelse 1986:1309.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

eller författning meddelade stadgan-
den i den mån de strida mot samma
bestämmelser eller vad med stöd av
dem blivit föreskrivet.

ser i lag eller annan författning, om
de strider mot dessa bestämmelser
eller mot föreskrifter som meddelats
med stöd av dem.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kommer riket i krig, skola bestäm-
melserna i 2 - 13 §§ och 17 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar Konungen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger Konungen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, är detsamma förfallet.
Upphör krigsfaran, skall förordnan-
det senast före nästkommande riks-
dagssessions avslutande av Ko-
nungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av
krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke
förordna, att vad i 2 - 13 §§ och 17§
stadgas, helt eller delvis, skall under
viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

1§

År Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 13 och 17 §§ tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 76

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om
utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m. skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Kommer riket i krig, skola bestäm-
melserna i 2 - 14 §§ och 19 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar Konungen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger Konungen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, är detsamma förfallet.
Upphör krigsfaran, skall förordnan-
det senast före nästkommande riks-
dagssessions avslutande av Ko-
nungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av
krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke
förordna, att vad i 2 - 14 §§ och 19 §
stadgas, helt eller delvis, skall under
viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

År Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 14 §§ och 19 § tillämpas.

Föreskrift enligt andra stycket skall
underställas riksdagens prövning
inom en månad frän det den utfärda-
des eller, om riksmöte inte pågår,
från början av närmast följande riks-
möte. Sker inte underställning eller
godkänner riksdagen inte föreskrif-
ten inom två månader från det under-
ställningen skedde, upphör föreskrif-
ten att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

14. Förslag till

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 11 §§ allmänna tjänstepliktslagen
(1959:83) skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 4, 5, 8 och 9 §§ träda
i tillämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar Konungen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger Konungen förordna, att be-
stämmelserna i nämnda paragrafer
eller i en eller flera av dem skola till-
lämpas. Sådant förordnande skall,
vid äventyr att det eljest förfaller,
inom en månad underställas riksda-
gen för dess prövning av frågan, hu-
ruvida förordnandet skall bestå. Blir
förordnandet icke inom två månader
från det underställningen skett av
riksdagen gillat, är detsamma förfal-
let. Upphör krigsfaran, skall medde-
lat förordnande av Konungen upp-
hävas senast före nästkommande
riksdagssessions avslutande.

I andra fall än som avses i första
och andra styckena äger Konungen,
där så påkallas av utomordentliga
förhållanden, föranledda av krig,
vari riket befunnit sig, eller krig mel-
lan främmande makter, med riksda-
gens samtycke förordna att vad i 4
och 5§§ eller endera av dem stadgas
skall under viss tid, högst ett år varje
gång, äga tillämpning.

Förordnande jämlikt 4, 5, 8 eller
9 § får meddelas för att tillgodose än-
damål av synnerlig vikt för det all-
männa, såsom folkförsörjningen el-

¹ Senaste lydelse 1981:293.

Föreslagen lydelse

1§

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 4, 5, 8 och 9 §§ tillämpas.

Förordnande enligt 4, 5, 8 eller 9 §
får meddelas för att tillgodose ända-
mål av synnerlig vikt för totalförsva-
ret. Sådant förordnande får dock

Nuvarande lydelse

ler samfärdseln eller försvarsmaktens
eller civilförsvarets utrustning, un-
derhäll eller anläggnings- och repara-
tionsarbeten. Sådant förordnande
får dock inte gälla vapentjänst vid
försvarsmakten.

Om tillgodoseende av den civila
hälso- och sjukvårdens, den all-
männa hälsovårdens samt den civila
veterinärverksamhetens behov av
personal vid krig, krigsfara och så-
dana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av
krigsfara vari riket har befunnit sig
gäller vad därom är särskilt stadgat.
För tillgodoseende av sådant behov
får förordnande som omförmäles i
första stycket inte meddelas.

11 §²

Den som på grund av värnplikt el-
ler civilförsvarsplikt tages i anspråk
för tjänstgöring vid krigsmakten är
undantagen från tjänsteplikt, så ock
civilförsvarspliktig under tid då
tjänstgöring i civilförsvaret utgör
hinder för tjänstepliktens fullgö-
rande. Från tjänsteplikt är även den
undantagen som fullgör vapenfri
tjänst.

Den som är anställd hos staten el-
ler vid polisväsendet må endast i den
omfattning Konungen föreskriver
åläggas allmän tjänsteplikt.

Beträffande den som eljest är an-
ställd hos kommun, landstingskom-
mun eller hos annan, vars verksam-
het har betydelse för ändamål som i
2 § sägs, äger arbetsmarknadsstyrel-
sen i särskilt fall eller allmänt före-
skriva att sådan person ej må åläggas
allmän tjänsteplikt.

Om synnerliga skäl därtill före-
ligga, må arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnd medgiva be-
frielse tills vidare från fullgörande av
tjänsteplikt.

Föreslagen lydelse

inte gälla vapentjänst vid försvars-
makten.

1992/93:76

Förordnande enligt första stycket
får dock inte meddelas för att tillgo-
dose den civila hälso- och sjukvår-
dens eller den civila veterinärverk-
samhetens behov av personal.

Den som på grund av värnplikt el-
ler civilförsvarsplikt tas i anspråk för
tjänstgöring vid försvarsmakten är
undantagen från tjänsteplikt. Det-
samma gäller civilförsvarspliktiga
under tid då tjänstgöring i civilför-
svaret utgör hinder för tjänsteplik-
tens fullgörande. Från tjänsteplikt
är även den undantagen som fullgör
vapenfri tjänst.

Den som är anställd hos staten/ur
endast i den omfattning regeringen
föreskriver åläggas allmän tjänste-
plikt.

Ifråga om den som är anställd hos
en kommun, ett landsting eller hos
någon annan vars verksamhet har
betydelse för ändamål som anges i
2§, får arbetsmarknadsstyrelsen i
särskilt fall besluta om eller meddela
föreskrifter om att sådan person inte
får åläggas allmän tjänsteplikt.

Om det finns synnerliga skäl, får
arbetsmarknadsstyrelsen eller läns-
arbetsnämnd medge befrielse tills vi-
dare från fullgörande av tjänste-
plikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Senaste lydelse 1966:420.

15. Förslag till Prop

Lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring
skall ha följande lydelse.

1992/93:76

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 - 4 §§ äga tillämp-
ning. Då kriget upphört förordnar
regeringen senast före avslutandet av
det riksmöte, som börjar näst efter
krigets slut, att bestämmelserna icke
vidare skola tillämpas; dock att vad
nu sagts ej skall gälla i den mån be-
stämmelserna alltjämt skola äga till-
lämpning på grund av förordnande
enligt andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger
regeringen förordna att nämnda be-
stämmelser skola tillämpas. Sådant
förordnande skall, vid äventyr att det
eljest förfaller, inom en månad eller,
om riksmöte ej pågår, inom en må-
nad från början av närmast följande
riksmöte underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, är detsamma förfallet.

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 4 §§ tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Senaste lydelse 1975:1017.

16. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnytt-
jande av vattenkraft vid krig m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola bestäm-
melserna i denna lag om meddelande
av tillstånd till vissa företag i vatten
träda i tillämpning. Då kriget upp-
hört, förordnar regeringen senast
före avslutandet av den riksdagsses-
sion, som börjar näst efter krigets
slut, att bestämmelserna icke vidare
skola tillämpas; dock skall vad nu
sagts icke gälla i den mån de alltjämt
skola äga tillämpning på grund av
förordnande enligt andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger
regeringen förordna, att nämnda be-
stämmelser skola tillämpas. Sådant
förordnande skall, vid äventyr att det
eljest förfaller, inom en månad un-
derställas riksdagen för dess pröv-
ning av frågan, huruvida förordnan-
det skall bestå. Blir förordnandet ej
inom två månader från det under-
ställningen skett gillat av riksdagen,
är det förfallet. Upphör krigsfaran el-
ler de utomordentliga, av krig föran-
ledda förhållandena, upphäver rege-
ringen meddelat förordnande senast
före nästkommande riksdagssessions
avslutande.

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i denna lag om meddelande av
tillstånd till vissa företag i vatten till-
lämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

'Senaste lydelse 1983:653.

17. Förslag till

Lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19)

Härigenom föreskrivs att 1 § krigshandelslagen (1964:19) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 och 5 §§ träda i till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar regeringen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock skall vad nu sagts icke
gälla i den män bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger regeringen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet ej inom två månader från det
underställningen skett gillat av riks-
dagen, är det förfallet. Upphör krigs-
faran, upphäver regeringen meddelat
förordnande senast före nästkom-
mande riksdagssessions avslutande.

Föreligga eljest utomordentliga, av
krig föranledda förhållanden, äger
regeringen med riksdagens samtycke
förordna, att vad i 2 och 5 §§ stadgas
helt eller delvis skall under viss tid,
högst ett år varje gång, äga tillämp-
ning.

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 9 §§ tillämpas.

'Senaste lydelse 1980:196.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under tid, då bestämmelse i 2 och

5 §§ äger tillämpning, skola däremot
svarande stadganden i 3 och 4 samt

6 - 8§§ tillämpas.

Prop. 1992/93:76

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

18. Förslag till Prop. 1992/93:76

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig
anställning¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.
2§

Är Sverige i krig, får arbetstagare hos staten ej utan tillstånd lämna sin
anställning. Så snart kriget har upphört och innan pågående eller nästkom-
mande riksmöte avslutas, skall regeringen föreskriva att bestämmelsen ej
längre skall tillämpas.

Är Sverige i krigsfara, får regeringen föreskriva att arbetstagare hos staten
ej utan tillstånd får lämna sin anställning. Sådan föreskrift upphör att gälla,
om den ej underställes riksdagen inom en månad efter beslutet därom eller,
om riksmöte ej pågår, efter början av närmast följande riksmöte samt god-
kännes av riksdagen inom två månader efter underställningen. Så snart
krigsfaran har upphört och innan pågående eller nästkommande riksmöte
avslutas, skall regeringen upphäva föreskrift som nu har sagts.

Om vissa andra anställnings- och
arbetsvillkor vid krig eller krigsfara
eller annars under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden
finns särskilda föreskrifter i lag och
annan författning. Regeringen får
därutöver meddela sådana föreskrif-
ter, i den mån det är nödvändigt för
statens verksamhet.

Om vissa andra anställnings- och
arbetsvillkor vid krig eller krigsfara
eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
att det är krig utanför Sveriges grän-
ser eller av att Sverige har varit i krig
eller krigsfara finns särskilda före-
skrifter i lag och annan författning.
Regeringen får därutöver meddela
sådana föreskrifter, i den mån det är
nödvändigt för statens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

¹ Lagen omtryckt 1991:600.

19. Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 29 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)* skall
ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om hälso-
och sjukvården i krig, vid krigsfara
eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
att landet har befunnit sig i krig eller
krigsfara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

¹ Lagen omtryckt 1992:567.

20. Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

Härigenom föreskrivs att 26 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om hälso-
skyddet i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att riket
har befunnit sig i krig eller krigsfara.

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om hälso-
skyddet i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att det
är krig utanför Sveriges gränser eller
av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

21. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksda-
gen skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

I krig eller vid beredskapstillstånd
enligt lagen (1960:513) om bered-
skapstillstånd eller när talmannen el-
ler den han bemyndigar har beslutat
om en viss beredskapsgrad för riks-
dagen eller del av riksdagen gäller
särskilda föreskrifter för säkerhets-
skyddet som beslutas av riksdagens
förvaltningskontor.

Förvaltningskontoret får också besluta om särskilda åtgärder för säker-
hetsskydd vid öppnande av riksmöten eller andra speciella tillfällen, eller för
lokaler som riksdagen disponerar utöver lokalerna i riksdags-, ledamots- och
förvaltningshusen.

Under höjd beredskap eller när
talmannen eller den han bemyndigar
har beslutat om en viss beredskaps-
grad för riksdagen eller del av riks-
dagen gäller särskilda föreskrifter
för säkerhetsskyddet som beslutas
av riksdagens förvaltningskontor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

22. Förslag till

Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 18 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om tand-
vården i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att riket
har befunnit sig i krig eller krigsfara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om tand-
vården i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av att det
är krig utanför Sveriges gränser eller
av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara.

1993.

23. Förslag till

Lag om ändring i patientjournallagen (1985:562)

Härigenom föreskrivs att 20 § patientjournallagen (1985:562) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Regeringen får meddela särskilda
föreskrifter om patientjournaler i
krig, vid krigsfara eller under sådana
utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att riket har befunnit
sig i krig eller krigsfara.

Regeringen får meddela särskilda
föreskrifter om patientjournaler i
krig, vid krigsfara eller under sådana
utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige
har varit i krig eller krigsfara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

‘Paragrafen erhöll sin nuvarande beteckning genom 1992:459.

24. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrivs att lagen (1939:174) om tillverkning, införsel och
försäljning av gasskyddsmateriel skall upphöra att gälla vid utgången av år
1993.

Prop. 1992/93:76

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Din-
kelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel och P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Björck

Proposition om höjd beredskap

1 Inledning

1.1 Beredskapshöjningar

Behovet av en modernisering av den nuvarande beredskapslagstiftningen
behandlades först av 1984 års försvarskommitté. Kommittén anförde i sitt
slutbetänkande (SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet bl.a.
att det är väsentligt att olika beredskapshöjande åtgärder kan beslutas i rätt
tid och genomföras smidigt. Det är likaså angeläget att kommuner och lands-
ting på motsvarande sätt som gäller för statliga myndigheter redan i fred vid-
tar sådana åtgärder som är nödvändiga för att kunna höja den egna bered-
skapen innan det råder krigsfara. Kommittén föreslog därför att lagen om
beredskapstillstånd (1960:513) och kungörelsen (1960:515) om vad som skall
iakttagas vid beredskapstillstånd m.m. (beredskapskungörelsen) skulle ses
över.

Regeringen anslöt sig till denna uppfattning i propositionen (1986/87:95)
om totalförsvarets fortsatta utveckling. Där sades det också att det är nöd-
vändigt att beslut som riktas mot statliga myndigheter om beredskapshö-
jande åtgärder före ett beredskapstillstånd också får genomslag i kommuner
och landsting. Även riksdagen anslöt sig till denna uppfattning i försvarsbe-
slutet våren 1987 (bet. 1986/87:FöUll, rskr. 1986/87:310).

I propositionen påpekades vidare bl.a. att den administrativa beredska-
pen uppvisar brister och att beredskapsförfattningarna delvis är ålderdom-
liga till form och innehåll samt att de dessutom i stor utsträckning är skrivna
mot andra hotbilder än de nuvarande varför det var nödvändigt att ensa och
anpassa dem till dagens behov.

1.2 CFL-utredningen

Den 17 januari 1985 beslutade regeringen om direktiv (dir. 1985:1) till en
särskild utredare. Utredningen, som antog namnet CFL-utredningen, fick i
uppdrag att överväga om kommunernas verksamhet i totalförsvaret skulle
samlas i en författning samt skapa ett regelsystem som bättre än det nuva-

Prop. 1992/93:76

rande hängde ihop systematiskt och begreppsmässigt. Vidare skulle utred- Prop. 1992/93:76
ningen klarlägga frågan om krav på svenskt medborgarskap för vissa tjänste-
män i kommuner och landsting samt sträva efter att förenkla regelsystemet.
Den 20 augusti 1987 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv (dir. 1987:38)
där utredningen fick i uppdrag att överväga en ny terminologi inom vad som
i dag benämns civilförsvar, se över lagen om beredskapstillstånd och övriga
författningar som berörs av den samt överväga behovet av ytterligare led-
nings- och samordningsbestämmelser för totalförsvarets civila del. Utred-
ningen lämnade sitt betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret i juni
1989. Utredningen föreslog dels att lagen om beredskapstillstånd skulle er-
sättas av en lag om höjd beredskap, dels att bestämmelser rörande den civila
delen av totalförsvaret i stor utsträckning skulle samlas i en ny lag om civilt
försvar. Till protokollet i detta ärende bör, som bilaga 1, fogas utredningens
sammanfattning av de i detta sammanhang relevanta delarna av sitt betän-
kande.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-
dena har gjorts och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1338/89). Till
protokollet i detta ärende bör, som bilaga 2, fogas en förteckning över de
remissinstanser som avgivit remissyttranden.

Beträffande förslaget till ny lag om det civila försvaret återstår ännu vissa
frågor att lösa. Jag har därför valt att föra fram förslaget till lag om höjd
beredskap separat eftersom det är angeläget att de förändringar som försla-
get innebär kan träda i kraft så snart som möjligt.

l. 3 Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 september 1992 att inhämta Lagrådets yttrande
över lagförslagen. De förslag som remitterades till Lagrådet fogas till proto-
kollet i detta ärende som bilaga 3. Lagrådet har den 22 oktober 1992 yttrat
sig över förslagen. Lagrådets yttrande fogas till protokollet som bilaga 4.

