Prop.
1992/93:42
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslagsom tagits upp i bifoga-
de utdrag ur regeringsprotokollet den 12 november 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per Unckel
I propositionen föreslås en förstärkning av den grundläggande högsko-
leutbildningen för budgetåretl992/93.
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 42
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 november 1992.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Prop. 1992/93: 42
Föredragande: statsrådet Unckel
Det finns ett tydligt samband mellan ett lands utvecklingsmöjligheter
och dess utbildningsnivå. Flera studier tyder på att investeringar i hu-
mankapitalet har en minst lika stor betydelse som fysiska investeringar.
Sverige satsar betydande resurser på utbildning. Det gäller särskilt den
grundläggande utbildningen. Internationell statistik visar bl.a. att Sveri-
ge under slutet av 1980-talet hade, näst Luxemburg, den högsta kostna-
den per elev i grund- och gymnasieskolan inom hela OECD-området.
Den högre utbildningen har emellertid under den senaste tioårsperio-
den inte prioriterats i lika hög grad. Enligt de mått som anger utbild-
ningskostnadens andel av bruttonationalprodukten (BNP) ligger vårt
lands insatser för högre utbildning lägre än t.ex. Danmark, Norge, Eng-
land, Schweiz, Portugal, Holland, Luxemburg och Irland. Om hänsyn
också tas till privata finansiärer ligger vi också betydligt lägre än t.ex.
Kanada och USA.
Sveriges situation i en internationell jämförelse blir ännu tydligare
när det gäller längre akademiska utbildningar. En jämförelse med Sveri-
ges viktigaste konkurrentländer ger följande bild. En relativt hög andel
av ungdomsgrupperna följer kortare eftergymnasiala utbildningar i vårt
land. Till utbildningar på universitetsnivå har Sverige emellertid bland
den lägsta övergångsfrekvensen inom hela OECD-området. Detta har
fått till följd att andelen per årskull som examineras från längre univer-
sitets- och högskoleutbildningar är lägre än i flertalet andra större indu-
striländer.
Drygt 20 procent av samtliga sysselsatta på den svenska arbetsmarkna-
den har eftergymnasial utbildning (examen), men därav har endast
omkring hälften en minst treårig utbildning. I andra länder med unge-
fär samma andel eftergymnasialt utbildade är andelen med längre ut-
bildning oftast högre. Så är t.ex. förhållandet i Tyskland och i de övriga
nordiska länderna. Inom den svenska industrin är exempelvis andelen
civilingenjörer betydligt lägre än i Tyskland.
Den högre utbildningens dimensionering i Sverige låg i stort sett kon-
stant under hela 1980-talet. Följden av detta blev att andelen av ung-
domskullarna som påbörjade en grundläggande högskoleutbildning låg
kvar på en konstant nivå medan denna andel ökade i andra jämförbara
industriländer.
Inkomstnivån för en universitetsutbildad i Sverige är härtill mer ut-
jämnad i relation till de gymnasieutbildades inkomstnivå än vad fallet
är i t.ex. Finland, Holland, England, USA m.fl. länder. Det har således
ur inkomstsynpunkt blivit mindre lönsamt att satsa på längre utbild-
ning i Sverige. Det har också bidragit till att hämma intresset att fullföl-
ja en påbörjad universitetsutbildning.
För ett litet land som Sverige är en lägre andel akademiskt utbildade
än i jämförbara länder oacceptabel. Snarare är det så att vårt land måste
ha en högre bildningsnivå än andra länder för att, trots vårt storleks-
handikapp, vara konkurrenskraftiga.
En utbyggnad av volymen högre utbildning är med denna bakgrund
av avgörande betydelse. Den måste emellertid ske på ett sådant sätt att
högt ställda kvalitetskrav, bl.a. ifråga om lärarkompetens, samtidigt kan
uppfyllas.
I proposition 1992/93:1 har regeringen lagt fram förslag till ny hög-
skolelag i vilken sambandet mellan forskning och utbildning skrivs in.
En konsekvens av detta är att huvuddelen av all högskoleutbildning bör
förmedlas av lärare som har doktorsexamen och egen erfarenhet av
forskning.
