Regeringens proposition

1992/93:48

om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med
anledning av EES-avtalet m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Prop. 1992/93:48

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås de ändringar i den svenska immaterialrättsliga
lagstiftningen som behövs till följd av de åtaganden som Sverige har gjort
i avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

Förslag läggs fram om ändrade konsumtionsprinciper på patent-, mönster-
skydds- och växtförädlarrättens områden. Förslagen innebär att ensam-
rätterna på de nämnda rättighetsområdena skall anses vara konsumerade,
om den skyddade produkten, varan eller materialet förts ut på marknaden
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättighetshavaren eller
med dennes samtycke.

En ny lag om skydd för kretsmönster föreslås bli införd. I den föreslås
bl.a. ett uttryckligt nyhetskrav, att rätten till kretsmönster som utvecklas
av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats, att
både juridiska och fysiska personer med anknytning till EES kan vara
innehavare av ursprunglig rätt till kretsmönster samt att godtroende
förvärvare av skyddade kretsmönster får fortsätta utnyttja dessa mot skälig
ersättning.

Förändringar av den svenska varumärkesrätten föreslås. Bl.a. läggs
förslag fram som utökar möjligheten att få olika tecken erkända som
varumärken, som förstärker skyddet för kända varukännetecken och som
skärper användningstvånget för varumärken. En bestämmelse som regional
konsumtion av varumärkesrätten föreslås.

I upphovsrättslagen föreslås sådana ändringar som behövs för att anpassa

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

den till ett EG-direktiv om skydd för datorprogram. De ändringar som
föreslås är bl.a. att skydd av datorprogram även omfattar programmets
förberedande designmaterial, att alla rättigheter till datorprogram som
utvecklas av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat
avtalats, att konsumtionspunkten är den första överlåtelsen av ett exemplar
av ett datorprogram, att kopiering för enskilt bruk blir otillåten samt att
användare av datorprogram får en tvingande rätt att göra säkerhetskopior
och utföra s.k. dekompilering. Även för datorprogrammen föreslås en
bestämmelse om regional konsumtion.

Slutligen föreslås vissa särskilda ändringar i växtförädlarrättslagen.

Lagändringarna i vad avser ändrade konsumtionsprinciper för de
immateriella ensamrätterna och den nya lagen om skydd för kretsmönster
föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Övriga lagändringar
föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1992/93:48

Propositionens lagförslag

Prop. 1992/93:48

1 Förslag till

Lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Skyddsföremålet

1§ För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är
resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att
kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består
ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halvledar-
industrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller
villkoren.

Skyddets omfattning

2§ Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt
att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av
kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids
till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har
tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Innehavare av rätt till skydd

3 § Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat
kretsmönstret under förutsättning att han är medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbet-
sområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsför-
hållande tillkommer arbetsgivaren under förutsättning att inte annat har
avtalats och att arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är
en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra
styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer
som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till
samarbetsområdet under förutsättning att en sådan person har fått ensamrätt
att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och först
utnyttjar kretsmönstret kommersiellt i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten
från de personer som anges i första till tredje styckena.

Skyddstid

4 § Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången
av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersi-

ellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret
skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Inskränkningar i skyddet

5 § Utan hinder av 2 § får exemplar framställas av kretsmönstret ute-
slutande för undervisning om eller analys av kretsmönstret. Enstaka
exemplar får också framställas för enskilt bruk.

Exemplar som har framställts med stöd av första stycket får inte utnyttjas
för något annat ändamål.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har
spritts till allmänheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av
rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

7 § Om ett exemplar av ett kretsmönster utgör allmän handling, skall
exemplaret utan hinder av 2 § tillhandahållas i den ordning som föreskrivs
i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Överlåtelse av rätten

8 § Överlåtelse av ett exemplar av ett kretsmönster innefattar inte
överlåtelse av rätten till kretsmönstret.

Om den som innehar rätten till ett kretsmönster har gett någon annan rätt
att yrkesmässigt utnyttja detta (licens), får denne överlåta sin rätt vidare
endast om avtal har träffats om detta. Om licensen ingår i en rörelse, får
den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av
denna.

Straff m.m.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som
innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i
högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

10 § Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat
kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att
kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det
skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått
kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning
lämnas enligt 11 § första stycket.

11 § Den som i strid mot denna lag utnyttjar ett kretsmönster skall betala
ersättning för utnyttjandet till den som innehar rätten till mönstret om och
i den mån det är skäligt.

Om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet skall ersättning betalas
också för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Då ersättningens
storlek bestäms skall hänsyn tas även till innehavarens intresse av att
intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent

Prop. 1992/93:48

ekonomisk betydelse.

Prop. 1992/93:48

12 § Den som vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § är
skyldig att, om det är skäligt, mot lösen avstå den egendom som överträdel-
sen avser till den som innehar rätten till kretsmönstret.

I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får domstolen,
om det är skäligt, besluta att egendomen skall förstöras, ändras eller
utsättas för andra åtgärder som är ägnade att förebygga missbruk. Detta
gäller dock inte om förverkande eller åtgärder som är ägnade att förebygga
missbruk skall beslutas enligt 36 kap. brottsbalken. Talan enligt detta stycke
förs av den som innehar rätten till kretsmönstret. Sådan talan får föras även
av åklagare, om det är påkallat från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte mot den som i god
tro har förvärvat egendomen eller en särskild rätt till den.

13 § Sådan egendom som avses i 12 § får tas i beslag, om brott enligt
denna lag skäligen kan antas föreligga. I fråga om sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

14 § Har ett annat föremål än som avses i 12 § använts som hjälpmedel vid
sådan framställning av exemplar av kretsmönstret som utgör brott enligt
denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det behövs
för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl till det.
Detsamma gäller föremål som har använts vid försök till brott som avses
i denna paragraf eller som omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till
sådant brott.

Lagens tillämpningsområde

15 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer
av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisa-
tion som riksdagen godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande
till andra stater än dem som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra
att gälla.

2. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före
ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som
förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den
1 april 1987, får de dock utan hinder av 2 § spridas vidare.

2 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Prop. 1992/93:48

Härigenom föreskrivs att 3 § patentlagen (1967:837) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

3 §

Den genom patent förvärvade
ensamrätten innebär att, med de
undantag som anges nedan, annan
än patenthavaren ej må utan dennes
lov utnyttja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i om-
sättning eller använda patentskyddat
alster eller införa eller inneha sådant
alster för ändamål som nu sagts,

2) använda patentskyddat för-
farande eller, om han vet eller det
med hänsyn till omständigheterna
är uppenbart att förfarandet ej får
användas utan patenthavarens lov,
utbjuda det för användning här i
riket,

3) utbjuda, bringa i omsättning
eller använda alster som tillverkats
enligt patentskyddat förfarande eller
införa eller inneha alstret för ända-
mål som nu sagts.

Ensamrätten innebär även att
annan än patenthavaren ej må utan
dennes lov utnyttja uppfinningen
genom att erbjuda eller tillhandahål-
la någon som ej är berättigad att
utnyttja uppfinningen sådant medel
för att utöva den här i riket som
hänför sig till något väsentligt i upp-
finningen, om den som erbjuder
eller tillhandahåller medlet vet eller
det med hänsyn till om-
ständigheterna är uppenbart att
medlet är lämpat och avsett att
användas vid utövande av uppfin-
ningen. Är medlet en i handeln
allmänt förekommande vara, gäller
vad nu sagts dock endast om den
som erbjuder eller tillhandahåller
medlet söker påverka mottagaren till
handling som avses i första stycket.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i detta stycke skall såsom berättigad
att utnyttja uppfinningen icke anses

Föreslagen lydelse

Den genom patent förvärvade en-
samrätten innebär att, med de un-
dantag som anges nedan, ingen får
utan patenthavarens samtycke utnytt-
ja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i om-
sättning eller använda patentskyddat
alster eller införa eller inneha sådant
alster för ändamål som nu sagts,

2) använda patentskyddat förfarande
eller, om han vet eller det med
hänsyn till omständigheterna är
uppenbart att förfarandet inte får
användas utan patenthavarens sam-
tycke, utbjuda det för användning
här i Sverige,

3) utbjuda, bringa i omsättning eller
använda alster som tillverkats enligt
patentskyddat förfarande eller införa
eller inneha alstret för ändamål som
nu sagts.

Ensamrätten innebär även att ingen
får utan patenthavarens samtycke
utnyttja uppfinningen genom att
erbjuda eller tillhandahålla någon
som inte är berättigad att utnyttja
uppfinningen sådant medel för att
utöva den här i Sverige som hänför
sig till något väsentligt i uppfin-
ningen, om den som erbjuder eller
tillhandahåller medlet vet eller det
med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart att medlet är lämpat och
avsett att användas vid utövande av
uppfinningen. Är medlet en vara
som allmänt förekommer i handeln,
gäller vad nu sagts dock endast om
den som erbjuder eller tillhandahål-
ler medlet försöker påverka mot-
tagaren till en sådan handling som
avses i första stycket. Vid
tillämpning av bestämmelserna i
detta stycke skall den som utnyttjar
uppfinningen på det sätt som sägs i

Senaste lydelse 1978:149

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

den som utnyttjar uppfinningen på
sätt som sägs i tredje stycket 1, 3
eller 4.

Från ensamrätt undantagas

1) utnyttjande som ej sker yrkes-
mässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat
alster som bringats i omsättning här
i riket av patenthavaren eller med
dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för
experiment, som avser själva upp-
finningen,

4) beredning på apotek av läke-
medel enligt läkares förskrivning i
enskilt fall eller åtgärd med sålunda
berett läkemedel.

tredje stycket 1, 3 eller 4 inte anses
såsom berättigad att utnyttja upp-
finningen.

Från ensamrätten undantas

1) utnyttjande som inte sker yrkes-
mässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat
alster som bringats i omsättning
inom Europeiska ekonomiska samar-
betsområdet av patenthavaren eller
med dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för
experiment som avser själva upp-
finningen,

4) beredning på apotek av läke-
medel enligt läkares förskrivning i
enskilt fall eller åtgärder med sålun-
da berett läkemedel.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning av
den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att
livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel
bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga
bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad
nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter patentskydd
i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett
patentskyddat förfarande.

3 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Prop. 1992/93:48

Härigenom föreskrivs att 5 § om mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Mönsterrätt innebär att, med de
undantag som anges nedan, annan
än innehavaren av mönsterrätten
(mönsterhavaren) icke får utan
dennes lov utnyttja mönstret yrkes-
mässigt genom att tillverka, införa
till riket, utbjuda, saluhålla, överlåta
eller uthyra vara, vars utseende icke
väsentligen skiljer sig från mönstret
eller som i sig har upptagit något
som icke väsentligen skiljer sig från
detta.

Mönsterrätten omfattar endast de
varor för vilka mönstret registrerats
och därmed likartade varor.

Föreslagen lydelse

Mönsterrätt innebär, med de undan-
tag som anges nedan, att ingen får
utan samtycke av den som är inne-
havare av mönsterrätten (mönster-
havaren) utnyttja mönstret
yrkesmässigt genom att tillverka,
införa till Sverige, bjuda ut, salu-
hålla, överlåta eller hyra ut vara,
vars utseende inte väsentligen skiljer
sig från mönstret eller som i sig har
upptagit något som inte väsentligen
skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de
varor för vilka mönstret registrerats
och därmed likartade varor.

Mönsterrätten omfattar inte
utnyttjande av en vara, om den har
bringats i omsättning inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet av mönsterhavaren eller med
dennes samtycke.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Prop. 1992/93:48

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 1,4, 19 och 48 §§ skall ha följande lydelse,
dels att bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §‘

Denna lag skall tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten eller
växtarter som anges i bilagan till denna lag.

Lagen skall tillämpas även på växt-
sorter som är hybrider mellan de
växtsläkten eller växtarter som
anges i bilagan.

Växtförädlarrätt innebär att, med
de undantag som anges nedan,
annan än innehavaren av växtföräd-
larrätten (sortinnehavaren) icke får
utan dennes lov utnyttja växtsorten
yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till riket införa
växtmaterial av sorten i syfte att
materialet skall utbjudas till för-
säljning för förökningsändamål eller
eljest tillhandahållas för sådant
ändamål,

2. utbjuda till försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av
sorten för förökningsändamål,

3. i fall, då upprepad användning
av växtmaterial av sorten är nödvän-
dig för framställning av växtmaterial
av annan sort, använda växtmaterial
av sorten för sådan framställning
och i syfte att det framställda mate-
rialet skall utbjudas till försäljning
för förökningsändamål eller eljest
tillhandahållas för sådant ändamål.

I fråga om prydnadsväxter inne-
bär växtförädlarrätten därjämte att
annan än sortinnehavaren icke får
utan dennes lov använda plantor
eller delar av plantor som förök-
ningsmaterial för yrkesmässig fram-
ställning av snittblommor eller annat
material för prydnadsändamål.

Växtförädlarrätt innebär, med de
undantag som anges nedan, att
ingen får utan samtycke av
innehavaren av växtförädlarrätten
(sortinnehavaren) utnyttja växtsorten
yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till Sverige föra
in växtmaterial av sorten i syfte att
materialet skall bjudas ut till för-
säljning för förökningsändamål eller
på annat sätt tillhandahållas för
sådant ändamål,

2. bjuda ut till försäljning eller på
annat sätt tillhandahålla växtmaterial
av sorten för förökningsändamål,

3. i de fall, då upprepad
användning av växtmaterial av
sorten är nödvändig för
framställning av växtmaterial av
annan sort, använda växtmaterial av
sorten för sådan framställning och i
syfte att det framställda materialet
skall bjudas ut till försäljning för
förökningsändamål eller på annat
sätt tillhandahållas för sådant ända-
mål.

I fråga om prydnadsväxter innebär
växtförädlarrätten därjämte att ingen
får utan sortinnehavarens samtycke
använda plantor eller delar av plan-
tor som förökningsmaterial för
yrkesmässig framställning av snitt-
blommor eller annat material för
prydnadsändamål.

Senaste lydelse 1982:991

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

Talan enligt 18 § föres hos statens
jordbruksverk genom besvär inom
två månader från beslutets dag. Den
som vill anföra besvär skall inom
samma tid erlägga fastställd be-
svärsavgift vid påföljd att besvären
annars ej upptages till prövning.

Mot beslut av jordbruksverket får
talan föras av sökanden, om beslutet
gått honom emot. Talan föres hos
regeringsrätten genom besvär inom
två månader från beslutets dag.

Talan mot annat slutligt beslut av
växtsortnämnden enligt denna lag än
som avses i 18 § föres hos jord-
bruksverket genom besvär inom två
månader frän beslutets dag. Den
som vill anföra besvär skall inom
samma tid erlägga fastställd be-
svärsavgift vid påföljd att besvären
annars ej upptages till prövning.

Talan mot jordbruksverkets beslut
föres hos regeringsrätten genom
besvär inom två månader från be-
slutets dag.

Växtförädlarrätten omfattar inte
utnyttjande av det material av en
växtsort, som har bringats i om-
sättning inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet av sortin-
nehavaren eller med dennes sam-
tycke.

19 §²

Växtsortnämndens beslut enligt
18 § överklagas hos Statens jord-
bruksverk inom två månader frän
beslutets dag.

Jordbruksverkets beslut får överkla-
gas av sökanden, om det har gått
honom emot. Verkets beslut över-
klagas hos Regeringsrätten inom två
månader från beslutets dag.

§²

Annat slutligt beslut av Växtsort-
nämnden enligt denna lag än som
avses i 18 § överklagas hos Jord-
bruksverket inom två månader från
beslutets dag.

Jordbruksverkets beslut överklagas
hos Regeringsrätten inom två måna-
der frän beslutets dag.

Senaste lydelse 1991:386

Bilaga'

Prop. 1992/93:48

Acer spp.	Lönn
Agrostis spp.	Ven
Allium spp.	Lök
Alopecurus pratensis L.	Ängskavle
Alstroemeria L.	Perulilja
Anethum graveolens L.	Dill
Apium graveolens L.	Selleri
Aronia spp.	Aronia
Asparagus officinalis L.	Sparris
Avena byzantina K. Koch	Rödhavre
Avena sativa L.	Havre
Begonia spp.	Begonia
Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. altissima Döll	Sockerbeta
Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. conditiva Alef.	Rödbeta
Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. crassa Alef.	Foderbeta
Betula spp.	Björk
Brassica napus L. var. oleifera Metzg.	Raps
Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb.	Kålrot
Brassica nigra (L.) W. Koch	Svartsenap
Brassica oleracea L.	Kål
Brassica oleracea L. ssp. acephala DC.	Fodermärgkål
Brassica rapa L. var. oleifera Metzg.	Rybs
Brassica rapa L. var. rapa (L.) Thell.	Rova
Bromus arvensis L.	Renlosta
Bromus inermis Leyss.	Foderlosta
Camelina sativa (L.) Crantz	Olj edådra
Cannabis sativa L.	Hampa
Capsicum annuum L.	Paprika
Caragana spp.	Ärtbuske
Chrysanthemum spp.	Krysantemum
Comus spp.	Komell, snöbär
Cucumis melo L.	Melon
Cucumis sativus L.	Gurka
Cynosurus cristatus L.	Kamäxing
Dactylis glomerata L.	Hundäxing
Daucus carota L.	Morot
Dianthus caryophyllus L.	Nejlika
Euonymus spp.	Spindelträd
Euphorbia pulcherrima Willd. ex Klotzsch	Julstjärna
Festuca spp.	Svingel
Festulolium spp.	Rajsvingel
Fragaria spp.	Jordgubbar, smultron
Glycine max (L.) Merrill	Sojaböna

³ Senaste lydelse 1991:168

Helianthus annuus L. Solros

Hippophae spp. Havtom

Hordeum vulgäre L. Kom

Lactuca sativa L. Sallat

Linum usitatissimum L. Lin

Lolium spp. Rajgräs

Lonicera spp. Try

Lupinus angustifolius L. Blålupin

Lupinus luteus L. Gullupin

Lycopersicon esculentum P. Mill. Tomat

Malus spp. (även grundstam) Äpple

Medicago spp. Lusern

Prop. 1992/93:48

Omithopus sativus Brot.

Seradella

Papaver somniferum L.
Pastinaca sativa L.

Vallmo
Palstemacka

Pelargonium-Peltatum-Hybridi

Hängpelargon

Pelargonium-Peltatum x Pelargonium-Zonale-Hybridi

Pelargonium-Zonale-Hybridi Vanlig pelargon

Petroselinum crispum (Mill.) Nym. ex A. W. Hill Persilja

Phalaris arundinacea L.

Rörflen

Phaseolus coccineus L.

Rosenböna

Phaseolus vulgaris L.

Phleum spp.

Pisum sativum L. sensu lato

Böna

Timotej

Ärt

Poa spp.

Populus spp.

Potentilla spp.

Prunus spp. (även grundstam)

Pyrus spp. (även grundstam)

Gröe

Asp, poppel

Fingerört, tok

Körsbär, plommon,
persika, aprikos

Päron

Raphanus sativus L. var. niger (Mill.) S. Kemer
Raphanus sativus L. var. radicula Pers.
Rhododendron spp.

Ribes spp. (även grundstam)

Rosa spp.

Rubus spp.

Rättika

Rädisa

Azalea, rhododendron

Vinbär, krusbär

Ros, nypon

Hallon, björnbär

Saintpaulia ionantha H. Wendl.
Salix spp.

Secale cereale L.

Sinapis alba L.

Solanum tuberosum L.

Sorbus spp.

Spinacia oleracea L.

Spiraea spp.

Streptocarpus x hybridus Voss
Syringa spp.

Saintpaulia

Pil, sälg, vide

Råg

Vitsenap

Potatis

Rönn

Spenat

Spirea

Komettblomma

Syrén

Trifolium hybridum L.
Trifolium pratense L.

Trifolium repens L.
Triticosecale Wittmack

Alsikeklöver
Rödklöver
Vitklöver
Rågvete

Triticum aestivum L. emend. Fiori et Paol. Triticum durum Desf. Triticum turgidosecale	Vete Makaronivete Rågvete
Vaccinium spp.	Blåbär, lingon
Vibumum spp.	Olvon
Vicia faba L. var. major Harz.	Bondböna
Vicia faba L. var. minor Harz.	Åkerböna
Vicia sativa L.	Fodervicker
Vicia villosa Roth	Luddvicker
Zea mays L.	Majs

Prop. 1992/93:48

Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § den dag regeringen bestämmer
och i övrigt den 1 januari 1993.

5 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Prop. 1992/93:48

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8, 13, 14, 17, 23, 25, 26, och 34 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 25 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensamrätt till
varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja

sådana varor, som de tillhandahåller
Varumärke kan bestå av figur,
ord, bokstäver eller siffror, så ock
av säregen utstyrsel av vara eller
dess förpackning.

Vad i denna lag stadgas om varor
skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster.

Om kollektivmärken är särskilt
stadgat.

i sin rörelse.

Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiski,
särskilt ord, inbegripet personnamn,
samt figurer, bokstäver, siffror och
formen eller utstyrseln på en vara
eller dess förpackning, förutsatt att
tecknen kan särskilja en näringsid-
kares varor från andra näringsid-
kares.

Vad som sägs i denna lag om varor
skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster.

Om kollektivmärken finns särskilda
bestämmelser.

2 §

En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke, då
märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han
ensamrätt jämväl till slagord eller
annat i näringen använt särskilt
varu kännetecken.

Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i riket bland dem, till
vilka det riktar sig, är allmänt känt
som beteckning för innehavarens
varor.

Genom inarbetning förvärvar han
ensamrätt också till andra särskilda
varukännetecken som används i
näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, om
det här i Sverige bland dem som det
riktar sig till är allmänt känt som
beteckning för innehavarens varor.

Envar må i näringsverksamhet
använda sitt släktnamn eller sin
firma som kännetecken för sina
varor, där det ej är ägnat att fram-
kalla förväxling med annans skyd-
dade varukännetecken.
Näringsidkare har ock skydd enligt
denna lag mot att namnet eller
firman av annan obehörigen an-
vändes som dylikt kännetecken.

Var och en får i näringsverksamhet,
under förutsättning att det är i
överensstämmelse med god affärs-
sed, som kännetecken för sina var-
or, använda

- sitt släktnamn, sin adress eller sin
firma , eller

- uppgifter om varornas art, kvali-
tet, kvantitet, avsedda ändamål,
värde och geografiska ursprung,
tidpunkten för deras framställande
eller andra egenskaper hos varorna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

Näringsidkare har också skydd
enligt denna lag mot att deras släkt-
namn, adress eller firma av andra
obehörigen används som varukänne-
tecken.

Rätt till varukännetecken enligt
1-3 §§ innebär, att annan än inne-
havaren icke må i näringsverksam-
het använda ett därmed förväxlings-
bart kännetecken för sina varor,
vare sig på varan eller dess för-
packning, i reklam eller affärshand-
ling eller på annat sätt, däri inbe-
gripet jämväl muntlig användning.
Vad nu sagts skall gälla oavsett om
varan tillhandahålles eller är avsedd
att tillhandahållas här i riket eller
utomlands eller ock hit införes. Är
i fall som avses i 2 § kännetecknet
icke inarbetat i hela riket, gäller
rätten endast inom det område där
kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt
första stycket anses, att någon vid
tillhandahållande av reservdel, till-
behör eller liknande, som lämpar
sig för annans vara, åberopar den-
nes kännetecken på sådant sätt, att
det kan giva sken av att vad som
tillhandahålles härrör från känne-
tecknets innehavare eller av att
denne medgivit kännetecknets an-
vändning.

Har vara tillhandahållits under
visst kännetecken och har därefter
annan än kännetecknets innehavare
väsentligt förändrat den genom
bearbetning, reparation eller lik-
nande, må ej, då varan ånyo till-
handahålles i näringsverksamhet
här i riket, kännetecknet användas
utan att förändringen tydligt an-
gives eller eljest tydligt framgår.

Rätten till ett varukännetecken
enligt 1-3 §§ innebär, att annan än
innehavaren inte får i näringsverk-
samhet använda ett därmed förväx -
lingsbart kännetecken för sina varor,
vare sig på varan eller dess förpack-
ning, i reklam eller affärshandling
eller på annat sätt, däri inbegripet
också muntlig användning. Vad som
nu sagts skall gälla oavsett om
varan tillhandahålls eller är avsedd
att tillhandahållas här i landet eller
utomlands eller också hit införs. Är
i fall som avses i 2 § kännetecknet
inte inarbetat i hela landet, gäller
rätten endast inom det område där
kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt
första stycket anses, att någon vid
tillhandahållande av reservdel, till-
behör eller liknande, som lämpar
sig för annans vara, åberopar den-
nes kännetecken på sådant sätt, att
det kan ge sken av att vad som till-
handahålls kommer från känne-
tecknets innehavare eller av att
denne medgett kännetecknets an-
vändning.

Rätten till ett varukännetecken
omfattar inte att kännetecknet an-
vänds för varor som under det
kännetecknet har bringats i omsätt-
ning inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet av rättsinneha-
varen eller med dennes samtycke.

Har en vara tillhandahållits under
ett visst kännetecken och har den
därefter förändrats eller försämrats,
får inte, då varan på nytt tillhan-
dahålls i näringsverksamhet här i
landet, kännetecknet användas om
inte förändringen tydligt anges eller
annars tydligt framgår.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

Kännetecken anses förväxlings-
bara enligt denna lag endast om de
avse varor av samma eller liknande
slag.

Dock må även eljest förväxlings-
barhet undantagsvis kunna åbe-
ropas:

a) till förmån för kännetecken,
som är synnerligen starkt inarbetat
och känt inom vida kretsar av all-
mänheten här i riket, såframt med
hänsyn härtill användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle
innebära ett otillbörligt utnyttjande
av det förras goodwill; eller

b) till förmån för kännetecken,
som är inarbetat, där med hänsyn
till den särskilda arten av de varor,
om vilka är fråga, användningen av
ett annat liknande kännetecken
uppenbarligen skulle förringa det
förras goodwill.

Har registrerat varumärke kommit
till användning i icke oväsentlig
omfattning, må rätt därtill såvitt
avser varor av samma eller liknande
slag som de för vilka märket an-
vänts, bestå vid sidan av äldre rätt
till förväxlingsbart kännetecken,
såframt registreringen sökts i god
tro och varit gällande i fem år från
registreringsdagen innan talan
väckes om dess bestånd.

Varumärke må registreras allenast
såframt det är ägnat att särskilja
innehavarens varor från andras.
Märke, som uteslutande eller med
endast mindre ändring eller tillägg
angiver varans art, beskaffenhet,
mängd, användning, pris eller geog-
rafiska ursprung eller tiden för dess
framställande, skall icke i och för
sig anses äga särskilj ningsförmåga.
Vid bedömande av om ett märke
äger särskiljningsförmåga skall
hänsyn tagas till alla föreliggande
omständigheter och särskilt till den
tid och omfattning märket varit i
bruk.

Varumärke, som enbart består av

Kännetecken anses förväxlingsbara
enligt denna lag endast om de avser
varor av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan även åbe-
ropas till förmån för ett kännetecken
som är väl ansett här i landet, om
användningen av ett annat liknande
kännetecken skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till för-
fång för det väl ansedda känneteck-
nets särskiljningsförmåga eller
anseende.

Rätten till ett registrerat varumärke
kan, med avseende på de varor för
vilka det har använts, bestå vid
sidan av en äldre rätt till ett för-
växlingsbart kännetecken, om regi-
streringen sökts i god tro och inne-
havaren av den äldre rätten under
fem år i följd har varit medveten om
och funnit sig i användning här i
landet av det registrerade varumär-
ket.

Ett varumärke får registreras endast
om det är ägnat att särskilja inne-
havarens varor från andras. Ett
märke som uteslutande eller med
endast mindre ändring eller tillägg
anger varans art, beskaffenhet,
mängd, användning, pris eller geo-
grafiska ursprung eller tiden för
dess framställande, skall inte i och
för sig anses ha särskiljnings-
förmåga. Vid bedömande av om ett
märke har särskiljningsförmåga
skall hänsyn tas till alla föreliggan-
de omständigheter och särskilt till
den omfattning och den tid märket
varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

bokstäver eller siffror och icke kan
anses som figurmärke, må regist-
reras endast om märket genom in-
arbetning visats äga särskiljnings-
förmåga.

Såsom varumärke må icke regist-
reras kännetecken, enbart bestående
av något, som är ägnat att uppfattas
som sökandens släktnamn eller
hans släktnamn jämte förnamn,
initialer, titel eller dylikt eller ock
såsom firma.

Varumärke må ej registreras:

1) om i märket utan tillstånd in-
tagits sådan statlig eller interna-
tionell beteckning eller sådant
kommunalt vapen, som enligt lag
eller författning icke må obehörigen
brukas såsom varumärke, eller ock
något som lätt kan förväxlas där-
med;

2) om märket uppenbarligen är
ägnat att vilseleda allmänheten;

3) om märket eljest strider mot
lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka
förargelse;

4) om märket innehåller eller
består av något, som är ägnat att
uppfattas såsom annans firma eller
ock såsom annans släktnamn, konst-
närsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller
porträttet uppenbarligen icke åsyftar
någon sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något,
som är ägnat att uppfattas såsom
titel på annans skyddade litterära
eller konstnärliga verk, där titeln är
egenartad, eller kränker annans
upphovsrätt till litterärt eller konst-
närligt verk eller annans rätt till
fotografisk bild eller mönster;

6) om märket är förväxlingsbart
med annan näringsidkares namn
eller firma, med annans varumärke,
som är registrerat efter tidigare
ansökan, eller med annans varu-
kännetecken, som är inarbetat då
ansökan om registrering göres;
eller

7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid tiden

kännetecken som uteslutande består
av en form som följer av varans art
eller en form som krävs för att
uppnå ett tekniskt resultat eller en
form som ger varan ett betydande
värde.

Ett varumärke får inte registreras:

1) om i märket utan tillstånd tagits
in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt
vapen, som enligt lag eller författ-
ning inte får obehörigen brukas som
varumärke, eller också något som
lätt kan förväxlas därmed;

2) om märket är ägnat att vilseleda
allmänheten;

3) om märket på annat sätt strider
mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka
förargelse;

4) om märket innehåller eller består
av något, som är ägnat att uppfattas
som annans firma eller som annans
släktnamn, konstnärsnamn eller lik-
artat namn eller annans porträtt, där
namnet eller porträttet
uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, som
är ägnat att uppfattas som titel på
annans skyddade litterära eller
konstnärliga verk, där titeln är
egenartad, eller kränker annans
upphovsrätt till litterärt eller konst-
närligt verk eller annans rätt till
fotografisk bild eller mönster;

7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid tiden

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

för ansökningen användes av annan,
samt ansökningen gjorts med
vetskap härom och sökanden ej
använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6)
och 7) må registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medgiver det och
hinder enligt första stycket eljest ej
möter.

Den som vill låta registrera varu-
märke skall till registrerings-
myndigheten ingiva skriftlig ansökan
härom. Ansökningen skall innehålla
uppgift om sökandens namn eller
firma samt den rörelse och de slag
eller klasser av varor för vilka
märket är avsett; därjämte skall
märket tydligt angivas.

Ansökan om förnyelse görs
skriftligen hos registreringsmyn-
digheten tidigast ett år före och
senast sex månader efter registrer-
ingsperiodens utgång.

Om handläggning av ansökan om
förnyelse skall vad i 19 § stadgas
äga motsvarande tillämpning.

Om varumärke registrerats i strid
mot denna lag och skälet mot regi-
strering alltjämt föreligger, må i den
ordning nedan stadgas registreringen
hävas, där ej enligt 8 eller 9 § rätt
till märket likväl må bestå.

Registreringen må ock hävas, om
innehavaren ej längre är närings-

för ansökningen används av annan,
samt ansökningen gjorts med vet-
skap om detta och sökanden inte
använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6)
och 7) får registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medger det och
det inte i övrigt möter hinder enligt
första stycket.

Den som vill låta registrera ett
varumärke skall ge in en skriftlig
ansökan om detta till registrerings-
myndigheten. Ansökningen skall
innehålla uppgift om sökandens
namn eller firma och de slag eller
klasser av varor för vilka märket är
avsett; dessutom skall märket tydligt
anges.

En ansökan om förnyelse görs
skriftligen hos registreringsmyn-
digheten tidigast ett år före och
senast sex månader efter registrer-
ingsperiodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av
registreringen, skall inbetalning av
fömyelseavgiften till registrerings-
myndigheten anses utgöra en an-
sökan om förnyelse.

På handläggningen av en ansökan
om förnyelse skall vad som före-
skrivs i 19 § ha motsvarande
tillämpning.

Har ett varumärke registrerats i
strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får
registreringen hävas i den ordning
som föreskrivs nedan, om inte rätt
till märket ändå får bestå enligt 8
eller 9 §. Är ett registrerat varu-
märke förväxlingsbart med någon
annans varumärke, får dock regi-
streringen av det förstnämnda varu-
märket inte hävas på denna grund,
om det andra varumärket inte upp-
fyller kraven på användning enligt
25 a §.

Registreringen får också hävas, om
innehavaren inte längre är näringsid-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

idkare eller om märket är vilse-
ledande, förlorat sin sär-
skiljningsförmåga eller blivit stri-
dande mot allmän ordning eller
ägnat att väcka förargelse, så ock
om märket icke varit i bruk under
de fem senaste åren och innehava-
ren icke visar skäl för sin under-
låtenhet att använda märket.

kare eller om märket

1) är vilseledande,

2) inte längre har någon särskilj-
ningsförmåga,

3) strider mot allmän ordning, eller

4) är ägnat att väcka förargelse.

Att registreringen får hävas även
vid utebliven användning av varu-
märket framgår av 25 a §.

§

Har innehavaren av ett registrerat
varumärke inte inom fem är efter det
att registreringsförfarandet avslutats
gjort verkligt bruk av varumärket
här i landet för de varor som det
registrerats för eller har sådant bruk
inte skett inom en period av fem år
i följd får registreringen hävas, om
det inte finns giltiga skäl till att
varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första
stycket likställs

1) att varumärket används i en
annan form än den registrerade
formen, om avvikelsen avser endast
detaljer och inte förändrar märkets
egenartade karaktär, och

2) att varumärket här i landet an-
bringas på varor eller deras em-
ballage endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av
rättighetshavaren likställs vid
tillämpningen av denna lag att varu-
märket används av någon annan
med rättighetshavarens samtycke.
Registreringen får dock inte hävas,
om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårspe-
rioden och ansökan om hävning av
registreringen. Användning som
påbörjas eller återupptas efter
femårsperiodens utgång och inom
tre månader före ansökan om häv-
ning skall emellertid lämnas utan
avseende, om förberedelserna för att
påbörja eller återuppta användning-
en vidtogs efter det att rättighetsha-
varen fått kännedom om att en
ansökan om hävning kunde komma
att göras.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

25 b §

Om det finns grund för hävning av
en registrering endast för en del av
de varor som ett varumärke har
registrerats för, skall registreringen
hävas bara för dessa varor.

26 §^:

Om registrerings hävande må
envar som lider förfång av regist-
reringen föra talan vid domstol mot
märkeshavaren. Talan som grundas
på stadgande i 13 §, 14 § 1) - 3
eller 25 § andra stycket, må ock
föras av myndighet som regeringen
bestämmer ävensom av sammanslut-
ning av berörda näringsidkare.

Angående domstols behörighet i
mål om registrerings hävande skall
utöver vad eljest är stadgat gälla,
att Stockholms tingsrätt är behörig,
då märkeshavaren icke har hemvist
inom riket.

Var och en som lider förfång av
registreringen får föra talan vid
domstol mot märkeshavaren om att
registreringen skall hävas. Talan
som grundas på en bestämmelse i
13 §, 14 § 1) - 3), 25 § andra
stycket, 25 a § eller 25 b § får
också föras av den myndighet som
regeringen bestämmer samt av en
sammanslutning av berörda närings-
idkare.

Angående domstols behörighet i
mål om registrerings hävande skall
utöver vad i övrigt är föreskrivet
gälla, att Stockholms tingsrätt är be-
hörig, om märkeshavaren inte har
hemvist / Sverige.

34 §

Innehavaren av ett varumärke kan
ge någon annan rätt att använda
varumärket (licens) för en del eller
alla de varor som varumärket är
registrerat för samt för hela eller en
del av landet. Licensen kan vara
exklusiv eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan
åberopa de rättigheter som är knut-
na till varumärket gentemot en
licenstagare som överträder en be-
stämmelse i licensavtalet med avse-
ende på licensens giltighetstid, den
form under vilken varumärket får
användas, arten av de varor för
vilka licensen är utfärdad, det geo-
grafiska område inom vilket varu-
märket får användas eller kvaliteten
på de av licenstagaren tillverkade

varorna.

Licensen skall på begäran anteck-
nas i varumärkesregistret. Sådan
anteckning får dock inte göras, om
licenstagarens användning av varu-
märket uppenbarligen är ägnad att
vilseleda allmänheten. Om det visas

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

licenstagarens användning av mär-
ket uppenbarligen är ägnad att
vilseleda allmänheten. Visas att
licensen upphört att gälla, skall an-
teckningen avföras ur registret.

Där ej annat avtalats, äger
licenstagaren ej överlåta sin rätt
vidare.

Rätt till varumärke eller känne-
tecken, som avses i 2 § andra styck-
et, må ej tagas i mät. Avträdes inne-
havarens egendom till konkurs,
ingår dock rätten i konkursboet.

att licensen har upphört att gälla,
skall anteckningen tas bort ur regi-
stret.

Om inte annat har avtalats, får
licenstagaren inte överlåta sin rätt
vidare.

Rätten till varumärke eller känne-
tecken enligt 2 § andra stycket får
inte tas i mät. Om innehavarens
egendom avträds till konkurs, ingår
dock rätten i konkursboet.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § tredje stycket den dag
regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats före denna
lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 §
före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt lagen
i dess äldre lydelse.

¹ Senaste lydelse 1977:732

6 Förslag till Prop. 1992/93:48

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 1, 11, 23, 27, 40 a och 53 §§ samt rubriken närmast före 40 a §

skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11a, 11 b och 57 a §§,

av följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift
eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster
av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till
uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta,
så ock annat i teckning eller grafik
eller i plastisk form utfört verk av
beskrivande art.

Till litterära verk hänförs kartor,
samt även andra i teckning eller
grafik eller i plastisk form utförda
verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om da-
torprogram skall i tillämpliga delar
gälla även förberedande design-
material för datorprogram.

Av offentliggjort verk får enstaka
exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framställts får ej
utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför
ej rätt att för eget bruk låta annan
framställa bruksföremål eller skulp-
tur eller genom konstnärligt förfa-
rande efterbilda annat konstverk, ej
heller rätt att utföra byggnadsverk.

Den som med stöd av första
stycket vill kopiera datorprogram i
maskinläsbar form får göra detta
endast för sitt enskilda bruk och
bara under förutsättning att pro-
grammet är utgivet och att förlagan
för kopieringen inte används i nä-
ringsverksamhet eller offentlig verk-
samhet. Kopian får ej utnyttjas för
annat ändamål.

§²

Av offentliggjorda verk får enstaka
exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framtställts får
inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad som sägs i första stycket gäller
inte byggnadsverk och datorprogram
och medför inte rätt att för eget
bruk låta någon annan framställa
bruksföremål eller skulpturer eller
genom konstnärligt förfarande efter-
bilda andra konstverk.

¹ Senaste lydelse 1989:396

² Senaste lydelse 1989:396

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

11 a §

Den som har förvärvat rätt att
använda ett datorprogram får fram-
ställa sådana exemplar av program-
met och göra sådana ändringar i
programmet som är nödvändiga för
att han skall kunna använda pro-
grammet för dess avsedda ändamål.
Detta gäller även rättelse av fel.

Den som har rätt art använda ett
datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om
detta är nödvändigt för den avsedda
användningen av programmet.

Exemplar som framställs med stöd
av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får
inte heller användas när rätten att
utnyttja programmet har upphört.

Den som har rätt att använda ett
datorprogram får iaktta, undersöka
eller prova programmets funktion
för att fastställa de idéer och prin-
ciper som ligger bakom program-
mets olika detaljer. Detta gäller
under förutsättning att det sker vid
sådan laddning, visning på skärm,
köming, överföring eller lagring av
programmet som han har rätt att
utföra.

Avtalsvillkor som inskränker an-
vändarens rätt enligt andra och
fjärde styckena är ogiltiga.

11 b §

Återgivning av ett datorprograms
kod eller översättning av kodens
form är tillåten om åtgärderna krävs
för att få den information som är
nödvändig för att uppnå samver-
kansförmåga mellan programmet
och ett annat program. Detta gäller
dock endast under förutsättning att
följande villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av en person
som har rätt att använda program-
met eller for hans räkning av en
person som har fått rätt att utföra
åtgärderna,

b) den information som är nöd-
vändig för att uppnå samverkans-
förmåga har inte tidigare varit lätt
åtkomlig för de i punkt a angivna

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

personerna, och

c) åtgärderna är begränsade till de
delar av originalprogrammet som är
nödvändiga för att uppnå den av-
sedda samverkansförmågan.

Bestämmelserna i första stycket
innebär inte att informationen får:

a) användas för andra ändamål än
att uppnå den avsedda samverkans-
förmågan,

b) överlämnas till andra personer,
utom när detta är nödvändigt för att
uppnå den avsedda samverkansför-
mågan,

c) användas för utveckling, till-
verkning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i förhållande till
det skyddade programmet har en
väsentligen likartad uttrycksform,
eller

d) användas för andra åtgärder
som utgör intrång i upphovsrätten.
Avtalsvillkor som inskränker an-
vändarens rätt enligt denna paragraf
är ogiltiga.

23 §’

Sedan ett litterärt eller musikaliskt
verk har utgivits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen, spridas
vidare och visas offentligt. Exem-
plar av musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens sam-
tycke tillhandahållas allmänheten
genom uthyrning eller annan därmed
jämförlig rättshandling. Detsamma
gäller exemplar av datorprogram i
maskinläsbar form. Sådana exem-
plar får inte heller utan upphovs-
mannens samtycke lånas ut till all-
mänheten.

Sedan ett litterärt eller musikaliskt
verk har utgivits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen, spridas
vidare och visas offentligt. För
exemplar av datorprogram gäller i
fråga om sådan spridning i stället
att spridningen är tilläten sedan
exemplaret med upphovsmannens
samtycke har överlåtits inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet. Exemplar av musikaliska
verk och av datorprogram får dock
inte utan upphovsmannens samtycke
tillhandahållas allmänheten genom
uthyrning eller annan därmed jäm-
förlig rättshandling. Exemplar av
datorprogram i maskinläsbar form
får inte heller lånas ut till allmän-
heten utan sådant samtycke.

27 §⁴

Upphovsrätt må, med den Upphovsrätt må, med den
begränsning som följer av vad i 3 § begränsning som följer av vad i 3 §

’ Senaste lydelse 1989:396

⁴ Senaste lydelse 1989:396

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar
icke överlåtelse av upphovsrätt. I
fråga om beställd porträttbild äger
upphovsmannen dock icke utöva sin
rätt utan tillstånd av beställaren
eller, efter dennes död, av hans
efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp-
hovsrätt i vissa särskilda avseenden
föreskrivs i 30-40 a §§. Dessa be-
stämmelser tillämpas dock endast i
den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja dator-
program

40 a §

överlåtelse av rätten att utnyttja
ett datorprogram innefattar rätt att
framställa sådana exemplar av pro-
grammet och göra sådana anpass-
ningar i exemplaren som behövs för
den medgivna användningen samt
att framställa reservexemplar och
exemplar som behövs från skydds-
synpunkt. Sådana exemplar får inte
utnyttjas för annat ändamål och får
inte heller användas när rätten att
utnyttja programmet har upphört.

Den som beträffande ett litterärt
eller konstnärligt verk vidtager
åtgärd, som innebär intrång i den
till verket jämlikt 1 och 2 kap.
knutna upphovsrätten eller som
strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms,
om det sker uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, till böter eller
fängelse i högst två år.

sägs, helt eller delvis överlåtas.
Överlåtelse av exemplar innefattar
icke överlåtelse av upphovsrätt. I
fråga om beställd porträttbild äger
upphovsmannen dock icke utöva sin
rätt utan tillstånd av beställaren
eller, efter dennes död, av hans
efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp-
hovsrätt i vissa särskilda avseenden
föreskrivs i 30-40 §§. Dessa be-
stämmelser tillämpas dock endast i
den mån ej annat avtalats.

Datorprogram skapade i anställ-
ningsförhållanden

40 a §⁵

Upphovsrätten till ett datorprogram,
som skapas av en arbetstagare som
ett led i hans arbetsuppgifter eller
efter instruktioner av arbetsgivaren,
övergår till arbetsgivaren, såvida
inte något annat har avtalats.

§⁶

Den som beträffande ett litterärt
eller konstnärligt verk vidtar åt-
gärder, som innebär intrång i den
till verket enligt 1 och 2 kap. knut-
na upphovsrätten eller som strider
mot föreskrift enligt 41 § andra
stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse
i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk
kopierar ett datorprogram som är
utgivet eller varav exemplar har
överlåtits med upphovsmannens
samtycke, skall inte dömas till straff,
om förlagan för kopieringen inte
används i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han inte
utnyttjar framställda exemplar av

⁵ Senaste lydelse 1989:396

⁶ Senaste lydelse 1982:284

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

Samma lag vare, om någon till
riket för spridning till allmänheten
inför exemplar av verk, där exem-
plaret framställts utom riket under
sådana omständigheter, att en dylik
framställning här i riket skulle hava
varit straffbar enligt vad i första
stycket sägs.

För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och andra
styckena döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

datorprogrammet för annat ändamål
än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller
också, om någon till riket för sprid-
ning till allmänheten inför exemplar
av verk, där exemplaret framställts
utom riket under sådana omständig-
heter, att en sådan framställning här
i riket skulle ha varit straffbar enligt
vad som sägs i det stycket.

För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

Den som i annat fall än som avses
i 53 § säljer, hyr ut eller för försälj-
ning, uthyrning eller annat förvärvs-
syfte innehar ett hjälpmedel som är
avsett endast för att underlätta
olovligt borttagande eller kringgå-
ende av en anordning som anbring-
ats för att skydda ett datorprogram
mot olovlig exemplatframställning,
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 § den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före i kraftträdandet
utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats
dessförinnan.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundberg,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Proposition om ändringar i de immaterialrättsliga
lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

1 Inledning

I maj 1992 undertecknades mellan, å ena sidan, EFTA-ländema (dvs.
Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike och Liechtenstein) och,
å andra sidan, Europeiska gemenskaperna (EG) och dess medlemsländer
ett avtal om ett närmare och fastare strukturerat samarbete i ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avtalet - EES-avtalet - skall enligt
planerna träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG:s s.k. inre
marknad fullbordas. Avtalet innebär vissa förpliktelser för Sverige på
immaterialrättens område.

I mars 1992 lade Justitiedepartementet fram departementspromemorian
(Ds 1992:13) Ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av
EES-avtalet m.m. I promemorian föreslogs att åtagandena i EES-avtalet
skall införlivas med svensk rätt genom ändringar i de immaterialrättsliga
lagarna. Dessutom föreslogs i promemorian vissa andra ändringar i
varumärkesrätten som inte följer av EES-avtalet.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende fogas
en sammanfattning av promemorian som bilaga 1 och en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet dnr 92-1134).

I sitt remissyttrande över departementspromemorian föreslog Statens
växtsortnämnd att vissa ytterligare ändringar, som inte följer av EES-
avtalet, skall göras i växtförädlarrätten.

Växtsortnämndens förslag har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av
Statens jordbruksverk, Patent- och registreringsverket, Näringsfrihetsom-
budsmannen, Statens utsädeskontroll, Sveriges Advokatsamfund, Lant-

Prop. 1992/93:48

brukarnas Riksförbund, Svenska Lantmännens Riksförbund, Sveriges Prop. 1992/93:48
Industriförbund, Hilleshög AB och Svalöf Weibull AB. Trädgårdsnäringens
Riksförbund har avstått från att avge yttrande. Remissyttrandena finns
tillgängliga i det lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet dnr 92-2302).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 september 1992 att inhämta Lagrådets yttrande
över de förslag till ändringar i de immaterialrättsliga lagarna m. m. som
hade upprättats inom Justitiedepartementet. De till Lagrådet remitterade
förslagen fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 4.

Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen utom såvitt avser frågan om
konsumtion av rätten till varumärken och spridningsrätten till exemplar av
datorprogram. Vidare har Lagrådet framfört synpunkter på terminologin i
lagen om skydd för kretsmönster samt haft synpunkter på den närmare
utformningen av vissa av lagförslagen. Jag kommer i det följande att under
de berörda avsnitten närmare återkomma till Lagrådets förslag och
synpunkter. Som framgår av det följande ansluter jag mig i allt väsentligt
till vad Lagrådet har anfört.

Jag har också gjort några redaktionella ändringar i de remitterade
lagförslagen.

2 Bakgrund

2.1 Allmänt om EES-avtalets inverkan på den svenska
immaterialrätten

Avsikten med EES-avtalet är bl.a. att varor, tjänster, personer och kapital
skall kunna röra sig fritt över gränserna inom det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. De delar av EG:s regelverk -Tacquis communautaire” -
som är relevanta för detta samarbete skall integreras i EFTA-ländemas
rättsordningar, så att enhetliga regler skall komma att gälla inom hela
samarbetsområdet.

När det gäller immaterialrätten förbinder sig Sverige genom EES-avtalet
att på vissa områden anpassa sina författningsbestämmelser till vad som
gäller på motsvarande områden enligt EG-rätten. Enligt avtalet förbinder
sig sålunda Sverige bl.a. att respektera de rättigheter och skyldigheter om
varors och tjänsters fria rörlighet vilka lagts fast av EG-domstolen och att
anpassa sin lagstiftning till ett direktiv om harmonisering av skyddet för
kretsmönster i halvledarprodukter, ett om varumärken respektive ett om
datorprogram samt till tre beslut om utsträckning av skydd för kretsmönster
i halvledarprodukter. Enligt artikel 65.2 i EES-avtalet återfinns de
bestämmelser som berör skyddet för immateriella rättigheter i ett protokoll
om immateriell äganderätt (protokoll 28) och i en bilaga (bilaga XVII) om
immateriell äganderätt. Protokollet innehåller grundläggande bestämmelser
medan bilagan innehåller hänvisningar till de direktiv och beslut till vilka
anpassning skall ske samt de ändringar av de berörda direktiven och
besluten som är nödvändiga för att anpassa dessa rättsakter till EES-
samarbetet. EES-avtalets bestämmelser i nu berörda delar fogas - med en
svensk översättning - som bilaga 5 och 6 till detta ärende.

Enligt bestämmelserna i protokollet åtar sig parterna att anpassa sin
lagstiftning på det immaterialrättsliga området så att den blir i överens-
stämmelse med EG:s principer om varors och tjänsters fria rörlighet och
i överensstämmelse med den skyddsnivå som gäller enligt gemenskaps-
rätten. Detta åtagande omfattar även reglerna om efterlevnad och verk-
ställighet av de immateriella ensamrätterna. EFTA-ländema har vidare
åtagit sig att på begäran och efter samråd anpassa sina lagstiftningar för att
de skall ha åtminstone den skyddsnivå som råder i EG vid EES-avtalets
tillkomst (artikel 1 i protokollet).

Som en följd av artiklarna om varors och tjänsters fria rörlighet i
Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
(Romfördraget) gäller att de immateriella ensamrätterna inte kan användas
för att hindra rörlighet mellan EG-ländema av varor eller tjänster som
rättsenligt - dvs. med rättighetshavarens samtycke - har marknadsförts inom
EG. Detta innebär att s.k. parallellimport och återimport inte kan förhindras
inom EG.

Romfördragets regler om fria varurörelser och dessa reglers inverkan på
de immateriella ensamrätternas funktion att kunna förhindra parallellimport
och återimport har lagts fast och utvecklats av EG-domstolen. Motsvarande
principer är enligt bestämmelserna i protokollet avsedda att gälla inom

Prop. 1992/93:48

EES. Bland protokollets bestämmelser finns därför en allmän bestämmelse Prop. 1992/93:48
om s.k. konsumtion av immaterialrättema (artikel 2.1 i protokollet). Med
konsumtion avses i princip att en ensamrätt att sälja (eller importera) en
produkt som omfattas av en immaterialrätt utsläcks efter den första
överlåtelsen av produkten. Den nyssnämnda bestämmelsen i protokollet
ålägger parterna att, inom vissa ramar med anknytning till EES, tillämpa
de konsumtionsprinciper som lagts fast i gemenskapsrätten. En särskild
övergångsbestämmelse (artikel 2.2) finns för patenträttens del.

EG:s medlemsländer har utarbetat en konvention om ett gemenskaps-
patent (Community Patent Convention). Denna konvention har senare
ändrats i vissa delar genom ett avtal om gemenskapspatentet (Agreement
relating to Community Patents). Avsikten med avtalet om gemenskapspaten-
tet - som ännu inte har trätt i kraft - är att det skall skapas ett system i EG
där det är möjligt att genom en ansökan hos Europeiska patentverket få ett
patent som täcker hela EG. Som en följd av bestämmelserna i protokollet
(artikel 3.1) skall de avtalsslutande parterna ingå i förhandlingar med
varandra för att söka åstadkomma att EFTA-ländema ansluter sig till avtalet
om gemenskapspatentet inom tre år från det att det avtalet har trätt i kraft.
De specifika villkoren för EFTA-ländemas deltagande i systemet för
gemenskapspatentet skall vara föremål för särskilda förhandlingar (artikel
3.2). Vidare åtar sig EFTA-statema - med vissa undantag - att i vad avser
materiell patenträtt uppfylla föreskrifterna i den Europeiska patentkonven-
tionen i och med att EES-avtalet träder i kraft (artikel 3.4 - 6). De
undantag från detta som har överenskommits inverkar på konsumtions-
principens tillämpning för vissa varor under en övergångsperiod.

Enligt artikel 4 i protokollet har parterna en fortsatt möjlighet att
föreskriva att skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall gälla även
i förhållande till andra länder än de som ingår i EES. Det förutsätts dock
att utsträckning av skyddet till sådana andra länder i möjligaste mån
samordnas med de övriga länder som ingår i EES.

Enligt artikel 5 i protokollet skall parterna ansluta sig till vissa inter-
nationella konventioner. Detta åtagande innehåller - med ett undantag -
inte sådana förpliktelser att de kräver lagstiftning i Sverige. Undantaget
avser åtagandet att senast den 1 januari 1995 ansluta sig till Protokollet den
27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen angående internationell
registrering av varumärken. Detta åtagande kräver ändringar i bl.a.
varumärkeslagen (1960:644). Den frågan kommer att tas upp senare i annan
form.

Protokollet innehåller vidare en överenskommelse mellan de avtals-
slutande parterna om att EES-avtalets regler om immaterialrätt skall
förbättras i belysning av de resultat som kan komma att uppnås i de s.k.
TRIPS-förhandlingama (trade related intellectual property rights) inom det
allmänna tull- och handelsavtalet, GATT. I protokollet finns också
bestämmelser om inbördes information och samråd på immaterialrättens
område och en förklaring att parterna är beredda att diskutera EFTA-
ländemas medverkan i andra EG-system för industriella rättigheter än det
som avses med avtalet om gemenskapspatentet (artiklarna 6,7 och 8 i
protokollet). Dessa avtalsbestämmelser kräver inte lagstiftningsåtgärder.

Som en ytterligare följd av EES-avtalet skall Sverige på vissa immaterial- Prop. 1992/93:48
rättsliga områden anpassa sina författningsbestämmelser till vad som gäller
på motsvarande områden i EG enligt bl.a. tre direktiv om harmonisering
av EG ländernas lagstiftning inom vissa områden. De närmare åtagandena
i denna del framgår av den tidigare nämnda bilagan (bilaga XVII) till
avtalet.

På området för skydd för kretsmönster i halvledarprodukter gäller sålunda
att Sverige skall uppfylla bestämmelserna i Rådets direktiv av den 16
december 1986 om rättsligt skydd för halvledarprodukters topografi.
Dessutom skall regelverket i Sverige anpassas till bestämmelserna i två
rådsbeslut av den 9 oktober 1990 om utsträckning av skyddet till personer
i vissa länder eller territorier samt till ett beslut från EG-kommissionen av
den 26 oktober 1990 om till vilka länders bolag eller andra juridiska
personer skyddet skall utsträckas. De ändringar som erfordras i direktivet
för ändamålet med EES finns - som redan framhållits - förtecknade i bilaga
XVII.

På varumärkesrättens område innebär EES-avtalet att Sverige skall
anpassa de varumärkesrättsliga bestämmelserna till Rådets första direktiv
av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varu-
märkeslagar.

Rådets direktiv av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram
kräver vissa ändringar i upphovsrättslagen.

De nu angivna direktiven och besluten fogas som bilaga 7 - 12 till detta
ärende. En svensk inofficiell översättning av direktiven och besluten fogas
parallellt vid den engelska texten.

2.2 Vissa särskilda ändringsförslag på varumärkesrättens
område

Patent- och registreringsverket (PRV) har föreslagit att vissa smärre
ändringar i varumärkeslagen bör göras i samband med att anpassningen till
EG:s direktiv om varumärken görs. PRV:s förslag avser ändringar i
reglema om registreringsansökans innehåll och i reglerna om ansökan om
förnyelse av en varumärkesregistrering.

2.3 Vissa särskilda ändringsförslag på växtförädlarrättens
område

Växtsortnämnden har föreslagit att ytterligare ett antal växtsläkten och en
växtart skall tas upp i bilagan till växtförädlarrättslagen (1971:392), att
lagen generellt skall tillämpas på hybrider mellan de växtsläkten eller
växtarter som anges i bilagan och att bestämmelserna om besvärsavgift i
lagen skall utmönstras.

3 Införlivande av åtagandena i EES-avtalet med Prop. 1992/93:48
svensk rätt m. m.

Mitt förslag: Åtagandena i EES-avtalet i vad de avser immaterial-
rätten införlivas med svensk rätt dels genom att en ny lag om skydd
för kretsmönster i halvledarprodukter införs, dels genom att ändringar
görs i patent-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts-, varumärkes- och i
upphovsrättslagama.

Vissa av Patent- och registreringsverkets förslag om ändringar i
varumärkeslagen och Växtsortnämndens förslag om ändringar i
växtförädlarrättslagen genomförs.

Promemorians förslag: Innebörden av promemorians förslag överens-
stämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslagen har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.

Skälen för mitt förslag: För att uppfylla åtagandena i EES-avtalet bör
svensk rätt nu anpassas till de regler om konsumtion av immateriella
rättigheter som gäller enligt gemenskapsrätten och till innehållet i de
immaterialrättsliga direktiv och beslut som anges i EES-avtalet. Syftet med
denna anpassning är att tillse att immaterialrätten inte kommer att utgöra
grund för hinder av det fria utbytet av varor och tjänster inom det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare innebär anpassningen en
harmonisering av innehållet i de svenska immaterialrättsliga lagarna till vad
som gäller enligt motsvarande författningar i EG:s medlemsstater.

Jag kommer i det följande, under olika avsnitt, att närmare behandla de
författningsändringar som erfordras för att uppfylla EES-avtalet.

EES-avtalets allmänna bestämmelse om konsumtion av de immateriella
rättigheterna och de lagändringar som krävs för att efterkomma den
bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.

Bestämmelserna i avtalet om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter
och anpassningen till direktivet om rättsligt skydd för halvledarprodukters
topografi behandlar jag i avsnitt 5.

De författningsförslag som erfordras för att anpassa den svenska
varumärkesrätten till EG-direktivet om varumärken behandlas i avsnitt 6.
I anslutning till detta föreslås att vissa ändringar i varumärkeslagen som
initierats av PRV skall genomföras.

I avsnitt 7 föreslår jag de ändringar i upphovsrättslagen som behövs för
att anpassa den till direktivet om rättsligt skydd för datorprogram.

Slutligen behandlar jag i avsnitt 8 de ändringar i växtförädlarrättslagen
som föreslagits av Växtsortnämnden.

4 Konsumtion av immateriella rättigheter

4.1 Bakgrund

De olika immaterialrättsliga ensamrätterna är i princip nationellt be-
gränsade. Utgångspunkten är således att varje land inom sitt område
självständigt - men med beaktande av de internationella konventioner som
landet kan ha anslutit sig till - bestämmer bl.a. vilka objekt som kan bli
föremål för immaterialrättsligt skydd, vilka rättssubjekt som kan förvärva
sådana rättigheter samt rättigheternas omfattning.

En immaterialrätt ger vanligtvis rättighetshavaren en ensamrätt såväl att
sälja som att importera sådana produkter som omfattas av rättigheten i
fråga. I Sverige - liksom i andra nationella rättssystem - gäller, som
huvudregel, att ensamrätten bara omfattar den första överlåtelsen. Därefter
anses ensamrätten konsumerad (uttömd). Inom upphovsrätten gäller dock
särskilda regler beträffande bl.a. uthyrning. En viktig förutsättning för att
ensamrätten skall anses vara konsumerad är att den immaterialrättsligt
skyddade produkten förts ut på marknaden av rättighetshavaren eller med
dennes samtycke. Vanligen sker sådan marknadsföring genom att
rättighetshavaren säljer produkten. Ett annat vanligt sätt genom vilket
produkten med rättighetshavarens samtycke kan föras ut på marknaden är
att rättighetshavaren ger någon annan tillstånd (licens) att producera
och/eller försälja den skyddade produkten. Sedan de skyddade produkterna
med rättighetshavarens samtycke har förts ut på marknaden kan de i princip
utnyttjas och säljas vidare utan hinder av en immateriell ensamrätt. En följd
av immaterialrättemas territoriella begränsning kan vara att ensamrätten
bara anses konsumerad för det land där den konsumtionsgrundande
överlåtelsen (dvs. den frivilliga överlåtelsen) ägt rum. Detta brukar
betecknas som nationell konsumtion. För det fall det anses att en konsum-
tionsgrundande överlåtelse ägt rum om produkten förts ut på marknaden
inom ett område bestående av flera länder eller inom en viss region av
länder brukar man tala om regional konsumtion. För vissa immaterialrätter
har emellertid i de nationella lagstiftningarna sedan relativt länge tillämpats
en princip som skulle kunna sägas innebära en global konsumtion. Detta
betyder att ensamrätten anses ha konsumerats när produkten har förts ut på
marknaden, oavsett i vilket land som det har skett.

Den praktiska betydelsen av principen om konsumtion ligger i att en
tillämpning av principen om nationell konsumtion - eller av en princip om
en regional konsumtion - ger rättighetshavaren stora möjligheter att motsätta
sig att produkter som med hans samtycke förts ut på marknaden utanför det
territorium där rättighetshavaren har skydd parallellimporteras eller
återimporteras (s.k. reimport) till det territorium där rättighetshavaren har
skydd. Rättighetshavaren får därmed stora möjligheter att separera olika
nationella marknader från varandra och han kan exempelvis åstadkomma
"prisdifferentiering" mellan olika länder.

I Sverige gäller att principen om nationell konsumtion tillämpas inom
patent-, mönster- och växtförädlarrätten. Principen om global konsumtion
tillämpas för övriga immateriella ensamrätter.

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 48

Av 3 § patentlagen (1967:837) följer att en genom patent förvärvad
ensamrätt inte konsumeras genom att produkten bringas i omsättning i
utlandet (jfr prop. 1977/78:1 Del A s. 201 och s. 329 f.).

Många andra länder har också nationell konsumtion på patenträttens
område. Till följd härav anses det möjligt för ett företag eller för flera
företag inom samma koncern som har patent på samma uppfinning i flera
länder (s.k. parallella patent) att med stöd av patenträtten hindra att
produkter som tillverkats enligt patentet i ett av länderna och som satts i
omsättning där, importeras av utomstående företag till annat land där
patentskyddet gäller. Det blir alltså möjligt att på patenträttslig grund stoppa
parallellimport. Men den nationella konsumtionen innebär också att en vara
som omfattas av ensamrätten i det land där den tillverkats och som
exporterats därifrån till ett annat land inte kan återimporteras till producent-
landet utan rättighetshavarens medgivande. Reglerna om nationell konsum-
tion ger alltså rättighetshavaren en möjlighet att hindra återimport till
tillverkningslandet.

En innehavare av en mönsterrätt kan på motsvarande sätt som gäller
enligt patenträtten hindra import till Sverige av produkter som i utlandet har
förts ut på marknaden av honom själv eller med hans samtycke. Detta följer
av 5 § mönsterskyddslagen (1970:485). Se även förarbetena (prop.
1969:168 s. 102 ff.) till den bestämmelsen.

Även för växtförädlarrätten gäller enligt 4 § växtförädlarrättslagen
(1971:392) principen om s.k. nationell konsumtion av växtmaterial (jfr
prop. 1971:40 s. 76 ff. och s. 102).

För de övriga immateriella ensamrätterna - varumärkesrätten, skyddet för
kretsmönster i halvledarprodukter och upphovsrätten - tillämpas i Sverige,
som tidigare nämnts, principen om global konsumtion.

I varumärkeslagen (1960:644) finns ingen uttrycklig bestämmelse om
konsumtion. I praxis (se NJA 1967 s. 458) har emellertid lagts fast att
parallellimport normalt inte kan stoppas på varumärkesrättslig grund även
om den skyddade produkten släppts ut på marknaden utomlands. En
praktisk konsekvens av detta är att det förekommer att svenska återförsälja-
re, importerar märkesvaror direkt från utländska grossister vid sidan av den
svenske ensamförsäljaren. De fördelar från konkurrenssynpunkt som detta
innebär har ansetts vara så betydelsefulla att det uppväger det drag av att
man snyltar på den goodwill som någon annan byggt upp (jfr Bemitz,
Internationell marknadsrätt, andra uppl., s. 175).

Enligt 3 § lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarpro-
dukter gäller att exemplar av ett kretsmönster eller produkter vari
kretsmönster ingår får spridas vidare när de med samtycke av den som
innehar rätten till kretsmönstret har spritts till allmänheten. Bestämmelsen
ställer inte upp något krav på att den första spridningsåtgärden skall ha
skett i Sverige. Exemplar som med kretsmönsterskaparens samtycke har
spritts till allmänheten i ett annat land får alltså enligt bestämmelsen spridas
vidare även i Sverige (prop. 1986/87:49 s. 20).

Inom upphovsrätten gäller beträffande spridningsrätten till exemplar av
litterära och muskaliska verk enligt 23 § upphovsrättslagen (1960:729) att
rätten med vissa undantag är konsumerad när verket har utgivits och

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

exemplaren omfattas av utgivningen. Samma regel gäller för konstverk
enligt 25 § upphovsrättslagen; beträffande exemplar av sådana gäller
emellertid dessutom att spridningsrätten är konsumerad när upphovsmannen
överlåtit exemplaren. Det är således inte möjligt att med stöd av upphovs-
rätten ingripa mot import till ett land av alster som med upphovsmannens
samtycke förts ut på marknaden i ett annat land. För filmverk saknas dock
konsumtionsregler.

4.2 Ändrade principer om konsumtion av patenträtten,
mönsterskyddsrätten och växtförädlarrätten

Mitt förslag: I patentlagen, mönsterskyddslagen och växtförädlar-
rättslagen förs in bestämmelser som innebär att den genom patent,
mönsterskydd eller växtförädlarrätt förvärvade ensamrätten skall anses
vara konsumerad, om den skyddade produkten förts ut på marknaden
inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-konsumtion).

Förslag till lagtext:

Patentlagen:

3 § Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de undantag
som anges nedan, ingen får utan patenthavarens samtycke utnyttja upp-
finningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat
alster eller införa eller inneha sådant alster för ändamål som nu sagts,

2) använda patentskyddat förfarande eller, om han vet eller det med
hänsyn till omständigheterna är uppenbart att förfarandet inte får användas
utan patenthavarens samtycke, utbjuda det för användning här i Sverige,

3) utbjuda, bringa i omsättning eller använda alster som tillverkats enligt
patentskyddat förfarande eller införa eller inneha alstret för ändamål som
nu sagts.

Ensamrätten innebär även att ingen får utan patenthavarens samtycke
utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller tillhandahålla någon som inte
är berättigad att utnyttja uppfinningen sådant medel för att utöva den här
i Sverige som hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som
erbjuder eller tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn till omständig-
heterna är uppenbart att medlet är lämpat och avsett att användas vid ut-
övande av uppfinningen. Är medlet en vara som allmänt förekommer i
handeln, gäller vad nu sagts dock endast om den som erbjuder eller till-
handahåller medlet försöker påverka mottagaren till en sådan handling som
avses i första stycket. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta stycke
skall den som utnyttjar uppfinningen på det sätt som sägs i tredje stycket
1, 3 eller 4 inte anses såsom berättigad att utnyttja uppfinningen.

Från ensamrätten undantas

1) utnyttjande som inte sker yrkesmässigt,

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

2) utnyttjande av patentskyddat alster som bringats i omsättning inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av patenthavaren eller med
dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för experiment som avser själva uppfin-
ningen,

4) beredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilt
fall eller åtgärder med sålunda berett läkemedel.

Mönsterskyddslagen:

5 § Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges nedan, att ingen får
utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten (mönsterha-
varen) utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till
Sverige, bjuda ut, saluhålla, överlåta eller hyra ut vara, vars utseende inte
väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något som
inte väsentligen skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats och
därmed likartade varor.

Mönsterrätten omfattar inte utnyttjande av en vara, om den har bringats
i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av mönster-
havaren eller med dennes samtycke.

Växtförädlarrättslagen:

4 § Växtförädlarrätt innebär, med de undantag som anges nedan, att
ingen får utan samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten
(sortinnehavaren) utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till Sverige föra in växtmaterial av sorten i syfte att
materialet skall bjudas ut till försäljning för förökningsändamål eller på
annat sätt tillhandahållas för sådant ändamål,

2. bjuda ut till försäljning eller på annat sätt tillhandahålla växtmaterial
av sorten för förökningsändamål,

3. i de fall, då upprepad användning av växtmaterial av sorten är
nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sort, använda
växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte att det framställda
materialet skall bjudas ut till försäljning för förökningsändamål eller på
annat sätt tillhandahållas för sådant ändamål.

I fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att ingen
får utan sortinnehavarens samtycke använda plantor eller delar av plantor
som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor eller
annat material för prydnadsändamål.

Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av det material av en
växtsort, som har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet av sortinnehavaren eller med dennes samtycke.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se
promemorian s. 50 ff.).

Remissinstanserna: Några remissinstanser har ifrågasatt om de nu
föreslagna ändringarna i de berörda immaterialrättsliga lagarna erfordras
eftersom regler om fria varurörelser, vilka förhindrar en tillämpning av
principen om nationell konsumtion av de immateriella ensamrätterna, finns

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

i EES-avtalet och dessa regler föreslås bli svensk lag genom införlivandet
av EES-avtalet med svensk rätt. Majoriteten av de remissinstanser som
yttrat sig har emellertid accepterat eller funnit att behov föreligger av att
övergången från nationell konsumtion av vissa ensamrätter till en EES-vid
konsumtion uttrycks i de berörda immaterialrättsliga lagarna. De remissin-
stanser som har ifrågasatt behovet av särskilda konsumtionsregler, men
även några av de remissinstanser som har funnit att behov av att lagstifta
i frågan om övergång från nationell konsumtion till EES-konsumtion, har
påpekat att den nya principen om en EES-vid konsumtion ytterst följer av
rättspraxis som lagts fast av EG-domstolen. Även om sådana principer fått
en viss fasthet kan det knappast liknas vid lagregler utan kan komma att
ändras. En regel som medger att hänsyn får och kan tas till gemenskaps-
rättens framtida rättsutveckling på detta område bör därför tas in i
konsumtionsbestämmelsema. Vad slutligen gäller den närmare utformningen
av de regler som är avsedda att uttrycka principen om EES-vid konsumtion
har några remissinstanser föreslagit att konsumtionsreglema utformas så att
de dels betonar ett absolut områdesskydd i förhållande till länder som inte
ingår i EES, dels ändras så att rättighetshavaren, i vad gäller import från
länderna i EES, inte längre kan hävda ett absolut områdesskydd. Vad
remissinstanserna närmare har anfört i de olika delfrågorna framgår i det
följande.

