Regeringens proposition
1992/93:55

om en byggproduktlag m.m.

Prop.

1992/93:55

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per Westerberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en byggproduktlag och vissa ändringar
i plan- och bygglagen (1987:10) i syfte att enligt vårt åtagande i EES-avtalet
genomföra EG:s byggproduktdirektiv i Sverige.

I den föreslagna byggproduktlagen föreskrivs att byggprodukter skall vara
lämpliga för avsedd användning och att byggprodukter som uppfyller detta
krav skall få släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål. Lag-
förslaget innehåller också bestämmelser om märkning av byggprodukter, om
tillsyn och om överklagande. I övrigt innehåller förslaget i huvudsak bemyn-
diganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet av byggproduktdi-
rektivet.

Ändringarna i plan- och bygglagen (1987:10) innebär bl.a. att använd-
ningen av byggprodukter som uppfyller lämplighetskravet inte får hindras
vid bygglovprövning eller i andra sammanhang, då plan- och bygglagen är
tillämplig.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 55

Propositionens lagförslag                               Prop. 1992/93:55

1 Förslag till

Byggproduktlag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller byggprodukter.

Särskilda bestämmelser om byggande finns i plan- och bygglagen
(1987:10).

2 § Med byggprodukt avses i lagen en produkt som är avsedd att stadigva-
rande ingå i en byggnad eller annan anläggning och som har betydelse för
byggnadsverkets egenskaper i de avseenden som anges i 3 § 1 - 6.

Lämplighetskrav

3 § Byggprodukter skall för att få ingå i byggnadsverk vara lämpliga för
avsedd användning. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana egen-
skaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, rätt projekterat och
uppfört, kan uppfylla följande väsentliga krav:

1. mekanisk motståndsförmåga och stabilitet,

2. säkerhet i händelse av brand,

3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,

4. säkerhet vid användning,

5. skydd mot buller, och

6. energihushållning och värmeisolering.

4 § Byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får släppas ut på mark-
naden och användas för avsett ändamål.

Bemyndigande

5 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt internationella överens-
kommelser får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter

1. om krav på byggprodukter för att de skall vara lämpliga för avsedd an-
vändning enligt 3 §,

2. om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande
byggprodukter,

3. om märkning av byggprodukter som förutsättning för att produkten
skall få släppas ut på marknaden och användas, och

4. om sådana byggprodukter som är av mindre betydelse med hänsyn till

hälsa och säkerhet och där tillverkaren har utfärdat en försäkran om bygg- Prop. 1992/93:55
produkternas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad teknik.

Märkning

6 § Om en byggprodukt skall EG-märkas enligt en föreskrift som har
meddelats med stöd av 5 § 3 gäller bestämmelserna i lagen (1992:000) om
EG-märket.

Tillsyn

7 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer skall utöva till-
syn över att denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs.

8 § En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen

1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs,

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostä-
der, och

3. hos den som tillverkar, importerar eller saluför produkter som omfattas

av tillsynen, få tillgång till produkter för kontroll.

En tillsynsmyndighet får begära handräckning av kronofogdemyndighe-

ten för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket 1-3.

9 § Om det är motiverat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet med-
dela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att lagen och
de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas.

10 § Om en byggprodukt har EG-märkts trots att den inte överensstämmer
med de krav som gäller för EG-märkning får en tillsynsmyndighet, till dess
att produkten överensstämmer med kraven, förelägga tillverkare, importör
eller den som saluför byggprodukten att

1. upphöra med användningen av EG-märket,

2. återkalla osålda produkter, eller

3. ta bort EG-märket.

11 § Förelägganden och förbud enligt 9 eller 10 § får förenas med vite.

Överklagande och verkställighet

12 § En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.

Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att
det inte vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)

dels att 8 kap. 29 § och 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 §, av följande ly-
delse.

Prop. 1992/93:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Särskilda bestämmelser om bygg-
produkter finns i byggproduktlagen
(1992:000).

8 kap.

29 §

Byggnadsnämnden får anpassa sin granskning av ritningar och övriga
handlingar till den sökta åtgärdens art och omfattning och till byggherrens
kvalifikationer.

Nämnden skall i beslutet om
bygglov fastställa de ritningar och
övriga handlingar som har legat till
grund för lovet. Nämnden skall
godta typgodkända eller tillverk-
ningskontrollerade material, kon-
struktioner och anordningar i de av-
seenden som typgodkännandet eller
tillverkningskontrollen gäller.

Nämnden skall i beslutet om
bygglov fastställa de ritningar och
övriga handlingar som har legat till
grund för lovet. Nämnden skall
godta typgodkända eller tillverk-
ningskontrollerade material, kon-
struktioner och anordningar i de av-
seenden som typgodkännandet eller
tillverkningskontrollen gäller. Nämn-
den skall också godta byggprodukter
som avses i 4§ byggproduktlagen
(1992:000).

I beslutet om bygglov eller senare kan nämnden bestämma att konstruk-
tionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan arbe-
tena påbörjas. Sådana handlingar skall granskas av nämnden. Byggherren
skall underrättas om resultatet av granskningen.

I beslutet om bygglov kan nämnden även bestämma att handlingar som
beskriver byggnaden i färdigställt skick skall ges in till nämnden, när arbe-
tena har avslutats.

16 kap.

Typgodkännande och beslut om
tillverkningskontroll som avses i 2§
meddelas av den myndighet som re-
geringen bestämmer.

Typgodkännande och beslut om
tillverkningskontroll som avses i 2 §
meddelas av de organ som rege-
ringen bestämmer.

Ett typgodkännande får ändras el-
ler återkallas om det strider mot en
teknisk specifikation som skall följas
enligt Sveriges åtaganden enligt inter-
nationella överenskommelser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela Prop. 1992/93:55
föreskrifter om avgifter för typgodkännande och beslut om tillverkningskon-
troll.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992

Prop. 1992/93:55

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Proposition om en byggproduktlag m.m.

1 Inledning

Den 2 maj 1992 undertecknade EFTA- och EG-länderna jämte Europeiska
ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och stålgemenska-
pen (ESKG) ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES). Avtalet behandlas för närvarande av de berörda parlamenten. I Sve-
rige har det förelagts riksdagen genom prop. 1991/92:170 om det europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993
eller, om det då inte godkänts av alla parlamenten, senast den 30 juni 1993
(artikel 129).

I avtalet (artikel 7, bilaga 2 avsnitt XXI) har Sverige bl.a. förbundit sig att -
i den form och med den metod, som Sverige självt väljer - genomföra EG-rå-
dets direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar rörande byggprodukter (89/106/EEG) - i fort-
sättningen kallat byggproduktdirektivet. Eftersom direktivet innehåller en
bestämmelse om att det skall vara genomfört i EG-länderna senast den 27
juni 1991 (artikel 22), får EES-avtalet tolkas så att direktivet skall genomfö-
ras i Sverige den dag som EES-avtalet träder i kraft (artikel 129 och proto-
koll 1 EES-avtalet). Byggproduktdirektivet i slutgranskad svensk översätt-
ning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Inom Näringsdepartementet har upprättats en promemoria Ds 1992:65
med förslag till en byggproduktlag m.m. I promemorian föreslås att en bygg-
produktlag införs och att vissa ändringar görs i plan- och bygglagen (1987:10)
i syfte att genomföra EG:s byggproduktdirektiv i Sverige. Promemorians
lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 3.

2 Gällande rätt

2.1 Byggproduktdirektivet

2.1.1 Direktivets syfte och innehåll

Prop. 1992/93:55

Byggproduktdirektivets syfte är att underlätta handeln med byggprodukter
inom EG genom att undanröja tekniska handelshinder mellan länderna sam-
tidigt som ländernas ansvar för säkerheten för människor, djur och egendom
och för allmänt välbefinnande tillgodoses.

Byggproduktdirektivet omfattar produkter som tillverkats för att infogas
varaktigt i byggnader och andra anläggningar och som har betydelse för nå-
gon av sex angivna egenskaper - de väsentliga kraven - hos den färdiga bygg-
naden eller anläggningen. Dessa egenskaper gäller 1. mekanisk motstånds-
förmåga och stabilitet, 2. brandskydd, 3. hygien, hälsa och miljö, 4. säkerhet
vid användning, 5. bullerskydd samt 6. energihushållning och värmeisole-
ring. De skall uppfyllas under en skälig ekonomisk livslängd (artikel 1 och 3
samt bilaga 1).

Begreppet byggprodukt är inte synonymt med begreppet byggvara enligt
vedertaget svenskt språkbruk. Direktivet omfattar inte bara byggnader utan
också anläggningar såsom slussar, dammar, tunnlar, vägar, bassänger och
tankar. Som byggprodukter kommer sannolikt inte att räknas prefabricerade
skåp och köksinredningar. Däremot kommer dammluckor, järnvägsräls och
delar i brokonstruktioner med all sannolikhet att räknas dit.

Om en byggvara inte innefattas i byggproduktdirektivet eller något annat
direktiv omfattas den av de allmänna reglerna i Romfördraget. Dit hör den
s.k. Cassis de Dijon-principen som är en i rättspraxis utbildad tolkning av
fördraget och vars huvudregel är att ett land inte får förhindra användningen
av en produkt, som är tillåten i ett annat EG-land.

Byggproduktdirektivets praktiska tillämpning förutsätter ett antal s.k.
tillämpningsdokument, som konkretiserar innebörden av de väsentliga kra-
ven (artikel 3 och 12). Några sådana har ännu inte antagits av EG, men be-
slut kan enligt uppgift från EG-kommissionen väntas under hösten 1992
utom såvitt gäller tillämpningsdokumentet om brandskydd, vilket inte be-
räknas föreligga förrän tidigast om tre eller fyra år.

På grundval av tillämpningsdokumenten kommer ytterligare regler och
riktlinjer för tillämpningen att tas fram (artikel 11 och 20 samt bilaga 2). Vi-
dare pågår arbete inom EG-kommissionen med ett antal interna policydoku-
ment kring olika tillämpningsfrågor i anslutning till byggproduktdirektivet.

Medlemsländerna skall enligt direktivet vidta alla åtgärder som är nödvän-
diga för att se till att byggprodukter får släppas ut på marknaden endast om
de är lämpliga för avsedd användning mot bakgrund av de väsentliga kraven
(artikel 2). Vidare skall länderna inte hindra produkter, som uppfyller direk-
tivets bestämmelser, att fritt distribueras, saluhållas eller användas inom sina
territorier (artikel 6). Ett undantag gäller dock så till vida att direktivet inte
inskränker medlemsländernas rätt att - inom Romfördragets ram - besluta
om krav som de anser nödvändiga för att arbetstagare skall vara skyddade
när de använder en byggprodukt. Detta undantag gäller under förutsättning
att själva produkterna inte ändras i förhållande till specifikationerna i bygg-
produktdirektivet (artikel 2).

En byggprodukt skall förutsättas vara lämplig för avsedd användning, om
den är försedd med det s.k. EG-märket. Produkter, som är av mindre bety-
delse med hänsyn till hälsa och säkerhet, skall dock få släppas ut på markna-
den efter blott en försäkran från tillverkaren om att produkterna överens-
stämmer med allmänt erkänd och tillämpad teknik. Sådana produkter får
inte förses med EG-märket (artikel 4). Den planerade förteckningen över
sistnämnda slag av produkter föreligger ännu inte. En inom EG vanlig be-
dömning är att den kommer att omfatta ett mycket stort antal byggproduk-
ter.

Utöver de regler om EG-märket som finns i byggproduktdirektivet (arti-
kel 4 och bilaga 3) väntas generella bestämmelser om EG-märket komma att
antas i ett särskilt direktiv eller utfärdas i en särskild EG-förordning.

De produkter som får förses med EG-märket skall antingen överens-
stämma med en s.k. teknisk specifikation i form av - en nationell standard,
som utgör en till nationell nivå överförd s.k. harmoniserad, standard, som
kungjorts i EG:s officiella tidning (europeisk standard) - eller ett europeiskt
tekniskt godkännande - eller en nationell standard eller ett nationellt tekniskt
godkännande, som befunnits uppfylla de sex nämnda egenskapskraven, eller
genom ett särskilt förf arande ha konstaterats överensstämma med de sex vä-
sentliga kraven (artikel 4).

Dessutom skall EG-märket visa att produkten uppfyller de krav på sådana
produkter som kan finnas i andra direktiv än byggproduktdirektivet (artikel
2). Det kan t.ex. gälla produkter som också omfattas av direktiv på det ke-
miska området eller direktiv till skydd för arbetare som hanterar farliga pro-
dukter. Även på maskinområdet finns det särskilda direktiv, som berör ex-
empelvis hissar och andra apparater som används i byggnader.

Inom byggområdet utarbetas harmoniserade standarder av de västeurope-
iska standardiseringsorganisationerna CEN (Comité Européen de Normal-
isation) och Cenelec (Comité européen de normalisation électrotechnique)
på uppdrag från EG-kommissionen, som också slutligen skall godkänna
standarderna mot bakgrund av de sex väsentliga kraven (standarden be-
nämns därefter ”europeisk standard”). Standarderna skall i möjligaste mån
beskriva funktioner (artikel 4 och 7). Sannolikt kommer dessa standarder att
innefatta såväl produktregler som beräkningsmetoder.

Europeiska tekniska godkännanden meddelas på ansökan från tillverkaren
eller dennes ombud inom EG och efter medgivande från EG-kommissionen
av European Organization for Technical Approvals (EOTA). Det får enligt
huvudregeln ske bara om en harmoniserad standard saknas för produkten
eller om produkten inte är lämplig för standardisering. Om EOTA på upp-
drag av EG-kommissionen antagit och kommissionen därefter godkänt rikt-
linjer för meddelande av tekniska godkännanden inom ett visst område, får
godkännanden ges av härför utsedda godkännandeorgan i medlemslän-
derna, som är medlemmar av EOTA. Ett godkännande gäller i regel under
fem år (artikel 8 och 9 samt bilaga 2). Det kommer att få åberopas bara av
den som beviljats godkännandet.

Proceduren för att få konstaterat om en nationell standard eller ett natio-
nellt tekniskt godkännande överensstämmer med de sex väsentliga kraven är
den att ett medlemsland anmäler standarden respektive godkännandet till

Prop. 1992/93:55

kommissionen, som, efter att ha inhämtat yttrande från de andra medlems- Prop. 1992/93:55
länderna, tar upp specifikationen på en särskild förteckning (artikel 4).

Tillverkarna eller deras ombud inom EG är ansvariga för att bestyrka att
produkterna överensstämmer med någon av de nämnda tekniska specifika-
tionerna. I vissa fall är avvikelser från harmoniserade standarder tillåtna,
varvid ett särskilt förfarande skall följas (artikel 4). Eljest är ett europeiskt
tekniskt godkännande den väg som anvisas för den vars produkter avviker
från en europeisk standard. Det bör noteras att bestyrkande av överensstäm-
melse krävs även då en produkt tillverkats enligt ett sådant godkännande.
Regler för detta kommer att fastställas av EG-kommissionen med hänsyn till
varje produktslags betydelse och karaktär. Kommissionen har därvid att
välja mellan ett antal alternativ.

Det ena huvudalternativet är certifiering av ett fristående certifieringsor-
gan på grundval av typprovning, stickprov och tillverkningskontroll samt be-
siktning och övervakning av fabriken. Enligt uppgift från EG-kommissionen
är avsikten att endast ett begränsat antal byggprodukter skall omfattas av
detta alternativ.

Det andra huvudalternativet - tillverkarförsäkran - är delat i tre underal-
ternativ. Ett av dessa bygger på fabrikens egen kontroll under övervakning
av ett certifieringsorgan. Ett annat bygger på en fristående laboratoriekon-
troll i kombination med fabrikens egen kontroll. Det tredje underalternati-
vet bygger helt på fabrikens egen kontroll (artikel 13 och 14 samt bilaga 3
och 4).

Vilken metod som skall användas beträffande en viss produkt kommer
sannolikt att anges i anslutning till standarden respektive det tekniska god-
kännandet för produkten.

Medlemsländerna har rätt att utse certifieringsorgan, kontrollorgan och
provningslaboratorier som behövs för bestyrkandeproceduren.

Medlemsländerna utser också organen för tekniska godkännanden. Ett av
dessa skall vara talesman för de andra i EOTA.

Vissa krav på opartiskhet, kompetens m.m. gäller för de utsedda organen.
Beträffande samtliga organ gäller också att verksamheten skall avgiftsfinan-
sieras och att producenterna skall ha frihet att välja vilket godkänt organ
som de vill anlita inom EG (artikel 10 och 18 samt bilaga 2 och 4). Personalen
vid certifieringsorgan, kontrollorgan och provningslaboratorier skall ha yr-
kesmässig tystnadsplikt (bilaga 4). Tystnadsplikt är också föreslagen i regle-
menten för EOTA.

Förutom möjligheten att utfärda europeiska tekniska godkännanden inne-
håller byggproduktdirektivet också ett antal bestämmelser som direkt syftar
till att underlätta en fri varucirkulation under tiden intill dess att europeiska
standarder föreligger. De innebär i korthet att man inom vaije land skall till-
låta produkter som överensstämmer med de nationella bestämmelserna, så-
vida dessa inte står i strid mot bestämmelserna om kvantitativa import- och
exportrestriktioner i Romfördraget (artikel 6) och att ett land på begäran
av en producent i ett annat land skall tillåta import och användning av hans
produkter, om dessa provats i hans hemland enligt regler som godkänns av
mottagarlandet (artikel 16 och 17).

Slutligen innehåller byggproduktdirektivet regler om marknadsövervak-

ning och ingripanden då det visar sig att en teknisk specifikation eller en pro- Prop. 1992/93:55
dukt inte uppfyller direktivets krav (artikel 5 och 21).

Byggproduktdirektivet förvaltas av en ständig byggkommitté vilken fun-
gerar som ett berednings- och verkställighetsorgan åt EG-kommissionen (ar-
tikel 19).

2.1.2 Direktivets tillämpning inom EFTA

Genom EES-avtalet utsträcks byggproduktdirektivets principer att omfatta
hela EES-området. De administrativa uppgifter och de beslutsfunktioner
som enligt direktivet ankommer på EG-kommissionen respektive den stän-
diga byggkommittén åvilar inom EFTA Övervakningsmyndigheten respek-
tive Ständiga kommittén. I beredningsarbetet inför beslut skall dock exper-
ter från EFTA-länderna erbjudas medverka i EG:s kommittéer och deras
utskott och arbetsgrupper på samma sätt som experter från EG:s medlems-
länder (artikel 100).