Andelen disputerade lärare är för närvarande alltför låg för att tillgo-
dose kvalitetskraven. I samband med anslagsframställningarna för tre-
årsperioden 1992/93-1995/96 har universitet och högskolor tagit fram
uppgifter som visar att totalt drygt hälften av lärarna (högskolelektorer
och adjunkter) saknar doktorsexamen. Vid vissa högskolor är närmare
80 procent odisputerade. Denna brist på vetenskapligt kvalificerade lä-
rare försinkar en nödvändig utbyggnad av den högre utbildningen.
De historiska försyndelserna är tydliga. De otillräckliga satsningarna
för att stimulera till forskarutbildning, liksom den otillräckliga ekono-
miska avkastningen av sådana studier begränsar i dag en angelägen
snabb utbyggnad av den högre utbildningen.
Dagens problem sammanhänger med en rad faktorer. 1975 års hög-
skolereform skapade ett linjesystem som påverkade möjligheterna till
fördjupning negativt.
Otillräcklig kompensation för kostnadsökningar utanför universite-
tens och högskolornas kontroll innebar under det senaste decenniet att
resurserna för grundutbildningen krympte. Samtidigt innebar framväx-
ten av ny teknik, främst datorisering, att undervisningen inom många
områden för att kunna hålla god internationell standard egentligen
krävde resurstillskott.
Prop. 1992/93: 42
Bristen på förståelse för den högre utbildningens grundläggande egen-
skaper och resursbristen har för många universitetslärare kommit att
framstå som en nedvärdering av deras verksamhet. Brist på incitament
har förstärkt problemen.
Sedan hösten 1991 har en väsentlig utbyggnad av den högre utbild-
ningen skett. Utbyggnaden av den högre utbildningen ingår i ett pro-
gram som syftar till en utökning av antalet nybörjarplatser med åtmin-
stone 18 000 senast till år 1993/94.
Riksdagen beslutade våren 1991 om en utbyggnad om ca 5 000 platser
från och med höstterminen 1991 och efter regeringens förslag i prop.
1991/92:25 ytterligare 2 000 platser från och med vårterminen 1992.
Som en följd av förslagen i budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil.
9, bet. 1991/92:UbU14, rskr. 1991/92:242) och i propositionen om lärar-
utbildning (1991/92:75, bet. UbU20, rskr. 282) tillkom ytterligare 3 000
platser från och med höstterminen 1992.
Dessutom tillkom genom beslut med anledning av kompletteringspro-
positionen (prop. 1991/92:150 bil 1:6, bet. FiU30, rskr. 350) under våren
1992 ytterligare ca 1 800 platser för kurser i språk och för komplette-
rande förutbildning för vissa tekniska och matematisk-naturvetenskap-
liga utbildningar som en engångsinsats för budgetåret 1992/93.
Samtidigt stimuleras flera studenter att genomgå forskarutbildning.
Regeringen har satt som mål att fördubbla antalet doktorsexamina till
år 2000.
Genom de dimensioneringsbeslut som fattats under det senaste året
har grunden lagts för att en större andel av ungdomskullarna skall kun-
na genomgå högre utbildning. Viktiga strukturella problem i utbudet av
högre utbildning återstår emellertid att lösa, främst proportionen läng-
re, akademisk utbildning i förhållande till övrig högskoleutbildning.
Vid en internationell jämförelse ligger, som nämnts, utbudet av längre
utbildning klart under vad som föreligger i Sveriges viktigaste konkur-
rentländer.
Vidare måste åtgärder efterhand vidtas för att tillgodose ett ökande be-
hov av fort- och vidareutbildning.
Det är i detta perspektiv som mina förslag till en såväl kvalitativ som
kvantitativ förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen
skall ses. Det faktum att dessa förslag framläggs i en extremt ogynnsam
statsfinansiell situation belyser områdets strategiska betydelse. Hög kva-
litet och en ökad andel av ungdomskullarna inom högre utbildning är
nödvändigt för Sveriges framtida utveckling och internationella konkur-
renskraft.
I begreppet hög kvalitet ingår bl.a. att lärarna i den akademiska utbild-
ningen skall ha vetenskaplig kompetens och pedagogisk skicklighet. Lo-
kaler, utrustning och inredning måste hålla en godtagbar standard. Vid
internationella jämförelser måste svensk högre utbildning stå sig väl i
alla dessa avseenden.