Skälen för förslaget: Inom EG har den tillämpning av de nationella
immateriella ensamrätterna som innebär nationell konsumtion ifrågasatts och
ansetts stå i konflikt med bestämmelserna om fria varurörelser i artiklarna
30 och 36 i Romfördraget. Frågan har i hög grad sysselsatt EG-domstolen
och domstolen har i en serie avgöranden slagit fast att det utgör en
förbjuden handelsbegränsning att med stöd av de immateriella ensamrätterna
söka hindra parallellimport inom EG. Har ensamrätten konsumerats i ett
EG-land genom att en immaterialrättsligt skyddad produkt av rättig-
hetshavaren eller med hans samtycke släppts ut på marknaden i det landet,
anses det alltså vara stridande mot Romfördragets bestämmelser om fria
varurörelser att med stöd av nationell immaterialrättslagstiftning hindra
tredje man att exportera produkter till ett annat EG-land, där rättig-
hetshavaren eller ett honom närstående företag innehar en motsvarande
ensamrätt. På samma sätt kan en rättighetshavare inte heller hindra att
produkten, sedan den exporterats, återimporteras (reimporteras) till det EG-
land varifrån den kommer. Vad nu sagts anses gälla för alla immateriella
ensamrätter. Inom EG gäller med andra ord regional konsumtion - en EG-
vid konsumtion - av de immateriella ensamrätterna.

Det skall särskilt framhållas att en förutsättning för att ensamrätterna skall
konsumeras är att de immaterialrättsligt skyddade produkterna har förts ut
på marknaden med rättighetshavarens tillstånd. De skall ha bringats i
omsättning till följd av kommersiella överväganden. Den begränsningen
gäller alltjämt att om produkten har förts ut på marknaden av någon som
gör intrång i den immateriella ensamrätten, kan rättighetshavaren alltid
ingripa för att hindra import även till ett annat EG-land. Inte heller anses
ensamrätten konsumerad om den skyddade varan har sålts som en följd av
meddelad tvångslicens eller om den av någon som inte har tillstånd av

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

rättighetshavaren har sålts i ett land där varan saknar skydd.

Det bör också framhållas att EG:s princip om konsumtion av de
immateriella ensamrätterna, i den mån den följer av Romfördragets
bestämmelser om fria varurörelser, är begränsad till sådana situationer som
faller under gemenskapsrätten, dvs. till sådana situationer där den skyddade
produkten har förts ut på marknaden i en medlemsstat.

Om varan, å andra sidan, har förts ut på marknaden utanför EG och
sedan importerats till ett land i EG av tredje man är EG-rättens princip
om konsumtion, under förutsättning att den grundar sig på Romfördragets
regler om fria varurörelser, inte tillämplig eftersom EG-domstolen enbart
grundar sina avgöranden i dessa frågor på artiklarna 30 och 36 i Rom-
fördraget. Dessa bestämmelser är begränsade till sådana import- eller
exportrestriktioner som berör handeln mellan EG:s medlemsstater och inte
handeln mellan EG och ett tredje land. Det är därför inte i strid mot
gemenskapsrätten att förhindra parallellimport till EG från ett tredje land
med stöd av den nationella immaterialrättsliga lagstiftningen. Detta
förutsätter naturligtvis att det med stöd av den nationella lagen är möjligt
att förhindra parallellimport, dvs. att global konsumtion inte tillämpas enligt
den nationella lagstiftningen.

Till följd av EES-avtalet skall - som redan nämnts i avsnitt 4.1 -
Romfördragets regler om fria varurörelser gälla inom hela EES-området.
Det innebär att dessa reglers inverkan på de immateriella rättigheternas
funktion att kunna förhindra parallellimport och återimport och EG-
domstolens praxis som har utbildats i anslutning till detta skall gälla också
för EFTA-ländema. I EES-avtalets grundläggande bestämmelser om im-
materialrätt (artikel 2 i protokollet) har föreskrivits att, i den utsträckning
som konsumtion är behandlad inom EG, avtalsparterna skall sörja för att
principen om konsumtion av immateriella rättigheter tillämpas enligt vad
som gäller enligt gemenskapsrätten. Bestämmelsen skall förstås i enlighet
med den rättspraxis som, vid tiden för avtalets undertecknande, har lagts
fast av EG-domstolen. Bestämmelsen är inte avsedd att hindra att den
framtida utvecklingen av rättspraxis beaktas vid tillämpning av bestämmel-
sen.

Som en följd av åtagandet i EES-avtalet att anpassa de nationella lagarna
till de principer som råder inom EG för konsumtion av immateriella
rättigheter måste Sverige i vad avser handeln mellan EES-statema överge
principen om nationell konsumtion av patent-, mönster- och växtföräd-
larrätt. Den princip om nationell konsumtion som råder för dessa ensam-
rätter måste alltså sträckas ut till en princip om en regional EES-konsum-
tion. Avsikten med denna anpassning är att förbud mot parallellimport och
återimport skall förhindras inom EES på motsvarande sätt som gäller inom
EG.

En första fråga som därvid kommer upp och som har tagits upp av några
remissinstanser - Läkemedelsindustriföreningen, Svenska Industriens
Patentingenjörers Förening (SIPF), Sveriges Industriförbund och Grossist-
förbundet Svensk Handel - är om det krävs särskilda regler i de im-
materialrättsliga lagarna för att anpassa svensk rätt till åtagandena i EES-
avtalet i nu berört hänseende. Dessa remissinstanser har ifrågasatt om det,

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

mot bakgrund av att principen om regional EES-konsumtion vilar på
reglerna om fria varurörelser i artiklarna 30 och 36 i Romfördraget vilka
överförts till EES-avtalet, genom artiklarna 11 och 13 i det avtalet, och då
dessa sistnämnda artiklar föreslås skall gälla som svensk lag, är erforderligt
med särskilda lagregler om en regional EES-konsumtion. Redan som en
följd av införlivandet av EES-avtalets huvudbestämmelser med svensk rätt,
vilket är avsett att ske genom en lag om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (den s.k. EES-lagen), kommer svenska domstolar att bli
förhindrade att tillämpa svenska regler på ett sätt som står i strid mot EG-
domstolens praxis om fria varurörelser. Enligt dessa remissinstansers
mening kan de nu föreslagna ändringarna i patent-, mönsterskydds- och
växtförädlarrättslagen dessutom komma att låsa rättsläget i Sverige på detta
rättsområde och omöjliggöra ett hänsynstagande till den framtida rätts-
utvecklingen i EG i vad avser konsumtion.

Det är riktigt som Läkemedelsindustriföreningen m.fl. påpekat att det är
avsikten att EES-avtalets bestämmelser om fria varurörelser skall gälla som
svensk lag här i landet. Jag förordar ändå att det i svensk rätt tas in
bestämmelser som klart ger uttryck för att det i varutbytet mellan EES-
ländema inte går att upprätthålla en princip om nationell konsumtion av de
nu berörda ensamrätterna. Denna uppfattning har lämnats utan erinran av
flertalet remissinstanser. Ett par remissinstanser - Juridiska fakultetsnämn-
den vid Stockholms universitet, Svenska Föreningen för Industriellt
Rättsskydd (SFIR) och Svenska AlPPI-gruppen - har dessutom menat att det
svenska behovet av att lagstifta om övergången från nationell konsumtion
till EES-konsumtion är ovedersägligt. Enligt min mening finns det dessutom
anledning att på detta område ha uttryckliga regler som visar den grund-
läggande principen att innehavaren av en immaterialrätt inte kan motsätta
sig import och senare utnyttjanden av produkter som innehavaren själv eller
någon med hans tillstånd fört ut på marknaden i en EES-stat. Vad gäller
uppfattningen att promemorians utformning av lagförslagen innebär en i
princip ovillkorlig regel om regional konsumtion som inte ger utrymme för
en anpassning till den framtida utvecklingen på detta område - och främst
då EG-domstolens praxis - vill jag framhålla att lagförslagen inte ger
uttryck för annat än att principen om nationell konsumtion av en immateri-
ell ensamrätt inte kan upprätthållas om förutsättningar föreligger för att
anse att en konsumtionsgrundande överlåtelse ägt rum. Det betyder att den
utformning som lagförslagen fått inte hindrar domstolarna från att i varje
enskilt fall bedöma t.ex. frågan om produkten kan anses ha bringats i
omsättning och/eller om detta skett med rättighetshavarens samtycke. Inte
heller hindrar förslagens utformning att hänsyn i detta avseende tas till den
framtida praxis som kan utbildas och som skall beaktas inom ramen för
EES. I den mån utvecklingen och rättsbildningen skulle slå in på en väg
som innebär ett övergivande av själva principen om regional EES-
konsumtion (EG-konsumtion) - vilket framstår som föga troligt mot
bakgrund av att principen om EG-vid konsumtion läggs fast i alla de EG-
rättsakter och förslag till EG-rättsakter där frågan är aktuell - får
naturligtvis svensk lagstiftning också ändras.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet m.fl. har - som

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

redan sagts - menat att åtagandena i EES-avtalet förvisso kräver ändringar
i svensk lagstiftning men anfört att reglerna bör utformas på ett annat sätt
än som har föreslagits i promemorian. Dessa remissinstanser har tagit sin
utgångspunkt i gällande lydelse av 3 § tredje stycket 2) patentlagen och
menat att den inte är särskilt väl formulerad. De har ifrågasatt om
"utnyttjande" av patentskyddat alster är en adekvat beskrivning av vad
konsumtionen avser, nämligen att alster som lovligen bringats på markna-
den i Sverige därefter får spridas vidare utan hinder av patenträtten.
Begreppet "utnyttjande" i 3 § första stycket patentlagen är nämligen inte
samma sak som det utnyttjande som avses i 3 § tredje stycket 2) samma
lag. I samband med att nya konsumtionsprinciper införs kan det därför
finnas anledning att ändra i lagtexten, så att denna korrekt visar vad det är
som blir konsumerat dels om ett alster har bringats i omsättning i Sverige,
nämligen att bjuda ut, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster
eller alster tillverkat enligt ett patentskyddat förfarande, dels om ett alster
har bringats i omsättning inom EES, nämligen dessutom rätten att förbjuda
import till Sverige. Motsvarande resonemang kan enligt dessa remissinstan-
ser göras också för mönsterrätten och för växtförädlarrätten.

Enligt min mening följer det redan av det sätt på vilket den aktuella
konsumtionsbestämmelsen är utformad att om ett alster, med rättig-
hetshavarens tillstånd, har bringats i omsättning i Sverige så är det, av de
utnyttjandeformer som ensamrätten medger, just rätten att förbjuda att
någon bjuder ut, bringar i omsättning eller använder alstret som konsume-
rats. Utsträcks konsumtionen till att också omfatta åtgärder som skett inom
EES blir det en följd att om alstret bringats i omsättning där, så kommer
dessutom rätten att förbjuda import av det alstret att ha konsumerats. Jag
ser det därför inte som erforderligt att i sin helhet omarbeta patentlagens
konsumtionsbestämmelse i enlighet med vad juridiska fakultetsnämnden har
föreslagit.

Däremot kan det finnas anledning att utforma de föreslagna konsumtions-
bestämmelsema i mönsterskydds- och växtförädlarrättslagen så att de, på
motsvarande sätt som gäller för patentlagen, får den lydelsen att utnyttjan-
den av vara eller material som har bringats i omsättning i EES undantas
från ensamrätten. Härigenom kommer det, enligt min mening, till bättre
uttryck att om varan eller materialet bringats i omsättning utanför EES så
är ensamrätten inte konsumerad.

För växtförädlarrättens del kan det dessutom i detta sammanhang - som
Statens växtsortnämnd har påpekat - finnas anledning att understryka att det
är specifikt för växtförädlarrätten, som till föremål har levande och
föränderlig materia, att konsumtion anses ske bara med avseende på den
mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. Om
växtmaterialet sedermera förökas anses sortinnehavarens ensamrätt åter
inträda. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså
inte följande generation. Därför fordras sortinnehavarens samtycke för att
denna senare generation växtmaterial skall kunna användas för framställning
av förökningsmaterial för yrkesmässig avsättning. I enlighet med detta har
den föreslagna lydelsen av 4 § tredje stycket växtförädlarrättslagen ändrats
i förhållande till dess lydelse i promemorians förslag (se promemorian s.

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

20 och 54).

EES-avtalets regler innebär inte något hinder mot att ett land inom EES
med stöd av den nationella lagstiftningen behåller möjligheten för rättig-
hetshavaren att förbjuda parallell- eller återimport från ett land som står
utanför EES. Någon anledning för Sverige att ändra gällande rätt på den
punkten föreligger inte enligt min mening. Sverige bör liksom övriga
nordiska länder även i fortsättningen ge rättighetshavaren möjlighet att
hindra parallellimport och återimport från länder utanför EES under
förutsättning att det är möjligt enligt nationell lagstiftning. Enligt min
mening kommer detta till uttryck genom att de nu aktuella konsumtionsbe-
stämmelsema utformats som undantag från ensamrätternas innehåll.

4.3 Ikraftträdandebestämmelser avseende konsumtions-
reglema

Mitt förslag: De nu föreslagna ändringarna i konsumtionsreglema
skall träda i kraft efter beslut av regeringen. Såvitt gäller livsmedel
och läkemedel som åtnjuter produktpatent och vilka har förts ut på
marknaden i Finland och produktskyddade läkemedel som har förts ut
på marknaden i Island skall regeringen särskilt förordna när ändring
i patentlagen avseende dessa produkter skall träda i kraft.

Förslag till lagtext:

Patentlagen:

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Promemorians förslag: Innehöll, utom för livsmedel och läkemedel som
förts ut på marknaden i Finland och läkemedel som förts ut på marknaden
i Island, specifika tider för när lagändringarna skulle träda i kraft (se
promemorian s. 56).

Remissinstanserna: Svea hovrätt har framhållit att när det i övergångsbe-
stämmelsen talas om "patentskyddat” livsmedel eller läkemedel torde avses
även det s.k. indirekta produktskyddet (3 § första stycket 3) patentlagen).
Ett sådant skydd finns i dag för t.ex. läkemedel tillverkade i Finland, där
möjlighet till metodpatent men inte till produktpatent finns. Hovrätten har

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

därför framhållit att det inte finns anledning att skjuta upp övergången till
EES-vid konsumtion när det gäller det indirekta produktskyddet. Lant-
brukarnas Riksförbund LRF har framfört önskemål om en särskild
övergångsperiod för ikraftträdandet av ändringen av växtförädlarrättslagen.
Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har
framhållit att det i dagsläget framstår som ytterst osäkert om EES-avtalet
kan träda i kraft den 1 januari 1993. De föreslagna ändringarna av
konsumtionsbestämmelsema bör därför anpassas till EES-avtalets ikraft-
trädande.

Skälen för förslaget: När det gäller patenträtten skall enligt EES-avtalet
bestämmelsen om tillämpning av principen om regional EES-vid konsum-
tion träda i kraft senast ett år efter avtalets ikrafttträdande (artikel 2.2 i
protokollet om immateriell äganderätt). Eftersom EES-avtalet förutsätts
träda i kraft den 1 januari 1993 kan det förutsättas att ändringen i patentlag-
en avseende konsumtion bör träda i kraft först den 1 januari 1994. Med
hänsyn till att det för närvarande ändå råder en viss osäkerhet om när EES-
avtalet kan träda i kraft och då något ensidigt införande av regional
konsumtion av patenträtten inte bör komma i fråga, bör regeringen ges
möjlighet att förordna om när ändringen skall träda i kraft.

I artikel 3.6 i protokollet om immateriell äganderätt finns en särskild
övergångsbestämmelse för patenträttens del som rör läkemedel och
livsmedel som har förts ut på marknaden i Finland och som rör läkemedel
som har förts ut på marknaden i Island. Dessa produkter är i dag inte
patenterbara i Finland respektive Island. För dessa produkter gäller enligt
artikel 3.6 att rättighetshavaren - trots bestämmelserna i artikel 2 - under
viss ytterligare tid skall kunna åberopa den nationella patenträtten för att
förhindra parallellimport eller återimport av produkter som med rättig-
hetshavarens samtycke har förts ut på marknaden i Finland respektive
Island. Enligt artikel 3.6 skall rättighetshavaren kunna ges möjlighet att
åberopa principen om nationell konsumtion under högst två år efter det att
dessa länder har gjort de berörda produkterna patenterbara. Eftersom
Finland skall ha uppfyllt villkoret att göra de berörda produkterna
patenterbara senast den 1 januari 1995 och Island senast den 1 januari 1997
bör det följaktligen kunna föreslås att rättighetshavaren skall kunna åberopa
principen om nationell konsumtion för de berörda produkterna fram till den
1 januari 1997 för produkter från Finland och fram till den 1 januari 1999
för produkter från Island. Det kan emellertid tänkas att länderna ger
möjlighet till patentering av produkterna tidigare än den senaste tidpunkt
som avtalet medger. I så fall måste även ändringen i den svenska patent-
lagen gälla tidigare. Regeringen bör därför ges möjlighet att förordna om
när ändringen i patentlagen för de berörda produkterna skall träda i kraft.

Som framgår av artikel 3.6 i protokollet om immateriell äganderätt avser
den särskilda övergångsbestämmelsen sådana alster som omfattas av ett s.k.
produktpatent, dvs. patent på själva alstret. Svea hovrätt har i sitt
remissyttrande påpekat att det kan ifrågasättas om inte övergångsbe-
stämmelsen, med den utformning som den har fått i promemorians förslag,
kan förstås så att den är tillämplig också på alster (produkter) som har
tillverkats enligt patentskyddat förfarande (indirekt produktskydd). Eftersom

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

lydelsen av artikel 3.6 inte ger utrymme för att principen om nationell
konsumtion skall kunna tillämpas under en särskild övergångstid for alster
som åtnjuter indirekt produktskydd anser jag - i likhet med hovrätten - att
övergångsbestämmelsen bör utformas så att detta framgår. Som Lagrådet
har påpekat kan den avsedda innebörden komma till klarare uttryck om
bestämmelsen formuleras enligt det förslag som Lagrådet har lämnat.

För ändringarna i mönsterskyddslagen och växtförädlarrättslagen finns
inga särskilda övergångsbestämmelser föreskrivna i EES-avtalet. Dessa
ändringar kan därför förutsättas behöva träda i kraft den 1 januari 1993.
Med hänsyn till den osäkerhet som råder om när EES-avtalet kommer att
träda i kraft och då något ensidigt införande av regional konsumtion inte
bör komma i fråga, bör regeringen också i vad avser dessa lagändringar ges
möjlighet att förordna om när de skall träda i kraft.

Prop. 1992/93:48

Konsumtion av
immateriella rättigheter

5 Skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

5.1 Nuvarande förhållanden

Skyddet för integrerade kretsar, s.k. datachips, regleras genom lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (krets-
mönsterlagen) som trädde i kraft den 1 april 1987. Denna lag var ett
resultat av upphovsrättsutredningens betänkande (SOU 1985:51) Upphovs-
rätt och datorteknik som bl.a. behandlade skyddet för integrerade kretsar.
Genom kretsmönsterlagen skapades en ny särskild immateriell rätt, rätten
till kretsmönster för halvledarprodukter, vid sidan av de nuvarande
industriella rättigheterna och upphovsrätten. Skyddet gäller för mönstret för
kretsarna i en halvledarprodukt.

Med halvledare menas material med ledningsförmåga som ligger mellan
isolatorer och metalliska ledare och vars elektriska egenskaper lätt kan
modifieras med vissa tillsatser, s.k. dopämnen. De halvledare som används
vid chipsframställningen är främst kisel, men även andra material såsom
germanium eller galliumarsenid förekommer.

Med datachips avses i huvudsak ytterst små system av elektriskt ledande
material som har anbringats i skivor av kisel eller liknande s.k. halv-
ledarmaterial och som kan användas för att lagra t.ex. datorprogram eller
fullgöra ungefärligen samma funktioner som en dator. Mönstren kallas i
USA för "mask works" och datorchips kan där vara märkta med en cirkel
med ett M i eller *M* samt rättsinnehavarens namn för att visa att mönstret
är skyddat.

Enligt kretsmönsterlagen har den som skapat kretsmönstret ensamrätt att
framställa exemplar av mönstret, att utföra mönstret på eller i ett materiellt
underlag samt att sprida exemplar av mönstret till allmänheten. Det skydd
som lagen ger är ett formskydd och inte ett idéskydd. Idéer, principer,
algoritmer osv. är alltså inte skyddade som sådana utan endast i den
speciella utformning de har fått i ett visst bestämt kretsmönster. Likheterna
med upphovsrättens konstruktion är här tydliga.

Kretsmönsterlagen tillämpas på kretsmönster som skapats av svenska
medborgare eller av dem som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt på
kretsmönster som först har spritts i Sverige. Regeringen får emellertid
besluta om lagens tillämpning i förhållande till EG:s och EFTA:s med-
lemsländer och, under förutsättning av ömsesidighet, i förhållande till andra
länder. För närvarande tillämpas lagen på kretsmönster som har skapats av
medborgare i EG, EFTA, Japan eller USA eller av en person som har sin
hemvist i någon av dessa stater, samt på kretsmönster som första gången
spritts i något av dessa länder.

Bakgrunden till lagen om skydd för kretsmönster var att USA i november
1984 införde en särskild lag, "The Semiconductor Chip Protection Act",
som gav skydd för halvledarprodukter vid sidan av upphovsrätt och
patenträtt. Skydd gavs i princip endast för amerikanska produkter och
sådana som först hade utnyttjats kommersiellt i USA. Presidenten kunde

emellertid utsträcka skyddet till att avse produkter från andra länder under
förutsättning att lagstiftningen i dessa gav ett i huvudsak likartat skydd för
amerikanska produkter.

5.2 EG:s direktiv och beslut om utsträckning av skydd för
kretsmönster

Bakgrunden till EG:s direktiv om rättsligt skydd för kretskortsmönster för
halvledarprodukter var delvis densamma som till den svenska lagstiftningen,
dvs. en önskan om att åtnjuta skydd i USA. EG hade dessutom funnit att
skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftning när det gällde sådant skydd
hade direkta och negativa effekter på den gemensamma marknadens
funktion såvitt avsåg halvledarprodukter. EG:s direktiv antogs av Rådet den
16 december 1986. Avsikten med direktivet var inte att detaljreglera det
skydd som skulle gälla i medlemsstaterna. I inledningen anges att gemen-
skapens rambestämmelser om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
kan begränsas till vissa grundläggande principer, i form av bestämmelser
som anger vem och vad som skall skyddas, vilka ensamrätter skyddade
personer kan stödja sig på när det gäller att tillåta eller förbjuda vissa
handlingar, undantag från dessa rättigheter samt hur länge skyddet skall
vara. Andra frågor skall tills vidare kunna avgöras i enlighet med nationella
bestämmelser, t.ex. om och i så fall på vilka villkor tvångslicenser får
meddelas avseende skyddade kretsmönster samt rätten till kretsmönster som
utvecklas i anställningsförhållanden.

EG har därefter utfärdat beslut om utsträckning av skyddet till olika
territorier med anknytning till länder som är medlemmar i EG.

5.3 Lagändringar till följd av EG:s direktiv

Arbetet med utvecklingen av det rättsliga skyddet för kretsmönster har som
framgår ovan bedrivits parallellt i Sverige och EG. Kretsmönsterlagen
uppvisar följaktligen en hel del likheter med EG:s direktiv. Det finns
emellertid vissa väsentliga skillnader som är av så grundläggande karaktär
att mindre ändringar av den nuvarande kretsmönsterlagen inte är tillfyllest
utan det blir aktuellt att införa en ny kretsmönsterlag.

EG:s direktiv föranleder i huvudsak följande ändringar i förhållande till
den nuvarande kretsmönsterlagen.

- Ett uttryckligt krav på nyhet införs i lagtexten.

- Rätt till kretsmönster som skapas av arbetstagare i anställnings-
förhållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

- Rätt till kretsmönster kan tillkomma både fysiska och juridiska personer
som har anknytning till en stat som ingår i EES.

- Rätt till kretsmönster skall även innefatta rätt att förbjuda import.

- Konsumtion av spridningsrätten till exemplar av skyddade kretsmönster
blir regional och omfattar det område som består av EES.

- Den som i god tro har förvärvat ett exemplar av ett skyddat kretsmön-

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

ster får utnyttja kretsmönstret kommersiellt även efter det att förvärvaren
inte längre är i god tro. För utnyttjandet skall skälig ersättning kunna utgå.

- Rätten till ett kretsmönster skall upphöra femton år efter utgången av
det år då kretsmönstret skapats om det då ännu inte har utnyttjats kommer-
siellt.

I den följande framställningen redogörs för direktivets olika artiklar och
de överväganden och förslag avseende de ändringar som dessa medför.

5.3.1 Definitioner, originalitet och nyhet (artikel 1 och 2)

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: För att uppfylla kraven på originalitet och nyhet skall
ett kretsmönster vara resultatet av egen intellektuell insats av den som
har skapat det och kretsmönstret får inte vara allmänt förekommande
inom halvledarindustrin.

Artikel 1 - Definitioner

1. I detta direktiv avses med

a) "halvledarprodukt": slut- eller mellanledet av en produkt som

i) består av en materialstruktur i vilken ingår ett lager halvledande
material, och

ii) har ett eller flera andra lager bestående av ledande, isolerande eller
halvledande material och där lagren är placerade i enlighet med ett
förutbestämt tredimensionellt mönster, samt

iii) är avsedda att ensam eller tillsammans med andra funktioner utföra
en elektronisk funktion.

b) en halvledarprodukts "kretsmönster": En rad sammanhörande bilder
som, oavsett hur de är fixerade eller kodade,

i) utgör det tredimensionella mönstret av de lager som en halvledar-
produkt består av, och

ii) där varje bild i raden representerar hela eller en del av mönstret i en
halvledarprodukts yta vid vilken tillverkningsfas som helst.

c) "kommersiellt utnyttjande": Försäljning, uthyrning, leasing eller andra
kommersiella distrubitionsmetoder eller erbjudande om dessa. I artiklarna
3.4, 4.1, 7.1, 7.3 och 7.4 skall emellertid beteckningen "kommersiellt
utnyttjande" inte omfatta utnyttjande i förtroliga sammanhang om det inte
förekommer någon ytterligare distribution till tredje part, med undantag för
de fall då utnyttjandet av ett kretsmönster äger rum i sådana förtroliga
sammanhang som påkallats av en åtgärd som vidtagits i enlighet med artikel
223.1.b i fördraget.

2. På förslag av kommissionen kan rådet med kvalificerad majoritet ändra
punkterna l.a.i och l.a.ii för att anpassa dem mot bakgrund av den
tekniska utvecklingen.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall skydda kretsmönstren i halvledarprodukter
genom lagstiftning som ger ensamrätter i enlighet med detta direktivs
bestämmelser.

2. En halvledarprodukts kretsmönster skall skyddas i den utsträckning den
uppfyller villkoren att dels vara resultatet av sin upphovsmans egen
intellektuella insats, dels inte vara allmänt förekommande inom halv-
ledarindustrin. I de fall då en halvledarprodukts kretsmönster består av
delar som är allmänt förekommande inom halvledarindustrin skall den
skyddas endast i den utsträckning kombinationen av delarna, betraktad som
helhet, uppfyller de ovannämnda villkoren.

Förslag till lagtext:

Skydds föremålet

1 § För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är
resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att
kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består
ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halvledar-
industrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller
villkoren.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se
promemorian s. 62 och 64).

Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft invändningar mot viss
terminologi såväl i den föreslagna lagtexten som i skälen för förslaget. Vad
de närmare har anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 1 innehåller legaldefinitioner av tre
centrala termer som återkommer i direktivets text. Några uttryckliga
motsvarigheter till definitionerna i artikel 1 finns inte i kretsmönsterlagen.

Ett införlivande av direktivets legaldefinitioner skulle i och för sig kunna
ha ett visst upplysningsvärde för avgränsningen av de produkter och
förfaranden som faller under kretsmönsterlagens tillämpningsområde. De
centrala begreppen i kretsmönsterlagen får emellertid anses vara så
särskiljande att några oklarheter om vad som avses i lagtexten inte torde
förekomma. Förarbetena till kretsmönsterlagen innehåller även beskriv-
ningar av de produkter och förfaranden som är av intresse vid en prövning
av kretsmönsterlagens tillämplighet (prop. 1986/87:49 s. 10 och 17).
Slutligen är den teknik som omfattas av kretsmönsterlagen stadd i en snabb
utveckling som är svår att överblicka. Detaljerade legaldefinitioner skulle
göra det svårt att anpassa kretsmönsterlagens tillämpning till den snabba
tekniska utvecklingen. Detta skulle innebära ett behov av ofta åter-
kommande ändringar i kretsmönsterlagen. Med hänsyn till det ovan sagda
anser jag att artikel 1 inte skall medföra någon ändring i förhållande till den
nuvarande kretsmönsterlagen.

Artikel 2 anger den närmare innebörden av den originalitet och nyhet som
krävs för att ett kretsmönster skall skyddas. Något uttryckligt krav på
originalitet finns inte i kretsmönsterlagen. Det är emellertid en grund-
läggande princip att kretsmönster måste besitta originalitet för att komma

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

i åtnjutande av immaterialrättsligt skydd. Ordet "skapa" i 1 §, som även
förekommer i upphovsrättslagen, anses innebära att det handlar om att
prestera något utöver det vanliga. Frågan är närmast vad som bör krävas
för att ett kretsmönster skall anses uppnå originalitet. Vid tillkomsten av
den nuvarande regleringen av skyddet för kretsmönster uttalades i
specialmotiveringen bl.a. följande (se prop. 1986/87:49 s. 17-18):

"Användningen av ordet 'skapa’ avser att ge uttryck för ett krav på en
viss individuellt skapande insats. Mönstret måste ha en grad av originalitet.
Helt banala produkter skall alltså inte åtnjuta skydd enligt denna lag. Krets-
mönster som har skapats genom en sammanställning av enskilda okomp-
licerade delar, t.ex. från ett s.k. cellbibliotek, kan emellertid bli skyddade.
En förutsättning är att sammanställningen som sådan ger uttryck för en
självständigt skapande insats. Här kan jämföras med vad som gäller i fråga
om samlingsverk enligt 5 § upphovsrättslagen. I den allmänna motiveringen
har vid behandlingen av frågan om 'reverse engineering’ (avsnitt 3.3)
berörts de problem som gäller i fråga om gränsdragningen mellan å ena
sidan nyskapande och å andra sidan bearbetning av ett befintligt krets-
mönster.

Bestämmelsen ställer inte upp något nyhetskrav. En följd av detta är att
det åtminstone teoretiskt är möjligt för två personer att oberoende av
varandra åstadkomma nästan identiskt samma utformning av kretsmönstren.
I så fall har var och en av dessa ett skydd för sin utformning av mönstret.”

I direktivets artikel 2 ställs två krav i detta hänseende. För det första
skall det vara fråga om en egen intellektuell insats. Det kan förenklat sägas
innebära att det åtminstone inte får vara fråga om kopiering. För det andra
ställs det upp ett krav på att kretsmönstret inte skall vara "commonplace"
inom halvledarindustrin. Består kretsmönstret av delar som är sådana, skall
det skyddas endast om kombinationen betraktad som helhet inte är
"commonplace" inom halvledarindustrin. Vad som närmare avses med det
andra kravet är inte helt klart. Det torde emellertid kunna tolkas som ett
krav på att det skall vara fråga om en nyhet i varje fall i förhållande till
sådana mönster som är banala. Det rör sig alltså inte om ett absolut
nyhetskrav av det slag som finns i patentlagen. I stället handlar det om
situationer där det äldre kretsmönstret är så allmänt känt eller allmänt
förekommande att det skulle vara orimligt att skaparen av ett "nytt"
kretsmönster åtnjuter skydd. Annars skulle det i likhet med vad som anförs
i det tidigare citerade förarbetsuttalandet vara möjligt att två kretsmönster
med olika skapare båda åtnjuter skydd. En grundläggande förutsättning är
dock att det inte är fråga om banala kretsmönster.

Direktivets lydelse tillåter enligt min mening inte någon vidare tolkning
än jag nu gjort. Några remissinstanser har velat intolka ett allmänt
skillnadskrav. Naturligtvis innebär direktivets utformning att det krävs en
skillnad mellan de båda kretsmönstren om det när det gäller det äldre
kretsmönstret är fråga om ett banalt kretsmönster. Att utsträcka detta
skillnadskrav till att bli generellt torde emellertid vara att gå för långt. Att
som advokatsamfundet har föreslagit kräva att det inte är identiskt med
tidigare känt kretsmönster och att det dessutom skall skilja sig i viss mån
från detta kretsmönster kan inte grundas på direktivets lydelse. Här liksom

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

beträffande andra rättsfrågor i EG-direktiven får den framtida rättsutveck-
lingen vid EG-domstolen följas.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska
föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR) har invänt mot användningen
av begreppet verkshöjd när det gäller kretsmönster. De anser att detta
begrepp hör hemma i den upphovsrättsliga terminologin. Enligt dessa
remissinstanser är kretsmönsterskydd inte ett upphovsrättsligt skydd utan ett
industriellt rättsskydd och bör behandlas i enlighet med de grundläggande
principer som gäller härför.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att det är mindre lämpligt att
använda begreppet verkshöjd i detta sammanhang. Min tolkning av
direktivet lämnar vidare inget utrymme för ett allmänt verkshöjdsbegrepp
när det gäller kretsmönster.

Av det citerade förarbetsuttalandet framgår att kretsmönsterlagen i de
avseenden jag nu talar om inte är i överensstämmelse med direktivet. I
praktiken torde, som framgår vid en jämförelse mellan direktivet och
uttalandet, skillnaden inte vara så stor. De nu gällande reglerna framgår
emellertid inte direkt av lagtexten. Den lagtekniskt mest lämpliga metoden
för införlivningen med svensk rätt av bestämmelsen i artikel 2 är därför att
de i direktivet uppställda villkoren för skydd såvitt avser originalitet och
nyhet införs i 1 § i den nya kretsmönsterlagen. Jag vill i detta sammanhang
påpeka att i den av mig föreslagna lydelsen av 1 § har det i promemorian
föreslagna första stycket utgått. Den nu föreslagna lydelsen överenstämmer
med lagrådets yttrande. På detta sätt nås större samstämmighet med
ordalydelsen i direktivet.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, SFIR och Svenska
Industriens Patentingenjörers Förening anser att "commonplace" i artikel
2.2 inte bör översättas med "allmänt förekommande". I stället bör uttrycket
"banalt" eller "trivialt" användas. Det valda uttrycket i direktivet avser ett
krav på objektiv nyhet och möjligen även en viss skillnad i förhållande till
tidigare alster. Uttrycket "vanligt förekommande" blir i sammanhanget
missvisande eftersom det kan leda till att banala mönster kan komma att
skyddas parallellt med varandra bara de inte är allmänt förekommande.

Det är svårt att göra en direkt översättning av begreppet "commonplace"
som det används i direktivet. Någon ledning kan inte hämtas i direktivet.
Uttrycket "allmänt förekommande" kan sett för sig kanske leda till
missuppfattningar. Å andra sidan kan inte direktivets uttryck språkligt
ersättas med uttrycket "banalt" vid ett i stort sett ordagrant införlivande av
bestämmelsen. Det kan tilläggas att doktrinen inte är helt säker i sin
terminologi. Det förekommer att det sätts likhetsstecken mellan "banalt"
och "allmänt förekommande" (se Koktvedgaard och Levin, Lärobok i
immaterialrätt, 1992, s. 265). För egen del tror jag att den bästa lösningen
är att använda uttrycket "allmänt förekommande", som språkligt passar
bättre i den föreslagna lagtexten, i beaktande av att det inte är avsikten att
det skall ha någon annan innebörd än det uttryck som används i direktivet.
Den närmare innebörden av uttrycket "commonplace" och dess motsvarig-
het på andra EG-språk är ytterst en fråga för EG-domstolen.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 48

5.3.2 Innehavare av rätt till kretsmönster (artikel 3)

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: Rätten till kretsmönster som har skapats av arbetsta-
gare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte
annat avtalats.

Rätt till kretsmönster kan tillkomma både fysiska och juridiska
personer som har anknytning till en stat som ingår i EES.

Artikel 3

1. Med förbehåll för punkterna 2 till 5 skall rätten till skydd gälla till
förmån för personer som är skapare av halvledarprodukters kretsmönster.

2. En medlemsstat kan bestämma att

a) i de fall då en ett kretsmönster har skapats av en person i hans anställ-
ning skall rätten till skydd gälla till förmån för arbetsgivaren, såvida inte
anställningsvillkoren säger motsatsen,

b) i de fall då ett kretsmönster har skapats under ett annat avtal än ett
anställningsavtal skall rätten till skydd gälla till förmån för den avtalspart
som har beställt kretsmönstret, såvida inte avtalet säger motsatsen.

3. a) Beträffande de personer som nämns i punkt 1 skall rätten till skydd
gälla till förmån för fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat
eller som har sin vanliga vistelseort på en medlemsstats territorium.

b) I de fall då en medlemsstat bestämmer i enlighet med punkt 2 skall
rätten till skydd gälla till förmån för:

i) fysiska personer som är medborgare i en medlemsstat eller
som har sin vanliga vistelseort på en medlemsstats territorium,

ii) bolag eller andra juridiska personer som bedriver verklig och stadig-
varande industriell eller affärsmässig verksamhet på en medlemsstats
territorium.

4. I de fall då rätt till skydd inte föreligger enligt vad denna artikels
övriga bestämmelser säger skall rätten till skydd även gälla till förmån för
sådana personer som nämns i punkt 3.b.i och 3.b.ii vilka

a) i en medlemsstat först kommersiellt utnyttjar ett kretsmönster som
ännu inte har utnyttjats kommersiellt i någon del av världen, och som

b) av den person som förfogar över kretsmönstret har fått ensamrätt att
utnyttja den kommersiellt i hela gemenskapen.

5. Rätten till skydd skall också gälla den till vilken rättigheten övergått
från sådana personer som nämns i punkt 1 - 4.

Enligt det blivande EES-avtalet skall punkterna 6-8 inte gälla varför de
inte återges här.

Förslag till lagtext:

Innehavare av rätt till skydd

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten
från de personer som anges i första till tredje styckena.

Lagens tillämpningsområde

15 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det
följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation som riksdagen godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i
förhållande till andra stater än dem som ingår i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se
promemorian s. 64).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har ansett att den föreslagna
lydelsen av 3 § inte klart avspeglar att den rätt till kretsmönster som
bestämmelsen syftar till att reglera är den ursprungliga rätten. Flera
remissinstanser har påpekat att artikel 3.5 inte införlivas med svensk rätt
genom den föreslagna lydelsen av 3 §. Slutligen finns det synpunkter på
den språkliga utformningen av den föreslagna lagtexten. Vad remissinstan-
serna närmare anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 3 anger de fysiska och juridiska
personer som kan göra gällande skydd för kretsmönster.

Artikel 3 innehåller även en fakultativ möjlighet att låta rätten till
kretsmönster som utvecklats av arbetstagare i anställningsförhållanden
tillkomma arbetsgivaren såvida inget annat avtalats.

Utvecklingen av kretsmönster kännetecknas av att det är ett arbete med
stora inslag av problemlösningar av innovativ karaktär. Det är vidare en
kapitalintensiv verksamhet som sker under industriella former. Det är
vanligt förekommande att arbetet med att utveckla kretsmönster bedrivs av
ett flertal personer gemensamt. Utveckling av kretsmönster har också av
naturliga skäl mycket gemensamt med utvecklingen av datorprogram bl.a.
eftersom dessa läggs i kretsmönster. Som framgår av avsnitt 7.3.2 föreslås
till följd av en tvingande bestämmelse i direktivet om skydd för dator-
program att rätten till datorprogram som utvecklas av anställda skall övergå
till arbetsgivaren såvida inget annat avtalats. Det bör i detta sammanhang
noteras att rätten till kretsmönster i halvledarprodukter är överlåtbar i sin
helhet. Någon motsvarighet till uppdelningen i upphovsrättslagen mellan
ideella och i princip oöverlåtbara rättigheter, å ena sidan, och överlåtbara
ekonomiska rättigheter, å andra sidan, finns inte. Med hänsyn till det sagda
är det enligt min mening rimligt att rätten till kretsmönster utvecklade av

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

arbetstagare tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat avtalats. Jag anser
därför att i den föreslagna kretsmönsterlagen bör ingå en bestämmelse som
anger att rätten till kretsmönster som utvecklats av arbetstagare i anställ-
ningsförhållanden skall tillkomma arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

Parterna skall dock enligt förslaget även i fortsättningen ha frihet att
avtala om vad som skall gälla för kretsmönster som utvecklas i
anställningsförhållanden.

Artikel 3.2 b innehåller en fakultativ möjlighet att vid uppdragsför-
hållanden låta rätten till kretsmöster tillkomma uppdragsgivaren om inte
annat avtalats. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i direktivet om
skydd för datorprogram. Det saknas skäl att införa en sådan regel i svensk
rätt.

Artikel 3 reglerar även vilka fysiska och juridiska personer som kan vara
innehavare av rätt till kretsmönster. Krav på anknytning till medlemsstat
uppställs för skapare av kretsmönstret, för arbetsgivare till vilken rätten
övergår på grund av anställningförhållande och för vissa första utnyttjare
av kretsmönstret. Enligt artikel 3.5 kan rätten förvärvas från dessa personer
utan att krav ställs på EG-anknytning för förvärvaren.

För det första är det den fysiska person som har skapat ett kretsmönster
och som är medborgare i en medlemsstat eller har sin vanliga vistelseort på
en medlemsstats territorium som kan göra gällande rätten till skydd. Rätt
till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande
tillkommer dock arbetsgivaren såvida inte något annat har avtalats.

För det andra kan rätt till kretsmönster tillkomma juridiska personer som
bedriver verklig och stadigvarande industriell eller affärsmässig verksamhet
i en medlemsstat. Det förutsätts härvid att medlemsstaterna meddelat
bestämmelser om arbetstagar- respektive uppdragsförhållanden enligt artikel
3.2 a eller b.

För det tredje kan, enligt artikel 3.4, om rätt till skydd inte föreligger
enligt de andra bestämmelserna, rätt till kretsmönster tillkomma både
fysiska och juridiska personer för sådana kretsmönster som utnyttjas
kommersiellt för första gången. Detta gäller dock bara under förutsättning
att den person som förfogar över kretsmönstret har fått ensamrätt att
utnyttja det kommersiellt i hela gemenskapen, att det första kommersiella
utnyttjandet sker i en medlemsstat och att personen i övrigt uppfyller de
ovan angivna villkoren om anknytning till någon medlemsstat. Med
kommersiellt utnyttjande förstås sådana förfaranden som anges i artikel

1.1 c, dvs. försäljning, uthyrning, leasing eller andra kommersiella
distributionsmetoder eller erbjudande om dessa. Ett exempel på den
situation som avses med artikel 3.4 är ett kretsmönster som innehas med
ensamrätt av ett företag i Indien. Kretsmönstret har ännu inte utnyttjats
kommersiellt. Om det indiska företaget till ett svenskt företag överlåter
ensamrätten att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela EES, det första
kommersiella utnyttjandet sker i en stat som ingår i EES och det svenska
företaget har sådan anknytning till EES som anges i artikel 3.3.b.ii kan det
svenska företaget göra gällande rätt till skydd enligt den nya
kretsmönsterlagen.

Handelshögskolan i Stockholm m.fl. har ansett att den i promemorian

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

föreslagna lydelsen av 3 § inte klart avspeglar att den rätt till kretsmönster
som bestämmelsen syftar till att reglera är den ursprungliga rätten, dvs.
samma rätt till kretsmönster som tillkommer skaparen av detsamma. Den
föreslagna lydelsen kan i stället ge intryck av att det handlar om överlåtelse
av rättighet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet m.fl.
har vidare påpekat att den personkrets som omtalas i direktivets artikel 3.5
har tappats bort bland de möjliga innehavarna av rätt till kretsmönster i den
föreslagna lydelsen av 3 § som följaktligen måste kompletteras.

Jag instämmer i att de i promemorian föreslagna lydelserna av 3 och 1 §§
kan ge intryck av att dessa bestämmelser avser olika slag av rätt till
kretsmönster. Enligt min mening bör 3 § utformas så att den omfattar alla
de katergorier av rättsinnehavare som anges i artikel 3. I den av mig
föreslagna lydelsen avser de tre första styckena s.k. ursprunglig rätt till
kretsmönster medan det sista stycket avser rätt till kretsmönster som
överlåtits. Det bör dock noteras att det av 2 § framgår att rätt till
kretsmönster, vare sig den är "ursprunglig" eller överlåten, medför samma
rättigheter för rättsinnehavaren under förutsättning att denne har hela rätten
till kretsmönstret.

Artikel 3.5 anger att rätt till skydd också skall gälla för den till vilken
rätt till kretsmönster övergått från sådana personer som nämns i artikel 3.1-
3.4. För sådana förvärvare av rätt till kretsmönster ställer artikel 3
emellertid inga krav på anknytning till EES. Denna kategori av
rättsinnehavare är nu inkluderade i den föreslagna lydelsen av 3 § sista
stycket.

Som jag tidigare påpekat innehåller den av mig föreslagna lydelsen av 1 §
inte det i promemorian föreslagna första stycket. Sammantaget medför detta
att ordalydelsen av 1 och 3 §§ nu närmare ansluter till ordalydelsen av
artikel 2 och 3.

Den nuvarande kretsmönsterlagen tillämpas på kretsmönster skapade av
svenska medborgare eller på dem som har sin vanliga vistelseort i Sverige
samt på kretsmönster som först har spritts i Sverige. Den nuvarande
regleringen av skyddet är således rent nationellt även om regeringen har
föreskrivit att lagen skall tillämpas i förhållande till vissa andra länder.

Till följd av EES-avtalet och bestämmelsen i artikel 5 i direktivet om
regional konsumtion kommer de stater som ingår i EES att utgöra ett
gemensamt område såvitt avser tillämpningen av direktivets regler om
kretsmönsterskydd.

Anpassningen av kretsmönsterlagen till direktivet medför därför enligt
min mening att kretsmönsterlagen dels uttryckligen bör ange att rätt till
kretsmönster kan tillkomma både fysiska och juridiska personer, dels att det
är anknytningen till EES i stället för anknytningen till Sverige som är
avgörande för rätt till skydd och dels att kretsmönster under vissa
förutsättningar kan få skydd även om det skapats utanför EES.

EES-avtalet innebär även att Sverige skall tillämpa vissa rådsbeslut om
utsträckning av det rättsliga skyddet för halvledarprodukters topografier till
personer från vissa länder och territorier (se promemorian s. 217-230). EG-
direktivet ställer inte upp något krav på ömsesidighet när det gäller
utsträckande av skydd för kretsmönster till andra än medlemsländer. I

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

praktiken är det normalt kravet. Permanent skydd har enligt det första
rådsbeslutet den 9 oktober 1990 beviljats vissa länder, bl.a. Sverige, och
territorier där skyddet är ömsesidigt. I det andra rådsbeslutet samma dag
ges tillfälligt skydd med krav på ömsesidighet endast när det gäller juridiska
personer.

EES-avtalet innebär att avtalsparterna skall sträva efter ett likartat skydd
inom hela EES. För svensk del innebär det att vi fortlöpande får följa EG:s
arbete med att utsträcka skyddet och i samråd med EG och andra EFTA-
stater försöka skapa så likartat skydd som möjligt. Det sagda innebär att det
i vissa fall åtminstone under begränsad tid kan bli nödvändigt att bevilja
skydd för personer utanför EES utan att kräva ömsesidighet. I lagen bör
även fortsättningsvis ges en rätt för regeringen att utsträcka skyddet till
andra länder än EES-ländema. Denna rätt bör begränsas till de fall det
föreligger ömsesidighet eller det följer av vissa internationella åtaganden.

I den nuvarande kretsmönsterlagen och promemorians förslag till ny
kretsmönsterlag används begreppen mönster och kretsmönster växelvis trots
att de avser samma sak. Jag har tagit intryck av den remissinstans som
påpekat att det är lämpligt att genomgående använda begreppet kretsmönster
i den nya kretsmönsterlagen. Enligt min mening är det vidare lämpligt att
begreppet utvecklas i den föreslagna lydelsen av 3 § andra stycket ( 8 §
tredje stycket i promemorians förslag) ändras till skapa eftersom det
sistnämnda begreppet används i den av mig föreslagna lydelsen av
3 § första stycket och det är samma förhållande som åsyftas.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

5.3.3 Registrering (artikel 4)

Min bedömning: Artikel 4 föranleder ingen lagändring.

Artikel 4

I artikel 4 finns bestämmelser för de fall medlemsländer har registrering
som förutsättning för skydd.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian
s. 71).

Remissinstanserna: Endast Sveriges industriförbund och
Grossistförbundet svensk handel har yttrat sig över förslaget. Enligt
förbundens mening bör det övervägas om ett system för registrering av
kretsmönster skall införas i Sverige.

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen uppställer inte regist-
rering som ett villkor för skydd och artikel 4 saknar således betydelse vid
en anpassning av kretsmönsterlagen till direktivet. Lydelsen av artikel 4
finns i bilaga 6. Det är för närvarande inte aktuellt att införa ett system för
registrering av kretsmönster i Sverige.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

5.3.4 Rättens innehåll samt förvärv i god tro av skyddat kretsmönster
(artikel 5)

Mitt förslag: Rätten till ett skyddat kretsmönster skall även innefatta
rätten att förbjuda import.

Konsumtionen av spridningsrätten till exemplar av skyddade
kretsmönster blir regional och omfattar det område som består av
EES.

Den som i god tro har förvärvat ett exemplar av ett skyddat
kretsmönster får utnyttja exemplaret kommersiellt även efter det att
förvärvaren inte längre är i god tro. För utnyttjandet skall skälig
ersättning utgå.

Artikel 5

1. Den ensamrätt som anges i artikel 2 skall omfatta rätten att medge
eller förbjuda följande handlingar:

a) mångfaldigande av ett kretsmönster i den utsträckning det är skyddat
enligt artikel 2.2,

b) kommersiellt utnyttjande eller import för detta ändamål av ett
kretsmönster eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande
av kretsmönster.

2. Oberoende av vad som sägs i punkt 1 kan en medlemsstat tillåta
mångfaldigande av ett kretsmönster i för enskilt bruk utan kommersiella
syften.

3. Den ensamrätt som avses i punkt l.a skall inte gälla mångfaldigande

i syfte att analysera, utvärdera eller undervisa om själva kretsmönstret eller
de begrepp, processer, system eller den teknik som den innehåller.

4. Den ensamrätt som avses i punkt 1 skall inte utsträckas till en handling
avseende ett kretsmönster som uppfyller kraven i artikel 2.2, skapad på
grundval av analys och utvärdering av ett annat kretsmönster i överens-
stämmelse med punkt 3.

5. Ensamrätten att medge eller förbjuda de handlingar som nämns i punkt

l.b skall inte gälla en sådan handling som utförs efter det att kretsmönstret
eller halvledarprodukten har släppts ut på marknaden i en medlemsstat av
någon som är behörig att tillåta dess marknadsföring, eller med hans
samtycke.

6. En person som vid förvärvandet av en halvledarprodukt inte vet, eller
inte har skälig anledning att anta, att produkten är skyddad av en ensamrätt
meddelad av en medlemsstat i enlighet med detta direktiv, skall inte hindras
att kommersiellt utnyttja produkten ifråga. Beträffande handlingar som
utförts efter det att personen ifråga fått kännedom om eller fått skälig
anledning att anta att halvledarprodukten är skyddad, skall emellertid
medlemsstaterna tillse att en domstol, efter yrkande av rättsinnehavaren,
kan utdöma skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag.

7. Bestämmelserna i punkt 6 skall gälla den till vilken rättigheten övergått
från en sådan person som nämns i punktens första mening.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Förslag till lagtext:

Skyddets omfattning

2 § Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande
rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av
kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids
till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har
tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har
spritts till allmänheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av
rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som
innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i
högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se

promemorian s. 74).

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har ansett att artikel 5.1 .b ger
rättsinnehavaren en importrätt av både kretsmönstret och halvledarprodukter
som framställts med utnyttjande av kretsmönstret. Några remissinstanser
har menat att artikel 5.6 inte medför att ersättning skall utgå för nyttjande
före tidpunkten för ond tro och att rätten till ersättning är ovillkorlig. En
remissinstans har menat att artikel 5.6 avser vidareförsäljning av exemplar
av kretsmönster förvärvade i god tro och inte kretsmönstret som sådant.
Slutligen har vissa språkliga påpekanden gjorts. Vad remissinstanserna
närmare anfört framgår av det följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 5.1 anger innehållet i rättsinnehavarens
rätt till ett skyddat kretsmönster medan artikel 5.2-7 anger undantagen från
denna rätt.

Artikel 5.l.a och b anger att rätten till ett skyddat kretsmönster innefattar
rätten till mångfaldigande, kommersiellt utnyttjande eller import i syfte att
utnyttja kretsmönstret kommersiellt. Enligt definitionen i artikel l.c
omfattar uttrycket kommersiellt utnyttjande försäljning, uthyrning, leasing
eller andra kommersiella distributionsmetoder eller erbjudanden om dessa.
När det gäller importrätten begränsas denna genom en bestämmelse i artikel
5.5 på så sätt att den inte gäller i de fall kretsmönstren satts i marknaden
av någon som är behörig. En motsvarighet till bestämmelsen i artikel l.c
finns i 1 § kretsmönsterlagen. Enligt denna bestämmelse har den som har
skapat ett kretsmönster en uteslutande rätt att framställa exemplar av
mönstret, utföra mönstret på eller i ett materiellt underlag samt göra
mönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av mönstret eller
produkter som mönstret ingår i bjuds ut till allmänheten.

Som framgår av vad jag tidigare sagt överensstämmer 1 § kretsmönster-
lagen med artikel 5.1 utom i ett avseende. Kretsmönsterlagen innehåller inte
någon uttrycklig rätt för innehavare av rätt till skyddat kretsmönster att
förbjuda import av det skyddade kretsmönstret eller halvledarprodukter som
har tillverkats med utnyttjande av det skyddade kretsmönstret. Som jag
tidigare redogjort för (se avsnitt 4) tillämpar vi i Sverige global konsumtion
när det gäller kretsmönster.

Jag anser därför att innehållet i artiklarna 5.1 b och 5.5 bör införlivas
med den nya kretsmönsterlagen.

Den föreslagna bestämmelsen bör beträffande import begränsas till import
i kommersiellt syfte av exemplar av kretsmönster. Import av exemplar av
kretsmönster för uteslutande enskilt bruk skall inte omfattas. Direktivet och
EES-avtalet innebär att Sverige i fråga om kretsmönster får övergå till EES-
vid konsumtion.

Patentbesvärsrätten m.fl. har påpekat att artikel 5.1.b ger rättsinnehavaren
kontroll över importen av såväl kretsmönstret som halvledarprodukter
framställda med utnyttjande av kretsmönstret. I promemorians lagförslag
har däremot motsvarande importkontroll inskränkts till att omfatta enbart
kretsmönstret. En komplettering av lagförslaget är därför nödvändigt.

Av vad jag tidigare sagt framgår att den nu föreslagna lagtexten i sak
motsvarar den av Patentbesvärsrätten påkallade kompletteringen av
promemorians lagförslag.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Svea hovrätt har påpekat att den nuvarande kretsmönsterlagen inte
innehåller någon ensamrätt i fråga om import, men väl - efter mönster från
upphovsrättslagen - en straffbestämmelse i fråga om import av exemplar
framställda utom riket under sådana omständigheter att en motsvarande
framställning här skulle ha varit straffbar (6 § första stycket). Konsumtion
enligt 6 § i promemorians förslag avser endast produkter som med
rättighetshavarens samtycke har spritts inom EES. Import av olovligt
spridda produkter vare sig spridningen skett inom eller utom EES kan
stoppas med stöd av ensamrätten i 2 §. Det kan ifrågasättas om det är
nödvändigt att även 9 § i den föreslagna lagtexten behöver innehålla en
importbestämmelse.

Det kan till att börja med konstateras att 2 § upphovsrättslagen inte
innehåller någon rätt för upphovsmannen att kontrollera import av exemplar
av verket. Den fråga som Svea hovrätt tagit upp behandlades vid
tillkomsten av 53 § andra stycket upphovsrättslagen som är förebild till den
nuvarande lydelsen av 6 § kretsmönsterlagen. I det lagstiftningsärendet
uttalades bl.a. följande (se prop. 1960:17 s. 289):

"Såsom kommittén anfört bör straffbestämmelserna kompletteras med
föreskrifter om straff för import av exemplar, som framställts utom riket
under sådana omständigheter, att framställningen skulle ha varit straffbar
i Sverige. Intresse att ingripa mot dylik import har upphovsmannen i första
hand, då framställningen är tillåten i framställningslandet och sålunda icke
där kan påtalas. Även om framställningen är olaglig och kan beivras av
upphovsmannen, är det emellertid värdefullt för honom att äga en
självständig rätt att förhindra import till det egna landet."

Det kan vidare konstateras att varumärkeslagen och patentlagen anger att
ensamrätten även innefattar rätten till import. Däremot finns inga själv-
ständiga straffbestämmelser för olovlig import i dessa lagar. Sådan import
kan dock medföra straffansvar. I denna del föreslår jag mot bakgrund av
det sagda att 9 § i den nya kretsmönsterlagen inte skall innehålla någon
ansvarsbestämmelse som tar syfte på import. Att olovlig import ändå är
straffbar framgår av de föreslagna 2 och 9 §§ tillsammans.

I likhet med Lagrådet anser jag att uttrycket "exemplar av kretsmönstret"
bör användas vid beskrivningen i 2 § av föremålet för import och spridning
till allmänheten samt i 6 §. Jag delar också Lagrådets uppfattning att en
bestämmelse bör införas som klargör att uttrycket avser även en halv-
ledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Artikel 5.2 ger medlemsstaterna en fakultativ möjlighet att tillåta
mångfaldigande av skyddade kretsmönster för enskilt bruk utan kommer-
siella syften. Denna bestämmelse överensstämmer med 2 § i kretsmönster-
lagen som anger att enstaka exemplar får framställas för enskilt bruk.

Enligt artikel 5.3 gäller ensamrätten inte mångfaldigande i syfte att
analysera, utvärdera eller undervisa om själva kretsmönstret eller de
begrepp, processer, system eller den teknik som det innehåller. Enligt 2 §
kretsmönsterlagen får exemplar av kretsmönster framställas uteslutande för
undervisning om eller analys av mönstret utan hinder av den i 1 § angivna
ensamrätten. Direktivet anger inte uttryckligen att exemplar framställda som
ett resultat av de i artikel 5.3 beskrivna förfarandena inte får användas för

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

något annat ändamål. Att så är fallet torde dock ändå framgå av den
uppräkning av de förfaranden för vilka framställning får ske som finns i
artikel 5.3. Innebörden av 2 § kretsmönsterlagen och artikel 5.3 torde
följaktligen vara densamma såvitt nu är i fråga.

Nuvarande 2 § kretsmönsterlagen är således i överensstämmelse med
artiklarna 5.2 och 5.3. Jag föreslår att bestämmelsen tas in som 5 § i den
nya lagen.

Enligt artikel 5.4 skall inte rätten till skyddade kretsmönster utsträckas
till en handling avseende ett kretsmönster som uppfyller kraven på
originalitet och nyhet och som skapats på grundval av analys och utvär-
dering av ett annat mönster i överensstämmelse med undantaget för
undervisning och analys. Innebörden av denna bestämmelse är att
innehavare av rätten till ett kretsmönster inte kan få sin rätt utsträckt till ett
annat kretsmönster som skapats av annan även om detta skapande har sin
grund i analys och utvärdering av det första kretsmönstret. Bestämmelsen
uttrycker med andra ord den grundläggande upphovsrättsliga princip som
säger att de idéer och principer som ligger bakom ett verk inte är
skyddade. Det är endast den utformning verket har som skyddas. Denna
princip är fast etablerad både i förarbeten och praxis såvitt avser upphovs-
rättsligt skyddade verk och gäller även skyddade kretsmönster. Enligt min
mening får svensk rätt därigenom anses överensstämma med artikel 5.4.

Enligt artikel 5.6 har en person som i god tro förvärvar ett exemplar av
ett skyddat kretsmönster rätt att utnyttja detta mönster kommersiellt även
efter att han fått kännedom om eller har skälig anledning att anta att krets-
mönstret är skyddat. Från det att det föreligger ond tro skall för ut-
nyttjandet skälig ersättning kunna tillerkännas rättighetshavaren. Någon
motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i kretsmönsterlagen som
följaktligen bör anpassas till direktivet i detta avseende.

Enligt 7 § första stycket kretsmönsterlagen skall den som i strid mot
lagen utnyttjar ett kretsmönster betala ersättning för utnyttjandet om och i
den mån det är skäligt. Något krav på oaktsamhet finns inte och ersättning
skall alltså betalas även om nyttjaren är i god tro. Föreligger oaktsamhet
eller uppsåt skall enligt andra stycket i paragrafen skadestånd betalas.

Direktivets bestämmelser skiljer sig från kretsmönsterlagens bestämmelser
om ersättning för intrång på så sätt att det enligt direktivet inte krävs att
ersättning skall betalas för det fall en utnyttjare är i god tro vid förvärvet
så länge han förblir i god tro. För handlingar som utförs sedan han kommit
i ond tro föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna skall tillse att en
domstol kan, efter yrkande av rättsinnehavaren, döma ut skälig ersättning
i enlighet med gällande nationell lag.

I promemorian föreslogs att den sistnämnda rätten till ersättning skulle
regleras genom en hänvisning till den allmänna bestämmelsen om ersättning
vid intrång i nuvarande 7 § första stycket. Rätten till ersättning var i
förslaget inte begränsad till de handlingar som utförs i ond tro. Mot
promemorieförslaget har några remissinstanser riktat kritik i två avseenden.
För det första har de pekat på att direktivet inte föreskriver någon
ersättningsskyldighet för den som förvärvar ett exemplar av ett skyddat
kretsmönster förrän han fått kännedom om de rätta förhållandena. Först

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

därefter skall medlemsstaterna se till att rättsinnehavaren får möjlighet till
skälig ersättning enligt nationell lag. Även om direktivet inte hindrar att
ersättning utgår även for sådant utnyttjande som sker innan användaren är
i ond tro kan enligt remissinstanserna dock en sådan lösning ifrågasättas.
För det andra har anförts att att hänvisningen i 10 § till 11 § leder till
slutsatsen att rätten till ersättning inte är ovillkorlig utan underkastad en
skälighetsbedömning. Storleken av ersättningen skall dock självfallet
bestämmas efter vad som är skäligt i det enskilda fallet.

Som jag tidigare nämnt har vi i den nuvarande kretsmönsterlagen en rätt
till ersättning vid intrång oberoende av om det föreligger ond tro eller inte.
Den rätten innebär att den som förvärvar ett exemplar av ett skyddat
kretsmönster utan vederbörligt tillstånd från rättsinnehavaren inte skall
kunna komma i ett bättre ekonomiskt läge än den som skaffar sig sådant
tillstånd. Det finns enligt min mening ingen anledning att frångå den
ordningen. Direktivet hindrar inte heller att den behålls.

När det gäller frågan om direktivet föreskriver en ovillkorlig rätt till
ersättning när ond tro föreligger efter förvärvet vill jag säga följande. I
artikel 5.6 stadgas bara att domstol skall kunna utdöma skälig ersättning i
enlighet med gällande nationell lag. Enligt min uppfattning framgår det
klart av artikelns ordalydelse att denna rätt till ersättning inte är ovillkorlig.

Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår jag att införlivandet av artikel
5.6 sker på det sätt som föreslås i promemorian. Jag vill dock tillägga att
jag delar Svea hovrätts bedömning att 10 § skall reglera förvärv av
exemplar av kretsmönster, jfr uttrycket förvärv av halvledarprodukt i artikel
5.6.

Det kommersiella utnyttjande som kan komma i fråga är sådana
förfaranden som anges i artikel 1.1c (jfr hittillsvarande 1 § första stycket
kretsmönsterlagen), dvs. försäljning, uthyrning, utlåning eller andra former
av spridande till allmänheten. Det är endast det förvärvade exemplaret som
får utnyttjas. Någon rätt till mångfaldigande av det förvärvade kretsmönstret
finns inte.

5.3.5 Licenser (artikel 6)

Min bedömning: Artikel 6 föranleder ingen lagändring.

Artikel 6

Medlemsstaterna får inte göra den ensamrätt som avses i artikel 2
beroende av licenser som ges automatiskt, enbart på grund av att en viss
tid har löpt ut, genom tillämpning av lag.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian
s. 77).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört bedömningen i sak.
Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen innehåller inte någon
sådan bestämmelse som åsyftas i artikel 6.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

5.3.6 Skyddstid (artikel 7)

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: Rätten till ett kretsmönster skall upphöra femton år efter
utgången av det år då kretsmönstret skapats om det då ännu inte har
utnyttjats kommersiellt.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall tillse att den ensamrätt som avses i artikel 2
skall uppstå

a) när registrering i enlighet med artikel 4 är ett krav för att ensamrätten
skall uppstå, på den tidigaste av följande tidpunkter:

i) den dag då kretsmönstret först utnyttjas kommersiellt i någon del av
världen,

ii) den dag då en ansökan om registrering har gjorts i vederbörlig
ordning, eller

b) när kretsmönstret först utnyttjas kommersiellt i någon del av världen,
eller

c) när kretsmönstret först fixeras eller kodas.

2. När ensamrätten uppstår i överensstämmelse med vad som sägs i punkt

l.a eller l.b skall medlemsstaterna för tiden innan rättigheten uppstod
besluta om rättsmedel till förmån för en person som har rätt till skydd i
enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och som kan visa att en annan
person bedrägligen har mångfaldigat eller kommersiellt utnyttjat eller för
detta ändamål har importerat ett kretsmönster. Denna punkt påverkar inte
sådana rättsmedel som står till buds för att hävda den ensamrätt som givits
i enlighet med artikel 2.

3. Ensamrätten upphör 10 år efter utgången av det kalenderår under
vilket kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen
eller, i det fall registrering är ett villkor för att ensamrätten skall uppstå
eller fortsätta att gälla, 10 år efter den tidigaste av följande tidpunkter:

a) utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades
kommersiellt i någon del av världen,

b) utgången av det kalenderår under vilket en giltig ansökan om
registrering ingavs.

4. Om ett kretsmönster inte har utnyttjats kommersiellt i någon del av
världen inom 15 år räknat från tidpunkten då det först fixerades eller
kodades skall alla enligt punkt 1 existerande exklusiva rättigheter löpa ut
och inga nya sådana rättigheter skall uppstå, såvida inte en ansökan om
registrering har gjorts i vederbörlig ordning inom denna tidsperiod i de
medlemsstater där registrering är ett villkor för att de exklusiva rättigheter-
na skall kunna uppstå eller fortsätta att gälla.

Förslag till lagtext:

4 § Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till ut-
gången av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades
kommersiellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret
skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
79).

Remissinstanserna: Två remissinstanser har yttrat sig angående
startpunkten för skyddstiden. Vad de närmare anfört framgår av det
följande.

Skälen för mitt förslag: Artikel 7.1 ger medlemsstaterna valfrihet att låta
rätten till skyddade kretsmönster uppstå vid registrering, det första
kommersiella utnyttjandet eller när kretsmönstret först fixeras eller kodas.
Av vad jag sagt tidigare i kommentaren till artikel 4 framgår att det inte
finns något krav på registrering i kretsmönsterlagen för att rätt till skyddade
kretsmönster skall kunna uppstå.

Av artikel 7.2 framgår vidare att om rätt till kretsmönster uppstår vid det
första kommersiella utnyttjandet skall kretsmönstret åtnjuta skydd även för
tiden innan det första kommersiella utnyttjandet äger rum.

Någon uttrycklig regel om när skyddet skall böija löpa finns inte i
kretsmönsterlagen. Enligt 1 § sista stycket varar rätten till utgången av det
tionde året efter det år då mönstret först kommersiellt utnyttjades. Denna
bestämmelse reglerar endast frågan om vid vilken tidpunkt skyddet löper
ut. Av 1 § första stycket följer emellertid att skyddet uppstår redan vid
skapandet av mönstret. Detta åtnjuter följaktligen skydd även för tiden
mellan skapandet och det första kommersiella utnyttjandet (jfr prop.
1986/87:49 s. 19). I artikel 7.2 används termerna fixera och koda för att
definiera den punkt i tillverkningsprocessen när ett kretsmönster är så
färdigt att det kan åtnjuta skydd. Enkelt uttryckt har dessa begrepp följande
innebörd. Ett kretsmönster är fixerat när det är skapat i ett fotonegativ som
sedan används som förlaga vid framställningen av själva chipset. Ett
kretsmönster är kodat när det är skapat i en databas och är färdigt att direkt
överföras till chipset. (Se prop. 1986/87:49 s. 18 och SOU 1985:51 s. 113-
121.) Begreppen fixera och koda har således samma innebörd såvitt avser
hur färdigt kretsmönstret skall vara för att komma i åtnjutande av skydd.
De får anses omfattas av det i kretsmönsterlagen använda begreppet skapat.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Svenska
föreningen för industriellt rättskydd har menat att tidpunkten för skapande
avviker från när ett kretsmönster kan anses fixerat eller kodat. Enligt dessa
remissinstanser ligger tidpunkten för skapande på en obestämd tidpunkt före
fixeringen eller kodningen av ett kretsmönster. Enligt remissinstanserna kan
avvikelsen dock möjligen accepteras. Med skyddsstart från den senare
tidpunkt som anges i direktivet kan skydd före kodning/fixering erbjudas
av upphovsrätten till tekniska ritningar (1 § andra stycket upphovsrätts-
lagen) och/eller av skyddet för företagshemligheter.

Det är möjligt att de ritningar som föregår skapandet av ett kretsmönster
i vissa fall kan skyddas genom upphovsrätt. Jag vill i detta sammanhang
dock peka på att kretsmönster för en halvledarprodukt inte kan vara föremål
för upphovsrätt, jfr 10 § upphovsrättslagen. I det tidigare lagstiftnings-
ärendet uttalade departementschefen bl.a. att kretsmönster inte i något
avseende bör skyddas enligt upphovsrättslagen, jfr prop. 1986/87:49 s. 9.
I det ögonblick ett kretsmönster är så färdigt att det utgör ett kretsmönster
enligt kretsmönsterlagen är följaktligen upphovsrätt utesluten. Frågan är då
närmast hur ett kretsmönster definieras enligt kretsmönsterlagen. Ut-
formningen av ett kretsmönster, som därefter skall överföras till ett chips,

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

kan ske på olika sätt och genomgår olika faser. Det vanligaste tillväga-
gångssättet lär numera vara att kretsmönstret kodas med hjälp av datortek-
nik. När denna kodning är avslutad och kretsmönstret är klart för
överföring till chipset är det färdigt, dvs. skapat. Artikel 1 i direktivet
definierar ett kretsmönster på följande sätt. " En rad sammanhörande bilder
som, oavsett hur de är fixerade eller kodade, utgör det tredimensionella
mönstret av de lager som en halvledarprodukt består av, och där vaije bild
i raden representerar hela eller del av mönstret i en halvledarprodukts yta
vid vilken tillverkningsfas som helst." Det kan inte uteslutas att det kan
förekomma en viss tidsskillnad mellan tidpunkten för skapandet och t.ex.
kodningen av ett kretsmönster. Av vad jag redovisat tidigare om utveck-
lingen av kretsmönster framgår dock att en sådan tidsskillnad torde vara
mycket sällan förekommande och i så fall ytterst marginell. Som jag
tidigare sagt är det angeläget att lagtexten inte innehåller sådana tekniska
begrepp att den med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen riskerar
att bli obsolet inom kort. EG:s direktiv tillkom för sex år sedan. Enligt vad
jag inhämtat skapas nu merparten av kretsmönster i datamaskiner med hjälp
av för detta ändamål speciellt utvecklade datorprogram. Det är troligt att
utvecklingen fortsätter i samma snabba takt.

Jag anser därför, med hänsyn till vad jag tidigare sagt, att det är lämpligt
att kretsmönsterlagen innehåller en uttrycklig regel om att rätt till
kretsmönster uppstår när det skapats.

Enligt artikel 7.3 upphör rätten till ett skyddat kretsmönster 10 år efter
utgången av det kalenderår under vilket kretsmönstret först utnyttjades. Av
vad som sagts ovan framgår att denna bestämmelse överensstämmer med
kretsmönsterlagens reglering av skyddstiden.

Artikel 7.4 föreskriver att om ett kretsmönster inte utnyttjats inom en 15-
års period, räknat från tidpunkten då det först fixerades eller kodades, så
upphör allt skydd. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns för
närvarande inte och jag anser därför att den bör införlivas med kretsmöns-
terlagen. Det är lämpligt att regleringen av skyddstiden sker i en särskild
paragraf.

