Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m. skall upphävas eftersom lagens förmedlarkrav, depåkrav
och förbud att använda eget inlåningskonto i utlandet kan anses strida
mot EG:s regler om fri rörlighet för kapital och tjänster. För skat-
tekontroll och för att tillförsäkra Riksbanken de uppgifter som behövs för
betalningsbalansstatistiken föreslås i stället regler av en typ som införts
i Danmark.
Fysiska personer och dödsbon som har inlåningskonto i utlandet skall
vara skyldiga att till Riksskatteverket lämna ett medgivande till insyn på
kontot och ett skriftligt åtagande från den utländska kontoföraren att till
verket lämna kontrolluppgift om den ränta som gottskrivits eller betalats
ut.
Den som förvärvar utländska fondpapper eller obligationer eller andra
skuldebrev avsedda för allmän omsättning som emitterats av en svensk
juridisk person genom emission särskild riktad till utlandet, föreslås vara
skyldig att lägga dem i depå i Sverige eller i utlandet, såvida det inte är
fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Om fondpapper förvaras
i depå eller kontoförs i utlandet föreslås en motsvarande skyldighet
beträffande medgivande till insyn på depån/kontot och skriftligt åtagande
att lämna kontrolluppgifter som nyss sagts för inlåningskonton.
Det föreslås slutligen att betalningslagens bemyndigande för Riksban-
ken att föreskriva uppgiftsskyldighet beträffande transaktioner med
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 65
utlandet skall överföras till lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Prop. 1992/93:65
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22, 27, 50 och 64 §§, 4 kap. 7 § samt rubriken närmast
före 3 kap. 64 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§,
av följande lydelse.
Prop. 1992/93:65
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
22 §'
Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-
sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländsk
aktie eller annat utländskt värde-
papper förvaras i depå eller kon-
toförs enligt bestämmelserna i
lagen (1990:750) om betalningar
till och från utlandet m.m.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. 1 tall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.
6. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper oavsett om rän-
ta utgått. Kontrolluppgiften skall ta
upp den ränta som den uppgifts-
skyldige sammanlagt gottskrivit
eller betalat ut till borgenären,
dennes sammanlagda fordran på
den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
1 Senaste lydelse 1991:1834.
eller den kontoförda fordringen vid Prop. 1992/93:65
årets utgång.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
22 a §
Fysisk person, som är bosatt i
Sverige eller som flyttar in för att
bosätta sig här och öppnar eller
har öppnat ett inlåningskonto i
utlandet, skall utan dröjsmål till
Riksskatteverket lämna dels ett
skriftligt medgivande till insyn på
kontot, dels en skriftlig förbindelse
från den utländska kontoföraren att
årligen senast den 31 januari taxe-
ringsåret lämna kontrolluppgift till
verket. Vad som sägs om fysisk
person som är bosatt i Sverige
gäller också svenskt dödsbo.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till kon-
tohavaren, dennes personnummer
eller organisationsnummer samt
ränta som gottskrivits eller ut-
betalats under föregående kalen-
derår.
Om den sammanlagda behåll-
ningen på ett eller flera konton i
visst land inte överstiger motvärdet
till 50 000 kronor, behöver sådan
förbindelse som avses i första
stycket inte lämnas av
1. den som äger fastighet eller
bostad i utlandet om kontot an-
vänds för att verkställa betalning
av drift- eller underhållskostnader
för fastigheten eller bostaden eller
för mottagande av intäkter från
fastigheten eller bostaden,
2. den som behöver medel på
konto i visst land för betalning av
kostnader i samband med egna
vistelser där,
3. den som vistas i utlandet om
kontot avser endast deponering av
medel under vistelsen,
4. den som är utländsk medbor- Prop. 1992/93:65
gare om kontot avser deponering i
hemlandet av sådan arbetsinkomst
eller liknande ersättning som är
intjänad i Sverige.
I andra fall än som avses i tredje
stycket får Riksskatteverket medge
undantag från skyldigheten att ge
in en sådan förbindelse som avses
i första stycket, om det finns sär-
skilda skäl.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte den som bedriver nä-
ringsverksamhet, om behållningen
på kontot utgör en tillgång i verk-
samheten. De gäller inte heller i
fråga om inlåningskonto i sådan
stat där behörig myndighet på
grund av överenskommelse i hand-
räckningsavtal med Sverige utan
särskild framställning årligen till-
ställer de svenska skattemyndig-
heterna uppgifter om sådan av-
kastning på tillgodohavanden hos
banker och andra kreditinstitut som
utbetalas till eller gottskrivs per-
soner bosatta i Sverige.
21 §2
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i 1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappers-
fond,
3. fondbolag som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder och som
förvaltar svensk värdepappersfond,
4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags
försorg,
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländsk
aktie eller annat utländskt värde-
papper förvaras i depå eller kon-
toförs enligt bestämmelserna i
lagen (1990:750) om betalningar
till och från utlandet m. m.
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
2 Senaste lydelse 1991:1002.
Kontrolluppgift skall lämnas för Prop. 1992/93:65
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning
och avdragen preliminär skatt samt i förekommande fäll uppgift om
utdelningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 § 1 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift
enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.
27 a §
Fysisk person, som är bosatt i
Sverige och innehar utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper, skall, om det inte är
fråga om fondpapper i ett kon-
tobaserat system, förvara dem i
depå hos valutahandlare, värde-
pappersinstitut eller motsvarande
utländskt institut. Detsamma gäller
om den fysiska personen innehar
obligationer eller andra skuldebrev
avsedda för allmän omsättning som
emitterats av en svensk juridisk
person, om emissionen särskilt
riktats till utlandet. Vad som sägs
om fysisk person som är bosatt i
Sverige gäller också svenskt döds-
bo.
Deponeras eller kontoförs fond-
papperen i utlandet skall den
skattskyldige utan dröjsmål till
Riksskatteverket lämna ett skrift-
ligt medgivande till insyn i depån
eller på kontot samt ge in en
skriftlig förbindelse från det
utländska institut som för depån
eller kontot att årligen senast den
31 januari taxeringsåret lämna
kontrolluppgift till Riksskatteverket.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn på och postadress till in-
nehavaren av depån respektive
kontot, dennes personnummer eller
organisationsnummer samt utdel-
ning och ränta som gottskrivits
eller utbetalats under föregående
kalenderår.
Riksskatteverket får medge un-
dantag från skyldigheten att ge in Prop. 1992/93:65
en sådan förbindelse som avses i
andra stycket om det finns sär-
skilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket
gäller inte i fråga om depåer eller
konton i sådan stat där behörig
myndighet på grund av överens-
kommelse i handräcknings avtal
med Sverige utan särskild fram-
ställning årligen tillställer de
svenska skattemyndigheterna upp-
gifter om sådan avkastning på
fondpapper, vilka kontoförs eller
förvaras i depå, som betalas ut till
personer bosatta i Sverige.
50
Valutahandlare skall lämna
kontrolluppgift för fysisk person
för vilken valutahandlaren förmed-
lat betalning till eller från utlandet.
Kontrolluppgiften skall avse vaije
betalning som överstiger 50 000
kronor. Upplysning skall lämnas
om vad betalningen avser och
vilket land betalningen verkställs
till eller tas emot från samt vid
betalning till utlandet namn på
betalningsmottagaren. Detsamma
gäller mindre betalningar, om
dessa utgör delbetalningar av en
summa som överstiger 50 000
kronor.
§3
Kontrolluppgift skall lämnas av
den som för fysisk person eller
dödsbo förmedlat betalning till
eller från utlandet. Kontrolluppgif-
ten skall avse vaije betalning som
överstiger 50 000 kronor. Upplys-
ning skall lämnas om vad betal-
ningen avser och vilket land betal-
ningen verkställs till eller tas emot
från samt vid betalning till utlandet
namn på betalningsmottagaren.
Detsamma gäller mindre betal-
ningar, om dessa utgör delbetal-
ningar av en summa som över-
stiger 50 000 kronor.
Med betalning till utlandet avses
betalning direkt eller indirekt till
en utländsk juridisk person eller en
fysisk person som inte är bosatt i
Sverige. Med betalning från ut-
landet avses betalning direkt eller
indirekt från en utländsk juridisk
person eller en fysisk person som
inte är bosatt i Sverige.
Om uppgiftsskyldighet föreligger
enligt första stycket, skall den för
vars räkning transaktionen utförs
till den som förmedlar denna uppge
sitt personnummer eller organisa-
tionsnummer, vad betalningen av-
ser och vilket land betalningen går
till eller kommer från samt namn
på betalningsmottagare i utlandet.
3 Senaste lydelse 1990:752.
Prop. 1992/93:65
Föreläggande att fullgöra upp- Föreläggande att fullgöra
giftsskyldighet uppgiftsskyldighet m.m.
|
64 § |
Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats
eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyn-
digheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera
|
uppgifterna. |
Skattskyldig, som innehar ut- |
4 kap
7 §
Den som till arbetsgivare eller
någon annan som är skyldig att
avge kontrolluppgift angående
honom, uppsåtligen lämnar oriktig
uppgift om förhållande som har
betydelse för skyldighetens fullgör-
ande, skall dömas till böter.
Den som till arbetsgivare eller
någon annan som är skyldig att
avge kontrolluppgift angående
honom, uppsåtligen lämnar oriktig
uppgift om förhållande som har
betydelse för skyldighetens fullgör-
ande, skall dömas till böter. Det-
samma gäller den som underlåter
att lämna i 3 kap. 50 § tredje
stycket föreskrivna uppgifter.
1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har ett inlåningskonto i
utlandet öppnats före den 1 januari 1993 med stöd av bestämmelserna i
lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., skall
medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska
kontoföraren att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 a § ges in till
Riksskatteverket före den 1 juli 1993.
3 Förslag till Prop. 1992/93:65
Härigenom föreskrivs att 22, 53 och 55 §§ lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §*
Efter anmodan av Riksbanken skall ett kreditinstitut till Riksbanken
lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa
utvecklingen på valuta- och kreditmarknadema.
53
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift i samband med fullgörande
av skyldighet enligt 22 § skall
dömas till böter, om gärningen inte
är belagd med straff i brottsbalken.
Den som har utfört en valuta-
transaktion är skyldig att till Riks-
banken lämna de uppgifter och för
Riksbanken visa upp de handlingar
beträffande transaktionen som be-
hövs som underlag för Riksbankens
betalningsbalansstatistik. Detsam-
ma gäller den för vars räkning
transaktionen har utförts. Riks-
banken meddelar närmare före-
skrifter härom. Om någon inte
fullgör föreskriven skyldighet får
Riksbanken förelägga honom vite.
Om uppgiftsskyldighet föreligger
enligt andra stycket skall den för
vars räkning transaktionen utförs
till den som förmedlar denna uppge
sitt personnummer eller organisa-
tionsnummer, vad betalningen av-
ser och vilket land betalningen går
till eller kommer från samt namn
pä betalningsmottagare i utlandet.
§2
Den som inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 22 § att lämna
uppgifter eller visa upp handlingar
eller lämnar oriktig uppgift när
skyldigheten fullgörs skall dömas
till böter, om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken.
Om ett vite har förelagts med stöd
av 22 § andra stycket, får dock
inte dömas till straff för gärning
som omfattas av föreläggandet.
Senaste lydelse 1990:751.
2 Senaste lydelse 1990:751.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:65
Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller
fängelse högst sex månader.
1 ringa fäll skall inte dömas till ansvar.
55 §3
Åtal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga om
brott som begåtts i utövningen av
Riksbankens beslutanderätt enligt
lagen (1990:749) om valutareg-
lering och lagen (1990:750) om
betalningar till och från utlandet
m. m.
Åtal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga om
brott som begåtts i utövningen av
Riksbankens beslutanderätt enligt
lagen (1990:749) om valutareg-
lering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
3 Senaste lydelse 1990:751.
11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992
Prop. 1992/93:65
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
Den svenska valutaregleringen har successivt avskaffats under senare år.
Valutalagen (1939:350) och valutaförordningen (1959:264) upphörde helt
att gälla vid halvårsskiftet 1990 och ersattes av lagen (1990:749) om
valutareglering som har karaktären av ren beredskapslag. Valutaregle-
ringen hade med riksdagens godkännande kommit att användas även i
skattekontrollsyfte. Bl.a. krävdes för tillstånd att föra ut kapital vid
emigration att emigranten styrkte att han inte hade skatteskulder i Sverige
(se prop. 1988/89:142 s. 36). Beskattningsmyndigheterna kunde således
i sin verksamhet utnyttja uppgifter som kommit fram på grund av
valutaregleringen.