Lagrådet har ansett det olämpligt att i de fullmaktslagar som nu ändras
använda uttrycket ”extraordinära förhållanden” i stället för ”utomordentliga
förhållanden” när ändring i regeringsformen och ett flertal andra fullmakts-
lagar inte görs. Lagrådet har vidare funnit det motiverat att ändra lagen
(1959:73) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig

m. m., lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrö-
relse här i riket vid krig m.m. och lagen (1962:627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. på samma sätt som föreslås beträf-
fande en rad andra fullmaktslagar. Vidare har Lagrådet föreslagit att namnet
på den föreslagna lagen om beredskapshöjningar ändras till lag om höjd be-
redskap samt föreslagit vissa förtydliganden i lagens 1 § och en ändring av
bemyndigandet i 5 § samma lag. Lagrådet har också, om Lagrådets synpunk-
ter i fråga om användningen av uttrycket ”extraordinära förhållanden” beak-
tas, föreslagit att ändringarna i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap och
flera av ändringarna i lagen (1964:63) om kommunal beredskap görs i lagför-
slagens ingress varför någon fullständig lagtext inte behövs i de delarna.

Jag delar Lagrådets uppfattning att ”lag om höjd beredskap” är ett bättre
namn än ”lag om beredskapshöjningar”. Som Lagrådet anmärkt bör ändring 33

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 76

göras även i lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse Prop. 1992/93:76
vid krig m.m., lagen med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m.m. och lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vat-
tenkraft vid krig m.m. Till lagrådets övriga förslag återkommer jag i det föl-
jande.

Lagrådets granskning har också lett till vissa omformuleringar av lagför-
slagen i remissen.

I lagrådsremissen ingick ett förslag till en ny lag om överföring av vissa
uppgifter till kontraktsprostarna under höjd beredskap. En sådan lag fordrar
emellertid kyrkomötets hörande varför förslaget kommer att föreläggas riks-
dagen i annat sammanhang.

I propositionens lagförslag finns ett förslag om ändring i räddningstjänstla-
gen (1986:1102) som inte återfinns i lagrådsremissen. Ändringen, som inne-
bär att orden ”krig och när det annars råder civilförsvarsberedskap” byts ut
mot ”höjd beredskap” enligt samma mönster som i ett flertal andra förslag i
propositionen, är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.

I lagrådsremissen föreslogs att förslagen skulle träda i kraft den 1 april
1993. Nu föreslås i stället ett ikraftträdande den 1 juli 1993.

2 Gällande rätt

2.1 Regeringsformen och fullmaktslagstiftningen

En omställning från freds- till krigssamhället måste vidtas snabbt för att få
avsedd verkan. Detta får till följd att riksdagens beslut inte kan avvaktas i
vaije särskild fråga, varför regeringen och myndigheterna måste ha befogen-
het att vidta de åtgärder som påkallas av omständigheterna.

I 13 kap. 6§ regeringsformen öppnas en möjlighet för riksdagen att i lag
bemyndiga regeringen att genom förordning meddela sådana föreskrifter
som annars kräver lagform. Ett sådant bemyndigande får gälla enbart för
den situationen att landet befinner sig i krig eller krigsfara eller det råder
sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigs-
fara som landet befunnit sig i. Riksdagen har, med stöd av denna bestäm-
melse, i ett antal fullmaktslagar bemyndigat regeringen att besluta om åtgär-
der där beslutet annars skulle tillkomma riksdagen i dess egenskap av lagstif-
tande församling. Dessa fullmaktslagar kan sägas utgöra grunden för vår ad-
ministrativa beredskap.

Fullmaktslagarna har normalt konstruerats så att de i krig träder i tillämp-
ning utan något särskilt regeringsbeslut. För myndigheter eller andra som
skall tillämpa en fullmaktslag kommer det dock många gånger att vara svårt
att konstatera att landet är i krig. Det måste därför förutsättas att regeringen
om möjligt tillkännager att Sverige befinner sig i krig.

Fullmaktslagarna kan också sättas i tillämpning av regeringen om Sverige
är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i. I några
äldre fullmaktslagar är förutsättningarna för att regeringen skall kunna sätta
dem i tillämpning snävare än de nyss angivna.

En föreskrift av regeringen om att sätta fullmaktslagarna i tillämpning Prop. 1992/93:76
måste enligt de flesta fullmaktslagarna underställas riksdagen inom en må-
nad. Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställs riksdagen i rätt
tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader från under-
ställningen.

I lagstiftningen finns också en annan slags fullmakt, nämligen när rege-
ringen i en lag givits möjlighet att föreskriva undantag från lagen eller med-
dela regler som avviker från lagen, under förutsättning att riket är i krig eller
krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållanden som är för-
anledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Exempel på en
sådan lag är räddningstjänstlagen.

2.2 Beredskapslagstiftningen

Uttrycket beredskapstillstånd infördes i lagstiftningen år 1948 i samband
med att större delen av den militära strafflagstiftningen slogs samman med
den allmänna strafflagen. Uttrycket användes då för att beteckna ett visst
tillstånd i samhället som medförde att vissa bestämmelser i strafflagen skulle
tillämpas vid bl.a. straffmätning. 127 kap. 16 § första stycket strafflagen före-
skrevs att ”beredskapstillstånd föreligger sedan Konungen meddelat förord-
nande om värnpliktigas inkallande till tjänstgöring för rikets försvar eller sä-
kerhet och varar intill dess enligt Konungens förordnande sådana inkallelser
icke vidare skola äga rum”. Enligt definitionen innefattade begreppet bered-
skapstillstånd också den tid då det råder krigstillstånd. För tydlighetens skull
angavs det ändå särskilt i författningarna om en bestämmelse skulle gälla
även i krigstid.

Uttrycket beredskapstillstånd infördes efter hand i flera författningar.
Kungörelsen (1950:404) om vad som skall iakttagas vid beredskapstillstånd
m.m. (beredskapskungörelsen) ersatte de militära och civila beredskapscir-
kulären från år 1939.1 kungörelsen anknöts i 1 § första stycket till den defini-
tion som fanns i strafflagen. I lagen (1952:269) om skyldighet för civilför-
svarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten angavs i 2 § att Kungl Maj:t kunde
besluta om en sådan skyldighet under beredskapstillstånd.

I böljan av 1950-talet genomfördes vissa ändringar i värnpliktslagen
(1941:967, omtryckt 1969:378) som innebar att regeringen fick bättre möjlig-
heter än tidigare att öka den militära beredskapen utan att inkalla värnplik-
tiga med stöd av 28 § värnpliktslagen. Inkallelse enligt den paragrafen förut-
satte att rikets försvar eller dess säkerhet krävde det. Ändringarna i värn-
pliktslagen medförde också att inkallelse enligt 28 § värnpliktslagen i fort-
sättningen kunde komma att ske först i ett mycket allvarligare läge än vad
som tidigare varit avsett. Detta fick i sin tur till följd att beredskapstillstånd
kunde komma att inträda alltför sent. Tidpunkten för inträdet påverkade,
förutom bestämmelserna i strafflagen, också de andra områden av samhälls-
livet som på något sätt var knutna till inträdet av beredskapstillstånd. En
ändrad definition av begreppet framstod mot denna bakgrund som allt mer
nödvändig.

I samband med frågan om en ny definition diskuterade man också om be-
greppet beredskapstillstånd skulle vara knutet till strafflagen. Även om inne- 35

börden av begreppet var av avgörande betydelse för tillämpningen av vissa
bestämmelser i strafflagen var det väsentligen andra faktorer i samhället som
avgjorde om beredskapstillstånd skulle inträda eller ej. Det fanns därför
starka skäl för att de grundläggande bestämmelserna om beredskapstillstånd
skulle samlas i en särskild lag, vilket skedde i lagen (1960:513) om bered-
skapstillstånd.

Lagen om beredskapstillstånd är mycket kortfattad och innehåller endast
fyra paragrafer. Av 1 § framgår att regeringen får besluta om beredskapstill-
stånd för att stärka landets försvarsberedskap om landet befinner sig i krigs-
fara. Av andra stycket i samma paragraf framgår att beredskapstillståndet
upphör då regeringen beslutar om detta.

Av motiven till lagen framgår att man ville att det av lagtexten klart skulle
framgå när beredskapstillstånd inträder respektive upphör. Genom att låta
inträde och upphörande av beredskapstillstånd vara beroende av regering-
ens beslut fick man en klart konstaterbar tidpunkt för detta. Om landet är i
omedelbar krigsfara får, enligt 2§, regeringens beslut om beredskapstill-
stånd eller om skärpning av ett redan bestående beredskapstillstånd tillkän-
nages genom beredskapslarm. Används inte beredskapslarm, bestämmer re-
geringen själv hur beslutet skall tillkännages. Enligt 3 § får civilbefälhavaren
eller länsstyrelsen, om stridshandlingar inleds mot svenskt territorium och
förbindelserna med regeringen inte kan upprätthållas, besluta om bered-
skapstillstånd eller om skärpning av ett redan bestående beredskapstillstånd.
Ett sådant beslut skall tillkännages genom beredskapslarm. Av 4 § framgår
att regeringen fått bemyndigande att utfärda de föreskrifter som krävs för
tillämpningen av lagen.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen om beredskapstillstånd
finns, som jag tidigare nämnt, i beredskapskungörelsen.

Kommunernas och landstingens beredskap regleras för närvarande i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap och i kommunala beredskapskungörel-
sen (1964:722).

Grundlagsstöd för att riksdagen skall kunna bemyndiga regeringen att ge-
nom förordning meddela sådana föreskrifter som annars skall meddelas ge-
nom lag finns, som jag förut nämnt, i 13 kap. 6 § regeringsformen. Förutsätt-
ningen för detta är att Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller att det
råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara som landet har befunnit sig i.

Prop. 1992/93:76

3 Reformbehovet

Av uttalanden i olika sammanhang som jag återgivit i inledningen framgår
att det finns vissa brister i den nuvarande lagstiftningen. Det finns främst ett
behov av möjlighet att på ett samordnat sätt genomföra beredskapshöj-
ningar för såväl stat som kommuner, landsting m.fl., samt av möjlighet för
regeringen att kunna genomföra beredskapshöjningarna under andra förut-
sättningar än i dag. I dag utnyttjas inte i fullmaktslagarna fullt ut de möjlig-
heter till bemyndiganden som regeringsformen ger. Det behövs dessutom

enhetliga beredskapsbegrepp i de olika beredskapsförfattningarna och en Prop. 1992/93:76
mer enhetlig begreppsbildning i fråga om beredskapsnivåer.

4 Beredskapshöjningar

4.1 Förslag till ändring i regeringsformen läggs inte fram

Min bedömning: Utrymmet för bemyndiganden enligt 13 kap. 6§ re-
geringsformen bör inte vidgas. Inte heller i övrigt bör någon ändring
göras i regeringsformen.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att riksdagens möjlighe-
ter enligt 13 kap. 6 § regeringsformen att meddela fullmaktslagar utvidgas
något i förhållande till vad som gäller i dag. Den föreslagna utvidgningen
innebär att riksdagen genom lag skulle få bemyndiga regeringen att meddela
föreskrifter som annars kräver lagform även i den situationen att det på
grund av krigsfara utomlands råder mycket allvarliga förhållanden i Sverige.
Utredningen föreslog även vissa ändringar i 13 kap. 7 och 8 §§ regeringsfor-
men för att uppnå överensstämmelse med det nya system för beredskapshöj-
ningar som utredningen föreslagit.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens för-
slag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för min bedömning: Bestämmelserna i 13 kap. 6 § regeringsformen
gör det möjligt att i betydande utsträckning bryta igenom det konstitutio-
nella regelsystemet i övrigt. I förarbetena uttalade departementschefen att
det därför var angeläget att bestämmelsernas tillämpningsområde begränsa-
des så mycket som möjligt (prop. 1973:90 s. 445). Detta synsätt gäller allt-
jämt. Enligt min mening krävs därför starka skäl för att genomföra den före-
slagna utvidgningen av tillämpningsområdet för 13 kap. 6§ regeringsfor-
men.

Som jag anfört tidigare (avsnitt 2.1) innebär bestämmelsen i 13 kap. 6§
regeringsformen att riksdagen har möjlighet att bemyndiga regeringen att
genom förordning meddela sådana föreskrifter som enligt grundlagen annars
skall meddelas genom lag. Förutsättningen för detta är att Sverige befinner
sig i krig eller krigsfara eller att det råder sådana utomordentliga förhållan-
den som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har befunnit sig
i.

Utredningen anger som skäl för förslaget att utvidga utrymmet för bemyn-
diganden enligt 13 kap. 6§ regeringsformen att behovet av tidiga bered-
skapshöjningar har ökat under senare år. Regeringen bör därför ha möjlig-
het att i ett tidigt skede av en kris förplikta främst kommuner och landsting
att ordna flyktingmottagning och provisoriska sjukhus, att ta i anspråk resur-
ser för fältarbeten och för byggnads- och reparationsverksamhet samt att
även i övrigt anpassa produktionen till krigsbehov. Även kriser som inte har
utvecklats till krig utomlands kan få säkerhetspolitiska konsekvenser för

Sverige och i sådana lägen borde det enligt utredningen finnas en möjlighet Prop. 1992/93:76
för regeringen att höja beredskapen.

Jag konstaterar till en böljan att utredningens förslag inte omfattar de
rena fredskriserna, t.ex. sådana kriser i det svenska samhället som har sin
orsak i naturkatastrofer eller i kriser utomlands som inte har en säkerhetspo-
litisk bakgrund. Även sådana kriser kan emellertid innebära avbrott i varu-
försötjningen till Sverige och medföra att stora skaror flyende söker sig hit.
Kriser av detta slag kan därför kräva att beslut omgående fattas om långt-
gående ingrepp i kommuners och enskildas rättigheter. Enligt min mening
finns det inte något sakligt skäl att göra skillnad mellan sådana fredskriser
och kriser som har förorsakats av krigsfara utomlands.

Som utredningen påpekat har regeringen redan i dag möjlighet att vid kri-
ser inom försörjningsområdet ingripa enligt bl.a. ransoneringslagen
(1978:268) och prisregleringslagen (1989:978). Denna fullmaktslagstiftning
grundar sig på 8 kap. 7 § regeringsformen. Enligt samma bestämmelse i rege-
ringsformen får riksdagen också bemyndiga regeringen att genom förord-
ning meddela föreskrifter om bl.a. utlänningars vistelse i riket och om skydd
för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Utredningen föreslår ingen ändring av
regeringsformen i dessa avseenden.

En krissituation utomlands som inte innebär krigsfara för Sverige kan
emellertid även av hänsyn till försvarsberedskapen kräva ingrepp i enskildas
rättigheter. Enligt bestämmelsen i 13 kap. 6§ regeringsformen har rege-
ringen i en sådan situation möjlighet att efter bemyndigande i lag sätta be-
stämmelser om rekvisition och annat sådant förfogande i tillämpning. Ge-
nom förfogandelagen (1978:262) har regeringen fått ett sådant bemyndi-
gande i vissa närmare angivna fall, exempelvis för att tillgodose försvarsmak-
tens behov vid inkallelse av värnpliktiga till beredskapsövning.

Det finns alltså även enligt de nu gällande bestämmelserna i regeringsfor-
men betydande möjligheter för riksdagen att ge regeringen fullmakt att in-
gripa med lämpliga åtgärder redan i ett tidigt skede av ett krisförlopp oavsett
vad som har förorsakat detta. Om det uppstår utomordentliga förhållanden
i Sverige på grund av att det råder krigsfara utomlands, kan riksdagen också
snabbt besluta om ytterligare åtgärder. Såväl regeringen som riksdagen fun-
gerar nämligen i en sådan situation normalt.

Om riksdagen inte är samlad, kan den med kort varsel kallas in. Det finns
således goda möjligheter att fatta de beslut som behövs utan att frångå de
gängse konstitutionella reglerna om normgivningsmaktens fördelning mel-
lan riksdagen och regeringen.

I många fall kan vidare den beredskap som erfordras för en krissituation
åstadkommas genom att avtal träffas som ett led i samhällets planering för
kriser och krig. T.ex. kan en hög byggnads- och reparationsberedskap för
krissituationer åstadkommas genom upphandling och avtal inom ramen för
sådan beredskapsplanering.

De behov som enligt utredningen finns att ingripa tidigt i olika krisförlopp
kan därför i tillfredsställande utsträckning tillgodoses redan med de nu gäl-
lande reglerna i regeringsformen och genom frivilliga åtgärder. Enligt min
mening finns det då inte tillräckligt starka skäl för att utvidga möjligheterna
att ge bemyndiganden enligt 13 kap. 6§ regeringsformen till att avse även

den situationen att det pä grund av krigsfara utomlands har uppkommit Prop. 1992/93:76
utomordentliga förhållanden i Sverige. Jag lämnar därför inte något förslag

1 den delen.

Utredningen har som en följdändring till det föreslagna systemet med två
beredskapsgrader föreslagit att uttrycket omedelbar krigsfara i 13 kap. 7 och
8 §§ regeringsformen ersätts av uttrycket krigsfara. I dessa bestämmelser i
regeringsformen anges förutsättningarna för att frångå minoritetsskyddet i

2 kap. 12 § regeringsformen respektive förutsättningarna för att regeringen
skall få överlåta uppgifter på andra myndigheter. För egen del anser jag att
dessa bestämmelser inte har ett sådant samband med det föreslagna systemet
för beredskapshöjningar att de nu bör ändras.