Den föreslagna lydelsen innebär att rätten till ett skyddat kretsmönster
uppstår när det har skapats. Skyddstiden böijar emellertid inte löpa förrän
vid utgången av det år då kretsmönstret för första gången utnyttjas
kommersiellt. Om det t.ex. förflyter 9 år från det att kretsmönstret skapats
tills dess att kretsmönstret utnyttjas kommersiellt för första gången kommer
skyddet att vara i 19 år. Det bör dock noteras att kommersiellt utnyttjande
föreligger så snart kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning etc.
Dessutom gäller att skyddet upphör femton år efter utgången av det år då
kretsmönstret skapades om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen såvitt avser kretsmönster
torde emellertid denna bestämmelse inte få så stor praktisk betydelse. Den
är snarare av principiell innebörd.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

5.3.7 Kretsmönstrets utformning skyddas (artikel 8)

Min bedömning: Artikel 8 föranleder ingen lagstiftning.

Artikel 8

Det skydd som i enlighet med artikel 2 ges för halvledarprodukters
kretsmönster omfattar endast själva kretsmönstret och inte de begrepp,
processer, system, den teknik eller kodade information som är införlivad
i det.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian
s. 81).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedöm-
ningen.

Skälen för min bedömning: Artikel 8 innehåller en grundläggande
princip om att det endast är den utformning som kretsmönstret fått och
ingenting annat som skyddas. Vad som skyddas enligt lagen om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter är kretsmönstret som sådant. Dator-
program som lagts in i kretsen får inte skydd enligt kretsmönsterlagen. De
kan emellertid skyddas av upphovsrättslagen om de uppfyller denna lags
förutsättningar för skydd. Det skydd som lagen ger är ett formskydd och
inte ett idéskydd. Idéer, principer, algoritmer osv. är alltså inte skyddade
som sådana utan endast i den speciella utformning de har fått i ett visst
bestämt kretsmönster. Följaktligen överensstämmer kretsmönsterlagen med
direktivet i detta avseende.

5.3.8 Märkning av kretsmönster (artikel 9)

Min bedömning: Artikel 9 föranleder ingen lagstiftning.

Artikel 9

I det fall då en medlemsstats lagstiftning föreskriver att halvledar-
produkter som tillverkas med användning av skyddade kretsmönster får
märkas, skall det använda tecknet vara ett stort T enligt följande: T, ’T’,
[T], T, T*, eller T.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian
s. 81).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedöm-
ningen.

Skälen för min bedömning: Kretsmönsterlagen innehåller ingen
bestämmelse om märkning av skyddade kretsmönster.

5.3.9 Fortsatt tillämpning av andra rättsliga bestämmelser (artikel 10)

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Min bedömning: Artikel 10 föranleder ingen lagstiftning.

Artikel 10

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

1. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte rättsliga bestämmelser
om patent- och bruksmönsterrätter.

2. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte

a) rättigheter som givits av en medlemsstat när den uppfyller sina
skyldigheter enligt internationella avtal, inklusive bestämmelser som
sträcker ut sådana rättigheter till medborgare i eller personer som är bosatta
på ifrågavarande medlemsstats territorium,

b) upphovsrättsliga bestämmelser i medlemsstaterna som inskränker
mångfaldigande av teckningar eller annat konstnärligt återgivande av
kretsmönster vid tvådimensionell kopiering.

3. Sådant skydd som ges av nationella bestämmelser för halvledar-
produkters kretsmönster som fixerats eller kodats före ikraftträdandet av de
nationella bestämmelser som föreskrivs av detta direktiv men inte senare än
den i artikel 11.1 nämnda dagen berörs inte av bestämmelserna i detta
direktiv.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian
s. 82).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig över bedöm-
ningen.

Skälen för min bedömning: Gällande rätt i Sverige överensstämmer med
artikel 10.

5.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

5.4.1 Bestämmelser som inte berörs av direktivet

Mitt förslag: 2, 4, 5, 7, 8, 9 och 10 §§ i den nuvarande kretsmön-
sterlagen tas in som 5, 7, 8, 11, 12, 13 och 14 §§ i den föreslagna
kretsmönsterlagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
82).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört förslaget.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande lydelsen, dock med vissa
språkliga moderniseringar, av de paragrafer som inte berörs av direktivet
bör tas in i den nya kretsmönsterlagen.

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

Artikel 11 - Slutbestämmelser

Artikel 11 anger bl.a. när direktivet skall träda i kraft.

Prop. 1992/93:48

Skydd för kretsmönster

Mitt förslag: Den nya lagen om skydd för kretsmönster för halvledar-
produkter bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter bör
upphöra att gälla fr.o.m. detta datum.

Förslag till lagtext:

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra
att gälla.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att lagen skulle träda
i kraft den 1 januari 1993 (se promemorian s. 83).

Remissinstanserna: Sveriges industriförbund och Grossistförbundet
Svensk Handel har anfört att det är osäkert om EES-avtalet kommer att
träda i kraft den 1 januari 1993 och att det saknas skäl att genomföra
ändringarna av de immaterialrättsliga lagarna tidigare än vad som erfordras
till följd av EES-avtalets ikraftträdande.

6 Varumärkesrätt

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.1 EG:s direktiv om varumärken

Med varukännetecken menas, enligt svensk rätt, kännetecken som används
för att skilja en näringsidkares varor eller tjänster från varor eller tjänster
som andra näringsidkare tillhandahåller. Bestämmelser om varukännetecken
finns i Sverige i varumärkeslagen (1960:644) (VmL) och i kollektiv-
märkeslagen (1960:645). Administrativa bestämmelser om bl.a. förfarandet
i varumärkesärenden finns i varumärkesförordningen (1960:648). Särskilda
bestämmelser om utländska varumärken m.m. finns i förordningen
(1970:495) om utländska varumärken m.m.

Som har nämnts i avsnitt 2 har EG utfärdat ett direktiv om varumärken.
Detta EG-direktiv syftar till att eliminera vissa skillnader i de olika EG-
ländemas nationella varumärkeslagar för att på så sätt minska de handels-
hinder som sådana skillnader kan ge upphov till.

Direktivet innebär inte att medlemsländernas varumärkeslagar harmonise-
ras helt och hållet. Det har ansetts tillräckligt att begränsa harmoniseringen
till sådana nationella bestämmelser som på ett mera direkt sätt kan
motverka den fria rörligheten för varor eller tjänster och därigenom hindra
en väl fungerande inre marknad. Andra nationella varumärkesregler berörs
inte av direktivet.

Bland de regler som inte berörs av EG-direktivet märks medlems-
staternas regler om procedurer i varumärkesfrågor. Dit hör exempelvis
frågan om i vad mån olika registreringshinder skall beaktas ex officio av
registreringsmyndigheten eller om dessa hinder bara skall beaktas av
registreringsmyndigheten om det begärs i samband med ett invändnings-
förfarande (eller av domstol om det begärs i ett mål om hävning av en
registrering). Direktivet behandlar inte heller frågan om vilka konsekvenser
det får att en registrering hävs eller förklaras ogiltig. Inte heller innehåller
EG-direktivet några bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet vid
varumärkesintrång. På alla dessa områden har medlemsländerna i stället
frihet att utforma bestämmelserna på det sätt som de finner lämpligt eller
som följer av andra internationella överenskommelser.

EG-direktivet reglerar i stället framför allt frågor som rör vad som
behövs för att kunna få och vidmakthålla en ensamrätt till ett varumärke
och frågor om det rättsliga skyddet av ensamrätt till ett varumärke.

Vissa av bestämmelserna i EG-direktivet innebär att medlemsländerna i
EG måste införa vissa bestämda varumärkesregler i sina nationella
regelverk. Andra bestämmelser i direktivet är utformade så att de drar upp
vissa ramar för vilka varumärkesregler som får behållas respektive införas
i de nationella regelverken. Det innebär att medlemsländerna här får en viss
valmöjlighet.

Sålunda är det inte tillåtet enligt EG-direktivet att behålla eller införa
sådana registreringshinder eller grunder för upphävande avseende själva
varumärket som inte är direkt angivna i direktivet. Inte heller får skyddet
för registrerade varumärken utökas utöver vad som föreskrivs i direktivet.

Direktivet - som skall tillämpas för varumärken som är föremål för en

registrering eller ansökan om registrering (artikel 1) - påverkar emellertid
inte möjligheten att även fortsättningsvis skydda sådana varumärken till
vilka ensamrätten har förvärvats genom användning. Sådana varumärken
behandlas i direktivet endast med avseende på förhållandet mellan dem och
sådana varumärkesrättigheter som förvärvats genom registrering (åttonde
stycket i direktivets ingress).

Enligt min mening ligger bestämmelserna i VmL i huvudsak väl i linje
med direktivets bestämmelser. På ett antal punkter krävs dock ändringar i
VmL för att anpassa svensk rätt till direktivets regler. Jag skall i det
följande gå igenom EG-direktivets regler i syfte att utröna i vad mån dessa
bör leda till ändringar i svensk varumärkeslagstiftning. Jag kommer därvid
att föreslå ändringar i VmL bl.a. i följande hänseenden.

- Lagen ändras så att alla tecken som kan återges grafiskt och som äger
särskiljningsförmåga skall kunna utgöra varumärken.

- Skyddet för kända nationella varukännetecken utökas.

- En bestämmelse om regional (EES-vid) konsumtion införs.

- Uttryckliga bestämmelser om att licens kan ges för användning av
varumärket och innebörden av licensen tas in i VmL.

- Ett strängare användningstvång för registrerade varumärken än vad som
gäller enligt nu gällande VmL införs.

De ändringar i VmL som föreslås kan göras utan att lagens disposition
behöver ändras. Enligt min bedömning krävs dock ändringar i lagen i en
något större omfattning än vad som föreslagits i departementspromemorian.
Vid utformningen av lagändringarna har EG:s direktiv om varumärken i
stor utsträckning fått tjäna som förebild. Det betyder att den nya lydelsen
av de ändrade bestämmelserna nära kommer att anknyta till lydelsen av
motsvarande bestämmelser i EG-direktivet.

VmL är redan före de nu aktualiserade ändringarna i behov av en mera
allmän översyn. En sådan kan inte göras inom ramen för detta lagstiftnings-
ärende. Den frågan får i stället tas upp i ett senare sammanhang.

EG-direktivet innehåller vissa bestämmelser med anknytning till ett
framtida gemenskapsvarumärke (EG-varumärket). Dessa bestämmelser är
dock i nuläget inte relevanta för EFTA-statema. Inom ramen för EES-
avtalet uppkommer nämligen ingen skyldighet för EFTA-ländema att i sina
nationella varumärkeslagar sörja för det särskilda hänsynstagandet till det
kommande EG-varumärket som ankommer på EG:s medlemsländer (se
punkt 4 b. i bilaga XVII om immateriell äganderätt). Detta betyder att
EFTA-statema inte behöver anpassa sina nationella varumärkeslagar till
artiklarna 4.2 a. i, 4.2 b., 4.3, 9 och 14 i EG-direktivet i den utsträckning
som dessa artiklar rör frågan om det framtida EG-varumärket.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2 Införlivande av EG-direktivet

I detta avsnitt gör jag genomgången av EG-direktivet om varumärken
artikel för artikel i syfte att klargöra om innehållet i artiklarna ger
anledning till ändringar i svensk varumärkesrätt. Om så är fallet lämnar jag
i direkt anslutning till genomgången av respektive artikel förslag till de
lagändringar som behövs.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2.1 Räckvidd (Artikel 1)

Min bedömning: Direktivets bestämmelse om räckvidd föranleder ingen
lagändring.

Artikel 1 - Räckvidd

Detta direktiv skall tillämpas för varumärken avseende varor eller tjänster
vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om
registrering som individuellt varumärke, kollektiv märke eller garanti- eller
kontrollmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om
registrering hos Benelux varumärkesmyndighet eller föremål för en
internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemorian
s. 88).

Remissinstanserna: Min bedömning har lämnats utan erinran.

Skälen för min bedömning: Artikeln berör endast direktivets
tillämpningsområde. Den synes inte i sig medföra något behov av ändring
i den svenska lagstiftningen om varumärken. En annan sak är att den styr
räckvidden av de lagändringar som måste göras till följd av innehållet i
andra artiklar i EG-direktivet. Till det finns det anledning att återkomma
under respektive artikel.

6.2.2 Tecken som kan utgöra ett varumärke (Artikel 2)

Mitt förslag: Varumärkeslagen ändras så att alla tecken som kan
återges grafiskt och som äger särskiljningsförmåga kan utgöra
varumärken.

Artikel 2 - Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på
en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett
företags varor eller tjänster från andra företags.

Förslag till lagtext:

1 § Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare
ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras
varor skilja sådana varor, som de tillhandahåller i sin rörelse.

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt
ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen
eller utstyrseln pä en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan
särskilja en näringsidkares varor från andra näringsidkares.

Vad som sägs i denna lag om varor skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster.

Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.

2 § En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke,
då märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt också till andra särskilda
varukännetecken som används i näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i Sverige bland dem som det
riktar sig till är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor.

13 § Ett varumärke får registreras endast om det är ägnat att särskilja
innehavarens varor från andras. Ett märke som uteslutande eller med endast
mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, an-
vändning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande,
skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av
om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla före-
liggande omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket
varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande består
av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå
ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt utom såvitt avser 1 §
andra stycket VmL, vars exemplifiering utökats i ett avseende samt i fråga
om användningen av begreppet näringsidkare/företag (se promemorian s.
88 ff.).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig har godtagit
förslaget eller lämnat det utan erinran. Flera remissinstanser har påpekat att
det i VmL använda begreppet "näringsidkare" bör användas i 1 § andra
stycket i stället för "företag". Några remissinstanser har haft synpunkter på
utformningen och exemplifieringen i nämnda stycke.

Skälen för mitt förslag: Enligt svensk rätt finns olika slag av varukän-
netecken. Man brukar skilja mellan å ena sidan de s.k. särskilda varu-
kännetecknen och å andra sidan näringsidkares namn eller firma när de
används för att särskilja varor, s.k. naturliga varukännetecken. De särskilda
varukännetecknen utgörs dels av varumärken, dels av vaije annat särskilt
kännetecken för varor eller tjänster med undantag av de naturliga varu-
kännetecknen. Den senare kategorin brukar benämnas andra särskilda varu-
kännetecken. Ett varumärke är det snävaste begreppet av varukännetecken.

Enligt gällande VmL kan i och för sig alla typer av tecken erhålla skydd
som särskilda varukännetecken. Möjligheten till skydd genom registrering
av kännetecknet som ett varumärke enligt VmL är emellertid enligt
uttryckligt stadgande begränsad till följande objekt: figurer, ord, bokstäver,
siffror och säregna utstyrslar av en vara eller dess förpackning (1 § andra

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

stycket VmL).

Varumärken som bestär av enbart bokstäver eller siffror och inte kan
anses som figurmärken får registreras endast om märket genom inarbetning
har visats äga särskiljningsförmåga (13 § andra stycket VmL).

Kännetecken som enbart består av något som är ägnat att uppfattas som
sökandens släktnamn eller hans släktnamn jämte förnamn, initialer, titel
eller dylikt eller såsom firma skall inte kunna registreras som varumärke
(13 § tredje stycket VmL).

För andra typer av tecken, t. ex. slagord, ljudmärken, särskilda utstyrslar
i affärslokaler eller skyltfönster eller på brevpapper m.m. finns det
möjlighet att få skydd genom inarbetning (2 § andra stycket VmL).

Direktivet har en annan syn än VmL på vad som kan utgöra ett
registrerat varumärke. Direktivets artikel 2 föreskriver nämligen att ett
varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt förutsatt att
tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra
företags. I artikeln ges en exemplifiering på vad som kan utgöra varu-
märken.

Som framgår av direktivets lydelse i denna del är ordet tecken i artikeln
avsett att förstås i en vid betydelse. Inget slag av tecken kan därmed av sig
självt anses vara uteslutet från registrering som varumärke. Således torde
t.ex. en kombination av färger, eller rent av bara en färg och tecken som
anger ljud eller lukt i sig kunna utgöra varumärken.

För att vara i överensstämmelse med EG-direktivet bör alltså VmL vara
utformad så att den inte utesluter att färger, ljud, lukter och annat skall
kunna vara varumärken och också kunna registreras, om övriga krav är
uppfyllda och det inte föreligger några registreringshinder som ställts upp
till skydd för allmänna eller enskilda hänsyn.

Ett krav för att ett tecken skall kunna vara ett varumärke är dock att det
kan återges grafiskt. Det är av väsentlig betydelse för ett system som
tillåter att ett varumärke - en industriell rättighet - med ensamrätt kan
utövas mot andra att dessa snabbt och säkert kan få vetskap om vilken
räckvidd den existerande rättigheten har. När det gäller varumärken, som
i de flesta fall är en rättighet som uppkommit genom registrering, får tredje
man ofta sin information genom att undersöka de avbildningar av varu-
märken som finns i varumärkesregistret eller genom att följa den publika-
tion i vilken varumärken publiceras. Ett varumärke bör därför alltid kunna
återges på ett sätt som möjliggör att det kan avbildas på ett papper, vilket
i sin tur möjliggör att det kan publiceras. Att det bara kan återges på ett
icke beständigt sätt är inte tillräckligt

För de flesta varumärken innebär detta att enbart en återgivning av det
ord eller en avbildning av den figur som skall utgöra varumärket behöver
finnas. När det gäller andra typer av varumärken innebär kravet på grafisk
återgivning att även sådana tecken måste kunna återges i synlig form. Det
får ankomma på de rättstillämpande myndigheterna att avgöra hur detta
krav skall uppfyllas.

Den exemplifiering av vilka tecken som kan utgöra varumärken som
lämnas i artikel 2 i direktivet överenstämmer i väsentliga delar med vad
som gäller enligt 1 § andra stycket VmL. Det bör understrykas att

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

exemplifieringen inte är uttömmande. Som en remissinstans har påpekat bör
också firma och slagord kunna omfattas av det nya varumärkesbegreppet.
Att uttryckligen ta med dessa två exempel på tecken som kan utgöra
varumärken finner jag emellertid inte vara behövligt.

Direktivets uttryck formen på en vara eller dess förpackning svaras mot
VmL:s möjlighet att få en säregen utstyrsel av en vara eller dess förpack-
ning erkänd som varumärke. Med utstyrsel avses enligt uttalanden i
förarbetena till den gällande VmL inte bara formen utan även t. ex.
dekorationen av en vara eller dess förpackning (jfr SOU 1958:10 s. 218).
Som framhållits tidigare är ordet tecken avsett att förstås i en vid betydelse.
Den exemplifiering som görs på vilka tecken som kan utgöra varumärken
bör därför fortsättningsvis kunna ange både form och utstyrsel som sådana
tecken.

Nu gällande VmL innehåller emellertid genom ordet säregen (1 § andra
stycket VmL) ett särskilt krav på särskiljningsförmåga för registrering av
form och utstyrsel. Kravet anses innebära att en registrering bara bör
beviljas för en utstyrsel med påtaglig särprägel. Direktivet innehåller i
denna del ingen begränsning utöver det allmänna kravet på särskilj-
ningsförmåga. Den särskilda begränsningen för formen eller utstyrsel av en
vara eller dess förpackning bör därför tas bort. Att däremot tecken som
uteslutande består av en form som en följd av exempelvis varans art inte
skall kunna registreras som varumärke följer av en särskild bestämmelse i
direktivet, artikel 3.1 c. Denna fråga - som föranlett förslag om ett nytt
andra stycke till 13 § VmL - kommer att behandlas nedan i avsnitt 6.2.3
i anslutning till den nämnda direktivbestämmelsen.

Motsvarande förhållande i vad avser särskilt krav på särskiljnings-
förmåga kan sägas gälla för varumärke som består av enbart bokstäver
eller siffror och inte kan anses som figurmärke. Sådana varumärken kan
enligt 13 § andra stycket VmL registreras bara om de genom inarbetning
visats ha särskiljningsförmåga. Direktivet ställer inte upp något krav på
inarbetning som förutsättning för att ett bokstavs- eller figurmärke skall
kunna registreras. Även för sådana märken gäller enbart det allmänna
kravet på särskiljningsförmåga. Att det när det gäller just bokstäver eller
siffror torde krävas vissa särskilda omständigheter för att de i sig skall
anses äga särskiljningsförmåga är en annan sak. Det särskilda kravet i
nuvarande 13 § andra stycket VmL på särskiljningsförmåga för bokstäver
eller siffror bör därför tas bort.

Som framgår av den exemplifiering som görs i direktivet skall även
personnamn kunna utgöra varumärke. Detta är en nyhet i förhållande till
gällande svensk varumärkesrätt. I 13 § tredje stycket VmL föreskrivs att
som varumärke får inte registreras kännetecken som enbart består av något
som är ägnat att uppfattas som sökandens släktnamn eller hans släktnamn
jämte förnamn, initialer, titel eller dylikt eller som firma. Direktivet
innebär emellertid att en sökande skall kunna få sitt personnamn registrerat
som varumärke under förutsättning att det uppfyller övriga registrerings-
krav. Även bestämmelsen i 13 § tredje stycket VmL bör därför upphävas.

Till skillnad mot promemorians förslag anser jag att uttrycket "näringsid-
kare" bör kunna användas i 1 § andra stycket VmL i stället för direktivets

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

motsvarande term "företag" ("undertaking"). Uttrycket "näringsidkare"
torde vara bättre anpassat till VmL:s systematik utan att för den skull
komma i konflikt med direktivets innehåll.

6.2.3 Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder (Artikel 3)

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Tecken som uteslutande består av en form som följer av
varans art, en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt
resultat eller en form som ger varan ett betydande värde skall inte
kunna registreras. För varumärken som är ägnade att vilseleda
allmänheten tas det nuvarande kravet på att det skall vara uppenbart
att märket kan komma att vilseleda bort.

Artikel 3 - Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrer-
ing har skett skall de kunna ogiltigförklaras:

a) Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.

b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i
handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda
användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller
andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.

d) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i det
dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit
att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

e) Tecken som uteslutande består av

- en form som följer av varans art, eller

- en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, eller

- en form som ger varan ett betydande värde.

f) Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmänna
moralbegrepp.

g) Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten, t ex med
avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

h) Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som
skall vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6 ter i
Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, i fortsättningen kallad
" Pariskonventionen".

2. En medlemsstat kan bestämma att ett varumärke inte skall registreras,
eller om det i redan är registrerat, att det skall kunna förklaras ogiltigt i
följande fall:

a) Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra
lagbestämmelser än medlemsstatens eller gemenskapens varumärkes-
lagstiftning.

b) Om varumärket omfattar ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en
religiös symbol.

c) Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de
som nämns i artikel 6 ter i Pariskonventionen och som är av allmänt
intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte givit
tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens lagstiftning.

d) Om ansökan om registrering av varumärket har gjorts i ond tro av den
sökande.

3. Ett varumärke skall inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med

stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsan-
sökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat
särskiljningsförmåga. En medlemsstat kan dessutom besluta att denna
bestämmelse skall gälla även då särskilj ningsförmågan har förvärvats efter
tidpunkten för registeringsansökan eller tidpunkten för registreringen.

4. En medlemsstat kan med avsteg från punkterna 1, 2 och 3, bestämma
att registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring gällande i den
staten före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall
gälla för ansökan om varumärke som gjorts före den tidpunkten.

Förslag till lagtext:

14 § Ett varumärke får inte registreras:

1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning
inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan
förväxlas därmed;

2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;

3) om märket eljest strider mot lag eller författning eller allmän ordning
eller är ägnat att väcka förargelse;

4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas
som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat
namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte
åsyftar någon sedan länge avliden;

5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på
annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad,
eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller
annans rätt till fotografisk bild eller mönster;

6) om märket är förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller
firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare ansökan,
eller med annans varukännetecken, som är inarbetat då ansökan om regist-
rering görs; eller

7) om märket är förväxlingsbart med varukännetecken, som vid tiden för
ansökningen används av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap om
detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet
togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6) och 7) får registrering ske, om den vars
rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt möter hinder enligt första
stycket.

Promemorians bedömning: Innebar att direktivets bestämmelser inte
ansågs föranleda något behov av lagändring (se promemorian s. 98 ff.).

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har uttalat att en be-
stämmelse motsvarande artikel 3 punkt 1 e saknas i VmL och inte kan
anses innefattad i någon annan bestämmelse i den lagen. Dessa remiss-
instanser har därför föreslagit att en bestämmelse som motsvarar artikel 3
punkt 1 e förs in som ett särskilt registreringshinder i VmL. Ett par

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

remissinstanser har framfört att för att överensstämmelse skall nås mellan
artikelns punkt 1 g och 14 § första stycket 2) VmL krävs att ordet
"uppenbarligen" tas bort ur den bestämmelsen i VmL. I övrigt har
remissinstanserna lämnat promemorians bedömning utan erinran.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller de registreringshinder och
grunder för upphävande av ett varumärke som vanligtvis ställs upp för att
tillgodose vissa allmänna hänsyn, de s.k. absoluta registreringshindren.

Punkt 1 a - d motsvarar i sak 13 § första stycket första och andra
meningen VmL och uppställer det grundläggande kravet att ett varumärke
skall ha särskiljningsförmåga.

Punkt 1 e ställer upp ett särskilt registreringshinder som saknar mot-
svarighet i VmL. Visserligen föreskrivs i 5 § VmL att ensamrätten till ett
varumärke inte omfattar sådan del av ett kännetecken som huvudsakligen
har till uppgift att göra varan eller dess förpackning mera ändamålsenlig
eller eljest fylla annan uppgift än att vara varukännetecken. Bestämmelsen
i 5 § VmL kan emellertid inte anses utgöra något registreringshinder, vilket
är det som avses med direktivbestämmelsen. Ett uttryckligt registrerings-
hinder som motsvarar direktivets bestämmelse i denna del bör därför tas in
i VmL. Det kan ske genom att ett nytt andra stycke förs in i 13 § VmL.

Punkt 1 f kan anses motsvaras av 14 § första stycket 3) VmL som
förbjuder registrering av ett märke som strider mot lag eller författning
eller allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse.

Punkt 1 g har motsvarande innebörd som 14 § första stycket 2) VmL om
hinder för registrering av märken som är ägnade att vilseleda allmänheten,
men med det undantaget att direktivet inte anger något krav på att det skall
vara uppenbart att märket kan komma att vilseleda allmänheten. För att
vara i överensstämmelse med direktivet bör därför ordet "uppenbarligen"
tas bort ur lagtexten i 14 § första stycket 2) VmL.

Punkt 1 h svarar mot 14 § första stycket 1) VmL i vad avser skyddet för
statlig eller internationell beteckning. Av punkt 2 c följer att även andra
beteckningar än statliga eller internationella - som exempelvis kommunala
vapen - kan skyddas.

Punkt 2 är en fakultativ bestämmelse. Som berörts ovan i anslutning till
punkt 1 h möjliggör punkt 2 c att skyddet för kommunalt vapen i 14 §
första stycket 1) VmL bör kunna bibehållas.

Punkt 2 d - som ger möjlighet att hindra registrering av ett varumärke om
ansökan har gjorts i ond tro - kommer att beröras nedan under avsnitt 6.2.4
i anslutning till artikel 4.4 g.

I övrigt aktualiserar inte punkt 2 något behov av ändringar i svensk
varumärkesrätt.

Punkt 3 innehåller regler som avser att ge möjlighet att beträffande
märke, vilket inte i och för sig är särskiljande, ta hänsyn till särskilj-
ningsförmåga som uppkommit genom att märket använts i sådan omfattning
att det faktiskt kommit att bli erkänt som innehavarens särskilda varukänne-
tecken. I 13 § första stycket tredje meningen VmL finns en bestämmelse
med samma syfte. Svensk rätt får med hänsyn härtill anses uppfylla EG-
direktivets krav på denna punkt.

Punkt 4 är en fakultativ bestämmelse som innehåller vissa övergångs-

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

regler. Det finns inte anledning för Sverige att tillämpa denna punkt.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2.4 Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med
avseende på konflikter med äldre rättigheter (Artikel 4)

Mitt förslag: Skyddet för kända varukännetecken utökas som en följd
av artikel 4 punkt 4 a. Detta ändringsförslag behandlas närmare i
avsnitt 6.2.5 i anslutning till artikel 5.2. I övrigt föranleder artikel 4
inga lagändringar.

Artikel 4 - Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med
avseende på konflikter med äldre rättigheter

1. Ett varumärke skall inte registreras eller om det är registrerat skall
det kunna ogiltigförklaras:

a) om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster
som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor
eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b) om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket
och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av
varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet
risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2. Med "äldre varumärken" i punkt 1 avses

a) följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering
gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med
vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för
dessa varumärken:

i) EG-varumärken,

ii) varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser
Belgien, Luxemburg och Nederländerna, hos Benelux varumärkes-
myndighet,

iii) varumärken som blivit föremål för internationell registrering med
rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

b) EG-varumärken som i enlighet med förordningen om EG-varumärken
gör befogat anspråk på anciennitet gentemot ett varumärke i a ii och iii
även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren
inte förnyat registreringen,

c) ansökan om varumärken nämnda i a och b under förutsättning av deras
registrering,

d) varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i
förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med
avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en
medlemsstat, i den betydelse som ges ordet "välkänt" i artikel 6 bis i
Pariskonventionen.

3. Ett varumärke skall inte heller registreras eller, om det är registrerat,
skall det kunna ogiltigförklaras om det är identiskt med, eller liknar ett
äldre EG-varumärke enligt punkt 2, och det avses bli registrerat för eller
har registrerats för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det
äldre EG-varumärket är registrerat, om det äldre EG-varumärket är känt
i gemenskapen och användningen av det yngre varumärket utan skälig
anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre

EG-varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

4. En medlemsstat kan vidare besluta att ett varumärke inte skall
registreras eller, om det är registrerat, skall kunna ogiltigförklaras i
följande fall:

a) Om varumärket är identiskt med, eller liknar ett äldre nationellt
varumärke enligt punkt 2 och det avses bli registrerat för eller redan har
registrerats för varor och tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre
varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i medlemsstaten
i fråga och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning
skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varu-
märkets särskiljningsförmåga eller renommé.

b) Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvs-
verksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om
registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt
som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och
om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att
förbjuda användningen av det yngre varumärket.

c) Om användningen av ett varumärke kan förbjudas med stöd av en
annan äldre rättighet än de rättigheter som sägs i punkterna 2 och 4 b och
särskilt

i) rätten till ett namn,

ii) rätten till egen bild,

iii) en upphovsrätt,

iv) en industriell rättighet.

d) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre kollektivmärke
till vilket var knutet en rätt som gått ut högst tre år före tidpunkten för
ansökan.

e) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre garanti- eller
kontrollmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut inom en tid som
fastställts av medlemsstaten i fråga före tidpunkten för ansökan.

f) Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke som
registrerats för identiska eller liknande varor och tjänster och till vilka var
knutna en rätt som på grund av bristande förnyelse har upphört högst två
år före ansökan, förutsatt att innehavaren av det äldre varumärket inte gett
sitt tillstånd till registreringen av det yngre varumärket eller inte använt sitt
varumärke.

g) Om varumärket kan förväxlas med ett märke som användes i utlandet
vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används där, under
förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan var i ond tro.

5. Medlemsstaterna kan om det är lämpligt tillåta att varumärket inte
skall vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre
varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen
av det yngre varumärket.

6. En medlemsstat kan med avvikelse från punkterna 1 - 5, bestämma att
de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före
ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser skall gälla för
varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Promemorians förslag: Förslaget om att skyddet för kända varukänne-
tecken skall utökas överensstämmer med mitt. Även promemorians
bedömning att artikeln i övrigt inte föranleder några lagändringar
överenstämmer med min (se promemorian s. 101).

Remissinstanserna: Förslaget att skyddet för kända varukännetecken
skall utökas har tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har
emellertid ifrågasatt - som en följd av punkt 2 d i artikeln - om inte hinder
mot registrering av ett yngre varukännetecken skall föreligga då ett
varukännetecken redan är inarbetat i någon EES-stat. I övrigt har remiss-
instanserna inte invänt mot promemorians bedömning att lagändringar, med

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

anledning av artikeln, inte är behövliga.

Skälen för bedömningen: Artikeln innehåller de registreringshinder och
grunder för upphävande av ett varumärke som ställs upp for att tillgodose
vissa enskilda hänsyn. Det handlar här om hinder for registrering av ett
varumärke som beror på det ifrågavarande märkets relation till visst eller
vissa andra kännetecken eller rättigheter. De nu berörda registrerings-
hindren brukar betecknas som relativa registreringshinder.

Punkt 1 a och b svarar i sak dels mot 6 § första stycket VmL, dels, till
viss del, mot 14 § första stycket 6) VmL och innehåller bestämmelser om
skyddet för äldre förväxlingsbara varumärken. Reglerna i direktivet är dock
något annorlunda utformade än i VmL. Enligt 6 § första stycket VmL anses
kännetecken förväxlingsbara endast om de avser varor av samma eller
liknande slag. Endast sådana fall omfattas därför av registreringshinder på
grund av förväxlingsrisk. Detsamma gäller enligt EG-direktivet. Direktivet
innehåller emellertid för sådana fall då det inte är fråga om identiska
varumärken och identiska varor ett särskilt krav som måste vara uppfyllt
för att hinder för registrering skall föreligga. När det är fråga om sådana
fall krävs enligt direktivet för att hinder mot registrering av det yngre
varumärket skall föreligga inte bara ett visst mått av märkes- och varuslags-
likhet utan också att det föreligger risk för att allmänheten förväxlar
varumärkena. Något motsvarande krav har inte ställts upp i lagtexten i
VmL. Också enligt svensk varumärkesrätt gäller emellertid, även om detta
inte uttryckligen framgår av lagtexten, att faran för förväxling skall
bedömas mot bakgrund av att en eventuell köpare i allmänhet inte har
möjlighet att samtidigt jämföra de båda märkena (jfr SOU 1958:10 s. 252
och prop. 1960:167 s. 76). Härav föjer att det självfallet vid förväxlingsbe-
dömningen görs en bedömning av risken för att allmänheten förväxlar
varumärkena. Innebörden av VmL måste därför anse vara i överensstäm-
melse med direktivet i denna del.

I punkt 2 anges vad som i punkt 1 avses med äldre varumärken. Enligt
EES-avtalet behöver EFTA-ländema inte anpassa sina varumärkeslagar till
punkterna 2 a i) och 2 b i artikeln. Orsaken till det är att EFTA-ländema
för närvarande inte ges möjlighet att delta i systemet med gemenskaps-
varumärket. Något system för internationell registrering av varumärken som
avses i punkt 2 a iii är Sverige inte anslutet till. Detta utesluter följaktligen
tillämpningen av den bestämmelsen för svensk del. De äldre varumärken
som skall beaktas vid tillämpningen av VmL blir därför - i enlighet med
punkt 2 a ii, c och d - äldre nationella registrerade varumärken och
ansökningar om registrering under förutsättning av deras registrering samt
varumärken som är notoriskt kända enligt artikel 6 bis i Pariskonventionen,
dvs. inarbetade varumärken. I sak finns bestämmelser i 14 § första stycket
6) VmL som får anses täcka det som erfordras till följd av föreskrifterna
i EG-direktivet. Några remissinstanser - Stockholms handelskammare,
Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet
Svensk Handel - har dock ifrågasatt om inte lydelsen av punkt 2 d i artikeln
innebär att hinder mot registrering av ett varumärke skall föreligga redan
då ett äldre märke är inarbetat i någon EES-stat. Mot bakgrund av att det
i direktivbestämmelsen talas om märke som är "well-known in a Member

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

State" skulle det kunna uppfattas så att det inte krävs att det inarbetade
märket är notoriskt känt i den stat där registrering söks, utan att hinder mot
registrering skall föreligga redan då märket är känt på detta sätt i någon
EES-stat. Enligt min bedömning är avsikten med artikel 6 bis i Pariskon-
ventionen att undvika bl.a. registrering av ett varumärke som kan förväxlas
med annat märke som redan är känt i det land där registreringen söks. Jag
kan också konstatera att den nya danska varumärkeslagen (Varemserkelov
av den 6 juni 1991), som är avsedd att vara i överensstämmelse med EG-
direktivet, föreskriver att bara märken som är notoriskt kända i Danmark
("her i landet") är avsedda att utgöra hinder för registrering av yngre
varumärke. Jag är därför av den uppfattningen att nuvarande bestämmelser
i 14 § första stycket 6) VmL inte strider mot direktivet.

Punkt 3 innehåller en bestämmelse till skydd för EG-varumärket som
Sverige enligt EES-avtalet inte behöver beakta.

Punkt 4 innehåller enbart fakultativa bestämmelser.

Punkt 4 a innehåller bestämmelser som möjliggör ett utökat skydd för
kända varukännetecken i förhållande till vad som gäller enligt motsvarande
bestämmelser i 6 § andra stycket VmL. Jag föreslår att innehållet i denna
direktivbestämmelse tas in i VmL. Detta förslag kommer närmare att
behandlas i anslutning till artikel 5.2.

Punkt 4 b och c får anses i sak vara innefattade i bestämmelserna i 14 §
första stycket 4) och 5) VmL.

Bestämmelserna i punkt 4 d, e och f, saknar motsvarighet i VmL. De är
av speciellt slag. Någon anledning att införa dessa regler i svensk
varumärkesrätt föreligger inte.

Punkt 4 g, som innehåller en bestämmelse om skydd för ett varumärke
som tagits i bruk i utlandet, svarar mot innehållet i 14 § första stycket 7)
VmL, utom i vad avser var märket skall ha tagits i bruk. Bestämmelsen i
VmL är nämligen inte begränsad enbart till den situationen då ett varu-
märke tagits i bruk i utlandet utan även första ibruktagande här i landet ger
ett visst skydd för märket. Det har hävdats att bestämmelsen i VmL fyller
en viktig funktion. Fråga uppkommer därför om 14 § första stycket 7)
VmL kan behållas i sin gällande utformning eller om paragrafen måste
begränsas så att den enbart syftar på varumärken som tagits i bruk i
utlandet. Som framhållits i anslutning till artikel 3.2 d finns det även
möjlighet att vägra registrering av ett varumärke, om ansökan om
registrering har gjorts i ond tro. Detta måste rimligen avse en sådan
situation då ansökan i ett land görs om registrering av ett varumärke, vilket
är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för ansökan
används av annan i samma land samt ansökan om registrering gjorts med
vetskap om detta, dvs. i ond tro. Mot denna bakgrund gör jag den
bedömningen att 14 § första stycket 7) VmL kan och bör behållas i sin
nuvarande utformning.

Punkt 5, som ger möjlighet att tillåta att varumärket inte skall vägras
registrering eller inte skall ogiltigförklaras om den vars rätt är i fråga
medger det, kan i sak anses tillräckligt täckt av bestämmelserna i 14 §
andra stycket VmL.

Punkt 6 innehåller en fakultativ övergångsbestämmelse som inte behöver

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

utnyttjas för svensk del.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2.5 Rättigheter som är knutna till ett varumärke (Artikel 5)

Mitt förslag: Skyddet för kända varukännetecken utökas.

Artikel 5 - Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Det registrerade varumärket ger innehavaren en ensamrätt. Inne-
havaren har rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i
näringsverksamhet använda

a) tecken som är identiska med varumärket med avseende på de varor och
tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b) tecken, som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och
identiteten eller likheten hos de varor eller tjänster som täcks av varumärket
och tecknet, kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för
association mellan tecknet och varumärket.

2. En medlemsstat kan också besluta att innehavaren skall ha rätt att
förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, från att i närings-
verksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket
med avseende på varor och tjänster av annan art än dem för vilka
varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om
användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av
eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3. Bl.a. kan följande förbjudas enligt punkterna 1 och 2:

a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem
för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c) Att importera eller exportera varorna under tecknet.

d) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

4. Om en medlemsstats bestämmelser inte gör det möjligt att förbjuda
användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkterna 1 b eller 2
före ikraftträdandet av detta direktivs tvingande bestämmelser, kan den
fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter
som är knutna till varumärket.

5. Punkterna 1-4 skall inte beröra en medlemsstats bestämmelser om
skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor
eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar
otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljnings-
förmåga eller renommé.

Förslag till lagtext.

6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de
avser varor av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som
är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande känne-
tecken skulle dra otillbörlig fordel av eller skulle vara till förfång för det
väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.

Promemorians förslag: Överenstämmer i sak med mitt. I förslaget till
lagtext har dock vissa ändringar gjorts i förhållande till promemorians

förslag (se promemorian s. 105).

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som har berört frågan om skydd
för kända varukännetecken har tillstyrkt att den möjlighet till utökat skydd
för kända varukännetecken som direktivet ger utnyttjas. Flera av remiss-
instanserna har dock synpunkter på innebörden av direktivets bestämmelse
i denna del och på utformningen av den nya regel som skall ge uttryck för
det utökade skyddet. Vad remissinstanserna har anfört i anslutning till dessa
frågor framgår i det följande.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller bestämmelser om vilka
rättigheter som är knutna till innehavet av ett varumärke.

Punkterna 1 och 3 i artikeln motsvarar i sak 4 § första stycket VmL och
medför inte behov av några lagändringar.

I punkt 2 i artikeln finns särskilda regler om det skydd som ett känne-
tecken kan ha med avseende på varor eller tjänster av annan art än dem för
vilka kännetecknet är registrerat eller används. För att den som har rätt till
ett kännetecken skall vara skyddad mot att någon annan använder ett
förväxlingsbart kännetecken i detta fall, krävs att det förstnämnda
kännetecknet är känt i landet i fråga och att användningen av det andra
kännetecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till
förfång för det kända kännetecknets särskiljningsförmåga eller renommé.

I svensk rätt finns liknande regler i 6 § andra stycket VmL.
Bestämmelserna i 6 § VmL bygger på den s.k. specialitetsgrundsatsen, dvs.
kännetecken anses ha skydd mot förväxling endast om de avser varor eller
tjänster av samma eller liknande slag (6 § första stycket VmL). När det
gäller att avgöra om varor eller tjänster är av samma eller liknande slag
skall särskilt beaktas vilka varor, som normalt ingår i ett visst sortiment
eller distribueras av samma detaljist- och grossistföretag eller är framställda
av samma råmaterial eller är avsedda för samma ändamål eller används
inom samma verksamhetsområde.

Specialitetsgrundsatsen är emellertid inte utan undantag. Ett utvidgat
skydd utöver gränserna för varuslagslikhet har ansetts vara motiverat för
två olika situationer och bestämmelser om detta återfinns i 6 § andra
stycket VmL.

Den ena utvidgningen avser ett skydd för särskilt kända varumärken och
ger uttryck för den s.k. Kodakdoktrinen. Detta utvidgade skydd är enligt
förarbetena (se SOU 1958:10 s. 134 f. och prop. 1960:167 s. 77) till VmL
motiverat av att om ett särskilt välkänt märke används för andra varor än
dem för vilka det inarbetats kan köpare få den felaktiga föreställningen att
varorna härrör från varumärkesinnehavaren eller att det föreligger en
samhörighet mellan denne och den som obehörigen använder märket. Det
utökade skyddet i en sådan situation är alltså motiverat såväl av hänsyn till
innehavarens goodwill som av hänsyn till konsumenterna. Det utvidgade
skyddet har fått den utformningen att förväxlingsbarhet oberoende av
varuslagslikhet undantagsvis skall kunna åberopas till förmån för ett
kännetecken som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar
av allmänheten här i landet och om det med hänsyn härtill kan anses att
användningen av ett annat liknande kännetecken innebär ett otillbörligt
utnyttjande av det förra märkets goodwill. Bestämmelsen om skydd för

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

särskilt kända varumärken är alltså konstruerad med två inarbetnings-
kriterier och ett otillbörlighetsrekvisit.

Vad gäller inarbetningskraven sägs i förarbetena (se SOU 1958:10 s. 136)
att det inte räcker att märket är inarbetat, dvs. allmänt känt bland dem till
vilka det riktar sig, utan inarbetningen skall vara synnerligen stark, varmed
avses att praktisk taget vaije person inom den krets som normalt tar
befattning med varan - i olika tillverknings-och handelsled eller som varans
mottagare - skall känna till märket. Härtill kommer det ytterligare kravet
att märket skall vara känt inom vida kretsar av allmänheten. I detta ligger
att kännedomen om märket skall vara vitt spridd också bland dem som inte
tillhör den krets som märket vänder sig till. Det är alltså ett mycket strängt
krav på inarbetning som ställs upp. För att detta krav skall vara uppfyllt
torde det i praktiken krävas att i vaije fall 80-90 procent av personerna i
omsättningskretsen känner till märket. Det anses då vara synnerligen starkt
inarbetat (jfr Levin, Noveller i varumärkesrätt, s. 91 ff.).

Beträffande otillbörlighetsrekvisitet framhålls i förarbetena (se SOU
1958:10 s. 138 och s. 258) att detta inte är beroende av något subjektivt
rekvisit hos den som vill begagna det kända märket. Det är i stället
tillräckligt att kännetecknets användning rent objektivt framstår som ett
otillbörligt utnyttjande av det välkända märkets goodwill.

Det andra undantaget från huvudregeln om varuslagslikhet som förutsätt-
ning för förväxlingsbarhet avser varumärke vars goodwill på grund av arten
av de varor för vilka kännetecknet används kan sägas vara speciellt ömtålig,-
t.ex. vissa livsmedel, njutningsmedel eller skönhetsmedel. Det har ansetts
att om ett varumärke inarbetats för en sådan vara och ett liknande märke
används för exempelvis råttgift, medel mot alkoholism eller könssjukdomar
kan det skada det inarbetade märkets renommé. Förväxlingsbarhet kan
därför oberoende av varuslagslikhet undantagsvis åberopas till förmån för
ett kännetecken som är inarbetat om, med hänsyn till den särskilda arten
av de varor eller tjänster som det är fråga om, användningen av ett
liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det inarbetade märkets
goodwill. Även denna bestämmelse - som brukar kallas råttgiftregeln - är
avsedd att tillämpas endast undantagsvis (jfr prop. 1960:167 s. 77).

Frågan är nu om någon ändring bör göras i VmL med anledning av EG-
direktivets bestämmelser (artiklarna 4.4 a och 5.2) om skydd utöver
varuslagsgränsema för här i landet kända varumärken.

De i frågavarande direktivbestämmelsema får sägas vara i överens-
stämmelse med en internationell utveckling som är avsedd att ge ett bättre
skydd för kända varukännetecken än vad som är fallet enligt gällande
svensk rätt. Bestämmelserna är visserligen fakultativa men bland EG:s
medlemsstater finns en tendens att utnyttja de möjligheter att ge ett bättre
skydd för kända varumärken som dessa direktivbestämmelser erbjuder. Ett
sådant utvidgat skydd har införts i de nya varumärkeslagar som utfärdats
i Danmark (Varemaerkelov av den 6 juni 1991) och i Frankrike (Loi No
91-7 du 4 janvier 1991 relative aux marques de fabrique, de commerce ou
de service). Att den allmänna internationella utvecklingen går mot ett utökat
skydd för väl kända varumärken talar för att även Sverige bör slå in på den
vägen.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Från användarhåll har hävdats att det, för att balansera den skärpning av
användningstvånget som EG-direktivet föreskriver (se nedan avsnitt 6.2.10
om artiklarna 10 - 13), finns behov av att utnyttja de möjligheter som
direktivet ger att öka skyddet för kända varumärken. Vidare bör beaktas att
ett varukännetecken kan bli så känt med avseende på vissa varor eller
tjänster att dess användning i samband med helt andra typer av varor eller
tjänster kan leda allmänheten att tro det finns ett gemensamt ursprung till
varorna. Detta torde vara mer vanligt i dag, då konsumenterna har vant sig
vid att varuhus, stormarknader och snabbköp har ett stort utbud av varor,
än det var vid VmL:s tillkomst med den struktur som då fanns vid
försäljning av varor. Även detta talar för att skyddet för kända varumärken
bör utökas.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag - i likhet med remiss-
instanserna - att de svenska reglerna i VmL om skydd utöver varuslags-
gränsema för kända varukännetecken bör anpassas till EG-direktivets
bestämmelser i denna del.

Vad sedan gäller den närmare innebörden av EG-direktivets bestämmelser
om skydd för varumärken utöver varuslagsgränsema har remissinstanserna
framfört ett flertal olika uppfattningar. Detsamma gäller frågan om hur en
regel i VmL om utökat skydd utöver varuslagsgränsema skall utformas och
om hur en sådan regel skall bedömas i relation till det i VmL gällande
kravet på "allmänt känt" som förutsättning för inarbetningsskydd (jfr 2 §
tredje stycket VmL).

Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan är eniga om att innebörden
av den nu aktuella direktivbestämmelsen är att förutsättningarna för att ett
varukännetecken skall kunna vinna skydd utanför gränserna för varuslags-
likhet inte får vara så restriktiva som enligt gällande svensk varumärkesrätt.
Några remissinstanser - bl.a. juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet och Sveriges Industriförbund - har menat att det avgörande
rekvisitet i EG-direktivets regel är skada eller förfång antingen med
avseende på märket i form av urvattning eller för konsumenterna i form av
vilseledande. I grunden kan inget utläsas om någon erforderlig grad av
inarbetning, utöver att kännetecknet skall ha "a reputation". Enligt juridiska
fakultetsnämnden ligger det dock i sakens natur att ett varumärke knappast
kan vare sig urvattnas eller vilseleda beträffande kommersiellt ursprung, om
det inte är inarbetat. Enligt Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet
Svensk Handel bör rätten att förhindra användning av liknande kännetecken
också utanför varuslagsgränsema kunna föreligga så snart användningen av
det andra kännetecknet faktiskt drar otillbörlig fördel av eller skadar det
egna kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vid bedömningen
härav måste givetvis det äldre kännetecknets ställning på marknaden vägas
in, men det kan ifrågasättas om något särskilt krav på att kännetecknet skall
vara känt av en viss andel av omsättningskretsen bör ställas upp. Vissa
andra remissinstanser - bland dem Svenska Industriens Patentingenjörers
Förening (SIPF), Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Sveriges
Advokatsamfund och j ur. dr Lars Holmqvist - tycks uppfatta innebörden av
direktivets bestämmelse så att den innebär att förutsättningarna för att ett
kännetecken skall få skydd utanför gränserna för varuslagslikhet visserligen

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

inte får vara så restriktiva som enligt gällande svensk varumärkesrätt men
att det å andra sidan inte räcker att kännetecknet är inarbetat (allmänt känt)
i omsättningskretsen.

Även enligt min uppfattning kan det slås fast att det i EG-direktivet
uppställda kravet på hur känt ett varumärke skall vara för att få skydd
utanför varuslagsgränsema - som i direktivbestämmelsens engelska lydelse
uttrycks med "has a reputation" - är ett lägre ställt krav än det i VmL
använda "synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar av
allmänheten". Vad gäller den nedre gräns för hur känt ett märke skall vara
för att få skydd utöver varuslagsgränsema kan jag konstatera att direktivets
lydelse inte ger möjlighet till några säkra slutsatser i det avseendet. Det
måste överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra den frågan. Som några
remissinstanser framfört ligger det emellertid i sakens natur att användning
av ett annat liknande kännetecken vanligen inte kan dra fördel av eller vara
till förfång varukänneteckens särskiljningsförmåga eller renommé, om inte
det sistnämnda kännetecknet är inarbetat. Som jag nyss var inne på får det
alltså överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra under vilka förutsättningar
som ett varukännetecken skall anses vara så känt att det - på det sätt som
anges i bestämmelserna i direktivet - kan få skydd utanför gränserna för
varuslagslikhet. Därvid måste beaktas inte bara rättsutvecklingen i Sverige
utan också den rättsutveckling som sker bland de stater som ingår i EES.
För samarbetet inom EES-området är det av vikt att rättstillämpningen i
Sverige i detta avseende inte kommer att avvika från vad som sker i Europa
i övrigt.

Vad sedan gäller utformningen av en regel i VmL som skall ge uttryck
för direktivbestämmelsen bör en sådan regel lämpligen kunna tas in som ett
nytt andra stycke i 6 § VmL. Den kan då utformas som ett undantag från
specialitetsgrundsatsen. När det gäller förutsättningarna för att det utökade
skyddet skall uppstå angavs det i promemorian att kännetecknet skulle vara
"väl känt". Flera remissinstanser har funnit detta uttryck vara olämpligt,
särskilt som kravet för att ett kännetecken skall anses vara inarbetat uttrycks
med orden "allmänt känt". Några remissinstanser har därför - mot bakgrund
av EG-direktivets engelska lydelse ("has a reputation") - föreslagit att
uttrycket "väl ansett" skall användas. Jag kan godta det.

Promemorians förslag till regel om utökat skydd för kända varukänne-
tecken var utformad med direktivets regel som förebild. Av den anled-
ningen innehöll förslaget ett krav på att förväxlingsbarhet kunde åberopas
om användningen av ett annat kännetecken "utan skälig anledning" skulle
dra otillbörlig fördel av kända varukännetecknets renommé. Så gott som
samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan om utökat skydd för kända
varukännetecken har ifrågasatt om det kan föreligga någon situation där en
näringsidkare har skälig anledning att dra otillbörlig fördel av ett känt
varukännetecken. Med hänvisning till att man i den nya danska varumärkes-
lagen har kunnat undvara begreppet "utan skälig anledning" har remiss-
instanserna föreslagit att det får utgå ur den föreslagna lydelsen till svensk
bestämmelse om utökat skydd för kända varukännetecken. Även detta
förslag från remissinstanserna kan jag godta. Regeln om skyddet för kända
varukännetecken utanför varuslagsgränsema bör alltså kunna utformas så

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

att detta skydd skall föreligga för ett väl ansett varukännetecken, om
användningen av ett annat liknande kännetecken innebär ett otillbörligt
utnyttjande av det väl ansedda kännetecknets ställning på marknaden eller
är skadligt för kännetecknets särskiljningsförmåga eller goodwill.

Med denna utformning av regeln om skydd för kända varukännetecken
torde den särskilda bestämmelsen i 6 § andra stycket b) VmL (råttgift-
regeln) kunna undvaras. Denna bedömning har lämnats utan erinran av
remissinstanserna.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört om utformningen av de nya
reglerna i VmL om utökat skydd för kända varukännetecken finns det enligt
min mening ingen risk för att det - som vissa remissinstanser har menat -
skapas ett inte godtagbart "haltande" system mellan skyddet för dessa kända
varumärken och ensamrätt till ett varumärke som uppkommit på grund av
inarbetning. Vissa remissinstanser har anfört att det för att säkerställa ett
gott samspel mellan de olika bestämmelserna är angeläget att se över
bestämmelserna i 2 § tredje stycket VmL angående kraven för inarbetnings-
skydd. En sådan översyn kan vara motiverad. Den kan dock inte göras
inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Liksom remissinstanserna har jag funnit att punkterna 4 och 5 i artikeln
inte medför behov av några ändringar i VmL.

6.2.6 Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan (Artikel 6)

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Utöver vad som är tillåtet enligt gällande rätt, skall var
och en i näringsverksamhet som kännetecken för sina varor eller
tjänster kunna använda också sin adress samt uppgifter om varornas
art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska
ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra egenskaper
som varorna har under förutsättning att det är i överensstämmelse med
god affärssed.

Artikel 6 - Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i
näringsverksamhet använda

a) sitt eget namn eller adress,

b) uppgifter om varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda
ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller
andra egenskaper,

c) varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts
avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,

förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i
näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett
avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande
medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium

i vilken den är erkänd.

Förslag till lagtext:

3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i
överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken för sina varor,
använda

- sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller

- uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde
och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller andra
egenskaper hos varorna.

Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn,
adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken.

Promemorians förslag: Innebar att det i 3 § VmL enbart skulle göras en
ändring av innebörd att var och en också skulle kunna utnyttja sin adress
i näringsverksamhet (se promemorian s. 110).

Remissinstanserna: Ett par remissinsstanser har menat att bestämmelser
måste införas i VmL som begränsar ett varumärkes rättsverkan om det
innehåller tecken som anges i artikel 6 punkt 1 b). En remissinstans har
påpekat att kriteriet på att användningen skall stå i överensstämmelse med
god affärssed måste beaktas.

Skälen för förslaget: De i punkt 1 artikel 6 nämnda begränsningarna i
varumärkesrätten är endast till vissa delar i överenstämmelse med gällande
rätt.

Punkt 1 a får - med undantag för adress - i sak anses täckt av 3 § VmL.
För att i fråga om adress anpassa svensk varumärkesrätt till direktivet är
det nödvändigt att något jämka innehållet i 3 § VmL.

Som flera remissinstanser har påpekat finns det i VmL inte någon
uttrycklig bestämmelse som svarar mot punkt 1 b. Den typ av tecken som
anges i punkten - uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet etc. - kan
genom inarbetning förvärva tillräcklig särskiljningsförmåga för registrering
(jfr 13 § första stycket VmL). Innehavaren av ett på denna grund registrerat
varumärke skulle därmed med stöd av VmL kunna hindra annan från att
använda sådana kännetecken som avses i punkt 1 b. Direktivet begränsar
emellertid på ett ovillkorligt sätt varumärkets rättsverkan. Det är därför,
enligt min mening, nödvändigt att det i VmL tas in en bestämmelse som
begränsar rättsverkan av ett varumärke som innehåller sådana tecken som
anges i punkt 1 b.

Vad som föreskrivs i punkt 1 c kan motsatsvis anses framgå av 4 § andra
stycket VmL. Den bestämmelsen bör i nuläget inte ändras utan stå kvar i
4 § andra stycket.

De ändringar som erfordras för att uppfylla direktivets bestämmelser i nu
berörda delar kan enligt min mening göras genom att det i 3 § VmL förs
in vissa regler som begränsar varumärkets rättsverkan. Som Patentbesvärs-
rätten påpekat måste därvid 3 § - för att stå i överensstämmelse med artikel
6.1. - också ändras i det hänseendet att det nu uppställda förväxlingsbar-
hetskriteriet utgår och det i stället anges att användningen av de aktuella
kännetecknen skall stå i överensstämmelse med god affärssed.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke
(artikel 7)

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: En bestämmelse om regional konsumtion av varumär-
kesrätten förs in i varumärkeslagen. Vidare ändras lagen så att det blir
möjligt att hindra fortsatt marknadsföring av varorna under varu-
kännetecknet även i de fall då varorna förändrats genom andra
åtgärder än aktiva åtgärder av annan än varukännetecknets innehavare.

Artikel 7 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av
varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har
förts ut på marknaden under varumärket inom gemenskapen.

2. Punkt 1 skall inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta
sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet
har förändrats eller försämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Förslag till lagtext:

4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än
innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväx-
lingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess
förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet
också muntlig användning. Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan
tillhandahålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands
eller också hit införs. Är i fall som avses i 2 § kännetecknet inte inarbetat
i hela landet, gäller rätten endast inom det område där kännetecknet är
inarbetat.

Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid
tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för
annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge
sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare
eller av att denne medgett kännetecknets användning.

Rätten till ett varukännetecken omfattar inte att kännetecknet används för
varor som under det kännetecknet har bringats i omsättning inom Europeis-
ka ekonomiska samarbetetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes
samtycke.

Har en vara tillhandahållits under ett visst kännetecken och har den där-
efter förändrats eller försämrats, får inte, då varan på nytt tillhandahålls
i näringsverksamhet här i landet, kännetecknet användas om inte för-
ändringen tydligt anges eller annars tydligt framgår.

Promemorians bedömning: Innebar att någon konsumtionsbestämmelse
inte skulle tas in i Vml. Promemorian innehöll heller inget förslag om
möjlighet att hindra fortsatt marknadsföring av varor även i fall då varorna
förändrats till följd av andra orsaker än aktiva åtgärder av annan än
varukännetecknets innehavare (se promemorian s. 111).

Remissinstanserna: Bedömningen att någon konsumtionsbestämmelse i
enlighet med direktivets artikel 7.1 inte skall föras in i VmL har fått ett
blandat mottagande. Bedömningen har fått stöd av Svea hovrätt, Närings-

frihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk. Patent- och
registreringsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,
Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd och Svenska AlPPI-gruppen
har däremot menat att en uttrycklig bestämmelse om konsumtion i enlighet
med direktivets bestämmelse måste föras in i VmL. Sveriges Industri-
förbund och Grossistförbundet Svensk Handel har uttalat att det möjligen
bör övervägas att införa en uttrycklig konsumtionsbestämmelse i VmL.
Stockholms tingsrätt har förklarat sig inte kunna dela promemorians
bedömning att punkt 2 i artikeln i sak kan anses vara täckt av 4 § tredje
stycket VmL.

Skälen för bedömningen: I avsnitt 4 har jag behandlat frågan om
konsumtion av de immateriella ensamrätterna. Utöver vad som har sagts där
kan följande anföras.

Varumärkesrätten - liksom andra industriella rättigheter - anses i princip
vara territoriellt begränsad. Utgångspunkten är således att vaije land inom
sitt område självständigt bestämmer - låt vara under hänsynstagande till
internationella överenskommelser - bl.a. vilken omfattning rättigheten skall
ha.

Varumärkesrätten ger innehavaren en ensamrätt såväl att sälja som att
importera sådana varor som omfattas av rättigheten. Ensamrätten omfattar
emellertid bara den första överlåtelsen. Därefter anses varumärkesrätten -
med undantag för vissa fall då produkten har förändrats - vara konsumerad.
Som en följd av den territoriella begränsningen av rättigheten anses i många
länder att ensamrätten är konsumerad bara i det land, eller det territorium,
där den konsumtionsgrundande överlåtelsen har ägt rum.

I Sverige - liksom i övriga nordiska länder och i många andra europeiska
länder - gäller emellertid enligt praxis att varumärkesrätten konsumeras
oavsett i vilket land eller på vilket territorium som varan med rättighets-
havarens tillstånd har förts ut på marknaden. I Sverige gäller därför global
konsumtion av varumärkesrätten. En svensk märkesinnehavare vars varor
har förts ut på marknaden av honom själv eller med hans samtycke kan
därför inte åberopa varumärkesrätten för att hindra varans vidareförsälj-
ning. Han kan därför inte heller förhindra s.k. parallellimport, dvs. att
annan än han själv importerar varan till Sverige sedan den en gång
överlåtits.

Som redan framhållits i avsnitt 4 gäller i EG, som en följd av Rom-
fördragets grundläggande regler i artiklarna 30 och 36 om varors fria
rörlighet att när en vara som är varumärkesskyddad har förts ut på
marknaden i gemenskapen av varumärkets innehavare eller med hans
samtycke är varumärkesrätten konsumerad. Den kan därför inte inom EG
åberopas för att hindra varans vidareförsäljning. Denna princip om en "EG-
konsumtion” (en regional konsumtion) har lagts fast av EG-domstolen
genom flera rättsfall. EG-domstolen har emellertid framhållit att principen
inte gäller när rättighetens innehavare har giltiga skäl att motsätta sig
fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har
förändrats eller försämrats sedan de förts ut på marknaden.

I EES-avtalets bestämmelser om immaterialrätt återfinns dels en allmän
bestämmelse om konsumtion (artikel 2 i protokollet om immateriell

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

äganderätt), dels - som en följd av anpassningen till de tre EG-direktiven -
särskilda bestämmelser om konsumtion (bilaga XVII) av bl.a. varumärkes-
rätten.

Enligt den allmänna bestämmelsen gäller att en immateriell rättighet som
erkänns av den lag som gäller hos en avtalsslutande part inte kan användas
för att förhindra import eller marknadsföring av en vara som innehavaren
av rättigheten eller någon annan med hans samtycke har fört ut på
marknaden i EES. Bestämmelsen är avsedd att återspegla den princip om
konsumtion av bl.a. varumärkesrätt som utbildats genom EG-domstolens
rättspraxis. Som en följd av denna bestämmelse kommer det inte - med de
undantag som gäller enligt praxis - att vara möjligt att använda varumärkes-
rätten för att förhindra parallellimport inom EES-området. Bestämmelsen
är i detta hänseende en minimibestämmelse. Eftersom Sverige redan
tillämpar principen om global konsumtion av varumärkesrätten strider inte
svensk varumärkesrätt mot EES-avtalets allmänna bestämmelser om
konsumtion.

Den särskilda bestämmelsen om konsumtion i artikel 7.1 i direktivet har
anpassats till att gälla för EES-området. I EES-avtalet (punkt 4 c. i bilaga
XVII) har därför föreskrivits att ett varumärke inte ger innehavaren rätt att
förbjuda användningen av varumärket för varor som under det varumärket
av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden hos en
avtalsslutande part (in a Contracting Party).

När det gäller lydelsen av EG-direktivets motsvarande bestämmelse är det
emellertid omtvistat om den innebär att varumärkesrätten konsumeras bara
om varan förts ut på marknaden inom området för EG eller om global
konsumtion av varumärkesrätt kan fortsätta att gälla (jfr exv. det danska
förslaget till varumärkeslag, Lovforslag nr. L 83, Folketinget 1990-91, 2.
samling, s. 13).

Det framstår således som klart att EES-avtalet innebär att Sverige i vaije
fall måste acceptera en regional EES-vid konsumtion av varumärkesrätt-
en. Frågan är då om Sverige kan behålla global konsumtion inom
varumärkesrätten eller om vi här i landet måste införa regler om EES-vid
konsumtion. Flera remissinstanser har framhållit att EG-direktivet innehåller
en uttrycklig bestämmelse om (åtminstone) EG-konsumtion, vilken skall
överföras till svensk rätt, som för närvarande saknar uttryckliga be-
stämmelser om konsumtion. Det får, enligt dessa remissinstanser, anses
vara ett klart krav på den svenska anpassningen att direktivets bestämmelse
i denna del förs över till svensk rätt. Huruvida direktivets bestämmelse
skall uppfattas som en minimi- eller maximiregel får emellertid, enligt
dessa remissinstanser, lämnas öppet till "europeisk" rättspraxis.

Även Lagrådet har menat att en uttrycklig bestämmelse om konsumtion
bör föras in i lagen och utformas i enlighet med EES-avtalets och
direktivets bestämmelser. Ett sådant alternativ behöver enligt Lagrådets
mening inte innebära annat än ett förtydligande av att åtminstone EES-vid
konsumtion gäller samtidigt som det får överlämnas till rättstillämpningen
att avgöra om anpassningen till EG innebär att den rådande globala
konsumtionen skall begränsas.

För egen del gör jag följande överväganden i denna fråga.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Av direktivets bestämmelser om vilka rättigheter som är knutna till ett
varumärke framgår att ensamrätten till ett varumärke ger innehavaren en
rätt att förbjuda att varor importeras under tecknet (se artikel 5.3.c i
direktivet). Med beaktande av enbart detta skulle det vara nödvändigt att
tillämpa en princip om nationell konsumtion av varumärkesrätten.
Direktivets artikel 7.1 om konsumtion av de rättigheter som är knutna till
ett varumärke innebär emellertid under två förutsättningar ett undantag från
den ensamrätt som innehavaren av en varumärkesrätt har enligt direktivet.
Förutsättningarna är dels att varorna har förts ut på marknaden under det
aktuella varukännetecknet av innehavaren av ensamrätten eller av någon
som har hans samtycke till detta, dels att detta skett inom Europeiska
gemenskapen. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda synes direktivet
kräva att ensamrätten gäller. Förutsättningarna är inte uppfyllda om varorna
har förts ut på marknaden utanför Europeiska gemenskapen.

Det sagda leder mig till den slutsatsen att det även för svenskt vid-
kommande finns anledning att införa en uttrycklig regel om konsumtion av
varumärkesrätten för att anpassa svensk varumärkesrätt till EG-direktivets
bestämmelser. Beaktas de aktuella bestämmelserna i ett sammanhang talar
övervägande skäl för slutsatsen att det är oförenligt med direktivet att
upprätthålla en princip om internationell konsumtion. På grund härav, och
eftersom jag anser det mindre lämpligt att införa en lagregel vars innebörd
är oklar, finner jag att en regel om regional (EES-vid) konsumtion bör tas
in i VmL.

Denna regel kan tas in som ett nytt tredje stycke till 4 § VmL, varvid
nuvarande tredje stycket - med vissa anpassningar för vilka redogörs nedan
- får bli ett nytt fjärde stycke.

Punkt 2 i artikeln innehåller i sin tur ett undantag från konsumtions-
principen för de fall då varan förändrats eller har försämrats. I nuvarande
4 § tredje stycket VmL finns bestämmelser som till viss del motsvarar
direktivets regler på denna punkt. Bestämmelserna i VmL innebär
emellertid att varumärkeshavaren bara kan hindra fortsatt marknadsföring
av varorna om förändringen av varorna skett genom aktiva åtgärder av
annan än kännetecknets innehavare (jfr SOU 1958:10 s. 246). Som
Stockholms tingsrätt har påpekat är punkt 2 i direktivbestämmelsen inte
begränsad till förändringar som är en följd av aktiva åtgärder av någon utan
omfattar också naturlig förändring eller försämring av varornas beskaffen-
het. Enligt min mening är tingsrättens påpekande korrekt och bör följaktli-
gen föranleda en anpassning av 4 § VmL till direktivets lydelse i denna del.
Denna anpassning innebär också att det krav som för närvarande gäller för
tillämpningen av bestämmelsen på att förändringen av varan skall vara
väsentlig måste tas bort, eftersom ett sådant krav saknas i direktivbe-
stämmelsen. Som ovan sagts tas de nya bestämmelserna i detta hänseende
in som ett nytt fjärde stycke till 4 §.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2.8 Licens (Artikel 8)

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Uttryckliga bestämmelser om att licens att använda
varumärket kan ges åt någon samt om innebörden av licensen tas in
i varumärkeslagen.

Artikel 8 - Licens

1. Det kan ges licens för ett varumärke för en del eller alla de varor eller
tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller del av medlemsstatens
territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de till varumärket knutna
rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i
licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den av registreringen
skyddade formen under vilken varumärket får användas, arten av de varor
eller tjänster för vilka licensen är utfärdad, området inom vilket varumärket
får användas eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller
tillhandahållna tjänsterna.

Förslag till lagtext:

34 § Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda
varumärket (licens) för en del eller alla de varor som varumärket är regist-
rerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv
eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna
till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i
licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken
varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad,
det geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten
på de av licenstagaren tillverkade varorna.

Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan
anteckning får dock inte göras, om licenstagarens användning av varu-
märket uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att
licensen har upphört att gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.

Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare.

Rätten till varumärke eller kännetecken enligt 2 § andra stycket får inte
tas i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs, ingår dock rätten
i konkursboet.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt (se promemorian s
114).

Remissinstanserna: Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran.
Svea hovrätt har dock påpekat att promemorians förslag till lydelse av 34
§ andra stycket kan vara tvetydigt då där talats om "området inom vilket
varumärket får användas”. Direktivets engelska text - som anger "territory"
- anger klart att det är det geografiska området som avses.

Skälen för förslaget: Gällande svensk rätt om upplåtelse av licens är i
allt väsentligt i överensstämmelse med direktivets bestämmelser även om
detta endast indirekt framgår av 34 § VmL.

Den gällande synen är alltså att licens för ett varumärke kan upplåtas för
en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka märket är registrerat.

Licens är möjlig att ge med territoriell begränsning och kan vara exklusiv
eller icke-exklusiv.

Om licenstagaren använder ett varumärke utöver vad som medges enligt
licensen, torde det anses som ett intrång i varumärkesrätten. Särskilt gäller
detta om användningen går utöver licensens giltighetstid, den form under
vilken varumärket får användas, arten av varor eller tjänster för vilka
licensen gäller samt området inom vilket märket får användas. Detta följer
av att det endast är dessa delar av varumärkesrätten som upplåtits till
licenstagaren medan licensgivaren alltjämt är att anse som ägare till själva
varumärkesrätten.

Däremot torde det enligt nuvarande svensk varumärkesrätt inte anses vara
ett intrång i varumärkesrätten om licenstagaren inte följer de kvalitetskrav
som parterna har kommit överens om när det gäller varor som skall
tillverkas av licenstagaren eller tjänster som denne skall tillhandahålla.
Åtgärder mot sådana överträdelser torde i stället få grundas på avtals-
rättsliga förpliktelser.

Det sagda innebär att rättsläget i Sverige i denna del i huvudsak
överensstämmer med direktivet. De svenska rättsreglerna i saken är
emellertid inte uttryckta i lag. I klarhetens intresse bör bestämmelsen i
VmL om licens kompletteras så att den i sak motsvarar direktivets
bestämmelser. Det får bl.a. till följd att åtgärder mot överträdelser av
överenskommelser om kvalitet på varor eller tjänster kan grundas på
licensbestämmelserna i VmL i stället för eller vid sidan av avtalsrättsliga
förpliktelser.