För att tillgodose intresset av en tillförlitlig betalningsbalansstatistik och
en tillfredsställande skattekontroll behölls vid avvecklingen av valutareg-
leringen bestämmelser med krav på medverkan av auktoriserade
valutahandlare och fondkommissionärer vid betalningar till och från
utlandet samt vid köp och försäljning av utländska fondpapper. Vidare
behölls bestämmelser om krav på att utländska fondpapper skulle läggas
i depå hos valutahandlare eller av Riksbanken särskilt godkänt värde-
pappersinstitut och förbud mot inlåningskonton i utlandet. Be-
stämmelserna gavs i en särskild lag, lagen (1990:750) om betalningar
till och från utlandet m.m., betalningslagen, (prop. 1989/90:135, bet.
1989/90:FiU37, rskr. 1989/90:343). I förordningen (1990:757) om
betalningar till och från utlandet har regeringen föreskrivit undantag från
bestämmelserna i lagen. I kombination med bestämmelser om skyldighet
att lämna uppgifter till förmedlande valutahandlare om vad betalning till
eller från utlandet avser och namnet på betalningsmottagare, bemyn-
digande för Riksbanken att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna
uppgifter till Riksbanken samt bestämmelser om kontrolluppgiftsskyl-
dighet utgör, bestämmelserna i betalningslagen en bas för Riksbankens
statistikinsamling och skattemyndigheternas kontroll av utlandstransak-
tioner.
12
Sedan betalningslagens tillkomst har Sverige ansökt om medlemskap i Prop. 1992/93:65
EG. Dessutom har ett avtal ingåtts mellan EFTA-ländema och EG om
europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Avtalet avses träda i
kraft den 1 januari 1993. Det innebär bl.a. en skyldighet för Sverige att
från detta datum följa rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988
("kapitalliberaliseringsdirektivet") och rådets direktiv 89/646/EEG av den
15 december 1989 ("andra banksamordningsdirektivet"). Det är tveksamt
om betalningslagens förmedlarkrav, depåkrav och förbud mot inlånings-
konton är förenliga med vad som där föreskrivs om kapitalets fria
rörlighet och rätten att fritt tillhandahålla finansiella tjänster över
nationsgränserna. Reglerna bör därför slopas eller i vart fall arbetas om.
Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:37)
Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m.m. med
förslag om att upphäva betalningslagen. I syfte att möjliggöra
skattekontroll och ge stöd för Riksbanken att samla in de uppgifter den
behöver för sin betalningsbalansstatistik föreslås i promemorian nya
bestämmelser om transaktioner med utlandet i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, och lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank, riksbankslagen. Promemorians lagförslag bör fogas
som bilaga l till protokollet i detta ärende. Promemorian har remissbe-
handlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig bör
fogas som bilaga 2 till protokollet. En sammanställning av remissyttran-
dena har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (Dnr 2731/92).
Jag kommer här att behandla de förslag som förs fram i promemorian.
Regeringen beslutade den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som utarbetats inom Finansdepartementet. De
till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till
protokollet som bilaga 4. Jag återkommer till yttrandet i avsnitt 3.6 och
i författningskommentarerna till de lagrum vilkas utformning Lagrådet
lämnat synpunkter på. Som kommer att framgå godtar jag Lagrådets
förslag till ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har
också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.
Den svenska valutaregleringen avvecklades i allt väsentligt per den 1
juli 1989. Ett fåtal regler, vars syfte inte längre var att påverka kapital-
flödet mellan Sverige och utlandet, behölls. Motiven för de kvarvarande
restriktionerna var att bidra till en tillfredsställande skattekontroll och att
tillse att Riksbanken fick tillräcklig information för en god betal-
ningsbalansstatistik. Restriktionerna innebar bl.a. ett krav att betalningar
till och från utlandet skulle ske genom förmedling av valutabank och att
13
värdepapperstransaktioner med utlandet måste ske genom förmedling av Prop. 1992/93:65
valutabank eller av Riksbanken särskilt godkänd fondkommissionär.
Dessutom skulle utländska värdepapper som förvärvades av en valutain-
länning förvaras i depå hos valutabank eller hos av Riksbanken särskilt
godkänd fondkommissionär.
Den 1 juli 1990 ersattes den gamla valutalagen (1939:350) av lagen
(1990:749) om valutareglering som har karaktären av en ren beredskaps-
lag. Denna konstruktion innebar att valutaregleringen inte längre kunde
ligga till grund för skattekontroll eller framställning av betal-
ningsbalansstatistik. För dessa ändamål krävdes särskild lagstiftning. De
grundläggande reglerna om betalningar till och från utlandet sam-
manfördes i en särskild lag, betalningslagen. Med stöd av bemyndigande
i betalningslagen meddelade regeringen i förordningen (1990:757) om
betalningar till och från utlandet vissa undantag för att underlätta handel
och annat internationellt utbyte. Riksbanken bemyndigades i betal-
ningslagen att meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen
eller annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen
lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för Riks-
bankens statistik. Ett sådant bemyndigande gavs tidigare i den då
gällande valutaförordningen (1959:264).
Den nya lagstiftningen utformades med hänsyn tagen till internationella
åtaganden och i medvetande om att en anpassning till ändrade förhållan-
den mycket snart skulle kunna komma att aktualiseras exempelvis på
grund av överenskommelser mellan EFTA-ländema och EG (prop.
1989/90:135 s. 23).
Som inledningsvis sagts innebär det nyligen ingångna EES-avtalet att
vi nu har hamnat i en situation där betalningslagens restriktioner inte står
i full överensstämmelse med EG-direktiv som omfattas av EES-avtalet
och som Sverige kan antas komma att ha skyldighet att följa från den 1
januari 1993.
Jag skall här först redogöra för de direktiv som Sverige måste anpassa
sig till, därefter för de nuvarande svenska reglerna och till slut lämna
förslag till nya regler som syftar till att möjliggöra skattekontroll och
insamlande av uppgifter för betalningsbalansstatistik.
Kapitalliberaliseringsdirektivet
Kapitalliberaliseringsdirektivet föreskriver att alla återstående hinder för
kapitalrörelser skall avvecklas. Om exceptionellt stora kapitalrörelser
skulle medföra allvarliga störningar i en medlemsstats penning- och
växelkurspolitik får dock skyddsåtgärder tillgripas. Vidare skall
medlemsländerna konsultera varandra om eventuella åtgärder om
omfattande kortfristiga kapitalrörelser till och från tredje land skulle
allvarligt störa den monetära och finansiella balansen i ett eller flera
medlemsländer.
I artikel 4 sägs att direktivet inte skall inskränka medlemsstaternas rätt
att vidta åtgärder för att förhindra att deras lagar och andra författningar
överträds, bl.a. vad gäller beskattning och tillsyn över finansiella institut,
14
eller för att tillämpa procedurer för rapportering av kapitalrörelser för
administrativa eller statistiska ändamål. Dock får sådana åtgärder och
procedurer inte tillämpas så att de hämmar kapitalrörelser som sker i
enlighet med EG:s regelverk.
1 artikel 6.5 föreskrivs vidare att kommissionen under år 1988 skulle
föreslå åtgärder i syfte att eliminera eller minska den risk för skatteflykt
och skatteundandragande som följer av att de nationella systemen för
beskattning av sparande och för kontroll är olika. Kommissionen
presenterade i februari 1989 ett förslag som i sin huvuddel bestod i
införandet av en gemensam lägsta källskatt på räntor. En andra del av
förslaget bestod i en utvidgning av ett direktiv (77/799/EEG) om
samarbete mellan medlemsländernas skattemyndigheter så till vida att
myndigheten i det land till vilket en förfrågan ställts inte skall kunna
vägra att lämna information under åberopande av administrativa
föreskrifter, om myndigheten i det land som begär upplysningar kan visa
att det finns särskild anledning att anta att dess medborgare direkt eller
indirekt överfört betydande belopp dit utan att de deklarerats.
Källskatteförslaget tillbakavisades av Luxemburg, Storbritannien och
Tyskland. I och med att det blev ogenomförbart ansågs den föreslagna
kompletteringen av direktivet om skattesamarbete otillräcklig och
samtliga medlemsländer utom Luxemburg enades i december 1989 om
att gå längre än kommissionen föreslagit. Bl.a. skulle skyldigheten att
lämna ut upplysningar till skattemyndigheten i ett annat EG-land utvidgas
till att avse även uppgifter som interna lagregler hittills hindrat dem från
att infordra för eget bruk i fall där en skattemyndighet kunde visa att
allvarligt skatteundandragande förekommit. Överenskommelsen har dock
inte kunnat upphöjas till EG-direktiv eftersom enighet inte har kunnat
uppnås.
Andra banksamordningsdirektivet
Andra banksamordningsdirektivet syftar till full frihet för kreditinstitut att
etablera sig och erbjuda tjänster inom hela EG-gemenskapen. Ett
kreditinstitut definieras som ett företag vars verksamhet består i att ta
emot insättningar eller låna upp medel från allmänheten och att ge
krediter i egen räkning. Under denna definition fäller i dag svenska
banker, finansbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitutioner.
Reglerna i andra banksamordningsdirektivet innebär att om ett
kreditinstitut har auktorisation i sitt hemland inom EG att bedriva viss
verksamhet, så skall denna auktorisation vara gällande över hela EG-
området. Institutet har därmed rätt att från hemlandet tillhandahålla
tjänster över gränserna ("cross border-verksamhet") och kan också fritt
etablera filialer i andra medlemsstater. Ett värdland kan inte förbehålla
sig rätten att särskilt auktorisera verksamheten, i den mån denna ligger
inom ramen för hemlandsauktorisationen och omfattas av en lista som
bifogats direktivet. Denna lista över bankverksamheter som skall
erkännas ömsesidigt av medlemsländerna representerar ett brett utbud av
tjänster, hänförliga till s.k. universal banking. Bland de verksamheter
Prop. 1992/93:65
15
som ett kreditinstitut skall få bedriva med stöd av hemlandsauktorisation Prop. 1992/93:65
är betalningsförmedling och handel med valutor och värdepapper.
Tillsynen över kreditinstituten skall i första hand åvila hemlandets
myndigheter, även såvitt gäller verksamhet i filialer utomlands.
Rätten för kreditinstitut att verka i andra medlemsländer är dock inte
alldeles oinskränkt. Enligt artikel 19.4 i andra banksamordningsdirektivet
kan ett värdland, i samband med att filialetablering sker, kräva att
verksamheten skall bedrivas under vissa villkor som kan motiveras av
hänsyn till det allmännas bästa. Vidare gäller enligt artikel 21.1 att ett
värdland, trots huvudprincipen om hemlandskontroll, får föreskriva
samma skyldighet att lämna uppgifter för statistiska ändamål för
utländska filialer som gäller för kreditinstitut med auktorisation i landet.
Värdländerna har också enligt artikel 21.5 och 21.8 rätt att hindra eller
bestraffa överträdelser mot nationella regler.
Betalningslagen
Förmedlarkravet och kontoförbudet
1 3 § betalningslagen föreskrivs att en svensk juridisk person eller en
fysisk person som är bosatt i Sverige inte får verkställa betalning till
utlandet eller ta emot betalning från utlandet annat än genom förmedling
av en valutahandlare. Som betalning till eller från utlandet anses
betalning direkt eller indirekt till respektive från en utländsk juridisk
person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige. Valutahandlare
är den som är auktoriserad valutahandlare enligt riksbankslagen.
Regeringen har med stöd av bemyndigande i 10 § betalningslagen
meddelat undantag från förmedlarkravet (1 § förordningen om betalningar
till och från utlandet), t.ex. för vissa betalningar mellan företag som
bedriver rörelse och för betalningar under vistelse i utlandet.
1 6 § betalningslagen föreskrivs, som ett komplement till 3 §, att en
svensk juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte
får sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet och inte heller
verkställa betalningar till utlandet eller ta emot betalningar från utlandet
över ett sådant konto. Även här har regeringen föreskrivit undantag för
fall där det framstår som väl motiverat att använda ett inlåningskonto i
utlandet (2 § förordningen om betalningar till och från utlandet).