EOTA jämställs i EES-avtalet i formellt avseende med EG:s permanenta
byggkommitté, vilket innebär att svenska experter kan medverka i bered-
ningsarbetet, men inte i besluten (bilaga 2 avsnitt XXI). Någon motsvarighet
till EOTA finns dock inte inom EFTA. Hur frågan om meddelanden av euro-
peiska tekniska godkännanden och riktlinjer för sådana skall lösas för EF-
TA-ländernas del är ännu oklart. För närvarande har EFTA två observatörs-
platser i EOTA:s tekniska nämnd och Boverket observatörsposter i de under
denna lydande arbetsgrupperna.

Svensk medverkan i CEN och Cenelec, som är från EG fristående organ,
är garanterad genom att Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) och
till denna anslutna standardiseringsorgan sedan länge är fullvärdiga medle-
mar av organisationerna.

EES-avtalet klargör inte hur de tillämpningsdokument och andra riktlin-
jer för tillämpningen av byggproduktdirektivet, som är under beredning men
ännu inte antagna inom EG, skall beaktas av EFTA-länderna. Denna fråga
kommer att tas upp i samband med de fortsatta förhandlingarna mellan
EFTA och EG.

Ett särskilt problem utgör de övergångsarrangemang som EES-avtalet in-
nehåller på vissa områden, särskilt det kemiska. De innebär att vissa EG-
direktiv inte blir tillämpliga inom vissa EES-länder. Detta kan förorsaka svå-
righeter då en byggprodukt omfattas både av byggproduktdirektivet och av
ett annat direktiv, som inte skall tillämpas i Sverige. Produktens EG-märke
visar då inte att produkten är godtagbar enligt svenska krav.

Till sist bör det påpekas att EES-avtalet ger Sverige rätt att ensidigt vidta
de åtgärder som kan vara nödvändiga, om det uppstår ekonomiska, samhäl-
leliga eller miljömässiga svårigheter på ett visst område eller i en viss region
och dessa kan tänkas bli bestående (artikel 112).

2.1.3 Genomförandet av byggproduktdirektivet

Som framgått av det nu anförda råder många oklarheter angående byggpro-
duktdirektivets tillämpning. De för tillämpningen förutsatta kompletterande                    10

bestämmelserna och riktlinjerna saknas ännu. Vidare kommer det mycket Prop. 1992/93:55
omfattande standardiseringsarbete som direktivet förutsätter att pågå under
många år, innan en någorlunda fullständig uppsättning europeiska standar-
der föreligger. De mer påtagliga praktiska effekterna av direktivet kommer
därför att dröja.

Till detta kommer att direktivet senast den 31 december 1993 skall utvär-
deras och därefter eventuellt revideras (artikel 23).

Standardiseringsarbetet inom CEN har emellertid påbörjats, utan att EG-
kommissionen i avsaknad av tillämpningsdokumenten kunnat ge några slut-
liga mandat för detta. För närvarande arbetar drygt 100 tekniska kommittéer
med över 50 underkommittéer och mer än 500 arbetsgrupper inom CEN
med drygt 2000 olika ämnen för standarder inom byggproduktdirektivets
ram.

Oklarheterna kring direktivets innehåll i olika avseenden kan vara en för-
klaring till att endast Storbritannien den 1 juli i år på ett mer påtagligt sätt
hade ändrat sin nationella lagstiftning för att anpassa den till direktivet. Dan-
mark har för sin del i lag förklarat att direktivet gäller i Danmark. En viss
anpassning till delar av direktivet har också skett. 1 Nederländerna och i
Tyskland fanns den 1 juli förslag till lagändringar för behandling i parlamen-
ten. Det tyska förslaget är tämligen utförligt och mycket olikt den brittiska
lagen, beroende bl.a. på ländernas olika rättstraditioner och konstitutionella
uppbyggnad men till synes också på att man delvis tolkat direktivets inne-
börd på olika sätt.

Enligt en uppgift från EG-kommissionen är det möjligt att omkring tre
fjärdedelar av EG-länderna har hunnit ändra sin lagstiftning före årskiftet
1992/93. Ett par länder kommer dock att behöva längre tid.

Bland EFTA-länderna fanns den 1 juli 1992 preliminära lagförslag i Fin-
land och Schweiz. Båda dessa innehåller bemyndiganden för regeringarna
att vid senare tidpunkt utfärda de bestämmelser som behövs för genomför-
andet av direktivet. Det finska förslaget är därvid betydligt mer generellt ut-
format än det schweiziska, där man varit tvungen att ta hänsyn till bl.a. kan-
tonernas självbestämmanderätt.

2.2 Gällande svenska regler

I Sverige saknas nästan helt sådana regler om marknadsföring av byggpro-
dukter som byggproduktdirektivet kräver.

Vissa byggprodukter omfattas dock av lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter, som är tillämplig på hantering, import och export av kemiska ämnen
och beredningar (1 §), och lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestäm-
melser om elektriska anläggningar, som bemyndigar regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att, i den mån det är påkallat från el-
säkerhetssynpunkt, meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besikt-
ning samt andra föreskrifter som angår bl.a. anordningar avsedda att anslu-
tas till elektriska anläggningar och elektrisk materiel (17 §). Dessa produkter
omfattas emellertid också av särskilda direktiv inom EG. Detsamma gäller
reglerna i produktsäkerhetslagen (1988:1604) och lagen (1977:484) med be-

11

myndigande att meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- eller trans- Prop. 1992/93:55
portanordningar.

I Sverige omfattas de flesta byggnader och vissa andra anläggningar av
plan- och bygglagen (1987:10) - (PBL).

Beträffande vissa byggnader och huvuddelen av övriga anläggningar sak-
nas det emellertid i stort sett svenska bestämmelser, även om de i större eller
mindre utsträckning berörs av väglagen (1971:948), vattenlagen (1983:291)
och järnvägssäkerhetslagen (1990:1157), som reglerar olika slag av anlägg-
ningar, liksom av förordningar och instruktioner för verk och myndigheter,
vilka sysslar med byggnads- och anläggningsarbeten. Olika aspekter på
byggnaders och anläggningars liksom byggprodukters utformning regleras
också av bestämmelser i civilförsvarslagen (1960:74), arbetsmiljölagen
(1977:1160), hälsoskyddslagen (1982:1080) och djurskyddslagen (1988:534)
samt till dessa knutna föreskrifter.

PBL:s omfattning

PBL innehåller bestämmelser om dels byggnader, dels vissa andra anlägg-
ningar och anordningar.

Med en byggnad avses i praxis en varaktig konstruktion av tak och väggar
som står på marken och är så stor att människor kan uppehålla sig i den.
Även andra konstruktioner räknas enligt praxis dit under vissa förutsätt-
ningar. Det kan gälla konstruktioner med enbart tak, såsom regnskydd, eller
flyttbara anordningar, såsom husvagnar och husbåtar.

De andra anläggningar som omfattas av PBL är uppräknade i 8 kap. 2§.
Det gäller t.ex. skidliftar, småbåtshamnar, tunnlar, cisterner, radiomaster,
vissa vindkraftverk, murar och parkeringsplatser.

Även en del anordningar, som i dagligt tal brukar kunna gå under beteck-
ningen anläggningar, regleras av PBL. Dit hör tomter och allmänna platser
(3 kap. 15—18§§).

PBL:s egenskapskrav

Beträffande nu nämnda byggnader, anläggningar och anordningar uppställer
PBL vissa krav. De innebär att byggnaden eller anläggningen skall ges vissa
egenskaper vid uppförandet och vid ändringar. Ägaren är därefter skyldig
att underhålla egendomen så att dessa egenskaper i huvudsak bibehålls (3
kap. PBL). Mycket grovt kan egenskapskraven delas in i tio grupper, varav
sex i huvudsak motsvarar byggproduktdirektivets sex väsentliga krav. Alla
dessa krav behöver dock inte vara uppfyllda när det gäller tomter och all-
männa platser.

De fyra krav som går utöver de nyssnämnda sex kraven är krav på lämplig
utformning med hänsyn till omgivningen, lämplighet för avsett ändamål,
möjlighet till trevnad samt tillgänglighet och användbarhet för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga (3 kap. 1 —18 §§).

PBL:s krav riktar sig - i likhet med byggdireketivets sex väsentliga krav -
mot de färdiga byggnaderna, anläggningarna eller anordningarna och har
alltså bara indirekt betydelse för de produkter som ingår i dessa. Endast i ett

12

fall finns det i PBL en föreskrift som riktar sig mot byggprodukterna. Det är Prop.
kravet att byggnader och anläggningar skall utföras med sådant material att
reparations-, underhålls- och driftskostnaderna begränsas (3 kap. 8, 10 och
14§§).

Kraven i PBL är allmänt hållna. Några av dem kan preciseras av kommu-
nen i detaljplan eller områdesbestämmelser (5 kap. 7 och 16 §§). Ett flertal
andra preciseras i Boverkets nybyggnadsregler (BFS 1988:18). De senare
hänvisar i sin tur ibland till en av SIS antagen standard som exempel på en
godtagbar teknisk lösning för att uppnå ett föreskrivet krav.

Kontrollen

Det är byggherrarna som har ansvaret för att PBL:s krav uppfylls (9 kap.
1 §). Tillsyn utövas av kommunerna och länsstyrelserna (1 kap. 7 och 8 §§).
Överträdelser kan beivras på olika sätt. I sista hand gäller det framtvingande
av rättelse och uttagande av påföljdsavgifter (10 kap.).

I ett mycket stort antal fall föreskriver PBL att det skall ske en förhands-
prövning av bygg- och anläggningsåtgärder, vilken mynnar ut i ett s.k. bygg-
lov, rivningslov eller marklov (8 kap. PBL). Den kommunala nämnd som
fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet (byggnads-
nämnden) skall därvid bedöma om åtgärden kan antas uppfylla kraven i bl.a.
3 kap. PBL (8 kap. 11 §). Därvid kan nämnden komma in på frågor om olika
byggprodukters lämplighet för det avsedda ändamålet.

Det bör noteras att bygglov aldrig krävs för gator, broar, spåranläggningar
och liknande anordningar. Sådana byggs nästan uteslutande av kommunen
själv eller av statliga organ.

Typgodkännanden

För att underlätta lovprövningen har det i PBL införts en möjlighet för Bo-
verket att på ansökan pröva huruvida vissa slag av material, konstruktioner
eller anordningar får användas i byggnader eller andra anläggningar - s.k.
frivilligt typgodkännande. I beslutet om typgodkännande meddelas regel-
mässigt föreskrifter om tillverkningskontroll. Hänvisning sker därvid till
några av de riktlinjer för tillverkningskontroll som utarbetats av olika
branschsammanslutningar. Även utan samband med typgodkännande får på
ansökan bestämmas att tillverkningskontroll skall utföras (16 kap. 2 och 3 §§
PBL samt 21 § plan- och byggförordningen (1987:383). Fördelen med en så-
dan kontroll är att den leveranskontroll som alltid bör göras, när en byggpro-
dukt tas emot på byggplatsen, kan förenklas liksom kommunens tillsyn över
byggarbetena.

Ett typgodkännande utfärdas normalt för fem år i sänder. Byggnadsnämn-
derna är skyldiga att vid lovprövningar godta typgodkända eller tillverk-
ningskon trollerade material, konstruktioner och anordningar i de avseenden
som typgodkännandet eller tillverkningskontrollen gäller (8 kap. 29 §).

Regeringen har möjlighet att föreskriva obligatoriskt typgodkännande om
det behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa (16 kap. 2 §).
Denna möjlighet har aldrig utnyttjats.

1992/93:55

13

Nordiska godkännanden

Enligt 8 kap. 29 a § PBL skall intill utgången av år 1992 material, konstruk-
tioner och anordningar, som har godkänts i annat nordiskt land som rege-
ringen bestämmer, vid lovprövningar likställas med typgodkända respektive
tillverkningskontrollerade material, konstruktioner och anordningar. I för-
ordningen (1989:731) om godtagande av byggprodukter som godkänts i an-
nat nordiskt land har regeringen angivit sådana nordiska godkännanden som
garanterar att en godkänd produkt är lämplig att använda i byggnader mot
bakgrund av kraven i 3 kap. PBL.

3 Allmän motivering

3.1 En ny lag om byggprodukter

Mitt förslag: En byggproduktlag införs, som i stor utsträckning inne-
håller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela föreskrifter om införande av byggpro-
duktdirektivets krav i Sverige.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Med undantag för Vattenöverdomstolen tillstyrker re-
missinstanserna promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Vatten-
överdomstolen, som i och för sig anser att genomförandet av byggproduktdi-
rektivet kräver en ny lag, är av uppfattningen att oklarheterna kring bygg-
produktdirektivet ännu är för stora och att lagförslaget är för allmänt hållet
för att lämpa sig för lagstiftning. Industrins Byggmaterialgrupp betonar vik-
ten av att regeringens bemyndigande utnyttjas i nära samarbete med mate-
rialproducenterna. Boverket, som tillstyrker lagen, framhåller att den bör
ses som en temporär lösning i avvaktan på en mer genomgripande översyn
av byggnadslagstiftningen.

Skälen för mitt förslag: Som framgått av det föregående kräver genomför-
andet av byggproduktdirektivet i Sverige både ändrade och framför allt nya
författningsbestämmelser. Vissa av dessa måste vara lag. Andra kan vara be-
stämmelser i förordning eller myndighetsföreskrifter. För att uppfylla vår
förpliktelse enligt EES-avtalet att genomföra byggproduktdirektivet i svensk
lagstiftning samtidigt som EES-avtalet träder i kraft finns det på grund av
förut redovisade oklarheter inte någon annan möjlighet än att införa en lag,
som huvudsakligen ger regeringen rätt att utfärda de bestämmelser som se-
nare visar sig erforderliga. Ett sådant bemyndigande ligger också i linje med
svensk tradition på byggregleringens område och är förutsett i 8 kap. 7 § re-
geringsformen (RF).

På grund av våra relationer till EFTA och EG anser jag det angeläget att
de lagregler som EES-avtalet kräver meddelas i samband med att EES-avta-
let träder i kraft. Hänsynen till industrins exportmöjligheter och våra möjlig-
heter att importera byggvaror fordrar också att de delar av byggproduktdi-
rektivet som kan tillämpas omgående träder i kraft snabbt.

Prop. 1992/93:55

14

Jag delar inte Vattenöverdomstolens uppfattning att lagförslaget är för all- Prop. 1992/93:55
mänt hållet och ger regeringen för stora befogenheter. De delegationsbe-
stämmelser som jag föreslår kommer huvudsakligen att handla om att suc-
cessivt införliva europeiska standarder med det svenska regelsystemet, nå-
got som redan nu i viss utsträckning sker när det gäller nationella standarder,
samt att bestämma i Sverige tillämpliga klasser för sådana byggprodukter,
där standarden anger olika nivåer med hänsyn till klimat, säkerhet m.m. Det
kan också bli fråga om att vid behov i förtydligande syfte närmare ange rela-
tionen mellan å ena sidan nybyggnadsreglerna och andra föreskrifter och å
andra sidan olika tekniska specifikationer. Det handlar vidare om att besluta
om formerna för bestyrkande av överensstämmelse med byggproduktdirek-
tivets krav, i den mån detta inte framgår av de tekniska specifikationerna,
eller om formerna för godtagande av en utländsk teknisk specifikation samt
om märkning av produkter. Detta slag av delegation beträffande i huvudsak
tekniska detaljföreskrifter står helt i överenstämmelse med delegationsbe-
stämmelserna i 8 kap. 7 § RF.

Eftersom byggproduktdirektivet berör flera olika svenska författnings-
komplex, bör de grundläggande allmänna lagstadgandena samlas i en helt ny
lag.

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter och förslag på olika formule-
ringar, ordval m.m. i promemorians förslag till lagtext. Jag har i de flesta fall
funnit dessa förslag välgrundade och därför ändrat lagtexten. Jag bedömer
att det endast är i PBL som ett genomförande av byggproduktdirektivet krä-
ver lagändring. I övrigt kan det bli fråga om att ändra enstaka myndighets-
föreskrifter.

3.2 Lagens omfattning

Mitt forslag: Den nya lagen benämns byggproduktlagen och omfattar
samma produkter som EG:s byggproduktdirektiv.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Vattenöverdomstolen och Kammarrätten i Göteborg
efterlyser preciseringar av lagens omfattning. Arbetarskyddsstyrelsen, Forti-
fikations förvaltningen, Jordbruksverket, Socialstyrelsen, utredningen för en
handlingsplan mot buller och Föreningens Sveriges Byggnadsinspekörer har
synpunkter på lagens omfattning. Det hävdas att den inte får medföra någon
inskränkning i arbetsmiljölagens, djurskyddslagens respektive hälsoskydds-
lagens tillämpning eller i möjligheterna att föreskriva om visst material och
utrustning i befästningar. Det hävdas vidare att lagen bör omfatta alla fast
installerade föremål, som kan vara hälsovådliga, oavsett om de faller utanför
byggproduktdirektivets tillämpning. Det hävdas också att det bör klargöras
vilka hushållsapparater som ur bullersynpunkt bör hänföras under den nya
lagen. Byggstandardiseringen anser att det inte av promemorians lagförslag
framgår hur skillnaden mellan produkter med olika klass- eller nivåindelning
skall hanteras. Slutligen föreslår Kammarrätten i Göteborg och Industrins

15

Byggmaterialgrupp att ordet ”byggprodukt” genomgående bör bytas mot or-
det ”byggvara”.

Skälen för mitt förslag: Eftersom syftet med den nya lagen är att genom-
föra byggproduktdirektivet i Sverige bör den omfatta samma produkter som
byggproduktdirektivet, d.v.s. varor, som tillverkats för att infogas varaktigt
i byggnadsverk i den mån varorna berörs av de väsentliga krav på byggnads-
verk, som kan återverka på produktens tekniska egenskaper och som anges
i direktivets bilaga 1. Dessa grundläggande krav är

-  mekanisk motståndsförmåga och stabilitet

-  brandskydd

-  hygien, hälsa och miljö

-  säkerhet vid användning

-  bullerskydd

-  energihushållning och värmeisolering.

Med byggnadsverk menas såväl byggnader som andra anläggningar (arti-
kel 1 och 3 samt bilaga 1).