Svea hovrätts påpekande beträffande andra stycket i 34 § har - i
förhållande till promemorians förslag - föranlett mig att jämka lagtexten på
det sätt hovrätten har föreslagit.

6.2.9 Begränsning till följd av passivitet (Artikel 9)

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Artikeln föranleder ändringar av reglerna i 8 §
varumärkeslagen om preklusion av en äldre varumärkesrätts möjlighet
att ingripa mot ett yngre varumärke.

Artikel 9 - Begränsning till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett i artikel 4.2 nämnt äldre varumärke har funnit
sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, har
använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten
om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket
begära att det yngre varumärket skall ogiltigförklaras eller motsätta sig att
det används med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har
brukats, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre märket inte har
gjorts i ond tro.

2. En medlemsstat kan bestämma att punkt 1 skall gälla mutatis mutandis
för innehavaren av ett i artikel 4.4 a nämnt äldre varumärke eller annan

äldre rättighet som nämns i artikel 4.4 b eller c.

3. I de fall som nämns i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre
registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre
rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre
varumärket.

Förslag till lagtext:

8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende pä de varor
för vilka det har använts, bestå vid sidan av en äldre rätt till ett förväx-
lingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och innehavaren
av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten om och funnit
sig i användningen här i landet av det registrerade varumärket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Förslaget till lagtext
har, med beaktande av synpunkter från remissinstanserna, ändrats något i
förhållande till promemorians förslag (se promemorian s. 117).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har - i förhållande till
promemorians förslag till lagtext - påpekat att det torde vara väsentligt att
det anges att det yngre märket får bestå vid sidan av det äldre endast såvitt
gäller de varor eller tjänster för vilka det yngre märket har använts. Två
remissinstanser har ifrågasatt om en ändring av 8 § VmL är nödvändig.
Några remissinstanser har vidare menat att det torde vara tveksamt om
direktivets artikel 9 verkligen medger att en rätt till ett yngre inarbetat
kännetecken får bestå vid sidan av rätten till ett registrerat varumärke, om
innehavaren av det senare märket inte har inskridit inom rimlig tid.

Skälen för förslaget: Artikeln innehåller regler om preklusion av
ensamrätten till ett varukännetecken till förmån för ett annat förväx-
lingsbart varumärke som har registrerats. Reglerna i artikeln innebär ett
undantag från huvudregeln om tidsprioriteten som utslagsgivande vid
kollision mellan rättigheter.

Reglerna i EG-direktivet täcks till viss del av 8 § VmL. Där anges att en
yngre rätt till ett varumärke som förvärvats genom registrering får bestå vid
sidan av en äldre rätt till ett förväxlingsbart kännetecken under förutsättning
dels att registreringen sökts i god tro, dels att den varit gällande i fem år
från registreringsdagen innan talan väcks om rättighetens bestånd, dels att
varumärket fått en inte oväsentlig användning. Har preklusion inträtt, får
rätten till det registrerade varumärket bestå vid sidan av en äldre rätt till
förväxlingsbart varukännetecken. Den äldre rättens innehavare har således
inte möjlighet att ingripa mot användningen av det yngre märket. Å andra
sidan kan den yngre rättens innehavare inte hindra utövningen av den äldre
rätten (jfr SOU 1958:10 s. 262 f. och prop. 1960:167 s. 80 f.).

Direktivets regler avviker emellertid på några punkter från 8 § VmL. För
att uppfylla åtagandena i EES-avtalet är det därför, enligt min uppfattning,
nödvändigt att jämka innehållet i 8 § VmL så att det stämmer överens med
EG-direktivet på denna punkt.

För att preklusionsregeln skall kunna åberopas fordras alltjämt att
registreringen skall ha sökts i god tro. Vidare torde det alltjämt skall gälla
att registreringen skall ha varit gällande i fem år från registreringsdagen.
Det följer nämligen av en uttrycklig föreskrift i artikel 6 bis 2. i Paris-
konventionen för industriellt rättsskydd att den som har en äldre varu-

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

märkesrätt skall ha minst fem år från registreringsdagen på sig för att
kunna göra sin rätt gällande gentemot en senare registreringshavare (jfr
SOU 1958:10 s 77 och 263).

Vad gäller användningen av det registrerade varumärket för att preklusion
skall inträda torde krävas att märket under femårsperioden använts
kontinuerligt.

De svenska reglerna i 8 § VmL går i ett avseende längre än EG-
direktivets regler gör. I de svenska reglerna krävs nämligen inte - som
enligt direktivbestämmelsen - att den äldre rättighetens innehavare har varit
medveten om det yngre märkets användning. Det räcker med att det yngre
märket rent faktiskt använts i inte oväsentlig omfattning och att fem år
förflutit från registreringsdagen. Direktivet innebär däremot att det är av
avgörande betydelse om den äldre rättighetens innehavare faktiskt har varit
medveten om det yngre märkets användning och funnit sig i detta för att
preklusion skall inträda.

Av direktivet framgår vidare att det yngre registrerade varumärket får
bestå vid sidan av den äldre rätten endast såvitt gäller de varor eller tjänster
för vilka det använts. Som flera remissinstanser påpekat är det väsentligt
att det framgår av lagtexten.

Slutligen vill jag med anledning av att några remissinstanser menat att det
är tveksamt om direktivet medger att en rätt till ett yngre inarbetat
kännetecken får bestå vid sidan av rätten till ett äldre registrerat varu-
märke, om innehavaren av det senare märket inte har inskridit inom rimlig
tid framhålla följande.

Enligt 9 § VmL förlorar en innehavare av en äldre rätt möjligheten att
ingripa mot en yngre rätt, om han inte gör det inom rimlig tid. Be-
stämmelsen är uttryck för en passivitetsregel och förutsätter att den yngre
rätten förvärvats genom inarbetning. Huruvida den yngre rätten dessutom
är registrerad är utan betydelse för regelns tillämpning (jfr SOU 1958:10
s. 78). Jag kan konstatera att det i den nya danska varumärkeslagen finns
bestämmelser som motsvarar 9 § VmL och att direktivets artikel 9 inte
ansetts utgöra hinder för ett land att ha ytterligare passivitetsregler. Mot
denna bakgrund anser jag att 9 § VmL och de principer den ger uttryck för
kan och bör behållas i svensk varumärkesrätt.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

6.2.10 Användningstvång (Artiklarna 10 - 13)

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: I varumärkeslagen tas in en särskild bestämmelse om
användning av varumärke samt bestämmelser som innebär att ett
varumärke inte får upphävas om det står i konflikt med ett äldre inte
använt varumärke, att användningstvånget skärps från det nuvarande
s.k. modifierade användningstvånget till att det skall ha gjorts verkligt
bruk av varumärket för de varor eller tjänster för vilka det registre-
rats, att en karenstid vid begäran om hävning av en registrering införs
vid påböijad eller återupptagen användning av ett varumärke och att
s.k. delhävning av en registrering blir möjlig.

Artikel 10 - Bruk av varumärken

1. Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter det att
registreringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i
medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om
sådant bruk inte skett under fem år i följd, skall varumärket bli föremål för
de sanktioner som bestäms i detta direktiv, under förutsättning att det inte
finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

2. Aven det följande utgör bruk enligt punkt 1:

a) Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka
inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats.

b) Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller
deras emballage endast för exportändamål.

3. Vaije användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren eller
person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke
skall anses utgöra bruk av innehavaren.

4. Om ett varumärke registrerats före tidpunkten för ikraftträdandet av
detta direktivs tvingande bestämmelser i medlemsstaten i fråga gäller
följande:

a) Om en bestämmelse som gäller före tidpunkten i fråga föreskriver
sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhängande
period skall den i punkt 1 nämnda femårsperioden anses ha börjat löpa vid
samma tid som den redan påbörjade perioden under vilken varumärket inte
använts.

b) Om ingen bestämmelse om användning trätt i kraft före tidpunkten i
fråga, skall de i punkt 1 nämnda femårsperioderna anses börja löpa tidigast
från den tidpunkten.

Artikel 11 - Rättsliga eller administrativa sanktioner vid bristande
användning av ett varumärke

1. Ett varumärke får inte ogiltigförklaras med åberopande av att det står
i konflikt med ett äldre varumärke om det sistnämnda inte uppfyller kraven
på användning i artikel 10.1 - 10.3 eller, i förekommande fall, i artikel
10.4.

2. En medlemsstat får bestämma att registrering av ett varumärke inte får
vägras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke,
om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i artikel 10.1 - 10.3
eller, i förekommande fall, i artikel 10.4.

3. Om ett genkäromål om upphävande av registrering görs, får en

medlemsstat bestämma, utan hinder av tillämpningen av artikel 12, att ett
varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det
efter invändning från en part slås fast att varumärket kan hävas i enlighet
med artikel 12.1.

4. Om det äldre varumärket har använts för en del av de varor eller
tjänster för vilka det registrerats, skall det vid tillämpning av punkterna 1,
2 och 3 anses vara registrerat endast för den delen av varorna eller
tjänsterna.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Artikel 12 - Grunder för upphävande

1. Ett varumärke skall kunna upphävas om det inom en samman-
hängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i verkligt bruk i
medlemsstaten i fråga för de varor eller tjänster för vilka det registrerats.
Emellertid kan ingen kräva att varumärket skall upphävas om varumärket
har tagits i verkligt bruk eller dess bruk återupptagits under tiden mellan
utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande. Om bruket av
varumärket påböijas eller återupptas inom en tremånadersperiod före
ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid
utgången av den sammanhängande femårsperioden under vilket märket inte
använts, skall emellertid användningen lämnas utan avseende om för-
beredelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att
innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde
komma att göras.

2. Ett varumärke skall också kunna bli föremål för upphävande om det,
efter den dag då det registrerades,

a) som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit
en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är
registrerat,

b) som ett resultat av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den
användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på
varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda
allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller
geografiska ursprung.

Artikel 13 - Registreringshinder eller grunder för upphävande eller
ogiltighetsförklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogiltig-
hetsförklaring föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för
vilka varumärket har ansökts eller registrerats, skall vägran att registrera,
upphävande eller ogiltigförklaring av varumärket endast avse dessa varor
eller tjänster.

Förslag till lagtext:

25 § Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning som
föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8 eller 9 §.
Är ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon annans varumärke,
för dock registreringen av det förstnämnda varumärket inte hävas på denna
grund, om det andra varumärket inte uppfyller kraven på användning enligt
25 a § .

Registreringen får också hävas, om innehavaren inte längre är närings-
idkare eller om märket

1) är vilseledande,

2) inte längre har någon särskiljningsförmåga,

3) strider mot allmän ordning, eller

4) är ägnat att väcka förargelse.

Att registreringen för hävas även vid utebliven användning av varumär-
ket framgår av 25 a §.

25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år
efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av
varumärket här i landet för de varor som det registrerats för eller har
sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen
hävas, om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen, om
avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade
karaktär, och

2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage
endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid
tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med
rättighetshavarens samtycke.

Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av
registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårs-
periodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning skall
emellertid lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller
återuppta användningen vidtogs efter det att rättighetshavaren fått
kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

25 b § Om det finns grund för hävning av en registrering endast för en
del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall registreringen
hävas bara för dessa varor.

26 § Var och en som lider förfång av registreringen får föra talan vid
domstol mot märkeshavaren om att registreringen skall hävas. Talan som
grundas på en bestämmelse i 13 §, 14 § 1) - 3), 25 § andra stycket, 25 a
§ eller 25 b § får också föras av den myndighet som regeringen bestämmer
samt av en sammanslutning av berörda näringsidkare.

Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skall
utöver vad i övrigt är föreskrivet gälla, att Stockholms tingsrätt är behörig,
om märkeshavaren inte har hemvist i Sverige.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt men med det tillägget
att det införs en bestämmelse av innebörd att ett varumärke inte får
upphävas om det står i konflikt med ett äldre inte använt varumärke (se
promemorian s. 120 ff.).

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan om använd-
ningstvång har framfört synpunkter på den närmare utformningen av de
regler som behövs för att uppfylla direktivets bestämmelser i denna del. En
remissinstans har påpekat att VmL bör ändras för att anpassa svensk rätt
till artikel 11.1. Vad remissinstanserna anfört i olika delfrågor framgår i det
följande.

Skälen för förslaget: Den nu gällande bestämmelsen i VmL om
användningstvång av ett varumärke finns i 25 § andra stycket. Där sägs
bl.a. att registreringen får hävas om märket inte har varit i bruk under de
senaste fem åren och innehavaren inte visar skäl för sin underlåtenhet att
använda märket. Till följd av den bestämmelsen måste rättighetshavaren
använda varumärket för att undgå att registreringen kan komma att hävas.

EG-direktivets bestämmelser om användningstvång finns i artiklarna 10 -

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

13.

Huvudregeln om bruk av varumärken finns i artikel 10 som stadgar att
om innehavaren av ett varumärke inte inom fem år efter det att regist-
reringsförfarandet har avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket för
de varor eller de tjänster för vilka det registrerats eller om sådant bruk inte
skett inom fem år i följd, skall varumärket kunna bli förmål för vissa
sanktioner, om det inte finns giltiga skäl för att varumärket inte använts.

Direktivet klargör uttryckligen att med verkligt bruk avses även dels att
märket används i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser
endast detaljer och inte förändrar märkets särskiljande egenskaper, dels att
märket anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål.
Av direktivet framgår också att med varumärkesinnehavarens bruk av
varumärket likställs att någon annan med rättighetshavarens samtycke
använder märket.

En sanktion som enligt EG-direktivet skall kunna förekomma vid
bristande användning är att registreringen hävs (artikel 12). Vidare skall
registreringen av ett varumärke inte kunna hävas under åberopande av att
det står i konflikt med ett äldre varumärke, om det äldre varumärket inte
uppfyller direktivets krav på användning (artikel 11).

De nuvarande reglerna om användningstvång i VmL måste ändras i flera
hänseenden för att vara i överensstämmelse med direktivets regler. I det
följande kommer jag därför att ta upp förhållandet mellan gällande svensk
rätt och direktivets regler och lämna förslag till de ändringar som erfordras.

När det först gäller tidsrymden överensstämmer den femårsperiod som
anges i artikel 10 med vad som gäller enligt svensk rätt. Som framgår av
direktivets ordalydelse i denna del kan femårsperioden inte bötja löpa
tidigare än registreringsdagen. Därefter kan den böija löpa vid vilken
efterföljande tidpunkt som helst. Vaije tillfälle av bruk som uppfyller kravet
på verklig användning är tillräcklig för att för att leda till att en ny
femårsperiod böijar löpa. Ett par remissinstanser - Svenska Patentom-
budsföreningen (SPOF) och jur. dr Lars Holmqvist - har i anslutning härtill
påpekat att den i promemorian föreslagna lydelsen av 25 a § första stycket
kan missförstås. Uttrycket "användning inte skett under fem år i följd" kan
tolkas så att användning måste ha skett under fem år i följd. Det är därför -
enligt dessa remissinstanser - nödvändigt att uttrycket "under" inte används
eftersom det ger intrycket av att sammanhängande bruk under fem år i följd
krävs för att undgå hävning, vilket inte är avsett. Remissinstansernas
påpekanden i denna del bör, enligt min mening, föranleda en förändring av
den föreslagna lagtexten. Genom att i stället föreskriva att användning inte
skett inom en period av fem år i följd bör tvetydigheten i denna del kunna
undanröjas.

När det sedan gäller arten av det bruk som skall föreligga för att hävning
på grund av underlätet bruk skall vara utesluten ger den nuvarande svenska
lagstiftningen inte någon närmare ledning. Den rättspraxis som finns
beträffande regeln om användningstvång är inte omfattande men kan dock
sägas ge viss ledning i frågan om arten av det bruk som skall föreligga.
Sålunda gäller t.ex. att det faller sig naturligt att användningstvånget
innebär att märket skall användas för sitt ändamål som varukännetecken och

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

inte som t.ex. firma eller personnamn (jfr NJA 1983 s. 875). Vidare gäller
att bruk av varumärket inte enbart är begränsat till fall av användning i
samband med omsättning mot vederlag. Ett tillhandahållande av vara utan
vederlag kan visserligen inte ensamt för sig betraktas som bruk. Däremot
kan märket anses som brukat om varumärket använts i reklam eller annan
förberedande marknadsföringsåtgärd till främjande av en vara som ännu inte
kommit ut på marknaden. Förutsättningen för detta är emellertid att varan
inom en med hänsyn till förhållandena rimlig tid kommer att finnas
tillgänglig för den omsättningskrets inom vilken den skall omsättas (jfr NJA
1987 s. 22).

När det gäller arten av det bruk som skall föreligga uppställer EG-
direktivet ett krav på verkligt bruk av varumärket. Som Lagrådet har
påpekat i sitt yttrande i anslutning till 25 a § kan det vara lämpligt att detta
får komma till klart uttryck i lagtexten. Det bör kunna slås fast att bruket -
för att vara i överensstämmelse med direktivets krav - måste vara allvarligt
menat, dvs. ske i samband med en på affärsmässiga överväganden grundad
marknadsföring av varan eller tjänsten till allmänheten. Skentransaktioner,
s.k. proformaförsäljningar eller rent bortslumpande av märkta varor bör
därför inte utgöra bruk i den mening som direktivet ställer upp. Däremot
torde det inte vara stridande mot direktivets krav att, i enlighet med den
praxis som utbildats, som verkligt bruk godta både användning av märket
på själva varan och användning av märket i samband med utbjudande eller
försäljning av varan eller tjänsten. Som verkligt bruk bör också kunna
godtas att märket används i reklam eller kataloger eller i andra marknads-
föringsåtgärder under förutsättning att detta sker i ett tidsmässigt rimligt
samband med att varan förs ut på marknaden.

Inom de ramar som nu antytts får frågan om bruk har förekommit eller
inte har förekommit överlämnas åt rättstillämpningen. Av direktivets
bestämmelser (artikel 10.2 och 3) framgår dock uttryckligen att även vissa
andra former av användning av märket - bruk av märket efter oväsentliga
ändringar i det, endast för exportändamål och av annan än märkesinne-
havaren - också skall utgöra verkligt bruk.

I vissa fall kan en märkesinnehavare vilja använda sitt varumärke i en
form som i detaljer skiljer sig från den i vilken det registrerats. Som
exempel kan nämnas att ett figur- eller ordmärke används i en lätt
modifierad form. Direktivets bestämmelse i denna del (artikel 10.2 a)
ansluter till artikel 5. C. 2 i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd
som föreskriver att innehavarens bruk av ett varumärke i en form som
endast genom beståndsdelar, vilka inte ändrar märkets egenartade karaktär,
skiljer sig från den form i vilken det registrerats inte skall medföra
ogiltighet av registreringen. Frågan om bruk av ett modifierat märke är inte
uttryckligen behandlad i VmL:s regler om användningstvång. Av rättspraxis
(jfr NJA 1991 s. 23) får sägas framgå att svensk rätt är i överensstämmelse
med direktivets krav i denna del.

I VmL finns inte någon motsvarighet till EG-direktivets krav att
användning av ett varumärke endast för exportändamål skall anses som
verkligt bruk.

I VmL saknas också bestämmelser om att bruk av annan än märkesinne-

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

havaren skall utgöra bruk av märket. Det torde dock följa av allmänna
principer att även sådant bruk av märket som sker av annan med varu-
märkesinnehavarens samtycke bör godtas som bruk, även om uttrycklig
föreskrift om detta i lagen hittills ansetts kunna undvaras.

Att de nu angivna fallen utgör verkligt bruk bör uttryckligen klargöras i
VmL. Det kan ske genom att nya bestämmelser om det införs i lagen.

En särskilt viktig fråga är om det skall finnas ett produktrelaterat
användningstvång, dvs. om registreringen av ett varumärke skall kunna
bestå bara för de varor för vilka det verkligen använts, eller om använd-
ningen av ett varumärke för en vara skall vara tillräcklig för att regist-
reringen skall kunna vidmakthållas för samtliga varor för vilka märket är
registrerat.

Enligt svensk varumärkesrätt gäller att om varumärket är registrerat för
flera varuslag så kan registreringen upprätthållas i hela sin vidd även om
användning av märket skett endast inom ett av varuslagen (jfr prop.
1960:167 s. 149). Ett varumärke registreras i en eller flera klasser av varor
eller tjänster. Vaije klass innehåller olika slag av varor eller tjänster.
Följaktligen kan, om registreringen av varumärket omfattar flera varuslag
i en eller flera klasser av varor eller tjänster men varumärket bara används
för ett av varuslagen, registreringen ändå vidmakthållas för alla de slag av
varor eller tjänster och i alla de klasser som omfattas av registreringen.
Registreringar som omfattar flera klasser eller varor i flera klasser kan
därför i stor utsträckning hindra registrering av andra märken. I ett fall då
ett registrerat varumärke inte används i hela sin registrerade vidd kommer
det således att ligga hindrande i vägen mot användning av nya liknande
varumärkesrätter.

Enligt EG-direktivet krävs det för att en registrering skall kunna
upprätthållas att det gjorts verkligt bruk av varumärket för de varor eller
tjänster för vilka det registrerats. Det skall följaktligen inte vara möjligt att,
om en registrering av ett varumärke har skett för flera slag av varor eller
tjänster i en eller flera klasser, kunna upprätthålla registreringen i hela sin
registrerade vidd bara för att märket används för ett visst slag av de varor
eller tjänster för vilka det registrerats. I ett sådant fall skall det vara möjligt
att kunna få varumärkesregistreringen upphävd för de varor eller tjänster
för vilka varumärket inte har använts. Detta framgår uttryckligen av artikel
13 i direktivet. Därmed kommer registreringen att kunna vidmakthållas
bara för de varor eller tjänster för vilka märket verkligen har använts. Till
följd av de åtaganden som Sverige gör genom EES-avtalet måste svensk rätt
nu anpassas till EG-direktivet på denna punkt.

Direktivet ger ingen ledning i frågan om hur snäv avgränsningen av
begreppet varor eller tjänster skall vara i detta sammanhang. Det är i detta
avseende också svårt att ställa upp någon allmän regel. Frågan om den
närmare gränsdragningen har inom EG överlämnats åt rättstillämpningen.
Detsamma torde få ske inom EES.

Ibland kan sådana omständigheter föreligga att det skulle vara obilligt mot
en varumärkeshavare att åberopa dennes underlåtenhet att använda märket
som grund för hävning. Det gäller i fall då det finns giltiga skäl till att
varumärket inte använts. Det torde vara omöjligt att närmare ange alla de

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

100

situationer i vilka en innehavare av en varumärkesrätt kan göra gällande
giltiga skäl för att varumärket inte använts. Som grundläggande princip
torde emellertid gälla att bara situationer som uppstär oberoende av
varumärkesrättens innehavare kan grunda sådana giltiga skäl. Märkes-
havaren bör alltså inte med framgång kunna hävda att han inte har kunnat
använda märket som en följd av bristande resurser. Exempelvis bör inte
finansiella svårigheter, svårigheter att få arbetskraft, svårigheter att erhålla
råmaterial eller svårigheter vid marknadsföringen kunna grunda giltiga skäl
för att varumärket inte använts. Svårigheter av nu angiven art kan ingå som
ett normalt led i en verksamhet och större eller mindre svårigheter i detta
hänseende bör knappast utgöra tillräckliga skäl för att märket inte använts.
Undantag får göras för de fall då svårigheterna har uppkommit oberoende
av varumärkeshavarens vilja eller förmåga t. ex. då de uppkommit som en
följd av krig eller andra svåra krisförhållanden.

Inom vissa näringsgrenar råder speciella förhållanden som en följd av att
det för den vara för vilken varumärket skall användas krävs särskilda
godkännanden eller tillstånd av myndighet. Som typexempel kan nämnas
registrering av farmaceutisk specialitet, tillstånd för hantering av kemisk
produkt eller säkerhetsmärkning av viss produkt. Föreligger en faktisk
omöjlighet att att använda varumärket i avvaktan på sådana godkännanden,
måste detta anses vara sådana omständigheter över vilka varumärkeshavaren
inte råder och de bör följaktligen kunna utgöra giltiga skäl till varför
varumärket inte har använts.

Som framgår av den nu gällande lydelsen av 25 § andra stycket och 26 §
VmL kan en varumärkesregistrering hävas om märket inte har varit i bruk
under "de senaste fem åren". Några uttalanden om den närmare innebörden
av detta uttryck finns inte i förarbetena till VmL. Innebörden av lagtextens
lydelse i denna del är uppenbarligen att bara en användningsfri femårspe-
riod omedelbart före det att talan om hävning på grund av underlåten
användning väcks är av betydelse.

Den nuvarande ordningen innebär alltså att hänsyn tas bara till den
frånvaro av användning som infallit omedelbart innan det görs gällande att
varumärkesrätten skall upphöra på denna grund. Följaktligen räcker det för
varumärkesrättens bevarande att användningen av märket påbörjas eller
återupptas kort innan hävningsförfarandet inleds. Den som vill göra
gällande underlåten användning måste därför räkna med att varumärkes-
havaren kan återuppta användningen efter det att förhandlingar inletts eller
andra åtgärder gjorts före det att talan om hävning väcks. Den nu
tillämpade ordningen medför inte ett effektivt användningstvång.

VmL är i detta avseende inte i överensstämmelse med EG-direktivet som
föreskriver en karenstid av tre månader, under vilken tid en påbörjad eller
återupptagen användning av ett varumärke inte undanröjer en annars
föreliggande grund för begäran om hävning med hänvisning till frånvaro av
användning (artikel 12.1). Som ytterligare förutsättningar för att en
påbörjad eller återupptagen användning skall lämnas utan avseende ställer
direktivet upp ett krav på att tremånadersperioden inleds tidigast vid
utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte
har använts och att den påbörjade eller återupptagna användningen eller

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

101

förberedelserna för detta har skett först efter det att varumärkeshavaren har
fått kännedom om att en begäran om hävning kunde komma att ske.
Påbörjad eller återupptagen användning i "ond tro" innebär alltså inte att
varumärkeshavaren har åstadkommit en sådan användning som undanröjer
hävningsgrunden.

Även vad gäller den nu berörda frågan om karenstid måste svensk rätt
anpassas till EG-direktivet. Den i promemorian föreslagna lydelsen av
25 a § fjärde stycket VmL, vilken avser att uttrycka direktivets bestämmel-
ser i denna del, har emellertid kritiserats av remissinstanserna som varande
svårförståelig. Flera av dessa har föreslagit att andra meningen i fjärde
stycket formuleras på ett annat sätt. I enlighet med detta föreslår jag att
bestämmelsen får en förenklad utformning som inte kan anses stå i strid
med artikel 12.1 i EG-direktivet.

Några remissinstanser - Stockholms tingsrätt, Sveriges Industriförbund
och Grossistförbundet Svensk Handel - har framfört att artikel 11.1 och
11.4 i direktivet innehåller obligatoriska bestämmelser som saknar
motsvarighet i svensk varumärkesrätt. Artikel 11.1 innehåller bestämmelser
om att ett varumärke inte får ogiltigförklaras med åberopande av att det står
i konflikt med ett äldre varumärke om det det sistnämnda varumärket inte
uppfyller direktivets krav på användning. Enligt Stockholms tingsrätt utgör
14 § första stycket 6) VmL hinder mot registrering - och därmed även
grund för upphävande - av ett varumärke om det finns ett äldre förväxlings-
bart varumärke och detta oavsett om det äldre varumärket används eller
inte. För att i enlighet med direktivets regler säkerställa att ett registrerat
varumärke inte kan upphävas i en situation där det finns ett äldre förväx-
lingsbart varumärke som inte uppfyller kraven på användning bör, enligt
min mening, en särskild bestämmelse härom tas in i VmL. Denna
bestämmelse kan lämpligen tas in som en sista mening i 25 § första stycket
VmL.

Av vad som nu har anförts framgår att det behövs ganska betydande
ändringar i VmL för att anpassa svensk rätt till artiklarna 10 - 13 i EG-
direktivet. De erforderliga ändringarna kan ske genom att det görs
ändringar 25 och 26 §§ VmL samt genom att två nya paragrafer, 25 a §
och 25 b §, förs in i lagen.

6.2.11 Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av
ett varumärke (Artikel 14)

Min bedömning: Artikeln föranleder ingen lagändring.

Artikel 14 - Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande
av ett varumärke

Om anciennitet för ett äldre varumärke som inte har vidmakthållits eller
som inte förnyats åberopas för ett EG-varumärke, kan det i efterhand
beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det äldre varumärket.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

102

Promemorians bedömning: Överenstämmer med min (se promemorian
s. 130).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har berört artikeln.

Skälen för bedömningen: Enligt EES-avtalet föreligger ingen skyldighet
att införliva artikel 14. Den artikeln syftar enbart på visst hänsynstagande
till EG-varumärket.

6.2.12 Särskilda bestämmelser för kollektivmärken, garantimärken och
kontrollmärken (Artikel 15)

Min bedömning: Några bestämmelser som möjliggör att tecken eller
upplysningar som anger en varas eller tjänsts geografiska ursprung skall
kunna utgöra kollektivmärken förs inte nu in i svensk varumärkesrätt.

Artikel 15 - Särskilda bestämmelser för kollektivmärken, garantimärken och
kontrollmärken

1. Utan hinder av artikel 4 kan medlemsstater, vilkas bestämmelser tillåter
registrering av kollektivmärken, garanti- eller kontrollmärken, bestämma
att sådana märken inte skall registreras, eller att de skall upphävas eller
ogiltigförklaras, med stöd av ytterligare grunder än de som nämns i
artiklarna 3 och 12 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

2. Oberoende av artikel 3.1 c kan en medlemsstat bestämma att tecken
eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas
geografiska ursprung, får utgöra kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken.
Ett sådant märke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i
näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att
han brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett
sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda
ett geografiskt namn.

Promemorians förslag: Innebar att det i kollektivmärkeslagen skulle tas
in bestämmelser som möjliggör att tecken eller upplysningar som anger en
varas eller tjänsts geografiska ursprung skall kunna utgöra kollektivmärke
(se promemorian s. 131 f.).

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört artikeln.
Patent- och registreringsverket har anfört att en registrering av ett kollektiv-
märke som anger geografiskt ursprung ger en så begränsad ensamrätt att
nyttan av en registrering av detta slag kan sättas i fråga. Sveriges
Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har påtalat att frågan
om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar bör bli föremål för en mer
övergripande utredning och det därför saknas skäl att nu ge skydd för
sådana beteckningar som varumärken.

Skälen för bedömningen: Direktivet ger möjlighet att tillåta registrering
av kollektivmärken som i handeln kan ange en varas eller tjänsts geografis-
ka ursprung. Omfattningen av det rättsskydd som följer med ett sådant
märke är förenat med vissa förbehåll.

I promemorian antogs att det kunde vara av intresse för livsmedels-
industrin och vid försäljning av förädlade lantbruksprodukter att kunna
skydda sådana varors geografiska ursprungsangivelser. Ingen remissinstans

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

103

har emellertid framhållit något behov av en sådan regel. Vissa berörda
remissinstanser har i stället avrått från att i nuläget införa en regel av
innebörd att tillåta registrering av kollektivmärken som anger geografiskt
ursprung. Jag förordar därför att promemorians förslag i denna del inte
genomförs.

6.3 Vissa andra ändringsförslag i VmL

6.3.1 Registreringsansökans innehåll

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Sökanden skall inte längre behöva lämna uppgift om den
rörelse för vilken varumärket är avsett.

Förslag till lagtext:

17 § Den som vill låta registrera ett varumärke skall ge in en skriftlig an-
sökan om detta till registreringsmyndigheten. Ansökningen skall innehålla
uppgift om sökandens namn eller firma och de slag eller klasser av varor
för vilka märket är avsett; dessutom skall märket tydligt anges.

Promemorians förslag: Överenstämmer med mitt i vad avser att uppgift
inte längre skall behöva lämnas om den rörelse för vilken varumärket är
avsett, men innebar dessutom att sökanden skulle precisera de varor eller
tjänster för vilka märket önskas registrerat (se promemorian s. 132 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt
den förenkling av handläggningen som det innebär att sökanden inte längre
skall behöva lämna uppgift om sin rörelse och med ett undantag - Patent-
och registreringsverket - godtagit förslaget om att ansökan skall innehålla
en förteckning över de slag av varor för vilka märket är avsett.

Skälen för förslaget: Det har från registreringsmyndighetens - Patent-
och registreringsverkets - sida framförts att det vore en administrativ
förenkling om kravet på att sökanden skall ange den rörelse för vilket
märket är avsett att användas kan utgå. Uppgiften behövs inte. Förslaget
har tillstyrkts av remissinstanserna. Med hänsyn härtill föreslås att
registreringsmyndighetens förslag genomförs.

Enligt gällande ansökningsförfarande skall en registreringsansökan vidare
innehålla uppgift om de varuslag eller varuklasser för vilka märket är
avsett. Det anses att varuuppgiften kan, om sökanden så önskar, lämnas
enbart genom genom en hänvisning till de varor som ingår i en viss
varuklass eller vissa varuklasser (jfr SOU 1958:10 s. 295 och prop.
1960:167 s. 122).

Närmast som en konsekvens av det skärpta användningstvång som införs
i enlighet med EG-direktivets regler borde det - enligt promemorians
förslag - framöver ankomma på sökanden att noga ange de varor eller
tjänster eller slag av varor eller tjänster för vilka märket önskas registrerat.

104

Det skulle alltså inte vara tillräckligt att enbart hänvisa till de varor som
ingår i en viss varuklass eller vissa varuklasser.

Patent- och registreringsverket har i och for sig välkomnat principen om
att ansökan bör innehålla en förteckning över de varor eller tjänster för
vilka märket är avsett. Verket har emellertid påtalat att en förändring av
detta slag i ansökningsförfarandet inte får medföra att varu- och tjänste-
förteckningama blir ohanterligt långa. Det kan därför erfordras att
avgifterna för varumärkesansökningar utformas på ett sätt så att avgifterna
sätts i relation till antalet sökta varor eller tjänster. Denna fråga kräver
dock noggranna överväganden och bör lösas i nordiskt samarbete. Verket
har därför föreslagit att frågan om ansökan skall innehålla en förteckning
över de slag av varor eller tjänster för vilka märket är avsett bör tas upp
till behandling i en fortsatt översyn av varumärkeslagstiftningen.

Patent- och registreringsverkets inställning gör att jag förordar att man
avvaktar med att ta ställning till promemorians förslag om att ansökan skall
innehålla en förteckning över de slag av varor eller tjänster för vilka märket
är avsett. Frågan om en ordning där sökanden noga skall ange de varor
eller tjänster för vilka varumärket önskas registrerat får i stället tas upp till
bedömning i ett senare sammanhang.

6.3.2 Ansökan om förnyelse

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: En begäran om förnyelse av en varumärkesregistrering
skall kunna göras på så sätt att fömyelseavgiften betalas in till
registreringsmyndigheten utan att den behöver åtföljas av en särskild
ansökan.

Förslag till lagtext:

23 § En ansökan om förnyelse görs skriftligen hos registreringsmyn-
digheten tidigast ett år före och senast sex månader efter registrerings-
periodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av registreringen, skall inbetalning av
fömyelseavgiften till registreringsmyndigheten anses utgöra en ansökan om
förnyelse.

På handläggningen av en ansökan om förnyelse skall vad som föreskrivs
i 19 § ha motsvarande tillämpning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se
promemorian s. 134 f.).

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts av Patent- och registrerings-
verket, Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel.
Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) har framfört ett flertal invänd-
ningar mot förslaget och menat att det inte kan införas utan en ingående
utredning.

105

Skälen för förslaget: Enligt 23 § VmL skall en ansökan om förnyelse av
en varumärkesregistrering göras skriftligen antingen inom viss tid före eller
viss tid efter registreringsperiodens utgång. För handläggning av en
ansökan om förnyelse skall vad i 19 § VmL sägs äga motsvarande
tillämpning, dvs. i ett ärende om förnyelse kan föreläggande utfärdas och
ansökan kan avskrivas eller avslås.

23 § VmL kompletteras av 12 § varumärkesförordningen som anger vad
en ansökan om förnyelse skall innehålla. Bl. a. finns där bestämmelser om
att ändrade adressuppgifter för ombud skall anges och att sökanden kan
begränsa sin skyddsrätt, samt att han i sådant fall skall ange den eller de
klasser av varor eller tjänster som registreringen enligt sökandens
uppfattning därefter kommer att omfatta.

Patent- och registreringsverket har påpekat att en ansökan om enbart
förnyelse av en registrering som görs utan att några särskilda uppgifter
lämnas i anslutning till förnyelsen kan ersättas med en inbetalning av den
korrekta fömyelseavgiften. En ändring i denna riktning skulle, enligt
registreringsmyndigheten, medföra en inte obetydlig resursbesparing.

Förslaget om att en fömyelseansökan kan förenklas är rimligen till nytta
såväl för registreringsmyndigheten som för innehavaren av en varumärkes-
registrering. Jag delar därför registreringsmyndighetens bedömning att en
förenkling av förfarandet vid ansökan om förnyelse bör genomföras. Jag
kan - med anledning av vad SPOF anfört i anslutning till promemorians
förslag i denna del - tillägga att om förfarandet innehåller andra moment
än som enbart syftar på förnyelse av själva registreringen måste en särskild
ansökan göras i enlighet med bestämmelserna i 23 § VmL och 12 §
varumärkesförordningen. För att detta skall komma till klarare uttryck
föreslår jag vissa ändringar i lagtexten i förhållande till den lydelse som den
hade i promemorians förslag.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

106

6.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

Mitt förslag: Samtliga nu föreslagna lagändringar i varumärkeslagen
utom konsumtionsbestämmelsen bör träda i kraft den 1 januari 1993.
Den nya lagen skall tillämpas även på varumärken som har registrerats
före den nya lagens ikraftträdande. Har ansökan om registrering av ett
varumärke gjorts och har ansökan kungjorts enligt 20 § VmL före
ikraftträdandet av den nya lagen, skall ansökan behandlas och avgöras
enligt lagen i dess äldre lydelse.

Förslag till lagtext:

1. Denna lag träder i kraft, ifråga om 4 § tredje stycket den dag
regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats före denna
lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 §
varumärkeslagen före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och
avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

Promemorians förslag: Innebar att lagändringarna skulle träda i kraft
den 1 januari 1993 (se promemorian s 135 f.).

Remissinstanserna: Svea hovrätt har framfört allvarliga invändningar
mot att det skärpta användningstvånget kommer att gälla med retroaktiv
verkan. Enligt Sveriges Industriförbund och Grossistförbundet Svensk
Handel saknas det skäl att genomföra de föreslagna ändringarna tidigare än
vad som erfordras till följd av EES-avtalets ikraftträdande. I övrigt har
remissinstanserna inte yttrat sig över de föreslagna ikraftträdande och
övergångsbestämmelserna.

Skälen för förslaget: De viktigaste av de föreslagna ändringarna i VmL
föranleds av Sveriges åtaganden i EES-avtalet. Eftersom EES-avtalet
förutsätts träda i kraft den 1 januari 1993 kan det förutsättas att ändringarna
i VmL måste träda i kraft samma dag. För det fall att EES-avtalet inte
träder i kraft den 1 januari 1993 bör det märkas att anpassningen till EG-
direktivet om varumärken innebär en harmonisering av varumärkesrätten
i ett europeiskt perspektiv och innebär bl.a. utökade möjligheter att få
kännetecken registrerade som varumärken och ger ett bättre skydd för
kända varukännetecken utöver varuslagsgränsema. Vidare får det anses vara
ett angeläget intresse att de nu gällande reglerna om användningstvång
skärps i enlighet med direktivets bestämmelser. Detta gör att jag - med ett
undantag - förordar att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1993.
Vid samma tidpunkt bör även de föreslagna ändringar i VmL som inte
föranleds av EES-avtalet träda i kraft. Däremot bör bestämmelsen om

107

regional konsumtion inte träda i kraft om inte EES-avtalet träder i kraft.
Regeringen bör därför ges möjlighet att förordna om när den ändringen
skall träda i kraft.

Inom immaterialrätten är det en erkänd grundsats att ny lagstiftning bör
bli tillämplig även på rättigheter som har uppkommit och förhållanden som
har inträtt före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Detta bör gälla även
för de lagändringar som nu föreslås bli genomförda. Det bör gälla också
för talan om hävande enligt 25 a § VmL av registrering som meddelats före
den nya lagens ikraftträdande, även om anspråket grundas på att märket
inte varit i bruk i enlighet med de nu föreslagna nya bestämmelserna om
användningstvång. Att denna hävningsgrund skall kunna tillämpas fullt ut
även på äldre registreringar får - som jag redan varit inne på - anses vara
ett angeläget intresse. Remissinstanserna har i allmänhet inte invänt mot
detta. Om EES-avtalet träder i kraft gäller vidare, enligt artikel 10.4 i
direktivet, att om ett varumärke registrerats före tidpunkten för införandet
av direktivets regler om användningstvång och om det före denna tidpunkt
i landet i fråga finns en bestämmelse som föreskriver sanktioner mot ett
varumärke som inte använts under en sammanhängande period, skall den
femårsperiod som nämns i artikel 10.1 och som kan konstituera bristande
bruk anses ha börjat löpa vid samma tid som den redan påböljade perioden
under vilket märket inte använts. För svenskt vidkommande betyder detta
att EES-avtalet inte medger annat än att ge bestämmelserna om hävning vid
underlåten användning skall ha retroaktiv verkan.

I princip bör de nya reglema tillämpas på ansökningar som är anhängiga
när lagändringarna träder i kraft. Har ansökningsförfarandet kommit så
långt att ansökan kungjorts, bör den dock avgöras enligt äldre regler.

Prop. 1992/93:48

Varumärkesrätt

108

7 Skyddet för datorprogram

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

7.1 Nuvarande förhållanden

Datorprogram har länge ansetts åtnjuta skydd enligt de upphovsrättsliga
reglerna. Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) med
ikraftträdande den 1 juli 1989 (se prop. 1988/89:85, SFS 1989:396).
Lagregleringen byggde på ett förslag av upphovsrättsutredningen i
betänkandet Upphovsrätt och datorteknik (SOU 1985:51). Den har
tillkommit i nordiskt samarbete och i stort sett likalydande regler finns i de
andra nordiska länderna. I Sverige gäller således numera enligt 1 § första
stycket upphovsrättslagen att den som har skapat ett litterärt verk har
upphovsrätt till verket om det utgör bl.a. datorprogram.

Innebörden av det sagda är att datorprogram i princip åtnjuter samma
upphovsrättsliga skyddsomfång som andra litterära verk. Datorprogram
skyddas således t.ex. inte bara mot direkt kopiering utan också mot
framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan rättig-
hetsinnehavarens tillstånd.

Upphovsrätten kännetecknas av två grundläggande principer som dock
inte är uttryckligen lagfästa. För det första skall ett verk för att komma i
åtnjutande av skydd enligt upphovsrättslagen besitta s.k. verkshöjd. Den
närmare innebörden av detta villkor får avgöras från fall till fall. Allmänt
gäller emellertid att ett verk måste vara resultatet av ett individuellt
skapande och skall präglas av ett visst mått av originalitet (jfr ordet "skapa"
i 1 §). För det andra gäller att de idéer som ligger bakom ett verk inte kan
få något upphovsrättsligt skydd. Dessa principer gäller även datorprogram
och medför att ett helt banalt program som inte uppvisar något nyskapande
inte kan få skydd. Vidare åtnjuter inte de formler eller algoritmer som ett
datorprogam bygger på upphovsrättsligt skydd. Det är endast den ut-
formning som upphovsmannen till programmet givit sin programidé som
skyddas.

7.2 EG:s direktiv om skydd för datorprogram

EG:s råd antog den 14 maj 1991 ett direktiv angående harmonisering av det
rättsliga skyddet för datorprogram. Syftet med direktivet är att eliminera de
skillnader i programskyddet som finns mellan medlemsländerna och att
förbättra skyddet mot piratkopiering. I det följande behandlas frågan om en
anpassning av det svenska regelsystemet om skydd för datorprogram till de
regler som finns i direktivet. Genom det blivande EES-avtalet har nämligen
Sverige åtagit sig att göra en sådan anpassning. Direktivet i dess engelska
lydelse finns i bilaga 11. En svensk översättning av direktivet fogas
parallellt vid den engelska texten.

Direktivet är ett resultat av att EG:s råd funnit att olikheter i rättsskyddet
för datorprogram i medlemsländerna har direkt och negativ effekt på den
gemensamma marknaden samt att dessa olikheter mycket väl kan bli större

109

allteftersom medlemsländerna inför ny lagstiftning på detta område.

Direktivet syftar inte till att genomföra ett fullständigt närmande till
varandra av medlemsstaternas bestämmelser om datorprogram. Det har i
stället ansetts vara tillräckligt att begränsa harmoniseringen till de nationella
bestämmelser som mer direkt kan motverka den fria rörligheten av varor
eller tjänster och därför kan hindra en väl fungerande inre marknad.

Direktivet innehåller inte någon fullständig reglering av de frågor som
kan bli aktuella när det gäller skydd för datorprogram. Endast vissa med
avseende på direktivets syfte mera betydelsefulla frågor regleras. Till att
böija med slår direktivet fast att medlemsländerna skall tillhandahålla
upphovsrättsligt skydd för datorprogram som litterära verk. Vidare anges
vem och vad som skall åtnjuta upphovsrättsligt skydd samt de ensamrätter
som skyddade personer kan förlita sig på för att kunna godkänna eller
förbjuda vissa handlingar. Slutligen anges skyddstidens längd. Andra frågor
om skydd för datorprogram har överlåtits åt den nationella lagstiftningen
att reglera.

I den följande framställningen redogörs för direktivets olika artiklar och
de överväganden och förslag avseende ändringar i upphovsrättslagen som
innehållet i dessa artiklar föranleder.

7.3 Ändringar till följd av EG:s direktiv om skydd för
datorprogram

EG:s direktiv föranleder i huvudsak följande ändringar i upphovsrättslagen.

- Skyddet av datorprogram skall omfatta även förberedande design-
material för datorprogram.

- Alla rättigheter till datorprogram som utvecklas av en arbetstagare som
ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren skall
övergå till arbetsgivaren såvida inte annat avtalats.

- Konsumtionspunkten för spridningsrätten till ett exemplar av ett
datorprogram skall vara den första överlåtelsen av exemplaret och
konsumtionen blir regional (EES-vid).

- Det skall inte längre vara tillåtet att kopiera datorprogram för enskilt
bruk.

- Om inte annat är avtalat, skall det vara tillåtet att utan rättsinnehavarens
tillstånd rätta fel i programmet.

- Rätten att framställa säkerhetskopia utan rättsinnehavarens tillstånd skall
vara tvingande till förmån för den som har rätt att använda ett datorpro-
gram. Denne skall också ha en tvingande rätt att utan rättsinnehavarens
tillstånd inom ramen för tillåten användning observera och prova datorpro-
grammets funktion i syfte att utröna bakomliggande idéer och principer.

- Den som har rätt att använda ett datorprogram skall ha en tvingande rätt
att översätta och analysera (dekompilerd) ett programs kod i den omfattning
som behövs för att åstadkomma att programmet skall kunna samverka med
andra program.

- Den som säljer, hyr ut eller i annat förvärvssyfte innehar hjälpmedel
vars enda syfte är att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

110

anordning (kopieringsspärr) som anbringats för att skydda ett datorprogram
mot olovlig exemplarframställning skall dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader.

- Den som kopierar datorprogram för enskilt bruk utan tillstånd av
upphovsmannen eller hans rättsinnehavare skall inte dömas till straff.

7.3.1 Förberedande designmaterial för datorprogram

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Skyddet av datorprogram skall omfatta även
förberedande designmaterial för programmet.

Artikel 1 - Skyddsobjekt.

1. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna
ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt Bem-
konventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. I detta direktiv
omfattar termen datorprogram dessas förberedande designmaterial.

2. Skydd enligt detta direktiv skall gälla ett datorprograms alla uttrycks-
former. Idéer och principer som ligger bakom de olika detaljerna i ett
datorprogram, även de som ligger bakom dess gränssnitt, är inte upphovs-
rättsligt skyddade enligt detta direktiv.

3. Ett datorprogram skall skyddas om det är originellt i den meningen att
det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Inga andra bedöm-
ningsgrunder skall tillämpas vid fastställandet av om det skall komma i
åtnjutande av skydd.

Förslag till lagtext:

1 § Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till
verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift
eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster
av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller det har kommit till
uttryck på annat sätt.

Till litterära verk hänförs kartor, samt även andra i teckning eller grafik
eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om datorprogram skall i tillämpliga delar gälla
även förberedande designmaterial för datorprogram.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
141).

Remissinstanserna: En remissinstans har ansett att 1 § upphovsrättslagen
även skall reglera kravet på verkshöjd på samma sätt som i artikel 1.3.
Flera remissinstanser har haft synpunkter på motiveringen såvitt avser
frågan om krav på verkshöjd för datorprogram. Slutligen har ett fåtal
remissinstanser efterlyst en analys av eventuella konflikter mellan
upphovsrättsligt skydd och kretsmönsterskydd när datorprogram är
inkorporerade i chips. Vad de närmare anfört framgår i det följande.

Skälen för mitt förslag: Direktivets första artikel innehåller tre grund-
läggande principer. För det första skall datorprogram och förberedande

111

designmaterial för datorprogram ges samma skydd som litterära verk enligt
Bemkonventionen. För det andra är det datorprogrammets uttrycksform och
inte de bakomliggande idéerna som skall skyddas. För det tredje skall
datorprogram uppfylla kravet på originalitet för att åtnjuta skydd.

Direktivet innehåller inte någon uttrycklig definition av begreppet
datorprogram. Det som anges är att begreppet datorprogram även
inkluderar förberedande designmaterial för datorprogram och att skydd skall
ges till ett datorprograms alla uttrycksformer.

Innebörden av termen datorprogram diskuterades vid tillkomsten av den
nuvarande regleringen om skydd för datorprogram i upphovsrättslagen (se
prop. 1988/89:85 s. 7 ff.). Det går knappast att ge någon heltäckande
definition av vad som skall anses som datorprogram i immaterialrättslig
mening. Vanligen avses dock den serie instruktioner som erfordras för att
en dator skall kunna arbeta. Datorprogram kan förekomma i olika former.
Vanligtvis brukar man skilja mellan "källkod" och "objektkod", där källkod
utgör programmet i skriven, för ögat uppfattbar form och objektkod utgör
den maskinläsbara formen av programmet. I denna senare form kan
programmet finnas på ett materiellt underlag av typ diskett, magnetband,
chips eller liknande eller också direkt inmatat i en dators minne.

Vad som menas med förberedande designmaterial för datorprogram kan
inte heller definieras på något uttömmande sätt även om det går att beskriva
i allmänna ordalag. Enligt direktivets ingress är förberedande designarbete
sådant arbete "som leder till utvecklingen av datorprogram, under
förutsättning att det förberedande arbetet är av sådan art att det kan
resultera i ett datorprogram i ett senare skede". Förberedande design-
material för datorprogram kan i princip ta sig vilka uttryck som helst, t.ex.
grafiska ritningar, matematiska formler och beräkningar, ritningar i
allmänhet och tekniska beskrivningar av hur t.ex. en maskin fungerar. Vad
som omfattas beror helt på ifrågavarande programs utformning, omfattning
och uppgift. Sådant material åtnjuter redan idag skydd enligt
upphovsrättslagen under förutsättning av att det uppfyller kravet på
verkshöjd.

I samband med datorprogram förekommer det även sådant material som
brukar kallas "supporting material" och som behövs för förståelsen av
programmet men som inte kan anses vara en uttrycksform för programmet.
Till detta material hör programbeskrivningar och handledningar. Dessa
förekommer oftast i skriven form och omfattas normalt redan av det
upphovsrättsliga skyddet utan att några speciella problem är förenade med
detta. Material av det slaget inbegrips inte i begreppet datorprogram.

Skillnaden mellan förberedande designmaterial för datorprogram och dess
"supporting material" är emellertid väsentlig. Material som utgör för-
beredande designmaterial för datorprogram skall enligt direktivet åtnjuta
samma upphovsrättsliga skydd som om det vore ett självständigt dator-
program. Detta har betydelse för t.ex. förberedande designmaterial för
datorprogram framtagna av arbetstagare under sådana förhållanden som
anges i direktivets artikel 2.3 (se avsnitt 7.3.2).

I konsekvens med vad jag tidigare sagt anser jag att det i upphovsrätts-
lagen bör anges att förberedande designmaterial för datorprogram innefattas

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

112

i begreppet datorprogram.

Då upphovsrättslagen, som tidigare framhållits, inkluderar datorprogram
bland de litterära och därigenom skyddade verken föranleder artikel 1.1 i
direktivet inga övriga lagändringar.

I artikel 1.2 och 3 tas upp två grundläggande upphovsrättsliga frågor,
nämligen i artikel 1.2 frågan om vad som skall skyddas och i artikel 1.3
frågan om kravet på originalitet.

Skydd skall enligt artikel 1.2 ges oberoende av den form i vilken
datorprogrammet uttrycks. Däremot skall bakomliggande idéer och
principer inte skyddas. Det bör noteras att direktivet inte utesluter skydd
för logik, algoritmer och programmeringsspråk. Sådant skydd kan dock
bara omfatta utformningen av dessa företeelser. Enligt min mening
överensstämmer direktivets bestämmelser i denna del med allmänna
upphovsrättsliga principer som redan är gällande i svensk rätt.

Enligt artikel 1.3 skall ett datorprogram skyddas om det är originellt
på så sätt att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. I
ingressen till direktivet anges vidare att "de bedömningsgrunder som skall
tillämpas för att fastställa om ett datorprogram är ett originalverk eller inte,
bör inte omfatta provningar avseende programmets kvalitativa eller estetiska
egenskaper." Syftet med artikel 1.3 är att harmoniera de för närvarande
olika kraven på verkshöjd i EG:s medlemsländer.

Det är emellertid enligt en grundläggande upphovsrättslig princip
gällande rätt i Sverige att en litterär eller konstnärlig produkt måste besitta
verkshöjd för att komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skydd. Detta
innebär att det krävs ett visst mått av självständighet och originalitet hos
produkten. Kravet på och innebörden av begreppet verkshöjd är dock inte
uttryckligen lagreglerat.

När det gäller frågan om vad som bör krävas för att ett datorprogram
skall anses uppnå verkshöjd uttalades vid tillkomsten av den nuvarande
regleringen av skyddet för datorprogram bl.a. följande:

"Den frågan går det inte att i lagtext eller allmänna motivuttalanden
lämna något exakt svar på. Av allmänna bedömningskriterier följer
emellertid att enkla, okomplicerade program normalt sett inte kan nå
verkshöjd. Kravet på verkshöjd på detta område bör alltså i princip ställas
förhållandevis högt. I likhet med vad som gäller för andra verkstyper bör
verkshöjdskravet innebära att det endast undantagsvis kan inträffa att två
personer oberoende av varandra skapar identiska program. Verkshöjd bör
däremot inte anses föreligga när situationen är sådan att endast en eller ett
fåtal tänkbara lösningar kan användas för att nå avsett resultat med ett
program. I sådana fall är resultatet givet av de yttre faktorerna, och något
utrymme finns knappast för den originalitet som krävs för att ett upphovs-
rättsligt verk skall anses föreligga" (se prop. 1988/89:85 s. 27-28).

Flera remissinstanser har anfört att det enda krav på verkshöjd som får
ställas enligt direktivet är att upphovsmannen inte har kopierat programmet
från någon annan. Svensk rätt överensstämmer därför inte med direktivet
i detta avseende. Några remissinstanser menar att uttalanden i promemorian
tillsammans med uttalanden i prop. 1988/89:85 kan leda till den felaktiga
slutsatsen att det ställs särskilda krav på verkshöjd för datorprogram jämfört

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

med vad som gäller för andra typer av litterära verk.

Det kan inte uteslutas att det ovan redovisade uttalandet i det tidigare
lagstiftningsärendet kan ge intryck av att det ställs särskilda krav på
verkshöjd såvitt avser datorprogram jämfört med vad som gäller för andra
verk. Enligt min mening skall dock samma krav i detta avseende ställas på
datorprogram som på andra i 1 § upphovsrättslagen angivna verk för att
datorprogram skall kunna komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skydd.
Enligt min bedömning överensstämmer således direktivet med svensk rätt
även på denna punkt.

7.3.2 Datorprogram utvecklade i anställningsförhållande

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Alla rättigheter till datorprogram som utvecklas av
arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner
av arbetsgivare skall övergå till arbetsgivaren såvida inte annat
avtalats.

Artikel 2 - Upphovsmannaskap till datorprogram

1. Upphovsmannen till ett datorprogram skall vara den fysiska person
eller grupp av fysiska personer som har skapat programmet eller, när en
medlemsstats lagstiftning medger det, den juridiska person som av den
berörda lagstiftningen anses vara rättsinnehavare. När en medlemsstats
lagstiftning erkänner gemensamma verk, skall den person som av medlems-
statens lagstiftning bedöms ha skapat verket anses vara dess upphovsman.

2. Om ett datorprogram har skapats gemensamt av en grupp fysiska
personer skall dessa personer äga ensamrätten gemensamt.

3. Om ett datorprogram har skapats av en arbetstagare som ett led i
dennes arbetsuppgifter eller efter arbetsgivarens anvisningar, skall
arbetsgivaren ensam vara berättigad att utöva alla ekonomiska rättigheter
till det program som skapats på detta sätt, om inte annat har föreskrivits
genom avtal.

Artikel 3 - Den skyddade personkretsen

Skydd skall ges alla fysiska och juridiska personer som enligt nationell
upphovsrätt om litterära verk är berättigade därtill.

Förslag till lagtext:

27 § Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 §
sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga
om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan
tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make
och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden
föreskrivs i 30-40 §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast i den mån

114

ej annat avtalats.

Datorprogram skapade i anställningsförhållanden

40 a § Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbets-
tagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av
arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något annat har
avtalats.

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt (se
promemorian s. 145).

Remissinstanserna: Ett tämligen stort antal remissinstanser har yttrat sig
över förslaget. De flesta har godtagit att de ekonomiska rättigheterna till
datorprogram skapade i anställningsförhållande skall övergå till arbets-
givaren såvida inte något annat har avtalats. Den del av förslaget som
handlar om de ideella rättigheternas övergång har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av de remissinstanser som kan sägas representera arbetsgivar-
eller industriintressen medan det avstyrkts av de remissinstanser som kan
anses företräda upphovsmanna- och arbetstagarintressen. Flera remissinstan-
ser har haft sypunkter på regelns utformning och innehåll. Vad de närmare
anfört framgår i det följande. Flera remissinstanser har i samband med
detta avsnitt tagit upp frågan om att skyddet för datorprogram bör regleras
i en särskild lag eller i vaije fall i ett särskilt kapitel i upphovsrättslagen för
att undvika att särreglerna för datorprogram får "smittoeffekter" för andra
upphovsrättsligt skyddade verk.

Skälen för mitt förslag: Artikel 2 anger att både enskilda fysiska
personer och grupper av fysiska personer skall kunna vara upphovsmän till
datorprogram som de har skapat. Vidare skall även juridiska personer
kunna vara upphovsmän under förutsättning av att den nationella lagstift-
ningen tillåter det. Slutligen fastslås att de ekonomiska rättigheterna till
datorprogram som skapats av en arbetstagare som ett led i hans arbetsupp-
gifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren skall utövas av arbetsgivaren
såvida inte annat avtalats.

Enligt artikel 2.1 och 2.2 skall enskilda fysiska personer och grupper av
fysiska personer kunna vara upphovsmän. Detta överensstämmer med
bestämmelserna i 1 och 6 §§ upphovsrättslagen. För att två eller flera
upphovsmän skall kunna ha gemensam upphovsrätt till ett verk förutsätts
att de olika upphovsmännens bidrag inte i sig utgör självständiga verk.

Direktivet överlåter till den nationella rätten att avgöra huruvida juridiska
personer skall kunna vara upphovsmän till upphovsrättsligt skyddade verk.
Den svenska upphovsrättslagen ger inga möjligheter för juridiska personer
att vara upphovsmän även om de naturligtvis till följd av överlåtelse kan
inneha de ekonomiska rättigheterna till ett upphovsrättsligt skyddat verk.
Något skäl att ändra upphovsrättslagen i detta avseende föreligger inte.

Mot bakgrund av det sagda anser jag att artikel 2.1 och 2.2 inte bör
föranleda någon lagändring.

Enligt artikel 2.3 skall alla ekonomiska rättigheter till datorprogram
framtagna av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter
instruktioner av arbetsgivaren utövas av arbetsgivaren såvida inte annat

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

115

avtalats. Om detta innebär att arbetsgivaren skall anses som ursprunglig
rättighetsinnehavare eller om det rör sig om en överlåtelse av de ekonomis-
ka rättigheterna till datorprogrammet, anges dock inte i direktivet.

I upphovsrättslagen finns inga bestämmelser som reglerar frågan om vem
som skall ha rätt till verk som tas fram i anställnings- och uppdrags-
förhållanden. Det har överlämnats åt parterna att i avtal reglera denna
fråga. När skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen
diskuterades frågan om en eventuell reglering av rätten till datorprogram
framtagna av anställda i anställningsförhållanden. Denna diskussion ledde
dock inte till någon lagreglering. I lagstiftningsärendet anförde föredragande
statsrådet i denna fråga bl. a. följande:

"I anställningsförhållanden förekommer det att partema inte uttryckligen
har avtalat om vad som skall gälla i fråga om rätten till datorprogram som
arbetstagaren har skapat i sin anställning. Man får då försöka utröna
parternas vilja och uppfattning med stöd av olika omständigheter. Till dessa
hör bl. a. avsikten med anställningen och praxis i den bransch det gäller.
Rent allmänt torde beträffande de ekonomiska rättigheterna gälla att verk
som är tillkomna i tjänsten får utnyttjas av arbetsgivaren i hans normala
verksamhet och i den omfattning som någorlunda säkert kunde förutses när
verket tillkom" (se prop. 1988/89:85 s. 21).

En anpassning av svensk rätt till artikel 2.3 innebär att det i
upphovsrättslagen bör tas in en uttrycklig regel om rätten till datorprogram
som skapats i anställningsförhållanden. Utformningen av en sådan regel
aktualiserar ett antal frågor.

Till en början kan det konstateras att regeln, till följd av direktivets
begränsningar i detta avseende, kan inskränkas till anställningsförhållanden.
Uppdragsförhållanden kommer även i fortsättningen att regleras genom
avtal mellan partema. Vidare blir regeln begränsad till datorprogram. För
övriga upphovsrättsliga verk blir frågan även i fortsättningen oreglerad.

Upphovsrätten kännetecknas av en uppdelning mellan upphovsmannens
ideella och i princip oförytterliga rättigheter, å ena sidan, och hans
överlåtbara rättigheter av i huvudsak ekonomiskt värde, å andra sidan. Hela
upphovsrätten till ett verk tillkommer från början alltid skaparen av verket,
dvs. den enskilde upphovsmannen. Den del av upphovsrätten som har
ekonomiskt värde kan fritt överlåtas medan upphovsrättens ideella innehåll
endast i begränsad omfattning kan efterges. Sistnämnda förhållande framgår
av 3 och 27 §§ upphovsrättslagen. Bakgrunden till dessa stadganden var att
den ideella rätten ansågs vara av djupt personlig natur och upphovsmannen
borde därför inte kunna göra något generellt avstående från sina ideella
rättigheter. Vid tillkomsten av 3 § konstaterades emellertid att ett alltför
långt gående överlåtelseförbud av den ideella rätten skulle kunna utgöra
hinder för upphovsmannen att ekonomiskt utnyttja verket (se prop. 1960:17
s. 64 ff.).

Direktivet reglerar inte frågan om de ideella rättigheterna till dator-
program framtagna av arbetstagare som ett led i deras arbetsuppgifter eller
efter instruktioner av arbetsgivaren utan överlåter detta till den nationella
rätten. Frågan blir då om regleringen i upphovsrättslagen skall omfatta
enbart de ekonomiska rättigheterna eller om även de ideella rättigheterna

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprograrr*

116

skall övergå till arbetsgivaren.

Flera remissinstanser har varit kritiska mot promemorians förslag att
övergången till arbetsgivaren av upphovsrätten skulle omfatta även de
ideella rättigheterna till programmet. Ett av de argument som anförts mot
ett sådant förslag är att det skulle strida mot Bemkonventionen för skydd
av litterära och konstnärliga verk. Konventionen innehåller emellertid inte
något absolut förbud mot eftergivande av ideella rättigheter. Artikel 6 bis
stadfäster existensen av och innehållet i de ideella rättigheterna men anger
samtidigt att de rättsliga åtgärder som fordras till skydd för ideella
rättigheter regleras av lagstiftningen i det enskilda konventionslandet. Den
svenska lagens skydd för ideella rättigheter är inte utan undantag. Det
framgår av 13 och 26 §§ upphovsrättslagen. Enligt dessa bestämmelser får
byggnad eller bruksföremål ändras utan upphovsmannens tillstånd och utan
hänsyn till den ideella rätten. I 3 § tredje stycket upphovsrättslagen finns
en bestämmelse enligt vilken upphovsmannen kan efterge sin rätt i viss
omfattning. Bestämmelsen reglerar emellertid endast möjligheterna för
upphovsmannen att genom en rättshandling efterge sin ideella rätt. Den
bestämmelsen hindrar således inte att en inskränkning eller överföring av
en rättighet sker genom en direkt lagregel (jfr vad som nyss anförts om 13
och 26 §§).

Några remissinstanser har menat att skyddet mot kränkande ändringar och
rätten för upphovsmannen att anges med namn är väsentlig även i fråga om
upphovsrätt till datorprogram samt att mitt förslag medför att det blir svårt
för upphovsmän att sluta acceptabla avtal med arbetsgivare. För egen del
vill jag anföra följande.

Det är vanligt förekommande att datorprogram skapas i anställnings-
förhållanden. Det kan då vara enskilda personer eller ett fåtal personer som
är upphovsmän, men det kan också vara fråga om ett stort antal personer
som samarbetar. Datorprogram är vidare som regel produkter som tas fram
med ett utpräglat kommersiellt syfte. Det sistnämnda gäller naturligtvis i
synnerhet de datorprogram som utvecklas i anställningsförhållanden. Från
arbetsgivarens synpunkt innebär utvecklingen av ett datorprogram som regel
en betydande investering. För arbetsgivaren är det därför viktigt att kunna
tillgodogöra sig datorprogrammets ekonomiska värde. Samtidigt får de
intressen av ideell natur i upphovsrättslagens bemärkelse som de anställda
upphovsmännen kan ha anses vara obetydliga. Rätten för upphovsmannen
att få anges med namn kan naturligtvis ha betydelse för denne. Å andra
sidan torde det i praktiken, i vaije fall om det rör sig om program som
tagits fram av bred och skiftande personkrets, inte alltid vara möjligt att
tillgodose detta krav. Vidare är det en förutsättning för arbetsgivarens
möjligheter att exploatera sitt datorprogram att det skall kunna ändras och
anpassas för att tillgodose sådana behov som kan uppkomma vid marknads-
föringen och användningen av programmet. Detta kan komma att försvåras
om de ideella rättigheterna blir kvar hos upphovsmannen. Det är därför
rimligt att en reglering av upphovsrättens övergång till arbetsgivaren även
omfattar de ideella rättigheterna. Det kan samtidigt inte anses orimligt att
den som är anställd i en verksamhet där skapandet av datorprogram är en
naturlig del av arbetsuppgifterna får finna sig i att hans eller hennes

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

117

program kan komma att ändras eller bearbetas för att passa olika typer av
användning.

Mot bakgrund av det sagda anser jag således att det för datorprogram i
upphovsrättslagen bör införas en särregel om upphovsrättens övergång Ull
arbetsgivaren. Regeln bör omfatta både de ekonomiska och de ideella rättig-
heterna till programmen. Den bör dock inte medföra att arbetsgivaren blir
ursprunglig rättighetshavare. I stället bör den leda till att upphovsrätten i
sin helhet övergår från upphovsmannen till arbetsgivaren som då blir
innehavare av upphovsrätten. Några remissinstanser har ifrågasatt om
begreppet övergång täcker överförandet av både den ideella och den
ekonomiska rätten. Enligt min mening kan begreppet övergång knappast
förstås på annat sätt än att det innefattar både den ideella och den
ekonomiska rättens övergång. Detta torde för övrigt kunna härledas ur
rubriken till 41 § upphovsrättslagen, där det talas om upphovsrättens (hela)
övergång vid upphovsmannens död. Det kan nämnas att man i Danmark
sedan 1989 har en regel av det slag som jag nu förordar. En fråga av
intresse i detta sammanhang är om den av mig föreslagna regeln kan
komma i konflikt med den nuvarande utformningen av reglema i 3 och
28 §§ upphovsrättslagen. Vad som regleras i 3 § har redan berörts. I 28 §
anges att den som förvärvat en upphovsrätt genom överlåtelse inte får ändra
verket och inte får överlåta det vidare (om inte annat avtalats).

Den av mig förordade regeln medför - som nyss har sagts - att upphovs-
rätten övergår till arbetsgivaren. Den överlåts alltså inte och inte heller sker
överföringen genom någon eftergift från den anställdes sida. Därmed blir
bestämmelserna i 3 och 28 §§ upphovsrättslagen inte tillämpliga. Av det
skälet finns det enligt min mening inte skäl att - som vissa remissinstanser
har varit inne på - göra någon ändring i sistnämnda paragrafer. Det nya
danska regelsystemet har även i detta avseende utformats på det sätt som
jag förordar.

Om arbetsgivaren, sedan han förvärvat rättigheten till följd av den regel
som jag nu förordar, i sin tur överlåter rättigheten, blir naturligtvis 28 §
tillämplig på den överlåtelsen.

Att 3 § inte blir tillämplig på nu diskuterade fall torde i praktiken sakna
betydelse.

Den av mig förordade nya regeln bör gälla endast såvida inte annat
avtalats mellan arbetsgivare och arbetstagare. En sådan lagändring innebär
alltså att parterna på arbetsmarknaden även i fortsättningen har frihet att
avtala om vad som skall gälla för rättigheter till datorprogram som tas fram
i anställningsförhållanden. Till följd härav torde det skydd som 3 § är
avsett att ge inte behövas.

Flera remissinstanser har emellertid pekat på att det inte framgår
tillräckligt tydligt att den nya regeln är dispositiv. Den i promemorian
föreslagna lydelsen av 40 a § som reglerar övergång av upphovsrätt till
arbetsgivaren, innehåller inte något undantag för det fall att parterna i avtal
har kommit överens om att avvika från lagens regel. I 27 § som reglerar
överlåtelse av upphovsrätt finns däremot ett sådant uttryckligt undantag (se
tredje stycket). I promemorian förutsattes att detta undantag också skulle
omfatta 40 a §. Med hänsyn till att 40 a § inte avser överlåtelse av

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

118

upphovsrätt är detta inte någon lämplig lösning. Jag instämmer därför i att
det finns en oklarhet här. I 40 a § bör uttryckligen anges att bestämmelsen
i den paragrafen är dispositiv. Till följd härav bör 27 § ändras så att
hänvisningen i den paragrafen inte längre omfattar 40 a §. Jag har även
tagit intryck av de remissinstanser som anser att lydelsen av 40 a § i
princip bör vara i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i
kretsmönsterlagen.

Varken artikel 2.3 eller ingressen till direktivet ger någon vägledning om
de närmare förutsättningar som skall föreligga för att regeln i 40 a § om
presumtion för att rättigheten övergår till arbetsgivaren skall bli tillämplig.
Detta är följaktligen ytterst en fråga för EG-domstolen. Någon närmare
analys av denna rättsfråga kan därför inte göras i detta lagstiftningsärende.
Det torde dock inte vara aktuellt med någon arbetsgivarpresumtion för
rättigheter till datorprogram som har tillkommit mera som en tillfällig
biprodukt än som en naturlig följd av arbetsuppgiftens utförande.

Den föreslagna regeln om upphovsrättens övergång från anställda till
arbetsgivare bör införas i 3 kap. upphovsrättslagen som en ny 40 a §. Jag
delar Lagrådets uppfattning att den i promemorian och lagrådsremissen
föreslagna lydelsen bör ändras för att erhålla bättre överensstämmelse med
artikel 2.3. Nuvarande 40 a § bör flyttas och bli 11 a § (se nedan under
redogörelsen för artikel 5).

Slutligen vill jag återigen betona att de nu föreslagna ändringarna av
upphovsrättslagen endast gäller datorprogram. Avsikten är inte att de på
något sätt skall tjäna som ledning för prövningen av denna fråga för andra
upphovsrättsligt skyddade verk. Enligt min mening framgår det tillräckligt
tydligt av de lagtexter som jag föreslår. Jag anser därför att det inte finns
anledning att reglera frågan om skydd för datorprogram i en särskild lag
eller i ett särskilt kapitel i upphovsrättslagen. Frågan om den lagtekniska
utformningen av den lagen får så småningom övervägas på nytt i större
sammanhang (jfr avsnitt 7.3.3).