Dessutom föreskrivs undantag för inlåningskonto i länder där enligt t.ex.
handräckningsavtal skyldighet föreligger för kontoföraren att lämna
kontrolluppgifter till svenska skattemyndigheter i samma omfattning som
de svenska bankerna, dvs. beträffande behållning och avkastning. För
fysiska personer skall uppgiften lämnas årligen utan föreläggande och för
juridiska personer efter föreläggande.
1 4 § betalningslagen föreskrivs krav på förmedling av värdepappersins-
titut vid köp och försäljning av fondpapper från respektive till utlandet.
Med värdepappersinstitut avses enligt lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse företag som fått Finansinspektionens tillstånd att driva värde-
pappersrörelse. Regeringen har föreskrivit undantag för vissa placeringar,
bl.a. fondpapper som representerar direkt investering i utlandet (3 §
16
förordningen om betalningar till och från utlandet). Dessutom har
Riksbanken med stöd av 11 § betalningslagen gett dispens från förmed-
larkravet till vissa kreditinstitut som bedömts själva kunna fullgöra den
rapportering som Riksbanken behöver.
Depåkravet
Enligt 8 § betalningslagen skall utländska fondpapper och svenska
skuldebrev avsedda för allmän omsättning som emitterats till utlandet i
särskilt riktad emission, läggas i depå hos valutahandlare eller hos ett av
Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut, om de förvärvas av en
svensk juridisk person eller av en fysisk person som är bosatt i Sverige.
Om det är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system skall de vara
registrerade så att de inte kan disponeras utan valutahandlarens eller
värdepappersinstitutets medverkan. Valutahandlaren eller värdepappersin-
stitutet får i sin tur deponera fondpapperen i utlandet.
I 3 § förordningen om betalningar till och från utlandet görs undantag
från dessa regler bl. a. för sådana fondpapper som innehas av en juridisk
person och representerar en direkt investering i utlandet.
Enligt 9 § betalningslagen föreligger ett depåkrav beträffande vissa
fondpapper som emitterats av svenska staten eller kreditinstitut enligt 2
§ lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och som innehas av
utländska juridiska personer och fysiska personer som inte är bosatta i
Sverige. Bestämmelsen har inte tillkommit i skattekontrollsyfte utan for
att underlätta övergången till ett planerat kontobaserat system.
Vissa kreditinstitut har fått dispens från depåkravet genom beslut av
Riksbanken.
Prop. 1992/93:65
Mitt förslag: Betalningslagen skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1992.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser.
Skälen för mitt förslag: Som nyss sagts kan det ifrågasättas om
betalningslagens bestämmelser står i full överensstämmelse med de
bestämmelser om fri rörlighet över gränserna av kapital och tjänster som
Sverige har åtagit sig att följa.
Detta gäller för det första kravet att betalningar till och från utlandet
skall gå genom valutahandlare, varmed förstås valutahandlare som
auktoriserats enligt riksbankslagen, och kravet att köp och försäljning av
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 65
tondpapper från en utländsk juridisk person eller en fysisk person som Prop. 1992/93:65
inte är bosatt i Sverige skall förmedlas av valutahandlare som är
värdepappersinstitut eller ett av Riksbanken särskilt godkänt värde-
pappersinstitut. Dessa krav kan anses förhindra konkurrens mellan
utländska och svenska valutahandlare och värdepappersinstitut. Men även
om det inte skulle föreskrivas någon inskränkning till institutioner med
svensk auktorisation skulle ett krav att över huvud taget behöva gå
genom valutahandlare vid transaktioner med utlandet kunna innebära en
diskriminering av transaktioner med utlandet gentemot transaktioner inom
landet.
Förbudet mot att använda inlåningskonton i utlandet innebär att
utländska banker inte kan konkurrera om svenskarnas sparmedel på lika
villkor med svenska banker samt att svenskarna kan hindras att sätta in
sina pengar där det passar dem bäst av olika skäl.
Villkoret att utländska fondpapper skall förvaras i depå hos en
valutahandlare som auktoriserats enligt riksbankslagen eller hos ett av
Riksbanken särskilt godkänt värdepappersinstitut kan anses innebära att
utländska valutahandlare och värdepappersinstitut diskrimineras. Vidare
leder villkoret till ett slags dubbelt depåsystem eftersom de svenska
depositariema ofta i sin tur förvarar papperen i depå i utlandet.
Förmedlarkravet, kontoförbudet och kravet att utländska fondpapper
skall förvaras i depå hos en valutahandlare som auktoriserats enligt
riksbankslagen eller hos ett av Riksbanken särskilt godkänt värdepappers-
institut bör, med hänsyn till den tveksamhet som råder om deras
förenlighet med de EG-direktiv som ingår i EES-avtalet, upphävas.
De bestämmelser som bör upphävas utgör en väsentlig del av innehållet
i betalningslagen. Skäl att behålla en särskild lag med vissa regler om
uppgiftsskyldighet om valutatransaktioner för Riksbankens statistik finns
inte. Betalningslagen bör därför enligt min mening upphävas. De be-
stämmelser i betalningslagen som rör uppgifter för Riksbankens statistik
bör, som jag senare återkommer till, i stället föras in i riksbankslagen.
Det finns också skäl att — på det sätt som föreslås i promemorian —
ersätta betalningslagens regler om förbud mot inlåningskonton i utlandet
och kravet att utländska tondpapper skall läggas i depå hos svensk
valutahandlare eller godkänt värdepappersinstitut med bestämmelser som
möjliggör skattekontroll av inkomst av kapital på placeringar i utlandet.
Sådana regler är betydelsefulla bl.a. för att inte utländska banker,
valutahandlare och andra utländska aktörer skall få en konkurrensfördel
gentemot de svenska genom att avkastningen kan gottskrivas eller
utbetalas utan att de svenska skattemyndigheterna får information om
detta genom kontrolluppgifter.
Jag skall redan här nämna att flera remissinstanser ifrågasätter de
föreslagna reglernas effektivitet i kontrollhänseende och menar att en
effektiv skattekontroll förutsätter likartade bestämmelser i flera länder,
t.ex. inom EG:s ram. Även Lagrådet har i sitt yttrande framfört
motsvarande synpunkter.
För att minska den risk för skatteundandragande som följer av att de
nationella systemen för beskattning av kapital och för kontroll är olika,
18
krävs antingen att de nationella beskattningsreglerna görs mer enhetliga Prop. 1992/93:65
eller att informationsutbytet mellan skattemyndigheterna i olika länder
förbättras. Ansatser till såväl gemensamma beskattningsregler som till
förbättringar av informationsutbytet mellan länder har gjorts. Så har, som
jag tidigare nämnt, inom EG förslag lagts fram om en gemensam lägsta
källskatt på ränteinkomster och ett utvidgat samarbete mellan med-
lemsländerna vad gäller skattekontroll. Enighet i dessa frågor har
emellertid inte kunnat uppnås. I avvaktan på ett mer utbrett informa-
tionsutbyte mellan länderna eller andra möjligheter att minska risken för
skatteflykt är jag för närvarande inte beredd att helt avvara regler i detta
hänseende. Det kan också finnas skäl att genom särskilda bestämmelser
markera det svenska intresset av att även i fråga om internationella
förhållanden upprätthålla skattekontrollen.
Jag behandlar i det följande de förslag om regler för att möjliggöra
skattekontroll av utländska placeringar som läggs fram i promemorian.
Jag vill redan här understryka att det - sedan bestämmelserna varit i kraft
en tid - kan finnas skäl att utvärdera behovet av reglerna och om de är
ändamålsenligt utformade.
Mitt förslag: Fysiska personer och dödsbon som öppnar konto hos
ett utländskt institut skall lämna medgivande till insyn på kontot i
fråga och dessutom en förbindelse från det utländska institutet att
automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket beträffande
avkastningen.
Undantag från skyldigheten att lämna medgivande till insyn på
kontot och att inge förbindelse från det utländska institutet görs för
den som bedriver näringsverksamhet, om behållningen på kontot
utgör en tillgång i verksamheten. Undantag görs också för inlånings-
konto i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskom-
melse i handräckningsavtal med Sverige årligen tillställer de svenska
skattemyndigheterna uppgifter om avkastningen på tillgodohavanden.
Under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger
motvärdet till 50 000 kr behöver någon förbindelse från det
utländska institutet att lämna kontrolluppgift inte ges in i vissa
särskilt uppräknade fall. Dessutom får Riksskatteverket medge
undantag från skyldigheten att ge in förbindelse från det utländska
institutet att lämna kontrolluppgift om det finns särskilda skäl.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Många remissinstanser är kritiska till förslaget.
Riksskatteverket ifrågasätter om de föreslagna reglerna, som så gott som
uteslutande bygger på den skattskyldiges egna uppgifter, har någon
väsentlig fördel i kontrollhänseende jämfört med skyldigheten att i
självdeklarationen redovisa skattepliktig inkomst. Svenska Bankföre-
19
ningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank Prop. 1992/93:65
anser att reglerna inte bör införas bl.a. eftersom skattskyldiga som
avsiktligt utnyttjar utländska placeringar för skatteundandraganden inte
låter sig påverkas av de föreslagna bestämmelserna på annat sätt än som
information om undandragandemöjligheter. Även Sparbanksgruppen AB
framför motsvarande synpunkter. Företagens Uppgiftslämnardelegation
och Sveriges Försäkringsförbund avstyrker förslaget. De menar att
bestämmelser av detta slag ger påtaglig effekt först när ett större antal
länder, t.ex. genom samordning inom EG, ställer samma krav på kon-
trolluppgifter från det egna landets och andra länders banker. Sveriges
Industriförbund anser att behovet av utländska kontrolluppgifter bör
tillgodoses genom handräckningsavtal. Finansbolagens Förening menar
att ett flertal länder kan antas vara helt ovilliga att fullgöra förpliktelserna
och att undantagen från regeln därför kommer att fungera som huvudre-
gel.
Skälen för mitt förslag: Enligt 6 § betalningslagen får en svensk
juridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sverige inte sätta
in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet. I 2 § förordningen om
betalningar till och från utlandet finns vissa undantag från detta förbud.
Undantag görs t.ex. för den som äger bostad i utlandet om betalningarna
avser drift- och underhållskostnader för bostaden och för den som
behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband
med egna vistelser där, allt under förutsättning att den högsta behåll-
ningen på kontot inte överstiger 50 000 kr. För personer som vistas i
utlandet och behöver deponera medel under vistelsen där och för
utländska medborgare som vill deponera i Sverige intjänad arbetsinkomst
eller liknande i hemlandet görs i dag undantag från förbudet att använda
inlåningskonto i utlandet utan någon föreskrift om maximal behållning på
kontot. Vidare görs undantag för den som bedriver rörelse från fast
driftställe i utlandet, den som exporterar varor eller tjänster till utlandet,
svenskt försäkringsbolag som bedriver försäkringsverksamhet i utlandet
och svensk researrangör som bedriver verksamhet i utlandet; allt under
förutsättning att betalningarna har samband med verksamheten. Slutligen
görs undantag för den som i utlandet gör terminsaffärer på varubörs eller
affärer med ränteterminer om betalningarna har samband med sådana
affärer under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger vad
som kan beräknas åtgå under närmaste 30-dagarsperiod.
1 och med att betalningslagens bestämmelser om förbud att använda
inlåningskonto i utlandet upphävs blir det möjligt även for personer som
är bosatta i Sverige att placera pengar i utländska banker och liknande
inrättningar. I promemorian föreslås att förbudet skall ersättas med
bestämmelser om skyldighet för kontohavaren att lämna ett medgivande
till insyn på kontot och att ge in en skriftlig förbindelse från den
utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift.
Taxeringen av fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet
bygger i hög grad på kontrolluppgifter. Det ligger i sakens natur att man
vad gäller kapitalinkomster från utlandet bör sträva efter att få uppgifter
till ledning för taxeringen som så nära som möjligt överensstämmer med
vad som lämnas beträffande motsvarande inkomster i Sverige.