Av byggproduktdirektivets ingress kan utläsas att de grundläggande kra-
ven avser att skydda såväl människor som husdjur och egendom. I samband
med EES-förhandlingarna framkom det vidare att ministerrådet vid anta-
gandet av byggproduktdirektivet ansett att begreppet byggprodukter inklu-
derar bl.a. installationer och utrustning och delar därav för uppvärmning,
luftkonditionering, ventilation, sanitära ändamål och elförsörjning samt
upplag av ämnen som är skadliga för miljön liksom prefabricerade byggnads-
verk vilka marknadsförs som sådana, exempelvis prefabricerade hus, garage
och silos. Under hand har det från EG-kommissionen upplysts att detta skall
tolkas så att direktivet inte omfattar annan flyttbar utrustning i byggnader
såsom prefabricerade skåp.

Enligt ett förslag till tillämpningsdokument angående energihushållning
och värmeisolering omfattar begreppet byggnadsverk i direktivet allt som är
konstruerat eller resultatet av konstruktionsarbete och är fäst vid marken.
Termen täcker enligt förslaget både byggnader och anläggningsarbeten och
inkluderar exempelvis bostäder, industri-, handels-, kontors-, vård-, under-
visnings-, rekreations- och jordbruksbyggnader, broar, vägar och motorvä-
gar, järnvägar, ledningsnät, idrottsplatser, simbassänger, varv, plattformar,
dockor, slussar, kanaler, dammar, torn, tankar, pyloner, tunnlar m.m. Med
byggprodukt menas enligt samma förslag material, komponenter, element,
prefabricerade system och installationer som gör det möjligt för byggnads-
verket att uppfylla de väsentliga kraven. Med att en produkt stadigvarande
ingår i byggnadsverket menas enligt förslaget att ett borttagande eller ett ut-
byte av produkten i sig skulle innebära ett byggnadsarbete och att ett avlägs-
nande av produkten skulle minska byggnadsverkets användbarhet.

Ytterligare preciseringar av byggproduktdirektivets omfattning torde - ut-
över de europeiska tekniska specifikationerna - komma i olika slag av rådgi-
vande beslut från EG-kommissionen och dess underorgan samt i utslag från
EG-domstolen.

Om en byggprodukt utgör en hel byggnad -1.ex. ett prefabricerat garage -
skall reglerna i byggproduktlagen tillämpas framför reglerna i andra författ-
ningar om den färdiga byggnaden. Detta framgår bl.a. av lagvalsregeln i 5 §

1992/93:55

16

i den föreslagna lagen om europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Jag
återkommer längre fram till den frågan.

Med anledning av Byggstandardiseringens påpekande vill jag i detta sam-
manhang ytterligare göra det förtydligandet att alla byggprodukter som upp-
fyller byggproduktdirektivets krav skall få tillverkas och säljas i Sverige.
Däremot kan rätten till användningen av produkterna i ett visst område eller
i vissa slag av byggnader eller andra anläggningar vara begränsad till en be-
stämd klass.

Jag finner det inte nu vara möjligt eller lämpligt att avgränsa den nya la-
gens omfattning närmare än vad som framgår av vad jag nu sagt. Jag anser
det inte heller vara behövligt. Som jämförelse vill jag hänvisa till PBL som
innehåller en omfattande reglering av byggnader utan att definiera begrep-
pet byggnad.

Den nya lagen innebär ingen inskränkning i djurskyddslagstiftningen eller
hälsoskyddslagen. Däremot kan vårt åtagande enligt EES-avtalet innebära
att vissa myndighetsföreskrifter kan behöva ändras, nämligen om de för-
hindrar användningen av varor som tillverkats enligt europeiska tekniska
specifikationer. Det är därför angeläget att berörda myndigheter noga följer
harmoniseringsarbetet och verkar för att specifikationerna minst motsvarar
svenska krav eller innehåller nivåer som motsvarar dessa. Detsamma gäller
arbetsmiljölagen. Jag vill här särskilt påpeka att byggproduktdirektivet ut-
tryckligen tillåter nationella arbetsmiljöbestämmelser så länge dessa inte in-
kräktar på de tekniska specifikationer som syftar till att byggprodukterna
skall vara lämpliga mot bakgrund av de sex väsentliga kraven på den färdiga
byggnaden (artikel 2). Dessa krav handlar för övrigt om hälsa och säkerhet
i vid mening.

Upphandlingen av fästningsarbeten påverkas inte av den nu föreslagna la-
gen.

Vad slutligen beräffar lagens benämning definierar Tekniska nomenkla-
turcentralen (TNC) ordet byggvara som en försäljnings- eller leveransenhet
avsedd att användas vid byggarbete medan en byggprodukt enligt vanliga
ordböcker anges vara ett alster, ett resultat av en tillverkningsprocess eller
en vara. Benämningen ”byggvarulag” är inte tillfredsställande mot bakgrun-
den av att byggproduktdirektivet inte omfattar alla sådana varor som omfat-
tas av TNC:s definition men väl varor som skall användas också vid anlägg-
ningsarbeten. Ordet byggprodukt är mer allmänt men kan därmed också
syfta på den färdiga byggnaden som helhet. Liksom ordet byggvara är också
ordet byggprodukt knutet till byggnader. I byggproduktdirektivet menas
med en byggvara varje vara som tillverkats för att infogas varaktigt i bygg-
nadsverk, såväl i byggnader som i andra anläggningar (artikel 1). Jag har för
min del valt att använda ordet byggproduktlag, eftersom den slutgranskade
översättningen av direktivet i rubriken använder ordet byggprodukt.

Prop. 1992/93:55

17

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 55

3.3 Marknadsföring

Prop. 1992/93:55

Mitt förslag: Byggprodukter får släppas ut på den svenska marknaden
endast om de är lämpliga för avsedd användning mot bakgrund av
byggproduktdirektivets väsentliga krav eller om de tillverkats enligt
allmänt erkänd och tillämpad teknik. Tillsynsmyndighet som rege-
ringen bestämmer bemyndigas att ingripa vid överträdelse. Beslut om
ingripande kan verkställas omedelbart och överklagas till förvalt-
ningsdomstol.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Styrelsen för teknisk ackreditering och Föreningen Sve-
riges Byggnadsinspektörer påpekar att marknadsföring av varor som inte
uppfyller kraven bör vara förbjuden. Statens institut för byggnadsforskning
påpekar att man i Storbritannien tolkat byggproduktdirektivet så att det inte
är förbjudet att marknadsföra sådana varor. Vattenöverdomstolen och Kam-
marrätten i Göteborg anser att besvärsinstansen skall anges i lag och inte -
som föreslagits i promemorian - i förordning. Statskontoret anser att besvärs-
instansen skall vara allmän förvaltningsdomstol.

Skälen för mitt förslag: Vad först angår tolkningen av byggproduktdirekti-
vet när det gäller frågan om förbud mot produkter som inte uppfyller direkti-
vets krav synes det mig uppenbart att direktivet fordrar att staterna skall
vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att byggprodukter får
släppas ut på marknaden endast om de är lämpliga för avsedd användning
mot bakgrund av de sex väsentliga kraven (artikel 2) eller tillverkats enligt
allmänt erkänd och tillämpad teknik (artikel 4). Marknadsföring av andra
produkter skall således förhindras. En lagregel behövs därför som innehåller
ett förbud mot marknadsföring av varor som inte uppfyller de angivna kra-
ven. Däremot är det en annan fråga i vad mån produkterna också måste vara
märkta med EG-märket för att få saluföras. Jag återkommer till den frågan.

Vid överträdelse av det nu föreslagna förbudet skall ett återkallande av
produkten kunna framtvingas liksom distribution och försäljning kunna be-
gränsas eller förbjudas (artikel 21 byggproduktdirektivet). Beslut härom bör
efter bemyndigande i lag kunna meddelas av den eller de myndigheter som
regeringen utser att vara tillsynsmyndigheter.

I vissa fall kan det vara angeläget att låta ett förbud bli verkställbart oav-
sett om det överklagas. Det gäller särskilt produkter som visat sig vara farliga
för hälsa och säkerhet och som det kan vara svårt att avlägsna när de väl
byggts in i ett hus. Också detta bör ingå i tillsynsmyndighetens befogenheter.

Rättssäkerheten kräver att beslutet skall kunna överklagas. Lämpliga
överprövningsinstanser är förvaltningsdomstolarna. Jag delar remissinstan-
sernas uppfattning att detta bör föreskrivas direkt i lagen. Jag återkommer
senare till frågan om vilka myndigheter som kan komma i fråga som tillsyns-
myndigheter.

De nu föreslagna reglerna, som gör det möjligt att förhindra marknadsfö-
ring av olämpliga produkter, får anses vara tillräckliga för att uppfylla bygg-

18

produktdirektivets krav. De torde därför inte behöva kompletteras med en
möjlighet att dessutom ogiltigförklara felaktiga standarder eller felaktigt
meddelade tekniska godkännanden. Denna befogenhet tillkommer EFTA:s
Övervakningsorgan (artikel 21 byggproduktdirektivet, protokoll 1 i EES-av-
talet). Inte heller torde det krävas att förhandskontroll eller märkning av
produkter införs innan europeiska tekniska specifikationer föreligger.

Som nyss sagts kräver byggproduktdirektivet att länderna skall vidta ”alla
åtgärder som är nödvändiga” för att se till att bara lämpliga byggprodukter
kommer ut på marknaden (artikel 2). De nu föreslagna reglerna torde därvid
få anses vara tillräckliga. Något krav på att produkter skall förhandskontrol-
leras och märkas bör inte införas innan EG-märkning kan börja ske.

3.4 Bemyndigande

Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer bemyndigas att meddela föreskrifter om krav på byggprodukter,
om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande
byggprodukter, om märkning och om sådana byggprodukter där till-
verkaren utfärdat en försäkran om byggprodukternas överensstäm-
melse med allmänt erkänd och tillämpad teknik.

Promemorian: Överensstämmer till viss del med mitt förslag.

Remissinstanserna: Byggstandardiseringen anser att promemorian saknar
regler om sådana produkter som enligt artikel 4 i byggproduktdirektivet får
marknadsföras efter blott en tillverkarförsäkran om överensstämmelse med
allmänt erkänd och tillämpad teknik. En liknande synpunkt framförs av
Standardiseringskommissionen i Sverige.

Skälen for mitt förslag: Lagens tillämpning kommer i stor utsträckning att
bestämmas av omfattningen av de europeiska tekniska specifikationerna.
Dessa måste införlivas med svensk rätt, vilket lämpligen bör ske genom rege-
rings- eller myndighetsföreskrifter. Sannolikt blir den bästa metoden att ta
upp de harmoniserade tekniska specifikationerna på en förteckning med an-
givande av vilka klasser och nivåer, i de fall sådana finns, som kan godtas i
svenska byggnader och andra anläggningar. I samband därmed kan det bli
aktuellt att också meddela förtydligande föreskrifter om specifikationernas
tillämpning i relation till gällande svenska föreskrifter och om övergångsvis
tillämpning av dem. Jag återkommer senare till de speciella övergångspro-
blemen.

Den nya lagen bör innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela de nämnda föreskrif-
terna. Regeringen eller vederbörande myndighet har därvid givetvis att följa
våra förpliktelser enligt EES-avtalet. Den myndighet som i första hand torde
komma ifråga för dessa uppgifter är Boverket men också andra myndigheter
kan tänkas förvissa områden, t.ex. Vägverket, Banverket och Jordbruksver-
ket. Frågan är avhängig av hur tillsynsansvaret ordnas. Jag återkommer till
den frågan längre fram.

Prop. 1992/93:55

19

Byggproduktlagen är avsedd att endast reglera byggprodukter och inte Prop. 1992/93:55
den färdiga byggnaden eller anläggningen. Jag vill här erinra om att bemyn-
diganden att meddela föreskrifter om krav på de färdiga byggnaderna och
andra anläggningarna redan finns i olika lagar. För PBL:s del återfinns de i
16 kap.

Byggproduktdirektivet innehåller omfattande regler om hur det skall styr-
kas att en produkt är lämplig för avsedd användning mot bakgrund av de
väsentliga kraven. Här saknas emellertid ytterligare ställningstaganden från
EG i ett antal tillämpningsfrågor, även om förslag till en rad råd och riktlinjer
utarbetats i avvaktan på att tillämpningsdokumenten skall antas. Reglerna
är eller kommer att bli detaljerade i många avseenden. Bindande beslut om
en stor del av de nödvändiga preciseringarna kommer sannolikt att fattas ge-
nom att de tas in i de tekniska specifikationerna för respektive produkt-
grupp. De införlivas därmed samtidigt med standarderna i svensk rätt. I den
föreslagna lagen om teknisk kontroll (prop. 1991/92:170 bil. 11:4) ges be-
stämmelser om ackreditering, certifiering och provning. Där bemyndigas
också regeringen att meddela föreskrifter i vissa avseenden. Den nu före-
slagna byggproduktlagen bör ge regeringen möjlighet att vid behov meddela
de ytterligare föreskrifter om bestyrkande av överensstämmelse som kan
föranledas av byggproduktdirektivet. Det gäller också föreskrifter om euro-
peiska tekniska godkännanden (artikel 8, 9,13-15 och 18 samt bilaga 2-4).
Regeringen bör därvid givetvis vara skyldig att följa våra åtaganden enligt
EES-avtalet och kommande EES-regler om märkning av produkter.

Bemyndigandet bör också innefatta en rätt att föreskriva den särskilda be-
styrkandeprocedur som anges i artikel 4 i byggproduktdirektivet och ger
möjlighet för en producent eller dennes ombud att i vissa fall och under an-
givna förutsättningar avvika från en europeisk teknisk specifikation.

Som tidigare nämnts skall byggprodukter som är av mindre betydelse med
hänsyn till hälsa och säkerhet få släppas ut på marknaden efter blott en för-
säkran från tillverkaren om att produkterna överensstämmer med allmänt
erkänd och tillämpad teknik. Dessa produkter skall anges på en förteckning
som upprättas av EG-kommissionen (artikel 4). Bemyndigandet för rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör också omfatta en rätt
att införliva denna lista med svensk rätt och att meddela eventuellt erforder-
liga föreskrifter om utfärdandet av de nämnda försäkringarna från tillverka-
ren.

Slutligen bör bemyndigandet innefatta en rätt att utfärda erforderliga
föreskrifter om märkning av byggprodukter. Jag återkommer till frågan om
användningen av EG-märket.

3.5 EG-märkning

Mitt förslag: Byggprodukter skall var märkta (EG-märkning) enligt
de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Vid felaktig märkning får en tillsynsmyndig-
het vid vite meddela föreläggande om att upphöra med användningen
av märket, att återkalla osålda produkter eller att ta bort märket.

20

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag. Dessutom föreslås be- Prop. 1992/93:55
stämmelser om skydd för EG-märket och straff vid missbruk.

Remissinstanserna: Vattenöverdomstolen noterar det ovanliga i förslaget
att både vite och straff kan utdömas för samma gärning. Byggstandardise-
ringen anser att promemorieförslaget är oklart när det gäller importörers och
säljares ansvar.

Skälen för mitt förslag: En byggprodukt skall förutsättas vara lämplig för
avsedd användning, om den är försedd med det s.k. EG-märket. Detta får
sättas på sådana produkter som efter föreskriven kontroll styrkts överens-
stämma med kraven på sätt som jag beskrivit i det föregående. EG-märket
spelar emellertid en så central roll inom EG:s system för bestyrkande av
överensstämmelse inte bara med byggproduktdirektivets krav utan även
med kraven i andra direktiv, att jag - till skillnad från vad som föreslagits i
promemorian - anser att en särskild lag om EG-märket bör utfärdas. Rege-
ringen har vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 beslutat inhämta
Lagrådets yttrande över förslaget till lag om EG-märket. Lagen föreslås
gälla provisoriskt till dess att EG beslutat om generella bestämmelser om
EG-märket.

I den särskilda lagen om EG-märket regleras bl.a. ansvarsfrågan. Bygg-
produktlagen bör innehålla en hänvisning till den lagen och ett bemyndi-
gande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela
de särskilda märkningsföreskrifter som behövs på byggområdet. Det gäller
främst vilka produkter som skall märkas, hur EG-märkning skall göras på
olika slag av produkter och vilken särskild information det skall komplette-
ras med i form av uppgifter om tillverkare, tillverkningsår, hänvisning till
tillämplig teknisk specifikation, certifieringsorgan m.m.

Byggproduktlagen bör också innehålla en bestämmelse om att en tillsyns-
myndighet får meddela de speciella förelägganden som byggproduktdirekti-
vet anger för märkesbestämmelsernas efterlevnad på byggområdet.

Som jag tidigare nämnt har några av remissinstanserna tagit upp frågan
om märkning skall vara obligatorisk för att en produkt skall få importeras
eller säljas i de fall produkten är av sådant slag att den får märkas enligt vad
jag nyss redogjort för.

Byggproduktdirektivet är inte helt entydigt på den punkten och har tol-
kats olika. Frågan väntas bli klarlagd genom den märkesförordning, alterna-
tivt märkesdirektiv, som är under utarbetande inom EG. Med det av mig
föreslagna bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av byggprodukter som vill-
kor för att de skall få släppas ut på marknaden eller användas överlåts det åt
regeringen att avgöra denna fråga. Det är naturligt att regeringen därvid har
att ta hänsyn till utvecklingen inom EG liksom till andra länders tolkningar
och industrins behov.

21

3.6 Användning

3.6.1 Byggproduktlagen

Mitt förslag: Användningen för avsett ändamål av byggprodukter som
uppfyller kraven i den nya byggproduktlagen och med stöd av denna
meddelade föreskrifter skall inte få förhindras.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Byggproduktdirektivet kräver att länderna inte
hindrar att produkter, som uppfyller direktivets bestämmelser, fritt distri-
bueras, saluhålls eller används. Sådana hinder får inte heller ställas upp av
privata organ som uppträder som offentliga organ i kraft av en monopolställ-
ning (artikel 6). Det bör därför i den nya byggproduktlagen anges att bygg-
produkter som uppfyller kravet på lämplighet för avsedd användning skall
få släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål. Jag erinrar i
övrigt om vad jag anfört om bl.a. arbetsmiljölagen i avsnitt 3.2.