7.3.3 Konsumtionspunkten för spridningsrätten

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Konsumtionspunkten för spridningsrätten till ett
exemplar av ett datorprogram skall vara den första överlåtelsen av
exemplaret. Konsumtionen av spridningsrätten blir regional (EES-vid).

Artikel 4 - De särskilda ensamrätterna

Om inte annat följer av artikel 5 och 6 skall rättsinnehavarens ensamrätt
enligt artikel 2 innefatta rätten att utföra eller ge tillstånd till följande:

a) varaktig eller tillfällig, delvis eller fullständig återgivning av ett
datorprogram på vilket sätt och i vilken form som helst. I den mån som
laddning, visning, köming, överföring eller lagring av det berörda
datorprogrammet nödvändiggör sådan återgivning av ett datorprogram krävs
rättsinnehavarens tillstånd.

119

b) översättning, anpassning, sammanställning och vaije annan ändring av
ett datorprogram samt återgivning av därav följande resultat, dock utan att
inskränka de rättigheter som tillhör den person som ändrar programmet.

c) alla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av
datorprogrammets original eller kopior av detta. Den första försäljningen
av en kopia av programmet, som görs inom gemenskapen av rättsinne-
havaren själv eller med dennes samtycke, medför förlust av spridningsrätten
till den berörda kopian inom gemenskapen. Detta gäller dock inte rätten att
kontrollera vidare uthyrning av programmet eller kopia av detta.

Förslag till lagtext:

23 § Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar,
som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. För
exemplar av datorprogram gäller i fråga om sådan spridning i stället att
spridningen är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Exemplar av
musikaliska verk och av datorprogram får dock inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed
jämförlig rättshandling. Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får
inte heller lånas ut till allmänheten utan sådant samtycke.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser
förslaget om regional konsumtion (se promemorian s. 150).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har ifrågasatt om överlåtelse
skall vara den konsumtionsgrundande handlingen.

Skälen för mitt förslag: Artikel 4 anger innehållet i rättsinnehavarens
ensamrätt till programmet. Artikel 4 a definierar reproduktionsrätten.
Artikel 4 b beskriver innehållet i rättsinnehavarens rätt att motsätta sig
ändringar i programmet. Artikel 4 c behandlar innehållet i rättsinnehavarens
ensamrätt såvitt avser förfoganden över exemplar av programmet. De
åtgärder som anges i artikel 4 kräver rättsinnehavarens tillstånd såvitt inte
annat följer av artiklarna 5 och 6.

Enligt artikel 4 a krävs således rättsinnehavarens samtycke för i princip
alla slag av mångfaldigande av ett datorprogram.

Enligt 2 § upphovsrättslagen innebär upphovsrätten, med de inskränk-
ningar som följer av andra bestämmelser i lagen, en ensamrätt att förfoga
över verket genom att framställa exemplar av det och gei.om att göra det
tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning
eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.
Rätten till exemplarframställning omfattar också det fallet att verket
överförs till en anordning genom vilken det kan återges.

När det gäller datorprogram innebär detta att rättsinnehavaren i princip
har ensamrätt att bestämma över mångfaldigandet, dvs. exemplarfram-
ställningen, t.ex. att kopiera av datorprogrammets flödesplaner, överföra
programmet från flexskiva till magnetband eller mata in programmet för
lagring i datorns centralenhet där det skall styra processerna i datorn.
Rättsinnehavaren har också rätt att bestämma över programmets offentlig-
görande och utgivning samt över utnyttjandet av bearbetningar av
programmet (jfr SOU 1985:5 s. 93).

Jag anser därför att artikel 4 a innehåller i allt väsentligt samma regler
om rätten till mångfaldigande eller reproduktion som den svenska
upphovsrättslagen och någon lagändring är därför inte erforderlig på denna

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

120

punkt.

Artikel 4 b innehåller vidare en bestämmelse om att rättsinnehavarens
samtycke krävs för vaije ändring av ett datorprogram.

Ändringsrätten är inte reglerad på samma uttryckliga sätt i upphovsrätts-
lagen. Av artikel 12 i Bemkonventionen framgår emellertid att rättsinne-
havaren skall kunna motsätta sig ändringar i ett verk. I upphovsrättslagen,
som även i detta avseende har bedömts vara i överensstämmelse med våra
åtaganden enligt Bemkonventionen, anges att rätten till mångfaldigande och
rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten även gäller verket i ändrat
skick. Härav framgår att ändringar i princip kräver upphovsmannens
samtycke, en regel från vilken undantag görs i t.ex. 13 § upphovs-
rättslagen. Med hänsyn till det anförda finns det enligt min mening inte
anledning att på grund av direktivet införa någon uttrycklig regel om
ändringsrätt. En sådan regel som bara gäller datorprogram skulle dessutom
skapa osäkerhet om gällande rätt beträffande andra verk.

Slutligen reglerar artikel 4 c innehållet i den del av ensamrätten som
består av rätten att sprida exemplar av ett datorprogram. Sålunda skall
rättsinnehavaren ha ensamrätten till alla former av spridning till allmänheten
av datorprogrammets original eller kopior av detta. Denna spridningsrätt
innefattar även uthyrning. Så fort ett exemplar av ett datorprogram sålts
med rättsinnehavarens samtycke är spridningsrätten till detta exemplar
konsumerad. Detta gäller emellertid inte rätten att kontrollera uthyrningen
av exemplaret; den ligger kvar hos rättsinnehavaren. Med uthyrning förstås
enligt ingressen till direktivet "att ett datorprogram eller en kopia av detta
i vinstsyfte görs tillgängligt för användande under en begränsad tidsperiod".
Direktivet reglerar dock inte rätten till utlåning av datorprogram. Denna
reglering överlåts därmed till den nationella lagstiftningen.

I rättsinnehavarens ensamrätt till sitt verk ingår, enligt 2 § upphovs-
rättslagen, även rätten att sprida exemplar av verket till allmänheten, vilket
innebär att rättsinnehavaren har rätt att bestämma över försäljning och
annan överlåtelse samt uthyrning och utlåning av exemplar av verket.

Rättsinnehavarens ovan angivna ensamrätt inskränks genom 23 §
upphovsrättslagen. Enligt denna bestämmelse gäller att, sedan ett litterärt
eller musikaliskt verk har utgivits, exemplar som omfattas av utgivningen
får spridas vidare och visas offentligt. Enligt 8 § andra stycket upphovs-
rättslagen anses ett verk utgivet då exemplar av verket med upphovs-
mannens samtycke har förts i handeln eller blivit spritt till allmänheten.

Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får emellertid inte utan
upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänheten genom uthyrning
eller annan därmed jämförlig handling. Sådant exemplar får inte heller
lånas ut till allmänheten utan upphovsmannens samtycke.

Bakgrunden till den nuvarande lydelsen av 23 § såvitt avser datorprogram
är att det tidigare i och med att verket hade givits ut var tillåtet för vem
som helst att utan upphovsmannens samtycke hyra eller låna ut exemplar
av datorprogram i maskinläsbar form. För att förhindra att uthyrning eller
offentlig utlåning från t.ex. bibliotek skulle kunna utgöra underlag för en
omfattande enskild kopieframställning kompletterades 23 § så att rätten till
utlåning och uthyrning till allmänheten av exemplar av datorprogram i

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

121

maskinläsbar form skulle ligga kvar hos upphovsmannen (jfr
prop. 1988/89:85 s. 18).

För närvarande gäller således att exemplar av ett datorprogram inte får
vare sig hyras eller lånas ut till allmänheten utan upphovsmannens
samtycke, om exemplaret är i maskinläsbar form. Är exemplaret i skriftlig
form, gäller de vanliga reglerna. Uthyrning och utlåning av ett exemplar
av verket är tillåtet i och med att verket blivit utgivet, om exemplaret
omfattas av utgivningen.

Förbudet mot utlåning och uthyrning gäller dock bara utlåning och
uthyrning till allmänheten och inte sådan upplåtelse till den närmaste släkt-
och vänkretsen.

Det sagda innebär att upphovsrättslagen och direktivet i denna del skiljer
sig åt på så sätt att spridningsrätten till ett exemplar av ett datorprogram
enligt upphovsrättslagen konsumeras vid utgivningen medan enligt direktivet
spridningsrätten konsumeras när ett exemplar av programmet har sålts. En
anpassning till direktivet medför att direktivets konsumtionspunkt införs i
23 § upphovsrättslagen men bara när det gäller datorprogram.

Innebörden av den föreslagna ändringen i 23 § i upphovsrättslagen är att
konsumtion av spridningsrätten till ett exemplar av ett datorprogram
inträder när exemplaret har överlåtits oavsett om programmet samtidigt är
utgivet.

Flera remissinstanser är negativa till användningen av begreppet
överlåtelse för den konsumtionsgrundande handlingen. Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet menar att eftersom upphovsrättslagen
använder "överlåtelse" för både upplåtelse och överlåtelse (försäljning), och
den vanligaste överlåtelseformen är just upplåtelse, finns det skäl att i detta
sammanhang, som rör en begränsning som inte skall missförstås, just
använda ordet "sålt". Bl.a. Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbetsnämnd (KLYS) och Svenska Bokförläggareföreningen anser att
man inte bör göra större inskränkningar i spridningsrätten än vad direktivet
kräver. I direktivet anges "första försäljningen" som konsumtionspunkt.
Eftersom överlåtelse i svensk rätt innefattar övergång av äganderätten även
på andra sätt än genom köp, såsom byte och gåva och det inte anförts några
särskilda skäl för den föreslagna generella utvidgningen till att omfatta all
överlåtelse, bör regleringen begränsas till vad direktivet kräver, dvs.
försäljning.

Varken artikel 4 c eller den föreslagna lydelsen av 23 § berör försäljning
eller överlåtelse av rätten till verket som sådant utan av exemplar av verket,
exempelvis den diskett som innehåller ett exemplar av det aktuella
programmet. När det i den föreslagna lydelsen av 23 § talas om överlåtelse
av ett exemplar av ett datorprogram kan det enligt min mening inte
rimligen uppfattas på annat sätt än vad som är brukligt när det gäller
egendom, nämligen såsom avseende köp, byte och gåva.

När det sedan gäller frågan om vilka fång som skall kunna grunda
konsumtion vill jag anföra följande. Överlåtelse är ett vidare begrepp än
försäljning. Enligt min uppfattning finns det inget i direktivet som hindrar
att den konsumtionsgrundande handlingen utvidgas från försäljning till
överlåtelse. Det lär inte heller medföra någon större skillnad i praktiken

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

122

eftersom det torde vara ganska sällan som exemplar av datorprogram
överlåts genom gåva utan att programmet dessutom är utgivet enligt
allmänna regler. För den föreslagna lösningen talar även att det är önskvärt
med en enhetlig reglering av alla former av slutgiltiga överlåtelser vare sig
dessa sker genom köp, byte eller gåva. I båda fallen har den ursprunglige
innehavaren slutgiltigt avhänt sig äganderätten till exemplaret och kan i
princip inte återta eller disponera över detsamma efter överlåtelsen.

En remissinstans har påpekat att den föreslagna regleringen skulle omfatta
vederlagsfria överlåtelser, t.ex. av ett fåtal demonstrationsexemplar som
delas ut gratis i marknadsföringssyfte innan programmet sätts på mark-
naden. I sådana fall skulle spridningsrätten konsumeras enligt den
föreslagna lydelsen av 23 § upphovsrältslagen vilket inte torde bli fallet vid
en tillämpning av direktivets bestämmelser. Jag vill i denna fråga bara peka
på att i den mån programexemplar istället för att ges bort upplåtes genom
lån inträder därigenom ingen konsumtion för denna programvara.

Det kunde övervägas att låta regeln om konsumtion vid överlåtelse i
stället för utgivning få generell räckvid för samtliga upphovsrättsligt
skyddade litterära och konstnärliga verk. Beträffande konstverk gäller redan
enligt 25 § upphovsrättslagen att spridningsrätten konsumeras när exemplar
överlåtits eller verket utgivits; samma regel är tänkbar för de litterära och
musikaliska verkens del. Det torde emellertid föra för långt att i det nu
aktuella lagstiftningsärendet som gäller de lagändringar som föranleds av
EES-avtalet göra så långtgående lagändringar som en generell ändring av
reglerna om konsumtion skulle innebära. Frågan får istället tas upp inom
ramen för en allmän översyn av upphovsrättslagen.

Det kan noteras att det nyligen lagts fram ett förslag i Danmark om en
generell konsumtionsregel, jfr § 22 i kulturministeriets utkast av den 20 maj
1992, J.nr. 92:001.1/8100-1.

Även om spridningsrätten är konsumerad har rättsinnehavaren enligt
svensk rätt och enligt direktivet kvar en ensamrätt till uthyrning av
programexemplaret, vilket således inte får hyras ut utan tillstånd. Enligt
svensk rätt gäller denna ensamrätt endast exemplar i maskinläsbar form
medan direktivet ger en sådan rätt även när det gäller exemplar i skriftlig
form. Den svenska lagen måste därför ändras på denna punkt.

Direktivet reglerar inte vad som skall gälla vid utlåning och det
nuvarande innehållet i bestämmelsen om rättsinnehavarens ensamrätt vid
utlåning av exemplar i maskinläsbar form kan behållas. Det blir vidare som
tidigare tillåtet att utan rättsinnehavarens tillstånd låna ut exemplar i
skriftlig form när spridningsrätten till exemplaret har konsumerats.

En annan fråga beträffande konsumtionen av spridningsrätten är vilken
verkan den skall ha i territoriellt hänseende. Denna fråga har behandlats ur
ett allmänt perspektiv i avsnittet om konsumtion. Därutöver vill jag anföra
följande om konsumtion av spridningsrätten till exemplar av datorprogram.

Upphovsrätten är i princip territoriellt begränsad. Detta innebär att vaije
land bestämmer utformningen av sin nationella upphovsrätt. Anslutning till
internationella överenskommelser kan naturligtvis påverka den nationella
upphovsrättens innehåll.

När det gäller verkan av konsumtion gäller i Sverige för närvarande

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

123

global konsumtion. Det innebär att rättsinnehavarens ensamrätt när det
gäller överlåtelse av exemplar av datorprogram konsumeras med verkan i
hela världen oavsett i vilket land som datorprogrammet utgivits. Det enda
kravet är att utgivningen skett med rättsinnehavarens samtycke.

Som framhållits under avsnitt 2 utgör EG ett gemensamt och regionalt
territorium för frågan om spridningsrättens konsumtion. Spridningsrätten till
ett exemplar av ett datorprogram konsumeras således i princip i hela EG,
om överlåtelsen äger rum i t. ex. Tyskland.

I EES-avtalets bestämmelser om immaterialrätt återfinns dels en allmän
bestämmelse om konsumtion (artikel 2 i protokollet om immateriell
äganderätt), dels - som en följd av anpassningen till de tre EG-direktiven -
särskilda bestämmelser om konsumtion (bilaga XVII) av bl.a. upphovs-
rätten till datorprogram.

För upphovsrätten och varumärkesrätten gäller enligt svensk rätt samma
konsumtionsprincip, dvs. global konsumtion. Direktiven om varumärkesrätt
och skydd för datorprogram har i allt väsentligt samma bestämmelser om
konsumtion. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och
Svenska föreningen för industriellt rättsskydd har framhållit att EG:s
direktiv innehåller en uttrycklig bestämmelse om (åtminstone) EG-
konsumtion. Dessa remissinstanser anser att den bestämmelsen måste föras
in i upphovsrättslagen. Huruvida direktivets bestämmelse skall uppfattas
som en minimi- eller maximiregel får enligt dessa remissinstanser visa sig
med tiden.

Beträffande frågan om regleringen av spörsmålet huruvida konsumtion av
rättigheter knutna till datorprogram skall vara global eller EES-vid har
Lagrådet, i linje med vad som anförts avseende varumärken, ifrågasatt om
inte en bestämmelse om konsumtion av rättigheterna till datorprogram
utformad i nära anslutning till artikel 4 c i direktivet bör tas in i lagen.

Jag har i denna fråga samma uppfattning som jag tidigare tillkännagivit
beträffande varumärken (se avsnitt 6.2.7).

Det sagda innebär att Sverige får gå över till principen om regional
konsumtion även för spridningsrätt till datorprogram.

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

124

7.3.4 Inskränkningar i rätten till datorprogram

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Det skall inte längre vara tillåtet att kopiera dator-
program för enskilt bruk.

Om inte annat är avtalat, skall det vara tillåtet att utan rättsinne-
havarens tillstånd rätta fel i programmet.

Rätten att framställa säkerhetskopia utan rättsinnehavarens tillstånd
skall vara tvingande till förmån för den som har rätt att använda ett
datorprogram. Denne skall också ha en tvingande rätt att utan
rättsinnehavarens tillstånd inom ramen för tillåten användning
observera och prova datorprogrammets funktion i syfte att utröna
bakomliggande idéer och principer.

Artikel 5 - Undantag från ensamrätterna

1. I avsaknad av särskilda avtalsbestämmelser skall de i artikel 4 a och
b angivna åtgärderna inte kräva rättsinnehavarens tillstånd, om de krävs för
att den som lagligen förvärvat datorprogrammet skall kunna använda
programmet i överensstämmelse med dess avsedda ändamål. Detta gäller
även rättelse av fel.

2. En person som har rätt att använda ett datorprogram får inte genom
avtal hindras från att göra en säkerhetskopia av detta om denna är
nödvändig för den aktuella användningen.

3. Den person som har rätt att använda en kopia av ett datorprogram
skall utan rättsinnehavarens tillstånd ha rätt att iaktta, undersöka eller prova
programmets funktion i syfte att utröna de idéer och principer som ligger
bakom programmets olika detaljer, under förutsättning att detta sker vid
sådan laddning, visning, köming, överföring eller lagring av programmet
som han har rätt att utföra.

Förslag till lagtext:

11 § Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framtställts får inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad som sägs i första stycket gäller inte byggnadsverk och datorprogram
och medför inte rätt att för eget bruk låta någon annan framställa
bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda
andra konstverk.

11 a § Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får fram-
ställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i
programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda program-
met för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säker-
hetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda
användningen av programmet.

Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att ut-
nyttja programmet har upphört.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller
prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som
ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning
att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, köming, överföring eller
lagring av programmet som han har rätt att utföra.

125

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde
styckena är ogiltiga.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
156).

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig lämnar
samtliga den del av förslaget som avser rättelse av fel, säkerhetskopior och
observationer m.m. utan erinran. Flera remissinstanser har ifrågasatt att
regleringen föreslås införd i 2 kap. upphovsrättslagen.

Skälen för mitt förslag: Medan artikel 4 beskriver innehållet i rättsinne-
havarens ensamrätt anger artikel 5 undantag från denna ensamrätt.

De grundläggande förutsättningarna för att de i artikel 5 angivna
åtgärderna skall kunna komma i fråga är att de utförs av en behörig person
och att åtgärderna är i överensstämmelse med den avsedda användningen
av datorprogrammet.

Enligt artikel 5.1 har sålunda den som lagligen förvärvat ett datorprogram
en rätt att framställa brukskopior av och göra ändringar och rättelser i det
förvärvade programmet. Vidare ger artikel 5.2 den rättmätige användaren
av ett datorprogram rätt att framställa en säkerhetskopia av programmet.

Artikel 5.3 ger den person som har rätt att använda en kopia av ett
datorprogram en rätt att utan rättsinnehavarens tillstånd undersöka eller
prova programmets funktion för att utröna de idéer och principer som
ligger bakom programmets olika detaljer.

Den rätt till undersökning av programmet som är tillåten enligt artikel 5.3
skiljer sig från den s.k. reverse engineering (dekompilering) som anges i
artikel 6 (se avsnitt 7.3.5). Artikel 5.3 innebär inte någon rätt att utföra
åtgärder i själva programmet utan är begränsad till observation av dator-
programmets funktion. Observationerna får ske endast i anslutning till sådan
laddning, visning, köming, överföring eller lagring av programmet som
användaren har rätt till. Dekompilering (återgivning eller översättning av
kodens form) enligt artikel 6 innebär däremot en rätt att göra ingrepp i
själva programmet. Någon sådan rätt ges inte i artikel 5.3. Den i sist-
nämnda bestämmelse angivna formen av rätt till undersökning är å andra
sidan inte omgärdad av alla de villkor som gäller för att dekompilering
enligt artikel 6 skall få utföras.

Artikel 5.1 är dispositiv medan artikel 5.2 och 5.3 är tvingande till
förmån för den behörige användaren av datorprogrammet.

Inskränkningar i upphovsrätten vid överlåtelse av datorprogram regleras
av 40 a § upphovsrättslagen. Enligt denna bestämmelse, som är dispositiv,
innefattar överlåtelse av rätten att utnyttja datorprogram en rätt för nyttjaren
att framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana anpassningar
i exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att
framställa reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssynpunkt.
Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller
användas när rätten att utnyttja datorprogrammet har upphört.

Syftet med 40 a § upphovsrättslagen är att överlåtna datorprogram skall
kunna användas på ett ändamålsenligt sätt. När ett datorprogram används
innebär detta som regel att kopior av programmet skapas och flyttas mellan
olika enheter i datorn. Vidare kan den som använder ett datorprogram

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

126

behöva skydda sig mot risken att programmet utplånas av misstag. För att
motverka att så sker kan en eller ett par reserv- eller säkerhetskopior
framställas. Det förekommer även att datorprogram behöver bearbetas för
att kunna användas på avsett sätt (jfr prop. 1988/89:85 s. 20).

Upphovsrättslagen innehåller emellertid inte någon uttrycklig bestämmelse
om att användare har rätt att korrigera fel i datorprogram. Någon
bestämmelse som motsvarar artikel 5.3 finns inte heller i upphovsrättslagen.

Som framgår av det sagda överensstämmer 40 a § upphovsrättslagen
enligt min mening i vissa delar med artikel 5.1 och 5.2 i direktivet.
Upphovsrättslagen skiljer sig emellertid från direktivet i flera väsentliga
avseenden. Bl.a. är bestämmelsen i upphovsrättslagen dispositiv i sin helhet
medan nämnda bestämmelser i direktivet är till en del tvingande och till en
annan del dispositiva.

För att nå full överensstämmelse med direktivet anser jag att innehållet
i artikel 5 bör införlivas med upphovsrättslagen. Detta kan lämpligen ske
genom att nuvarande 40 a § ersätts med den i promemorian föreslagna
lagtexten i 11 a § som i huvudsak följer direktivets ordalydelse.

I promemorian har angivits att de frågor som regleras i artikel 5 gäller
inskränkningar i upphovsrätten. I promemorian har därför ansetts att deras
naturliga plats vid ett införlivande med upphovsrättslagen är i 2 kap. Detta
har kritiserats vid remissbehandlingen av promemorians förslag.

Bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att den
i promemorian föreslagna 11 a § (och dessutom den där likaså föreslagna
11 b §, se avsnitt 7.3.5) inte alls reglerar upphovsrättsliga fenomen och
inskränkningar i upphovsrätten som motiverar en inplacering i 2 kap.
Bestämmelserna utgör i stället inskränkningar i avtalsfriheten genom att
vissa avtalsvillkor ogiltigförklaras. Om sådant alls skall stå i upphovsrätts-
lagen, bör det enligt fakultetsnämnden i konsekvensens namn placeras i
3 kap. upphovsrättslagen, där ju vissa avtalsrättsliga anordningar har
samlats.

Som framgår av artikel 9 är rätten att göra säkerhetsexemplar, utföra
vissa undersökningar av programmet (artikel 5.2 och 5.3) samt att
dekompilera detsamma (artikel 6) tvingande till förmån för den som har rätt
att använda ett datorprogram. Detta innebär att den innehavare av
upphovsrätt till datorprogram som vill exploatera programmet ekonomiskt
måste acceptera att den som t.ex. köper eller hyr exemplar av det aktuella
programmet företar sådana ingrepp i det upphovsrättsligt skyddade
datorprogrammet som beskrivs i artiklarna 5.2, 5.3 och 6. Den nuvarande
40 a § upphovsrättslagen är dispositiv i sin helhet och är placerad i
anslutning till en rad dispositiva bestämmelser i upphovsrättslagen. Den
föreslagna lydelsen av 11 a § är dispositiv i vissa delar medan den är
tvingande i andra delar. Den föreslagna lydelsen av 11 b § är tvingande i
sin helhet. Dessa båda bestämmelser uttrycker således väsentliga rättigheter
till fördel för den som har rätt att använda ett datorprogram. Dessa
rättigheter är tvingande och kan således inte avtalas bort av den rättsinneha-
vare som vill utnyttja sin rätt kommersiellt. Rättigheterna tillkommer envar
som har rätt att - på vilken grund det vara må (t.ex. efter överlåtelse,
upplåtelse eller arv av exemplar av programmet) - använda programmet.

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

127

Följaktligen anser jag att det rör sig om inskränkningar i ensamrätten till
datorprogram och att bestämmelserna, åtminstone tills vidare i avvaktan på
en mera genomgripande översyn av upphovsrättslagen, bör placeras i 2 kap.
i den lagen. Jag förordar därför att de i förevarande avsnitt aktuella
bestämmelserna - på sätt som föreslagits i promemorian - tas in i 2 kap.
som en ny 11 a §.

I sista meningen i 40 a § i dess gällande lydelse finns en bestämmelse om
begränsning av hur en säkerhetskopia får användas. Jag anser att dessa
begränsningar bör gälla även i fortsättningen.

Direktivets text innehåller olika uttryck för den som får vidta de åtgärder
reglerna behandlar. I artikel 5.1 används uttrycket "den som lagligen
förvärvat datorprogrammet", i artikel 5.2 uttrycket "en person som har rätt
att använda ett datorprogram" och i artikel 5.3 uttrycket "den som har rätt
att använda en kopia av ett datorprogram". Enligt vad som från dansk sida
upplysts vid nordiska överläggningar på departementsnivå är det inte avsett
att vara någon skillnad i betydelse mellan de tre uttrycken. De avser alla
tre både överlåtelse- och upplåtelsefallen och bör kunna översättas med
"den som har rätt att använda ett datorprogram".

I motsats till upphovsrättslagen innehåller direktivet inte någon rätt till
kopiering för enskilt bruk av datorprogram. I 11 § tredje stycket upphovs-
rättslagen finns en uttrycklig sådan rätt när det gäller program i maskin-
läsbar form. Rätten att göra sådana kopior av program i skriftlig form
följer av 11 § första stycket. En anpassning till direktivet kräver att 11 §
ändras så att kopiering av datorprogram i båda formerna blir otillåten.

7.3.5 Dekompilering

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Den som har rätt att använda ett datorprogram skall ha
en tvingande rätt att översätta och analysera ett programs kod i den
omfattning som behövs för att åstadkomma att programmet skall
kunna samverka med andra program.

Artikel 6 - Dekompilering

1. Rättsinnehavarens tillstånd skall inte krävas när återgivning av koden
eller översättning av kodens form enligt artikel 4 a och b är oundgänglig
för att erhålla den information som är nödvändig för att uppnå samverkans-
förmåga mellan ett sjävständigt skapat datorprogram och andra program,
under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av licenstagaren eller av annan person som har rätt
att använda en kopia av programmet, eller för deras räkning av en person
som har rätt därtill,

b) den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga,
har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personerna, och

c) åtgärderna är begränsade till att gälla de delar av originalprogrammet
som är nödvändiga för att uppnå samverkansförmåga.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte medge att den information som

128

erhållits

a) används för andra ändamål än att uppnå det självständigt skapade
datorprogrammets samverkansförmåga,

b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för det
självständigt skapade datorprogrammets samverkansförmåga, eller

c) används för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i väsentliga delar liknar det berörda programmets
uttrycksform, eller används för andra åtgärder som medför intrång i
upphovsrätten.

3.1 överensstämmelse med bestämmelserna i Bemkonventionen för skydd
av litterära och konstnärliga verk får bestämmelserna i denna artikel inte
tolkas så att de tillämpas på sätt som otillbörligt skadar rättsinnehavarens
legitima intressen eller står i konflikt med ett normalt utnyttjande av
datorprogrammet.

Förslag till lagtext:

11 b § Återgivning av ett datorprograms kod eller översättning av kodens
form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som är
nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet och ett
annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning att följande
villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda programmet
eller för hans räkning av en person som har fått rätt att utföra åtgärderna,

b) den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga
har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personerna,
och

c) åtgärderna är begränsade till de delar av originalprogrammet som är
nödvändiga för att uppnå den avsedda samverkansförmågan.

Bestämmelserna i första stycket innebär inte att informationen får:

a) användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda samverkans-
förmågan,

b) överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för att
uppnå den avsedda samverkansförmågan,

c) användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en
väsentligen likartad uttrycksform, eller

d) användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten.

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna paragraf är
ogiltiga.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian
s.161).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har berört förslaget i sak.
Beträffande lagtekniska synpunkter se avsnitt 7.3.4.

Skälen för mitt förslag: Artikel 6 innehåller en tvingande rätt för en
behörig användare av datorprogram att under vissa förutsättningar utan
rättsinnehavarens samtycke återge eller översätta ett programs kod för att
erhålla sådan information som är nödvändig för att uppnå samverkans-
förmåga mellan två eller flera program, s.k. reverse engineering.

Orsaken till att direktivet innehåller en artikel av detta slag är att de idéer
och principer som ligger bakom ett datorprogram inte åtnjuter upphovsrätts-
ligt skydd. Den som tar del av ett traditionellt upphovsrättsligt skyddat verk
får fri tillgång till verkets bakomliggande idéer och principer genom att ta
del av verket i fråga. Det går emellertid som regel inte att ta del av ett
datorprograms bakomliggande idéer och principer genom att endast
observera hur datorprogrammet fungerar. För detta krävs att programmets

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

129

9 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 48

objektkod (den maskinläsbara versionen av programmet) översätts till
källkod (den skrivna versionen av programmet). Detta förfarande kallas
dekompilering.

Även om idéerna och principerna i ett datorprogram inte åtnjuter
upphovsrättsligt skydd, kommer de till följd av bestämmelserna i artiklarna
4 och 5 i praktiken att skyddas genom att de med användning av upphovs-
rättsliga regler görs oåtkomliga för studium. Om det riktiga i detta råder
olika meningar. Det kan emellertid inte råda någon tvekan om att en
obegränsad rätt till s.k. reverse engineering innebär att utvecklare av
datorprogram får ett svagt skydd, bestående endast i skydd av programmets
form, för produkter vars utveckling ofta varit ett resultat av mycket
omfattande arbetsinsatser och investeringar. Å andra sidan får inte
programmen göras så slutna att förvärvaren inte kan använda dessa. I
artikel 6 skapas därför en möjlighet för förvärvaren att på vissa villkor få
studera programmets utformning för att det skall vara möjligt att använda
programmet tillsammans med andra program.

Den grundläggande förutsättningen enligt direktivet för att dekompilering
skall få äga rum är att den information som blir tillgänglig är oundgänglig
för att uppnå samverkansförmåga mellan ett datorprogram och andra
program. Därutöver skall tre villkor vara uppfyllda. För det första skall
åtgärden utföras av någon som har rätt att använda programmet. Rättsinne-
havaren är således skyddad mot åtgärder av någon som inte har rätt att
använda det. För det andra skall den nödvändiga informationen inte tidigare
ha varit lätt åtkomlig för de personer som har rätt att använda program-
met och de personer som dessa ger rätt att utföra dekompileringen. Detta
innebär att rättsinnehavaren kan förhindra dekompilering genom att
publicera information om gränssnitt i t.ex allmänt tillgänglig program-
dokumentation. För det tredje begränsas de för dekompilering tillåtna
åtgärderna till att avse de delar av originalprogrammet som det är
nödvändigt att vidta åtgärder i för att uppnå samverkansförmåga. Genom
detta villkor skyddas rättsinnehavaren mot att hela program dekompileras.

Användningen av den sålunda lagligt erhållna informationen begränsas
därefter av följande fyra villkor. Syftet med dessa villkor är att förhindra
att information som erhållits genom dekompilering används på ett obehörigt
sätt. För det första får informationen inte användas för andra ändamål än
att uppnå samverkansförmågan. För det andra får informationen inte
överlämnas till andra personer utom när detta är nödvändigt för att uppnå
samverkansförmågan. För det tredje får inte den erhållna informationen
användas för att utveckla, tillverka eller marknadsföra ett datorprogram
som i förhållande till det skyddade programmet har en väsentligen likartad
uttrycksform. För det fjärde får den inte användas för andra ändamål som
medför intrång i upphovsrätten. Det är således möjligt att utveckla
datorprogram som ett resultat av dekompilering så länge datorprogrammet
inte medför intrång i upphovsrätten till det dekompilerade programmet.

Rätten till dekompilering är tvingande till förmån för användaren.
Upphovsrättslagen innehåller inte någon motsvarighet till artikel 6. Jag
anser därför att innehållet i denna artikel bör införlivas med svensk rätt
genom en ny bestämmelse i upphovsrättslagen.

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

130

Enligt artikel 6 sista stycket får denna artikel, i enlighet med Bemkonven-
tionen, inte tolkas på ett sätt som är oskäligt mot rättsinnehavaren eller som
står i strid med ett normalt utnyttjande av det berörda datorprogrammet.
Detta är enbart en tolkningsregel och den behöver följaktligen inte
införlivas med upphovsrättslagen.

Som jag har varit inne på i avsnitt 7.3.4. bör den nya bestämmelsen
placeras i 2 kap. upphovsrättslagen, lämpligen som en 11 b §.

7.3.6 Sanktioner och kopieringsspärrar

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: Kopiering av datorprogram för enskilt bruk utan
tillstånd av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare skall inte leda
till straff.

Den som säljer, hyr ut eller i annat förvärvssyfte innehar ett
hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta olovligt borttagande eller
kringgående av anordning som anbringats för att skydda ett dator-
program mot olovlig exemplarframställning skall dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Artikel 7 - sanktionerna

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 4, 5 och 6 skall
medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om
lämpliga åtgärder mot personer som utför någon av de i punkterna a, b och
c nedan angivna åtgärderna:

a) varje åtgärd som innebär att en kopia av ett datorprogram omsätts,
trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att misstänka
att kopian medför intrång i upphovsrätten,

b) innehav för kommersiella ändamål av en kopia av ett datorprogram,
trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att misstänka
att kopian medför intrång i upphovsrätten,

c) varje åtgärd som innebär omsättning eller innehav för kommersiella
ändamål av varje hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta att en teknisk
anordning som har anbringats för att skydda ett datorprogram avlägsnas
eller kringgås utan tillstånd.

2. Varje kopia av ett datorprogram som medför intrång i upphovsrätten
skall kunna tas i beslag i enlighet med lagstiftningen i den berörda
medlemsstaten.

3. Medlemsstaterna kan besluta om beslag av de hjälpmedel som anges
i punkt 1 c angivna hjälpmedel.

Förslag till lagtext:

53 § Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar
åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna
upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller
mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till
böter eller fängelse i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet
eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall

131

inte dömas till straff, om förlagan för kopieringen inte används i närings-
verksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda
exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för
spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret
framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan framställ-
ning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för
försäljning, uthyrning eller annat förvärssyfte innehar ett hjälpmedel som
är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av
en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig
exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt när det
gäller kopieringsspärrar. När det gäller ansvarsregeln föreslogs i pro-
memorian att ringa fall av intrång i upphovsrätt och fotografirätt inte skall
medföra straff (se promemorian s. 165).

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser har framfört kritik mot
förslaget att ringa fall av brott mot upphovsrätt och fotografirätt inte skall
medföra straff.

Skälen för mitt förslag: I artikel 7 anges att lämpliga åtgärder skall
vidtas mot personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar kopior
av datorprogram som innebär intrång i upphovsrätten till programmet.
Detsamma gäller personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar
hjälpmedel för kringgående eller avlägsnande av kopieringsspärrar. Den
närmare utformningen av åtgärdernas innehåll överlämnas till respektive
lands nationella lagstiftning. Slutligen innehåller artikel 7 vissa bestämmel-
ser om beslag.

Enligt artikel 7.1 a och b skall lämpliga sanktioner vidtas mot de
personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar inkräktande kopior
av datorprogram. En förutsättning är att de vet om eller har grundad
anledning misstänka att det rör sig om kopior av datorprogram som gör
intrång i upphovsrätten. Dessutom anger artikel 7.2 att kopior av datorpro-
gram som innebär intrång i upphovsrätten skall kunna tas i beslag.

Bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet för den som gör
intrång i upphovsrätt finns i 7 kap. upphovsrättslagen.

Den som gör intrång i upphovsrätten, kan enligt 53 § dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som för spridning till
allmänheten importerar verk som framställts på ett sådant sätt utomlands att
framställningen i fråga hade varit otillåten i Sverige. För att straff skall
kunna utdömas krävs att gärningen skett uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het.

Enligt 54 § kan skadestånd utgå vid intrång i upphovsrätten. Den som
utnyttjar ett verk på ett sätt som strider mot upphovsrättslagen skall alltid
betala skälig ersättning för utnyttjandet även om detta skett i god tro. Om
intrånget sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall skadestånd utgå
även för annan förlust än utebliven ersättning samt för lidande eller annat

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprograrr*

132

förfång. Skadestånd kan, enligt 53 §, även utgå vid annan överträdelse än
utnyttjande om överträdelsen skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
t.ex. vid en kränkning av upphovsmannens ideella rättigheter.

Slutligen kan, enligt 55 §, den som vidtagit en sådan åtgärd som anges
i 53 § bli skyldig att under vissa förutsättningar avstå egendom med
avseende på vilken överträdelsen föreligger till upphovsmannen mot lösen.
Detta gäller även sådana hjälpmedel som kan användas endast för
framställning av egendomen. I vissa fall kan domstolen på begäran, i stället
för att förordna om inlösen, föreskriva att egendomen skall förstöras.

Om brott mot upphovsrättslagen skäligen kan antas föreligga, kan den
inkräktande egendomen tas i beslag enligt 59 §. Om det inte är fråga om
brott, kan egendomen bli föremål för säkerhetsåtgärder enligt 15 kap.
rättegångsbalken.

Svea hovrätt och Föreningen Svensk Programvaruindustri (SPI) har
framhållit att enligt artikel 7.1.b skall även innehav av olovligt framställda
kopior medföra sanktioner. I 53 § stadgas straff för den som vidtager
åtgärd som innebär intrång i upphovsrätten. Eftersom innehav knappast kan
falla in under begreppet vidtager åtgärd är enligt dessa remissinstanser en
komplettering av 53 § nödvändig.

I den frågan gör jag följande bedömning. Upphovsrättslagens straffbe-
stämmelser innebär bl.a. att den som gör intrång i upphovsmannens
ekonomiska rättigheter kan drabbas av påföljd. Innehållet i de ekonomiska
rättigheterna är definierade i 2 § som bl.a. ger upphovsmannen ensamrätt
till spridning och mångfaldigande av det skyddade verket. I 53 § stadgas
straff för den som vidtar åtgärder som innebär intrång i upphovsrätten
medan artikel 7.1.b reglerar innehav. Frågan är närmast om sådant innehav
kan anses omfattas av 53 § upphovsrättslagen eller om denna bestämmelse
måste kompletteras. Artikel 7.1.b reglerar inte vaije form av innehav utan
endast det som sker i kommersiellt syfte. Att endast inneha olovligt
framställda kopior av datorprogram lär knappast falla under straffbe-
stämmelsen i 53 §. Det säger sig självt att det torde vara ytterst sällan
förekommande med sådant innehav utan att det också föreligger olovligt
mångfaldigande eller olovlig spridning. Om det inte är fråga om fullbordat
brott, dvs. olovligt mångfaldigande och olovlig spridning, utan endast om
innehav kan reglerna i 53 § tredje stycket om försök och förberedelse bli
tillämpliga. Bestämmelserna i 54 § om ersättning och skadestånd för intrång
i upphovsrätt kan också bli tillämpliga.

Det sagda innebär enligt min mening att kraven på sanktioner i artikel 7.1
a och b samt 7.2 i direktivet redan får anses tillgodosedda av gällande be-
stämmelser i upphovsrättslagen.

Anpassningen till artikel 5 medför att kopiering för enskilt bruk av
datorprogram inte längre skall vara tillåten utan utgör intrång i upphovs-
rätten. Det gäller vare sig programmet är i skriftlig eller maskinläsbar form
(se avsnitt 7.3.4). Sådan otillåten kopiering kommer då bl.a. att omfattas
av de bestämmelser i 7 kap. upphovsrättslagen som blir tillämpliga vid
intrång i upphovsrätten.

När den nuvarande bestämmelsen i 11 § tredje stycket upphovsrättslagen
om kopiering för enskilt bruk av datorprogram i maskinläsbar form infördes

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

133

angavs (se prop. 1988/89:85 s. 14 f) utgångspunkten vara att det är mycket
lätt att kopiera program. Det förelåg därför ett behov av att begränsa rätten
till kopiering av datorprogram för enskilt bruk såvitt avsåg datorprogram
i maskinläsbar form. Detta ansågs nödvändigt för att minska de ekonomiska
skadeverkningarna av en omfattande privatkopiering. Beträffande program
i skriven form ansågs det däremot inte finnas något skäl att införa en
särreglering i detta avseende.

En viktig utgångspunkt vid bedömningen av vilka begränsningar som
skulle göras i kopieringsrätten var att det av allmänna kriminalpolitiska
hänsyn var önskvärt med endast sådana begränsningar i rätten att kopiera
datorprogram för enskilt bruk som var oundgängligen nödvändiga. Det
ansågs vidare olämpligt att införa ett förbud vars efterlevnad inte kunde
kontrolleras. En sådan åtgärd skulle kunna bidra till att minska respekten
för lagstiftningen i allmänhet.

Övervägandena ledde fram till att rätten till kopiering för enskilt bruk
begränsades till sådana program som är utgivna. Vidare begränsades rätten
till det strikt enskilda bruket. För det första får förlagan för kopieringen
inte användas i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Vidare får det
kopierade programmet endast användas inom den närmaste familje- och
vänkretsen. Slutligen är det tillåtet att framställa enstaka exemplar men då
bara till personer i den kretsen för deras personliga bruk.

Införlivandet av direktivet medför att otillåten kopiering av ett datorpro-
gram i maskinläsbar och skriftlig form för enskilt bruk skall anses utgöra
intrång i upphovsrätten till datorprogrammet. Under förutsättning att det
skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utgör det då brott enligt 53 §
upphovsrättslagen.

De kriminalpolitiska överväganden som låg bakom bedömningen i
samband med att den nuvarande bestämmelsen om kopiering av datorpro-
gram för enskilt bruk infördes får anses fortfarande ha giltighet. Med
hänsyn till att artikel 7 i och för sig inte innehåller något krav på kriminali-
sering kunde det därför övervägas om sådan kopiering skall vara fri från
straff fastän den är otillåten. Bestämmelserna i 54 och 55 §§ skulle i allt
väsentligt emellertid vara tillämpliga och erbjuda sanktioner vid intrång i
upphovsrätten.

Det kan emellertid inte uteslutas att även kopiering för enskilt bruk skulle
kunna ta sig sådana former att det är motiverat med straffsanktioner. Det
kan exempelvis röra sig om värdefulla program. Vidare kan det vara så att
gärningsmannen ägnat sig åt en vidlyftig kopieringsverksamhet när det
gäller att skaffa egna kopior och att sprida kopior till vänner och an-
förvanter. Är det däremot ett mindre allvarligt fall, bör gärningsmannen
kunna undgå straff.

På de anförda skälen föreslogs i promemorian att kopiering av dator-
program som regel skall vara straffbart enligt 53 § upphovsrättslagen utom
när det är fråga om mindre allvarliga former då det skulle vara fritt från
straff. Förslaget innebar emellertid också att ringa fall av sådana intrång
som avses i 53 § generellt skulle vara straffria.

Förslaget har mött starkt motstånd från remissinstanserna som har anfört
att den nuvarande lydelsen av 53 § upphovsrättslagen har en allmänpreven-

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogran»

134

tiv effekt och att en generell regel om straffrihet skulle riskera att urholka
respekten för de immateriella rättigheterna. Några remissinstanser har
anfört att frågan bör utredas närmare och tas upp i det inom justitiede-
partementet pågående arbetet med en översyn av det immaterialrättsliga
sanktionssystemet.

Med hänsyn till vad som kommit fram vid remissbehandlingen är jag inte
beredd att nu förorda att det införs en regel om generell straffrihet i ringa
fall. Frågan bör i stället tas upp i samband med den nämnda översynen av
det immaterialrättsliga sanktionssystemet. Till dess bör man nöja sig med
att - liksom hittills - låta kopiering för enskilt bruk av datorprogram vara
straffritt. Utformningen av en sådan bestämmelse bör ansluta till den
nuvarande lydelsen av 11 § tredje stycket. Jag delar Lagrådels uppfattning
om hur bestämmelsen bör utformas.

Detta innebär att det straffria området liksom tidigare begränsas till
kopiering av program som är utgivna, eller nu även överlåtna (jfr den
föreslagna lydelsen av 23 §), och som inte används i offentlig verksamhet
eller näringsverksamhet. Det förutsätts också att det framställda exemplaret
inte utnyttjas för annat ändamål än enskilt bruk.

Frågan blir då vilka sanktioner som blir tillgängliga för olovlig kopiering
av datorprogram. Som nämnts tidigare är bestämmelserna i 54 § om
ersättning och 55 § om inlösen och förstörande m.m., utom vad gäller
förverkande av vissa hjälpmedel (fjärde stycket), tillämpliga. Någon
möjlighet att enligt 59 § tredje stycket få egendomen tagen i beslag finns
inte när det inte är fråga om brott. Däremot är säkerhetsåtgärderna i
15 kap. rättegångsbalken i princip tillgängliga. Det bör understrykas att
talan enligt 55 § andra stycket upphovsrättslagen om förstörande m. m. får
väckas även av allmän åklagare, om det är påkallat ur allmän synpunkt.

Artikel 7.1 c anger att det skall finnas sanktioner mot personer som
omsätter eller i kommersiellt syfte innehar hjälpmedel för att underlätta ett
olovligt avlägsnande eller kringgående av kopieringsspärrar i dator-
program. I artikel 7.3 överlåts åt den nationella rätten att avgöra om sådana
hjälpmedel skall kunna tas i beslag. Dessa hjälpmedel utgörs som regel av
särskilda datorprogram som kan ta bort eller eliminera effekten av
kopieringsspärrar. Det kan emellertid också vara fråga om skrivna
handledningar. För att träffas av bestämmelsen i direktivet skall hjälpmedlet
. ha som enda syfte att underlätta att kopieringsspärrar avlägsnas eller
kringgås utan lov. Avlägsnandet eller kringgåendet av kopieringsspärrar kan
i sig vara ett intrång i upphovsrätten bestående i att programmet ändras. Å
andra sidan har den som har rätt att använda ett datorprogram exempelvis
rätt att göra en säkerhetskopia. Om en sådan kopiering kräver att en
kopieringsspärr avlägsnas eller kringgås, är det i så fall tillåtet. Innehavet
av ett hjälpmedel av beskrivet slag innebär emellertid i sig inget intrång i
upphovsrätten. De gärningar för vilka direktivet kräver sanktioner är
omsättning eller innehav i kommersiellt syfte av hjälpmedlet. Direktivets
bestämmelse handlar inte om någon kränkning av upphovsrätten i sig utan
om ett särskilt sanktionerad förbud, där sanktionen överlåts till den
nationella lagregleringen.

Någon motsvarighet till artikel 7.1c finns inte i svensk rätt. Det är inte

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

135

helt okomplicerat att införliva bestämmelsen med svensk rätt. Till en början
är det en begränsning att hjälpmedlet skall vara avsett för att underlätta ett
olovligt avlägsnande eller kringgående av kopieringsspärrar. Som nämnts
har den rättmätige innehavaren av en kopia av ett datorprogram enligt
artikel 5 i EG:s direktiv alltid rätt att göra en säkerhetskopia. Om ett
datorprogram har en kopieringsspärr och den omöjliggör för användaren att
göra en säkerhetskopia, bör han ha rätt att använda ett hjälpmedel av nu
aktuellt slag för att göra kopian. Samma hjälpmedel kan naturligtvis
användas även för olovlig kopiering men har då inte detta som enda
användningsområde och kan därför i princip säljas fritt. Om det datorpro-
gram som skall kopieras medger att exempelvis en eller ett par kopior görs
men är spärrat för ytterligare kopiering, saknas det i och för sig behov av
hjälpmedlet för lovligt bruk.

Frågan kompliceras ytterligare av att en del av de hjälpmedel för
brytande av kopieringsspärrar som saluförs kan användas för kopiering av
olika datorprogram. Beträffande vissa program kan hjälpmedlet behövas för
lovlig kopiering medan för andra program är det obehövligt. Till detta
kommer att metoden för att avlägsna eller kringgå en kopieringsspärr kan
vara densamma för flera olika datorprogram. Vad som nu sagts gäller
naturligtvis även exempelvis kopiering för lovlig dekompilering.

Ett införlivande av artikel 7.1c bör i detta avseende ske strikt i enlighet
med direktivets lydelse. Det innebär att bestämmelsen får en begränsad
räckvidd, åtminstone inledningsvis. Genom att anpassa sina kopierings-
spärrar till de regler om lovlig kopiering som direktivet innehåller kommer
datorprogramföretagen att kunna på sikt göra hjälpmedlen för avlägsnande
och kringgående av kopieringsspärrar helt eller i det närmast helt otillåtna.

Bestämmelsen i 7.1 c gäller sådan befattning med hjälpmedlet som utgörs
av omsättning (putting into circulation) eller innehav i kommersiellt syfte.
Denna formulering torde vara avsedd att omfatta försäljning och uthyrning
samt innehav för försäljning, uthyrning eller annat kommersiellt syfte. Med
det sistnämnda avses exempelvis att mot ersättning åt andra göra olovliga
kopieringar med användande av hjälpmedlet.

Artikel 7.l.c är begränsad till att avse situationer där det förligger
antingen omsättning eller innehav i kommersiellt syfte. Detta innebär att
t.ex. endast innehav av ett sådant hjälpmedel utan något kommersiellt syfte
inte täcks av bestämmelsen. Användandet av hjälpmedlet kan emellertid
utgöra ett led i ett intrång enligt 53 § upphovsrättslagen. Vidare kan
innehav av ett sådant hjälpmedel i princip utgöra ett led i förberedelsen av
ett sådant intrång och medföra ansvar enligt bestämmelserna i 23 kap.
brottsbalken.

Mot bakgrund av det sagda anser jag att en bestämmelse i överens-
stämmelse med artikel 7.1 c bör införas i svensk rätt. Med hänsyn till dess
nära samband med upphovsrätten bör den tas in i upphovsrättslagen. Den
bör placeras i 7 kap. som 57 a §. Bestämmelsen bör utformas som en
straffbestämmelse. För ansvar skall krävas uppsåt. Brott av detta slag bör
normalt föranleda böter. Det kan emellertid inte uteslutas att det i det
enskilda fallet kan förekomma försvårande omständigheter som motiverar
ett fängelsestraff. Fängelse bör därför ingå i straffskalan men med fängelse

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

136

i sex månader som maximistraff. I många fall kommer de gärningar som
nu avses att utgöra medverkan till fullbordat brott mot 53 § eller med-
verkan till försök eller förberedelse till sådant brott. Ansvar skall då endast
komma i fråga enligt 53 §.

Ett par remissinstanser har invänt att bestämmelsen borde ha samma
subjektiva rekvisit och straffskala som 53 §. Enligt min uppfattning bör
dock regeln utformas på det sätt som jag nu har angivit. Bestämmelsen
torde få en begränsad betydelse. I det stora flertalet fall kommer som jag
nämnt 53 § att kunna tillämpas i stället.

Som nämnts kan ett hjälpmedel av angivet slag vara i skriven form. Det
kan exempelvis bestå i en tryckt handbok med råd om hur man kringgår
kopieringsspärrar. Hjälpmedlet skulle även kunna bestå i t. ex. en
demonstrationsvideo eller en ljudupptagning. Tryckta skrifter och filmer,
videogram och ljudupptagningar som är avsedda att spridas till allmänheten
kan endast bli föremål för rättsliga åtgärder om så medges enligt tryck-
frihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). 57 a §
omfattas inte av de undantag för upphovsrätten som finns i 1 kap. 8 § TF
och 1 kap. 12 § YGL. Det kan därför inte föreligga brott enligt 57 a § om
hjälpmedlet utgör tryckt skrift enligt TF eller medium som omfattas av
YGL.

Bestämmelserna i 54-56 §§ om ersättningsskyldighet, inlösen och
förstörelse av egendom förutsätter att det föreligger intrång i upphovs-
rätten. Skall gärningen bedömas enligt 53 §, blir de nyssnämnda be-
stämmelserna tillämpliga. Så är däremot inte fallet, om gärningen skall
bedömas enligt den föreslagna 57 a §. Frågan blir då om det behövs
särskilda bestämmelser om bl.a. förverkande och ersättningsskyldighet i
fråga om brott mot 57 a §.

Sådana hjälpmedel för avlägsnande eller kringgående av kopieringsspärrar
som omsatts eller innehafts i kommersiellt syfte i strid med den föreslagna
straffbestämmelsen torde kunna förverkas enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.
Uppfyller de kraven för straffansvar finns det nämligen som regel ingen
legitim användning för dem. Förverkande enligt nämnda lagrum av sådana
hjälpmedel torde för övrigt kunna göras även hos en person som innehar
programmet för andra än kommersiella syften under förutsättning att övriga
rekvisit enligt lagrummet är uppfyllda. Något behov av ett särskilt
stadgande om förverkande av sådana hjälpmedel finns därför inte. Att
beslag får ske för att säkra egendomen framgår av 27 kap. 14 a §
rättegångsbalken. Något behov av bestämmelser motsvarande dem som i
övrigt finns i 55 och 56 §§ finns inte heller.

Bestämmelsen om ersättningsskyldighet i 54 § är utformad för att särskilt
tillgodose rättighetsinnehavarens intresse av att få ersättning för intrånget
i hans rättigheter. Något behov av en särskild sådan ersättningsrätt i de fall
57 a § skall tillämpas finns inte. Frågan om ersättning får i stället prövas
enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

137

7.3.7 Giltighetstid

Min bedömning: Inget behov av lagändring föreligger.

Artikel 8 - Skyddets giltighetstid

1. Skyddstiden skall gälla intill utgången av femtionde året efter det år
då upphovsmannen avled eller vid gemensam upphovsrätt efter den sist
avlidne upphovsmannens dödsdag. För verk som har offentliggjorts
anonymt eller under pseudonym eller om en juridisk person i enlighet med
nationell lagstiftning anses som upphovsman i överensstämmelse med artikel
2.1, skall skyddstiden gälla intill utgången av femtionde året efter det år då
verket offentliggjordes.

2. De medlemsstater som redan har en längre skyddstid än den som anges
i punkt 1 får bibehålla denna till dess att skyddstiden för upphovsrättsliga
verk mer allmänt har harmoniserats med gemenskapsrätten.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se s. 174).

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig.

Skälen för min bedömning: Artikel 8 är utformad i överensstämmelse
med Bemkonventionen och motsvarar 43 och 44 §§ i upphovsrättslagen.

7.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprogram

Mitt förslag: De nya reglerna bör träda i kraft, beträffande be-
stämmelsen i 23 § upphovsrättslagen den dag regeringen bestämmer
och i övrigt den 1 januari 1993. De skall tillämpas även på
datorprogram som har tillkommit dessförinnan dock utan att inverka
på åtgärder som utförts eller rättigheter som förvärvats före denna
dag.

Artikel 9 - Den fortsatta tillämpningen av andra rättsliga bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av
andra rättsliga bestämmelser såsom bestämmelser om patenträtt, varu-
märken, otillbörlig konkurrens, yrkeshemligheter, skydd för halvledar-
produkter eller avtalsrätt. Vaije avtalsbestämmelse som strider mot artikel
6 eller mot de i artikel 5.2 och 5.3 angivna undantagen skall vara ogiltig.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall även gälla program som har
skapats före den 1 januari 1993 dock utan att inverka på åtgärder som
utförts eller rättigheter som förvärvats före denna dag.

Förslag till lagtext:

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 23 § den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.

2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet
utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats
dessförinnan.

138

Promemorians förslag: Överensstämmer till största delen med mitt (se
promemorian s. 175).

Remissinstanserna: En del remissinstanser har påpekat att det är osäkert
om EES-avtalet hinner träda i kraft den 1 januari 1993 och det saknas skäl
att genomföra ändringarna av de immaterialrättsliga lagarna tidigare än vad
som erfordras till följd av EES-avtalets ikraftträdande.

Skälen för mitt förslag: EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari
1993, under förutsättning att alla avtalsslutande parter har deponerat sina
ratifikations- eller godkännandeinstrument. Efter denna dag träder avtalet
i kraft den första dagen av den andra månaden som följer efter den sista
notifikationen. Den senaste tidpunkten för en sådan notifikation är den 30
juni 1993. Efter den dagen skall avtalsparterna sammankalla en diplomat-
konferens för att bedöma läget. Det kan inte uteslutas att avtalet träder i
kraft senare än den 1 januari 1993. EG skall förverkliga sin s.k. inre
marknad med ikraftträdande den 1 januari 1993. Enligt min mening är det
en fördel att nu bestämma att lagändringarna - med ett undantag - bör träda
i kraft den 1 januari 1993. Däremot bör bestämmelsen om bl. a. regional
konsumtion i 23 § upphovsrättslagen inte träda i kraft om inte EES-avtalet
träder i kraft. Regeringen bör därför ges möjlighet att förordna om när den
ändringen skall träda i kraft.

Artikelns övergångsbestämmelse innebär att även datorprogram som har
skapats före ikraftträdandet den 1 januari 1993 omfattas av direktivet. Detta
gäller dock inte för de åtgärder som vidtagits och de rättigheter som
förvärvats dessförinnan. En åtgärd i form av dekompilering blir således inte
retroaktivt tillåten när denna lag träder i kraft.

Av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken följer att den nya
bestämmelsen om ansvarsfrihet i 53 § upphovsrättslagen skall tillämpas
även beträffande gärningar som begås före i kraftträdandet.

Prop. 1992/93:48

Skydd för datorprograrr

139

8 Vissa särskilda ändringsförslag i
växtförädlarrättslagen

8.1 Skydd för ytterligare släkten m.m.

Prop. 1992/93:48

Växtförädlarrätt

Mitt förslag: Växtförädlarrättslagen utvidgas till att omfatta växt-
släktena Acer spp. (lönn), Begonia spp. (begonia), Betula spp. (björk),
Caragana spp. (ärtbuske), Comus spp. (komell, snöbär), Euonymus
spp. (spindelträd), Potentilla spp. (fingerört, tok), Rhododendron spp.
(azalea, rhododendron), Spiraea spp. (spirea), Syringa spp. (syrén),
och Vibumum spp. (olvon) samt växtarten Vicia sativa L.
(fodervicker).

Lagen skall även generellt tillämpas på växtsorter av hybrider
mellan de släkten och arter som omfattas av lagen.

Förslag till lagtext:

1 § Denna lag skall tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten
eller växtarter som anges i bilagan till denna lag.

Lagen skall tillämpas även pä växtsorter som är hybrider mellan de växt-
släkten eller växtarter som anges i bilagan.

Växtsortnämndens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: För att omfattas av växtförädlarrätt bör enligt
vad som för närvarande gäller ett växtsläkte eller en växtart vara odlings-
bar och således tillhöra kulturväxterna. Det bör också finnas ett behov av
att skydda sorter av släktet eller arten i fråga. Slutligen måste det finnas
möjlighet att prova sorterna för registrering (jfr SOU 1969:15 s. 73 f.).

De växtsläkten som Växtsortnämnden har föreslagit skall omfattas av
växtförädlarrätt är alla odlingsbara. Försöksavdelningen för norrländsk
trädgårdsodling vid Sveriges lantbruksuniversitet och Arboretum Norr har
i en gemensam skrivelse till Växtsortnämnden förklarat att man har för
avsikt att söka växtförädlarrätt bl.a. för sorter av släktena Acer, Betula,
Caragana, Comus, Euonymus, Rhododendron, Spirea, Syringa och
Vibumum. Även en annan förädlare har uttryckt intresse för att skydda
sorter av släktet Acer. I fråga om släktena Begonia och Potentilla skyddas
redan nu underarterna Begonia elatior (Begonia x Hiemalis) respektive
Potentilla fruticosa. Av Växtsortnämndens skrivelse framgår att det torde
finnas möjlighet att sluta avtal med andra länder om provning av sorter
från de aktuella växtsläktena.

Det finns alltså förutsättningar för att låta sorter av de nu omnämnda
växtsläktena omfattas av växtförädlarrättslagen. Jag anser att det är
angeläget att de bereds möjlighet till ett sådant skydd. Växtförädlarrätt-

140

slagen bör således utvidgas till att omfatta sorter av dessa släkten. De
underarter av Begonia och Potentilla som nu finns upptagna i bilagan bör
därvid utgå. Jag vill i sammanhanget också nämna att enligt den reviderade
text av 1961 års konvention om skydd för växtförädlingsprodukter (UPOV-
konventionen) som antogs vid en diplomatkonferens i mars 1991 skall de
stater som ansluter sig till denna text efter en viss övergångstid skydda
sorter av samtliga växtsläkten och växtarter. Den nya konventionstexten har
ännu inte trätt i kraft och det kan komma att dröja någon tid innan förslag
läggs fram om att Sverige skall ratificera den ändrade lydelsen av
konventionen.

Vicia sativa L. (fodervicker) bortföll av misstag vid den senaste ändring-
en av växtförädlarrättslagen (se prop. 1990/91:74, LU19, rskr. 192). Detta
misstag bör nu rättas till.

På förslag av Statens utsädeskontroll har vidare några av de latinska
benämningarna i bilagan till lagen ändrats så att de bättre överensstämmer
med de benämningar som används internationellt.

För närvarande finns ett antal hybrider uppräknade i bilagan till växt-
förädlarrättslagen. Så är t.ex. Festulolium spp. (rajsvingel), som är en
hybrid mellan ängssvingel och engelskt rajgräs, upptagen i bilagan trots att
såväl Festuca spp. (svingel) som Lolium spp. (rajgräs) också finns med där.
Jag anser att det är naturligt att det skall vara generellt möjligt att skydda
hybridsorter av växtsläkten och växtarter som omfattas av bilagan till
växtförädlarrättslagen. En bestämmelse om detta föreslås därför bli införd
i lagen som ett nytt andra stycke i 1 §. De hybrider som nu finns
förtecknade i bilagan utom Begonia elatior (Begonia x Hiemalis) bör av
praktiska skäl kvarstå i denna.

8.2 Avskaffande av besvärsavgiften

Prop. 1992/93:48

Växtförädlarrätt

Mitt förslag: Bestämmelserna om besvärsavgift slopas.

Förslag till lagtext:

19 § Växtsortnämndens beslut enligt 18 § överklagas hos Statens jord-
bruksverk inom två månader från beslutets dag.

Jordbruksverkets beslut får överklagas av sökanden, om det har gått honom
emot. Verkets beslut överklagas hos Regeringsrätten inom två månader från
beslutets dag.

48 § Annat slutligt beslut av Växtsortnämnden enligt denna lag än som
avses i 18 § överklagas hos Jordbruksverket inom två månader från
beslutets dag.

Jordbruksverkets beslut överklagas hos Regeringsrätten inom två måna-
der från beslutets dag.

141

Växtsortnämndens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Av 19 § växtförädlarrättslagen följer att den
som vill föra talan mot ett slutligt beslut av Växtsortnämnden i ärende
angående ansökan om registrering av en växtsort skall betala besvärsav-
gift. Besvären tas annars inte upp till prövning av Statens jordbruksverk.
Detsamma gäller enligt 48 § växtförädlarrättslagen vid talan mot annat
slutligt beslut av Växtsortnämnden. Besvärsavgiften utgör för närvarande
900 kr.

Motsvarande bestämmelser om besvärsavgift i varumärkeslagen,
patentlagen och mönsterskyddslagen avskaffades i samband med följdlag-
stiftningen till 1986 års förvaltningslag (jfr prop. 1986/87:39, KU 11, rskr.
59). Ändringen hängde samman med den skyldighet för Patent- och
registreringsverket att i vissa fall ompröva sina egna beslut som följer av
27 § förvaltningslagen (1986:223). Att behålla skyldigheten att betala
besvärsavgift ansågs kunna ge upphov till krångel i de fall Patent- och
registreringsverket ändrar ett överklagat beslut i stället för att överlämna
överklagandet till Patentbesvärsrätten (se prop. 1986/87:39 s. 73 f och 76).

Förvaltningslagens bestämmelse om skyldighet att i vissa fall ompröva
sina beslut gäller också för Växtsortnämnden. Av samma skäl som anfördes
i 1986 års lagstiftningsärende bör bestämmelserna om besvärsavgift vid
besvär över Växtsortnämndens beslut slopas. I enlighet med detta föreslås
att andra meningen i 19 § första stycket och andra meningen i 48 § första
stycket växtförädlarrättslagen upphävs. Med hänsyn till att nämndens beslut
sällan överklagas torde inkomstbortfallet bli helt obetydligt.

Prop. 1992/93:48

Växtförädlarrätt

142

9 Upprättade lagförslag

Prop. 1992/93:48

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet
upprättats förslag till

1. lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter,

2. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

3. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

4. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

5. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

6. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

Lagrädet har granskat lagförslagen.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta lagförslagen.

II Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

143

Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:13)

Prop. 1992/93:48

Bilaga 1

I promemorian läggs fram förslag om sädana ändringar i de immaterial-
rättsliga lagarna som behövs till följd av de åtaganden som Sverige har
gjort i avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-
avtalet). I promemorian behandlas endast de delar av EES-avtalet som berör
immaterialrättsliga frågor.

I avsnitt 1 behandlas allmänt frågan om EES-avtalets inverkan på den
svenska immaterialrätten.

Avsnitt 2 handlar om konsumtion av de immateriella rättigheterna. I
avsnittet läggs fram förslag om ändrade konsumtionsprinciper på patent-,
mönsterskydds- och växtförädlarrättens områden. Förslagen innebär de
nämnda ensamrätterna skall anses vara komsumerade, om den skyddade
produkten, varan eller materialet förts ut inom det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet av rättighetshavaren eller med dennes samtycke.

Frågor rörande skyddet för kretsmönster i halvledarprodukter behandlas
i avsnitt 3. Där föreslås bl.a. att kravet på verkshöjd även skall innefatta
nyhetskrav, att rätten till kretsmönster som utvecklas av arbetstagare
övergår till arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats, att både juridiska
och fysiska personer med anknytning till EES kan vara innehavare av rätt
till kretsmönster samt att godtroende förvärvare av skyddade kretsmönster
får fortsätta utnyttja dessa mot skälig ersättning. En ny lag om skydd för
kretsmönster föreslås bli införd.

Förändringar av den svenska varumärkesrätten som en följd av an-
passningen till ett EG-direktiv om varumärken behandlas i avsnitt 4. Där
läggs bl.a. fram förslag som utökar möjligheten att få olika tecken erkända
som varumärken, som förstärker skyddet för väl kända varukännetecken
och som skärper användningstvånget för varumärken.

Avsnitt 5 behandlar det rättsliga skyddet för datorprogram. I avsnittet
föreslås sådana ändringar i upphovsrättslagen, som behövs för att anpassa
den till EGs direktiv om skydd för datorprogram. De ändringar som
föreslås är bl.a. att skydd av datorprogram även omfattar programmets
förberedande designmaterial, att alla rättigheter till datorprogram som
utvecklas av arbetstagare övergår till arbetsgivaren såvida inte annat
avtalats, att konsumtionspunkten är den första överlåtelsen av ett exemplar
av ett datorprogram, att kopiering för enskilt bruk blir otillåtet samt att
användare av datorprogram får en tvingande rätt att göra säkerhetskopior
och utföra s.k. dekompilering.

144

Förteckning över remissinstanser som har yttrat
sig över departementspromemorian (Ds 1992:13)
Ändringar i de imaterialrättsliga lagarna med
anledning av EES-avtalet m.m.

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, Kommers-
kollegium, Konsumentverket, Näringsfrihetsombudsmannen, Patent- och
registreringsverket, Riksarkivet, Riksåklagaren, Statens pris- och konkur-
rensverk, Statens växtsortnämnd, Försvarets civilförvaltning, Universitetet
i Linköping, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,
Annonsörföreningen, ASEA Brown Boveri AB, Centralorganisationen
SACO/SR, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare,
Föreningen Svensk Programvaruindustri, Föreningen Svenska Tonsättares
Internationella Musikbyrå (STIM), Företagarnas riksorganisation, Grossist-
förbundet Svensk Handel, Handelshögskolan i Stockholm, Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Lantbrukarnas Riksförbund
LRF, Läkemedelsindustriföreningen, Standardiseringskommissionen i
Sverige - SIS, Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, Svenska
gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and
Videograms (IFPI), Stockholms handelskammare, Svensk Industridesign,
Svenska AlPPI-gruppen, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska bokförlägga-
reföreningen, Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd, Svenska föreningen
för industriellt rättsskydd (SFIR), Svenska Industriens Patentingenjörers
Förening (SIPF), Svenska journalistförbundet, Svenska kommunförbundet,
Svenska patentombudsföreningen (SPOF), Svenska tidningsutgivareföre-
ningen (TU), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Radio AB,
Teatrarnas Riksförbund, Telefonaktiebolaget L M Ericsson, Tidningarnas
arbetsgivareförening (TA) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Yttrande har också kommit in från Datorprogramföretagens Intresseförening
mot Illegal Kopiering, DIMIK, Svenska Teaterförbundet och Sveriges
Videodistributörers Förening, SVF, samt från Jur. dr Lars Holmqvist och
Jur. dr h.c. Claes Uggla.

Dataföreningen i Sverige, Delegationen för Industriell Utveckling inom
Informationsteknologiområdet, Industrins Uppfinnamämnd, Konstnärernas
Riksorganisation, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen (LO),
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Näringslivets Delegation
för Marknadsrätt, Svenska Elektro- och Dataingenjörers Förening, Svenska
Föreningen för Upphovsrätt, Svenska Industritjänstemannaförbundet,
Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges Allmänna Exportförening,
Teatrarnas Riksförbund och Televerket har beretts tillfälle att avge
yttranden men har avstått från att yttra sig.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 2

145

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

1§ I denna lag stadgas om rätt till skydd för kretsmönster för halvledarpro-
dukter.

Ett kretsmönster skall vara resultatet av en egen intellektuell insats av den
som har skapat det och det får inte vara allmänt förekommande inom halv-
ledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekom-
mande inom halvledarindustrin, skyddas det endast om kombinationen av
delarna uppfyller villkoren.

Skyddets omfattning

2§ Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt
att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. utföra kretsmönstret på eller i ett materiellt underlag,

3. i kommersiellt syfte importera kretsmönstret eller en halvledarprodukt
som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret, samt

4. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av
kretsmönstret eller produkter som kretsmönstret ingår i bjuds ut till försälj-
ning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Innehavare av rätt till skydd

3 § Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat
kretsmönstret under förutsättning av att han är medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i en stat som ingår i det Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsför-
hållande tillkommer arbetsgivaren såvida inte annat har avtalats och
arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är en juridisk person
som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra
styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer
som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till
samarbetsområdet under förutsättning av att en sådan person har fått
ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet
och det första kommersiella utnyttjandet sker i en stat som ingår i detta
område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten
från de personer som anges i första till tredje styckena.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

146

Skyddstid

4 § Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången
av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersi-
ellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret
skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.

Inskränkningar i skyddet

5 § Utan hinder av 2 § får exemplar framställas av kretsmönstret ute-
slutande för undervisning om eller analys av kretsmönstret. Enstaka
exemplar får också framställas för enskilt bruk.

Exemplar som har framställts med stöd av första stycket får inte utnyttjas
för något annat ändamål.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster eller
produkter i vilka kretsmönster ingår, om de spritts till allmänheten inom det
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med rättsinnehavarens samtycke.

7 § Om ett exemplar av ett kretsmönster utgör allmän handling, skall
exemplaret utan hinder av 2 § tillhandahållas i den ordning som föreskrivs
i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Överlåtelse av rätten

8 § Överlåtelse av ett exemplar av ett kretsmönster innefattar inte
överlåtelse av rätten till kretsmönstret.

