Regeringens proposition

1992/93:70

Privat lokalradio

Prop.

1991/92:70

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Vid regeringssammanträdet har chefen för Kulturdepartementet varit före-
dragande.

Stockholm den 29 oktober 1992

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar
tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att självständiga,
lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör be-
nämnas lokalradio.

Vaije sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva sänd-
ningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstillstånd bör suc-
cessivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en första omgång
bör bl.a. ett 60-tal sändningstillstånd beviljas i områden med ett befolknings-
underlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.

Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska per-
soner. Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få
ännu ett sådant tillstånd. Vissa begränsningar föreslås i fråga om stat och
kommun, andra radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag.

1 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 70

Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år. De tillstånd som
meddelas under den första tillståndsperioden skall gälla intill utgången av år
2000.

Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde
skall den sökande erhålla tillståndet som vid en auktion åtar sig att erlägga den
högsta årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000 kr per
år.

De sändningar som en viss tillståndshavare svarar för skall ha en särskild
beteckning. Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall till-
ståndshavaren sända program som har framställts särskilt för den egna verk-
samheten. Några andra regler för det allmänna programinnehållet föreslås
inte.

I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som för egen-
sändningar av ljudradio i kabel.

Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion. Närradion
skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideell grund. Samman-
slutningar med tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och spons-
rade program enligt i stort sett samma regler som för lokalradion. Närradio-
föreningar får emellertid inte rätt att sända reklam. Möjligheten att återkalla
sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. reglerna om reklam och det s.k.
riksförbudet upphör och ersätts med möjlighet till vitesföreläggande.

Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för närradio
kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändnings-
möjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl. Utanför storstads-
områdena bör det eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kom-
munen, om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslut-
ningarna önskar det.

För att möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad
rasism och annan främlingsfientlighet skall motverkas skall sändningstill-
ståndet, om det föreligger synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år
vid dom for allvarliga yttrandefrihetsbrott

Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i fråga om
lokalradion.

I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör en översyn göras av
reglerna för lokalradion.

Prop. 1991/92:70

Regeringens proposition Privat lokalradio

1 Ärendet och dess beredning

I den regeringsförklaring som avgavs vid den nuvarande regeringens tillträde
uttalades att regeringen avser att föreslå sådana lagändringar att friheten ökar
på radio- och TV-området. Denna proposition innehåller förslag till lag-
ändringar som skall möjliggöra privata ljudradiosändningar.

Departementspromemorian (Ds 1992:22) Regler och villkor för privatradio
sändes ut på remiss i mars 1992. Tillsammans med promemorian remitterades
även delbetänkandet (SOU 1991:108) Tekniskt utrymme för reklamfmansi-
erad radio, avgivet av utredningen om tekniska förutsättningar för utökade
sändningar av radio och television till allmänheten. En sammanfattning av
promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 1 och 2. En
sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 3. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena återfinns i
bilaga 4.

I det följande behandlas också vissa förslag av utredningen om vissa frå-
gor om närradio i betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio. En sam-
manfattning av betänkandet återfinns i bilaga 5. Betänkandet har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna återfinns i bilaga 6. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr Ku91/139/Me). Med anledning av utredningens förslag har skyldigheten
att sända närradio över sändare som ställs till förfogande av Televerket upp-
hävts den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr.
1991/92:329, SFS 1992:613).

Regeringen beslutade den 15 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande
över vissa lagförslag som upprättats inom Kulturdepartementet. Förslagen
finns i bilaga 7.

Lagrådet har den 28 oktober 1992 yttrat sig över förslagen. Lagrådets ytt-
rande framgår av bilaga 8. Lagrådet har i huvudsak anslutit sig till förslagen
men framfört vissa ytterligare synpunkter. Lagrådet har bl.a. uppehållit sig
vid frågan om begränsningen för tidningsföretag att starta lokalradiostationer
är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Lag-
rådet kommer i denna del inte till någon annan slutsats än den som framförs i
remissen. Förslaget behandlas i avsnitt 3.4. Lagrådet har vidare diskuterat
frågan om skadestånd vid utebliven förlängning av tillstånden. Regeringen
ansluter sig i denna del till vad Lagrådet anfört (se avsnitt 3.6). Lagrådet har
också ansett att samma bestämmelser rörande återkallelse av tillstånd på grund
av yttrandefrihetsbrott bör gälla för både närradion och lokalradion samt att
beslut om sändningsområdenas indelning bör kunna överklagas. I de två
senare frågorna vidhåller regeringen de i lagrådsremissen framförda
förslagen. Frågorna behandlas närmare i avsnitt 3.10 resp, i special-
motiveringen (avsnitt 6). Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i
förhållande till remissens lagförslag.

I beredningen av detta ärende har deltagit företrädare för samtliga i riks-
dagen representerade partier.

Prop. 1992/93:70

2 Bakgrund

Sedan mitten av 1980-talet har det skett stora och avgörande förändringar
inom rundradioverksamheten i Sverige. Förändringen inleddes när satelliter
började användas för att sända ut TV-program, avsedda för allmänheten, över
Europa. Tillgången till satellitprogram var den avgörande faktorn bakom ut-
byggnaden av kabelnät för TV-distribution, som tog fart under senare hälften
av decenniet. För närvarande har ungefär hälften av de svenska hushållen
möjlighet att se ett stort antal satellitsända TV-kanaler, av vilka de flesta drivs
på kommersiell grund och finansieras med reklam eller abonnemangsavgifter.

Tillgången till satellitkanaler bidrog till att avdramatisera TV-reklamfrågan i
Sverige. År 1991 kunde riksdagen med stor majoritet besluta om förutsätt-
ningarna för en svensk marksänd TV-kanal som får sända reklam. Efter det
att regeringen meddelat sändningstillstånd inledde Nordisk Television AB
reklamfmansierade sändningar i december 1991.

Riksdagen fattade våren 1992 beslut om den avgiftsfinansierade radio- och
TV-verksamheten under tiden 1993-1996. Beslutet innebär bl.a. att Sveriges
Radio-koncernen upplöses och att public service-verksamheten organiseras i
tre självständiga programföretag, Sveriges Radio AB, Sveriges Television
AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Public service-företagens uppdrag är
i huvudsak oförändrade. Det tidigare reklamförbudet finns kvar.

Den lag om lokala kabelsändningar som trädde i kraft i början av år 1986
byggde på att det krävdes tillstånd för vissa sändningar i kabelnät. Enligt
lagen var det möjligt att förbjuda vidaresändning av satellitkanaler med reklam
som särskilt riktades till en svensk publik. För egensändningar i kabel gällde
reklamförbud. Den tidigare lagen ersattes den 1 januari 1992 med en ny lag
(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. Utgångspunkten för den
nya lagen är att det enligt yttrandefrihetsgrundlagen är tillåtet för var och en att
sända radioprogram genom tråd. Några möjligheter att ingripa mot vidare-
sändning av satellitprogram finns inte enligt den nya lagen. Det är vidare till-
låtet att finansiera egensändningar med reklam. Med stöd av den nya lagen
har lokala reklamfmansierade kabel-TV-sändningar inletts på vissa orter.

Ljudradiosändningar utanför Sveriges Radio-koncemen har förekommit i
form av närradio sedan slutet av 1970-talet. Med närradio betecknas ljud-
radiosändningar med begränsad räckvidd. Tillstånd att sända närradio kan er-
hållas av lokalt verksamma ideella föreningar och vissa andra sammanslut-
ningar. Olika tillståndshavare sänder vid olika tidpunkter över samma sän-
dare. Kommersiell reklam får inte sändas i närradion.

I samband med att riksdagen fattade beslut om villkoren för reklamfinan-
sierad television påbörjades ett arbete som syftade till att möjliggöra lokala
reklamfmansierade ljudradiosändningar. Detta arbete har bedrivits i två steg.

1 det första steget, som inleddes före regeringsskiftet hösten 1991, gavs
utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och
television till allmänheten i uppdrag att redovisa de frekvenstekniska förut-
sättningarna för ytterligare ljudradiosändningar. Utredningen avlämnade i de-

Prop. 1992/93:70

cember 1991 delbetänkandet (SOU 1991:108) Tekniskt utrymme för reklam-
finansierad radio.

I det andra steget utarbetades inom kulturdepartementet promemorian (Ds
1992:22) Regler och villkor för privatradio. I promemorian redovisas förslag
i fråga om bl.a. verksamhetens allmänna inriktning, vilka sändningsmöjlig-
heter som bör utnyttjas, sändningsområden för privatradio, vilka som skall
kunna få tillstånd att sända, tillståndstid och urval samt vilka regler som bör
gälla för innehållet i allmänhet resp, för reklam och sponsring. Vissa förslag i
fråga om närradion läggs också fram. Delbetänkandet och promemorian har
remissbehandlats samtidigt.

Organiserade försök att kringgå närradiolagen har förekommit i varje fall
sedan år 1990. Under år 1992 har överträdelserna blivit vanligare och mer
systematiska. Föreningar och företag som utnyttjar föreningar som bulvaner
använder närradion för att etablera kommersiella radiosändningar. De sank-
tioner vid regelbrott som är möjliga enligt närradiolagen har inte visat sig
effektiva.

Genom att bryta mot lagen skaffar sig vissa aktörer en orättmätig fördel
framför andra, som väljer att avvakta att det införs lagstiftning om reklam-
finansierad radio. Överträdelserna leder vidare till att det blir svårare att få ut-
rymme till föreningssändningar av det slag som närradion är avsedd för.

Inte minst mot bakgrund av det som håller på att ske inom närradion är det
angeläget att så snart som möjligt få till stånd reklamfinansierad radio i ord-
nade former. Det är också viktigt att föreningsradion inte trängs ut av kom-
mersiella sändningar.

Förslagen i det följande innebär att det skapas möjligheter för en form av
radio som är ny för Sverige. Även om det finns privat kommersiell radio i de
flesta länder i Europa är möjligheterna att dra slutsatser av erfarenheterna där-
ifrån till svenska förhållanden med nödvändighet begränsade. Det är därför
naturligt att effekterna av de nya reglerna utvärderas efter ganska kort tid.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänt

Regeringens förslag: Privata reklamfinansierade ljudradiosänd-
ningar tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att
självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen
av radio benämns lokalradio.

Prop. 1992/93:70

Departementspromemorian: Överensstämmer med regeringens förslag
med undantag för att departementspromemorian använder benämningen pri-
vatradio för de föreslagna sändningarna.

Remissinstanserna: Många remissinstanser ger ett allmänt stöd åt för-
slagen i promemorian. Några instanser tror emellertid inte att förslaget kom-

mer att leda till ökad mångfald utan att i stället den privata maktkoncentra-
tionen kommer att förstärkas. Andra remissinstanser anser att de föreslagna
reglerna i alltför hög grad begränsar aktörernas handlingsfrihet.

Flera remissinstanser, bl.a. Televerkets frekvensförvaltning, kritiserar den
föreslagna benämningen "privatradio" eftersom denna sedan länge används
för en viss typ av kommunikationsradio.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med vad som anfördes i
regeringsdeklarationen framläggs här förslag som kommer att öka friheten
inom ljudradions område. Etableringsrätten kommer i princip att vara fri. De
enda inskränkningar som föreslås i etableringsrätten har sin grund i behovet
att ta hänsyn till tekniska förutsättningar samt önskemålet att motverka de ris-
ker för koncentration som följer av det begränsade sändningsutrymmet

Förslagen innebär att den grundlagsstadgade yttrandefriheten förverkligas
inom ännu ett viktigt område. För en sådan åtgärd behövs i och för sig ingen
motivering. Som bakgrund till förslaget kan det emellertid vara befogat att
kort redovisa vissa drag i den ordning som hittills har gällt inom radio- och
TV-området

Sveriges Radio-företagen har, alltsedan verksamheten inleddes i mitten av
1920-talet, bedrivit sin verksamhet på grundval av ett avtal med staten. Vissa
villkor för verksamheten är numera lagfästa. Enligt de förutsättningar som nu
gäller, och som kommer att vara i princip oförändrade under den nya avtals-
period som inleds den 1 januari 1993, skall sändningsrätten utövas opartiskt
och sakligt och med respekt för de demokratiska värdena. Programutbudet
skall vara omväxlande och av god kvalitet och sammansatt på ett sådant sätt
att olika önskemål tillgodoses. Den statliga myndigheten Radionämnden va-
kar över att villkoren uppfylls.

Ett regelverk av detta slag är kännetecknande för ett system med monopol-
företag. Genom bristen på konkurrens har det bedömts nödvändigt att ganska
ingående reglera sändningsverksamhetens inriktning och att kontrollera hur
de som är ansvariga för verksamheten fullgör sitt uppdrag.

När närradion infördes i slutet av 1970-talet innebar det en viktig förstärk-
ning av möjligheterna att utnyttja yttrandefriheten. Sveriges Radio-företagens
monopol bröts, och en rad olika sammanslutningar fick möjlighet att fritt
framföra sina meningar. Genom att varje förening svarar för sina egna sänd-
ningar ger närradion uttryck för ett vitt spektrum av åsikter. Förutsättningarna
för mångfald och debatt säkerställs utan att det finns några särskilda regler om
den saken.

Närradions konstruktion medför emellertid vissa begränsningar. Genom
att endast lokala ideella föreningar och liknande sammanslutningar kan erhålla
sändningsrätt finns ingen möjlighet för andra aktörer att utnyttja radiomediet.
Ordningen med delade sändningstider och reklamförbud uppfattas vidare som
hämmande av dem som i första hand önskar etablera en allmänt inriktad ra-
dio, som kan konkurrera med Sveriges Radio. De senaste årens försök att,
ibland i strid med de regler som gäller för verksamheten, upprätta långa sam-
manhängande programblock inom närradion, kan ses som ett tecken på att det
finns behov som inte kan tillgodoses inom det nuvarande systemet.

Prop. 1992/93:70

I enlighet med regeringens syn på yttrandefriheten är den principiella ut- Prop. 1992/93:70
gångspunkten för vårt förslag att så långt det är tekniskt möjligt skapa förut-
sättningar för en fri radio. Därigenom kommer radiomediet att kunna utveck-
las enligt sina egna förutsättningar. På samma sätt som inom andra delar av
massmedieområdet blir det de olika aktörernas sak att, utan en långtgående
myndighetsreglering, bestämma hur verksamheten skall läggas upp. Genom
att de nya radiostationerna får tillgång till reklamfinansiering kommer fram-
gångarna hos publiken att avgöra vilka foretag som lyckas.

Förslaget till regler för den nya radioverksamheten innehåller emellertid
vissa begränsningar av aktörernas handlingsfrihet, och dessa begränsningar
behöver givetvis motiveras. De föreslagna begränsningarna har alla på ett el-
ler annat sätt samband med att radion utnyttjar en tills vidare begränsad re-
surs, sändningsfrekvensema.

Ett grundläggande villkor för radiokommunikation är att sändare och mot-
tagare måste använda samma frekvens. Om en mottagare nås av olika signaler
på samma frekvens uppkommer störningar som hindrar kommunikationen.
Sändare som använder samma frekvens måste därför placeras på så långt av-
stånd från varandra att störningar normalt inte kan uppstå.

Sedan radions barndom har det skett mycket stora förbättringar av möjlig-
heten att utnyttja radiofrekvenser. Allt högre frekvenser har kunnat tas i bruk.
Mottagarnas känslighet och selektivitet har förbättrats, vilket bl.a. medför att
flera sändningskanaler kan rymmas inom ett givet frekvensutrymme. Paral-
lellt med att frekvensutnyttjandet blir mer effektivt har det emellertid till-
kommit nya områden för användning av radiotekniken, vilket medför att ef-
terfrågan på frekvensutrymme är oförändrat stort. Detta gäller givetvis främst
de frekvensområden vilkas fysikaliska egenskaper gör dem särskilt lämpade
för vissa användningsområden.

Frekvensplanering syftar till att bestämma radiosändares sändningsfre-
kvenser, effekt och övriga tekniska egenskaper så att det tillgängliga fre-
kvensutrymmet utnyttjas på bästa sätt. I sitt betänkande (SOU 1991:107) Lag
om radiokommunikation, m.m. har frekvensrättsutredningen föreslagit att de
allmänna principerna för frekvensplaneringen skall lagfästas. Dessa principer
kan sammanfattas med orden skydd mot störningar, effektiv frekvens-
användning, hänsyn till den fria åsiktsbildningen, beredskap för utveckling
samt hänsyn till försvarsmaktens behov.

Inom ramen för dessa allmänna riktlinjer kan frekvenstillgångama utnyttjas
på olika sätt beroende på syftet med verksamheten. För Sveriges Radio-före-
tagens del har det tillgängliga frekvensutrymmet använts för ett antal riks-
täckande sändamät så att ett begränsat antal program kan nå hela landet.
Kommersiella radioföretag kan däremot förväntas i första hand inrikta sig på
områden med stort befolkningsunderlag. Det bör därför vara möjligt att för
deras räkning inom ett visst frekvensutrymme upprätta betydligt flera sändare
på enstaka orter än om programmen behövde kunna tas emot i större sam-
manhängande områden.

Även om frekvensutrymmet kan disponeras på flera olika sätt medför ofta
hänsynen till befintlig verksamhet att frekvenstillgången på kort sikt kan be-

traktas som given. Det innebär att endast ett begränsat antal radioprogram vid
en viss tidpunkt kan sändas ut i ett visst område. Om ett radioföretag har till-
gång till sändare på många orter minskar därför möjligheten för andra radio-
företag att sända på dessa orter.

Utländska erfarenheter visar att det finns en stark tendens till kedjebildning
inom den privata radion. Lokala radioföretag köps upp av starkare konkur-
renter som på så sätt får tillgång till ett stort antal sändare där de sänder ut i
huvudsak samma program.

Enligt regeringens mening är det angeläget att möjligheten att starta nya
radiostationer får till följd att antalet självständiga röster ökar väsentligt Detta
kan ske om varje radiostation får en oberoende ställning, med inriktning mot
sitt lokala spridningsområde. En utveckling som skulle leda till att den privata
radion kom att domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle inte nämnvärt öka
mångfalden i radion och bör därför motverkas på olika sätt.

De bestämmelser som föreslås i det följande syftar till att underlätta till-
komsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretag. Eftersom det är
oklart hur förutsättningarna för kommersiell radio kommer att utvecklas i
framtiden föreslås inte något omfattande och detaljerat regelverk. Ett sådant
skulle kunna leda till onödig stelhet och till en alltför omfattande statlig styr-
ning, samtidigt som möjligheten att förutse de framtida regleringsbehoven
under alla förhållanden är begränsad.

Den enskilda förslagen behandlas längre fram. Regeringen vill dock redan
nu ta upp den synpunkt som framförs av några remissinstanser som anser att
koncentrationsproblem inom radioområdet bör hanteras uteslutande av kon-
kurrenslagstiftningen medan den särskilda radiolagstiftningen inte bör inne-
hålla regler som syftar till att motverka koncentration.

Regeringen fattade den 22 oktober 1992 beslut om en proposition om ny
konkurrenslagstiftning (prop. 1992/93:56). Den föreslagna konkurrenslagen
har till ändamål att motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om
produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Enligt
den föreslagna lagen kan Konkurrensverket ingripa vid konkurrens-
begränsande samarbete mellan företag eller om ett eller flera företag miss-
brukar sin dominerande ställning. Det blir också möjligt att i vissa fall för-
bjuda företagsförvärv. De skadliga företeelser som kan föranleda ingripanden
avser t.ex. över- eller underprissättning, produktionsbegränsningar eller
marknadsuppdelning. Konkurrenslagen kan därför användas om radioföretag
begränsar konkurrensen genom samverkan eller missbrukar en dominerande
ställning genom att påverka priserna på t,ex. annonsmarknaden.

Det ligger däremot utanför konkurrenslagens ändamål att motverka sådana
följder av koncentration inom massmedieområdet som bristande innehålls-
mässig mångfald eller lokala informations- eller åsiktsmonopol. Om det finns
behov att motverka sådant krävs därför särskilda regler.

De regler som föreslås i det följande är inte särskilt långtgående. Enligt re-
geringens bedömning kommer de inte att utöva någon hämmande inverkan på
ett radioföretag som har för avsikt att bedriva en lokalt förankrad, självständig
verksamhet. De innebär inte heller några otillåtna ingrepp i den grundlags-

Prop. 1992/93:70

skyddade rätten till yttrandefrihet m.m. Samtidigt bör de kunna motverka att
företag skaffar sig kontrollen över kedjor av sändarstationer.

Flera remissinstanser har kritiserat att termen "privatradio" används i
departementspromemorian for att beteckna de föreslagna sändningarna. Bl.a.
har det påpekats att denna benämning sedan länge används för en viss typ av
kommunikationsradio. Enligt regeringens mening beskriver termen "lokal-
radio" bättre syftet med verksamheten. I och med att Sveriges Lokalradio AB
fr.o.m. den 1 januari 1993 upphör som självständigt bolag och uppgår i det
nya Sveriges Radio AB bör det vidare vara möjligt att använda begreppet
lokalradio utan att det sker någon förväxling med Sveriges Radios sänd-
ningar. Begreppet lokalradio bör därför användas för den nya formen av
radio.

Prop. 1992/93:70

3.2 Sändningsområden

Regeringens forslag: Varje sändningstillstånd skall ge tillstånds-
havaren rätt att bedriva sändningar som skall kunna tas emot med god
hörbarhet inom ett angivet sändningsområde. Sändningsområdenas ut-
sträckning skall bestämmas med beaktande av vad som är tekniskt möj-
ligt att nå från sändare med lämpligt läge, hur möjligheterna att ta emot
sändningar påverkas på andra håll samt vad som är naturliga lokala
intresseområden.

Alla delar av det frekvensområde som är tillgängligt för rundradio-
sändningar av ljudradio - såväl inom FM- som AM-området - bör
kunna utnyttjas för lokalradion.

Antalet sändningstillstånd bör successivt anpassas till efterfrågan på
sändningsmöjligheter. I en första omgång bör bl.a. ett 6O-tal sänd-
ningstillstånd beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som om-
fattar ca 100 000 personer eller mer.

Utredningen och departementspromemorian: Enligt utredningen
om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till
allmänheten är det möjligt att utnyttja sammanlagt tio frekvenser på långvågs-
och mellanvågsbanden för sändningar med begränsad räckvidd på ett antal
platser. Vidare bör sammanlagt ca 175 sändare på FM-bandet kunna an-
vändas. Några av dessa är sändare som i dag används för närradio. Andra
finns inplanerade för Sveriges Radios behov, men har inte kommit till ut-
förande. Ett femtiotal sändare förutsätts tillkomma genom omplanering inom
FM-bandet. Ett hundratal sändare finns inom delar av det s.k. femte FM-
nätet. Utredningen förutsätter då att omkring hälften av frekvensbandet
104-108 MHz, som hittills inte har utnyttjats för FM-sändningar i Sverige,
reserveras för ett eventuellt framtida införande av digital sändningsteknik.
Utredningen pekar också på möjligheten att använda dåligt utnyttjade
närradiosändare för kommersiell radio under en del av sändningstiden.

Förslagen i departementspromemorian överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. När det gäller frekvensanvändningen föreslås i prome-
morian att de ytterligare sändningsmöjligheter som finns, i första hand i FM-
bandet såväl under 104 MHz som i 104—108 MHz, bör användas för kom-
mersiell radio, i promemorian benämnd privatradio.

Remissinstanserna: Meningarna är delade i fråga om huruvida en del
av frekvensområdet 104-108 MHz skall reserveras för digitala sändningar.
De remissinstanser som företräder reklamradiointressen, bl.a. Radioutgivare-
föreningen, förordar att hela området används för analoga FM-sändningar.
Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan, bl.a. Televerkets frekvensför-
valtning och Sveriges Radio AB, menar att 2 MHz bör reserveras. Några av
dessa instanser anser att man till en början bör avstå från att fördela 2 MHz
och ta ställning till användningen när det finns ytterligare erfarenheter.

Närradionämnden efterlyser klarare riktlinjer för hur sändningsområdena
skall fastställas. Radio Nova anser att sändningsområdena bör bestämmas av
det enskilda radioföretaget.

Skälen for regeringens forslag: I föregående avsnitt förordas att
lokalradiosändningar bör bedrivas av självständiga företag med inriktning
mot ett lokalt avgränsat område, sändningsområdet. Tendenser att bilda om-
fattande nätverk bör motverkas. Sändningsrätten för varje lokalradioföretag
bör därför avse ett visst sändningsområde. Företaget bör ha rätt att disponera
sändarkapacitet som ger möjlighet till mottagning med god hörbarhet inom
sändningsområdet.

Sändningsområdets omfattning bör bestämmas av den ansvariga myndig-
heten och anges när sändningstillståndet annonseras ut.

De tekniska möjligheterna att anordna stömingsfri mottagning har givetvis
en avgörande betydelse för vilken omfattning varje sändningsområde kan få
och hur många lokalradioföretag som kan vara verksamma på en viss plats. I
det föregående redovisas att det för rundradiosändningar avsedda frekvens-
utrymme som får utnyttjas i vårt land kan användas på olika sätt, beroende på
syftet med verksamheten. Om avsikten i första hand är att varje programtjänst
skall kunna tas emot inom stora områden kommer varje programföretag att
disponera ett stort antal sändare som bildar ett yttäckande nätverk. Om ambi-
tionen i stället är att anpassa sändningsmöjligheterna till efterfrågan kan ett
betydligt större antal sändare upprättas i vissa områden, till priset av ett min-
dre antal på andra håll. I detta sammanhang är det angeläget att inte bara be-
trakta förhållandet på den aktuella orten, utan att också ta hänsyn till hur en
sändare på en viss frekvens och med en viss räckvidd påverkar möjligheterna
att ta emot sändningar på andra håll. Som nämndes i föregående avsnitt krävs
ett visst geografiskt avstånd mellan sändare som använder samma frekvens
för att mottagningen inte skall störas. Detsamma gäller i fråga om sändare
som använder näraliggande frekvenser. Kravet på säkerhetsavstånd är större
ju starkare sändarna är. För att det skall vara möjligt att bedriva sändnings-
verksamhet på en viss ort kan det därför vara nödvändigt att på olika sätt
begränsa räckvidden hos sändare på andra orter. Detta bör beaktas när
respektive sändningsområden fastställs.

Prop. 1992/93:70

10

Enligt regeringens mening bör tillgången på sändningsmöjligheter så långt
det är tekniskt möjligt anpassas till efterfrågan. Om det visar sig att efter-
frågan är större än vad som vid ett visst tillfälle kan tillgodoses bör därför nya
sändningsmöjligheter skapas, genom omplanering eller genom att nya delar
av frekvensutrymmet tas i bruk.

Alla delar av det frekvensutrymme som är tillgängligt för rundradio-
sändningar av ljudradio - såväl inom FM- som AM-området - bör kunna ut-
nyttjas för lokalradion. Ingen del av frekvensområdet kommer därmed att
vara principiellt undantagen. I enlighet med de allmänna grunder för fre-
kvensplanering som redovisas i det föregående skall givetvis hänsyn tas till
bl.a. behovet av skydd mot störningar, en god frekvensekonomi, en för-
väntad teknisk utveckling samt försvarsmaktens behov av sändningsmöjlig-
heter.

Det finns i detta sammanhang anledning att betona att frekvensplaneringen
i vissa fall kan vara komplicerad, eftersom den tilltänkta radioanvändningens
påverkan på radiomiljön på andra håll, även i utlandet, måste beaktas. En
konsekvens av detta är att det ofta kan ta en viss tid innan en ny efterfrågan på
sändningsmöjligheter kan tillgodoses.

Det bör eftersträvas att sändningsområdena överensstämmer med naturliga
lokala intresseområden. Det som kännetecknar ett sådant område är att det i
ekonomiskt eller kulturellt avseende uppfattas som en enhet av invånarna.
Som exempel på sådana områden kan nämnas en större tätort med omland. I
vissa fall kan två eller flera tätorter anses ingå i samma lokala intresseområde.
Inte annat än i undantagsfall skall emellertid ett sändningsområde kunna ut-
göras av annat än ett sammanhängande område.

Vid bedömningen av storstadsområdena kan flera olika synsätt anläggas. I
vissa avseenden, t.ex. arbetsmarknadsmässigt eller kulturellt, utgör ett stor-
stadsområde ett gemensamt lokalt intresseområde. Det kan emellertid också
finnas anledning att betrakta olika delar av en storstadsregion som olika lokala
intresseområden.

Vad som är ett naturligt lokalt intresseområde kan självfallet inte fastställas
en gång för alla via en administrativ process. Systemet bör vara så flexibelt att
det medger att hänsyn kan tas till sociala, regionala och ekonomiska för-
ändringar. Det bör samtidigt ge en viss stabilitet åt dem som innehar sänd-
ningstillstånd. Ett sätt att förena dessa två mål är att sändningsområdena kan
justeras efter medgivande av berörda tillståndshavare. Därmed blir det möjligt
för tillståndshavare att mot ersättning förvärva större områden, eller för nya
företag att skaffa sig utrymme genom att komma överens med dem som redan
har tillstånd.

Eftersom sändningsområdets omfattning kommer att vara en viktig förut-
sättning för det enskilda radioföretagets lönsamhet kan konflikter uppkomma
mellan olika företags anspråk. Om det i samband med planeringen av sänd-
ningsområdena uppkommer en konflikt mellan önskemål om mycket omfat-
tande sändningsområden för enskilda tillståndshavare och möjligheten att be-
reda flera tillståndshavare sändningsmöjligheter bör det förstnämnda intresset
vika.

Prop. 1992/93:70

11

Det bör vara tillståndsmyndighetens ansvar att, utifrån här angivna rikt-
linjer, bestämma sändningsområdenas omfattning och antalet tillstånd i varje
sändningsområde. Vid utformningen av sändningsområden bör myndigheten
samråda med länsstyrelsen.

Tillståndsmyndigheten bör godta att en tillståndshavare går med på en viss
minskning av sina möjligheter att sända för att möjliggöra att ytterligare ett
tillstånd skall kunna meddelas. Där det är tekniskt möjligt bör myndigheten
även i andra fall godkänna marginella ändringar i fastställda sändningsom-
råden, om berörda tillståndshavare har kommit överens om dem.

Enligt de förutsättningar som ligger till grund för redovisningen i departe-
mentspromemorian skulle omkring 300 sändare kunna inrättas för lokal-
radion. En konsekvens av att sändningsmöjligheterna skall anpassas till efter-
frågan är emellertid att det inte redan från böijan går att ange exakt hur många
sändningstillstånd som till sist kommer att kunna beviljas eller var sändnings-
områdena kommer att vara belägna. Innan verksamheten har kommit igång är
det inte möjligt att bedöma vilken omfattning och inriktning efterfrågan på
tillstånd att sända lokalradio kommer att ha. Därför måste anpassningen till
efterfrågan ske successivt. Graden av konkurrens vid tidigare tilldelningar av
sändningstillstånd i ett område kan ge en uppfattning om den faktiska efter-
frågan.

Planeringen för den första omgången sändningstillstånd måste göras utan
att det finns någon erfarenhetsbaserad kunskap om hur efterfrågan ser ut Det
kan då vara lämpligt att utgå från att sändningsområdena i första hand skall
finnas i storstadsområdena samt omfatta övriga större och medelstora städer
och deras omland. Innan verksamheten har hunnit utvecklas kan ett befolk-
ningsunderlag på ca 100 000 personer vara en lämplig undre gräns för ett
sändningsområde.

Antalet sändningstillstånd i varje geografiskt område kommer på längre
sikt att avgöras av efterfrågan på sändningsmöjligheter. När den första om-
gången tillstånd skall fördelas skulle det inte vara lämpligt att i något av de här
avsedda områdena utlysa endast ett tillstånd. I sådant fall skulle ju på dessa
orter själva tilldelningsprocessen leda till en monopolställning för den förste
tillståndshavaren. Detta skulle inte vara väl förenligt med principen om mång-
fald och konkurrens. Regeringen anser därför att det vid det första tillfället
bör utlysas minst två sändningstillstånd inom vaije större geografiskt område.

Det nu sagda bör inte utesluta att tillstånd redan i den första omgången'kan
meddelas också på andra orter där det gäller särskilda geografiska eller be-
folkningsmässiga förutsättningar, t.ex. på Gotland eller i Norrlands inland.

När den första omgången sändningstillstånd har beviljats och det finns nå-
gon erfarenhet av verksamheten - troligen efter 6-12 månader - bör nya
tillstånd delas ut på de orter där det finns efterfrågan på sändningsmöjligheter.
Därvid bör givetvis även andra orter kunna komma i fråga än de som var med
i första omgången. Ytterligare tillstånd bör tillkomma så länge det finns en
otillfredsställd efterfrågan på sändningsmöjligheter och tekniska möjligheter
att tillgodose den.

Prop. 1992/93:70

12

I de ytterligare fördelningsomgångar som kommer att följa bör om möjligt
flera tillstånd beviljas också i sändningsområden som omfattar mindre orter.
Om detta inte är tekniskt möjligt eller om det endast finns efterfrågan på ett
sändningstillstånd på en viss ort bör emellertid ett ensamt tillstånd beviljas.

I följande tabell anges hur sändningstillstånden skulle fördelas i den första
omgången enligt här angivna principer. Sändningsområdenas folkmängd har
- utom för storstadsområdena - schablonmässigt antagits vara 50 % högre
än folkmängden i ifrågavarande kommun. I storstadsområdena förutsätts ett
tillstånd per ca 150 000 invånare. I övriga orter meddelas två tillstånd.

Prop. 1992/93:70

Område

Folkmängd

Antal tillstånd
i första omg.

Stockholmsområdet

1 500 000

10

Göteborgsområdet

730 000

5

Malmöområdet

390 000

3

Uppsala

250 000

2

Linköping

180 000

2

Norrköping

180 000

2

Västerås

180 000

2

Örebro

180 000

2

Helsingborg

165 000

2

Jönköping

165 000

2

Borås

150 000

2

Sundsvall

140 000

2

Eskilstuna

135 000

2

Umeå

135 000

2

Gävle

130 000

2

Lund

130 000

2

Södertälje

130 000

2

Halmstad

120 000

2

Karlstad

115000

2

Kristianstad

110000

2

Skellefteå

110000

2

Växjö

105 000

2

Nyköping

100 000

2

Luleå

100 000

2

I Stockholmsområdet ingår hela Stockholms län utom Norrtälje, Nynäs-
hamns och Södertälje kommuner. Göteborgsområdet omfattar kommunerna
Göteborg, Kungälv, Stenungsund, Tjörn, Öckerö, Ale, Lerum, Härryda,
Mölndal, Partilie och Kungsbacka. Till Malmöområdet räknas kommunerna
Malmö, Trelleborg, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Staffanstorp, Svedala och
Vellinge.

Vid tillståndsperiodens slut bör myndigheten kunna förändra indelningen i
sändningsområden om tekniska förhållanden föranleder det eller om indel-
ningen annars framstår som olämplig. Ändringar kan t.ex. behöva göras om
efterfrågan på tillstånd på en viss ort inte kan tillgodoses utan att omfattningen
av andra sändningsområden ändras eller om befolkningsunderlaget inom

13

vissa områden har visat sig vara otillräckligt. Det bör däremot inte förekomma
att sändningsområdenas utsträckning generellt minskas för att flera till-
ståndshavare skall kunna beredas plats. Innan myndigheten beslutar om en
ändrad indelning bör den samråda med berörda tillståndshavare. Vid till-
ståndsperiodens slut bör myndigheten emellertid kunna besluta om en ändring
även om någon av de berörda motsätter sig det

Prop. 1992/93:70

3.3 Innebörden av ett sändningstillstånd, m.m.

Regeringens förslag: Tillstånd att sända lokalradio innebär rätt att
själv sända under 24 timmar per dygn i ett sändningsområde.

Innehavaren av tillstånd skall utse utgivare för programverksam-
heten. Tillståndshavaren skall också godkänna ställföreträdare för ut-
givaren.

Om sändningar inte har inletts inom sex månader efter det att till-
ståndet har meddelats kan tillståndet återkallas. Tillståndet skall också
kunna återkallas om tillståndshavaren inte alls, eller endast i obetydlig
omfattning, har bedrivit sändningar under en sammanhängande tid av
fyra veckor.

Departementspromemorian: Överensstämmer med regeringens för-
slag utom på så sätt att den tid inom vilken sändningarna skall inledas föreslås
vara tre månader.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar för-
slaget om att tillståndet skall avse hela dygnet Radioutgivareföreningen pekar
på att det i vissa fall kan vara ändamålsenligt för tillståndshavaren att hyra ut
sändningstid till andra.

Radioutgivareföreningen anser också att tidsgränsen för att inleda verk-
samheten bör förlängas till sex månader. I övrigt har remissinstanserna bara
tekniska synpunkter på reglerna om återkallelse av sändningstillstånd.

Skälen för regeringens förslag: Ett sändningstillstånd bör ge varje
tillståndshavare rätt att sända under all tillgänglig sändningstid. Det bör alltså
inte förekomma att den ansvariga myndigheten vid tillståndsgivningen delar
upp sändningstiden mellan olika företag. Ingenting bör hindra att en till-
ståndshavare låter någon annan sända under en del av sändningstiden - även
mot vederlag - men tillståndshavaren bör i sådana fall behålla ansvaret for att
utgivare utses och for att de regler som i övrigt gäller för verksamheten följs.
Den föreslagna konstruktionen bör leda till klara ansvarsförhållanden sam-
tidigt som olika former av lokalt samarbete inte förhindras.

Den som har erhållit tillstånd bör inleda sändningsverksamheten inom en
viss tid. Annars bör tillståndet återkallas. Därigenom motverkar man att kon-
kurrensen hämmas genom att meddelade sändningstillstånd inte utnyttjas. Av
samma skäl bör det inte vara möjligt att upphöra med verksamheten under nå-
gon längre tid utan att tillståndet återkallas. I promemorian föreslås att sänd-

14

ningama skall inledas inom tre månader. Enligt regeringens mening är denna
tid för kort med hänsyn till att en ny tillståndshavare behöver tid för att pla-
nera verksamheten samt skaffa utrustning, personal och lokaler m.m. Till-
ståndet bör därför kunna återkallas om sändningarna inte har inletts inom sex
månader efter det att tillståndet meddelats. När det gäller en pågående verk-
samhet bör i enlighet med förslaget i promemorian tillståndet kunna återkallas
om tillståndshavaren inte alls, eller endast i obetydlig omfattning, har bedrivit
sändningar under en sammanhängande period om fyra veckor. Som sändning
i obetydlig omfattning bör kunna betraktas inte bara sändningar som pågår
endast under en liten del av dygnet utan även t.ex. brus, fågelkvitter eller
korta inspelade programslingor som sänds under en längre sammanhängande
tid.

Prop. 1992/93:70

3.4 Vem kan få sändningstillstånd?

Regeringens förslag: Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl
fysiska som juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att
sända lokalradio skall inte kunna få ännu ett sådant tillstånd.

Staten eller kommuner och landsting skall inte kunna få tillstånd och
inte heller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning
enligt 5 § radiolagen.

Vidare skall tillstånd inte kunna ges till den som ger ut en dagstid-
ning eller till den som har ett bestämmande inflytande i ett företag som
ger ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har
ett bestämmande inflytande.

Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrar sig i
frågan tillstyrker förslaget att varje tillståndshavare endast skall kunna få ett
tillstånd. Enligt Närradionämnden är den föreslagna begränsningen emellertid
lätt att kringgå. Bl.a. Sveriges köpmannaförbund anser att en tillståndshavare
skall kunna ha flera tillstånd. Enligt Radio Scandinavia bör en tillståndshavare
kunna ha ett tillstånd för sändningar på AM-frekvens och ett för FM-fre-
kvens.

Remissinstanserna är splittrade i fråga om förslaget att dagstidnings-
företags möjlighet att få tillstånd skall begränsas. Antalet instanser som godtar
någon form av begränsningar är ungefär lika stort som det antal som anser att
inga begränsningar bör finnas. Av de instanser som godtar begränsningar
tillstyrker emellertid endast några enstaka remissinstanser promemorians för-
slag. De övriga anser att den föreslagna gränsen om 40 % är för hög, att re-
striktionerna bör omfatta också andra medieföretag än dagstidningsföretag,
eller att det bör gälla andra slag av begränsningar. Vissa av de remissinstanser
som avvisar förslaget hänvisar framför allt till möjligheterna att kringgå de

15

föreslagna reglerna medan andra huvudsakligen anför principiella skäl för sin
uppfattning. Tidningsutgivareföreningen och Svensk Radioutveckling AB
anser att förslaget strider mot såväl yttrandefrihetsgrundlagen som tryck-
frihetsförordningen. Några remissinstanser anser att riskerna för att något
företag kommer att dominera opinionsbildningen skall motverkas genom att
ett stort antal sändningstillstånd beviljas. Av de remissinstanser som har sär-
skild juridisk kompetens anser Justitiekanslem att förslaget inte strider mot
yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen. Enligt Göta hovrätt
står den föreslagna regelns syfte i överensstämmelse med yttrandefrihets-
grundlagen. Hovrätten ifrågasätter emellertid om inte effekten kommer att bli
motsatsen till vad som åsyftats. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om
förslaget är förenligt med yttrandefrihetsgrundlagens syfte. Justitiekanslem
och radiolagsutredningen, vars yttrande Justitieombudsmannen hänvisar till
som sitt yttrande, påpekar att det inte finns något konstitutionellt utrymme att
hindra att ett radioföretag startar en tidning eller förvärvar ett tidningsföretag.

Skälen för regeringens förslag: Som anförts inledningsvis är det
regeringens strävan att utforma reglerna för den nya lokalradion på sådant sätt
att antalet självständiga röster kommer att öka väsentligt. Tillkomsten av
självständiga, lokalt förankrade radioföretag bör underlättas samtidigt som en
utveckling i riktning mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag bör mot-
verkas. De föreslagna begränsningarna av rätten att få tillstånd skall ses mot
denna bakgrund.

I promemorian föreslås dels att varje tillståndshavare endast skall kunna få
ett tillstånd i ett sändningsområde, dels att vissa subjekt inte skall kunna få
tillstånd. De sistnämnda begränsningarna gäller dels stat och kommun, dels
vissa andra radio- och TV-företag samt slutligen dagspressen.

Remissinstanserna godtar i huvudsak att varje tillståndshavare endast skall
kunna ha ett tillstånd samt att staten, kommunerna och vissa radio- och TV-
företag inte skall kunna få tillstånd.

Regeringens uppfattning överensstämmer i huvudsak med promemorians.
Genom att vaije tillstånd måste innehas av en särskild fysisk eller juridisk
person, som är ansvarig för att det utses utgivare och för att programreglema
följs, skapas goda förutsättningar for att programföretagen får en självständig
ställning och lokal inriktning. Ingen kan heller, direkt eller genom företag i
vilket han har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. För att pro-
gramföretagens självständiga ställning skall markeras bör de sändningar som
en viss tillståndshavare svarar för ha en egen beteckning, som skiljer sig från
andra tillståndshavares sändningar (se avsnitt 3.7).

Några rättssubjekt bör vara uteslutna från möjligheten att få tillstånd. Det
bör gälla för staten samt för kommuner och landsting. Skälet är att den före-
slagna lokalradion inte skall fungera som språkrör för myndigheterna. Vidare
bör inte den som har tillstånd enligt 5 § radiolagen, dvs. för närvarande Sve-
riges Radio-företagen och Nordisk Television AB, kunna erhålla tillstånd för
lokalradio. Inte heller sådana juridiska personer i vilka de nämnda subjekten
har ett bestämmande inflytande bör kunna få tillstånd. Skälet för att utesluta
dessa är att mångfalden bör främjas.

Prop. 1992/93:70

16

När det gäller begränsningarna för dagspressen är i det närmaste alla re- Prop.
missinstanser kritiska till promemorians förslag.

Remisskritiken följer två linjer. Enligt den ena argumentationslinjen kom-
mer dagspressföretag eller andra medieföretag att trots de föreslagna reglerna
kunna skaffa sig ett dominerande inflytande över en eller flera radiostationer.
Detta ger vissa remissinstanser anledning att förorda en skärpning av restrik-
tionerna, medan andra instanser anser att några begränsningar inte skall in-
föras eftersom de inte kan göras effektiva. Enligt den andra tankelinjen bör
det inte ske någon begränsning av framför allt dagspressens möjligheter att
skaffa sig inflytande över lokalradion. Denna uppfattning motiveras med så-
väl principiella som praktiska skäl.

Enligt regeringens mening bör de nya möjligheterna att sända privat lokal-
radio utnyttjas på sådant sätt att möjligheterna till mångfald tas till vara. Om
dagstidningsföretag skulle kunna erhålla tillstånd att sända lokalradio skulle
dessa företag kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinions-
bildning i stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera. Mot denna
bakgrund bör dagstidningsföretag vara uteslutna från möjligheten att erhålla
tillstånd att sända lokalradio.

Den regel som föreslås i promemorian har fått en mindre god utformning.
Som påpekas av vissa remissinstanser kan även den som äger en mindre an-
del i ett företag än 40 % i realiteten utöva ett bestämmande inflytande i före-
taget. Givetvis kan ägandeförhållandena även vara sådana att det krävs en
högre andel för att kontrollera företaget. Med hänsyn till remisskritiken bör
regeln avfattas så att den träffar både den som ger ut en dagstidning och den
som på grund av aktie- eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande
inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning eller företag i vilket något av
de nämnda subjekten ensam har ett bestämmande inflytande. Med dagstidning
bör avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär som normalt ut-
kommer med minst ett nummer varje vecka. I lagrådsremissen fanns en
bestämmelse om att den som på visst sätt förfogade över 40 % av aktierna i
ett aktiebolag skulle anses ha ett bestämmande inflytande i bolaget. Lagrådet
påpekade att bestämmelsen medförde vissa tillämpningssvårigheter. På Lag-
rådets förslag har bestämmelsen utgått.

Flera remissinstanser uppehåller sig vid frågan om i vad mån promemori-
ans förslag om begränsningar för dagstidningsföretagen är förenligt med
yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Det finns därför an-
ledning att diskutera hur det nu föreliggande förslaget förhåller sig till dessa
grundlagar.

Enligt 3 kap 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att sända radio-
program på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller före-
skrifter om tillstånd och villkor för att sända. Enligt andra stycket skall det
allmänna eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder
till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet

Enligt 3 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen gäller för föreskrifter om till-
stånd och villkor för att sända trådlösa radioprogram vad som föreskrivs om
begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra -

1992/93:70

17

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 70

femte styckena och 13 § regeringsformen. I 2 kap. 12 § andra stycket rege-
ringsformen anges bl.a. att en begränsning endast får göras for att tillgodose
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle samt att begränsningen
aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte göras enbart på grund av poli-
tisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. I samma kapitel 13 §
första stycket anges att yttrandefriheten och informationsfriheten, utom i ett
antal angivna fall som inte har intresse här, endast får begränsas om särskilt
viktiga skäl föranleder det. I andra stycket föreskrivs att det vid bedömande
av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket särskilt skall
beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i poli-
tiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Regeringen anförde i lagrådsremissen att intresset av att motverka
dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning är ett sådant särskilt
viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Förslaget överskred
enligt regeringens uppfattning inte heller i övrigt de gränser för lagstiftaren
som ställs upp i samma kapitel 12 § andra stycket. Det ansågs därför vara
förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen.

Regeringen anförde vidare att enligt tryckfrihetsförordningen fri etable-
ringsrätt gäller för tidningar. Endast de begränsningar som framgår av tryck-
frihetsförordningen är tillåtna. Det kunde därför diskuteras om det för-
hållandet att dagstidningsföretag inte avsågs få tillstånd att sända privatradio
skulle kunna ses som en begränsning av etableringsfriheten och därför borde
framgå av tryckfrihetsförordningen. Då de föreslagna reglerna dock inte hin-
drade någon, inte heller en radiostation, från att starta en tidning ansåg rege-
ringen att förslaget torde vara förenligt med tryckfrihetsförordningen.

Lagrådet har yttrat:

I remissen diskuteras om förslaget i 7 § att dagstidningsföretag skall vara
uteslutna från möjligheten att få lokalradiotillstånd är förenligt med yttrande-
frihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Lagrådet behandlar förslaget
i det följande. Vad som därvid sägs om yttrandefrihetsgrundlagen gäller då i
princip också med avseende på de begränsningar som föreslås i 5 och 6 §§,
nämligen att ingen kan få mer än ett tillstånd och att även bl.a. programföretag
med tillstånd enligt 5 § radiolagen utesluts från möjligheten att få lokalradio-
tillstånd.

Vad först angår yttrandefrihetsgrundlagen gäller enligt 3 kap. 3 § som
förutsättning för att införa en begränsning i sändningsrätten att begränsningen
står i överensstämmelse med bestämmelserna i 2 kap. 12 andra - femte
styckena och 13 § regeringsformen. Det innebär bl.a. att en begränsning får
göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle och inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör
ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 §). Vidare gäller att yttrande-
friheten och informationsfriheten såvitt nu är ifråga får begränsas endast om
särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § första stycket).

Vid bedömningen av om en begränsning är förenlig med yttrande-
frihetsgrundlagen är ytterligare ett par grundlagsbestämmelser av intresse.

Prop. 1992/93:70

18

nämligen 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen och 2 kap. 13 §
andra stycket regeringsformen. I det förstnämnda stadgandet föreskrivs att
det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt
som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. I det andra
stadgandet föreskrivs att vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske
särskilt skall beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informa-
tionsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella ange-
lägenheter.

Syftet med den ifrågavarande begränsningen för dagstidningsföretagen är
enligt remissen att de nya möjligheterna att sända privat lokalradio skall
utnyttjas på ett sådant sätt att möjligheterna till mångfald tas till vara. Om
dagstidningsföretag skulle erhålla tillstånd att sända lokalradio skulle dessa
företag enligt remissen kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och
opinionsbildning i stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera.
Intresset av att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinions-
bildning är enligt remissen ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap.
13 § regeringsformen. Förslaget överskrider enligt remissen inte heller i
övrigt de gränser som ställts upp i 2 kap. 12 § och är därför förenligt med
yttrandefrihetsgrundlagen.

Den i remissen föreslagna begränsningen har således gjorts just med tanke
på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte att utrymmet att
sända lokalradio skall utnyttjas så att dominans över nyhetsförmedling och
opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till mångfald tas till
vara. En sådan begränsning får enligt lagrådets mening - mot bakgrund av
det begränsade utrymme som finns för lokalradiosändningar - anses ligga väl
i linje med de nyss angivna grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet. Begränsningen kan inte anses utgöra ett
hot mot den fria åsiktsbildningen. Lagrådet godtar vidare regeringens upp-
fattning att begränsningen får anses vara föranledd av ett sådant särskilt
viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Även i övrigt får be-
gränsningen anses förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. Vad nu sagts
gäller som nämnts inte bara med avseende på begränsningar för dagstid-
ningsföretagen utan i princip också med avseende på övriga föreslagna be-
gränsningar (5 och 6 §§).

När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är
förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande eta-
bleringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av
förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon,
inte heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om
det förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända
lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.

Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att be-
driva viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening
inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att
begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I före-
varande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får anses
vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på yttrande-
friheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan begränsningen
inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.

Mot bakgrund av vad som sålunda har förekommit i ärendet anser rege-
ringen att förslaget är förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen och tryck-
frihetsförordningen.

Prop. 1992/93:70

19

Om den ansvariga myndigheten finner att en sökande inte kan ges tillstånd
skall den fatta ett särskilt beslut om saken. Beslutet skall kunna överklagas
hos kammarrätten. För att behandlingen av tillståndsärendet inte skall för-
dröjas mer än nödvändigt bör sådana ärenden handläggas skyndsamt.