Utredningen har vidare föreslagit några rent språkliga ändringar i 13 kap.
6 och 13 §§ regeringsformen, bl.a. att uttrycket ”utomordentliga förhållan-
den” skall ersättas av uttrycket ”mycket allvarliga förhållanden”. Skälet är
att ordet ”utomordentlig” i nutida språkbruk nästan enbart används i en po-
sitiv betydelse (”alldeles förträfflig”, ”utmärkt”) och mycket sällan i den be-
tydelse som ordet har i regeringsformen (”extraordinär”). Jag delar utred-
ningens uppfattning att ordet ”utomordentliga” är mindre lämpligt i detta
sammanhang. När jag nu emellertid har stannat för att inte föreslå några sak-
liga ändringar i regeringsformen, får de språkliga ändringarna där anstå tills
vidare.

I lagrådsremissen föreslog jag att uttrycket ”... sådana utomordentliga för-
hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket befunnit
sig...”, i de lagar där ändring gjordes av andra skäl, skulle förtydligas till
”...extraordinära förhållanden på grund av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara...”. Jag föreslog
vidare att uttrycket ”utomordentliga förhållanden” skulle bytas ut mot
”extraordinära förhållanden” även i några andra sammansättningar. Någon
saklig ändring var inte avsedd.

Lagrådet har godtagit att orden ”... av krig eller av krigsfara vari riket be-
funnit sig ...” förtydligades till ”... av krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigsfara ...”. I fråga om ändringen i övrigt
har emellertid Lagrådet uppfattningen att man om möjligt bör undvika att i
lagstadganden som har sitt stöd i ett grundlagsstadgande använda en formu-
lering som skiljer sig från grundlagstexten, särskilt i fråga om sådan ingri-
pande lagstiftning som beredskapslagstiftningen. Lagrådet anför vidare att
ordningen att de fullmaktslagar som nu föreslås ändrade skulle innehålla ut-
trycket ”extraordinära förhållanden” medan de fullmaktslagar som nu inte
föreslås ändrade skulle innehålla uttrycket ”utomordentliga förhållanden”
inte ter sig acceptabel. Lagrådet föredrar frasen ”sådana utomordentliga för-
hållanden som är föranledda av” framför frasen ”utomordentliga förhållan-
den på grund av”.

Enligt de riktlinjer för författningsspråket som Statsrådsberedningen gav
ut år 1979 och som sedan dess har varit vägledande i lagstiftningsarbetet bör
ovanliga ord och uttryck som har goda motsvarigheter i det allmänna språk-
bruket bytas ut i samband med att man gör ändringar i lagstiftningen av nå-
gon annan anledning. Det är givetvis särskilt angeläget att sådana formule-
ringar byts ut som leder tanken fel och kan verka förvillande.

Ordet ”utomordentliga” har enligt dagens språkbruk enbart positiv inne-
börd (alldeles förträfflig, utmärkt), dvs. en helt annan innebörd än vad ordet
har i beredskapslagstiftningen. Detta talar för att detta ord bör ersättas med
ett annat, mer lättbegripligt, t.ex. ”extraordinära”. Man bör inte heller vara
bunden av ordalagen i regeringsformen under förutsättning att en ny formu-
lering har en betydelse som väl ansluter till regeringsformens innebörd.

Jag kan dock hålla med om att det kan vara mindre lämpligt att ha kvar
uttrycket ”utomordentliga förhållanden” i en del fullmaktslagar medan man
i andra har en modernare formulering.

Med hänsyn härtill och då det inte är möjligt att nu ändra i alla fullmaktsla-
gar bör denna modernisering inte genomföras nu. Tills vidare bör man i stäl-
let använda den av Lagrådet förordade formuleringen.

4.2 Beslut om höjd beredskap

Mitt förslag: I en ny lag om höjd beredskap skapas möjlighet för rege-
ringen att höja beredskapen samtidigt och tidigare än enligt dagens
regler för såväl statliga myndigheter som kommuner, landsting, en-
skilda organisationer och företag. Beslut om höjd beredskap skall
kunna vara generellt eller endast avse en viss del av landet eller en viss
verksamhet.

Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak
med mitt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar
det utan erinran. Civilbefälhavaren i övre Norrland, Socialstyrelsen och Te-
leverket ger dock alla uttryck för att det borde finnas en möjlighet för myn-
digheter (motsvarande) att själva i ett tidigt läge höja sin beredskap utan
särskilda regeringsbeslut.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen om beredskapstillstånd får regeringen
besluta om beredskapstillstånd för att stärka landets försvarsberedskap först
när Sverige befinner sig i krigsfara. När beslutet om beredskapstillstånd har
fattats, utlöser detta en rad åtgärder som måste vidtas på grund av att Sverige
befinner sig i krigsfara.

Det är emellertid inte alls säkert att beredskapstillstånd anbefalls i ett ti-
digt skede av en krigsfaresituation för Sverige. Eftersom ett sådant beslut
förutsätter krigsfara och ett öppet tillkännagivande av att situationen be-
döms så, vill man kanske dröja med beslutet av t.ex. utrikes- och säkerhets-
politiska skäl. Regeringen kan i stället besluta om generella eller punktvisa
beredskapshöjningar, antingen utan bindning till viss beredskapsgrad eller,
allt efter behov inom ett eller flera verksamhetsområden, med besked om
att åtgärder motsvarande en viss beredskapsgrad skall vidtas. Detta gäller
emellertid endast myndigheter under regeringen och avser främst en höjning
av beredskapen på myndigheternas ledningsnivå.

Enligt 11 § lagen om kommunal beredskap får en kommun eller ett lands-
ting övergå till krigsorganisation under beredskapstillstånd, dvs. tidigast när
det råder krigsfara för Sveriges del.

1992/93:76

Enligt 2§ civilförsvarslagen (1960:74) kan emellertid regeringen besluta Prop. 1992/93:76
om civilförsvarsberedskap redan när det råder sådana utomordentliga för-
hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet befunnit
sig i-

Denna skillnad i tid och förutsättningar kan för kommunernas del leda till
att vissa delar av verksamheten, t.ex. inom räddningstjänsten och hem-
skyddsorganisationen, är krigsorganiserade medan kommunens ledningsor-
ganisation och olika förvaltningar knappast alls har höjt sin beredskap.

Eftersom kommunerna från och med den 1 januari 1987 har övertagit led-
ningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig, är detta förhållande
inte acceptabelt. Enligt riksdagens uttalande skall kommunstyrelsen vidare
vara högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå. Det är därför nöd-
vändigt att beredskapshöjning kan ske samtidigt för kommunens hela verk-
samhet.

För att en samordnad beredskapshöjning skall kunna ske för kommuner,
landsting och statliga myndigheter är det nödvändigt att de nuvarande be-
stämmelserna anpassas till varandra och till förutsättningarna i 13 kap. 6 §
regeringsformen. Detta bör ske i en ny lag om höjd beredskap som ersätter
lagen om beredskapstillstånd.

Beslut om höjd beredskap bör således kunna riktas såväl mot statliga myn-
digheter som mot kommuner och landsting samt mot enskilda organisationer
och företag. Härigenom kan de problem lösas som jag tidigare har visat på.
Totalförsvarstanken kan komma till uttryck också i lagen om höjd bered-
skap, och regeringens handlingsfrihet ökas genom att möjlighet skapas att,
om utomordentliga förhållanden råder, besluta om höjd beredskap vid krig
utomlands utan att Sverige befinner sig i krigsfara. Detta innebär att det
kommer att finnas goda möjligheter att höja beredskapen för hela samhället
på ett tidigare stadium av ett krisförlopp än vad som nu är möjligt. De som
är engagerade i totalförsvaret får på detta sätt mer tid på sig att genomföra
de kompletterande åtgärder som behövs för att ställa om samhället för
krigsförhållanden.

Utredningen har föreslagit att man i lagen skall ange när olika beredskaps-
grader skall användas. Man har samtidigt föreslagit en regel enligt vilken re-
geringen, om det finns särskilda skäl, får använda den högsta beredskapsgra-
den även när endast förutsättningarna för en lägre beredskapsgrad förelig-
ger. Genom att kravet i den sistnämnda undantagsregeln satts så lågt som
”särskilda skäl” innebär förslaget, enligt min mening, att regeringen får en
nära nog fullständig frihet att välja mellan beredskapsgraderna. Det är då
enligt min mening lämpligare att uttryckligen ge regeringen frihet att, inom
den givna ramen, besluta om vilken grad av höjd beredskap som skall tillgri-
pas. De vida gränserna för regeringens handlande motiveras av de mycket
speciella situationer i vilka besluten skall fattas. Det torde vara omöjligt att
i förväg tänka sig in i den mångfald av olika situationer som kan råda när
beslut om höjd beredskap skall fattas.

För att ytterligare ge regeringen möjlighet att på ett smidigt sätt anpassa
beredskapshöjningar till den situation som råder när beslutet skall fattas bör
det vara möjligt att besluta om beredskapshöjning för endast viss del av
landet eller för endast en viss verksamhet.

I lagen om beredskapstillstånd finns i 2 § en bestämmelse om under vilka
förutsättningar beredskapslarm får ges. Att ge beredskapslarm är en synner-
ligen ingripande åtgärd som får vittgående konsekvenser för samhället. Det
är emellertid enligt min mening lämpligt att det anförtros regeringen att i ett
sammanhang reglera hur beslut om beredskapshöjning skall kungöras i olika
situationer. Jag har därför stannat för att inte i den nya lagen föreslå några
bestämmelser om beredskapslarm utan låta det ankomma på regeringen att
föreskriva hur beslut om höjd beredskap skall tillkännages.

Mot bakgrund av att tre remissinstanser har ansett att t.ex. myndigheter
bör i ett tidigt läge kunna höja sin beredskap utan särskilt regeringsbeslut
förtjänar det att påpekas att myndigheter, kommuner m.fl. har möjlighet att,
inom de ramar som bestämts för den fredsmässiga verksamheten, höja sin
beredskap även om beslut om höjd beredskap inte fattats av regeringen.
Höjningen kan exempelvis innebära översyn av planer, övningar och anpass-
ning av den löpande verksamheten.

I lagrådsremissen föreslog jag ett bemyndigande för regeringen att med-
dela kommunerna, landstingen och de kyrkliga kommunerna de föreskrifter
som behövs för ledningen och samordningen inom totalförsvarets civila del
under höjd beredskap. Jag föreslog också att detsamma skulle gälla de en-
skilda organisationer och företag som är skyldiga att fortsätta sin verksamhet
i krig. Bemyndigandet stödde sig på 8 kap. 7 § punkten 1 regeringsformen.
Lagrådet har emellertid ansett detta bemyndigande vara alltför vitt för att
rymmas under den angivna bestämmelsen i regeringsformen. Lagrådet har i
stället föreslagit en bestämmelse som mer detaljerat anger vilka skyldigheter
som åligger kommuner, landsting och kyrkliga kommuner samt enskilda or-
ganisationer och företag. Lagrådets förslag gör det möjligt för regeringen att
meddela verkställighetsföreskrifter till bestämmelsen. Jag godtar Lagrådets
uppfattning och föreslår att den aktuella bestämmelsen utformas på det sätt
Lagrådet föreslagit.

4.3 Beredskapsgrader och beredskapsbegrepp

Mitt förslag: De nuvarande beredskapsgraderna ersätts av endast två
nivåer, skärpt beredskap och högsta beredskap. Flertalet av de bered-
skapstermer som nu finns i lagstiftningen utmönstras och ersätts av de
nya uttrycken skärpt beredskap och högsta beredskap eller det sam-
lande uttrycket höjd beredskap.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att beredskapsgraderna
”skärpt beredskap” och ”högsta beredskap” får ersätta de nuvarande tre be-
redskapsgraderna och att dessa uttryck får ersätta alla de beredskapstermer
som finns i dag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Överbefälhavaren anser dock att begreppen
skärpt beredskap och högsta beredskap i tydlighetens intresse bör komplet-
teras så att de kan hänföras till totalförsvaret och föreslår ”skärpt totalför-

Prop. 1992/93:76

svarsberedskap” respektive ”högsta totalförsvarsberedskap” alternativt
”försvarsberedskap”. Transportrådet delar uppfattningen och föreslår som
exempel ”skärpt totalförsvarsberedskap” eller ”skärpt beredskap inom total-
försvaret”. Överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att uttrycken
skärpt beredskap och högsta beredskap kan ersätta nuvarande beredskaps-
begrepp i flertalet övriga lagar och förordningar; dock finns särskilda skäl
för fortsatt användning av uttrycket hemvärnsberedskap, bl.a. på grund av
att hemvärnsberedskap kan beordras även innan beslut om skärpt beredskap
fattats.

Skälen för mitt förslag: För närvarande finns det tre beredskapsgrader (I,
II och III), där beredskapsgrad I är den högsta. För varje beredskapsgrad
anges i förordningar att vissa åtgärder skall vidtas. Beredskapsgrad I innebär
därvid att fullständig krigsorganisering skall ske. Vid ett beslut om bered-
skapstillstånd skall lägsta beredskapsgrad intas. Regeringen kan dock för en
viss verksamhet eller ett visst geografiskt område besluta om högre bered-
skapsgrad.

I förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap m.m.
finns redovisade ett antal åtgärder som skall vidtas före ett beredskapstill-
stånd och vid de olika beredskapsgraderna. Härutöver vidtas i skilda sam-
manhang olika beredskapshöjande åtgärder i samhället som inte behöver
vara kopplade till dessa begrepp. På försörjningsområdet gäller detta t.ex.
lageruppbyggnaden inom näringslivet.

De gällande bestämmelserna bildar ett svåröverskådligt regelsystem.
Dessutom har det visat sig att det kan vara svårt att veta vilken beredskaps-
grad som är högst respektive lägst utan att studera författningarna. I ett akut
läge är det nödvändigt att inte bara myndigheterna utan också allmänheten
känner till vad det betyder att vissa beredskapshöjningar har vidtagits.

Också när det gäller själva beredskapsbegreppet används många olika ut-
tryck. Exempel på sådana är hemvärnsberedskap för hemvärnet, civilför-
svarsberedskap för civilförsvaret och sjukvårdsberedskap för den civila häl-
so- och sjukvården. Detta är uttryck som måhända kan användas i dagligt tal
men när de sedan kopplas till beredskapsgrader uppstår stora svårigheter för
allmänheten att förstå vad den vidtagna beredskapshöjningen betyder.

Jag föreslår därför att beredskapsgraderna och de olika beredskapster-
merna i beredskapsförfattningarna, med något undantag, tas bort och att det
i stället införs endast två nivåer av höjd beredskap, nämligen skärpt bered-
skap och högsta beredskap. Beredskapstermema blir därmed mer enhetliga.
Som ett samlingsbegrepp för både skärpt och högsta beredskap bör uttrycket
höjd beredskap användas. Valet mellan skärpt och högsta beredskap över-
lämnas, som jag anfört förut (avsnitt 4.2), åt regeringen.

Några remissinstanser har föreslagit att de nya beredskapstermema skall
kompletteras med orden ”totalförsvar” eller ”försvar” till exempelvis
”skärpt totalförsvarsberedskap” eller ”skärpt försvarsberedskap”. Risken
för att de föreslagna beredskapstermema skall missförstås är enligt min me-
ning inte så stor att den motiverar användningen av en så tung och otymplig
term som totalförsvarsberedskap. I det avseendet har termen försvarsbered-
skap klara fördelar men man måste där befara att tanken förs till enbart det
militära försvaret. Jag har därför stannat för att föreslå att termerna skärpt

Prop. 1992/93:76

beredskap och högsta beredskap eller, som samlingsterm, höjd beredskap an-
vänds.

Dessa begrepp kan också användas i beredskapslagstiftningen i övrigt.
Ord som ”civilförsvarsberedskap” och ”hälso- och sjukvårdsberedskap” kan
därmed utmönstras.

Beträffande uttrycket ”hemvärnsberedskap” finns dock, som Överbefäl-
havaren anfört, särskilda skäl att behålla det som ett särskilt beredskapsbe-
grepp. Enligt 14 § hemvärnskungörelsen (1970:304) intar hemvärnet hem-
värnsberedskap vid beredskapstillstånd eller krig eller annars efter särskilt
beslut av regeringen. Några andra ändringar i denna bestämmelse än sådana
som betingas av de nya beredskapsbegrepp jag nu föreslår är inte avsedda.
Hemvärnsberedskap kommer följaktligen även i fortsättningen att kunna
beordras utan att någon beredskapshöjning enligt den föreslagna lagen om
höjd beredskap beslutats. Det är därför lämpligt att uttrycket får leva kvar
som beredskapsbegrepp för hemvärnet. Eftersom det endast berör en be-
stämd krets personer, torde det inte behöva befaras att uttrycket skall för-
virra begreppen när det gäller de föreslagna beredskapsnivåerna.