Om den som innehar rätten till ett kretsmönster har gett någon annan rätt
att yrkesmässigt utnyttja detta (licens), får denne överlåta sin rätt vidare
endast om avtal har träffats om denna. Om licensen ingår i en rörelse, får
den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av
denna.

Straff m.m.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som
innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i
högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal krävs från allmän synpunkt.

11 § Den som i strid mot denna lag utnyttjar ett kretsmönster skall betala
ersättning för utnyttjandet till den som innehar rätten till mönstret om och
i den mån det är skäligt.

Om det sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet skall ersättning betalas

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

147

också för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Då ersättningens
storlek bestäms skall hänsyn tas även till innehavarens intresse av att
intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.

12 § Den som vidtar en åtgärd som innebär överträdelse enligt 9 § är
skyldig att, om det är skäligt, mot lösen avstå den egendom som överträdel-
sen avser till den som innehar rätten till kretsmönstret.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte mot den som i god
tro har förvärvat egendomen eller en särskild rätt till den.

13 § Sådan egendom som avses i 12 § får tas i beslag, om brott enligt
denna lag skäligen kan antas föreligga. I fråga om sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Lagens tillämpningsområde

15 § Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer
av avtal med främmande stat eller mellanfolklig organisation som riksdagen
godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra stater än
dem som ingår i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter
skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer.

3. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före
ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som
förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den
1 april 1987, får de dock utan hinder av 2 § spridas vidare.

148

2 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 3 § patentlagen (1967:837) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

Nuvarande lydelse

3 §

Den genom patent förvärvade
ensamrätten innebär att, med de
undantag som anges nedan, annan
än patenthavaren ej må utan dennes
lov utnyttja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i om-
sättning eller använda patentskyddat
alster eller införa eller inneha sådant
alster för ändamål som nu sagts,

3) utbjuda, bringa i omsättning
eller använda alster som tillverkats
enligt patentskyddat förfarande eller
införa eller inneha alstret för ända-
mål som nu sagts.

Föreslagen lydelse

Den genom patent förvärvade en-
samrätten innebär att, med de un-
dantag som anges nedan, ingen får
utanpatenthavarens samtycke utnytt-
ja uppfinningen genom att

1) tillverka, utbjuda, bringa i om-
sättning eller använda patentskyddat
alster eller införa eller inneha sådant
alster för ändamål som nu sagts,

3) utbjuda, bringa i omsättning eller
använda alster som tillverkats enligt
patentskyddat förfarande eller införa
eller inneha alstret för ändamål som
nu sagts.

Senaste lydelse 1978:149

149

Nuvarande lydelse

den som utnyttjar uppfinningen på
sätt som sägs i tredje stycket 1, 3
eller 4.

Från ensamrätt undantagas

1) utnyttjande som ej sker yrkes-
mässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat
alster som bringats i omsättning här
i riket av patenthavaren eller med
dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för
experiment, som avser själva upp-
finningen,

4) beredning på apotek av läke-
medel enligt läkares förskrivning i
enskilt fall eller åtgärd med sålunda
berett läkemedel.

Föreslagen lydelse

tredje stycket 1, 3 eller 4 inte anses
såsom berättigad att utnyttja upp-
finningen.

Från ensamrätten undantas

1) utnyttjande som inte sker yrkes-
mässigt,

2) utnyttjande av patentskyddat
alster som bringats i omsättning
inom det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet av patenthavaren
eller med dennes samtycke,

3) utnyttjande av uppfinning för
experiment som avser själva upp-
finningen,

4) beredning på apotek av läke-
medel enligt läkares förskrivning i
enskilt fall eller åtgärder med sålun-
da berett läkemedel.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. 3 § tredje stycket 2) skall inte gälla för livsmedel eller läkemedel, som
åtnjuter patentskydd på annan grund än att de utgör alster av ett patentskyd-
dat förfarande och som förts ut på marknaden i Finland eller för läkemedel,
som åtnjuter patentskydd på annan grund än att de utgör alster av ett
patentskyddat förfarande och som förts ut på marknaden i Island, förrän
den dag regeringen särskilt bestämmer.

150

3 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs att 5 § om mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Mönsterrätten omfattar endast de
varor för vilka mönstret registrerats
och därmed likartade varor.

Föreslagen lydelse

Mönsterrätten omfattar endast de
varor för vilka mönstret registrerats
och därmed likartade varor.

Mönsterrätten omfattar inte
utnyttjande av en vara, om den har
bringats i omsättning inom det euro-
peiska ekonomiska sam-
arbetsområdet av mönsterhavaren
eller med dennes samtycke.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

151

4 Förslag till

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 1,4, 19 och 48 §§ skall ha följande lydelse,
dels att bilagan till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §*

Denna lag skall tillämpas på växtsorter som tillhör de växtsläkten eller
växtarter som anges i bilagan till denna lag.

Lagen skall tillämpas även på växt-
sorter av hybrider mellan de växt-
släkten eller växtarter som anges i
bilagan.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

2. utbjuda till försäljning eller
eljest tillhandahålla växtmaterial av
sorten för förökningsändamål,

Växtförädlarrätt innebär, med de
undantag som anges nedan, att
ingen får utan samtycke av
innehavaren av växtförädlarrätten
(sortinnehavaren) utnyttja växtsorten
yrkesmässigt genom att

2. bjuda ut till försäljning eller på
annat sätt tillhandahålla växtmaterial
av sorten för förökningsändamål,

Senaste lydelse 1982:991

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Mot beslut av jordbruksverket får
talan föras av sökanden, om beslutet
gått honom emot. Talan föres hos
regeringsrätten genom besvär inom
två månader från beslutets dag.

Växtförädlarrätten omfattar inte
utnyttjande av det material av en
växtsort, som har bringats i om-
sättning inom det europeiska ekono-
miska samarbetsområdet av sortin-
nehavaren eller med dennes sam-
tycke.

19 §²

Växtsortsnämndens beslut enligt
18 § överklagas hos statens jord-
bruksverk inom två månader från
beslutets dag.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

Jordbruksverkets beslut får överkla-
gas av sökanden, om det har gått
honom emot. Verkets beslut över-
klagas hos regeringsrätten inom tvä
månader från beslutets dag.

Talan mot annat slutligt beslut av
växtsortnämnden enligt denna lag än
som avses i 18 § föres hos jord-
bruksverket genom besvär inom tvä
månader från beslutets dag. Den
som vill anföra besvär skall inom
samma tid erlägga fastställd be-
svärsavgift vid påföljd att besvären
annars ej upptages till prövning.

Talan mot jordbruksverkets beslut
föres hos regeringsrätten genom
besvär inom två månader från be-
slutets dag.

48 §²

Annat slutligt beslut av växtsort-
nämnden enligt denna lag än som
avses i 18 § överklagas hos jord-
bruksverket inom två månader från
beslutets dag.

Jordbruksverkets beslut överklagas
hos regeringsrätten inom två måna-
der från beslutets dag.

² Senaste lydelse 1991:386

153

Bilaga^:

Acer spp.	Lönn
Agrostis spp.	Ven
Allium spp.	Lök
Alopecurus pratensis L.	Ängskavle
Alstroemeria L.	Perulilja
Anethum graveolens L.	Dill
Apium graveolens L.	Selleri
Aronia spp.	Aronia
Asparagus officinalis L.	Sparris
Avena byzantina K. Koch	Rödhavre
Avena sativa L.	Havre
Begonia spp.	Begonia
Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. altissima Döll	Sockerbeta
Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. conditiva Alef.	Rödbeta
Beta vulgaris L. ssp. vulgaris var. crassa Alef.	Foderbeta
Betula spp.	Björk
Brassica napus L. var. oleifera Metzg.	Raps
Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb.	Kålrot
Brassica nigra (L.) W. Koch	Svartsenap
Brassica oleracea L.	Kål
Brassica oleracea L. ssp. acephala DC.	Fodermärgkål
Brassica rapa L. var. oleifera Metzg.	Rybs
Brassica rapa L. var. rapa (L.) Thell.	Rova
Bromus arvensis L.	Renlosta
Bromus inermis Leyss.	Foderlosta
Camelina sativa (L.) Crantz	Oljedådra
Cannabis sativa L.	Hampa
Capsicum annuum L.	Paprika
Caragana spp.	Ärtbuske
Chrysanthemum spp.	Krysantemum
Comus spp.	Komell, snöbär
Cucumis melo L.	Melon
Cucumis sativus L.	Gurka
Cynosurus cristatus L.	Kamäxing
Dactylis glomerata L.	Hundäxing
Daucus carota L.	Morot
Dianthus caryophyllus L.	Nejlika
Euonymus spp.	Spindelträd
Euphorbia pulcherrima Willd. ex Klotzsch	Julstjärna
Festuca spp.	Svingel
Festulolium spp.	Rajsvingel
Fragaria spp.	Jordgubbar, smultron
Glycine max (L.) Merrill	Sojaböna

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

³ Senaste lydelse 1991:168

154

Helianthus annuus L.	Solros	Prop. 1992/93:48
Hippophae spp.	Havtom	Bilaga 3
Hordeum vulgäre L.	Kom	Lagrådsremissens lagförslag
Lactuca sativa L.	Sallat	Lagrådsremissens lagförslag
Linum usitatissimum L.	Lin
Lolium spp.	Rajgräs
Lonicera spp.	Try
Lupinus angustifolius L.	Blålupin
Lupinus luteus L.	Gullupin
Lycopersicon esculentum P. Mill.	Tomat
Malus spp. (även grundstam)	Äpple
Medicago spp.	Lusern
Omithopus sativus Brot.	Seradella
Papaver somniferum L.	Vallmo
Pastinaca sativa L.	Palstemacka
Pelargonium-Peltatum-Hybridi	Hängpelargon
Pelargonium-Peltatum x Pelargonium-Zonale-Hybridi
Pelargonium-Zonale-Hybridi	Vanlig pelargon
Petroselinum crispum (Mill.) Nym. ex A.	W. Hill Persilja
Phalaris arundinacea L.	Rörflen
Phaseolus coccineus L.	Rosenböna
Phaseolus vulgaris L.	Böna
Phleum spp.	Timotej
Pisum sativum L. sensu lato	Ärt
Poa spp.	Gröe
Populus spp.	Asp, poppel
Potentilla spp.	Fingerört, tok
Prunus spp. (även grundstam)	Körsbär, plommon, persika, aprikos
Pyrus spp. (även grundstam)	Päron
Raphanus sativus L. var. niger (Mill.) S.	Kemer Rättika
Raphanus sativus L. var. radicula Pers.	Rädisa
Rhododendron spp.	Azalea,rhododendron
Ribes spp. (även grundstam)	Vinbär, krusbär
Rosa spp.	Ros, nypon
Rubus spp.	Hallon, björnbär
Saintpaulia ionantha H. Wendl.	Saintpaulia
Salix spp.	Pil, sälg, vide
Secale cereale L.	Råg
Sinapis alba L.	Vitsenap
Solanum tuberosum L.	Potatis
Sorbus spp.	Rönn
Spinacia oleracea L.	Spenat
Spiraea spp.	Spirea
Streptocarpus x hybridus Voss	Komettblomma
Syringa spp.	Syrén
Trifolium hybridum L.	Alsikeklöver
Trifolium pratense L.	Rödklöver
Trifolium repens L.	Vitklöver
Triticosecale Wittmack	Rågvete	15

Triticum aestivum L. emend. Fiori et Paol. Triticum durum Desf. Triticum turgidosecale	Vete Makaronivete Rågvete
Vaccinium spp.	Blåbär, lingon
Vibumum spp.	Olvon
Vicia faba L. var. major Harz.	Bondböna
Vicia faba L. var. minor Harz.	Åkerböna
Vicia sativa L.	Fodervicker
Vicia villosa Roth	Luddvicker
Zea mays L.	Majs

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 § den dag regeringen bestämmer
och i övrigt den 1 januari 1993.

156

5 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8, 13, 14, 17, 23, 25, 26, och 34 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a § och 25 b §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

1 §

Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensamrätt till
varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja

sådana varor, som de tillhandahåller
Varumärke kan bestå av figur,
ord, bokstäver eller siffror, så ock
av säregen utstyrsel av vara eller
dess förpackning.

Vad i denna lag stadgas om varor
skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster.

Om kollektivmärken är särskilt
stadgat.

i sin rörelse.

Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn,
samt figurer, bokstäver, siffror och
formen eller utstyrseln pä en vara
eller dess förpackning, förutsatt att
tecknen kan särskilja en näringsid-
kares varor från andra näringsid-
kares.

Vad som sägs i denna lag om varor
skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster.

Om kollektivmärken finns särskilda
bestämmelser.

2 §

En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumärke, då
märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han
ensamrätt jämväl till slagord eller
annat i näringen använt särskilt
varukännetecken.

Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i riket bland dem, till
vilka det riktar sig, är allmänt känt
som beteckning för innehavarens
varor.

Genom inarbetning förvärvar han
ensamrätt också till andra särskilda
varukännetecken som används i
näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, om
det här i Sverige bland dem som det
riktar sig till, är allmänt känt som
beteckning för innehavarens varor.

Var och en får i näringsverksamhet,
under förutsättning att det är i
överensstämmelse med god affärs-
sed, som kännetecken för sina varor,
använda

- sitt släktnamn, sin adress eller sin
firma , eller

- uppgifter om varornas art, kvali-
tet, kvantitet, avsedda ändamål,
värde och geografiska ursprung,
tidpunkten för deras framställande
eller andra egenskaper hos varorna.

157

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Näringsidkare har också skydd
enligt denna lag mot att deras släkt-
namn, adress eller firma av andra
obehörigen används som varukänne-
tecken.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

Har vara tillhandahållits under
visst kännetecken och har därefter
annan än kännetecknets innehavare
väsentligt förändrat den genom
bearbetning, reparation eller lik-
nande, mä ej, då varan ånyo till-
handahålles i näringsverksamhet
här i riket, kännetecknet användas
utan att förändringen tydligt an-
gives eller eljest tydligt framgår.

Kännetecken anses förväxlings-
bara enligt denna lag endast om de
avse varor av samma eller liknande
slag.

Dock må även eljest förväxlings-
barhet undantagsvis kunna åbe-
ropas:

a) till förmån för kännetecken,

Rätten till ett varukännetecken
enligt 1-3 §§ innebär, att annan än
innehavaren inte får i näringsverksa-
mhet använda ett därmed förväx-
lingsbart kännetecken för sina varor,
vare sig på varan eller dess förpack-
ning, i reklam eller affärshandling
eller på annat sätt, däri inbegripet
också muntlig användning. Vad som
nu sagts skall gälla oavsett om
varan tillhandahålls eller är avsedd
att tillhandahållas här i landet eller
utomlands eller också hit införs. Är
i fall som avses i 2 § kännetecknet
inte inarbetat i hela landet, gäller
rätten endast inom det område där
kännetecknet är inarbetat.

Som otillåten användning enligt
första stycket anses, att någon vid
tillhandahållande av reservdel, till-
behör eller liknande, som lämpar
sig för annans vara, åberopar den-
nes kännetecken på sådant sätt, att
det kan ge sken av att vad som till-
handahålls kommer från känne-
tecknets innehavare eller av att
denne medgett kännetecknets an-
vändning.

Kännetecken anses förväxlingsbara
enligt denna lag endast om de avser
varor av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan även åbe-
ropas till förmån för ett kännetecken
som är väl ansett här i landet, om
användningen av ett annat liknande

158

Nuvarande lydelse

som är synnerligen starkt inarbetat
och känt inom vida kretsar av all-
mänheten här i riket, såframt med
hänsyn härtill användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle
innebära ett otillbörligt utnyttjande
av det förras goodwill; eller

Varumärke må registreras allenast
såframt det är ägnat att särskilja
innehavarens varor från andras.
Märke, som uteslutande eller med
endast mindre ändring eller tillägg
angiver varans art, beskaffenhet,
mängd, användning, pris eller geog-
rafiska ursprung eller tiden för dess
framställande, skall icke i och för
sig anses äga särskiljningsförmåga.
Vid bedömande av om ett märke
äger särskiljningsförmåga skall
hänsyn tagas till alla föreliggande
omständigheter och särskilt till den
tid och omfattning märket varit i
bruk.

Varumärke, som enbart består av
bokstäver eller siffror och icke kan
anses som figurmärke, må regist-
reras endast om märket genom in-
arbetning visats äga särskiljnings-
förmåga.

Såsom varumärke må icke regist-
reras kännetecken, enbart bestående
av något, som är ägnat att uppfattas
som sökandens släktnamn eller

Föreslagen lydelse

kännetecken skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till för-
fång för det väl ansedda känneteck-
nets särskiljningsförmåga eller
anseende.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

Rätten till ett registrerat varumärke
kan, med avseende på de varor för
vilka det har använts, bestå vid
sidan av en äldre rätt till ett för-
växlingsbart kännetecken, om regi-
streringen sökts i god tro och inne-
havaren av den äldre rätten har
varit medveten om och junnit sig i
användningen här i landet av det
registrerade varumärket under fem
år i följd.

Som varumärke får inte registreras
kännetecken som uteslutande består
av en form som följer av varans art
eller en form som krävs för att
uppnå ett tekniskt resultat eller en
form som ger varan ett betydande
värde.

159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

hans släktnamn jämte förnamn,
initialer, titel eller dylikt eller ock
såsom firma.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

14 §

Varumärke må ej registreras:

2) om märket uppenbarligen är
ägnat att vilseleda allmänheten;

3) om märket eljest strider mot
lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka
förargelse;

7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid tiden
för ansökningen användes av annan,
samt ansökningen gjorts med
vetskap härom och sökanden ej
använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6)
och 7) må registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medgiver det och
hinder enligt första stycket eljest ej

Ett varumärke får inte registreras:

2) om märket är ägnat att vilseleda
allmänheten;

3) om märket på annat sätt strider
mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka
förargelse;

7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid tiden
för ansökningen användes av annan,
samt ansökningen gjorts med vet-
skap om detta och sökanden inte
använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk.

I fall som avses under 4), 5), 6)
och 7) får registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medger det och
det inte i övrigt möter hinder enligt

160

Nuvarande lydelse

möter.

Ansökan om förnyelse görs
skriftligen hos registreringsmyn-
digheten tidigast ett år före och
senast sex månader efter registrer-
ingsperiodens utgång.

Om handläggning av ansökan om
förnyelse skall vad i 19 § stadgas
äga motsvarande tillämpning.

Registreringen må ock hävas, om
innehavaren ej längre är närings-
idkare eller om märket är vilse-
ledande, förlorat sin sär-
skiljningsförmåga eller blivit stri-
dande mot allmän ordning eller
ägnat att väcka förargelse, så ock
om märket icke varit i bruk under
de fem senaste åren och innehava-
ren icke visar skäl för sin under-
låtenhet att använda märket.

Föreslagen lydelse

första stycket.

En ansökan om förnyelse görs
skriftligen hos registreringsmyn-
digheten tidigast ett år före och
senast sex månader efter registrer-
ingsperiodens utgång.

Avser ansökan enbart förnyelse av
registreringen, skall inbetalning av
fömyelseavgiften till registrerings-
myndigheten anses utgöra en an-
sökan om förnyelse.

Om handläggningen av ansökningen
om förnyelse skall vad som före-
skrivs i 19 § ha motsvarande
tillämpning.

Har ett varumärke registrerats i
strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får
registreringen hävas i den ordning
som föreskrivs nedan, om inte rätt
till märket ändå får bestå enligt 8
eller 9 §. Är ett registrerat varu-
märke förväxlingsbart med någon
annans varumärke, får dock regi-
streringen av det förstnämnda varu-
märket inte hävas, om det andra
varumärket inte uppfyller kraven på
användning enligt 25 a §.

Registreringen får också hävas, om
innehavaren inte längre är näringsid-
kare eller om märket

1) är vilseledande,

2) inte längre har någon särskilj-
ningsförmåga,

3) strider mot allmän ordning, eller

4) är ägnat att väcka förargelse.

Att registrering får hävas även vid
utebliven användning av varumärket
framgår av 25 a §.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

161

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 a §

Har innehavaren av ett registrerat
varumärke inte inom fem är efter det
att registreringsförfarandet avslutats
använt varumärket här i landet för
de varor som det registrerats för
eller har sådan användning inte
skett inom en period av fem år i
följd får registreringen hävas, om
det inte finns giltiga skäl till att
varumärket inte använts.

Med sådan användning som avses i
första stycket likställs

1) att varumärket används i en
annan form än den registrerade
formen, om avvikelsen avser endast
detaljer och inte förändrar märkets
egenartade karalaär, och

2) att varumärket här i landet an-
bringas på varor eller deras em-
ballage endast för exportändamål.

Om ett varumärke används av
någon annan än rättighetshavaren
men med rättighetshavarens sam-
tycke, skall det vid tillämpningen av
denna lag anses likställt med att
märket används av rättighetshava-
ren.

Registreringen får dock inte hävas,
om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårspe-
rioden och ansökan om hävning av
registreringen. Användning som
påbörjas eller återupptas efter fe-
mårsperiodens utgång och inom tre
månader före ansökan om hävning
skall emellertid lämnas utan av-
seende, om förberedelserna för att
påbörja eller återuppta användning-
en vidtogs efter det att rättighetsha-
varen fått kännedom om att en
ansökan om hävning kunde komma
att göras.

25 b §

Om det finns grund för hävning av
en registrering endast för en del av
de varor som ett varumärke har
registrerats for, skall registreringen
bara hävas for dessa varor.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

162

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §

Om registrerings hävande mä
envar som lider förfång av regist-
reringen föra talan vid domstol mot
märkeshavaren. Talan som grundas
på stadgande i 13 §, 14 § 1) - 3
eller 25 § andra stycket, må ock
föras av myndighet som regeringen
bestämmer ävensom av sammanslut-
ning av berörda näringsidkare.

Angående domstols behörighet i
mål om registrerings hävande skall
utöver vad eljest är stadgat gälla,
att Stockholms tingsrätt är behörig,
dä märkeshavaren icke har hemvist
inom riket.

Var och en som lider förfång av
registreringen får föra talan vid
domstol mot märkeshavaren om att
registreringen skall hävas. Talan
som grundas på en bestämmelse i 13
§, 14 § 1) - 3), 25 § andra stycket
eller 25 a § får också föras av den
myndighet som regeringen bestäm-
mer samt av en sammanslutning av
berörda näringsidkare.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

34 §

Har innehavaren av registrerat
varumärke medgivit annan rätt att i
närings använda märket (licens),
skall på begäran anteckning därom
göras i varumärkes
registret. Sådan anteckning må dock
ej ske, där licenstagarens använd-
ning av märket uppenbarligen är
ägnad att vilseleda allmänheten.
Visas att licensen upphört att gälla,
skall anteckningen avföras ur regist-
ret.

Innehavaren av ett varumärke kan
medge någon annan att använda
varumärket (licens) för en del eller
alla de varor som varumärket är
registrerat för samt för hela eller en
del av landet. Licensen kan vara
exklusiv eller icke-exklusiv.

Innehavaren av ett varumärke kan
åberopa de rättigheter som är knut-
na till varumärket gentemot en
licenstagare som överträder en be-
stämmelse i licensavtalet med avse-
ende på licensens giltighetstid, den
form under vilken varumärket får
användas, arten av de varor för
vilka licensen är utfärdad, det geog-
rafiska område inom vilket varu-
märket får användas eller kvaliteten
på de av licenstagaren tillverkade
varorna.

Licensen skall pä begäran anteck-
nas i varumärkesregistret. Sådan
anteckning får dock inte göras, om
licenstagarens användning av varu-
märket uppenbarligen är ägnad att
vilseleda allmänheten. Om det visas
att licensen har upphört att gälla,
skall anteckningen tas bort ur regi-
stret.

Senaste lydelse 1977:732

163

Nuvarande lydelse

Där ej annat avtalats, äger
licenstagaren ej överlåta sin rätt
vidare.

Rätt till varumärke eller känne-
tecken, som avses i 2 § andra styck-
et, må ej tagas i mät. Avträdes inne-
havarens egendom till konkurs,
ingår dock rätten i konkursboet.

Föreslagen lydelse

Om inte annat har avtalats, får
licenstagaren inte överlåta sin rätt
vidare.

Rätten till varumärke eller känne-
tecken enligt 2 § andra stycket får
inte tas i mät. Om innehavarens
egendom avträds till konkurs, ingår
dock rätten i konkursboet.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats före denna
lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 §
före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt lagen
i dess äldre lydelse.

164

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 1, 11, 23, 40a, 53 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 a och b samt 57 a av
följande lydelse,

dels att i lagen närmast före 40 a § skall införas en rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

1 §

Till litterärt verk hänföres karta,
sä ock annat i teckning eller grafik
eller i plastisk form utfört verk av
beskrivande art.

Till litterära verk hänförs kartor,
samt även andra i teckning eller
grafik eller i plastisk form utförda
verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om da-
torprogram skall i tillämpliga delar
gälla även förberedande design-
material för datorprogram.

11 §

Av offentliggjort verk får enstaka
exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framställts får ej
utnyttjas för annat ändamål.

Av offentliggjorda verk får enstaka
exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framtställts får
inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad som sägs i första stycket med-
för inte rätt att för eget bruk låta
någon annan framställa bruks-
föremål eller skulpturer eller genom
konstnärligt förfarande efterbilda
andra konstverk, och inte heller rätt
att utföra byggnadsverk eller
framställa datorprogram.

165

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40 a §

Överlåtelse av rätten att utnyttja
ett datorprogram innefattar rätt att
framställa sådana exemplar av pro-
grammet och göra sådana anpass-
ningar i exemplaren som behövs för
den medgivna användningen samt att
framställa reservexemplar och ex-
emplar som behövs från skyddssyn-
punkt. Sådana exemplar får inte
utnyttjas för annat ändamål och får
inte heller användas när rätten att
utnyttja programmet har upphört.

11 a §

Den som har rätt att använda ett
datorprogram får framställa sådana
exemplar av programmet och göra
sådana ändringar i programmet som
är nödvändiga för att han skall
kunna använda programmet för dess
avsedda ändamål. Detta gäller även
rättelse av fel.

Den som har rätt att använda ett
datorprogram får framställa ett
säkerhetsexemplar av programmet,
om detta är nödvändigt för den
aktuella användningen av program-
met.

Exemplar som framställs med stöd
av första eller andra stycket får inte
utnyttjas för andra ändamål och får
inte heller användas när rätten att
utnyttja programmet har upphört.

Avtalsvillkor som inskränker an-
vändarens rätt enligt andra och
jjärde styckena är ogiltiga.

11 b §

Återgivning av ett datorprograms
kod eller översättning av kodens
form är tilläten om åtgärderna krävs
för att få den information som är
nödvändig för att uppnå samver-
kansförmåga mellan programmet
och ett annat program. Detta gäller
dock endast under förutsättning att
följande villkor är uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av en person
som har rätt att använda program-
met eller för hans räkning av en
person som han har givit rätt att
utföra åtgärderna,

b) den information som är nöd-
vändig för att uppnå samverkans-
förmåga har inte tidigare varit lätt
åtkomlig för de i punkt a angivna

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

166

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Upphovsrätt må, med den
begränsning som följer av vad i 3 §
sägs, helt eller delvis överlåtas.

personerna, och

c) åtgärderna är begränsade till de
delar av originalprogrammet som är
nödvändiga för att uppnå
sam verkansförmåga.

Bestämmelserna i första stycket
innebär inte att informationen får:

a) användas för andra ändamål än
att uppnå den avsedda samverkans-
förmågan,

b) överlämnas till andra personer,
utom när detta är nödvändigt för att
uppnå den avsedda samverkansför-
mågan,

c) användas för utveckling, till-
verkning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i förhållande till
det skyddade programmet har en
väsentligen likartad uttrycksform,
eller

d) användas för andra åtgärder
som utgör intrång i upphovsrätten.
Avtalsvillkor som inskränker an-
vändarens rätt enligt denna paragraf
är ogiltiga.

Sedan ett litterärt eller musikaliskt
verk har utgivits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen, spridas
vidare och visas offentligt. För
exemplar av datorprogram gäller i
stället att sådan spridning och vis-
ning är tillåten när exemplaret med
upphovsmannens samtycke har över-
låtits. Exemplar av musikaliska verk
och av datorprogram får dock inte
utan upphovsmannens samtycke
tillhandahållas allmänheten genom
uthyrning eller annan därmed jäm-
förlig rättshandling. Exemplar av
datorprogram i maskinläsbar form
får inte heller lånas ut till allmän-
heten utan sådant samtycke.

Upphovsrätt må, med den
begränsning som följer av vad i 3 §
sägs, helt eller delvis överlåtas.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

167

Nuvarande lydelse

efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp-
hovsrätt i vissa särskilda avseenden
föreskrivs i 30-40 a §§. Dessa be-
stämmelser tillämpas dock endast i
den mån ej annat avtalats.

För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och andra
styckena döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

Föreslagen lydelse

efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp-
hovsrätt i vissa särskilda avseenden
föreskrivs i 30-40 §§. Dessa be-
stämmelser tillämpas dock endast i
den mån ej annat avtalats.

Datorprogram skapade i anställ-
ningsförhållanden

40 a §

Upphovsrätten till ett datorprogram,
som skapas av en arbetstagare i
anställningsförhållande eller efter
instruktioner av arbets

givaren, övergår till arbetsgivaren
såvida inte något annat har avtalats.

Den som för enskilt bruk kopierar
datorprogram som är utgivet eller
överlåtet och inte används i närings-
verksamhet eller offentlig verksam-
het skall inte dömas till straff.

För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

168

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

57 a §

Den som i annat fall än som avses
i 53 § säljer, hyr ut eller för försälj-
ning, uthyrning eller annat förvärvs-
syfte innehar ett hjälpmedel som är
avsett endast för att underlätta
olovligt borttagande eller kringgå-
ende av en anordning som anbring-
ats för att skydda ett datorprogram
mot olovlig exemplarframställning,
döms till böter eller föngelse i högst
sex månader.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 3

Lagrådsremissens
lagförslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före i kraftträdandet
utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats
dessförinnan. Vad som föreskrivs om verk gäller också framföranden,
upptagningar och utsändningar som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete
som avses i 49 §.

169

Lagrådet

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-02

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om skydd för kretsmönster för halvledar-
produkter, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Christina
Hagelberg och kammarrättsassessorn Tomas Norström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Den reglering som föreskrivs i EG:s direktiv om rättsligt skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter (87/54/EEG) skiljer sig enligt remiss-
protokollet så väsentligt från 1986 års kretsmönsterlag att det är motiverat
att ersätta denna med en helt ny lag.

Det remitterade lagförslaget aktualiserar till en bötjan en övergripande
fråga av terminologisk art, nämligen hur man i författningen skall beskriva
föremålet för de olika åtgärder - mångfaldigande, import och spridning -
som ryms inom ensamrätten till ett kretsmönster.

I 1986 års lag görs i första hand skillnad mellan kretsmönstret som sådant
och "exemplar" av kretsmönstret. Det senare uttrycket är avsett att ha en
vid omfattning och inbegripa bl. a. ritningar och avbildningar av mönstret,
förlagor (s. k. masker) samt halvledarprodukter (chips) i vilka mönstret
ingår (prop. 1986/87:49 s. 18 och 20). Som föremål för spridning anges i
1 och 3 §§ samma lag också "produkter som mönstret ingår i". Därmed
avses klockor, miniräknare eller större produkter som innehåller ett chips
med det aktuella kretsmönstret (a. prop. s. 20).

I artikel 5 i EG-direktivet anges kortfattat vilka åtgärder ensamrätten till
ett kretsmönster skall omfatta. Vidare ges föreskrifter om bl. a. konsum-
tion. Föremålet för import och kommersiellt utnyttjande beskrivs i punkt
1 a) som "ett kretsmönster eller en halvledarprodukt som har tillverkats
med utnyttjande av kretsmönster". Enligt punkt 5 skall ensamrätten under
där angivna förutsättningar anses konsumerad när "kretsmönstret eller
halvledarprodukten" släppts ut på marknaden. Den i 1986 års lag gjorda
distinktionen mellan kretsmönstret och "exemplar" av detta har således
ingen motsvarighet i direktivet. Detsamma gäller det i lagen använda
uttrycket "produkter som mönstret ingår i".

Terminologin i det remitterade lagförslaget bygger i det nu aktuella
hänseendet väsentligen på 1986 års lag. Distinktionen mellan kretsmönstret

170

och "exemplar" av detta upprätthålls sålunda i bl. a. 2 § 1. och 2., 5-8 §§
och 10 §. Vidare återkommer uttrycket "produkter som kretsmönstret ingår
i" både i bestämmelsen om spridningsrätt i 2 § och i konsumtionsregeln i
6 §. Den nya bestämmelsen i 2 § om import beskriver däremot import-
föremålet som "kretsmönstret eller en halvledarprodukt som har tillverkats
med utnyttjande av kretsmönstret", dvs. med ett uttryck som synes ha
hämtats från artikel 5 i direktivet.

En mer enhetlig terminologi skulle vara att föredra. Vid valet av
terminologi gör sig olika synpunkter gällande. Det är å ena sidan angeläget
att lagen i detta hänseende ansluter så nära till direktivet att risken för
betydande avvikelser i sak elimineras. Det bör å andra sidan noteras att den
nya lagen - liksom för övrigt också 1986 års lag - delvis har ett vidare
innehåll än direktivet och att det för regleringen av vissa frågor som inte
närmare behandlas i direktivet är en fördel att behålla distinktionen mellan
kretsmönstret som sådant och "exemplar” av detta. Det senast sagda gäller
bl. a. regleringen i 7 och 8 §§.

Dessa till synes motstrida synpunkter låter sig i själva verket förenas. Det
framstår på grund av sammanhanget som uppenbart att direktivets
beskrivning av föremålet för import, kommersiellt utnyttjande och åtgärder
som leder till konsumtion omfattar inte endast halvledarprodukter som
tillverkats med utnyttjande av mönstret utan också andra "exemplar” av
mönstret, t. ex. ritningar och avbildningar. Det bör således vara möjligt att
i 2 och 6 §§ i den nya lagen beskriva föremålet för import och spridning
till allmänheten med uttrycket "exemplar av kretsmönstret" utan att riskera
någon avvikelse i sak från direktivet. Ett sådant ordval ansluter bättre än
det i remissen föreslagna till lagens terminologi i övrigt.

På grund av det sagda förordar lagrådet att, vid beskrivningen i 2 § av
föremålet för import och spridning till allmänheten, uttrycken "kretsmön-
stret eller en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av krets-
mönstret" respektive "exemplar av kretsmönstret eller produkter som
kretsmönstret ingår i" ersätts med uttrycket "exemplar av kretsmönstret".
Motsvarande ändring bör ske i 6 §. För att undanröja vaije risk för
misstolkning bör det samtidigt uttryckligen anges, lämpligen genom ett
tillägg till 2 §, att uttrycket "exemplar av kretsmönstret" avser även en
halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret. Den
föreslagna punkt 2 i 2 § blir med detta tillägg överflödig och bör utgå.

Med anledning av vad som i förarbetena till 1986 års lag uttalades om
spridningen av klockor, miniräknare och andra "produkter som mönstret
ingår i" bör tilläggas att det av lagrådet förordade uttrycket "exemplar av
kretsmönstret" inte utesluter att den nya lagens bestämmelser om import
och spridning tillämpas på produkter som - vid sidan av andra bestånds-
delar - innehåller en halvledarprodukt med ett skyddat kretsmönster. Den
närmare avgränsningen i detta hänseende får göras i rättstillämpningen med
beaktande av bl. a. rättsutvecklingen inom EG.

Lagen bör vidare på några punkter underkastas redaktionella justeringar,
i följd varav lagen i berörda delar enligt lagrådets förslag får den lydelse
som framgår av bilagan till lagrådets protokoll.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

171

Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna får regeringen möjlighet att
föreskriva att den nya bestämmelsen om regional konsumtion i 3 § tredje
stycket 2) under en övergångstid inte skall gälla för vissa produkter som
förts ut på marknaden i Finland respektive Island. Lagrådet anser att den
avsedda innebörden kommer till klarare uttryck om bestämmelsen
formuleras om enligt följande.

2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning av
den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att
livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel
bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga
bringats i omsättning inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter
patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats
enligt ett patentskyddat förfarande.

Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Förslaget lämnas utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

19 och 48 §§

Enligt dessa paragrafer överklagas växtsortnämndens beslut till jordbruks-
verket och jordbruksverkets beslut till regeringsrätten. På grund av reglerna
i förvaltningsprocesslagen erfordras inte något prövningstillstånd för
sakprövning i regeringsrätten. Detta strider mot de principer som nu
tillämpas för regeringsrättens roll i instanskedjan. En motsvarande ordning
gäller endast för de beslut enligt ålderdomliga, delvis obsoleta bestämmel-
ser, som räknas upp i 2 § lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Frågan har inte behandlats i
betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet, och något mål
enligt växtförädlarrättslagen torde inte ha förekommit i regeringsrätten. En
ändring av paragraferna i enlighet härmed bör vidtas i samband med
behandlingen av det nämnda betänkandet eller av annat lagstiftningsärende.

Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

Artikel 7.1 i EG-direktivet (89/104/EEG) anses inte böra föranleda någon
lagstiftningsåtgärd. Detta motiveras huvudsakligen med att EES-avtalet
(punkt 4 c. i bilaga XVII), som innehåller en till EES anpassad regel av
eljest samma lydelse som nämnda artikel, endast kräver EES-regional

172

konsumtion, att i Sverige redan gäller global konsumtion och att en sådan
bör behållas (avsnitt 6.2.7 i remissen). Samtidigt synes remissen emellertid
godta att det får anses oklart om en global konsumtion är förenlig med
direktivet. Mot införandet av en bestämmelse i varumärkeslagen som är
utformad i nära anslutning till EES-avtalets regel och direktivets artikel
anförs att det skulle te sig egendomligt att införa en konsumtions-
bestämmelse vars innebörd är oklar.

Enligt lagrådets mening synes det visserligen tveksamt om direktivets
text, och därmed EES-avtalets motsvarande regel, ger stöd för annan
uppfattning om konsumtionsregelns innebörd än den remissen tagit till
utgångspunkt. Rent sakligt, särskilt från konkurrensrättslig utgångspunkt,
synes också goda skäl tala för att en global konsumtion skall gälla. Av
lagrådsremissen, liksom av uttalanden av flera remissinstanser som yttrat
sig över den departementspromemoria (Ds 1992:13) som ligger till grund
för remissen, får emellertid anses framgå att det inom EG råder en icke
helt ogrundad osäkerhet om direktivets innebörd på denna punkt. Därmed
får även EES-avtalet anses behäftat med sådan osäkerhet.

Med remissförslaget ställs det praktiska rättslivet och rättstillämpande
myndigheter inför uppgiften att med ledning av EES-avtalets, eller ytterst
direktivets, text och ett uttalande i förarbetena om att innebörden av den
sistnämnda är omtvistad avgöra huruvida en i Sverige rådande regel om
global konsumtion uppfyller Sveriges åtagande enligt EES-avtalet. Lagrådet
ifrågasätter om denna ordning är så mycket lämpligare än alternativet att
införa en uttrycklig bestämmelse som, om än oklar, utformats i enlighet
med EES-avtalets och direktivets bestämmelser och därmed får tolkas i
samklang med förlagorna.

Med hänsyn till det anförda och i linje med ståndpunkten att den svenska
lagstiftaren vid införandet av bestämmelser som har sin grund i EGs
rättsakter bör iaktta restriktivitet när det gäller uttalanden i lagförarbeten
om hur en regel bör tolkas (jfr t. ex. prop. 1991/92:170 s. 150) anser
lagrådet att övervägande skäl talar för att det i varumärkeslagen införs en
bestämmelse av i huvudsak samma lydelse som punkt 4 c. i bilaga XVII
och artikel 7.1 i direktivet och att det överlämnas åt rättstillämpningen att
avgöra om rätten till ett varumärke konsumeras globalt eller endast EES-
regionalt. Av vad som framgått under föredragningen av lagrådsremissen
är det också en dylik väg som valts i Danmark.

Ett sådant alternativ behöver enligt lagrådets mening inte innebära annat
än ett förtydligande av att åtminstone EES-vid konsumtion gäller samtidigt
som det får överlämnas till rättstillämpningen huruvida anpassningen till EG
innebär att den rådande globala konsumtionen skall begränsas.

25 §

Den nya bestämmelsen i första stycket andra meningen om hinder mot
hävning av registrering bör förtydligas så att det klart framgår att sådant
hinder föreligger endast när hävning annars skulle komma i fråga på den
i bestämmelsen behandlade grunden, dvs. förväxlingsbarhet med ett varu-
märke som inte uppfyller användningskravet.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

173

25 a §

Beträffande användningstvånget uppställer EG-direktivet, som framhålls i
remissen (avsnitt 6.2.10), ett krav på verkligt bruk av varumärket. Enligt
den nu gällande bestämmelsen i 25 § andra stycket krävs att märket har
varit i bruk. När lagens krav nu skall anpassas till EG-direktivet föreslås
i första stycket i förevarande paragraf att kravet bestäms till att varumärket
skall ha använts. I remissen lämnas också synpunkter på när verkligt bruk
i direktivets mening får anses ha förekommit.

Det kan måhända göras gällande att det inte föreligger någon egentlig
skillnad mellan det krav den nu gällande bestämmelsen uppställer och det
krav som följer av EG-direktivet. Eftersom den närmare innebörden av
kravet ändock kan komma att påverkas av tolkningen i direktivets bestäm-
melse och detta i den svenska versionen översatts med verkligt bruk, anser
lagrådet emellertid att den ändring av varumärkeslagen som nu sker av
anpassningsskäl bör knytas närmare direktivets text. I likhet med den nu
gällande lydelsen av 25 § andra stycket synes ordet använda, eller avled-
ningar av detta, kunna förekomma vid sidan av ordet bruk.

Med en närmast redaktionell ändring av remissförslagets text i tredje
stycket skulle de tre första styckena i 25 a § kunna få följande lydelse.

Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år efter det
att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av varumärket här
i landet för de varor som det registrerats för eller har sådant bruk inte skett
inom en period av fem år i följd får registreringen hävas, om det inte finns
giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen,
om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade
karaktär, och

2) att varumärket här i landet anbringas på varor eller deras emballage
endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid tillämp-
ningen av denna lag att varumärket används av någon annan med rättighets-
havarens samtycke.

26 §

Reglerna för hävning av en varumärkesregistrering på grund av bristande
användning har uppdelats på två paragrafer 25 a § och 25 b §. I tydlig-
hetens intresse bör därför en hänvisning i förevarande paragraf göras inte
bara till 25 a § utan även till 25 b §.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett datorprogram

Beträffande frågan om reglering av spörsmålet huruvida konsumtion av
rättigheter knutna till datorprogram skall vara global eller EES-vid har i

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

174

lagrådsremissen intagits samma ståndpunkt som beträffande varumärken
(avsnitt 7.3.3). I linje med vad lagrådet anfört avseende varumärken
ifrågasätter lagrådet om inte en bestämmelse om konsumtion av rättig-
heterna till datorprogram utformad i nära anslutning till texten i artikel 4 c
i EG-direktivet 91/250/EEG borde intas i lagen.

11 §

I tydlighetens intresse bör paragrafen få följande lydelse.

Av offentliggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk.
Vad sålunda framställts får inte utnyttjas för annat ändamål.

Vad som sägs i första stycket gäller inte byggnadsverk och datorprogram
och medför inte rätt att för eget bruk låta någon annan framställa bruks-
föremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra
konstverk.

40 a §

En bättre överensstämmelse med artikel 2.3 i EG-direktivet 91/250/EEG
erhålles om paragrafen får innehålla att upphovsrätten till ett datorprogram,
som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter
instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något
annat har avtalats.

53 §

Den straffrihetsregel som föreslås i andra stycket av denna paragraf är
enligt remissprotokollet (avsnitt 7.3.6) avsedd att nära ansluta till regeln
om tillåten kopiering i nuvarande 11 § tredje stycket. För att uppnå den
avsedda överensstämmelsen och inskränka det straffria området till sådan
kopiering som görs för enskilt bruk i den mening som framgår av
förarbetena till nuvarande 11 § tredje stycket (prop. 1988/89:85) bör andra
stycket i 53 § utformas på följande sätt.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet
eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall
inte dömas till straff, om förlagan för kopieringen inte används i närings-
verksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda
exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Bilaga till lagrådets protokoll 1992-10-02

Förslag till lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Skyddsföremålet

1 § För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är
resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att
kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består
ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halv-

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

175

ledarindustrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller Prop. 1992/93:48
villkoren. Bilaga 4

Skyddets omfattning

2 § Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande
rätt att

1. framställa exemplar av kretsmönstret,

2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av
kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids
till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har
tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.

Innehavare av rätt till skydd

3 § Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat
kretsmönstret under förutsättning att han är medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i en stat som ingår i det Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsför-
hållande tillkommer arbetsgivaren under förutsättning att inte annat har
avtalats och att arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetssområdet eller är
en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten
från de personer som anges i första till tredje styckena.

6 § Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har
spritts till allmänheten inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.

9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som
innebär intrång i rätten enligt 2 § skall dömas till böter eller fängelse i
högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

176

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte mot den som i god
tro har förvärvat egendomen eller en särskild rätt till den.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra
att gälla.

177

12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 48

PROTOCOL 28 ON INTELLEC-
TUAL PROPERTY

Artide 1

Substance of protection

1. For the purposes of this Pro-
tocol the term "intellectual pro-
perty" shall indude the protection of
industrial and commercial property
as covered by Artide 13 of the
Agreement.

2. Without prejudice to the provi-
sions of this Protocol and of Annex
XVII, the Contracting Parties shall
upon the entry into force of this
Agreement adjust their legislation
on intellectual property so as to
make it compatible with the prin-
ciples of free circulation of goods
and services and with the level of
protection of intellectual property
attained in Community law, includ-
ing the level of enforcement of
those rights.

3. Subject to the procedural provi-
sions of this Agreement and without
prejudice to the provisions of this
Protocol and of Annex XVII, the
EFTA States will adjust, upon re-
quest and after consultation be-
tween the Contracting Parties, their
legislation on intellectual property in
order to reach at least the level of
protection of intellectual property
prevailing in the Community upon
signature of this Agreement.

PROTOKOLL 28 OM IM-

MATERIELL ÄGANDERÄTT

Prop. 1992/93:48

Bilaga 5

Protokoll 28

Artikel 1

Skyddets omfattning

1. I detta protokoll skall uttrycket
immateriell äganderätt omfatta skyd-
det för den industriella och kom-
mersiella äganderätten enligt artikel
13 i avtalet.

2. Vid detta avtals ikraftträdande
skall de avtalsslutande parterna
anpassa sina rättsregler om immate-
riell äganderätt så att de blir fören-
liga med principerna om varors och
tjänsters fria rörlighet samt med den
skyddsnivå som gemenskapsrätten
ger den immateriella äganderätten,
inbegripet möjligheterna att på rätts-
lig väg hävda dessa rättigheter, dock
utan att det påverkar tillämpningen
av bestämmelserna i detta protokoll
och bilaga XVII.

3. I enlighet med förfarandereglema
i detta avtal och utan att det påver-
kar tillämpningen av bestämmelser-
na i detta protokoll och i bilaga
XVII, kommer EFTA-statema, på
begäran av och efter samråd mellan
de avtalsslutande partema, att an-
passa sina rättsregler om immateriell
äganderätt så att dessa åtminstone
når upp till den skyddsnivå för den
immateriella äganderätten som råder
i den Europeiska gemenskapen vid
undertecknandet av detta avtal.

Artide 2

Exhaustion of rights

1. To the extent that exhaustion is
dealt with in Community measures
or jurisprudence, the Contracting
Parties shall provide for such ex-
haustion of intellectual property
rights as laid down in Community
law. Without prejudice to future
developments of case law, this prov-
ision shall be interpreted in accor-
dance with the meaning established
in the relevant rulings of the Court

Artikel 2

Konsumtion av rättigheterna

1. I den mån gemenskapsåtgärder
eller rättsbildningen i gemenskapen
behandlar konsumtion, skall de
avtalsslutande partema bestämma
om sådan konsumtion för den im-
materiella äganderätten i enlighet
med gemenskapsrätten. Utan att
föregripa en framtida utveckling av
rättspraxis skall denna bestämmelse
skall tolkas i enlighet med innebör-
den i de avgöranden av betydelse i

178

of Justice of the European Com-
munities given prior to the signature
of this Agreement.

2. As regards patent rights, this
provision shall take effect at the
latest one year after the entry into
force of this Agreement.

Article 3

Community Patents

1. The Contracting Parties under-
take to use best endeavours to con-
clude within a period of three years
after the entry into force of the
Agreement relating to Community
Patents (89/695/EEC) negotiations
with a view to the participation of
the EFTA States in that Agreement.
However, for Iceland this date will
not be earlier than 1 January 1998.

2. The specific conditions for the
participation of the EFTA States to
the Agreement relating to Commun-
ity Patents (89/695/EEC) shall be
subject to future negotiations.

3. The Community undertakes,
after the entry into force of the
Agreement relating to Community
Patents, to invite those EFTA States
who so request to enter into negotia-
tions, in accordance with Article 8
of the Agreement relating to Com-
munity Patents, provided they will
have in addition respected the provi-
sions of paragraphs 4 and 5.

4. The EFTA States shall comply
in their law with the substantive
provisions of the European Patent
Convention of 5 October 1973.

5. As regards patentability of
pharmaceutical and foodstuff
products, Finland shall comply with
the provisions of paragraph 4 by 1
January 1995. As regards patentabil-
ity of paharmaceutical products,
Iceland shall comply with the provi-
sions of paragraph 4 by 1 January
1997. The Community shall how-
ever not adress an invitation as
mentioned in paragraph 3 to Finland
and Iceland before these dates, re-
spectively.

sammanhanget som meddelats av
den Europeiska gemenskapens dom-
stol före detta avtals under-
tecknande.

2. Beträffande patenträtt skall denna
bestämmelse böija tillämpas senast
ett år efter detta avtals ikraft-
trädande.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 5

Protokoll 28

Artikel 3

Gemens ka pspatent

1. De avtalsslutande partema åtar
sig att i möjligaste mån sträva efter
att, inom tre år från det att avtalet
om gemenskapspatent (89/695/EEG)
har trätt i kraft, slutföra förhand-
lingar om EFTA-statemas anslut-
ning till det avtalet. För Islands del
skall denna tidpunkt dock inte in-
träda tidigare än den 1 januari 1998.

2. De särskilda villkoren för
EFTA-statemas anslutning till avtal-
et om gemenskapspatent
(89/695/EEG) skall vara föremål för
framtida förhandlingar.

3. Gemenskapen åtar sig att, efter
det att avtalet om gemenskapspatent
har trätt i kraft, inbjuda de EFTA-
stater som begär det till förhandling-
ar i enlighet med artikel 8 i avtalet
om gemenskapspatent, förutsatt att
de berörda staterna vid tidpunkten i
fråga har uppfyllt bestämmelserna i
punkt 4 och 5 nedan.

4. EFTA-statemas rättsregler skall
överensstämma med de materiella
bestämmelserna i den Europeiska
patentkonventionen av den 5 oktober
1973.

5. Beträffande farmaceutiska
produkters och livsmedels-
produkters patenterbarhet skall Fin-
land före den 1 januari 1995 ha
uppfyllt bestämmelserna i punkt 4.
Beträffande farmaceutiska produ-
kters patenterbarhet skall Island
senast den 1 januari 1997 ha upp-
fyllt bestämmelserna i punkt 4.
Gemenskapen skall emellertid inte
rikta en sådan inbjudan som anges i
punkt 3 till Finland respektive
Island före dessa respektive tidpunk-

179

6. Notwithstanding Article 2, the
holder, or his beneficiary, of a
patent for a product mentioned in
paragraph 5 filed in a Contracting
Party at a time when a product
patent could not be obtained in
Finland or Iceland for that product
may rely upon the rights granted by
that patent in order to prevent the
import and marketing of that prod-
uct in the Contracting Parties where
that product enjoys patent protection
even if that product was put on the
market in Finland or Iceland for the
first time by him or with his con-
sent.

This right may be invoked for the
products referred to in paragraph 5
until the end of the second year
after Finland or Iceland, re-
spectively, has made these products
patentable.

Article 4

Semiconductor products

1. The Contracting Parties shall
have the right to take decisions on
the extension of the legal protection
of topographies of semiconductor
products to persons from any third
country or territory, which is not a
Contracting Party to this
Agreement, who do not benefit
from the right to protection accord-
ing to the provisions of this Agree-
ment. They may also conclude
agreements to this effect.

2. The Contracting Party con-
cemed shall endeavour, where the
right to protection for topographies
of semiconductor products is ex-
tented to a non-Contracting Party,
to ensure that the non-Contracting
Party concemed will grant the right
to protection to the other Contract-
ing Parties to this Agreement under
equivalent conditions to those grant-
ed to the Contracting Party con-
cemed.

3. The extension of rights con-
ferred by parallel or equivalent

ter.

6. I fråga om patent för en produkt
som anges i punkt 5, som har
patentsökts hos någon av de avtals-
slutande partema vid en tidpunkt
när produktpatent för den berörda
produkten inte kunde erhållas i
Finland eller Island, får patent-
havaren eller dennes rättsinne-
havare, utan hinder av artikel 2,
använda sig av sin patenträtt för att
förhindra att produkten importeras
till eller marknadsförs i de avtalsslu-
tande parter där produkten åtnjuter
patentskydd, även om produkten
första gången fördes ut på
marknaden i Finland eller Island av
patenthavaren själv eller med dennes
samtycke.

Denna rätt får åberopas med av-
seende på de i punkt 5 angivna
produkterna under högst två år efter
det att Finland respektive Island har
gjort de berörda produkterna patent-
erbara.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 5

Protokoll 28

Artikel 4

Halvledarprodukter

1. De avtalsslutande partema skall
ha rätt att besluta om utsträckning
av rättsligt skydd för halvledar-
produkters kretsmönster till personer
från sådant tredje land eller territor-
ium som inte är avtalspart, vilka
inte åtnjuter rätt till skydd enligt
bestämmelserna i detta avtal. De
avtalsslutande partema får även ingå
avtal om sådan utsträckning.

2. När en avtalsslutande part ut-
sträcker rätten till skydd för
halvledarprodukters läetsmönster till
en icke avtalsslutande part, skall den
avtalsslutande parten sträva efter att
säkerställa att den icke avtals-
slutande parten ger de övriga avtals-
slutande partema rätt till skydd på
villkor som är likvärdiga med dem
som den berörda avtalsslutande
parten har fått.

3. Rättigheter som utsträcks genom
parallella eller likvärdiga avtal eller

180

agreements or understandings or
equivalent decisions between any of
the Contracting Parties and third
countries shall be recognized and
respected by all of the Contracting
Parties.

4. In respect of paragraphs 1 to 3,
the general information, consultation
and dispute settlement procedures
contained in this Agreement shall
apply.

5. In any case of different rela-
tions arising between any of the
Contracting Parties and any third
country, consultations shall take
place without delay as set out in
paragraph 4 conceming the im-
plications of such a divergence for
the continuation of the free circula-
tion of goods under this Agreement.
Whenever such an agreement,
understanding or decision is ad-
opted, despite continuing disagree-
ment between the Community and
any other Contracting Party con-
cemed, Part VII of this Agreement
shall apply.

Article 5

International Conventions

1. The Contracting Parties shall
undertake to obtain their adherence
before 1 January 1995 to the follow-
ing multilateral conventions on
industrial, intellectual and commer-
cial property:

(a) Paris Convention for the Pro-
tection of Industrial Property
(Stockholm Act, 1967);

(b) Beme Convention for the
Protection of Literary and Artistic
Works (Paris Act, 1971);

(c) International Convention for
the Protection of Performers, Pro-
ducers of Phonograms and Broad-
casting Organizations (Rome, 1961);

(d) Protocol relating to the
Madrid Agreement conceming the
intemational Registration of Marks
(Madrid, 1989);

(e) Nice Agreement conceming
the intemational Classification

of Goods and Services for the pur-
pose of the Registration of Marks

överenskommelser eller genom
likvärdiga beslut mellan en avtals-
slutande part och tredje land skall
erkännas och respekteras av alla de
avtalsslutande partema.

4. För punkterna 1-3 gäller att
reglerna i detta avtal om informa-
tion, samråd och tvistlösningsför-
farande skall tillämpas.

5. Om olikartade förhållanden i
rättsskyddet uppkommer mellan
någon av de avtalsslutande partema
och ett tredje land, skall samråd
enligt punkt 4 inledas utan dröjsmål
med avseende på vad en sådan olik-
het kan innebära för varors fortsa-
tta fria rörlighet enligt detta avtal.
Vaije gång ett avtal, en överens-
kommelse eller ett beslut antas, trots
att skiljaktigheter kvarstår mellan
gemenskapen och någon av de
avtalsslutande partema, skall del VII
i detta avtal tillämpas.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 5

Protokoll 28

Artikel 5

Internationella konventioner

1. De avtalsslutande partema åtar
sig att före den 1 januari 1995 an-
sluta sig till följande multilaterala
konventioner om industriell, im-
materiell och kommersiell ägande-
rätt:

a) Pariskonventionen om indust-
riellt rättsskydd (Stockholmstexten,
1967).

b) Bemkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk
(Paristexten, 1971).

c) Den internationella konventionen
om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt
radio företag (Rom, 1961).

d) Protokollet till Madridöverens-
kommelsen om internationell regi-
strering av varumärken (Madrid,
1989).

e) Niceöverenskommelsen om inter-
nationell klassificering av varor och
tjänster vid registrering av varumär-
ken (Geneve 1977, ändrad 1979).

181

(Geneva 1977, amended 1979);

(f) Budapest Treaty on the Inter-
national Recognition of the Deposit
of Microorganisms for the purpose
of Patent Procedure (1980);

(g) Patent Cooperation Treaty
(1984).

2. For the adherence of Finland,
Ireland and Norway to the Protocol
relating to the Madrid Agreement
the date mentioned in paragraph 1
shall be replaced by 1 January 1996
and, for Iceland, 1 January 1997,
respectively.

3. Upon entry into force of this
Protocol, the Contracting Parties
shall comply in their intemal legis-
lation with the substantive provi-
sions of the Conventions listed in
paragraph 1 (a) to (c). However,
Ireland shall comply in its intemal
legislation with the substantive pro-
visions of the Beme Convention by
1 January 1995.

Article 6

Negotiations conceming the
General Agreement on Tariffs and
Trade

The Contracting Parties agree,
without prejudice to the competence
of the Community and its Member
States in matters of intellectual pro-
perty, to improve the regime estab-
lished by this Agreement as regards
intellectual property in light of the
results of the Uruguay Round nego-
tiations.

Article 7

Mutual information and consulta-
tion

The Contracting Parties under-
take to keep each other informed in
the context of work within the
framework of intemational organiza-
tions and within the context of
agreements dealing with intellectual
property.

The Contracting Parties also un-

f) Budapestkonventionen om de-
ponering av mikroorganismer för
patentändamål (1980).

g) Konventionen om patent-
samarbete (1984).

2. Beträffande Finlands, Irlands och
Norges anslutning till protokollet till
Madridöverenskommelsen, skall den
i punkt 1 angivna tidpunkten ersättas
av den 1 januari 1996 och be-
träffande Islands tillträde av den 1
januari 1997.

3. Vid detta protokolls ikraftträdan-
de skall de avtalsslutande parternas
rättsregler överensstämma med de
materiella bestämmelserna i de kon-
ventioner som anges i punkt 1 a - c.
Irlands rättsregler skall dock senast
den 1 januari 1995 överensstämma
med de materiella bestämmelserna i
Bemkonventionen.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 5

Protokoll 28

Artikel 6

Förhandlingar om Allmänna tull-
och handelsavtalet

De avtalsslutande partema är, utan
att detta påverkar gemenskapens och
dess medlemsstaters behörighet
beträffande den immateriella
äganderätten, överens om att för-
bättra den i detta avtal fastställda
ordningen beträffande den im-
materiella äganderätten mot bak-
grund av utgången av förhandlingar-
na i Uruguayrundan.

Artikel 7

Ömsesidigt informations- och
samrådsförfarande

De avtalsslutande partema åtar sig
att informera varandra om arbete
som de bedriver inom ramen för
internationella organisationer och i
samband med avtal som behandlar
immateriell äganderätt.

De avtalsslutande partema åtar sig

182

dertake, in areas covered by a mea-
sure adopted in Community law, to
engage upon request in prior con-
sultation in the above-mentioned
framework and contexts.

också att, inom områden som om-
fattas av en i gemenskapsrätten
beslutad åtgärd, på begäran samråda
i förväg i sådana situationer som
nämnts ovan.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 5

Protokoll 28

Article 8

Transitional provisions

The Contracting Parties agree to
enter into negotiations in order to
enable full participation of interested
EFTA States in future measures
conceming intellectual property
which might be adopted in
Community law.

Should such measures have been
adopted before the entry into force
of this Agreement negotiations to
participate in such measures shall
begin at the earliest opportunity.

Article 9

Competence

The provisions of this Protocol
are without prejudice to the com-
petence of the Community and of its
Member States in matters of intel-
lectual property.

DECLARATION OF THE
GOVERNMENT OF IRELAND
TO PROTOCOL 28

ON INTELLECTUAL PROPERTY
- INTERNATIONAL
CONVENTIONS

Ireland understands Article 5 (1)
of Protcol 28 as imposing a require-
ment on the Government of Ireland
to undertake, subject to its constitu-
tional requirements, to take all ne-
cessary steps to obtain adherence to
the Conventions listed.

Artikel 8

Övergångsbestämmelser

De avtalsslutande partema är
överens om att inleda förhandlingar
för att säkerställa att EFTA-stater
som så önskar fullt ut får delta i
sådana framtida system beträffande
immateriell äganderätt som kan
komma att antas i gemenskapsrätten.
Om sådana system antas före detta
avtals ikraftträdande, skall förhand-
lingar angående deltagande i dessa
system påböijas snarast möjligt.

Artikel 9

Behörighet

Bestämmelserna i detta protokoll
berör inte gemenskapens och dess
medlemsstaters behörighet be-
träffande den immateriella
äganderätten.

DEKLARATION AV IRLAND
TILL PROTOKOLL 28

IMMATERIELL ÄGANDERÄTT -

INTERNATIONELLA
KONVENTIONER

Irland tolkar punkt 1 i artikel 5 i
protokoll 28 som ett åtagande att
med iakttagande av landets
konstitutionella föreskrifter vidta
alla nödvändiga åtgärder för att
Irland skall ansluta sig till de an-
givna konventionerna.

183

ANNEX XVII
INTELLECTUAL PROPERTY

List provided for in Article 65.2

INTRODUCTION

When the acts referred to in this
Annex contain notions or refer to
procedures which are specific to the
Community legal order, such as

- preambles;

- the addressees of the Commun-
ity acts;

- references to territories or
languages of the EC;

- references to rights and obliga-
tions of EC Member States, their
public entities, undertakings or
individuals in relation to each other;
and

- references to information and
notification procedures;

Protocol 1 on horizontal adap-
tions shall apply, unless otherwise
provided for in this Annex.

BILAGA XVII

IMMATERIELL ÄGANDERÄTT

Förteckning enligt artikel 65.2

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna
bilaga innehåller begrepp eller hän-
visar till förfaranden som är ut-
märkande för inom gemenskapens
rättsordning, som t.ex.

- ingresser,

- addressater för gemenskapens
rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller
språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättig-
heter och skyldigheter för EG-med-
lemsstatema samt offentliga organ,
företag och enskilda personer i
dessa stater

- hänvisningar till informations och
anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande
anpassningar tillämpas, om inte
annat föreskrivs i denna bilaga.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 6
"Bilaga XVII"

ACTS REFERRED TO:

RÄTTSAKTER SOM DET HÄN-
VISAS TILL:

1. 387 L 0054: Council Directive
87/54/EEC of 16 December 1986
on the legal protection of topo-
graphies of semiconductor products
(OJ No L 24, 27.1.1987, p. 36)

The provisons of the Directive
shall, for the purposes of the
present Agreement, be read with the
following adaptations:

(a) In Article l(l)(c), the re-
ference to Article 223 (l)(b) of the
EEC Treaty shall be replaced by
reference to Article 129 of the EEA
Agreement.

(b) Artides 3(6) to 3(8) shall not
apply.

"The exclusive rights to authorize
or prohibit the acts specified in
paragraph l(b) shall not apply to
any such act committed after the
topography or semiconductor pro-

1. 387 L 0054: Rådets direktiv
87/54/EEG av den 16 december
1986 om rättsligt skydd för halv-
ledarprodukters topografi (EGT nr L
24, 27.01.1987, s. 36)
bestämmelserna i direktivet skall,
inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 1.1 c skall hänvisningen
till artikel 223.1 b i Romfördraget
ersättas av en hänvisning till artikel
129 i EES-avtalet.

b) Artikel 3.6 - 3.8 skall inte
tillämpas.

c) Artikel 5.5 skall ersättas av föl-
jande:

"Ensamrätten att medge eller för-
bjuda de handlingar som

nämns i punkt 1 .b skall inte gälla en
sådan handling som utförs efter det
att kretsmönstret eller halvledarpro-

184

duct has been put on the market in
a Contracting Party by the person
entitled to authorize its marketing or
with his consent".

2. 390 D 0510: First Council De-
cision 90/510/EEC of 9 October
1990 on the extension of the legal
protection of topographies of semi-
conductor products to persons from
certain countries and territories (OJ
No L 285, 17.10.1990, p. 29)

The provisions of the Decision
shall, for the purposes of the pres-
ent Agreement, be read with the
following adaptations:

(a) In the Annex, the references
to Austria and Sweden shall be de-
leted.

(b) In addition, the following shall
apply:

In the case that a country or
territory listed in the Annex does
not give the same protection as
foreseen in that Decision to persons
from a Contracting Party, the Con-
tracting Parties will use their best
endeavours to ensure that such
protection is given by the said
country or territory to the said
Contracting Party at the latest one
year after the date of entry into
force of this Agreement.

3. (a) 390 D 0511: Second Coun-
cil Decision 90/511/EEC of 9
October 1990 on the extension of
the legal protection of topographies
of semiconductor products to
persons from certain countries and
territories (OJ No L 285,
17.10.1990, p. 31)

(b) 390 D 0541: Commission
Decision 90/541/EEC of 26 October
1990 in accordance with Council
Decision 90/511/EEC determining
the countries to the companies or
other legal persons of which legal
protection of topographies of semi-
conductors is extended (OJ No L
307, 7.11.1990, p. 21)

In addition to these two Deci-
sions, the following shall apply:

The EFTA States undertake to
adapt for the purposes of this
Agreement Council Decision
90/511/EEC on the extension of the

dukten har släppts ut pä marknaden
hos en avtalsslutande part av någon
som är behörig att tillåta dess mark-
nadsföring, eller med hans sam-
tycke."

2. 390 D 0510: Rådets första beslut
90/510/EEG av den 9 oktober 1990
om utsträckning av det rättsliga
skyddet för kretsmönster hos halv-
ledarprodukter till personer från
vissa länder och territorier (EGT nr
L 285, 17.10.1990, s. 29).

Bestämmelserna i beslutet, skall
inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Hänvisningarna till Österrike och
Sverige i bilagan skall strykas.

b) Dessutom skall följande gälla:

Om ett i bilagan upptaget land eller
territorium inte ger samma skydd
som anges i det berörda beslutet till
personer från en avtalsslutande part,
skall de avtalsslutande parterna
sträva efter att säkerställa att sådant
skydd ges av det berörda landet
eller territoriet till den berörda
avtalsslutande parten senast ett år
efter det att detta avtal har trätt i
kraft.

3. a) 390 D 0511: Rådets andra
beslut 90/511/EEG av den 9 oktober
1990 om utsträckning av det rätts-
liga skyddet för kretsmönster hos
halvledarprodukter till personer från
vissa länder och territorier (EGT nr
L 285, 17.10.1990, s. 31).

b) 390 D 0541: Kommissionens
beslut 90/541/EEG av den 26
oktober 1990 genom vilket kom-
missionen i enlighet med rådets
beslut 90/511/EEG fastställer till
vilka länders bolag eller andra juri-
diska personer rättsligt skydd för
halvledarprodukters kretsmönster
sträcks ut (EGT nr L 307,
7.11.1990, s. 21).

Förutom dessa två beslut skall föl-
jande gälla:

EFTA-statema åtar sig att för detta
avtal anta rådets beslut
(90/511/EEG) samt de beslut som
fattats av kommissionen i enlighet

Prop. 1992/93:48

Bilaga 6
"Bilaga XVII"

185

legal protection of topographies of
semiconductor products to persons
from certain countries and territories
and the decisions taken by the Com-
mission in accordance with this
previous Council Decision, if their
application is prolonged after 31
December 1992. Such amendment
or replacement is to be adopted
before the entry into force of this
Agreement.

4. 389 L 0104: First Council Dir-
ective 89/104/EEC of 21 December
1988 to approximate the laws of the
Member States relating to trade
marks (OJ No L 40, 11.2.1989, p.
1)

The provisons of the Directive
shall, for the purposes of the
present Agreement, be read with the
following adaptations:

(a) In Article 3(2), the term
"trade mark law" shall be under-
stood to be the trade mark law
applicable in a Contracting Party.

(b) In Artides 4(2)(a)(i), (2)(b)
and (3), 9 and 14, the provisions
conceming the Community Trade
Mark shall not apply to EFTA
States unless the Community Trade
Mark extends to these EFTA States.

"The trade mark shall not entitle
the proprietor to prohibit its use in
relation to goods which have been
put on the market in a Contracting
Party under that trade mark by the
proprietor or with his consent".

5. 391 L 0250: Council Directive
91/250/EEC of 14 May 1991 on the
legal protection of Computer
Drograms (OJ No L 122, 17.5.1991,
p. 42)

The provisions of the Directive
shall, for the purposes of the
present Agreement, be read with the
following adaptation:

Article 4(c) shall be replaced by
the following:

"Any form of distribution to the
public, including the rental of the
original Computer program or of
copies thereof. The first sale in a
Contracting Party of a copy of a
program by the right holder or with
his consent shall exhaust the distri-

med det senast nämnda rådsbeslutet,
om tillämpningen av dessa utsträcks
till att gälla efter den 31 december
1992. Därpå följande ändringar eller
utbyten skall antas av EFTA-stater-
na innan detta avtal trätt i kraft.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 6
"Bilaga XVII"

4. 389 L 0104: Rådets första
direktiv 89/104/EEG av den 21
december 1988 om tillnärmningen
av medlemsstaternas varumärkes-
lagar (EGT nr L 40, 11.02.1989, s.
1).

Bestämmelserna i direktivet, skall
inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 3.2 skall med termen
varumärkeslagstiftning förstås varu-
märkeslagstiftning som är tillämplig
i en avtalsslutande part.

b) I artiklarna 4.2.a.i, 4.2.b, 4.3, 9
och 14 skall bestämmelserna om
EG-varumärket inte gälla EFTA-
statema om inte EG-varumärket
utsträcks till dem.

c) Artikel 7.1 skall ersättas av föl-
jande:

"Ett varumärke ger inte inne-
havaren rätt att förbjuda använd-
ningen av varumärket för varor som
av innehavaren eller med hans sam-
tycke har marknadsförts under varu-
märket i en avtalsslutande part."

5. 391 L 0250: Rådets direktiv
91/250/EEG av den 14 maj 1991
om rättsligt skydd för datorprogram
(EGT nr L 122, 17.05.1991, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall,
inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande ändringar:

Artikel 4 c skall ersättas av
följande:

"alla former av spridning till all-
mänheten, inbegripet uthyrning, av
datorprogrammets original eller
kopior av detta. Den första försälj-
ningen av en kopia av programmet
som görs i en avtalsslutande part av
rättsinnehavaren själv eller med

186

bution right within the territories of
the Contracting Parties of that copy,
with the exception of the right to
control further rental of the program
or a copy thereof.

dennes samtycke, medför förlust av
spridningsrätten till den berörda
kopian inom de avtalsslutande
parternas territorier. Detta gäller
dock inte rätten att kontrollera vi-
dare uthyrning av programmet eller
kopia av detta."