Några remissinstanser oroas för att tidningsföretag som har inflytande
över radioföretag kommer att försöka begränsa konkurrensen på reklam-
marknaden. I denna fråga hänvisas till vad som i det föregående har sagts om
möjligheterna att med konkurrenslagstiftningens hjälp inskrida mot skadlig
konkurrensbegränsning.

3.5 Tillståndstid

Regeringens förslag: Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för
högst åtta år. Med hänsyn till behovet att justera indelningen i sänd-
ningsområden m.m. skall alla tillstånd löpa ut vid samma tidpunkt. De
tillstånd som meddelas under den första tillståndsperioden skall gälla
intill utgången av år 2000.

Departementspromemorian: Tillstånden bör gälla i högst fem år.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser godtar att tillstånden är
tidsbegränsade. Flera remissinstanser, däribland Tidningsutgivareföreningen,
anser emellertid att fem år är en för kort tillståndstid, och förordar att i varje
fall den första tillståndsperioden skall vara längre, bl.a. på grund av att det tar
tid att etablera verksamheten och eftersom det kan dröja innan alla sänd-
ningstillstånd har hunnit meddelas. Radiolagsutredningen godtar att den för-
sta tillståndsperioden är femårig, men vill att tillstånden därefter skall beviljas
för längre tid. Svenska kompositörer av populärmusik anser att den första
tillståndsperioden endast skall vara tre år. Några remissinstanser, bl.a. Radio-
utgivareföreningen, anser att sändningstillståndet bör gälla för obegränsad
tid. Enligt Televerket Rundradio bör tillståndet att använda en radiosändare på
en viss frekvens kunna ha annan varaktighet än sändningstillståndet.

Skälen för regeringens förslag: Som anges i det föregående är inne-
börden av ett sändningstillstånd att tillståndshavaren har rätt att bedriva sänd-
ningar som skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett bestämt sänd-
ningsområde. Även de remissinstanser som anser att ett sändningstillstånd i
princip bör gälla tills vidare anser med något undantag att tillståndet att an-
vända radiosändare bör vara tidsbegränsat. Med hänsyn till den innebörd som
sändningstillståndet har enligt förslaget kan därmed konstateras att i det när-
maste alla remissinstanser förordar någon form av tidsbegränsning.

Det finns flera skäl till att de villkor som gäller för lokalradioverksamheten
kan behöva justeras efter en viss tid. Ett sådant skäl är att inte har kunnat
byggas på tidigare erfarenheter av motsvarande verksamhet i Sverige. Vissa
av de föreslagna reglerna kan därför så småningom visa sig vara mindre väl

Prop. 1992/93:70

20

utformade. Vidare kan ändrade tekniska förutsättningar eller andra föränd-
ringar medföra att villkoren för verksamheten kan behöva justeras i olika
avseenden. I det föregående (avsnitt 3.2) anges behovet att justera sänd-
ningsområdenas omfattning. Det är också mot denna bakgrund regeringen
räknar med att en översyn bör göras efter det att verksamheten har pågått en
viss tid (se avsnitt 3.12).

Vid en förändring av indelningen eller andra omprövningar av reglerna
bör man givetvis ta största möjliga hänsyn till effekterna för berörda företag.
Det kan ändå inte uteslutas att de förändringar som kan visa sig nödvändiga
kommer att påverka radioföretagen på olika sätt. Vissa företag kan se sina
förutsättningar förbättrade medan andra kan fmna att ändringarna är till nack-
del för dem. I en sådan situation är det enligt regeringens mening bäst om
ändringarna kan ske vid en förutbestämd tidpunkt. Därmed blir det t.ex. möj-
ligt för de inblandade parterna vid en överlåtelse av sändningstillstånd att ta
hänsyn till att villkoren för verksamheten kan komma att förändras vid en viss
tidpunkt.

Av anförda skäl bör alla sändningstillstånd upphöra att gälla vid ett och
samma tillfälle.

När det gäller frågan om tillståndstidens längd finns olika uppfattningar i
remissopinionen. En majoritet av de remissinstanser som uttalat sig förordar
emellertid en längre tillståndstid än fem år.

Enligt regeringens mening finns det fog för en sådan uppfattning. Bl.a.
kan man peka på att det kommer att ta flera år att utveckla marknaden för
radioreklam. Det kommer också att ta en viss tid innan nödvändiga ändringar
i frekvensplaneringen är genomförda så att tillstånd kan meddelas i alla sänd-
ningsområden. Därför kan man räkna med att tillstånden kommer att med-
delas successivt under åtminstone hela år 1993. Många radioföretag kommer
därför endast att ha möjlighet till en lönsam verksamhet under en del av den
första tillståndsperioden.

Mot denna bakgrund förordar regeringen att alla tillstånd som meddelas
under den första tillståndsperioden skall gälla intill utgången av år 2000, dvs.
åtta år efter det att lagstiftningen träder i kraft. Därpå följande tillstånds-
perioder bör också omfatta åtta år.

För tydlighetens skull bör påpekas att det av tekniska skäl kan bli nöd-
vändigt att ändra t.ex. sändarfrekvens under pågående tillståndsperiod.

Prop. 1992/93:70

21

3.6 Urval bland sökande

Prop. 1992/93:70

Regeringens förslag: Om det finns flera behöriga sökande till ett
ledigförklarat sändningsområde skall den sökande erhålla tillståndet
som åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till staten. Avgiften
skall dock alltid uppgå till lägst 40 000 kr per år. Förfarandet skall ha
formen av en öppen och offentlig auktion, varigenom alla sökande är
medvetna om vad övriga sökande bjuder. Den sökande som erhåller
tillstånd skall erlägga en viss del av det första årets avgift i förskott.

Beloppen för den lägsta avgiften och den avgift som en viss till-
ståndshavare skall erlägga justeras årligen med hänsyn till förändringar
i det allmänna prisläget, mätt med konsumentprisindex.

Om en tillståndshavare vill överlåta tillståndet krävs att den ansvariga
myndigheten godkänner den nya tillståndshavaren. Godkännande skall
lämnas om förvärvaren är behörig att erhålla tillstånd. Om denne inte
kan godkännas är överlåtelsen utan verkan.

Om en tillståndshavare försätts i konkurs eller träder i likvidation är
tillståndet förfallet. Om tillståndshavaren är en fysisk person som av-
lider får dödsboet tre månader på sig att bestämma vad som skall ske
med tillståndet.

Om ett sändningsområde kommer att ha väsentligen samma omfatt-
ning under en ny tillståndsperiod som under den föregående skall till-
ståndshavaren, om han önskar det, erhålla tillstånd under den nya pe-
rioden utan att tillståndet ledigförklaras.

Departementspromemorian: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag. Den lägsta avgiften föreslås dock vara 50 000 kr per år.
Vidare finns inget förslag om att en tillståndshavare i vissa fall skall kunna få
tillstånd för en ny period utan ledigförklarande.

Remissyttrandena: En grupp av de remissinstanser som yttrat sig i frå-
gan, bl.a. Näringsfrihetsombudsmannen, Sveriges advokatsamfund och Tid-
ningsutgivareforeningen, tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om att
urvalet skall ske utifrån de sökandes betalningsvilja. En annan grupp, med
bl.a. Göta hovrätt och Föreningen Svenska masskommunikationsforskare,
anser att auktionsförfarandet bör kombineras med någon form av kvalitets-
eller lämplighetsprövning. En tredje grupp, bl.a. Landsorganisationen och
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd är tveksamma eller
avvisande till auktionsförfarande och förordar att tillståndshavama skall väljas
ut enligt olika kriterier som syftar till att gynna programmässig mångfald
m.m. Några enstaka remissinstanser förordar lottning. Ett par remissinstanser
framhåller att urvalsproblemet kan undvikas om det finns tillräckligt antal
sändningsfrekvenser.

Televerkets frekvensförvaltning påpekar att det också utgår avgift för till-
ståndet att använda radiosändare.

22

Några remissinstanser anser att ett sändningstillstånd bör kunna vara en
tillgång i en tillståndshavares konkursbo.

Skälen för regeringens förslag: I det föregående förordas att till-
gången på sändningsmöjligheter så långt det är tekniskt möjligt bör anpassas
till efterfrågan. Om det visar sig att efterfrågan är större än vad som vid ett
visst tillfälle kan tillgodoses bör därför nya sändningsmöjligheter skapas, ge-
nom omplanering eller genom att nya delar av frekvensutrymmet tas i bruk.
Denna hållning innebär att på sikt de marknadsmässiga möjligheterna snarare
än frekvensmässiga begränsningar kommer att avgöra omfattningen och
lokaliseringen av lokalradion.

Anpassningen av sändningsmöjligheterna till efterfrågan måste bli en fort-
löpande process, både därför att önskemålen från marknadens aktörer suc-
cessivt kommer att påverkas av erfarenheterna och på grund av att det kan ta
tid att genomföra de ändringar i frekvensplaneringen som kan behövas.

Vid det enskilda ansökningstillfället kan man räkna med att de sökande
ofta kommer att vara flera än det antal sändningstillstånd som skall fördelas.
Detta behöver inte vara ett uttryck för att efterfrågan på sändningsmöjligheter
är större än som motsvaras av det antal tillstånd som finns att fördela. Där-
emot kan många sökande vara intresserade av något av de sändningstillstånd
som det enligt deras bedömning finns ett marknadsmässigt utrymme för. Det
måste då träffas ett val mellan de sökande.

De flesta av de remissinstanser som är kritiska mot förslaget att låta de
sökandes betalningsvilja avgöra valet förespråkar att det i stället skall ske en
bedömning av de sökandes avsikter med verksamheten. Ofta hävdas att en
sådan urvalsmetod kommer att leda till innehållsmässig mångfald medan
"auktionsmetoden" förutsätts få till följd att olika radiostationer kommer att
sända ut ett likartat programutbud.

Regeringen finner inte denna argumentation övertygande. På de platser där
det finns marknadsmässigt utrymme för mer än en lokalradiostation är det
sannolikt att de olika stationerna kommer att sträva efter att hålla olika pro-
gramprofil, som ett sätt att attrahera olika delar av publiken och därmed
framstå som mer effektiva reklammedier. Det är också troligt att stationerna
successivt kommer att justera sin programinriktning för att anpassa den till
publikens önskemål. En urvalsmetod som innebär att den sökande måste
förbinda sig att hålla en viss programprofil skulle hindra en sådan anpassning
och därmed kunna få till följd att stationer med höga programambitioner
tvingades bort från marknaden. Det verkliga resultatet skulle bli att mång-
falden minskade i jämförelse med en situation då olika radiostationer fritt får
bestämma sitt programinnehåll.

Till detta kommer att ett urval utifrån de sökandes planer och ambitioner
skulle medföra ett oacceptabelt inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Det
avgörande för om en viss sökande skulle kunna få tillstånd skulle vara om
han lyckades formulera sin ansökan på ett sätt som tilltalar en myndighet. För
att efterlevnaden av de gjorda åtagandena skulle kunna kontrolleras, något
som skulle vara nödvändigt i ett system av antytt slag, skulle det vidare be-

Prop. 1992/93:70

23

höva upprättas en kontrollapparat med sanktioner mot den som inte uppfyllde
sina löften. Inte heller detta skulle vara acceptabelt.

Mot denna bakgrund avvisar regeringen tankar på ett urvalssystem där
hänsyn till de sökandes planer och ambitioner får avgöra vem som skall er-
hålla ett sändningstillstånd.

Urvalet av tillståndshavare bör i stället i enlighet med promemorians för-
slag ske utifrån kandidaternas betalningsvilja. Detta innebär i korthet följande.

Om det finns flera behöriga sökande till ett sändningstillstånd skall den an-
svariga myndigheten kalla dessa till en auktion. De sökande skall få ange vil-
ket årligt belopp de är beredda att erlägga i avgift till staten. Den sökande som
erbjuder sig att betala det högsta beloppet erhåller tillståndet

Den nya lokalradion bör inte åsamka samhället några kostnader. Bl.a. med
hänsyn härtill bör den årliga avgiften uppgå till ett visst lägsta belopp. I pro-
memorian föreslås att detta belopp skall vara 50 000 kr. I promemorian före-
slogs emellertid att avgiften i ärenden om närradio skulle avskaffas. In-
täkterna från avgifterna på lokalradion skulle därmed också uppväga den
minskning av statsinkomsterna som skulle bli följden. I det följande föreslås
emellertid att avgiften i ärenden om närradio skall behållas med oförändrat
belopp. Den lägsta avgiften för lokalradion bör därför kunna sänkas till
40 000 kr. I de fall det bara finns en behörig sökande kommer därför av-
giften att vara 40 000 kr per år.

För att oseriösa sökande skall sållas ut bör ett visst belopp betalas i för-
skott, innan tillstånd erhålles. Detta belopp bör i enlighet med förslaget i pro-
memorian sättas till 10 % av den årliga avgiften, dock lägst 40 000 kr.

Med hänsyn till att tillståndsvillkoren kan gälla under mer än åtta år bör så-
väl beloppet för den lägsta avgiften som den avgift som en enskild sökande
skall erlägga årligen justeras med hänsyn till förändringar i det allmänna pris-
läget. De här angivna beloppen bör avse år 1993. För senare år bör beloppen
räknas fram genom att de belopp som skulle gälla för år 1993 multipliceras
med kvoten för konsumentprisindex för oktober året före det aktuella året och
konsumentprisindex för oktober 1992.

Om en tillståndshavare anser att den avgift som han betalar inte längre av-
speglar de marknadsmässiga möjligheterna i sändningsområdet har han möj-
lighet att frånträda sitt tillstånd och söka ett nytt tillstånd. Om det då finns
flera sökande kommer resultatet av den nya auktionen att bestämma vilken
avgift han skall betala för återstoden av tillståndsperioden. Om han är ensam
sökande kommer avgiften att bli 40 000 kr per år.

Några remissinstanser har fört fram tanken på att myndigheterna bör företa
en ekonomisk prövning av de sökande. Enligt regeringens mening är detta en
vansklig uppgift, särskilt innan det finns några praktiska erfarenheter av
kommersiell radio. Det är också principiellt olämpligt att låta en myndighet
göra en förhandsbedömning av om en viss aktör bör få möjlighet att tävla på
en konkurrensutsatt marknad. Förslaget innehåller en viss ekonomisk spärr,
genom att en sökande måste erlägga ett visst belopp i förskott innan han er-
håller sitt tillstånd. Det kan antas att endast sökande som har lyckats övertyga

Prop. 1992/93:70

24

sina finansiärer om projektets bärkraft kommer att kunna betala den begärda
summan.

För att marknadsmekanismerna skall kunna verka bör den som äger en
radiostation kunna sälja denna till någon annan. Därmed behöver också till-
ståndet att sända kunna överlåtas. Den ansvariga myndigheten bör godkänna
överlåtelse av ett sändningstillstånd om förvärvaren själv skulle kunna erhålla
tillstånd, dvs. om denne inte tillhör någon av de kategorier som, enligt vad
som förordas i avsnitt 3.4, inte skall kunna erhålla tillstånd. Förvärvaren
övertar i sådant fall tillståndet på samma villkor som har gällt för överlåtaren.

Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation bör till-
ståndet förfalla. Det skulle enligt regeringens mening vara mindre lämpligt om
sändningstillståndet skulle utgöra en tillgång i tillståndshavarens konkursbo.
Bl.a. kan det förhållandet att tillståndshavaren har gjort konkurs utgöra en
indikation på att den avgift som tillståndshavaren har betalat inte är lämpligt
avvägd i förhållande till de marknadsmässiga möjligheterna. I ett sådant fall
framstår det som mest ändamålsenligt att anordna ett nytt ansökningsför-
farande, som kan leda till att avgiften fastställs på en ny nivå.

Om tillståndshavaren är en fysisk person och avlider, bör dödsboet ha tre
månader på sig att besluta vad som skall ske med tillståndet. Under denna tid
kan tillståndet överlåtas till en dödsbodelägare eller någon annan. Sker det ej
bör tillståndet förfalla.

Vi har nyss förordat (se avsnitt 3.5) att alla tillstånd skall löpa ut vid
samma tidpunkt. Därmed skapas goda möjligheter att göra de förändringar av
områdesindelningen som behövs med anledning av den tekniska utvecklingen
och av andra skäl. Om det skapas helt nya sändningsområden bör dessa
ledigförklaras och urvalet bland de sökande ske enligt vad som tidigare an-
förts. Det skulle emellertid vara oskäligt om den som har tillstånd att sända i
ett område som kommer att ha väsentligen samma omfattning under den nya
tillståndsperioden skulle tvingas sätta sina sändningsmöjligheter på spel i ett
nytt auktionsförfarande. I sådana fall bör därför tillståndshavaren, om han
önskar det, erhålla tillstånd under den nya perioden utan att tillståndet ledig-
förklaras.

Lagrådet har yttrat:

Enligt 8 § i förslaget till lokalradiolag är alla tillstånd begränsade i tiden.
Det ligger i sakens natur att ett tidsbegränsat tillstånd upphör när tiden är ute.
Så som förslaget är utformat har emellertid en tillståndshavare en mycket
stark ställning, om han före tillståndsperiodens utgång begär förlängning av
tillståndet. Att Närradionämnden enligt 8 § skall "förlänga tillståndet" får
anses innebära att det är det ursprungliga tillståndet som skall fortsätta att
gälla ytterligare en tillståndsperiod. Med denna tolkning kan en tillstånds-
havare påräkna förlängning av avtalet även om han vid tillståndsperiodens
utgång skulle vara obehörig att ansöka om ett nytt tillstånd Lex. därför att han
sedan det ursprungliga tillståndet meddelades fått tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) eller börjat ge ut en dagstidning (jfr 6 och 7 §§ i
förslaget). Den enda grund för att vägra förlängning som lagen godtar är
ändrad indelning av sändningsområdena (8 § andra stycket och 9 §).

Det anförda väcker frågan om tillståndshavarens rätt till förlängning av
tillståndet är så stark att han har rätt till skadestånd av staten, om han på grund

Prop. 1992/93:70

25

av ändrad områdesindelning vägras förlängning av tillståndet Med hänsyn till
att alla tillstånd är tidsbegränsade och till att lagen förutskickar att en om-
prövning av områdesindelningen sker i samband med att tillståndstiden löper
ut kan någon rätt till ersättning av staten emellertid inte komma i fråga för den
som på nu aktuell grund vägras förlängning.

På samma sätt måste bedömas den situationen att lokalradiolagen under
tillståndstiden ändras i syfte att ge Närradionämnden utrymme för skälighets-
bedömningar. Konstruktionen med tidsbegränsade tillstånd i förening med de
planer som redovisas i lagrådsremissen på en utvärdering av systemet när det
har varit i bruk under någon tid gör att de som nu söker tillstånd måste räkna
med möjligheten att de inte får tillståndet förlängt på grund av skärpta krav i
lokalradiolagen på tillståndshavama.

Regeringen ansluter sig till vad Lagrådet anfört.

3.7 Regler för innehållet i allmänhet

Prop. 1992/93:70

Regeringens förslag: De sändningar som en viss tillståndshavare
svarar för skall ha en beteckning som skiljer dem från andra tillstånds-
havares sändningar. Denna skall anges minst en gång varje sändnings-
timme.

Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillstånds-
havaren sända program som har framställts särskilt för den egna verk-
samheten.

Den ansvariga myndigheten skall kunna förelägga en
tillståndshavare att vid vite följa dessa regler.

I nödsituationer skall en tillståndshavare vara skyldig att på begäran
av myndighet utan särskild ersättning sända meddelande som är av vikt
för allmänheten.

Departementspromemorian: Överensstämmer med regeringens för-
slag utom i vad avser skyldighet att sända meddelanden i nödsituationer.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om förslaget att en viss an-
del av programmen skall vara framställda för den egna verksamheten. Un-
gefär hälften av remissinstanserna godtar förslaget Många av dessa, bl.a.
Landsorganisationen och Svenska kompositörer av populärmusik förordar en
högre andel. En remissinstans anser att andelen borde sättas lägre på mindre
orter och högre i storstadsområdena. Den andra hälften är kritiska till för-
slaget. Vissa remissinstanser, Lex. Tidningsutgivareföreningen och Radiout-
givareföreningen motsätter sig regleringar av programinnehållet Bl.a. Radio-
nämnden och Publicistklubben anför att bestämmelsen är svår att tillämpa
eller lätt att kringgå. Några remissinstanser, däribland Justitiekanslem och
Sveriges Radio AB har invändningar mot förslaget att regeln skall vara
vitessanktionerad.

26

Landsorganisationen föreslår att radiolagens krav på opartiskhet och sak-
lighet skall gälla.

Statens räddningsverk anser att privatradion på samma sätt som Sveriges
Radio och TV 4 bör kunna fungera som kanal för information om större
olyckor.

Skälen för regeringens förslag: De regler som föreslås syftar till att
slå vakt om programverksamhetens självständighet och lokala karaktär. Det
bör inte vara möjligt att använda en lokalradiostation till att enbart sända ut ett
centralt producerat programutbud. Om utvecklingen skulle tillåtas gå i den
riktningen skulle tillgången till en ny form av radio inte leda till att yttrande-
möjligheterna förbättrades nämnvärt

I likhet med vad som anförs i promemorian anser regeringen emellertid att
det skulle vara mindre lämpligt att ställa upp krav på att vissa ämnesområden
skall behandlas eller att programinnehållet på något annat sätt skall ha en lokal
anknytning. Regler av detta slag skulle bli svåra att tillämpa och skulle kunna
låsa programverksamhetens utformning på ett sätt som skulle vara mindre
önskvärt.

Krav på opartiskhet och saklighet gäller för närvarande för Sveriges
Radio-företagen och TV 4. De kan motiveras med att de rikstäckande mark-
sända radio- och TV-sändningarna har mycket stor betydelse för nyhets-
förmedling och opinionsbildning. Det regelverk som föreslås for lokalradion
syftar till att motverka att det uppstår monopolsituationer i dessa hänseenden.
Det finns därför inget skäl att föreslå att det skall gälla krav på opartiskhet el-
ler saklighet för lokalradion.

Det fmns inte heller något behov av att staten, vid sidan av lagstiftningen
om yttrandefrihetsbrott, sätter upp regler som gäller etiska frågor i lokal-
radion. I stället bör man kunna räkna med att lokalradioföretagen - på samma
sätt som har skett inom bl.a. tidningsområdet - gemensamt kommer överens
om etiska normer och om former för att upprätthålla de överenskomna nor-
merna.

I enlighet med förslagen i promemorian bör en viss andel av sändnings-
tiden per dygn bestå av program som har framställts särskilt för den egna
verksamheten. Innebörden är att den som svarar för verksamheten skall ha
haft möjlighet att ta ställning till att de enskilda inslagen i programmet skall
sändas. Förutom program som har ställts samman av radioföretaget självt
torde t.ex. enstaka reportage o.dyl. som erbjuds företaget av utomstående i
allmänhet uppfylla kravet att vara framställda särskilt for den egna verksam-
heten. Däremot kan ett program som sänds till radioföretaget genom t.ex.
satellit och som vidaresänds omedelbart eller med en obetydlig tidsför-
skjutning knappast anses vara framställt särskilt för den egna verksamheten.
Detta kan inte heller anses vara fallet om t.ex. flera radioföretag regelbundet
sänder ut ett inspelat program, särskilt inte om det sker som ett led i ett fast
samarbete och om programmet annonseras i förväg med samma benämning
hos de olika företagen.

När det gäller storleken av den andel som skall vara framställd särskilt for
den egna verksamheten finns olika uppfattningar hos remissinstanserna.

Prop. 1992/93:70

27

Några förordar högre andelar, 50 eller 75 %. Regeringen finner emellertid
förslaget i promemorian vara väl avvägt. Ett krav på högre andel än en tredje-
del skulle försvåra möjligheten att bedriva en självständig verksamhet på orter
med litet befolkningsunderlag. Man torde kunna räkna med att radioföre-
tagen, där det ekonomiska underlaget möjliggör det, kommer att eftersträva
en högre andel egenproduktion än den föreskrivna. Det finns därför inte skäl
att differentiera kraven på egenproduktion mellan orter av olika storlek.

Vissa av de remissinstanser som är kritiska mot den föreslagna regeln an-
ser att den kommer att bli svår att tillämpa. Några remissinstanser anser vi-
dare att regeln inte bör vitessanktioneras.

Enligt regeringens uppfattning kommer det inte att vara några svårigheter
för den ansvariga myndigheten att få uppgifter om överträdelser genom t.ex.
anmälningar eller uppgifter i massmedierna. Det bör också vara ganska enkelt
att, utifrån de referensinspelningar som programföretaget är skyldigt att göra,
avgöra hur stor del av programutbudet under ett dygn som är framställt sär-
skilt för den egna verksamheten.

Regeringen instämmer i uppfattningen att vitessanktioner bör användas
med försiktighet inom radio- och TV-området (jfr prop. 1991/92:78 s. 20 f).
I fråga om den nu aktuella regeln finns det emellertid inte anledning att hysa
några betänkligheter mot att den ansvariga myndigheten ges möjlighet att ut-
färda vitesförelägganden. Bestämmelsen innebär endast att en viss andel av
sändningstiden skall utgöras av program som framställts särskilt för den egna
verksamheten. De invändningar som skulle kunna riktas mot vitessanktioner i
samband med regler som tar sikte på programmens innehåll i mer kvalitativ
bemärkelse kan alltså inte anföras i detta fall. Det framstår vidare som mycket
angeläget att efterlevnaden av den föreslagna regeln kan genomdrivas på ett
effektivt sätt. De senaste årens erfarenheter från närradions område visar på
vikten av att det finns effektiva sanktioner av regler som det kan vara eko-
nomiskt lockande att söka kringgå.

Regeringen instämmer i promemorians förslag att det bör föreskrivas
skyldighet att minst en gång i timmen ange vem som svarar för sändningen
och att det därvid bör användas en beteckning som skiljer sändningen från
andra tillståndshavares sändningar. Även denna regel bör vara vitessank-
tionerad.

Vid större olyckshändelser och liknande spelar radion en viktig roll för att
informera medborgarna. Det är angeläget att även lokalradion kan inordnas i
det allmänna vamingssystemet. Av detta skäl bör det för lokalradion, på
samma sätt som för Nordisk Television AB, föreligga en skyldighet att i
nödsituationer på begäran av myndighet sända meddelanden av betydelse för
allmänheten. Ett sådant meddelande bör sändas utan särskild ersättning. Om
myndigheterna i normala situationer vill använda lokalradion för att informera
medborgarna bör de givetvis göra detta under köpt reklam tid.

Prop. 1992/93:70

28

3.8 Regler för reklam och sponsring

Prop. 1992/93:70

Regeringens förslag: I fråga om reklam och sponsring skall samma
regler gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel. Det innebär
följande:

* Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas
under särskilt markerad annonstid. Under den övriga programtiden är
det inte tillåtet att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna
ett kommersiellt intresse.

* Av en annons som sänds under annonstid skall framstå i vems in-
tresse sändningen sker.

* I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som
huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

* Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser
under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klock-
slag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena
undantagsfall, tio minuter. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte
understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen
har frånräknats.

* Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som
bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i
början och i slutet av programmet.

Den ansvariga myndigheten skall kunna förelägga en tillståndshavare
att vid vite följa reglerna.

Departementspromemorian: Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som har berört
villkoren för reklam och sponsring accepterar förslagen. Några av dessa för-
ordar ytterligare restriktioner, bl.a. anser Kammarrätten i Sundsvall, Kon-
sumentverket m.fl. att annonser med reklam inte skall få vända sig till barn
under tolv år. Vissa remissinstanser, bl.a. Radioutgivareföreningen, anser att
det inte bör finnas några regler för radioreklamen, utöver vad som följer av
marknadsföringslagstiftningen. Bl.a. Annonsörföreningen kritiserar förslaget
att annonstiden vid ett givet tillfälle inte skall få understiga en minut.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i december
1991 (prop. 1991/92:53, bet. 1991/92:KU19, rskr. 1991/92:110) om regler
för reklam och sponsring i egensändningar av ljudradio i kabel. Lagen
(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten trädde i kraft den 1 januari
1992. Samma regler bör gälla även för reklam och sponsring i lokalradion.

De föreslagna reglerna innebär att reklam mot vederlag och program mot
betalning endast får sändas under annonstid, dvs. under sändningstid som
inleds och avslutas av en särskild signatur vilken anger att den som sänder

29

under den angivna tiden i huvudsak gör det på uppdrag av andra. Under den
övriga programtiden är det inte tillåtet att gynna kommersiella intressen om
det sker mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt. Av en annons som
sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker. Per-
soner som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen handlar
om nyheter och nyhetskommentarer får inte uppträda i annonser som sänds
mot betalning eller annat vederlag. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte
understiga en minut. Det bör understrykas att sistnämnda regel avser den sär-
skilt markerade annonstiden. Inom ramen för denna får de enskilda reklam-
meddelandena ha valfri längd. Här nämnda regler har till syfte att motverka att
annonser blandas samman med annat programinnehåll.

Högst 10 % av den sammanlagda sändningstiden bör få utgöras av an-
nonstid. För att möjliggöra en önskvärd flexibilitet bör annonstiden under en
enskild timme mellan hela klockslag kunna uppgå till åtta eller, i rena undan-
tagsfall, tio minuter.

Sponsrade program, dvs. program som helt eller delvis har bekostats av
någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, får sändas om
sponsorskapet anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.
Motivet för denna regel är att lyssnaren skall vara medveten om vem eller
vilka som ligger bakom programmet. Av det föreslagna förbudet mot att otill-
börligt gynna ett kommersiellt intresse i program som sänds utanför annons-
tid följer att ett sponsrat program inte får innehålla t.ex. reklambetonade ut-
talanden om en sponsors verksamhet.

På samma sätt som i fråga om överträdelse av reglerna för det allmänna
programinnehållet bör den ansvariga myndigheten kunna tillgripa vitesföre-
läggande vid överträdelse av reglerna om reklam och sponsring.

Utöver dessa radiorättsliga regler gäller givetvis bestämmelserna om re-
klam i annan lagstiftning, främst marknadsföringslagen (1975:1418) och lag-
arna med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror (1978:764)
och alkoholdrycker (1978:763).

Vissa remissinstanser föreslår ändringar av olika slag i förhållande till för-
slaget. Med hänsyn till att motsvarande regler for kabelsändningar har varit i
kraft under så kort tid att några erfarenheter knappast har hunnit samlas, är
regeringen inte beredd att föreslå några justeringar.

Prop. 1992/93:70

30

3.9 Närradions ställning

Prop. 1992/93:70

Regeringens förslag: Närradion skall även i fortsättningen vara en
föreningsradio på ideell grund.

Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio får rätt att sända
reklam och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som för
lokalradion. Närradioföreningar får emellertid inte rätt att sända reklam
eller sponsrade program.

Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av
bl.a. reglerna om reklam och det s.k. riksförbudet upphör och ersätts
med möjlighet till vitesföreläggande. Om en sammanslutning som har
blivit föremål för vitesföreläggande önskar upphöra med sändningarna
eller ändra sändningstiden, får Närradionämnden besluta att ingen
annan sammanslutning får sända under den frigjorda sändningstiden
förrän efter upp till tre månader.

Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för när-
radio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera
sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl,
t.ex. i kommuner med stor folkmängd eller i kommuner med flera
större tätorter. Sändare som används för närradio får inte användas för
andra slag av rundradiosändningar. Kommuntäckning skall normalt
eftersträvas för närradion utanför storstadsområdena, om majoriteten
av de sändningsberättigade föreningarna önskar det

Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio erhåller till-
stånd att sända lokalradio upphör tillståndet att sända närradio.

Närradioutredningen och departementspromemorian: Enligt ut-
redningen om vissa frågor om närradio skall närradion i största möjliga mån
bevaras som en föreningsradio. Närradiosändamas räckvidd skall omfatta
primärkommunen, om majoriteten av föreningarna så önskar. Fördelning av
sändningstid och lokal avgiftsadministration skall överföras till lokala när-
radioråd, som väljs av de sändningsberättigade sammanslutningarna. Egent-
liga föreningar skall alltid ha företräde framför närradioföreningen vid för-
delning av sändningstid, men de särskilda begränsningarna i fråga om när-
radioföreningamas sändningstid bör upphöra. För s.k. informationsslingor
föreslås emellertid särskilda bestämmelser om innehållet. Närradiosänd-
ningama skall kunna avbrytas för sändning av lokalradions (här avses de
regionala sändningar som bedrivs av nuvarande Sveriges Radio-koncernen)
vamingsmeddelanden vid fredskatastrofer. Vid krig och krigsfara skall när-
radion ingå i lokalradions beredskapsorganisation och lokala programgrupper
för närradion inrättas. Utredningens uppdrag omfattade inte närradioverk-
samhetens finansiering.

I departementspromemorian föreslås att reklamförbudet i närradion skall
finnas kvar samt att avgiften i ärenden om närradio skall upphöra. Nu gäl-
lande ordning för närradiosändamas räckvidd bör vara oförändrad. I övrigt

31

överensstämmer promemorian med regeringens förslag med undantag för
förslaget att en viss tid skall ha förflutit innan någon annan sammanslutning
skall kunna överta sändningstid som har lämnats av en sammanslutning som
har blivit föremål för vitesföreläggande.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser som yttrar sig över be-
tänkandet Lokalt ledd närradio anser att uppdraget borde ha omfattat bl.a. när-
radions finansiering. Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker förslaget
om kommuntäckning för närradiosändama. Förslaget att inrätta lokala när-
radioråd för fördelning av sändningstid m.m. får ett blandat mottagande. Un-
gefär samma antal remissinstanser avvisar resp, godtar förslaget. De flesta
remissinstanserna tillstyrker att de egentliga föreningarna far företräde fram-
för närradioföreningama vid fördelning av sändningstid. Förslaget om in-
formationsslingomas innehåll kritiseras av flera remissinstanser. Förslagen
om vamingsmeddelanden i närradion samt närradions användning vid krig
och krigsfara tillstyrks allmänt Förslaget att inrätta lokala programgrupper får
dock ett blandat mottagande.

De remissinstanser som yttrar sig över departementspromemorian in-
stämmer i allmänhet i att närradion bör behålla karaktären av föreningsradio.
Några remissinstanser, däribland Radioutgivareföreningen, vill emellertid att
all radioverksamhet skall omfattas av samma regelverk och att närradions sär-
skilda ställning därmed skall upphöra. Uppfattningarna är ungefär jämnt för-
delade mellan att reklamförbudet bör bestå och att reklam bör tillåtas i när-
radion. Bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen och Industriförbundet samt
Tjänstemännens centralorganisation anser att det nuvarande reklamförbudet
bör behållas. Bland de remissinstanser som vill att reklam skall tillåtas i när-
radion finns Landsorganisationen och Sveriges närradioförbund. Närradio-
nämnden och Radiolagsutredningen befarar att den föreslagna vitessanktionen
vid brott mot reklamförbudet inte kommer att visa sig effektiv. Förslaget att
avgiften i ärenden om närradiosändningar skall upphöra välkomnas av bl.a.
Sveriges närradioförbund medan t.ex. Radioutgivareföreningen motsätter sig
att kostnaderna för närradiomyndigheten skall betalas med inkomsterna från
avgiften för lokalradio. Sveriges närradioförbund förordar att närradiosänd-
ama i princip skall vara kommuntäckande och motsätter sig att rätten att
använda sändare som nu utnyttjas av närradion skall övergå till lokalradion.

Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att sända närradio är
förbehållen lokalt verksamma ideella föreningar samt vissa andra samman-
slutningar. Varje sådan sammanslutning har rätt att erhålla sändningstid, i
första hand vid en tidpunkt som passar sammanslutningen. De olika sam-
manslutningarna svarar för innehållet i sina egna sändningar. Skälet till att
just organisationslivet har getts privilegiet att använda radiomediet är att det
har ansetts väsentligt att föreningarna såsom företrädare för olika intressen
och meningsriktningar skall ges möjlighet att uttrycka sina uppfattningar och
sprida sina budskap till medlemmar, sympatisörer, meningsmotståndare och
den stora allmänheten. Genom att olika sammanslutningar sänder under olika
tider kommer det samlade programutbudet att präglas av mångfald. Risken
för ensidighet är liten.

Prop. 1992/93:70

32

Sedan närradioverksamhetens start har det varit förbjudet att sända kom-
mersiell reklam i närradion. Det har ansetts att närradion inte kan fungera som
åsiktsradio och språkrör för olika opinioner om den också skall uppfylla de
krav som ställs på radio som reklammedium.

På många håll bedrivs närradioverksamheten enligt de ursprungliga inten-
tionerna. Under de senaste åren har det emellertid skett förändringar inom
närradion som har samband med att vissa personer och företag har böljat ut-
nyttja närradion för andra syften än att sända föreningsradio.

Innehållsmässigt kännetecknas förändringen av att sändningarna utgörs av
allmän underhållningsradio utan föreningskaraktär, där musiken dominerar. I
den mån föreningsmaterial över huvud taget förekommer har det formen av
korta "reklaminslag". Vissa organisationer som bedriver sändningar av detta
slag respekterar förbudet mot kommersiell reklam. I många fall bryter man
emellertid systematiskt mot reklamförbudet. För att verksamheten skall kunna
fortsätta trots ingripanden från Närradionämnden låter de som bär det verkliga
ansvaret för sändningarna ett stort antal föreningar fungera som bulvaner for
det sändande företaget. Så snart en förening mister sändningstillståndet an-
mäler en ny förening intresse av att sända under den ledigblivna tiden. Denna
taktik har hittills visat sig framgångsrik. De organisationer som bedriver
sändningar av här åsyftat slag strävar efter så långa sammanhängande sänd-
ningstidsblock som möjligt. I många fall dominerar en tillståndshavare helt
sändningarna från en viss sändare.

Den beskrivna utvecklingen innebär ett klart brott mot närradions idé. Ön-
skan att utforma sändningarna utifrån intresset att erhålla reklamintäkter med-
för att det innehåll som är specifikt för föreningssändningar försvinner. I
många fall synes föreningarna inte ha någonting att göra med själva verksam-
heten, utan denna bedrivs av företag som endast använder föreningen som
skylt vid sina mellanhavanden med Närradionämnden. Tendensen att bilda
långa sammanhängande sändningstidsblock kan också försvåra för de för-
eningar som verkligen vill sända föreningsradio att få tillgång till lämpliga
sändningstider. Det finns också en risk för att en allmän kommersialisering av
närradion kommer att driva upp nivån på upphovsrättsersättningar till nackdel
för alla som sänder närradio.

Enligt regeringens mening är det angeläget att föreningslivet även i fort-
sättningen garanteras möjlighet att föra fram sina åsikter och meningar i
radion. Denna möjlighet bör inte kunna inskränkas genom att föreningarna
tvingas konkurrera med kommersiella krafter om sändningstiden. Närradion
bör därför även i fortsättningen endast vara tillgänglig för det lokala ideella
föreningslivet

I departementspromemorian föreslås att det skall bli tillåtet att sända spons-
rade program i närradion. Vidare föreslås den nuvarande avgiften i ärenden
om närradiosändningar upphöra. Däremot föreslås att reklamförbudet skall
finnas kvar. Många remissinstanser menar emellertid att detta inte är tillräck-
ligt för att föreningssändningama skall kunna fortleva. Bl.a. anförs att vissa
kostnader for föreningsradion har stigit samtidigt som föreningslivet i många

Prop. 1992/93:70

33

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 70

fall har fått knappare resurser. Därför förordar många att föreningarna skall
tillåtas finansiera sina närradiosändningar med reklam.

Tillgången till närradion bör inte bara innebära en formell rätt för för-
eningslivet att använda radiomediet för sina budskap utan också att för-
eningarna har en praktisk möjlighet att bedriva en fortlöpande sänd-
ningsverksamhet. Därför bör föreningsradion kunna få tillgång till den ytter-
ligare finansieringsmöjlighet som reklamfinansiering innebär.

I detta sammanhang är det emellertid angeläget att tillgången till reklam-
finansiering inte medför att föreningsradion kommersialiseras. Rätten att
sända reklam syftar till att förbättra föreningarnas möjligheter att föra ut sin
information. Däremot finns det ingen anledning att ge vare sig föreningslivet
eller någon annan grupp ensamrätt att utnyttja någon del av sändningsut-
rymmet i förvärvssyfte, eller att tolerera en utveckling som kan komma att få
denna konsekvens. För tydlighetens skull bör det betonas att det givetvis står
vaije enskild sammanslutning fritt att avstå från reklam i sina sändningar.

Förutsättningarna för närradion bör därför vara sådana att det inte skall
vara lockande för den som önskar bedriva kommersiella radiosändningar att
försöka utnyttja närradion för sina syften. Han bör i stället söka sig till den
föreslagna lokalradion. De föreslagna villkoren för närradion har utformats
mot denna bakgrund.

Närradioutredningens förslag att decentralisera beslutsfattandet i sänd-
ningstidsärenden har fått ett blandat mottagande hos remissinstanserna. Enligt
regeringens mening skulle det emellertid under alla förhållanden inte vara
lämpligt att förändra Närradionämndens beslutsbefogenheter samtidigt som
reklam tillåts i närradion. Nuvarande regler om vem som kan få sändnings-
tillstånd och hur sändningstiden fördelas bör därför behållas oförändrade.
Endast lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom tillstånds-
området samt vissa andra sammanslutningar bör sålunda kunna erhålla till-
stånd. Närradionämnden skall besluta om tillstånd samt om vilka samman-
slutningar som skall få utnyttja sändningsmöjligheterna på varje ort och under
vilken tid sändningarna får ske.

Sändningstiden bör liksom hittills så långt möjligt fördelas enligt sam-
manslutningarnas önskemål. Om flera sammanslutningar önskar sända under
samma tid skall nämnden beakta vilken av dem som har störst intresse av att
sända vid en viss tidpunkt. I förarbetena till bestämmelsen (se prop.
1984/85:145 s. 27 ff) ges några allmänna exempel på omständigheter som
kan berättiga till förtur. Bl.a. anges att om en sammanslutning redan har lång
sändningstid eller rätt att sända vid en attraktiv tidpunkt så bör dess anspråk
på en omstridd ytterligare tid kunna bedömas som mindre befogat än ett an-
språk från en sammanslutning som inte har rätt till andra sådana tider. Enbart
det förhållandet att en sammanslutning tidigare sänt under viss tid bör inte ge
förtur till samma tid. Vidare pekas på möjligheten att tilldela sammanslutning-
arna tider som återkommer med längre mellanrum än en vecka. Om tillgänglig
tid vid en rimlig tidpunkt på dygnet är mycket knapp, bör i stället varje sam-
manslutning beredas acceptabelt lång tid under en längre tidsperiod än en
vecka. Närradionämndens beslut kan överklagas hos Kammarrätten. Rege-

Prop. 1992/93:70

34

ringen bedömer att denna ordning innebär tillräckliga garantier for att alla för-
eningar som har rätt att sända också får tillgång till lämplig sändningstid. Att
en sändningstid är särskilt gynnsam for reklamförsäljning kan givetvis inte ge
en förening företräde till tiden framfor föreningar som har goda skäl av annan
art.

För närvarande kan även närradioföreningar, dvs. sammanslutningar av
flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål, erhålla tillstånd.
Närradioutredningen föreslog att det skulle införas en särskild regel om att de
vanliga föreningarna har företräde till sändningstid framför närradioför-
eningen och att de nuvarande begränsningarna av närradioföreningens sänd-
ningsrätt skulle upphöra. För de s.k. informationsslingoma skulle dock enligt
utredningen gälla att de skulle ha en sändningstid om högst en timme, att
högst hälften fick utgöras av musik samt att slingorna fick bytas högst en
gång per dygn. Avsikten var att motverka att informationsslingoma utveck-
lades till egna program. De flesta remissinstanserna instämde i utredningens
förslag utom i fråga om informationsslingoma där meningarna var delade.

Enligt regeringens uppfattning bör de möjligheter som tillgången till
reklamfinansiering skapar utnyttjas för att förbättra de egentliga föreningarnas
möjlighet att föra fram sina uppfattningar. Någon anledning att på mot-
svarande sätt stärka närradioföreningamas ställning finns däremot inte. När-
radioföreningama är bildade av de egentliga föreningarna för att sköta olika
gemensamma angelägenheter. De kan inte sägas företräda några uppfattningar
som inte på ett bättre sätt kan framföras av de egentliga föreningarna. De nu-
varande begränsningarna i närradioföreningamas sändningsrätt motsvarar väl
den roll som dessa föreningar bör spegla i sändningsverksamheten. Förslaget
att avskaffa begränsningarna bör därför inte genomföras. Regeringen anser
att närradioföreningar även i fortsättningen bör kunna få tillstånd att sända.
Liksom för närvarande bör deras sändningsrätt vara begränsad till att avse
uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om när-
radioverksamheten på orten, sändningar från evenemang av gemensamt in-
tresse för tillståndshavama på orten, information, i begränsad omfattning, om
kommunal verksamhet samt provsändningar av program, framställda av
sammanslutningar som saknar sändningstillstånd. Sådana provsändningar får
i varje enskilt fall pågå under högst tre månader. Med hänsyn till att närradio-
föreningama även i fortsättningen kommer att spela en begränsad roll bör det
inte vara tillåtet att sända reklam i de sändningar som de svarar för.

För reklamsändningama i närradion bör gälla i stort sett samma regler som
för lokalradion (se närmare specialmotiveringen). I analogi med vad som
föreslagits för lokalradion bör det också införas förbud mot att i en närradio-
sändning utanför den särskilda annonstiden mot vederlag eller annars på ett
otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

För närvarande bestäms sändningsmöjligheterna för närradio av för-
eningslivets önskemål. I de flesta kommuner med närradio fmns en sändare. I
några kommuner med stor ytvidd finns flera närradiosändare, som betjänar
olika delar av kommunen. I storstadsområdena har det sedan länge funnits
flera sändare som har riktat sig till samma område.

Prop. 1992/93:70

35

Under de senaste åren har antalet sändare ökat ytterligare i de större stä-
derna. Orsaken till detta är att vissa föreningar, på det sätt som redovisats i
det föregående, har önskat få tillgång till långa sammanhängande sändnings-
tider för program av underhållningskaraktär. I vissa fall har de som ligger
bakom dessa sändningar även systematiskt brutit mot reklamförbudet

När det blir tillåtet att sända reklam i närradion är det angeläget att när-
radions sändningstid inte sväller ut så att närradion i praktiken blir en andra
form av kommersiell radio. För att en sådan utveckling skall motverkas bör
följande princip gälla i fråga om sändningsmöjligheterna för närradio.

Om föreningslivet så önskar skall en möjlighet att sända närradio kunna
finnas i vaije kommun där det är tekniskt genomförbart. Flera sändnings-
möjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl, Lex. i kommuner
med stor folkmängd eller i kommuner med flera större tätorter. De sändare
som är avsedda för närradio bör endast få användas för sådana sändningar. I
likhet med promemorian avvisar regeringen alltså tanken på att lokalradio och
närradio skall kunna sändas över samma sändare.

Tillämpningen av denna princip kommer att leda till att sändningsmöjlig-
heterna för närradio kommer att bli mindre i vissa kommuner. De samman-
slutningar som i dag utnyttjar sändarna och som önskar fortsätta att sända
närradio bör beredas sändningstid inom ramen för återstående sändnings-
möjligheter i kommunen.

Enligt 11 § första stycket närradiolagen får en sammanslutnings pro-
gramutbud inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte
har framställts enbart för den egna verksamheten. Denna regel, det s.k. riks-
förbudet, bör behållas. Om en kommersialisering av närradion skall mot-
verkas är det av stor betydelse att t.ex. återutsändning av centralt producerat
programmaterial inte får äga rum i närradiosändningama.

I departementspromemorian föreslås att avgiften i ärenden om närradio
skall upphöra. Förslaget syftar till att minska avgiftsbelastningen på närradion
och skall ses i samband med att reklamförbudet föreslogs finnas kvar. Enligt
regeringens uppfattning finns det inte anledning att avskaffa avgiften om det
blir tillåtet med reklam i närradion. I stället är det angeläget att närradion även
ekonomiskt uppfattas som ett mindre fördelaktigt alternativ för den som vill
bedriva kommersiella radiosändningar. Avgiften bör därför bibehållas.

Reglerna om reklam och sponsring samt riksförbudet och bestämmelserna
om närradioföreningars sändningsrätt bör vara vitessanktionerade. Samma
sanktion bör gälla också om en sammanslutning bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som till-
delats sammanslutningen. Någon möjlighet att i dessa fall återkalla samman-
slutningens sändningstillstånd bör inte längre finnas.

Några remissinstanser befarar att vitessanktionen kommer att kunna kring-
gås, genom att den sammanslutning som har drabbats av vitesföreläggandet
upphör med sändningarna och i stället en ny sammanslutning formellt träder
in som ansvarig för verksamheten. För att detta slag av kringgående skall
motverkas bör Närradionämnden kunna besluta att, om en sammanslutning
som har blivit föremål för vitesföreläggande önskar upphöra med sändning-

Prop. 1992/93:70

36

ama eller ändra sändningstiden, ingen annan sammanslutning skall få sända
under den ledigblivna sändningstiden under upp till tre månader.

Nu gällande ordning för närradiosändningamas räckvidd infördes genom
ett riksdagsbeslut år 1985 (prop. 1984/85:145, bet. 1984/85:KrU22, rskr
1984/85:387, SFS 1985:597). I samband med en ändring av 1 § närradio-
lagen uttalade kulturutskottet att en räckvidd om fem kilometer fortfarande
borde vara huvudregeln. Närradionämnden borde dock kunna medge avsteg
från huvudregeln. Utifrån en bedömning av föreningslivets behov och ortens
förutsättningar bör sändare med större räckvidd kunna få förekomma. Fram-
för allt bör glesbygdsorter kunna komma i fråga för en sådan prövning.

Möjligheten att medge längre räckvidd har utnyttjats på sådant sätt att ca
två tredjedelar av närradiosändama för närvarande har förlängd räckvidd.

Närradioutredningen föreslår att normen för räckvidden skall ändras så att
närradions sändningar normalt skall vara kommuntäckande. Motivet för för-
ändringen är att föreningslivet normalt är organiserat kommunvis. Flera av de
remissinstanser som har yttrat sig över departementspromemorian förordar
också en sådan förändring.

Enligt vad som inhämtats från Telestyrelsen är det möjligt att medge för-
höjd räckvidd också för övriga närradiosändare utanför storstadsområdena
utan att det påverkar möjligheten att etablera sändare för lokalradion. Kom-
muntäckning bedöms dock inte vara möjlig för mer än en sändare i varje
kommun. Enstaka undantag kan vidare finnas. Mot denna bakgrund förordar
regeringen att följande bör gälla för närradiosändningamas räckvidd. Sänd-
ningarna skall alltid kunna tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av
fem kilometer från sändaren. Närradionämnden bör i särskilda fall få medge
sändare med större räckvidd. Utanför storstadsområdena bör eftersträvas att
sändningarna kan tas emot i hela kommunen. Även där det är frekvens-
tekniskt möjligt kan en förhöjning av räckvidden visa sig mycket kostsam.
Det kan t.ex. vara nödvändigt att utnyttja slavsändare för att nå vissa delar av
kommunen. Närradionämnden bör därför medge en viss förhöjd räckvidd
endast om majoriteten av de sändningsberättigade föreningarna önskar det.