Prop. 1992/93: 42
Högskoleutredningen eller Grundbulten, som den också kommit att
kallas, har haft till uppgift att se över den pedagogiska verksamheten in-
om högre utbildning. På grundval av bl.a. internationella jämförelser
pekar utredningen i betänkandet (SOU 1992:1) Frihet, Ansvar, Kompe-
tens på en rad brister inom grundutbildningen. För att avhjälpa brister-
na föreslår utredningen insatser för pedagogisk utbildning av lärare och
förstärkning av eftersatta områden som humaniora, samhällsvetenskap
och juridik. Andelen forskarutbildade lärare måste utökas. Det bör
dessutom bli vanligt att anlita externa examinatorer för att granska och
bedöma den svenska akademiska utbildningen.
Som nämnts måste Sverige bygga ut särskilt längre akademiska utbild-
ningar. Det måste dessutom ske snabbare än vad tillgången på veten-
skapligt och pedagogiskt väl meriterade lärare egentligen medger.
De dimensioneringsökningar av högre utbildning som i dag är ofrån-
komliga innebär att högskoleorganisationen utsätts för betydande på-
frestningar. En förutsättning för den angelägna dimensioneringsökning-
en av den högre utbildningen är att de kvalitetsförstärkningar som jag
nu föreslår kan genomföras. Mina förslag innebär följande
★ Ett program för att förbättra tillgången på forskarutbildade lärare
introduceras.
Akademisk utbildning skall förmedlas av forskarutbildade lärare.
Den i särklass största gruppen odisputerade lärare återfinns självfallet
bland högskoleadjunkterna, eftersom behörighetskravet för denna tjänst
endast är genomgången grundläggande högskoleutbildning.
Men även ett betydande antal högskolelektorer saknar doktorsexa-
men. Det bör dock noteras att en viss del av tjänsterna finns på områ-
den där det krävs andra meriter än doktorsexamen, t.ex. det konstnärli-
ga området.
För att förbättra den otillräckliga tillgången på vetenskapligt meritera-
de lärare bör 75 miljoner kronor avsättas redan under innevarande bud-
getår och 100 miljoner kronor under vardera av de två följande budge-
tåren. Min beräkning för denna satsning utgår från att resurserna bör
minskas med 25 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1996/97.
★ Högskoleutredningens förslag om pedagogisk utbildning av univer-
sitetens och högskolornas lärare genomförs med början redan under läs-
året 1992/93. Programmet löper under fyra år och dras fr.o.m. budgetår-
et 1996/97 ned till en lägre nivå. För detta ändamål har jag för budget-
året 1992/93 beräknat 20 miljoner kronor. För budgetåren 1993/94-
1995/96 har jag beräknat att 50 miljoner kronor bör avsättas per år dvs.
sammanlagt 170 miljoner kronor.
Universitet och högskolor har fått i uppdrag att redovisa program för
att förbättra tillgången på forskarutbildade lärare och övriga kvalitets-
förstärkande åtgärder, dvs. pedagogisk utbildning av lärare, externa exa-
minatorer m.m. Dessa program bedömer jag vara ett helt nödvändigt
underlag för fördelningsbeslut. Beslut om fördelningen av medlen för
dessa ändamål bör fattas av regeringen när detta underlag föreligger. Ge-
nomförandet av respektive program kommer att följas noga.
Prop. 1992/93: 42
Jag vill för riksdagens orientering helt kort beröra några av de fråge-
ställningar jag förutser kommer att behandlas i dessa program.
De åtgärder som nu vidtas för att främja tillgången på vetenskapligt
skolade lärare innebär bl.a. att ett antal redan aktiva, icke forskarutbil-
dade lärare skall erbjudas tillfälle att genomgå sådan utbildning. I
många fall kommer detta att innebära att en dimensioneringsökning av
den grundläggande utbildningen måste ske samtidigt som lärartillgång-
en åtminstone temporärt försämras, i och med att dessa lärare antingen
reducerar sin arbetsinsats i undervisningen eller tillfälligt helt lämnar
denna. De förstärkningar av resurser per capita som jag i det följande
föreslår för vissa områden kommer vidare att efter hand öka efterfrågan
på lärare. Vilka möjligheter som finns att balansera det bortfall som vi-
dareutbildningen av vissa lärare innebär med extra insatser av övriga lä-
rare respektive rekrytering av vikarier kan endast bedömas lokalt.
En annan aspekt på vidareutbildning av redan anställd personal som
kräver lokal bedömning är vilka förutsättningar som faktiskt föreligger
för varje individ.
Det förekommer t.ex. att en lärare sedan lång tid har varit antagen i
forskarutbildningen, men varit passiv eller endast mycket marginellt en-
gagerad. Frågan om vars och ens möjligheter att faktiskt genomföra
forskarutbildningen, givet tillgång till studiestöd, måste bedömas lokalt
och under medverkan av handledare.
En tredje aspekt vid fördelningen av insatser inom forskarutbildning-
en rör lärarrekryteringen i ett ämnesperspektiv. Även här krävs lokala
bedömningar till grund för fördelningsbeslut.
De särskilda insatser för forskarutbildning som jag nu förordar kom-
mer att kunna ges formen av antingen utbildning inom ramen för be-
fintlig tjänst eller genom någon av de befintliga, reguljära formerna för
studiestöd, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. När stu-
diestödet avser redan anställd personal bör resurserna normalt tilldelas
respektive anställningsmyndighet. Forskarhandledning och kurser för-
utsätter jag äger rum i de former som redan finns etablerade, dvs. i de
fall den avser personal anställd vid högskola utan egen forskarutbild-
ning inom ramen för samarbete med något universitet eller högskola
med fasta resurser för forskning. Jag förutser att de särskilda insatserna i
dessa fall många gånger kommer att innebära en förstärkning och inten-
sifiering av redan pågående verksamhet.
Förstärkningar av detta slag kommer inte bara att vara generellt kvali-
tetshöjande. De kommer även att ha positiva effekter på jämställdheten
bland lärarna. Flertalet kvinnliga högskolelärare finns bland de lärare
som saknar doktorsexamen. Stöd till högskolelärares forskarutbildning
kommer således att kunna få särskild betydelse för de kvinnor som är
verksamma inom universitet och högskolor.
Under senare år har intresset för pedagogisk utbildning och stöd för
lärarnas vidareutveckling i detta avseende ökat avsevärt inom universi-
tet och högskolor. Högskoleutredningens arbete har utan tvekan bidra-
git till detta. På många håll har viktiga initiativ tagits, genom skapandet
Prop. 1992/93: 42
eller förstärkningen av lokala enheter med uppgift att ge stöd i utveck-
lingen av undervisningen. Åtskilliga positiva effekter kan efter hand för-
väntas, t.ex. kan dessa insatser medverka till att uppläggning och ge-
nomförande av undervisning bättre anpassas till de krav som ökad jäm-
ställdhet kan ställa. Jag finner det därför sannolikt att nödvändiga åtgär-
der ofta kan genomföras lokalt av respektive universitet och högskola.
Det förefaller dock troligt att det i en del fall finns viktiga synergieffek-
ter att vinna på samarbete mellan några enheter och att det även kan
efordras nationella insatser inom väl avgränsade områden. Även i detta
sammanhang har jag således kommit fram till att det krävs lokalt utar-
betat underlag för regeringens slutliga ställningstagande om fördelning-
en av medlen.
★ Jag anser det vidare nödvändigt att tillföra främst humanistisk,
samhällsvetenskaplig och juridisk utbildning sådana resurser att kvalite-
ten i dessa utbildningar kan säkras på god internationell nivå. Dessa ut-
bildningar har länge varit allvarligt ekonomiskt eftersatta, vilket på
många håll lett till svåra påfrestningar i grundutbildningen och risk för
en lägre kvalitet än vad som är acceptabelt.
Ett ytterligare motiv till satsning på juridik är uppgiften att anpassa
till EG:s regelverk. Detta kräver omläggning och internationalisering av
grundutbildningen, vilket innebär en kvalitetshöjning. För per capita-
förstärkningar beräknar jag 50 miljoner kronor för budgetåret 1992/93
för senare fördelning av regeringen. Jag beräknar en lika stor höjning
för de två därpå följande åren, vilket innebär en nivåhöjning av resur-
serna för dessa områden med 150 miljoner kronor.
Under senare år har antalet sökande till universitet och högskolor ökat
kraftigt. Särskilt dramatisk har ökningen varit inför hösten 1992 då sö-
kandetrycket steg med 15 procent för utbildningslinjer och med 40 pro-
cent för fristående kurser jämfört med året innan.
Viss del av förklaringen till denna ökning ligger givetvis i det akuta
läget på arbetsmarknaden.
För att långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft internationellt har
som nämnts antalet platser inom den högre utbildningen successivt ökat
sedan hösten 1991. Utöver vad riksdagen redan fattat beslut om är vissa
ytterligare förstärkningar angelägna.