Prop. 1992/93:48

Bilaga 6
"Bilaga XVII"

187

COUNCIL DIRECTIVE

of 16 December 1986 on the legal
protection of topographies of
semiconductor products
(87/54/EEC)

THE COUNCIL OF THE
EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the treaty estab-
lishing the European Economic
Community and in particular article
100 thereof,

Having regard to the proposal
from the Commission¹,

Having regard to the opinion of
the European Parliament²,

Having regard to the opinion of
the Economic and Social Commit-
tee’,

Whereas semiconductor products
are playing an increasingly im-
portant role in a broad range of
industries and semiconductor
technology can accordingly be
considered as being of fundamental
importance for the Community’s
industrial development;

Whereas the functions of semi-
conductor products depend in large
part on the topographies of such
products and whereas the develop-
ment of such topographies requires
the investment of considerable
resources, human, technical and
financial, while topographies of
such products can be copied at a
fraction of the cost needed to
develop them independently;

Whereas topographies of semi-
conductor products are at present
not clearly protected in all Member
States by existing legislation and
such protection, where it exists, has
different attributes;

RÅDETS DIREKTIV
av den 16 december 1986
om rättsligt skydd för krets-
mönster i halvledarprodukter
(87/54/EEG)

EUROPEISKA GEMEN-
SKAPERNAS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om
upprättande av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt
artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens
förslag¹,

med beaktande av Europa-
parlamentets yttrande²,

med beaktande av Ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande’, och

med beaktande av följande:

Halvledarprodukter har kommit att
spela en allt mer betydelsefull roll
inom en lång rad industrier och
följaktligen kan halvledarteknologi
anses vara av grundläggande
betydelse för gemenskapens indus-
triella utveckling.

Funktionerna hos halvledar-
produkter beror till stor del på
produkternas kretsmönster och ut-
vecklingen av sådana kretsmönster
tar i anspråk avsevärda mänskliga,
tekniska och ekonomiska resurser,
medan de däremot kan kopieras till
en bråkdel av vad det skulle kosta
att självständigt utveckla dem.

Halvledarprodukters kretsmönster
skyddas för närvarande inte klart av
gällande lagstiftning i alla medlems-
stater och där ett sådant skydd finns
är det av skiftande innebörd.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

'• EGT nr. C 360, 31.12.1985,
s. 14

² EGT nr. C 255, 13.10.1986,
s. 249

’• EGT nr. C 189, 28.7.1986, s. 5

188

Whereas certain existing differ-
ences in the legal protection of
semiconductor products offered by
the laws of the Member States have
direct and negative effects on the
functioning of the common market
as regards semiconductor products
and such differences could well
become greater as Member States
introduce new legislation on this
subject;

Whereas existing differences
having such effects need to be
removed and new ones having a
negative effect on the common
market prevented from arising;

Whereas, in relation to extension
of protection to persons outside the
Community, Member States should
be free to act on their own behalf in
so far as community decisions have
not been taken within a limited
period of time;

Whereas the Community’s legal
framework on the protection of
topographies of semiconductor
products can, in the first instance,
be limited to certain basic principles
by provisions specifying whom and
what should be protected, the ex-
clusive rights on which protected
persons should be able to rely to
authorize or prohibit certain acts,
exceptions to these rights and for
how long the protection should last;

Whereas other matters can for the
time being be decided in accordance
with national law, in particular,
whether registration or deposit is
required as a condition for protec-
tion and, subject to an exclusion of
licences granted for the sole reason
that a certain period of time has
elapsed, whether and on what condi-
tions non-voluntary licences May be
granted in respect of protected
topographies;

Whereas protection of topo-
graphies of semiconductor products
in accordance with this directive
should be without prejudice to the
application of some
other forms of protection;

Whereas further measures con-
ceming the legal protection of topo-

Vissa olikheter i de olika
medlemsstaternas rättsliga skydd för
halvledarprodukter har direkta och
negativa återverkningar på den
gemensamma marknadens funktion
vad gäller halvledarprodukter, och
dessa olikheter kan mycket väl bli
större i samband med att medlems-
staterna inför ny lagstiftning på
området.

Det föreligger ett behov av att dels
undanröja olikheter som har dessa
återverkningar och dels förhindra
uppkomsten av nya, som kan
komma att ge negativa effekter på
den gemensamma marknaden.

Beträffande utsträckningen av
skyddet till personer från tredje land
bör det stå medlemsstaterna fritt att
agera självständigt i den mån
gemenskapen inte har fattat beslut
inom en begränsad tidsperiod.

Gemenskapens rättsliga ram i fråga
om skydd för halvledarprodukters
kretsmönster kan i en första om-
gång begränsas till vissa grund-
läggande principer, med be-
stämmelser som anger vem och vad
som skall skyddas, vilka ensamrätter
skyddade personer kan stödja sig på
när det gäller att tillåta eller förbju-
da vissa handlingar, undantag från
dessa rättigheter samt hur länge
skyddet skall vara.

Andra frågor kan tills vidare av-
göras i enlighet med nationella
bestämmelser, i synnerhet huruvida
registrering eller deponering skall
krävas som villkor för skydd och,
med förbehåll för undantag som
görs för licenser som meddelats
endast på den grunden att en viss
tidsperiod har utlöpt, huruvida och
på vilka villkor tvångslicenser får
meddelas med avseende på skyddade
kretsmönster.

Skydd för halvledarprodukters
kretsmönster i enlighet med detta
direktiv utesluter inte tillämpning av
andra former av skydd.

Ytterligare åtgärder rörande skyddet
i gemenskapen för halvledar-

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

189

graphies of semiconductor products
in the Community can be considered
at a later stage, if necessary, while
the application of common basic
principles by all member States in
accordance with the provisions of
this directive is an urgent necessity,

produkters kretsmönster kan över-
vägas senare om så krävs, medan
det däremot är nödvändigt att alla
medlemsstater snarast börjar
tillämpa gemensamma, grund-
läggande principer i enlighet med
detta direktivs bestämmelser.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

H AS ADOPTED THIS
DIRECTIVE

CHAPTER 1

Definitions

Article 1

1. For the purpose of this
Directive:

(a) a "semiconductor product’
shall mean the final or an inter-
mediate form of any product :

(i) consisting of a body of mater-
ial which includes a layer of semi-
conducting material; and

(ii) having one or more other
layers composed of conducting,
insulating or semiconducting
material, the layers being arranged
in accordance with a predetermined
three-dimensional pattem; and

(iii) intended to perform, exclus-
ively or together with other func-
tions, an electronic function;

(b) the "topography’ of a semi-
conductor product shall mean a
series of related images, however
fixed or encoded;

(i) representing the three-
dimensional pattem of the layers of
which a semiconductor product is
composed; and

(ii) in which series, each image
has the pattem or part of the pattem
of a surface of the semiconductor
product at any stage of its
manufacture;

(c) "commercial exploitation’
means the sale, rental, leasing or
any other method of commercial
distribution, or an offer for these
purposes. However, for the pur-
poses of artides 3 (4), 4 (1), 7 (1),
(3) and (4) "commercial exploit-
ation’ shall not include exploitation
under conditions of confidentiality

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS
FÖLJANDE

KAPITEL 1

Definitoner

Artikel 1

1. I detta direktiv avses med

a) "halvledarprodukt": slut- eller
mellanledet av en produkt som

i) består av en materialstruktur i
vilken ingår ett lager halvledande
material, och

ii) har ett eller flera andra lager
bestående av ledande, isolerande
eller halvledande material och där
lagren är placerade i enlighet med
ett förutbestämt tredimensionellt
mönster, samt

iii) är avsedd att ensam eller till-
sammans med andra funktioner
utföra en elektronisk funktion.

b) en halvledarprodukts
"kretsmönster": En rad samman-
hörande bilder som, oavsett hur de
är fixerade eller kodade,

i) utgör det tredimensionella
mönstret av de lager som en halv-
ledarprodukt består av, och

ii) där vaije bild i raden
representerar hela eller en del av
mönstret i en halvledarprodukts yta
vid vilken tillverkningsfas som
helst.

c) "kommersiellt utnyttjande":
Försäljning, uthyrning, leasing eller
andra kommersiella distributions-
metoder eller erbjudande om dessa.
I artiklarna 3.4, 4.1, 7.1, 7.3 och
7.4 skall emellertid beteckningen
"kommersiellt utnyttjande" inte
omfatta utnyttjande i förtroliga
sammanhang om det inte före-

190

to the extent that no further distribu-
tion to third parties occurs, except
where exploitation of a topography
takes place under conditions of
confidentiality required by a
measure taken in conformity with
article 223 (1) (b) of the Treaty.

2. The Council acting by quali-
fied majority on a proposal from the
Commission, May amend paragraph
1 (a) (i) and (ii) in order to adapt
these provisions in the light of
technical progress.

CHAPTER 2

Protection of topographies of
semiconductor products

Article 2

1. Member States shall protect the
topographies of semiconductor
products by adopting legislative
provisions conferring exclusive
rights in accordance with the provi-
sions of the Directive.

2. The topography of a semicon-
ductor product shall be protected in
so far as it satisfies the conditions
that it is the result of its creator’s
own intellectual effort and is not
commonplace in the semiconductor
industry. Where the topography of
a semiconductor product consists of
elements that are commonplace in
the semiconductor industry, it shall
be protected only to the extent that
the combination of such elements,
taken as a whole, fulfils the above-
mentioned conditions.

Article 3

1. Subject to paragraphs 2 to 5,
the right to protection shall apply in
favour of persons who are the
creators of the topographies of
semiconductor products.

2. Member States may provide
that,

(a) where a topography is created
in the course of the creator’s em-
ployment, the right to protection
shall apply in favour of the creator’s
employer unless the terms of em-
ployment provide to the contrary;

kommer någon ytterligare distribu-
tion till tredje part, med undantag
för de fall då utnyttjandet av ett
kretsmönster äger rum i sådana
förtroliga sammanhang som
påkallats av en åtgärd som vidtagits
i enlighet med artikel 223.1.b i
fördraget.

2. På förslag av kommissionen kan
rådet med kvalificerad majoritet
ändra punkterna l.a.i och l.a.ii för
att anpassa dem mot bakgrund av
den tekniska utvecklingen.

KAPITEL 2

Skydd för kretsmönster i halv-
ledarprodukter

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall skydda
kretsmönstren i halvledarprodukter
genom lagstiftning som ger
ensamrätter i enlighet med detta
direktivs bestämmelser.

2. En halvledarprodukts kretsmön-
ster skall skyddas i den utsträckning
den uppfyller villkoren att dels vara
resultatet av sin upphovsmans egen
intellektuella insats, dels inte vara
allmänt förekommande inom halv-
ledarindustrin. I de fall då en halv-
ledarprodukts kretsmönster består av
delar som är allmänt före-
kommande inom halvledarindustrin
skall den skyddas endast i den
utsträckning kombinationen av
delarna, betraktad som helhet,
uppfyller de ovannämnda villkoren.

Artikel 3

1. Med förbehåll för punkterna 2
till 5 skall rätten till skydd gälla till
förmån för personer som är skapare
av halvledarprodukters kretsmön-
ster.

2. En medlemsstat kan bestämma
att

a) i de fall då ett kretsmönster har
skapats av en person i hans an-
ställning skall rätten till skydd gälla
till förmån för arbetsgivaren, såvida
inte anställningsvillkoren säger
motsatsen,

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

191

(b) where a topography is created
under a contract other than a
contract of employment, the right to
protection shall apply in favour of a
party to the contract by whom the
topography has been commissioned,
unless the contract provides to the
contrary.

3. (a) As regards the persons
referred to in paragraph 1, the right
to protection shall apply in favour
of natural persons who are nationals
of a Member State or who have
their habitual residence on the territ-
ory of a Member State.

(b) Where Member States make
provision in accordance with para-
graph 2, the right to protection shall
apply in favour of:

(i) natural persons who are na-
tionals of a Member State or who
have their habitual residence on the
territory of a Member State;

(ii) companies or other legal
persons which have a real and
effective industrial or commercial
establishment on the territory of a
member State.

4. Where no right to protection
exists in accordance with other
provisions of this article, the right
to protection shall also apply in
favour of the persons referred to in
paragraph 3 (b) (i) and (ii) who :

(a) first commercially exploit
within a Member State a topography
which has not yet been exploited
commercially anywhere in the
world; and

(b) have been exclusively author-
ized to exploit commercially the
topography throughout the Com-
munity by the person entitled to
dispose of it.

5. The right to protection shall
also apply in favour of the suc-
cessors in title of the persons
mentioned in paragraphs 1 to 4.

6. Subject to paragraph 7,
Member States may negotiate and
conclude agreements or understand-
ings with third States and multi-
lateral conventions conceming the
legal protection of topographies of
semiconductor products whilst
respecting Community law and in
particular the rules laid down in this

b) i de fall då ett kretsmönster har
skapats under ett annat avtal än ett
anställningsavtal skall rätten till
skydd gälla till förmån för den
avtalspart som har beställt krets-
mönsret, såvida inte avtalet säger
motsatsen.

3. a) Beträffande de personer som
nämns i punkt 1 skall rätten till
skydd gälla till förmån för fysiska
personer som är medborgare i en
medlemsstat eller som har sin
vanliga vistelseort på en medlems-
stats territorium.

b) I de fall då en medlemsstat be-
stämmer i enlighet med punkt 2
skall rätten till skydd gälla till-
förmån för:

i) fysiska personer som är med-
borgare i en medlemsstat eller som
har sin vanliga vistelseort på en
medlemsstats territorium,

ii) bolag eller andra juridiska
personer som bedriver verklig och
stadigvarande industriell eller affärs-
mässig verksamhet på en medlems-
stats territorium.

4. I de fall då rätt till skydd inte
föreligger enligt vad denna artikels
övriga bestämmelser säger skall
rätten till skydd även gälla till
förmån för sådana personer som
nämns i punkt 3.b.i och 3.b.ii vilka

a) i en medlemsstat först
kommersiellt utnyttjar ett kretsmön-
ster som ännu inte har utnyttjats
kommersiellt i någon del av
världen, och som

b) av den person som förfogar över
kretsmönstren har fått ensamrätt att
utnyttja den kommersiellt i hela
gemenskapen.

5. Rätten till skydd skall också
gälla den till vilken rättigheten
övergått från sådana personer som
nämns i punkt 1-4.

6. En medlemsstat kan, med för-
behåll för punkt 7 och med
iakttagande av gemenskapsrätten och
i synnerhet reglerna i detta direktiv,
ingå avtal eller överenskommelser
med en tredje stat och multilaterala
konventioner beträffande det rätts-
liga skyddet för kretsmönstren i
halvledarprodukter.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

192

Directive.

7. Member States may enter into
negotiations which third States with
a view to extending the right to
protection to persons who do not
benefit from the right to protection
according to the provisions of this
Directive. Member States who enter
into such negotiations shall inform
the Com mission thereof.

When a Member State wishes to
extend protection to persons who
otherwise do not benefit from the
right to protection according to the
provisions of this Directive or to
conclude an agreement or under-
standing on the extension of protec-
tion with a non-member State it
shall notify the Commission. The
Commission shall inform the other
Member States thereof.

The Member State shall hold the
extension of protection or the con-
clusion of the agreement or under-
standing in abeyance for one month
from the date on which it notifies
the Commission. However, if within
that period the Commission notifies
the Member State concemed of its
intention to submit a proposal to the
Council for all Member States to
extend protection in respect of the
persons or nonMember State
concemed, the Member State shall
hold the extension of protection or
the conclusion of the agreement or
undestanding in abeyance for a
period of two months from the date
of the notification by the Member
State.

Where, before the end of this
two-month period, the Commission
submits such a proposal to the
Council, the member State shall
hold the extension of protection or
the conclusion of the agreement or
understanding in abeyance for a
further period of four months from
the date on which the proposal was
submitted.

In the absence of a Commission
notification or proposal or a Council
decision within the time limits
prescribed above, the member State
may extend protection or conclude
the agreement or understanding.

A proposal by the Commission to

7. En medlemsstat kan påböija för-
handlingar med en tredje stat i
avsikt att sträcka ut rätten till skydd
till personer som enligt detta
direktivs bestämmelser inte åtnjuter
rätt till skydd. En medlemsstat som
påbörjar sådana förhandlingar skall
underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat önskar sträcka
ut skyddet till någon som annars
inte har rätt till skydd enligt detta
direktivs bestämmelser, eller ingå
avtal eller överenskommelse med en
icke-medlemsstat om utsträckning av
skyddet, skall detta anmälas till
kommissionen. Kommissionen skall
underrätta övriga medlemsstater om
detta.

Medlemsstaten skall låta frågan om
utsträckningen av skyddet eller
ingåendet av avtalet eller överens-
kommelsen vila under en månad,
räknat från den dag då den
meddelade kommissionen. Om
kommissionen emellertid inom den
tiden till medlemsstaten anmäler sin
avsikt att föreslå rådet att alla
medlemsstaterna skall utsträcka
skyddet med avseende på de berörda
personerna eller icke-medlems-
statema, skall medlemsstaten låta
frågan om utsträckningen av skyddet
eller ingåendet av avtalet eller
överenskommelsen vila under två
månader, räknat från dagen för
medlemsstatens anmälan.

Om kommissionen före utgången av
denna tvåmånadersperiod förelägger
rådet ett sådant förslag skall
medlemsstaten låta frågan om ut-
sträckningen av skyddet eller in-
gåendet av avtalet eller överens-
kommelsen vila under ytterligare
fyra månader, räknat från dagen för
förslaget.

Om kommissionen inte gör an-
mälan eller framställer förslag eller
rådet inte fattar beslut inom de
nämnda tidsgränserna får medlems-
staten utsträcka skyddet eller ingå
avtalet eller överenskommelsen.

Ett förslag från kommissionen om

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

193

extend protection, whether or not it
is made following a notification by
a Member State in accordance with
the preceding paragraphs shall be
adopted by the Council acting by
qualified majority.

A Decision of the Council on the
basis of a Commission proposal
shall not prevent a Member State
from extending protection to
persons, in addition to those to
benefit from protection in all
Member States, who were included
in the envisaged extension, agree-
ment or understanding as notified,
unless the Council acting by quali-
fied majority has decided otherwise.

8. Commission proposals and
Council Decisions pursuant to para-
graph 7 shall be published for in-
formation in the Official Journal of
the European Communities.

Article 4

1. Member States may provide
that the exclusive rights conferred in
conformity with article 2 shall not
come into existence or shall no
longer apply to the topography of a
semiconductor product unless an
application for registration in due
form has been filed with a public
authority within two years of its
first commercial exploitation.
Member States may require in
addition to such registration that
material identifying or exemplifying
the topography or any combination
thereof has been deposited with a
public authority, as well as a state-
ment as to the date of first commer-
cial exploitation of the topography
where it precedes the date of the
applciation for registration.

2. Member States shall ensure that
material deposited in conformity
with paragraph 1 is not made avail-
able to the public where it is a trade
secret. This provision shall be with-
out prejudice to the disclosure of
such material pursuant to an order
of a court or other competent au-
thority to persons involved in litiga-
tion conceming the validity or
infringement of the excusive rights

att utsträcka skydd skall antas av
rådet med kvalificerad majoritet
antingen det framställs efter en
medlemsstats anmälan i
överensstämmelse med vad som
nyss sagts eller inte.

Ett rådsbeslut efter förslag från
kommissionen skall inte hindra en
medlemsstat från att sträcka ut
skyddet till sådana personer, utöver
dem som erhåller skydd i alla
medlemsstater, som omfattades av
den planerade utsträckningen,
avtalet eller överenskommelsen i
enlighet med vad som anmälts,
såvida inte rådet med kvalificerad
majoritet har beslutat annorlunda.

8. Kommissionsförslag och råds-
beslut i enlighet med punkt 7 skall
i informationssyfte offentliggöras i
Europeiska gemenskapernas offic-
iella tidning.

Artikel 4

1. En medlemsstat kan besluta att
ensamrätt enligt artikel 2 inte skall
uppstå eller inte längre skall gälla
för en halvledarprodukts kretsmön-
ster såvida inte en giltig registre-
ringsansökan har ingivits till en
offentlig myndighet inom två år
efter det att kretsmönstret först
utnyttjades kommersiellt. Förutom
registrering kan en medlemsstat
kräva att materiel som identifierar
eller ger exempel på kretsmönstret
eller en kombination av dessa båda
skall deponeras hos en offentlig
myndighet liksom uppgift om den
dag då kretsmönstret först utnyttja-
des kommersiellt om denna ligger
före dagen för registreringsansökan.

2. Medlemsstaterna skall säker-
ställa att materiel som deponeras i
enlighet med punkt 1 inte görs
tillgängligt för allmänheten i de fall
det utgör affärshemligheter. Detta
skall inte hindra att materiel, efter
beslut av domstol eller annan
behörig myndighet, görs tillgängligt
för sådana personer som är
inblandade i en rättstvist rörande
giltighet eller intrång i ensamrätter

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

194

referred to in article 2.

3. Member States may require
that transfers of rights in protected
topographies be registered.

4. Member States may subject
registration and deposit in accord-
ance with paragraphs 1 and 3 to the
payment of fees not exceeding their
administrative costs.

5. Conditions prescribing the
fulfilment of additional formalities
for obtaining or maintaining protec-
tion shall not be admitted.

6. Member States which require
registration shall provide for legal
remedies in favour of a person
having the right to protection in
accordance with the provisions of
this Directive who can prove that
another person has applied for or
obtained the registration of a topo-
graphy without his authorization.

Article 5

1. The exclusive rights referred to
in article 2 shall include the rights
to authorize or prohibit any of the
following acts :

(a) reproduction of a topography
in so far as it is protected under
article 2 (2);

(b) commercial exploitation or the
importation for that purpose of a
topography or of a semiconductor
product manufactured by using the
topography.

2. Notwithstanding paragraph 1, a
Member State pay permit the
reproduction of a topography privat-
ely for non commercial aims.

3. The exclusive rights referred to
in paragraph 1 (a) shall not apply to
reproduction for the purpose of
analyzing, evaluating or teaching the
concepts, processes, systems or
techniques embodied in the topo-
graphy or the topography itself.

4. The exclusive rights referred to
in paragraph 1 shall not extend to
any such act in relation to a topo-
graphy meeting the requirements of
article 2(2) and created on the basis
of an analysis and evaluation of
another topography, carried out in

som avses i artikel 2.

3. Medlemsstaterna kan kräva att
övergång av rättigheterna till ett
skyddat kretsmönster skall regist-
reras.

4. Medlemsstaterna får belägga
registrering eller deponering i enlig-
het med punkterna 1 och 3 med en
avgift som inte får överstiga de
administrativa kostnaderna.

5. Ytterligare formella krav för att
erhålla eller behålla skydd är inte
tillåtna.

6. De medlemsstater som kräver
registrering skall föreskriva om
rättsmedel till förmån för den som
har rätt till skydd i enlighet med
bestämmelserna i detta direktiv och
som kan visa att en annan person
har ansökt om eller erhållit
registrering av ett kretsmönster utan
hans medgivande.

Artikel 5

1. Den ensamrätt som anges i
artikel 2 skall omfatta rätten att
medge eller förbjuda följande
handlingar:

a) mångfaldigande av ett krets-
mönster i den utsträckning det är
skyddat enligt artikel 2.2,

b) kommersiellt utnyttjande eller
import för detta ändamål av ett
kretsmönster eller en halvledar-
produkt som har tillverkats med
utnyttjande av kretsmönster.

2. Oberoende av vad som sägs i
punkt 1 kan en medlemsstat tillåta
mångfaldigande av ett kretsmönster
för enskilt bruk utan kommersiella
syften.

3. Den ensamrätt som avses i punkt

l.a skall inte gälla mångfaldigande
i syfte att analysera, utvärdera eller
undervisa om själva kretsmönstret
eller de begrepp, processer, system
eller den teknik som den innehåller.

4. Den ensamrätt som avses i punkt
1 skall inte utsträckas till en
handling avseende ett kretsmönster
som uppfyller kraven i artikel 2.2,
skapad på grundval av analys och
utvärdering av ett annat krets-
mönster i överensstämmelse med

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

195

conformity with paragraph 3.

5. The exclusive rights to au-
thorize or prohibit the acts spe-
cified in paragraph 1 (b) shall not
apply to any such act committed
after the topography or the semi-
conductor product has been put on
the market in a member State by the
person entitled to authorize its
marketing or with his consent.

6. A person who, when he
acquires a semiconductor product,
does not know, or has no reasonable
grounds to believe, that the product
is protected by an exclusive right
conferred by a Member State in
conformity with this Directive shall
not be prevented from commercially
exploiting that product.

However, for acts committed after
that person knows, or has reason-
able grounds to believe, that the
semiconductor product is so
protected, Member States shall
ensure that on the demand of the
rightholder a tribunal may require,
in accordance with the provisions of
the national law applicable, the
payment of adequate remuneration.

7. The provisions of paragraph 6
shall apply to the successors in title
of the person referred to in the first
sentence of that paragraph.

Article 6

Member States shall not subject
the exclusive rights referred to in
article 2 to licences granted, for the
sole reason that a certain period of
time has elapsed, automatically, and
by operation of law.

Article 7

1. Member States shall provide
that the exclusive rights referred to
in article 2 shall come into
existence:

(a) where registration is the condi-
tion for the coming into existence of
the exclusive rights in accordance
with article 4, on the earlier of the
following dates:

(i) the date when the topography
is first commercially exploited any-
where in the world;

punkt 3.

5. Ensamrätten att medge eller
förbjuda de handlingar som nämns i
punkt l.b skall inte gälla en sådan
handling som utförs efter det att
kretsmönstret eller halvledarproduk-
ten har släppts ut på marknaden i en
medlemsstat av någon som är
behörig att tillåta dess marknads-
föring, eller med hans samtycke.

6. En person som vid förvärvandet
av en halvledarprodukt inte vet,
eller inte har skälig anledning att
anta, att produkten är skyddad av en
ensamrätt meddelad av en medlems-
stat i enlighet med detta direktiv,
skall inte hindras att kommersiellt
utnyttja produkten ifråga.

Beträffande handlingar som utförs
efter det att personen ifråga fått
kännedom om eller fått skälig anled-
ning att anta att halvledarprodukten
är skyddad, skall emellertid
medlemsstaterna tillse att en dom-
stol, efter yrkande av rättsinne-
havaren, kan utdöma skälig ersätt-
ning i enlighet med gällande
nationell lag.

7. Bestämmelserna i punkt 6 skall
gälla den till vilken rättigheten
övergått från en sådan person som
nämns i punktens första mening.

Artikel 6

Medlemsstaterna får inte göra den
ensamrätt som avses i artikel 2
beroende av licenser som ges auto-
matiskt, enbart på grund av att en
viss tid har löpt ut, genom tillämp-
ning av lag.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall tillse att
den ensamrätt som avses i artikel 2
skall uppstå

a) när registrering i enlighet med
artikel 4 är ett krav för att
ensamrätten skall uppstå, på den
tidigaste av följande tidpunkter:

i) den dag då kretsmönstret först ut-
nyttjas kommersiellt i någon del av
världen,

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

196

(ii) the date when an application
or registration has been filed in due
form; or

(b) when the topography is first
commercially exploited anywhere in
the world; or

2. Where the exclusive rights
come into existence in accordance
with paragraph 1 (a) or (b), the
Member States shall provide, for
the period prior to those rights
coming into existence, legal
remedies in favour of a person
having the right to protection in
accordance with the provisions of
this directive who can prove that
another person has fraudulently
reproduced or commercially ex-
ploited or imported for that purpose
a topography. This paragraph shall
be without prejudice to legal
remedies made available to enforce
the exclusive rights conferred in
conformity with article 2.

3. The exclusive rights shall come
to an end 10 years from the end of
the calendar year in which the
topography is first commercially
exploited anywhere in the world or,
where registration is a condition for
the coming into existence or
continuing application of the exclus-
ive rights, 10 years from the earlier
of the following dates ;

(a) the end of the calendar year in
which the topography is first
commercially exploited anywhere in
the world;

(b) the end of the calendar year in
which the application for registra-
tion has been filed in due form.

4. Where a topography has not
been commercially exploited any-
where in the world within a period
of 15 years from its first fixation or
encoding, any exclusive rights in
existence pursuant to paragraph 1
shall come to an end and no new
exclusive rights shall come into
existence unless an application for
registration in due form has been
filed within that period in those
member States where registration is
a condition for the coming into

ii) den dag då en ansökan om
registrering har gjorts i vederbörlig
ordning, eller

b) när kretsmönstret först utnyttjas
kommersiellt i någon del av
världen, eller

c) när kretsmönstret först fixeras
eller kodas.

2. När ensamrätten uppstår i
överensstämmelse med vad som
sägs i punkt l.a eller l.b skall
medlemsstaterna för tiden innan
rättigheten uppstod besluta om
rättsmedel till förmån för en person
som har rätt till skydd i enlighet
med bestämmelserna i detta direktiv
och som kan visa att en annan
person bedrägligen har mångfaldigat
eller kommersiellt utnyttjat eller för
detta ändamål har importerat ett
kretsmönster. Denna punkt påverkar
inte sådana rättsmedel som står till
buds för att hävda den ensamrätt
som givits i enlighet med artikel 2.

3. Ensamrätten upphör 10 år efter
utgången av det kalenderår under
vilket kretsmönstret först utnyttjades
kommersiellt i någon del av världen
eller, i det fall registrering är ett
villkor för att ensamrätten skall
uppstå eller fortsätta att gälla, 10 år
efter den tidigaste av följande tid-
punkter:

a) utgången av det kalenderår under
vilket kretsmönstret först utnyttjades
kommersiellt i någon del av
världen,

b) utgången av det kalenderår under
vilket en giltig ansökan om
registrering ingavs.

4. Om ett kretsmönster inte har
utnyttjats kommersiellt i någon del
av världen inom 15 år räknat från
tidpunkten då det först fixerades
eller kodades

skall alla enligt punkt 1 existerande
exklusiva rättigheter löpa ut och
inga nya sådana rättigheter skall
uppstå, såvida inte en ansökan om
registrering har gjorts i vederbörlig
ordning inom denna tidsperiod i de
medlemsstater där registrering är ett
villkor för att de exklusiva rättig-

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

197

existence or continuing application
of the exclusive rights.

Article 8

The protection granted to the
topographies of semiconductor
products in accordance with article
2 shall not extend to any concept,
process, system, technique or
encoded information embodied in
the topography other than the topo-
graphy itself.

Article 9

Where the legislation of Member
States provides that semiconductor
products manufactured using
protected topographies may carry an
indication, the indication to be used
shall be a capitai T as follows : T,
"T’, [T], T , T * or T .

CHAPTER 3

Continued application of other
legal provisions

Article 10

1. The provisions of this Direct-
ive shall be without prejudice to
legal provisions conceming patent
and utility model rights.

2. The provisions of this Direct-
ive shall be without prejudice :

(a) to rights conferred by the
Member States in fulfilment of their
obligations under intemational
agreements, including provisions
extending such rights to nationals
of, or residents in, the territory of
the member State concemed;

(b) to the law of Copyright in
Member States, restricting the
reproduction of drawing or other
artistic representations of topo-
graphies by copying them in two
dimensions.

3. Protection granted by national
law to topographies of semi-
conductor products fixed or encoded
before the entry into force of the
national provisions enacting the
Directive, but no later than the date

hetema skall kunna uppstå eller
fortsätta att gälla.

Artikel 8

Det skydd som i enlighet med
artikel 2 ges för halvledar-
produkters kretsmönster omfattar
endast själva kretsmönstret och inte
de begrepp, processer, system, den
teknik eller kodade information som
är införlivad i det.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

Artikel 9

I det fall då en medlemsstats lag-
stiftning föreskriver att halvledar-
produkter som tillverkas med an-
vändning av skyddade kretsmönster
får märkas, skall det använda
tecknet vara ett stort T enligt
följande: T, ’T’, [T], T, T* eller T.

KAPITEL 3

Fortsatt tillämpning av andra
rättsliga bestämmelser

Artikel 10

1. Bestämmelserna i detta direktiv
påverkar inte rättsliga bestämmelser
om patent och bruksmönsterrätter.

2. Bestämmelserna i detta direktiv
påverkar inte

a) rättigheter som givits av en
medlemsstat när den uppfyller sina
skyldigheter enligt internationella
avtal, inklusive bestämmelser som
sträcker ut sådana rättigheter till
medborgare i eller personer som är
bosatta på ifrågavarande medlems-
stats territorium,

b) upphovsrättsliga bestämmelser i
medlemsstaterna som inskränker
mångfaldigande av teckningar eller
annat konstnärligt återgivande av
kretsmönster vid tvådimensionell
kopiering.

3. Sådant skydd som ges av
nationella bestämmelser för halv-
ledarprodukters kretsmönster som
fixerats eller kodats före ikraft-
trädandet av de nationella be-
stämmelser som föreskrivs av detta

198

set out in article 11 (1), shall not be
affected by the provisions of this
directive.

CHAPTER 4

Final provisions

Article 11

1. Member States shall bring into
force the laws, regulations or
administrative provisions necessary
to comply with this directive by 7
November 1987.

2. Member States shall ensure that
they communicate to the
Commission the texts of the main
provisions of national law which
they adopt in the field covered by
this Directive.

Article 12

This Directive is adressed to the
Member States.

Done at Brussels, 16 December
1986.

For the Council

The President

G. HOWE

direktiv men inte senare än den i
artikel 11.1 nämnda dagen berörs
inte av bestämmelserna i detta
direktiv.

KAPITEL 4

Slutbestämmelser

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall sätta i
kraft de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att
följa detta direktiv senast den 7
november 1987.

2. Medlemsstaterna skall se till att
de till kommissionen överlämnar
texterna till centrala bestämmelser i
nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av
detta direktiv.

Artikel 12

Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 16 december
1986.

På rådets vägnar

G. HOWE

Ordförande

Prop. 1992/93:48

Bilaga 7

Kretsmönster

199

FIRST COUNCIL DECISION

of 9 October 1990

on the extension of the legal
protection of topographies of
semiconductor products to persons
from certain countries and
territories

(90/510/EEC)

RÅDETS FÖRSTA BESLUT
av den 9 oktober 1990
om utsträckning av det rättsliga
skyddet för kretsmönster hos
halvledarprodukter till personer
från vissa länder och territorier
(90/510/EEG)

Prop. 1992/93:48

Bilaga 8

Kretsmönster

THE COUNCIL OF THE
EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty
establishing the European Economic
Community,

Having regard to Council Direct-
ive 87/54/EEC of 16 December
1986 on the legal protection of
topographies of semiconductor
products, and in particular Article 3
(7) thereof,

Having regard to the proposal
from the Commission,

Whereas the right to legal protec-
tion of topographies of semi-
conductor products in the Com-
munity applies to persons qual-
ifying for protection under Article 3
(1) to (5) of Directive 87/54/EEC;

Whereas the right to protection
can be extended, by a Council
Decision, to persons who do not
benefit from protection under the
said provisions;

Whereas the extension of protec-
tion should, as far as possible, be
decided for the Community as a
whole;

Whereas such protection has in
fact previously been extended in
respect of certain countries and
territories on an interim basis only,
in accordance with Decisions
87/532/EEC and 88/311/EEC,
which both expire on 7 November
1990;

EUROPEISKA GEMEN-
SKAPERNAS RÅD HAR FATTAT
DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om
upprättandet av Europeiska eko-
nomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv
87/54/EEG av den 16 december
1986 om rättsligt skydd för krets-
mönster hos halvledarprodukter',
särskilt artikel 3.7, i detta

med beaktande av kommissionens
förslag,

och med beaktande av följande:
Rätten till rättsligt skydd för krets-
mönster hos halvledarprodukter i
gemenskapen gäller till förmån för
sådana personer som anges i arti-
klarna 3.1-5 i direktiv 87/54/EEG.

Rätten till skydd kan genom ett
rådsbeslut utsträckas till personer
som inte åtnjuter skydd genom de
nämnda bestämmelserna.

Beslut om utsträckning av skydd
bör i största möjliga utsträckning
gälla gemenskapen som helhet.

Sådant skydd har tidigare ut-
sträckts, dock endast interimistiskt,
till vissa länder och territorier, i
enlighet med besluten 87/532/EEG²och 88/311/EEG³, som båda upphör
att gälla den 7 november 1990.

*• EGT nr. L 24, 27.1.1987, s. 36.

¹ EGT nr. L 313, 4.11.1987, s. 22.

’• EGT nr. L 140, 7.6.1988, s. 13.

200

Whereas it now seems appropri-
ate to extend protection on a
permanent basis to those countries
or territories which have an
appropriate legislation protecting
topographies of semiconductor
products under their national law
and which make this protection
available on a permanent basis to
those persons from the Member
States of the Community who
benefit from the right to protection
under Directive 87/54/EEC.

H AS ADOPTED THIS DECISION:

Article 1

Member States shall extend the
right to protection under Directive
87/54/EEC as follows:

(a) natural persons who are
nationals of a country or territory
listed in the Annex to this Decision
or who have their habitual residence
in the territory of one of those
countries or territories shall be
treated as if they were nationals of
a Member State;

(b) companies or other legal
persons of a country or territory
listed in the Annex which have a
real and effective industrial or
commercial establishment in such a
country or territory shall be treated
as if they had a real and effective
industrial or commercial establish-
ment on the territory of a Member
State.

Article 2

This Decision shall apply from 8
November 1990.

Det synes nu lämpligt att besluta
om permanent utsträckning till
sådana länder eller territorier vars
nationella rättsliga bestämmelser ger
ett nöjaktigt skydd för halvledar-
produkters kretsmönster och som
tillhandahåller permanent skydd åt
sådana personer från gemenskapens
medlemsstater som åtnjuter rätt till
skydd genom direktiv 87/54/EEG.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 8

Kretsmönster

HÄRIGENOM BESLUTAS
FÖLJANDE:

Artikel 1

Medlemsstaterna skall utsträcka
rätten till skydd genom direktiv
87/54/EEG enligt följande:

a) fysiska personer som är med-
borgare i ett land eller territorium
som anges i bilagan till detta beslut
eller som har sin vanliga vistelseort
i ett av dessa länder eller territorier,
skall behandlas som om de vore
medborgare i en medlemsstat.

b) bolag eller andra juridiska
personer från ett land eller
territorium som anges i bilagan till
detta beslut och som bedriver
verklig och stadigvarande industriell
eller affärsmässig verksamhet i ett
sådant land eller på ett sådant
territorium, skall behandlas som om
de bedrev verklig och stadigvarande
industriell eller affärsmässig verk-
samhet på en medlemsstats
territorium.

Artikel 2

Detta beslut skall gälla från den 8
november 1990.

201

		Prop. 1992/93:48
Article 3	Artikel 3	Bilaga 8
		Kretsmönster
This Decision is addressed to the	Detta beslut riktar sig till
Member States.	medlemsstaterna.
Done at Luxembourg 9 October	Utfärdat i Luxemburg den 9 oktober
1990.	1990.
For the Council	På rådets vägnar
The President	P. ROMITA
P. ROMITA	Ordförande

Annex

Australia

Austria

Collectivité territoriale de Mayotte
Collecitvité territoriale de Saint-
Pierre et Miquelon

Japan

French Polynesis

French Southern and Antarctic
Territories

New Caledonia and dependencies

Sweden

Wallis and Futuna Islands

Bilaga

Australien

Österrike

Collectivité territoriale de Mayotte
Collectivité territoriale de Saint-
Pierre et Miquelon

Japan

Franska Polynesien

Franska södra och antarktiska
territorierna

Nya Kaledonien och tillhörande
områden

Sverige

Wallis- och Futunaöama

Prop. 1992/93:48

Bilaga 8

Kretsmönster

203

SECOND COUNCIL DECISION
of 9 October 1990

on the extension of the legal
protection of topographies of
semiconductor products to persons
from certain countries and
territories

(90/511/EEC)

RÅDETS ANDRA BESLUT

av den 9 oktober 1990

om utsträckning av det rättsliga
skyddet för kretsmönster hos
halvledarprodukter till personer
från vissa länder och territorier
(90/511/EEG)

Prop. 1992/93:48

Bilaga 9

Kretsmönster

THE COUNCIL OF THE
EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty
establishing the European Economic
Community,

Having regard to Council Direct-
ive 87/54/EEC of 16 December
1986 in the legal protection of
topographies of semiconductor
products, and in particular Article 3
(7) thereof,

Having regard to the proposal
from the Commission,

Whereas the right to legal protec-
tion of topographies of semi-
conductor products in the Com-
munity applies to persons quali-
fying for protection under Article 3
(1) to (5) of Directive 87/54/EEC;

Whereas the right to protection
can be extended, by a Council
Decision, to persons who do not
benefit from protection under the
said provisions;

Whereas the extension of protec-
tion should, as far as possible, be
decided for the Community as a
whole;

EUROPEISKA GEMEN-
SKAPERNAS RÅD HAR FATTAT
DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om
upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv
87/54/EEG av den 16 december
1986 om rättsligt skydd för krets-
mönster hos halvledarprodukter¹,
särskilt artikel 3.7, i detta

med beaktande av kommissionens
förslag,

Rätten till skydd kan genom ett
rådsbeslut utsträckas till personer
som inte åtnjuter skydd genom de
nämnda bestämmelserna.

Beslut om utsträckning av skydd
bör i största möjliga utsträckning
gälla gemenskapen som helhet.

¹ EGT nr. L 24, 27.1.1987, s. 36

² EGT nr. L 313, 4.11.1987, s. 22

³ EGT nr. L 140, 7.6.1988, s. 13

204

Whereas it seems appropriate to
continue to extend such protection
on an interim basis to certain of
those countries or territories to
allow further time for conditions for
mutual unlimited protection to be
established;

Whereas one of the factors on
which this Decision is based is the
consideration that the countries or
territories which have an appropri-
ate legislation will continue to
protect topographies of semicon-
ductor products unde their national
law and made this protection avail-
able to those persons from the
Member States of the Community
who benefit from the right to pro-
tection under Directive 87/54/EEC;

Whereas another factor on which
this Decision is based is the consid-
eration that countries or territories
which do not yet have appropriate
legislation will provide one and will
make it accessible as soon as
possible to persons from the
Member States of the Community
benefiting from the right to protec-
tion under Directive 87/54/EEC.

HAS ADOPTED THIS DECISION:

Article 1

1. Member States shall extend the
right to protection under Directive
87/54/EEC as follows:

(b) companies or other legal
persons of a country or territory
listed in the Annex which have a
real and effective industrial or
commercial establishment in such a
country or territory shall be treated
as if they have a real and effective
industrial or commercial establish-
ment on the territory of a Member
State.

Det synes nu lämpligt att besluta
om fortsatt intermistiskt utsträck-
ning till vissa av dessa länder eller
territorier, i avvaktan på att förut-
sättningar för ett ömsesidigt skydd
utan begränsningar skall skapas.

En av de faktorer på vilka detta
beslut grundas, är bedömningen att
sådana länder eller territorier som
har en tillfredsställande lagstiftning
på området kommer att fortsätta att
skydda halvledarprodukters krets-
mönster genom nationella rättsliga
bestämmelser samt göra detta skydd
tillgängligt för sådana personer från
gemenskapens medlemsstater som
genom direktiv 87/54/EEG åtnjuter
rätten till skydd.

En annan faktor på vilket detta
beslut grundas är bedömningen att
sådana länder eller territorier som
ännu inte har en tillfredsställande
författningsreglering på området
kommer att anta en sådan, samt
snarast möjligt göra den tillgänglig
för personer från gemenskapens
medlemsstater vilka genom direktiv
87/54/EEG åtnjuter rätten till skydd.

HÄRIGENOM BESLUTAS
FÖLJANDE:

Artikel 1

1. Medlemstatema skall utsträcka
rätten till skydd genom direktiv
87/54/EEG enligt följande:

Prop. 1992/93:48

Bilaga 9

Kretsmönster

205

2. The application of subpara-
graph 1 (b) shall be subject to the
condition that companies or other
legal persons of a Member State
which have a right to protection
under Directive 87/54/EEC benefit
from protection in the country or
territory in question.

3. The countries and territories
listed in the Annex which satisfy the
conditions laid down in paragraph 2
shall be determined by the
Commission and communicated to
the Member States.

Article 2

This Decision shall apply from 8
November 1990.

Member States shall extend the
right to protection under this
Decision to the persons referred to
in Article 1 until 31 December
1992.

Any exclusive rights acquired
under this Decision shall continue to
produce their effect for the period
laid down under Directive
87/54/EEC.

Article 3

This Decision is addressed to the
Member States.

Done at Luxembourg 9 Ocober
1990.

For the Council

The President

P. ROMITA

samhet på en medlemsstats
territorium.

2. Punkt l.b skall gälla under
förutsättning att bolag eller andra
juridiska personer från en
medlemsstat som genom direktiv
87/54/EEG har rätt till skydd,
åtnjuter skydd i det berörda landet
eller territoriet.

3. Kommissionen skall avgöra,
samt till medlemsstaterna meddela,
vilka av länderna och territorierna i
bilagan som uppfyller förutsätt-
ningarna i punkt 2.

Artikel 2

Detta beslut skall gälla från den 8
november 1990.

Medlemsstaterna skall utsträcka
rätten till skydd genom detta beslut
till de i artikel 1 nämnda personerna
till den 31 december 1992.

Alla exklusiva rättigheter som för-
värvats genom detta beslut skall
fortsätta att vara i kraft under den
tid som fastställts i direktiv
87/54/EEG.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till
medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 9 oktober
1990.

På rådets vägnar

P. ROMITA

Ordförande

Prop. 1992/93:48

Bilaga 9

Kretsmönster

206

Annex

Anguilla

Bermuda

British Indian Ocean Territory

British Virgin Islands

Cayman Islands

Channel Islands

Falkland Islands

Finland

Hong Kong

Iceland

Isle of Man

Liechtenstein

Montserrat

Norway

Pitcairn

St Helena

St Helena Dependence, (Ascension,

Tristan da Cunha)

South Georgia and the South

Sandwich Islands

Switzerland

Turks and Caicos Islands

United States of America

Bilaga

Anguilla

Bermuda

British Indian Ocean Territory

British Virgin Islands
Caymanöama

Kanalöarna

Falklandsöama

Finland

Hong Kong

Island

Isle of Man

Liechtenstein

Montserrat

Norge

Pitcairn

St Helena

Till St Helena hörande områden
(Ascension, Tristan da Cunha)
Sydgeorgien och Sydsandwichöama
Schweiz

Turk- och Caicosöama

Amerikas Förenta Stater

Prop. 1992/93:48

Bilaga 9

Kretsmönster

207

COMMISSION

COMMISSION DECISION
of 26 October 1990

in accordance with Council Deci-
sion 90/511/EEC determining the
countries to the companies or
other legal persons of which legal
protection of topographies of
semiconductor products is ex-
tented

(90/541 /EEC)

THE COMMISSION OF THE
EUROPEAN COMMUNITITES,

Having regard to the Treaty
establishing the European Economic
Community,

Having regard to Council Direct-
ive 87/54/EEC of 16 December
1986 on the legal protection of
topographies of semiconductor
products,

Having regard to Council De-
cision 90/511/EEC of 9 October
1990 on the extension of legal
protection of topographies of semi-
conductor products in respect of
persons from certain countries and
territories, and in particular Article
1 (3) thereof,

Whereas the abovementioned
Decision lists 21 countries and
territories which are to benefit from
protection under Directive
87/54/EEC;

Whereas protection for natural
persons is unconditional, but protec-
tion for companies and other legal
persons is subject to the condition
that Community companies and
legal persons benefit from protection
in the country or territory in
question;

Whereas the Commission is
obliged by Decision 90/511/EEC to
determine and communicate to the

KOMMISSIONEN

KOMMISSIONENS BESLUT
av den 26 oktober 1990

genom vilket kommissionen i
enlighet med rådets beslut
90/511/EEG fastställer till vilka
länders bolag eller andra juridiska
personer rättsligt skydd för halv-
ledarprodukters kretsmönster
sträcks ut

(90/541/EEG)

EUROPEISKA GEMEN-
SKAPERNAS KOMMISSION HAR
FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om
upprättandet av Europeiska eko-
nomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv
87/54/EEG av den 16 december
1986 om rättsligt skydd för krets-
mönster hos halvledarprodukter¹,

med beaktande av rådets beslut
90/511/EEG av den 9 oktober 1990
om utsträckning av rättsligt skydd
för kretsmönster hos halvledar-
produkter till personer från vissa
länder och territorier², särskilt
artikel 1.3, i detta

och med beaktande av följande:
Det ovan nämnda beslutet räknar
upp 21 olika länder och territorier
som skall åtnjuta skydd genom
direktiv 87/54/EEG.

Skydet för fysiska personer är
ovillkorligt, medan skyddet för
bolag och andra juridiska personer
är villkorat av att bolag och
juridiska personer från gemenskapen
åtnjuter skydd i det berörda landet
eller territoriet.

Kommissionen är genom beslut
90/511/EEG skyldig att fastställa
och meddela medlemsstaterna vilka

Prop. 1992/93:48

Bilaga 10

Kretsmönster

EGT nr. L 24, 27.1.1987, s. 36

EGT nr. L 285, 17.10.1990, s. 31

208

Member States which of the
countries and territories in question
satisfy this condition;

Whereas, in the United States of
America, based on interim orders
issued under Section 914 of the
Semiconductor Chip Protection Act
of 1984, legal protection is available
to owners of mask works who are
nationals, domiciliaries or sovereign
authorities of Community Member
States, and consequently the United
States fulfils the condition of reci-
procity required for the protection
of companies and other legal
persons laid down in Article 1 (2)
of Council Decision 90/511/EEC;

Whereas in Switzerland, pending
the eventual introduction into Swiss
law of specific legislation which is
currently under preparation to
protect topographies of semi-
conductor products, protection in
this respect is available under
Article 5 of the Federal Act Against
Unfair Competition of 19 December
1986;

Whereas, in the light of assur-
ances provided by the Swiss author-
ities, the Commission has concluded
that while this protection is of a
different nature to that provided
under Directive 87/54/EEC, it is
nevertheless comparable thereto for
the purposes of Decision
90/511/EEC;

Whereas protection under this
Swiss law is available to all persons
who are nationals of or domi-
ciliaries in a country of the Paris
Union and also to companies and
other legal person which have a real
and effective industrial and commer-
cial establishment in such a country,
and since all Member States are
party to the Paris Union,
Switzerland therefore also fulfils the
condition mentioned above,

HAS ADOPTED THIS DECISION:

Article 1

The countries listed below fulfil
the condition for protection of com-

av de berörda länderna och
territorierna som uppfyller detta
villkor.

I Amerikas Förenta Stater åtnjuter
de ägare av kretsmönster ("mask
work") som är medborgare, bosatta
eller suveräna myndigheter i gemen-
skapens medlemsstater rättsligt
skydd genom interimistiska be-
stämmelser utfärdade under paragraf
914 i Lagen om skydd för halv-
ledarmönster från 1984, och Förenta
Staterna uppfyller följaktligen det i
rådets beslut 90/511/EEG, artikel
1.2, fastställda villkoret om ömse-
sidighet som krävs för skydd för
bolag och andra juridiska personer.
Schweiz ger, i avvaktan på ett före-
stående införande av den special-
lagstiftning om skydd för halvledar-
produkters kretsmönster som för
närvarande är under utarbetande,
sådant skydd genom paragraf 5 i
den Federala lagen mot otillbörlig
konkurrens av den 19 december
1986.

Mot bakgrund av de försäkringar
som givits av de schweiziska
myndigheterna har kommissionen
kommit till slutsatsen att trots att
skyddet är av annorlunda slag än det
som ges genom direktiv 87/54/EEG,
det inte desto mindre är jämförligt
med detta, med avseende på beslut
90/511/EEG.

Den schweiziska lagstiftningen ger
skydd för alla personer som är
medborgare eller bosatta i ett land
som ingår i Parisunionen samt även
till bolag och andra juridiska
personer som bedriver verklig och
stadigvarande industriell eller affärs-
mässig verksamhet i ett sådant land.
Eftersom alla medlemsstaterna ingår
i Parisunionen uppfyller följaktligen
även Schweiz det ovan nämnda
villkoret.

HÄRIGENOM BESLUTAS
FÖLJANDE:

Artikel 1

Nedan angivna länder uppfyller det
i artikel 1.2 i beslut 90/511/EEG

14 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 48

Prop. 1992/93:48

Bilaga 10

Kretsmönster

209

panies and other legal persons laid
down in Article 1 (2) of Decision
90/511/EEC:

- Switzerland

- United States of America.

Article 2

This Decision is addressed to the
Member States.

Done at Brussels, 26 October 1990.

For the Commission
Martin BANGEMANN
Vice-President

fastställda villkoret för skydd för
bolag och andra juridiska personer:

- Schweiz

- Amerikas Förenta Stater.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till
medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 26 oktober
1990.

På kommissionens vägnar

Martin BANGEMANN

Vice ordförande

Prop. 1992/93:48

Bilaga 10

Kretsmönster

210

FIRST COUNCIL DIRECTIVE
of 21 December 1988
to approximate the laws of the
Member States relating to trade
marks
(89/104/EEC)

THE COUNCIL OF THE
EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty
establishing the European Economic
Community, and in particular
Article 100a thereof,

Having regard to the proposal
from the Commission,

In cooperation with the European
Parliament,

Having regard to the opinion of
the Economic and Social Com-
mittee,

Whereas the trade mark laws at
present applicable in the Member
States contain disparities which may
impede the free movement of goods
and freedom to provide services and
may distort competition within the
common market; whereas it is
therefore necessary, in view of the
establishment and functioning of the
intemal market, to approximate the
laws of the Member States;

Whereas it is important not to
disregard the Solutions and advant-
ages which the Community trade
mark system may afford to under-
takings wishing to acquire trade
marks;

Whereas it does not appear to be
necessary at present to undertake
full-scale approximation of the trade
mark laws of the Member States
and it will be sufficient if approx-
imation is limited to those national
provisions of law which most dir-
ectly affect the functioning of the
intemal market;

Whereas the Directive does not
deprive the Member States of the
right to continue to protect trade
marks acquired through use but

RÅDETS FÖRSTA DIREKTIV
av den 21 december 1988
om tillnärmningen av medlems-
staternas varumärkeslagar
(89/104/EEG)

EUROPEISKA GEMEN-
SKAPERNAS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska eko-
nomiska gemenskapen, särskilt
artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens
förslag,

i samarbete med Europa-
parlamentet,

med beaktande av Ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande, och
med beaktande av följande:

Den lagstiftning om varumärken
som nu gäller i medlemsstaterna,
innehåller olikheter som kan komma
att hindra den fria rörligheten för
varor och det fria utbytet av tjänster
samt snedvrida konkurrensför-
hållandena på den gemensamma
marknaden. Med tanke på den inre
marknadens upprättande och
funktion är det därför nödvändigt att
närma medlemsstaternas lagar till
varandra.

Det är viktigt att inte förbise de
lösningar och fördelar som
gemenskapens varumärkessystem
kan erbjuda företag som önskar
förvärva varumärken.

Det förefaller inte nödvändigt att nu
genomföra ett fullständigt närmande
av medlemsstaternas lagstiftning om
varumärken utan det kommer att
vara tillräckligt att begränsa den till
de nationella rättsliga bestämmelser
som mest direkt påverkar den inre
marknadens funktion.

Direktivet fråntar inte medlems-
staterna deras rätt att fortsätta
skydda sådana varumärken som
förvärvats genom användning, utan

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

211

takes them into account only in
regard to the relationship between
them and trade marks acquired by
registration;

Whereas Member States also
remain free to fix the provisions of
the procedure conceming the regis-
tration, the revocation and the in-
validity of trade marks acquired by
registration; whereas they can, for
example, determine the form of
trade mark registration and invalid-
ity procedures, decide whether
earlier rights should be invoked
either in the registration procedure
or in the invalidity procedure or in
both and, if they allow earlier rights
to be invoked in the registration
procedure, have an opposition
procedure or an ex officio exam-
ination procedure or both; whereas
Member States remain free to deter-
mine the effects of revocation or
invalidity of trade mark;

Whereas this Directive does not
exclude the application to trade
marks of provisions of law of the
Member States other than trade
mark law, such as the provisions
relating to unfair competition, civil
liability or consumer protection;

Whereas attainment of the object-
ives at which this approximation of
laws is aiming requires that the
conditions for obtaining and
continuing to hold a registered trade
mark are in general identical in all
Member States; whereas, to this
end, it is necessary to list examples
of signs which may constitute a
trade mark, provided that such signs
are capable of distinguishing the
goods or services from one under-
taking from those of other under-
takings; whereas the grounds for
refusal or invalidity conceming the
trade mark itself, for example the
absence of any distinctive charac-
ter, or conceming conflicts between
the trade mark and earlier rights,
are to be listed in an exhaustive
manner, even if some of these
grounds are listed as an option for
the Member States which will there-
fore be able to maintain or in-

behandlar dem endast med avseende
på förhållandet mellan dem och
sådana varumärken som förvärvats
genom registrering.

Medlemsstaterna förblir också fria
att fastställa procedurregler för
registrering, upphävande och ogil-
tighet av varumärken som förvärvats
genom registrering. De kan t. ex.
bestämma sättet för varumärkes-
registrering och ogiltighets-
förklaring, bestämma om äldre
rättigheter skall åberopas antingen
vid registrerings- eller ogiltighets-
förfarandet eller i båda förfarandena
samt, i det fall de tillåter att äldre
rättigheter åberopas i registrerings-
förfarandet, använda sig av ett in-
vändningsförfarande eller ett obliga-
toriskt granskningsförfarande eller
båda. Medlemsstaterna får även
fortsättningsvis bestämma vilka
konsekvenser som upphävande eller
ogiltighetsförklaring av varumärken
skall få.

Detta direktiv utesluter inte att
varumärken underkastas andra rätts-
liga bestämmelser än de varu-
märkesrättsliga bestämmelser som
finns i medlemsstaterna, t. ex. be-
stämmelser om illojal konkurrens,
skadeståndsansvar eller konsument-
skydd.

För att uppnå det mål som tillnärm-
ningen av de rättsliga bestämmelser-
na syftar till krävs att villkoren för
erhållande och vidmakthållande av
ett registrerat varumärke är i princip
identiska i de olika medlemsstater-
na. Det är därför nödvändigt att
upprätta en lista med exempel på
tecken som kan utgöra varumärken,
under förutsättning att sådana tecken
kan särskilja ett företags varor eller
tjänster från ett annat företags.
Grunderna för att vägra registrering
eller för ogiltighet avseende själva
varumärket, t. ex. frånvaro av sär-
skiljande egenskaper, eller avseende
konflikter mellan varumärket och
äldre rättigheter skall anges på ett
uttömmande sätt, även om vissa av
grunderna är valfria för medlems-
staterna som därför kan bibehålla
eller införa dessa grunder i sina
lagstiftningar. Medlemsstaterna kan
i sina respektive lagstiftningar bi-

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

212

troduce those grounds in their
legislation; whereas Member States
will be able to maintain or introduce
into their legislation grounds of re-
fusal or invalidity linked to con-
ditions for obtaining and continuing
to hold a trade mark for which there
is no provision of approximation,
conceming, for example, the eligib-
ility for the grant of a trade mark,
the renewal of the trade mark or
rules on fees, or related to the non-
compliance with procedural rules;

Whereas in order to reduce the
total number of trade marks
registered and protected in the
Community and, consequently, the
number of conflicts which arise
between them, it is essential to
require that registered trade marks
must actually be used or, if not
used, be subject to revocation;
whereas it is necessary to provide
that a trade mark cannot be invalid-
ated on the basis of the existence of
a non-used earlier trade mark, while
the Member States remain free to
apply the same principle in respect
of the registration of a trade mark
or to provide that a trade mark may
not be successfully invoked in in-
fringement proceedings if it is estab-
lished as a result of a plea that the
trade mark could be revoked;
whereas in all these cases it is up to
the Member States to establish the
applicable rules of procedure;

Whereas it is fundamental, in
order to facilitate the free circula-
tion of goods and services, to
ensure that henceforth registered
trade marks enjoy the same pro-
tection under the legal systems of
all Member States; whereas this
should however not prevent the
Member States from granting at
their option an extensive protection
to those trade marks which have a
reputation;

Whereas the protection afforded
by the registered trade mark, the
function of which is in particular to
guarantee as an indication of origin,
is absolute in the case of identity
between the mark and the sign and
goods or services; whereas the
protection applies also in case of

behålla eller införa registrerings-
hinder eller ogiltighetsgrunder som
är kopplade till villkor för att er-
hålla eller vidmakthålla ett varu-
märke vilka inte berörs av någon
bestämmelse om närmande, t.ex.
rörande märkesinnehavaren, för-
nyelse av varumärket eller avgifts-
regler, eller villkor som har
samband med bristande iakttagande
av procedurbestämmelser.

För att minska det totala antalet
registrerade och skyddade varu-
märken inom gemenskapen och
därmed antalet tvister dem emellan
är det av vikt att registrerade varu-
märken faktiskt används och att de
upphävs om så inte är fallet. Det är
nödvändigt att se till att ett varu-
märke inte kan ogiltigförklaras på
grund av att ett äldre men inte
använt varumärke redan finns,
medan medlemsstaterna har full
frihet att tillämpa samma princip vid
registrering av ett varumärke eller
att säkerställa att ett varumärke inte
med framgång kan åberopas i ett
mål om intrång om det efter invänd-
ning av en part slås fast att varu-
märket kan upphävas. I alla dessa
fall tillkommer det medlemsstaterna
själva att bestämma tillämpliga
procedurregler.

För att underlätta den fria rörlig-
heten för varor och tjänster är det
av avgörande betydelse att säker-
ställa att registrerade varumärken
hädanefter har samma rättsliga
skydd i alla medlemsstaterna. Detta
förhållande får emellertid inte
hindra medlemsstaterna från att efter
eget bedömande ge ett omfattande
skydd åt sådana varumärken som är
kända.

Det skydd som följer av det regist-
rerade varumärket, vars funktion
framför allt är att garantera att
varumärket anger ursprunget, är
absolut när det råder identitet
mellan märket och tecknet och
varorna eller tjänsterna. Skyddet
gäller också vid likhet mellan

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

213

similarity between the trade mark
and the sign and the goods or
services; whereas it is indispensable
to give an interpretation of the
concept of similarity in relation to
the likelihood of confusion; whereas
the likelihood of confusion, the
appreciation of which depends on
numerous elements and, in particu-
lar, on the recognition of the trade
mark on the market, of the associa-
tion which can be made with the
used or registered sign, of the
degree of similarity between the
trade mark and the sign and
between the goods or services
identified, constitutes the specific
condition for such protection;
whereas the ways in which likeli-
hood of confusion may be establish-
ed, and in particular the onus of
proof, are a matter for national pro-
cedural rules which are not preju-
diced by the Directive;

Whereas it is important, for
reasons of legal certainty and
without inequitably prejudicing the
interests of a proprietor of an earlier
trade mark, to provide that the latter
may no longer request a declaration
of invalidity nor may he oppose the
use of a trade mark subsequent to
his own of which he has knowingly
tolerated the use for a substantial
length of time, unless the applica-
tion for the subsequent trade mark
was made in bad faith:

Whereas all Member States of the
Community are bound by the Paris
Convention for the Protection of
Industrial Property; whereas it is
necessary that the provisions of this
Directive are entirely consistent
with those of the Paris Convention;
whereas the obligations of the
Member States resulting from this
Convention are not affected by this
Directive; whereas, where appro-
priate, the second subparagraph of
Article 234 of the Treaty is applic-
able;

HAS ADOPTED THIS
DIRECTIVE:

märket och tecknet och varorna eller
tjänsterna. Det är nödvändigt att
tolka begreppet likhet mot bakgrund
av risken för förväxling. Grund-
förutsättningen för skyddet är att det
finns en risk för förväxling och
denna måste bedömas mot bakgrund
av flera faktorer, särskilt i hur hög
grad märket är känt på marknaden,
den association som det använda
eller registrerade märket framkallar,
graden av likhet mellan märket och
tecknet samt mellan de ifrågavar-
ande varorna eller tjänsterna.
Formerna för fastslående av risk för
förväxling och framför allt bevis-
bördan skall regleras av nationella
procedurregler som inte berörs av
detta direktiv.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

Av hänsyn till rättssäkerheten, men
utan att i orimlig grad skada de
intressen som innehavaren av ett
äldre märke har, är det viktigt att
säkerställa att denne inte längre får
begära ogiltighetsförklaring samt att
han inte får motsätta sig använd-
ningen av ett varumärke som är
yngre än hans eget och som han i
vetskap därom har tillåtit använd-
ning av under en längre tid om inte
ansökan om registrering av det
yngre varumärket gjorts i ond tro.

Alla medlemsstaterna i gemen-
skapen är bundna av Pariskonven-
tionen för industriellt rättsskydd.
Det är nödvändigt att detta direktivs
bestämmelser helt överensstämmer
med bestämmelserna i Pariskonven-
tionen. De av medlemsstaternas
skyldigheter som är en följd av
konventionen berörs inte av detta
direktiv. Där så är lämpligt skall
artikel 234, andra stycket i för-
draget, tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS
FÖLJANDE

214

Article 1

Scope

This Directive shall apply to
every trade mark in respect of
goods or services which is the
subject of registration or of an
application in a Member State for
registration as an individual trade
mark, a collective mark or a
guarantee mark or certification
mark, or which is the subject of a
registration or an application for
registration i the Benelux Trade
Mark Office or of an intemational
registration having effect in a
Member State.

Article 2

Signs of which a trade mark may
consist

A trade mark may consist of any
sign capable of being represented
graphically, particulary words,
including personal names, designs,
letters, numerals, the shape of
goods or of their packaging, provid-
ed that such signs are capable of
distinguishing the goods or services
of one undertaking from those of
other undertakings.

Artikel 1

Räckvidd

Detta direktiv skall tillämpas för
varumärken avseende varor eller
tjänster vilka i en medlemsstat är
föremål för registrering eller an-
sökan om registrering som indivi-
duellt varumärke, kollektivmärke
eller garanti- eller kontrollmärke,
eller vilka är föremål för regist-
rering eller ansökan om registrering
hos Benelux varumärkesmyndighet
eller föremål för en internationell
registrering med rättsverkan i en
medlemsstat.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

Artikel 2

Tecken som kan utgöra ett varu-
märke

Ett varumärke kan utgöras av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn,
figurer, bokstäver, siffror, formen
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen i fråga kan
särskilja ett företags varor eller
tjänster från andra företags.

Article 3

Grounds for refusal or invalidity

l.The following shall not be
registered or if registered shall be
liable to be declared invalid:

(a) signs which cannot constitute
a trade mark;

(b) trade marks which are devoid
of any distintive character;

(c) trade marks which consist
exclusively of signs or indications
which may serve, in trade to
designate the kind, quality, quantity,
intended purpose, value, geo-
graphical origin, or the time of
production of the goods or of
rendering of the service, or other
characteristics of the goods or
service;

Artikel 3

Registreringshinder eller
ogiltighetsgrunder

1. Följande tecken och varumärken
får inte registreras och om regist-
rering har skett skall de kunna
ogiltigförklaras:

a) Tecken som inte kan utgöra ett
varumärke.

b) Varumärken som saknar sär-
skiljningsförmåga.

c) Varumärken som endast består
av tecken eller upplysningar vilka i
handeln visar varornas eller tjänster-
nas art, kvalitet, kvantitet, avsedda
användning, värde, geografiska
ursprung, tiden för deras fram-
ställande eller andra egenskaper hos
varorna eller tjänsterna.

215

(d) trade marks which consist
exclusively of signs or indications
which have become customary in
the current language or in the bona
fide and established practices of the
trade;

(e) signs which consist exclus-
ively of:

- the shape which results from the
nature of the goods,or

- the shape of goods which is
necessary to obtain a technical
result, or

- the shape which gives substantial
value to the goods;

(f) trade marks which are con-
trary to public policy or to accep-
ted principles of morality;

(g) trade marks which are of such
a nature as to deceive the public,
for instance as to the nature, quality
or geographical origin of the goods
or service;

(h) trade marks which have not
been authorized by the competent
authorities and are to be refused or
invalidated pursuant to Article 6 ter
of the Paris Convention for the
protection of Industrial Property,
hereinafter referred to as the "Paris
Convention".

2. Any Member State may pro-
vide that a trade mark shall not be
registered or, if registered, shall be
liable to be declared invalid where
and to the extent that:

(a) the use of the trade mark may
be prohibited pursuant to provisions
of law other than trade mark law of
the Member State concemed or of
the Community;

(b) the trade mark covers a sign
of high symbolic value, in par-
ticular a religious symbol;

(c) the trade mark includes
badges, emblems, and escutcheons
other than those covered by Article
6 ter of the Paris Convention and
which are of public interest, unless
the consent of the appropriate au-
thorities to its registration has been
given in conformity with the legisla-
tion of the Member State;

(d) the application for registration
of the trade mark was made in bad
faith by the applicant.

3. A trade mark shall not be

d) Varumärken som endast består
av tecken eller upplysningar vilka i
det dagliga språkbruket eller enligt
branschens vedertagna handelsbruk
kommit att bli en sedvanlig beteck-
ning för varan eller tjänsten.

e) Tecken som uteslutande består
av

- en form som följer av varans art,
eller

- en form på en vara som krävs för
att uppnå ett tekniskt resultat, eller

- en form som ger varan ett
betydande värde.

f) Varumärken som strider mot
allmän ordning eller mot allmänna
moralbegrepp.

g) Varumärken som är ägnade att
vilseleda allmänheten, t ex med
avseende på varans eller tjänstens
art, kvalitet eller geografiska ur-
sprung.

h) Varumärken som inte har god-
känts av behöriga myndigheter och
som skall vägras registrering eller
ogiltigförklaras i enlighet med
artikel 6 ter i Pariskonventionen för
industriellt rättsskydd, i fortsätt-
ningen kallad "Pariskonventionen".

2. En medlemsstat kan bestämma
att ett varumärke inte skall regist-
reras, eller om det redan är regist-
rerat, att det skall kunna förklaras
ogiltigt i följande fall:

a) Om användningen av varumärket
kan förbjudas med stöd av andra
lagbestämmelser än medlemsstatens
eller gemenskapens varumärkeslag-
stiftning.

b) Om varumärket omfattar ett
tecken av högt symbolvärde, särskilt
en religiös symbol.

c) Om varumärket innehåller andra
tecken, emblem eller vapen än de
som nämns i artikel 6 ter i Paris-
konventionen och som är av allmänt
intresse, under förutsättning att
vederbörande myndigheter inte givit
tillstånd till dess registrering i enlig-
het med medlemsstatens lagstiftning.

d) Om ansökan om registrering av
varumärket har gjorts i ond tro av
den sökande.

3. Ett varumärke skall inte vägras

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

216

refused registration or be declared
invalid in accordance with
paragraph 1 (b), (c) or (d) if, before
the date of application for registra-
tion and following the use which
has been made of it, it has acquired
a distinctive character. Any Member
State may in addition provide that
this provision shall also apply where
the distinctive character was
acquired after the date of application
for registration or after the date of
registration.

4. Any Member State may pro-
vide that, by derogation from the
preceding paragraphs, the grounds
of refusal of registration or invalid-
ity in force in that State prior to the
date on which the provisions neces-
sary to comply with this Directive
enter into force, shall apply to trade
marks for which applications has
been made prior to that date.

Article 4

Further grounds for refusal or
invalidity conceming conflicts
with earlier rights

1. A trade mark shall not be
registered or, if registered, shall be
liable to be declared invalid:

(a) if it is identical with an earlier
trade mark, and the goods or
services for which the trade mark is
applied for or is registered are
identical with the goods or services
for which the earlier trade mark is
protected;

(b) if because of its identity with,
or similarity to, the earlier trade
mark and the identity or similarity
of the goods or services covered by
the trade marks, there exists a
likelihood of confusion on the part
of the public, which includes the
likelihood of association with the
earlier trade mark.

2. "Earlier trade marks" within
the meaning of paragraph 1 means:

(a) trade marks of the following
kinds with a date of application for
registration which is earlier than the
date of application for registration
of the trade mark, taking account,

registrering eller ogiltigförklaras
med stöd av punkt 1 b, c eller d,
om det före tidpunkten för regist-
reringsansökan och som en följd av
det bruk som har gjorts av det har
förvärvat särskiljningsförmåga. En
medlemsstat kan dessutom besluta
att denna bestämmelse skall gälla
även då särskiljningsförmågan har
förvärvats efter tidpunkten för
registeringsansökan eller tidpunkten
för registreringen.

4. En medlemsstat kan med avsteg
från punkterna 1, 2 och 3, be-
stämma att registreringshinder eller
grunder för ogiltighetsförklaring
gällande i den staten före ikraft-
trädandet av detta direktivs
tvingande bestämmelser skall gälla
för ansökan om varumärke som
gjorts före den tidpunkten.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

Artikel 4

Ytterligare registreringshinder
eller ogiltighetsgrunder med av-
seende på konflikter med äldre
rättigheter

1. Ett varumärke skall inte regist-
reras eller om det är registrerat
skall det kunna ogiltigförklaras:

a) om det är identiskt med ett äldre
varumärke och de varor eller
tjänster som varumärket har ansökts
eller registrerats för är identiska
med de varor eller tjänster för vilka
det äldre varumärket är skyddat,

b) om det på grund av sin identitet
eller likhet med det äldre varu-
märket och identiteten eller likheten
mellan de varor eller tjänster som
täcks av varumärkena föreligger en
risk att allmänheten förväxlar dem,
inbegripet risken för att varumärket
associeras med det äldre varu-
märket.