Regeringen instämmer i promemorians förslag att det inte bör vara möjligt
att samtidigt ha tillstånd att sända lokalradio och att sända närradio. Om en
sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända lokal-
radio bör därför närradiotillståndet upphöra.

3.10 Åtgärder mot rasism i närradion

Prop. 1992/93:70

Regeringens förslag: För att möjligheten att använda närradion till
bl.a.propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet
skall motverkas effektivt skall sändningstillståndet, om det föreligger
synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år vid dom för allvarliga
yttrandefrihetsbrott. I övriga fall skall återkallelsetiden som nu vara
högst ett år. Beslut om återkallelse fattas av domstol med jury.

37

Närradioutredningen och departementspromemorian: Enligt ut-
redningen om vissa frågor om närradio bör sändningstillståndet kunna åter-
kallas i upp till fem år om programutgivaren fälls för hets mot folkgrupp. Vi-
dare bör sändningstillståndet kunna återkallas interimistiskt redan när åtal
väcks för sådant brott. Sändningstillståndet skall kunna återkallas i upp till
fem år också vid allvarliga brott mot skyldigheten att referensbanda. Skärpta
krav föreslås för referensbanden.

Förslagen i departementspromemorian överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: De flesta förslagen i betänkandet Lokalt ledd när-
radio får brett stöd i remissopinionen, även om viss detaljkritik förekommer.
Flera remissinstanser invänder emellertid mot förslaget att sändningstill-
ståndet skall kunna återkallas interimistiskt innan fallande dom föreligger.

Departementspromemorians förslag tillstyrks av majoriteten av de remiss-
instanser som behandlar det. Närradionämnden anser emellertid att det är till-
räckligt om återkallelsetiden förlängs från nuvarande ett till två år. Bl.a.
Justitiekanslem och Tidningsutgivareföreningen avstyrker förslaget med
hänvisning till att det inte finns någon möjlighet att hindra utgivningen av
tidningar i motsvarande situation. Några remissinstanser, däribland Kammar-
rätten i Sundsvall och Landsorganisationen anser att även sändningstillstånd
för privatradio bör kunna återkallas vid allvarliga yttrandefrihetsbrott.

Skälen För regeringens förslag: Närradion är och skall vara en
åsiktsradio. Varje sändningsberättigad sammanslutning har möjlighet att i
sändningarna föra ut sina åsikter och propagera för sina uppfattningar. Det
ligger i sakens natur att det som sägs i sändningarna kan vara kontroversiellt
och verka stötande för vissa lyssnare. Genom att alla lokalt verksamma ide-
ella föreningar kan få tillstånd att sända närradio kan meningsmotståndare
bemötas i samma medium. När närradion används på detta sätt bidrar den till
att vitalisera den lokala debatten.

Eftersom närradion, i likhet med andra massmedier, har stor genomslags-
kraft krävs att de som svarar för innehållet i sändningarna visar ansvar och
handlar utifrån etiska grundsatser. I Sverige är det sedan gammalt i huvudsak
mediernas egna organisationer som har formulerat principerna för verksam-
heten. Bl.a. har Sveriges närradioförbund utformat etiska regler för närradion
samt inrättat en etisk nämnd som skall övervaka att reglerna efterlevs.

Möjligheten för staten att ingripa med straff är begränsad till vissa hand-
lingar som hotar viktiga allmänna eller enskilda intressen. I fråga om radio-
sändningar gäller det de s.k. yttrandefrihetsbrotten, bl.a. hets mot folkgrupp,
förtal och förolämpning samt olika brott mot rikets säkerhet och allmän ord-
ning. För yttrandefrihetsbrotten tillämpas en särskild rättegångsordning där
Justitiekanslem fungerar som åklagare och där frågan om brott föreligger
prövas av domstol under medverkan av jury. Det straffrättsliga ansvaret för
yttrandefrihetsbrott bärs av en särskilt utsedd utgivare som skall ha befogen-
het att bestämma över innehållet.

För närradion kan en ytterligare rättsverkan förekomma vid yttrande-
frihetsbrott. Enligt 16 § närradiolagen kan tillståndet för en sammanslutning

Prop. 1992/93:70

38

att sända närradio återkallas vid fall av allvarliga yttrandefrihetsbrott i sänd-
ningarna. Beslut om återkallelse fattas numera av domstolen i domen i målet
om yttrandefrihetsbrottet. Därvid får bestämmas en tid av högst ett år inom
vilken sammanslutningen inte får ges nytt tillstånd. Domstolen får också för-
ordna att beslutet om återkallelse skall gälla utan hinder av att domen inte har
vunnit laga kraft

Vissa organisationer har använt närradion för att sprida främlingsfientliga
och rasistiska budskap. Under de senaste åren har uppmärksamheten särskilt
riktat sig mot en sammanslutning. I samband med att utgivaren för sändning-
arna dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp återkallades sändningstill-
ståndet interimistiskt för en tid av ett år. Sammanslutningen återfick tillståndet
kort efter det att domen mot utgivaren fastställdes av hovrätten, och sänd-
ningarna kunde därför pågå medan utgivaren avtjänade sitt straff. Även de
fortsatta sändningarna har haft rasistiskt innehåll.

Uppfattningen om alla människors lika värde är en av förutsättningarna för
demokratin. Organiserad rasism utgör därför ett angrepp på grundläggande
principer i vårt samhälle. Lagstiftningen om hets mot folkgrupp ger staten en
möjlighet att försvara sig mot sådana angrepp.

Förslaget i departementspromemorian om att sändningstillståndet i vissa
allvarliga fall skall kunna återkallas för en tid av upp till fem år tar sikte på fall
där de som är ansvariga för sändningsverksamheten inte låter rätta sig av
straff utan där en rasistisk eller liknande verksamhet fortsätter. De flesta re-
missinstanser som behandlar frågan tillstyrker förslaget. Några instanser,
däribland Justitiekanslem och Tidningsutgivareföreningen avstyrker emeller-
tid, med hänvisning till att någon motsvarande sanktion inte finns inom andra
delar av massmedieområdet

Även om regeringen har förståelse för de sistnämnda remissinstansers
ståndpunkt, anser regeringen att det finns behov av en åtgärd som på ett ef-
fektivt sätt kan stoppa rasistiska och liknande sändningar i de - i och för sig
sällsynta - fall då hot om straff inte har tillräcklig avhållande effekt. Förslaget
att den längsta tiden för återkallelse skall förlängas från ett till fem år bör där-
för genomföras.

En förutsättning för att sändningstillståndet skall kunna återkallas för
längre tid än ett år bör vara att det finns synnerliga skäl. Ett sådant skäl kan
vara att brottet utgör en särskilt allvarlig överträdelse eller att det rör sig om
upprepad brottslighet. Upprepad brottslighet skall anses föreligga inte bara
när en viss utgivare har blivit dömd flera gånger för likartade brott, utan även
när sammanslutningens sändningar har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott
vid flera tillfallen. Även sändningar av olika sammanslutningar som består av
i huvudsak samma krets av personer skulle kunna innebära upprepning,
nämligen om sammanslutningarna har sådan karaktär och sammansättning att
de utåt framstår som samma sammanslutning eller grenar av samma organisa-
tion.

Förslaget föranleds i första hand av intresset av att motverka organiserad
rasism. Det kan emellertid inte uteslutas att även andra brott än hets mot folk-
grupp skulle kunna vara av sådan karaktär att en längre återkallelsetid skulle

Prop. 1992/93:70

39

vara befogad. Därför bör den längre återkallelsetiden kunna tillämpas även
vid andra yttrandefrihetsbrott än hets mot folkgrupp.

Några remissinstanser ifrågasätter om inte en motsvarande regel borde
gälla för lokalradion. Även Lagrådet har efterlyst en sådan regel. Regeringen
anser inte att en sådan regel bör inforas. Skälet är att lokalradion torde komma
att få en helt annan karaktär än närradion. Närradion är en åsiktsradio och det
kan inte uteslutas att sammanslutningar med rasistiska åsikter använder
närradion för att sprida dessa. De som kommer att söka tillstånd att sända
lokalradio kan däremot förväntas ha andra syften med verksamheten än att ge
uttryck för extrema åsikter. Det framstår därför inte som behövligt att, innan
det finns någon erfarenhet av verksamheten, införa en möjlighet att återkalla
sändningstillståndet vid allvarliga yttrandefrihetsbrott. Skulle det visa sig att
utvecklingen går i annan riktning, och det skulle finnas behov av en regel av
det aktuella slaget, får frågan övervägas på nytt.

3.11 Myndighetsuppgifter

Regeringens förslag: Närradionämnden skall tills vidare svara för
planering och tillståndsgivning för lokalradion. Nämnden skall också
ha tillsyn över lokalradioverksamheten och pröva frågor om återkallelse
av rätten att sända samt om förelägganden att följa programreglema.
Nämnden skall fortlöpande samråda med Telestyrelsen i tekniska frå-
gor. Vid utformning av sändningsområden skall nämnden samråda med
länsstyrelsen.

Departementspromemorian: En ny tillfällig myndighet skall pröva alla
frågor om lokalradio utom i vad avser återkallelse av sändningstillstånd. Be-
slut om återkallelse skall prövas av länsrätt på talan av den tillfälliga myndig-
heten.

Remissinstanserna: Meningarna är delade. De flesta remissinstanser
som yttrar sig i frågan, däribland Närradionämnden, tillstyrker promemorians
förslag, medan några anser att myndighetsuppgifterna bör hanteras av När-
radionämnden. Några remissinstanser motsätter sig all särskild statlig tillsyn
av radio verksamheten.

Skälen för regeringens förslag: De myndighetsuppgifter som blir
aktuella i fråga om lokalradion kommer att vara av olika slag. För att sänd-
ningsområdena skall kunna fastställas krävs planering under vilken tekniska
och andra förutsättningar vägs samman. Därefter vidtar den process som skall
utmynna i meddelande av sändningstillstånd och som innebär att tillstånden
annonseras ut, att ansökningar granskas och att det beslutas om tillstånd. Om
antalet sökande är fler än utlysta tillstånd kommer urvalsprocessen att omfatta
en auktion. För vaije tillståndshavare skall det också meddelas beslut om den
avgift som skall betalas till staten. När tillstånden är meddelade skall det ut-
övas tillsyn över verksamheten. Tillsynen innebär en bevakning av att verk-

Prop. 1992/93:70

40

samheten kommer igång och fortgår samt att gällande regler för innehållet Prop. 1992/93:70
iakttas. Om tillsynen visar att reglerna har överträtts kan det utfärdas olika
slags sanktioner mot tillståndshavaren. Dessa kan utgöras av förelägganden
att följa de regler som gäller för innehållet. Sådana förelägganden kan vara
förenade med vite. Om sändningarna inte kommer igång inom en viss tid, el-
ler om de upphör, kan sändningstillståndet återkallas.

I betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett föreslår utredningen om
myndighet for radio- och TV-sändningar till allmänheten att en sammanhållen
central myndighet skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och Närradio-
nämnden. Den nya myndigheten förutsätts också få uppgifter i fråga om
andra slag av radio- och TV-sändningar till allmänheten än de som dessa or-
gan for närvarande ansvarar för. I betänkandet föreslås att den nya myndig-
heten skall träda i funktion den 1 januari 1993. Den nya myndigheten föreslås
få namnet Radio- och televisionsmyndigheten. Inom Radio- och televisions-
myndigheten skall det enligt förslaget finnas en nämnd, Radio- och tele-
visionsnämnden, vars sammansättning skall vara bestämd i lag och vars ord-
förande och vice ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Radio-
och televisionsnämnden skall bl.a. pröva frågor om återkallelse av sänd-
ningstillstånd och meddela förelägganden att följa bestämmelser om sänd-
ningarnas innehåll. Beredningen av utredningens förslag pågår inom rege-
ringskansliet.

I departementspromemorian förs ett resonemang om för- och nackdelar
med att - i avvaktan på att en eventuell sammanhållen myndighet kan träda i
funktion - lägga myndighetsuppgifterna på Närradionämnden eller inrätta en
ny tillfällig myndighet för lokalradion. De skäl som talar för att uppgifterna
bör åvila Närradionämnden är enligt promemorian att vissa av frågorna berör
både kommersiell radio och närradio samt att de olika myndighetsuppgifterna
ändå så småningom skall sammanföras. Promemorian stannar emellertid för
att en särskild, tillfällig myndighet bör inrättas i form av en kommitté under
kulturdepartementet. De huvudsakliga argumenten för denna lösning är att
Närradionämndens anknytning till närradion hos vissa företrädare för den
kommersiella radion kan leda till tvivel på dess opartiskhet samt att nämn-
dens parlamentariska sammansättning gör den mindre lämplig för att hantera
planerings- och tillståndsärenden for lokalradion. Förslaget om att inrätta en
tillfällig myndighet tillstyrks av de flesta av de remissinstanser som har anfört
en mening, däribland Närradionämnden.

Den lösning som förordas i promemorian skall ses mot bakgrund av att det
föreslogs att det även i fortsättningen skulle vara förbjudet att sända kom-
mersiell reklam i närradion. Regeringens förslag att reklamsändningar skall
tillåtas i närradion ändrar emellertid förutsättningarna för bedömningen av var
myndighetsuppgifterna i fråga om lokalradion skall läggas. Närradionämn-
dens uppgift att beivra överträdelser av det generella reklamförbudet kommer
att ersättas av uppgiften att övervaka att de bestämmelser som skall gälla for
reklamsändningama efterlevs. Eftersom samma reklamregler föreslås gälla
för lokalradion och närradion talar starka skäl för att prövningen anförtros åt
en och samma myndighet.

41

De regler som föreslagits för lokalradion lämnar litet utrymme för ett
skönsmässigt handlande från myndighetens sida. Mot den bakgrunden kan
inte de skäl som i promemorian anförs mot att låta Närradionämnden svara
för myndighetsuppgifterna uppfattas som särskilt starka. Regeringen förordar
att uppgiften att handha myndighetsuppgifter i fråga om lokalradion läggs hos
Närradionämnden.

Närradionämndens uppgifter bör omfatta såväl planering och tillstånds-
givning som tillsyn och beslut om sanktioner. Med hänsyn till att nämndens
sammansättning är bestämd i lag och då ordföranden och vice ordföranden
skall vara lagfama och erfarna i domarvärv finns inte skäl att, på sätt som
föreslås i promemorian, lägga uppgiften att besluta om återkallelse av sänd-
ningstillståndet hos länsrätt. Närradionämnden bör vidare pröva frågor om
avgift och ta emot avgiftsinbetalningar.

Regeringen har också övervägt ett alternativ där en större del av myndig-
hetsuppgifterna förankras lokalt genom att uppgiften att förrätta urval bland
sökande förläggs till länsstyrelsen. Enligt regeringens mening finns emellertid
inga egentliga fördelar med en sådan ordning, eftersom någon allmän lämp-
lighetsbedömning av de sökande inte skall förekomma. Den torde också med-
föra ökade kostnader i jämförelse med valda lösningen.

Länsstyrelsens medverkan bör emellertid komma in på det stadium i pro-
cessen där behovet av lokalkännedom är starkast, nämligen i samband med
utfonmningen av sändningsområden. Närradionämnden kommer också att ha
ett omfattande samarbete med Telestyrelsen när det gäller de tekniska förut-
sättningarna. Det kommer emellertid att vara Närradionämndens ansvar att
väga samman tekniska och andra faktorer och att göra prioriteringar när olika
önskemål inte kan förenas.

För undvikande av missförstånd bör det understrykas att uppgiften att
meddela tillstånd att använda radiosändare och att föreskriva de olika villkor
av teknisk natur som gäller för ett sådant tillstånd liksom för närvarande
kommer att åvila Telestyrelsen. Det är också Telestyrelsen som svarar för till-
synen av radioanvändningen i tekniskt hänseende. Telestyrelsen får ta ut
ersättning för sin prövning av tillståndsansökningar. För närvarande är den
årliga sändaravgiften för en större FM-ljudradiosändare på 10 kW eller mer
8 200 kr medan avgiften för mindre sådana sändare är 1 900 kr.

3.12 Översyn

Regeringens bedömning: I god tid före den första tillstånds-
periodens slut bör en översyn göras av reglerna för lokalradion samt av
de nya reglerna för närradion. Översynen bör ske under parlamentarisk
medverkan.

Departementspromemorian: Enligt promemorian kan det bli aktuellt
att efter ganska kort tid förändra och modifiera de föreslagna reglerna.

Prop. 1992/93:70

42

Remissinstanserna: Humanistiska utbildnings- och forskningsnämn-
den vid Göteborgs universitet betonar vikten av att effekterna av den före-
slagna lagstiftningen följs upp regelbundet.

Skälen for regeringens bedömning: I det föregående (avsnitt 3.1)
konstateras att möjligheterna att förutse de framtida regleringsbehoven är be-
gränsad. Det är bl.a. oklart hur förutsättningarna för kommersiell radio kom-
mer att utveckla sig. De regler som har föreslagits har till syfte att främja en
lokalt förankrad, självständig radioverksamhet och att motverka att företag
skaffar sig kontrollen över kedjor av sändarstationer.

Till grund för förslagen ligger bl.a. de utländska erfarenheterna av privat
reklamfmansierad radio. Det står emellertid klart att det inte går att dra särskilt
långtgående slutsatser för Sveriges del av vad som har hänt i andra länder. En
säker bedömning av det nya regelsystemet kommer att kunna göras först när
det föreligger konkreta erfarenheter.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att en översyn av de regler som
gäller för lokalradion bör göras i god tid innan den första tillståndsperioden
löper ut. I de fall då översynen ger anledning till det kommer riksdagen så-
lunda att få tillfälle att ta ställning till eventuella förändringar av regelsystemet
innan de först meddelade sändningstillstånden skall förnyas. Översynen bör
även omfana effekterna av de förändrade reglerna för närradion.

Ambitionen vid en sådan översyn bör givetvis vara att radion, även i fram-
tiden, i största möjliga mån bör vara oreglerad.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilka former översynen
skall ha. En utgångspunkt bör emellertid vara att den sker under parlamen-
tarisk medverkan.

4 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1993. Med hän-
syn till behovet av planering, ansökningstider m.m. torde de första sänd-
ningstillstånden kunna meddelas tidigast i mars 1993.

Förslagen innebär att det kommer att bli möjligt att bedriva privata lokala
ljudradiosändningar som får finansieras med bl.a. reklamförsäljning. Om-
fattningen av verksamheten torde på längre sikt huvudsakligen komma att
bestämmas av möjligheten att få reklaminkomster.

Tillståndshavama skall betala en årlig avgift till staten. Genom avgiftsin-
komsterna täcks kostnaden for de myndighetsuppgifter som föranleds av de
föreslagna privata lokalradiosändningama.

För närradions del innebär förslaget att möjligheterna att finansiera verk-
samheten ökar genom att reklam och sponsring tillåts.

Prop. 1992/93:70

43

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som anförts har inom Kulturdepartementet upprättats för-
slag till

1. lokalradiolag

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755)

3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

4. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Förslaget 4 har upprättats i samråd med Justitiedepartementet

Förslagen har granskats av Lagrådet.

6 Specialmotivering till lagförslagen

6.1 Förslaget till lokalradiolag

Paragrafen anger lagens omfattning. Enligt första stycket innehåller lagen
föreskrifter om vissa lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio
(lokalradio).

Eftersom även närradio är lokala rundradiosändningar i ljudradio sägs i
andra stycket att lagen inte gäller för sådana sändningar. De lokala sändningar
som bedrivs av Sveriges Radio (det nya sammanslagna radiobolaget från den
1 januari 1993) enligt huvudregeln i 5 § radiolagen (1966:755) träffas inte
heller av lagen.

I denna lag används samma definitioner som i radiolagen beträffande vissa
uppräknade begrepp. I radiolagen förekommer emellertid endast begreppet
annonstid i televisionen. Här används i stället begreppet annonstid vilket
överensstämmer med det som används i lagen (1991:2027) om kabelsänd-
ningar till allmänheten (se 2 § nämnda lag).

Liksom för närradion undantas vissa bestämmelser i radiolagen från tillämp-
lighet för sådana sändningar som avses i denna lag. Undantagen gäller bl.a.
kraven på saklighet och opartiskhet och reglerna om radionämndens pröv-
ning.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 3.2. För rätt att sända lokalradio krävs
enligt första stycket tillstånd av Närradionämnden. Som framgår av avsnitt
3.11 läggs uppgiften på Närradionämnden i avvaktan på att beredningen av
frågan om en sammanhållen radio- och TV-myndighet kan slutföras.

Prop. 1992/93:70

44

Andra stycket anger tillståndets innebörd. Tillståndet tillkommer en till-
ståndshavare ensam. Han behöver inte dela med sig av sitt sändningstillstånd
till någon annan, utan får sända - eller låta sända - under hela dygnet och han
får under vissa förutsättningar överlåta sitt tillstånd (18 §). Någon ensamrätt
till sändningsområdet innebär tillståndet emellertid inte. Det kan alltså finnas
flera tillstånd inom ett sändningsområde och sändningsområdena kan
”överlappa” varandra.

Av första stycket framgår att ingen kan ges mer än ett tillstånd. Tillstånd läm-
nas till en fysisk eller juridisk person och omfattar endast ett sändnings-
område. Flera kan inte få tillstånd tillsammans. Ingen kan, varken direkt eller
genom företag i vilket han, på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal,
ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Angående vad
som avses med bestämmande inflytande se under 7 §. Varje tillståndshavare
kan alltså vid varje tillfälle inneha endast ett tillstånd. Han bör emellertid, om
han är intresserad av att "byta" tillstånd, kunna avsäga sig ett tillstånd vill-
korligt (se under 18 §). Stycket har omformulerats i enlighet med ett förslag
av Lagrådet för att förhindra att förbudet kringgås.

Av andra stycket framgår att sändningsområdenas omfattning bestäms av
Närradionämnden och att detta skall ske med beaktande av vad som är tek-
niskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge, hur möjligheterna att ta
emot sändningar påverkas på andra håll samt vad som är naturliga lokala
intresseområden. Av avsnitt 3.2 framgår närmare vad som avses med de an-
vända kriterierna för sändningsområdenas utformning. Här framgår också att
Närradionämnden med berörda tillståndshavares godkännande kan justera
sändningsområdenas omfattning under löpande tillståndsperiod.

Enligt tredje stycket skall sändningsområdena utformas så att ett stort antal
tillstånd kan lämnas. Av avsnitt 3.2 framgår att regeringen avser att föreskriva
att nämnden vid utformningen av sändningsområdena skall samråda med
länsstyrelsen. Vad länsstyrelsen framför allt kan bidra med synpunkter på är
vad som är ett naturligt lokalt intresseområde. Länsstyrelsen kan också ha
kännedom om efterfrågan på sändningsutrymme i länet. Naturligtvis bör
nämnden, även om detta inte direkt framgår av lagen, vid utformningen av
sändningsområdena också ta hänsyn till önskemål från de berörda.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.4. I
paragrafen anges att vissa subjekt inte kan få tillstånd. Det gäller staten,
landsting och kommuner samt företag med tillstånd enligt 5 § radiolagen,
dvs. efter den 1 januari 1993 Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB
och Sveriges Utbildningsradio AB samt Nordisk Television AB. Inte heller
företag i vilka sådana organ har ett bestämmande inflytande kan få tillstånd.
Angående innebörden av bestämmande inflytande se nedan under 7 §. I
sammanhanget kan nämnas att i den ändring som föreslås i 3 § andra stycket

Prop. 1992/93:70

45

närradiolagen (1982:459) föreskrivs att en sammanslutning med tillstånd att
sända närradio förlorar detta tillstånd om den får tillstånd enligt denna lag.
Den bestämmelsen motiveras närmare i avsnitt 3.9 Paragrafen har utformats i
enlighet med ett förslag av Lagrådet i konsekvens med vad Lagrådet förordat i
anslutning till 5 §.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.4.1
första stycket anges att vissa ytterligare rättssubjekt med anknytning till dags-
tidningar inte kan få tillstånd. Det gäller dagstidningar och fysiska eller
juridiska personer som har bestämmande inflytande direkt eller indirekt i en
dagstidning. Även den som genom avtal har möjlighet att bestämma före-
tagets handlande i viktiga frågor kan anses ha det bestämmande inflytandet i
företaget. Mot bakgrund av uttalanden i lagrådsremissen om att även en
styrelseledamot eller verkställande direktör kan ha ett bestämmande inflytande

1 ett aktiebolag har Lagrådet uttalat:

Det finns i och för sig inte något hinder mot att låta bedömningen av om
någon har ett bestämmande inflytande grundas inte bara på inflytande på
grund av aktieinnehav eller avtal utan också på inflytande genom t.ex.
innehav av ledande ställning i företaget (jfr 4 kap. 3 § andra stycket
konkurslagen). I förevarande fall är avsikten såvitt framgår av
motivuttalandena inte att varje person som har en självständig beslutanderätt i
ett företag - t.ex. verkställande direktör, ansvarig utgivare o.d. - skall anses
ha ett bestämmande inflytande. Enligt vad som upplysts är det i stället
meningen att - beträffande ett visst företag - endast en person skall kunna
träffas av bestämmelsen och att bestämmelsen normalt är tillämplig bara om
någon genom aktie- eller andelsinnehav eller avtal har den reella beslutande-
rätten i ett företag.

Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas om inte bestämmelsen borde be-
gränsas till att avse inflytande på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal.

På förslag av Lagrådet har paragrafen utformats efter mönster av 1 kap.

2 § andra stycket aktiebolagslagen (1975:1385). Med uttrycket "någon som
som ger ut" avses ägaren, (jfr. "företag som ger ut" i Presstödsförordningen
/1990:524/), inte den ansvarige utgivaren. Däremot kan naturligtvis den an-
svarige utgivaren ha ett bestämmande inflytande i ett dagstidningsföretag.

I andra stycket anges vad som avses med uttrycket dagstidning. Bestäm-
melsen har utformats med stöd av 3 § tredje stycket lagen (1977:654) om
kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. En följd av den valda
definitionen är att bestämmelsen även träffar kvällstidningar.

Av första stycket framgår att alla tillstånd enligt denna lag löper ut vid samma
tidpunkt, dvs. i första hand den 31 december 2000. Tillstånden löper även
fortsättningsvis ut vid slutet av åttaårsperioder, dvs. den 31 december 2008,
den 31 december 2016 etc. Den som får ett tillstånd under en löpande period

Prop. 1992/93:70

46

får alltså ett tillstånd som avser kortare tid än åtta år. Bakgrunden till bestäm-
melsen anges i avsnitt 3.5. Jämför också vad som sägs i avsnitt 3.12 om
översyn av lagstiftningen.

Enligt 9 § får Närradionämnden, även mot tillståndshavares bestridande i
vissa fall förändra indelningen i sändningsområden. För den vars sändnings-
område inte berörs, eller berörs endast i begränsad omfattning fmns dock inte
anledning att sändningsverksamheten inte skall kunna fortsätta som tidigare.
Om tillståndshavaren begär det innan en tillståndsperiod är till ända, skall till-
ståndet därför förlängas med ytterligare åtta år. Om detta föreskrivs i andra
stycket. Vad som innebär att sändningsområdet "framstår som väsentligen
detsamma" får överlämnas till Närradionämndens bedömning. Om en domi-
nerande centralort ingår i såväl det nya som det gamla sändningsområdet
torde förutsättningen normalt vara uppfylld. Förlängningen innebär att till-
ståndshavaren betalar den avgift han tidigare tagit på sig, omräknad med in-
dex enligt 15 § andra stycket, oavsett om sändningsområdet förändrats eller
ej. Att rätten till förlängning inte är ovillkorlig har utvecklats i avsnitt 3.6.

Denna paragraf blir tillämplig först vid utgången av en tillståndsperiod. Som
anges i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2 kan finnas anledning att se
över indelningen i sändningsområden. En sådan översyn kan komma att med-
föra att vissa tillståndshavares intresse att behålla sina tidigare tillstånd kan
komma i konflikt med det allmänna intresset att sändningsområdena får en
ändamålsenlig indelning. För att skydda tillståndshavare från godtyckliga in-
gripanden föreskrivs här att ändring i indelningen i sändningsområden mot en
berörd tillståndshavares bestridande får ske endast under vissa förutsätt-
ningar, nämligen om ändrade tekniska förhållanden föranleder det, eller den
befintliga indelningen annars framstår som olämplig, se närmare avsnitt 3.2.
Naturligtvis bör Närradionämnnden liksom vid sin planering under tillstånds-
periodema samråda med berörda innan planeringen slutförs.

I andra stycket föreskrivs att omplaneringen av sändningsområdena skall
vara avslutad inom två månader före tillståndsperiodens utgång. Visst rådrum
för berörda tillståndshavare att besluta om huruvida de skall fortsätta sända
inom samma sändningsområde som tidigare, forsöka byta område eller helt
sluta etc måste naturligtvis lämnas. Normalt torde det nyss nämnda samrådet
leda till att de flesta tillståndshavare långt tidigare känner till planerna.

Enligt tredje stycket skall nämnden för varje sändningsområde som ingår i
den nya planeringen genom ett särskilt beslut ange vem som skall anses som
tillståndshavare. Om ingen kan anses som innehavare av ett nytt tillstånd skall
tillståndet förklaras ledigt på det sätt som gäller för tillstånd som utlyses under
en löpande tillståndsperiod. Detta får dock ske först sedan beslutet om att
ingen är att anse som innehavare av tillståndet vunnit laga kraft. Till skillnad
från beslutet om själva områdesindelningen är detta beslut nämligen över-
klagbart.

Prop. 1992/93:70

47

10 §

Som framgått av 8 § kan frågan om vem som skall anses som tillståndshavare
i vissa fall vara oklar. För att minimera de negativa effekterna for den som be-
rörs av en sådan osäkerhet bör Närradionämnden få medge att sändningarna
fortsätter. Eftersom man befinner sig i ett övergångsskede måste nämnden,
för att andra tillståndshavare inte skall störas om sändningarna fortsätter i
tidigare omfattning, kunna bestämma ett särskilt sändningsområde för dessa
sändningar. Medgivandet skall vara tidsbegränsat. Med medgivandet följer en
skyldighet att betala en avgift som motsvarar vad ett förlängt tillstånd skulle
kosta, dvs. tillståndshavarens tidigare avgift uppräknad enligt 15 § andra
stycket Paragrafen har utformats efter förslag av Lagrådet.

11 §

När Närradionämnden anser att ett sändningsområde bör kunna upprättas
skall nämnden kungöra detta med angivande av sista dag for ansökan. Även
första tillåtna dag för sändningsverksamheten skall anges. Den bör sättas så
att tillståndshavaren får tillfälle att förbereda sin verksamhet sedan tillståndet
meddelats. Också sändningsområdets omfattning skall anges. Då förutsätt-
ningarna för starten av verksamheten under det första året kan tänkas vara
särskilt olika finns för år 1993 en övergångsbestämmelse om att nämnden på
tillståndshavarens begäran kan förskjuta startpunkten for sändningstillståndet.
I kungörelsen skall också erinras om att den som ansöker om tillstånd anses
ha förklarat sig beredd att betala en årlig avgift som motsvarar gällande mi-
nimiavgift Det ankommer på regeringen att meddela de ytterligare föreskrifter
som kan behövas.

12 §

Om nämnden finner att någon sökande inte är behörig skall den enligt första
stycket avvisa ansökningen. Behörig är den som inte är utesluten från till-
stånd enligt 6 eller 7 §§ och som inte tidigare har tillstånd.

Om det finns mer än en sökande som är behörig skall Närradionämnden
kalla till en auktion. Om detta finns föreskrifter i andra stycket. I kallelsen
skall anges sista dag för anmälan till auktionen.

Om det bara finns en behörig sökande, antingen vid ansökningstillfället
eller vid auktionstillfället, behövs däremot ingen auktion. I stället föreskrivs i
tredje stycket att den ende kandidaten till tillståndet skall underrättas om att
han erhåller tillståndet om han inom två veckor från det att nämnden sände ut
underrättelsen, betalar ett belopp motsvarande minimiavgiften. Avsikten med
att kräva betalningen är, som framgår av avsnitt 3.6, att oseriösa intressenter
skall sållas bort. Betalningen är emellertid endast ett förskott på det första
årets avgift Detta framgår av 32 §. Eftersom tiden två veckor räknas från det
att nämnden sände ut meddelandet bör en sökande alltid se till att han kan ta
emot ett sådant meddelande. Betalas inte beloppet inom föreskriven tid är an-
sökan förfallen. Det ankommer då på Närradionämnden att bestämma om

Prop. 1992/93:70

48

sändningsområdet skall lysas ut på nytt, om tillståndet skall vila eller om om-
rådet skall lysas ut med annan utformning.

13 §

Enligt paragrafen skall avgiften användas som urvalsinstrument om det finns
flera sökande. Detta sker genom auktion. Auktionen skall enligt första stycket
vara offentlig. Endast sådana sökande som lämnat in ansökan och sedan sär-
skilt anmält sig till auktionen och som är behöriga får avge bud vid auktionen.
Avsikten är att endast sådana auktioner som behövs, skall hållas och att en-
dast en auktion per sändningstillstånd skall bli nödvändig. Därför bör de som
inte längre är intresserade när de får kännedom om att det finns konkurrenter
och de som inte är behöriga, sållas ut före auktionen. Att endast de som
lämnat in ansökan får avge bud vid auktionen får betydelse särskilt om flera
sändningstillstånd inom samma område bjuds ut vid samma tillfälle. Det är
nämligen rimligt att de som bjuder på de olika sändningstillstånden vet hur
många konkurrenter som finns och vad de riskerar genom att bjuda resp, inte
bjuda på ett visst tillstånd..

Auktion får inte hållas innan beslut om avvisning av en ansökan vunnit
laga kraft. Om detta finns föreskrifter i andra stycket. Av avsnitt 3.2 framgår
att det är önskvärt att sådana överklaganden behandlas skyndsamt. Detta är
nödvändigt för att inte ett överklagande av ett beslut om att en viss sökande
inte är behörig skall få omöjliggöra hela tillståndsprocessen för lång tid
framåt. Om samtliga sökande är behöriga behöver nämnden däremot inte fatta
något särskilt beslut.

Sedan budgivningen avslutats skall enligt tredje stycket den som avgivit
högsta budet omedelbart betala tio procent av den avgift han erbjudit sig att
betala, dock alltid lägst ett belopp som motsvarar minimiavgiften. Beloppet
utgör ett förskott (se 32 §) och har som ändamål att sålla bort sådana sökande
som inte har någon egentlig avsikt att driva lokalradioverksamhet. Efter fö-
rebild från vad som gäller för exekutiva fastighetsauktioner enligt 12 kap. 41
§ utsökningsbalken kan enligt andra meningen nämnden göra ett kortare up-
pehåll i handläggningen för att bereda sökanden tillfälle att anskaffa medel.
Sker ingen betalning skall auktionen fortsätta.

14 §

I paragrafen anges vad som indirekt torde ha framgått av de föregående para-
graferna, nämligen att tillstånd skall meddelas efter budgivning vid auktion
om sådan behöver hållas och att tillståndet annars skall meddelas den som
betalt minimiavgiften efter anmodan enligt 12 § tredje stycket.

15 §

Vaije tillståndshavare skall enligt första stycket betala en årlig avgift om minst
40 000 kr (minimiavgiften).

Prop. 1992/93:70

49

4 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 70

I andra stycket anges att minimiavgiften liksom samtliga andra avgifts-
belopp enligt denna lag skall omräknas med hjälp av konsumentprisindex.
Metoden motsvarar den som används i lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område. Regeln innebär att såväl det belopp som varje sö-
kande åtagit sig att betala som minimiavgiften skall räknas om en gång varje
år.

16 §

I paragrafen föreskrivs att avgiften skall bestämmas till det belopp som sö-
kanden vid auktionen själv förklarat sig beredd att betala under förutsättning
att det budet kunnat godtas eller, om ingen auktion hålls, till minimiavgiften
(för första året 40 000 kr). Av 15 § första stycket följer att ett bud lägre än
40 000 kronor inte kan godtas.

17§

I ett beslut om tillstånd skall Närradionämnden enligt första stycket ange dels
den årliga avgift som företaget har att betala, dels det belopp som skall betalas
vid varje förfallodag under det första kalenderåret. Förfallodagama anges i
32 §. Eftersom avgiften konstitutionellt torde vara att betrakta som en skatt
måste föreskriften ges i lag.

Dessutom skall nämnden enligt andra stycket senast den 31 december
vaije år ange det belopp som skall betalas vaije förfallodag under det följande
kalenderåret. Detta hänger samman med den föreskrift om indexomräkning
som finns i 15 § andra stycket. Några ytterligare avgiftsbeslut skall inte vara
nödvändiga.

18 §

Något skäl att motsätta sig en överlåtelse av ett tillstånd om förvärvaren själv
är behörig att få tillstånd finns inte. Därför föreskrivs i första stycket att till-
stånd får överlåtas till någon annan om förvärvaren skulle varit behörig att få
tillstånd. Någon annan prövning än kontroll att förvärvaren är behörig skall
nämnden inte göra. Om Närradionämnden inte godkänner överlåtelsen är den
utan verkan enligt denna lag. Tillståndet blir alltså kvar hos överlåtaren.

Enligt andra stycket övertar förvärvaren överlåtarens rättigheter och skyl-
digheter som belöper på tiden efter nämndens beslut att medge överlåtelsen.
Förvärvaren skall således betala samma avgift som överlåtaren hade att betala.
Något ansvar för överlåtarens eventuella avgiftsskulder har han inte. Däremot
blir han naturligtvis skyldig att betala avgift för tiden efter den godkända
överlåtelsen. Att överlåtaren befrias från sin skyldighet att betala avgift fram-
går av 33 § andra stycket

Emellertid kan en överlåtelse t.ex till ett närstående subjekt användas för att
undvika vitesförelägganden. Därför föreskrivs i tredje stycket att ett vitesföre-
läggande gäller även mot den som övertar tillståndet Nämnden skall när den
godkänner överlåtelsen underrätta den nye innehavaren om det.

Prop. 1992/93:70

50

Prop. 1992/93:70

19 §

Självfallet kan den som inte längre vill ha kvar sitt tillstånd men inte finner
någon som han kan sälja det till, frånträda tillståndet. Eftersom det med till-
ståndet följer en skyldighet att betala avgift fastslås i paragrafen till und-
vikande av diskussion om frånsägelse skett eller ej, att sådan avsägelse skall
ske skriftligen till Närradionämnden. Har avsägelsen inte skett skriftligen kan
någon annan inte överta tillståndet genom Närradionämndens försorg och
skyldigheten att betala avgift kvarstår. Möjligheten till avsägelse kan använ-
das också av den som är intresserad av ett annat, i hans ögon bättre tillstånd.
Han bör då kunna villkora sin avsägelse av det äldre tillståndet med att han
erhåller det andra.

Tillståndet skall anses frånträtt när anmälningen kommer in till Närradio-
nämnden eller den senare dag som anges i anmälningen.

20 §

Att ett tillstånd blir en tillgång i tillståndshavarens konkursbo förefaller min-
dre lämpligt. Därför föreskrivs här att tillståndet upphör att gälla om till-
ståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation. Något särskilt be-
slut om att tillståndet upphör att gälla behövs således inte. Härav följer att om
beslutet om konkurs eller likvidation upphävs efter överklagande gäller till-
ståndet åter. Närradionämnden kan således normalt inte besluta om att utlysa
ett sändningstillstånd på nytt förrän konkursbeslutet vunnit laga kraft.

21 §

Ett tillstånd kan inte bli föremål för arv i egentlig mening. För att möjliggöra
att tillståndet övergår till arvingarna föreskrivs emellertid i paragrafen att till-
ståndet upphör att gälla först tre månader efter dödsfallet. Dödsboet förfogar
därför över tillståndet under denna tid och kan överlåta tillståndet i enlighet
med 18 §. Det är således endast i dödsboets hand som tillståndet upphör att
gälla. Inget hindrar dödsboet att överlåta tillståndet till någon som inte är
dödsbodelägare. Att dödsboet innehar tillståndet under högst tre månader
innebär också att dödsboet svarar för den verksamhet som bedrivs i denna lag
och följaktligen kan utsättas t.ex för vitesföreläggande om reglerna inte följs.
Dödsboet svarar också för den avgift som belöper på den tiden. Om nämnden
inte hinner pröva en ansökan om överlåtelse som inkommit inom tidsfristen
innan fristen gått ut skall nämnden ändå pröva ansökningen. Det innebär att
om överlåtelsen godkänns övergår tillståndet till den nye innehavaren med
verkan från dagen för nämndens beslut. Godkänns överlåtelsen inte är
tillståndet förfallet

22 §

Första stycket innehåller en bestämmelse om sändningarnas innehåll. Utom
regler för sändningarnas identifiering, för meddelanden i nödsituationer och

51

för reklamens innehåll finns inga ytterligare regler om sändningarnas innehåll
i lagen. Som framgått av avsnitt 3.7 är avsikten att slå vakt om de lokala sta-
tionernas självständighet utan att förhindra ett relativt omfattande samarbete
mellan stationerna. I detta avsnitt finns också upplysningar till ledning för
tolkning av vad som skall anses framställt för den egna verksamheten.

1 andra stycket anges att de sändningar tillståndshavaren svarar för skall ha
en egen beteckning. Bakgrunden till bestämmelsen anges i avsnitt 3.7. Det
ansvar som avses är ansvaret enligt denna lag. Bestämmelser om ansvarig
utgivare skall enligt förslag i denna proposition föras in i 3 kap. lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden. Inget hindrar att det finns flera utgivare eller
ställföreträdande utgivare med utgivaransvar for sändningar som tillstånds-
havaren svarar för enligt denna lag.

23 §

Här föreskrivs att om en myndighet begär det skall sådana meddelanden sän-
das som är av vikt för allmänheten. Detta skall ske utan kostnad. Bestäm-
melsen som är osanktionerad, motsvarar den skyldighet som Nordisk Tele-
vision AB påtagit sig i avtalet med staten. Skyldigheten gäller emellertid en-
dast för nödsituationer. Myndigheternas mera normala information till med-
borgarna har tillståndshavaren ingen skyldighet att sända. Att meddelandet är
av vikt endast för en enda representant för allmänheten hindrar naturligtvis
inte att sändningsskyldighet enligt paragrafen kan föreligga.

24-28 §§

Bestämmelserna motsvarar vad som gäller for kabelsändningar i ljudradio en-
ligt lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten vilken i sin tur ut-
formats med radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid i te-
levisionen som förebild.

29 §

I paragrafen anges under vilka förutsättningar ett tillstånd kan återkallas. Det
finns tre sådana. De två första punkterna avser att se till att tillstånden verk-
ligen används. Om ett sändningstillstånd inte utnyttjas bör det återkallas så att
det kan lysas ut på nytt och någon annan får möjlighet att utnyttja deL Viss tid
måste naturligtvis den nye tillståndshavaren få på sig för att lösa de praktiska
problemen. Det förutsätts att han får viss tid på sig efter tillståndsbeslutet (se
under 14 §). Ibland kan denna tid emellertid visa sig otillräcklig. Enligt denna
paragraf får han ytterligare sex månader på sig att påbörja verksamheten innan
återkallelse kan ske. Eftersom utrymmet i etern är begränsat bör även den
som påbörjat verksamhet men bedriver den i mycket blygsam skala, kunna få
sitt tillstånd återkallat. I avsnitt 3.3 anges att såsom sändning i obetydlig om-
fattning bör kunna betraktas inte bara sändningar som pågår endast under en
liten del av dygnet utan även t.ex brus, fågelkvitter eller korta inspelade pro-

Prop. 1992/93:70

52

gramslingor som sänds under en längre sammanhängande tid. I tredje punk-
ten anges att återkallelse kan ske också om tillståndshavaren bryter mot vissa
bestämmelser om ansvarig utgivare etc. Bestämmelsen motsvarar 13 § första
stycket 3 (enligt förslag i denna proposition 13 § första stycket 2)
närradiolagen (1982:459). Som framgår av avsnitt 3.11 föreslås att uppgiften
att utöva tillsyn enligt denna lag skall ligga hos Närradionämnden. Det är
också Närradionämnden som beslutar om återkallelse.

30 §

I paragrafen finns bestämmelser om att Närradionämnden får förelägga en
tillståndshavare att följa bestämmelserna om viss andel egenproduktion, om
att tillståndshavarens sändningar skall ha en egen beteckning och om reklam
och sponsring. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Det är naturligt
att ett vite sätts så att utbytet av det otillåtna förfarandet försvinner. Några
regler om vitets utdömande finns inte. Härav följer att lagen (1985:206) om
viten blir tillämplig.

31 §

Bestämmelsen motsvarar 14 § närradiolagen.

32 §

I första stycket finns en bestämmelse om avgiftsskyldighetens inträde. Den
inträder från och med den dag sändningsverksamheten får bedrivas. I andra
meningen finns en påminnelse om att en del av avgiften skall betalas i förskott
enligt 12 eller 13 §.

Av andra stycket kan utläsas att avgiften skall betalas fyra gånger om året,
nämligen den 1 januari, 1 april, 1 juli och 1 oktober. Från det belopp som
skall betalas under året skall avräknas vad som erlagts enligt 12 eller 13 §.
Alla posterna är lika stora. Om sändningarna fått påbörjas den 1 februari skall
på grund av bestämmelsen i första stycket avgiften betalas med tre lika stora
delar den första dagen i april, juli och oktober.

33 §

Den som upptäcker att han saknar möjlighet att driva verksamheten vidare
men som inte finner någon som kan överta tillståndet bör kunna frånträda
tillståndet genom att underrätta Närradionämnden (se 19 §). Tillståndet kan
också komma att återkallas enligt 29 §. Skyldigheten att betala avgift bör
emellertid kvarstå under kortare tid efter frånträdandet eller återkallelsen. I
paragrafen föreskrivs att skyldigheten att betala avgift kvarstår under tre må-
nader.

I andra stycket föreskrivs att skyldigheten aldrig gäller för tid efter det att
någon annan övertagit tillståndet Om indelningen i sändningsområden ändras
kan det ibland vara svårt att avgöra om någon annan övertagit ett tillstånd om
denne fått överta endast en del av tillståndsområdet. Det bör ankomma på
Närradionämnden att avgöra om det skall anses vara fråga om samma till-

Prop. 1992/93:70

53

stånd. Med hänsyn till avgiftens syfte bör prövningen av om den tidigare
tillståndshavaren skall befrias från betalningsskyldighet kunna vara relativt
generös.

34 §

Här föreskrivs att avgiften skall betalas till Närradionämnden.

35 §

Paragrafen motsvarar 14 § första stycket lagen (1992:72) om koncessions-
avgift på televisionens område. Av bestämmelsen följer bl.a. att någon sär-
skild exekutionstitel inte behövs. Av hänvisningen till 5 kap. 18 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter följer att överklagande
av beslut inte inverkar på skyldigheten att betala avgift. Genom hänvisning
via 5 kap. 16 § till uppbördslagen (1953:272) följer också en skyldighet att
betala restavgifl

36 §

I paragrafen anges att vissa bestämmelser i lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter skall tillämpas. Det gäller bestämmelser om anstånd med
betalning och befrielse från avgift.

37 §

Om tillståndshavaren av något skäl betalat in för mycket avgift skall det över-
skjutande beloppet naturligtvis betalas tillbaka till honom. Ett undantag finns:
avgift enligt 12 eller 13 § skall inte betalas tillbaka. En sådan återbetalning
skulle nämligen kunna motverka förskottsbetalningens syfte.

38 §

Ett beslut om tillstånd gäller omedelbart om inte annat förordnas. Det beror på
att den som efter en auktion fått ett tillstånd annars skulle kunna behöva vänta
på att klagotiden gick till ända, men också på att mer eller mindre grundade
överklaganden av auktionsförfarandet från konkurrenterna hunnit prövas i
alla instanser, innan han fick böija sända. Endast om tillståndsbeslutet är
uppenbart felaktigt får det inhiberas. För ett beslut enligt 9 § tredje stycket om
att viss innehavare skall anses som innehavare av ett visst nyskapat
sändningsområde gäller att det skall ha vunnit laga kraft

39 §

Närradionämndens beslut får överklagas hos kammarrätten. Ett beslut om
sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas. Det sammanhänger
med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka befintliga eller
planerade områlen så att Närradionämndens planering helt skulle kunna om-
intetgöras. Ett beslut om att en viss tillståndshavare skall anses som inne-

Prop. 1992/93:70

54

havare av ett visst tillstånd enligt 9 § tredje stycket är inte ett beslut om sänd-
ningsområdets omfattning och därför överklagbart. Även nämndens beslut
om avgiften, t.ex. om restavgift, får överklagas till kammarrätt. Jämför också
vad som sägs ovan, under 35 §, om att överklagande inte inverkar på skyl-
digheten att betala avgift. Ett beslut om vitesföreläggande får däremot inte
överklagas. Ett vitesföreläggande enligt denna lag kan inte innehålla något
annat än ett föreläggande att följa lagens bestämmelser. Något skäl att detta
skulle gå att överklaga finns inte. Det innebär ju inte heller att vitet också
döms ut. Ett sådant beslut fattas av domstol enligt reglerna i lagen (1985:206)
om viten. Den prövningen innefattar bl.a. att förutsättningarna för före-
läggandet förelegat. Att vissa överklaganden bör handläggas skyndsamt har
berörts i avsnitt 3.2 och under 16 § ovan. Att nämndens beslut överklagas till
kammarrätt och inte t.ex. till länsrätt sammanhänger med att den ordningen
stämmer bäst överens med vad som gäller enligt övriga radiolagar. En över-
syn med anledning av Domstolsutredningens förslag Domstolarna inför
2000-talet (SOU 1991:106) kan dock leda till en förändring av instans-
ordningen.

Lagrådet har i anslutning till denna paragraf yttrat:

I paragrafen föreslås att Närradionämndens beslut om sändnings-
områdenas omfattning inte får överklagas. Enligt motiven hänger fullföljds-
förbudet samman med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka
befintliga eller planerade områden så att Närradionämndens planering helt
skulle kunna omintetgöras. Närradionämnden får besluta om förändrad
indelning av sändningsområden vid utgången av varje tillståndsperiod. Ett
sådant beslut kan leda till att en tillståndshavare inte får behålla sitt tillstånd
(9 §). Med hänsyn till den stora betydelse ett tillstånd har för tillstånds-
havaren kan det starkt ifrågasättas om svårigheten med planeringen av sänd-
ningsområden är ett tillräckligt skäl för att avskära en tillståndshavare från
rätten att överklaga beslut om sändningsområdets omfattning. Det är svårt att
på det till lagrådet redovisade materialet bilda sig en säker uppfattning om
tyngden av de skäl som åberopas för det föreslagna fullföljdsförbudet.
Lagrådet anser dock att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga
beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå.

Regeringen delar i och för sig Lagrådets uppfattning att det vore önskvärt
med en rätt till överklagande av beslut som innebär att ett sändningsområde
försvinner eller begränsas när en tillståndsperiod går till ända. Emellertid
skulle ett beslut om förändrad sändningsområdesindelning på en ort kunna ha
sådan betydelse för sändningsmöjligheterna på andra orter att en rätt till
överklagande av den förändrade indelningen måste tillerkännas även till-
ståndshavare på dessa orter. Ett bifall till deras talan skulle kunna leda till nya
överklaganden etc., innebärande att ett stort antal tillståndshavare under lång
tid kan sväva i osäkerhet om de kan fortsätta sin verksamhet. Regeringen
anser det därför olämpligt att beslut om sändningsområdenas indelning skall
få överklagas. Det är visserligen olyckligt att det, åtminstone teoretiskt, kan
förekomma att en tillståndshavare får sina utkomstmöjligheter försämrade
utan att han har en möjlighet att få saken prövad av ytterligare en instans.
Regeringen anser emellertid att detta måste accepteras då alternativet till de

Prop. 1992/93:70

55

föreslagna reglerna om förlängning av tillstånden, att såsom det föreslogs i
departementspromemorian inte ha någon regel alls om förlängning av till-
stånden, måste anses vara en för tillståndshavama väsentligt sämre lösning.