4.4 Konsekvenser för fullmaktslagstiftningen i övrigt

Mitt förslag: I övriga fullmaktslagar görs ändringar i den mån det be-
hövs för att skapa enhetlighet vad avser förutsättningarna för att de
skall träda i tillämpning. Motsvarande ändringar görs i något fall i de
bemyndiganden som regeringen i vissa lagar fått att föreskriva undan-
tag från lagens bestämmelser.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att samtliga fullmaktsla-
gar ändras så att de kopplas till den nya lagen om beredskapshöjningar ge-
nom att begreppen skärpt och högsta beredskap används för att beskriva när
lagarna kan tillämpas samt att de ändras så att de automatiskt träder i till-
lämpning när högsta beredskap råder. Vidare har föreslagits att regeringen
ges möjlighet att besluta att fullmaktslagarna skall tillämpas när förutsätt-
ningar för beslut om skärpt beredskap föreligger. Endast i sistnämnda fall
bör det, enligt utredningen, krävas att beslutet underställs riksdagen. Utred-
ningen har också föreslagit att ändring görs i de lagar där regeringen givits
bemyndigande att, när riket är i krig eller krigsfara etc., föreskriva undantag
från lagen eller meddela föreskrifter som avviker från lagen. Regeringen
ges, enligt förslaget, där möjlighet att föreskriva undantag från lagen vid
skärpt och högsta beredskap.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt utredningens
förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.1 har jag närmare redogjort för det
grundlagsstöd som finns för fullmaktslagarna och för deras konstruktion.

En ordning som innebär att fullmaktslagarna automatiskt sätts i tillämp-
ning om landet kommer i krig är nödvändig för att garantera att totalförsva-
ret kan träda i funktion vid ett krigsutbrott även om regeringen av någon

Prop. 1992/93:76

anledning inte kan fatta beslut eller inte nå ut med beslutet till alla berörda. Prop. 1992/93:76
Dessa skäl har emellertid inte samma bärighet när det är fråga om krigsfara
eller utomordentliga förhållanden på grund av krig utomlands eller på grund
av krig eller krigsfara som Sverige befunnit sig i. I dessa situationer kan rege-
ringen fungera normalt och det kan inte anses vara någon mer betydande
omgång för regeringen att besluta om tillämpning av fullmaktslagarna samti-
digt som man beslutar om beredskapshöjning. Någon ändring i skyldigheten
att underställa riksdagen ett beslut om att fullmaktslagar skall tillämpas bör
enligt min mening inte göras.

Kriterierna för att fullmaktslagarna skall kunna sättas i tillämpning bör
vara desamma som jag föreslår skall gälla för när höjd beredskap skall kunna
inträda. Ändring bör göras i de fullmaktslagar - framför allt sådana som här-
rör från tiden före den nuvarande regeringsformens ikraftträdande - där kri-
terierna för att de skall sättas i tillämpning, utan sakliga skäl, är mer in-
skränkta än de jag föreslår skall gälla för höjd beredskap.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Försvarsdepartementet upp-
rättats förslag till

1. lag om höjd beredskap,

2. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

3. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

4. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

5. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap,

6. lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap,

7. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),

8. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart
med svenska fartyg,

10. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigs-
förhållanden,

11. lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigs-
förhållanden m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig m.m.,

13. lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om utländsk
försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.,

14. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),

15. lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring,

16. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av
vattenkraft vid krig m.m.,

17. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

18. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

19. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

20. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

21. lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen,

22. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

23. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),

24. lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning, införsel och
försäljning av gasskyddsmateriel.

Beträffande lagförslagen under 16 och 21 har jag samrått med statsrådet
Laurén. Beträffande lagförslaget under 17 har jag samrått med statsrådet
Dinkelspiel. Beträffande lagförslagen under 19,20,22 och 23 har jag samrått
med statsrådet Könberg. Beträffande lagförslagen under 8 och 9 har jag sam-
rått med chefen för Kommunikationsdepartementet. Beträffande lagförsla-
get under 18 har jag samrått med chefen för Finansdepartementet. Beträf-
fande lagförslagen under 10 -13 och 15 har jag samrått med statsrådet Lund-
gren. Beträffande lagförslaget under 14 har jag samrått med chefen för Ar-
betsmarknadsdepartementet. Beträffande lagförslaget under 6 har jag sam-
rått med chefen för Civildepartementet.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om höjd beredskap

1§

I paragrafens första stycke anges som en allmän förutsättning för att bered-
skapshöjning enligt denna lag över huvud taget skall få ske att syftet med
beredskapshöjningen är att stärka totalförsvaret. Det finns inget utrymme
för att med stöd av dessa bestämmelser vidta åtgärder vid fredskriser, såsom
större naturkatastrofer, oroligheter inom landet eller liknande. Beredskapen
kan höjas till skärpt beredskap eller högsta beredskap, där det sistnämnda
alternativet, som namnet anger, är den högsta beredskapsgraden. I enlighet
med vad Lagrådet har föreslagit har första stycket omformulerats så att det
klarare framgår att uttrycket ”höjd beredskap” är en samlingsterm för be-
greppen ”skärpt beredskap” och ”högsta beredskap”.

Enligt andra stycket råder automatiskt högsta beredskap om Sverige kom-
mit i krig. Denna regel utgör en garanti för att ansträngningarna att försvara
landet i ett krigsläge kommer igång även om regeringen av någon anledning
hindras att fatta beslut om beredskapshöjning. Innebörden av lagrummet är
att varje myndighet, kommun etc. som kan konstatera att Sverige befinner
sig i krig har att handla som om beslut om högsta beredskap fattats. Man
torde som huvudregel få räkna med att regeringen vid ett krigsutbrott, trots
den automatik som regeln innebär, på något sätt ger till känna att Sverige
kommit i krig. Detta är något som en regional eller lokal statlig myndighet
eller en kommun helst inte bör behöva konstatera på egen hand. Regeln är
avsedd att utgöra en yttersta garanti.

Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att besluta om
beredskapshöjning. Som förutsättning för ett beslut om höjd beredskap an-
ges att Sverige befinner sig i krigsfara eller att det råder sådana utomordent-
liga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges grän-
ser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Dessa förutsättningar,

Prop. 1992/93:76

som språkligt skiljer sig något från 13 kap. 6§ regeringsformen, överens- Prop.
stämmer i sak med innehållet i denna.

Med att Sverige befinner sig i krigsfara avses att ett fientligt angrepp på
landet bedöms vara förestående. Ett sådant konstaterande torde höra till de
svåraste och mest grannlaga beslut en regering kan ha att fatta. Det är inte
möjligt att här på ett meningsfullt sätt exemplifiera situationer då krigsfara
kan anses råda.

Med utomordentliga förhållanden på grund av att det är krig utanför Sve-
riges gränser avses att det svenska samhället drabbas av kraftiga påkän-
ningar och störningar på grund av ett krig som vi inte tar del i. Det kan exem-
pelvis röra sig om att landet får ta emot stora strömmar av flyende eller att
försöijningsläget blir ansträngt på grund av avspärrning.

Sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att Sverige har
varit i krig eller krigsfara, som motiverar beslut om beredskapshöjning, kan
exempelvis vara att försöijningsläget är ansträngt, att viktiga samhällsfunk-
tioner är utslagna på grund av krigshandlingar eller att det i landet finns stora
skaror av utlänningar som söker skydd här.

Som jag utvecklat i avsnitt 4.2 ges regeringen i denna paragraf uttryckligen
frihet att använda sig av endera av de två beredskapsgraderna skärpt bered-
skap och högsta beredskap.

Regeringen har givetvis frihet att först besluta om skärpt beredskap för att
senare höja till högsta beredskap, liksom att sänka från högsta beredskap till
skärpt beredskap. För att tydligare markera detta har tredje stycket omfor-
mulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Av 3 § följer att regeringen är
skyldig att upphäva ett beslut om beredskapshöjning när förutsättningarna
för en sådan inte längre föreligger.

Högsta beredskap bör användas, förutom vid krig då den ju inträder auto-
matiskt, när landet befinner sig i krigsfara, dvs. när risken för ett fientligt
angrepp bedöms vara överhängande eller i andra situationer då samhälls-
funktionerna utsätts för extrema påfrestningar, exempelvis efter ett krig där
landet drabbats av omfattande förstörelse till följd av krigshandlingar.

Vilka åtgärder som skall vidtas vid beredskapshöjning framgår av andra
lagar t.ex. civilförsvarslagen, lagen om kommunal beredskap och lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och
domstolarna under krig eller krigsfara m.m., av förordningar som rege-
ringen beslutat samt av kommande tillämpningsföreskrifter till den före-
slagna lagen om höjd beredskap.

I lagen om beredskapstillstånd finns en bestämmelse som anger att i första
hand civilbefälhavaren och i andra hand länsstyrelsen inom sitt respektive
område får besluta om beredskapstillstånd, om det inleds stridshandlingar
mot svenskt territorium och om förbindelserna med riksstyrelsen inte kan
upprätthållas. Enligt förarbetena till lagen om beredskapstillstånd (prop.
1960:123 s. 14) motiverades bestämmelsen av att man önskade ange under
vilka förutsättningar civilbefälhavaren respektive länsstyrelsen fick ge be-
redskapslarm. Bestämmelser om när beredskapslarm får ges finns intagna i
lagen om beredskapstillstånd. I mitt förslag ges regeringen, vilket framgår
av 4§, bemyndigande att föreskriva hur beslut om beredskapshöjning skall
tillkännages. Det saknas därför behov av regler om möjlighet för civilbefäl-

1992/93:76

havaren respektive länsstyrelsen att besluta om högsta beredskap om det in- Prop. 1992/93:76
leds stridshandlingar mot Sverige. Redan av 1 § andra stycket följer ju att
högsta beredskap då råder.

2§

I paragrafen ges regeringen möjlighet att höja beredskapen endast för en
viss del av landet och/eller en viss verksamhet. En sådan differentiering kan
exempelvis bli aktuell om ett krig mellan näraliggande stater förorsakar
stora strömmar av flyende till de närmast liggande delarna av Sverige. Ett
annat exempel kan vara att man efter ett krig där Sverige varit indraget fin-
ner att det råder utomordentliga förhållanden endast i vissa delar av landet
som skadats särskilt svårt av krigshandlingar.

Av denna reglering följer också att regeringen, om man tidigare beslutat
om skärpt beredskap, kan höja beredskapen till högsta beredskap för endast
viss del av landet eller viss verksamhet.

3§

I paragrafen föreskrivs att regeringen, när sådana förhållanden som anges i
1 § andra och tredje styckena inte längre råder, skall besluta att höjd bered-
skap inte längre skall gälla. Som Lagrådet påpekat är regeringen enligt
denna bestämmelse skyldig att häva ett beslut om höjd beredskap för ett visst
område eller en viss verksamhet endast om beslutet om beredskapshöjning
begränsats till området eller verksamheten.

När det gäller regeringens möjligheter att sänka beredskapen från högsta
beredskap till skärpt beredskap hänvisar jag till vad jag sagt i anslutning till
1§.

4§

Som jag anfört under avsnitt 4.2 ankommer det på regeringen att föreskriva
hur beslut om beredskapshöjning skall tillkännages.

5§

Denna paragraf har - som förut nämnts - utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.

I första stycket anges vilka åtgärder kommunerna, landstingen och de
kyrkliga kommunerna skall vidta vid höjd beredskap. Bestämmelserna avser
framför allt åtgärder i fråga om den kommunala förvaltningens verksamhet
under höjd beredskap. Som jag nämnde under 1 § finns det i andra författ-
ningar till en del reglerat vilka övriga åtgärder som skall vidtas vid höjd be-
redskap. Bestämmelsen har närmast sin motsvarighet i 4§ i den nuvarande
lagen.

I andra stycket finns motsvarande regler om vilka åtgärder sådana enskilda
organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan
grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig, t.ex. K-företag, skall
vidta vid höjd beredskap.

I Tredje stycket innehåller en upplysning om att det även i andra författ- Prop. 1992/93:76
ningar finns bestämmelser om vilka åtgärder som skall vidtas vid höjd bered-
skap.

6.2 Förslaget till ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Ordet ”krigsberedskapen” i olika böjningsformer byts i värnpliktslagen ut
mot det modernare ”försvarsberedskapen” i motsvarande form. Härmed av-
ses ingen ändring i sak.

27 § 2 mom.

Ändringen är endast av språklig karaktär. Bestämmelsen ger, liksom i dess
nuvarande lydelse, regeringen möjlighet att kalla in värnpliktiga till bered-
skapsövning redan innan beslut om höjd beredskap fattas.

28 § 1 mom.

Paragrafens första stycke kopplas till lagen om höjd beredskap på så sätt att
skyldighet att fullgöra krigstjänstgöring endast föreligger när det råder höjd
beredskap. Tjänstgöringsskyldigheten enligt denna paragraf är inte tidsbe-
gränsad utan gäller så länge höjd beredskap råder.

I andra stycket klargörs att det är regeringen som beslutar om inkallelser
enligt första stycket, liksom att regeringen beslutar när krigstjänstgöring
skall upphöra.

I den nuvarande bestämmelsen föreskrivs att - om inte alla värnpliktiga
inkallats och det krävs att värnpliktiga tjänstgör under längre tid - de inkal-
lade om möjligt skall avlösas efter lämplig tidsrymd. Någon motsvarande be-
stämmelse har inte tagits in i lagförslaget, eftersom det måste anses självklart
att avlösning sker när det är möjligt.

6.3 Förslaget till ändring i lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst

14§

Ändringen innebär att den strängare straffskalan i andra stycket blir tillämp-
lig när höjd beredskap råder. Genom att höjd beredskap kan beslutas redan
när utomordentliga förhållanden råder på grund av krig utanför Sveriges
gränser innebär ändringen en vidgning av tillämpningsområdet i jämförelse
med den nuvarande bestämmelsen, vilken - som lägst - förutsätter bered-
skapstillstånd. Beredskapstillstånd kan inträda först vid krigsfara. Genom
ändringen kommer tillämpningsområdet att bättre stämma överens med vad
som gäller för krigsmän och civilförsvarspliktiga som inte är krigsmän. Det
bör understrykas att det endast är maximistraffet som höjs när höjd bered-
skap inträder.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 76

19§

Prop. 1992/93:76

Ändringen innebär att vissa benämningar anpassas till den nya kommunalla-
gen (1991:900) och till församlingslagen (1988:180).

6.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:174) om
tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Lagen om tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel tillkom
omedelbart före det andra världskriget. Någon försäljning till allmänheten
av gasskyddsmateriel för personligt bruk är knappast aktuell i dagens läge.
Något behov av kontroll av sådan materiel föreligger därför inte. Materiel
som skall installeras i skyddsrum behöver alltjämt kontrolleras. Statens
räddningsverk har emellertid möjlighet att utfärda föreskrifter om sådan
kontroll med stöd av bestämmelserna i 30 § civilförsvarslagen och 14 §
skyddsrumsförordningen (1979:90). Den föråldrade lagen om tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel kan därför avskaffas. Den om-
ständigheten att Räddningsverket i detta sammanhang måste utfärda nya
föreskrifter motiverar att lagen upphävs först vid utgången av år 1993.

6.5 Övriga förslag till ändringar

Övriga ändringsförslag är i huvudsak av tre slag.

1. Förslagen syftar till att uppnå enhetlighet i fråga om när fullmaktsla-
garna kan sättas i tillämpning. Ändringarna innebär att lagarna anpassas så
att de möjligheter till bemyndigande som 13 kap. 6§ regeringsformen inne-
håller utnyttjas fullt ut.

2. I förslagen anpassas terminologin till den nya lagen om höjd beredskap.

3. I förslagen görs vissa språkliga justeringar som sammanhänger med att
man i kommunallagen ersatte begreppet ”landstingskommun” med ”lands-
ting”.

Dessutom görs andra ändringar av språklig och redaktionell art.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till

1. lag om höjd beredskap,

2. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

3. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

4. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

5. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap,

6. lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap,

7. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),

8. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot över-
låtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg,

10. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet under Prop. 1992/93:76
krigsförhållanden,

11. lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under
krigsförhållanden m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.,

13. lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om

utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.,

14. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),

15. lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring,

16. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnytt-

jande av vattenkraft vid krig m.m.,

17. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

18. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

19. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

20. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

21. lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksda-

gen,

22. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

23. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),

24. lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning, inför-

sel och försäljning av gasskyddsmateriel.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.

Sammanfattning av betänkandet SOU 1989:42 Det Prop.1992/93:76

civila försvaret Bilaga 1

(Endast de delar som berör förslaget till lag om beredskapshöjningar)

Vårt uppdrag

Regeringen beslutade den 17 januari 1985 om direktiv till en särskild utre-
dare att se över civilförsvarslagstiftningen.

Försvarsbeslutet våren 1982 innebar att kommunerna skulle överta led-
ningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och ha ansvaret för
planläggningen i fred. Mot den bakgrunden genomfördes omfattande änd-
ringar i civilförsvarslagen (1960:74) och i lagen (1964:63) om kommunal be-
redskap i december 1984 (prop. 1984/85:49, FöU 5, rskr.93). I propositionen
anfördes bl.a. att det var nödvändigt med en genomgripande översyn av de
författningar som berördes av förslagen.

Vi skulle, enligt direktiven, överväga om kommunernas verksamhet i to-
talförsvaret skall samlas i en författning eller i flera författningar samt skapa
ett regelsystem som bättre än det nuvarande hänger ihop systematiskt och
begreppmässigt.

Enligt direktiven skulle vi också klarlägga frågan om krav på svenskt med-
borgarskap förvissa tjänstemän i kommuner och landsting samt sträva efter
att förenkla regelssystemen, exempelvis i fråga om kommunernas ersättning
av statsmedel för deras medverkan i totalförsvaret.

Mot bakgrund av bl.a. organisationsförändringar på central myndighets-
nivå från den 1 juli 1986, tillkomsten av förordningen (1986:294) om ledning
och samordning inom totalförsvarets civila del, som trädde i kraft vid samma
tidpunkt, och vad som sades om beredskapslagstiftningen i 1987 års försvars-
beslut fick vi tilläggsdirektiv den 20 augusti 1987.

Genom tilläggsdirektiven skulle vi överväga en ny terminologi inom vad
som idag benämns civilförsvar, se över lagen (1960:513) om beredskapstill-
stånd och de andra författningar som berörs därav samt överväga behovet av
ytterligare lednings- och samordningsbestämmelser för totalförsvarets civila
del.

Betänkandets uppläggning

Betänkandet består av två delar. I del I redovisar vi våra överväganden. I del
II lämnar vi förslag till författningstext.

Som resultat av vårt arbete föreslår vi flera nya författningar. Motiven i del
I behandlar framför allt lagen om beredskapshöjningar, ändringar i 13 kap.
regeringsformen och lagen om civilt försvar. Vi lägger också fram förslag till
en förordning om civilt försvar och en förordning om beredskapshöjningar,
som också behandlas i motiven (avsnitt 3.8). Dessutom föreslår vi följdänd-
ringar i vissa centrala lagar såsom kommunallagen och plan- och bygglagen
samt följdändringar i vissa beredskapsförfattningar för att åskådliggöra hur
våra lagförslag får genomslag i sådana författningar.

Vårt förslag till ny lag om beredskapshöjningar samt ändringar i 13 kap.

6 § regeringsformen

Eftersom totalförsvaret i krig omfattar hela det omställda samhället, grundas
beredskapen inom totalförsvarets civila del på samhällets inneboende för-
måga att möta kriser och krig. Samhällsutvecklingen har lett till långtgående
rationaliseringar och effektiviseringar, vilket också medfört en ökad sårbar-
het.

Den militärtekniska utvecklingen har inneburit att begränsade insatser
kan åstadkomma stora skador. Förvarningstiderna har härigenom också
kommit att reduceras.

Detta innebär att försvarsmaktens behov av stöd från de civila samhälls-
sektorerna, i synnerhet vid ett mobiliseringsskede, har ökat påtagligt under
det senaste årtiondet.

För att våra förslag till nya bestämmelser om ledningen av verksamheten
under vad vi vill kalla skärpt och högsta beredskap skall kunna få full effekt
anser vi att regeringen måste få möjligheter att låta genomföra beredskaps-
höjande åtgärder i ett tidigt skede av en kris.

Vi föreslår därför att lagen (1960:513) om beredskapstillstånd ersätts av
en ny lag som vi kallar lagen om beredskapshöjningar. I lagen får regeringen
bemyndigande att besluta om beredskapshöjning i form av skärpt beredskap
när det råder mycket allvarliga förhållanden på grund av att det är krig eller
krigsfara utomlands eller av att Sverige har befunnit sig i krig eller krigsfara
och i form av högsta beredskap när Sverige är i krigsfara. Är Sverige i krig
gäller högsta beredskap. Uttrycken skärpt beredskap och högsta beredskap
ersätter alla de olika beredskapstermer som finns i lagstiftningen i dag.

För att lagen skall kunna antas krävs en grundlagsändring. Vi föreslår att
bemyndigandet i 13 kap. 6 § regeringsformen vidgas så att regeringen genom
lagen om beredskapshöjningar får möjlighet att höja beredskapen även vid
sådana mycket allvarliga förhållanden som är orsakade av krigsfara utanför
Sveriges gränser. I den nuvarande lagen om beredskapstillstånd är bemyndi-
gandet så formulerat att det gäller först när Sverige är i krigsfara.

Beslut om beredskapshöjning kan genom vårt förslag avse en viss verk-
samhet eller en viss del av landet och kan riktas såväl mot statliga myndighe-
ter som mot kommuner, landsting, enskilda organisationer och företag. Ge-
nom vårt förslag kan regeringen genomföra beredskapshöj ningen inom alla
samhällssektorer samtidigt, om den så vill.

Uttrycket ”utomordentliga förhållanden” i regeringsformen ersätts i vårt
förslag med ”mycket allvarliga förhållanden”, vilket inte innebär någon änd-
ring i sak.

Konsekvenser för fullmaktslagstiftningen i övrigt

Vårt förslag till ny lag om beredskapshöjningar får också stor betydelse för
fullmaktslagstiftningen.

Fullmaktslagarna har normalt konstruerats så att de träder i tillämpning i
krig. Det fordras således inte något särskilt regeringsbeslut. Myndigheter el-
ler andra som skall tillämpa en fullmaktslag kommer dock antagligen inte att

Prop. 1992/93:76

Bilaga 1

själva besluta om en sådan tillämpning om inte regeringen på ett eller annat
sätt har kungjort att Sverige befinner sig i krig.

En sådan föreskrift av regeringen måste enligt de flesta fullmaktslagarna
inom en månad underställas riksdagen. Föreskriften upphör att gälla om den
inte underställs riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den
inom två månader från underställningen.

Enligt vårt förslag till lag om beredskapshöjningar föreskrivs att om Sve-
rige är i krig gäller högsta beredskap. I ett sådant läge sätts alla fullmaktsla-
gar automatiskt i tillämpning. Men vi anser också att, om regeringen beslutar
om högsta beredskap, skall fullmaktslagarna börja tillämpas. Någon under-
ställning hos riksdagen anser vi inte vara nödvändig i sådana fall.

Vid beslut om skärpt beredskap anser vi däremot inte att fullmaktslagarna
skall börja tillämpas automatiskt. I stället bör det i fullmaktslagarna tas in
en bestämmelse att om förutsättningarna för beslut om skärpt beredskap fö-
religger, får regeringen föreskriva att dessa skall böija tillämpas. En sådan
föreskrift bör underställas riksdagen på sedvanligt sätt. Några exempel på
fullmaktslagar med förändringar i nämnda hänseende har vi fogat till övriga
författningsförslag. I del II, bilaga 1 till betänkandet har vi angett ytterligare
ett sjuttiotal författningar som bör ändras på samma sätt.

Tillämpningsföreskrifter till lagen

I förordningen om beredskapshöjningar bör enligt vår mening i huvudsak
följande regleras.

Inledningsvis bör anges hur beslut om beredskapshöjningar skall tillkän-
nages. Enligt vår mening skall skärpt och högsta beredskap tillkännages ge-
nom förordning som kungörs på sedvanligt sätt i Svensk författningssamling.
Men även ljudradio och television skall användas för kungörande. Bered-
skapslarm bör inte användas, främst av hänsyn till den panik hos civilbefolk-
ningen ett sådant larm kan skapa. Beredskapslarm skall däremot användas
för att tillkännage att Sverige är i krig. Om civilbefälhavaren eller länsstyrel-
sen beslutar om beredskapshöjning, skall samråd ske med militärbefälhava-
ren respektive försvarsområdesbefälhavaren.

I förordningen bör anges vad myndigheterna skall iaktta vid skärpt bered-
skap. Vi hänvisar här till de åtta punkter i 7 § som tas upp i vårt förordnings-
förslag. Det är i stort sett detsamma som i dag gäller för beredskapsgraderna
III och II. Detta skall också gälla för enskilda organisationer och företag som
enligt överenskommelse eller på annat sätt är skyldiga att fortsätta i verk-
samhet i krig.

För försvarsmakten gäller därutöver vad regeringen föreskriver i särskild
ordning. För befolkningsskyddet och räddningstjänsten, hemskyddet, hälso-
och sjukvården samt veterinärverksamheten skall enligt vårt förslag gälla
vad som i dag gäller för beredskapsgraderna III och II utom i ett avseende.
Det gäller utskrivning av patienter. Enligt 11 § kommunala beredskapskun-
görelsen gäller vid beredskapsgrad II att patienter skall skrivas ut i största

Prop. 1992/93:76

Bilaga 1

möjliga utsträckning. För att belastningen på kommunernas primärvård inte
skall bli alltför stor, vilket blir fallet vid för stora utskrivningar, har vi i försla-
get i stället sagt att utskrivning av patienter skall ske i den utsträckning som
det är möjligt.

Vid högsta beredskap skall krigsorganisationen intas. Det förutsätter att
regeringen i särskild ordning beslutar vissa undantag för försvarsmakten. Vi-
dare beslutar regeringen i särskild ordning om flyttning till särskild uppehåll-
splats förvissa centrala myndigheter. Till skillnad från bestämmelserna i för-
ordningen om statliga myndigheters beredskap m.m. föreslår vi att det inte
tas in på någon bestämmelse om att övriga myndigheter skall flytta till sär-
skild uppehållsplats vid högsta beredskap. Detta får ske efter särskilda be-
slut av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av civilbefälhavaren
eller länsstyrelsen.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 1

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet Det civila försvaret

Justitiekanslern, Hovrätten för nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping,
Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Försvarets civilförvaltning, Fortifi-
kationsförvaltningen, Värnpliktsverket, Försvarets sjukvårdsstyrelse, Över-
styrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen för psykolo-
giskt försvar, Försvarets forskningsanstalt, Civilbefälhavaren i Södra civil-
området, Civilbefälhavaren i Östra civilområdet, Civilbefälhavaren i övre
Norrlands civilområde, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Riksförsäkrings-
verket, Televerket, Transportrådet, Statens järnvägar, Luftfartsverket, Sjö-
fartsverket, Byggnadsstyrelsen, Statens pris- och konkurrensverk, Göte-
borgs universitet, Skolöverstyrelsen, Lantbruksstyrelsen, Statens livsme-
delsverk, Statens jordbruksnämnd, Arbetsmarknadsstyrelsen, Länsarbets-
nämnden i Kalmar län, Statens invandrarverk, Plan- och bostadsverket, Sta-
tens lantmäteriverk, Statens industriverk, Statskontoret, Riksrevisionsver-
ket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Ös-
tergötlands län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Malmöhus län,
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län,
Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länssty-
relsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska kyrkans
centralstyrelse, Statens energiverk, Statens vattenfallsverk, Justitieombuds-
mannen, Diskrimineringsombudsmannen, Uppsala läns landsting, Söder-
manlands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Skaraborgs läns
landsting, Malmöhus läns landsting, Jämtlands läns landsting, Västerbottens
läns landsting, Norrbottens läns landsting, Stockholms kommun, Sollentuna
kommun, Täby kommun, Södertälje kommun, Uppsala kommun, Nykö-
pings kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Växjö kom-
mun, Oskarshamns kommun, Gotlands kommun, Karlskrona kommun,
Karlshamns kommun, Kristianstads kommun, Malmö kommun, Helsing-
borgs kommun, Halmstads kommun, Göteborgs kommun, Borås kommun,
Mariestads kommun, Filipstads kommun, Årjängs kommun, Örebro kom-
mun, Hallsbergs kommun, Västerås kommun, Borlänge kommun, Gävle
kommun, Sundsvalls kommun, Timrå kommun, Härjedalens kommun,
Skellefteå kommun, Haparanda kommun, Kalix kommun, Svenska kom-
munförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pas-
toratsförbund, Sveriges frikyrkoråd, Centralförbundet Folk och Försvar,
Frivilligorganisationernas samarbetskommitté, Tjänstemännens Centralor-
ganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sve-
rige, Svenska Arbetsgivarföreningen, Svenska Brandförsvarsföreningen,
Sveriges Civilförsvarsförbund och Svenska röda korset

Prop. 1992/93:76

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag

1. Förslag till

Lag om beredskapshöjningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas till skärpt
beredskap eller högsta beredskap.

Är Sverige i krig råder högsta beredskap.

Är Sverige i krigsfara eller råder det extraordinära förhållanden på grund
av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig
ellerkrigsfara, får regeringen besluta om höjd beredskap.

2 § Beslut enligt 1 § får avse en viss del av landet eller en viss verksamhet.

3 § När förhållanden som avses i 1 § inte längre råder, skall regeringen be-
sluta att höjd beredskap inte längre skall gälla.

4 § Beslut om höjd beredskap skall tillkännages på det sätt som regeringen
bestämmer.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
kommunerna, landstingen och de kyrkliga kommunerna de föreskrifter som
behövs för ledningen och samordningen inom totalförsvarets civila del under
höjd beredskap.

Sådana föreskrifter får också meddelas enskilda organisationer och före-
tag som enligt överenskommelse eller på annat sätt är skyldiga att fortsätta
sin verksamhet i krig.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen (1960:513) om bered-
skapstillstånd skall upphöra att gälla.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

2. Förslag till

Lag om överföring av vissa uppgifter till kontraktsprostarna
under höjd beredskap

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Om förbindelserna under höjd beredskap inte kan upprätthållas mellan å
ena sidan stiftsstyrelsen eller domkapitlet och å andra sidan pastoraten i ett
kontrakt inom stiftet, får kontraktsprosten från stiftsstyrelsen eller domka-
pitlet överta uppgifterna att

1. ändra eller upphäva tjänstgöringsföreskrifter som domkapitlet har med-
delat för prästerna i ett pastorat inom kontraktet eller för någon annan präst
som tjänstgör inom kontraktet,

2. bevilja en präst i kontraktet befrielse från skyldigheten att bo i en anvi-
sad tjänstebostad under de förutsättningar som anges i 49 § tredje stycket
prästanställningslagen (1988:184),

3. förordna tjänstebiträden åt präster inom kontraktet,

4. förordna vikarie för präster inom kontraktet,

5. entlediga präster inom kontraktet.

När förbindelserna med stiftsstyrelsen eller domkapitlet åter kan upprät-
tas, skall kontraktsprosten genast anmäla de beslut som har fattats med stöd
av första stycket till stiftsstyrelsen eller domkapitlet.

2§

Även om förbindelserna med pastoraten under höjd beredskap kan upp-
rätthållas, får stiftsstyrelsen eller domkapitlet till en kontraktsprost helt eller
delvis föra över de uppgifter som anges i 1 §, om det finns risk att förbindel-
serna med pastoratet kan komma att brytas.

3§

Vid förhinder för kontraktsprosten skall vad som sägs om denne i 1 och
2 §§ i stället gälla den till levnadsåldern äldste kyrkoherden i kontraktet som
fortfarande är i tjänst.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

3. Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs att 27 § 2 mom. och 28 § 1 mom. värnpliktslagen
(1941:967)’ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

2 mom.²

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Därest regeringen med hänsyn till
krigsberedskapen så prövar nödigt,
må värnpliktig kunna åläggas att, ut-
över i 1 mom. avsedd tjänstgöring, i
den ordning regeringen bestämmer
fullgöra en eller flera beredskapsöv-
ningar om sammanlagt högst ett-
hundraåttio dagar.

Om tillgodoräknande av bered-
skapsövning såsom fullgjord repeti-
tionsövning äger regeringen för-
ordna.

Om det behövs med hänsyn till
landets försvarsberedskap, är en
värnpliktig skyldig att, på det sätt re-
geringen bestämmer, fullgöra en eller
flera beredskapsövningar om sam-
manlagt högst etthundraåttio dagar.

Regeringen får besluta att bered-
skapsövning skall tillgodoräknas så-
som fullgjord repetitionsövning.

28 §

1 mom.³

Då rikets försvar eller dess säker-
het eljest det kräver, må regeringen
till tjänstgöring inkalla samtliga värn-
pliktiga eller värnpliktiga till det
större eller mindre antal, som finnes
behövligt. Erfordras i fall, då icke
samtliga värnpliktiga inkallats till så-
dan tjänstgöring, att de värnpliktiga
äro inkallade under längre tid, skall
inkallad personal efter lämplig tid-
rymd såvitt möjligt avlösas.

Under höjd beredskap är en värn-
pliktig skyldig att fullgöra krigs-
tjänstgöring.

Regeringen skall för varje tillfälle
besluta hur många värnpliktiga som
skall kallas in till krigstjänstgöring.
Regeringen beslutar när krigstjänst-
göring skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

¹ Lagen omtryckt 1969:378.

² Senaste lydelse 1975:555.

³Senaste lydelse 1975:555.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 14 och 19 §§ lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

14 §

Vapenfri tjänstepliktig, som olovligen avviker eller uteblir från tjänstgö-
ringsstället, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Begås brott som avses i första
stycket under beredskapstillstånd el-
ler när riket är i krig, dömes till böter
eller fängelse i högst två år.

Begås brott som avses i första
stycket under höjd beredskap, döms
till böter eller fängelse i högst två år.

19§

lande lämna denne tillfälle att förklara

Befogenhet att meddela vapenfri
tjänstepliktig tillrättavisning till-
kommer hos staten eller hos kom-
mun anställd civilförsvars-, rädd-
nings- eller arbetschef i fråga om un-
derställd personal. Med kommuner
likställs landsting, kommunalför-
bund, kyrkliga kommuner och all-
männa försäkringskassor.

Innan någon meddelar tillrättavisning, skall han vid förhör med den fe-
sig.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

'Senaste lydelse 1986:1103.

5. Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)

dels att 2§ skall upphöra att gälla,

dels att i 4a, 5, 6, 8, 10, 12, 17, 20, 40, 41a, 57, 66, 68, 69 och 73 §§ samt
punkt 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1975:553) om ändring i civil-
försvarslagen ordet ”civilförsvarsberedskap” skall bytas ut mot ”höjd bered-
skap”,

dels att 39, 58, 81 och 83 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39 §

Om alarmering och mörklägg-
ning, så ock om trafiken samt den
allmänna ordningen och säkerheten
under civilförsvarsberedskap äger
regeringen meddela särskilda be-
stämmelser.

Om alarmering och mörklägg-
ning, så ock om trafiken samt den
allmänna ordningen och säkerheten
under höjd beredskap äger rege-
ringen meddela särskilda bestäm-
melser.

58 §²

Har byggnad, som användes eller
lämpligen kan användas för bostads-
ändamål, skadats genom fientlig
verksamhet, är byggnadens ägare el-
ler innehavare under högsta civilför-
svarsberedskap pliktig att följa de
föreskrifter i fråga om byggnadens
iordningställande, som meddelas av
länsstyrelsen eller kommunen.
Ingen får dock åläggas att ombe-
sörja åtgärd, som skulle medföra
oskälig kostnad eller väsentlig olä-
genhet för honom.

Har byggnad, som användes eller
lämpligen kan användas för bostads-
ändamål, skadats genom fientlig
verksamhet, är byggnadens ägare el-
ler innehavare under högsta bered-
skap pliktig att följa de föreskrifter i
fråga om byggnadens iordningstäl-
lande, som meddelas av länsstyrel-
sen eller kommunen. Ingen får dock
åläggas att ombesörja åtgärd, som
skulle medföra oskälig kostnad eller
väsentlig olägenhet för honom.

81 §³

Till böter eller fängelse i högst ett Till böter eller fängelse i högst ett
'Senaste lydelse 1975:553.

² Senaste lydelse 1984:1026.

'Senaste lydelse 1984:1026.

Föreslagen lydelse

år eller, om brottet begåtts under
högsta beredskap och är att anse som
grovt, till fängelse i högst två år dö-
mes

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

år eller, om brottet begåtts under
högsta civilförsvarsberedskap och är
att anse som grovt, till fängelse i
högst två år dömes

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvarsorgani-
sationen och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter att
efter vederbörlig kallelse inställa sig till civilförsvarstjänstgöring eller eljest
olovligen undanhåller sig från tjänstgöring;

2. den som under civilförsvarstjänstgöring vägrar att åtlyda vad vederbö-
rande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest un-
der civilförsvarstjänstgöring uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är
ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner
eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han
enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i strid mot särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin
vistelseort eller som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egen-
dom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighet el-
ler kommun besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 § sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning eller som
vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som
avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som
avses i samma paragrafs första stycke;

8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap. be-
slutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller för-
summar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen
eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egen-
domens tagande i anspråk; samt

9. den som eljest åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av be-
myndigande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som med-
delats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed
avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd
med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som
undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen kan dess
värde förklaras förverkat.

83 §⁴

Över beslut av kommun eller polismyndighet i ärende, som avses i denna
lag, får besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 54 §, om ersättning
enligt 53, 55 a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att
fullgöra skyldighet enligt 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I
samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligt denna lag eller
med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläg-
gande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrust-
ning, vård eller underhåll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock
ej beslut enligt 31 §.

I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen

Senaste lydelse 1984:1026.

Nuvarande lydelse

genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om talan
mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan får icke föras mot beslut, som meddelats enligt 33 a, 34, 35, 37 eller

58§.

Under högsta civilförsvarsbered-
skap så ock eljest när särskilda skäl
äro därtill må myndighet, som med-
delat beslut enligt denna lag, för-
ordna att beslutet omedelbart skall
lända till efterrättelse.

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Under högsta beredskap så ock el-
jest när särskilda skäl äro därtill må
myndighet, som meddelat beslut en-
ligt denna lag, förordna att beslutet
omedelbart skall lända till efterrät-
telse.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, 7, 8, 9,11,12,14,18 och 21 §§ samt rubri-
ken närmast före 1 § lagen (1964:63) om kommunal beredskap skall ha föl-
jande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vissa kommunala och landstings- Vissa uppgifter för kommuner och

kommunala uppgifter under bered- landsting under höjd beredskap
skapstillstånd

Kommun är under beredskapstill-
stånd skyldig att i de hänseenden, i
vilka kommunen är verksam för
kommunens egna medlemmar eller
dem som eljest äro bosatta i kommu-
nen, utöva verksamhet jämväl till
förmån för sådan befolkning från
annan kommun, som till följd av
krigsskada, utrymning eller andra
med krig eller krigsfara samman-
hängande utomordentliga förhållan-
den tagit uppehåll inom kommunen.
Härvid skola dock gälla de begräns-
ningar, som följa av att vistelsen i
kommunen icke är avsedd att fortgå,
när de utomordentliga förhållandena
upphört, eller av föreskrifter, vilka
meddelats i eller med stöd av lag el-
ler författning, avsedda att tillämpas
under nämnda förhållanden. Kom-
mun är på grund av vad i denna lag
stadgas icke skyldig att till nyss-
nämnd befolkning utgiva fredsmäs-
sig social kontantförmån.

Vad i första stycket sägs om komm
om landsting.

Kommun är under höjd beredskap
skyldig att i de hänseenden, i vilka
kommunen är verksam för kommu-
nens egna medlemmar eller dem
som eljest äro bosatta i kommunen,
utöva verksamhet jämväl till förmån
för sådan befolkning från annan
kommun, som till följd av krigs-
skada, utrymning eller andra med
krig eller krigsfara sammanhäng-
ande extraordinära förhållanden ta-
git uppehåll inom kommunen. Här-
vid skola dock gälla de begräns-
ningar, som följa av att vistelsen i
kommunen icke är avsedd att fortgå,
när de extraordinära förhållandena
upphört, eller av föreskrifter, vilka
meddelats i eller med stöd av lag el-
ler författning, avsedda att tillämpas
under nämnda förhållanden. Kom-
mun är på grund av vad i denna lag
stadgas icke skyldig att till nyss-
nämnd befolkning utgiva fredsmäs-
sig social kontantförmån.

tillämpas på motsvarande sätt i fråga

Det åligger kommun under Aöjrf
beredskap att bistå den som till följd
av krigsskada eller utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sam-
manhängande extraordinära förhål-
landen blivit i behov av särskilt bi-
stånd, i den mån hans behov icke
skola tillgodoses genom civilför-
svarsorganisationens försorg eller
enligt särskild lag eller författning
genom annan än kommunen. Vid

2§

Det åligger kommun under bered-
skapstillstånd att bistå den som till
följd av krigsskada eller utrymning
eller andra med krig eller krigsfara
sammanhängande utomordentliga
förhållanden blivit i behov av sär-
skilt bistånd, i den mån hans behov
icke skola tillgodoses genom civil-
försvarsorganisationens försorg el-
ler enligt särskild lag eller författ-
ning genom annan än kommunen.

'Senaste lydelse 1991:1661.

²Senaste lydelse 1984:1027.

Nuvarande lydelse

Vid kommuns biståndsverksamhet
skall särskilt tillses att behoven av
bostad och uppehälle bliva tillgodo-
sedda samt att vård eller tillsyn bere-
des den, som är i behov därav.

Skyldighet som i första stycket sägs åvilar den kommun, i vilken den hjälp-
behövande uppehåller sig annat än tillfälligt.

Föreslagen lydelse

kommuns biståndsverksamhet skall
särskilt tillses att behoven av bostad
och uppehälle bliva tillgodosedda
samt att vård eller tillsyn beredes
den, som är i behov därav.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

5§³

Kommuner och landsting, var-
ifrån utrymning sker, är under be- i

redskapstillstånd skyldiga att, i den i

mån förhållandena medger det, 1

lämna bistånd åt kommuner och i

landsting, där befolkning från ut- i

rymningsområdet inkvarteras i i

större omfattning. Biståndet skall i

särskilt avse tillhandahållande av i

personal och utrustning för verk- i

samheten för de inkvarterade. Enas i

inte kommunerna och landstingen, i

får länsstyrelsen i det län, där utrym- i

ningsområdet är beläget, förordna i

om biståndet. i

Blir till följd av krigsskada, in-
kvartering av utrymmande eller i

andra med krig eller krigsfara sam- ;

manhängande utomordentliga för- i

hållanden för totalförsvaret viktig i

kommunal eller landstingskommu-
nal verksamhet i viss kommun eller i
visst landsting så betungande, att bi- I
stånd i verksamheten oundgängligen ;

erfordras, är under beredskapstill- i

stånd annan kommun eller annat 1

landsting skyldig att efter särskilt i

förordnande därom tillfälligt lämna :

sådant bistånd. Om dylikt bistånd 1

förordnar länsstyrelsen i det län, där i

den biståndslämnande kommunen i

eller landstinget är belägen.

Vad som föreskrivs i förvaltningslagen (1986:223) om ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild skall gälla även ärenden hos länssty-
relsen enligt första och andra styckena.

Blir till följd av krigsskada, in-
kvartering av utrymmande eller
andra med krig eller krigsfara sam-
manhängande extraordinära förhål-
landen en för totalförsvaret viktig
verksamhet som en kommun eller ett
landsting bedriver så betungande, att
bistånd i verksamheten oundgängli-
gen erfordras, skalln under höjd be-
redskap annan kommun eller annat
landsting efter särskilt förordnande
därom tillfälligt lämna sådant bi-
stånd. Om dylikt bistånd förordnar
länsstyrelsen i det län, där den kom-
mun eller det landsting som lämnar
biståndet finns.

7§⁴

⁴Senaste lydelse 1991:1661.

5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 76

Nuvarande lydelse

samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvarsplanlägg-
ningen finns föreskrifter i 10 b§ tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74).
När planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen far förordna om re-
vision av kommunala och landstings-
kommunala beredskapsplaner, när
det påkallas av ändrade förhållan-
den. Om länsstyrelsen har förordnat
om revision av plan, gäller föreskrif-
terna i första stycket.

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Länsstyrelsen får förordna om re-
vision av kommunernas och lands-
tingensti beredskapsplaner, när det
påkallas av ändrade förhållanden.
Om länsstyrelsen har förordnat om
revision av plan, gäller föreskrifterna
i första stycket.

8§⁵

Uppgifter som en kommun skall
fullgöra under beredskapstillstånd
och som saknar motsvarighet i freds-
tid skall, i den mån föreskrifter för
uppgifternas fullgörande inte har
meddelats i särskild lag eller författ-
ning, fullgöras av en beredskaps-
nämnd. Beredskapsnämnd får till-
sättas redan i fredstid.

Uppgifter som en kommun skall
fullgöra under höjd beredskap och
som saknar motsvarighet i fredstid
skall, i den mån föreskrifter för upp-
gifternas fullgörande inte har med-
delats i särskild lag eller författning,
fullgöras av en beredskapsnämnd.
Beredskapsnämnd får tillsättas re-
dan i fredstid.

Kommun får tillsätta särskild beredskapsnämnd eller uppdraga åt annan
nämnd att vara beredskapsnämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen be-
redskapsnämnd.

Under höjd beredskap äger kom-
mun övergå til! krigsorganisation.
Om beslut, varigenom kommun
övergått till krigsorganisation eller
återgått till fredstida organisation,
skall länsstyrelsen ofördröjligen un-
derrättas.

11 §⁷

Under beredskapstillstånd äger
kommun övergå till krigsorganisa-
tion. Om beslut, varigenom kom-
mun övergått till krigsorganisation
eller återgått till fredstida organisa-
tion, skall länsstyrelsen ofördröjli-
gen underrättas.

I kommuns krigsorganisation skola ingå kommunstyrelsen och sådana för-
valtande och verkställande kommunala organ i övrigt, vilka fullgöra med
försvarsberedskapen sammanhängande uppgifter.

Då kommun övergått till krigsorganisation, ankommer ledningen av den
kommunala beredskapsverksamheten på kommunstyrelsen. Denna äger
meddela kommunens nämnder och andra organ, dock ej fullmäktige, före-
skrifter rörande verksamhetens inriktning och bedrivande samt fördela kom-

⁵Senaste lydelse 1991:1661.

⁶Senaste lydelse 1991:1661.

⁷Senaste lydelse 1991:1661.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

munens tillgångar i fråga om personal och utrustning mellan de i krigsorgani-
sationen ingående organen alltefter uppkommande behov. Av styrelsen ut-
sedd företrädare äger närvara vid och deltaga i överläggningarna inom kom-
munalt organ, som ingår i krigsorganisationen.

Om överflyttning av uppgifter, som tillkomma viss kommunal myndighet,
till annan sådan myndighet stadgas i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.

Vad i denna paragraf sägs om kommun tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landsting.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Under beredskapstillstånd äger re-
geringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer förordna att kom-
mun eller landsting skall övergå till
eller bibehålla krigsorganisation.

14 §’

Inom varje län åligger det länsstyrelsen att följa tillämpningen av denna
lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse att såväl förberedelsearbetet som själva
verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt samt samordnas med an-
nan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.

Under beredskapstillstånd äger
länsstyrelsen, om det anses ound-
gängligt för samordning av försvars-
ansträngningarna, meddela kom-
mun och landsting föreskrift i av-
seende å verksamhetens bedrivande
och inriktning.

Under höjd beredskap äger rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer förordna att kom-
mun eller landsting skall övergå till
eller bibehålla krigsorganisation.

Under höjd beredskap äger läns-
styrelsen, om det anses oundgängligt
för samordning av försvarsansträng-
ningarna, meddela kommun och
landsting föreskrift i avseende å
verksamhetens bedrivande och in-
riktning.

18 §¹⁰

För kostnader, som under bered-
skapstillstånd uppkomma för kom-
mun eller landsting till följd av verk-
samhet för inkvarterad befolkning
från annan kommun eller annat
landsting, ävensom för kostnader,
som föranledas av påbjuden utrym-
ning eller annan omflyttning av be-
folkningen inom den egna kommu-
nen eller landstinget, skall ersätt-
ning utgå av statsmedel.

Kommun eller landsting äger av länsstyrelsen utfå förskott å ersättning
som avses i första stycket.

21 §

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres genom besvär hos
regeringen.

Under beredskapstillstånd äger Under höjd beredskap äger myn-

⁸Senaste lydelse 1991:1661.

⁹Senaste lydelse 1991:1661.

^I0Senaste lydelse 1991:1661.

Nuvarande lydelse

myndighet, som meddelat beslut en-
ligt denna lag, förordna att beslutet
omedelbart skall lända till efterrät-
telse.

Föreslagen lydelse

dighet, som meddelat beslut enligt
denna lag, förordna att beslutet
omedelbart skall lända till efterrät-
telse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 7, 8, 9 och 10 §§ lagen (1981:1216) om kyrk-
lig beredskap skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

De kyrkliga kommunerna skall
under fredstid vidta de förberedelser
som behövs för att de under bered-
skapstillstånd och krig skall kunna
fullgöra de uppgifter som enligt lag
eller annan författning ankommer
på dem eller eljest handhas av dem.

De kyrkliga kommunerna skall
under fredstid vidta de förberedelser
som behövs för att de under höjd be-
redskap skall kunna fullgöra de upp-
gifter som enligt lag eller annan för-
fattning ankommer på dem eller el-
jest handhas av dem.

Inom varje stift åligger det dom-
kapitlet att följa tillämpningen av
denna lag. Domkapitlet skall se till
att förberedelsearbetet och de kyrk-
liga kommunernas verksamhet un-
der beredskapstillstånd och krig be-
drivs på ett ändamålsenligt sätt och
samordnas med annan beredskaps-
planläggning och försvarsverksam-
het. I samordningsfrågor skall dom-
kapitlet samråda med länsstyrelsen.

7§

En kyrklig kommun är under be-
redskapstillstånd och krig skyldig
att, i de hänseenden i vilka den är
verksam för dem som är folkbok-
förda inom den kyrkliga kommu-
nen, utöva verksamhet även till för-
mån för andra personer som vistas
inom den kyrkliga kommunen till
följd av krigsskada, utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sam-
manhängande utomordentliga för-
hållanden.

Inom varje stift åligger det dom-
kapitlet att följa tillämpningen av
denna lag. Domkapitlet skall se till
att förberedelsearbetet och de kyrk-
liga kommunernas verksamhet un-
der höjd beredskap bedrivs på ett än-
damålsenligt sätt och samordnas
med annan beredskapsplanläggning
och försvarsverksamhet. I samord-
ningsfrågor skall domkapitlet sam-
råda med länsstyrelsen.

En kyrklig kommun är under höjd
beredskap skyldig att, i de hänseen-
den i vilka den är verksam för dem
som är folkbokförda inom den kyrk-
liga kommunen, utöva verksamhet
även till förmån för andra personer
som vistas inom den kyrkliga kom-
munen till följd av krigsskada, ut-
rymning eller andra med krig eller
krigsfara sammanhängande extraor-
dinära förhållanden.

Under beredskapstillstånd och
krig får en kyrklig kommun övergå
till krigsorganisation. Om domka-
pitlet beslutar om det, skall den
kyrkliga kommunen övergå till
krigsorganisation. Domkapitlet
skall genast underrättas om beslut,
varigenom en kyrklig kommun har

Under höjd beredskap får en
kyrklig kommun övergå till krigsor-
ganisation. Om domkapitlet beslu-
tar om det, skall den kyrkliga kom-
munen övergå till krigsorganisation.
Domkapitlet skall genast underrät-
tas om beslut, varigenom en kyrklig
kommun har övergått till krigsorga-

¹ Senaste lydelse 1991:528.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

övergått till krigsorganisation eller nisation eller återgått till fredstida
återgått till fredstida organisation. organisation.

Kyrkorådet leder verksamheten, när en kyrklig kommun har övergått till
krigsorganisation. Kyrkorådet får därvid besluta om hur övriga nämnder och
andra organ i den kyrkliga kommunen än fullmäktige och församlingsdelege-
rade skall inrikta och bedriva sin verksamhet. Kyrkorådet får också besluta
om fördelning av personal och utrustning mellan de organ som ingår i krigs-
organisationen allt efter uppkommande behov.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

En kyrklig kommun har rätt till
ersättning från staten för kostnader
som under beredskapstillstånd eller
krig har uppkommit för den kyrkliga
kommunen till följd av verksamhet
enligt 7§. Ersättningen beslutas av
länsstyrelsen. Den kyrkliga kommu-
nen har rätt att få förskott på sådan
ersättning av länsstyrelsen.

En kyrklig kommun har rätt till
ersättning från staten för kostnader
som under höjd beredskap har upp-
kommit för den kyrkliga kommunen
till följd av verksamhet enligt 7§.
Ersättningen beslutas av länsstyrel-
sen. Den kyrkliga kommunen har
rätt att få förskott på sådan ersätt-
ning av länsstyrelsen.

10 §

Domkapitlets beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom
besvär. Länsstyrelsens beslut enligt 9 § får också överklagas hos regeringen

genom besvär.

Under beredskapstillstånd eller
krig får domkapitlet besluta att dess
beslut enligt denna lag skall gälla
med omedelbar verkan.

Under höjd beredskap får domka-
pitlet besluta att dess beslut enligt
denna lag skall gälla med omedelbar
verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Befinner sig riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2--4 §§ äga till-

lämpning. Vid krigsfara, vari riket
befinner sig, eller eljest under utom-
ordentliga, av krig föranledda för-
hållanden äger Konungen förordna,
att nämnda bestämmelser skola till-
lämpas.

År Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 4 §§ tillämpas.

År Sverige i krigsfara eller råder
det extraordinära förhållanden på
grund av att det är krig utanför Sveri-
ges gränser eller av att Sverige har va-
rit i krig eller krigsfara, får rege-
ringen föreskriva att bestämmelserna
i 2 - 4 §§ skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

¹ Senaste lydelse 1957:289.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 och 3 §§ tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder
det extraordinära förhållanden på
grund av att det är krig utanför Sveri-
ges gränser eller av att Sverige har va-
rit i krig eller krigsfara, får rege-
ringen föreskriva att 2 och 3 §§ skall
tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

'Senaste lydelse 1982:261.

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ lagen (1957:684) om betalningsvä-
sendet under krigsförhållanden skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Under utomordentliga förhållan-
den, som föranletts av krig eller
krigsfara, vari riket befunnit sig, äger
Konungen förordna att vad i 2-5 §§
stadgas skall under viss tid, högst ett
år varje gång, äga tillämpning. För-
ordnandet skall inom en månad eller,
om riksdagssession icke pågår, inom
en månad från början av nästkom-
mande session underställas riksda-
gen. Vad i andra stycket sägs om på-
följden, därest underställning ej sker
eller riksdagen ej inom två månader
gillar förordnandet, skall äga mot-
svarande tillämpning i fall som nu
avses.

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 5 §§ tillämpas.

Föreskrift enligt andra stycket skall
underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärda-
des eller, om riksmöte inte pågår,

Nuvarande lydelse

Undertid, då bestämmelserna i 2-
5 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag
eller författning meddelade stadgan-
den i den mån de strida mot samma
bestämmelser eller vad med stöd av
dem blivit föreskrivet.

2§

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, så ock eljest under utomordent-
liga förhållanden, föranledda av krig
eller krigsfara, vari riket befunnit
sig, äger regeringen på framställning
av fullmäktige i riksbanken, med-
dela bestämmelser som i första
stycket avses.

Föreslagen lydelse

från början av närmast följande riks-
möte. Sker inte underställning eller
godkänner riksdagen inte föreskrif-
ten inom två månader från det under-
ställningen skedde, upphör föreskrif-
ten att gälla.

När bestämmelserna i 2 - 5 §§ tZZZ-
lämpas, gäller inte bestämmelser i lag
eller annan författning, om de strider
mot dessa bestämmelser eller mot
föreskrifter som meddelats med stöd
av dem.

Är Sverige i krigsfara eller råder
det extraordinära förhållanden på
grund av att det är krig utanför Sveri-
ges gränser eller av att Sverige har va-
rit i krig eller krigsfara, får< rege-
ringen, efter framställning av full-
mäktige i Riksbanken, meddela så-
dana föreskrifter som avses i första
stycket.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

¹ Senaste lydelse 1989:244.

²Senaste lydelse 1964:17.

Nuvarande lydelse

vid vid betalning till statlig myndig-
het.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, så ock eljest under utomordent-
liga förhållanden, föranledda av krig
eller krigsfara, vari riket befunnit
sig, äger Konungen, efter hörande
av fullmäktige i riksbanken, med-
de.\a förordnande som i första stycket
avses.

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under
krigsförhållanden m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger regeringen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, skall detsamma vara för-
fallet. Upphör krigsfaran, skall för-
ordnandet av regeringen upphävas.

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 6 §§ tillämpas.

Nuvarande lydelse

en månad från början av nästkom-
mande session underställas riksda-
gen. Vad i andra stycket sägs om på-
följden, därest underställning ej sker
eller riksdagen ej inom två månader
gillar förordnandet, skall äga mot-
svarande tillämpning i fall som nu
avses.

Undertid, då bestämmelserna i 2-
6 §§ äga tillämpning gälla icke i lag
eller författning meddelade stadgan-
den i den mån de strida mot samma
bestämmelser eller vad med stöd av
dem blivit föreskrivet.

Föreslagen lydelse

När bestämmelserna i 2 - 6§§
skall tillämpas gäller inte bestämmel-
ser i lag eller annan författning, om
de strider mot dessa bestämmelser
eller mot föreskrifter som meddelats
med stöd av dem.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

12. Förslag till

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 11 §§ allmänna tjänstepliktslagen
(1959:83) skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 4, 5, 8 och 9 §§ tillämpas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall under viss tid, högst ett år varje

gång, äga tillämpning.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Förordnande jämlikt 4, 5, 8 eller
9 § får meddelas för att tillgodose än-
damål av synnerlig vikt för det all-
männa, såsom folkförsörjningen el-
ler samfärdseln eller försvarsmaktens
eller civilförsvarets utrustning, un-
derhåll eller anläggnings- och repara-
tionsarbeten. Sådant förordnande
får dock inte gälla vapentjänst vid
försvarsmakten.

Förordnande enligt 4, 5, 8 eller 9 §
får meddelas för att tillgodose ända-
mål av synnerlig vikt för totalförsva-
ret. Sådant förordnande får dock
inte gälla vapentjänst vid försvars-
makten.

Förordnande enligt första stycket
får dock inte meddelas för att tillgo-
dose den civila hälso- och sjukvår-
dens eller den civila veterinärverk-
samhetens behov av personal.

11 §²

Den som är anställd hos staten el-
ler vid polisväsendet må endast i den
omfattning Konungen föreskriver
åläggas allmän tjänsteplikt.

Om synnerliga skäl därtill före-

Den som är anställd hos staten/år
endast i den omfattning regeringen
föreskriver åläggas allmän tjänste-
plikt.

Ifråga om den som är anställd hos
kommunen, landstinget eller hos nå-
gon annan vars verksamhet har be-
tydelse för ändamål som anges i 2 §,
får arbetsmarknadsstyrelsen i sär-
skilt fall besluta om eller meddela
föreskrifter om att sådan person inte
får åläggas allmän tjänsteplikt.

Om det finns synnerliga skäl, får

'Senaste lydelse 1981:293.

²Senaste lydelse 1966:420.

Nuvarande lydelse

ligga, må arbetsmarknadsstyrelsen
eller länsarbetsnämnd medgiva be-
frielse tills vidare från fullgörande av
tjänsteplikt.

Föreslagen lydelse
arbetsmarknadsstyrelsen eller läns-
arbetsnämnd medge befrielse tills vi-
dare från fullgörande av tjänste-
plikt.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 — 4 §§ äga tillämp-
ning. Då kriget upphört förordnar
regeringen senast före avslutandet av
det riksmöte, som börjar näst efter
krigets slut, att bestämmelserna icke
vidare skola tillämpas; dock att vad
nu sagts ej skall gälla i den mån be-
stämmelserna alltjämt skola äga till-
lämpning på grund av förordnande
enligt andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april

Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 4 §§ tillämpas.

1993.

'Senaste lydelse 1975:1017.

6 Riksdagen JW2 95. / snnil. \r 76

14. Förslag till

Lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19)

Härigenom föreskrivs att 1 § krigshandelslagen (1964:19) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

■

Kommer riket i krig, skola be-
stämmelserna i 2 och 5 §§ träda i till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar regeringen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock skall vad nu sagts icke
gälla i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Föreslagen lydelse

År Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2 - 9 §§ tillämpas.

'Senaste lydelse 1980:196.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under tid, då bestämmelse i 2 och

5 §§ äger tillämpning, skola däremot

svarande stadganden i 3 och 4 samt

6 -8§§ tillämpas.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig
anställning¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

5 kap.
2§

Är Sverige i krig, får arbetstagare hos staten éj utan tillstånd lämna sin
anställning. Så snart kriget har upphört och innan pågående eller nästkom-
mande riksmöte avslutas, skall regeringen föreskriva att bestämmelsen ej
längre skall tillämpas.

Om vissa andra anställnings- och
arbetsvillkor vid krig eller krigsfara
eller under sådana extraordinära för-
hållanden som är föranledda av att
det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig el-
ler krigsfara finns särskilda föreskrif-
ter i lag och annan författning. Re-
geringen får därutöver meddela så-
dana föreskrifter, i den mån det är
nödvändigt för statens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

'Lagen omtryckt 1991:600.

16. Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 29 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om hälso-
och sjukvården i krig, vid krigsfara
eller under sådana extraordinära för-
hållanden som är föranledda av att
det är krig utanför Sveriges gränser
eller av att Sverige har varit i krig el-
ler krigsfara.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

¹ Lagen omtryckt 1992:567.

17. Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

Härigenom föreskrivs att 26 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om hälso-
skyddet i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana utomordendiga förhål-
landen som är föranledda av att riket
har befunnit sig i krig eller krigsfara.

26 §

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om hälso-
skyddet i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana extraordinära förhållan-
den som är föranledda av att det är
krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigs-
fara.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

18. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksda-
gen skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

19. Förslag till

Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 18 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 april

Regeringen bemyndigas att med-
dela särskilda föreskrifter om tand-
vården i krig, vid krigsfara eller un-
der sådana extraordinära förhållan-
den som är föranledda av att det är
krig utanför Sveriges gränser eller av
att Sverige har varit i krig eller krigs-
fara.

1993.

20. Förslag till

Lag om ändring i patientjournallagen (1985:562)

Härigenom föreskrivs att 20§ patientjournallagen (1985:562) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

20 §

Regeringen får meddela särskilda
föreskrifter om patientjournaler i
krig, vid krigsfara eller under sådana
extraordinära förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige
har varit i krig eller krigsfara.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

'Paragrafen erhöll sin nuvarande beteckning genom 1992:459.

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 76

21. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Härigenom föreskrivs att lagen (1939:174) om tillverkning, införsel och
försäljning av gasskyddsmateriel skall upphöra att gälla vid utgången av år
1993.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 3

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-22

Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars-Åke Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 3 september 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Anders Björck beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till

1. lag om beredskapshöjningar,

2. lag om överföring av vissa uppgifter till kontraktsprostarna under höjd
beredskap,

3. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

4. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

5. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

6. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap,

7. lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap,

8. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse
eller upplåtelse av fartyg m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart
med svenska fartyg,

10. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigs-
förhållanden,

11. lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigs-
förhållanden m.m.,

12. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),

13. lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring,

14. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

15. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

16. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

17. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

18. lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen,

19. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

20. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),

21. lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning, införsel och
försäljning av gasskyddsmateriel.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars
Arfvidson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Inledning

Förutsättningarna för att regeringen skall kunna sätta av riksdagen beslutade
s.k. fullmaktslagar i kraft är enligt 13 kap. 6 § regeringsformen att riket är i
krig eller krigsfara eller att det råder ”sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig”.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

I lagrådsremissen föreslås att i vissa fullmaktslagar - framför allt sådana
som härrör från tiden före den nuvarande regeringsformens ikraftträdande -
förutsättningarna för ett regeringsförordnande skall förenhetligas och utvid-
gas i den mån de är mer inskränkta än som anges i regeringsformen. I de
lagar där sådana ändringar föreslås - liksom i förslaget till lag om bered-
skapshöjning - ändras emellertid regeringsformens ordalag i två hänseen-
den. Med visst stöd av uttalanden i grundlagens förarbeten tolkas för det
första i uttrycket ”av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig” orden
”av krig” till att avse dels krig utanför Sveriges gränser, dels krig vari Sverige
har befunnit sig. Lagrådet anser detta vara ett förtydligande som måste god-
tas. I fråga om den andra ändringen, att ersätta uttrycket ”utomordentliga
förhållanden” med uttrycket ”extraordinära förhållanden”, med uttrycket
”extraordinära förhållanden”, har lagrådet däremot en annan uppfattning.

Orsaken till att en annan formulering valts än den i 13 kap. 6 § regerings-
formen anges i remissen vara att ordet ”utomordentlig” i nutida spåkbruk
mycket sällan används i den betydelse som ordet har i regeringsformen. En-
ligt lagrådets mening bör man emellertid om möjligt undvika att i lagstad-
ganden som har sitt stöd i ett grundlagsstadgande använda en formulering
som skiljer sig från grundlagstexten. Särskilt får detta anses gälla i fråga om
sådan ingripande lagstiftning som beredskapslagstiftningen. Om remissför-
slaget genomförs kommer vidare i fortsättningen uttrycket ”utomordentliga
förhållanden” att finnas förutom i regeringsformen, i en rad fullmaktslagar
som nu inte föreslås ändrade, medan i de fullmaktslagar som återfinns bland
lagförslagen i remissen uttrycket ”extraordinära förhållanden” införts. En
sådan ordning ter sig inte acceptabel. Lagrådet anser därför att uttrycket
”utomordentliga förhållanden” genomgående bör behållas tills vidare. Ut-
trycket ”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av ” är där-
vid att föredra framför uttrycket ”utomordentliga förhållanden på grund
av”.

Det nu sagda berör samtliga lagförslag som tagits upp under 6-17 samt 19
och 20 i bil. 3 till lagrådsremissen.

Lagrådet vill vidare här ta upp frågan om urvalet av fullmaktsförfattningar
som bör ändras i detta sammanhang och formen för ändringarna.

Uttrycket ”utomordentliga, av krig föranledda förhållanden”, som enligt
lagförslagen under 13 och 14 i remissen funnits böra ändras till det förut
nämnda nya uttryckssättet, förekommer också i andra lagar, där en ändring
förefaller lika motiverad. Enligt den genomgång lagrådet har kunnat göra
gäller detta dels en lag (1959:73) med vissa bestämmelser om inländsk för-
säkringsrörelse vid krig m.m., dels en lag (1959:74) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m., dels en lag
(1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.
Uttrycket förekommer också i lagen (1940:300) angående förordnande om
anstånd med betalning av gäld m.m., den s.k. moratorielagen, där med hän-
syn till innehållet i övrigt i lagen en ändring emellertid synes böra kräva över-
väganden i andra hänseenden.

I närmare ett tjugutal andra lagar med bemyndiganden för regeringen
med stöd av 13 kap. 6 § regeringsformen uttrycks förutsättningarna för att
bemyndigandet skall få utnyttjas genom ett exakt återgivande av ordalagen i

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

grundlagsbestämmelsen. Lagrådet godtar att uttryckssättet i alla dessa lagar
behålls tills vidare men utgår från att en anpassning sker successivt i lämpliga
sammanhang.

Enligt flera av de aktuella lagarna krävs att beslut av regeringen med stöd
av bemyndigandet skall underställas riksdagen. Fristen för underställande
anges därvid i vissa äldre lagar till en månad efter beslutet. I andra görs tilläg-
get att, om riksmöte inte pågår, tiden skall räknas från början av närmast
följande riksmöte. I samtliga berörda förslag i lagrådsremissen har utan nå-
gon kommentar det angivna tillägget gjorts. Det första alternativet kan sam-
manhänga med de större möjligheterna enligt de tidigare grundlagsbestäm-
melserna att föranstalta om urtima riksdag. Lagrådet ser i vart fall inte något
hinder mot den enhetliga text som föreslås och föreslår en sådan ändring i
sina egna lagförslag sist i detta yttrande. Motsvarande ändring borde i och
för sig göras genomgående i författningar med motsvarande innehåll. Lagrå-
det förutsätter att också i detta hänseende ambitionen är att efter hand före-
nhetliga alla sådana bestämmelser.

Till de enskilda lagförslagen har lagrådet i övrigt följande kommentarer.

Förslaget till lag om beredskapshöjningar

Lagrådet anser att ett bättre namn på lagen skulle vara ”Lag om höjd bered-
skap”.

1 §

Uttrycket ”höjd beredskap” avses enligt det remitterade förslaget vara en
samlingsterm för begreppen ”skärpt beredskap” och ”högsta beredskap”.
Det används också som en teknisk term i andra författningsförslag. Det är
enligt lagrådets mening därför nödvändigt att slå fast tydligare att det här är
fråga om en definition.

Enligt tredje stycket i den föreslagna paragrafen skall regeringen kunna
med hänsyn till omständigheterna välja mellan skärpt beredskap och högsta
beredskap och inte bara gå från den lägre till den högre graden utan också
gå stegvis tillbaka från högsta till skärpt beredskap. Även om det också i det
senare fallet tekniskt är fråga om ett beslut om ”höjd beredskap” blir det
alltför missledande att uttrycka det så i lagtexten. Lagrådet föreslår i föl-
jande förslag en justering också i detta hänseende.

På grund av det anförda och med hänvisning till vad som inledningsvis an-
förts om begreppet utomordentliga förhållanden och dess innebörd föreslår
lagrådet följande lydelse av 1 §:

”För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas. Höjd be-
redskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap.

Är Sverige i krig råder högsta beredskap.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

3 §

I den föreslagna paragrafen föreskrivs en skyldighet för regeringen att häva
en beredskapshöjning när förutsättningarna för en sådan inte längre finns. I
specialmotiveringen anförs att regeringen ”kan” upphäva beredskapen för
endast en viss del av landet eller viss verksamhet. Att regeringen har denna
möjlighet innebär emellertid inte att det alltid föreligger en motsvarande
skyldighet. Skyldigheten enligt paragrafen att häva en höjd beredskap för ett
visst område eller viss verksamhet inträder endast när beslutet om bered-
skapshöjning begränsats till området eller verksamheten.

5 §

Enligt 5 § i det remitterade förslaget får regeringen eller myndighet som re-
geringen bestämmer meddela kommunerna, landstingen och de kyrkliga
kommunerna ”de föreskrifter som behövs för ledningen och samordningen
inom totalförsvarets civila del under höjd beredskap”. Sådana föreskrifter
skall också få meddelas enskilda organisationer och företag som enligt över-
enskommelse eller på annat sätt är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i
krig. I specialmotiveringen till bestämmelsen erinras om att det i andra lagar
till en del finns reglerat vilka åtgärder som skall vidtas vid en beredskapshöj-
ning. Vidare sägs att det i första stycket ges ett bemyndigande för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva vilka ytterli-
gare åtgärder som skall vidtas när beredskapen höjs. Enligt remissen stödjer
sig bemyndigandet på 8kap. 7 § 1 regeringsformen. Någon närmare vägled-
ning ges inte angående vilket slags föreskrifter regeringen skall kunna med-
dela med stöd av bemyndigandet. Vid föredragningen inför lagrådet har
uppgivits att bemyndigandet är avsett att möjliggöra för regeringen att med-
dela ett antal föreskrifter av den typ som tagits in i det förslag till förordning
om beredskapshöjningar som finns i CFL-utredningens betänkande.

Enligt lagrådets mening kan föreskriften i 8 kap. 7 § 1 regeringsformen inte
åberopas till stöd för det föreslagna bemyndigandet. Grundlagsföreskriften
möjliggör endast föreskrifter till skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa.
Ledningen och samordningen inom totalförsvarets civila del under höjd be-
redskap är ett alltför vidsträckt begrepp för att täckas av den beskrivningen.

Behovet av stöd i lag för föreskrifter på förordningsnivå får alltså tillgodo-
ses på annat sätt. Till en början kan konstateras att en del av de regler som
tagits in i det nämnda förslaget till förordning kan utfärdas med stöd av redan
meddelade bemyndiganden. Så är fallet t.ex. i fråga om huvuddelen av de
regler som rör hälso- och sjukvård samt hälsoskydd (jfr de remitterade lag-
förslagen under nr 16 och 17).

En framkomlig väg att bereda regeringen och underordnade myndigheter
ytterligare möjligheter att meddela föreskrifter av det slag som avsetts i re-
missen torde vara att med stöd av 8 kap. 3 och 5 §§ regeringsformen i lag
mera precist än som skett i förslaget beskriva de förpliktelser som skall läg-
gas på de olika typerna av kommuner och på enskilda. Regeringen kan där-
efter med stöd av 8 kap. 13 §§ första stycket regeringsformen i förordning
meddela verkställighetsföreskrifter i ämnet. I förordningen kan regeringen
också - med stöd av 8 kap. 13 § andra stycket - överlåta åt underordnad
myndighet att meddela sådana föreskrifter.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

Någon mer omfattande lagreglering av nu angivet slag torde inte behövas
för att det skall vara möjligt för regeringen att meddela merparten av före-
skrifterna i den förutnämnda förordningen. Erforderliga lagbestämmelser
skulle kunna ges följande utformning.

”Vid höjd beredskap skall kommuner, landsting och kyrkliga kommuner
vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamhe-
ten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga
resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena skall
kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.

Vid höjd beredskap skall de enskilda organisationer och företag som en-
ligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verk-
samhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning
av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av
tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhål-
landena skall kunna fullgöra dessa skyldigheter.”

Skulle det under det fortsatta lagstiftningsarbetet visa sig att lagstöd för
ytterligare föreskrifter på regeringsnivå skulle behövas torde få övervägas
om inte den nu föreslagna regleringen i 5 § bör utgå och ersättas med mer
omfattande bestämmelser i en särskild lag.

I förslaget till lag om beredskapshöjningar regleras - bortsett från före-
skrifterna i 4 och 5 § § — endast förutsättningarna för att någon form av bered-
skap skall råda. Vilken betydelse det har att höjd beredskap råder framgår
av ett antal andra lagar och förordningar. En upplysning om detta kan lämp-
ligen tas in i ett tredje stycke i 5 § och ges följande lydelse:

”Innebörden i övrigt av att höjd beredskap råder framgår av andra författ-
ningar.”

Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Som anförts inledningsvis avstyrker lagrådet att uttrycket ”utomordentliga
förhållanden” - som återfinns i 1 § första stycket, 2 § första stycket och 5 §
andra stycket - nu ändras. Genomförs inte det remitterade förslaget i den
delen återstår beträffande 1, 2, 9,11,12,14 och 21 §§ enbart den ändringen
att ordet ”beredskapstillstånd” skall ersättas av orden ”höjd beredskap”.
Någon fullständig text behövs då inte beträffande dessa paragrafer om för-
slagets ingress ändras till följande:

”Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om kommunal bered-
skap

dels att i 1, 2, 9, 11, 12, 14 och 21 §§ ordet ”beredskapstillstånd” skall
ersättas av orden ”höjd beredskap”,

dels att 5, 7, 8 och 18 §§ samt rubriken närmast före 1 § skall ha följande
lydelse.”

Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap

Om det förslag följs som lagrådet framfört i inledningen om att tills vidare
uttrycket ”utomordentliga” förhållanden skall stå kvar behövs inte någon
lagtext i detta förslag, som i stället kan lyda:

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

”Härigenom föreskrivs att i 2, 4, 7-9 och 10 §§ lagen (1981:1216) om kyrk-
lig beredskap orden ”beredskapstillstånd och krig” samt orden ”beredskaps-
tillstånd eller krig” skall ersättas av orden ”höjd beredskap”.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

Lagrådets förslag att uttrycket ”sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av” skall ersätta texten ”extraordinära förhållanden på grund av”
avser följande förslag i remissen, nämligen

8. Förslaget till lagom ändring i lagen (1939:299) omförbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

1 § andra stycket

9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg

1 § andra stycket

10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet un-
der krigsförhållanden

1 § andra stycket, 2 § andra stycket och 4 § andra stycket

11. Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet un-
der krigsförhållanden m.m.

1 § andra stycket

12. Förslaget till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

1 § andra stycket

13. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring

1 § andra stycket

14. Förslaget till lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19)

1 § andra stycket

15. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

5 kap. 2 § tredje stycket

16. Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

29 §

17. Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

26 §

19. Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

18 §

20. Förslaget till lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562)

20 §

Lagrådet har i inledningen till detta yttrande angett tre lagar som bör ändras
av samma skäl som föranlett det remitterade förslaget till ändring i bl.a. 1 §
krigshandelslagen (1964:19). De tre lagarna bör ändras enligt följande för-
slag:

”1. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola bestäm-
melserna i 2-13 §§ och 17 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar Konungen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger Konungen förordna att
nämnda bestämmelser skola till-
lämpas. Sådant förordnande skall,
vid äventyr att det eljest förfaller,
inom en månad underställas riksda-
gen för dess prövning av frågan, hu-
ruvida förordnandet skall bestå. Blir
förordnandet icke inom två månader
från det underställningen skett av
riksdagen gillat, är detsamma förfal-
let, Upphör krigsfaran, skall förord-
nandet senast före nästkommande
riksdagssessions avslutande av Ko-
nungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av
krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke
förordna, att vad i 2-13 §§ och 17 §
stadgas, helt eller delvis, skall under
viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

Föreslagen lydelse

^{1 §}

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i 2-13 och 17 §§ tillämpas.

Föreskrifter enligt andra stycket
skall underställas riksdagens pröv-
ning inom en månad från det den ut-
färdades eller, om riksmöte inte på-
går, från början av närmast följande
riksmöte. Sker inte underställning el-
ler godkänner riksdagen inte före-
skriften inom två månader från det
underställningen skedde, upphör
föreskriften att gälla.

”2. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om
utländsk försäkringsrörelse häri riket vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om
utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola bestäm-
melserna i 2-14 §§ och 19 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, för-
ordnar Konungen senast före avslu-
tandet av den riksdagssession, som
börjar näst efter krigets slut, att be-
stämmelserna icke vidare skola till-
lämpas; dock att vad nu sagts ej skall
gälla, i den mån bestämmelserna allt-
jämt skola äga tillämpning på grund
av förordnande enligt andra eller
tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, äger Konungen förordna, att
nämnda bestämmelser skola tilläm-
pas. Sådant förordnande skall, vid
äventyr att det eljest förfaller, inom
en månad underställas riksdagen för
dess prövning av frågan, huruvida
förordnandet skall bestå. Blir förord-
nandet icke inom två månader från
det underställningen skett av riksda-
gen gillat, är detsamma förfallet.
Upphör krigsfaran, skall förordnan-
det senast före nästkommande riks-
dagssessions avslutande av Ko-
nungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av
krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke
förordna, att vad i 2-14§§ och 19 §
stadgas, helt eller delvis, skall under
viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.

Föreslagen lydelse

^{1 §}

Är Sverige i krig skall bestämmel-
serna i 2-14 och 19§§ tillämpas.

”3. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnytt-
jande av vattenkraft vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1962:627) om vissa åtgärder för ut-
nyttjande av vattenkraft vid krig m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:76

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Kommer riket i krig, skola bestäm-
melserna i denna lag om meddelande
av tillstånd till vissa företag i vatten
träda i tillämpning. Då kriget upp-
hört, förordnar Konungen senast
före avslutandet av den riksdagsses-
sion, som börjar näst efter krigets
slut, att bestämmelserna icke vidare
skola tillämpas; dock skall vad nu
sagts icke gälla i den mån de alltjämt
skola äga tillämpning på grund av
förordnande enligt andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger
Konungen förordna, att nämnda be-
stämmelser skola tillämpas. Sådant
förordnande skall, vid äventyr att det
eljest förfaller, inom en månad un-
derställas riksdagen för dess pröv-
ning av frågan, huruvida förordnan-
det skall bestå. Blir förordnandet ej
inom två månader från det under-
ställningen skett gillat av riksdagen,
ärdetförfallet. Upphör krigsfaran el-
ler de utomordentliga, av krig föran-
ledda förhållandena, upphäver Ko-
nungen meddelat förordnande senast
före nästkommande riksdagssessions
avslutande.

Vid protokollet

Justeras.

Föreslagen lydelse

^{1 §}

Är Sverige i krig, skall bestämmel-
serna i denna lag om meddelande av
tillstånd till vissa företag i vatten till-
lämpas.

Innehållsförteckning Prop.

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

1 Förslag till lag om höjd beredskap........................ 2

2 Förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)..... 3

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst 4

4 Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)..... 5

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal be-
redskap ............................................... 6

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig be-

redskap ............................................... 8

7 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) 9

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa

fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.......... 10

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestäm-

melser om fraktfart med svenska fartyg................... 11

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsvä-

sendet under krigsförhållanden.......................... 12

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsvä-

sendet under krigsförhållanden m.m...................... 15

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestäm-

melser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m......... 17

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestäm-

melser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m. 18

14 Förslag till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen

(1959:83) ............................................. 19

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsför-
säkring ............................................... 21

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder

för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m................ 22

17 Förslag till lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19).... 23

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig an-
ställning .............................................. 25

19 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) ............................................ 26

20 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)... 27

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhets-

skydd i riksdagen...................................... 28

22 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)..... 29

23 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562).. 30

24 Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverk-

ning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel......... 31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 32

1 Inledning ............................................. 32

1.1 Beredskapshöjningar............................... 32

1.2 CFL-utredningen.................................. 32

1.3 Lagrådet.......................................... 33

1992/93:76

100

2 Gällande rätt.......................................... 34 Prop. 1992/93:76

2.1 Regeringsformen och fullmaktslagstiftningen.......... 34

2.2 Beredskapslagstiftningen............................ 35

3 Reformbehovet........................................ 36

4 Beredskapshöjningar................................... 37

4.1 Förslag till ändring av regeringsformen läggs inte fram . 37

4.2 Beslut om höjd beredskap.......................... 40

4.3 Beredskapsgrader och beredskapsbegrepp............. 42

4.4 Konsekvenser för fullmaktslagstiftningen i övrigt....... 44

5 Upprättade lagförslag................................... 45

6 Specialmotivering...................................... 46

6.1 Förslaget till lag om höjd beredskap.................. 46

6.2 Förslaget till ändring i värnpliktslagen (1941:967)...... 49

6.3 Förslaget till ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst 49

6.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:174) om

tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel 50

6.5 Övriga förslag till ändringar......................... 50

7 Hemställan............................................ 50

8 Beslut................................................ 51

Bilaga 1 CFL-utredningens sammanfattning av sitt betänkande... 52

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över be-

tänkandet Det civila försvaret........................ 56

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 57

Bilaga 4 Lagrådets yttrande ................................. 91

101

Regeringens proposition1992/93:76

2. Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

4. Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

5. Förslag till Prop. 1992/93:76

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap

7. Förslag till

Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)

8. Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall motöverlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

9. Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelserom fraktfart med svenska fartyg

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendetunder krigsförhållanden

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendetunder krigsförhållanden m.m.

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelserom inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelserom utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.

14. Förslag till

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

15. Förslag till Prop

Lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring

16. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder förutnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.

17. Förslag till

Lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19)

18. Förslag till Prop. 1992/93:76

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

19. Förslag till

20. Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

21. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd iriksdagen

22. Förslag till

Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

23. Förslag till

Lag om ändring i patientjournallagen (1985:562)

24. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning,införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

1.1 Beredskapshöjningar

1.2 CFL-utredningen

l. 3 Lagrådet

2.1 Regeringsformen och fullmaktslagstiftningen

2.2 Beredskapslagstiftningen

4.1 Förslag till ändring i regeringsformen läggs inte fram

4.2 Beslut om höjd beredskap

4.3 Beredskapsgrader och beredskapsbegrepp

4.4 Konsekvenser för fullmaktslagstiftningen i övrigt

6.1 Förslaget till lag om höjd beredskap

6.2 Förslaget till ändring i värnpliktslagen (1941:967)

6.3 Förslaget till ändring i lagen (1966:413) om vapenfritjänst

6.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:174) omtillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

6.5 Övriga förslag till ändringar

1. Förslag till

Lag om beredskapshöjningar

2. Förslag till

Lag om överföring av vissa uppgifter till kontraktsprostarnaunder höjd beredskap

3. Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

5. Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall motöverlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelserom fraktfart med svenska fartyg

10. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendetunder krigsförhållanden

Regeringens proposition
1992/93:76

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg

Lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m.m.

Lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.

Lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.

Lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för
utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.

Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen

Lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

6.3 Förslaget till ändring i lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst

6.4 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1939:174) om
tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

Lag om överföring av vissa uppgifter till kontraktsprostarna
under höjd beredskap

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg

Lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet
under krigsförhållanden

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet
under krigsförhållanden m.m.

Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen

Lag om upphävande av lagen (1939:174) om tillverkning,
införsel och försäljning av gasskyddsmateriel