Regeringen beslutade den 20 augusti 1992 om en ökning av plane-
ringsramarna för budgetåret 1992/93 med ca 4 000 platser i avvaktan på
att förslag om ökade resurser skulle hinna föreläggas riksdagen. Motivet
för detta var att undvika dröjsmål så att platstillskottet kunde tas i an-
språk redan vid terminsstarten. Den närmare fördelningen framgår av
bilaga. Det innebär att den planerade utbyggnaden av antalet platser in-
om den högre utbildningen till en del tidigareläggs. Huvuddelen av des-
sa platser avser fristående kurser - ca 3 100 platser - vilket också får an-
vändas för kompletterande förutbildning. Resterande antal platser dvs.
ca 900 avser linjer. Regeringens ställningstagande grundade sig på en
Prop. 1992/93: 42
dömning från universitet och högskolor av hur många extra platser Prop. 1992/93:42
man var beredd att ta emot höstterminen 1992.
Den samlade effekten av den nu redovisade utbyggnaden av antalet
antagningsplatser innebär att antalet studenter i högre utbildning 1995
kan beräknas vara mellan 45 000-50 000 fler än våren 1991.
För att med förstärkt kvalitet möjliggöra för berörda universitet och
högskolor att under budgetåret 1992/93 genomföra utbildning i enlighet
med regeringens beslut om ytterligare 4 000 platser behövs 148 miljoner
kronor inkl, lokalkostnader. Jag räknar med medel för ytterligare 4 000
platser även budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Därutöver bör som en fortsatt tidigareläggning av den långsiktiga ut-
byggnaden ytterligare 2 000 nya högskoleplatser tillföras under våren
1993. Den allmänna bakgrunden till att detta förslag framlägges nu re-
dovisas i proposition 1992/93:50 Om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin (sid 3-9).
Universitet och högskolor har haft tillfälle att inkomma med förslag
till hur denna dimensioneringsökning skall fördelas. Förslag har in-
kommit såväl rörande allmänna utbildningslinjer - bl.a. förskollärar-
och fritidspedagogutbildning - som fristående kurser. Med hänsyn till
pågående beredning inför kommande planeringsperiod och de analyser
av arbetsmarknadsutsikter m.m. som därvid sker har jag bedömt att hu-
vudparten av de platser som nu skall fördelas bör avse fristående kurser
utan att jag därvid vill binda den lokala nivån slutligt.
Platser bör fördelas till de universitet och högskolor som har högt sö-
kandetryck och god beredskap att bygga ut sin utbildning. De minsta
högskolorna - Halmstad, Karlskrona/Ronneby, Skövde och Trollhättan/
Uddevalla - bör vardera tillföras ett antal platser för att nå upp till en
omfattning på verksamheten med rimlig bredd i utbildningsutbudet.
Kostnaden för dessa 2 000 platser beräknas under våren 1993 till 33
miljoner kronor.
Regeringen överväger för närvarande behovet av att engångsvis beräk-
na medel motsvarande dessa platser för kommande budgetår inom ra-
men för det ordinarie budgetarbetet inför 1993 års budgetproposition.
Av praktiska skäl har jag beräknat alla medel under anslaget D 13.
Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Medlen dispone-
ras av universitet och högskolor för allmänna utbildningslinjer i den
omfattning som erfordras med anledning av regeringens beslut om för-
delning av antalet nybörjarplatser på linjen och för de planerade kvali-
tetsåtgärderna.
Jag har tidigare föreslagit att ytterligare 2 000 platser skall tillföras hög-
skolan under vårterminen 1993. För dessa platser och för de 4 000 plat-
ser som tillförts högskolan i enlighet med regeringens beslut har jag be-
räknat ytterligare 86 miljoner kronor för studiestöd.
Prop. 1992/93: 42
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att besluta om fördelningen av tillkomman-
de utbildningsplatser mellan universitet och högskolor,
2. till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser på tilläggs-
budget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudti-
teln anvisa ett reservationsanslag på 251 000 000 kr,
3. till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln an-
visa ett reservationsanslag på 75 000 000 kr,
4. till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-
året 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslaganslag på
86 000 000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
Kopia
REGERINGSBESLUT
1992-08-20
Prop. 1992/93:42
Bilaga 1
6
Dnr U92/2599
Berörda universitet och högskolor
enligt sändlista
Förändring av universitetens och högskolornas
planeringsramar budgetåret 1992/93
Regeringen föreskriver att planeringsramarna för
grundläggande utbildning inom universitet och
högskolor budgetåret 1992/93 skall förändras
enligt nedanstående sammanställning. För allmänna
linjer anges antal nybörjarplatser och för lokala
och individuella linjer samt fristående kurser
(LIF) antalet årsstudieplatser. Av platserna
under LIF får högst en tredjedel användas till
kompletteringsutbildning.