3.6.2 Plan- och bygglagen

Mitt förslag: PBL kompletteras med en bestämmelse som anger att
byggproduktlagen skall beaktas vid beslut enligt PBL. Produkter som
skall tillåtas enligt byggproduktlagen skall jämställas med typgod-
kända eller tillverkningskontrollerade produkter. Typgodkännanden
och beslut om tillverkningskontroll skall kunna återkallas om de stri-
der mot en teknisk specifikation som skall följas enligt EES-avtalet.
Typgodkännanden och beslut om tillverkningskontroll får meddelas
av de organ som regeringen bestämmer.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag med undantag av försla-
get om vem som skall få meddela beslut om typgodkännanden och tillverk-
ningskontroll.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg synes anse att innebörden
av den föreslagna generella hänvisningen i PBL till byggproduktlagen inte är
tillräckligt tydlig. Kommerskollegium anser att det bör övervägas om inte en
motsvarande hänvisning behövs också i andra lagar. Standardiseringskom-
missionen i Sverige påpekar att även andra produkter, som skall åtnjuta fri
cirkulation inom EES, än sådana som faller under byggproduktdirektivets
regler bör jämställas med typgodkända eller tillverkningskontrollerade pro-
dukter. Industrins Byggmaterialgrupp föreslår att alla krav på byggnader i 3
kap. PBL tas bort om de avviker från kraven i byggproduktdirektivet. Bo-
verket anser å andra sidan att inga egenskapskrav på byggprodukter skall an-
ges i byggproduktlagen. Byggstandardiseringen anser det obehövligt att in-
föra en möjlighet att återkalla typgodkännanden och beslut om tillverknings-
kontroll med hänsyn till EES-reglerna men att det av andra skäl visat sig

Prop. 1992/93:55

22

föreligga ett sådant behov. Byggstandardiseringen anser vidare att ordet typ- Prop. 1992/93:55
godkännande bör bytas mot nationellt tekniskt godkännande. Både Standar-
diseringskommissionen och Byggstandardiseringen anser liksom Boverket,
Kommerskollegium, Statens provningsanstalt och Styrelsen för teknisk
ackreditering att regeringens rätt att utse myndighet att besluta om typgod-
kännanden och tillverkningskontroll bör utvidgas till att omfatta även privat-
rättsliga subjekt.

Skälen för mitt förslag: En konsekvens av vad jag anfört i föregående av-
snitt är att myndigheter inte med stöd av PBL skall kunna förhindra använd-
ning av en produkt som enligt den föreslagna byggproduktlagen är lämplig
för sitt ändamål. Detta gäller Boverkets tillämpningsföreskrifter till PBL
samt bestämmelser i av kommunerna beslutade detaljplaner och områdesbe-
stämmelser. Det gäller också vid prövningen av ansökningar om typgodkän-
nande, bygglov och marklov samt vid tillsynen över byggnadsverksamheten
och vid ingripanden för att åstadkomma rättelse med stöd av 10 kap. PBL.
Detta följer av lagvalsregeln i 5 § i den i prop. 1991/92:170 föreslagna lagen
om europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. På grund av PBL:s centrala
ställning på byggområdet anser jag emellertid att den för tydlighets skull bör
kompletteras med en hänvisning till byggproduktlagen.

Som standardiseringskommissionen påpekat och som framgått av vad jag
tidigare anfört finns det varor som ingår i byggnader och andra anläggningar,
som regleras av PBL utan att samtidigt omfattas av den föreslagna byggpro-
duktlagen. I den mån dessa faller under Cassis de Dijon-principen skall de
som huvudregel godtas i Sverige. Detta kan dock inte regleras i PBL utan
får följa av våra allmänna åtaganden enligt EES-avtalet.

3 kap. PBL innehåller ett antal krav på egenskaper som vissa byggnader,
anläggningar och anordningar skall ha. De skiljer sig i sak inte från de sex
väsentliga kraven i byggproduktdirektivet på annat sätt än att 3 kap. anger
ytterligare fyra krav, nämligen

- en lämplig utformning med hänsyn till omgivningen

- lämplighet för avsett ändamål

-  möjlighet till trevnad

- tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga.

Härtill kommer PBL:s krav på utförande med sådant material och på sådant
sätt att reparations-, underhålls- och driftskostnader begränsas.

Endast i ringa omfattning torde de fyra förstnämnda kraven ha betydelse
för handeln med byggprodukter. Det sistnämnda kravet torde delvis ligga
implicit i byggproduktdirektivets bestämmelse att dess sex väsentliga krav
skall uppfyllas under en skälig ekonomisk livslängd (artikel 3). I tveksamma
fall framgår det dock av den av mig nu förslagna hänvisningen från PBL till
byggproduktlagen att kraven i 3 kap. gäller endast i den mån de inte kommer
i konflikt med reglerna i den föreslagna nya lagen.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt om inte de svenska kraven på handi-
kappanpassning kan äventyras genom den nu angivna ordningen. Handi-
kappanpassade byggprodukter kommer emellertid att finnas också i EG och
frågan huruvida sådana skall finnas hos en byggnad eller ej är en nationell

23

fråga. Jag förutsätter dock att saken bevakas av våra myndigheter i harmoni-
seringsarbetet.

Någon konflikt mellan kraven i PBL och i byggproduktlagen skall således
inte behöva uppstå. Att inte ange några egenskapskrav på byggprodukter i
byggproduktlagen anser jag vara uteslutet på grund av lagens karaktär och
syfte.

Enligt min bedömning kan alltså reglerna om byggnader och andra anlägg-
ningar i PBL och om byggprodukter i den nya byggproduktlagen fungera vid
sidan av varandra. Av det som tidigare sagts torde ha framgått att detta dock
inte är den på lång sikt bästa lösningen. Det är därför min avsikt att senare
i annat sammanhang återkomma till frågan hur egenskapskraven på byggna-
der m.m. i PBL lämpligen skall föras över till byggproduktlagen.

I 8 kap. 29 § PBL föreskrivs att den kommunala nämnd som fullgör kom-
munens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet (byggnadsnämnden) vid
prövningar av ansökningar om bygglov skall godta typgodkända eller till-
verkningskontrollerade material, konstruktioner och anordningar i de av-
seenden som typgodkännandet eller tillverkningskontrollen gäller. Denna
bestämmelse bör lämpligen bibehållas tills vidare men den måste enligt mitt
förmenande kompletteras med en bestämmelse om att typgodkännanden
kan återkallas i vissa speciella fall. Det kan nämligen komma att visa sig att
typgodkända material, konstruktioner eller anordningar inte uppfyller kra-
ven i senare antagna europeiska tekniska specifikationer eller att de t.ex.
faller emellan två godkända klasser. Det är då inte lämpligt att myndighe-
terna skall vara skyldiga att acceptera typgodkännandet enligt regeln i 8 kap.
29 § PBL. Bestämmelsen i 16 kap. 3 § PBL bör därför ändras. Förhoppnings-
vis kommer dock denna situation inte att bli vanlig på grund av övergångsbe-
stämmelser i specifikationerna eller eljest. Jag återkommer i det följande
särskilt till övergångsfrågorna kring den föreslagna byggproduktlagen.

Däremot anser jag i motsats till Byggstandardiseringen inte att det nu
finns skäl att införa en lagreglering av möjligheten att återkalla felaktiga,
ofullständiga eller eljest olämpliga typgodkännanden. Frågan är inte heller
tillräckligt utredd.

Jag anser inte heller att det finns anledning att nu ändra benämningen typ-
godkännande enligt Byggstandardiseringens förslag. Det är inte uteslutet att
möjligheten att meddela frivilliga typgodkännanden och att föreskriva obli-
gatoriskt typgodkännande (16 kap. 2 § PBL) på sikt bör upphävas eller för-
ändras. Det saknas emellertid anledning att göra detta innan byggproduktdi-
rektivet trätt i funktion fullt ut och innan det klarlagts att typgodkännan-
deinstitutet inte har någon funktion vid sidan av de inom EES harmonise-
rade reglerna.

Med anledning av förslagen från flera remissinstanser finner jag det dock
lämpligt att i förevarande sammanhang ändra lagtexten så att en möjlighet
öppnas för regeringen att utse andra typgodkännandeorgan än myndigheter.
Detta ligger i linje med regeringens allmänna politik när det gäller teknisk
provning och kontroll.

Prop. 1992/93:55

24

3.7 Utländska godkännanden

3.7.1 Byggproduktlagen

Prop. 1992/93:55

Mitt förslag: I avvaktan på europeiska tekniska specifikationer skall
en producent av en byggprodukt, som godkänts i ett annat EES-land,
efter ansökan kunna få godkännandet accepterat i Sverige enligt de
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer i enlighet med de förutsättningar som anges i ar-
tikel 16 och 17 i byggproduktdirektivet. Detta behöver inte särskilt
regleras i byggproduktlagen.

Promemorian: Föreslår att saken regleras genom ett bemyndigande i
byggproduktlagen.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna anser att det tydligare än i pro-
memorian bör anges vad som enligt artikel 16 i byggproduktdirektivet gäller
för de fall då harmoniserade tekniska specifikationer saknas.

Skälen for mitt förslag: Som inledningsvis anförts har vi i Sverige ytterst få
krav på kontroll av byggprodukter, utöver den kontroll som förekommer vid
bygglov. Det oaktat bör i Sverige införas den möjlighet, som EES-avtalet
kräver i avvaktan på europeiska tekniska specifikationer, nämligen att en
producent av en byggprodukt, som godkänts i ett EES-land, efter ansökan
skall kunna få godkännandet accepterat också i ett annat EES-land (artikel
16 och 17). Riktlinjer för det administrativa förfarandet i dessa fall är under
utarbetande inom EG. Enligt min mening finns de erforderliga svenska be-
stämmelserna härom och de erforderliga bemyndigandena redan i den före-
slagna nya lagen om teknisk kontroll (prop. 1991/92:170 bil. 11:4). Några
särskilda bestämmelser behövs därför inte i byggproduktlagen.

3.7.2 Plan- och bygglagen

Mitt förslag: Giltigheten av 8 kap. 29 a § PBL om godtagande av vissa
nordiska tekniska godkännanden förlängs inte efter den 31 december
1992.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Intill utgången av år 1992 gäller enligt 8 kap. 29 a
§ PBL att material, konstruktioner eller anordningar, som godkänts i annat
nordiskt land skall jämställas med i Sverige typgodkända produkter. Riksda-
gen har uttalat att det kan finnas anledning att vidta åtgärder för att åstad-
komma ömsesidighet mellan de nordiska länderna i detta avseende
(1991/92:BoU6, rskr. 1991/92:61).

Sådana generella regler om godkännanden av produkter från vissa länder
står principiellt i strid med EES-avtalet, eftersom det skulle gynna import
från dessa länder. EES-avtalet innehåller visserligen en klausul om att avta-

25

let inte får hindra samarbete inom ramen för det nordiska samarbetet, i den
utsträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att EES-avtalet fungerar
tillfredsställande (artikel 121). De andra nordiska ländernas intresse av att
utvidga det nordiska samarbetet till det nu aktuella området har emellertid
visat sig vara mycket svalt. Giltigheten av bestämmelsen bör därför inte för-
längas. Behovet därav minskar också genom den i föregående avsnitt redovi-
sade möjligheten till individuellt godtagande av i annat EES-land godkända
produkter. Vidare har det viktigaste motivet för införandet av bestämmel-
sen, nämligen överhettningen på den svenska byggmarknaden, numera för-
svunnit.

Det kan dessutom erinras om att vi i Sverige, som redan påpekats, endast
i ytterst få fall kräver godkännande av byggprodukter för att de skall få an-
vändas. Det torde medföra att myndigheterna efter årsskiftet i praktiken
knappast kan vägra fortsatt användning av sådana produkter från de andra
nordiska länderna som före årsskiftet ansetts uppfylla PBL:s krav.

3.8 Tillsyn

Mitt förslag: Tillsyn över byggproduktlagens efterlevnad skall utövas
av en eller flera tillsynsmyndigheter, som utses av regeringen. I den
utsträckning som krävs skall en tillsynsmyndighet ha rätt till tillträde
till lokaler och andra utrymmen, rätt till tillgång till information och
rätt att ta prover. En tillsynsmyndighet får begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att genomföra dessa åtgärder. En till-
synsmyndighet skall också kunna meddela de särskilda förelägganden
och förbud som erfordras från skyddssynpunkt. Sådana förbud skall
vid behov kunna verkställas omedelbart.

Promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Vattenöverdomstolen anser bemyndigandet att med-
dela förelägganden och förbud alltför vagt och generellt. Byggstandardise-
ringen anser att promemorieförslaget är oklart när det gäller importörers och
säljares ansvar.

Skälen för mitt förslag: Byggproduktdirektivet kräver en marknadsöver-
vakning. Den nya lagen bör ge regeringen rätt att utse en eller flera tillsyns-
myndigheter med rätt till tillträde till områden och lokaler där byggproduk-
ter tillverkas, förpackas, förvaras eller säljs, liksom att i behövlig utsträck-
ning begära in upplysningar, ta del av handlingar och undersöka produkter.
Tillsynsmyndigheterna får för att genomföra dessa åtgärder begära hand-
räckning av kronofogdemyndigheten. Åtgärderna kan genomföras av kro-
nofogdemyndigheten omedelbart på grund av tillsynsmyndighetens fram-
ställning. Det fordras sålunda inte att utslag först meddelas enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, något som där-
emot krävs i fråga om handräckning enligt 10 kap. 12 § PBL.

Principerna för den marknadsövervakning som EES-avtalet kräver på en
rad områden är för närvarande föremål för utredning av Styrelsen för tek-

Prop. 1992/93:55

26

nisk ackreditering. Eftersom inte alla byggprodukter faller under PBL:s re- Prop.
glering måste det övervägas om en sektoriell uppdelning av tillsynsansvaret
bör ske. Vidare är frågan hur den lokala tillsynen skall utövas. Slutligen är
frågan hur tillsynsorganens oberoende skall säkerställas.

En tillsynsmyndighet bör ha rätt att utfärda de förelägganden och förbud -
utöver dem som redan nämnts - som behövs från skyddssynpunkt, t.ex. med
hänsyn till hälsa och säkerhet. De fall då ett ingripande kan behövas är ex-
empelvis då det visar sig att produkter, som redan lämnat tillverkaren eller
importören och därför inte kan återkallas av denne, visar sig ha hälsovådliga
egenskaper eller vara farliga ur olyckssynpunkt. Om produkterna är EG-
märkta skall de godtas av myndigheterna, bl.a. byggnadsnämnderna. Det
behövs därför en möjlighet att i allvarliga fall kunna förbjuda deras använd-
ning eller på annat sätt förhindra att människor kommer till skada. Det ligger
i sakens natur att ett förbud av nu nämnt slag bör gälla omedelbart.

1992/93:55

3.9 Anmälningar m.m.

Mitt förslag: Inga bemyndiganden ges i byggproduktlagen till rege-
ringen att verkställa anmälningar m.m. som åvilar Sverige enligt EES-
avtalet.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt EES-avtalet skall Sverige vid tillämpningen
av byggproduktdirektivet anmäla olika förhållanden till EFTA:s Övervak-
ningsorgan respektive Ständiga kommitté och andra EES-länder samt verk-
ställa vissa offentliggöranden. Det gäller främst anmälan av tekniska specifi-
kationer, som inte befunnits uppfylla direktivets krav, anmälan av organ,
som har rätt att utfärda europeiska tekniska godkännanden, anmälan om ge-
nomförandet av byggproduktdirektivet i den nationella lagstiftningen, publi-
cering av riktlinjerna för tekniska godkännanden, information om produk-
ter, som felaktigt försetts med EG-märket, information rörande utländska
provningar m.m., som godtas i det egna landet, samt information om säker-
hetsåtgärder beträffande produkter, som inte uppfyller direktivets krav (arti-
kel 5, 10, 11, 15, 16, 21 och 22 direktivet, artikel 113 och protokoll 1 EES-
avtalet). När det gäller anmälan av organ med uppgifter inom certifierings-
och provningsområdet är detta reglerat i förslaget till lag om teknisk kontroll
(prop. 1991/92:170 bil. 11:4). I övrigt ankommer dessa åtgärder på rege-
ringen eller den myndighet som regeringen utser utan att någon särskild fö-
reskrift härom behövs i den föreslagna nya lagen.

Inte heller behöver den nya lagen innehålla regler om regeringens rätt att
utse representanter i EFTA:s Övervakningsorgan, Ständiga kommitté och
dessas underorgan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser har också utan be-
myndigande i den nya lagen rätt att ansöka om att en svensk teknisk specifi-
kation skall anses uppfylla byggproduktdirektivets krav (artikel 4).

27

3.10 Ikraftträdande

Prop. 1992/93:55

Mitt förslag: Den nya byggproduktlagen träder i kraft den dag rege-
ringen bestämmer. De särskilda övergångsproblemen beaktas i för-
ordnings- och föreskriftsarbetet.

Promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Boverket, Vägverket, Byggentreprenörerna och Indu-
strins Byggmaterialgrupp tar alla upp vikten av övergångsfrågornas lösning.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna i den nya byggproduktlagen och
med stöd av denna meddelade föreskrifter bör träda i kraft på sådant sätt att
de regler i byggproduktdirektivet som omedelbart kan tillämpas träder i
kraft i Sverige så snart som möjligt medan ikraftträdandet av övriga regler
bör samordnas med att övriga EES-länder utfärdar motsvarande bestämmel-
ser så att obalans undviks när det gäller den internationella handeln med
byggprodukter. I övrigt krävs övergångsbestämmelser som beaktar både det
succesiva införandet av europeiska standarder och att produkter som redan
tillverkats eller är under tillverkning enligt nu gällande svenska regler måste
få saluföras och användas parallellt med produkter som tillverkas eller im-
porteras enligt de nya reglerna. En annan fråga för samordning är det förhål-
landet att inte alla EG:s direktiv enligt EES-avtalet omedelbart skall tilläm-
pas i Sverige. Det innebär att EG-märkta importprodukter inte automatiskt
kan anses uppfylla svenska krav. Särskilda regler kan därför behövas för
vissa produkter som omfattas av flera direktiv.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom Näringsdepartementet
upprättats förslag till

1. byggproduktlag,

2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

Jag har beträffande förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) samrått med statsrådet Thurdin.

Lagförslaget om en byggproduktlag innehåller förutom bemyndiganden
även föreskrifter om överklagande, föreläggande och förbud samt tillträde
till områden m.m. för tillsyn som formellt ligger inom Lagrådets gransk-
ningsområde. Lagförslagen i denna del är emellertid av sådan beskaffenhet
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse och yttrande från Lagrådet be-
höver därför inte inhämtas.