Ikraftträdandebestämmelser

Lagen träder i kraft den 1 januari 1993. För att Närradionämnden skall kunna
meddela tillstånd omedelbart efter lagens ikraftträdande föreskrivs här att
nämnden får vidta de förberedande åtgärder som behövs. Det rör sig om
planering av sändningsområdenas utformning, kungörelser av lediga sänd-
ningsområden etc. Vidare föreskrivs att nämnden under år 1993 får besluta
om att tillståndstidens början får förskjutas om tillståndshavaren begär det.
Eftersom detta inte förlänger tillståndstiden, tillståndet löper ändå ut vid ut-
gången av år 2000, har det betydelse endast med avseende på avgiften. Av-
sikten är närmast att avgiften inte skall bli ett konkurrensmedel till nackdel för
den som inte tidigare drivit medierörelse eller annan rörelse.

6.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

5a§

I paragrafen anges att det finns särskilda föreskrifter om vissa typer av rund-
radiosändningar. Bland dem nämns nu också den föreslagna lokalradiolagen.

6.3 Förslaget till lag om ändring i närradiolagen
(1982:459)

Som framgått av avsnitt 3.9 skall en sammanslutning som har tillstånd att
sända närradio kunna konkurrera om tillstånd att sända lokalradio enligt
lokalradiolagen (1992:000). Om sammanslutningen får tillståndet skall till-
ståndet att sända närradio i stället vara förfallet. Det innebär att något särskilt
beslut om att tillståndet att sända närradio är förfallet, inte erfordras. Till-
ståndet är förfallet från den första dag sändningar får bedrivas med stöd av
det andra tillståndet Om detta finns föreskrifter i ett nytt tredje stycke.

Att en sammanslutning som redan har tillstånd att sända enligt den nämnda
lagen om lokalradio inte kan få tillstånd blir då självklart Om detta finns före-
skrifter i andra stycket

Det är Närradionämnden som bestämmer vilka sändningsmöjligheter som får
utnyttjas för närradio. Som riktmärke för nämndens prövning föreskrivs i
första stycket att om en sammanslutning i en kommun så önskar skall det
finnas en sändningsmöjlighet för närradio i kommunen, om det är tekniskt
möjligt. Om det finns särskilda skäl får Närradionämnden besluta om
ytterligare sändningsmöjligheter för närradio i en kommun. I avsnitt 3.9

Prop. 1992/93:70

56

nämns att sådana särskilda skäl kan vara att kommunen har stor folkmängd
eller flera större tätorter. Med sändningsmöjlighet avses här möjligheten att
sända ett utbud av närradioprogram, oberoende av om sändningen sker med
användning av endast en sändare eller om programmet sänds ut samtidigt
över flera sändare. Det senare kan vara nödvändigt för att sändningen skall
kunna tas emot i olika delar av en kommun. Se närmare om närradiosändares
räckvidd i avsnitt 3.9 och i specialmotiveringen under 6 a §. Paragrafen har
utformats efter förslag av Lagrådet.

6a§

Som framgått av avsnitt 3.9 beror bestämningen av närradiosändningamas
räckvidd främst på en tolkning av begreppet begränsad räckvidd i 1 §.(Jfr
KrU 1984/85:22). Någon lagbestämmelse, utöver vad som följer av att när-
radio är rundradiosändningar med begränsad räckvidd, har emellertid inte
funnits. En sådan bestämmelse införs nu. Bestämmelsen överensstämmer
med kulturutskottets tidigare uttalande utom såvitt avser reglerna om att
kommuntäckning bör eftersträvas utanför storstadsområdena, och att med-
givande till större räckvidd bör lämnas endast om en majoritet önskar det.
Den närmare motiveringen till dessa bestämmelser framgår av avsnitt 3.9.

Enligt andra stycket får sändare som får utnyttjas för närradio inte använ-
das för andra slag av rundradiosändningar. Det innebär att sändaren inte får
användas för t.ex. lokalradio men väl för s.k. underbärvågstjänster, t.ex.
personsökning. Se närmare om denna föreskrift avsnitt 3.9.

Ändringen i första stycket beror på att uttrycket sändningsmöjlighet införs i
6 §.

För att hindra att sammanslutningar försöker kringgå vitesförelägganden
genom att sända i andra föreningars namn ges Närradionämnden i ett nytt an-
dra stycke rätt, att när en sammanslutning avstår en viss tid, besluta att sänd-
ningstiden inte får användas av någon annan under högst tre månader. Be-
stämmelsen är tillämplig oavsett om avståendet sker ensidigt eller vid en ge-
mensam begäran av flera sammanslutningar hos nämnden om registrering av
sändningstid.

I paragrafen undantas från tillämpning för nänradion vissa bestämmelser i ra-
diolagen. Bestämmelserna i 8-16 §§ radiolagen behandlar reklam i television
och kan under inga förhållanden bli tillämpliga på närradion som ju
förekommer endast i ljudradio. Främst för att paragrafen skall överensstämma
med den som föreslås för lokalradion (se 3 §) föreslås här en ändring så att
endast paragrafer som annars kunde bli tillämpliga på ljudradio undantas.
Någon saklig ändring innebär det inte.

Prop. 1992/93:70

57

10 -10d§§

Prop. 1992/93:70

Bestämmelserna motsvarar dem som föreslagits för lokalradion och dem som
gäller för kabelsändningar i ljudradio enligt lagen (1991:2027) om kabel-
sändningar till allmänheten. De regler om reklammängd etc. som finns riktar
sig till vaije sammanslutning. Närradioföreningar får inte sända reklam. Detta
följer av att reglerna om vad sådana föreningar får sända är uttömmande och
oförändrade. Uttrycket sändningstid i 10 c § har samma innebörd som mot-
svarande bestämmelse i lokalradiolagen (27 §). Det innebär att regeln gäller
den utnyttjade sändningstiden, inte den som registrerats hos Närradio-
nämnden. Någon bestämmelse motsvarande 27 § andra stycket lokal-
radiolagen föreslås inte. Det skulle inte vara lämpligt med hänsyn till att olika
sammanslutningar kan svara för sändningarna under delar av en sändnings-
timme.

13 och 13 a §

Enligt nu gällande närradiolag får tillstånd återkallas under vissa förutsätt-
ningar. I några fall har det emellertid visat sig vara en olämplig sanktion. Det
gäller bl.a. föreskrifterna om reklam. Se närmare härom avsnitt 3.9.1 stället
skall Närradionämnden kunna förelägga sammanslutningen att följa bestäm-
melserna. Föreläggandet får förenas med vite. Vilka regelbrott som kan med-
föra sådant föreläggande anges i 13 a §.

16 §

Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att sändningstillstånd om
det finns synnerliga skäl kan återkallas för längre tid än det år som nu gäller.
Av uttrycket följer att bestämmelsen skall tillämpas endast i undantagsfall.
Som framgår av avsnitt 3.10 kan synnerliga skäl föreligga om brottet utgör en
allvarlig överträdelse eller det rör sig om upprepad brottslighet. Bestäm-
melsen torde få sin tillämpning främst vid fall av hets mot folkgrupp. Någon
särskild straffskala för grova fall finns inte för detta brott. Det hindrar inte att
ett sådant brott kan anses utgöra en allvarlig överträdelse i denna bestäm-
melses mening. Som allvarliga överträdelser bör då anses dem som har ett
straffvärde väsentligt överstigande minimum för brott av normalgraden. Att
det for tillämpning av den försvårande omständigheten upprepad brottslighet
inte krävs att det rör sig om brott av samma ansvarige utgivare eller ens brott i
sändningar av samma sammanslutning framgår av avsnitt 3.10.1 övrigt får
innebörden av uttrycket synnerliga skäl överlämnas till rättstillämpningen.

En sammanslutning skulle kunna försöka kringgå bestämmelsen, t.ex.
genom att kort före domen avstå från sitt tillstånd och sedan, efter domen,
söka ett nytt tillstånd. För att motverka sådana kringgåenden föreslås i andra
stycket att domstolen får besluta att en sammanslutning inte kan ges nytt
tillstånd under viss tid också i de fall sammanslutningen inte längre har något
tillstånd. Föreskrifterna i första stycket gäller också for ett sådant beslut.

58

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1992/93:70
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden

3 kap. 6 a-d §§

Bestämmelserna som innehåller föreskrifter om ansvarig utgivare for sänd-

ningar enligt lagen (1992:000) om lokalradio har utformats med förebild i
bestämmelserna om ansvarig utgivare för närradiosändningar i 3 kap. 3-6 §§.

5 kap. 7 §

I paragrafen påminns om att bestämmelser om att tillhandahålla inspelningar

nu finns också i lokalradiolagen.

7 Anslagsfrågor

Regeringens förslag: Till Närradionämnden anvisas ett anslag på
500 000 kr på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 for merkostnader
med anledning av lokalradion.

Skälen för regeringens förslag: Under första halvåret 1993 kommer
Närradionämndens uppgifter i fråga om lokalradion att till största delen att
bestå av planering och tillståndsgivning. Tillsynsuppgiftema kan antas få liten
omfattning.

De tillkommande myndighetsuppgifterna torde i viss mån kunna genom-
föras genom att resurser omfördelas inom det för Kabelnämnden och
Närradionämnden gemensamma kansliet. Enligt regeringens bedömning be-
höver emellertid resurserna förstärkas med medel motsvarande tre tjänster.
Av det föreslagna beloppet beräknas 65 000 kr avse engångsutgifter.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till medels-
anvisning för budgetåret 1993/94.

8 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar förslagen till

1.1 lokalradiolag

1.2 lag om ändring i radiolagen (1966:755)

1.3 lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

1.4 lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryck-
frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

2. till Närradionämnden på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1992/93 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 500 000 kr.

59

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lokalradiolag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av
radioprogram i ljudradio (lokalradio).

Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradio-
lagen (1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).

2 § I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam det-
samma som i radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild
signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvud-
sak gör detta på uppdrag av andra.

3 § För sändningar enligt denna lag gäller inte 6,7 och 17-18 §§ radiolagen
(1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 § För rätt att sända lokalradio krävs tillstånd av Närradionämnden.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot
med god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.

5 § Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person
och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, varken direkt eller
genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd
kan lämnas för samma sändningsområde.

När Närradionämnden bestämmer sändningsområdenas omfattning skall
den beakta

1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,

2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och

3. vad som är naturliga lokala intresseområden.

Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan
lämnas.

6 § Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett
sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

60

7 § Tillstånd får inte ges till

1. någon som ger ut en dagstidning,

2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har
ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller

3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande
inflytande.

Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som
normalt utkommer med minst ett nummer vaije vecka.

8 § Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas
från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den till-
ståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.

Om tillståndshavaren begär det före en tillståndsperiods slut, skall
Närradionämnden vid utgången av tillståndsperioden förlänga tillståndet med
ytterligare en tillståndsperiod. Som tillståndshavare skall anses också den
vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 9 § genomgått endast så-
dana förändringar att sändningsområdet framstår som väsentligen detsamma
som fore den ändrade indelningen.

9 § Vid utgången av vaije tillståndsperiod får Närradionämnden besluta om
en förändrad indelning av sändningsområden. Om en berörd tillståndshavare
motsätter sig en viss förändring, får den dock vidtas endast om ändrade tek-
niska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.

Närradionämnden skall besluta om ändrad indelning av sändningsområden
senast två månader före tillståndsperiodens utgång.

Närradionämnden skall för varje sändningsområde som ingår i den nya in-
delningen senast två månader före utgången av den löpande tillståndsperioden
meddela särskilt beslut om vem som skall anses som tillståndshavare. Om
ingen kan anses som tillståndshavare skall sändningsområdet kungöras ledigt
enligt 11 §. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft

10 § Har Närradionämnden beslutat om ändrad indelning av sändnings-
områden, får nämnden medge en tillståndshavare att sända efter tillstånds-
periodens slut i avvaktan på att nämndens beslut enligt 9 § tredje stycket
vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sänd-
ningsområde under viss tid. Den som får medgivandet skall betala en avgift
som motsvarar vad han skulle ha betalat om tillståndet förlängts.

Ansökan om tillstånd

11 § När ett sändningsområde blir ledigt till ansökan skall Närradionämnden
kungöra detta. I kungörelsen skall anges sändningsområdets omfattning, sista
dag för ansökan och första dag då sändningar får bedrivas med stöd av till-

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

61

ståndet. Vidare skall det i kungörelsen upplysas om att den som ansöker om
tillstånd anses ha förklarat sig beredd att betala en årlig avgift som motsvarar
gällande minimiavgift.

12 § Finner Närradionämnden att en sökande inte är behörig skall nämnden
avvisa ansökan.

Om det när ansökningstiden gått ut finns mer än en behörig sökande, skall
Närradionämnden kalla till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag för
anmälan till auktionen.

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält
sig till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom
två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som
motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning faller hans
ansökan.

Auktion

13 § Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig
till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse
det högsta belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift

Om Närradionämnden meddelat beslut om avvisning av en ansökan får
auktionen inte hållas förrän beslutet vunnit laga kraft

Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det högsta budet ge-
nast betala tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande mi-
nimiavgiften enligt 15 §. Närradionämnden kan dock på begäran göra ett kort
uppehåll i handläggningen för att ge honom tillfälle att anskaffa medel för be-
talningen, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet Om
betalning inte sker, skall auktionen fortsätta.

Meddelande av tillstånd

14 § Tillstånd enligt denna lag skall meddelas sedan betalning gjorts enligt
12 § tredje stycket eller 13 § tredje stycket.

Avgift

15 § Den som får tillstånd enligt denna lag skall betala en årlig avgift till
staten på minst 40 000 kronor (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje
kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för
oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex
för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundra-
tal kronor.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

62

16 § När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften
fastställas till det högsta godtagna budet I annat fall skall avgiften fastställas
till ett belopp motsvarande minimiavgiften.

17 § I ett beslut om tillstånd skall Närradionämnden ange den årliga avgift
som tillståndshavaren skall betala samt det belopp som skall betalas vid vaije i
32 § angiven förfallodag under det första kalenderåret.

Nämnden skall senast den 31 december vaije år fastställa det belopp som
skall betalas vaije förfallodag under det följande kalenderåret.

Överlåtelse av tillstånd m.m.

18 § Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Närradionämnden medger
det. Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att få till-
stånd. Om Närradionämnden inte medger överlåtelsen, är den utan verkan en-
ligt denna lag.

Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldig-
heter enligt denna lag som belöper på tiden efter Närradionämndens beslut om
medgivande.

Om ett föreläggande enligt 30 § har meddelats mot den tidigare inne-
havaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Nämnden skall i
samband med att den medger överlåtelsen underrätta honom om det. Sker inte
det är föreläggandet inte gällande mot den nye innehavaren.

19 § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla det till
Närradionämnden. Tillståndet skall anses frånträtt när anmälan kommit in till
nämnden eller den senare dag som anges i anmälan.

20 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör
tillståndet att gälla.

21 § Om tillståndshavaren avlider upphör tillståndet att gälla tre månader
efter dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överlåtelse enligt 18 §
kommit in till Närradionämnden innan tillståndet förfallit skall den dock alltid
prövas.

Sändningarnas innehåll

22 § Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana
program sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.

De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteck-
ning. Denna skall anges minst en gång vaije sändningstimme.

23 § I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmän-
heten sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

Reklam och sponsring

24 § Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot
vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynnas ett kommersiellt intresse.
Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som
bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början
och i slutet av programmet

Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.

25 § Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast un-
der annonstid.

26 § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems in-
tresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp-
träda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvud-
sakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

27 § Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

28 § Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.

Sanktioner m.m.

29 § Närradionämnden får återkalla tillstånd att sända lokalradio, om till-
ståndshavaren

1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillstånds-
tidens början,

2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfatt-
ning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller

3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för pro-
gramverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt
vad som föreskrivs där.

30 § Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelserna i 22 eller 24-28 §§,
får Närradionämnden förelägga honom att följa bestämmelserna. Före-
läggandet får förenas med vite.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

31 § En tillståndshavare skall på uppmaning av Närradionämnden lämna
nämnden en sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får
nämnden förelägga vite.

Betalning av avgift

32 § Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar
får bedrivas med stöd av tillståndet Att viss del av avgiften skall betalas dess-
förinnan framgår av 12 och 13 §§.

Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §,
betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i
januari, april, juli och oktober månad.

33 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala av-
giften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller återkallats.

Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon an-
nan övertagit tillståndet.

34 § Avgiften skall betalas till Närradionämnden.

35 § Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om
indrivning gäller 5 kap. 16-18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

36 § I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd
och om befrielse från avgift i 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

37 § Om den inbetalade avgiften överstiger vad tillståndshavaren enligt be-
slut av Närradionämnden eller domstol skall betala, skall det överskjutande
beloppet återbetalas till honom. Avgift som betalats enligt 12 eller 13 § skall
dock inte återbetalas.

Överklagande m.m.

38 § Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9 § tredje stycket gäl-
ler omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får med-
delas endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt

39 § Närradionämndens beslut får överklagas hos kammarrätten. Beslut om
sändningsområdenas omfattning och om vitesföreläggande får dock inte
överklagas.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 70

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Närradionämnden får dock dessförinnan vidta de åtgärder som behövs för
att beslut om tillstånd skall kunna meddelas omedelbart sedan lagen trätt i
kraft.

Intill utgången av år 1993 får Närradionämnden, på tillståndshavarens be-
gäran, besluta att ett tillstånd skall börja löpa vid en senare tidpunkt än vad
som angivits i kungörelse av sändningstillståndet, dock högst tre månader se-
nare.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

66

2 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 a § radiolagen (1966:755)' skall ha följande
lydelse.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
5 a §2

Om rätt att sända radioprogram i
vissa lokala rundradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i när-
radiolagen (1982:459).

Om rätt att sända radioprogram i
vissa lokala rundradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i när-
radiolagen (1982:459) och i lokal-
radiolagen (1992:000).

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller
trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

' Lagen omtryckt 1991:1066.

2 Senaste lydelse 1991:2028.

67

3 Förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)
dels att 3, 7, 10, 13 och 16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 6, 6 a, 10 a-10 d och
13 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 §3

Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

Tillstånd får inte ges till en sam-
manslutning som har tillstånd att
sända lokalradio enligt lokalradio-
lagen (1992:000).

Om en sammanslutning med till-
stånd att sända närradio får tillstånd
att sända lokalradio enligt lokalradio-
lagen, upphör tillståndet att sända
närradio att gälla, med verkan från
och med den första dag då sänd-
ningar får bedrivas med stöd av det
andra tillståndet.

6$4

Närradionämnden beslutar om
vilka sändningsmöjligheter som
skall få utnyttjas för närradio. Om en
sammanslutning i en kommun så
önskar, skall en sändningsmöjlighet
for närradio finnas i kommunen om
det är tekniskt möjligt. Om det finns
särskilda skäl, får det finnas ytter-
ligare sändningsmöjligheter för när-
radio i en kommun.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

3 Senaste lydelse 1985:597.

4 Förutvarande 6 § upphävd genom 1992:613.

68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6a§

Närradiosändare får ha en sådan
räckvidd att sändningarna kan tas
emot med god hörbarhet inom ett
avstånd av fem kilometer. Närradio-
nämnden får i särskilda fall medge
sändare med större räckvidd. Ett
sådant medgivande bör lämnas en-
dast om en majoritet av de berörda
sändningsberättigade sammanslut-
ningarna önskar det. Utanför stor-
stadsområdena bör det eftersträvas
att sändningarna kan tas emot i hela
kommunen.

Sändare som anges i första
stycket får inte användas för andra
slag av rundradiosändningar.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

5

För vaije sändare bestämmer när-
radionämnden vilka sammanslut-
ningar som skall få sända och under
vilken tid sändningarna får ske

För varje sändningsmöjlighet be-
stämmer Närradionämnden vilka
sammanslutningar som skall få
sända och under vilken tid sändning-
arna får ske.

Om en sammanslutning som före-
lagts vid vite att följa bestämmel-
serna i denna lag avstår sändnings-
tid, får Närradionämnden besluta att
sändningstiden inte får utnyttjas av
någon annan sammanslutning under
högst tre månader.

För närradio gäller inte 6-18 §§
radiolagen (1966:755).

För närradio gäller inte 6, 7 och
17-18 §§ radiolagen (1966:755).

Senaste lydelse 1985:597.

6 Senaste lydelse 1991:1070.

69

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Kommersiell reklam får inte sän-
das i närradio.

Ett program eller programinslag i
närradion får inte bekostas med
pengar eller annan egendom som
har ställts till sammanslutningens
förfogande under förutsättning att
programmet eller inslaget sänds.

En sammanslutning får inte i en
sändning mot vederlag eller annars
på ett otillbörligt sätt gynna ett
kommersiellt intressse. Om ett
program helt eller delvis bekostats
av någon annan än samman-
slutningen, skall detta anges på
lämpligt sätt i början och i slutet av
programmet.

Föreskrifterna i första stycket
gäller inte vad som sänds under
annonstid

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

10 a §

Reklam mot vederlag och pro-
gram mot betalning får sändas en-
dast under annonstid

10b§

Av en annons som sänds under
annonstid skall det framgå i vems
intresse sändningen sker.

1 annonser som sänds mot betal-
ning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en
framträdande roll i radioprogram
som huvudsakligen handlar om ny-
heter eller nyhetskommentarer.

10c§

Högst tio procent av en samman-
slutnings sändningstid per dygn får
avse annonser under annonstid.

10d§

Annonstiden vid ett givet tillfälle
får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden for den särskilda sig-
naturen frånräknats.

70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

Tillstånd att sända närradio får återkallas om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven enligt 4

2. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen,

3. sänder program trots att det
varken finns utgivare för program-
verksamheten eller ställföreträdare
för utgivaren enligt 3 kap. 3 och
4 §§ lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden eller trots att anmälan om ut-
givare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där,

4. bryter mot föreskrifterna i 10
eller 11 §,

5. inte utnyttjar rätten att sända
under tre på varandra följande må-
nader eller

6. inte erlägger avgift i ärende om
närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att
erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.

§,

2. sänder program trots att det
inte finns utgivare för programverk-
samheten enligt 3 kap. 3 och 4 §§
lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden el-
ler trots att anmälan om utgivare eller
ställföreträdare inte har gjorts enligt
vad som föreskrivs där,

3. inte utnyttjar rätten att sända
under tre på varandra följande må-
nader.eller

4. inte erlägger avgift i ärende om
närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att
erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år
inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

13a§

Om sammanslutningen

1. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter någon annan i
dess ställe utnyttja sändningstid som
tilldelats sammanslutningen, eller

2. bryter mot föreskrifterna i 10-
11 §.

får Närradionämnden förelägga
den att följa bestämmelserna. Före-
läggandet får förenas med vite.

7Senaste lydelse 1991:1566.

71

Nuvarande lydelse

Om en domstol funnit att ett pro-
gram i närradion innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett all-
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkalla sam-
manslutningens tillstånd att sända. I
ett sådant beslut får domstolen också
bestämma en tid av högst ett år inom
vilket sammanslutningen inte får ges
nytt tillstånd. Domstolen får för-
ordna att beslutet skall gälla utan
hinder av att domen inte vunnit laga
kraft.

Föreslagen lydelse

Om en domstol funnit att ett pro-
gram i närradion innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett all-
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkalla sam-
manslutningens tillstånd att sända. I
ett sådant beslut får domstolen också
bestämma en tid av högst ett år, eller
om det finns synnerliga skäl högst
fem år, inom vilket sammanslut-
ningen inte får ges nytt tillstånd.
Domstolen får förordna att beslutet
skall gälla utan hinder av att domen
inte vunnit laga kraft.

Om sammanslutningen vid tiden
for domen inte har tillstånd att sända
närradio får domstolen ändå besluta
att sammanslutningen inte får ges
nytt tillstånd.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.1 fråga om radioprogram som
sänts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

^Senaste lydelse 1991:1566.

72

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

dels att det i 3 kap.skall inforas fyra nya paragrafer, 6 a-6 d §§, samt när-
mast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse,

dels att 5 kap 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 kap.

Sändningar i lokalradio

6a§

Innehavare av tillstånd enligt lo-
kalradiolagen (1992:000) som avser
att sända ljudradio skall utse en ut-
givare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Närradio-
nämnden anmäla vem som är ut-
givare.

Om den som utses till utgivare
inte längre är behörig eller hans upp-
drag upphör, skall tillståndshavaren
omedelbart utse en ny utgivare.
Denne skall anmälas så som före-
skrivs i första stycket.

6b§

En ställföreträdare for utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
Närradionämnden anmäla vem som
är ställföreträdare.

6c§

Till varje anmälan enligt 6 a eller
b § skall fogas bevis att utgivaren
eller ställföreträdaren uppfyller de
behörighetsvillkor som anges i ytt-
randefrihetsgrundlagen och att han
åtagit sig uppdraget. Om en ställ-
företrädare utses skall det dessutom
visas att han är godkänd av den som
innehar tillståndet.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

73

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

6d§

När ställföreträdaren för en utgi-
vare har tjänstgjort skall hans namn
anges i sändningen.

Prop. 1992/93:70

Propositionens
lagförslag

5 kap.

I närradiolagen (1982:459) och
lagen (1991:2027) om kabelsänd-
ningar till allmänheten finns ytter-
ligare bestämmelser om skyldighet
att tillhandahålla inspelningar av
radioprogram.

I närradiolagen (1982:459), lagen
(1991:2027) om kabelsändningar till
allmänheten och lokalradiolagen
(1992:000) finns ytterligare bestäm-
melser om skyldighet att tillhanda-
hålla inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns
bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek
eller till arkivet för ljud och bild.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

74

Sammanfattning av departementspromemorian
(Ds 1992:22) Regler och villkor för privatradio

Promemorian innehåller förslag om regler och villkor för fristående lokala
ljudradiosändningar (privatradio). Vid utformningen har eftersträvats att
gynna utvecklingen av lokala reklamfmansierade radiostationer med en själv-
ständig ställning och att motverka en utveckling där de lokala stationerna
främst kommer att tjäna som relästationer för centralt producerade program.
En utveckling av sistnämnda slag skulle inte leda till förbättrade yttrandemöj-
ligheter eller till ökad mångfald. Det är emellertid också nödvändigt att ta hän-
syn till att Sverige är ett land med stor ytvidd och liten befolkning. Om lokalt
förankrade radiostationer skall kunna drivas i Sverige måste de olika radio-
stationerna kunna samverka i viss utsträckning. De föreslagna reglerna syftar
till att möjliggöra sådan samverkan när den sker på initiativ av självständiga
radioföretag.

De regler som syftar till att främja självständighet och lokal förankring är
framför allt följande.

* Tillstånd att sända privatradio skall avse ett lokalt avgränsat sänd
ningsområde.

* Vaije tillståndshavare skall ansvara för en programtjänst. Vaije
programtjänst skall ha en egen beteckning.

* En viss del av innehållet skall bestå av program som framställts
särskilt för den egna verksamheten.

Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio
och television till allmänheten har redovisat att ca 175 sändare kan tas i bruk
för kommersiell radio i Sverige. En förutsättning för utredningens beräkning
är att ca hälften av frekvensbandet 104-108 MHz inte utnyttjas för analoga
sändningar utan sparas för en eventuell framtida introduktion av digital sänd-
ningsteknik.

I promemorian föreslås att de ytterligare möjligheter som finns att sända, i
första hand inom FM-bandet, tas till vara. Frekvensbandet 104—108 MHz bör
i sin helhet tas i anspråk för analoga FM-sändningar av privatradio. I och med
att samtliga sändningstillstånd föreslås löpa ut fem år efter det att lagen om
privatradio träder i kraft, skapas möjlighet att göra en samlad bedömning av
frekvensbehovet för en eventuell introduktion av digital sändningsteknik vid
en tidpunkt då förutsättningarna lättare kan överblickas.

Sändningsområdenas omfattning bör bestämmas med beaktande av bl.a.
vad som är naturliga lokala intresseområden samt önskemål från de berörda.

Tillstånd att sända privatradio skall innebära rätt att själv sända en pro-
gramtjänst under 24 timmar per dygn i ett sändningsområde. Förslaget inne-
bär att det inte skall ges tillstånd för s.k. delade frekvenser.

Vaije programtjänst skall ha en beteckning som skiljer den från andra till-
ståndshavares sändningar.

Tillstånd skall kunna ges till fysiska eller juridiska personer. För att makt-
koncentration skall motarbetas skall staten, kommuner, landsting eller pro-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 1

75

gramföretag med tillstånd enligt 5 § radiolagen, dvs. Sveriges Radio-före-
tagen och Nordisk Television AB, inte kunna få tillstånd. Inte heller dagstid-
ningsföretag eller företag som till mer än 40% ägs av dagstidningsföretag
skall kunna få tillstånd. Den som redan har tillstånd att sända privatradio skall
inte kunna få ännu ett sådant tillstånd. Om en sammanslutning med rätt att
sända närradio får tillstånd att sända privatradio upphör tillståndet att sända
närradio.

Tillstånd skall kunna överlåtas under tillståndstiden under forutsättning att
förvärvaren själv skulle kunna erhålla tillstånd.

Alla sändningstillstånd skall löpa ut vid samma tidpunkt, fem år efter det
att lagen har trätt i kraft. Om lagen träder i kraft den 1 januari 1993 kommer
alltså tillstånden att gälla till utgången av år 1997.

Den som får tillstånd skall betala en årlig koncessionsavgift till staten om
minst 50 000 kr.

Om det finns flera sökande till ett sändningstillstånd skall den sökande er-
hålla tillståndet som åtar sig att erlägga den högsta årliga koncessionsavgiften
till staten. Avgiften skall dock alltid uppgå till lägst 50 000 kr. per år.
Förfarandet skall ha formen av en öppen auktion, varigenom alla sökande är
medvetna om vad övriga sökande bjuder.

Innan en sökande erhåller tillstånd skall han eller hon erlägga 10 % av det
första årets avgift, dock lägst 50 000 kr., i förskott. Härigenom kan oseriösa
sökande sållas ut och en särskild ekonomisk granskning av de sökande blir
obehövlig.

Den enda regel som föreslås för sändningarnas allmänna innehåll är att
tillståndshavaren skall sända program som har framställts särskilt för den
egna verksamheten under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn.

Syftet med regeln är att gynna lokalt förankrade radiostationer och försvåra
en nätverksbildning där det huvudsakligen sänds ut centralt producerade pro-
gram. Valet av en tredjedel som lägsta andel syftar till att möjliggöra ett gan-
ska omfattande samarbete mellan olika radiostationer, något som är nödvän-
digt om det skall kunna förekomma sändningar i mer folkfattiga sändnings-
områden.

I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som för egen-
sändningar av ljudradio i kabel. Detta innebär bl.a. att reklam mot vederlag
och program mot betalning endast får sändas under särskilt markerad an-
nonstid. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag
eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse an-
nonser under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela
klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena un-
dantagsfall, tio minuter. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga
en minut.

Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som bedri-
ver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i böljan och i
slutet av programmet

Prop. 1992/93:70

Bilaga 1

76

I avvaktan på att en sammanhållen myndighet för olika slag av radio- och
TV-sändningar till allmänheten inrättas, bör myndighetsuppgifterna i förhål-
lande till privatradion handhas av en ny, tillfällig myndighet. I promemorian
används arbetsnamnet ”privatradiomyndigheten” för den tillfälliga myndig-
heten. Kostnaden för denna finansieras med inkomster från koncessions-
avgiften för privatradio.

Promemorian innehåller vissa förslag om närradion. Till grund för för-
slagen ligger att närradion bör behålla sin karaktär av föreningsradio baserad
på ideella insatser.

Förbudet mot kommersiell reklam föreslås finnas kvar. Däremot föreslås
det bli tillåtet att sända sponsrade program, om sponsorskapet anges.
Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. för-
budet mot kommersiell reklam upphör och ersätts med möjlighet till vitesföre-
läggande.

Minst en sändare för närradio skall kunna finnas i varje kommun. Där det
finns särskilda skäl, t.ex. i kommuner med stor folkmängd eller stor ytvidd,
skall det kunna finnas flera sändare. Vissa sändare som nu används för när-
radio överförs till privatradion. Ingen ändring föreslås av nuvarande principer
för närradiosändamas räckvidd.

Den nuvarande avgiften för att täcka närradionämndens kostnader av-
skaffas. Närradionämndens verksamhet finansieras i stället med inkomster
från koncessionsavgiften för privatradio.

För att motverka möjligheten att använda närradion till propaganda för or-
ganiserad rasism föreslås att sändningstillståndet, om det föreligger synner-
liga skäl, skall kunna återkallas i upp till fem år vid dom för allvarliga yttran-
defrihetsbrott. Beslut om återkallelse fattas av domstol med jury.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 1

77

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om privatradio

Inledande föreskrifter

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillstånd till vissa lokala
rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio (privatradio).

Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av när-
radiolagen (1982:459).

2 § I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam det-
samma som i radiolagen (1966:755). Med annonstid förstås sändningstid
som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som
sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.

3 § För sändningar enligt denna lag gäller inte 6-18 §§ radiolagen
(1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 § För rätt att sända privatradio enligt denna lag krävs tillstånd av privat-
radiomyndigheten.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar av en program tjänst
som kan tas emot med god hörbarhet inom det sändningsområde tillståndet
avser.

5 § Tillstånd ges för endast ett sändningsområde. Omfattningen av detta
bestäms av privatradiomyndigheten. Flera tillstånd kan meddelas för samma
sändningsområde.

6 § Staten, landsting, kommuner eller programföretag med tillstånd enligt 5
§ radiolagen (1966:755) kan inte få tillstånd.

Den som ger ut en dagstidning eller företag som till mer än 40 procent ägs
av ett foretag som har till huvudsakligt ändamål att ge ut dagstidning eller att
äga ett sådant foretag, kan inte få tillstånd.

7 § Ett tillstånd gäller till och med utgången av år 1997. Om ett tillstånd
meddelas for tid därefter gäller det i stället till utgången av den näst därefter
följande femårsperioden.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

78

Meddelande av tillstånd

8 § När ett sändningsområde blir ledigt till ansökan skall privatradio-
myndigheten kungöra detta. I kungörelsen skall anges sändningsområdets
omfattning, sista dag för ansökan och första dag som sändningar får bedrivas
med stöd av tillståndet

9 § Den som får tillstånd enligt denna lag skall betala en årlig avgift till staten
om minst 50 000 kr.

Om det finns mer än en behörig sökande skall privatradiomyndigheten
kalla till en auktion. Tillståndet skall meddelas den som skall anses ha avgivit
visst bud eller som på auktionen förklarar sig beredd att betala den högsta år-
liga avgiften, allt enligt vad som sägs i 10 - 12 §§.

10 § Auktionen skall vara offentlig. Vid auktionen får endast sådana
sökande avge bud som särskilt anmält sig till auktionen och som är behöriga.

11 § Sedan budgivningen avslutats skall den som avgivit det högsta budet
omedelbart betala tio procent av avgiften, dock lägst 50 000 kr.
Privatradiomyndigheten kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i hand-
läggningen för att bereda honom tillfälle att anskaffa medel för betalningen,
om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet. Om inte sådan
betalning sker, skall auktionen fortsätta.

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält
sig till en auktion skall han anses ha förklarat sig beredd att betala en årlig
avgift om 50 000 kr. Detta belopp skall han inbetala till privatradiomyndig-
heten inom en vecka från det att myndigheten meddelat att han är ende
sökande. Sker inte det är hans ansökan förfallen.

12 § Avgiften skall fastställas till det belopp som motsvarar det bud som
kunnat godtas enligt 11 § första stycket eller, i fall som avses i 11 § andra
stycket, till 50 000 kr.

I tillståndsbeslutet skall privatradiomyndigheten ange den årliga avgift som
tillståndshavaren skall betala samt det belopp som skall betalas vid varje för-
fallodag.

Sändningarnas innehåll

13 § Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sändas
program som framställts särskilt för den egna verksamheten.

Vaije programtjänst skall ha en egen beteckning. Denna skall anges minst
en gång vaije sändningstimme.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

79

Reklam och sponsring

14 § Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast
under annonstid.

15 § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems in-
tresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp-
träda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvud-
sakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

16 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse
annonser under annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

17 § Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden for den särskilda signaturen frånräknats.

18 § Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som
bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i böijan
och i slutet av programmet. Detta gäller dock inte vad som sänds under
annonstid.

Sanktioner m.m.

19 § Om sändningsverksamheten inte inletts tre månader efter tillstånds-
tidens början skall privatradiomyndigheten föra talan vid länsrätt om till-
ståndets återkallande. Privatradiomyndigheten skall också föra sådan talan
om, sedan sändningsverksamheten påbörjats, inga sändningar förekommit
eller sändningar förekommit i endast obetydlig omfattning under en samman-
hängande tid av minst fyra veckor.

Detsamma gäller om tillståndshavaren sänder program trots att det varken
finns utgivare för programverksamheten eller ställföreträdare för utgivaren
enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots att anmälan
om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där.

20 § Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelserna i 13-18 §§ får
privatradiomyndigheten förelägga honom att följa bestämmelserna. Före-
läggandet får förenas med vite.

21 § Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om privatradiomyndigheten
godkänner förvärvaren. Sådant godkännande skall lämnas om förvärvaren är
behörig att söka tillstånd. Om privatradiomyndigheten inte godkänner för-
värvaren är överlåtelsen utan verkan.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

80

Godkänns överlåtelsen övertar förvärvaren överlåtarens rättigheter och
skyldigheter enligt denna lag för tiden därefter.

Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla detta till privat-
radiomyndigheten.

22 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation är till-
ståndet förfallet.

Betalning av avgift

23 § Skyldighet att betala avgift föreligger från och med den dag då sänd-
ningar får bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall be-
talas dessförinnan framgår av 11 §.

Den årliga avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 11 §, be-
talas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,
april, juli och oktober månad.

24 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala av-
giften till och med tredje månaden efter det att tillståndet frånträtts eller åter-
kallats.

Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon
annan övertagit tillståndet.

25 § Avgiften skall betalas till Riksskatteverket. Att visst belopp skall be-
talas till privatradiomyndigheten framgår av 11 §.

26 § Beslut om påförande av avgift enligt denna lag får verkställas, om av-
giften är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16 - 18 §§
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar.

27 § I fråga om avgift enligt denna lag äger 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter motsvarande till-
lämpning.

28 § Om den inbetalade avgiften överstiger vad tillståndshavaren enligt be-
slut av privatradiomyndigheten eller domstol skall betala, skall det över-
skjutande beloppet återbetalas till honom. Avgift som betalats enligt 11 § skall
dock inte återbetalas.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

6 Riksdagen 1W2I93. / saml. Nr 70

Överklagande

Prop. 1992/93:70

29 § Privatradiomyndighetens eller riksskatteverket beslut får överklagas
hos kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om vites-
föreläggande får dock inte överklagas.

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer får dock dessförinnan vidta de åtgärder som be-
hövs för att beslut om tillstånd skall kunna meddelas omedelbart sedan lagen
trätt i kraft.

82

2 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 a § radiolagen (1966:755)’ skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 a §2

Om rätt att sända radioprogram i Om rätt att sända radioprogram i
vissa lokala rundradiosändningar vissa lokala rundradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i närradio- finns särskilda föreskrifter i närradio-
lagen (1982:459).                  lagen (1982:459) och i lagen

(1992:000) om privatradio.

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller
trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1 Lagen omtryckt 1991:1066.

2 Senaste lydelse 1991:1556.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

83

3 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)
dels att 3, 6, 10, 13 och 16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 13 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3§’

Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

Tillstånd får inte ges till en sam-
manslutning som har tillstånd att
sända privatradio enligt lagen
(1992:000) om privatradio.

Om en sammanslutning med till-
stånd att sända närradio får tillstånd
att sända privatradio enligt nämnda
lag, är tillståndet att sända närradio
förfallet, med verkan från den dag
det andra tillståndet gäller.

Närradio får sändas bara över så- Privatradiomyndigheten beslutar
dana radiosändare som televerket stäl- om vilka sändare som skall få ut-
ler till förfogande.                     nyttjas for närradio. Om sådana sam-

manslutningar som anges i 4 § så
önskar skall en sändare for närradio
finnas i varje kommun där det är tek-
niskt möjligt. Om det finns särskilda
skäl får det finnas ytterligare sändare
for närradio i en kommun.

Sändare som anges i första stycket
får inte användas for annat ändamål.

iSenaste lydelse 1985:597.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Prop. 1992/93:7

Bilaga 2

Kommersiell reklam får inte sänd-
as i närradio.

Ett program eller programinslag i
närradion får inte bekostas med
pengar eller annan egendom som har
ställts till sammanslutningens för-
fogande under förutsättning att pro-
grammet eller inslaget sänds.

13 §2

Om någon annan än samman-
slutningen har bekostat ett program
helt eller delvis skall uppgift lämnas
om vem bidragsgivaren är.

Kommersiell reklam får inte i an-
nat fall än som anges i första styck-
ett sändas i närradio.

Tillstånd att sända närradio får åter- Tillstånd att sända närradio far åter-
kallas om sammanslutningen        kallas om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven en- 1. inte längre uppfyller kraven en-
ligt 4 §,                                  ligt 4 §,

2. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen,

3. sänder program trots att det
varken finns utgivare för program-
verksamheten eller ställföreträdare för
utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4 §§
lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden
eller trots att anmälan om utgivare
eller ställföreträdare inte har gjorts
enligt vad som föreskrivs där,

4. bryter mot föreskrifterna i 10
eller 11 §,

5. inte utnyttjar rätten att sända
under tre på varandra följande
månader eller

6. inte erlägger avgift i ärende om
närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att
erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får näm
inom vilken sammanslutningen inte ka

2. sänder program trots att det
varken finns utgivare för program-
verksamheten eller ställföreträdare för
utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4 §§
lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden el-
ler trots att anmälan om utgivare eller
ställföreträdare inte har gjorts enligt
vad som föreskrivs där,

3. inte utnyttjar rätten att sända
under tre på varandra följande
månader eller

den bestämma en tid om högst ett år
ges nytt tillstånd.

2Senaste lydelse 1991:1566.

85

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 a §

Om sammanslutningen bryter mot
bestämmelser som anges nedan får
närradionämnden förelägga den att
följa bestämmelserna. Föreläggandet
får förenas med vite. Sådant föreläg-
gande får meddelas om samman-
slutningen

1. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen eller

2. bryter mot föreskrifterna i 10
eller 11 §.

16 §3

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

Om en domstol funnit att ett pro-
gram i närradion innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett all-
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkalla sam-
manslutningens tillstånd att sända. I
ett sådant beslut får domstolen också
bestämma en tid av högst ett år inom
vilket sammanslutningen inte får ges
nytt tillstånd. Domstolen får förordna
att beslutet skall gälla utan hinder av
att domen inte vunnit laga kraft

Om en domstol funnit att ett pro-
gram i närradion innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett all-
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkalla sam-
manslutningens tillstånd att sända. I
ett sådant beslut får domstolen också
bestämma en tid av högst ett år, eller
om det finns synnerliga skäl högst
fem år, inom vilket sammanslut-
ningen inte får ges nytt tillstånd.
Domstolen får förordna att beslutet
skall gälla utan hinder av att domen
inte vunnit laga kraft

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.1 fråga om radioprogram som
sänts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

^Senaste lydelse 1991:1566.

86

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden

Härigenom föreskrivs att det i 3 kap. lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall
införas fyra nya paragrafer, 6 a-d §§, samt närmast före 6 a § en ny rubrik av
följande lydelse.

Prop. 1992/93:7(

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sändningar i privatradio

6a§

Innehavare av tillstånd enligt lagen
(1992:000) om privatradio som avser
att sända ljudradio skall utse en ut-
givare för programverksamheten.
Företaget skall till privatradio-
myndigheten anmäla vem som är
utgivare.

Om den som utses till utgivare inte
längre är behörig eller hans uppdrag
upphör, skall företaget omedelbart
utse ny utgivare. Denne skall anmälas
sä som föreskrivs i första stycket.

6b§

En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
privatradiomyndigheten anmäla vem
som är ställföreträdare.

6c§

Till varje anmälan enligt 6 a eller
b § skall fogas bevis att utgivaren el-
ler ställföreträdaren uppfyller de be-
hörighetsvillkor som anges i ytt-
randefrihetsgrundlagen och att han
åtagit sig uppdraget. Om en ställföre-
trädare utses skall det dessutom
visas att han är godkänd av den som
innehar tillståndet.

87

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6d§

När ställföreträdaren for en utgivare
har tjänstgjort skall hans namn anges i
sändningen.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

88

Sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1991:108) Prop. 1992/93: 70
Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio         Bilaga 3

Inledning

Denna rapport är avsedd att utgöra ett tekniskt underlag för en bedömning av
den möjliga omfattningen av fristående kommersiell ljudradio i Sverige. De
närmare villkoren för sådan verksamhet, inklusive riktlinjer för sändares
räckvidd och regler för meddelande av sändningsrätt, förutsätts komma att ut-
formas under den fortsatta planeringsprocessen.

Tilldelning av frekvenser och andra beslut om radiosändare sker inom
ramen för den internationella telekonventionens regelverk. För rundradion
gäller internationellt överenskomna frekvensplaner, där vaije enskild sändare
finns angiven. Ändringar i förhållande till dessa planer kräver medgivande
från de grannländer som kan bli berörda av ändringen.

Planeringen av rundradiosändare i Sverige har från böljan syftat till att till-
godose Sveriges Radio-koncernens behov. Inom FM-näten har placering och
räckvidd för de enskilda sändarna valts för att på det mest ekonomiska sättet
möjliggöra mottagning av koncernens fyra ljudradiokanaler inom deras av-
sedda täckningsområden. Alla planerade sändare har inte kommit till utför-
ande.

De sändare som är avsedda för närradion har placerats där detta har varit
möjligt med hänsyn till de sändare som planerats för Sveriges Radio-koncer-
nens program. Utgångspunkten har varit att närradiosändama skall ha liten
räckvidd, 5 km. Med tiden har dock förhöjd räckvidd medgivits för omkring
två tredjedelar av sändarna. Av de ca 400 sändare som planerats for närradion
utnyttjas ca 160.

Trängseln inom FM-bandet är störst i storstadsområdena. I Stockholms-
trakten utnyttjas t.ex. samtliga inplanerade sändare. Det har inte bedömts möj-
ligt att öka räckvidden för närradiosändama i Stockholm.

Om det skall tillkomma kommersiella ljudradiosändningar i Sverige kom-
mer planeringsförutsättningarna att ändras. Den reklamfmansierade ljudradion
kan förväntas ställa anspråk på sändningsmöjligheter bl.a. i de tätbefolkade
områden där frekvensbristen redan nu är märkbar. Det blir därför viktigare än
tidigare att göra en avvägning mellan önskemålen från olika intressenter.
Frågan om eventuella politiskt fastställda riktlinjer för hur en sådan avvägning
skall gå till bör behandlas i det fortsatta beredningsarbetet.

Allmänna förutsättningar för rapporten

I det följande behandlas möjligheterna att bereda utrymme för sändningar av
reklamfinansierad ljudradio i Sverige. Redovisningen sker för varje fre-
kvensband för sig.

Utredningen har utgått från att en framtida reklamfinansierad radio skall
vara lokalt baserad. Detta utesluter givetvis inte att de lokala sändningarna

89

stundtals kan bindas samman så att de t.o.m. kan ha en näst intill nationell
täckning.

Utredningen har vidare utgått från att reklammarknadens storlek blir av-
görande för behovet av sändningsfrekvenser. I tätbefolkade områden, främst
i storstadsområdena, kan det finnas ekonomiskt utrymme för flera sändare. I
mer glesbefolkade delar av landet kan sändarna behöva täcka stora områden.

Utredningen redovisar en modell som utgår från att sändare för lokal
täckning skall ha en räckvidd om ca 20 km från sändaren. Även möjligheten
att inrymma sändare med 50 km räckvidd diskuteras.

Utredningen har inte funnit det meningsfullt att utforma andra alternativ för
frekvensanvändningen. Om det skulle bli aktuellt att pröva andra modeller
finns beredskap att göra detta parallellt med det politiska beredningsarbetet

Långvågs- och mellanvågssändningar

I gällande frekvensplaner har Sverige åtta frekvenstilldelningar för högeffekt-
sändningar inom långvågs- och mellanvågsbanden. Dessutom finns på
mellanvåg frekvenstilldelning för tre kanaler för lågeffektsändningar. Dessa
kan användas för flera sändare om avståndet mellan dem är tillräckligt stort.

Efter det att långvågssändningarna från Motala har upphört utnyttjar
Sverige endast en av högeffekttilldelningama för Sölvesborg MV. Det skulle
därför vara möjligt att utnyttja tilldelningarna för högeffektsändningar för
sändare med lägre effekt och därigenom möjliggöra att även dessa frekvenser
användes för flera sändare på olika orter i landet

Något principiellt hinder mot att utnyttja långvåg och mellanvåg för kom-
mersiella radiosändningar finns inte. Vissa skäl talar emellertid för att in-
tresset för en sådan användning inte kommer att vara så stort. En del radio-
mottagare kan inte ta emot långvågs- eller mellanvågssändningar. Anlägg-
nings- och driftskostnaderna är högre för långvågs- eller mellanvågssändare
än för FM-sändare. Ljudkvalitén blir sämre än med FM. Vågutbrednings-
egenskapema medför att mottagningsförhållandena nattetid kan bli sämre än
dagtid.

Om någon önskar utnyttja långvåg eller mellanvåg för kommersiella radio-
sändningar bör detta sålunda kunna medges. Eftersom det gäller frekvenser
som tilldelats Sverige enligt gällande planer skulle sändningarna kunna starta
så snart utrustningen har installerats.

För att skapa realistiska förutsättningar för reklamfmansierade radiosänd-
ningar är det emellertid nödvändigt att finna sändningsmöjligheter även inom
andra frekvensband än lång- och mellanvåg.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

FM-bandet 87,5-104 MHz

Den teknik som i dag dominerar för ljudradion är FM-sändningar inom ultra-
kortvågsbandet Detta frekvensband är lämpligt för sändningar till begränsade

90

områden, eftersom sändarnas räckvidd inte når utöver den s.k. radio-
horisonten.

I Sverige används frekvenser mellan 87,5 och 104 MHz för Sveriges
Radios sändningar samt för närradiosändningar. För att även inrymma
reklamfmansierade ljudradiosändningar i detta frekvensband är olika åtgärder
tänkbara. En möjlighet är att använda ledig tid i befintliga sändare. En annan
åtgärd är att utnyttja befintliga sändare som i dag används för annat ändamål.
Sändare som finns med i de nuvarande planerna men som inte har kommit till
utförande kan tas i bruk för reklamfinansierad radio. Det är också möjligt att
ändra nu gällande planer så att flera sändare får rum.

Sända på ledig tid

Vissa sändare används endast för sitt egentliga ändamål under en begränsad
del av dygnet. Det tydligaste exemplet är de närradiosändare där de sändande
sammanslutningarna endast sänder under ett fåtal timmar per dygn, medan
övrig tid upptas av en programslinga med information om närradiosänd-
ningama. Enligt närradionämndens statistik pågick närradiosändningar över
157 sändare under tredje veckan i april 1991. På 105 av sändarna uppgick
föreningssändningama till högst 35 timmar under veckan. Över 61 sändare
sändes det ut foreningssändningar under högst 14 timmar.