20
Flera remissinstanser tvivlar på den föreslagna ordningens effektivitet
i kontrollhänseende. Jag har förståelse för detta. Ett kontrollsystem som
för att träda i funktion förutsätter aktivitet från den skattskyldiges sida
uppfyller knappast de krav man normalt brukar ställa på en effektiv
kontroll. Jag har redan tidigare (avsnitt 3.1) redogjort för varför jag -
trots det föreslagna systemets brister - anser det väsentligt att en ordning
införs som möjliggör att kontrolluppgifter lämnas på avkastningen på
kapital i utlandet. Jag föreslår därför att en skyldighet att lämna
medgivande till insyn och en förbindelse från den utländska kontoföraren
i enlighet med promemorians förslag införs.
1 promemorian föreslås att förbindelse inte behöver inges för den som
äger fastighet eller bostad i utlandet om kontot används för betalning av
drift- eller underhållskostnader eller för att ta emot intäkter rörande
fastigheten eller bostaden, för den som behöver medel på konto i visst
land för betalning av kostnader i samband med egna vistelser där, för den
som vistas i utlandet om kontot avser deponering av medel under
vistelsen samt för den som är utländsk medborgare om kontot avser
deponering i hemlandet av arbetsinkomst eller liknande ersättning som är
intjänad i Sverige. För de nämnda kategorierna skattskyldiga görs
undantag från skyldigheten att lämna förbindelse beträffande kontroll-
uppgift, om behållningen på kontot inte överstiger motvärdet till 50 000
kr. Det föreslås också att Riksskatteverket skall få medge dispens från att
ge in förbindelse om det föreligger särskilda skäl. Slutligen föreslås att
undantag från att lämna medgivande till insyn på kontot och skriftlig
förbindelse skall gälla för den som bedriver näringsverksamhet om
behållningen på kontot utgör tillgång i verksamheten och för inlånings-
konto i sådan stat där behörig myndighet på grund av överenskommelse
i handräckningsavtal med Sverige utan särskild framställning skall
vidarebefordra kontrolluppgifter om avkastning.
Jag ansluter mig även till förslagen i denna del. Den beloppsgräns som
föreslås bör dock enligt min mening avse den sammanlagda behållningen
på ett eller flera konton i det ifrågavarande landet.
Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 3 kap. 22 a §, i
LSK.
Prop. 1992/93:65
21
Prop. 1992/93:65
Mitt förslag: En fysisk person är skyldig att lägga utländska
fondpapper i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller
motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller for dödsbo.
Deponeras eller kontoförs fondpapperen hos ett utländskt institut
skall den skattskyldige lämna ett medgivande till insyn i depån eller
på kontot samt inge en skriftlig förbindelse från det utländska
institutet att automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket
beträffande avkastningen. Undantag från skyldigheten att lämna
medgivande till insyn på kontot och inge förbindelse gäller i fråga
om depåer och konton i sådan stat där behörig myndighet på grund
av överenskommelse i handräckningsavtal med Sverige tillställer de
svenska skattemyndigheterna uppgifter om avkastningen.
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in en
förbindelse från ett utländskt institut att lämna kontrolluppgift om
det finns särskilda skäl.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna framför likartade
synpunkter på det föreslagna depåkravet som på förslaget vad gäller
inlåningskonton i utlandet. Sveriges Aktiesparares Riksförbund avstyrker
ett depåkrav för utländska fondpapper av det skälet att svenska placerare
därigenom påtvingas kostnader för depån. Förbundet gör gällande att
förslaget strider mot kapitalliberaliseringsdirektivet genom att förvärv av
utländska fondpapper diskrimineras gentemot förvärv av svenska
fondpapper.
Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås en skyldighet att
förvara utländska fondepapper i depå när det inte är fråga om fondpapper
i ett kontobaserat system. Vidare föreslås att den skattskyldige skall
lämna medgivande till insyn i depån eller på kontot och en förbindelse
från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket
beträffande avkastningen.
Som jag nyss sagt bygger taxeringen i Sverige i stor utsträckning på
kontrolluppgiftsskyldighet. Det är som jag tidigare understrukit bl.a. från
likformighetssynpunkt angeläget att kontrolluppgifter lämnas även för
avkastning på utländska fondpapper. Jag ställer mig därför bakom
promemorians förslag och föreslår att i en ny paragraf, 3 kap. 27 a §
LSK, införs regler om skyldighet att lägga utländska fondpapper i depå
samt att lämna medgivande till insyn i depån eller, vad gäller fondpapper
i ett kontobaserat system, på kontot och en förbindelse från det utländska
institutet att lämna kontrolluppgift om avkastningen.
22
Prop. 1992/93:65
Mitt förslag: Bestämmelsen om skyldighet att lämna kontrolluppgift
i 3 kap. 50 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
justeras så att den omfattar var och en som på uppdrag av fysisk
person eller dödsbo förmedlar betalningar till eller från utlandet
överstigande 50 000 kr.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Riksbanken ifrågasätter om t.ex. en privatperson
som vid något enstaka tillfälle förmedlar en betalning åt en bekant i
samband med en utlandsresa bör vara skyldig att lämna kontolluppgift om
detta. Enligt Riksbanken kan det finnas uppenbara svårigheter att få
regeln efterlevd.
Skälen för mitt förslag: I 3 kap. 50 § LSK finns bestämmelser om att
valutahandlare skall lämna kontrolluppgift avseende vaije betalning på
mer än 50 000 kr som han förmedlat till eller från utlandet samt
beträffande mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en
summa som överstiger 50 000 kr. Med valutahandlare avses enligt 1 §
betalningslagen auktoriserad valutahandlare enligt riksbankslagen.
Skyldigheten för valutahandlare att lämna kontrolluppgifter syftar till att
ge skattemyndigheterna underlag för skattekontroll som i någon mån
motsvarar de kontrolluppgifter av olika slag som tredje man måste lämna
om rent inhemska förhållanden. Bestämmelserna i 3 kap. 50 § LSK
bygger på att betalningar till och från utlandet överstigande 50 000 kr
kanaliseras genom valutahandlare.
Jag har nyss föreslagit att den obligatoriska kanaliseringen av
betalningar till och från utlandet genom valutahandlare skall slopas.
Kontrolluppgiftsskyldigheten bör därför i fortsättningen omfatta även
andra som förmedlar betalningar till eller från utlandet. Det förhållandet
att förmedling sker enbart vid något enstaka tillfälle bör enligt min
mening inte befria från skyldighet att lämna kontrolluppgift.
Mitt förslag i den här frågan föranleder ändringar i 3 kap. 50 § LSK.
23
Prop. 1992/93:65
Mitt förslag: Det lagstöd som nu finns i 12 § betalningslagen för
Riksbanken att i föreskrifter ange vilka transaktioner med utlandet
som måste anmälas till Riksbanken och att förelägga den som
försummar sådan uppgiftsskyldighet vite flyttas över till riksbanks-
lagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Riksbanken instämmer i att ett lagstöd måste
bibehållas för att möjliggöra fortsatt statistikinsamling och godtar
förslaget att flytta bestämmelserna om uppgiftsskyldighet från betal-
ningslagen till riksbankslagen. Däremot anser Riksbanken att begreppet
valutatransaktion är alltför svårtolkat och oprecist för att komma till
fortsatt använding. Enligt Riksbanken vore det lägligt att arbeta om
bestämmelsen och direkt ange att uppgiftsskyldigheten skall omfatta de
uppgifter som behövs som underlag för betalningsbalansstatistiken.
Företagens Uppgiftslämnardelegation och Försäkringsförbundet ifråga-
sätter förslaget att reglera uppgiftsskyldigheten till Riksbanken i
riksbankslagen. I stället bör övervägas att reglera denna verksamhet som
hos statliga myndigheter, dvs. lagen (1992:889) om den officiella
statistiken med följdförfattningar bör göras tillämplig när det gäller
Riksbankens betalningsbalansstatistik. Även Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank förespråkar
att lagen om den officiella statistiken som gäller myndigheter under
regeringen skall göras tillämplig på Riksbanken. De framhåller att det är
av synnerlig vikt att uppgiftslämnandet blir så enkelt och så lite
kostnadskrävande som möjligt. Statistiska centralbyrån framhåller att ett
genomförande av förslagen i promemorian kan komma att urholka
underlaget för betalningsbalansstatistiken och att man för att bibehålla
statistikens kvalitet måste hämta uppgifterna på annat sätt, t.ex. genom
enkäter till de företag m.fl. som utför utrikestransaktioner. Enligt
Statistiska centralbyråns uppfattning behöver detta inte medföra att
statistikens kvalitet försämras. Sparbanksgruppen, Svenska Bankförening-
en, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Föreningsbank, Företa-
gens Uppgiftslämnardelegation och Försäkringsförbundet anser att
uppgifter som lämnas till Riksbanken skall användas endast för statistik
och således inte får lämnas till skattemyndigheten.
Skälen för mitt förslag: Enligt 12 § betalningslagen får Riksbanken
meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller någon
annans räkning har gjort en valutatransaktion att om transaktionen lämna
de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för Riksbankens
statistik. I promemorian föreslås att det också i fortsättningen bör
föreligga en skyldighet i dessa avseenden. Bestämmelserna föreslås
införda i riksbankslagen.
24
Riksbanken framhåller att bestämmelser om uppgiftsskyldighet för
Riksbankens statistik som riktar sig till allmänheten inte helt naturligt hör
hemma i riksbankslagen, som reglerar Riksbankens verksamhet och i
många avseenden kan jämställas med de instruktioner som gäller för
myndigheter under regeringen. Riksbanken har dock godtagit förslaget
med hänsyn till att det är svårt att hitta någon bra alternativ lösning för
placeringen av bestämmelserna.
Även jag ansluter mig till förslaget. Bestämmelserna om uppgiftsskyl-
dighet bör föras in i ett nytt andra stycke i 22 § riksbankslagen.
Eftersom inget hinder kommer att finnas mot att anlita utländska
förmedlare som inte står under svensk jurisdiktion bör i fortsättningen
uppgifterna också få begäras av den för vars räkning betalningen
verkställs när en betalningsförmedlare har anlitats.
Flera remissinstanser ifrågasätter om inte lagen om den officiella
statistiken bör göras tillämplig på Riksbanken. Lagen är tillämplig på
myndigheter under regeringen. Riksbanken är inte en sådan myndighet.
Det är tveksamt om alla de uppgifter som Riksbanken behöver för sin
betalningsbalansstatistik omfattas av den uppgiftsskyldighet som
föreskrivs i lagen. Jag anser det därför inte ändamålsenligt att låta lagen
om den officiella statistiken vara tillämplig på Riksbanken.
En del remissinstanser förespråkar att uppgifter som lämnas till
Riksbanken endast skall användas för betalningsbalansstatistiken och
således inte tillhandahållas skattemyndigheten. Jag delar inte den
uppfattningen. Den nyss avskaffade valutaregleringen användes med
riksdagens godkännande i skattekontrollsyfte. När betalningslagen
infördes beslutades att uppgifter som lämnades till Riksbanken skulle få
tillhandahållas skattemyndigheterna för kontroll av skatter och avgifter.
Föredragande statsråd angav som skäl att de uppgifter som behövs för
skattekontrollen i huvudsak är av samma slag som de som behöver
lämnas till Riksbanken för statistikändamål och framhöll att det från
adminstrativ synpunkt var en stor fördel för såväl uppgiftslämnama som
myndigheterna att hos bankerna samordna insamlandet av uppgifterna.
Enligt min mening talar dessa skäl starkt för att bibehålla den nuvarande
ordningen.
Prop. 1992/93:65
25
Prop. 1992/93:65
Mitt förslag: Den som anlitar någon för att förmedla en betalning
till eller från utlandet skall vara skyldig att lämna vissa uppgifter
till förmedlaren. Bestämmelser om detta införs i riksbankslagen och
lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt, dock med den
skillnaden att bestämmelsen om uppgiftsskyldighet till förmedlare föreslås
införd endast i riksbankslagen.
Remissinstanserna: Sparbanksgruppen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges Föreningsbank anser att
bestämmelsen, som bl.a. har till uppgift att tillförsäkra den som är
skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 50 § LSK nödvändiga
uppgifter, i stället borde införas i LSK.
Skälen för mitt förslag: För att tillförsäkra betalningsförmedlare de
uppgifter de behöver för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet till skattemyn-
digheter och Riksbanken föreskrivs i 5 § betalningslagen en skyldighet
för den för vars räkning betalningen görs att lämna vissa uppgifter till
betalningsförmedlaren. I promemorian föreslås att en sådan skyldighet
skall finnas kvar även efter ett upphävande av betalningslagen och en
bestämmelse om detta placeras i riksbankslagen.