Ekonomlinjen +20
Juristlinjen +35
Systemvetenskapliga linjen +30
LIF +415
Civilingenjörslinjerna
+70
Tandläkarlinjen
LIF
+20
+90
Teknisk fysik-linjen
Internationella ekonomlinjen
Samhällsvetarlinj en
Apotekarlinjen
LIF
+30
+5
+ 20
+10
+(135 - 235)
Högskolan i Eskilstuna/Västerås
LIF
+60
10
LIF
+ 30
Högskolan i Gävle/Sandviken
LIF
+ 30
Högskolan i Örebro
Idrottslärarlinjen +15
LIF +90
Universitetet i Linköping
Ämneslärarlinjen +20
LIF +180
Högskolan i Jönköping
LIF +30
Universitetet i Lund
Civilingenjörslinjerna +60
Driftingenjörslinjen +10
Psykologlinjen +5
Tandläkarlinjen +10
Grundskollärarlinjen +25
Industri- och hantverkslärarlinjen +10
Musiklärarlinjen +12
Studie och yrkesorienteringslinjen +15
Vårdlärarlinjen +10
Ämneslärarlinjen +20
Kyrkomusikerlinjen +2
Musikerlinjen +8
Påbyggnadsutbildning i musik +2
LIF +666
Högskolan i Halmstad
LIF +30
Högskolan i Kalmar
LIE +30
Högskolan i Karlskrona/Ronneby
LIF +30
Högskolan i Kristianstad
LIF +30
Prop. 1992/93:42
Bilaga 1
11
Högskolan i Växjö
LIF
1-120
Universitetet i Göteborg
Fiskevårdslinjen +16
Matematisk-naturvetenskaplig linje +14
Psykologlinjen +10
Ekonomlinjen +40
Internationella ekonomlinjen +15
Juristlinjen +30
Konservatorlinjen +5
Kulturvetarlinjen +30
Religionsvetenskapliga linjen +20
LIF +540
Chalmers Tekniska Högskola
Civilingenjörslinjerna +50
Högskolan i Boris
LIF +30
Högskolan i Karlstad
LIF +120
Högskolan i Skövde
LIF +30
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
LIF +30
Universitetet i Umeå
Matematisk-naturvetenskaplig linje +10
Psykologlinjen +10
Ekonomlinjen +20
Ämneslärarlinjen +40
LIF 220
Högskolan i Luleå
Ekonomlinjen +30
Systemvetenskapliga linjen +30
LIF +75
Prop. 1992/93:42
Bilaga 1
12
LIF
+75
Prop. 1992/93:42
Bilaga 1
Högskolan i Östersund
LIF
+ 30
Linjeutbildning
+25
På regeringens vägnar
Per Unckel
Madeleine Harby Samuelsson
Kopians överensstämmelse
med originalet intygas
M öuulc, OeA
Kopia till
Finansdepartementet
13
Universitetet i Stockholm (2)
Tekniska högskolan i Stockholm (2)
Karolinska institutet (2)
Universitetet i Uppsala (2)
Högskolan i Eskilstuna/Västerås (2)
Högskolan i Falun/Borlänge (2)
Högskolan i Gävle/Sandviken (2)
Högskolan i Örebro (2)
Universitetet i Linköping (2)
Högskolan i Jönköping (2)
Universitetet i Lund (2)
Högskolan i Halmstad (2)
Högskolan i Kalmar (2)
Högskolan i Karlskrona/Ronneby (2)
Högskolan i Kristianstad (2)
Högskolan i Växjö (2)
Universitetet i Göteborg (2)
Chalmers tekniska högskola (2)
Högskolan i Borås (2)
Högskolan i Karlstad (2)
Högskolan i Skövde (2)
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla (2)
Universitetet i Umeå (2)
Högskolan i Luleå (2)
Högskolan i Sundsvall/Härnösand (2)
Högskolan i Östersund (2)
Sveriges Lantbruksuniversitet
Prop. 1992/93:42
Bilaga 1
14
gotab 42388, Stockholm 1992