28

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till byggproduktlag

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Det erinras om att särskilda
bestämmelser om byggande finns i plan- och bygglagen (1987:10).

I denna paragraf definieras vad som avses med byggprodukt i enlighet med
artikel 1 i direktivet. Angående tolkningen i direktivet av begreppet bygg-
produkt hänvisas till vad som förut nämnts om direktivets syfte och innehåll
(avsnitt 2.1.1). Enligt direktivet avses med byggnadsverk byggnad eller an-
nan anläggning och begreppet är avsett att ha samma innebörd i lagen.

Paragrafen anger och definierar det grundläggande lämplighetskravet som
uppställs i artikel 2.1 i direktivet. De väsentliga kraven specificeras i bilaga
1 till direktivet. Punkterna 1-6 återfinns som rubriker i denna bilaga. Vad
som närmare gäller beträffande de väsentliga kraven kan anges i annan före-
skrift med stöd av bemyndigandet i 5 §.

I paragrafen anges den för den fria rörligheten av byggprodukter grundläg-
gande regeln att byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen också
skall få släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål (jfr. arti-
kel 6 i direktivet). Bestämmelsen skall givetvis inte tolkas så att det inte kan
finnas andra bestämmelser i andra lagar som också måste beaktas. Detta har
närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, varför jag hänvisar till
denna (avsnitt 3.2).

Paragrafen innehåller bemyndiganden som gör det möjligt att i förordning
och myndighetsföreskrifter ta in de bestämmelser som anpassningen till di-
rektivet kräver. Bemyndigandena är allmänt hållna för att göra det möjligt
att reglera det mesta av direktivets bestämmelser i annan form än lag. Som
tidigare framhållits följer av EES-avtalet att regelgivningen skall ske på ett
sådant sätt att svensk rätt anpassas till byggproduktdirektivets krav. Ut-
trycket ”släppas ut på marknaden” (”place on the market”) som bl.a. an-
vänds i 5 § 3 tillhör de inom EG-rätten centrala begreppen.

Prop. 1992/93:55

I denna paragraf hänvisas till den särskilda lagen (1992:000) om EG-märket.

29

7-11 §§

Prop. 1992/93:55

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om tillsyn. Flera tillsynsmyndig-
heter kan utses och de har rätt att tillgripa vissa åtgärder och meddela de
förelägganden och förbud som kan bli nödvändiga för att lagen och de före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen skall kunna efterlevas.

För genomförande av de åtgärder som anges i 8 § gäller samma handräck-
ningsförfarande som föreslås i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samar-
betsområde. Vid genomförande av handräckningsförfarandet kommmer 16
kap. 10 —12 §§ utsökningsbalken att bli tillämpliga. Även 2 kap. 17 § utsök-
ningsbalken om kronofogdemyndighetens rätt att använda tvångsmedel och
17 kap. 13 § andra stycket brottsbalken om straff för hindrande av förrätt-
ning är tillämpliga.

I 10 § anges att en tillsynsmyndighet i vissa fall kan förelägga en tillver-
kare, importör eller den som saluför en byggprodukt att företa vissa åtgärder
när en byggprodukt har EG-märkts trots att den inte överensstämmer med
de krav som gäller för EG-märkning. Bestämmelsen motsvaras av artikel

15.2 i direktivet.

Av 11 § framgår att förelägganden och förbud enligt 9 eller 10 § får förenas
med vite.

12§

I paragrafens första stycke anges att en tillsynsmyndighets beslut får överkla-
gas hos kammarrätten. Instansordningen kan komma att påverkas av Dom-
stolsutredningens betänkande ”Domstolarna inför 2000-talet” (SOU
1991:106). Det har här föreslagits att den första domstolsprövningen av för-
valtningsbeslut skall ske i länsrätt. Betänkandet bereds för närvarande.

Enligt paragrafens andra stycke gäller beslut om förbud omedelbart och
får verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft.

5.2 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)

1 kap. 9§

Denna nya paragraf innehåller en erinran om att särskilda bestämmelser om
byggprodukter finns i byggproduktlagen. Det innebär att föreskrifter och be-
slut som meddelas med stöd av plan- och bygglagen inte får utformas så att
de förhindrar användningen för avsett ändamål av sådana byggprodukter
vars användning är tillåten enligt 4§ byggproduktlagen.

8 kap. 29 §

Enligt paragrafens andra stycke skall byggnadsnämnderna godta typgod-
kända eller tillverkningskontrollerade material, konstruktioner och anord-
ningar i de avseenden typgodkännandet eller tillverkningskontrollen gäller.
Tillägget som gjorts i andra stycket innebär att byggnadsnämnderna på
samma sätt skall godta användningen av sådana byggprodukter som avses i
4§ byggproduktlagen.

30

Prop. 1992/93:55

16 kap. 3 §

I paragrafens första stycke har myndighet bytts ut mot organ. Angående skä-
len till detta hänvisar jag till vad som sagts i den allmänna motiveringen (av-
snitt 3.6.2).

Det nya andra stycket gör det möjligt att i vissa fall ändra eller återkalla
typgodkännandet. Detta har utvecklats i den allmänna motiveringen varför
jag hänvisar till denna (avsnitt 3.6.2).

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. byggproduktlag,

2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

31

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

RÅDETS DIREKTIV
av den 21 december 1988

om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter

(89/106/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens forslag1,

i samarbete med Europaparlamentet2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och

med beaktande av följande:

Medlemsstaterna är ansvariga for att byggnader och anläggnin-
gar inom deras territorier projekteras och utförs pä ett sådant
sätt att de inte innebär fara för personer, husdjur eller egen-
dom, samtidigt som andra huvudkrav rörande allmänt väl-
befinnande tillgodoses.

Medlemsstaterna har bestämmelser och krav som gäller inte
bara byggnaders säkerhet utan också hälsa, beständighet,
energihushållning, miljöskydd, ekonomi och annat av be-
tydelse for allmänhetens bästa.

Kraven, som ofta är föremål för nationella bestämmelser i lag,
förordningar eller administrativa beslut, påverkar direkt
beskaffenheten av de byggprodukter som används och åter-
speglas i nationella standarder, tekniska godkännanden och
andra tekniska specifikationer och regler, vilka genom bris-
tande överensstämmelse hindrar varuutbytet inom gemen-
skapen.

Vitboken om förverkligandet av den inre marknaden, antagen
av Europeiska rådet i juni 1985, anger i punkt 71 att i den
allmänna strategin särskild vikt skall läggas vid vissa sektorer,
däribland byggsektorn. Tekniska handelshinder inom byggsek-
torn skall, i den mån de inte kan avskaffas genom ömsesidigt
erkännande av alla medlemsstaters likvärdighet, avskaffas
enligt den nya metod som lagts fram i rådets resolution av den
7 maj 19854.

1  EGT nr C 93, 6.4.1987, s. 1.

2  EGT nr C 305, 16.11.1987, s. 74 och
EGT nr C 326, 19.12.1988.

3  EGT nr C 95, 11.4.1988, s. 29.

4  EGT nr C 136, 4.6.1985, s. 1.

Däri krävs en precisering av väsentliga krav på säkerhet och
annat som är viktigt för allmänt välbefinnande, utan att
befintliga och berättigade skyddsnivåer i medlemsstaterna
sänks.

De väsentliga kraven anger både allmänna och speciella
kriterier som byggnadsverk skall uppfylla. Detta innebär att
byggnadsverken med skälig grad av tillförlitlighet skall
uppfylla ett, några eller alla dessa krav, när och om detta
föreskrivs.

Som grund för harmoniserade standarder eller andra tekniska
specifikationer på europeisk nivå och för utarbetande och
utfärdande av europeiska tekniska godkännanden kommer
tillämpningsdokument att upprättas för att ge konkret innehåll
åt de väsentliga kraven på teknisk nivå.

De väsentliga kraven utgör grunden for att utarbeta har-
moniserade standarder på europeisk nivå för byggprodukter.
För att dra största möjliga nytta av en enda inre marknad och
för att ge så många tillverkare som möjligt tillgång till denna
marknad och största möjliga insyn i marknaden samt for att
skapa förutsättningar for ett gemensamt system av har-
moniserade regler inom bygg- och anläggningssektorn, bör i
största möjliga utsträckning och så snabbt som möjligt
harmoniserade standarder utarbetas. Dessa standarder ut-
arbetas av privata organ och skall förbli icke bindande texter.
För detta ändamål erkänns Europeiska standardiseringsorgani-
sationen CEN och Europeiska organisationen för elektrotek-
nisk standardisering CENELEC som behöriga organ for att
fastställa harmoniserade standarder enligt de allmänna riktlin-
jer for samarbete mellan kommissionen och dessa två organ
som undertecknades den 13 november 1984. Enligt detta
direktiv är en harmoniserad standard en teknisk specifikation
(Europeisk standard eller harmoniserat dokument), fastställd
av det ena av eller båda dessa organ på uppdrag av kommis-
sionen enligt rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars
1983, som fastställer en informationsprocedur avseende
tekniska standarder och föreskrifter3.

På grund av byggproduktemas speciella beskaffenhet krävs en
exakt formulering av de harmoniserade standarderna. Därför
måste det utarbetas tillämpningsdokument for att ge anknyt-
ning mellan standardiseringsuppdragen och de väsentliga
kraven. I de harmoniserade standarderna, som så långt möjligt
uttrycks

3 EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 8

SLUTGRANSKAD

32

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

som produktens prestanda, tas hänsyn till dessa tillämpnings-
dokument, vilka skall utarbetas i samarbete med medlemssta-
terna.

För att ta hänsyn till olika nivåer i de väsentliga kraven for
vissa byggnadsverk och till olika forhållanden som råder i
medlemsstaterna skall klasser for prestationsnivåer och for
krav, som produkterna i framtiden skall uppfylla i med-
lemsstaterna, anges i tillä mpningsdokumenten och i de
harmoniserade tekniska specifikationerna.

Harmoniserade standarder bör innehålla klassificeringar som
gör det möjligt att även i fortsättningen släppa ut produkter på
marknaden, som uppfyller de väsentliga kraven och som
tillverkas och används lagenligt i överensstämmelse med
tekniska traditioner som motiveras av lokala klimatförhållan-
den eller andra förhållanden.

En produkt anses lämplig att använda om den överensstämmer
med en harmoniserad standard, ett europeiskt tekniskt god-
kännande eller en icke harmoniserad teknisk specifikation som
erkänts på gemenskapsnivå. Om produkter är av mindre bety-
delse med avseende på de väsentliga kraven och om de
avviker från befintliga tekniska specifikationer, kan deras
lämplighet intygas av ett godkänt organ.

Produkter som på detta sätt ansetts lämpliga att använda är
lätta att identifiera genom EG-märket. De skall åtnjuta fri
rörlighet inom hela gemenskapen och kunna användas fritt for
avsett ändamål.

I de fall produkter finns, for vilka europeiska standarder inte
kan utarbetas eller förutses inom rimlig tid, eller i de fall
produkter avviker väsentligt från en standard, kan produkter-
nas lämplighet for användning bestyrkas genom europeiskt
tekniskt godkännande på grundval av allmänna riktlinjer. De
allmänna riktlinjerna for att utfarda europeiska tekniska
godkännanden kommer att antas på grundval av tillämpnings-
dokumenten.

När harmoniserade standarder eller europeiska tekniska
godkännanden inte finns framtagna kan nationella eller andra
icke harmoniserade tekniska specifikationer godtas som
lämplig grund for att anse de väsentliga kraven uppfyllda.

Produkterna skall överensstämma med harmoniserade standar-
der och icke-harmoniserade tekniska specifikationer som
erkänts på europeisk nivå med hjälp av tillverkarens egenkon-
troll och genom kontroll, provning och certifiering, verkställ-
da av oberoende kvalificerade tredjepartsorgan eller av
tillverkaren själv.

Ett speciellt förfarande bör erbjudas som en interimsåtgärd for
produkter för vilka det ännu inte finns standarder eller
tekniska godkännanden på europeisk nivå. Detta förfarande

syftar till att underlätta erkännande av provningsresultat som
tagits fram i en annan medlemsstat enligt de tekniska kraven
i destinationslandet.

En ständig byggkommitté av experter som utses av med-
lemsstaterna skall bildas for att hjälpa kommissionen i frågor
som uppkommer vid genomförandet och den praktiska
tillämpningen av detta direktiv.

Medlemsstaternas ansvar inom sitt territorium for säkerhet,
hälsa och annat som omfattas av de väsentliga kraven bör
erkännas i en skyddsklausul som erbjuder lämpliga skyddsåt-
gärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Tillämpningsområde — Definitioner — Krav — Tekniska
specifikationer — Fria varurörelser.

Artikel 1

1.    Detta direktiv gäller byggprodukter i den mån de berörs
av de väsentliga kraven på byggnadsverk i artikel 3.1.

2.    I detta direktiv avses med byggprodukt varje produkt
som tillverkats för att infogas varaktigt i byggnadsverk, såväl
i byggnader som i andra anläggningar.

Byggprodukterbenämns i fortsättningen produkter. Byggnader
och andra anläggningar benämns i fortsättningen byggnads-
verk.

Artikel 2

1.    Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att produkter enligt artikel 1 som är avsedda att
användas i byggnadsverk får släppas ut på marknaden endast
om de är lämpliga för sådan användning. Det sistnämnda
innebär att de skall ha sådana egenskaper att de byggnadsverk
i vilka de infogas, monteras, används eller installeras kan
uppfylla de väsentliga krav som avses i artikel 3 i den mån
byggnadsverken omfattas av bestämmelser som innehåller
sådana krav och är rätt projekterade och utförda.

2.    När produkter omfattas av andra gemenskapsdirektiv
som behandlar andra aspekter, skall EG:s övcrensstämmel-
semärke som avses i artikel 4.2, i fortsättningen benämnt
EG-märket, utvisa att kraven i dessa andra direktiv också

33

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 55

uppfyllts.

3.   Om ett kommande direktiv huvudsakligen berör andra
områden och endast i mindre utsträckning de väsentliga kraven
i detta direktiv, skall det kommande direktivet innehålla
bestämmelser som säkerställer att det också täcker kraven i
detta direktiv.

4.    Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt
att — med beaktande av fördragets bestämmelser — ange de
krav som de anser nödvändiga för att arbetstagare skall vara
skyddade när de använder produkterna. Detta gäller dock bara
under förutsättning att produkterna inte ändras i förhållande
till specifikationerna i detta direktiv.

Artikel 3

1.    De väsentliga krav på byggnadsverk som kan återverka
på en produkts tekniska egenskaper anges i bilaga 1. Ett, flera
eller alla krav kan vara tillämpliga och skall uppfyllas under
en ekonomiskt skälig livslängd.

2.    För att ta hänsyn till skillnader, som beror på
geografi, klimat eller levnadssätt, liksom även till olika
skyddsnivåer som kan gälla nationellt, regionalt eller lokalt,
kan för varje väsentligt krav en klassindelning ske i de
dokument som avses i punkt 3 och de tekniska specifikationer
som avses i artikel 4.

3.    De väsentliga kraven skall preciseras i dokument (ti-
llämpnings-dokument) så att det nödvändiga sambandet uppnås
mellan de väsentliga krav som avses i punkt 1 och de standar-
discringsuppdrag, uppdrag rörande riktlinjer för europeiskt
tekniskt godkännande eller godtaganden av andra tekniska
specifikationer som avses i artiklarna 4 och 5.

Artikel 4

1.    Standarder och tekniska godkännanden benämns i detta
direktiv tekniska specifikationer.

Med harmoniserade standarder avses i direktivet tekniska
specifikationer som antagits av CEN och CENELEC, var för
sig eller gemensamt, på uppdrag av kommissionen enligt
direktiv 83/189/EEG och efter yttrande från den kommitté
som avses i artikel 19 samt i överensstämmelse med de
allmänna bestämmelserna av den 13 november 1984 om
samarbete mellan kommissionen och de två organisationerna.

2.    Medlemsstaterna skall förutsätta att produkter är

Prop. 1992/93:55
Bilaga 1

lämpliga för avsedd användning om de har sådan beskaffenhet
att de byggnadsverk — riktigt projekterade och byggda — som
de ingår i, tillgodoser de huvudkrav som avses i artikel 3 och
om de är försedda med EG-märket. EG-märket skall visa

a)    att produkterna överensstämmer med de tillämpliga
nationella standarder som utgör överförda harmonisera-
de standarder och till vilka hänvisning skett genom of-
fentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning-, medlemsstaterna skall offentliggöra referenser
till dessa nationella standarder,

b)   att produkterna överensstämmer med ett europeiskt
tekniskt godkännande som meddelats på det sätt som
anges i kapitel III, eller

c)    att produkterna, om harmoniserade specifikationer
saknas, överenstämmer med de nationella tekniska
specifikationer som anges i punkt 3; en förteckning över
sådana nationella specifikationer skall upprättas på det
sätt som anges i artikel 5.2.

3.    Medlemsstaterna får till kommissionen överlämna
texterna till de nationella tekniska specifikationer som de anser
överensstämma med de väsentliga kraven i artikel 3. Kommis-
sionen skall skyndsamt vidarebefordra dessa specifikationer till
de andra medlemsstaterna. På det sätt som anges i artikel 5.2
skall kommissionen anmäla för medlemsstaterna sådana speci-
fikationer som förutsätts överensstämma med de väsentliga
krav som avses i artikel 3.

Kommissionen kommer att i samråd med den kommitté som
avses i artikel 19 ta initiativ till och införa detta förfarande.

Medlemsstaterna skall offentliggöra referenser till dessa
tekniska specifikationer. Kommissionen skall också offent-
liggöra dem i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4.    Om en tillverkare eller dennes ombud inom gemenska-
pen inte har tillämpat eller bara delvis har tillämpat de
befintliga tekniska specifikationer som avses i punkt 2 och
som enligt villkoren i artikel 13.4 kräver att produkten skall
vara föremål för en försäkran om överenstämmelse enligt
punkt 2 ii, andra eller tredje alternativet i bilaga 3, skall
motsvarande regler tillämpas som de i artikel 13.4 och bilaga

3. Varans lämplighet för användning - med den innebörd som
anges i artikel 2.1 - skall fastställas enligt det förfarande som
anges under punkt 2 ii, andra alternativet i bilaga 3.

5.    I samråd med den kommitté som avses i artikel 19 skall
kommissionen upprätta, handha och regelbundet revidera en
förteckning över produkter av mindre betydelse för hälsa och
säkerhet. Produkter som tagits upp i denna förteckning får
släppas ut på marknaden under förutsättning att tillverkaren
har utfärdat en försäkran om produkternas överensstämmelse
med allmänt erkänd och tillämpad teknik.

34

6. EG-märket innebär att en produkt uppfyller kraven i
punkterna 2 och 4. Det åligger tillverkaren eller dennes
ombud inom gemenskapen att ansvara for att EG-märket
anbringas på själva produkten, på en etikett som är fastad vid
produkten, på forpackningen eller på de medföljande handels-
dokumenten.

Utformningen av EG-märket och villkoren for dess använd-
ning framgår av bilaga 3.

De produkter som anges under punkt 5 skall inte förses med
EG-märket.

Artikel 5

1.    När en medlemsstat eller kommissionen finner att
sådana harmoniserade standarder eller europeiska tekniska
godkännanden som avses i artikel 4.2 a och b eller uppdrag
som avses i kapitel II inte uppfyller bestämmelserna i artiklar-
na 2 och 3, skall medlemsstaten eller kommissionen underrätta
den kommitté som avses i artikel 19 och ange skälen. Kom-
mittén skall omgående yttra sig i frågan.

Med beaktande av kommitténs yttrande och, om det gäller
harmoniserade standarder, efter samråd med den kommitté
som rättats enligt direktiv 83/189/EEG, skall kommissionen
meddela medlemsstaterna om standarderna eller godkännande-
na skall återkallas i den publikation som avses i artikel 7.3.

2.    Efter sådant överlämnande som avses i artikel 4.3 skall
kommissionen samråda med den kommitté som anges i artikel
19. På grundval av kommitténs yttrande skall kommissionen
anmäla till medlemsstaterna om den tekniska specifikationen
bör forutsättas överensstämma med de väsentliga kraven och,
om så är fallet, offentliggöra detta i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.

Om kommissionen eller en medlemsstat anser att en teknisk
specifikation inte längre uppfyller de villkor som är nöd-
vändiga for att den skall förutsättas överensstämma med
bestämmelserna i artiklarna 2 och 3, skall kommissionen
rådgöra med den kommitté som avses i artikel 19. Med
beaktande av kommitténs uppfattning skall kommissionen
anmäla till medlemsstaterna om den nationella tekniska
specifikationen i fortsättningen skall förutsättas överensstämma
med bestämmelserna och, om så inte är fallet, öm den
referens som avses i artikel 4.3 skall återkallas.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall inte hindra att produkter som
uppfyller direktivets bestämmelser ges fri rörlighet, släpps ut
på marknaden eller används inom deras territorier.

Medlemsstaterna skall säkerställa att användningen av dessa

Prop. 1992/93:55
Bilaga 1

produkter for avsedda ändamål inte hindras av regler eller
villkor som ställs upp av offentliga organ eller av privata
organ, vilka uppträder som offentliga foretag eller offentliga
organ i kraft av en monopolställning.

2.    Intill dess att de europeiska tekniska specifikationer som
avses i kapitel II och III anger annat, skall medlemsstaterna
dock tillåta att produkter som inte omfattas av artikel 4.2
släpps ut på marknaden inom deras territorier om produkterna
uppfyller nationella bestämmelser som överensstämmer med
fördraget. Kommissionen och den kommitté som avses i
artikel 19 kommer att övervaka och regelbundet granska de
europeiska tekniska specifikationernas utveckling.

3.    Om tillämpliga europeiska tekniska specifikationer,
antingen i sig själva eller på grundval av de tillämpnings-
dokument som avses i artikel 3.3, skiljer mellan olika klasser,
som motsvarar olika kravnivåer, får en medlemsstat bestämma
den kravnivå som skall gälla inom dess territorium endast
inom den klassificering som fastställts på gemenskapsnivå och
endast om därvid används alla, några eller en av klasserna.

KAPITEL II

Harmoniserade standarder

Artikel 7

1.    För att säkerställa kvaliteten på harmoniserade standar-
der för produkter skall standarderna fastställas av de europeis-
ka standardiseringsorganen på grundval av uppdrag från
kommissionen enligt det förfarande som föreskrivits i direktiv
83/189/EEC och efter samråd med den kommitté som avses
i artikel 19 samt i överensstämmelse med de allmänna bestäm-
melserna av den 13 november 1984 om samarbete mellan
kommissionen och organen.

2.    De färdiga standarderna skall med beaktande av til-
lämpningsdokumenten så långt det är möjligt uttryckas som
krav på produkternas prestanda.

3.    När standarderna har fastställts av de europeiska
standardiseringsorganen, skall kommissionen offentliggöra
referenser till dem i serie C av Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.

KAPITEL III

Europeiskt tekniskt godkännande

Artikel 8

1. Europeiskt tekniskt godkännande är en positiv teknisk
bedömning av en produkts lämplighet för avsedd användning,

35

tom baserar tig på att de väsentliga kraven uppfylls för de
byggnadsverk där varan skall användas.

2.   Europeiska tekniska godkännanden kan meddelas för

a)   produkter, för vilka det varken finns en harmoniserad
standard eller en erkänd nationell standard eller ett
uppdrag om utarbetande av en harmoniserad standard
och för vilka kommissionen, efter att ha hört den
kommitté som anges i artikel 19, finner att en standard
inte kan eller ännu inte kan utarbetas, samt

b)   produkter som påtagligt skiljer sig från harmoniserade
eller erkända nationella standarder.

Även om ett uppdrag om utarbetande av en harmoniserad
standard har meddelats, utesluter bestämmelsen under a inte
att ett europeiskt tekniskt godkännande meddelas beträffande
produkter för vilka det finns riktlinjer för sådana godkännan-
den. Detta gäller tills den harmoniserade standarden träder i
kraft i medlemsländerna.

3.   Efter att ha hört den kommitté som anges i artikel 19
kan kommissionen i särskilda fall göra undantag från bestäm-
melsen i punkt 2 a och medge att ett europeiskt tekniskt
godkännande meddelas beträffande produkter för vilka det
finns ett uppdrag om utarbetande av en harmoniserad standard
eller beträffande vilka kommissionen konstaterat att en
harmoniserad standard kan utarbetas. Medgivandet skall
lämnas för en bestämd tid.

4.   Europeiska tekniska godkännanden skall i regel ges för
fem år. Denna period kan förlängas.

Artikel 9

1.   Ett europeiskt tekniskt godkännande av en produkt skall
grundas på undersökningar, provningar och bedömning på
grundval av de tillämpningdokument som avses i artikel 3.3
och de riktlinjer för produkten eller motsvarande produkt-
grupper som avses i artikel 11.

2.    Om sådana riktlinjer som avses i artikel 11 inte finns,
eller ännu inte finns, utarbetade kan europeiskt tekniskt
godkännande meddelas med hänvisning till de tillämpliga
väsentliga kraven och tillämpningsdokumenten, varvid bedöm-
ningen av produkten görs av godkännandeorganen gemensamt
i den organisation som avses i bilaga 2. Om godkännandeorga-
nen inte är eniga skall ärendet hänskjutas till den kommitté
som anges i artikel 19.

3.    På begäran av tillverkaren eller dennes ombud inom
gemenskapen skall det europeiska tekniska godkännandetav en
produkt meddelas i medlemsstaten på det sätt som anges i
bilaga 2.

Prop. 1992/93:55
Bilaga 1

1.    Varje medlemsstat skall till de andra staterna och till
kommissionen anmäla namn på och adress till de organ som
har utsetts att meddela europeiska tekniska godkännanden.

2.    Godkännandeorganen måste uppfylla kraven i detta
direktiv och måste särskilt kunna

—   bedöma nya produkters lämplighet för användning på
grundval av vetenskaplig och praktisk kunskap,

—    fatta beslut som är opartiska i förhållande till berörda
tillverkares och deras ombuds intressen samt

—   sammanfatta vad som anförts av berörda parter i en
avvägd bedömning.

3. Förteckningen över godkännandeorgan, som är behöriga
att meddela europeiska tekniska godkännanden, liksom vaije
tillägg till förteckningen, skall offentliggöras i serie C av
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 11

1.    Efter samråd med den kommitté som anges i artikel 19
skall kommissionen lämna uppdrag till den sammanslutning av
godkännandeorgan som utsetts av medlemsstaterna för att
utarbeta riktlinjer för europeiska tekniska godkännanden av en
produkt eller en produktgrupp.

2.    Riktlinjerna för europeiskt tekniskt godkännande av en
produkt eller produktgrupp skall i första hand innehålla

a)    en förteckning över tillämpningsdokument enligt artikel
3.3 som man skall beakta,

b)   speciella krav på produkten med avseende på de
väsentliga krav som avses i artikel 3.1,

c)    provnings förfarandena,

d)   metod för värdering och bedömning av provningsresul-
taten,

e)    förfarandena för kontroll och överensstämmelse, vilka
skall vara i överensstämmelse med artikel 13, 14 och
15,

f)    giltighetstiden för det europeiska tekniska godkännandet.

3.    Efter att ha hört den kommitté som anges i artikel 19
skall medlemsstaterna offentliggöra riktlinjerna för europeiska
tekniska godkännanden på sitt eller sina officiella språk.

KAPITEL IV

Tillämpningsdokument

Artikel 10

36

Artikel 12

1.    Kommissionen skall efter att ha rådgjort med den
kommitté som anges i artikel 19 uppdra åt tekniska kommitté-
er, i vilka medlemsstaterna deltar, att upprätta de tillämpnings-
dokument som avses i artikel 3.3.

2.   Tillämpningsdokumenten skall

a)    konkretisera de i artikel 3 och bilaga 1 fastställda
väsentliga kraven; detta skall ske genom att harmonisera
terminologin och det tekniska underlaget och genom att
ange klasser eller nivåer för varje krav när så behövs
och när den vetenskapliga och tekniska kunskapen
möjliggör det,

b)   anvisa metoder så att dessa klasser eller kravnivåer kan
relateras till de tekniska specifikationer som avses i
artikel 4, t.ex. metoder för beräkning och bestämning,
tekniska konstruktionsregler etc.,

c)    tjäna som underlag för att utarbeta harmoniserade
standarder och riktlinjer för europeiskt tekniskt god-
kännande samt för erkännande av nationella tekniska
specifikationer enligt artikel 4.3.

3.    Kommissionen skall offentliggöra tillämpningsdokumen-
ten i C-serien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning
sedan man inhämtat synpunkter från den kommitté som anges
i artikel 19.

KAPITEL V

Bestyrkande av överensstämmelse

Prop. 1992/93:55
Bilaga 1

tekniska specifikationerna, ett godkänt certifieringsor-
gan, utöver fabrikens tillverkningskontroll, tar del i
bedömning och övervakning av tillverkningskontrollen
eller av själva produkten.

4.    Valet av förfarande enligt punkt 3 för en viss produkt
eller produktgrupp skall fastställas av kommissionen, efter
samråd med den kommitté som anges i artikel 19, alltefter

a)    hur betydelsefull produkten är med avseende på
väsentliga kraven, i synnerhet beträffande hälsa och
säkerhet

b)    produktens beskaffenhet

c)    hur ändringar av produktens egenskaper påverkar dess
användbarhet

d)    sannolikheten av att fel uppstår i tillverkningen,

enligt vad som närmare anges i bilaga 3.

Vid vaije tillfälle skall det förfarande väljas som är minst
betungande och samtidigt förenligt med kraven på säkerhet.

Det förfarande som sålunda bestämts skall anges i uppdragen
och i de tekniska specifikationerna eller vid publiceringen av
dem.

5.    Vid tillverkning av enskilda produkter (och icke-serietill-
verkning) skall det vara tillräckligt med en försäkran om
överensstämmelse enligt punkt 2 ii tredje alternativet i bilaga
3, såvida det inte bestämts annorlunda i de tekniska specifika-
tionerna för produkter som har särskilt stor betydelse för hälsa
och säkerhet.

Artikel 13

1.   Tillverkaren eller dennes ombud inom gemenskapen
skall vara ansvarig för att bestyrka att produkterna över-
ensstämmer med kraven i en teknisk specifikation enligt
artikel 4.

2.    Produkter för vilka överensstämmelse bestyrkts skall
förutsättas överensstämma med tekniska specifikationer enligt
artikel 4. Överensstämmelsen skall visas genom provningar
eller andra bevis på grundval av de tekniska specifikationerna
enligt bilaga 3.

3.   För bestyrkande av en produkts överensstämmelse
fordras

a)    att tillverkaren har en tillverkningskontroll i fabriken för
att säkerställa att produkterna överensstämmer med
tillämpliga tekniska specifikationer, eller

b)    att, för vissa produkter som anges i de tillämpliga

Artikel 14

1.    Enligt bilaga 3 skall de beskrivna förfarandena leda till

a)    när det gäller artikel 13.3 a, att tillverkaren eller dennes
ombud i gemenskapen utfärdar en försäkran om pro-
duktens överensstämmelse, eller

b)    när det gäller artikel 13.3 b, alt ett godkänt certifie-
ringsorgan utfärdar ett överensstämmelseintyg för ett
system med tillverkningskontroll och övervakning eller
för själva produkten.

Detaljregler hur förfarandena för bestyrkande av överensstäm-
melse skall tillämpas anges i bilaga 3.

2.    Tillverkarens försäkran om överensstämmelseeller bevis
om överensstämmelse berättigar tillverkaren eller dennes
ombud i gemenskapen att fasta EG-märket på själva pro-

37

dukten, på en etikett som är fast vid den, på dess forpackning
eller på medföljande handelsdokument. EG-märkets utform-
ning och regler för dess användning med avseende på vart och
ett av förfarandena för bestyrkande av överensstämmelse
anges i bilaga 3.

Artikel 15

1.    Medlemsstaterna skall svara för att EG-märket används
på rätt sätt.

2.    Om det konstateras att EG-märket har åsatts en produkt
som inte överensstämmer, eller inte längre överensstämmer,
med detta direktiv, skall den medlemsstat där överensstämmel-
sen intygades se till att användningen av EG-märket om
nödvändigt förbjuds och att osålda produkter återkallas eller
märket utplånas, till dess produkten i fråga åter överensstäm-
mer med kraven.

Medlemsstaten i fråga skall omedelbart informera de övriga
medlemsstaterna och kommissionen, och uppge alla nöd-
vändiga detaljer om kvalitet och kvantitet som behövs för att
identifiera den produkt som inte uppfyller kraven.

3.    Medlemsstaterna skall se till att märken som lätt kan
förväxlas med EG-märket inte får fastas på produkter eller
förpackningar.

Prop. 1992/93:55
Bilaga 1

4. När en medlemsstat konstaterar att ett godkänt organ
inte utför provningar och kontroll på ett riktigt sätt i över-
ensstämmelse med de nationella bestämmelserna, skall den
underrätta den medlemsstat där organet godkänts. Denna
medlemsstat skall inom rimlig tid informera den anmälande
medlemsstaten om vilka åtgärder som vidtagits. Om den
anmälande medlemsstaten inte anser att dessa åtgärder är
tillräckliga, kan den förbjuda att produkten i fråga släpps ut på
marknaden och används eller föreskriva särskilda villkor för
produkten. Den skall informera den andra medlemsstaten och
kommissionen om detta.

Artikel 17

Mottagande medlemsstater skall tillmäta rapporter och bes-
tyrkanden av överensstämmelse, vilka utfärdats i den
tillverkande medlemsstaten enligt den procedur som avses i
artikel 16, samma värde som den tillmäter sina egna motsva-
rande nationella dokument.

KAPITEL VII

Godkända organ

KAPITEL VI

Speciella förfaranden

Artikel 16

1.    När tekniska specifikationer, definierade i artikel 4,
saknas för en bestämd produkt skall den mottagande med-
lemsstaten, på begäran i varje enskilt fall, anse att produkten
överensstämmer med gällande nationella bestämmelser,om den
har godkänts vid provning och kontroll som utförts av godkänt
organ i den tillverkande medlemsstaten enligt de metoder som
gäller i den mottagande medlemsstaten eller som erkänns av
denna medlemsstat som likvärdiga.

2.    Den tillverkande medlemsstaten skall till den mottagande
medlemsstaten, enligt vars bestämmelser provningarna och
kontrollerna skall utföras, lämna uppgift om det organ som
avses bli godkänt för detta ändamål. Den mottagande med-
lemsstaten och den tillverkande medlemsstaten skall förse
varandra med all nödvändig information. När detta utbyte av
information är avslutat, godkänner den tillverkande med-
lemsstaten det organ som utsetts. Om en medlemsstat har
betänkligheter skall dessa dokumenteras och kommissionen
informeras.

3.    Medlemsstaterna skall se till att de utsedda organen
förser varandra med all nödvändig hjälp.

Artikel 18

1.    Varje medlemsstat skall förse kommissionen med en
lista med namn på och adresser till certifieringsorgan,
kontrollorgan och provningslaboratorier som har utsetts av
medlemsstaten för uppgifter som skall utföras, vad avser
tekniska godkännanden, certificringar av överensstämmelse,
kontroll och provningar enligt detta direktiv.

2.    Certifieringsorgan, kontrollorgan och provningslaborato-
rier skall uppfylla de kriterier som fastställts i bilaga 4.

3.    Medlemsstater skall ange vilka produkter som faller
inom de i punkt 1 angivna organens kompetensområde och
vilka uppgifter som kommer att tilldelas dem.

KAPITEL VIII

Ständiga byggkommittén

Artikel 19

1. En ständig byggkommitté inrättas härmed.

38

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

2.    Kommittén skall bestå av företrädare som utses av med-
lemsstaterna. En företrädare för kommissionen skall vara dess
ordförande. Vaije medlemsstat skall utse två företrädare.
Dessa kan åtföljas av experter.

3.    Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 20

1.    På anmodan av sin ordförande eller en medlemsstat kan
den kommitté som anges i artikel 19 undersöka alla frågor
som uppkommer i samband med genomförandet och den
praktiska tillämpningen av detta direktiv.

2.    Enligt det förfarande som anges i punkterna 3 och 4
skall bestämmelser antas för

a)    att fastställa klasser för krav, i den mån de inte redan
tas upp i tillämpningsdokumenten och för bestyrkande
av överensstämmelse i uppdrag rörande standarder
enligt artikel 7.1 eller riktlinjer för europeiska tekniska
godkännanden enligt artikel 11.1;

b)   att ge uppdrag för att upprätta tillämpningsdokument
enligt artikel 12.1 och beslut om tillämpningsdokument
enligt artikel 12.3, och för

c)    att erkänna nationella tekniska specifikationer enligt
Artikel 4.3.

3.    Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén
ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över
förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med
hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt
beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget
skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av
kommissionen varvid medlemsstaternas röster skall vägas
enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

4.    Kommissionen skall själv anta förslaget om det har
tillstyrkts av kommittén.

Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om inget
yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet
vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut
med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från
det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att
de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 21

1. Om en medlemsstat konstaterar att en produkt, som
förklarats överensstämma med föreskrifterna i detta direktiv,

KAPITEL IX

Skyddsbestämmelse

39

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

inte uppfyller kraven i artikel 2 och 3, skall den vidta alla de
åtgärder som krävs for att återkalla produkten från markna-
den, förbjuda att den släpps ut på marknaden eller begränsa
distributionen av den.

Den berörda medlemsstaten skall omedelbart informera kom-
missionen om vaije sådan åtgärd, ange skälen för sitt beslut
och särskilt om den bristande överensstämmelsen beror på

a)    avvikelse från artikel 2 och 3 när produkten inte mot-
svarar de tekniska specifikationer som avses i artikel 4,

b)    felaktig tillämpning av de tekniska specifikationer som
avses i artikel 4,

c)    brister i de tekniska specifikationer som avses i
artikel 4.

2.    Kommissionen skall så snart som möjligt samråda med
dc berörda parterna. Om kommissionen efter detta samråd
finner att åtgärden är berättigad, skall den omedelbart under-
rätta såväl den medlemsstat som vidtog åtgärden som andra
medlemsstater om detta.

3.    Om det beslut som avses i punkt 1 hänför sig till brister
i standarderna eller i de tekniska specifikationerna och om den
medlemsstat som har vidtagit åtgärderna avser att vidmakthålla
dem, skall kommissionen, efter att ha rådgjort med de berörda
partema, inom två månader framlägga ärendet inför den
kommitté som anges i artikel 19 och, i de fall ärendet gäller
brister i en harmoniserad standard, inför den kommitté som
inrättats enligt direktiv 83/189/EEC, samt inleda det för-
farande som avses i artikel 5.2.

4.    Dc berörda medlemsstaterna skall vidta lämpliga
åtgärder mot den som utfärdade försäkran om överensstäm-
melse och de skall informera kommissionen och de övriga
medlemsstaterna om detta.

5.    Kommissionen skall se till att medlemsstaterna
fortlöpande informeras om utvecklingen och resultatet av
förfarandet.

KAPITEL X

Slutbestämmelser

Artikel 22

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa bestämmelserna
i detta direktiv inom 30 månader efter dagen för anmälan1.
De skall genast underrätta kommissionen om detta.

1 Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 27
december 1988.

40

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattar detta direktiv.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

Artikel 24

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Artikel 23

Senast den 31 december 1993 skall kommissionen i samråd
med den kommitté som anges i artikel 19 utvärdera an-
vändbarheten i de förfaranden som fastställs i detta direktiv
och vid behov lägga fram förslag till lämpliga ändringar.

Utfärdat i Bryssel den 21 december 1988.

På rådets vägnar

V. Papandreou
Ordförande

41

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 55

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

bilaga i

VÄSENTLIGA KRAV

Produkterna skall vara lämpliga för byggnadsverk som (i sin helhet och i sina delar) med hänsyn
tagen till ekonomiska faktorer är lämpliga för avsedd användning och som härvid uppfyller
följande väsentliga krav i de fall byggnadsverken omfattas av föreskrifter som innehåller sådana
krav. Dessa krav måste, under förutsättning av normalt underhåll, uppfyllas under en ekonomiskt
rimlig livslängd. Kraven tar i allmänhet hänsyn till sådan påverkan som är förutsägbar.

1.    Mekanisk motstå n ds förin åga och stabilitet

Byggnadsverket skall vara konstruerat och utfört på ett sådant sätt att den påverkan det
sannolikt utsätts för under bygg- och bruksskedet inte leder till

a)   ras av byggnadsverket, helt eller delvis,

b)  sådana större deformationer som är oacceptabla,

c)  skada på andra delar av byggnadsverket, dess installationer eller fasta utrustning, till
följd av större deformationer i den bärande konstruktionen,

d)  skada genom händelse som inte står i proportion till den ursprungliga orsaken.

2.   Brandskydd

Byggnadsverket skall vara konstruerat och utfört på ett sådant sätt att om brand uppstår

—  byggnadsverkets bärförmåga kan antas förbli intakt under en bestämd tid,

—  utveckling och spridning av brand och rök inom byggnaden begränsas,

—  spridning av brand till närliggande byggnader begränsas,

—  personer som befinner sig i byggnaden kan lämna den eller räddas på annat sätt,

—  räddningsmanskapets säkerhet beaktas.

3.    Hygien, hälsa och miljö

Byggnadsverket skall vara konstruerat och utfört på ett sådant sätt att det inte medför risk
för de boendes eller grannarnas hygien eller hälsa, särskilt inte som en följd av

—  utsläpp av giftig gas,

—  förekomst av farliga partiklar eller gaser i luften,

—  farlig strålning,

—  förorening eller förgiftning av vatten eller mark,

—  bristfälligt omhändertagande av avloppsvatten, rök och fast eller flytande avfall,

—  förekomst av fukt i byggnadens delar eller på ytor inom byggnaden.

4.   Säkerhet vid användning

Byggnadsverket skall vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att det inte innebär
oacceptabel risk för olyckor vid användning eller drift såsom halka, fall, sammanstötning,
brännskador, el-stötar eller skador från explosioner.

5.   Bullerskydd

Byggnadsverket skall vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att buller, som uppfattas
av de boende eller av personer i närheten av byggnaden, ligger på en nivå som inte medför
risk för deras hälsa och som möjliggör sömn, vila och arbete under tillfredsställande
förhållanden.

6.   Energihushållning och värmeisolering

Byggnadsverket och dess installationer för uppvärmning, kylning och ventilation skall vara
projekterat och utfört på ett sådant sätt att den mängd energi som med hänsyn till
klimatförhållandena på platsen behövs vid användandet är liten och värmekomforten för
brukarna är tillfredsställande.

42

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

BILAGA 2

EUROPEISKT TEKNISKT GODKÄNNANDE

1.   Ansökan om godkännande kan göras av en tillverkare, eller dennes ombud i gemenskapen,
endast till ett enda, för ändamålet auktoriserat organ.

2.    De godkännandeorgan som utsetts av medlemsstaterna bildar en organisation. Det åligger
denna organisation att vid genomförandet av sina uppgifter nära samarbeta med kommission-
en, som i viktiga frågor skall rådgöra med den kommitté som anges i artikel 19 i detta
direktiv. Om en medlemsstat har utsett mer än ett godkännandeorgan skall medlemsstaten
ansvara for samordningen av dessa organ och även bestämma vilket av organen som skall
fora talan i organisationen.

3.   De gemensamma procedurreglema for ansökan, behandling och utfärdande av godkännanden
utarbetas av den organisation som utgörs av de utsedda godkännandeorganen. De
gemensamma förfarandereglema antas av kommissionen på grundval av kommitténs
uppfattning enligt artikel 20.

4.    Godkännandeorganen skall ge varandra allt nödvändigt stöd i den organisation de tillhör.
Denna organisation ansvarar också for samordning i konkreta frågor om tekniskt godkän-
nande. Vid behov bildar organisationen undergrupper for detta ändamål.

5.   De europeiska tekniska godkännandena offentliggörs av de godkännande organen, som
underrättar alla de andra godkända organen. Ett auktoriserat godkännandeorgan skall, om
det så begär, som information få en fullständig uppsättning av det underlag som legat till
grund för godkännandet.

6.    Kostnaderna i samband med förfarandet for europeiskt tekniskt godkännande skall bestridas
av sökanden enligt nationella regler.

43

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

BILAGA 3

BESTYRKANDE AV ÖVERENSSTÄMMELSE MED TEKNISKA SPECIFIKATIONER

1.  METODER FÖR KONTROLL AV ÖVERENSSTÄMMELSE

När förfaranden for bestyrkande av en varas överensstämmelse med tekniska specifikationer
enligt artikel 13 fastställs, skall följande metoder för kontroll av överensstämmelsen
användas (val och kombination av metoder for ett givet system skall bero på kraven på den
särskilda produkten eller produktgruppen enligt villkoren i artikel 13.3 och 13.4:

a)  Av tillverkaren eller godkänt organ genomförd första typprovning av produkten.

b)  Av tillverkaren eller godkänt organ genomförd provning av stickprov som tagits i
fabriken enligt en fastställd kontrollplan.

c)  Av tillverkaren eller godkänt organ genomförd revisionsprovning av stickprov som
tagits i fabriken, på öppna marknaden eller vid byggplatsen.

d)  Av tillverkaren eller godkänt organ genomförd provning av stickprov som tagits ur ett
parti färdigt for leverans eller som har levererats.

e)  Fabrikens egen tillverkningskontroll.

f)  Av godkänt organ genomförd första besiktning av fabriken och av fabrikens
tillverkningskontroll.

g)  Av godkänt organ genomförd fortlöpande övervakning, värdering och bedömning av
fabnkens tillverkningskontroll.

Tillverkningskontroll enligt direktivet innebär en ständig intern kontroll av produktionen,
utförd av tillverkaren. Grundvillkor, krav och bestämmelser som tillämpas av tillverkaren,
skall dokumenteras på ett systematiskt sätt i form av skriftlig redogörelse for metoder och
procedurer. Denna dokumentation över systemet for tillverkningskontroll skall garantera att
kvalitetsäkring uppfattas på samma sätt, samt möjliggöra kontroll av om erforderliga
produktegenskaper uppnås och om systemet for tillverkningskontrollen är effektivt.

2.  SYSTEM FÖR BESTYRKANDE AV ÖVERENSSTÄMMELSE

I första hand skall följande system for bestyrkande av överensstämmelse användas.

i)   Certifiering av produktens överensstämmelse genomförd av ett godkänt ccrtifierande
organ på grundval av:

a)   (avseende tillverkaren)

1)  fabrikens tillverkningskontroll;

2)  ytterligare stickprov som tagits i fabriken av tillverkaren enligt fastställd
kontrollplan.

b)  (avseende del godkända organet)

3)  första typprovning av produkten;

4)  första besiktning av fabriken och av fabrikens egen tillverkningskontroll;

5)  kontinuerlig övervakning, bedömning och godkännande av fabrikens egen
tillverkningskontroll;

6)  eventuellt, revisionsprovningav stickprov som tagits i fabriken, på den öppna
marknaden eller vid byggplatsen.

ii)  Försäkran om produktens överensstämmelse utställd av tillverkaren med utgångspunkt
från:

Första alternativet:

a)   (avseende tillverkaren)

1)  forsla typprovning av produkten;

2)  fabrikens egen tillverkningskontroll;

3)  eventuellt, stickprov som tagits vid fabriken enligt en fastlagd kontrollplan;

b)  (avseende del godkända organet)

4)  certifiering av fabrikens egen tillverkningskontroll med utgångspunkt från:

—  första besiktning av fabriken och av fabrikens egen tillverkningskontroll,

—  eventuellt, fortlöpande övervakning, bedömning och godkännande av
fabrikens egen tillverkningskontroll.

44

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

Andra alternativet:

1)  första typprovning av produkten genomförd av ett godkänt laboratorium;

2)  fabrikens egen tillverkningskontroll.

Tredje alternativet:

a)  första typprovning genomförd av tillverkaren;

b)  fabrikens egen tillverkningskontroll.

3.  ORGAN FÖR BESTYRKANDE AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Alltefter arbetsuppgift skiljs mellan följande organ för bestyrkande av överensstämmelse:

i)   Certifieringsorgan, som är ett opartiskt statligt eller icke-statligt organ, som har
nödvändig kompetens och nödvändigt ansvar för att utfarda certifikat om över-
ensstämmelse enligt fastställda regler om förfarande och administration.

ii)  Kontrollorgan, 10m är ett opartiskt organ med den organisation, personal, kompetens
och integritet som behövs för att enligt specificerade kriterier utföra sådana uppgifter
som bedömning av tillverkarens kvalitetssystem och rekommendationer rörande
godtagande av systemet samt efterföljande kontroll av systemet liksom urval och
värdering av produkter på byggplatsen eller i fabriken eller på annan plats enligt
särskilda regler.

iii) Provningslaboratorium, som är ett laboratorium som mäter, undersöker, provar,
kalibrerar eller på annat sätt bestämmer materials eller produkters egenskaper eller
funktioner.

I i) och ii) (första alternativet) i punkt 2 kan de tre funktionerna i punkt 3 i) till iii) utföras
antingen av ett och samma organ eller av olika organ. I det sistnämnda fallet genomför
kontrollorganet och/eller provningslaboratoriet sina respektive uppgifter på det certifierande
organets vägnar.

I fråga om kriterier som rör de certifierande och kontrollerande organens samt provnings-
laboratoriernas kompetens, opartiskhet och integritet, se bilaga 4.

4.  EG-MÄRKE. EG-INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE. EG-FÖRSÄKRAN OM
ÖVERENSSTÄMMELSE.

4.1 EG:s överensstämmelsemärke.

EG:s överensstämmelsemärke skall bestå av symbolen CE enligt nedan.

Det skall åtföljas av

—  tillverkarens namn eller varumärke och, om del är lämpligt,

—  information för att ange produktens egenskaper, i tillämpliga fall tekniska specifikatio-
ner,

—  tillverkningsårets två sista siffror,

—  berört kontrollorgans identifikationssymbol,

—  numret på EG-intyget om överensstämmelse.

45

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

4.2

4.3

EG-intyg om överensstämmelse.

EG-intygct om överensstämmelse skall särskilt innehålla

namn på och adress till det utfärdande organet,

namn på och adress till tillverkaren eller dennes ombud inom EG,

beskrivning av produkten (typ, identifiering, användning, etc.),

föreskrifter med vilka produkten överensstämmer,

särskilda villkor som gäller för användningen av produkten,
intygets nummer,

villkor och giltighetstid för intyget, i tillämpliga fall,

namn på och tjänsteställning för den person som är behörig att underteckna intyget.

EG-fÖrsäkran om överensstämmelse.

EG-försäkran om överensstämmelse skall särskilt innehålla

namn på och adress till tillverkaren eller dennes ombud inom EG,
beskrivning av produkten (typ, identifiering, användning, etc.),
föreskrifter som produkten överensstämmer med,
särskilda villkor som gäller för användningen av produkten,
namn på och adress till det godkända organet, i tillämpliga fall,
namn på och tjänsteställning för den person som är behörig att underteckna försäkran
på tillverkarens eller dennes befullmäktigade företrädares uppdrag.

4.4 Intyg och försäkran om överensstämmelse skall utfärdas på det officiella språket eller de
officiella språken i den medlemsstat där produkten skall användas.

46

Prop. 1992/93:55

Bilaga 1

BILAGA 4

GODKÄNNANDE AV PROVNINGSLABORATORIER SAMT KONTROLL- OCH
CERTIFIERINGSORGAN

Dc provningslaboratorier, kontrollorgan och certifieringsorgan som utsetts av medlemsstaterna
måste uppfylla följande minimikrav:

1.    Tillgång skall finnas på personal, nödvändiga hjälpmedel och utrustning.

2.    Personalen skall ha teknisk kompetens och yrkesheder.

3.    Ledning och teknisk personal som genomför provningar, utarbetar rapporter, utfardar intyg
och utfor den övervakning som direktivet förutsätter skall ha en opartisk ställning i
förhållande till alla, grupper eller enskilda, som direkt eller indirekt är knutna till
byggproduktmarknaden.

4.    Personalen skall ha tystnadsplikt.

5.    En allmän ansvarsförsäkring skall tecknas, såvida inte ansvaret täcks av staten enligt
nationell lag.

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna skall regelbundet kontrollera att villkoren under 1 och
2 uppfylls.

47

Promemorians lagförslag

1. Förslag till

Byggproduktlag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller byggprodukter.

Lagen syftar till att åstadkomma fri rörlighet för sådana produkter enligt
det direktiv (89/106/EEG) om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och
andra författningar om byggprodukter som det hänvisas till i bilaga II (XXI
nr 1) till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

2 § Med byggprodukt avses i lagen en produkt som är avsedd att stadigva-
rande ingå i en byggnad eller en anläggning och som därvid har betydelse för
byggnadens eller anläggningens

1. mekaniska motståndsförmåga och stabilitet,

2. säkerhet i händelse av brand,

3. skydd mot risker för hygien, hälsa och miljö,

4. säkerhet vid användning,

5. skydd mot buller eller

6. energiförbrukning och värmekomfort.

3 § Byggprodukter skall vara lämpliga för avsedd användning. En byggpro-
dukt skall anses lämplig, om den har sådana egenskaper att det byggnads-
verk i vilket den skall ingå, monteras, användas eller installeras, rätt projek-
terat och uppfört, i berört hänseende kan uppfylla de väsentliga krav som
gäller för byggnadsverket enligt föreskrift med stöd av 4 § 1.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva

1. i de hänseenden som anges i 1 § andra stycket 1-6 om väsentliga krav
på byggnadsverk, som kan påverka de tekniska egenskaperna hos en bygg-
produkt,

2. om krav på byggprodukter för att de skall anses lämpliga för avsedd
användning enligt 3 §,

3. om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande
byggprodukter,

4. om märkning av byggprodukter som förutsättning för att produkten
skall få släppas ut på marknaden eller användas.

5 § Byggprodukter som på föreskrivet sätt har visats uppfylla kravet på
lämplighet för avsedd användning enligt 3 § får släppas ut på marknaden och
användas för avsett ändamål.

Särskilda bestämmelser om byggande finns i plan- och bygglagen (1987:10).

kissa bestämmelser om EG-märket

6 § Om med stöd av 3 § 4 föreskrift har meddelats om att byggprodukt skall
åsättas det märke (EG-märket) som beskrivs i det i 1 § angivna direktivet,
tillämpas 7-9 §§.