Några remissinstanser anser att bestämmelsen hellre bör placeras i LSK
än i riksbankslagen.
Uppgiftsskyldigheten avser att tillförsäkra betalningsförmedlaren de
uppgifter denne behöver för att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna
uppgifter dels enligt 3 kap. 50 § LSK till skattemyndigheten, dels enligt
22 § riksbankslagen till Riksbanken. Lagrådet anser av både principiella
och praktiska skäl att uppgiftsskyldigheten för uppdragsgivaren bör
regleras, såvitt rör skattelagstiftningen i LSK och beträffande valutalag-
stiftningen i riksbankslagen. Jag delar Lagrådets uppfattning. Be-
stämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till betalningsförmedlaren
bör därför tas in i 3 kap. 50 § LSK och 22 § riksbankslagen.
26
Prop. 1992/93:65
Mitt förslag: Den som inte följer Riksbankens föreskrifter beträffan-
de uppgiftsskyldighet om transaktioner med utlandet skall kunna
straffas med böter. Detsamma gäller den som inte fullgör sin
skyldighet att lämna uppgifter till betalningsförmedlare.
Skattemyndigheten skall få förelägga den som inte lämnar
medgivande till insyn eller förbindelse att lämna kontrolluppgifter
beträffande avkastningen på depå eller konto i utlandet att avsluta
depån eller kontot.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt. I promemo-
rian föreslås dock inte någon ändring av ansvarsbestämmelserna i LSK.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhand-
lareföreningen anser inte att underlåten uppgiftsskyldighet bör ha en
sanktion i form av straff. I stället bör föreskrivas att transaktionen inte
får förmedlas om kunden inte lämnar de angivna uppgifterna.
Skälen för mitt förslag: Underlåtenhet att lämna uppgifter om
transaktioner med utlandet enligt Riksbankens föreskrifter har enligt 13
§ betalningslagen medfört straffansvar. Skyldigheten att till Riksbanken
lämna uppgifter om valutatransaktioner föreslås nu reglerad i 22 §
riksbankslagen (se avsnitt 3.5). Den bör även fortsättningsvis vara
straffcanktionerad. Jag föreslår därför att en motsvarighet till 13 §
betalningslagen överförs till 53 § riksbankslagen.
Jag har i det föregående föreslagit att det i riksbankslagen och LSK
införs bestämmelser om att den som anlitar någon for att förmedla en
betalning till eller från utlandet skall vara skyldig att lämna vissa
uppgifter till förmedlaren för att denne skall kunna fullgöra sin
uppgiftsskyldighet. Den motsvarighet till bestämmelserna som finns i 5
§ betalningslagen är enligt 13 § samma lag straffsanktionerad.
Några remissinstanser anser att följden av underlåtenhet, i stället för
straff för den som underlåter att lämna uppgifter, bör vara att transak-
tionen inte får förmedlas.
Genom att straff kan ådömas den som underlåter att fullgöra skyldighet
beträffande kontrolluppgift eller att iaktta av Riksbanken föreskriven
skyldighet att lämna uppgifter eller visa upp handlingar, finns i dag ett
indirekt förbud mot att ta emot förmedlingsuppdrag utan att försöka
hämta in de uppgifter som skall rapporteras angående transaktionen.
Enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen behöver betal-
ningsförmedlare ofta, i synnerhet vid betalningar från utlandet, i
efterhand genom förfrågningar hos betalningsmottagaren komplettera med
uppgifter som skall lämnas enligt Riksbankens föreskrifter. Att föreskriva
att böter skall ådömas den som förmedlar ett betalningsuppdrag utan att
kunden lämnar de angivna uppgifterna medför att förmedlaren inte utan
risk kan verkställa ett uppdrag förrän uppgifterna lämnats. Med hänsyn
till detta förhållande förefaller en bestämmelse av det slag Bankföre-
27
ningen m. fl. föreslagit kurma vålla svårigheter för betalningsförmedlama. Prop. 1992/93:65
Jag föreslår därför ingen sådan regel. Däremot anser jag att den
nuvarande ordningen, där den som anlitar en förmedlare kan straffas om
han underlåter att lämna föreskrivna uppgifter till förmedlaren, bör
bibehållas. Den underlättar för betalningsförmedlama att faktiskt få in
uppgifterna. Jag föreslår därför att i 53 § riksbankslagen och 4 kap. 7 §
LSK införs sanktioner i detta avseende.
Om den skattskyldige inte lämnat medgivande till insyn på konto eller
lämnat förbindelse angående kontrolluppgift beträffande utländskt konto
eller depå i utlandet, bör skattemyndigheten få förelägga honom att
avsluta kontot eller depån. Om han har utverkat en förbindelse från en
bank som inte lever upp till sitt åtagande bör detsamma gälla. Be-
stämmelser om detta bör tas in i ett nytt andra stycke i 3 kap. 64 § LSK.
Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 § LSK förenas med vite.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande kan enligt 4 kap. 8 §
LSK dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Denna bestäm-
melse är således tillämplig om en valutahandlare underlåter att lämna
kontrolluppgift som avses i 3 kap. 50 § samma lag och bör i framtiden
gälla för alla slags förmedlare som försummar sin uppgiftsskyldighet.
De förslag som jag lagt fram i det föregående innebär visst merarbete
för Riksskatteverket. Verket skall ta emot medgivanden om insyn och
förbindelser om att lämna kontrolluppgift, ta emot kontrolluppgifter och
se till att de överförs till skattemyndigheterna, kontrollera att kontroll-
uppgifter kommer in och medge undantag från skyldigheten att ge in
förbindelser om att lämna kontrolluppgift.
Eftersom antalet utlandsplaceringar är okänt och det är svårt att förutse
hur många som kommer att lämna in medgivanden och förbindelser är
det vanskligt att bedöma omfattningen av merarbetet. Jag utgår dock från
att det merarbete som uppkommer inte blir av större omfattning än att det
kan skötas av Riksskatteverket inom ramen för tillgängliga resurser.
1 enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
28
Betalningslagen upphör att gälla vid utgången av år 1992.
3 kap.
22 §
Valutahandlare och värdepappersinstitut skall liksom tidigare lämna
kontrolluppgifter. Orden "utländsk aktie eller annat utländskt värde-
papper” i första stycket punkt 6 byts ut mot "utländskt fondpapper".
Begreppet fondpapper definieras i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument. Med fondpapper jämställs i LSK rättigheter
och skyldigheter som anknyter till fondpapper.
I andra stycket ersätts begreppet värdepapper med fondpapper eller
rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper.
22 a §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
1 första stycket ges regler som syftar till att ge de svenska skattemyn-
digheterna samma information beträffande tillgångar som fysiska personer
och dödsbon placerar i utländska banker som beträffande deras place-
ringar i svenska banker.
Begreppet bosatt i Sverige har samma innebörd som i kommunal-
skattelagen (1928:370). Där anges i punkt 1 av anvisningarna till 53 §
vem som räknas som bosatt i Sverige och likställd härmed.
Som förutsättning för att få inneha ett inlåningskonto i utlandet anges
att kontohavaren skall till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande
till insyn på kontot samt en skriftlig förbindelse från den utländska
kontoföraren att årligen lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket.
Begreppet insyn inkluderar uppgifter om transaktioner och behållning
på kontot, t.ex. kontokurant.
Av andra stycket framgår vilka uppgifter som skall anges på kon-
trolluppgiften.
I tredje stycket görs undantag för vissa av de kategorier som enligt
nuvarande bestämmelser i betalningsförordningen tillåts använda
inlåningskonton i utlandet. Förutsättningen är att den sammanlagda
behållningen på ett eller flera konton i det ifrågavarande landet inte
överstiger motvärdet till 50 000 kr. För dem som nämns under punkterna
3 och 4 innebär detta en uppstramning i förhållande till vad som gällt
hittills. T.ex. kan utländska medborgare med stöd av betal-
ningsförordningen redan ha inlåningskonton i utlandet där behållningen
överstiger 50 000 kr. För dessa sägs i övergångsbestämmelsen att
Prop. 1992/93:65
29
medgivande till insyn och förbindelse från den utländska kontoföraren Prop. 1992/93:65
skall ha lämnats före den 1 juli 1993.
I fjärde stycket sägs vidare att Riksskatteverket i andra fäll får medge
undantag från kravet att utverka förbindelse att lämna kontrolluppgifter.
Skäl för dispens kan föreligga om den skattskyldige behöver använda sig
av ett inlåningskonto i det främmande landet och penninginrättningen där
enligt lag är förhindrad att åta sig kontrolluppgiftsskyldighet. Riks-
skatteverkets beslut i dispensärendet får inte överklagas (4 kap. 6 §
LSK). Om den skattskyldige underlåter att följa bestämmelserna i denna
paragraf kan han enligt de nya bestämmelser som föreslås i 3 kap. 64 §
LSK föreläggas att avsluta kontot. Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 §
LSK förenas med vite.
Undantag från bestämmelserna om medgivande till insyn och förbind-
else från utländskt institut görs i femte stycket för inlåningskonton där
behållningen utgörs av medel som används i näringsverksamhet samt för
det fall kontot öppnats hos ett institut i en stat som enligt handräcknings-
avtal med Sverige utan särskild framställning skall vidarebefordra
tillgängliga kontrolluppgifter om avkastning som utbetalas till eller
gottskrivs personer bosatta i Sverige till svenska skattemyndigheter (jfr
artikel 11 i det nordiska handräckningsavtalet, SFS 1990:226).
27 §
Jfr ändringarna av 22 §.
27a §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Utländska fondpapper skall läggas i depå hos valutahandlare eller
värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut om det inte är
fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Med valutahandlare avses
den som av Riksbanken auktoriserats för sådan verksamhet. För
verksamheten krävs tillstånd av Sveriges riksbank (22 b § lagen om
Sveriges riksbank). Ett värdepappersinstitut är ett företag som fått
Finansinspektionens tillstånd att bedriva värdepappersrörelse i Sverige (1
kap. 2 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse). Med ett motsvarande
utländskt institut avses ett institut som erhållit tillstånd i sitt hemland att
bedriva handel med valuta eller värdepapper.
Om fondpapperen deponeras eller kontoförs i utlandet måste den
skattskyldige lämna medgivande till insyn på depån/kontot samt en
förbindelse från den utländska depositarien/kontoföraren att lämna
kontrolluppgifter till Riksskatteverket. Bestämmelser i detta hänseende
har tagits in i andra stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller enbart fysiska
personer och dödsbon eftersom juridiska personer som regel är bokfö-
ringsskyldiga och därför kan kontrolleras på annat sätt än genom
kontrolluppgifter.
1 tredje stycket anges vilka uppgifter som skall tas upp i kontrolluppgif-
ten.
30
Riksskatteverket får enligt fjärde stycket ge dispens från skyldigheten Prop. 1992/93:65
att ge in en förbindelse från det utländska institutet om att årligen lämna
kontrollupgift. Har den skattskyldige särskilda skäl för att deponera eller
kontoföra fondpapperen i det främmande landet och är institutet i fråga
enligt lag förhindrat att åta sig kontrolluppgiftsskyldighet kan skäl för
dispens föreligga. Att Riksskatteverkets beslut i ett dispensärende inte får
överklagas framgår av 4 kap. 6 § LSK. Om den skattskyldige underlåter
att följa bestämmelserna i denna paragraf kan han enligt de nya
bestämmelser som föreslås i 3 kap. 64 § LSK föreläggas att avsluta
depån/kontot. Föreläggandet får enligt 4 kap. 5 § LSK förenas med vite.
Undantag från bestämmelserna om medgivande till insyn och förbind-
else från utländskt institut görs enligt femte stycket för det fall institutet
ligger i en stat som enligt handräckningsavtal med Sverige utan särskild
framställning skall vidarebefordra tillgängliga kontrolluppgifter om
avkastning som utbetalas till eller gottskrivs personer bosatta i Sverige
till svenska skattemyndigheter (jfr artikel 11 i det nordiska hand-
räckningsavtalet, SFS 1990:226).
50 §
\ första stycket har kontrolluppgiftsskyldigheten utvidgats till att gälla alla
som för en fysisk persons eller ett dödsbos räkning förmedlar en
betalning till eller från utlandet.