Det skulle uppenbarligen vara möjligt att låta kommersiella ljudradiosänd-
ningar äga rum över sådana sändare under den tid då det inte pågår sådana
sändningar for vilka sändaren i första hand är avsedd. Även om man tar hän-
syn till behovet av marginaler skulle, med det anförda exemplet som utgångs-
punkt, kommersiella ljudradiosändningar kunna äga rum under i genomsnitt
18 timmar per dygn på 60 orter och 15 timmar per dygn på ytterligare ett 40-
tal orter.

Det säger sig självt att det i första hand är på de mindre orter där
föreningslivet inte självt orkar med mer omfattande sändningar som den här
anvisade utvägen kan väljas. I de större städerna krävs andra lösningar.

Om flera foretag och organisationer utnyttjar samma sändare är det givetvis
angeläget att de olika programföretagen klart identifieras så att lyssnaren
säkert kan veta vilket program som sänds ut

Eftersom de aktuella närradiosändama befinner sig i full drift kan nya
sändningar inledas omedelbart efter det att nödvändiga politiska beslut har
fattats och eventuella tekniska modifieringar har slutförts.

Överta befintliga sändare

På vissa större orter har närradions sändningstid under senare år ökat mycket
kraftigt Detta är inte i första hand resultatet av att antalet sändande föreningar
har ökat utan att ett mindre antal föreningar har ökat sin sändningstid, bl.a.
genom att helt dominera nytillkomna sändare. De sändningar som dessa för-
eningar svarar för är upplagda som musikradio där föreningsbudskapen
sänds ut i form av korta "reklaminslag". Som exempel kan nämnas att Radio

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

91

SAF under år 1990/91 använde tre sändare i Göteborg. Sändningstiden för
varje sändare var mellan 15 och 20 timmar per dygn.

Det ligger nära till hands att betrakta så omfattande sändningar i närradion
som ett slags förövning för kommersiell radio. Av uttalanden från Svenska
Arbetsgivareföreningen framgår också att föreningens avsikt är att upphöra
med närradiosändningama så snart det blir tillåtet med reklamfmansierade
radiosändningar. Vissa andra föreningar med omfattande sändningar har
redan tagit steget fullt ut och börjat sända reklam, trots att kommersiell reklam
inte får sändas i närradion.

Om reklamfmansierade ljudradiosändningar blir tillåtna skulle troligen ett
antal av de sändare som i dag används för närradio på större orter inte längre
behövas för sitt nuvarande ändamål. De egentliga föreningssändningama
skulle få plats i ett mindre antal sändare, medan de överflödiga sändarna i
stället skulle kunna användas för kommersiella ljudradiosändningar.

Det är på följande orter där det finns mer än en sändare för närradio som
det kan bli aktuellt att frigöra en eller flera sändare.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

Ort

Antal sändare

Stockholm

7 varav 3 i innerstaden

Göteborg

6 inkl. Härryda

Malmö

4 inkl. Staffanstorp och Burlöv/Lomma

Lund

2

Nyköping

2 inkl. Vagnhärad

Hur många sändare som bör finnas kvar för närradion är en politisk fråga.
Med hänsyn till att flera av de aktuella sändarna utnyttjas av ett litet antal orga-
nisationer som bedriver omfattande sändningar framstår det som rimligt att
anta att i storleksordningen sju sändare bör kunna frigöras.

Även de nu aktuella sändarna befinner sig i drift. De bör kunna övertas av
nya användare så snart nödvändiga beslut har fattats.

Utnyttja planerade men ej uppförda sändare

Ett knappt 50-tal av de frekvenstilldelningar som enligt den nuvarande fre-
kvensplanen (Genéve 1984) har reserverats för Sveriges Radios behov har av
olika skäl ännu inte kommit att utnyttjas. Tilldelningarna finns i olika delar av
landet och har en effekt som varierar mellan 30 och 6 000 W. Räckvidden
varierar mellan några km och 5-6 mil.

92

Följande frekvenstilldelningar skulle med tanke på räckvidden kunna vara
av intresse för kommersiella radiosändningar. Med tanke på senare tillkomna
sändare måste man emellertid göra ett förbehåll för att de effekter som angetts
i planen inte säkert kan utnyttjas överallt

Effekt (W)

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

Stationsplats

Askersund

1 000

Enköping

3000

Eskilstuna

3000

Göteborg

6 000

Hässleholm

1 000

Malmö

6000

Södertälje

3000

Tungelsta

3000

Vimmerby

3000

För att bedöma om dessa sändare kan tas i bruk för reklamfinansierade
radiosändningar måste det ske en avvägning mellan intresset för sådana
sändningar och Sveriges Radios behov att utnyttja sändarna.

Som nämnts i det föregående används för närvarande ca 160 sändare för
närradion. I frekvensplanen finns ytterligare ca 200 sändare med låg effekt,
som har avsetts för närradion. I den mån det inte är aktuellt att bedriva när-
radiosändningar över dessa sändare är det givetvis möjligt att i stället använda
de reserverade frekvenserna för kommersiella ljudradiosändningar. Det bör
emellertid påpekas att flertalet sändare är belägna i glesbygden och att det där-
för är tveksamt om det kommer att finnas intresse av att utnyttja dem för
reklamfinansierade sändningar.

De sändare som avses i detta avsnitt finns med i gällande frekvensplaner.
De kan alltså tas i bruk utan att det krävs några ytterligare överläggningar med
våra grannländer. I princip kan sändarna börja användas så snart utrustningen
har installerats. Det kan emellertid i några fall visa sig nödvändigt att göra
modifieringar med hänsyn till förändringar som har skett sedan planen upp-
rättades.

Ändra frekvensplaneringen

Som nämndes inledningsvis har den nuvarande frekvensplaneringen till-
kommit för att tillgodose Sveriges Radios behov. I andra hand har även när-
radions önskemål kunnat beaktas. Man har inte behövt ta hänsyn till att andra
intressenter har ställt krav på sändningsmöjligheter.

Om frekvensplaneringen skulle göras om från början, utan att man behöv-
de ta hänsyn till befintliga installationer, är det troligt att flera program än nu
skulle kunna inrymmas i det tillgängliga frekvensområdet. För att ett större
antal program skulle få plats skulle enskilda sändare behöva ges mindre räck-
vidd, vilket innebär att olika sändare kan placeras närmare varandra. En följd

93

av en sådan planering skulle vara att det behövdes flera sändare för att sända
ut rikstäckande program, t.ex. från Sveriges Radio.

Med nuvarande infrastruktur i form av sändarstationer, master m.m. är
den praktiska möjligheten att ändra i planeringen mer begränsad. Det kan inte
annat än i undantagsfall bli fråga om att flytta befintliga sändarstationer, åt-
minstone inte förrän andra möjligheter är uttömda.

Den möjlighet som återstår är att göra de ändringar som kan ske utan att
huvuddragen i sändamätet ändras. Ändringarna kan även i detta fall innebära
att befintliga sändare behöver byta frekvenser eller förses med riktantenner
som minskar utstrålningen i vissa riktningar. Om sådana ändringar sker kan
det vara möjligt att etablera ytterligare ett antal sändare i frekvensbandet
87,5-104 MHz.

Sådana ändringar kan göras på en rad olika sätt Det är inte realistiskt att
utreda alla alternativ. I detta sammanhang har några exempel studerats. Andra
alternativ kan belysas när det finns konkreta önskemål.

Inom ramen för utredningen har studerats ett alternativ som innebär att
sändare med 1 kW uteffekt, vilket motsvarar en räckvidd på 20 km från
sändaren, anläggs i de tre storstäderna samt i 15 andra tätorter. Det har be-
dömts vara möjligt att inrymma tre sådana sändare i Stockholm, två sändare i
vardera Göteborg och Malmö samt en ny sändare i var och en av tätorterna
Helsingborg, Jönköping, Borås, Linköping, Norrköping, Örebro, Söder-
tälje, Eskilstuna, Västerås, Uppsala, Karlstad, Gävle, Sundsvall, Umeå och
Luleå. Det kan inte uteslutas att det ökade antalet sändare medför en viss
kvalitetsforsämring på en del platser.

Även ett alternativ med starkare sändare, 10 kW och över 50 km räckvidd,
har diskuterats. Det är tänkbart att även så starka sändare kan inrymmas på
många håll, men det kräver ett mer omfattande planeringsarbete. Svårig-
heterna att koordinera frekvensanvändningen med grannländerna kan väntas
bli svårare med starkare sändare.

De här angivna alternativen får ses som exempel på vad som utan stora
svårigheter kan uppnås genom omplanering. Även behov av nya sändare
utanför de angivna orterna torde ofta kunna tillgodoses, särskilt i mer gles-
befolkade delar av landeL

Vid beräkningarna har inte tagits hänsyn till ett eventuellt allmänt behov av
starkare sändare för närradion. Om, som det har föreslagits, en riktpunkt
skall vara att närradiosändama skall täcka kommunen, kommer det knappast
att vara möjligt att tillgodose andra önskemål i frekvenser under 104 MHz.

De sändare som har behandlats i detta avsnitt kan börja användas först när
gällande frekvensplaner har ändrats. Det är svårt att på förhand ange tids-
åtgången för detta. Allmänt kan sägas att problemen är större ju starkare
sändare det gäller, eftersom signalerna från starkare sändare påverkar radio-
verksamheten i ett större område i Sverige och utlandet. Det torde emellertid
vara rimligt att räkna med att det tar mellan sex månader och ett år från det att
en ändring aktualiseras tills planen har ändrats och den nya sändaren kan tas i
bruk.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

94

FM-bandet 104-108 MHz

Inledning

Enligt den gällande internationella planen är frekvensbandet 104-108 MHz
avsett för rundradiosändningar av ljudradio i Europa. För ländema kring
Östersjön har emellertid detta band inte varit tillgängligt för rundradio-
sändningar förrän den 1 januari 1996. Orsaken är att vissa länder har använt
detta frekvensband för militära tillämpningar.

En preliminär överenskommelse har emellertid träffats mellan företrädare
för vissa stater i Östersjöområdet om att detta frekvensband skall öppnas for
rundradio redan fr.o.m. den 1 april 1992. Bandet bedöms därför kunna tas i
bruk vid den angivna tidpunkten i Sverige.

Sedan tidigare finns en plan för hur frekvensbandet 104-108 MHz skall
utnyttjas. Enligt denna skall del bli möjligt att etablera ett rikstäckande sändar-
nät med möjlighet att bryta ner nätet för sändningar över enskilda kommuner,
det s.k. femte FM-nätet. Det femte nätet tar i princip i anspråk hela frekvens-
bandet.

Reservationer för digitala sändningar

För att det skall vara möjligt att ta ställning Ull hur stor del av frekvensbandet
104-108 MHz som kan användas för reklamfinansierade ljudradiosändningar
med FM-teknik är det nödvändigt att först diskutera hur stort frekvens-
utrymme som skall reserveras för en framtida introduktion av digital sänd-
ningsteknik.

På flera håll i världen pågår utveckling av system för digitala ljudradio-
sändningar. I Europa pågår utvecklingsprojektet Eureka-147 med syfte att
specificera ett digitalt ljudradiosystem för främst marksändningar. Systemet
kallas Digital Audio Broadcasting (DAB).

Genom digital sändningsteknik förbättras ljudkvaliteten. Känsligheten för
störningar blir mindre, särskilt vid användning av rörliga mottagare. Ungefär
tre gånger så många kanaler som vid FM-sändningar kan rymmas inom
samma frekvensutrymme.

Digitala sändningar kan inte tas emot med vanliga FM-mottagare.
Allmänheten måste skaffa nya mottagare som är avsedda för den digitala tek-
niken. Om det skall ske en övergång till digitala sändningar blir det därför
nödvändigt att under en övergångsperiod sända i båda teknikerna samtidigt.
Under denna övergångsperiod - som kan omfatta 5-10 år eller mer - kommer
det alltså att krävas större frekvensutrymme än om enbart analog teknik an-
vändes.

Ett politiskt beslut om övergång till digitala sändningar behöver inte fattas
förrän vid mitten av 1990-talet. I denna rapport är det emellertid nödvändigt
att diskutera hur stort frekvensutrymme som kan behöva reserveras för digi-
tala sändningar under övergångsperioden.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

95

I DAB-systemet sänds ett antal ljudradiokanaler tillsammans i ett fre-
kvensblock. Vaije frekvensblock omfattar 1,5 MHz. I varje sådant frekvens-
block kommer fyra till sex ljudradiokanaler att kunna sändas ut

I motsats till vad som gäller för FM-sändningar kan sändare för digitala
sändningar i angränsande områden använda samma frekvens, om de inne-
håller samma program. Det är därför möjligt att sända ut fyra till sex riks-
täckande ljudradiokanaler inom ett och samma frekvensblock. Detta gäller
under förutsättning av att detta frekvensblock inte används i våra grannländer
på ett sådant sätt att våra eller deras sändningar störs. För att de olika länderna
i Europa skall kunna använda DAB på ett effektivt sätt krävs överens-
kommelser om vilka frekvenser olika länder skall använda. Det har föreslagits
att en europeisk konferens skall hållas år 1996 för att bl.a. ta ställning till
denna fråga.

Om DAB skall användas för regionala eller lokala sändningar måste flera
frekvensblock användas. Sex olika lokalradioprogram skulle t.ex. kunna sän-
das ut i ett frekvensblock som används i en region som omfattar de sex
lokalradioområdena. Då skulle alla sex lokalradioprogram bli tillgängliga i
hela regionen.

I angränsande regioner måste andra frekvensblock användas för de lokal-
radioprogram som är avsedda för denna region. Det är emellertid möjligt att
på nytt använda samma frekvensblock för andra lokalradioprogram i andra
regioner, förutsatt att avstånden mellan de olika regionerna är så stort att
störningar inte kan uppstå.

Ett frekvensblock som används för att sända ut regionala program kan
också utnyttjas i en annan region för lokala program med begränsad räckvidd.

På längre sikt, efter övergångsperiodens slut, framstår det som naturligt att
placera de digitala sändningarna i det nuvarande FM-bandet, dvs. mellan 87,5
och 108 MHz. Eventuellt kan en mindre del av bandet även i fortsättningen
användas för FM-sändningar, t.ex. av lokala program. Under övergångs-
perioden gäller det emellertid att hitta ett ledigt frekvensutrymme där de digi-
tala sändningarna kan placeras.

Olika länder i Europa kan förväntas välja olika lösningar, beroende på hur
de nu använder olika frekvensband. Tyskland förväntas välja 223-230 MHz
(TV-kanal 12) medan Sovjetunionen uppges ha fattat beslut om att utnyttja
100-108 MHz för de digitala sändningarna. I både Danmark och Norge
nämns 100-104 MHz som den mest intressanta placeringen, medan Finland
förespråkar 104-108 MHz. Även andra frekvensband har diskuterats i vissa
länder. Anpassningen till våra grannländer underlättas om vi i Sverige kan
använda flera olika frekvensband för de digitala sändningarna.

De frekvensband som ligger närmast till hands för Sverige är dels 104-108
MHz och dels 223-230 MHz (kanal 12). Kanal 12 rymmer fyra frekvens-
block medan frekvensbandet 104-108 MHz rymmer två frekvensblock.
Möjligheten att använda kanal 12 påverkas särskilt av i vilken utsträckning
denna på längre sikt kommer att utnyttjas för TV-ändamål i Norge.

Om endast två-tre frekvensblock skulle stå till förfogande kommer de digi-
tala sändningarna under en övergångsperiod att kunna omfatta dels riks-

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

96

täckande sändningar, dels lokala sändningar över avgränsade områden.
Däremot är det inte möjligt att få plats med lokalradions regionala program
inom ett så litet utrymme. För att få plats med såväl rikssändningar som lokal-
radionssändningar krävs, såvitt nu kan bedömas, minst fyra frekvensblock.

Koordineringssvårigheter i förhållande till grannländerna kan medföra att
sändningar i digital teknik inte blir tillgängliga i hela landet. I första hand är
det de södra och västra delarna av landet som kan komma att drabbas.
Möjligheterna att samordna med grannländerna ökar om fler frekvensblock
blir tillgängliga, särskilt om frekvensblocken ligger i olika frekvensband.

Om fem eller sex frekvensblock kan användas blir det även möjligt att
under övergångsperioden sända ut fler regionala program än de från Sveriges
Radio.

Utredningen ser i huvudsak följande tre handlingsalternativ.

1. Fyra frekvensblock för DAB reserveras i frekvensutrymmet 223-230
MHz. Hela frekvensbandet 104 - 108 MHz används för FM-sändningar.

Detta alternativ möjliggör utsändning av Sveriges Radios rikstäckande
kanaler samt ytterligare några rikstäckande kanaler från andra program-
företag. Vidare ryms Sveriges Radios regionala program samt lokala sänd-
ningar på olika orter. Hela landet kommer troligen inte att kunna täckas med
digitala sändningar.

2. Fyra frekvensblock i 223-230 MHz och ett frekvensblock i 104-108
MHz reserveras för DAB. Halva frekvensbandet 104-108 MHz används för
FM-sändningar.

Även regionala sändningar från andra programföretag än Sveriges Radio
ryms i detta alternativ. Möjligheten för rikstäckning blir större.

3. Fyra frekvensblock i 223-230 MHz och två frekvensblock i 104-108
MHz reserveras för DAB. Ingen del av frekvensbandet 104-108 MHz an-
vänds för FM-sändningar.

I detta alternativ blir möjligheten att uppnå rikstäckning ännu större. Flera
regionala programkanaler kan inrymmas.

Vilket alternativ som skall väljas beror bl.a. på hur man uppfattar det
aktuella behovet av utrymme för kommersiella FM-sändningar i förhållande
till ett behov av utrymme för digitala sändningar under en övergångstid.

I sina beräkningar har utredningen utgått från alternativ 2. Det innebär att
inledningsvis omkring hälften, 2 MHz, av frekvensbandet 104-108 MHz
skall göras tillgängligt för kommersiella ljudradiosändningar med FM-teknik.
Det finns inte någon anledning att i detta sammanhang ange vilken del av
bandet som skall användas för det ena och andra ändamålet. Den frågan får
avgöras efter en teknisk prövning.

Det skall understrykas att förutsättningarna i fråga om digitala ljudradio-
sändningar ännu inte har lagts fast på alla punkter. När det blir aktuellt att
fatta beslut om en övergång till digitala sändningar i Sverige kommer
frekvensbehovet för sådana sändningar att kunna bedömas med större säker-
het. Då kommer det också att vara lättare att uppskatta efterfrågan på sänd-
ningsmöjligheter för kommersiell ljudradio.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70

TV-kanal 12 finns inte med i planeringen för en eventuell fjärde riks-
täckande TV-kanal i Sverige. Om kanal 12 tas i anspråk for digitala ljudradio-
sändningar påverkas inte möjligheten att etablera en fjärde TV-kanal på något
avgörande sätt.

FM-sändningar i 104-108 MHz

Om det ovannämnda alternativet väljs kommer ungefär 2 MHz av frekvens-
bandet 104-108 MHz att kunna användas för reklamfinansierade ljudradio-
sändningar. Det tillgängliga frekvensutrymmet kan disponeras på olika sätt

Det tidigare nämnda s.k. femte nätet tar i anspråk hela frekvensbandet 104-
108 MHz, dvs. mer än de 2 MHz som är tillgängliga om en del av bandet
skall sparas för digitala sändningar. Därför kommer det inte att vara möjligt
att etablera det femte nätet i full utsträckning.

Det skulle däremot kunna tänkas att man uppförde de delar av det femte
nätet som använder sändare i den del av frekvensbandet som kan disponeras.
Man skulle då inte få möjlighet att anlägga ett rikstäckande nät. Det bedöms
emellertid vara möjligt att nå ca 65 % av befolkningen med sändningar.

Ett nytt nästan rikstäckande nät kan tas i drift ett år efter beslut, eftersom
användbarheten av vissa av frekvenstilldelningarna i planen måste kontrolle-
ras och eventuella ändringar koordineras med grannländerna.

Genom att flytta vissa tilldelningar i frekvensplanen från omgivande kom-
muner till storstadsområdena och andra större tätorter skulle dessa kunna få
flera sändningsmöjligheter på bekostnad av grannkommunerna. Om en sådan
förändring genomförs kommer ytterligare två sändare med 20 km räckvidd att
kunna upprättas i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i de tidigare nämnda
15 större tätorterna. Andra alternativ är givetvis också möjliga. Tidsåtgången
bedöms till sex månader efter beslut.

Satellitsändningar

Ljudradiosändningar från satellit förekommer redan. Eftersom de frekvenser
som används endast möjliggör stationär mottagning bedöms inte satellitsänd-
ning vara ett intressant alternativ för svensk kommersiell ljudradio. Satellit-
sändning kan däremot användas för att mata marksändare med program.

Satellitsändningar som medger rörlig mottagning bedöms kunna komma
till stånd först på 2000 talet, när lämpliga frekvenser kan bli tillgängliga.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

Sammanfattning

I det föregående redovisas en rad olika möjligheter att bereda utrymme för
reklamfinansierade ljudradiosändningar i Sverige. Vissa av dessa är omedel-
bart tillgängliga, om nödvändiga politiska beslut fattas. I andra fall behöver
befintliga planer ändras, innan nya sändare kan tas i bruk.

98

Följande antal sändare inom FM-bandet bedöms kunna bli tillgängliga på
vissa orter i landet

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 3

Stockholm (inkl förorter)

7

Göteborg (inkl, förorter)

8

Malmö (inkl.förorter)

6

Helsingborg

3

Lund

1

Hässleholm

1

Jönköping

3

Borås

3

Vimmerby

1

Linköping

3

Norrköping

3

Örebro

3

Askersund

1

Södertälje

4

Nyköping

1

Eskilstuna

4

Västerås

3

Uppsala

3

Enköping

1

Karlstad

3

Gävle

3

Sundsvall

3

Umeå

3

Luleå

3

Vid sidan av de här redovisade sändarna kommer kommuntäckande sänd-
ningar att kunna inledas i ett 100-tal kommuner.

Det kan inte uteslutas att en avvägning mellan önskemål om kommersiella
radiosändningar och behoven hos Sveriges Radio och närradion kan leda till
att de tillgängliga möjligheterna är mindre än vad som anges här.

Andra politiska prioriteringar skulle också kunna vara ett motiv för att
studera andra alternativ än de nu redovisade.

99

Sammanställning av remissyttranden över
departementspromemorian (Ds 1992:22) Regler och villkor
för privatradio, samt delbetänkandet (SOU 1992:108)
Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio.

Remissinstanserna

Remissvar har avgetts av Justitiekanslem, Göta hovrätt. Kammarrätten i
Sundsvall, Frekvensförvaltningen inom Televerket, Stockholms universitet,
som har överlämnat yttranden från företagsekonomiska institutionen och ju-
ridiska fakultetsnämnden; Göteborgs universitet, som har överlämnat ytt-
randen från institutionen för journalistik och masskommunikation och huma-
nistiska utbildnings- och forskningsnämnden, Radionämnden, Närradio-
nämnden, Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Statens pris- och kon-
kurrensverk (SPK), Konsumentverket, Radiolagsutredningen, Riksskatte-
verket, Statskontoret, Riksre visions verket (RRV), Sveriges Radio AB,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund, Konst-
närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska
tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, Svenska tidningsut-
givareföreningen (TU), Sveriges närradioförbund, Sveriges reklamförbund,
Annonsörföreningen, Sveriges köpmannaförbund och Radioutgivare-
föreningen.

Härutöver har skrivelser inkommit från Överbefälhavaren, Statens rädd-
ningsverk, Televerket Rundradio, Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges
frikyrkoråd, De fria kristna samfundens råd, Sveriges Riksradio AB och
Sveriges Lokalradio AB, Publicistklubben, Svenska journalistförbundet,
Föreningen Svenska kompositörer av populärmusik (SKAP), International
Federation of the Phonographic Industry (IFPI), Svenska artisters och mu-
sikers intresseorganisation (SAMI), Arbetarnas bildningsförbund (ABF),
Sveriges marknadsförbund, Svensk Radioutveckling AB, Sveriges radio- &
hemelektronikleverantörer, Radio Nova, Radio Scandinavia, Future T.A.
AB, Music Radio Service Broadcasting AB u.b. (MRS Broadcasting AB),
Finska klubben i Umeå, Huddinge närradioförening, Järva, Lidingö, Nacka
och Västerorts närradioföreningar (Järva m.fl. närradioföreningar), Ång-
radion, Mattias Andersson i Klintehamn, Suzanne Liljegren m.fl. på
Lidingö, Arne Granfoss i Solna, Gunnar Helén i Stockholm, Magnus Kolsjö
i Jönköping, Andreas Langell i Helsingborg och Bengt Bengtsson i Slite.

En del av remissinstanserna har lämnat gemensamma yttranden. Be-
teckningen Sveriges frikyrkoråd rn.fl. står för ett gemensamt yttrande från
Sveriges frikyrkoråd och De fria kristna samfundens råd. SAF och Industri-
förbundet avser det gemensamma yttrandet från Svenska arbetsgivare-
föreningen och Sveriges industriförbund. Riksradion och Lokalradion be-
tecknar det gemensamma yttrandet från Sveriges Riksradio AB och Sveriges
Lokalradio AB.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

100

Till yttrandet från TU har bifogats en reservation avgiven av ledamöterna
Nordin, Alsing, Lundh, Jonsson och Larsson.

1 Allmänt om promemorian och villkoren for privatradions
införande

Remissyttrandena avser främst promemorian om regler och villkor för privat-
radio. Endast ett mindre antal inkomna synpunkter gäller utredningen om de
tekniska förutsättningarna, som därför dispositionsmässigt har underordnats
kommentarerna till promemorian.

Förslagen i promemorian syftar till att gynna utvecklingen av lokala
reklamfinansierade radiostationer med självständig ställning, och därigenom
bidra till förbättrade yttrandemöjligheter och ökad mångfald i de svenska
medierna. Strävan att ge privatradion lokal förankring och undvika att statio-
nerna främst tjänar som relästationer för centralt producerade program, har
varit vägledande för förslagens utformning. Promemorian omfattar även för-
slag om närradions ställning i samband med att privatradio införs.

Promemorians förslag får i sin huvudsakliga utformning stöd av bl.a.
Göta hovrätt, Frekvensförvaltningen inom Televerket, företagsekonomiska
institutionen och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, SAF
och Industriförbundet, Sveriges frikyrkoråd rn.fl. och Sveriges marknads-
förbund. Vidare uttrycker flera remissinstanser, bl.a. RRV, TCO, STIM,
TU, Sveriges advokatsamfund. Svenska journalistförbundet och Publicist-
klubben, sitt allmänna bifall till införandet av reklamfinansierad lokalradio.
NO är i huvudsak positiv till förslaget, och konstaterar att konkurrensen på
reklammarknaden kommer att skärpas i och med att en ny distributionsform
införs. Föreningen Svenska masskommunikationsforskare anser att förslaget
skapar gynnsamma förutsättningar för olika former av radio. Ett varierat
programutbud främjas genom att olika former för radio tillåts verka sida vid
sida utan att konkurrera om samma intäkter. SAF och Industriförbundet ser
mycket positivt på att privatradion inte kommer omfattas av kraven på
saklighet och opartiskhet

TCO och Svenska journalistförbundet delar uppfattningen att de stationer
som verkar inom ramen för privatradiolagen skall sända för en allmän publik
inom ett lokalt begränsat område. I likhet med K LYS, Publicistklubben och
Sveriges frikyrkoråd m.fl., uttrycker dessa instanser stöd för målsättningen
att privatradiostationema bör vara självständiga och ha en tydlig lokal för-
ankring. Vare sig mångfald, yttrandefrihet eller radiolyssnare gagnas av att
stationerna tillåts bilda nätverk vars gemensamma sändningar domineras av
likriktade musikprogram.

På ett liknande sätt betonar SKAP vikten av villkor som gynnar lokal pro-
duktion och motverkar nätverksbildning. Mot bakgrund av att den nya
satellitteknologin gör det fullt möjligt att fylla sändningarna med inter-
nationellt producerat material, har politikerna ett ansvar för att den inhemska
kultur- och medieindustrin överlever. SKAP påpekar vidare att avregleringar i

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

101

andra länder lett till att det statliga monopolet ersatts av ett privat sådant. En
medveten styrning av utvecklingen inom medierna på ett sätt som främjar
lokal produktion och mångfald inom privatradion, skulle enligt SKAP inte
bara öka lyssnarnas valfrihet utan även indirekt kunna stärka Sveriges Radios
förmåga att uppfylla sitt public service-uppdrag.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet anser att det främsta argumentet for att inrätta privatradio är möjlig-
heten att stationerna kommer ägna sig åt seriös lokal information och debatt.
Då nämnden inte förväntar sig att den reklamfmansierade lokalradion kommer
ha en sådan inriktning, ställer den sig tveksam till om det finns något samhäl-
leligt behov av en ny radioform vid sidan av den befintliga lokalradion och
den ideella närradion.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni-
versitet menar att det angivna syftet kommer vara svårt att uppnå med hjälp av
de regler som föreslagits. ABF menar att det främsta argumentet för att införa
reklamfinansierad lokalradio är att stärka den lokala radiorapporteringen, men
anser att förslaget är utformat på ett sätt som i första hand kommer öka
näringsfriheten för kapitalstarka aktörer.

Ett rakt motsatt synsätt presenteras av Radio Nova. Förslaget att tillåta re-
klamfmansierad lokalradio är ett steg i rätt riktning att liberalisera radiomediet,
men åtgärden är helt otillräcklig för att skapa förutsättningar för en reell ytt-
randefrihet i etern. Radio Nova förordar att radion skall åtnjuta samma frihet
som pressen. Staten har ingen rätt att ställa upp specifika regler och villkor
för radion som skiljer sig från tryckfrihetsförordningens föreskrifter för
spridning av tryckt text. De enda godtagbara regleringarna därutöver är vad
som stadgas i den allmänna konkurrenslagstiftningen och marknadsförings-
lagen. Allt annat innebär enligt Radio Nova en oacceptabel inskränkning av
yttrandefriheten, och är därmed oförenligt med demokratiska värderingar.
Radioutgivareföreningen ger i huvudsak uttryck för samma uppfattningar,
liksom Järva m.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB. Radio-
utgivareföreningen pläderar för att tre grundläggande friheter skall gälla för
radion, nämligen frihet för etablering, sändning och mottagning, frihet för
programinnehåll, och frihet för finansiering. I andra länder har man, enligt
föreningen, med stor möda liberaliserat den kommersiella radions verksamhet
efter en inledande överreglering.

Radio Nova menar vidare att den förespråkade avregleringen är nödvändig
just med tanke på den internationella satellitradion, som verkar under en mer
liberal lagstiftning. Med nuvarande förslag kommer inte den svenska radion
kunna vara en god konkurrent om lyssnarna, med följd att inslaget av svensk
musik i radion säkerligen blir obefintligt. Förslagsställarna är således, enligt
Radio Nova, inne på helt fel spår vad gäller principerna för radioverksamhet,
och har dessutom inte tagit hänsyn till konsekvenserna av den tekniska ut-
vecklingen inom radioområdet

Promemorian kritiseras även ur ett annat perspektiv för att vila på ett otill-
räckligt faktaunderlag. LO och TCO saknar en bedömning av den möjliga re-
klammarknaden liksom en diskussion av tänkbara modeller för reklamradions

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

102

införande. De anser vidare att internationella erfarenheter av privatradio
redovisas för knapphändigt, att frekvensfrågorna inte behandlas på ett seriöst
sätt, och att avsnittet om närradion är för ytligt. LO, som överhuvudtaget
anser att promemorian uppvisar stora brister, menar även att princip-
resonemang och analys av målkonflikter inte finns med i tillräcklig utsträck-
ning. Humanistiska forsknings- och utbildningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet noterar att promemorian inte behandlar den omfattande diskussion
som har föregått förslaget, och anser att inte heller de politiska frågorna tas
upp.

Statens räddningsverk anser att privatradion bör kunna fungera som kanal
för information om större olyckor på samma sätt som Sveriges Radio och
TV4. Det är av vikt att vamingsmeddelanden snabbt når alla berörda, oavsett
vilken kanal de lyssnar eller ser på. Verket saknar en belysning av möjlig-
heterna att integrera privatradion i det allmänna vamingssystemet.

Frekvensförvaltningen inom Televerket, Närradionämnden, Radiolags-
utredningen, Radioutgivareföreningen, Sveriges frikyrkoråd m.fl. och
Sveriges radio- & hemelektronikleverantörer anser att "privatradio" är en
olämplig term på den avsedda radioformen, då den kan sammanblandas med
privat kommunikationsradio. Som alternativa beteckningar föreslås i stället
bl.a. "kommersiell rundradio" "reklamradio", "kommersiell (lokal)radio", el-
ler "fri radio".

Lagen om privatradio föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Radio-
utgivareföreningen betonar, i likhet med Järva rn.fl. närradioföreningar och
MRS Broadcasting AB, vikten av att denna tidtabell inte försenas såvida den
kommersiella radion skall kunna tävla med reklam-TV om de svenska
reklamköpama. Gunnar Helén påpekar å andra sidan att det finns mycket liten
tid för intressenter att förbereda verksamheten innan lagen träder i kraft.
Dessutom försvåras förberedelserna av den osäkerhet som fortfarande råder i
fråga om vilka ägarskapsrestriktioner lagen kommer att föreskriva.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet delar den bedömning som görs i promemorian att reglerna för privat-
radion kommer behöva ses över efter ganska kort tid.

Kammarrätten i Sundsvall har lämnat synpunkter på lagförslagets inle-
dande paragraf. Orden "tillstånd till" bör utgå eftersom förslaget behandlar
fler frågor än tillstånd. Alternativet vore att utforma texten efter 1 § i närradio-
lagen. För tydlighetens skull bör det även framgå, såsom anges i special-
motiveringen, att lagen inte gäller sändning av lokalradio enligt 5 § radiolagen
(1966:755).

2 Frekvensplanering

2.1 Allmänt

Utredningen om de tekniska förutsättningarna (SOU 1991:108) har gjort en
bedömning av möjliga antal sändare för privatradion. För närvarande sänder
riks- och lokalradion samt närradion på utrymmet mellan 88,5 och 104 MHz

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

103

på FM-bandet. För att där även finna plats för privatradiosändningar pekar ut-
redaren på tre möjligheter: att utnyttja frekvenser som reserverats för Sveriges
Radio men ännu inte tagits i bruk, att överta vissa sändare som nu används
för närradion, och att installera helt nya sändare på ett antal orter. En mer om-
fattande ändring av frekvensplaneringen anser utredaren inte vara realistisk
med hänsyn till nuvarande infrastruktur av sändarstationer, master m.m.

Synpunkter på överföring av sändare från närradion för privatradions bruk
återfinns i avsnittet om närradions ställning.

Sveriges Radio AB anser att koncernen bör få behålla alla tilldelade fre-
kvenser, oavsett om de för närvarande bedriver sändningar över dem.
Anledningen till att vissa frekvenser fortfarande inte utnyttjas är att medlen
inte räckt till. I framtiden kommer emellertid det disponibla utrymmet att be-
hövas för att Sveriges Radio skall kunna förbättra sändningstäckningen i
gränsområden, där frekvenserna i allmänhet knappast är intressanta för kom-
mersiell radio, och för att bättre uppfylla sitt public service-uppdrag i storstä-
derna, där antalet frekvenser för privatradion ändå torde vara tillräckligt stort.

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen, Radio Nova och
SKAP är kritiska mot att utredningen inte i högre grad ifrågasatt Sveriges
Radios särställning. Målsättningen bör vara att alla radioföretag skall konkur-
rera på lika villkor. Ur detta perspektiv är det felaktigt att vid beräkningen av
tillgängligt sändningsutrymme utgå från att Sveriges Radio skall kunna fort-
sätta sända i samma utsträckning som i dag. I stället skulle fler frekvenser
kunna göras tillgängliga för att etablera fria kommersiella stationer. SAF och
Industriförbundet förespråkar att Sveriges Radio kraftigt minskar sin radio-
verksamhet efter privatradions införande. Lokalradion och P3 bör privatiseras
och finansieras med reklam. SKAP anser att det snarast bör utredas om
Sveriges Radios sändarresurser kan omdisponeras. De nya stationerna behö-
ver ett publikunderlag som tillåter dem att ha höga ambitioner avseende pro-
gramkvaineten. Som läget är nu kommer privatradion i underläge gentemot
Sveriges Radio, som har både starkare sändare och tillgång till fler frekven-
ser. Radio Nova, som anser att Sveriges Radios särställning är principiellt
oacceptabel, förespråkar en genomgripande omplanering av FM-bandet.
Frekvensförvaltningen bör ges direktivet att, utan hänsyn till Sveriges Radios
befintliga eterutrymme, ta fram så många nya frekvenser som möjligt. Järva
m.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB för fram liknande syn-
punkter.

Future TA. AB anser att Sveriges Radio inte bör få tillgång till mer än en
sändare per kanal i vaije storstadsregion.

I betänkandet konstateras att etablerandet av nya sändare för privatradions
bruk kommer medföra en viss kvalitetsförsämring för andra operatörer.
Frekvensförvaltningen inom Televerket framhåller att detta inte får medföra
en försämring av sändarnas radiotekniska egenskaper eftersom konsekvensen
skulle bli att antalet möjliga privatradiosändare begränsas, liksom att möjlig-
heterna att bedriva annan radiokommunikation blev sämre.

LO anser att den framtida frekvensplaneringen bör utgå från principen om
hög mottagningskvalitet till lägsta möjliga kostnad för hushållen, och att

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

104

Sveriges Radios kanaler bör vara skyddade från störningar. Riksradion och
lokalradion inom Sveriges Radio bör ha företräde till frekvenser då sänd-
ningar i digitalteknik (DAB) inleds.

Överbefälhavaren påpekar att den slutgiltiga bedömningen av det tekniska
utrymmet för privatradion måste ta hänsyn till försvarsmaktens behov av fre-
kvenser for det så kallade LUFOR-systemet

2.2 Privatradions sändningsutrymme på FM-bandet

I promemorian föreslås att allt tillgängligt utrymme på FM-bandet mellan 88,5
och 108 MHz tas i anspråk för privatradiosändningar, i stället för att delar av
utrymmet reserveras för framtida sändningar i digitalteknik (DAB). Förslaget
avviker därmed från det alternativ som utgör beräkningsgrund i utredningen
om de tekniska förutsättningarna, och innebär att ytterligare minst 150 sän-
dare - utöver de beräknade 175 - bör kunna bli tillgängliga för privatradio.
Digitaltekniken hänvisas tills vidare till frekvensområdet mellan 223 och 230
MHz (TV-kanal 12). Om det visar sig nödvändigt kan visst utrymme mellan
104 och 108 MHz tas i anspråk för DAB i samband med att tillståndstidema
för privatradion löper uL

SAF och Industriförbundet, TU, Sveriges köpmannaförbund, Radio-
utgivareföreningen och SKAP tillstyrker förslaget. Radioutgivareföreningen
konstaterar att det överenstämmer med frekvensplaneringen i övriga Europa.
SAF och Industriförbundet pekar på att det dröjer länge innan DAB kan
introduceras, och att Sveriges Radio under tiden har möjlighet att prova ut
tekniken inom ett annat frekvensutrymme. SKAP menar att DAB främst
kommer tjäna utbyggnaden av rikstäckande kanaler, och kritiserar därför
resonemanget i den tekniska utredningen för att vara anpassat efter Sverige
Radio-koncernens, liksom hårdvaruindustrins, intressen. Innan radio-
mottagare för digital teknik har ersatt allmänhetens nuvarande radioapparater,
och ett internationellt beslut tagits om var på frekvensbandet DAB skall ligga,
är den nya tekniken inte intressant för små, lokala stationer. Förslaget får
även stöd av Radio Scandinavia och Magnus Kolsjö. Järva m.fl. när-
radioföreningar och MRS Broadcasting AB framhåller att DAB-tekniken inte
är internationellt standardiserad än. Det kan dröja till 90-talets slut innan
digitala sändningar kan böija användas för en kommersiell marknad.

I promemorian anges att även mellanvåg bör kunna användas för sänd-
ningar med begränsad räckvidd. Radioutgivareföreningen, Radio Scandinavia
och Radio Nova påpekar att AM-bandet (kort-, mellan- och långvåg) också
bör tas i anspråk för privatradion. Järva m.fl. närradioföreningar och MRS
Broadcasting AB föreslår att flera närradiosändare slås ihop över kommun-
gränserna för att skapa fler frekvenser för privatradion.

Frekvensförvaltningen inom Televerket, Televerket Rundradio, Sveriges
Radio AB, LO, TCO, Svenska journalistförbundet, Riksradion och Lokal-
radion samt Sveriges radio- & hemelektronikleverantörer anser att halva
frekvensbandet 104 - 108 MHz bör reserveras för att introducera digitala
sändningar. Televerkets frekvensförvaltning, TCO och Svenska joumalist-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

105

förbundet hänvisar till den tekniska utredningens uppgift att samordningen
med grannländerna att införa DAB underlättas om Sverige använder fler
frekvensområden för digitala sändningar. TCO och Svenska journalist-
förbundet påpekar vidare att 2 MHz under den första tillståndsperioden san-
nolikt är ett mer än väl tillräckligt utrymme for privatradions behov.

Sveriges Radio AB samt Riksradion och Lokalradion, anser att det vore ett
alltför kortsiktigt beslut att ta hela frekvensbandet 104-108 MHz i anspråk för
privatradion. Utgångspunkten är att DAB är framtidens teknik, som med stor
säkerhet kommer etableras på detta utrymme. Promemorians förslag skulle,
enligt dessa instanser, medföra att teknikens införande försvåras i onödan.
Om man inte i förväg har reserverat plats för DAB, måste kanske FM-bandet
till stor del omplaneras inom kort och redan etablerade stationer riskerar att få
sina koncessioner indragna. Sveriges Radio AB pekar på digitalteknikens
fördelar och menar, liksom Riksradion och Lokalradion, att om 2 MHz reser-
veras för DAB, kan även regionala och lokala sändare snart erbjudas den nya
tekniken. DAB betecknas som en gemensam angelägenhet för alla Sveriges
radioföretag, inte bara för Sveriges Radio. Förslaget tillåter ändå att ett stort
antal analoga sändare kan etableras för privatradions behov.

Riksradion och Lokalradion tillägger att det i avvaktan på internationell ko-
ordinering inte är säkert om TV-kanal 12 kommer räcka till ens för Sveriges
Radios program. Eftersom det dessutom är oklart hur stor efterfrågan kom-
mer att bli på frekvenser för privatradion, är det mer lämpligt att till en bötjan
fördela ett begränsat antal frekvenser till fristående radiostationer, for att vid
behov öka tilldelningen.

Televerket Rundradio hävdar att kanal 12 förmodligen inte kommer att
räcka till för att introducera DAB. I vissa delar av Sverige, t.ex. Västkusten,
kan frekvensanvändningen i grannländerna omöjliggöra att kanal 12 an-
vänds. 2 MHz av FM-bandet bör därför inledningsvis avsättas för digital-
teknik. Efter några år kan man ompröva fördelningen mot bakgrund av vilka
behov som då finns för DAB- respektive FM-sändningar. Antalet frekvenser
som kan frigöras för privatradion borde för närvarande vara tillräckligt för
dess behov. Verket konstaterar att dess förespråkade lösning kräver viss
omplanering och internationell koordinering av frekvenser, men detta gäller
även övriga alternativ.

Sveriges radio- & hemelektronikleverantörer förespråkar att frekvens-
bandet 106-108 MHz reserveras för introduktion av DAB, alternativt att detta
utrymme tas i anspråk för privatradion först efter det att frekvenserna där-
under är fullt utnyttjade, och en ny bedömning gjorts av behovet av utrymme
for DAB. Det står nämligen utom allt tvivel att DAB-tekniken kommer inforas
i Europa, och den övergripande utformningen av systemet är klar. Om privat-
radion får tillgång till hela frekvensbandet mellan 104 och 108 MHz kan en
intressekonflikt uppstå i slutet av 90-talet då konsumenterna både skall kunna
få tillgång till den nya tekniken och till privatradions utsändningar.

Frekvensförvaltningen inom Televerket påpekar att en mängd faktorer på-
verkar antalet möjliga frekvenser for privatradion. Det är därför inte lämpligt
att i förväg reservera särskilda frekvensband för privatradion. Olika behov

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

106

bör istället vägas mot varandra innan frekvenstillstånd meddelas. Till-
delningen bör vila på internationellt accepterade kriterier for ljudkvalitet.

3 Ansvarig myndighet

I promemorian föreslås att en särskild myndighet, lämpligen organiserad som
en kommitté under kulturdepartementet, inrättas för att handha tillsyn och
tillståndsgivning. Uppgifterna bör senare överföras till en kommande myn-
dighet för radio- och TV-frågor.

Närradionämnden, Statskontoret, RRV, TU och STIM tillstyrker för-
slaget. TU vill avvakta utredningen rörande en sammanslagen TV- och
radiomyndighet innan den tar ställning till om, och i vilken utsträckning, en
sådan myndighet bör ta hand om privatradiomyndighetens uppgifter.
Statskontoret påpekar att kommittén även bör ha i uppgift att utreda hur den
tillfälliga myndigheten skall införlivas i den kommande radio- och TV-myn-
digheten. Frekvensforvaltningen inom Televerket anser inte att relationen
mellan frekvensförvaltningen och den nya myndigheten är tillräckligt klar-
lagd. Förvaltningen betonar, i likhet med promemorian, vikten av att de båda
myndigheterna samråder innan sändningsområdena fastställs.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet anser det vara olämpligt att inrätta en ny tillfällig myndighet i en situa-
tion då redan etablerade små myndigheter hotas av nedskärning. I väntan på
en sammanhållen radio- och TV-myndighet, kan lämpligen närradionämnden
i samarbete med kabelnämnden handlägga privatradioärenden. Magnus
Kolsjö föreslår likaså att närradionämnden temporärt görs till ansvarig myn-
dighet för privatradion. På så sätt undviks onödiga besvär och fördröjningar.
LO anser att frågor om sändningstillstånd och frekvenstilldelning är av den
arten att de bör hanteras av politiskt ansvariga instanser. Den framtida fre-
kvensplaneringen bör därför i sina huvuddrag fastställas av riksdagen efter att
ha prövats av en parlamentarisk beredning.

Radioutgivareföreningen och Radio Nova motsätter sig all särskild statlig
tillsyn. I den begränsade utsträckning regler är befogade för privatradion, bör
oberoende branschorgan i stället få eget ansvar över verksamheten.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni-
versitet betonar vikten av regelbunden uppföljning av privatradioverksam-
heten - i synnerhet effekterna av lagstiftningen - men befarar att resursbrist
kommer att omöjliggöra detta. Myndighetens tillsyn kommer snarare begrän-
sas till de uppgifter en domstol kan utöva. Institutionen förespråkar vidare att
något organ får till uppgift att löpande sammanställa statistik över programut-
budet. Om inte staten tar på sig ett sådant ansvar kan det utföras av en forsk-
ningsorganisation, exempelvis inom ramen för NORDICOM - Sverige-pro-
jektet vid Göteborgs universitet

Kammarrätten föreslås vara första instans för överklagande av privat-
radiomyndighetens beslut, liksom av riksskatteverkets beslut om avgifter.
Enligt Kammarrätten i Sundsvall strider detta mot tankarna i domstolsutred-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

107

ningens betänkande (SOU 1991:106) och departementspromemorian angå-
ende domstolsväsendet (Ds 1992:38). Rätten förordar i stället att länsrätt skall
vara första domstolsinstans. Kammarrätten anser vidare att lagtexten (4 §, om
innebörden av tillstånd) bör inkludera specialmotiveringens angivelse att re-
geringen skall meddela närmare föreskrifter om myndighetens uppgifter.
Rätten förespråkar vidare att den tilltänkta myndigheten bör förläggas till nå-
gon annan ort än Stockholm, vilket emellertid får konsekvenser för vilken
domstol som överklaganden skall riktas till.

4 Tillståndsområden för privatradion

I enlighet med strävan att tillgodose behovet av lokalt förankrade radiosänd-
ningar föreslås att varje sändningstillstånd skall gälla ett begränsat område
som av myndigheten bedöms vara ett naturligt lokalt intresseområde.
Radioföretagens önskemål och de tekniska förutsättningarna skall beaktas då
områdets utsträckning avgörs. Där det är tekniskt möjligt skall flera till-
ståndshavare finnas i samma område.

Statskontoret och Sveriges köpmannaförbund tillstyrker uttryckligen att
privatradions sändningsområden skall vara lokalt avgränsade. Köpmanna-
förbundet påpekar att den områdesindelning som skisseras i utred-
ningsbetänkandet inte får låsa planeringen eftersom områdena i första hand
bör sammanfalla med naturliga marknader. Radio Scandinavia anser att räck-
vidden 20 km, som utredningen om de tekniska förutsättningarna utgår ifrån,
är en lämplig utsträckning. TU understryker att sändningsområdena måste
göras tillräckligt stora för att vara kommersiellt intressanta för annonsörer,
eftersom privatradions verksamhet kommer att vila på reklamintäkter.
Magnus Kolsjö instämmer med promemorians resonemang.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet anser att förslagsställaren ser alltför optimistiskt på den kommersiella
radions betydelse för lokal annonsering. Med tanke på att den mesta reklamen
utgår från nationell och internationell nivå, kommer reklaminnehållet knappast
att gagna lokala ekonomiska intressen. Däremot kanske reklamen kommer
svara mot ett lokalt kunskapsbehov.

Om valet står mellan ett större eller två mindre tillståndsområden, före-
språkar Järva rn.fl närradioföreningar och MRS Broadcasting AB att man för
att gynna mångfald hellre bör välja två mindre. Future T.A. AB påpekar att
om flera frekvenser upplåts i storstäderna bör sändarna ha samma räckvidd
för att vara kommersiellt likvärdiga. SKAP rekommenderar att minst tre stor-
sändare etableras i Stockholm, Göteborg, Malmö samt i ett antal större orter i
övriga delar av Sverige. På så sätt kommer privatradioföretagen kunna få ett
tillräckligt stort publikunderlag för att ha råd med ett varierat programutbud.

Sveriges marknadsförbund anser att en rikstäckande privatradiokanal bör
etableras för att nå fullständig konkurrens inom radion.

Suzanne Liljegren rn.fl. instämmer med att önskemål från intressenterna
och andra berörda skall beaktas innan sändningsområdets utsträckning

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

108

fastslås. Radioutgivareföreningen ifrågasätter dock om radiostationernas ön-
skemål kommer att påverka sändningsområdenas täckning, mer än inför den
första tilldelningen. Föreningen påpekar, liksom Järva rn.fl. närradio-
föreningar och MRS Broadcasting, att CCIRrs1 normer för god hörbarhet bör
vara vägledande för att avgöra områdenas utsträckning.

Närradionämnden efterlyser klarare riktlinjer för hur sändningsområdena
skall utformas. Detta är angeläget eftersom områdenas täckning har kommer-
siell betydelse, och emedan det finns förslag om att överdirektören för den
kommande radio- och TV-myndigheten ensam skall avgöra sändningsom-
rådenas täckning, och att besluten inte skall kunna överklagas. Nämnden
ifrågasätter vidare om önskemålen från intressenter och andra berörda i prak-
tiken kommer kunna inhämtas på ett konstruktivt sätt

Televerket Rundradio konstaterar att förutsättningarna för storleken på ett
sändningsområde beror på vilken teknisk lösning som väljs i varje fall.
Variationen kommer sannolikt bli stor då olika operatörsforetag kan erbjuda
olika modeller. Ett kungjort sändningsområde kanske enbart gäller såvida en
viss teknisk lösning verkligen genomförs. Verket delar den bedömning som
görs i promemorian, att myndigheten vid planeringen av sändningsområden
bör ta hänsyn till möjligheterna att sända på andra håll.

Radio Nova anser att tillståndshavarna själva skall få bestämma sänd-
ningsområdets omfång. Tillgången på lyssnare och annonsörer kommer i så
fall avgöra vilken storlek som är realistisk. Utgångspunkten for denna syn-
punkt är att frekvenstillgången för privatradion skulle kunna göras mycket
större än vad promemorian anger.

Förslaget att flera tillståndshavare skall kunna finnas inom samma område
får stöd av NO, SPK, Radiolagsutredningen, Radioutgivareföreningen,
Annonsörföreningen, Sveriges reklamförbund och Radio Scandinavia.
Flertalet remissinstanser som kommenterar förslaget betonar det positiva i att
gynna lokal konkurrens. NO tror att flera tillståndshavare per område har en
positiv inverkan på reklammarknadens prisbildning, och betecknar det som
angeläget att förslaget genomförs. Sveriges reklamförbund menar, liksom
Annonsörföreningen, att konkurrens mellan lokala radiosändningar är en
lämplig metod för att motverka uppkomsten av mediemonopol. Så många
sändningstillstånd som möjligt bör därför ges inom samma område.
Reklamförbundet påpekar att denna metod är att föredra framför de föreslagna
reglerna för äganderätt (se nedan). Även SPK och Radio Scandinavia anser
att lokal monopolställning bör undvikas där det är möjligt.

LO:s ståndpunkt avviker från övrigas. Organisationen befarar att möjlig-
heten att i storstäderna starta flera kanaler, kommer leda till att flera stationer
knyts samman i ett fåtal nätverk. Utvecklingen i andra länder visar att konkur-
rensen om ett begränsat kommersiellt underlag gör att radioföretagen börjar
sända billiga program som är avsedda för ett stort antal radiostationer.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

'Comité Consultatif International des Radiocommunications (inom Internationella
Teleunionen - ITU)

109

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det av
själva lagtexten (5 §) bör framgå att det är de tekniska förutsättningarna som
avgör om flera tillstånd kan ges inom samma område.

5 Etableringsbegränsningar

5.7 Allmänt

Avsikten med de föreslagna begränsningarna är att skapa förutsättningar för
självständiga och lokalt förankrade stationer. Erfarenheterna från andra länder
som avreglerat på radioområdet visar, enligt promemorian, att det finns an-
ledning att med hjälp av lagstiftning motverka ägarkoncentration och främja
lokal produktion.

Sveriges frikyrkoråd m.fl. uttrycker stöd för de föreslagna reglerna.
Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet menar dock att
de sammantaget kommer gynna stora samproduktioner i högre grad än i våra
grannländer. Institutionen anger att två stora intressenter - Svensk radiout-
veckling och Z-radio - har möjlighet att bli dominerande inom privatradion.
Om så sker finns risk för att yttrandemöjligheter och mångfald i radion be-
gränsas genom att nätverksproduktion upptar bästa sändningstid, liksom att
konkurrensen mellan stora mediesäljande foretag kan minska. Magnus Kolsjö
framför en liknande synpunkt.

Radioutgivareföreningen invänder å andra sidan att det är lätt att kringgå
ägarbegränsningar med hjälp av mellanhänder och bulvaner. Sådana erfaren-
heter från exempelvis USA och Norge talar mot att införa långtgående regle-
ringar.

Radioutgivareföreningen och Radio Nova riktar generell kritik mot de
föreslagna begränsningarna, eftersom de avviker från den allmänna etable-
ringsfrihet som gäller för pressen. Radioutgivareföreningen förespråkar att
inga begränsningar avseende etablering skall få förekomma vid sidan av de
som följer av den allmänna konkurrenslagstiftningen, och av de skäl för in-
skränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter som anges i Rege-
ringsformen. Radio Nova påpekar att de enda villkor som ställs för att få ge
ut en tidning är att vederbörande är svensk medborgare, ej försatt i konkurs,
samt anmäler ansvarig utgivare. Radio Nova hänvisar vidare till interna-
tionella konventioner och Europalagstiftning, där det stadgas att staten får
reglera radioverksamheten, men enbart på teknisk grund.

Ett återkommande tema i kritiken mot de olika förslagen är att de är oför-
enliga med tryckfrihetsförordningen och/eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Dessa argument kommer att presenteras i en separat diskussion om begräns-
ningarnas grundlagsenlighet.

5.2 Ingen kan inneha mer än ett tillstånd

I promemorian föreslås att samma person inte skall få mer än ett sändnings-
tillstånd, vare sig inom eller utanför det egna området.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

110

En övervägande del av de instanser som kommenterar förslaget är positiva
till en sådan begränsning. TCO och Svenska journalistförbundet anser att re-
geln överensstämmer med synsättet att privatradion skall vara lokalt förankrad
och ha en självständig ställning. NO bedömer att regeln kommer att motverka
uppkomsten av oligopol, eller att ett enda radioföretag kan dominera mark-
naden. Annonsörföreningen stöder förslaget med hänvisning till att införandet
av kommersiell TV medfört att en monopolsituation uppkommit inom om-
rådet. Statskontoret delar uppfattningen att internationella erfarenheter talar
för denna typ av etableringsbegränsning. SPK konstaterar att den föreslagna
regeln förhindrar att samme ägare kan sända i angränsande områden, vilket
skulle ha förstärkt den negativa effekten av lokal monopolställning. Sveriges
marknadsforbund tror att regeln kommer bidra till att gynna mångfalden av
åsikter i privatradion.

Förslaget får även stöd eller lämnas utan erinran av Radiolagsutredningen,
STIM, Sveriges advokatsamfund, TU:s reservanter, Sveriges frikyrkoråd
m.fl. Suzanne Liljegren m.fl. och Magnus Kolsjö.

Radio Scandinavia håller med om att samma person inte skall kunna få mer
än ett tillstånd på FM-bandet, men anser att man samtidigt bör kunna sända på
en frekvens på AM-bandet. En tillståndshavare bör följaktligen kunna ha till-
gång till sammanlagt två frekvenser.

Närradionämnden anser, i likhet med juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, att lagtexten (5 §) är oklar på denna punkt, och efter-
lyser förtydliganden för att regeln inte skall gå att kringgå. Med nuvarande ut-
formning är det inte uteslutet att samme tillståndshavare kan få koncession i
två områden. En företagskoncem skulle även kunna erhålla flera sändnings-
tillstånd genom sina olika bolag. Starka personband mellan olika företag kan
också utnyttjas för det ändamålet

Sveriges köpmannaförbund stöder syftet med förslaget men tror att det på
vissa håll kan vara svårt att få verksamheten lönsam inom enbart ett sänd-
ningsområde. Det bör därför vara möjligt att bevilja undantag för regeln,
exempelvis i glesbygden.

TU-majoriteten ifrågasätter tanken att konkurrens och självständighet är
utesluten mellan två stationer som har samma tillståndshavare. Föreningen
saknar redovisade motiv till att införa en sådan särreglering, i stället för att
som för andra branscher tillämpa allmän konkurrenslagstiftning.
Radioutgivareföreningen frågar sig varför det skall vara tillåtet att få tillstånd
för sändning över ett mycket stort område, men inte över två mindre.

5.3 Regler för ägarstruktur

Förslaget innebär för det första att staten, kommuner eller företag med till-
stånd enligt 5 § radiolagen - för närvarande programföretagen inom Sveriges
Radio-koncernen och Nordisk Television AB - inte skall ges tillstånd.
Sveriges advokatsamfund har inget att invända mot förslagets innehåll, men
anser att lagtexten är oklar. Med nuvarande formulering skulle ett av de ovan
nämnda företagen kunna ägna sig åt privatradiosändningar genom att äga ett

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

111

företag som har rätt till tillstånd. SPK har inget att invända, och noterar med
tillfredsställelse att särskilda begränsningar mot utländskt ägande inte före-
slås. Radio Scandinavia anser att begränsningen även bör omfatta de som är
delägare inom Sveriges Radio och Nordisk Television AB eftersom de är
verksamma i konkurrerande reklammedier.

Dagspressens möjligheter att driva reklamfinansierad radio kringskärs ge-
nom promemorians förslag att dagstidningsföretag inte får äga mer än 40% av
ett privatradioföretag. Förslaget är baserat på en avvägning mellan risken för
ensidighet i nyhetsförmedling och opinionsbildning, och värdet av den jour-
nalistiska kvalitet som dagspressen kan tillföra privatradion. Humanistiska
utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet stöder försla-
get eftersom dagspressen inte utesluts från privatradioverksamhet. Ett del-
ägande på 40% ger möjlighet till inflytande, och tidningarnas journalistiska
kompetens kommer radion till del. Förslaget tillstyrks även av
Annonsörföreningen, Radio Scandinavia och Andreas Langell.

Flera remissinstanser är positiva till att införa denna typ av etablerings-
begränsning. Många av dem förespråkar en skärpning av regeln, genom att
sänka gränsen för dagspressens högsta tillåtna ägarandel och/eller låta andra
medieföretag omfattas av bestämmelsen. Vissa menar att förslaget är otill-
räckligt i andra avseenden, och det finns synpunkter på hur ägandet kan re-
gleras ytterligare.

TCO och Svenska journalistförbundet menar att lokal mångfald kräver att
privatradion konkurrerar med lokal press och har en självständig nyhetsför-
medling. För ägarna är det möjligt att indirekt påverka nyhetsurvalet genom
att styra fördelningen av resurser och tillsättningen av redaktionsledningar.
Risken med samägda tidningar och radiostationer är dessutom att konkur-
rensen i lokal nyhetsförmedling kan försvinna så att lokaltidningen och radio-
kanalen presenterar identiska nyheter. För att minimera risken för uppkomst
av lokala medie- och nyhetsmonopol bör gränsen för dagspressens ägarandel
vara högst 20%.

Föreningen Svenska masskommunikationsforskare konstaterar att 40%-
gränsen är hög i jämförelse med andra länders regelverk. Med tanke på att
begränsningen motiveras med att förhindra en minskad mångfald i
opinionsbildning och nyhetsförmedling borde gränsen vara lägre. Förslaget
kan även ha andra ej önskvärda återverkningar. Om samme ägare står bakom
flera medier i ett område, får helt oberoende stationer svårt att hävda sig i
konkurrensen om annonsörer och annonsplats. Utomlands är det vanligt att
medier under samme ägare hjälper varandra i marknadsföringen. Konkur-
rensen mellan tidningar och radiostationer, speciellt avseende annonsmark-
naden, riskerar således att sättas ur spel. Enligt föreningen är det dessutom
lagtekniskt fullt möjligt att förhindra att bulvanägande stjälper regelns efter-
levnad. Lagstiftningen i Storbritannien anges som ett lyckat exempel på detta.

Även ABF pekar på risker för ett utvecklat annonssamarbete om tidnings-
företag tillåts äga stora andelar av radiostationer. De tidningar som redan idag
är i monopolställning i vissa län kan stärka sin position om det nuvarande
förslaget genomförs. Risken med ägar- och kapitalkoncentration inom me-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

112

dierna är att kritisk granskning av myndigheter, företag och politiker kan få
mindre plats i utbudet. Suzanne Liljegren m.fl. anser mot bakgrund av inter-
nationella erfarenheter att gränsen för tidningsföretags ägande bör sänkas till
25%.

Konsumentverket anser, i likhet med Annonsörföreningen och Radio
Scandinavia, att 40%-regeln bör utvidgas till att gälla även andra medieföre-
tag, exempelvis sådana som både äger eller dominerar över radio- eller TV-
företag och ger ut tidningar som inte är dagstidningar. Institutionen för jour-
nalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet frågar sig varför
ingen begränsning har föreslagits för andra företag som är reklambärare, så-
som ägare av TV-stationer, annonstidningar och reklamföretag. Föreningen
Svenska masskommunikationsforskare framhåller att om televisionsbolag -
eller företag med stort inflytande över sådana - kan tillförsäkra sig stora an-
delar av privatradioföretag, kan man förvänta sig negativa effekter för kon-
kurrensen på annonsmarknaden och mångfalden i nyhetsförmedling.

TU:s reservanter befarar en reell inskränkning av dagstidningars etable-
ringsfrihet om inte medieföretagens ägande av privatradion kringgärdas. Om
väletablerade företag inom branschen får en dominerande ställning på
annonsmarknaden, blir det nämligen närmast omöjligt att starta nya dagstid-
ningar, eftersom detta förutsätter goda annonsintäkter. Även Suzanne
Liljegren rn.fl. anser att möjligheten att etablera sig inom privatradion bör be-
gränsas för andra medieföretag än de som äger dagstidningar.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni-
versitet, LO och TCO tror inte att bestämmelsen kommer motverka att radio-
stationer ingår i kedjor under en och samme ägare. Institutionen för journa-
listik påpekar att det exempelvis vore möjligt for tre dagstidningsföretag att
äga en tredjedel var. Radiobolaget kan göras till ägare av dagstidningen, eller
så kan en dagstidning bli ägare via ett dotterbolag. Regeln räcker således inte
till for att garantera privatradiostationema en självständig ställning.

Mot bakgrund av att det saknas gräns för hur många radiobolag en finan-
siär kan äga andel i, menar LO och TCO att samme ägare kommer kunna
samordna och kontrollera radiosändningama över flera områden. Detta anses
vara oförenligt med målsättningen att skapa självständiga stationer och mång-
fald i radioutbudet. LO noterar att koncentrationstendensema inom mass-
medieområdet redan är starka. Eftersom många stationer kommer bli en-
samma sändare över sitt område, bör frågan om privatradions ägarstruktur
prövas grundligare än vad som görs i promemorian.

Svenska kyrkans centralstyrelse betvivlar att förslaget kan hindra ett tid-
ningsföretag från att dominera en privatradiostation. En alternativ lösning
vore att dagstidningsföretag inte får vara störste delägare. Magnus Kolsjö,
som inte tror att regeln kommer hindra de stora tidningsföretagens från att
vinna inflytande över privatradion, föreslår att korsvis ägande inom medie-
området förbjuds i en särskild lag. Radio Scandinavia anser att korsvis
ägande bör förhindras för att undvika indirekt monopolbildning, och att även
gränsen för utländskt ägande skall vara 40 procent

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70

Följande remissinstanser motsätter sig eller är tveksamma till att begränsa
dagspressens etableringsrätt: Göta hovrätt. Kammarrätten i Sundsvall, NO,
SPK, Radiolagsutredningen, SAF och Industriförbundet, TU, Sveriges
köpmannaförbund, Radioutgivareföreningen, Svensk Radioutveckling AB,
Radio Nova, Gunnar Helén, Publicistklubben, SKAP, Sveriges marknads-
förbund, Järva rn.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB. De in-
vändningar som inte rör grundlagsenligheten är i huvudsak att regeln alltför
lätt kan kringgås, får negativa konsekvenser för programkvaliteten, eller är
onödig ur konkurrenssynpunkt.

Svensk Radioutveckling AB är starkt kritiskt mot förslaget som det anser
innebära en otillbörlig diskriminering av tidningsföretagen. Företaget saknar
en mer omfattande diskussion runt förslaget, vilka överväganden som ligger
bakom och dess tänkbara komplikationer. Likaså borde regelns förhållande
till näringsfriheten och yttrandefriheten berörts. NO, som avstyrker förslaget,
förordar att frågan utreds på ett grundligare sätt. Det underlag som redovisas i
departementspromemorian utgör inte en övertygande motivering.

En återkommande invändning från de som är kritiska mot att införa den
föreslagna begränsningen, är att regeln kommer vara lätt att kringgå.
Radiolagsutredningen avstyrker förslaget med motiveringen att möjligheten
för privatradioföretag att överta eller starta tidningar gör bestämmelsen verk-
ningslös för syftet att tidningsföretag inte skall kunna dominera över den nya
radioverksamheten, i synnerhet om koncessionstiden förlängs. För övrigt är
redan 40% en tillräckligt hög andel för att tidningsföretaget skall kunna domi-
nera verksamheten.

Sveriges advokatsamfund, som principiellt är tveksamt till denna typ av
etableringshinder, är inne på en liknande tankegång. Förutsatt att moderbo-
laget inte har tidningsutgivning som huvudsakligt ändamål, kan en mediekon-
cern som driver dagstidningar samtidigt äga ett privatradioföretag.
Advokatsamfundet finner att lagtexten är oklart utformad, vilket samfundet
ser som allvarligt, då förslagen rör vad som anses vara inskränkningar i ytt-
randefriheten. NO påpekar att ett tidningsföretag kan krypa förbi regleringen
genom att driva radiostationen tillsammans med en ägare utan större intresse
för nyhetsförmedling, Lex. ett industriföretag, som överlåter hela ansvaret för
det redaktionella materialet på sin samarbetspartner i utbyte mot ekonomisk
avkastning och kanske egen reklam.

Svensk Radioutveckling AB påpekar att myndigheten inte kan återkalla
tillstånd under själva tillståndstiden. Det räcker således att förutsättningarna
för tillståndsinnehav uppfylls inför varje ansökningstillfälle. Däremellan finns
inget hinder för ägarförhållanden som strider mot etableringsvillkoren.

Invändningen att regeln kommer kunna kringgås anförs även av Göta hov-
rätt, Gunnar Helén, Publicistklubben, Sveriges köpmannaförbund och
Sveriges marknadsförbund.

Svensk Radioutveckling AB, Gunnar Helén, Publicistklubben, Sveriges
marknadsförbund och Sveriges köpmannaförbund befarar att den föreslagna
begränsningen kommer medföra negativa konsekvenser för privatradions
kvalitet. Svensk Radioutveckling AB påpekar att såväl tidningsföretagen som

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

114

journalistkåren har stor integritet och hög grad av etisk medvetenhet. Ett tid-
ningsföretag skulle heller inte ha råd att äventyra tidningens goda namn ge-
nom att bedriva radioverksamhet av låg kvalitet. Däremot är risken högre för
att andra ägare exempelvis kommer försöka integrera reklam med övrigt pro-
graminnehåll. Företaget ser det som förbryllande att just de aktörer som har
kunskap om lokal medieverksamhet utesluts medan inskränkningar saknas
för nästan alla övriga aktörer.

Gunnar Helén tror att regeln uppmuntrar skenarrangemang och därmed
försämrad ägarmoral. Tidningar som väljer att engagera sig i privatradion får
räkna med lägre effektivitet och risken att bli delägare med intressenter utan
tillräcklig respekt för professionell journalistik och programverksamhet.
Tidningsföretagen får därför på ojämlik grund konkurrera med mindre seriösa
privatradioföretag. Helén konstaterar att fristående radiostationer som inte är
grundade på journalistisk tradition tenderar att fungera som kampanj-
instrument, medan dagstidningar relativt oberoende av ägarskap, i regel ger
plats åt olika åsiktsriktningar. Det finns anledning att anta att tidningsägda
privatradioföretag skulle eftersträva samma allsidighet.

Värdet av den kompetens tidningsföretagen kan tillföra privatradion fram-
hålls även av Sveriges marknadsförbund. Ur kvalitetssynpunkt är det snarast
önskvärt att dagstidningar får äga radiostationer, menar förbundet, som också
konstaterar att tidningarna kan drabbas negativt av konkurrensen från de nya
kanalerna. Tillsammans med regeln att enbart ge ett tillstånd per innehavare
föreligger en dubbel begränsning som kommer leda till onaturliga
ägarkonstruktioner. Publicistklubben pekar på att regeln utestänger företag
med journalistisk kompetens.

TU-majoriteten hävdar att yttrande- och informationsfriheten kan försva-
gas genom att pressens journalistiska kompetens, som TU anser, utestängs
från privatradioverksamhet Denna kompetens utgör i själva verket en garanti
för att privatradiostationema skall verka självständigt. Att begränsa tidnings-
företagens möjlighet till radioverksamhet är enligt Svensk Radioutveckling
AB ett indirekt sätt för staten att styra programinnehållet, vilket strider mot
förbudet att uppställa regler avseende redaktionellt material. I praktiken inne-
bär förslaget därför, enligt samma remissinstans, ett angrepp på enskilda tid-
ningars etik, samhällssyn och värderingar.

Radioutgivareföreningen bemöter oron för ägarkoncentration med argu-
mentet att den journalistiska friheten på privatägda tidningar anses vara stor.
Ägarna styr inte det normala redaktionsarbetet, och därför kan man förvänta
sig att privatradiostationer kommer uppvisa liknande självständighet gentemot
ägaren. Dessutom kan inte regeln göras verkningsfull utan att gå emot den
grundlagsstadgade rätten att ge ut tidningar.

Flera andra instanser kritiserar förslaget för att vara onödigt eller olämpligt
ur konkurrenssynpunkt. SPK anser att konkurrensen med Sveriges Radios
sändningar och rikspressen, gör hotet mot mångfald i nyhetsförmedling och
opinionsbildning försumbar, givet att enbart ett tillstånd ges till varje inne-
havare. TU-majoriteten anser likaså att konkurrensen med riks- och lokal-
radion motverkar riskerna för ett likriktat programutbud. Även olikheterna

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

115

mellan tidnings- och radioverksamhet gör antagandet om minskad mångfald
helt felaktigt. TU:s reservanter anser av dessa skäl att det inte utan vidare
stämmer att mångfald och konkurrens i nyhetsförmedling och opinions-
bildning skulle vara hotad om dagstidningsföretag utan begränsning tilläts
etablera sig i privatradion. TU-majoriteten tillägger att privatradion skulle be-
höva tidningarnas resurser och kompetens för att kunna hävda sig gentemot
riks- och lokalradion.

NO betvivlar att den föreslagna regeln i alla situationer skulle främja mång-
fald i radion. Risken finns att vissa dominerande aktörer skulle lämnas utan
konkurrens, lika väl som att sådana i andra fall skulle förhindras att stärka sin
ställning. Dessutom kan konkurrensen på hela mediemarknaden motverkas av
att en bransch särregleras. Eftersom andra medieföretag inte omfattas innebär
förslaget en diskriminering av dagstidningsföretagen.

Svensk Radioutveckling AB menar att Sverige saknar de omständigheter
som i USA har motiverat långtgående ägarregleringar för kommersiell radio.
Här är public service-behovet väl tillgodosett av Sveriges Radio och den
kommersiella radion är ännu i sin linda. Dessutom skulle föreskriften ur-
skillningslöst drabba alla tidningsföretag, oavsett deras ställning i det aktuella
sändningsområdet. Svensk Radioutveckling AB anför vidare att eftersom
staten inte har rätt att styra mediernas ägandeförhållanden utifrån ideologiska
eller kommersiella synpunkter, saknar det relevans huruvida konkurrensen
om annonspriser skulle påverkas av att tidningsföretag ägde radiostationer.

Radioutgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Svensk
Radioutveckling AB, Radio Nova, Järva m.fl. närradioföreningar och MRS
Broadcasting AB förespråkar att i stället tillämpa den allmänna konkur-
renslagstiftningen för att motverka skadlig koncentration.

Svensk Radioutveckling AB saknar en analys i promemorian av denna
möjlighet, och konstaterar konkurrensrätten kan utnyttjas i vissa fall (tex. om
tidningen försvårar möjligheterna att annonsera i radion eller begränsar
radiostationens sändningstid för att undvika konkurrens). Mot denna bak-
grund vore det onödigt att driva igenom branschspecifika regler innan det står
klart om skadlig koncentration verkligen uppstår inom privatradion. Att be-
reda utrymme för minst två privatradiokanaler inom varje område, skulle för
övrigt minimera risken för att behöva införa en reglering vid sidan av konkur-
renslagarna.

SAF och Industriförbundet förespråkar, i likhet med Radio Nova och
Radioutgivareföreningen, att skadlig monopolbildning i första hand skall
motverkas av att fler frekvenser görs tillgängliga. Den föreslagna 40%-grän-
sen utgör en alltför långtgående reglering.

NO efterlyser en lösning som tillåter att man tar hänsyn till situationen i
varje enskilt fall. Konkurrenslagstiftningen kan inte tillämpas när det gäller
opinionspåverkan och hot mot yttrandefriheten, men kan tjäna som förebild
för ett mer flexibelt instrument att komma till rätta med aktörer som miss-
brukar sin ställning.

SKAP, som själv har goda erfarenheter av radiosamarbete med ett stort
tidningsföretag, betonar värdet av tidningsföretagens journalistiska kom-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

116

petens och resurser. För att undvika makt- och åsiktskoncentration på lokal
nivå räcker det om den föreslagna begränsningen enbart gäller orter där en
enda tidning eller tidningsföretag är i dominans. En sådan inskränkning är
emellertid helt onödig om varje radiostation inrättar ett programråd med an-
svar för verksamhetsplanen. Rådet föreslås ha minst sex ledamöter med eko-
nomisk, juridisk och kulturell kompetens samt lokal förankring. Majoriteten
får inte vara anställda av, eller ha ägarintressen i radioföretaget.

Svensk Radioutveckling AB anför att förslaget öppnar väg för att införa
liknande begränsningar för andra typer av företag, t.ex. dominerande arbets-
givare på orten. Företaget noterar vidare att reglerna för markbundna sänd-
ningar saknar motsvarande reglering. Företaget påpekar även att lagens ut-
formning är oklar då de associations- och avtalsrättsliga aspekterna inte har
beaktats. Slutligen anförs att en omedelbar nackdel som förslaget innebär för
tidningsföretag som vill driva privatradio, är att de på kort tid måste etablera
samarbete med andra intressenter för att kunna ansöka om tillstånd.

5.4. Grundlagsenlighet

Promemorian slår fast att reglerna är förenliga med yttrandefrihetsgrund-
lagen. Begränsningar i rätten att sända radio är tillåtna om de införs i syfte att
utvidga yttrande- och informationsfriheten (3 kap. 2 §). En ändring av tryck-
frihetsförordningen bedöms inte heller vara nödvändig eftersom den före-
slagna regeln inte utgör något hinder för någon, inklusive radioföretagen, att
starta tidningar.

Radiolagsutredningen och Justitiekanslem delar bedömningen att förslaget
är förenligt med tryckfrihetsförordningens regler om fri etableringsrätt.
Justitiekanslem konstaterar dock att detta riskerar att göra regeln verknings-
lös, då det inte går att ingripa mot att någon som sänder privatradio startar el-
ler övertar en tidning. Justitiekanslem instämmer även i bedömningen att för-
slaget är förenligt med angivna lagrum i yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns
vidare ingen motsättning mellan den föreslagna privatradiolagen och rege-
ringsformens föreskrifter om normgivning som begränsar grundläggande fri-
och rättigheter.

Vissa instanser avstyrker emellertid, eller är starkt tveksamma till för-
slaget, med hänvisning till grundlagarna på yttrandefrihetsområdet.

Göta hovrätt konstaterar att syftet med förslaget överensstämmer med ytt-
randefrihetsgrundlagens föreskrift att främja vidgad informations- och yttran-
defrihet i etern, men befarar att regeln kan få motsatt effekt. Rätten ifråga-
sätter om övriga intressenter kommer verka i privatradion på ett sätt som upp-
väger att tidningsföretagens yttrandefrihet kringskärs. Det vore bättre att av-
vakta utvecklingen och i ett senare skede införa begränsningar om det visar
sig motiverat. Med tanke på att regeln också förväntas bli möjlig att kringgå,
avstyrker hovrätten förslaget

Enligt Kammarrätten i Sundsvall framgår det inte helt klart av yttrande-
frihetsgrundlagen och dess förarbeten om de inskränkningar i sändningsrätten
som medges kan utformas så att vissa kategorier på grund av sin övriga verk-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

117

samhet utestängs. Det kan således starkt ifrågasättas om förslaget är förenligt
med grundlagens syfte.

TU-majoriteten och Svensk Radioutveckling AB menar att den föreslagna
regeln är oförenlig med både yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihets-
förordningen. Vad gäller den förra hänvisar dessa instanser till special-
motiveringen till det lagrum som medger begränsningar i etableringsfriheten,
och anser att inskränkningar i etableringsfriheten måste vara tekniskt beting-
ade, och med andra ord enbart vara påkallade av bristen på sändnings-
utrymme. Svensk Radioutveckling AB tillägger att ingenting tyder på att av-
sikten var att vissa grupper skulle begränsas i sina möjligheter att sända radio.

Mot bakgrund av yttrandefrihetsgrundlagens krav på vidast möjliga ytt-
rande- och informationsfrihet är det, enligt TU-majoriteten, ologiskt att sätta
upp hinder för en kategori yrkesfolk som ägnar sig åt att tillgodose yttrande-
frihetens intressen. En särreglering för dagspressen går därför stick i stäv mot
vad lagen stadgar. TU-majoriteten refererar även till den utredning som före-
låg yttrandefrihetsgrundlagen, där det sägs att valet av uttrycksform inte skall
bestämma rätten att uttrycka sig. Promemorian har inte redovisat de motive-
ringar som skulle tillåta att etableringsbegränsningar av den angiva typen in-
förs.

TU-majoriteten låter kritiken även omfatta förslaget att ingen får inneha
mer än ett tillstånd, och anser det vara uteslutet att en sådan regel uppfyller
strävan efter vidast möjliga yttrande- och informationsfrihet. I promemorian
redovisas inte heller den typen av överväganden. Den som vill begränsa eta-
bleringsrätten måste visa att åtgärden tillgodoser den ambition som uttrycks i
yttrandefrihetsgrundlagen.

Även TU:s reservanter är kritiska mot förslaget som i deras ögon förefaller
oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.
Eftersom begränsningen enbart omfattar dagstidningsföretagen kan de inte
utan vidare instämma med åsikten att lagförslaget överensstämmer med ytt-
randefrihetsgrundlagens föreskrifter på området. Det betecknas som anmärk-
ningsvärt att det i promemorian inte redovisas överväganden huruvida andra
intressenters ägande tillgodoser en vidgad yttrande- och informationsfrihet

Angående tryckfrihetsförordningen anför TU att regeln kommer att skapa
praktiska hinder för tidningsutgivning. Den som har privatradiotillstånd kan
nämligen inte ge ut en tidning utan att förlora sin koncession då tillståndstiden
går ut. Omvänt kan inte ett företag i dagspressen bedriva radioverksamhet
utan att upphöra med tidningsverksamheten. Detta innebär ett hinder för den
etableringsfrihet som förordningen garanterar. Med anledning av den angivna
normkonflikten förespråkar TU-majoriteten att förslaget utgår, medan TU:s
reservanter av samma skäl ser anledning till ytterligare diskussion.

Svensk Radioutveckling AB för ett liknande resonemang. Den etablerings-
rätt som följer av tryckfrihetsförordningen inskränks om den som innehar
privatradiotillstånd inte kan bli tidningsutgivare utan att förlora sin konces-
sion. Företaget menar vidare att det faktiska krav att ingå kompanjonskap
med andra som regeln innebär för de tidningsföretag som vill bli del av pri-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

118

vatradioverksamheten, är oförenligt med tryckfrihetsförordningen och yttran-
defrihetsgrundlagen.

6 Urvalsförfarande m.m.

Lagförslaget stadgar att privatradiomyndigheten skall kungöra när ett sänd-
ningsområde blir ledigt till ansökan (8 §). Kammarrätten i Sundsvall saknar
en bestämmelse i lagtexten om hur kungörelserna skall genomföras och hän-
visar till lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärende hos myndighet.

I promemorian föreslås att urvalet mellan flera intressenter skall ske med
hjälp av öppna auktioner. Myndigheten skall bevilja tillstånd till den sökande
som erbjuder sig att erlägga den högsta årliga koncessionsavgiften. Genom
att betalningsviljan blir utslagsgivande förväntas oseriösa intressenter gallras
bort. Promemorian avvisar de alternativa urvalsmetoderna lämplighetsbe-
dömning och lottning.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av juridiska fakultetsnämnden
vid Stockholms universitet, humanistiska utbildnings- och forsknings-
nämnden vid Göteborgs universitet, NO, SPK, SAF och Industriförbundet,
Sveriges advokatsamfund och TU.

NO delar promemorians bedömning att lottning och lämplighetsprövning
inte kan rekommenderas. Risken att auktionsförfarandet skall resultera i ett
oligopol av kapitalstarka aktörer undanröjs troligen genom att upplåta endast
ett tillstånd per innehavare. SAF och Industriförbundet anser att auktions-
förfarandet är den urvalsmetod som har minst nackdelar. Utländska erfaren-
heter indikerar också att principen om finansiell soliditet hos tilltänkta pri-
vatradioägare kommer ge stadga och kontinuitet åt systemet. SPK och
Sveriges advokatsamfund delar bedömningen att öppna auktioner är det mest
ändamålsenliga av tänkbara alternativ. Auktionsförfarande tilltalar även TU
eftersom föreningen anser att regelverket för privatradion bör minimeras.
Urvalsmetoder som innebär en prövning eller värdering av de sökande är mot
den bakgrunden oacceptabla.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner det öppna
auktionsförfarandet acceptabelt, i synnerhet om prövningen utförs av pri-
vatradiomyndigheten. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid
Göteborgs universitet karakteriserar förslaget som "logiskt med andan i pri-
vatradioverksamheten".

Göta hovrätt, TCO, STIM, Föreningen Svenska masskommunikations-
forskare, SKAP, Svenska journalistförbundet och Sveriges frikyrkoråd rn.fl
har ingen erinran mot auktioner i sig, men anser att auktionsförfarandet bör
kombineras med någon form av kvalitets- eller lämplighetsprövning. Göta
hovrätt menar att betalningsviljan överlag är ett lämpligt urvalskriterium, men
föreslår att intressenter som tidigare befunnnits skyldiga till yttrandefrihets-
brott skall kunna uteslutas. Föreningen Svenska masskommunikations-
forskare menar att auktioner har flera fördelar, framför allt att reglerna är pre-
ciserade i förväg. Man undviker därigenom en förhandlingssituation där par-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

119

tema kan modifiera sina avsikter under processens gång. Föreningen anser
dock att högre krav kan ställas på programinnehållet, och har inget att invända
mot auktionsförfarandet om dessa regler preciseras ytterligare.

TCO och Svenska journalistförbundet, som båda uttrycker stark tveksam-
het inför förslaget, befarar att ett rent auktionsförfarande kan leda till ett lik-
riktat programutbud. Stationer som inriktar sig på rock- och popmusik kan
förväntas få en mycket bättre betalningsfönnåga än de som huvudsakligen vill
sända smalare musikformer. Därför måste de öppna auktionerna kompletteras
med något slags instrument som bidrar till att stationer med olika programin-
riktning kan etablera sig.

SKAP för ett liknande resonemang. Erfarenheterna från andra länder har
visat att auktionsförfarandet motverkar allsidighet i radion. I anslutning till
auktionerna bör därför en kvalificerad, opolitisk nämnd utanför myndigheten
utföra såväl en kulturell som ekonomisk granskning, grundad på de sökandes
budget- och verksamhetsplanering. Följden riskerar annars att dels bli kon-
kurser och programföretag som lågprioriterar egen produktion, dels att en
enda musiktyp kommer dominera sändningarna. Vid ansökningstillfället skall
den sökande uppge sammansättningen på det programråd föreningen förordar
skall finnas på varje privatradiostation. Rådet svarar för att stationens verk-
samhetsplanering följs. SKAP anser vidare att aktörer som ägnat sig åt olag-
lig radioverksamhet, t.ex. reklamsändningar och illegal nätverksbildning, inte
skall få tillstånd att sända privatradio eller närradio. Det skall inte vara möjligt
att vinna kommersiella fördelar genom att kringgå gällande lagstiftning.

Sveriges frikyrkoråd m.fl. anser att bred lokal förankring hör till de kvali-
tetskriterier som bör vägas in i en samlad bedömning för att undvika att enbart
de mest kapitalstarka sökande får sändningstillstånd. Ett sådant tillvägagångs-
sätt kan enligt rådet även förväntas gynna en bredare lokal samverkan kring
ett sändningstillstånd.

STIM tror inte att auktionsförfarandet räcker till för att gallra ut oseriösa
intressenter. Med hjälp av en kompletterande granskning skulle man kunna
utestänga sökande som exempelvis inte respekterat upphovsrättens regler, el-
ler saknar förutsättningar att producera eget material.

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, LO,
KLYS, Sveriges reklamförbund, Radio Scandinavia, Magnus Kolsjö,
Svenska kyrkans centralstyrelse och ABF ställer sig tveksamma eller negativa
till att överhuvudtaget tillämpa öppna auktioner.

För LO ter sig promemorians överväganden ogenomtänkta. Eftersom ra-
dioverksamhet är förhållandevis billigt, kommer det troligtvis i många fall att
finnas flera seriösa sökande på en frekvens. Auktionsförfarandet kan då leda
till att många finansiellt solida intressenter inte får tillstånd endast för att det
finns sökande med ännu större betalningsförmåga. På så sätt, menar LO, be-
handlas yttrandefriheten som en handelsvara. Alla sökande som kan redovisa
en övertygande finansieringsplan for verksamheten bör kunna komma i fråga.
Urvalet skall ske efter kriterier som bidrar till att lokala intressenter blir repre-
senterade och till att lokal rapportering får utrymme i verksamheten.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

120

KLYS anser att frågan behöver utredas mer. Om betalningsförmåga blir
det huvudsakliga urvalsinstrumentet är risken att de flesta privatradiostationer
kommer ha samma typ av programutbud, dominerat av popmusik, korta ny-
hetssändningar och sport. Sökande med ambitioner att sända mycket egen-
produktion och ha en lokal prägel, måste gynnas av den urvalsmetod som
slutligen tas i bruk. Hotet mot mångfald och variation i radioutbudet framhålls
också av Svenska kyrkans centralstyrelse.

ABF motsätter sig förslaget med motiveringen att auktionsförfarandet
gynnar kapitalstarka aktörer. Denna effekt förstärks då frekvenserna skall
fördelas inför andra tillståndsperioden. Samma intressenter har då stärkt sina
positioner genom investeringar och utbildning av personal. ABF anser att
förslaget innebär att yttrandefriheten blir till salu, och att de som vill sända
radio inte kommer att konkurrera på lika villkor.

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, som poäng-
terar att kostnaderna för etablering bör vara låga, menar att auktionsför-
farandet kan leda till en kostnadsnivå som är för hög för små intressenter,
med risk för konkurser och nätverksbildning som följd. Radio Scandinavia
anser att de stationer som avser sända enbart lokala program bör få företräde
då tillstånden ges ut. I England har man funnit att anbudsgivning inte medför
en önskad bredd i utbudet, och överväger därför att ändra urvalsförfarandet,
påpekar Radio Scandinavia.

Sveriges reklamförbund förespråkar, liksom Magnus Kolsjö, att konces-
sionerna skall lottas ut för att andra än kapitalstarka intressenter skall få möj-
lighet att ägna sig åt privatradio. Magnus Kolsjö föreslår att lottningen skall
föregås av en prövning av bl.a. de sökandes ekonomiska kapacitet.
Bulvanarrangemang kan förhindras genom att förbjuda överlåtelse av kon-
cessionerna under en viss tid efter tillståndsgivandet. En huvudägare skall
förfoga över endast en lott

Radioutgivareföreningens utgångspunkt är att det inte skulle behöva råda
någon frekvensbrist. I annat fall är auktionsförfarandet att föredra. För att
förhindra ägarkoncentration eller kontroll av utbudet inom det aktuella om-
rådet bör dock inte det första sändningstillståndet gå till det företag som inne-
har den ledande ställningen inom mediebranschen. Föreningen avvisar all an-
nan lämplighets- eller kvalitetsprövning. Radio Nova pläderar för en radikal
omplanering av frekvensområdet som det menar skulle kunna frigöra så
mycket utrymme i etern att alla intressenter skulle få plats. Därmed skulle
auktionsförfarandet bli helt onödigt

Frekvensförvaltningen inom Televerket vill påpeka att förvaltningen på
grund av sin begränsade mängd anställda inte kommer kunna utfarda ett stort
antal tillstånd på kort tid. För att underlätta detta arbeta måste samarbetet mel-
lan frekvensförvaltningen och den ansvariga myndigheten inledas i god tid.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

121

7 Avgifter för privatradion

Koncessionsavgiften skall dels tjäna som urvalsinstrument, dels täcka kost-
naderna för privatradiomyndigheten och närradionämnden. I promemorian
föreslås en lägsta årsavgift på 50 000 kr.

Frekvensförvaltningen inom Televerket påpekar att vaije privatradiostation
kommer vara skyldig att även betala en årlig avgift på mellan två och tiotusen
kronor för tillstånd att inneha radiosändare. Detta bör framgå, eftersom det
kan påverka intressenternas möjliga högsta bud vid utauktioneringen. RRV
konstaterar att det kommer visa sig om den föreslagna avgiften är lämplig för
att täcka myndigheternas kostnader och fungera som urvalsinstrument. Det
bör åligga privatradiomyndigheten att vid behov ta initiativ till omprövningar
av koncessionsavgiftens storlek.

Riksskatteverket har inget att erinra mot att verket, i likhet med vad som
föreslås i promemorian, handhar uppbörden av koncessionsavgifter. Lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter (1984:15) föreslås tillämpas.
Verket anser emellertid att förfarandet bör knytas närmare denna lag, och fö-
reslår att det får avgöra vilket belopp som skall betalas for vaije period, inom
ramen för den årsavgift som privatradiomyndigheten fastställer.

Några instanser förslår en modifiering av avgiften i vissa fall. Magnus
Kolsjö och Mattias Andersson föreslår att avgiften skall anpassas efter mäng-
den invånare i varje område. Radio Scandinavia anser att avgiften bör vara
lägre, exempelvis 5 000 kronor, i områden med liten befolkning och för AM-
sändare med låg effekt. Bengt Bengtsson anser att avgiften bör sättas till 50
öre per invånare i sändningsområdet. SKAP föreslår att stationerna skall
kunna göra avdrag från koncessionsavgiften för egen produktion av kvalifi-
cerade radioprogram, medan Andreas Langell föreslår att operatörer som varit
verksamma länge skall gynnas med lägre avgifter.

Radioutgivareföreningen, Järva rn.fl närradioföreningar och MRS Broad-
casting AB menar att avgiften kan sättas betydligt lägre. Privatradion skall
inte behöva finansiera närradion, då det vore som att låta dagspressen betala
administrationen av föreningstidningar. De återstående administrations-
kostnaderna uppgår till enbart ett par procent av den förslagna avgiften. Syftet
att gallra bort oseriösa intressenter uppnås automatiskt av den höga kostnad
det innebär att etablera en radiostation. Sveriges köpmannaförbund motsätter
sig att kostnaderna för närradion täcks av privatradiostationerna. Små
radioföretag är sårbara för förhöjda avgifter, särskilt under stationens upp-
byggnadsskede.

Radio Nova kan tänka sig en årlig registreringsavgift på mellan 500 och
1 000 kronor per station, utöver den blygsamma engångskostnad som ett
"utgivningsbevis" skulle innebära. Det vore oacceptabelt att använda konces-
sionerna som statlig inkomstkälla.

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet anser att
kostnaderna för den nya radioverksamheten bör vara så låga som möjligt.
Institutionen pekar på möjligheten att, som i Finland, ersätta koncessionsav-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

122

giften med avtal om visst antal sändningstim mar per dygn och vecka, vari
man även kan inkludera regler för innehållet

Föreningen Svenska masskommunikationsforskare föreslår att inkom-
sterna från koncessionsavgiften skall gå till medieforskning.

I 23 §, andra st. (under betalning av avgift) stadgas att årsavgiften skall
"betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i ja-
nuari. april, juni och oktober månad". Sveriges advokatsamfund finner lag-
texten oklar på denna punkL Skall exempelvis hela avgiften för första året er-
läggas den 1 oktober om sändningarna inleds 14 dagar tidigare?

24 § anger att tillståndshavare som frånträder sin koncession, eller får den
återkallad, är skyldig att betala avgiften i tre månader till. Kammarrätten i
Sundsvall påpekar att texten är utformad så att tillståndshavare som försatts i
konkurs eller trätt i likvidation inte omfattas av denna skyldighet

8 Tillståndstid

I promemorian föreslås att tillstånden skall vara tidsbegränsade. Alla tillstånd
bör löpa ut samtidigt, för att ge möjlighet till förändrad områdesindelning och
ändringar med anledning av exempelvis ny sändningsteknik. Fem år bedöms
vara en lämplig tidslängd för att även tillgodose tillståndshavamas behov av
planering. Den första tillståndstiden föreslås således gälla fem år efter att la-
gen träder i kraft.

Förslaget tillstyrks av Statskontoret och Sveriges frikyrkoråd m.fl.
Frekvensförvaltningen inom Televerket påpekar att den reella tillståndstiden
kan bli kortare än fem år i händelse av internationell frekvenskoordinering.
Enbart de som kommer sända på redan planerade frekvenser kan få tillstånd
omedelbart. Sveriges köpmannaförbund, som i princip är positivt till femårs-
gränsen, menar att kortare tillståndstid under den första perioden försvårar fö-
retagens planering. SPK är positivt till att sändningstillstånden har begränsad
giltighet så att nya intressenter kan komma in på marknaden, men kan inte
bedöma vilken tidsperiod som är lämpligast ur konkurrenssynpunkt.

En övervägande del av de remissinstanser som har lämnat synpunkter på
denna del av förslaget, har inget att invända mot tanken på tidsbegränsade
tillstånd. Flera av dem har emellertid synpunkter på tidsperiodens längd.

Radiolagsutredningen menar att de första tillstånden kan gälla i fem år och
löpa ut samtidigt, men förespråkar att tillstånd ges för längre perioder i fort-
sättningen. För att bedriva sändningar med egenproducerat material av hög
kvalitet torde krävas betydande investeringar. Om tillståndsperioder är för
korta kan viljan att göra sådana investeringar hämmas. Det bör därför över-
vägas att väsentligen förlänga tillståndsperiodema.

TU ifrågasätter om inte den första koncessionsperioden bör vara längre för
att de nystartade stationerna skall hinna etablera sig hos publik och annon-
sörer och få avkastning på sina sannolikt stora investeringar. Eftersom till-
ståndet sedan kan ges till ett annat företag kanske flera intressenter i annat fall

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

123

skulle avstå från att överhuvudtaget etablera sig. Föreningen föreslår därför
en inledande tillståndsperiod på sju år.

Av liknande skäl föreslår Future T.A. AB att första tillståndsperioden skall
vara åtta år. Privatradions införande sammanfaller dessutom med en svår låg-
konjunktur. Från och med andra perioden kan giltighetstiden förkortas till
fem år. Svenska kyrkans centralstyrelse hävdar att erfarenheter från andra
länder har visat att fem år är för kort tid för en radiostation att etablera sig och
göra verksamheten bärkraftig. Promemorians förslag motverkar därför den
angivna målsättningen att främja stationer som kan arbeta självständigt på
lång sikt.

En av instanserna, SKAP, föreslår kortare koncessionstid. De första till-
ståndsperiodema bör vara tre år, för att de tillståndshavare som inte följer sina
redovisade programintentioner snabbt skall kunna sorteras bort

Radio Scandinavia anser att koncessionstiden skall vara minst tio år och
förnyas automatiskt om inga särskilda skäl föreligger. I annat fall kan välfun-
gerande och populära stationer tvingas upphöra bara för att andra intressenter
har bjudit högre årsavgift. Magnus Kolsjö finner det acceptabelt att den första
perioden är tidsbegränsad för att underlätta introducerandet av digitaltekniken,
men ser därefter ingen anledning till att begränsa tillståndsperiodema. De som
efter första perioden har tillstånd bör få företräde till att göra dem permanenta.
Staten bör inte ha rätt att överlåta genomförda investeringar till konkurrerande
intressenter. Om så ändå blir fallet, är frågan vem som kommer vilja lägga
ned erforderligt arbete och kapital för att starta en radiostation.

Radioutgivareföreningen, Radio Nova, Järva rn.fl. närradioföreningar och
MRS Broadcasting AB anser att sändningstillstånden från början skall vara
permanenta, i likhet med tidningarnas utgivningsbevis. Varje station skall
därutöver tilldelas ett frekvenstillstånd, som däremot kan vara tidsbegränsat

Radioutgivareföreningen varnar för att om sändningstillståndet bara kom-
mer gälla viss tid, kan behovet av att göra snabba vinster medföra kortsiktig
planering och sämre kvalitet Frekvensperiodema kan vara tidsbegränsade för
att möjliggöra modifieringar av frekvensplaneringen. Efter första perioden
kan det dock vara opraktiskt att behålla de sammanhållna tillståndstidema.
Om en station exempelvis går i konkurs efter halva tiden kommer ingen vara
intresserad av att överta frekvensen om det saknas garantier för att verksam-
heten kan bedrivas under en längre tid.

Radio Novas ståndpunkt är baserad på det principiella ställningstagandet
mot regleringar som skiljer sig från de villkor pressen verkar under. Företaget
frågar sig dessutom om någon skulle vilja investera i en station som obero-
ende av vilken framgång den rönt, kanske inte överlever sin femårsdag.
Frekvensområdena skall dock kunna omprövas av tekniska skäl, och till-
ståndshavaren har då rätt till en likvärdig frekvens. En tilldelad frekvens skall
endast gå att dra in om operatören underlåtit att sända under viss tid.

Televerket Rundradio konstaterar att frekvenstillståndet inte behöver ha
samma giltighetstid som tillståndet att sända. Verket framhåller att reglerna för
tillståndstider, liksom för innehav av frekvenstillstånd, måste utformas på ett

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

124

sätt som gör det möjligt för frekvensmyndigheten att modifiera frekvenspla-
neringen efter behoven av god radiomiljö.

Radiolagsutredningen och Sveriges advokatsamfund påpekar att den ak-
tuella lagtexten (7 §, andra meningen) behöver förtydligas så att det som av-
ses framgår, nämligen att varje efterföljande tillståndsperiod skall löpa ut efter
femårsintervall. Justitiekanslem påpekar att föreskriften inte lämnar utrymme
för någon tillståndsprövning infor en tredje tillståndsperiod.

Kammarrätten i Sundsvall påpekar att om alla tillstånd löper ut samtidigt
blir tillståndstiden kortare för de som erhåller tillstånd under en av femårs-
perioderna. Då lagtexten inte anger att alla tillstånd skall löpa ut vid samma
tidpunkt framgår inte detta.

9 Övriga villkor för tillståndsinnehav

Mot bakgrund av att sändningstillståndet föreslås kunna återkallas om an-
svarig utgivare eller ställföreträdande sådan saknas (19 §, 2 st.), anser
Kammarrätten i Sundsvall att det i 5 och 6 §§ bör tilläggas att sökande måste
anmäla vem som är utgivare för programverksamheten innan tillstånd ges ut

Privatradiotillståndet skall kunna överlåtas till annan behörig intressent. I
promemorian anges bl.a. att frånträdelse av tillstånd sker genom skriftlig an-
mälan till privatradiomyndigheten. Sveriges advokatsamfund efterlyser en
angivelse i lagtexten (21 §) från vilken tidpunkt som tillståndet upphör. Sker
detta redan genom tillståndshavarens anmälan, eller krävs någon särskild åt-
gärd från privatradiomyndigheten?

Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation föreslås att
tillståndet omedelbart förfaller för att det inte skall bli en tillgång i konkurs-
boet. Sveriges advokatsamfund menar att det kan vara befogat att låta till-
ståndshavarens borgenärer och andra intressenter få del av det värde ett pri-
vatradiotillstånd innebär. Det bör därför övervägas att tillåta konkurs- eller
likvidationsboet realisera denna tillgång inom viss tid, snarare än att värdet
automatiskt tillfaller staten. Advokatsamfundet kan vidare tänka sig att av-
giften för den överskjutande tiden återbetalas.

Radioutgivareföreningen anser likaså att konkursförvaltaren skall kunna
avyttra privatradiotillståndet. Magnus Kolsjö anser det vara orimligt att till-
ståndet skall förfalla vid konkurs eftersom det är radioföretagets största till-
gång.

Kammarrätten i Sundsvall förordar att det i lagtexten närmare bör preci-
seras vad som menas med begreppen likvidation och försättande i konkurs,
bl.a. mot bakgrund av att aktiebolagslagen har bestämmelser om olika former
av likvidation och dess upphörande.

Radiolagsutredningen efterlyser ett klargörande i lagstiftningen om vad
som gäller när tillståndshavaren är en fysisk person och avlider.

Ett sändningstillstånd föreslås avse hela dygnet och skall inte kunna delas
upp mellan flera tillståndshavare. Varje programtjänst skall ha en egen be-
teckning som skall anges minst en gång varje sändningstime. Av de fåtal in-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

125

stanser som har lämnat synpunkter på denna del av förslaget har
Radiolagsutredningen och Sveriges advokatsamfund inget att erinra.

Förslaget utgör inte något hinder för tillståndshavaren att låta andra sända
på sin frekvens. Radioutgivareföreningen pekar på fördelarna med ett sådant
förfarande. För det första kan man undvika, som fallet varit i Finland, att
sändningstid förblir outnyttjad. Vidare kan program som inte riktar sig till en
bred lyssnarkrets erbjudas sändningstid, så att utbudet i radion breddas.
Sändningstider som normalt inte vore kommersiellt intressanta kan därigenom
locka annonsörer. Uthyrd sändningstid ger även intäkter åt radioföretaget.

STIM konstaterar att dess verksamhet underlättas om vaije programtjänst
har egen egen beteckning som regelbundet anges under sändningen. Radio
Scandinavia anser att vaije frekvens skall ha en internationell beteckning.

I lagförslaget anges att vite får föreläggas den som bryter mot bestäm-
melsen om programannonsering. Mot bakgrund av erfarenheterna från när-
radion, anser Närradionämnden att sanktioneringen är nödvändig för att re-
geln skall efterlevas.

10 Återkallelse av tillstånd

I promemorian föreslås att tillståndet återkallas om inte sändningar har inletts
inom tre månader efter att tillstånd meddelats. Detta föreslås även bli följden
om tillståndshavaren inte alls, eller endast i obetydlig omfattning har bedrivit
sändningar under en sammanhängande period av fyra veckor. Beslutet bör
fattas av länsrätten, på initiativ av privatradiomyndigheten.

De synpunkter som inkommit rörande återkallelse av privatradiotillstånd
med anledning av rasistisk propaganda, behandlas under avsnittet om när-
radion.

De som avgett yttranden i frågan efterlyser framför allt förtydliganden i
lagtexten, utan att ifrågasätta möjligheten att återkalla tillstånden under an-
givna omständigheter. Radiolagsutredningen har inget att erinra mot åter-
kallelsegrundema eller att talan förs av privatradiomyndigheten. För att klar-
göra domstolens behörighet bör själva lagtexten preciseras så att förutsätt-
ningarna för den juridiska prövningen framgår. Lagen om kabelsändningar
till allmänheten (16 §) kan tjäna som förebild. Det betyder även att det bör
finnas utrymme för domstolen att i "extraordinära fall", avslå myndighetens
begäran om återkallelse. Utredningen kan föreställa sig situationer där det
skulle te sig stötande om tillståndet drogs in med anledning av att verksam-
heten bedrivits i obetydlig omfattning.

Justitiekanslem anser att lagtexten (19 §, 1 st.) bör utformas annorlunda
på två punkter. Det bör framgå att domstolen skall fatta beslut i frågan, lik-
som vilka förutsättningarna är för dess materiella prövning. Enligt Sveriges
advokatsamfund är det oklart om avsikten är att tillstånden alltid skall åter-
kallas i angivna situationer, eller om länsrätten enbart skall ha en sådan möj-
lighet. Texten ger överlag för dålig vägledning for länsrättens bedömningar.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

126

Det bör vidare övervägas om inte tillståndet skall kunna återkallas såvida till-
ståndshavaren underlåter att betala årsavgiften.

Kammarrätten i Sundsvall anser till att börja med att återkallelsegrundema
för tydlighetens skull bör anges punktvis som i närradiolagen. Vidare påpekar
rätten att återkallelsegrundema med anledning av för lite programverksamhet
är så oklart formulerade och motiverade, att bestämmelsen kommer att bli
svår att tillämpa. Myndigheten bör för övrigt kunna förvägra nytt tillstånd
inom viss tid till den som tidigare fått tillståndet återkallat. Närradionämnden
påpekar att sändning av en förinspelad programslinga kan betraktas som
obetydlig programverksamhet, vilket därför tydligt bör framgå av förslaget.

Radioutgivareföreningen anser att tidsgränsen för att inleda verksamheten
bör förlängas till sex månader. Stationen måste få ordentlig tid på sig att
skaffa lokal, anställa personal, installera teknisk utrustning etc.

Frekvensförvaltningen inom Televerket anser att återkallat tillstånd för pri-
vatradioverksamhet bör medföra att frekvensförvaltningen drar in stationens
tillstånd att inneha radiosändare, även om inte samma person har erhållit detta
tillstånd. Indraget sändartillstånd för brott mot radiolagen, för att exempelvis
ha gett upphov till störningar för andra stationer, bör också leda till att pri-
vatradiokoncessionen återkallas.

11 Regler for innehållet i allmänhet

I promemorian föreslås att minst en tredjedel av sändningstiden per dygn
skall bestå av program som framställts särskilt för den egna verksamheten.
Målsättningen är att tillförsäkra sändningarna en lokal karaktär och, utan att
detaljreglera sammansättningen, motverka att stationerna ingår i nätverk där
det mesta av utbudet produceras centralt. Under återstoden av sändningstiden
bör det vara möjligt för stationerna att samarbeta och sända annat än egenpro-
ducerat material. Regeln föreslås vara vitessanktionerad.

Statskontoret stöder förslaget att en bestämd del av innehållet skall vara
producerad för den egna verksamheten. Sveriges frikyrkoråd m.fl. tillstyrker
den föreslagna regleringen om egenproduktion. För att stärka den lokala
identiteten bör det emellertid finnas kvalitetskrav även för den resterande
programproduktionen. Ångradion anser att kravet på en tredjedel egenpro-
duktion bör differentieras mellan storstadsområden och glesbygd, så att om-
råden med sämre befolknings- och annonsörunderlag kan sända en högre an-
del centralt producerade program. Andreas Langell och Magnus Kolsjö an-
sluter sig till promemorians förslag.

Flera instanser efterlyser krav på en högre andel lokal produktion. LO,
som påpekar att flera länder har strängare regler avseende programinnehåll,
anser, i likhet med ABF, att kravet på en tredjedel egenproduktion med lätthet
kan uppfyllas utan att programverksamheten får en lokal prägel. Det räcker
med att sända förprogrammerad musik under kvällen och natten för att fylla
kvoten. ABF förespråkar att andelen eget producerat material skall vara minst

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

127

70 procent för att stationen i verklig mening skall vara inriktad på lokal pro-
duktion och kunna bidra till en ökad lokal rapportering.

Radio Scandinavia förespråkar av liknande skäl att kravet sätts vid två tre-
djedelar egen produktion, och understryker att det lokala reklamunderlaget är
tillräckligt stort för detta. Risken med för lågt satta krav är att stockholms-
baserade radioföretag via bulvaner etablerar nätverk av stationer för sändning
av sitt eget material på bästa programtid.

TCO och Svenska journalistförbundet betecknar den föreslagna regle-
ringen som otillräcklig och påpekar att utvecklingen i de andra nordiska län-
derna har gått mot koncentration och omfattande nätverksbildning. Gränsen
för egenproduktion bör uppgå till minst 75 procent, som i Finland och
Norge, om stationernas självständighet och lokala inriktning skall kunna ga-
ranteras. Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet anser
att stationerna bör sända en övervägande del egenproducerat material för att
gynna små, lokalt forankrade programföretag.

SKAP anser att minst 50% av utbudet dagtid (6.00 - 18.00) skall produ-
ceras lokalt för att stimulera stationernas egenproduktion. Det bör vara tillåtet
att samarbeta så att vissa nyheter och annonser sänds över hela riket. För
KLYS ter sig den föreslagna gränsen alltför låg för att säkra en lokal prägel
och motverka nätverksbildning inom privatradion liknande den som nu äger
rum i Danmark och Norge. Enligt Svenska kyrkans centralstyrelse kommer
regelns nuvarande utformning göra den lätt att kringgå. Egenproduktionen
kan bestå av "pratskval" under sämsta lyssnartid, medan den bästa sänd-
ningstiden domineras av centralproducerat material.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni-
versitet förväntar sig, mot bakgrund av vissa närradiostationers verksamhet,
att utbudet i privatradion till stor del kommer bestå av musik. Vad förslaget då
kommer innebära är svårbedömt, men i princip kan två stationer sända samma
musikband framlänges i ena staden och baklänges i den andra utan att bryta
mot den regel som syftar till självständighet. Institutionen noterar också att
"lokal förankring" i det här fallet varken behöver innebära att innehållet är lo-
kalt eller att ägaren är lokalt förankrad.

Idén att reglera programinnehållet på föreslaget sätt avstyrks eller möts
med skepsis av de övriga instanser som kommenterar frågan. Vid sidan av
det principiella argumentet mot att ställa upp villkor för privatradioverksam-
heten, ifrågasätts om regeln går att tillämpa med effektiva och önskvärda me-
del.

Radiolagsutredningen och Närradionämnden ifrågasätter om bestäm-
melsen kan vara effektiv. Radiolagsutredningen påpekar att stationerna under
den kvoterade tiden utan hinder kan sända programmaterial som har produ-
cerats på annat håll, och med vilket innehåll som helst, förutsatt att materialet
inte förekommer i något annat medium. Med tanke på att några kvalitetskrav
inte finns, och inte heller bör finnas, tror utredningen vidare att kvaliteten på
de program som framställts för den egna verksamheten kommer att bli rätt
låg. Programmen kommer sannolikt att domineras av musikuppspelningar.
Närradionämnden grundar sin synpunkt på erfarenheten av en likartad regle-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

128

ring för närradion, vilken inte har medfört en tydligare lokal profil. Liksom i
närradion kan lokala stationer sända program som de själva inte har produ-
cerat, under förutsättning att programmet sänds enbart inom just deras om-
råde. Nämnden påpekar också att lokala stationer med en enkel redigering kan
få centralt producerade program att uppfylla regelns kriterier för lokal pro-
duktion.

Radionämnden och Publicistklubben framhåller svårigheterna att övervaka
regelns efterlevnad. Radionämnden menar att det kommer krävas ett stort,
och utredningstekniskt mycket svårt arbete av privatradiomyndigheten. Hur
skall exempelvis regeln tillämpas då flera stationer regelbundet sänder samma
program, men med olika inledningar och avslutningar? Övervaknings-
problemen, både avseende arbetsmängd och tolkningsproblem, gör att be-
stämmelsen riskerar att bli verkningslös. Nämnden frågar sig vidare om inte
bestämmelsens motiv bör ingå i själva lagtexten.

Publicistklubben, som allmänt efterlyser enklare regler, påpekar å ena si-
dan att en hög grad av decentraliserad radioverksamhet kan vara omöjlig att
uppnå utan en så sträng reglering att full frihet är att föredra. Å andra sidan
tror klubben att radiostationerna kommer vara tvungna att sända en stor andel
lokalt material för att inte förlora sina lyssnare. I allmänhetens ögon kan
vitessanktionering av verksamheten för övrigt uppfattas stå i strid mot svensk
yttrandefrihet

Även Sveriges advokatsamfund, som även ser principiella skäl för tvek-
samhet, befarar att förmodade tolkningsproblem förhindrar att syftet uppnås.
Det kan därför finnas anledning att inte ta med förslaget. Annonsörföreningen
uttrycker allmän skepsis till möjligheten att i lagstiftning reglera programinne-
hållet på föreslaget sätt

Justitiekanslem och Sveriges Radio AB fokuserar sitt intresse på förslaget
att den som bryter mot regeln skall föreläggas vite. Detta anses vara högst
tveksamt och ett avsteg från gällande praxis i den lagstiftning som rör yttran-
defriheten. Sveriges Radio AB anser att då vitesförfarandet kan tillämpas på
programutbudets sammansättning, kommer det alltför nära gränsen till det
publicistiska innehållet. Som tidigare bör denna sanktion vara förbehållen
överträdelser mot regler som rör reklam och sponsring. Sveriges Radio
konstaterar att det nyligen presenterade lagförslaget om satellitsändningar för
TV-program enbart förordar vite rörande administrativa bestämmelser samt
reklam och sponsring.

Justitiekanslem konstaterar att det inte finns något tvingande rättsligt hin-
der mot vitessanktioner i detta fall, men att idén likväl kan sägas stå i viss
motsättning till de principer som fastslagits på konstitutionell nivå avseende
tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna. Ur ett annat perspektiv är förslaget
nödvändigt för att maximera mångfalden i etern, och skulle därmed kunna
försvaras med hänvisning till regeringsformen. För att komma ur detta rätts-
liga dilemma, finns möjligheten att välja en annan sanktionsform, exempelvis
att inte bevilja förnyat tillstånd. Om ingen av dessa sanktioner kan anses vara
godtagbara, förordar Justitiekanslem att regeln om viss del egenproduktion
tas bort från lagförslaget.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

129

9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 70

Radiolagsutredningen väljer att avstyrka vitesförfarandet i detta fall, då det
synes svårförenligt med idéerna bakom yttrandefrihetsgrundlagen. En alter-
nativ sanktionsform vore att inte bevilja nytt tillstånd till den som bryter mot
föreskrifterna. I så fall måste tillståndshavama göras skyldiga att redovisa for
myndigheten hur de följer regeln. Utredningen kan även tänka sig att regeln
överhuvudtaget inte införs.

TU, Radioutgivareföreningen, Radio Nova, Future T.A. AB, Järva mfl.
närradioföreningar och MRS Broadcasting AB tar klar ställning emot regle-
ringar av programinnehållet. TU anser att radiostationerna själva skall kunna
styra sändningarnas sammansättning och inriktning. Dessutom, menar TU,
ger regeln inga garantier för att det som i någon mening produceras lokalt
även kommer ha ett innehåll med lokal karaktär. Den kontrollverksamhet som
regeln nödvändiggör är därutöver varken praktiskt eller principiellt önskvärd.

Radioutgivareföreningen anser, liksom Radio Nova, att regeln innebär en
inskränkning av yttrandefriheten. Frågor rörande programinnehåll skall inte
regleras av staten, utan med hjälp av de etiska bestämmelser branschen själv
skapar och upprätthåller. Dessutom, menar föreningen, är den föreslagna re-
geln onödig. Stationerna kommer att anpassa sig till lyssnarna, som vill ha
lokalt anknutna program. Den föreslagna regeln, däremot, kommer leda till en
stor och kostsam kontrollmyndighet. Järva m.fl. närradioföreningar och
MRS Broadcasting AB för också fram detta argument, och kritiserar förslaget
för att innebära en inskränkning av yttrandefriheten. Future T.A. AB anför att
staten inte skall ha någon rätt att ställa villkor för innehållet i privatradion, mot
bakgrund av den frihet som råder för pressen.

Radioutgivareföreningen vill poängtera fördelarna med att tillåta sändning
av centralproducerat material. För lokala stationer ger det finansiell möjlighet
att själva producera högkvalitativa program. I synnerhet i ekonomiskt svaga
områden är det en förutsättning för att överhuvudtaget ha råd att sända.

LO efterlyser garantier för att en radiostation i lokal monopolställning inte
blir språkrör för en enda åsiktsriktning eller samhällsuppfattning.
Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet föreslås därför tillämpas på
privatradion.

12 Regler for reklam och sponsring

Promemorian följer i detta fall reglerna för ljudradiosändningar i kabel. För
att annonser inte skall blandas ihop med övrigt programinnehåll föreslås att
reklam enbart får sändas under speciell annonstid, inte mer än 8 - 10 minuter
per timme och högst 10% av den totala sändningstiden. Av samma skäl skall
annonstiden vara minst en minut åt gången. Personer som spelar en framträ-
dande roll i nyhetsprogram eller nyhetskommentarer får inte förekomma i re-
klamen. Sponsring är tillåten på villkor att det anges i början och slutet av
programmet vem som bekostat det. Sponsorn inte får gynnas på annat sätt
under programmets gång. Privatradiomyndigheten skall kunna tillgripa vite
mot den som överträder bestämmelserna.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

130

En övervägande del av de remissinstanser som kommenterar villkoren for
reklam och sponsring accepterar eller är positiva till att införa den typen av
regler. Några instanser förespråkar en mer omfattande reglering.

Förslaget tillstyrks av Närradionämnden, som uppskattar att reglerna an-
sluter till de principer och begrepp som präglar radio- och kabellagama. Mot
bakgrund av utvecklingen inom närradion, vill nämnden dock påpeka att en
tillståndshavare kan kringgå vitesförelägganden enbart genom att överlåta sin
koncession till någon annan. Publicistklubben noterar att reglerna är enkla
och lättbegripliga, vilket underlättar både efterlevnad och effektiv kontroll.

Radiolagsutredningen stöder de föreslagna regleringarna, men anser att
själva lagtexten bör förtydligas för att bättre stämma överens med lagen om
kabelsändningar till allmänheten. Sålunda bör texten uttryckligen ange att det,
som förslaget avser, "inte är tillåtet att i sändning mot vederlag eller annars på
ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse". Konsumentverket efter-
lyser också denna komplettering av lagtexten.

TCO och Svenska journalistförbundet understryker vikten av att gränsen
mellan reklam och övrigt programinnehåll är tydlig för lyssnarna. De ställer
sig i huvudsak bakom de föreslagna reglerna, som de anser även torde mot-
svara annonsöremas önskemål. Eftersom förslaget tillåter reklaminslag var
sjätte minut bör möjligen antalet sändningsavbrott per timme begränsas.

Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges reklamförbund och Magnus
Kolsjö ansluter sig till förslaget. Sveriges köpmannaförbund, som motsätter
sig alltför detaljerade regler, finner reglerna acceptabla tills vidare, men anser
att man bör hålla öppet för justeringar utifrån reaktionerna från lyssnare och
annonsörer. STIM noterar att rättighetsklareringen underlättas av att reklam
endast får sändas under särskilt markerad annonstid, och stöder därför för-
slaget på denna punkt. TU framhåller, i likhet med promemorian, att spons-
ring inte får medföra förtäckt annonsering under programmets gång.

Sveriges advokatsamfund är av principiella skäl tveksamt till reklambe-
gränsningar, men noterar att förslagen motsvarar rådande bestämmelser för
radio och television. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid
Göteborgs universitet konstaterar att förslaget om sponsring är korrekt efter-
som det överenstämmer med gällande regler för radio och TV, samt med före-
slagna riktlinjer för närradion.

Justitiekanslem har ingen erinran mot att vite föreläggs den som bryter
mot föreskrifterna.

Kammarrätten i Sundsvall, Konsumentverket, KLYS och SKAP anser att
reklam som riktar sig mot barn upp till 12 år bör vara förbjuden i privat-
radion. KLYS påpekar att barn är mer påverkbara och har svårare att skilja
mellan reklam och övrigt programinnehåll. Reklam bör därför inte heller vara
tillåten i anslutning till barn- och ungdomsprogram. Konsumentverket har
samma uppfattning, och anser vidare att personer som spelar en framträdande
roll i barn- eller ungdomsprogram inte skall få förekomma i reklaminslag.
Verkets utgångspunkt är att radiolagens reklamregler bör stå modell för
privatradiolagen. Mot bakgrund av att det är svårare i radio än i TV att sär-
skilja reklam från annat innehåll, så räcker de föreslagna reglerna överhuvud-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

131

laget inte till. Bland annat bör reklam endast få förekomma i block mellan
programmen.

KLYS instämmer, liksom SKAP, med målsättningen att gränsen mellan
reklam och redaktionellt innehåll skall vara mycket tydlig, men anser att de
föreslagna reglerna är alltför liberala. KLYS motsätter sig reklamavbrott i
journalistiska och konstnärliga program, till exempel intervjuer och reportage,
konserter eller radioteater. SKAP vill förbjuda att nyhetssändningar avbryts
av reklaminslag eller blir föremål för sponsring. Med hänvisning till den
Europarådskonvention som reglerar TV-sändningar mellan länderna, efter-
lyser SKAP tydliga regler för att reklam och sponsring inte sammanblandas.
Produkt-, service- eller prisinformation i samband med att sponsorns identitet
meddelas, kan exempelvis uttryckligen förbjudas. Konsumentverket anser att
lagtexten i detta fall inte är tillräckligt utförlig. Det bör klart framgå att spon-
sorer och annonsörer inte på några villkor skall tillåtas påverka sändnings-
utbud och redaktionellt innehåll.

Radio Scandinavia föreslår att annonstidema skall förekomma minst två
gånger per timme, och att sponsorskap anges var tjugonde minut.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni-
versitet ställer sig tveksam till att reklam i förslaget enbart avser reklam mot
vederlag. Eftersom radiolagens krav på opartiskhet inte gäller privatradion,
öppnas väg för politisk och annan åsiktsreklam. Därigenom motverkas pro-
memorians intention att det klart skall framgå i vems intresse sändningen av
reklam sker. Liknande tankegångar framförs av Konsumentverket, som anser
att reklamreglerna skall gälla oavsett om vederlag utgår. Avgörande är om
avsikten är att främja näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller an-
nan nyttighet.

Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att privatradion kommer att omfattas
av förbuden mot marknadsföring av alkohol och tobak. Konsumentverket an-
ser att den föreslagna lagtexten bör ange att marknadsforingslagstiftningen
gäller för privatradion.

Ett antal remissinstanser anför att den föreslagna reklamregleringen i sin
helhet, eller på någon enskild punkt, är onödig eller principiellt icke önsk-
värd. SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen, Järva m.fl. när-
radioföreningar och MRS Broadcasting AB menar att mängden reklam i pri-
vatradion inte behöver regleras i lag. Den station som sänder för mycket re-
klam kommer tappa lyssnare och modifiera annonstiderna därefter.
Radioutgivareföreningen påpekar, liksom SAF och Industriförbundet, att en
motsvarande regel i Storbritannien har tagits bort, och anför detta som bevis
för att reklamregler är onödiga eller olämpliga. Reklamtiden kommer för öv-
rigt att beröras av de etiska bestämmelser branschen själv fastställer.

Om en övre gräns ändå inte går att undvika bör den, enligt SAF och
Industriförbundet, uppgå till 15% för att stämma överens med Europarådets
konvention och EG:s direktiv om TV-sändningar. Förslaget om att annons-
tiden skall vara lägst en minut bör tas bort, och det bör av lagtexten framgå att
föreskrifterna i marknadsföringslagen är tillämpliga även på privatradion.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

132

Annonsörföreningen motsätter sig en nedre gräns för annonstidens längd.
Det kan, i synnerhet för en nyetablerad station, vara svårt att fylla en hel mi-
nut i taget med annonsinslag. En sådan reglering är olämplig även på sikt.
Future T.A. AB anser att begränsningen av den totala reklamtiden till 10% av
sändningstiden är fullt tillräcklig. Sveriges marknadsförbund tycker allmänt
att regelverket är för detaljerat.

Radionämnden anger ingen bestämd uppfattning om reglernas utformning,
men konstaterar att det för nämnden inneburit ett stort arbete att tillämpa
radiolagens bestämmelser för TV-sändningar. De föreslagna reglerna, inklu-
sive regeln om en viss andel egenproduktion, kan därför förväntas kräva
mycket stora arbetsinsatser av den nya privatradiomyndigheten för att till-
synen skall bli effektiv. Den totala kostnaden för myndighetens tillsynsverk-
samhet kommer därigenom bli mycket hög. Dessa praktiska frågor bör disku-
teras i det förslag som riksdagen skall ta ställning till.

13 Övriga synpunkter på regler och sanktioner

Kammarrätten i Sundsvall och Radionämnden anser att de lokala stationerna
skall vara skyldiga att tillhandahålla referensbandupptagningar till myndig-
heten. Radionämndens rekommendation gäller under förutsättning att de
föreslagna reglerna för programinnehåll genomförs.

Kammarrätten i Sundsvall föreslår vidare, med hänvisning till närradio-
lagen, att den som sänder utanför sändningsområdet eller låter någon annan
utnyttja området i sitt ställe skall föreläggas vite. Privatradiolagen bör även
kompletteras med en bestämmelse att beslut enligt lagen gäller omedelbart.

STIM efterlyser, i likhet med IFP1 och SAMI, möjlighet till verkningsfulla
sanktioner mot de tillståndshavare som bryter mot upphovsrättsliga regler,
såsom att inte söka tillstånd, erlägga ersättning eller fullgöra sina rapporte-
ringsskyldigheter. Alla tre remissinstanserna hänvisar till att denna typ av
överträdelser är utbredd utomlands, bland annat i de nordiska grannländerna.
IFPI framhåller, förutom den negativa konsekvensen för rättsinnehavama
själva, att privatradioföretagen kan skaffa sig konkurrensfördelar genom att
inte erlägga korrekta ersättningar. SAMI påpekar att det idag är relativt lätt för
den som bryter mot reglerna att undslippa domstolsprövning. STIM pekar på
möjligheten att förelägga vite, i kombination med indraget sändningstillstånd,
men anser att även andra kompletterande åtgärder bör övervägas.

14  Närradions ställning

14.1 En reklamfriföreningsradio

Promemorians förslag syftar till att närradion även fortsättningsvis skall tjäna
som kanal för lokala föreningar, huvudsakligen på ideell grund. Det gällande
förbudet mot reklam i närradion föreslås kvarstå. Då föreningsradion därför
kan antas bli beroende av gåvor och bidrag från sympatisörer, bör däremot

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

133

sponsring bli tillåtet. Sponsorskapet skall anges i sändningen, men i övrigt
får ingen reklam för sponsorns verksamhet förekomma.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet anser att promemorian i sin diskussion tagit lätt på förhållandet mellan
privatradio och närradio. Förslagen tangerar den principiellt viktiga samhälls-
frågan om idealism och kommersialism, och motiverar en mer utförlig dis-
kussion. LO:s huvudkritik mot förslaget är att närradion genomgående för-
fördelas i relation till privatradion, både vad gäller finansiering och sändning-
arnas hörbarhet respektive räckvidd. LO ifrågasätter om yttrandefrihetsgrund-
lagens stadgande att främja vidast möjliga yttrandefrihet tillåter att, som för-
slaget anses innebära, en lokal radioform gynnas på bekostnad av en annan.
Liksom för ABF, är utgångspunkten för LO att reglerna för privatradion och
närradion skall vara lika.

Radioutgivareföreningen, Järva m.fl. närradioföreningar och MRS
Broadcasting AB anser att all radioverksamhet skall omfattas av samma re-
gelverk, oavsett finansieringsform.

En övervägande del av de instanser som lämnat synpunkter på närradions
framtid delar uppfattningen att dess karaktär av föreningsradio bör bibehållas.
Det gäller bl.a. Närradionämnden, SAF och Industriförbundet, TCO, STIM,
SKAP, LO och Sveriges närradioförbund. Meningarna går emellertid isär om
huruvida detta bäst uppnås med eller utan reklam.

Förslaget om fortsatt reklamförbud i närradion bemöts positivt av
Radiolagsutredningen, SAF och Industriförbundet, TCO, KLYS, STIM,
Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, TU, Sveriges köpman-
naförbund, Sveriges journalistförbund, SKAP, Sveriges frikyrkoråd m.fl.
och Magnus Kolsjö.

Några remissinstanser befarar att reklamfinansiering skulle förändra när-
radions karaktär av föreningsradio. Föreningen Svenska masskommunika-
tionsforskare menar att man genom reklamförbudet undviker att föreningar
som skulle ha svårt att locka till sig annonsörer slås ut från verksamheten.
Sponsring är däremot en lämplig finansieringsform då den knyter an till när-
radions karaktär av förenings- och intresseradio. Svenska journalistförbundet
menar likaså att idén med närradio skulle förfelas om reklamförbudet togs
bort. Sändningsmöjligheterna för föreningar med begränsade ekonomiska
resurser skulle försämras, och populärmusik och annonser skulle komma att
dominera utbudet på bekostnad av program med politiskt, fackligt och ideellt
innehåll.

Även TU framhåller att reklam är en olämplig finansieringsform, med hän-
syn till att närradion bör bibehålla karaktären av ideell föreningsradio.
Sändningarna skall inte bedrivas med kommersiella ändamål utan främst vara
ett medel för lokala föreningar att informera och väcka intresse för sin verk-
samhet. För de föreningar som önskar ägna sig åt radio på kommersiell
grund, finns möjlighet att söka tillstånd för privatradioverksamheL Sponsring
är däremot befogat med hänsyn till att föreningsradion är beroende av bidrag
från sina sympatisörer, men också för att ett borttaget förbud sannolikt skulle
få begränsad effekt.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

134

SAF och Industriförbundet, som helt tillstyrker de förslag som rör när-
radion, anser att denna radioform skulle få en orimlig konkurrensfördel gent-
emot privatradion om verksamheten kunde finansieras med reklam, samtidigt
som närradioföreningama slipper den höga koncessionsavgiften samt erhåller
andra subventioner. De som vill bedriva reklamfinansierad radio kan söka sig
till privatradion. Sveriges frikyrkoråd m.fl. konstaterar att privatradio-
stationema kommer att bli svåra konkurrenter till en reklamfri föreningsradio,
men hoppas att detta medför en vitalisering av närradions verksamhet så att
den ideella, icke-kommersiella profilen stärks. Sponsring är en lämplig
inkomstkälla med tanke på närradions ideella karaktär och beroende av frivil-
liga bidrag. Rådet stöder förslaget att sponsorskap skall anges i anslutning till
sändningen. STIM har inget att invända mot att sponsring tillåts. KLYS och
Magnus Kolsjö instämmer med förslagen i promemorian.

Närradionämnden ser, liksom Sveriges köpmannaförbund, en risk för att
reklamförbudet kommer kringgås om sponsring blir tillåtet, och tror att det
förmodligen blir mycket svårt att avgöra vilka kommersiella budskap som
innebär ett avsteg från reglerna. Närradionämnden befarar att privatradions
införande överhuvudtaget inte kommer sätta stopp för försöken att sända när-
radio i kommersiellt syfte, exempelvis genom att med hjälp av bulvaner
komma över närradiofrekvenser. Radiolagsutredningen betonar att lagstift-
ningen för privat- respektive närradio måste upprätthålla en tydlig gräns mel-
lan de två radioformema.

Följande instanser är tveksamma eller direkt negativt inställda till ett fort-
satt reklamförbud: företagsekonomiska institutionen vid Stockholms univer-
sitet, LO, Sveriges närradioförbund, Sveriges reklamförbund, Radio
Scandinavia, Radio Nova, Finska klubben i Umeå, Huddinge närradio-
förening, Arne Granfoss, Järva m.fl. närradioföreningar, ABF och MRS
Broadcasting AB. Huvudinvändningarna är att kostnaderna skulle bli höga
utan reklam, att närradions regler inte skall skilja sig från privatradion, och att
valet av finansieringskälla skall vara fritt

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet anser att
man bör ta tillvara den företagaranda som dagens närradiostationer är ett re-
sultat av, och uttrycker tveksamhet på grund av risken för begränsad lönsam-
het. Sveriges närradioförbund, som delar uppfattningen att närradion skall
vara ett forum för lokala föreningar, menar att de ekonomiska svårigheterna
utgör ett hinder för deras yttrandefrihet i närradion. Reklamintäkter vore ett
välbehövligt tillskott till en verksamhet som flera föreningar redan idag har
svårt att finansiera. Att många föreningar är ideella är ett svagt argument mot
reklam. Annonser är tillåtna i andra medier som ges ut av sådana föreningar,
påpekar nämnden, som vill tona ned farhågorna för en kommersialiserad när-
radio. Verksamheten skulle ändå vara i behov av gåvor och frivilliga arbets-
insatser.

Arne Granfoss menar, liksom ABF, att sponsring inte kommer att leda till
några nämnvärda inkomster. Utbytet för företagen vore alltför lågt för att de
skulle välja den typen av marknadsföring. Tillåtelse att använda reklam skulle
sänka föreningarnas kostnader, utan att för den skull inbringa stora in-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

135

komster. Sändningarnas kvalitet kan däremot drabbas om exempelvis tek-
niker som tidigare arbetat ideellt går över till privatradion. Granfoss anför vi-
dare att närradion är en lämplig kanal för lokala annonsörer, som kanske inte
kommer ges utrymme inom privatradion. Närradioföreningama bör själva få
avgöra om de vill sända reklam, och i så fall i vilka former. Även Finska
klubben i Umeå och Huddinge närradioförening framhåller att närradion är i
stort behov av de inkomster reklamen skulle ge.

ABF och LO anser att närradion, till skillnad från privatradion, skall vara
en föreningsradio, men detta motiverar inte att enbart privatradion tillåts an-
vända reklam. ABF ser inte att det ur yttrandefrihets- eller annan synpunkt,
finns något skäl för ett reklamförbud. Däremot uppstår en orättvis konkur-
renssituation då närradion inte får sända under samma villkor, vilket enligt
förbundet kommer motverka den nuvarande närradioverksamhetens utveck-
ling. I likhet med Radio Nova, påpekar ABF också att motsvarande förbud
vore otänkbart för tryckt information från föreningar eller andra. Järva
m.fl.närradioföreningar och MRS Broadcasting AB anser att föreningarna
själva måste få välja finansieringsform. Finska klubben i Umeå framför en
liknande synpunkt, och kritiserar vad de betecknar som införandet av lokala
reklammonopol i radion.

Radio Scandinavia är emot reklamförbudet, men föreslår att de föreningar
som önskar sända utan reklam ändå skall vara garanterade sändningstid.
Huddinge närradioförening föreslår att föreningarna skall betala en fast avgift
i proportion till antal invånare mot att få sända reklam. Förutom kostnads-
argumentet, anförs att närradioföreningar i storstadsområden som vill finansi-
era sin verksamhet med reklam, förmodligen inte har någon möjlighet att er-
hålla privatradiotillstånd i tävlan med större intressenter. Det vore dessutom
olyckligt om de stationer som idag bryter mot reklamförbudet, och på så sätt
har skaffat sig ekonomiskt försprång, skall gynnas på bekostnad av de som
följer reglerna.

Vid överträdelse av regler för reklam och sponsring föreslår promemorian
att närradiomyndigheten förelägger vite. Att som nu sker, dra in sändnings-
tillståndet för den som bryter mot regeln, har visat sig verkningslöst.
Alternativet att i förväg ställa högre krav på föreningar som vill ha tillstånd,
exempelvis genom en slags depositionsavgift, avvisas med motiveringen att
det skulle drabba även den majoritet av föreningar som vill följa rådande be-
stämmelser.

Radiolagsutredningen och Närradionämnden vill ifrågasätta om den före-
slagna sanktionen kommer vara effektiv. Vitessanktionen bedöms inte utgöra
något hinder för att bestämmelserna kan kringgås i lika stor utsträckning som
idag, ett problem som emellertid skulle kvarstå även om viss reklam blev
tillåten. Radiolagsutredningen, som i övrigt inte har någon erinran mot för-
slagen om närradions ställning, menar att förekomsten av bulvaner inte går att
undvika med den föreslagna sanktionsformen. Vite är dessutom olämpligt
med tanke på att de flesta sändande föreningar förmodligen har begränsade
resurser. Utredningen för fram alternativet att spärra sändningstiden för viss
tid, i kombination med vite eller indraget tillstånd. En förening som först an-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

136

tingen drabbas av vite eller får sitt tillstånd återkallat, kan på så sätt inte fort-
sätta verksamheten i annat namn. Återkallat tillstånd bör enbart komma i fråga
vid upprepad eller allvarlig överträdelse.

Närradionämnden påpekar att den som under rådande omständigheter
föreläggs vite kan fortsätta bryta mot bestämmelsen genom att överlåta sin
sändningstid till någon annan som fortsätter sända på samma sätt. Genom att
varken tillåta tidsöverlåtelser och byten under schemaåret, eller släppa in nya
föreningar innan nytt schema lagts, skulle detta gå att förhindra. Förut-
sättningen är att nämnden får behålla sin uppgift att registrera all sänd-
ningstid. En annan möjlighet vore att knyta vitessanktionen till en särskild
person, förslagsvis ansvarig utgivare, eller den reellt ansvarige om för-
eningsanknytning saknas.

SKAP resonerar i liknande banor. Ekonomiska sanktioner är otillräckliga.
I stället bör myndigheten kunna dra in sändningstillståndet i exempelvis ett år,
utan att nya föreningar kan överta tiden. Föreningar som söker sändningstill-
stånd borde dessutom avkrävas minst fem års dokumenterad föreningsverk-
samhet. På så sätt kan man undvika att intressenter som inte fått tillstånd att
sända privatradio försöker etablera sig inom närradion genom bulvaner.

14.2 Sändningsområden, räckvidd m.m.

Promemorian föreslår att om föreningarna så önskar, skall det finnas en när-
radiosändare i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändare skall
kunna finnas i kommuner med exempelvis stor folkmängd eller ytvidd.
Målsättningen är att föreningslivets sändningsutrymme i stort inte skall
ändras. Vissa sändare där ett fåtal föreningar sänder musikradio, föreslås
emellertid överföras till privatradion.

Televerket Rundradio konstaterar att det som avses i förslaget om över-
föring av närradiosändare, är överlåtelse av rätten att använda en frekvenstill-
delning som idag tillkommer närradion, till skillnad från överförande av avtal
om tillhandahållande av sändarresurs. Justitiekanslem bedömer att den före-
slagna ändringen i närradiolagen (6 §) är förenlig med yttrandefrihets-
grundlagens föreskrift att ge föreningar möjlighet att sända på lokal nivå, och
förutsätter att detta gäller även om sändarna räcker utanför kommungränsen.
ABF anser att varje kommun skall tilldelas en frekvens för närradiosänd-
ningar, oavsett om lokala föreningar för närvarande uttrycker önskemål om
detta. I storstadsregionerna skall det finnas flera sådana sändare med god
räckvidd, vilket enligt ABF överensstämmer med yttrandefrihetsgrundlagen.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni-
versitet menar att kvalitetsskäl talar för att vissa närradiosändare överlåts till
privatradion. De föreningar som nästan uteslutande sänder "skvalmusik” av-
viker ändå från intentionerna med närradion. Nämnden menar dock att frågan
kräver en mer djupgående diskussion.

Närradionämnden förespråkar att sändare som utnyttjas mycket lite för
närradioverksamhet bör överföras till privatradion, förutsatt att föreningarna
erbjuds att sända på frekvenser som täcker samma områden. Föreningsradion

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

137

skulle gagnas av att de som vill ägna sig åt kommersiell radio kan göra det
inom annat utrymme. Det behövs dock tydligare regler för hur sådan över-
föring skall gå till. Vad gäller tillgången till sändare, befarar nämnden att pri-
vatradion kommer att prioriteras med hänvisning till förmenta tekniska svå-
righeter. Flera konflikter kan uppstå över frekvensfördelningen på orter med
bara en frekvens, exempelvis där det finns en närradiosändare samt intres-
senter som vill starta privatradio. Vem skall vidare ha företräde om lokala för-
eningar uttrycker önskemål om närradio efter det att en privatradiostation re-
dan har etablerats? Om föreningsradion skall ges företräde bör 6 § i närradio-
lagen utformas annorlunda. Det skulle även behövas en precisering av hur
mycket tid föreningarna måste ha intresse av att sända för att få belägga en hel
frekvens.

Sveriges närradioförbund motsätter sig förslaget att ge privatradion till-
gång till frekvenser som används av närradion. Förbundet anför vidare att det
i kommuner som ännu inte har närradio bör reserveras frekvenser för fram-
tida föreningssändningar.

Grundregeln för närradiosändamas räckvidd föreslås kvarstå. Sändarna
skall således normalt ha en räckvidd på 5 km. Mot bakgrund av att etable-
ringsmöjlighetema för privatradion föreslås vara så stora som är tekniskt
möjligt, är det lämpligt att avvakta dess anspråk på frekvenser innan man tar
ställning till vilken räckvidd närradion skall ha i framtiden.

Sveriges närradioförbund anser, liksom LO, att närradiosändama skall
vara kommuntäckande eftersom lokala föreningar ofta är organiserade kom-
munvis. För Närradionämnden är det otydligt om avsikten är att nämnden
skall återgå till en mer restriktiv tillståndsgivning eller, som för närvarande,
vara mer liberal i sin tillämpning av reglerna för räckvidd. Förslaget tolkas
dock som att dagens praxis kan gälla även i fortsättningen. Nämnden efter-
lyser en bättre belysning av frågan om närradiosändamas räckvidd i relation
till privatradion. Givet de tekniska begränsningarna kan det även här uppstå
konflikt, speciellt i storstadsregioner. Skall privatradiosändare alltid få före-
träde vid räckviddsökning, oavsett om det vore befogat att ge exempelvis in-
vandrarföreningar möjlighet till regionala sändningar?

I promemorian föreslås vidare att närradio och privatradio inte skall kunna
dela på samma frekvens. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden
vid Göteborgs universitet, TCO, STIM, Sveriges närradioförbund och
Svenska journalistförbundet ansluter sig till detta förslag. TCO och Svenska
journalistförbundet delar den uppfattning som uttrycks i promemorian att det
skulle vara förvirrande för lyssnarna om samma frekvens används för kom-
mersiell radio såväl som för föreningsradio. STIM anför att detta skulle för-
svåra hanteringen av upphovsrättsfrågor samt en korrekt rättighetsklarering.
Närradionämnden kan emellertid tänka sig att tillåta så kallade förenings-
fönster inom ramen för privatradion. På orter med frekvensbrist kan det vara
motiverat att ha föreningsradio även om föreningarna inte behöver en hel fre-
kvens.

ABF pekar på att föreningar som har mera sändningstid kan låta andra för-
eningar få visst utrymme inom ramen för sina egna program. Små föreningar

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

138

som av olika skäl inte har egen programverksamhet skulle därigenom kunna
nå ut till en större allmänhet, och eventuellt få bättre genomslag för sitt bud-
skap än om de sände över egen frekvens. En liknande synpunkt framförs av
Arne Granfoss. ABF betonar även närradioföreningamas betydelse som sam-
arbetsorgan, och anser att förutsättningarna för att stärka denna funktion bör
prövas i kommande beredning.

Närradionämnden tillstyrker att det inte skall gå att få sändningstillstånd
för både privat- och närradio, men vill påpeka att regeln kommer vara lätt att
kringgå genom samarbete mellan närstående organisationer. Nämnden anser
vidare att begränsningarna för närradioföreningamas sändningsrätt bör av-
skaffas.

Närradioavgiften föreslås försvinna i och med att närradionämndens verk-
samhet kan finansieras av koncessionsavgiftema för privatradion. Föreningen
Svenska masskommunikationsforskare och Sveriges närradioförbund är po-
sitiva till att närradioavgiften avskaffas. RRV är däremot tveksamt till för-
slaget, eftersom det anser att varje verksamhet bör bära sina egna kostnader.
För de flesta föreningar är torde avgiften inte heller vara någon betungande
utgift. Radioutgivareföreningen och Sveriges köpmannaförbund anser att pri-
vatradion inte skall behöva bekosta närradionämndens verksamhet. Enligt
köpmannaförbundet kan förhöjda avgifter slå hårt mot små radioföretag, i
synnerhet i början av verksamheten då lönsamheten skall grundläggas.
Magnus Kolsjö föreslår att närradion momsbefrias, samt att den årliga STIM-
avgiften bör lagstadgas till en symbolisk summa om exempelvis 50 000 kro-
nor per år.

Bland övriga synpunkter om närradion kan nämnas Magnus Kolsjös upp-
fattning att närradioföreningama själva, istället för närradionämnden, bör få
bestämma över användningen av sändaren. Myndighetens uppgift kan be-
gränsas till att dela ut tillstånd och avgöra tvister. Sveriges närradioförbund
instämmer med synpunkten i promemorian att brott mot referensbandning inte
skall kunna medföra indraget tillstånd i upp till fem år, såsom närradioutred-
ningen föreslog. Förbundet anser det vara orimligt att ha kvar en sådan sank-
tion för vad som kan vara ett oavsiktligt misstag.

14.3 Åtgärder mot rasism i radion.

För att motverka att närradion används för att sprida rasistiska budskap fö-
reslår promemorian att sändningstillståndet skall kunna återkallas i upp till
fem år, om domstol finner att föreningen begått ett allvarligt yttrandefrihets-
brott. För att sändningstillståndet skall kunna dras in måste synnerliga skäl
föreligga, bl.a. att förseelserna är upprepade.

Förslaget får stöd av Göta hovrätt, LO, Sveriges närradioförbund,
Sveriges frikyrkoräd m.fl. och Magnus Kolsjö. Sveriges frikyrkoråd m.fl.
noterar med tillfredsställelse att sanktionen föreslås omfatta fall då närstående
stationer på flera orter gjort sig skyldiga till yttrandefrihetsbrott. Sveriges när-
radioförbund anser att återkallelsetiden bör förlängas om brottet upprepas.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

139

Närradionämnden delar uppfattningen att rasistisk propaganda skall föran-
leda att sändningstillståndet återkallas för en längre tid, men anser att två år är
tillräckligt. För att på ett mer effektivt sätt motverka rasistiska uttalanden i
närradion, vore det tänkbart att utestänga vissa enskilda personer från posten
som ansvarig utgivare, oberoende av vilken sammanslutning det gäller.

Kammarrätten i Sundsvall och LO förespråkar att indraget tillstånd vid
grova yttrandefrihetsbrott skall tillämpas även inom privatradion. LO kriti-
serar promemorians förslag för att i detta hänseende vara inkonsekvent.
Kammarrätten efterlyser en bestämmelse som motsvarar närradiolagens före-
skrift, och påpekar att en bestämmelse om domstolsprövning inför jury i så
fall bör införas i lagtexten. Också Närradionämnden och Göta hovrätt anser
att en liknande bestämmelse bör övervägas för privatradion. Humanistiska
utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet konstaterar att
förekomsten av rasistisk propaganda inte bara är en angelägenhet för när-
radion.

Justitiekanslem och TU avstyrker förslaget med hänvisning till konstitu-
tionellt fastslagna principer för yttrandefriheten. Justitiekanslem, som redan
är tveksam till den nuvarande möjligheten att återkalla tillstånd, anger att vill-
koren för tryckta skrifter bör vara vägledande för de andra mediernas rättsliga
förutsättningar. Det innebär spridningen av ett yttrande inte skall hindras i
förväg, utan att den rättsliga prövningen skall ske i efterhand, inför domstol.
Påföljden bör främst vara straff och skadestånd. Den ökade mångfalden av
medieformer gör det dessutom allt mindre motiverat att ha olika rättsregler
inom massmedierna. Även TU är skeptisk mot själva sanktionsformen, och
framförallt möjligheten att förlänga tiden till fem år. TU ifrågasätter om för-
slaget överensstämmer med yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud. I prak-
tiken skulle den föreslagna återkallelsen fungera som ett förhandsingripande,
snarare än som en sanktion som följer på ett brott

Radio Nova anser att sändningstillståndet överhuvudtaget inte skall kunna
återkallas vid brott. Liksom för tidningar skall radiostationens "utgivnings-
bevis" alltid finnas kvar. En ansvarig utgivare skall stå till svars för misstanke
om brott mot yttrandefrihetsrättsliga föreskrifter, men tillståndet att sända
skall aldrig gå att dra in, oavsett om ansvarig utgivare fälls för brott eller inte.
Radions egna branschorgan kommer utarbeta etiska regler, samt kontrollera
deras efterlevnad.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 4

140

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:70)

Lokalt ledd närradio

Uppdraget

Utredningen har enligt direktiven haft fem huvuduppgifter

att pröva frågan om närradiosändamas räckvidd

att utreda konsekvenserna av en avveckling av televerkets ensamrätt på
närradiosändare

att undersöka möjligheterna till en ändrad beslutsordning i sändnings-
tidsärenden och om det finns anledning att reglera antalet närradioföreningar i
de olika sändningsområdena

att ta ställning till närradioföreningamas sändningsrätt i ljuset av att när-
radion i största möjliga mån bör bevara sin särprägel av föreningsradio samt

att behandla frågorna om rätten att sända närradio i krig och närradio-
sändamas användning för andra ändamål i krig respektive vid fredsolyckor.

Utredningen har därtill enligt tilläggsdirektiv haft att se över reglerna för
referensbandning av närradions program samt möjligheterna att ge närradions
etiska nämnd en starkare ställning.

Betänkandet är indelat i två delar. I del I, som omfattar kapitlen 1-11, ges
en redovisning av bakgrundsmaterial. I del II, som utgörs av kapitlen 12-18,
redovisar jag mina överväganden och förslag. Dessa har i sin tur fått relativt
omfattande konsekvenser för de lagar och förordningar som omgärdar
närradioverksamheten. Jag redovisar inledningvis i betänkandet förslag till
dels författningsändringar, dels nya författningar.

Bakgrundsbeskrivning

Den första delen inleds med en redovisning av direktiven och tilläggs-
direktiven. Vidare beskrivs hur utredningen har arbetat (kap. 1).

Därefter följer en redovisning av den särskilda lagreglering som gäller för
närradion. Men eftersom den inte bör behandlas isolerat ingår också en redo-
visning av den grundläggande lagstiftningen för radio- och TV-verksamhet i
vårt land och vad regeringsformen föreskriver om skydd för yttrandefrihet
och informationsfrihet (kap. 2).

I utredningsuppdraget ingår frågorna om närradioföreningamas ställning
och sändarnas räckvidd. I betänkandet beskrivs relativt utförligt närradio-
verksamhetens utveckling. Vidare görs en jämförelse med andra massmedier
samt en redovisning av två undersökningar om närradiolyssnandet i riket.
Utvecklingen mot s.k. sommarradio och turistradio berörs också (kap. 3).

Närradionämndens arbete med fastställande av sändningstider och debi-
tering av sändningstidsavgifter har växt i takt med närradioverksamheten,
medan mängden tillsynsärenden avseende olika regelbrott med ett undantag
har legat på en jämförelsevis låg nivå. Undantaget är obetalda sändnings-
tidsavgifter, vilket leder till förlust av sändningstillstånd (kap. 4).

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 5

141

Genom en serie studiebesök har vi samlat underlag för att kunna besvara Prop. 1992/93: 70
frågor om bl.a. närradioföreningamas ställning och funktion i de olika sänd- Bilaga 5
ningsområdena. Här framgår bl.a. att närradioföreningama samordnar till-
ståndshavarnas önskemål om sändningstid, avgifterna till televerket för hyra
av sändare och programförbindelser samt licensavgifterna till upphovs-
mannaorganisationema. Av närradioföreningamas sändningar är kommunal
information och turistinformation vanligast. Inställningen till närradioföre-
ningarnas sändningar varierar, enkelt uttryckt så att man är mer positivt
inställd till dem i de mindre orterna än i storstäderna (kap. 5).

Kommunalt stöd är relativt vanligt, särskilt i de mindre orterna, t.ex. i
form av bidrag till studioutrustning och lokalhyra, till lön åt någon anställd.
Närradioföreningama spelar här en roll som mottagare av ekonomiska bidrag
till närradioverksamheten på orten och som sändare av sådan information som
kommunen finner angelägen att nå ut med (kap. 6).

I utredningsuppdraget ingår också frågor av teknisk natur. Frågan om
närradiosändningamas räckvidd är relevant i ljuset av de sändande före-
ningarnas önskemål, men också om det av frekvenstekniska grunder är möj-
ligt att förändra räckvidden. En avveckling av televerkets ensamrätt för inne-
hav av närradiosändare har betydelse för tillståndshavamas utgifter, men
också för vad den innebär för förvaltningen av tillgängliga frekvenser och
kontrollen av de sändare som är i bruk. Frågan om närradiosändamas an-
vändning för andra ändamål i krig är relevant i ljuset av föreningslivets
möjligheter till egna radiosändningar Lex. för att upprätthålla folkförsvar och
motståndsvilja, men också i relation till behoven av att snabbt kunna gå ut
med varning och information till befolkningen och vilka övriga möjligheter
ljudradiosystemet har att erbjuda. Därför ges i betänkandet en allmän och
sammanhållen redovisning av olika tekniska frågor som rör tillgång och efter-
frågan på samt fördelning och förvaltning av radiofrekvenser (kap. 7).

Det finns en utbredd opinion bland de närradioverksamma att sändning-
arna skall nå utöver vad som gäller enligt den s.k. huvudregeln, dvs. fem
kilometers räckvidd. För närvarande har så många dispenser lämnats att fler-
talet sändare har en räckvidd som är större än fem kilometer (kap. 8).

Televerket har i en skrivelse till regeringen hösten 1987 begärt att ensam-
rätten skall avvecklas och som skäl anfört att verket hade dålig kostnads-
täckning och därför skulle bli nödgat att kraftigt höja priserna for den tjänst-
en. Bland många närradioverksamma finns det en önskan att "slippa
monopolet" (kap. 9).

En genomgång av de riktlinjer som gäller för Sveriges Radio AB i krig,
vid krigsfara och vid fredskatastrofer presenteras. Tidigare utredningar visar
att närradiosändama bedöms ha stor betydelse för ett väl fungerande
ljudradiobaserat vamingssystem. En genomgång av totalförsvarets ledning
under kriser och krig visar kommunernas centrala samordnings- och led-
ningsroll.

Regeringsformen anger de villkor som gäller för att begränsningar av
informations- och yttrandefriheten skall kunna göras. En begäran av en
myndighet att sända varning och annan information till allmänheten över radio

142

respektive att förbjuda användningen av en närradiosändare måste därför reg-
leras i lag.

Närradion har relativt god och förväntat förbättrad täckningsgrad. Den är
relativt väl etablerad bland lyssnarna i de områden där den finns.

Några särskilda beredskapshänsyn har inte tagits när det gäller placering
av närradions sändare. Sådana hänsyn har heller ej spelat in vid etablering av
programförbindelser eller placering av studior (kap. 10).

Utredningens tilläggsuppdrag bottnar i den kritik kommissionen mot
rasism och främlingsfientlighet riktade mot närradion i sitt betänkande (SOU
1989:13-14) Mångfald mot enfald. Kommissionen ifrågasatte dels allmänt
om yttrandefrihetens gränser skulle vara desamma för alla medier, dels mer
konkret bl.a. om lagstiftningen var tillfredsställande utformad vad gäller refe-
rensbandningen. Kommissionens ståndpunkter och remissinstansernas reak-
tion på dessa redovisas.

Vidare redovisas hur referensbandningen regleras och sköts i dag. Er-
farenheterna talar inte för att referensbandningen missköts i någon märkbar
omfattning.

Närradion har genom sina etiska regler och sin etiska nämnd inordnat sig i
ett för massmedierna brukligt mönster. Släktskapet med reglerna för pressen
och för radio och TV påvisas.

Som en sanktion mot brott mot närradiolagens regler och mot yttrande-
frihetsbrott kan återkallelse av sändningstillstånd tillgripas av närradio-
nämnden. Tidigare har förslag väckts om att återkallelsen skulle kunna an-
vändas mer aktivt mot rasism. I praktiken har återkallelse sällan tillgripits men
alltid då yttrandefrihetsbrott begåtts. Radio Islam är det mest uppmärk-
sammade fallet (kap. 11).

Överväganden och förslag

• Uppdraget och vissa utgångspunkter (kap. 12)

Betänkandets del n inleds med en principelit hållen diskussion. Jag erinrar
om att mitt uppdrag gäller vissa frågor om närradion och således inte frågor
om t.ex. reklam och sponsring, s.k. fri radio och kostnaderna för närradio-
nämnden som jag ibland mötts av under mina kontakter med närradio-
verksamma. För mig är det självklart att närradion i största möjliga mån skall
bevaras som en föreningsradio.

Närradions karaktär av föreningsradio har betydelse bl.a. för dess räck-
vidd. Sändningarna bör därför kunna nå medlemmarna i föreningarnas pri-
mära aktionsområde.

Det skall råda en vid yttrandefrihet i närradion. En särskild fråga är miss-
bruk av denna frihet. Reglerna för hur missbruk skall beivras är helt klara i
lagen om ansvarighet för närradio. Här gäller emellertid att få en bättre kon-
troll över att de efterlevs samt undersöka möjligheterna att lättare ingripa mot
sådana sändningar.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 5

143

Eventuella begränsningar av yttrandefriheten har relevans när det gäller
frågan om närradions uppgifter i krig. Min allmänna utgångspunkt vid denna
prövning kommer att vara att reglerna för närradion bör utformas utifrån den
situation som råder i fredstid och att dessa regler så långt det är möjligt också
skall tillämpas i krigs- och krissituationer.

Besluten i närradioärenden bör flyttas så nära den praktiska verksamheten
som möjligt samtidigt som en minimering av byråkratin bör eftersträvas. Jag
ägnar därför stor uppmärksamhet åt frågan om det är möjligt att låta närradio-
föreningama fatta de formella besluten om sändningstidens fördelning. Denna
inställning är också vägledande när jag behandlar frågan om skyldigheten att
använda televerkets sändare.

• Närradiosändningamas räckvidd (kap. 13)

Mot bakgrund av att föreningslivets aktionsområde som regel är primär-
kommunen anser jag att det är rimligt att samma område skall gälla för när-
radions sändningar, om föreningarna så önskar.

Närradionämnden skall därför, när den fattar beslut om sändarnas räck-
vidd, försäkra sig om att majoriteten av tillståndshavama står bakom den
begärda räckvidden.

I kommuner med fler än en sändare, som vardera täcker en del av kom-
munen, skall det vara möjligt för föreningar att få sända samtidigt över
samtliga sändare.

• Huvudmannaskapet för närradiosändare (kap. 14)

Min principiella uppfattning är att det är svårt att motivera en fortsatt ensam-
rätt för televerket för närradiosändare när verket inte vill ha den kvar och
många sändande föreningar anser sig kunna ordna sändare till lägre kost-
nader. Mitt förslag är att televerkets ensamrätt avvecklas.

Televerket skall meddela tillstånd att inneha närradiosändare till den som
har tillståndshavama i sändningsområdet bakom sig. Mitt förslag är att beslut
om sändarleverantör skall fattas av tillståndshavama genom majoritetsbeslut.

Jag föreslår att sändarägaren skall vara skyldig att låta samtliga tillstånds-
havare använda sändaren på lika villkor, bl.a. att brukaravgiften per sänd-
ningstimme måste vara lika oavsett vem som sänder och när på dygnet.
Denna skyldighet skall även innefatta ett krav på att avgiften skall vara skälig.

Tillstånd att inneha närradiosändare bör gälla för ett år i taget. De sänd-
ningsberättigade sammanslutningarna ges därmed regelbundna tillfällen att
pröva sin leverantör av sändartjänster.

• Lokala beslut om sändningstid och lokal avgiftsadministration

(kap. 15)

Fördelning av sändningstid är ett myndighetsbeslut. För att rätten att fatta
myndighetsbeslut skall kunna överlåtas till ett enskilt organ måste bl.a.
grunddragen i beslutsordningen kunna regleras. Utredningen visar att det inte
är möjligt att reglera närradioföreningamas verksamhet på erforderligt sätt.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 5

144

Jag föreslår i stället att ett nytt organ bildas inom varje sändningsområde, ett
närradioråd.

Närradiorådet skall väljas av de sändningsberättigade sammanslutningarna
och bestå av ledamöter som allsidigt representerar dessa. Sammanslut-
ningarna skall vara skyldiga att bilda närradioråd för att få sända. Det kan
förefalla vara en krånglig ordning. I praktiken torde dock i allmänhet samma
personer väljas till närradiorådet som idag svarar for närradioföreningamas
verksamhet.

I en särskild förordning om närradioråd skall de närmare reglerna för när-
radiorådens verksamhet finnas. Bl.a. skall allmänheten och närradionämnden
ha insyn i rådens verksamhet genom att de skall vara skyldiga att föra en
offentlig sändningsförteckning. Närradioråden skall även ha visst tillsyns-
ansvar över verksamheten, då de skall anmäla om någon sammanslutning
sänder utan anmäld programutgivare eller utan sändningstillstånd.

Närradioråden skall även medverka till att avgiftsdebiteringen förenklas. I
fortsättningen skall huvuddelen av sändningsavgiftema inbetalas i en post vid
två tillfällen om året. Det skall ske genom att närradiorådet anmäler önskad
sändningsvolym för nästkommande halvår, varefter närradionämnden debi-
terar en total sändningsavgift per sändningsområde. Betalningsansvaret bibe-
hålls av respektive sammanslutning medan närradiorådet tjänstgör som
förmedlare.

Närradiorådets arbete med fördelning av sändningstid och förmedling av
sändningsavgifter kommer att avlasta närradionämnden. Den del av sänd-
ningsavgiften som motsvarar vad som i dag belöper sig på dessa rutiner bör
sammanslutningarna befrias ifrån.

• Närradioföreningamas sändningsrätt (kap. 16)

Närradioföreningama har likt övriga föreningar behov att nå ut med informa-
tion till sina medlemmar. Närradioföreningama sänder dämtöver kommunal
information. Närradioföreningama har däremot inte som övriga föreningar
någon ideologi eller åsiktsinriktning att informera om. Mot den bakgranden
föreslår jag att övriga föreningar alltid skall ha företräde framför närradio-
föreningama vid fördelningen av sändningstid. Möjligheterna för närradio-
föreningama att sända på s.k. öppen tid försvinner därmed.

S.k. provsändningar för föreningar som själva inte har sändningstillstånd
bör ske på föreningarnas eget programansvar. Jag föreslår att närradio-
nämnden skall kunna medge tidsbegränsat tillstånd för detta ändamål.

Informationsslingor, dvs. förinspelat material som innehåller information
om närradion på orten, får sändas under tid som inte bokats in av någon till-
ståndshavare. En slinga får ha en speltid om högst en timme och får vid
behov upprepas. Dessa sändningar skall som i dag vara befriade från sänd-
ningsavgift.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 5

145

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70

• Närradions användning för varning och information samt i krig och
vid omedelbar krigsfara (kap. 17)

Ingen lyssnare skall diskrimineras när viktiga vamingsmeddelanden sänds ut
över radion. Jag föreslår därför att lokalradions sändningar av vamings-
meddelanden vid fredskatastrofer utan fördröjning och med automatik skall
gå ut också över närradions sändare. Dessa sändningar bryter således på-
gående närradioprogram. De sker på lokalradions programansvar.

När riket befinner sig i krig eller i omedelbar krigsfara skall dessa sänd-
ningar även kunna omfatta viktiga informations- och servicemeddelanden.

Jag är inte beredd att föreslå att beviljade sändningstillstånd skall dras in i
krig eller vid omedelbar krigsfara. Däremot skall andra förtursregler gälla vid
fördelningen av sändningstid.

Närradioråden i de olika sändningsområdena skall åläggas att utse ett antal
personer som skall ingå i en lokal programgrupp for närradions sändningar i
krig och vid krigsfara. Dessa programgrupper skall ingå i samma krigs-
organiserade ljudradiosystem som lokalradion och inordnas i dess bered-
skapsorganisation. Lokalradiochefema i de respektive länen blir med andra
ord beredskapsansvariga för organisationen. De lokala programgrupperna har
ansvaret för sändningarna av kommunernas information och de har företräde
för sina sändningar framför övriga tillståndshavare.

I allvarliga krigsskeden kan närradion komma att bli en betydelsefull
varnings- och informationskanal. Detta ställer stora krav på de lokala
programgrupperna att kunna förmedla den information som myndigheterna
vill ut med respektive medborgarna efterfrågar och behöver. Då gäller också
att närradion aldrig får vara tyst samtidigt som föreningslivets möjligheter att
göra egna sändningar är mindre. De lokala programgrupperna måste därför ha
relativt stor frihet att fylla kanalen med det innehåll de finner ändamålsenligt.

Som ett villkor för tillståndet att inneha närradiosändare skall gälla att
sändaren skall vara tillgänglig för de sändningsberättigade även i krig och vid
omedelbar krigsfara. Ett ytterligare villkor som jag föreslår är att sändar-
ägaren också skall vara skyldig att hålla en viss reparationsberedskap.

• Åtgärder mot missbruk av yttrandefriheten i närradion (kap. 18)

Dagens regelsystem för referensbandningen stramas upp for att inte inbjuda
till lagöverträdelser.

När ett referensband skall avlyssnas skall av själva inspelningen framgå
när inspelningen är gjord och vilken sammanslutning som sänt programmet.
Lagen om ansvarighet för närradio kommer fortsättningsvis att innehålla krav
på tidsmärkning och identifikationstecken. Likaså föreslår jag att lagen skall
kräva att en sammanslutning som sänder under mer än en timme i följd minst
en gång i timmen skall uppge vem som sänder. Närradioråden skall vara
sammanslutningarna behjälpliga med råd angående referensbandningen, men
de skall även kunna avkräva dem redovisning över hur de anordnat sin
referensbandning.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 5

146

Sanktionsmöjligheterna skärps mot den som missköter referens-
bandningen. Här finns i dag en lucka i lagen. Om någon ansvarig inom
sammanslutningen i en lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott mot
9 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio (mot referensband-
ningsskyldigheten) skall därför sammanslutningens sändningstillstånd kunna
återkallas. Detsamma skall gälla om sammanslutningen inte lämnat närradio-
rådet en redovisning vilken utvisar att referensbandningen är tillfredsställande
anordnad.

Jag föreslår däremot inte att närradioförbundets etiska nämnd skall få lag-
lig tillgång till referensbanden. En sådan ordning torde strida mot vad som är
brukligt i övrigt och dess värde för att stävja missförhållanden kan ifråga-
sättas. Det finns starka skäl att slå vakt om den etiska nämndens själv-
ständighet.

Jag föreslår i stället andra åtgärder för att öka beredskapen mot rasistiska
tendenser i mediet.

Närradionämnden åläggs att ha ett aktivt tillsynsansvar vad gäller miss-
tänkta rasistiska inslag. Vid misstanke om att brott mot yttrandefriheten i form
av brottet hets mot folkgrupp skall nämnden anmäla saken till JK.

I dag kan en sammanslutning i avvaktan på dom fortsätta sina sändningar
med samma innehåll som programutgivaren åtalats för. Att återkalla ett till-
stånd efter många månader, eller kanske efter ett år, kan fungera som ett slag i
luften. Skall möjligheten att återkalla tillstånd finnas skall den fungera effek-
tivt, dvs. framför allt snabbt. Jag föreslår därför att vid allvarligare brott skall
tillståndet kunna återkallas interimistiskt redan när JK väckt åtal. Med all-
varliga brott menas brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller där-
utöver.

När ett tillstånd återkallas kan närradionämnden bestämma en tid om högst
ett år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges. Ettårsgränsen fungerar som en
maximigräns. Den börjar löpa redan vid det interimistiska beslutet. För det
fall de rasistiska inslagen skulle öka i närradion är dagens system otillräckligt.
Jag föreslår att man redan nu inför en möjlighet att förlänga hindret mot nytt
sändningstillstånd till fem år om en sammanslutnings programutgivare fällts
för hets mot folkgrupp. Detsamma skall för att förhindra kringgående gälla
vid grövre brott mot skyldigheten att referensbanda.

Prop. 1992/93: 70

Bilaga 5

147

Förteckning över remissyttranden över betänkandet
(SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio

Prop. 1992/93:70

Bilaga 6

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitiekanslem,
Riksåklagaren, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i
Stockholm, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Televerket, juridiska fa-
kultetsnämnden vid Universitetet i Stockholm, rektorsämbetet vid Uni-
versitetet i Uppsala, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd och styrel-
sen för samhällsvetenskap vid Universitetet i Lund, samhällsvetenskapliga
fakultetsnämnden och institutionen för journalistik och masskommunikation
vid Universitetet i Göteborg, Radionämnden, Närradionämnden, Överbefäl-
havaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen
för psykologiskt försvar, Statens invandrarverk, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Rikspolisstyrelsen, Näringsfrihetsombudsmannen, Statens
pris- och konkurrensverk, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Norrbottens län. Statens
kämkraftsinspektion, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Radiolagsutred-
ningen (U 1985:5), Frekvensrättsutredningen (K 1990:2), Svenska kommun-
förbundet, Karlstads kommun, Luleå kommun, Sverige Radio AB, Svenska
arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation, DIK-forbundet
inom Sveriges akademikers centralorganisation, Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd, Sveriges industriförbund, Sveriges advokat-
samfund, Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, Svenska
kyrkans centralstyrelse, Sveriges frikyrkoråd, Judiska församlingarnas
centralråd, Folkbildningsförbundet, Arbetarnas bildningsförbund, Motor-
männens riksförbund, Riksidrottsförbundet, Folkets husföreningarnas
riksorganisation, Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation, Nykterhets-
rörelsens landsförbund, De handikappades riksförbund, Sveriges närradio-
förbund, Närradioföreningen i Stockholm, Närradioföreningen i Malmö,
Närradioföreningen i Karlstad, Närradioföreningen i Uppsala, Förenings-
rådet i Junsele, Samarbetskansliet för invandrarorganisationer och Svenska
flyktingrådet.

Härutöver har skrivelser inkommit från Södra Vätterbygdens
folkhögskola, Stockholms tekniska högskolas studentkår, Närradioförening-
ama i Järva, Lidingö, Nacka och Västerort, Svenska journalistförbundet,
SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen, Närradioföreningen i Örebro,
Svenska kommittén mot antisemitism, Närradioföreningen i Ulricehamn,
Svenska tidningsutgivareföreningen och Mälaröarnas närradioförening.

148

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lokalradiolag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om vissa lokala rundradiosändningar av
radioprogram i ljudradio (lokalradio).

Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradio-
lagen (1982:459).

2 § I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam det-
samma som i radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild
signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvud-
sak gör detta på uppdrag av andra.

3 § För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17-18 §§ radiolagen
(1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 § För rätt att sända lokalradio krävs tillstånd av Närradionämnden.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot
med god hörbarhet inom det sändningsområde som tillståndet avser.

5 § Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person
och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan få mer än ett tillstånd.
Flera tillstånd kan lämnas for samma sändningsområde.

När Närradionämnden bestämmer sändningsområdenas omfattning skall
den beakta

1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,

2. hur sändningsmöjligheterna påverkas på andra håll och

3. vad som är naturliga lokala intresseområden.

Sändningsområdena skall utformas så att utrymme ges för ett stort antal
tillstånd.

6 § Staten, landsting, kommuner eller programföretag med tillstånd enligt
5 § radiolagen (1966:755) kan inte få tillstånd. Detsamma skall gälla för före-
tag i vilka sådana organ har ett bestämmande inflytande.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

149

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70

7 § Tillstånd får inte ges till

1. någon som ger ut en dagstidning ,

2. någon som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en
dagstidning eller

3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 har ett bestämmande infly-
tande.

Om inte något annat visas skall den som förfogar över mer än 40 procent
av rösterna för samtliga aktier i ett aktiebolag anses ha ett bestämmande infly-
tande i bolaget.

Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som
normalt utkommer med minst ett nummer vaije vecka.

8 § Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas
från den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den tillstånds-
period under vilken tillståndet meddelats.

Om tillståndshavaren begär det före tillståndsperiodens slut, skall
Närradionämnden vid utgången av tillståndsperioden förlänga tillståndet med
ytterligare en tillståndsperiod. Som tillståndshavare skall anses också den
vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 9 § genomgått endast så-
dana förändringar att sändningsområdet framstår som väsentligen detsamma
som före den ändrade indelningen.

9 § Vid utgången av varje tillståndsperiod får Närradionämnden besluta om
en förändrad indelning av sändningsområden. Om en berörd tillståndshavare
motsätter sig en viss förändring, får den dock vidtas endast om ändrade tek-
niska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.

Närradionämnden skall besluta om ändrad indelning av sändningsområden
senast två månader före tillståndsperiodens utgång.

Närradionämnden skall för varje sändningsområde som ingår i den nya in-
delningen senast två månader före utgången av den löpande tillståndsperioden
meddela särskilt beslut om vem som skall anses som tillståndshavare. Om
ingen kan anses som tillståndshavare skall sändningsområdet kungöras ledigt
enligt 11 §. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft.

10 § Om det finns särskilda skäl, får Närradionämnden medge att en till-
ståndshavare får sända under viss tid efter tillståndsperiodens slut, även om
tillståndet inte förlängts enligt 8 § andra stycket. Nämnden får bestämma ett
särskilt sändningsområde för dessa sändningar. Den som får ett sådant med-
givande skall betala en avgift som motsvarar vad han skulle ha betalat om
tillståndet förlängts.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

150

Ansökan om tillstånd

11 § När ett sändningsområde blir ledigt till ansökan skall Närradionämnden
kungöra detta. I kungörelsen skall anges sändningsområdets omfattning, sista
dag för ansökan och första dag då sändningar får bedrivas med stöd av till-
ståndet. Vidare skall det i kungörelsen upplysas om att den som ansöker om
tillstånd anses ha förklarat sig beredd att betala en årlig avgift som motsvarar
gällande minimiavgift.

12 § Finner Närradionämnden att en sökande inte är behörig skall nämnden
avvisa ansökan.

Om det när ansökningstiden gått ut finns mer än en behörig sökande, skall
Närradionämnden kalla till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag för
anmälan till auktionen.

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält
sig till en auktion skall han genom rekommenderat brev underrättas om att
han erhåller tillståndet om han inom två veckor från det att underrättelsen sän-
des ut betalar in ett belopp som motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker
ingen sådan betalning förfaller hans ansökan.

Auktion

13 § Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig
till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse
den årliga avgift som sökanden är villig att betala.

Om Närradionämnden meddelat beslut om avvisning av en ansökan får
auktionen inte hållas förrän beslutet vunnit laga kraft

Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det högsta budet ge-
nast betala tio procent av årsavgiften, dock lägst ett belopp motsvarande mi-
nimiavgiften enligt 15 §. Närradionämnden kan dock på begäran göra ett kort
uppehåll i handläggningen för att ge honom tillfälle att anskaffa medel för be-
talningen, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet Om
betalning inte sker, skall auktionen fortsätta.

Meddelande av tillstånd

14 § Tillstånd enligt denna lag skall meddelas sedan betalning gjorts enligt
12 § andra stycket eller 13 § andra stycket.

Avgift

15 § Den som får tillstånd enligt denna lag skall betala en årlig avgift till
staten på minst 40 000 kronor (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje
kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7
Lagrådsremissens
lagförslag

151

oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex
för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundra-
tal kronor.

16 § När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften
fastställas till det högsta godtagna budet I annat fall skall avgiften fastställas
till ett belopp motsvarande minimiavgiften.

17 § I ett beslut om tillstånd skall Närradionämnden ange den årliga avgift
som tillståndshavaren skall betala samt det belopp som skall betalas vid vaije i
32 § angiven förfallodag under det första kalenderåret.

Nämnden skall senast den 31 december vaije år fastställa det belopp som
skall betalas vaije förfallodag under det följande kalenderåret.

Överlåtelse av tillstånd m.m.

18 § Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Närradionämnden medger
detta. Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att få till-
stånd. Om Närradionämnden inte medger överlåtelsen är den utan verkan en-
ligt denna lag.

Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldig-
heter enligt denna lag som belöper på tiden efter Närradionämndens beslut om
medgivande.

Om ett föreläggande enligt 30 § har meddelats mot den tidigare inne-
havaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Nämnden skall i
samband med att den medger överlåtelsen underrätta honom om detta. Sker
inte det är föreläggandet inte gällande mot den nye innehavaren.

19 § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla detta till
Närradionämnden. Tillståndet skall anses frånträtt när anmälningen kommit in
till nämnden eller den senare dag som anges i anmälan.

20 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation är till-
ståndet förfallet.

21 § Om tillståndshavaren avlider är tillståndet förfallet tre månader efter
dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överlåtelse enligt 18 § kommit
in till Närradionämnden dessförinnan skall den dock alltid prövas.

Sändningarnas innehåll

22 § Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana
program sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.

De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteck-
ning. Denna skall anges minst en gång vaije sändningstimme.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

152

23 § I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmän-
heten sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det

Reklam och sponsring

24 § I en sändning får inte mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt
gynnas ett kommersiellt intresse. Om ett program helt eller delvis bekostats av
någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges
på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet

Föreskrifterna i första stycket gäller dock inte vad som sänds under an-
nonstid.

25 § Reklam mot vederlag och program mot betalning far sändas endast un-
der annonstid.

26 § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems in-
tresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp-
träda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvud-
sakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

27 § Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

28 § Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.

Sanktioner m.m.

29 § Närradionämnden får återkalla tillstånd att sända lokalradio, om till-
ståndshavaren

1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillstånds-
tidens böijan,

2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfatt-
ning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller

3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för pro-
gramverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt
vad som föreskrivs där.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

153

30 § Om en tillståndshavare bryter mot bestämmelserna i 22 eller 24-28 §§,
får Närradionämnden förelägga honom att följa bestämmelserna. Föreläg-
gandet får förenas med vite.

31 § En tillståndshavare skall på uppmaning av Närradionämnden lämna
nämnden en sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får
nämnden förelägga vite.

Betalning av avgift

32 § Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar
får bedrivas med stöd av tillståndet Att viss del av avgiften skall betalas dess-
förinnan framgår av 12 och 13 §§.

Den årliga avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller
13 §, betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i
januari, april, juli och oktober månad.

33 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala av-
giften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller återkallats.

Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon an-
nan övertagit tillståndet.

34 § Avgiften skall betalas till Närradionämnden.

35 § Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om
indrivning gäller 5 kap. 16 - 18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

36 § I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd
och om befrielse från avgift i 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

37 § Om den inbetalade avgiften överstiger vad tillståndshavaren enligt be-
slut av Närradionämnden eller domstol skall betala, skall det överskjutande
beloppet återbetalas till honom. Avgift som betalats enligt 12 eller 13 §§ skall
dock inte återbetalas.

Överklagande m.m.

38 § Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9 § tredje stycket gäl-
ler omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får med-
delas endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

154

39 § Närradionämndens beslut får överklagas hos kammarrätten. Beslut om
sändningsområdenas omfattning och om vitesföreläggande får dock inte
överklagas.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Närradionämnden får dock dessförinnan vidta de åtgärder som behövs för
att beslut om tillstånd skall kunna meddelas omedelbart sedan lagen trätt i
kraft.

Intill utgången av år 1993 får Närradionämnden, på tillståndshavarens be-
gäran, besluta att ett tillstånd skall börja löpa vid en senare tidpunkt än vad
som angivits i kungörelse av sändningstillståndet, dock högst tre månader se-
nare.

155

2 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 a § radiolagen (1966:755)’ skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

5 a §2

Om rätt att sända radioprogram i
vissa lokala rundradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i när-
radiolagen (1982:459).

Om rätt att sända radioprogram i
vissa lokala rundradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i när-
radiolagen (1982:459) och i lokal-
radiolagen (1992:000).

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i
lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller
trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1 Lagen omtryckt 1991:1066.

2 Senaste lydelse 1991:2028.

156

3 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)
dels att 3,7, 10, 13 och 16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 6, 6 a, 10 a-10 d och
13 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3

Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

Tillstånd får inte ges till en sam-
manslutning som har tillstånd att
sända lokalradio enligt lokalradio-
lagen (1992:000).

Om en sammanslutning med till-
stånd att sända närradio får tillstånd
att sända lokalradio enligt lokal-
radiolagen, är tillståndet att sända
närradio förfallet, med verkan från
den första dag då sändningar får
bedrivas med stöd av det andra
tillståndet.

4

Närradionämnden beslutar om
vilka sändningsmöjligheter som
skall få utnyttas for närradio. Om
sådana sammanslutningar som an-
ges i 4 § så önskar, skall en sänd-
ningsmöjlighetfor närradio finnas i
varje kommun där det är tekniskt
möjligt. Om det finns särskilda skäl
får det finnas ytterligare sändnings-
möjligheter för närradio i en kom-
mun.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

3 Senaste lydelse 1985:597.

4 Förutvarande 6 § upphävd genom 1992:613.

157

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6a§

Närradiosändare får ha en sådan
räckvidd att sändningarna kan tas
emot med god hörbarhet inom ett
avstånd av fem kilometer. Närradio-
nämnden får i särskilda fall medge
att sändarna har en större räckvidd.
Ett sådant medgivande bör lämnas
endast om en majoritet av de sänd-
ningsberättigade föreningarna
önskar det. Utanför storstads-
områdena bör det eftersträvas att
sändningarna kan tas emot i hela
kommunen.

Sändare som anges i första
stycket får inte användas för andra
slag av rundradiosändningar.

Prop. 1992/93:70

bilaga 7

Lagrådsremissens
lagförslag

För vaije sändare bestämmer när-
radionämnden vilka sammanslut-
ningar som skall få sända och under
vilken tid sändningarna får ske

För varje sändningsmöjlighet be-
stämmer Närradionämnden vilka
sammanslutningar som skall få
sända och under vilken tid sänd-
ningarna får ske

Om en sammanslutning som före-
lagts vid vite att följa bestäm-
melserna i denna lag, avstår sänd-
ningstid, får Närradionämnden be-
sluta att sändningstiden inte får ut-
nyttjas av någon annan samman-
slutning under viss tid som inte får
vara längre än tre månader.

6

För närradio gäller inte 6-18 §§ För närradio gäller inte 6, 7 och
radiolagen (1966:755).              17-18 §§ radiolagen (1966:755).

5 Senaste lydelse 1985:597.

6 Senaste lydelse 1991:1070.

158

Nuvarande lydelse

10 §

Kommersiell reklam får inte sän-
das i närradio.

Ett program eller programinslag i
närradion får inte bekostas med
pengar eller annan egendom som har
ställts till sammanslutningens för-
fogande under förutsättning att pro-
grammet eller inslaget sänds.

Föreslagen lydelse

En sammanslutning får inte i en
sändning mot vederlag eller annars
på ett otillbörligt sätt gynna ett kom-
mersiellt inressse. Om ett program
helt eller delvis bekostats av någon
annan än sammanslutningen, skall
detta anges på lämpligt sätt i början
och i slutet av programmet.

Föreskrifterna i första stycket
gäller dock inte vad som sänds
under annonstid.

Prop. 1992/93:70
bilaga 7
Lagrådsremissens
lagförslag

10a§

Reklam mot vederlag och pro-
gram mot betalning får sändas en-
dast under annonstid

10b§

Av en annons som sänds under
annonstid skall det framgå i vems
intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betal-
ning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en
framträdande roll i radioprogram
som huvudsakligen handlar om ny-
heter eller nyhetskommentarer.

10c§

Högst tio procent av en samman-
slutnings sändningstid per dygn får
avse annonser under annonstid

10d§

Annonstiden vid ett givet tillfälle
får inte understiga en minut, sedan
sändningstiden for den särskilda sig-
naturen frånräknats.

159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 V

Tillstånd att sända närradio får återkallas om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

Prop. 1992/93:70

Bilaga 7

Lagrådsremissens

Lagförslag

2. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen,

3. sänder program trots att det
varken finns utgivare för program-
verksamheten eller ställföreträdare
för utgivaren enligt 3 kap. 3 och
4 §§ lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden eller trots att anmälan om ut-
givare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där,

4. bryter mot föreskrifterna i 10
eller 11 §,

5. inte utnyttjar rätten att sända
under tre på varandra följande må-
nader eller

6. inte erlägger avgift i ärende om
närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att
erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får när
inom vilken sammanslutningen inte k

2. sänder program trots att det
inte finns utgivare för program-
verksamheten enligt 3 kap. 3 och
4 §§ lagen (1991:1559) med före-
skrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden eller trots att anmälan om
utgivare eller ställföreträdare inte har
gjorts enligt vad som föreskrivs där,

3. inte utnyttjar rätten att sända
under tre på varandra följande må-
nader.eller

4. inte erlägger avgift i ärende om
närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att
erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.

nden bestämma en tid om högst ett år
n ges nytt tillstånd.

13a§

Om sammanslutningen

1. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter någon annan i
dess ställe utnyttja sändningstid
som tilldelats sammanslutningen,
eller

2. bryter mot föreskrifterna i
10 eller 11 §,

får Närradionämnden förelägga
den att följa bestämmelserna. Före-
läggandet får förenas med vite.

7Senaste lydelse 1991:1566.

160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §8

Om en domstol funnit att ett pro-
gram i närradion innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett all-
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkalla sam-
manslutningens tillstånd att sända. I
ett sådant beslut får domstolen också
bestämma en tid av högst ett år inom
vilket sammanslutningen inte får ges
nytt tillstånd. Domstolen får för-
ordna att beslutet skall gälla utan
hinder av att domen inte vunnit laga
kraft.

Om en domstol funnit att ett pro-
gram i närradion innefattat ett ytt-
randefrihetsbrott som innebär ett all-
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkalla sam-
manslutningens tillstånd att sända. I
ett sådant beslut får domstolen också
bestämma en tid av högst ett år, eller
om det finns synnerliga skäl högst
fem år, inom vilket sammanslut-
ningen inte får ges nytt tillstånd.
Domstolen får förordna att beslutet
skall gälla utan hinder av att domen
inte vunnit laga kraft.

Om sammanslutningen vid tiden
for domen inte har tillstånd att sända
närradio får domstolen ändå besluta
att sammanslutningen inte får ges
nytt tillstånd.

Prop. 1992/93:70
bilaga 7
Lagrådsremissens
lagförslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.1 fråga om radioprogram som
sänts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

8Senaste lydelse 1991:1566.

161

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

dels att det i 3 kap.skall införas fyra nya paragrafer, 6 a-6 d §§, samt när-
mast före 6 a § en ny rubrik av följande lydelse,

dels att 5 kap 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 kap.

Sändningar i lokalradio

6a§

Innehavare av tillstånd enligt
lokalradiolagen (1992:000) som av-
ser att sända ljudradio skall utse en
utgivare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Närradio-
nämnden anmäla vem som är ut-
givare.

Om den som utses till utgivare
inte längre är behörig eller hans upp-
drag upphör, skall tillståndshavaren
omedelbart utse en ny utgivare.
Denne skall anmälas så som före-
skrivs i första stycket.

6b§

En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
Närradionämnden anmäla vem som
är ställföreträdare.

6c§

Till varje anmälan enligt 6 a eller
b § skall fogas bevis att utgivaren
eller ställföreträdaren uppfyller de
behörighetsvillkor som anges i ytt-
randefrihetsgrundlagen och att han
åtagit sig uppdraget. Om en
ställföreträdare utses skall det dess-
utom visas att han är godkänd av
den som innehar tillståndet.

Prop. 1992/93:70
bilaga 7
Lagrådsremissens
lagförslag

162

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6d§

När ställföreträdaren för en ut-
givare har tjänstgjort skall hans
namn anges i sändningen.

5 kap.

Prop. 1992/93:70
bilaga 7
Lagrådsremissens
lagförslag

I närradiolagen (1982:459) och
lagen (1991:2027) om kabelsänd-
ningar till allmänheten finns ytter-
ligare bestämmelser om skyldighet
att tillhandahålla inspelningar av
radioprogram.

I närradiolagen (1982:459), lagen
(1991:2027) om kabelsändningar till
allmänheten och lokalradiolagen
(1992:000) finns ytterligare bestäm-
melser om skyldighet att tillhanda-
hålla inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns
bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek

eller till arkivet for ljud och bild.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

163

LAGRÅDET

Prop. 1992/93:70

Bilaga 8

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Ame Baekkevold

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Bo Könberg beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till

1. lokalradiolag

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755)

3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

4. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsför-
ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Greger
Lindberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagråder.

Förslaget till lokalradiolag

5-7 §§

Dagstidningsföretagen rn.fl.

I remissen diskuteras om förslaget i 7 § att dagstidningsföretag skall vara
uteslutna från möjligheten att få lokalradiotillstånd är förenligt med yttrande-
frihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Lagrådet behandlar förslaget
i det följande. Vad som därvid sägs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen gäl-
ler då i princip också med avseende på de begränsningar som föreslås i 5 och
6 §§, nämligen att ingen kan få mer än ett tillstånd och att även bl.a. program-
företag med tillstånd enligt 5 § radiolagen utesluts från möjligheten att få
lokalradiotillstånd.

Vad först angår yttrandefrihetsgrundlagen gäller enligt 3 kap. 3 § som
förutsättning för att införa en begränsning i sändningsrätten att begränsningen
står i överensstämmelse med bestämmelserna i 2 kap. 12 § andra-femte
styckena och 13 § regeringsformen. Det innebär bl.a. att en begränsning får
göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle och inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ända-
mål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 §). Vidare gäller att yttrandefri-
heten och informationsfriheten såvitt nu är ifråga får begränsas endast om
särskilt viktiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § första stycket).

Vid bedömningen av om en begränsning är förenlig med yttrandefrihets-
grundlagen är ytterligare ett par grundlagsbestämmelser av intresse, nämligen
3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen och 2 kap. 13 § andra

164

stycket regeringsformen. I det förstnämnda stadgandet föreskrivs att det all-
männa skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som
leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. I det andra
stadgandet föreskrivs att vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske
särskilt skall beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informa-
tionsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella ange-
lägenheter.

Syftet med den ifrågavarande begränsningen för dagstidningsföretagen är
enligt remissen att de nya möjligheterna att sända privat lokalradio skall ut-
nyttjas på ett sådant sätt att möjligheterna till mångfald tas till vara. Om dags-
tidningsföretag skulle erhålla tillstånd att sända lokalradio skulle dessa företag
enligt remissen kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och
opinionsbildning i stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera.
Intresset av att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbild-
ning är enligt remissen ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 §
regeringsformen. Förslaget överskrider enligt remissen inte heller i övrigt de
gränser som ställts upp i 2 kap. 12 § och är därför förenligt med yttrande-
frihetsgrundlagen.

Den i remissen föreslagna begränsningen har således gjorts just med tanke
på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte att utrymmet att
sända lokalradio skall utnyttjas så att dominans över nyhetsförmedling och
opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till mångfald tas till
vara. En sådan begränsning får enligt lagrådets mening - mot bakgrund av
det begränsade utrymme som finns för lokalradiosändningar - anses ligga väl
i linje med de nyss angivna grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga ytt-
randefrihet och informationsfrihet. Begränsningen kan inte anses utgöra ett
hot mot den fria åsiktsbildningen. Lagrådet godtar vidare regeringens upp-
fattning att begränsningar får anses vara föranledd av ett sådant särskilt viktigt
skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Även i övrigt får begräns-
ningen anses förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. Vad nu sagts gäller
som nämnts inte bara med avseende på begränsningen för dagstidningsföre-
tagen utan i princip också med avseende på övriga föreslagna begränsningar
(5 och 6 §§).

När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är
förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande etable-
ringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av för-
ordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon, inte
heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om det
förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända lokalradio
skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.

Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att be-
driva viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening
inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att be-
gränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I före-
varande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får anses
vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på yttrande-

Prop. 1992/93:70

Bilaga 8

165

friheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan begränsningen
inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.

Bestämmande inflytande

När det gäller föreskrifterna i 6 och 7 §§ om att också den som har ett be-
stämmande inflytande i de ifrågavarande företagen eller organen är uteslutna
från möjligheten att få lokalradiotillstånd bör uppmärksammas ett par ut-
talanden i specialmotiveringen. Där sägs sålunda bl.a. att bedömningen av
vem som har ett bestämmande inflytande i ett företag bör grundas inte enbart
på vederbörandes ägarintresse i företaget. T.ex. en styrelseledamot eller en
verkställande direktör kan enligt vad som uttalas i vissa fall anses ha bestäm-
mande inflytande i företaget. Detsamma gäller enligt uttalandena den som
genom avtal har möjlighet att bestämma företagets handlande i viktiga frågor.

Det finns i och för sig inte något hinder mot att låta bedömningen av om
någon har ett bestämmande inflytande grundas inte bara på inflytande på
grund av aktieinnehav eller avtal utan också på inflytande genom t.ex. inne-
hav av ledande ställning i företaget (jfr 4 kap. 3 § andra stycket konkurs-
lagen). I förevarande fall är avsikten såvitt framgår av motivuttalandena inte
att varje person som har en självständig beslutanderätt i ett företag - t.ex.
verkställande direktör, ansvarig utgivare o.d. - skall anses ha ett bestäm-
mande inflytande. Enligt vad som upplysts är det i stället meningen att - be-
träffande ett visst företag - endast en person skall kunna träffas av bestäm-
melsen och att bestämmelsen normalt är tillämplig bara om någon genom
aktie- eller andelsinnehav eller avtal har den reella beslutanderätten i ett före-
tag.

Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas om inte bestämmelsen borde be-
gränsas till att avse inflytande på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal.

Lagrådet föreslår att 7 § första stycket efter mönster av 1 kap. 2 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) ges följande lydelse:

"Tillstånd får inte ges till

1. någon som ger ut en dagstidning,

2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har
ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller

3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande
inflytande."

Presumtionsregeln i 7 § andra stycket har utformats så att den som för-
fogar över mer än 40 procent av rösterna för samtliga aktier i ett aktiebolag
skall anses ha ett bestämmande inflytande i bolaget om inte något annat visas.
Regeln får till följd att när två aktieägare vardera har mer än 40 procent av
röstetalet, båda kommer att presumeras ha ett bestämmande inflytande. Det
kan i ett sådant fall också bli svårt för en aktieägare att visa att han inte har ett
bestämmande inflytande. Även i övrigt kan presumtionsregeln vålla problem
vid tillämpningen. Lagrådet förordar att regeln får utgå eller att procenttalet
höjs till 50.

Prop. 1992/93:70

Bilaga 8

166

I 5 § första stycket föreskrivs bl.a. att ingen skall kunna få mer än ett till-
stånd att sända lokalradio. Bestämmelsen kan jämföras med 6 och 7 §§ som
innehåller bestämmelser om att staten, kommuner, programföretag med till-
stånd enligt 5 § radiolagen samt bl.a. tidningsutgivare inte kan få tillstånd att
sända lokalradio. Sistnämnda paragrafer innehåller bestämmelser som skall
hindra att förbudet kringgås genom att företag i vilka personer i den förbjudna
kretsen har ett bestämmande inflytande får tillstånd. Motsvarande bestämmel-
ser bör upptas i 5 §. Lagrådet föreslår därför att 5 § första stycket får följande
lydelse: "Tillstånd att sända lokalradio kan lämnas till fysisk eller juridisk per-
son och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, varken direkt eller
genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensam har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd
kan lämnas för samma sändningsområde."

Förslaget får betydelse bl.a. vid överlåtelse av tillstånd, se nedan under
18 §.

I konsekvens med vad lagrådet förordat beträffande 5 § första stycket bör
koncemregeln i 6 § omformuleras enligt följande:

"Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett
sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett
bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio."

Enligt 8 § i förslaget till lokalradiolag är alla tillstånd begränsade i tiden. Det
ligger i sakens natur att ett tidsbegränsat tillstånd upphör när tiden är ute. Så
som förslaget är utformat har emellertid en tillståndshavare en mycket stark
ställning, om han före tillståndsperiodens utgång begär förlängning av till-
ståndet. Att Närradionämnden enligt 8 § skall "förlänga tillståndet" får anses
innebära att det är det ursprungliga tillståndet som skall fortsätta att gälla
ytterligare en tillståndsperiod. Med denna tolkning kan en tillståndshavare på-
räkna förlängning av avtalet även om han vid tillståndsperiodens utgång
skulle vara obehörig att ansöka om ett nytt tillstånd t.ex. därför att han sedan
det ursprungliga tillståndet meddelades fått tillstånd enligt 5 § radiolagen
(1966:755) eller börjat ge ut en dagstidning (jfr 6 och 7 §§ i förslaget). Den
enda grund för att vägra förlängning som lagen godtar är ändrad indelning av
sändningsområdena (8 § andra stycket och 9 §).

Det anförda väcker frågan om tillståndshavarens rätt till förlängning av
tillståndet är så stark att han har rätt till skadestånd av staten, om han på grund
av ändrad områdesindelning vägras förlängning av tillståndet Med hänsyn till
att alla tillstånd är tidsbegränsade och till att lagen förutskickar att en om-
prövning av områdesindelningen sker i samband med att tillståndstiden löper
ut kan någon rätt till ersättning av staten emellertid inte komma i fråga för den
som på nu aktuell grund vägras förlängning.

På samma sätt måste bedömas den situationen att lokalradiolagen under
tillståndstiden ändras i syfte att ge Närradionämnden utrymme for skälighets-
bedömningar. Konstruktionen med tidsbegränsade tillstånd i förening med de

Prop. 1992/93:70

Bilaga 8

167

planer som redovisas i lagrådsremissen på en utvärdering av systemet när det Prop. 1992/93: 70
har varit i bruk under någon tid gör att de som nu söker tillstånd måste räkna Bilaga 8
med möjligheten att de inte får tillståndet förlängt på grund av skärpta krav i
lokalradiolagen på tillståndshavama.

10 §

Syftet med denna paragraf kommer bättre till uttryck om den får följande
lydelse:

"Har Närradionämnden beslutat om ändrad indelning av sändnings-
områden, får nämnden medge en tillståndshavare att sända efter
tillståndsperiodens slut i avbidan på att nämndens beslut enligt 9 § tredje
stycket vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sänd-
ningsområde under viss tid. Den som får medgivandet skall betala en avgift
som motsvarar vad han skulle ha betalat om tillståndet förlängts."

18 §

118 § behandlas överlåtelse av tillstånd. Överlåtelse sker under förutsättning
av Närradionämndens tillstånd. Tillstånd skall lämnas om förvärvaren är
behörig att få tillstånd. I 5 § föreskrivs att ingen kan få mer än ett tillstånd.
Den bestämmelsen blir tillämplig om någon som redan har ett tillstånd köper
eller på annat sätt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Lagrådet har föreslagit att
5 § ändras så att också tillstånd genom företag i vilket en tillståndshavare har
ett bestämmande inflytande omfattas. Genomförs det förslaget får det betydel-
se för tillämpningen av förevarande paragraf.

39 §

I paragrafen föreslås att Närradionämndens beslut om sändningsområdenas
omfattning inte får överklagas. Enligt motiven hänger fullföljdsförbudet sam-
man med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka befintliga
eller planerade områden så att Närradionämndens planering helt skulle kunna
omintetgöras. Närradionämnden far besluta om förändrad indelning av sänd-
ningsområden vid utgången av varje tillståndsperiod. Ett sådant beslut kan
leda till att en tillståndshavare inte får behålla sitt tillstånd (9 §). Med hänsyn
till den stora betydelse ett tillstånd har för tillståndshavaren kan det starkt
ifrågasättas om svårigheter med planeringen av sändningsområden är ett till-
räckligt skäl för att avskära en tillståndshavare från rätten att överklaga beslut
om sändningsområdenas omfattning. Det är svårt att på det till lagrådet redo-
visade materialet bilda sig en säker uppfattning om tyngden av det skäl som
åberopats för det föreslagna fullföljdsförbudet. Lagrådet anser dock att över-
vägande skäl talar för att förbudet att överklaga beslut om sändnings-
områdenas omfattning får utgå.

Sanktioner

I närradiolagen finns f.n. bestämmelser i 16 § som ger möjlighet för domstol
att återkalla sändningstillstånd på grund av yttrandefrihetsbrott. En mot-                    168

svarande bestämmelse är enligt lagrådet lämplig också i lokalradiolagen och Prop. 1992/93: 70
bör då tas in i avsnittet om sanktioner.                                          Bilaga 8

Förslaget till närradiolag

Enligt motiven till denna paragraf skall som riktmärke vid Närradionämndens
prövning av vilka sändningsmöjligheter som får utnyttjas for närradio gälla att
om föreningslivet i en kommun så önskar skall det finnas en sändnings-
möjlighet för närradio där, om det är tekniskt möjligt. Denna avsikt skulle
komma till tydligare uttryck och den inte avsedda tolkningen att sammanslut-
ningar i en kommun kan önska sändningsmöjlighet i andra kommuner und-
vikas, om paragrafen ges följande lydelse:

"Närradionämnden beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få
utnyttjas för närradio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar skall
en sändningsmöjlighet för närradio finnas i kommunen, om det är tekniskt
möjligt. Om det finns särskilda skäl får det finnas ytterligare sändnings-
möjligheter för närradio i en kommun."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

169

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg

Prop. 1992/93:70

Chefen for Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo anmäler fråga om privat
lokalradio.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
privat lokalradio i enlighet med bilagan till detta protokoll.

Ur protokollet

Maud Melin

170

Innehåll

Prop. 1992/93:70

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... 1

1  Ärendet och dess beredning.......................... 3

2  Bakgrund...................................... 4

3  Allmän motivering................................ 5

3.1  Allmänt................................... 5

3.2  Sändningsområden............................ 9

3.3  Innebörden av ett sändningstillstånd, m.m............. 14

3.4  Vem kan få sändningstillstånd?.................... 15

3.5  Tillståndstid ................................ 20

3.6  Urval bland sökande........................... 22

3.7  Regler för innehållet i allmänhet................... 26

3.8  Regler för reklam och sponsring................... 29

3.9  Närradions ställning........................... 31

3.10 Åtgärder mot rasism i närradion................... 37

3.11 Myndighetsuppgifter........................... 40

3.12 Översyn................................... 42

4  Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser................. 43

5  Upprättade lagförslag.............................. 44

6  Specialmotivering till lagförslagen...................... 44

6.1   Förslaget till lokalradiolag....................... 44

6.2  Förslaget till lag om ändring i radiolagen............. 56

6.3  Förslaget till lag om ändring i närradiolagen........... 56

6.4  Förslaget till lag om ändring i lagen med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-

grundlagens områden.......................... 59

7        Anslagsfrågor............................... 59

8        Ärendet till riksdagen.......................... 59

Propositionens Lagförslag.............................. 60

Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian

(Ds 1992:22) Regler och villkor för privatradio......... 75

Bilaga 2 Departementspromemorians lagförslag............... 78

Bilaga 3 Sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1991:108)

Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio.......... 89

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över departements-

promemorian (Ds 1992;22) Regler och villkor för

privatradio samt delbetänkandet (SOU 1991:108)

Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio.......... 100

Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:79)

Lokalt ledd närradio........................... 141

Bilaga 6 Förteckning över remissyttranden över betänkandet

(SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio................ 148

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ..................... 149

Bilaga 8 Lagrådets yttrande............................ 164

Utdrag ur regeringsprotokollet 1992-10-29 .................. 170

171

gotab 42194, Stockholm 1992