7 § Om EG-märket har åsatts en byggprodukt, som inte överensstämmer
med de krav som gäller för åsättandet, får tillsynsmyndighet enligt 10 §, om
det bedöms nödvändigt, förelägga den som ansvarar för märkningen att

1. upphöra med användningen av EG-märket,

2. återkalla osålda produkter eller

Prop. 1992/93:55

Bilaga 2

48

3. ta bort EG-märket, till dess produkten överensstämmer med kraven.

8 § Märken som lätt kan förväxlas med EG-märket får inte fästas på bygg-
produkter eller deras förpackningar.

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. sätter EG-
märket på en byggprodukt utan att förutsättningarna för detta är uppfyllda
eller 2. bryter mot 8§.

Tillsyn

10 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen.

11 § En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen

1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen,

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostä-
der,

3. hos den som tillverkar, importerar eller saluför produkter, som omfattas
av tillsynen, få tillgång till produkter för kontroll.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

12 § I den mån det är påkallat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet,
utöver befogenheten enligt 7 §, meddela de förelägganden och förbud som
behövs i enskilda fall för att lagen och föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas.

13 § Förelägganden och förbud enligt 7 eller 12 § får förenas med vite.

Verkställighet

14 § Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat be-
stäms.

Överklagande

15 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 7,11,12
eller 13 § eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av rege-
ringen.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

49

2. Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)

dels att 8 kap. 29 § och 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 §, av följande ly-
delse.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

9 § Om byggprodukter finns sär-
skilda bestämmelser i byggprodukt-
lagen (1992:00).

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

29 § Byggnadsnämnden får anpassa sin granskning av ritningar och övriga
handlingar till den sökta åtgärdens art och omfattning och till byggherrens
kvalifikationer.

Nämnden skall i beslutet om
bygglov fastställa de ritningar och
övriga handlingar som har legat till
grund för lovet. Nämnden skall
godta typgodkända eller tillverk-
ningskontrollerade material, kon-
struktioner och anordningar i de av-
seenden som typgodkännandet eller
tillverkningskontrollen gäller.

Nämnden skall i beslutet om
bygglov fastställa de ritningar och
övriga handlingar som har legat till
grund för lovet. Nämnden skall
godta typgodkända eller tillverk-
ningskontrollerade material, kon-
struktioner och anordningar i de av-
seenden som typgodkännandet eller
tillverkningskontrollen gäller. Nämn-
den skall också godta byggprodukter
som på föreskrivet sätt har visats
uppfylla kravet på lämplighet för av-
sedd användning enligt 3 § byggpro-
duktlagen (1992:00).

I beslutet om bygglov eller senare kan nämnden bestämma att konstruk-
tionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan arbe-
tena påbörjas. Sådana handlingar skall granskas av nämnden. Byggherren
skall underrättas om resultatet av granskningen.

I beslutet om bygglov kan nämnden även bestämma att handlingar som
beskriver byggnaden i färdigt skick skall ges in till nämnden, när arbetena
har avslutats.

16 kap. Bemyndiganden m.m.

3 § Typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll som avses i 2 §
meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Ett typgodkännande får ändras el-
ler återkallas om det strider mot en
teknisk specifikation som skall följas
enligt avtalet om det europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet.

50

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för typgodkännande och beslut om tillverkningskon-
troll.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

51

Remissammanställning

Promemorian (Ds 1992:65) har remissbehandlats.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Vattenöverdom-
stolen, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Fortifikationsför-
valtningen, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Järnvägsinspektionen,
Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Banverket, Boverket, Jord-
bruksverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Styrelsen för teknisk ackreditering,
Statskontoret, Konkurrensverket, Statens institut för byggnadsforskning,
Statens råd för byggnadsforskning, Byggentreprenörerna, Byggstandardise-
ringen, Föreningens Sveriges Byggnadsinspektörer, Grossistförbundet
Svensk Handel, Industrins Byggmaterialgrupp, Standardiseringskommissio-
nen i Sverige och Sveriges Fastighetsägareförbund.

Dessutom har skrivelser inkommit från Statens provningsanstalt och ut-
redningen (M 1992:02) för en handlingsplan mot buller.

Följande myndigheter och organisationer har avstått från att yttra sig.
Byggnadsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Kriminalvårds-
styrelsen, Kemikalieinspektionen, Landsorganisationen i Sverige, Lands-
tingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund och
Vattenfall AB.

Följande synpunkter har framförs på innehållet i promemorian.

Allmänt

De som yttrat sig har med undantag för Vattenöverdomstolen lämnat försla-
get utan erinran eller tillstyrkt förslaget helt eller med vissa ändringsförslag
eller påpekanden. Vattenöverdomstolen anser att oklarheterna kring bygg-
produktdirektivets närmare innehåll och tillämpning är så stora och den
föreslagna byggproduktlagen därför så allmänt hållen att den inte kan till-
styrkas. Domstolen föreslår därför att i första hand möjligheten provas att
riksdagen endast förklarar att byggproduktdirektivet skall gälla i Sverige och
att ytterligare lagstiftning får anstå till dess mer klarhet vunnits. Industrins
Byggmaterialgrupp påpekar de omfattande befogenheter för regeringen som
föreslås i den nya byggproduktlagen. Om lagen införs, vill Industrins Bygg-
materialgrupp att genomförandet av lagen sker i nära samverkan med bygg-
sektorn. Sveriges Fastighetsägareförbund, som inte har något att invända
mot principerna i lagen, framhåller också rådande osäkerhet rörande bygg-
produktdirektivet men betonar därför vikten av att den nya lagen inte binder
mer än vad som är absolut nödvändigt för att uppfylla Sveriges förpliktelser
enligt EES-avtalet. Samma uppfattning framförs också av Boverket, som
inte heller har någon erinran mot huvuddelarna av lagförslaget, men anser
att lagen bör ses som en temporär lösning i avvaktan på bl.a. den översyn av
PBL som aviserats i annat sammanhang.

Fortifikationsförvaltningen kräver att byggproduktlagen och anpassningen
till EG inte får innebära en inskränkning av fortifikationsförvaltningens möj-
ligheter att oberoende av det politiska läget föreskriva om visst material och
utrustning i befästningar.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 3

52

Arbetarskyddsstyrelsen anser att det av byggproduktlagen bör framgå att
den inte innebär någon inskränkning i arbetsmiljölagens krav på byggpro-
dukternas lämplighet för användning under byggskedet.

Socialstyrelsen och Jordbruksverket påpekar att djurskyddslagstiftningens
respektive hälsoskyddslagens föreskrifter måste beaktas vid utformningen
av detaljföreskrifter till byggproduktlagen.

Ordet ”byggprodukt” bör enligt Kammarrätten i Göteborg och Industrins
Byggmaterialgrupp genomgående bytas mot ordet ”byggvara” såsom va-
rande mer adekvat. Kammarrätten anser i övrigt att lagtexten skulle vinna i
klarhet om den närmare följde texten i byggproduktirektivet. Slutligen på-
pekar kammarrätten att det förtydligande beträffande relationen mellan
byggproduktdirektivets krav och kraven i 3 kap. PBL, som förutskickats på
sid. 27 i promemorian, inte synes ha medtagits i den föreslagna lagtexten.

Byggstandardiseringen anser att byggproduktlagen saknar bestämmelser
om vad som kommer att gälla för sådana produkter som enligt artikel 4 bygg-
produktdirektivet skall få marknadsföras endast efter en försäkran från till-
verkaren om produkternas överensstämmelse med allmänt erkänd och till-
lämpad teknik. En liknande synpunkt framförs av Standardiseringskommis-
sionen i Sverige.

Boverket anser att det behöver utredas om inte särskilda övergångsbe-
stämmelser krävs med hänsyn till det successiva genomförandet av byggpro-
duktdirektivet. Vägverket och Industrins Byggmaterialgrupp framhåller att
genomförandet av byggproduktlagen inte brådskar utan bör samordnas med
övriga EES-länder. Byggentreprenörerna å sin sida framhåller vikten av att
de delar av byggproduktdirektivet som redan nu kan tillämpas snabbt ge-
nomförs också i Sverige.

Kommerskollegium anser att det bör övervägas om inte en motsvarighet
till den föreslagna 9§ i 1 kap. PBL bör införas också i andra berörda författ-
ningar. En liknande synpunkt framförs av Byggentreprenörerna och Indu-
strins Byggmaterialgrupp.

Kommerskollegium påpekar särskilt att promemorians lagförslag enligt
kollegiets mening inte behöver notifieras inom EFTA, EG eller Gatt.

Förslaget till en byggproduktlag

Vattenöverdomstolen anser att det vore av värde om det i propositionen
kunde ges några vägledande uttalanden om vad som närmare avses med be-
greppen byggprodukt, byggnad och anläggning.

Vattenöverdomstolen anser att det inte klart framgår om lagen avser att
reglera kraven på den färdiga byggnaden respektive anläggningen eller kra-
ven på de enskilda byggprodukter som ingår i den. En liknande synpunkt
framförs av Boverket som anser att texten i 2 § är olyckligt formulerad. Den
talar om produkter som har betydelse för en byggnads respektive anlägg-
nings egenskaper. Boverket framhåller att byggproduktdirektivet handlar
om produkter som påverkar förhållandena i byggnaden eller anläggningen
och inte om byggnaden eller anläggningen som sådan.

Enligt Vattenöverdomstolen bör byggproduktlagens teminologi ansluta till
terminologin i PBL och fastighetsbildningslagen, där begreppet byggnad in-

Prop. 1992/93:55

Bilaga 3

53

går i begreppet anläggning. Domstolen anser vidare att uttrycket ”risker för”
i 2 § 3 bör utbytas mot förslagsvis ”med hänsyn till”.

Innebörden av uttrycket ”stadigvarande ingå i en byggnad” behöver preci-
seras enligt Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer. Det bör tolkas så vitt
att det omfattar mattor, skåp m.m. som kan avge hälsovådliga emissioner.
Det är också angeläget att mer tillfälliga anordningar, som kan ha stor bety-
delse från säkerhetssynpunkt, inte lämnas åt sidan. En liknande synpunkt
framförs av utredningen för en handlingsplan mot buller, som anser att det är
önskvärt att det av den kommande propositionen framgår vilka byggproduk-
ter som ur bullersynpunkt bör falla under lagen om märkning av hushålls-
apparater och vilka som skall hänföras till byggproduktlagen.

Vattenöverdomstolen anser att punkterna 1 - 6 i 2 § sakligt sett hör hemma
i 3 §.

Kammarrätten i Göteborg anser att ordet ”byggnadsverk” i 3 § måste defi-
nieras. Lämpligen kan det ske i 2§.

För undvikande av missförstånd bör enligt Vattenöverdomstolen orden
”monteras, användas eller installeras” utgå ur 3 §, eftersom de inte återfinns
i2§.

För att få ökad tydlighet och bättre överensstämmelse med byggprodukt-
direktivet bör enligt Kommerskollegium och Industrins Byggmaterialgrupp
föreskriften i 3 § att en byggprodukt ”skall anses lämplig”, om den har vissa
egenskaper, ändras till att produkten ”är lämplig”, om den har de angivna
egenskaperna. Av samma skäl anser Statens räddningsverk och Vägverket att
det i bestämmelsen bör framhållas att en byggprodukts lämplighet skall be-
dömas mot de krav som gäller för byggnadsverket som helhet respektive
övervägas om inte kravet på ekonomisk livslängd i artikel 3 byggproduktdi-
rektivet bör komma till tydligare uttryck i 3 §.

Enligt Boverket bör 3 § ges ett annat innehåll. Det som nu står har Sverige
enligt Boverket förbundit sig att iaktta redan i EES-avtalet. Vad som behö-
ver föreskrivas i lagen är därför att myndigheter och enskilda skall förutsätta
att en produkt är lämplig för avsedd användning om den tillverkats enligt
byggproduktdirektivets regler. Det innebär att en del av de föreskrifter som
regeringen bemyndigas att utfärda med stöd av 4 § 2 och 4 tas in i 3 § och att
bemyndigandena i 4 § bör ändras i enlighet härmed.

Vattenöverdomstolen anser att uttrycket ”får föreskriva” i 4§ bör bytas
mot ”får meddela föreskrifter”, vilket bättre överensstämmer med termino-
login i 8 kap. RF. Domstolen anser vidare att innebörden av bemyndigandet
i punkt 1 är omöjligt att förstå. Bemyndigandet bör enligt domstolen - om
detta är avsikten med bemyndigandet - formuleras så att regeringen får med-
dela föreskrifter om väsentliga krav på byggnadsverk enligt bilaga 1 till bygg-
produktdirektivet.

Byggentreprenörerna anser att lagförslaget tydligare bör behandla den
procedur som föreskrivs i artikel 16 byggproduktdirektivet för det fall tek-
niska specifikationer saknas.

I 5 § sägs att byggrodukter som uppfyller vissa krav skall få släppas ut på
marknaden. Styrelsen för teknisk ackreditering föreslår att bestämmelsen
förtydligas så att det klart framgår att det endast är sådan byggprodukter
som skall få marknadsföras, eftersom detta är byggproduktdirektivets krav.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 3

54

Samma åsikt framförs av Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer. Sam-
tidigt har Statens institut för byggnadsforskning påpekat att denna tolkning
av byggproduktdirektivet, vilken i promemorian återges på sid. 23, inte
överensstämmer med den tolkning av direktivet som Storbrittanien gjort.
Enligt motsvarande engelska bestämmelser är kraven frivilliga.

Luftfartsverket anser att hänvisningarna i 6 § gör den mycket svår att tolka
och att den därför bör skrivas om.

Den föreslagna lagtexten kan enligt Byggstandardiseringen tolkas så att
bestämmelserna om EG-märket i 6-9 §§ endast avser byggprodukter som
framställts av inhemska tillverkare medan bestämmelserna om tillsyn i
10-13 §§ avser alla byggprodukter. Detta kan leda till oklarheter beträf-
fande importörers och säljares ansvar.

7 § handlar om ingripanden mot byggprodukter som försetts med EG-mär-
ket utan att de överensstämmer med de krav som gäller för åsättandet. Det
förutsätts emellertid förekomma klass- och nivåindelningar med hänsyn till
klimat m.m. Det kommer därför att inträffa att produkter uppfyller kraven
för EG-märkning utan att för den skull motsvara en klass eller nivå som
krävs i Sverige. Det framgår enligt Byggstandardiseringen inte av lagtexten
hur sådana produkter skall behandlas.

Vattenöverdomstolen noterar att det är ovanligt i svensk rätt att både straff
och vite kan utdömas för samma gärning.

Vattenöverdomstolen påpekar att det inte av promemorian framgår vad
som menas med att förelägganden och förbud får meddelas om det är påkal-
lat från skyddssynpunkt. Även oavsett denna oklarhet anser domstolen att
bemyndigandet är alltför generellt.

Vattenöverdomstolen anser inte att det finns behov av att bemyndiga rege-
ringen att meddela överklagandebestämmelser. Kammarrätten i Göteborg
ifrågasätter för sin del om bemyndigandet står i god överensstämmelse med
11 kap. 4§ regeringsformen. Statskontoret anser överklaganden bör prövas
av de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Förslaget till ändringar i PBL

Trots att promemorian inte tagit upp frågan föreslår Kommerskollegium,
Styrelsen för teknisk ackreditering, Byggstandardiseringen, Standardiserings-
kommissionen i Sverige och Statensprovningsanstalt att Boverkets ensamrätt
att utfärda typgodkännanden upphävs. Den sistnämnda remissinstansen före-
slår att 8 kap. 29 § omformuleras så att byggnadsnämnderna skall godta ma-
terial, produkter och kvalitetssystem, vilka har certifierats av ackrediterat
eller anmält certifieringsorgan. Också Boverket föreslår att paragrafen änd-
ras så att rätten att utfärda typgodkännanden kan överföras till ett privat or-
gan.

I 8 kap. 29 § föreslås i promemorian en skyldighet för byggnadsnämnderna
att godta byggprodukter som på föreskrivet sätt har visats uppfylla kravet på
lämplighet för avsedd användning enligt 3 § byggproduktlagen. Denna skyl-
dighet måste enligt Standardiseringskommissionen i Sverige utvidgas till att
omfatta också produkter som inte faller under byggproduktlagen men som

Prop. 1992/93:55

Bilaga 3

55

omfattas av PBL:s regler och som skall åtnjuta fri cirkulation enligt andra
direktiv eller regler än byggproduktdirektivet.

Byggstandardiseringen ifrågasätter om inte ordet ”typgodkännande” i
16 kap. 3§ för undvikande av missförstånd bör ändras till ”nationellt tek-
niskt godkännande”. Byggstandardiseringen framhåller vidare att det p.g.a
gällande övergångregler m.m. i praktiken knappast torde behövas någon
möjlighet att återkalla ett typgodkännande med hänvisning till EES-regler.
Däremot har erfarenheten visat att det behövs en möjlighet att återkalla för-
åldrade eller av annan anledning olämpliga typgodkännanden. Boverket å
sin sida har framhållit nödvändigheten av en möjlighet att återkalla typgod-
kännanden enligt förslaget.

Övrigt

Vattenöverdomstolen, Boverket, Kommerskollegium, Luftfartsverket, Sta-
tens råd för byggnadsforskning, Statens institut för byggnadsforskning, Stats-
kontoret, Byggstandardiseringen och Standardiseringskommissionen i Sve-
rige framför också detaljsynpunkter på innehållet i olika textavsnitt i prome-
morian och en del mer allmänna åsikter. Bl.a. framhålls vikten av att ut-
veckla funktionskrav på byggnader och metoder för att verifiera kraven. In-
dustrins byggmaterialgrupp föreslår att alla krav på byggnader i 3 kap. PBL,
som inte motsvaras av de egenskaper som anges i 2 § byggproduktlagen, tas
bort.

Utöver synpunkter på promemorian och dess lagförslag framför Boverket,
Kommerskollegium, Jordbruksverket, Statens institut för byggnadsforskning,
Styrelsen för teknisk ackreditering, Byggentreprenörerna, Byggstandardise-
ringen, Standardiseringskommissionen i Sverige och Industrins Byggmate-
rialgrupp olika synpunkter på innehållet i den kommande förordningen och
önskemål beträffande tillämpningen av den nya lagen. Bl.a. betonas vikten
av en öppen konkurrens på lika villkor mellan kompetenta organ när det
gäller godkännanden och certifiering och vikten av goda konkurrensförut-
sättningar för svensk byggindustri och goda möjligheter till teknisk utveck-
ling.

Prop. 1992/93:55

Bilaga 3

gotab "12096, Stockholm 1992

56