Lagrådet har beträffande begreppet förmedla anfört bl.a. att någon
definition av vad som avses med att någon "förmedlat" en betalning inte
ges vare sig i lagtexten eller i motiven. Lagrådet utgår från att den som
varit mellanhand vid en valutatransaktions genomförande får anses ha
förmedlat en betalning även om medverkan avsett endast ett enstaka
tillfälle. Jag har inte någon annan uppfattning än Lagrådet.
En definition av betalning till och från utlandet har tagits in i ett nytt
andra stycke. Den har hämtats från 1 § betalningslagen. Stycket har i
förhållande till lagrådsremissens förslag fått en något annorlunda
utformning. Även överföring till ett eget konto i utlandet utgör en
betalning till utlandet. Begreppet bosatt i Sverige har samma innebörd
som i kommunalskattelagen (1928:370). Där anges i punkt 1 av
anvisningarna till 53 § vem som räknas som bosatt i Sverige och likställd
härmed.
I ett nytt tredje stycke har en bestämmelse införts om uppgiftsskyl-
dighet för den som har anlitat någon för att förmedla en betalning.
Uppgifterna skall lämnas i samband med förmedlingen. Bestämmelsen
har på Lagrådets inrådan flyttats från det i lagrådsremissen föreslagna
tredje stycket i 22 § riksbankslagen.
64 §
1 ett nytt andra stycke, som har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag, sägs att skattemyndigheten får förelägga en skattskyldig att
avsluta ett konto eller en depå om han inte följer bestämmelserna i 22 a
eller 27 a § LSK eller om det utländska institutet inte fullföljer sitt
31
åtagande att lämna kontrolluppgifter. Att förelägganden får förenas med Prop. 1992/93:65
vite framgår av 4 kap. 5 § LSK.
4 kap.
7§
I första stycket har tillägg gjorts för den som underlåter att lämna sådana
uppgifter som anges i 3 kap. 50 § tredje stycket. Tillägget föranleds av
att Lagrådet ansett att den uppgiftsplikt som gäller för uppdragsgivare i
syfte att tillförsäkra betalningsförmedlaren de uppgifter denne behöver för
att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter till skattemyn-
digheten, bör regleras i LSK och inte i riksbankslagen, vilket föreslagits
i lagrådsremissen.
Övergångsbestämmelsen
I fråga om inlåningskonto i utlandet som öppnats före lagens i-
kraftträdande med stöd av bestämmelserna i betalningslagen skall
medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländska
kontoföraren lämnas till Riksskatteverket före den 1 juli 1993.
Lagrådet har anfört att det av bestämmelsen klart bör framgå att
olovligen öppnade inlåningskonton inte omfattas av övergångsbestämmel-
sen. Stadgandet har utformats enligt Lagrådets förslag.
22 §
1 ett nytt andra stycke har införts ett bemyndigande för Riksbanken att
meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet och att använda vitesförelägg-
ande för att tvinga fram sådana uppgifter. Bestämmelsen har med vissa
justeringar hämtats från betalningslagen (12 §). Justeringarna möjliggör
för Riksbanken att hämta uppgifter direkt från den för vars räkning en
valutatransaktion utförts även om förmedlare anlitats. Uppgiftsskyl-
digheten avser de uppgifter som Riksbanken behöver som underlag för
sin betalningsbalansstatistik.
I ett nytt tredje stycke har en motsvarighet till 5 § betalningslagen
införts för att tillförsäkra den som skall lämna uppgifter till Riksbanken
underlag för uppgiftslämnandet. Uppgifterna skall lämnas i samband med
förmedlingen. Stycket har utformats med hänsyn till att Lagrådet ansett
att regler som gäller skattelagstiftningen inte skall placeras i riksbanks-
lagen.
32
53 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I första stycket har tillagts en bestämmelse om straff för den som
underlåter att följa Riksbankens föreskrifter om uppgiftsskyldighet.
Bestämmelsen har hämtats från betalningslagen (13 § 7 och 14 §).
55 §
Ändringen är en direkt följd av att betalningslagen föreslås slopad.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.
Prop. 1992/93:65
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 65
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
34
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22, 27, 50 och 64 §§ samt rubriken närmast före 3 kap.
64 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
3 kap.
22 §*
Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscen trålen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-
mässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens premieobligationer,
6. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländsk
aktie eller annat utländskt värde-
papper förvaras i depå eller kon-
toförs enligt lagen (1990:750) om
betalningar till och från utlandet
m.m.
6. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
Med fondpapper avses aktier och
obligationer samt sådana andra
delägarrätter eller fordringsrätter
som är utgivna för allmän omsätt-
ning, andel i värdepappersfond och
aktieägares rätt gentemot den som
för hans räkning förvarar aktiebrev
i ett utländskt bolag (depåbevis).
Med fondpapper jämställs rättig-
heter och skyldigheter som ankny-
ter till sådana fondpapper som nyss
nämnts.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
'Senaste lydelse 1991:1834.
35
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skali dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
22 a §
Fysisk person som öppnar ett
inlåningskonto i utlandet eller som
vid inflyttning till Sverige har ett
sådant konto skall till Riks-
skatteverket lämna ett skriftligt
medgivande till insyn på kontot
samt en skriftlig förbindelse från
den utländska kontoföraren att
årligen senast den 31 Januari taxe-
ringsåret lämna kontrolluppgift till
Riksskatteverket. Kontrolluppgiften
skall ta upp namn och postadress
till kontohavaren, dennes person-
nummer samt ränta som gottskrivits
eller utbetalats under föregående
kalenderår.
Om den högsta sammanlagda
behållningen på kontot inte översti-
ger motvärdet till 50 000 kronor,
behöver sådan förbindelse som
avses i första stycket inte lämnas
av
1. den som äger fastighet eller
bostad i utlandet och kontot an-
vänds för att verkställa betalning
av drift- eller underhållskostnader
för fastigheten eller bostaden eller
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
för mottagande av intäkter från
fastigheten eller bostaden,
2. den som behöver medel på
konto i visst land för betalning av
kostnader i samband med egna
vistelser där,
3. den som vistas i utlandet om
beloppet avser endast deponering
av medel under vistelsen,
4. den som är utländsk medbor-
gare om beloppet avser deponering
i hemlandet av sådan arbetsinkomst
eller liknande ersättning som är
intjänad i Sverige.
I andra fall än som avses i andra
stycket får Riksskatteverket medge
unantag från skyldigheten att ge in
en sådan förbindelse om det finns
särskilda skäl.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte den som bedriver
näringsverksamhet, om behåll-
ningen på kontot utgör en tillgång
i verksamheten. De gäller heller
inte i fråga om inlåningskonto i
sådan stat där behörig myndighet
på grund av överenskommelse i
handräckningsavtal med Sverige
utan särskild framställning årligen
tillställer de svenska skattemyn-
digheterna uppgifter om avkast-
ningen på tillgodohavanden hos
banker och andra kreditinstitut som
utbetalas till eller gottskrivs per-
soner som är bosatta i Sverige.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
27 §2
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bank-
aktiebolagslagen (1987:618),
2. förvanngsinstitut som avses i 1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappers-
fond,
'Senaste lydelse 1991:1002
37
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 65
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
3. fondbolag som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder och som
förvaltar svensk värdepappersfond,
4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags
försorg,
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländsk
aktie eller annat utländskt värde-
papper förvaras i depå eller kon-
toförs enligt bestämmelserna i
lagen (1990:750) om betalningar
till och från utlandet m.m.
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka fond-
papper som emitterats av en
utländsk juridisk person eller en
fysisk person som inte är bosatt i
Sverige förvaras i depå eller kon-
toförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning
och avdragen preliminär skatt samt i förekommande fall uppgift om
utdelningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 § 1 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift
enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.
27 a §
Den som innehar fondpapper
som emitterats av en utländsk ju-
ridisk person eller en fysisk person
som inte är bosatt i Sverige skall,
om det inte är fråga om fond-
papper i ett kontobaserat system,
förvara dem i depå hos valuta-
handlare, värdepappersinstitut eller
motsvarande institut i utlandet.
Detsamma gäller den som innehar
obligationer eller andra skuldebrev
avsedda för allmän omsättning som
emitterats av en svensk juridisk
person eller en fysisk person som
är bosatt i Sverige, om emissionen
särskilt riktats till utlandet.
Deponeras eller kontoförs fond-
papperen i utlandet skall den
skattskyldige till Riksskatteverket
lämna ett skriftligt medgivande till
insyn i depån eller på kontot samt
en skriftlig förbindelse från det
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
utländska institut som för depån
eller kontot att årligen senast den
31 januari taxeringsåret lämna
kontrolluppgift till Riksskatteverket.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn och postadress till innehava-
ren av depån respektive kontot,
dennes personnummer samt utdel-
ning och ränta som gottskrivits
eller utbetalats under föregående
kalenderår. Riksskatteverket får
medge undantag från skyldigheten
att ge in en sådan förbindelse som
avses i andra stycket om det finns
särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra och
tredje styckena gäller inte i fråga
om depåer eller konton i sådan stat
där behörig myndighet på grund av
överenskommelse i handräcknings-
avtal med Sverige utan särskild
framställning årligen tillställer de
svenska skattemyndigheterna upp-
gifter om avkastningen på värde-
papper som kontoförs eller förva-
ras i depå som betalas ut till per-
soner som är bosatta i Sverige.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
Valutahandlare skall lämna kon-
trolluppgift för fysisk person för
vilken valutahandlaren förmedlat
betalning till eller från utlandet.
Kontrolluppgiften skall avse varje
betalning som överstiger 50 000
kronor. Upplysning skall lämnas
om vad betalningen avser och
vilket land betalningen verkställts
till eller tas emot från samt vid
betalning till utlandet namn på
betalningsmottagaren. Detsamma
gäller mindre betalningar om dessa
utgör delbetalningar av en summa
som överstiger 50 000 kronor.
50 §3
Kontrolluppgift skall lämnas av
den som för fysisk person förmed-
lat betalning till eller från utlandet.
Kontrolluppgiften skall avse varje
betalning som överstiger 50 000
kronor. Upplysning skall lämnas
om vad betalningen avser och
vilket land betalningen verkställts
till eller tas emot från samt vid
betalning till utlandet namn på
betalningsmottagaren. Detsamma
gäller mindre betalningar om dessa
utgör delbetalningar av en summa
som överstiger 50 000 kronor.
■'Senaste lydelse 1990:752.
39
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:65 Bilaga 1 Med betalning till utlandet avses |
|
Föreläggande att fullgöra |
upp- Föreläggande att fullgöra upp- |
64 §
Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats
eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyn-
digheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera
|
uppgifterna. |
Om skattskyldig inte lämnat med- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har en person som är
bosatt i Sverige inlåningskonto i utlandet som öppnats före den 1 januari
1993 skall medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den
utländska penninginrättning som anlitats att lämna kontrolluppgift enligt
3 kap. 22 a § lämnas till Riksskatteverket före den 1 juli 1993.
40
Härigenom föreskrivs att 22, 53 och 55 §§ lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §'
Efter anmodan av Riksbanken skall ett kreditinstitut till Riksbanken
lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa
utvecklingen på valuta-och kreditmarknadema.
Den som har utfört eller givit
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
53
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift i samband med fullgörande
av skyldighet enligt 22 § skall
dömas till böter, om gärningen inte
är belagd med straff i brottsbalken.
någon annan i uppdrag att utföra
en valutatransaktion är skyldig att
lämna de uppgifter och visa upp de
handlingar beträffande transak-
tionen som behövs för Riksbankens
statistik. Riksbanken meddelar
närmare föreskrifter härom. Om
någon inte fullgör föreskriven
skyldighet får Riksbanken förelägga
honom vite.
Den som anlitar någon för för-
medling av en valutatransaktion är
skyldig att till den som förmedlar
transaktionen uppge sitt person-
nummer eller organisations-
nummer, vad betalningen avser och
vilket land betalningen går till eller
kommer från samt namn på betal-
ningsmottagare i utlandet, om den
som förmedlat transaktionen är
uppgiftsskyldig enligt andra stycket
eller enligt 3 kap. 50 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
§2
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift i samband med fullgörande
av skyldighet enligt 22 § eller
underlåter att lämna uppgifter eller
visa upp handlingar på sätt före-
skrivs med stöd av nämnda para-
1 Senaste lydelse 1990:751.
" Senaste lydelse 1990:751.
41
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
graf skall dömas till böter, om
gärningen inte är belagd med straff
i brottsbalken. Om ett vite har
förelagts med stöd av 22 § andra
stycket, får dock inte dömas till
straff för gärning som omfattas av
föreläggandet.
Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller
fängelse högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
55
Åtal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga om
brott som begåtts i utövningen av
Riksbankens beslutanderätt enligt
lagen (1990:749) om valutareg-
lering och lagen (1990:750) om
betalningar till och från utlandet
m.m.
§3 .
Atal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga om
brott som begåtts i utövningen av
Riksbankens beslutanderätt enligt
lagen (1990:749) om valutaregle-
ring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
3 Senaste lydelse 1990:751
42
Härigenom föreskrivs att förordningen (1990:757) om betalningar till
och från utlandet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 1
43
Bilaga 2
Etter remiss har yttranden över Finansdepartementets promemoria Ds
1992:37 avgetts av Finansinspektionen, Kommerskollegium, Riksskatte-
verket, Riksåklagaren, Statistiska centralbyrån, Kammarrätten i Göte-
borg, Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret, Sparbanksgruppen AB,
Finansbolagens Förening, Värdepapperscentralen VPC AB, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund och Företagens Uppgiftsdelegation.
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och
Sveriges Föreningsbank har avgett ett gemensamt yttrande.
Sveriges försäkringsförbund har anslutit sig till det yttrande som
avgetts av Företagens Uppgiftsdelegation.
44
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
45
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 65
2 Förslag till Prop. 1992/93:65
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 22, 27, 50 och 64 §§ samt rubriken närmast före 3 kap.
64 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
22
Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-
sigt ombesöijt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländsk
aktie eller annat utländskt värde-
papper förvaras i depå eller kon-
toförs enligt bestämmelserna i
lagen (1990:750) om betalningar
till och från utlandet m.m.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
6. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande fondpapper eller rättighet
eller skyldighet som anknyter till
sådant fondpapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets
1 Senaste lydelse 1991:1834.
46
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyl-
dige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta
det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
22 a §
Fysisk person som är bosatt i
Sverige eller svenskt dödsbo som
öppnar ett inlåningskonto i utlandet
eller fysisk person som vid inflytt-
ning till Sverige har ett sådant
konto, skall till Riksskatteverket
lämna ett skriftligt medgivande till
insyn pä kontot samt ge in en
skriftlig förbindelse från den
utländska kontoföraren att årligen
senast den 31 januari taxerings-
året lämna kontrolluppgift till
Riksskatteverket. Medgivande och
förbindelse skall lämnas efter det
att kontot öppnats, inflyttning skett
eller skälen för befrielse enligt
tredje stycket upphört att gälla.
Kontrolluppgiften skall ta upp
namn pä och postadress till kon-
tohavaren, dennes personnummer
samt ränta som gottskrivits eller
utbetalats under föregående kalen-
derår.
Om den sammanlagda behåll-
ningen på ett eller flera konton i
visst land inte överstiger motvärdet
till 50 000 kronor, behöver sådan
förbindelse som avses i första
stycket inte lämnas av
1. den som äger fastighet eller
bostad i utlandet om kontot an-
vänds för att verkställa betalning
av drift- eller underhållskostnader
för fastigheten eller bostaden eller
för mottagande av intäkter från
47
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fastigheten eller bostaden,
2. den som behöver medel på
konto i visst land för betalning av
kostnader i samband med egna
vistelser där,
3. den som vistas i utlandet om
kontot avser endast deponering av
medel under vistelsen,
4. den som är utländsk medbor-
gare om kontot avser deponering i
hemlandet av sådan arbetsinkomst
eller liknande ersättning som är
intjänad i Sverige.
I andra fall än som avses i tredje
stycket får Riksskatteverket medge
undantag från skyldigheten att ge
in en sådan förbindelse som avses
i första stycket, om det finns sär-
skilda skäl.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte den som bedriver nä-
ringsverksamhet, om behållningen
på kontot utgör en tillgång i verk-
samheten. De gäller inte heller i
fråga om inlåningskonto i sådan
stat där behörig myndighet på
grund av överenskommelse i hand-
räckningsavtal med Sverige utan
särskild framställning årligen till-
ställer de svenska skattemyndig-
heterna uppgifter om avkastningen
på tillgodohavanden hos banker
och andra kreditinstitut som ut-
betalas till eller gottskrivs per-
soner som är bosatta i Sverige.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
27 §2
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i 1 § lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappers-
fond,
3. fondbolag som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder och som
förvaltar svensk värdepappersfond,
2 Senaste lydelse 1991:1002.
48
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om
utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags
försorg,
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländsk
aktie eller annat utländskt värde-
papper förvaras i depå eller kon-
toförs enligt bestämmelserna i
lagen (1990:750) om betalningar
till och från utlandet m.m.
Kontrolluppgift skall lämnas för
5. valutahandlare och värde-
pappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för
egen del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning
och avdragen preliminär skatt samt i förekommande fall uppgift om
utdelningen avser sådan utbetalning som avses i punkt 2 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 § 1 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Kontrolluppgift
enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.
27 a §
Fysisk person som är bosatt i
Sverige eller svenskt dödsbo som
innehar utländskt fondpapper eller
rättighet eller skyldighet som an-
knyter till sådant fondpapper skall,
om det inte är fråga om fond-
papper i ett kontobaserat system,
förvara dem i depå hos valuta-
handlare, värdepappersinstitut eller
motsvarande utländskt institut.
Detsamma gäller den som innehar
obligationer eller andra skuldebrev
avsedda för allmän omsättning som
emitterats av en svensk juridisk
person, om emissionen särskilt
riktats till utlandet.
Deponeras eller kontoförs fond-
papperen i utlandet skall den
skattskyldige till Riksskatteverket
utan dröjsmål lämna ett skriftligt
medgivande till insyn i depån eller
på kontot samt ge in en skriftlig
förbindelse från det utländska in-
stitut som för depån eller kontot att
årligen senast den 31 januari taxe-
ringsåret lämna kontrolluppgift till
49
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Riksskatteverket. Kontrolluppgiften
skall ta upp namn på och
postadress till innehavaren av
depån respektive kontot, dennes
personnummer samt utdelning och
ränta som gottskrivits eller
utbetalats under föregående kalen-
derår.
Riksskatteverket får medge un-
dantag från skyldigheten att ge in
en sådan förbindelse som avses i
andra stycket om det finns sär-
skilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket
gäller inte i fråga om depåer eller
konton i sådan stat där behörig
myndighet på grund av överens-
kommelse i handräckningsavtal
med Sverige utan särskild fram-
ställning årligen tillställer de
svenska skattemyndigheterna upp-
gifter om avkastningen på fond-
papper som kontoförs eller förva-
ras i depå som betalas ut till per-
soner som är bosatta i Sverige.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
50 §3
Valutahandlare skall lämna
kontrolluppgift för fysisk person
för vilken valutahandlaren förmed-
lat betalning till eller från utlandet.
Kontrolluppgiften skall avse vaije
betalning som överstiger 50 000
kronor. Upplysning skall lämnas
om vad betalningen avser och
vilket land betalningen verkställs
till eller tas emot från samt vid
betalning till utlandet namn på
betalningsmottagaren. Detsamma
gäller mindre betalningar, om
dessa utgör delbetalningar av en
summa som överstiger 50 000
kronor.
Kontrolluppgift skall lämnas av
den som för fysisk person eller
dödsbo förmedlat betalning till
eller från utlandet. Kontrolluppgif-
ten skall avse vaije betalning som
överstiger 50 000 kronor. Upplys-
ning skall lämnas om vad betal-
ningen avser och vilket land betal-
ningen verkställs till eller tas emot
från samt vid betalning till utlandet
namn på betalningsmottagaren.
Detsamma gäller mindre betal-
ningar, om dessa utgör delbetal-
ningar av en summa som över-
stiger 50 000 kronor.
Med betalning till utlandet avses
betalning direkt eller indirekt från
en fysisk person som är bosatt i
Sverige eller ett svenskt dödsbo till
en utländsk juridisk person eller en
fysisk person som inte är bosatt i
Sverige. Med betalning från ut-
3 Senaste lydelse 1990:752.
50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
landet avses betalning till en fysisk
person som är bosatt i Sverige
eller ett svenskt dödsbo direkt eller
indirekt från en utländsk juridisk
person eller en fysisk person som
inte är bosatt i Sverige.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
Föreläggande att fullgöra upp- Föreläggande att fullgöra
giftsskyldighet uppgiftsskyldighet m.m.
64 §
Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats
eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skattemyn-
digheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera
uppgifterna.
Om skattskyldig inte lämnat
medgivande till insyn eller gett in
förbindelse angående kontrollupp-
gift beträffande utländskt konto
eller depå i utlandet på sätt som
anges i 22 a eller 27 a § eller om
det utländska institutet inte fullgör
sitt åtagande, får skattemyn-
digheten förelägga den skattskyl-
dige att avsluta det utländska kon-
tot eller depån.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har en fysisk person som
är bosatt i Sverige eller ett svenskt dödsbo inlåningskonto i utlandet som
öppnats före den 1 januari 1993 skall medgivande till insyn på kontot och
förbindelse från den utländska penninginrättning som anlitats att lämna
kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 a § lämnas till Riksskatteverket före den
1 juli 1993.
51
3 Förslag till Prop. 1992/93:65
Härigenom föreskrivs att 22, 53 och 55 §§ lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §’
Efter anmodan av Riksbanken skall ett kreditinstitut till Riksbanken
lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa
utvecklingen på valuta- och kreditmarknadema.
Den som har utfört en valuta-
transaktion är skyldig att till Riks-
banken lämna de uppgifter och visa
upp de handlingar beträffande
transaktionen som behövs som
underlag för Riksbankens betal-
ningsbalansstatistik. Detsamma
gäller den för vars räkning trans-
aktionen har utförts. Riksbanken
meddelar närmare föreskrifter
härom. Om någon inte fullgör
föreskriven skyldighet får Riksbank-
en förelägga honom vite.
Om uppgiftsskyldighet föreligger
enligt andra stycket eller enligt 3
kap. 50 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontroll-
uppgifter, skall den för vars räk-
ning transaktionen utförts till den
som förmedlat valutatransaktionen
uppge sitt personnummer eller
organisationsnummer, vad betal-
ningen avser och vilket land betal-
ningen går till eller kommer från
samt namn på betalningsmottagare
i utlandet.
53 §2
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift i samband med fullgörande
av skyldighet enligt 22 § skall
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig
uppgift i samband med fullgörande
av skyldighet enligt 22 § eller
1 Senaste lydelse 1990:751.
2 Senaste lydelse 1990:751.
52
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
dömas till böter, om gärningen inte underlåter att lämna uppgifter eller
är belagd med straff i brottsbalken. visa upp handlingar på sätt före-
skrivs med stöd av nämnda para-
graf skall dömas till böter, om
gärningen inte är belagd med straff
i brottsbalken. Om ett vite har
förelagts med stöd av 22 § andra
stycket, får dock inte dömas till
straff för gärning som omfattas av
föreläggandet.
Den som bedriver valutahandel utan tillstånd skall dömas till böter eller
fängelse högst sex månader.
1 ringa fäll skall inte dömas till ansvar.
Prop. 1992/93:65
Bilaga 3
55 §3
Åtal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga om
brott som begåtts i utövningen av
Riksbankens beslutanderätt enligt
lagen (1990:749) om valutareg-
lering och lagen (1990:750) om
betalningar till och från utlandet
m.m.
Åtal mot vice riksbankschef för
brott som han begått i utövningen
av sin tjänst får beslutas endast av
finansutskottet eller av fullmäktige.
Detta gäller dock inte i fråga om
brott som begåtts i utövningen av
Riksbankens beslutanderätt enligt
lagen (1990:749) om valutareg-
lering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
53
Senaste lydelse 1990:751.
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-27
Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Bo Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid
Engquist.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Inledning
Den år 1990 antagna lagen om betalningar till och från utlandet m.m.
innehåller bestämmelser om bl.a. krav på att förmedling av sådana betal-
ningar skall ske genom valutahandlare, krav på att utländska fondpapper
skall läggas i depå hos valutahandlare eller godkänt värdepappersinstitut
samt förbud att använda eget inlåningskonto i utlandet. Dessa bestäm-
melser kan anses strida mot EG:s regler om fri rörlighet för kapital och
tjänster och har därför bedömts inte kunna behållas vid ett tillträde till
EES-avtalet. Med hänsyn härtill föreslås i lagrådsremissen att betal-
ningslagen nu upphävs.
Ett upphävande av betalningslagen innebär att möjligheterna till skatte-
undandragande ökar. För att tillförsäkra staten en fortsatt skattekontroll
föreslås att i stället vissa bestämmelser tas in i lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter (LSK). Bestämmelserna föreskriver skyldighet för
fysisk person eller dödsbo som har inlåningskonto i utlandet att lämna
Riksskatteverket ett medgivande till insyn på kontot och en skriftlig
förbindelse från den utländska kontoföraren att avge kontrolluppgift.
Vidare åläggs den som förvärvar utländskt fondpapper skyldighet att
lägga ned detta i depå, såvida det inte är fråga om ett kontobaserat sy-
stem, samt att lämna medgivande till insyn i depån eller kontot och en
förbindelse om avgivande av kontrolluppgift. Det närmare syftet med
bestämmelserna anges vara att åstadkomma en likformig och rättvis
beskattning av kapitalinkomster i utlandet samt att därigenom också
förhindra att utländska banker m.fl. får konkurrensfördelar i förhållande
till svenska aktörer.
Den föreslagna ordningen bygger huvudsakligen på uppgifter från den
skattskyldige och förutsätter aktivitet från dennes sida för att fungera.
Kontrollen gäller i princip inte transaktioner som ingår i näringsverksam-
het. Härigenom och genom ett antal ytterligare undantagsbestämmelser
Prop. 1992/93:65
Bilaga 4
54
är skyldigheten att lämna skriftlig förbindelse från utländsk kontoförare
och kravet på kontrolluppgift väsentligt inskränkt. Vid remissbehand-
lingen av den till grund för remissen liggande departementspromemorian
uttryckte ett flertal remissinstanser stark kritik eller i allt fäll långtgående
tvivel på den föreslagna ordningens effektivitet i kontrollhänseende.
Föredragande statsrådet uppger i remissen att han har förståelse för
kritiken men anser sig inte beredd att helt avvara regler om skattekontroll
av utlandsplaceringar. Enligt statsrådet kan det också finnas skäl att
genom särskilda bestämmelser markera det svenska intresset av att även
i fråga om internationella förhållanden upprätthålla skattekontrollen. Det
kan tilläggas att i remissen anges att en ordning motsvarande den före-
slagna redan finns i Danmark. Några erfarenheter av dess tillämpning
redovisas dock inte.
Enligt Lagrådets mening är det uppenbart att de föreslagna bestäm-
melserna inte annat än marginellt kan tillgodose det avsedda syftet med
lagstiftningen. När kapitalrörelserna över gränserna avregleras torde den
enda möjligheten att åstadkomma en verkligt effektiv skattekontroll av
utlandsplaceringar vara ett samarbete mellan olika länders skattemyn-
digheter. Av remissen framgår att inom EG lagts fram förslag till direk-
tiv om samarbete mellan medlemsländernas skattemyndigheter men att
enighet om förslaget ännu inte kunnat uppnås. I avvaktan på att ett inter-
nationellt informationsutbyte på skatteområdet kan komma till stånd vill
lagrådet inte motsätta sig att de föreslagna skattekontrollbestämmelsema
införs. Lagrådet noterar dock att i remissen också uttalats att det — sedan
bestämmelserna varit i kraft en tid — kan finnas skäl att utvärdera beho-
vet av reglerna och om de är ändamålsenligt utformade.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
3 kap.
22 a §
Lagtexten i paragrafens första stycke kan förenklas och göras tydligare.
Lagrådet föreslår att det sist i stycket anges att bestämmelserna också
skall tillämpas i fråga om dödsbo och att första stycket får följande
lydelse:
"Fysisk person, som är bosatt i Sverige eller som flyttar in för att
bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet,
skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna dels ett skriftligt medgi-
vande till insyn på kontot, dels en skriftlig förbindelse från den utländska
kontoföraren att årligen senast den 31 januari taxeringsåret lämna kon-
trolluppgift till verket. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i
Sverige gäller också svenskt dödsbo."
Med hänsyn till att bestämmelserna också omfattar dödsbo bör i para-
grafens andra stycke orden "eller organisationsnummer" fogas in efter
ordet "personnummer".
Prop. 1992/93:65
Bilaga 4
55
27 a §
Om lagrådets förslag angående första stycket i 22 a § godtas bör också
i första stycket i 27 a § bestämmelsen om reglernas tillämpning i fråga
om dödsbo tas in sist. Orden "den som" i styckets andra mening kan
därmed förtydligas och bytas ut mot orden "om den fysiska personen".
Stycket skall då lyda:
"Fysisk person, som är bosatt i Sverige och innehar utländskt fond-
papper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpap-
per, skall, om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system,
förvara dem i depå hos valutahandlare, värdepappersinstitut eller mot-
svarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysiska personen
innehar obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning
som emitterats av en svensk juridisk person, om emissionen särskilt
riktats till utlandet. Vad som sägs om fysisk person som är bosatt i
Sverige gäller också svenskt dödsbo."
Med hänsyn till att bestämmelserna också omfettar dödsbo bör i para-
grafens andra stycke orden "eller organisationsnummer" läggas till efter
ordet "personnummer".
50 §
Skyldigheten att lämna kontrolluppgift avser enligt den föreslagna lydel-
sen inte bara valutahandlare utan envar som för en fysisk person eller för
ett dödsbos räkning förmedlar en betalning. Någon definition av vad som
avses med att någon "förmedlat" en betalning ges inte vare sig i lagtexten
eller i motiven. Lagrådet utgår från att den som varit mellanhand vid en
valutatransaktions genomförande får anses ha förmedlat en betalning även
om medverkan avsett endast ett enstaka tillfälle. Om det är ändamålsen-
ligt att uppgiftsplikten skall avse även sådana fall framstår som tveksamt.
På skäl som anförts i inledningen vill Lagrådet dock inte motsätta sig den
föreslagna ordningen.
Enligt 5 § betalningslagen gäller för närvarande att den som anlitar
någon för att förmedla en betalning till eller från utlandet skall vara
skyldig att lämna vissa uppgifter till förmedlaren. Denna uppgiftsplikt är
avsedd att tillförsäkra betalningsförmedlaren de uppgifter denne behöver
för att kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter dels enligt 3 kap.
50 § LSK till skattemyndigheterna och dels enligt 22 § riksbankslagen till
Riksbanken. Med anledning av att betalningslagen föreslås upphävd skall
uppgiftsplikten gentemot förmedlaren enligt det remitterade förslaget i
fortsättningen regleras endast i riksbankslagen. I förslaget har en bestäm-
melse i ämnet tagits upp i 22 § tredje stycket nämnda lag.
Lagrådet anser för sin del att den uppgiftsplikt för uppdragsgivare som
det här gäller bör regleras, såvitt rör skattelagstiftningen i LSK och
beträffande valutalagstiftningen i riksbankslagen. Såvitt gäller LSK kan
den erforderliga regleringen tas in i 50 § som ett tredje stycke av föl-
jande lydelse:
"Om uppgiftsskyldighet föreligger enligt första stycket, skall den för
vars räkning transaktionen utförs till den som förmedlar denna uppge sitt
Prop. 1992/93:65
Bilaga 4
56
personnummer eller organisationsnummer, vad betalningen avser och Prop. 1992/93:65
vilket land betalningen går till eller kommer från samt namn på betal- Bilaga 4
ningsmottagare i utlandet. "
Med utgångspunkt i Lagrådets förslag angående ett nytt tredje stycke
bör till 4 kap. 7 § första stycket i lagen fogas en särskild straffbestäm-
melse som bör anpassas till den ansvarsregel som i övrigt gäller enligt
paragrafen. Bestämmelsen kan lämpligen lyda:
"Detsamma gäller den som underlåter att lämna i 3 kap. 50 § tredje
stycket föreskrivna uppgifter."
64 §
Några förelägganden enligt första stycket kan uppenbarligen inte med-
delas sådana utländska kontoförare eller institut som åtagit sig att lämna
kontrolluppgifter på de sätt som sägs i de nya paragraferna 22 a och
27 a §§. Även om det kunde vara av värde att ange detta uttryckligen får
det godtas att dessa kontoförare och institut inte innefattas när det i
bestämmelsen talas om uppgifter "enligt föreskrifterna" i kapitlet och om
"den uppgiftsskyldige".
Med viss förenkling och anpassning till vad lagrådet föreslagit i fråga
om 22 a och 27 a §§ bör däremot andra stycket ändras till följande:
"Skattskyldig, som innehar utländskt konto eller depå i utlandet och
som inte har lämnat medgivande till insyn eller gett in förbindelse som
anges i 22 a eller 27 a §, får av skattemyndigheten föreläggas att avsluta
det utländska kontot eller depån. Detsamma gäller om den utländska
kontoföraren eller det utländska institutet inte fullgör sitt åtagande enligt
en sådan förbindelse."
Övergångsbestämmelsen
Lagrådet föreslår mot bakgrund av sitt förslag angående 22 a § och för
att det skall framgå klart att olagligen öppnade inlåningskonton inte
omfattas att övergångsbestämmelsen utformas på följande sätt:
"Har ett inlåningskonto i utlandet öppnats före den 1 januari 1993 med
stöd av bestämmelserna i lagen (1990:750) om betalningar till och från
utlandet m.m., skall medgivande till insyn på kontot och förbindelse från
den utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 a §
ges in till Riksskatteverket före den 1 juli 1993."
Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
22 §
Lagrådet har i anslutning till 3 kap. 50 § LSK anfört att uppgiftsplikten
för uppdragsgivare beträffande betalningar till och från utlandet bör
regleras såvitt gäller skattelagstiftningen i nämnda paragraf. Förslaget
föranleder den följdändringen att orden "eller enligt 3 kap. 50 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter" får utgå ur det
föreslagna tredje stycket i 22 § riksbankslagen.
57
53 §
Lagrådet har i anslutning till kommentarerna till 3 kap. 50 § LSK före-
slagit att en ny straffbestämmelse skall tas in i 4 kap. 7 § samma lag.
Enligt den föreslagna bestämmelsen förutsätts för straff att gärningen
utförts uppsåtligen. Lagrådet förordar att också straffbestämmelsen i 53 §
första stycket utformas så att den inte omfattar gärningar som begås av
oaktsamhet. I bestämmelsen bör också en viss redaktionell ändring göras.
Lagrådet föreslår att 53 § första stycket ges följande lydelse:
"Den som inte fullgör sin skyldighet enligt 22 § att lämna uppgifter
eller visa upp handlingar eller som lämnar oriktig uppgift när skyldig-
heten fullgörs skall dömas till böter, om gärningen inte är belagd med
straff i brottsbalken. Om ett vite har förelagts med stöd av 22 § andra
stycket, får dock inte dömas till straff för gärning som omlättas av före-
läggandet. "
Prop. 1992/93:65
Bilaga 4
58
Prop. 1992/93:65
Proposition 1
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 29 oktober 1992 12
1 Inledning 12
2 Bakgrund 13
3 Överväganden och förslag 17
3.1 Ett upphävande av betalningslagen 17
3.2 Inlåningskonton i utlandet 19
3.3 Depåkrav m.m. 22
3.4 Uppgiftsskyldighet för betalningsförmedlare 23
3.5 Uppgifter till Riksbanken 24
3.6 Uppgifter till betalningsförmedlare 26
3.7 Straff m.m. 27
3.8 Ekonomiska och administrativa konsekvenser 28
4 Upprättade lagförslag 28
5 Författningskommentarer 29
5.1 Lagen om upphävande av lagen (1990:750)
om betalningar till och från utlandet 29
5.2 Lagen om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 29
5.3 Lagen om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank 32
6 Hemställan 33
7 Beslut 33
Bilaga 1 Promemorians författningsförslag 34
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna 44
Bilaga 3 De remitterade lagförslagen 45
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 54
59