2. Med "äldre varumärken" i punkt
1 avses

a) följande kategorier av varu-
märken för vilka ansökan om regist-
rering gjorts tidigare än ansökan om
registrering av varumärket i fråga,
med vederbörlig hänsyn tagen till de

217

where appropriate, of the priorities
claimed in respect of those trade
marks:

(i) Community trade marks;

(ii) trade marks registered in the
Member State or, in the case of
Belgium, Luxembourg or the
Netherlands, at the Benelux Trade
Mark Office;

(iii) trade marks registered under
intemational agreements which have
effect in the Member State;

(b) Community trade marks which
validly claim senority, in accord-
ance with the Regulation on the
Community trade mark, from a
trade mark referred to in (a) (ii) and
(iii), even when the latter trade
mark has been surrendered or
allowed to lapse;

c) applications for the trade marks
referred to in (a) and (b) subject to
their registration;

(d) trade marks which, on the
date of application for registration
of the trade mark, or, where
appropriate, of the priority claimed
in respect of the application for
registration of the trade mark, are
well known in a Member State, in
the sense in which the words "well
known" are used in Article 6 bis of
the Paris Convention;

3. A trade mark shall futhermore
not be registered or, if registered,
shall be liable to be declared invalid
if it is identical with, or similar to,
an earlier Community trade mark
within the the meaning of paragraph
2 and is to be, or has been, regis-
tered for goods or services which
are not similar to those for which
the earlier Community trade mark is
registered, where the earlier
Community trade mark has a
reputation in the Community and
where the use of the later trade
mark without due cause would take
unfair advantage of, or be
detrimental to, the distinctive
character or the repute of the earlier
community trade mark.

4. Any Member State may
futhermore provide that a trade
mark shall not be registered or, if
registered, shall be liable to be
declared invalid where, and to the

anspråk som kan göras på före-
trädesrätt för dessa varumärken:

i) EG-varumärken,

ii) varumärken som har registrerats
i medlemsstat eller, vad avser
Belgien, Luxemburg och
Nederländerna, hos Benelux varu-
märkesmyndighet,

iii) varumärken som blivit föremål
för internationell registrering med
rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

b) EG-varumärken som i enlighet
med förordningen om EG-varu-
märken gör befogat anspråk på
anciennitet gentemot ett varumärke
i a ii och iii även om det senare
varumärket inte har vidmakthållits
eller innehavaren inte förnyat regist-
reringen,

c) ansökan om varumärken nämnda
i a och b under förutsättning av
deras registrering,

d) varumärken som, vid tidpunkten
för ansökan om registrering eller, i
förekommande fall, vid tidpunkten
för begäran om företrädesrätt med
avseende på ansökan om registrering
av varumärket, är välkända i en
medlemsstat, i den betydelse som
ges ordet "välkänt" i artikel 6 bis i
Pari skonventionen.

3. Ett varumärke skall inte heller
registreras eller, om det är regist-
rerat, skall det kunna ogiltig-
förklaras om det är identiskt med,
eller liknar ett äldre EG-varumärke
enligt punkt 2, och det avses bli
registrerat för eller har registrerats
för varor eller tjänster som inte
liknar dem för vilka det äldre EG-
varumärket är registrerat, om det
äldre EG-varumärket är känt i
gemenskapen och användningen av
det yngre varumärket utan skälig
anledning skulle dra otillbörlig
fördel av eller vara till förfång för
det äldre EG-varumärkets särskilj-
ningsförmåga eller renommé.

4. En medlemsstat kan vidare
besluta att ett varumärke inte skall
registreras eller, om det är
registrerat, skall kunna ogiltig-
förklaras i följande fall:

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

218

extent that:

(a) the trade mark is identical
with, or similar to, an earlier natio-
nal trade mark within the meaning
of paragraph 2 and is to be, or has
been, registered for goods or servi-
ces which are not similar to those
for which the earlier trade mark is
registered, where the earlier trade
mark has a reputation in the Mem-
ber State concemed and where the
use of the later trade mark without
due cause would take unfair advant-
age of, or be detrimental to, the
distinctive character or the repute of
the earlier trade mark;

(b) rights to a non-registered trade
mark or to another sign used in the
course of trade were acquired prior
to the date of application for
registration of the subsequent trade
mark, or the date of priority
claimed for the application for
registration of the subsequent trade
mark and that non-registered trade
mark or other sign confers on its
proprietor the right to prohibit the
use of the subsequent trade mark;

(c) the use of the trade mark may
be prohibited by virtue of an earlier
right other than rights referred to in
paragraphs 2 and 4 b) and in
particular:

(i) a right to a name

(ii) a right of personal portrayal

(iii) a Copyright

(iv) an industrial property right

(d) the trade mark is identical
with, or similar to, an earlier
collective trade mark conferring a
right which expired within a period
of a maximum of three years
preceding application;

(e) the trade mark is identical
with, or similar to, an earlier
guarantee or certification mark
conferring a right which expired
within a period preceding applica-
tion the length of which is fixed by
the Member State;

(f) the trade mark is identical
with, or similar to, an earlier trade
mark which was registered for
identical or similar goods or
services and conferred on them a
right which has expired for failure

a) Om varumärket är identiskt med,
eller liknar ett äldre nationellt varu-
märke enligt punkt 2 och det avses
bli registrerat för eller redan har
registrerats för varor och tjänster
som inte liknar dem för vilka det
äldre varumärket är registrerat, om
det äldre varumärket är känt i
medlemsstaten i fråga och använd-
ningen av det yngre varumärket
utan skälig anledning skulle dra
otillbörlig fördel av eller vara till
förfång för det äldre varumärkets
särskiljningsförmåga eller renommé.

b) Om rätten till ett oregistrerat
varumärke eller till ett annat i
förvärsverksamhet använt tecken har
förvärvats före tidpunkten för
ansökan om registrering av det
yngre märket eller före tidpunkten
för den företrädesrätt som åberopats
till stöd för ansökan om registrering
av det yngre märket och om det
oregistrerade varumärket eller
tecknet ger innehavaren rätt att
förbjuda användningen av det yngre
varumärket.

c) Om användningen av ett varu-
märke kan förbjudas med stöd av en
annan äldre rättighet än de rättig-
heter som sägs i punkterna 2 och 4
b och särskilt

i) rätten till ett namn,

ii) rätten till egen bild,

iii) en upphovsrätt,

iv) en industriell rättighet.

d) Om varumärket är identiskt med
eller liknar ett äldre kollektivmärke
till vilket var knutet en rätt som gått
ut högst tre år före tidpunkten för
ansökan.

e) Om varumärket är identiskt med
eller liknar ett äldre garanti- eller
kontrollmärke till vilket var knutet
en rätt som gått ut inom en tid som
fastställts av medlemsstaten i fråga
före tidpunkten för ansökan.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

219

to renew within a period of a
maximum two years preceding
application, unless the proprietor of
the earlier trade mark gave his
agreement for the registration of the
later mark or did not use his trade
mark;

(g) the trade mark is liable to be
confused with a mark which was in
use abroad on the filing date of the
application and which is still in use
there, provided that at the date of
the application the applicant was
acting in bad faith.

5. The Member States may permit
that in appropriate circumstances
registration need not to be refused
or the trade mark need not to be
declared invalid where the proprie-
tor of the earlier trade mark or
other earlier right consents to the
registration of the later trade mark.

6. Any Member State may pro-
vide that, by derogation from parag-
raphs 1 to 5, the grounds for refusal
of registration or invalidity in force
in that State prior to the date on
which the provisions necessary to
comply with this Directive enter
into force, shall apply to trade
marks for which application has
been made prior to that date.

Article 5

Rights conferred by a trade mark

1. The registered trade mark shall
confer on the proprietor exclusive
rights therein. The proprietor shall
be entitled to prevent all third parti-
es not having his consent from
using in the course of trade:

(a) any sign which is identical
with the trade mark in relation to
goods or services which are identi-
cal with those for which the trade
mark is registered;

(b) any sign where, because of its
identity with, or similarity to, the
trade mark and the identity or simi-
larity of the goods or services cove-
red by the trade mark and the sign,
there exists a likelihood of confu-
sion on the part of the public, which
includes the likelihood of association
between the sign and the trade

upphört högst två år före ansökan,
förutsatt att innehavaren av det äldre
varumärket inte gett sitt tillstånd till
registreringen av det yngre varu-
märket eller inte använt sitt varu-
märke.

g) Om varumärket kan förväxlas
med ett märke som användes i
utlandet vid tidpunkten för ansökan
och som fortfarande används där,
under förutsättning att sökanden vid
tidpunkten för ansökan var i ond
tro.

5. Medlemsstaterna kan om det är
lämpligt tillåta att varumärket inte
skall vägras registrering eller
ogiltigförklaras om innehavaren av
det äldre varumärket eller den äldre
rättigheten ger sitt medgivande till
registreringen av det yngre varu-
märket.

6. En medlemsstat kan med avvi-
kelse från punkterna 1-5, bestäm-
ma att de registreringshinder eller
ogiltighetsgrunder som gällde i den
staten före ikraftträdandet av detta
direktivs tvingande bestämmelser
skall gälla för varumärken för vilka
ansökan gjorts före den tidpunkten.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

Artikel 5

Rättigheter som är knutna till ett
varumärke

1. Det registrerade varumärket ger
innehavaren en ensamrätt. Innehava-
ren har rätt att förhindra tredje man,
som inte har hans tillstånd, att i
näringsverksamhet använda

a) tecken som är identiska med
varumärket med avseende på de
varor och tjänster som är identiska
med dem för vilka varumärket är
registrerat,

b) tecken, som på grund av sin
identitet eller likhet med varumärket
och identiteten eller likheten hos de
varor eller tjänster som täcks av
varumärket och tecknet, kan leda till
förväxling hos allmänheten, inbe-
gripet risken för association mellan
tecknet och varumärket.

220

mark.

2. Any Member State may also
provide that the proprietor should
be entitled to prevent all third parti-
es not having his consent from
using in the course of trade any sign
which is identical with, or similar
to, the trade mark in relation to
goods or services which are not
similar to those for which the trade
mark is registered, where the latter
has a reputation in the Member
State and where use of that sign
without due cause takes unfair ad-
vantage of, or is detrimental to, the
distinctive character or the repute of
the trade mark.

3. The following, inter alia, may
be prohibited under paragraphs 1
and 2:

(a) affixing the sign to the goods
or to the packaging thereof;

(b) offering the goods, or putting
them on to the market or stocking
them for these purposes under that
sign, or offering or supplying servi-
ces thereunder;

(d) using the sign on business
papers and in advertising.

4. Where, under the law of the
Member State, the use of a sign
under the conditions referred to in 1
(b) or 2 could not be prohibited
before the date on which the pro-
visions necessary to comply with
this Directive entered into force in
the Member State concemed, the
rights conferred by the trade mark
may not be relied on to prevent the
continued use of the sign.

5. Paragraphs 1 to 4 shall not
affect provisions in any Member
State relating to the protection
against the use of a sign other than
for purposes of distinguishing goods
or services, where use of that sign
without due cause takes unfair
advantage of, or is detrimental to,
the distinctive character or the
repute of the trade mark.

2. En medlemsstat kan också be-
sluta att innehavaren skall ha rätt att
förhindra tredje man, som inte har
hans tillstånd, från att i närings-
verksamhet använda ett tecken som
är identiskt med eller liknar varu-
märket med avseende på varor och
tjänster av annan art än dem för
vilka varumärket är registrerat, om
detta är känt i den medlemsstaten
och om användningen av tecknet
utan skälig anledning drar otillbörlig
fördel av eller är till förfång för
varumärkets särskiljningsförmåga
eller renommé.

3. Bl.a. kan följande förbjudas
enligt punkterna 1 och 2:

a) Att anbringa tecknet på varor
eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försälj-
ning, marknadsföra dem eller lagra
dem för dessa ändamål eller utbjuda
eller tillhandahålla tjänster under
tecknet.

c) Att importera eller exportera
varor under tecknet.

d) Att använda tecknet på
affärshandlingar och i reklam.

4. Om en medlemsstats be-
stämmelser inte gör det möjligt att
förbjuda användningen av ett tecken
enligt vad som nämns i punkterna 1
b eller 2 före ikraftträdandet av
detta direktivs tvingande bestämmel-
ser, kan den fortsatta användningen
av tecknet inte förhindras med stöd
av de rättigheter som är knutna till
varumärket.

5. Punkterna 1-4 skall inte beröra
en medlemsstats bestämmelser om
skydd mot användning av ett tecken
för annat ändamål än att särskilja
varor eller tjänster, om användning
av tecknet i fråga utan skälig anled-
ning drar otillbörlig fördel av eller
är till förfång för varumärkets sär-
skiljningsförmåga eller renommé.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

221

Article 6

Limitation of the effects of a trade
mark

1. The trade mark shall not en-
title the proprietor to prohibit a
third party from using, in the course
of trade,

(a) his own name or adress;

(b) indications conceming the
kind, quality, quantity, intended
purpose, value, geographical origin,
the time of production of goods or
of rendering of the service, or other
characteristics of goods or services;

(c) the trade mark where it is
necessary to indicate the intented
purpose of a product or service, in
particular as accessories or spare
parts;

provided he uses them i accord-
ance with honest practice in indu-
strial or commercial matters.

2. The trade mark shall not en-
title the proprietor to prohibit a
third party from using, in the course
of trade, an earlier right which only
applies in particular locality if that
right is recognized by the the laws
of the Member State in question and
within the limits of the territory in
which it is recognized.

Article 7

Exhaustion of the rights conferred
by a trade mark

1. The trade mark shall not en-
title the proprietor to prohibit its use
in relation to goods which have
been put on the market in the Com-
munity under that trade mark by the
proprietor or with his consent.

2. Paragraph 1 shall not apply
where there exist legitimate reasons
for the proprietor to oppose futher
commercialization of the goods,
especially where the condition of the
goods is changed or impaired after
they have been put on the market.

Artikel 6

Begränsningar av ett varumärkes
rättsverkan

1. Varumärket ger inte innehavaren
rätt att förhindra tredje man att i
näringsverksamhet använda

a) sitt eget namn eller adress,

b) uppgifter om varornas eller
tjänsternas art, kvalitet, kvantitet,
avsedda ändamål, värde, geografiska
ursprung, tidpunkten för framstäl-
landet eller andra egenskaper,

c) varumärket om det är nödvändigt
för att ange en varas eller tjänsts
avsedda ändamål, särskilt som
tillbehör eller reservdel,

förutsatt att tredje man handlar i
enlighet med god affärssed.

2. Varumärket ger inte innehavaren
rätt att förbjuda tredje man att i
näringsverksamhet använda en äldre
rättighet som endast gäller i ett
avgränsat geografiskt område om
rättigheten erkänns av den ifråga-
varande medlemsstatens lagstiftning
samt används inom gränserna för
det territorium i vilken den är er-
känd.

Artikel 7

Konsumtion av de rättigheter som
är knutna till ett varumärke

1. Ett varumärke ger inte inne-
havaren rätt att förbjuda använd-
ningen av varumärket för varor som
av innehavaren eller med hans
samtycke har förts ut på mark-
naden under varumärket inom ge-
menskapen.

2. Punkt 1 skall inte gälla när inne-
havaren har skälig grund att motsät-
ta sig fortsatt marknadsföring av
varorna, särskilt när varornas be-
skaffenhet har förändrats eller för-
sämrats efter att de har förts ut på
marknaden.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

222

Article 8

Licensing

1. A trade mark may be licensed
for some or all of the goods or
services for which it is registered
and for the whole or part of the
Member State concemed. A licence
may be exclusive or non-exclusive.

2. The proprietor of a trade mark
may invoke the rights conferred by
that trade mark against a licensee
who contravenes any provision in
his licensing contract with regard to
its duration, the form covered by
the registration in which the trade
mark may be used, the scope of the
goods or services for which the
licence is granted, the territory in
which the trade mark may be af-
fixed, or the quality of the goods
manufactured or of the services pro-
vided by the licensee.

Article 9

Limitation in consequence of
acquiscence

1. Where, in a Member State, the
proprietor of an earlier trade mark
as referred to in Article 4 (2) has
acquiesced, for a period of five
successive years, in the use of a
later trade mark registered in that
Member State while being aware of
such use, he shall no longer be
entitled on the basis of the earlier
trade mark either to apply for a
declaration that the later trade mark
is invalid or to oppose the use of
the later trade mark in respect of
the goods or services for which the
later trade mark has been used,
unless registration of the later trade
mark was applied for in bad faith.

2. Any Member State may pro-
vide that paragraph 1 shall apply
mutatis mutandis to the proprietor
of an earlier trade mark referred to
in Article 4 (4) (a) or an earlier
right referred to in Article 4 (4) (b)
or (c).

3. In the cases referred to in
paragraphs 1 and 2, the proprietor
of a later registered trade mark shall

Artikel 8

Licens

1. Det kan ges licens för ett varu-
märke för en del eller alla de varor
eller tjänster för vilka det är regi-
strerat samt för hela eller del av
medlemsstatens territorium. En
licens kan vara exklusiv eller icke-
exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke
kan åberopa de till varumärket
knutna rättigheterna gentemot en
licenstagare som överträder en be-
stämmelse i licensavtalet med avse-
ende på licensens giltighetstid, den
av registreringen skyddade formen
under vilken varumärket får an-
vändas, arten av de varor eller
tjänster för vilka licensen är utfär-
dad, området inom vilket varu-
märket får användas eller kvaliteten
på de av licenstagaren tillverkade
varorna eller tillhandahållna tjänster-
na.

Artikel 9

Begränsning till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett i artikel

4.2 nämnt äldre varumärke har
funnit sig i att ett yngre varumärke,
som är registrerat i en medlems-
stat, har använts i medlemsstaten
under fem år i följd och han har
varit medveten om det, har han inte
längre rätt att med åberopande av
det äldre varumärket begära att det
yngre varumärket skall ogiltigförkla-
ras eller motsätta sig att det används
med avseende på de varor eller
tjänster för vilka det har brukats,
förutsatt att ansökan om regist-
rering av det yngre märket inte har
gjorts i ond tro.

2. En medlemsstat kan bestämma
att punkt 1 skall gälla mutatis mu-
tandis för innehavaren av ett i arti-
kel 4.4 a nämnt äldre varumärke
eller annan äldre rättighet som
nämns i artikel 4.4 b eller c.

3. I de fall som nämns i punkterna
1 och 2 har innehavaren av ett
yngre registrerat varumärke inte rätt

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

223

not be entitled to oppose the use of
the earlier right, even though that
right may no longer be invoked
against the later trade mark.

Article 10

Use of trade marks

1. If, within a period of five years
following the date of the completion
of the registration procedure, the
proprietor has not put the trade
mark to genuine use in the Member
State in connection with the goods
or services in respect of which it is
registered, or if such use has been
suspended during an uninterrupted
period of five years, the trade mark
shall be subject to the sanctions pro-
vided for in this Directive, unless
there are proper reasons for non-
use.

2. The follwing shall also con-
stitute use within the meaning of
paragraph 1:

(a) use of the trade mark in a
form differing in elements which do
not alter the distinctive character of
the mark in the form in which it
was registered;

(b) affixing of the trade mark to
goods or to the packaging thereof
in the Member State concemed
solely for export purposes.

3. Use of the trade mark with the
consent of the proprietor or by any
person who has authority to use a
collective mark or a guarantee or
cerfication mark shall be deemed to
constitute use by proprietor.

4. In relation to trade marks
registered before the date on which
the provisions necessary to comply
with this Directive enter into force
in the Member State concemed:

(a) where a provision in force
prior to that date attachés sanctions
to non-use of a trade mark during
an uninterrupted period, the relevant
period of five years mentioned in
paragraph 1 shall be deemed to have
begun to run at the same time as
any period of non-use which is
already running at that date;

(b) where there is no use provi-
sion in force prior to that date, the
periods of five years mentioned in

att motsätta sig användningen av
den äldre rättigheten, även om den
inte längre kan åberopas gentemot
det yngre varumärket.

Artikel 10

Bruk av varumärken

1. Om innehavaren av varumärket
inte inom fem år efter det att regi-
streringsförfarandet avslutats har
gjort verkligt bruk av varumärket i
medlemsstaten för de varor eller
tjänster för vilka det registrerats,
eller om sådant bruk inte skett
under fem år i följd, skall varu-
märket bli föremål för de sanktioner
som bestäms i detta direktiv, under
förutsättning att det inte finns giltiga
skäl till att varumärket inte använts.

2. Även det följande utgör bruk
enligt punkt 1:

a) Användning av varumärket i en
form som skiljer sig i detaljer vilka
inte förändrar märkets särskiljande
egenskaper så som det registrerats.

b) Anbringandet i medlemsstaten i
fråga av varumärket på varor eller
deras emballage endast för exportän-
damål.

3. Vaije användning av ett varu-
märke med tillstånd av innehavaren
eller person som är behörig att
använda kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke skall anses utgöra
bruk av innehavaren.

4. Om ett varumärke registrerats
före tidpunkten för ikraftträdandet
av detta direktivs tvingande be-
stämmelser i medlemsstaten i fråga
gäller följande:

a) Om en bestämmelse som gäller
före tidpunkten i fråga föreskriver
sanktioner mot ett varumärke som
inte använts under en sammanhäng-
ande period skall den i punkt 1
nämnda femårsperioden anses ha
börjat löpa vid samma tid som den
redan påböljade perioden under
vilken varumärket inte använts.

b) Om ingen bestämmelse om an-
vändning trätt i kraft före tidpunkten
i fråga, skall de i punkt 1 nämnda

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

224

paragraph 1 shall be deemed to run
from that date at the earliest.

Article 11

Sanctions for non use of a trade
mark in legal or administrative
proceedings

1. A trade mark may not be
declared invalid on the ground that
there is an earlier conflicting trade
mark if the latter does not fullfill
the requirements of use set out in
Article 10 (1), (2) and (3) or in
Article 10 (4), as the case may be.

2. Any Member State may pro-
vide that registration of a trade
mark may not be refused on the
ground that there is an earlier con-
flicting trade mark if the latter does
not fullfil the requirements of use
set out Article 10 (1), (2) and (3) or
in Article 10 (4), as the case may
be.

3. Without prejudice to the ap-
plication of Article 12, where a
counterclaim for revocation is made,
any Member State may provide that
at trade mark may not be succes-
fully invoked in infringement pro-
ceedings if it is established as a
result of a plea that the trade mark
could be revoked pursuant to Article
12 (1).

4. If the earlier trade mark has
been used in relation to part only of
the goods or services for which it is
registered, it shall, for purposes of
applying paragraphs 1, 2 and 3, be
deemed to be registered in respect
only of that part of the goods or
services.

Article 12

Ground for revocation

1. A trade mark shall be liable to
revocation if, within a continuos
period of five years, it has not been
put to genuine use in the Member
State in connection with the goods
or services in respect of which it is
registered, and there are no proper
reasons for non-use; however, no
person may claim that the proprie-
tor’s rights in a trade mark should
be be revoked where, during the

femårsperioderna anses börja löpa
tidigast från den tidpunkten.

Artikel 11

Rättsliga eller administrativa
sanktioner vid bristande använd-
ning av ett varumärke

1. Ett varumärke får inte ogiltig-
förklaras med åberopande av att det
står i konflikt med ett äldre varu-
märke om det sistnämnda inte upp-
fyller kraven på användning i artikel
10.1 - 10.3 eller, i förekommande
fall, i artikel 10.4.

2. En medlemsstat får bestämma att
registrering av ett varumärke inte
får vägras med åberopande av att
det står i konflikt med ett äldre
varumärke, om det sistnämnda inte
uppfyller kraven på användning i
artikel 10.1 - 10.3 eller, i före-
kommande fall, i artikel 10.4.

3. Om ett genkäromål om upphä-
vande av registrering görs, får en
medlemsstat bestämma, utan hinder
av tillämpningen av artikel 12, att
ett varumärke inte med framgång
kan åberopas i ett mål om intrång
om det efter invändning från en part
slås fast att varumärket kan hävas i
enlighet med artikel 12.1.

4. Om det äldre varumärket har
använts för en del av de varor eller
tjänster för vilka det registrerats,
skall det vid tillämpning av punkter-
na 1, 2 och 3 anses vara registrerat
endast för den delen av varorna
eller tjänsterna.

Artikel 12

Grunder för upphävande

1. Ett varumärke skall kunna upp-
hävas om det inom en
sammanhängande femårsperiod utan
giltiga skäl inte har tagits i verkligt
bruk i medlemsstaten i fråga för de
varor eller tjänster för vilka det
registrerats. Emellertid kan ingen
kräva att varumärket skall upphävas
om varumärket har tagits i verkligt
bruk eller dess bruk återupptagits
under tiden mellan utgången av fem-

15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 48

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

225

interval between expiry of the five-
year period and filing of the appli-
cation for revocation, genuine use
of the trade mark has been started
or resumed; the commencement or
resumption of use within a period of
three months preceding the filing of
the application for revocation which
began at the earliest on expiry or
the continuos period of five years
of non-use shall, however, be dis-
regarded where preparations for the
commencment or resumption occur
only after the proprietor becomes
aware that the application for revo-
cation may be filed.

2. A trade mark shall also be
liable to revocation if, after the date
on which it was registered,

(a) in consequence of acts or inac-
tivity of the proprietor, it has be-
come the common name in the trade
for a product or service in respect
of which it is registered;

(b) in consequnce of the use made
of it by the proprietor of the trade
mark or with his consent in respect
of the goods or services for which it
is registered, it is liable to mislead
the public, particularly as to the
nature, quality or geographical
origin of those goods or services.

Article 13

Grounds for refusal or revocation
or invalidity relating to only some
of the goods or service

Where grounds for refusal of regi-
stration or for revocation or invali-
dity of a trade mark exist in respect
of only some of the goods or servi-
ces for which that trade mark has
been applied for or registered,
refusal of registration or revocation
or invalidity shall cover those goods
or services only.

årsperioden och ansökan om upphä-
vande. Om bruket av varumärket
påbörjas eller återupptas inom en
tremånadersperiod före ansökan om
upphävande, och denna tremånader-
speriod inleds tidigast vid utgången
av den sammanhängande femårs-
perioden under vilket märket inte
använts, skall emellertid använd-
ningen lämnas utan avseende om
förberedelserna för att inleda eller
återuppta den vidtogs först efter det
att innehavaren fick kännedom om
att en ansökan om upphävande
kunde komma att göras.

2. Ett varumärke skall också kunna
bli föremål för upphävande om det,
efter den dag då det registrerades,

a) som ett resultat av innehavarens
verksamhet eller passivitet, har
blivit en allmän beteckning i han-
deln för en vara eller tjänst för
vilket det är registrerat,

b) som ett resultat av det bruk
innehavaren gjort av varumärket
eller den användning till vilken
innehavaren gett sitt tillstånd med
avseende på varorna eller tjänsterna
för vilka det är registrerat, kan
komma att vilseleda allmänheten,
särskilt vad gäller varornas eller
tjänsternas art, kvalitet eller geogra-
fiska ursprung.

Artikel 13

Registreringshinder eller grunder
för upphävande eller ogiltighets-
förklaring avseende endast en del
av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller
grunder för upphävande eller ogil-
tighetsförklaring föreligger endast
för en del av de varor eller tjänster
för vilka varumärket har ansökts
eller registrerats skall vägran att
registrera, upphävande eller ogiltig-
förklaring av varumärket endast
avse dessa varor eller tjänster.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

226

Article 14

Establishment a posteriori of
invalidity or revocation of a trade
mark

Where the seniority of an earlier
trade mark which has been sur-
rendered or alowed to lapse, is
claimed for a Community trade
mark, the invalidity or revocation
of the earlier trade mark may be
established a posteriori.

Article 15

Special provisions in respect of
collective marks, guarantee marks
and certification marks

1. Without prejudice to Article 4,
Member States whose laws authori-
ze the registration of collective
marks or of guarantee marks or
certification marks, may provide
that such marks shall not be registe-
red, or shall be revoked or declared
invalid, on grounds additional to
those specified in Artides 3 and 12
where the function of those marks
so requires.

2. By way of derogation from Ar-
ticle 3 (1) (c), Member States may
provide that signs or indications
which may serve, in trade, to desig-
nate the geographical origin of the
goods or services may constitute
collective, guarantee or certification
marks. Such a mark does not entitle
the proprietor to prohibit a third
party from using in the course of
trade mark such signs or indica-
tions, provided he uses them in
accordance with honest practices in
industrial or commercial matters; in
particular, such a mark may not be
invoked against a third party who is
entitled to use a geographical name.

Article 16

National provisions to be adopted
pursuant to this Directive

1. The Member States shall bring
into force the laws, regulations and
administrative provisions necessary
to comply with this Directive not
later than 28 of December 1991.
They shall immediately inform the

Artikel 14

Beslut i efterhand om ogiltighets-
förklaring eller upphävande av ett
varumärke

Om anciennitet för ett äldre varu-
märke som inte har vidmakthållits
eller som inte förnyats åberopas för
ett EG-varumärke, kan det i efter-
hand beslutas om ogiltighets-
förklaring eller upphävande av det
äldre varumärket.

Artikel 15

Särskilda bestämmelser för kollek-
tivmärken, garantimärken och
kontrollmärken

1. Utan hinder av artikel 4 kan
medlemsstater, vilkas bestämmelser
tillåter registrering av kollektiv-
märken, garanti- eller kontrollmär-
ken, bestämma att sådana märken
inte skall registreras, eller att de
skall upphävas eller ogiltigförklaras,
med stöd av ytterligare grunder än
de som nämns i artiklarna 3 och 12
i de fall dessa märkens funktion
kräver det.

2. Oberoende av artikel 3.l.c kan
en medlemsstat bestämma att tecken
eller upplysningar, som i handeln
kan ange varornas eller tjänsternas
geografiska ursprung, får utgöra
kollektiv-, garanti- eller kontroll-
märken. Ett sådant märke ger inte
innehavaren rätt att förbjuda tredje
man att i näringsverksamhet an-
vända sådana tecken eller upplys-
ningar, förutsatt att han brukar dem
i överensstämmelse med god
affärssed. I synnerhet får ett sådant
märke inte åberopas gentemot en
tredje man som har rätt att använda
ett geografiskt namn.

Artikel 16

Nationella bestämmelser som skall
antas för att följa detta direktiv

1. Medlemsstaterna skall sätta i
kraft de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att
följa detta direktiv senast den 28
december 1991. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

227

Commission thereof.

2. Acting on proposal from the
Commission, the Council, acting by
qualified majority, may defer the
date referred to in paragraph 1 until
31 December 1992 at the latest.

3. Member States shall commun-
icate to the Commission the text of
the main provisions of national law
which they adopt in the field gover-
ned by this Directive.

2. På förslag från kommissionen
kan rådet med kvalificerad majoritet
besluta att skjuta upp tidpunkten i
punkt 1 till senast den 31 december
1992.

3. Medlemsstaterna skall till kom-
missionen överlämna texterna till
centrala bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom det
område som omfattas av detta direk-
tiv.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 11

Varumärke

Article 17
Adressees

This Directive is adressed to the
Member States.

Done at Brussels, 21 December
1988.

For the Council

The President

V. PAPANDREOU

Artikel 17

Mottagare

Detta direktiv riktar sig till med-
lemsstaterna.

Upprättat i Bryssel den 21 december
1988.

På rådets vägnar

V. PAPANDREOU

Ordförande

228

COUNCIL DIRECTIVE
of 14 May 1991
on the legal protection of Com-
puter programs
(91/250/EEG)

THE COUNCIL OF THE
EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard to the Treaty
establishing the European Economic
Community and in particular Article
100a thereof,

Having regard to the proposal
from the Commission,

In cooperation with the European
Parliament,

Having regard to the opinion of
the Economic and Social Com-
mittee,

Whereas Computer programs are
at present not clearly protected in
all Member States by existing
legislation and such protection,
where it exists, has different
attributes;

Whereas the development of
Computer programs requires the
investment of considerable human,
technical and fmancial resources
while Computer programs can be
copied at a fraction of the cost
needed to develop them independ-
ently;

Whereas Computer programs are
playing an increasingly important
role in a broad range of industries
and Computer program technology
can accordingly be considered as
being of fundamental importance for
the Community’s industrial develop-
ment;

Whereas certain differences in the
legal protection of Computer
programs offered by the laws of the

RÅDETS DIREKTIV
av den 14 maj 1991
om rättsligt skydd för datorpro-
gram

(91/250/EEG)

EUROPEISKA GEMEN-
SKAPERNAS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om
upprättandet av Europeiska eko-
nomiska gemenskapen, särskilt
artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens
förslag¹,

i samarbete med Europa-
parlamentet²,

med beaktande av Ekonomiska och
sociala kommitténs³ yttrande, och
med beaktande av följande:

Datorprogram är för närvarande
inte klart skyddade av gällande
lagstiftning i alla medlemsstater och
där sådant skydd finns är det av
skiftande innebörd.

Utvecklingen av datorprogram tar i
anspråk avsevärda mänskliga,
tekniska och ekonomiska resurser,
medan datorprogram däremot kan
kopieras till en bråkdel av de
kostnader som en självständig ut-
veckling av dem innebär.

Datorprogram spelar en allt mer
betydelsefull roll inom en lång rad
industrier och följaktligen kan dator-
programteknologi anses vara av
grundläggande betydelse för
gemenskapens industriella utveck-
ling.

Vissa olikheter mellan medlems-
staternas rättsliga skydd för
datorprogram har direkta och

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

¹ EGT nr. C 91, 12.4.1989, s. 4,
och EGT nr C 320, 20.12.1990,
s. 22.

² EGT nr C 231, 17.9.1990, s. 78
och beslut av den 17 april 1991
(ännu inte offentliggjort i den
officiella tidningen).

³ EGt nr C 329, 30.12.1989, s. 4.

229

16 Riksdagen 1992/93. 1 satnl. Nr 48

Member States have direct and
negative effects on the functioning
of the common market as regards
Computer programs and such
differences could well become
greater as Member States introduce
new legislation on this subject;

Whereas existing differences
having such effects need to be
removed and new ones prevented
from arising, while differences not
adversely affecting the functioning
of the common market to a substan-
tial degree need not be removed or
prevented from arising;

Whereas the Community’s legal
framework on the protection of
Computer programs can accordingly
in the first instance be limited to
establishing that Member States
should accord protection to Com-
puter programs under Copyright law
as literary works and, further, to
establishing who and what should
be protected, the exclusive
rights on which protected persons
should be able to rely in order to
aurthorize or prohibit certain acts
and for how long the protection
should apply;

Whereas, for the purpose of this
Directive, the term 'Computer
program’ shall include programs in
any form, including those which are
incorporated into hardware; whereas
this term also includes preparatory
design work leading to the develop-
ment of a Computer program
provided that the nature of the
prepartory work is such that a Com-
puter program can result from it at
a later stage;

Whereas, in respect of the criteria
to be applied in determining
whether or not a Computer program
is an original work, no tests as to
the qualitative or aesthetic merits of
the program should be applied;

Whereas the Community is fully
committed to the promotion of
intemational standardization;

Whereas the function of a Com-
puter program is to communicate
and work together with other

negativa återverkningar på den
gemensamma marknadens funktion
vad gäller datorprogram, och dessa
olikheter kan mycket väl bli större
i samband med att medlemsstaterna
inför ny lagstiftning på området.

Det föreligger ett behov av att
undanröja olikheter som har dessa
återverkningar och att förhindra
uppkomsten av nya. Sådana olik-
heter som inte i väsentlig grad
påverkar den gemensamma
marknadens funktion i negativ rikt-
ning behöver däremot inte undan-
röjas eller förhindras från att upp-
komma.

Gemenskapens rättsliga ram för
skydd för datorprogram kan följ-
aktligen i en första omgång
begränsas till att fastställa att
medlemsstaterna skall ge dator-
program upphovsrättsligt skydd som
litterära verk samt vidare att fast-
ställa vem och vad som skall
skyddas, vilka ensamrätter skyddade
personer kan stödja sig på när det
gäller att tillåta eller förbjuda vissa
handlingar och hur länge skyddet
skall gälla.

I detta direktiv avses med termen
datorprogram alla former av
program, inbegripet sådana som är
införlivade med hårdvara. Termen
innefattar även förberedande design-
arbete som leder till utvecklingen av
datorprogram, under förutsättning
att det föreberedande arbetet är av
sådan art att det kan resultera i ett
datorprogram i ett senare skede.

De bedömningsgrunder som skall
tillämpas för att fastställa om ett
datorprogram är ett originalverk
eller inte, bör inte omfatta prov-
ningar avseende programmets
kvalitativa eller estetiska egen-
skaper.

Gemenskapen är fast besluten att
främja internationell standardiser-
ing.

Ett datorprograms funktion är att
kommunicera och verka till-
sammans med andra komponenter i

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

230

components of a Computer system
and with users and, for this
purpose, a logical and, where
appropriate, physical interconnec-
tion and interaction is required to
permit all elements of Software and
hardware to work with other Soft-
ware and hardware and with users
in all the ways in which they are
intended to function;

Whereas the parts of the program
which provide for such interconnec-
tion and interaction between
elements of Software and hardware
are generally known as 'interfaces’;

Whereas this functional inter-
connection and interaction
is generally known as 'inter-
operability’; whereas such inter-
operability can be defmed as the
ability to exchange information and
mutually to use the information
which has been exchanged;

Whereas, for the avoidance of
doubt, it has to be made clear that
only the expression of a Computer
program is protected and that ideas
and principles which underlie any
element of a program, including
those which underlie its interfaces,
are not protected by Copyright under
this Directive;

Whereas, in accordance with this
principle of Copyright, to the extent
that logic, algorithms and
programming languages comprise
ideas and principles, those ideas and
principles are not protected under
this Directive;

Whereas, in accordance with the
legislation and jurisprudence of the
Member States and the intemational
Copyright conventions, the expres-
sion of those ideas and principles is
to be protected by Copyright;

Whereas, for the purposes of this
Directive, the term 'rental’ means
the making available for use, for a
limited period of time and for
profit-making purposes, of a Com-
puter program or a copy thereof;
whereas this term does not include
public lending, which, accordingly,
remains outside the scope of this
Directive;

Whereas the exclusive rights of
the author to prevent the unauthor-

ett datorsystem och med användare.
För detta ändamål krävs en logisk,
i förekommande fall även fysisk
sammankoppling och växelverkan så
att alla detaljer i hårdvara och mjuk-
vara kan fungera på alla de sätt som
de är avsedda att fungera på till-
sammans med annan hårdvara och
mjukvara samt med användare av
datorprogrammet.

De delar av programmet som sörjer
för sådan sammankoppling och
växelverkan mellan detaljer och
hårdvara och mjukvara betecknas
allmänt som gränssnitt.

Denna funktionella samman-
koppling och växelverkan betecknas
allmänt som samverkansförmåga.
Den kan definieras som förmågan
att utväxla information och ömse-
sidigt använda den utväxlade in-
formationen.

För att undvika missförstånd skall
här klargöras att det bara är ett
datorprograms uttrycksform som är
skyddad och att de idéer och
principer som ligger till grund för
de olika detaljerna i ett program,
inbegripet de som ligger bakom dess
gränssnitt, inte är upphovsrättsligt
skyddade enligt detta direktiv.

I överensstämmelse med denna
upphovsrättsliga princip är logik,
algoritmer och programmerings-
språk till den del som de innefattar
idéer och principer, inte skyddade
enligt detta direktiv.

I enlighet med medlemsstaternas
lagstiftning och rättspraxis samt de
internationella upphovsrättskonven-
tionema bör dessa idéers och
principers uttrycksform vara
upphovsrättsligt skyddad.

I detta direktiv avses med termen
uthyrning att ett datorprogram eller
en kopia av detta i vinstsyfte görs
tillgängligt för användande under en
begränsad tidrymd. Termen omfattar
inte utlåning till allmänheten vilket
därmed ligger utanför detta direktivs
tillämpningsområde.

Upphovsmannens ensamrätt att
förhindra otillåten återgivning av sitt

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

231

ized reproduction of his work have
to be subject to a limited exception
in the case of a Computer program
to allow the reproduction technically
necessary for the use of that
program by the lawful acquirer;

Whereas this means that the acts
of loading and running necessary
for the use of a copy of a program
which has been lawfully acquired,
and the act of correction of its
errors, may not be prohibited by
contract; whereas, in the absence of
specific contractual provisions,
including when a copy of the
program has been sold, any other
act necessary for the use of the
copy of a program may be
performed in accordance with its
intended purpose by a lawful
acquirer of that copy;

Whereas a person having a right
to use a Computer program should
not be prevented from performing
acts necessary to observe, study or
test the functioning of the program,
provided that these acts do not
infringe the Copyright in the
program;

Whereas the unauthorized re-
production, translation, adaptation
or transformation of the form of the
code in which a copy of a Computer
program has been made available
constitutes an infringement of the
exclusive rights of the author;

Whereas, neverthleless, circum-
stances may exist when such a
reproduction of the code and trans-
lation of its form within the
meaning of Article 4 (a) and (b) are
indipensable to obtain the necessary
information to achieve the inter-
operability of an independently
created program with other
programs;

Whereas it has therefore to be
considered that in these limited
circumstances only, performance of
the acts of reproduction and trans-
lation by or on behalf of a person
having a right to use a copy of the
program is legitimate and compat-
ible with fair practice and must
therefore be deemed not to require
the authorization of the rightholder;

Whereas an objective of this

verk bör begränsas när det gäller
datorprogram så att den inte
omfattar den tekniska återgivning
som krävs för att den som på laglig
väg förvärvat programmet skall
kunna använda det.

Detta betyder att handlingar som
laddning, köming och rättelse, som
är nödvändiga vid användningen av
ett program som är lagligen för-
värvat, inte får förbjudas genom
avtal. Vid avsaknad av särskilda
avtalsbestämmelser får, även då en
programkopia har sålts, vaije annan
åtgärd som krävs för användandet
av en programkopia utföras i
överensstämmelse med programmets
avsedda användning av den som på
laglig väg förvärvat kopian.

En person som har rätt att använda
ett datorprogram bör inte hindras att
utföra sådana åtgärder som krävs
för att iaktta, undersöka eller prova
programmets funktion, under förut-
sättning att dessa åtgärder inte gör
intrång i upphovsrätten till
programmet.

Otillåten återgivning, översättning,
anpassning eller förändring av den
kodform i vilken en kopia av ett
datorprogram har gjorts tillgänglig
utgör intrång i upphovsmannens
ensamrätt.

Inte desto mindre kan under vissa
omständigheter ett sådant åter-
givande av programmets kod och
översättning av dess form enligt
artikel 4 a och b vara oundgängligt
för att erhålla den information som
behövs för att ett självständigt
skapat program skall uppnå sam-
verkansförmåga med andra
program.

Därför bör endast under dessa
omständigheter åtgärderna åter-
givning och översättning anses vara
rättsenliga och i överensstämmelse
med god sed, förutsatt att de utförs
av eller för en person som har rätt
att använda en kopia av
programmet. Rättsinnehavarens
tillstånd krävs därmed inte.

Ett av syftena med detta undantag

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

232

exception is to make it possible to
connect all components of a
Computer system, including those of
different manufacturers, so that they
can work together;

Whereas such an exception to the
author’s exclusive rights may not be
used in a way which prejudices the
legitimate interests of the right-
holder or which conflicts with a
normal exploitation of the program;

Whereas, in order to remain in
accordance with the provisions of
the Beme Convention for the
Protection of Literary and Artistic
Works, the term of protection
should be the life of the author and
fifty years from the first of January
of the year following the year of his
death or, in the case of an
anonymous or pseudonymous work,
50 years from the first of January of
the year following the year in which
the work is first published;

Whereas protection of Computer
programs under Copyright laws
should be without prejudice to the
application, in appropriate cases, of
other forms of protection; whereas,
however, any contractual provisions
contrary to Article 6 or to the
exceptions provided for in Article 5
(2) and (3) should be null and void;

Whereas the provisions of this
Directive are without prejudice to
the application of the competition
rules under Article 85 and 86 of the
Treaty if a dominant supplier
refuses to make information
available which is necessary for
interoperability as defined in this
Directive;

Whereas the provisions of this
Directive should be without pre-
judice to specific requirements of
Community law already enacted in
respect of the publication of inter-
faces in the telecommunications
sector or Council Decisions relating
to standardization in the field of
information technology and tele-
communication;

Whereas this Directive does not
affect derogations provided for
under national legislation in accord-
ance with the Beme Convention on

är att göra det möjligt att koppla
samman alla komponenterna i ett
datorsystem, även sådana som är av
skilda fabrikat, så att de kan fungera
tillsammans.

Detta undantag i upphovsmannens
ensamrätt får inte användas på ett
sätt som skadar rättsinnehavarens
legitima intressen eller som står i
konflikt med ett normalt utnyttjande
av det programmet.

För att överensstämmelse skall råda
med bestämmelserna i Bemkonven-
tionen för skydd av litterära och
konstnärliga verk, måste skyddstiden
gälla intill utgången av femtionde
året efter det år, då upphovsmannen
avled, eller beträffande verk som
offentliggjorts anonymt eller under
pseudonym, intill utgången av
femtionde året efter det år då verket
offentliggjordes.

Upphovsrättsligt skydd för dator-
program skall i förekommande fall
inte inverka på andra former av
skydd. Vaije avtalsbestämmelse som
strider mot artikel 6 eller mot de i
artikel 5.2 och 5.3 angivna undan-
tagen bör emellertid vara ogiltig.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

Bestämmelserna i detta direktiv
inverkar inte på tillämpningen av
konkurrensreglerna i artikel 85 och
86 i fördraget, om en leverantör
med dominerande ställning vägrar
att tillhandahålla sådan information
som krävs för att uppnå sam-
verkansförmåga så som denna
definieras i detta direktiv.

Bestämmelserna i detta direktiv bör
inte beröra särskilda krav i nu
gällande gemenskapsrätt om offent-
liggörande av gränssnitt inom tele-
kommunikationsområdet eller råds-
beslut om standardisering inom
områdena informationsteknologi och
telekommunikation.

Detta direktiv inverkar inte på med
Bemkonventionen förenliga
nationella särregler beträffande
frågor som inte omfattas av detta

233

points not covered by this Directive,

HAS ADOPTED THIS
DIRECTIVE:

Article 1

Object of protection

1. In accordance with the provi-
sions of this Directive, Member
States shall protect Computer
programs, by Copyright, as literary
works within the meaning of the
Beme convention for the Protection
of Literary and Artistic Works. For
the purposes of this Directive, the
term 'Computer programs’ shall
include their preparatory design
material.

2. Protection in accordance with
this Directive shall apply to the
expression in any form of a Com-
puter program. Ideas and principles
which underlie any element of a
Computer program, including those
which underlie its interfaces, are not
protected by Copyright under this
Directive.

3. A Computer program shall be
protected if it is original in the
sense that it is the author’s own
intellectual creation. No other
criteria shall be applied to deter-
mine its eligibility for protection.

Article 2

Authorship of Computer programs

1. The author of a Computer
program shall be the natural person
or group of natural persons who has
created the program or, where the
legislation of the Member State
permits, the legal person designated
as the rightholder by that legisla-
tion. Where collective works are re-
cognized by the legislation of a
Member State, the person con-
sidered by the legislation of the
Member State to have created the
work shall be deemed to be its
author.

2. In respect of a Computer

direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS
FÖLJANDE

Artikel 1

Skyddsobjekt

1. I enlighet med bestämmelserna i
detta direktiv skall medlemsstaterna
ge datorprogram upphovsrättsligt
skydd som litterära verk enligt
Bemkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk. I
detta direktiv omfattar termen dator-
program dessas förberedande
designmaterial.

2. Skydd enligt detta direktiv skall
gälla ett datorprograms alla ut-
trycksformer. Idéer och principer
som ligger bakom de olika
detaljerna i ett datorprogram, även
de som ligger bakom dess gräns-
snitt, är inte upphovsrättsligt
skyddade enligt detta direktiv.

3. Ett datorprogram skall skyddas
om det är originellt i den meningen
att det är upphovsmannens egen
intellektuella skapelse. Inga andra
bedömningsgrunder skall tillämpas
vid fastställandet av om det skall
komma i åtnjutande av skydd.

Artikel 2

Upphovsmannaskap till dator-
program

1. Upphovsmannen till ett dator-
program skall vara den fysiska
person eller grupp av fysiska
personer som har skapat
programmet eller, när en
medlemsstats lagstiftning medger
det, den juridiska person som av
den berörda lagstiftningen anses
vara rättsinnehavare. När en
medlemsstats lagstiftning erkänner
gemensamma verk, skall den person
som av medlemsstatens lagstiftning
bedöms ha skapat verket anses vara
dess upphovsman.

2. Om ett datorprogram har skapats

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

234

program created by a group of
natural persons jointly, the exclusive
rights shall be owned jointly.

3. Where a Computer program is
created by an employee in the
execution of his duties or following
the instructions given by his
employer, the employer exclusively
shall be entitled to exercise all
economic rights in the program so
created, unless otherwise provided
by contract.

Article 3

Beneficiaries of protection

Protection shall be granted to all
natural or legal persons eligible
under national Copyright legislation
as applied to literary works.

Article 4

Restricted Acts

Subject to the provisions of
Article 5 and 6, the exclusive rights
of the rightholder within the
meaning of Article 2, shall include
the right to do or to authorize:

(a) the permanent or temporary
reproduction of a Computer program
by any means and in any form, in
part or in whole. Insofar as loading,
displaying, running, transmision or
storage of the Computer program
necessitate such reproduction, such
acts shall be subject to authoriza-
tion by the rightholder;

(b) the translation, adaptation,
arrangement and any other aitera-
tion of a Computer program and the
reproduction of the results thereof,
without prejudice to the rights of the
person who alters the program;

(c) any form of distribution to the
public, including the rental, of the
original Computer program or of
copies thereof. The first sale in the
Community of a copy of a program
by the rightholder or with his
consent shall exhaust the distribution
right within the Community of that
copy, with the exception of the right

gemensamt av en grupp fysiska
personer skall dessa personer äga
ensamrätten gemensamt.

3. Om ett datorprogram har skapats
av en arbetstagare som ett led i
dennes arbetsuppgifter eller efter
arbetsgivarens anvisningar, skall
arbetsgivaren ensam vara berättigad
att utöva alla ekonomiska rättigheter
till det program som skapats på
detta sätt, om inte annat har före-
skrivits genom avtal.

Artikel 3

Den skyddade personkretsen

Skydd skall ges alla fysiska och
juridiska personer som enligt
nationell upphovsrätt om litterära
verk är berättigade därtill.

Artikel 4

De särskilda ensamrätterna

Om inte annat följer av artikel 5
och 6 skall rättsinnehavarens ensam-
rätt enligt artikel 2 innefatta rätten
att utföra eller ge tillstånd till
följande:

a) varaktig eller tillfällig, delvis
eller fullständig återgivning av ett
datorprogram på vilket sätt och i
vilken form som helst. I den mån
som laddning, visning, köming,
överföring eller lagring av det be-
rörda datorprogrammet nödvändig-
gör sådan återgivning av ett dator-
program krävs rättsinnehavarens
tillstånd.

b) översättning, anpassning,
sammanställning och vaije annan
ändring av ett datorprogram samt
återgivning av därav följande
resultat, dock utan att inskränka de
rättigheter som tillhör den person
som ändrar programmet.

c) alla former av spridning till
allmänheten, inbegripet uthyrning,
av datorprogrammets original eller
kopior av detta. Den första försälj-
ningen av en kopia av programmet
som görs inom gemenskapen av
rättsinnehavaren själv eller med
dennes samtycke, medför förlust av
spridningsrätten till den berörda

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

235

to control further rental of the
program or a copy thereof.

Article 5

Exceptions to the restricted acts

1. In the absence of specific
contractual provisions, the acts
referred to in Article 4 (a) and (b)
shall not require authorization by
the rightholder where they are
necessary for the use of the Com-
puter program by the lawful
acquirer in accordance with its
intended purpose, including for
error correction.

2. The making of a back-up copy
by a person having a right to use
the Computer program may not be
prevented by contract insofar as it is
necessary for that use.

3. The person having a right to
use a copy of a Computer program
shall be entitled, without the author-
ization of the rightholder, to
observe, study or test the function-
ing of the program in order to
determine the ideas and principles
which underlie any element of the
program if he does so while
performing any of the acts of load-
ing, displaying, running, transmitt-
ing or storing the program which he
is entitled to do.

Article 6

Decompilation

1. The authorization of the right-
holder shall not be required where
reproduction of the code and
translation of its form within the
meaning of Article 4 (a) and (b) are
indispensable to obtain the informa-
tion necessary to achieve the inter-
operability of an independently
created Computer program with
other programs, provided that the
following conditions are met:

(a) these acts are performed by
the licensee or by another person
having a right to use a copy of a

kopian inom gemenskapen. Detta
gäller dock inte rätten att kontrollera
vidare uthyrning av programmet
eller kopia av detta.

Artikel 5

Undantag från ensamrätterna

1. I avsaknad av särskilda avtals-
bestämmelser skall de i artikel 4 a
och b angivna åtgärderna inte kräva
rättsinnehavarens tillstånd, om de
krävs för att den som lagligen för-
värvat datorprogrammet skall kunna
använda programmet i överens-
stämmelse med dess avsedda ända-
mål. Detta gäller även rättelse av
fel.

2. En person som har rätt att an-
vända ett datorprogram får inte
genom avtal hindras från att göra en
säkerhetskopia av detta om denna är
nödvändig för den aktuella använd-
ningen.

3. Den person som har rätt att
använda en kopia av ett dator-
program skall utan rättsinne-
havarens tillstånd ha rätt att iaktta,
undersöka eller prova programmets
funktion i syfte att utröna de idéer
och principer som ligger bakom
programmets olika detaljer, under
förutsättning att detta sker vid sådan
laddning, visning, köming, över-
föring eller lagring av programmet
som han har rätt att utföra.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

Artikel 6

Dekompilering

1. Rättsinnehavarens tillstånd skall
inte krävas när återgivning av koden
eller översättning av kodens form
enligt artikel 4 a och b är ound-
gänglig för att erhålla den
information som är nödvändig för
att uppnå samverkansförmåga
mellan ett sjävständigt skapat dator-
program och andra program, under
förutsättning att följande villkor är
uppfyllda:

a) åtgärderna utförs av licens-
tagaren eller av annan person som
har rätt att använda en kopia av

236

program, or on their behalf by a
person authorized to do so;

(b) the information necessary to
achieve interoperability has not
previously been readily available to
the persons referred to in sub-
paragraph (a); and

2. The provisions of paragraph 1
shall not permit the information
obtained through its application:

(a) to be used for goals other than
to achive the interoperability of the
independently created Computer
program;

(b) to be given to others, except
when necessary for the inter-
operability of the independently
created Computer program; or

(c) to be used for the develop-
ment, production or marketing of a
Computer program substantially
similar in its expression, or for any
other act which infringes Copyright.

3. In accordance with the provi-
sions of the Beme Convention for
the protection of Literary and
Artistic Works, the provisions of
this Article may not be interpreted
in such a way as to allow its
application to be used in a manner
which unreasonably prejudices the
right holder’s legitmate interests or
conflicts with a normal exploitation
of the Computer program.

Article 7

Special measures of protection

1. Without prejudice to the provi-
sions of Artides 4, 5 and 6,
Member States shall provide, in
accordance with their national
legislation, appropriate remedies
against a person committing any of
the acts listed in subparagraphs (a),
(b) and (c) below:

(a) any act of putting into circula-
tion a copy of a Computer program
knowing, or having reason to
believe, that it is an infringing

programmet, eller för deras räkning
av en person som har rätt därtill,

b) den information som är nöd-
vändig för att uppnå samverkans-
förmåga, har inte tidigare varit lätt
åtkomlig för de i punkt a angivna
personerna, och

c) åtgärderna är begränsade till att
gälla de delar av originalprogram-
met som är nödvändiga för att
uppnå samverkansförmåga.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall
inte medge att den information som
erhållits

a) används för andra ändamål än att
uppnå det självständigt skapade
datorprogrammets samverkans-
förmåga,

b) överlämnas till andra personer,
utom när detta är nödvändigt för det
självständigt skapade datorprogram-
mets samverkansförmåga, eller

c) används för utveckling, tillverk-
ning eller marknadsföring av ett
datorprogram som i väsentliga delar
liknar det berörda programmets
uttrycksform, eller används för
andra åtgärder som medför intrång
i upphovsrätten.

3. I överensstämmelse med be-
stämmelserna i Bemkonventionen
för skydd av litterära och konst-
närliga verk får bestämmelserna i
denna artikel inte tolkas så att de
tillämpas på sätt som otillbörligt
skadar rättsinnehavarens legitima
intressen eller står i konflikt med ett
normalt utnyttjande av dator-
programmet.

Artikel 7

Särskilda skyddsåtgärder

1. Om inte annat följer av bestäm-
melserna i artiklarna 4, 5 och 6
skall medlemsstaterna i enlighet med
sin nationella lagstiftning besluta om
lämpliga åtgärder mot personer som
utför någon av de i punkterna a, b
och c nedan angivna åtgärderna:

a) vaije åtgärd som innebär att en
kopia av ett datorprogram omsätts,
trots att personen i fråga vet om
eller har grundad anledning att

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

237

copy;

(b) the possession, for commer-
cial purposes, of a copy of a Com-
puter program knowing, or having
reason to believe, that it is an
infringing copy;

(c) any act of putting into circula-
tion, or the possession for com-
mercial purposes of, any means the
sole intended purpose of which is to
facilitate the unauthorized removal
or circumvention of any technical
device which may have been applied
to protect a Computer program.

2. Any infringing copy of a Com-
puter program shall be liable to
seizure in accordance with the
legislation of the Member State
concemed.

3. Member States may provide for
the seizure of any means referred to
in paragraph 1 (c).

Article 8

Term of protection

1. Protection shall be granted for
the life of the author and for fifty
years after his death or after the
death of the last surviving author;
where the Computer program is an
anonymous or pseudonymous work,
or where a legal person is desig-
nated as the author by national
legislation in accordance with
Article 2 (1), the term of protection
shall be fifty years from the time
that the Computer program is first
lawfully made available to the
public. The term of protection shall
be deemed to begin on the first of
January of the year following the
abovementioned events.

2. Member States which already
have a term of protection longer
than that provided for in paragraph
1 are allowed to maintain their
present term until such time as the
term of protection for Copyright
works is harmonized by Community
law in a more general way.

misstänka att kopian medför intrång
i upphovsrätten,

b) innehav för kommersiella ända-
mål av en kopia av ett dator-
program, trots att personen i fråga
vet om, eller har grundad anledning
att misstänka att kopian medför
intrång i upphovsrätten,

c) vaije åtgärd som innebär om-
sättning eller innehav för
kommersiella ändamål av vaije
hjälpmedel vars enda syfte är att
underlätta att en teknisk anordning
som har anbringats för att skydda
ett datorprogram avlägsnas eller
kringgås utan tillstånd.

2. Vaije kopia av ett datorprogram
som medför intrång i upphovsrätten
skall kunna tas i beslag i enlighet
med lagstiftningen i den berörda
medlemsstaten.

3. Medlemsstaterna kan besluta om
beslag av i de hjälpmedel som anges
i punkt 1 c.

Artikel 8

Skyddets giltighetstid

1. Skyddstiden skall gälla intill
utgången av femtionde året efter det
år då upphovsmannen avled eller
vid gemensam upphovsrätt efter den
sist avlidne upphovsmannens döds-
dag. För verk som offentliggjorts
anonymt eller under pseudonym
eller om en juridisk person i enlig-
het med nationell lagstiftning anses
som upphovsman i överens-
stämmelse med artikel 2.1, skall
skyddstiden gälla intill utgången av
femtionde året efter det år då verket
offentliggjordes.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

2. De medlemsstater som redan har
en längre skyddstid än den som
anges i punkt 1 får bibehålla denna
till dess att skyddstiden för upphovs-
rättsliga verk mer allmänt har
harmoniserats med gemenskaps-
rätten.

238

Article 9

Continued application of other
legal provisions

1. The provisions of this Direct-
ive shall be without prejudice to any
other legal provisions such as those
conceming patent rights,
trade-marks, unfair competition,
trade secrets, protection of semi-
conductor products or the law of
contract. Any contractual provi-
sions contrary to Article 6 or to the
exceptions provided for in Article 5
(2) and (3) shall be null and void.

2. The provisions of this Direct-
ive shall apply also to programs
created before 1 January 1993 with-
out prejudice to any acts concluded
and rights acquired before that date.

Article 10

Final provisions

1. Member States shall bring into
force the laws, regulations and
administrative provisions necessary
to comply with this Directive before
1 January 1993.

When Member States adopt these
measures, the latter shall contain a
reference to this Directive or shall
be accompanied by such reference
on the occasion of their official
publication. The methods of making
such a reference shall be laid down
by the Member States.

2. Member States shall com-
municate to the Commission the
provisions of national law which
they adopt in the field govemed by
this Directive.

Artikel 9

Den fortsatta tillämpningen av
andra rättsliga bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta direktiv
skall inte påverka tillämpningen av
andra rättsliga bestämmelser såsom
bestämmelser om patenträtt, varu-
märken, otillbörlig konkurrens,
yrkeshemligheter, skydd för halv-
ledarprodukter eller avtalsrätt. Vaije
avtalsbestämmelse som strider mot
artikel 6 eller mot de i artikel 5.2
och 5.3 angivna undantagen skall
vara ogiltig.

2. Bestämmelserna i detta direktiv
skall även gälla program som har
skapats före den 1 januari 1993
dock utan att inverka på åtgärder
som utförts eller rättigheter som
förvärvats före denna dag.

Artikel 10

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i
kraft de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att
följa detta direktiv före den 1
januari 1993.

När medlemsstaterna beslutar om
dessa åtgärder skall besluten
antingen innehålla en hänvisning till
detta direktiv eller skall en sådan
hänvisning bifogas när de offentlig-
görs. Medlemsstaterna skall fast-
ställa ordningen för hur hänvis-
ningen i fråga skall göras.

2. Medlemsstaterna skall till
kommissionen överlämna texterna
till bestämmelser i nationell lag-
stiftning som de antar inom det
område som omfattas av detta
direktiv.

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

239

Article 11 Artikel 11

This Directive i adressed to the Detta direktiv riktar sig till
Member States. medlemsstaterna.

Done at Brussels, 14 May 1991

Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1991.

For the Council
The President
J. F. POOS

På rådets vägnar
J. F. POOS
Ordförande

Prop. 1992/93:48

Bilaga 12

Datorprogram

240

Innehåll

Prop. 1992/93:48

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll................ 1

Propostitionens lagförslag....................... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 22 oktober 1992 27

1 Inledning............................. 27

2 Bakgrund............................. 29

2.1 Allmänt om EES-avtalets inverkan på den svenska

immaterialrätten......................... 29

2.2 Vissa särskilda ändringsförslag på varumärkes-

rättens område.......................... 31

2.3 Vissa särskilda ändringsförslag på växtförädlarrättens

område .............................. 31

3 Införlivande av åtagandena i EES-avtalet med svensk

rätt m. m............................. 32

4 Konsumtion av immateriella rättigheter........... 33

4.1 Bakgrund............................. 33

4.2 Ändrade principer om konsumtion av patenträtten,

mönsterskyddsrätten och växtförädlarrätten......... 35

4.3 Ikraftträdandebestämmelser avseende konsumtions-

reglema.............................. 41

5 Skydd för kretsmönster för halvledarprodukter....... 44

5.1 Nuvarande förhållanden .................... 44

5.2 EG:s direktiv och beslut om utsträckning av skydd

för kretsmönster......................... 45

5.3 Lagändringar till följd av EG:s direktiv........... 45

5.3.1 Definitioner, orginalitet och nyhet ......... 46

5.3.2 Innehavare av rätt till kretsmönster ........ 50

5.3.3 Registrering ...................... 55

5.3.4 Rättens innehåll samt förvärv i god tro av

skyddat kretsmönster ................. 55

5.3.5 Licenser ........................ 60

5.3.6 Skyddstid........................ 61

5.3.7 Kretsmönstrets utformning skyddas ........ 64

5.3.8 Märkning av kretsmönster.............. 64

5.3.9 Fortsatt tillämpning av andra rättsliga

bestämmelser ..................... 64

5.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ......... 65

5.4.1 Bestämmelser som inte berörs av direktivet .... 65

6 Varumärkesrätt ......................... 67

6.1 EG:s direktiv om varumärken................. 67

6.2 Införlivande av EG-direktivet................. 69

6.2.1 Räckvidd ........................ 69

6.2.2 Tecken som kan utgöra ett varumärke....... 69

6.2.3 Registreringshinder och ogiltighetsgrunder .... 73

6.2.4 Ytterligare registreringshinder eller ogiltig-

hetsgrunder med avseende på konflikter med

äldre rättigheter .................... 76

241

6.2.5 Rättigheter som är knutna till ett varu-
märke .......................... 80

6.2.6 Begränsningar av ett varumärkes rätts-
verkan .......................... 85

6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna

till ett varumärke ................... 87

6.2.8 Licens.......................... 91

6.2.9 Begränsning till följd av passivitet ......... 92

6.2.10 Användningstvång................... 95

6.2.11 Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring

eller upphävande av ett varumärke......... 102

6.2.12 Särskilda bestämmelser för kollektivmärken,

garantimärken och kontroll märken ......... 103

6.3 Vissa andra ändringsförslag i varumärkeslagen....... 104

6.3.1 Registreringsansökans innehåll............ 104

6.3.2 Ansökan om förnyelse ................ 105

6.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ......... 107

7 Skyddet för datorprogram ................... 109

7.1 Nuvarande förhållanden .................... 109

7.2 EG:s direktiv om skydd för datorprogram ......... 109

7.3 Ändringar till följd av EG:s direktiv om skydd för

datorprogram........................... 110

7.3.1 Förberedande designmaterial för datorprogram . 111

7.3.2 Datorprogram utvecklade i anställnings-

förhållande ....................... 114

7.3.3 Konsumtionspunkten för spridnings-

rätten .......................... 119

7.3.4 Inskränkningar i rätten till datorprogram...... 125

7.3.5 Dekompilering..................... 128

7.3.6 Sanktioner och kopieringsspärrar.......... 131

7.3.7 Giltighetstid....................... 138

7.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ......... 138

8 Vissa särskilda ändringsförslag i växtförädlarrätts-

lagen .............................. 140

8.1 Skydd för ytterligare släkten m. m.............. 140

8.2 Avskaffande av besvärsavgiften ............... 141

9 Upprättade lagförslag...................... 143

10 Hemställan............................ 143

11 Beslut .............................. 143

Bilagor

1. Sammanfattning av promemorian............... 144

2. Förteckning över remissinstanserna ............. 145

3. Lagrådsremissens lagförslag.................. 146

4. Utdrag ur protokoll vid Lagrådets sammanträde

den 2 oktober 1992 ....................... 170

5. Protokoll 28 om immateriell äganderätt........... 178

6. Bilaga XVII - immateriell äganderätt............. 184

Prop. 1992/93:48

Innehåll

242

7. Rådets direktiv av den 16 december 1986		Prop. 1992/93:48
om rättsligt skydd för kretsmönster i halvledar- produkter .............................	188	Innehåll
8. Rådets första beslut av den 9 oktober 1990 om ut-
sträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa andra länder och territorier ..................	200
9. Rådets andra beslut av den 9 oktober 1990 om ut-
sträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarprodukter till personer från vissa länder och territorier ..........................	204
10. Kommissionens beslut av den 26 oktober 1990
genom vilket kommissionen i enlighet med rådets beslut 90/511/EEG fastställer till vilka länders bolag eller andra juridiska personer rättsligt skydd för halvledarprodukters kretsmönster sträcks ut.............................	208
11. Rådets första direktiv av den 21 december 1988
om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar .	211
12. Rådets direktiv av den 14 maj 1991 om rättsligt
skydd för datorprogram ....................	229

243

Regeringens proposition

1992/93:48

om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna medanledning av EES-avtalet m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter

Skyddsföremålet

Skyddets omfattning

Innehavare av rätt till skydd

Skyddstid

Inskränkningar i skyddet

Överlåtelse av rätten

Straff m.m.

Lagens tillämpningsområde

2 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

3 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

4 Förslag till

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

5 Förslag till

Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Prop. 1992/93:48

§

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt tilllitterära och konstnärliga verk

Justitiedepartementet

Proposition om ändringar i de immaterialrättsligalagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

1 Inledning

Lagrådet

2 Bakgrund

2.1 Allmänt om EES-avtalets inverkan på den svenskaimmaterialrätten

2.2 Vissa särskilda ändringsförslag på varumärkesrättensområde

2.3 Vissa särskilda ändringsförslag på växtförädlarrättensområde

3 Införlivande av åtagandena i EES-avtalet med Prop. 1992/93:48svensk rätt m. m.

4 Konsumtion av immateriella rättigheter

4.1 Bakgrund

4.2 Ändrade principer om konsumtion av patenträtten,mönsterskyddsrätten och växtförädlarrätten

Förslag till lagtext:

4.3 Ikraftträdandebestämmelser avseende konsumtions-reglema

Förslag till lagtext:

5 Skydd för kretsmönster förhalvledarprodukter

5.1 Nuvarande förhållanden

5.2 EG:s direktiv och beslut om utsträckning av skydd förkretsmönster

5.3 Lagändringar till följd av EG:s direktiv

5.3.1 Definitioner, originalitet och nyhet (artikel 1 och 2)

Skydds föremålet

Innehavare av rätt till skydd

Lagens tillämpningsområde

5.3.3 Registrering (artikel 4)

5.3.4 Rättens innehåll samt förvärv i god tro av skyddat kretsmönster(artikel 5)

Skyddets omfattning

5.3.5 Licenser (artikel 6)

Förslag till lagtext:

5.3.7 Kretsmönstrets utformning skyddas (artikel 8)

5.3.8 Märkning av kretsmönster (artikel 9)

5.3.9 Fortsatt tillämpning av andra rättsliga bestämmelser (artikel 10)

5.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

5.4.1 Bestämmelser som inte berörs av direktivet

Förslag till lagtext:

6 Varumärkesrätt

6.1 EG:s direktiv om varumärken

6.2 Införlivande av EG-direktivet

6.2.1 Räckvidd (Artikel 1)

6.2.2 Tecken som kan utgöra ett varumärke (Artikel 2)

Förslag till lagtext:

6.2.3 Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder (Artikel 3)

Förslag till lagtext:

6.2.4 Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder medavseende på konflikter med äldre rättigheter (Artikel 4)

6.2.5 Rättigheter som är knutna till ett varumärke (Artikel 5)

Förslag till lagtext.

6.2.6 Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan (Artikel 6)

Förslag till lagtext:

6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke(artikel 7)

Förslag till lagtext:

6.2.8 Licens (Artikel 8)

Förslag till lagtext:

6.2.9 Begränsning till följd av passivitet (Artikel 9)

Förslag till lagtext:

6.2.10 Användningstvång (Artiklarna 10 - 13)

om ändringar i de immaterialrättsliga lagarna med
anledning av EES-avtalet m.m.

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Proposition om ändringar i de immaterialrättsliga
lagarna med anledning av EES-avtalet m.m.

2.1 Allmänt om EES-avtalets inverkan på den svenska
immaterialrätten

2.2 Vissa särskilda ändringsförslag på varumärkesrättens
område

2.3 Vissa särskilda ändringsförslag på växtförädlarrättens
område

3 Införlivande av åtagandena i EES-avtalet med Prop. 1992/93:48
svensk rätt m. m.

4.2 Ändrade principer om konsumtion av patenträtten,
mönsterskyddsrätten och växtförädlarrätten

4.3 Ikraftträdandebestämmelser avseende konsumtions-
reglema

5 Skydd för kretsmönster för
halvledarprodukter

5.2 EG:s direktiv och beslut om utsträckning av skydd för
kretsmönster

5.3.4 Rättens innehåll samt förvärv i god tro av skyddat kretsmönster
(artikel 5)

6.2.4 Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med
avseende på konflikter med äldre rättigheter (Artikel 4)

6.2.7 Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke
(artikel 7)

6.2.11 Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av
ett varumärke (Artikel 14)

6.2.12 Särskilda bestämmelser för kollektivmärken, garantimärken och
kontrollmärken (Artikel 15)

7.3 Ändringar till följd av EG:s direktiv om skydd för
datorprogram

8 Vissa särskilda ändringsförslag i
växtförädlarrättslagen

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk