Prop.
1992/93:37
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Anne Wibble
Riksdagen beslutade i december 1991 om nya riktlinjer för den statliga
fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m.
(prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107). Riksdagen
har också lagt fast nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen. Vid
behandlingen av prop. 1991/92:44 tillkännagav riksdagen att regeringen
borde återkomma till riksdagen i vissa frågor angående förvaltning av
universitetens och högskolornas fastigheter, statens ansvar för slottsan-
läggningar med omgivande mark och kronomarkema samt förvaltningen
av nationella kulturinstitutioner.
Regeringen redovisar i denna proposition överväganden och förslag i
anledning av riksdagens tillkännagivanden. Vidare redovisar regeringen
överväganden och förslag i fråga om förvaltningen av försvarsfastig-
heter. Förslagen innebär att
— huvuddelen av universitets- och högskolefastighetema, till skillnad
från vad som föreslogs i prop. 1991/92:44, överförs till en särskild
fastighetskoncem för högskolefastigheter,
— övriga bolagiseringsbara fastigheter inom Byggnadsstyrelsens
fastighetsbestånd samt placeringsfastigheter som används av försvars-
makten överförs till den tidigare beslutade festighetskoncernen,
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 37
nuvarande projekteringsverksamhet och regionala byggadministration
inom Fortifikationsförvaltningen i huvudsak skall bedrivas i
aktiebolagsform och knytas till fästighetskoncemen,
nationella kulturinstitutioner, slottsanläggningar med omgivande mark
och donationer kvarstår i statlig ägo och förvaltas av den tidigare
beslutade nya myndigheten för fastighetsförvaltning,
byggnadsminnen utan eller med ringa militär användning överförs till
och förvaltas av fastighetsförvaltningsmyndigheten,
en ny avgiftsfinansierad förvaltningsmyndighet under Försvars-
departementet bildas den 1 juli 1994 med uppgift att ansvara för
juridisk, ekonomisk och teknisk förvaltning av försvarsfästigheter,
Fortifikationsförvaltningen läggs ner den 30 juni 1994,
de av riksdagen redan beslutade nya organisationerna, stabs- och
servicemyndigheten, fastighetsförvaltningsmyndigheten samt de båda
fastighetskoncemema kan inleda sina verksamheter fr.o.m. den 1
januari 1993.
Prop. 1992/93:37
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
Prop. 1992/93:37
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsråden Wibble och Björck
Statsråden anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i
underprotokollen för Finans- och Försvarsdepartementen.
Statsrådet Wibble anför:
Med hänvisning till vad jag och statsrådet Björck har anfört hemställer
jag att regeringen i en proposition
förelägger riksdagen vad vi har anfört för de åtgärder och de ändamål
som vi har hemställt om.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de
åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden och förslag som redovisas
i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:
Finansdepartementet Bilaga 1
Försvarsdepartementet Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
Föredragande: statsrådet Wibble
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
1.1 Effektivisering av statens förmögenhetsförvaltning
Statens vattenfallsverk och Domänverket har, som ett led i effektivise-
ringen av den statliga förmögenhetsförvaltningen, ombildats till aktiebo-
lag. Riksdagen har därvid beslutat vilka delar av det fastighetsbestånd
som förvaltats av dessa myndigheter som skall föras över för förvaltning
i bolagen resp, kvarstanna i statlig ägo.
Som ett andra led är nu Byggnadsstyrelsen och Fortifikationsförvalt-
ningen föremål för ombildning och bolagisering.
Ytterligare ett tjugotal myndigheter förvaltar fastigheter för statens
räkning. Fastighetsbeståndet är av blandad karaktär. Även dessa
myndigheters fastighetsförvaltning bör omprövas. Jag avser att återkom-
ma till den frågan vid ett senare tillfälle.
1.2 Nya riktlinjer för statlig fastighetsförvaltning
I proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvalt-
ningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. som lades fram för
riksdagen den 31 oktober 1991 föreslog regeringen bl.a. följande
riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen.
1. Den statliga fastighetsförvaltningen bör skiljas från brukandet av
lokaler och mark.
2. En mer rättvisande bild bör ges av mark- och lokalkostnaderna i
statsbudgeten, både vad avser fastighetsförvaltamas resultat- och
balansräkningar och de nyttjande myndigheternas eller uppdragsgiva-
rens/statens utgifter.
3. Fastighetsförvaltningen bör bedrivas med ett — så långt möjligt —
marknadsmässigt avkastningskrav. För förvaltning av ändamåls-
fastigheter bör som ett minimum ställas sådana krav på avkastning
som inkluderar täckning av kapitalkostnader, dvs. huvudsakligen
anskaffningskostnad, samt på att det skapas utrymme för uppbyggnad
av eget kapital motsvarande reinvesteringar m.m. så att förmögen-
hetens värde bevaras under fastighetens ekonomiska livslängd.
4. Fastighetsförvaltningen bör bedrivas i separata resultatenheter, som Prop. 1992/93:37
så långt möjligt formas efter olika fastigheters särart. Bilaga 1
5. Statens ägarroll bör renodlas. Graden av kapitalbindning och avkast-
ningen på kapitalet bör fortlöpande bli föremål för prövning.
Marknadsmässiga redovisningsprinciper bör därför tillämpas.
6. Styrelsens och den verkställande ledningens ansvar för fastighets-
förvaltningen bör klaras ut på ett bättre sätt än vad som är möjligt
inom myndighetsformen. Förvaltningen bör därför företrädesvis
bedrivas i aktiebolagsform. Regeringen skall företräda staten som
ägare i denna typ av bolag.
7. De fastigheter som av historiska och/eller andra skäl inte kan
överföras till bolag bör — oavsett nuvarande förvaltare — läggas
under samordnad förvaltning i myndighetsform.
Regeringen föreslog att riktlinjerna skulle tillämpas inom hela statsför-
valtningen.
Riksdagen godkände (bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) de
föreslagna riktlinjerna. Vidare beslutade riksdagen
— att en ny efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet skall inrättas
som stöd för regeringen och myndigheterna i lokalförsöijningsfrågor
m.m.,
— att en fastighetskoncem i aktiebolagsform skall bildas för förvaltning
av huvuddelen av det fastighetsbestånd som förvaltas av Byggnads-
styrelsen samt,
— att en ny myndighet skall bildas för förvaltning av de fastigheter,
(utrikesfästigheter, slott, museer m.m.) som inte lämpar sig för
bolagisering.
Riksdagen har således i stort godkänt en ny organisation för statens
fastighetsförvaltning samt ombildningen av Byggnadsstyrelsen m.m.
Riksdagen gjorde emellertid i anslutning till sitt beslut ett antal tillkänna-
givanden i viktiga frågor angående förvaltningen av universitetens och
högskolornas fastigheter, statens ansvar för slottsanläggningar med
omgivande mark och kronomarkema samt förvaltningen av nationella
kulturinstitutioner. Riksdagen uttalade vidare att regeringen bör återkom-
ma med ett nytt förslag, baserat på övervägandena av de organisations-
kommittéer som regeringen hade aviserat i propositionen.
1.3 Organisationskommittén för Byggnadsstyrelsens
ombildning
Den 5 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartemen-
tet att tillkalla en kommitté med uppgift att, utifrån de riktlinjer som
riksdagen beslutat om för den statliga fastighetsförvaltningen och
lokalförsörjningen, vidta åtgärder för att
— ombilda delar av nuvarande Byggnadsstyrelsen till en stabs- och
servicemyndighet,
— bilda den fästighetskoncem till vilken huvuddelen av Byggnadsstyrel-
sens fastighetsinnehav skall foras, och
— bilda en ny fästighetsförvaltningsmyndighet för sådana fastigheter
som bedöms olämpliga att förvalta i bolagsform (dir. 1992:26).
Kommittén skulle i sitt arbete särskilt beakta de tillkännagivanden som
riksdagen gjorde vid behandlingen av prop. 1991/92:44 angående främst
fästighetsförvaltningsfrågor inom universitet och högskolor samt inom
kultursektorn.
Organisationskommittén för Byggnadsstyrelsens ombildning överläm-
nade den 1 september 1992 sitt betänkande, Statens fastigheter och
lokaler — ny organisation (SOU 1992:79), till regeringen. Kommittén
hemställde i samband med överlämnandet om utsträckt tid för att bedriva
fortsatt arbete med frågor som kvarstår olösta.
Regeringen medgav den 10 september 1992 att kommittén får utsträckt
tid för återstående utredningsarbete, dock längst t.o.m. den 31 december
1992. I beslutet föreskrevs att arbetet skall ske utifrån de tidigare
direktiven och det av kommittén lämnade betänkandet.
1.4 Hearing
Finansdepartementet anordnade den 23 september 1992 för tids vinnande
en hearing i anledning av organisationskommitténs betänkande. Till
protokollet i detta ärende bör fogas en förteckning över myndigheter och
organisationer som var representerade vid hearingen som bilaga 1.1.
Skriftliga synpunkter har vidare inkommit från Svenska Akademiska
rektorskonferensen, Lunds Universitet, Sveriges förenade studentkårer,
Riksmarskalksämbetet, Gävle kommun och Knut och Alice Wallenbergs
Stiftelse. Jag återkommer i det följande till de synpunkter som framförts.
Riksdagens tidigare tillkännagivande: Utbildningsutskottet, vars
uppfattning delades av finansutskottet, uttalade (1991/92:UbU2y) vid
behandlingen av prop. 1991/92:44 att universitet och högskolor, för att
verkligen kunna ta sitt lokalförsöijningsansvar, borde ges större
möjligheter än andra myndigheter att själva förhyra sina lokaler.
Finansutskottet framhöll (bet. 1991/92:FiU8) att universiteten och hög-
skolorna, till skillnad från statliga myndigheter i övrigt, med stor
sannolikhet inte kommer att vara utsatta för förändringar i någon större
utsträckning. Mot den bakgrunden borde de förslag till restriktioner som
gäller hyresavtalens längd kunna omprövas.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Mitt förslag: Nya hyresavtal inom högskolesektorn av ekonomisk
betydelse och med längre löptid än tio år skall prövas av regeringen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Synpunkter vid hearing: Inga synpunkter på förslaget framfördes.
Skälen för mitt förslag: I prop. 1991/92:44 föreslog jag att statliga
myndigheter, inklusive universitet och högskolor, borde ges möjlighet att
träffa hyresavtal med upp till sex års löptid. I de fall hyresavtalen avser
längre löptid än tre år föreslog jag att beslut alltid skulle lättas i samråd
med den stabs- och servicemyndighet som kommer att bildas. Jag vill där
göra det förtydligandet att samrådet bör avse avtal av ekonomisk
betydelse och att beslut skall fattas efter samråd med stabs- och service-
myndigheten. Med den sistnämnda justeringen slås det tydligare läst att
det är den lokalbrukande myndigheten som ansvarar för avtalet, inte
stabs- och servicemyndigheten. Vid längre löptider än sex år ansåg jag
att alla hyresavtal av ekonomisk betydelse borde prövas av regeringen.
Avtalstiderna på lokalhyresmarknaden varierar mellan tre och tio år.
Én skiljelinje går mellan mer generella lokaler och speciallokaler. För
generella förvaltningslokaler är hyrestiderna kortare än för speciallokaler.
Kontraktstider på tre till fem år är vanligast. För speciallokaler är
hyrestiderna längre, ofta tio år. Undantagsvis förekommer ännu längre
hyrestider, upp till 15 och ibland 20 år.
Universiteten och högskolorna uppvisar sinsemellan betydande
olikheter, såväl i fråga om storlek, inriktning, ålder och traditioner som
i fråga om fastighets- och lokalanvändning. Det kan dock konstateras att
en stor del av universitetens och högskolornas verksamhet bedrivs i mer
eller mindre ändamålsanpassade lokaler. Redan på grund därav finns det
anledning anta att förhållandevis långa hyrestider blir vanligt förekom-
mande inom denna sektor. För att lokalförsöijningen skall kunna
genomföras integrerat med den långsiktiga planeringen av utbildning och
forskning finns det därför anledning att öka universitetens och högskolor-
nas ansvar i denna del.
Även om de statliga myndigheterna genom det nya budget- och
styrsystemet får ökad frihet och ökat eget ansvar är det regeringen och
ytterst riksdagen som har det övergripande ansvaret for hur verksamheten
organiseras och bedrivs och vilka långsiktiga resursbindningar som görs
för statens räkning. Det är därför nödvändigt med en huvudregel som
innebär att avtal av viss längd underställs regeringen för godkännande.
Jag har funnit det lämpligt att sätta gränsen för när regeringens god-
kännande krävs vid avtal överstigande sex år. På grund av den lång-
siktighet som präglar högskolornas och universitetens verksamhet och
med hänvisning till vad jag anfört ovan är det emellertid rimligt att för
deras del sätta gränsen något högre. Eftersom hyrestiderna för speciallo-
kaler ofta är tio år kan det vara lämpligt att universitet och högskolor ges
möjlighet att utan regeringens godkännande teckna hyresavtal med
löptider upp till tio år. Vid längre löptider bör dock även universitet och
högskolor inhämta regeringens godkännande.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Riksdagens tidigare tillkännagivande: Utbildningsutskottet underströk
vid behandlingen av prop. 1991/92:44 att det är viktigt att fastighets-
förvaltningen på högskolans område oiganiseras på ett sätt som tar
hänsyn till verksamhetens särart och ger utrymme för självständigt
agerande från högskoleenheternas sida. Utskottet ansåg att det finns
anledning att pröva om det är nödvändigt att för högskolefästighetemas
del skilja fastighetsförvaltningen från brukandet av lokalerna. Frågan hur
en, enligt förslaget i prop. 1991/92:44, förändrad fastighetsförvaltning
skulle påverka verksamheten, dvs. forskning och utbildning, samt försla-
gens konsekvenser för de framtida behoven av anslag till utbildning och
forskning behövde ytterligare belysas.
Finansutskottet var av samma uppfattning som utbildningsutskottet, och
erinrade samtidigt om att avsikten med förslaget i propositionen var att
i betydande utsträckning öka universitetens och högskolornas bestämman-
derätt i lokalförsörjningsfrågor.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Mitt förslag: Huvuddelen av universitets- och högskolefastighetema
överförs till en särskild fastighetskoncem för högskolefastigheter.
Kommitténs förslag: Kommittén har presenterat och analyserat tre
olika alternativ till fastighetsförvaltning för högskolan. Två alternativ
innebär fastighetsförvaltning i bolagsform, antingen förvaltning i en
sammanhållen fastighetskoncem i enlighet med tidigare redovisat förslag
eller förvaltning i en särskild "högskolekoncem". Det tredje alternativet
innebär att universitets- och högskolefastighetema förvaltas i särskilda
resultatenheter inom resp, universitet eller högskola. Kommitténs
majoritet förordar att universitets- och högskolefastighetema tillförs den
sammanhållna fästighetskoncemen. En ledamot förordar i en reservation
att fastigheterna tillförs antingen en separat koncern eller resp, universitet
eller högskola för att där förvaltas i särskilda resultatenheter.
Synpunkter vid hearing: Uppsala universitet anslöt sig till reservan-
tens förslag och förordade därvid i första hand det tredje alternativet,
förvaltning i egen regi. Universitetet framhöll att det är viktigt att ha ett
långsiktigt perspektiv när man diskuterar universitetens och högskolornas
lokaler och att det därför är olämpligt att lokalerna förvaltas i ett bolag,
som är underkastat konjunkturväxlingar på ett sätt som inte stämmer med
universitetens och högskolornas verksamhet. Universitetet framhöll vidare
att hanteringen av lokalfrågorna kompliceras av att en stor del av
universitetens fastigheter utgörs av donationer, som skall vara kvar i
statlig ägo. Detta skulle medföra att universiteten skulle få möta flera
olika fastighetsägare, såväl statliga som privata. Lunds universitet,
Högskolan i Växjö, Tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska
högskola och Umeå universitet instämde i vad Uppsala universitet anfört.
Lunds universitet anförde att det inte går att på ett rimligt sätt skilja Prop. 1992/93:37
brukandet från fastighetsförvaltningen. Tekniska högskolan i Stockholm Bilaga 1
framhöll att det inte går att särbehandla lokalfrågorna i förhållande till
utbildningen och forskningen eftersom lokalerna är en mycket integrerad
del i denna. Sveriges lantbruksuniversitet betonade vikten av att behålla
campusmiljöema intakta.
Skälen för mitt förslag: Ett utmärkande drag för högskolesektorn är
att verksamheten kännetecknas av ständig förändring och förnyelse. Ny
forskning, nya undervisningsformer och förändrad dimensionering av
såväl forskar- som grundutbildningen ställer höga krav på en fortlöpande
anpassning av lokalerna. Ett annat utmärkande drag är att högskolornas
verksamhet finansieras från flera olika finansieringskällor, nämligen
grundutbildnings- och fakultetsanslag, rådsanslag, sektorforskningsmedel,
andra uppdragsmedel, donationer m.m. Högskolornas fastigheter och
lokaler är av skiftande karaktär. Det finns statligt ägda och inhyrda
lokaler. Det finns både placeringsfästigheter och starkt specialiserade
ändamålsfastigheter. Vissa universitetslästigheter är utpräglade kulturfäs-
tigheter, såsom de centrala områdena i Uppsala och Lunds universi-
tetsmiljöer. Vissa universitet och högskolor har eller strävar efter att
åstadkomma sammanhållna områden, där alla eller i vart fall flertalet
lokaler återfinns, s.k. campus. Cirka en tredjedel av högskolefastighe-
tema disponeras med särskilda villkor. De är antingen direkt donerade,
helt eller delvis finansierade med donerade medel eller innehåller
markdelar som är upplåtna av t.ex. kommunen med det särskilda vill-
koret att marken skall användas för högskoleändamål.
Det har från universitetens sida framhållits som mycket angeläget att
universitet och högskolor även i framtiden kan ta emot och förfoga över
donationer. Det har vidare framhållits att det är av stor forsknings- och
utbildningspolitisk betydelse att utbyggnaden av högskolans campusmiljö-
er prioriteras. Jag instämmer till fullo i detta.
Den största delen av högskolans lokalbestånd utgörs av fastigheter som
staten byggt särskilt för högskolan. Fastigheterna är en viktig resurs i
forskningen och utbildningen. Högskolan har därför ett berättigat intresse
av att ha inflytande över sitt lokalinnehav. Detta uppnås i första hand
genom att högskolan får fullt kostnadsansvar och långtgående beslutsbe-
fogenheter i dessa frågor. Frågan om långsiktighet i lokalförsöijningen
kan dock vara svårare att åstadkomma om högskolefastighetema ingår i
en gemensam fastighetskoncem. Det finns därför enligt min mening skäl
att välja en annan organisatorisk lösning för högskolesektorn än vad som
föreslogs i prop. 1991/92:44. Utgångspunkten att effektivisera fästighets-
och förmögenhetsförvaltningen måste dock vara överordnad vid valet av
lösning.
Tidigare erfarenheter visar att en fastighetsförvaltning som inordnas
som en stödjande sidoverksamhet i en organisation som har en helt annan
huvudverksamhet riskerar att komma på mellanhand. Fastighetsunder-
hållet riskerar därmed att eftersättas för att man kortfristigt skall kunna
frigöra pengar för andra ändamål. På längre sikt kan skadeverkningarna
härav bli stora. Det är bl.a. mot bakgrand av dessa erfarenheter som
statsmakterna tidigare omorganiserat fastighetsförvaltningen inom Prop. 1992/93:37
tullväsendet och kriminalvården. Även statens övertagande av vissa Bilaga 1
kulturfastigheter har motiverats av samma skäl. Fastighetsförvaltningen
och lokalförsörjningen bör därför enligt min mening hållas åtskilda även
när det gäller universiteten och högskolorna, vilket talar mot att välja
alternativet förvaltning i separata resultatenheter inom resp, universitet
och högskola.
Det har visserligen gjorts gällande att man kan åstadkomma ett system
med tillräckliga korrektiv för att undvika sådana skadeverkningar som jag
nu redogjort för. En högskola som missköter förvaltningen skulle t.ex.
kunna förlora rätten att förvalta fastigheterna, varvid förvaltningen skulle
övertas av fastighetsförvaltningsmyndigheten. En förvaltning i separata
resultatenheter inom resp, universitet och högskola har emellertid fler
nackdelar. Bl.a. skulle det krävas att vaije universitet och högskola
bygger upp en kompetens i fråga om fastighetsförvaltning som man inte
besitter i dag. Det skulle också innebära hårda ekonomiska bindningar för
högskolorna att ta över förvaltningsansvaret för fastigheterna och
samtidigt överta motsvarande skulder. Jag anser därför att målet att
effektivisera statens fastighetsförvaltning tillsammans med tidigare
erfarenheter av bristande samordning mellan sektorintressen talar för en
samordnad förvaltning i bolagsform och mot att välja alternativet med
förvaltning i separata resultatenheter inom resp, universitet och högskola.
Att däremot föra över högskolefastighetema till en separat "högskole-
koncem” skulle ha flera fördelar. Man kan åstadkomma det inflytande
över lokalbehovet som universitet och högskolor efterlyst samtidigt som
man når de fördelar som valet av förvaltning i aktiebolagsform innebär,
nämligen ett klarläggande av ansvarsförhållandena och en separation av
ägandet och brukandet av fastigheterna.
Man kan vidare åstadkomma koncembidragslösningar inom högskole-
systemet, vilket är en fördel med hänsyn till den oklarhet som fortfarande
råder i fråga om bl.a. värdering och beräkningsgrunder för avkastning.
Jag föreslår därför att huvuddelen av universitets- och högskolefästig-
hetema förs över till en särskild fastighetskoncem för högskolefastig-
heter. För att skilja de olika föreslagna koncernerna åt benämns de i det
följande "Högskolekoncemen" (den särskilda fästighetskoncemen för
högskolefastigheter), "Fästighetskoncemen” (den koncern som inte
omfattar högskolefastigheter) resp, "den sammanhållna koncernen" (den
tidigare föreslagna gemensamma fästighetskoncemen för högskole- och
övriga fastigheter).
De fastigheter som helt eller till övervägande delen är donationsfastig-
heter bör bli kvar i direkt statlig ägo. Donationsfastigheter som f.n.
förvaltas av resp, lärosäte bör kvarstanna i denna förvaltningsform. Detta
gäller i första hand de s.k. gustavianska arvegodsen vid universitetet i
Uppsala och ett antal donationsfastigheter vid universitetet i Lund. Övriga
donationsfastigheter bör förvaltas av den nya fastighetsförvaltnings-
myndigheten. Detsamma gäller vissa kulturfästigheter. Jag återkommer
till detta.
Högskolekoncemen skall ha till uppgift att äga och förvalta aktierna i
10
lokala högskolebolag samt äga och förvalta de fastigheter som inte ingår
i lokala bolag. Jag förutsätter att lokala bolag som äger fastigheterna och
dät utbildningsintressena har majoritet bildas på universitetsorterna.
Också övriga högskolor ges möjlighet till lokala bolag för sina fastig-
heter. Koncernen skall garantera långsiktigheten och upprätthålla värdet
i statens innehav av högskolefastigheter och skall vidare garantera att
fastighets- och förmögenhetsförvaltningen genomförs på ett kompetent
och effektivt sätt.
Denna organisation tillgodoser donatorernas önskemål att även i
framtiden kunna donera egendom till universitet och högskolor.
Eftersom några marknadsförutsättningar i vanlig mening inte föreligger
för huvuddelen av de statligt ägda högskolefastighetema bör lokalhyrorna
fastställas på affärsmässiga grunder, vilket innebär att kyran beräknas på
återanskaffningsvärdet av lokalerna med beaktande av ålder och
förslitning samt drift- och underhållskostnader. I fråga om principer för
fastighetsvärden och avkastning bör gälla det som jag anförde i prop.
1991/92:44 s. 16.
Som konstaterades redan i prop. 1991/92:44 är underhållet för vissa
delar av fastighetsbeståndet inom högskolesektorn eftersatt. För att inte
initialt belasta Högskolekoncemen med extraordinära underhållskostnader
bör koncernen vid bildandet erhålla en reserv som möjliggör att
fastighetsbeståndet kan återställas i fullgott skick. De kostnader som är
förenäde med detta återställande bör inte vara hyreshöjande. De
anslagsmässiga konsekvenserna av behovet att på sikt kunna bibehålla
fastigheterna i fullgott skick avser jag att återkomma till under våren
1993.
De ekonomiska och organisatoriska principer som jag i det föregående
har angivit för fästighetskoncemen för högskolefastigheter bör godkännas
av riksdagen.
Jag här i dessa frågor samrått med chefen för Utbildningsdepartemen-
tet.
Riksdagens tidigare tillkännagivande: Vid riksdagsbehandlingen av
prop. 1991/92:44 tog utbildningsutskottet upp frågor rörande ägande-
bilden när det gäller mark och fastigheter som brukas av Sveriges
läntbruksuniversitet, SLU. Det finns jordbruksfastigheter som är uppförda
både på Domänverkets fond och hos Byggnadsstyrelsen samtidigt som
SLU självt har andel i den fasta egendomen i form av egna investeringar
i byggnader, markanläggningar, skogsplanteringar m.m. Utbildningsut-
skottet ansåg det angeläget att dessa förhållanden klarläggs, innan en
överföring av de berörda fastigheterna sker till de bolag som bildas enligt
förslagen i prop. 1991/92:44 och den då aviserade propositionen om
riktlinjer för överföringen av verksamheten vid Domänverket till
aktiebolagsform (prop. 1991/92:134). Även i SLU:s fall ansågs det
viktigt att fastighetsförvaltningen organiseras på ett sätt som står i
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
11
samklang med fastigheternas ändamål att tjäna forskningen och ut-
bildningen. Finansutskottet förutsatte att dessa frågor skulle tas upp till
behandling i organisationskommittén. Riksdagen beslutade i enlighet med
detta.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Mitt förslag: De institutionsanknutna utbildningsfastighetema förs
över till Fästighetskoncemen och förvaltas där samlat för SLU i ett
dotterbolag. Förvaltningsansvaret för de rena jord- och skogsbruks-
fastighetema för forsknings- och försöksändamål överförs till
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att de institutionsanknutna
utbildningsfastighetema förs över till den sammanhållna koncernen och
där förvaltas samlat för SLU i ett dotterbolag eller en resultatenhet,
medan förvaltningsansvaret för de rena jord- och skogsbruksfästighetema
för forsknings- och försöksändamål förs över till SLU.
Synpunkter vid hearing: SLU har välkomnat kommitténs förslag att
föra över förvaltningen av jord- och skogsbruksfästighetema till SLU och
har i övrigt anslutit sig till vad övriga universitet och högskolor anfört
om förvaltningen av högskolefastigheter i allmänhet.
Skälen för mitt förslag: Det statligt ägda fastighetsbestånd som
disponeras av SLU domineras av universitetsfästighetema vid Ultuna och
Alnarp. Andra större anläggningar är Skogshögskolan i Umeå, Skogs-
högskolan i Garpenberg och veterinärinrättningen i Skara. Till detta
kommer att stort antal försöksgårdar för olika tillämpningar av jord- och
skogsbruk. SLU bedriver utbildnings- och försöksverksamhet inom
statligt ägda fastigheter på ca 30 orter i så gott som samtliga län.
Fastigheter som nyttjas av SLU kan delas in i två kategorier. Den
första omfattar fastigheter för regelrätt utbildnings- och forsknings-
verksamhet, oftast kopplade till institutionsområden, som inkluderar
lokaler för undervisning, speciallokaler osv. Den andra kategorin
omfattar jord- och skogsbruksfästigheter där marken nyttjas för olika
försöks- eller forskningsändamål. Att SLU:s verksamhet är spridd över
hela landet medför att dess fästighetsinnehav och krav på fastighets-
förvaltning skiljer sig från andra universitet. Även bland de institutions-
anknutna utbildningsfastighetema finns fastigheter i skilda delar av landet
utanför de egentliga högskoleområdena. Möjligheten för Fastighetskon -
cemen att bygga upp en regional representation medför att denna koncern
för SLU bättre kan tillgodose principen om närhet mellan förvaltning och
brukare än Högskolekoncemen. De institutionsanknutna utbildningsfästig-
hetema bör enligt min mening därför föras över till Fästighetskoncemen.
Till universitetsfästigheter bör också räknas fastigheterna för högskoleut-
bildning i Skara och Bispgården samt Garpenberg och Skinnskatteberg.
Även dessa fastigheter bör enligt min mening föras till Fastighetskon-
cemen.
12
Det delade ansvaret mellan Domänverket och Byggnadsstyrelsen inom
vissa fastigheter har medfört oklarheter i redovisning av delinvesteringar
m.m. De institutionsanknuta utbildningsfastighetema bör därför förvaltas
samlat för SLU i ett dotterbolag. En särskild enhet bör kunna ge SLU
fördelen av att i princip endast ha en förvaltningsansvarig motpart inom
koncernen.
Jord- och skogsbruksfästighetema skiljer sig till sin karaktär avsevärt
från övriga fastigheter inom Fästighetskoncemen och hör inte naturligen
hemma inom denna. Jag föreslår därför att statens förvaltningsansvar för
de rena jord- och skogsbruksfästighetema för forsknings- och försöksän-
damål överförs till SLU. Det skulle ge SLU utrymme för långsiktig och
ändå flexibel planering av forskningsverksamheten inom hela landet.
Innan fästighetema kan föras över till Fästighetskoncemen resp. SLU
behöver ytterligare analyser och överväganden göras. Den föreslagna
uppdelningen kan komma att strida mot önskemålet att hålla samman
vissa kulturmiljöer som stabila resultatenheter, i första hand Garpenberg
och Skinnskatteberg. Det kan därför vara olämpligt att genomföra
avstyckningar inom dessa fästigheter. Denna omständighet bör beaktas
även vid de överenskommelser staten gör med Domän Aktiebolag. Då
institutionsbyggnadema idag ingår i fastigheter som inkluderar mark för
försöks-, forsknings- och undervisningsändamål förutsätter förslagen nya
fästighetsbildningar. Dessa nya fästighetsbildningar innebär avstyckning
av tomtmark för universitetsfästigheter och nybildning av jordbruksfästig-
heter. Den nya fästighetsbildningen bör ske efter samråd med SLU. I
samband med nya fästighetsbildningar kommer också sådana riksintressen
som t.ex. anspråk på kulturminnesvård att beaktas.
För de försöksgårdar som föreslås bli förvaltade i en särskild resulta-
tenhet inom SLU bör statsmakterna i förväg fästställa ekonomiska
överlåtelsevillkor samt löpande fästställa avkastningskraven. De dubbel-
eller trippelbokförda deltillgångama bör justeras ekonomiskt i samband
med att överlåtelserna sker. I de flesta fäll torde detta kräva inventering-
ar, syn och värderingar på ort och ställe. Dessutom bör donations-
frågoma klarläggas. Detta borde inte innebära några större problem,
eftersom de flesta donationerna är jord- och skogsbruksfästigheter som
jag föreslår skall förvaltas av SLU.
En förteckning över de fästigheter som nyttjas av Sveriges lant-
bruksuniversitet bör fogas till protokollet som bilaga 1.2.
Riksdagens tidigare tillkännagivande: Riksdagen gjorde vid be-
handlingen av prop. 1991/92:44 och prop. 1991/92:134 bl.a. uttalanden
om att kommittén noga skulle överväga om även andra kulturmiljöer och
objekt än sådana som nämnts i prop. 1991/92:44 bör förvaltas i
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
13
myndighetsform. När urvalet görs ay de fästigheter som skall myndig- Prop. 1992/93:37
hetsförvaltas måste ställningstagandet således ske även utifrån kulturpoli- Bilaga 1
tiska bedömningar. Kommittén skulle också beakta andra aspekter vid
urvalet av de fästigheter som bör kvarstå i myndighetsforvaltning.
Hänsyn skulle t.ex. tas till att det s.k. nationella arvet hålls samman som
enheter, särskilj i fråga om slottsegendomar, där förvaltningen av slotten
med omgivande marker i dag sköts av olika myndigheter. Samtliga
donationsfästigheter skall även fortsättningsvis förvaltas av staten.
Mijt förslag: De fastigheter i Byggnadsstyrelsens och Fortifika-
tionsförvaltningens fastighetsbestånd som av kulturpolitiska och
liknande skäl skall förvaltas av staten förs över till fastighets-
förvaltnipgsmyndigheten.
Kommitténs förslag; Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Synpunkter vid hearing: Riksantikvarieämbetet förklarade sig nöjt
med kommitténs förslag.
Skälen för mitt förslag: Kommittén har i samråd med berörda
företrädare för kultursektorn gjort en noggrann genomgång och analys av
vilka fästighetsobjekt som även fortsättningsvis skall förvaltas i myndig-
hetsform. Jag delar i huvudsak den bedömning som kommittén gjort. I
korthet innebar detta följande:
Byggnadsniinnesskydd för bolagsfastigheterna
Den största delen av de särskilt värdefulla fastigheter som förvaltas av
Byggnadsstyrelsen och försvaret och som bolagiseras kan skyddas på ett
tillfredsställande sätt genom att de förklaras för byggnadsminnen. Sådant
skydd bör enligt min mening åsättas de kvalificerade objekten före
bolagiseringen. Det finns för närvarande 130 statliga byggnadsminnen i
det av Byggnadsstyrelsen förvaltade beståndet. Därutöver finns det ett 70-
tal objekt där det är rimligt att pröva om de är kvalificerade för skyddet.
Även inom Fortifikationsförvaltningen finns statliga byggnadsminnen och
skyddsvärda monument. Ett antal av de blivande byggnadsminnena
kommer dock att myndighetsförvaltas och sålunda inte överföras till
bolag.
Principen om byggnadsminnesskydd innebär att huvuddelen av de
kulturhistoriskt värdefulla fastigheterna kan överföras till de föreslagna
fästighetskoncemema.
Allmän hänsynsregel
Vjd bolagiseringen av såväl Domänverket som Statens vattenfallsverk har
regeringen beslutat att en särskild hänsynsbegtämmelse till kulturvärdena
skall skrivas in i avtalen mellan staten och bolagen. Detta motiveras av
att bolagen får ansvaret för kulturegendomar av mycket särpräglad natur.
En sådan hänsynsklausul är motiverad också beträffande de nu aktuella
14
fästighetskoncemema. Den innebär att koncernerna — inom ramen för
sitt företagsekonomiska ansvar — skall utforma sin förvaltning med
hänsyn till kulturegendomarnas särskilda karaktär. Detta får bl.a. viss
betydelse för koncernernas förvaltning av den större mängden kultur-
historiska objekt som representerar betydande värden utan att vara
kvalificerade för byggnadsminnesskydd.
hjyndighetsförvaltning av det nationella kulturarvet
Till nationalarvet kan i första hand räknas sådana byggnader som haft en
central funktion i den svenska historien, samhällsutvecklingen och den
vetenskapliga odlingen, dvs. de kungliga slotten, rikets fästningar och de
symbolbärande huvudmonumenten inom olika administrativa strukturer
pch vid de gamla lärdomssätena. Till nationalarvet kan också räknas
byggnader och egendom som sedan urminnes tid har tillhört kronan,
såsom kungsgårdar och tidigare klosteregendomar.
Det kan vara svårt att entydigt avgränsa den fastighetsgrupp som faller
under definitionen. Det visar sig också att en tillämpning av ett antal mer
operativa principer och praktiska resonemang medför att de fastigheter
som sannolikt de flesta skulle vilja inrymma i nationalarvet därvid ändå
får sin behandling.
Myudighetsförvaltning av kungliga slott och sammanhållna slottsmiljöer
Det har uttalats av statsmakterna att de kungliga slotten skall behållas j
statlig ägo. Nära förbunden med den principen är idén att de miljöer som
består av slott med tillhörande produktionsmarker skall bevaras samman-
hållna. Detta har bäring särskilt på de fastigheter där Byggnadsstyrelser}
och Domänverket hittills har delat på förvaltningen. Huvuddelen av de
miljöer som här är aktuella kommer att myndighetsförvaltas redan på den
grunden att de är kungliga slott. I enlighet med principen om bibehållen
och samlad slottsförvaltning bör således de kungliga slotten med
tillhörande byggnader och kronoparker samt vissa andra slott som för
närvarande förvaltas av Byggnadsstyrelsen och Fortifikationsförvaltningen
överföras till fästighetsförvaltningsmyndigheten.
Kungliga Djurgårdens förvaltning
Marken på Kungliga Djurgården utgör statens egendom. Konungen har
för evärderlig tid enskild dispositionsrätt till marken. Att Djurgården av
bl.a. historiska skäl även framgent skall förvaltas i myndighetsform
framgår av riksdagens beslut över prop. 1991/92:44.
Som dispositionsrätten har tillämpats innebär den att Konungen i ett
antal fall har avstått från rätten dels till förmån för olika juridiska och
fysiska personer, dels till olika ändamål. Vid ändamålets eventuella
upphörande har Konungen återinträtt i dispositionsrätten.
Av ändamålsupplåtelsema intar de som gjorts på Norra Djurgården för
universitets- och högskoleändamål en särställning. Efter den upplåtelse
som gjordes för universitetet i Frescati år 1964 uttalade sålunda riksdagen
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
15
att inga nya markupplåtelser därutöver borde ske (prop. 1964:183, bet.
1964:SU195, rskr. 1964:380). Norra Djuigården präglas i dag av dels
utbildnings- och högskolekomplexen, dels den kvarvarande karaktären av
strövområden. Det ter sig från såväl utbildnings- som kulturpolitiska
synpunkter angeläget att dessa huvudkarakteristika konfirmeras i valet av
framtida förvaltningsformer för området. Det bör sålunda i anslutning till
det pågående utredningsarbetet kring bl. a. den framtida markanvänd-
ningen på området kring Brunnsviken m.m. slås fast att nya upplåtelser
på Norra Djurgården bör komma ifråga endast för institutionskomplexens
behov och utveckling. Upplåtelser som står i konflikt med bevarandet av
områdets kulturvärden bör inte kunna göras.
Djuigårdsmarken utgör statens egendom och skall vara kvar i statlig
ägo och således föras över från Byggnadsstyrelsen till fästighetsförvalt-
ningsmyndigheten. Eftersom institutionskomplexet svarar mot den
huvudsakliga användningen av områdets västra del bör inriktningen dock
vara att fastigheterna inom KTH-området, delar av Albano, Kräftriket,
Frecati Hage och Frescati, förvaltas i samma form som föreslås för
huvuddelen av landets högskolefastigheter i övrigt. En översyn av
nuvarande ändamålsupplåtelser kommer därför att ske.
Övriga delar av statens marker och byggnader på Norra Djurgården
samt Södra Djuigården med dess komplex av kulturinstitutioner bör
likaså förvaltas i myndighetsform. Någon översyn av gällande ända-
målsupplåtelser är därför inte aktuell.
En samlad förteckning över de fästigheter som av kulturpolitiska och
liknande skäl bör förvaltas i myndighetsform, av den nya fästighets-
förvaltningsmyndigheten, bör fogas till protokollet som bilaga 1.3.
Enstaka objekt, framförallt inom Fortifikationsförvaltningen, är dock
fortfarande under utredning varför listan kan komma att justeras.
Jag har samrått med chefen för Kulturdepartementet i de frågor som
rör kulturpolitiken.
Riksdagens tidigare tillkännagivande: I utbildningsutskottets yttrande
till finansutskottet vid behandlingen av prop. 1991/92:44 framhölls att
donationsfästighetemas ställning måste klargöras innan ställning tas till
bolagisering av statens fästigheter på universitets- och högskoleområdet.
Finansutskottet uttalade i detta sammanhang, för att det i framtiden inte
skall råda något missförstånd om donationsfästighetemas status, att dessa
fästigheter skall förvaltas av staten.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Min bedömning: Samtliga fastigheter som donerats till staten skall
även fortsättningsvis förvaltas i myndighetsform.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med min
bedömning.
16
Skälen för min bedömning: Som framgått av tidigare uttalanden av
riksdagen skall samtliga donationsfastigheter förvaltas av staten. Under
Byggnadsstyrelsens förvaltning finns ett antal donationsfastigheter som
representerar värdefulla kulturvärden. I flera fall är en eller flera av de
föreslagna principerna för myndighetsförvaltning tillämpliga, men den
framtida förvaltningsformen följer sålunda redan av donationsegenskapen.
Donationsfastigheter i större omfattning finns vid universiteten i Lund
och Uppsala — främst inom de s.k. egendomsförvaltningama. Även i
övrigt förekommer donationsfastigheter vid universiteten och vid vissa
högskolor. Fastigheterna förvaltas antingen av resp, lärosäte eller av
Byggnadsstyrelsen. Någon samlad förteckning över donationsfastigheter
till staten finns inte. Med anledning av detta har kommittén låtit kartlägga
donationsfästighetema inom högskolesektorn, så att dessa i enlighet med
riksdagens uttalande kan skiljas ut och även framgent förvaltas av staten.
De fastigheter och byggnader som helt eller huvudsakligen finansieras
genom donationer bör även i fortsättningen förvaltas av staten. Som jag
redan framhållit bör de donationsfastigheter som f.n. förvaltas av resp,
lärosäte kvarstanna i denna förvaltningsform. Övriga donationsfastigheter
bör föras över till fastighetsförvaltningsmyndigheten.
Nuvarande lokalkostnadsanslag upptar medel för drift och underhåll av
de donationsfastigheter som Byggnadsstyrelsen förvaltar. Dessa medel
bör ingå i kommande ramanslag för högskolorna och användas för att
bestrida motsvarande kostnader hos fastighetsförvaltningsmyndigheten.
Vid sidan av de "rena" donationsfastighetema finns det vid universite-
ten och vid vissa högskolor donationer som har använts för att bekosta
uppförande eller ombyggnad av vissa lokaler i en statlig byggnad. Såvitt
angår dessa får det i vaije särskilt fäll prövas vilken lösning som är den
lämpligaste. Om donationsinslaget är av mindre omfattning bör därvid en
lösning som innebär att fastigheten kan överföras för förvaltning i
aktiebolagsform inte vara utesluten.
Ändamåls upplåten mark
I ett flertal fall ligger högskolebyggnader på områden som disponeras
genom s.k. ändamålsupplåtelse. Innebörden av ändamålsupplåtelsen kan
vara att marken överlåtits till staten med förbehållet att den skall
användas för att tillgodose statliga lokalbehov, eller ett mer begränsat
behov för högre utbildning och forskning. Sådana ändamålsupplåtelser
har i första hand gjorts av kommunerna och gäller t.ex. delar av
Göteborgs och Linköpings universitet samt flera av de regionala
högskolorna.
De kommunala ändamålsupplåtelsema kräver särskilda överväganden
och förhandlingar vid ombildningen av Byggnadsstyrelsen. I de fall
oklarheter eller förhandlingar återstår vid ombildningen bör dessa
områden övergångsvis kvarstanna i Byggnadsstyrelsens förvaltning och
uppdrag lämnas till Högskolekoncemen att sköta förvaltningen av
institutionsbyggnadema i avvaktan på en överföring av ägandet.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 37
Riksdagen har vid behandlingen av prop. 1991/92:44 beslutat att en ny
statlig myndighet för fastighetsförvaltning skall inrättas. Riksdagen har
vidare beslutat att den del av det statliga fastighetsbeståndet som hittills
förvaltats av främst Byggnadsstyrelsen, Domänverket och Fortifikations-
förvaltningen och som inte lämpar sig för förvaltning i bolagsform skall
föras över för en samlad förvaltning i den nya myndigheten. Detta gäller
framför allt av svenska staten ägda fästigheter i utlandet, de kungliga
slotten, Djuigårdsmarken, nationella kulturmonument, donationer och
vissa markområden väster om odlingsgränsen i norra Sverige samt de
s.k. kronoholmama. De särskilt värdefulla byggnaderna skyddas såsom
statliga byggnadsminnen.
I den nya myndigheten sammanförs genom den nya ordningen förvalt-
ningen av ett omfattande bestånd kulturhistoriskt mycket värdefulla
byggnadsverk, med i flera fall tillhörande markarealer, för vilka
förvaltningen tidigare varit utspridd på flera myndigheter. Denna
profilering innebär att myndigheten även kommer att få en kulturpolitisk
roll, både som förvaltare av landets största bestånd av kulturhistoriskt
värdefulla byggnader och markområden och som hyresvärd åt nationella
kulturinstitutioner.
Vid sidan av utrikesfästighetema och kulturfästighetema föreslås
myndigheten också förvalta regeringsbyggnaderna med de speciella
villkor, bl.a. säkerhetsmässiga, som gäller för dessa. Därtill kommer ett
antal egendomar som tillförts staten genom donationer.
Vidare bör den nya myndigheten förvalta de markområden väster om
odlingsgränsen i främst Norrbotten och Västerbottens län samt renbe-
teslanden i Jämtlands län som riksdagen i samband med Domänverkets
bolagisering beslutat skall vara kvar i statens ägo (bet. 1991/92:NU33,
rskr. 1991/92:351). Vid bolagiseringen av Statens Vattenfallsverk och
Domänverket beslutade riksdagen också att vissa vattenområden av riks-
intresse också i fortsättningen skulle förvaltas av staten. Även dessa
områden bör förvaltas av den nya myndigheten.
Det fastighetsbestånd som kommer att förvaltas av den nya myndig-
heten kommer således att vara av mycket varierande karaktär. Merparten
är av sådant slag att lokalerna kan hyras ut och beräknas kunna ge
avkastning. Andra delar saknar egentlig nyttjare och kommer därmed inte
att ge några intäkter.
Organisationskommittén har i sitt betänkande redovisat sina övervägan-
den beträffande den nya fästighetsförvaltningsmyndighetens organisation
och uppgifter och arbetar vidare på de principer som lades fram i prop.
1991/92:44 och som redan godkänts av riksdagen. Under hösten kommer
kommittén att arbeta vidare med de återstående frågorna infor bildandet
av den nya myndigheten. Samtliga dessa frågor är dock av den karaktä-
ren att det ankommer på regeringen att besluta om dem.
Riksdagen har för innevarande budgetår anvisat fåstighetsförvaltnings-
myndigheten ett förslagsanslag på 1 000 kronor (prop. 1991/92:100 bil.
8, bet. 1991/92:FiU26, rskr. 1991/92:239). Jag återkommer vid min
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
18
anmälan till 1993 års budgetproposition med förslag till budget för
budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Mitt förslag: Moderbolaget i Fästighetskoncemen skall — liksom
inom andra koncerner — kunna bygga upp sin organisation och
utveckla koncernstrukturen självständigt. Avvikelser från den
tidigare föreslagna organisationen bör därför kunna göras utan
riksdagens eller regeringens medgivande.
Kommitténs förslag: Den sammanhållna koncenen skall ges en decen-
traliserad organisation, där resultatansvar, befogenheter och kompetens
förs långt ut i organisationen och så nära kunden som möjligt. Organisa-
tionen skall möjliggöra en långtgående decentralisering av kompetens,
ansvar och befogenheter, samtidigt som kunderna skall möta en motpart
i koncernen som har ett samlat ansvar för ekonomisk, juridisk och
teknisk förvaltning.
Synpunkter vid hearing: Inga synpunkter på koncernens organisation
och struktur framfördes vid hearingen.
Skälen för mitt förslag: Jag anförde i prop. 1991/92:44 att den
sammanhållna koncernen borde bestå av ett statligt helägt moderbolag
och ett antal dotterbolag, uppdelade sakområdesvis i bärkraftiga enheter,
där ett bolag skulle främst förvalta s.k. placeringsfästigheter, ett annat
högskolefastigheter och ett tredje ändamålsfastigheter. Jag förordade
vidare att moderbolaget, utan riksdagens och regeringens prövning, fritt
borde få avyttra hela eller delar av sitt aktieinnehav i dotterbolagen, eller
på annat sätt få förändra sin ägarandel i dessa.
Riksdagen beslutade att huvuddelen av Byggnadsstyrelsens nuvarande
fastighetsbestånd skulle föras över till en fastighetskoncem i enlighet
med vad som föreslogs i propositionen. Vidare beslutades att moderbola-
get skulle fritt få förändra sin ägarandel i dotterbolagen.
Som jag tidigare framhållit föreslår jag nu att universitets- och
högskolefastighetema förs över till en egen Högskolekoncem. Återståen-
de bolagiseringsbara fastigheter överförs till en annan fästighets-
koncemen, som här benämns "Fästighetskoncemen". Såvitt angår den
senare bör, med anledning av vad kommittén har uttalat, vissa förtyd-
liganden göras beträffande koncernens organisationsstruktur och dess
eventuella avyttring av sitt fastighetsbestånd.
Som jag framhöll redan i prop. 1991/92:44 är det min principiella
inställning att det inte är nödvändigt att staten äger s.k. placeringsfastig-
heter och en framtida försäljning torde i första hand komma att avse
sådana fästigheter. Jag framhöll också att en utförsäljning av aktier eller
fästigheter borde ske när detta är affärsmässigt lämpligt för koncernen
och för staten. Den nuvarande situationen på den svenska fästighetsmar-
19
knaden föranleder mig dock att nu göra en något annorlunda bedömning. Prop. 1992/93:37
Hyresnivåerna drevs upp under 1980-talets första hälft, då byggin- Bilaga 1
vesteringama fortfarande låg på en förhållandevis låg nivå. Under senare
delen av årtiondet tog bygginvesteringama färt. Bristen på lediga lokaler
kvarstod dock då också sysselsättning och efterfrågan ökade snabbt. Fas-
tighetsmarknaden präglades av en kontinuerlig och tidvis mycket hög
prisuppgång. Under åren 1986-1990 underblåstes efterfrågan av att
utlåningen från banker och finansbolag expanderade i mycket snabb takt.
Aren 1989-1990 nådde priserna sin topp. Fastighetspriserna har sedan
dess sjunkit kontinuerligt. Det kärva ekonomiska läget har samtidigt
medfört att efterfrågan på lokaler har fallit påtagligt. Antalet outhyrda
lokaler är stort och hyresnivåerna har sänkts.
Omläggningen av regeringens finansiella styrning av myndigheterna
samt de nya reglerna för lokal försöij ning får sannolikt konsekvenser för
myndigheternas efterfrågan på lokaler. Andra fastighetsägare torde se
myndigheterna som viktiga potentiella kunder i framtiden och kan väntas
anstränga sig för att få dessa att flytta från statsägda till andra lokaler.
Pågående rationaliseringar inom statsförvaltningen kommer dessutom att
leda till att den totala efterfrågan minskar. Bolagiseringar och privatise-
ringar kommer också att begränsa statliga myndigheters lokalbehov.
Fastighetsmarknaden är för närvarande mycket svag. Fastighetspriserna
har fallit avsevärt de senaste åren och omsättningen av fastigheter är
mycket liten. Det är därför, av samhällsekonomiska skäl, lämpligt att
Fästighetskoncemen avstår från mer omfattande försäljningar under
överskådlig tid. Tills vidare bör endast affärer av mindre omfattning,
exempelvis i syfte att renodla fastighetsbeståndet eller effektivisera
fastighetsförvaltningen, genomföras.
I den förra propositionen diskuterades inte koncernens organisation på
lägre nivåer. Kommittén har huvudsakligen inriktat sig på de övergripan-
de frågorna för att i nästa steg mer i detalj fästställa organisationen.
Kommittén har i betänkandet aviserat att ett sådant underlag kommer att
tas fram under de närmaste månaderna. Det kan inte uteslutas att
kommitténs kommande förslag kan medföra behov av justeringar även i
den hittills skisserade organisationen, bl.a. eftersom jag nu föreslår att
det skall bildas två koncerner. Någon detalj precisering från riksdagens
och regeringens sida av Fastighetskoncemens organisationsstruktur är
enligt min mening inte nödvändig. Ansvaret för att bygga upp och
utveckla den organisatoriska strukturen bör i stället ankomma på
koncemstyrelsen och koncernledningen.
Jag vill i sammanhanget erinra om att moderbolaget enligt riksdagens
tidigare beslut kommer att vara helägt av svenska staten. Ägarens, dvs.
statens, styrning utövas — i likhet med vad som gäller för andra aktiebo-
lag — på bolagsstämman. Den stora återhållsamhet med försäljningar
som jag nyss nämnde bör säkerställas via bolagsordningen eller i särskilt
avtal mellan staten och bolaget. Några ytterligare restriktioner från stats-
makternas sida som kan försvåra en effektiv fastighets- och förmögen-
hetsförvaltning bör därför inte läggas fäst. En sådan ordning skulle även
begränsa koncemstyrelsens ansvar inför staten som aktieägare.
20
Även inom delar av det fastighetsbestånd som skall förvaltas av
Fästighetskoncemen är underhållet eftersatt. För att inte initialt belasta
koncernen med extraordinära underhållskostnader bör koncernen, på
motsvarande sätt som för Högskolekoncemen, vid bildandet erhålla en
reserv som möjliggör att fastighetsbeståndet kan återställas i fullgott
skick.
Jag vill slutligen anmäla att Statens konstmuseer tillsammans med
Byggnadsstyrelsen under hösten 1992 utreder behovet av dispositioner
rörande låsta konstverk i de fästigheter som skall bolagiseras.
Riksdagen har godkänt regeringens förslag till riktlinjer för den statliga
lokalförsöijningen (prop. 1990/91:150, bet. 1990/91:FiU30, rskr.
1990/91:386). Riktlinjerna innebär att de lokalbrukande myndigheternas
ansvar och befogenheter vidgas och att myndigheterna själva får besluta
om sin lokalförsöijning. Riksdagen har vidare godkänt nya riktlinjer för
den statliga fastighetsförvaltningen, vilka bl.a. innebär att uppgiften att
förvalta statens fästigheter skiljs från ansvaret för lokalförsörjningen.
Som en följd av de nya riktlinjernas tillämpning har riksdagen beslutat
om inrättandet av en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet i
lokalförsörjningsfrågor. Den skall i denna egenskap lämna råd och stöd
till regeringen. Myndigheten skall vidare på uppdragsbasis ge de statliga
myndigheterna stöd i lokalförsörjningsfrågor m.m. Detta ger en samlad
organisatorisk lösning för dessa frågor.
Organisationskommittén har i sitt betänkande utförligt redovisat sina
överväganden beträffande den nya myndighetens organisation och
uppgifter och därvid arbetat vidare på de principer som redan godkänts
av riksdagen. Med hänvisning till den flexibilitet som kommer att krävas
av myndigheten där uppgifterna kommer att ändra karaktär och skifta i
omfattning beroende bl.a. på hur marknaden utvecklas bör en detaljerad
organisation inte läggas fast av statsmakterna. Statsmakterna bör i första
hand ställa krav på verksamhetens resultat utifrån myndighetens uppgifter
och mål.
Kommittén arbetar under hösten vidare med de återstående frågorna
inför bildandet av den nya stabs- och servicemyndigheten. Samtliga dessa
frågor är dock av den karaktären att det ankommer på regeringen att
besluta om dem.
Riksdagen anvisade vid behandlingen av 1992 års budgetproposition
stabs- och servicemyndigheten ett förslagsanslag för innevarande budgetår
på 35 miljoner kronor avseende första halvåret 1993 (prop. 1991/92:100
bil. 8, bet. 1991/92:FiU26, rskr. 1991/92:239).
Jag återkommer i min anmälan till 1993 års budgetproposition med
förslag till budget för budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
21
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 37
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1
Mitt förslag: Byggnadsstyrelsen skall finnas kvar under en över-
gångsperiod för att dels svara för erforderliga awecklingsåtgärder,
dels svara för att fullgöra de förpliktelser staten har som arbetsgiva-
re.
Det ankommer på regeringen att besluta om formerna för Bygg-
nadsstyrelsens successiva avveckling.
Kommitténs förslag: Kommittén har, med hänsyn till att Byggnadssty-
relsen avvecklas, föreslagit att all personal inom Byggnadsstyrelsen sägs
upp samtidigt. En lämplig tidpunkt för uppsägning är enligt kommitténs
uppfattning när riksdagen tar ställning till propositionen. Kommittén har
vidare föreslagit att Byggnadsstyrelsen skall finnas kvar under en
övergångsperiod för att bl.a. svara för vissa övergångsåtgärder.
Synpunkter vid hearing: De fackliga organisationerna och Statens
arbetsgivarverk har framfört att frågor om principer vid uppsägning av
personal vid Byggnadsstyrelsen bör lösas i förhandlingar mellen parterna.
Skälen för mitt förslag: Av praktiska och andra skäl kommer
överföring av verksamheter till de nya organisationerna att ske succes-
sivt, varför jag föreslår att Byggnadsstyrelsen får finnas kvar under en
övergångsperiod. Det är svårt att i nuläget bedöma hur lång den
övergångsperioden kommer att bli. Det bör därför ankomma på
regeringen att besluta om den slutliga avvecklingen av Byggnads-
styrelsen.
För att kunna bilda de båda fastighetskoncemema behöver det
nuvarande fastighetsbeståndet delas upp mellan dem. Vidare behöver
beslut fattas om vilka fastigheter som på grund av att de är donationer
bör kvarstå under statlig förvaltning. Beslut i dessa frågor bör fattas av
regeringen efter förslag av organisationskommittén.
Riksdagens tidigare beslut och mitt förslag nu innebär att två myndig-
heter och två fastighetskoncemer bildas. Därutöver kan verksamheter
som för närvarande bedrivs inom Byggnadsstyrelsen och som inte
föreslås ingå i de nya organisationerna komma att utgöra bas för att bilda
nya företag, alternativt övertas av andra företag.
Det finns ännu inte ett tillräckligt preciserat underlag som medger att
det sammanlagda personalbehovet för de nya organisationerna kan
beräknas närmare. Jag gör emellertid den bedömningen att en viss
övertalighet kommer att uppstå inom Byggnadsstyrelsen.
Kommittén har föreslagit att all personal inom Byggnadsstyrelsen sägs
upp då riksdagen tar ställning till propositionen. Det ankommer inte på
statsmakterna att ta ställning i denna fråga. Det är frågor som det
ankommer på Byggnadsstyrelsen som arbetsgivare att besluta om.
För att fullgöra det statliga trygghetssystemets förpliktelser för personal
som inte erhåller anställning i någon av de nya organisationerna eller
erhåller annat förvärvsarbete kan en särskild awecklingsorganisation
22
behöva inrättas. Det ankommer på regeringen att besluta om sådana Prop. 1992/93:37
frågor. Bilaga 1
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om hyresavtalen inom universitets- och
högskolesektorn (avsnitt 2),
2. godkänna att huvuddelen av universitets- och högskolefastighetema
förs över till en särskild fastighetskoncem för högskolefastigheter med de
organisatoriska och ekonomiska förutsättningar som jag har angivit
(avsnitt 3),
3. godkänna vad jag anfört om förvaltningen av det av Sveriges
lantbruksuniversitet förvaltade fastighetsbeståndet (avsnitt 4),
4. godkänna vad jag anfört om förvaltningen av nationella kulturinsti-
tutioner (avsnitt 5),
5. godkänna vad jag anfört om Fastighetskoncemens organisation och
struktur (avsnitt 8),
6. godkänna att Byggnadsstyrelsen finns kvar under en övergångsperiod
(avsnitt 10),
7. bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder i övrigt som erfordras för
bildandet av de nya organisationerna.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
8. ta del av vad jag anfört om donationsfastigheter (avsnitt 6).
23
Förteckning över myndigheter och organisationer
vid en av Finansdepartementet anordnad hearing
1992-09-23 med anledning av betänkandet SOU
1992:79
Arbetsmarknadsstyrelsen
Byggnadsstyrelsen
Chalmers tekniska högskola
Domän Aktiebolag
FortF
F örsvarsdepartementet
Försvarets civilförvaltning
Försvarsstaben
Göteborgs universitet
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
Högskolan i Kalmar
Högskolan i Luleå
Högskolan i Sundsvall/Hämösand
Högskolan i Växjö
Högskolan i Örebro
Jordbruksdepartementet
Karolinska institutet
Kulturdepartementet
Kungliga tekniska högskolan
Lunds universitet
Naturvårdsverket
Organisationskommittén för Byggnadsstyrelsen ombildning
Riksförsäkringsverket
Riksantikvarieämbetet
Riksskatteverket
RRV
SACO
SAV
Skogsstyrelsen
Statsanställdas förbund
Statskontoret
Stockholms universitet
Sv. Byggnadsarbetareförbundet
Sveriges lantbruksuniversitet
TCO/OF
Umeå universitet
Uppsala universitet
Utbildningsdepartementet
Verket för Högskoleservice
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1.1
24
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1.2
Fastigheter för grundutbildning, forskning, inklusive utbildningslokaler,
laboratorier, m.m. är:
— Forsgården i anslutning till Bispgården, Z-län, 1 ha
— Ultuna med fastigheterna Kungsängen, Lilla Djurgården, Nåntuna,
Danmarks-Säby, Funbo-Löfsta, Funbo-Bodama och Kasby, C-län
— Alnarp, M-län
— Garpenberg, W-län
— Umeå med fastigheten Röbäcksdalen, AC-län, 160 ha
— Skara veterinärinrättning, R-län
— Skinnskatteberg, U-län
— Bispgården, Z-län
— Grimsö, viltforskningsstation, T-län
— Värnamo, G-län (inhyrda lokaler)
— Lund, M-län, lokaler för byggnadsteknik
— Uppsala, C-län, Kåbo 66, del av biomedicinskt centrum
För ovanstående fastighetsbestånd kan nämnas att Domänverket
förvaltar fastigheterna Ultuna m.fl., Alnarp, Röbäcksdalen och Bisp-
gården, på vilka Byggnadsstyrelsen har ett stort antal förvaltningsenheter,
i princip samtliga byggnader. Övriga förvaltas av enbart Byggnads-
styrelsen.
Jord- och skogsbruksfästigheter för försök, forskning m.m., som
förvaltas av Domänverket är:
— Lilla Djurgården, C-län, 428 ha
— Nåntuna, C-län, 153 ha
— Vojakkala, BD-län, 40 ha
— Öjebyn, BD-län, 420 ha
— Offer, Y-län, 310 ha
— Stenstugu, I-län, 270 ha
— Lanna, R-län, 120 ha
— Skara försöksgård, R-län, 150 ha
— Ugerup, L-län, 80 ha
— Kivik, L-län, 20 ha
— Danmarks-Säby m.fl., C-län, 146 ha
— Funbo-Bodama, C-län, 145 ha
— Kasby, C-län, 300 ha
— Lönnstorp, M-län, 35 ha
— Stjämelund, M-län, 35 ha
— Vindeln, AC-län
— Kuolpavare rengärde, BD-län
25
Den av Domänverket tidigare förvaltade fastigheten Wiad, D-län, 410
ha, förvaltas av SLU under tiden fram till att en planerad försäljning kan
komma till stånd.
För ovanstående fastighetsbestånd kan nämnas att Byggnadsstyrelsen
har förvaltningsenheter — byggnader — på Ojebyn, Skara försöksgård,
Ugerup, Vindeln och Kuolpavare.
Jord- och skogsbruksfästigheter för försök, forskning m.m., som
förvaltas av Byggnadsstyrelsen är:
— Balsgård, L-län, 35 ha
— Skällås, Simlångsdalen, N-län, 2,5 ha
— Siljansfors försökspark, Mora, W-län, 1 ha
— Brunna plantförsöksstation, W-län, 6,5 ha
— Jädraås herigård, Ockelbo, X-län, 2,25 ha
Benämningarna ovan är ibland namn på egendomar, som kan innehålla
flera indelade och registrerade fastigheter med individuella beteckningar.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1.2
26
Sammanställning av objekt ur Byggnadsstyrelsens
och Fortifikationsförvaltningens fastighetsbestånd
som av kulturpolitiska skäl m.m. bör förvaltas i
myndighetsform.
Till sammanställningen skall fogas de objekt/fästigheter som avses
överförda från Domänverket. Utöver de på listan upptagna objekten kan
tillkomma vissa ytterligare fastigheter, som för närvarande utreds.
Byggnadsstyrelsen
Kungliga slott och sammanhållna slottsmiljöer
Stockholms slott med tillhörande byggnader
Drottningholms slott
Ulriksdals slott
Haga slott med Hagaparkens byggnader
Rosersbergs slott
Tullgams slott
Gripsholms slott
Strömsholms slott
Läckö slott
Svartsjö slott
Bogesunds slott
Hovdala slott
Kungl. Djurgården med bl. a.
Tekniska museet (delvis stiftelseägt)
Etnografiska museet
Sjöhistoriska museet
Borgen
Dragongården
Thielska galleriet
Biologiska museet
Nordiska museet (stiftelseägt)
Waldermars udde (förvaltas av kommunen)
Vasamuseet
Villa Lusthusporten
Galärvarvsområdet
Norra Djurgårdens s.k. institutionsbälte
Kulturmonument
Uppsala slott med ruiner
Vadstena slott
Linköpings slott
Kalmar slott
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1.3
27
Örebro slott
Västerås slott
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1.3
Gävle slott
Halmstads slott
Nyköpingshus
Malmö hus
Landskronas citadell och Gråen
Bohus fästning
Dalarö skans
Borgholms slottsruin
Skokloster
Linnés Hammarby
Strandridaregården i Ljugam
Vadstena kloster
Strängnäs domkyrkomiljö, del av,
Dalarö tullhus
Vasaminnena och monumenten
Brösebromunumentet i Fågelmara
Kvidinge
John Ericsson monumentet i Filipstad
Omässtugan
Utmeland
Isala
Rankhyttan
Statyerna i Stockholm:
Karl XIV
Gustav II Adolf
Karl XII
Karl XIII
Obelisken
Prins Gustaf
Statssymboler och statens kulturpolitiska beslutskompetens
(jfr även ovan om Kungl. Djurgården)
Operan
Dramatiska teatern
Nationalmuseum
Armémuseum med artillerigården
Historiska museet och kv. Krubban
28
Landshövdingeresidensen med vissa landsstathus (jfr även ovan ang Prop. 1992/93:37
Vasaslotten under Kulturmonument) Bilaga 1.3
Uppsala universitetskäma
Lunds universitetskäma
Bondeska palatset
Göta Hovrätt
Södra Bancohuset
Kronobageriet
Oxenstiemska palatset
Riddarholmen
Regeringsbyggnaderna
Skeppsholmen och Kastellholmen
Fortifikationsförvaltningen
Varbergs fästning
Vaberget
Tingstäde fästning
Drottningskärs kastell
Godnatts fästningstom
Kurrholmens fästningstom
Smörasken
Bastion Aurora
Sluttningsmuren
Bastion Söderstjäma
Stora Kruthuset
Västra Hästholmens fort
Grimskärs skans
Carlstens fästning
Södra strandverket
Nya Alvsborgs fästning
Skansen Kronan
Skansen Lejonet
Oscar II: s fort
Vaxholms kastell
Fredriksborgs fästning
Oscar-Fredriksborgs fästning
Rindö redutt
Siarö fort
Karlsvärds fästningsruin
Batteriet Mojner
Kungsholms fort
29
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 37
Enholmens batterier
Fårösunds fästning
Korsö tom
Prop. 1992/93:37
Bilaga 1.3
30
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
Föredragande: statsrådet Björck
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
Regeringen har i prop. 1991/92:44 redovisat vissa allmänna riktlinjer
för statens fastighetsförvaltning och lokalförsöijning. Riktlinjerna skall
tillämpas inom hela statsförvaltningen men måste inom Försvarsdeparte-
mentets område preciseras och anpassas så att de överensstämmer med
utvecklingen av roll- och ansvarsfördelningen inom försvaret. Riksdagen
har ställt sig bakom denna inriktning (bet. 1991/92:FiU8, rskr.
1991/92:107). Enligt propositionen skulle övervägandena lämpligen ske
inom ramen för Utredningen om lednings- och myndighetsorganisatio-
nen för försvaret (LEMO).
En utgångspunkt för regeringen har varit att behoven inom Förvars-
departementets område när det gäller lokalförsöijning och fastighets-
förvaltning, så långt möjligt skall tillgodoses enligt likartade principer
som för statsförvaltningen i övrigt. Särlösningar och dubblering av
kompetens skall undvikas.
LEMO:s uppgift är att se över ledningsorganisationen på central och
regional nivå inom totalförsvaret samt myndighetsstrukturen inom För-
svarsdepartementets verksamhetsområde (dir. 1991:44).
I uppdraget till LEMO ingår vidare att ge förslag till en rationell och
effektiv myndighetsstruktur för de s.k. stödmyndighetema dit Fortifika-
tionsförvaltningen räknas.
Enligt min mening har utredaren i delbetänkandet (SoU 1992:85)
Förvaltning av försvarsfastigheter presenterat förslag och lösningar som
är väl ägnade att ligga till grund för det fortsatta arbetet.
Jag redovisar i det följande mina förslag. Vidare anger jag inom vilka
områden som ytterligare överväganden erfordras innan slutligt ställ-
ningstagande kan tas samt hur detta arbete bör bedrivas.
31
Mina förslag
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
— En ny avgiftsfinansierad förvaltningsmyndighet, Fortifikations-
verket, bildas den 1 juli 1994 med uppgift att ansvara för juri-
disk, ekonomisk och teknisk förvaltning av s.k. ändamålsfas-
tigheter/försvarsfastigheter.
— Myndigheten skall tillhöra Försvarsdepartementets verksam-
hetsområde samt lokaliseras till Eskilstuna.
— Fortifikationsförvaltningen läggs ned den 30 juni 1994.
— Projekteringsverksamhet och regional byggnadsadministration
inom Fortifikationsförvaltningen skall senast den 1 juli 1994 i
huvudsak bedrivas i aktiebolagsform och knytas till den statliga
fästighetskoncemen.
— Placeringsfastigheter dvs. generellt användbara kontors- och
skolfastigheter m.m. som förvaltas av Fortifikationsförvalt-
ningen skall överföras till och förvaltas av den statliga fastig-
hetskoncemen.
— Försvarshistoriska monument utan eller med ringa militär an-
vändning överförs till och förvaltas av den nya myndigheten för
fastighetsförval tning.
— Fastigheter som är avstyckningsbara och som av Försvars-
makten används för bostadsändamål skall överföras och för-
valtas i aktiebolagsform.
Utredningens förslag
Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret
(LEMO) har i augusti 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:85)
Förvaltning av försvarsfastigheter till chefen för Försvarsdepartementet.
I betänkandet behandlas den tilltänkta nya myndigheten. Försvars-
maktens framtida lokalförsörjning samt förvaltningen av de statliga
fastigheter som Fortifikationsförvaltningen idag förvaltar.
Arbetet har bedrivits i nära samarbete med Organisationskommittén
för Byggnadsstyrelsens ombildning (dir. 1992:26). LEMO har lämnat
förslag till hur förvaltningen av de statliga fastigheter, som Fortifika-
tionsförvaltningen idag ansvarar för, bör utformas med hänsyn till för-
svarets lednings- och myndighetsstruktur.
För att få en grund för övervägandena om hur förvaltningen bör
organiseras har LEMO preliminärt klassificerat de fästigheter Fortifika-
tionsförvaltningen förvaltar i tre grupper, nämligen placeringsfastig-
heter, ändamålsfastigheter och övriga fastigheter.
Som placeringsfastigheter har betraktats främst generellt användbara
kontorsfastigheter och skolfastigheter m.m.
Dessa fastigheter bör enligt LEMO överföras till och förvaltas av den
statliga fästighetskoncemen i aktiebolagsform.
32
Till gruppen övriga fastigheter har förts statliga byggnadsminnen utan
eller med ringa militär användning, t.ex. äldre fästningar.
Utredningen har utförligt behandlat frågan om hur de s.k. ändamåls-
fastigheterna lämpligen bör förvaltas i fortsättningen. Dessa fastigheter
benämns i utredningen försvarsfästigheter och därmed avses fästigheter
som i mer eller mindre hög grad getts en utformning betingad av För-
svarsmaktens särskilda behov.
Utredningen diskuterar om förvaltningen av dessa fästigheter bör
utföras av den nya försvarsmaktsmyndigheten, den statliga fastighets-
koncernen i aktiebolagsform, det nya Fastighetsverket eller en särskild
myndighet för förvaltning av försvarsfästigheter. Övervägande skäl talar
enligt LEMO för att en organisation utanför Försvarsmakten skall vara
ägarföreträdare och fästighetsförvaltare.
En särskild myndighet föreslås bli bildad med uppgift att inför rege-
ringen ansvara för juridisk, ekonomisk och teknisk förvaltning av för-
svarsfastigheterna. Myndigheten bör höra till Försvarsdepartementet och
benämnas Fortifikationsverket samt vara förlagd till Eskilstuna. Verk-
samhet och organisation bör bygga på en hög grad av köpta tjänster när
det gäller projektering, byggadministration och entreprenader. Utred-
ningen bedömer att det nya Fortifikationsverket bör omfätta 100-125
årsarbetskrafter.
Den nya försvarsmaktsmyndigheten föreslås svara för sin egen lokal-
försöijningsplanering och lokalhållning. Inom Försvarsmaktens högkvar-
ter bör finnas en funktion för ledning i fråga om byggnader, lokaler,
anläggningar och mark.
Försvarsmakten avses i ett avtal ta på sig att utföra och bekosta drift
och löpande underhåll på mark, anläggningar och byggnader.
Nuvarande projekterings- och byggadministrativa verksamhet
inom Fortifikationsförvaltningen föreslås i fortsättningen bedrivas i
aktiebolagsform. LEMO föreslår att den byggadministrativa verksam-
heten bör inordnas i det statliga fastighetsbolaget. Fastighetsbolaget bör
också vara ägare till ett bolag som säljer projekteringstjänster.
När det gäller den tillämpade forskningen samt studier inom området
fortifikatoriskt skydd som för närvarande bedrivs inom Fortifikations-
förvaltningen föreslår LEMO att den inordnas i Försvarets forsknings-
anstalt.
Fortifikationsförvaltningen förbereder i fred Byggnads- och repara-
tionsberedskapen (BRB) vilken är en organisation som i krig har till
uppgift att utföra byggnadsarbeten m.m. för totalförsvaret. I krig ingår
BRB:s centrala, regionala och lokala kontor i den militära organisatio-
nen. Utredningens bedömning är att även verksamheten i fred skall ingå
i Försvarsmaktens ledningsorgan på alla nivåer.
Utredningen konstaterar att ett system med kapitalkostnader för de
fastigheter som Försvarsmakten disponerar främjar en effektiv fastig-
hetsförvaltning och ett effektivt lokalutnyttande. Motiv och konsekven-
ser för de förslag som redovisas diskuteras utförligt.
Investeringar i mark och byggnader som skall disponeras för främst
grundorganisationen bör finansieras med avskrivningar, lån och kapital
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
33
som frigörs vid försäljning av andra lästighetstillgångar. Investeringar i
främst befästningar och flygbaser m.m. bör även i fortsättningen direk-
tavskrivas och finansieras med anslagsmedel.
Statligt ägda markområden och byggnader bör upplåtas till Försvars-
makten mot en hyra som innefattar kapitalkostnader, dvs. ränta och
avskrivning for investeringen, samt beräknade kostnader för periodiskt
underhåll.
Ett intemhyressystem, som bygger på att kapitalkostnader ingår i
hyran, föreslås komma till användning inom Försvarsmakten.
LEMO har låtit värdera de fastigheter som klassificerats som för-
svarsfästigheter. Det sammanlagda värdet för byggnader och mark
beräknas till ca 14,4 miljarder kronor. Utredningen föreslår vidare att
den nya myndigheten skall styras genom att ekonomiska målsättningar
anges i fråga om soliditet, räntabilitet och utdelning.
Remissinstanserna
Remissyttranden har lämnats av Överbefälhavaren (ÖB), som har lämnat
svar efter militärledningens hörande, Fortifikationsförvaltningen, För-
svarets civilförvaltning, Försvarets forskningsanstalt, Försvarets materi-
elverk, Riksrevisionsverket, Byggnadsstyrelsen, Riksgäldskontoret,
Statsanställdas förbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Försvarets Civila Tjänstemannaförbund, Svenska Konsultföre-
ningen samt Byggentreprenörerna. Dessutom har synpunkter inkommit
från Överstyrelsen för civil beredskap och Eskilstuna kommun.
ÖB ställer sig bakom utredningens förslag att bolagisera nuvarande
projekterings- och byggadministration inom Fortifikationsförvaltningen
och att kapitalkostnader införs för de fästigheter Försvarsmakten kom-
mer att disponera. Däremot motsätter sig ÖB förslaget att den nya
myndighet som föreslås bli bildad för förvaltning av försvarsfästigheter-
na ligger utanför Försvarsmakten. En sådan lösning kan enligt ÖB
innebära minskad total effektivitet i Försvarsmaktens verksamhet. ÖB
delar inte utredningens uppfättning att fästighetsförvaltningen skall
omfättas av svälvständiga ekonomiska målsättningar skilda från För-
svarsmaktens produktion i övrigt. Utredningen tar inte heller tydlig
ställning i roll- och ansvarsfrågorna. Enligt ÖB bör en stor del av dessa
frågor kunna överlämnas till berörda myndigheter och lösas genom av-
tal. Roll- och ansvarsförhållandena kan också utvecklas i den organisa-
tionskommitté som föreslås tillsättas.
Fortifikationsförvaltningen anser, mot bakgrund av inriktningen att
skilja ägandet från brukandet, att den nya förvaltningsmyndigheten bör
ligga utanför försvarsmakten. En fortsatt utveckling av Fortifikations-
förvaltningen som avgiftsfinansierad myndighet förordas. Projekterings-
verksamheten och byggadministrationen bör inte bolagiseras utan be-
drivas inom myndigheten. Fortifikationsförvaltningen anser vidare att
Byggnads- och reparationsberedskapens samt den fortifikatoriska for-
skningens organisatoriska hemvist måste övervägas ytterligare.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
34
Försvarets civilförvaltning ansluter sig till förslaget att rollen som
ägare måste renodlas och separeras från serviceinriktade verksamheter.
Verket menar dock att den speciella projekteringsverksamheten när det
gäller befästningar bör behandlas i särskild ordning. Verksamheten bör
även i fortsättningen finnas inom Försvarsdepartementets verksamhets-
område och inte bolagiseras.
Försvarets forskningsanstalt ansluter sig i allt väsentligt till utreda-
rens förslag.
Riksrevisionsverket anser att förslaget att bolagisera projekterings-
och byggadministrationsverksamheten bör utredas ytterligare. Vidare
har verket vissa invändningar mot förslaget till redovisnings- och finans-
ieringsmodell och menar att LEMO:s förslag kan leda till avvikelse från
god redovisningssed.
Byggnadsstyrelsen anser att den projekterande verksamheten vid For-
tifikationsförvaltningen inte skall ingå i fästighetskoncemen utan att
dessa tjänster i stället skall köpas på konsultmarknaden. Byggnadssty-
relsen avstyrker vidare förslaget att de nuvarande byggadministrativa
resurserna inom Fortifikationsförvaltningens byggnadsområden överförs
till fästighetskoncemen.
Riksgäldskontoret har ingen erinran mot att den fastighetsförvaltande
myndigheten för Försvarsmaktens fastigheter ges rätt till lånefinansie-
ring.
Statsanställdas förbund ställer sig i huvudsak bakom utredningens
förslag. Förbundet pekar på vikten av att Försvarsmakten även i fort-
sättningen skall verkställa den tekniska förvaltningen.
SACO biträder utredningens förslag att skilja ägandet från brukandet
av fästigheter. Agarrollen bör anförtros en myndighet under Försvars-
departementet. SACO delar Fortifikationsförvaltningens uppfättning att
myndigheten bör utveckla sin roll som avgiftsfinansierad myndighet och
att del av verksamheten inte skall bolagiseras. Liknande uppfättning har
Försvarets Civila Tjänstemannaförbund. Om verksamheten skall bolagi-
seras, måste ett statligt bolag bildas där förvaltningsmyndigheten är
ägare.
Svenska Konsultföreningen stödjer förslaget att inrätta ett Fortifika-
tionsverk med kvalificerad beställarkompetens. Däremot avstyrker före-
ningen att ett statligt bolag tar över projekterings- och byggadmini-
strationsverksamheten. Den bör enligt föreningen säljas ut till företag i
den tekniska konsultbranschen. Byggentreprenörerna delar uppfättningen
att denna verksamhet bör privatiseras i stället för att staten står som
ägare.
Överstyrelsen för civil beredskap anser att Byggnads- och repara-
tionsberedskapens ställning och organisatoriska hemvist bör övervägas
ytterligare.
Eskilstuna kommun ogillar att Fortifikationsförvaltningens personal-
styrka dras ned samt att viss verksamhet bolagiseras. Kommunen anser
också att övriga berörda verksamheter i propositionen på grund av bl.a
arbetsmarknadsskäl bör lokaliseras till Eskilstuna.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
35
För närvarande pågår genom Lemos: s försoig en klassificering av de
fästigheter som upplåts till försvaret. Ett detaljerat förslag kommer att
överlämnas till regeringen i höst. Principen för fästighetsklassificeringen
bygger på den indelning som har gjorts inom den civila
statsförvaltningen.
Med fästigheter jämställs i den fortsatta framställningen även vissa
anläggningar och byggnader.
Jag har tidigare anfört att fästigheter som inte är specifika för total-
försvaret bör läggas under samma förvaltning som liknande fästigheter
inom den övriga statsförvaltningen (prop. 1991/92:44, och 1991/92:102).
Riksdagen har ställt sig bakom förslaget (bet. 1991/92:92:FiU8, rskr.
1991/92:107 och bet. 1991/92:FöU12, rekr. 1991/92:337). För place-
ringsfästigheter inom Försvarsmakten innebär detta att de skall över-
föras till fästighetskoncemen och förvaltas i aktiebolagsform.
Jag avser dock att i särskild ordning låta utreda vissa frågor rörande
statens tjänstebostäder. I avvaktan härpå bör förvaltningen av Försvars-
maktens bostäder, som utgör egna fästigheter eller som genom avstyck-
ning kan bilda egen fästighet, handhas av det statliga aktiebolag —
Kasernen Fastighets AB — som äger och förvaltar övriga bostadsfästig-
heter inom Försvarsmakten.
Förvaltningsansvaret för bostäder som utgör delar av andra fästigheter
får bestämmas i särskild ordning när pågående klassificering avslutats.
Fortifikationsförvaltningen förvaltar i dag ett antal skyddsvärda monu-
ment och kulturfästigheter. Flera av dessa har ingen eller ringa militär
användning. Regeringen har tidigare anfört att det är angeläget att finna
lämpligare former för förvaltningen av dessa speciella byggnadsobjekt
(prop. 1991/92:44 resp. 1991/92:102). En samordnad och mer effektiv
förvaltning erhålls enligt min mening om dessa objekt överförs till den
nya myndigheten för fästighetsförvaltning, vilken kommer att ha en hög
kompetens för förvaltning och skötsel av sådana byggnader med särskil-
da skyddskrav.
Motsvarande kompetens och resurser måste naturligtvis även finnas
hos den förvaltare som får ansvaret för de kulturhistoriskt värdefulla
fästigheter som, på grund av den militära användningen, inte skall över-
föras till fästighetsförvaltningsmyndigheten. Särskilt värdefulla byggna-
der bland försvarets ändamålsfastigheter bör skyddas såsom statliga
byggnadsminnen.
Försvarsmaktens ändamålsfästigheter benämns i utredningen försvars-
fästigheter.
Mitt förslag är att dessa fästigheter skall förvaltas av en organisation
utanför den nya försvarsmaktsmyndigheten.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
36
Att så sker är nödvändigt för att uppnå ett av syftena med mitt förslag,
nämligen att renodla ansvars- och rollfördelningen inom den statliga
fastighetsförvaltningen. Det är särskilt viktigt att åstadkomma en klar
åtskillnad mellan rollen som ägarföreträdare och som brukare av
fastigheterna. Regeringen har i prop. 1991/92:44 utförligt redovisat
motiven för detta. Denna klara åtskillnad mellan ägare och brukare är
enligt min mening inte möjlig att uppnå inom en och samma myndighet.
En förvaltning av försvarsfastigheterna i aktiebolagsform är av flera
skäl olämplig, inte minst beroende på den speciella verksamhet det här
är fråga om. Det är för mig helt främmande att krigsorganisationens
vapenbefästningar och radarstationer m.m. skulle ägas av ett aktiebolag.
Vidare är innebörden av äganderätten till flera kasern- och övningsom-
råden inte alltid helt klar, vilket påverkar värdet av marken och byggna-
derna samt möjligheten att fritt förfoga över dem. Förutsättningarna för
att ta tillvara Försvarsmaktens intressen i mark- och byggsammanhang
främjas också om ägare och brukare utgör delar av staten. Möjlighe-
terna är också bättre att hantera realisationsvinster, resp, förluster, om
förvaltningen sker i myndighetsform. Förvaltningen bör därför i stället
handhas av en statlig myndighet.
Storleken på fastighetsbeståndet medför att det är mindre lämpligt att
inordna förvaltningen av försvarsfastigheter i den nya fästighetsförvalt-
ningsmyndigheten, vilken skall svara för bl.a. slott, utrikesfastigheter,
kulturfastigheter och mark. Försvarsfastighetema skulle helt dominera
myndighetens fastighetsbestånd. Försvarsfastighetema utgörs vidare till
stora delar av ett enhetligt bestånd anpassade till behoven för denna
verksamhet. Förvaltaren kommer att få ägna särskilda resurser åt att ut-
veckla och upprätthålla relationer med försvarsmaktsmyndigheten. Detta
sker bäst genom att en särskild myndighet inrättas för förvaltning av
försvarsfastighetema.
Fortifikationsförvaltningen företräder i dag staten som ägare av de
statliga fästigheter som Försvarsmakten disponerar. Fortifikationsför-
valtningen ansvarar vidare för den juridiska och del av den ekonomiska
och tekniska fastighetsförvaltningen. Oklarhet i ansvarsfördelningen har
dock förekommit bl.a. på grund av brister i den formella regleringen
och till följd av att flera myndigheter inom försvaret har vissa förvalt-
ningsuppgifter.
Jag har i det föregående redovisat att statens fastighetsförvaltning bör
samordnas och bedrivas i en ny effektiv organisation. I enlighet härmed
bör vissa av de uppgifter som Fortifikationsförvaltningen har i dag
överföras till och handhas av den nya fästighetskoncemen, stabs- och
servicemyndigheten samt fastighetsförvaltningsmyndigheten. Härigenom
kan också en klarare ansvarsfördelning när det gäller förvaltningen av
förvarsfastighetema erhållas.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
37
Mitt förslag är att Fortifikationsförvaltningen läggs ned den 30 juni
1994 och att en ny myndighet inrättas den 1 juli 1994 med uppgift att
förvalta försvarsfastighetema samt utöva byggherrefunktionen.
Den nya myndigheten föreslås få ett renodlat ansvar som ägarföreträ-
dare och förvaltare av fastigheterna. Därmed avses ansvar såväl för den
juridiska och ekonomiska som för den tekniska fastighetsförvaltningen.
I den ekonomiska förvaltningen kommer att ingå ansvar för upplåning
och placering av kapital samt uppgift att beräkna, avisera och uppbära
hyror från lokalbrukama. Uppgifter som Fortifikationsförvaltningen inte
har i dag. Myndigheten kommer vidare att ansvara för byggprojektled-
ning och på uppdrag, lämna underlag för inriktningen av och medverka
i fortifikatoriska utvecklingsprojekt. Myndigheten skall vara avgifts-
finansierad och höra till Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Nuvarande projekteringsverksamhet och regionala byggadministration
bör i fortsättningen hållas samman och utnyttjas. Den bör dock inte
bedrivas inom den nya myndigheten utan istället till huvuddelen bedri-
vas i aktiebolagsform i den nya statliga fästighetskoncemen. Därmed ut-
sätts verksamheten för konkurrens på ett annat sätt än idag och får
verka under rent marknadsmässiga förhållanden. Verksamheten måste
också ges möjlighet att anpassa sig till de nya marknadsmässiga förut-
sättningarna. Detta skall enligt min mening ske genom att Försvars-
makten och den nya fästighetsförvaltande myndigheten under de inle-
dande åren gör långsiktiga beställningsåtaganden så att verksamheten
ges en inledande ekonomisk bärkraft.
Den fortifikatoriska forskning samt vissa studier inom fortifikatoriskt
skydd som nu bedrivs inom Fortifikationsförvaltningen bör inte bli en
uppgift för Fortifikationsverket. Denna uppgift bör istället inordnas i
Försvarets forskningsanstalt och styras genom uppdrag enligt samma
principer som gäller för övrig försvarsforskning.
Byggnads- och reparationsberedskapen (BRB) är en beredskapsoigani-
sation som har till uppgift att utföra nybyggnads-, reparations- och röj-
ningsarbeten för totalförsvaret. Fortifikationsförvaltningen svarar idag
för huvudmannaskapet i fred, medan verksamheten i krig ingår i för-
svarsmaktens ledningsorgan på olika nivåer.
Utredningen har föreslagit att verksamheten överförs till den nya
försvarsmaktsmyndigheten. Jag är dock inte beredd att i nuläget avgöra
vilken myndighet som bör få detta ansvar. Det får ankomma på rege-
ringen att ta slutlig ställning, när frågan har belysts ytterligare.
Det kommer att vara naturligt att den nya myndigheten till väsentlig
del rekryterar personal från Fortifikationsförvaltningen för att ta tillvara
och bibehålla uppbyggd kompetens. Bl.a. av det skälet bör den nya
myndigheten lokaliseras till Eskilstuna. Jag föreslår vidare att myndig-
heten benämns Fortifikationsverket.
Frågor rörande Fortifikationsverkets närmare organisation samt di-
mensionering och mer preciserade uppgifter och kompetens bör lämpli-
gast beredas av en särskild organisationskommitté. Förutsatt att riks-
dagen godtar förslaget om Fortifikationsverket avser jag att återkomma
till regeringen med ett förslag om att tillkalla en sådan kommitté.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
38
För att effektivisera fastighetsförvaltningen anser jag att det är nödvän-
digt att målsättningar i olika ekonomiska avseenden anges för förvalt-
ningen. Målsättningar behövs i första hand i fråga om soliditet, räntabi-
litet och utdelning. Av Fortifikationsverkets årsredovisning — resultat-
och balansräkningar — skall framgå om statsmakternas målsättningar har
uppnåtts. Det bör efter viss ytterligare utredning ankomma på regering-
en att närmare precisera dessa målsättningar.
I likhet med övriga myndigheter inom statsförvaltningen, kommer för-
svarsmaktsmyndigheten att vara lokalbrukare med eget ansvar för lokal-
försöijningsplanering och lokalhållning. Det är myndigheten själv som
beslutar, beställer och betalar för sin lokalförsöijning. Myndigheten
måste därför ha kompetens att vara förhandlingspart och beställare av
olika tjänster inom området. En funktion för ledning i frågor om mark,
anläggningar och lokaler bör därför finnas i den nya försvarsmaktsmyn-
dighetens högkvarter.
På samma sätt som övriga myndigheter förutsätts också Försvars-
makten kunna anlita stabs- och servicemyndigheten för sin lokalförsöij-
ning.
Det ingår i LEMO:s fortsatta arbete att redovisa förslag till hur hög-
kvarteret skall organiseras och dimensioneras.
Försvarsmakten bör efter avtal med Fortifikationsverket kunna verk-
ställa den tekniska fastighetsförvaltningen, dvs. drift och löpande under-
håll av byggnader m.m. På den lokala nivån bör sådan verksamhet
inom försvarsmakten organiseras i separata resultatenheter.
De riktlinjer regeringen redovisat i prop. 1991/92:44 syftar till att dels
klargöra myndighetens helhetsansvar för sin verksamhet, dels att uppnå
en effektivare fastighets- och förmögenhetsförvaltning. Regeringen har
vidare i prop. 1990/91:102 och prop. 1991/92:102 redovisat hur de
allmänna riktlinjerna för fastighetsförvaltningen och lokalförsöijningen
bör tillämpas inom Försvarsdepartementets område samt föreslagit att
kapitalkostnader införs.
Riksdagen (bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285, och bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) har ställt sig bakom regeringens
förslag att införa kapitalkostnader. Riksdagen har vidare (FÖU12) gett
regeringen till känna att man vid övervägandena kring myndigheternas
ansvar och roller i ett system där kapitalkostnader används bör sträva
efter lösningar som är enkla och som inte står i strid med syftet att
effektivisera verksamheten.
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
39
För närvarande finansierar Försvarsmakten investeringar i mark och
byggnader med anslagsmedel under anskaffhingsåret. I gengäld belastas
inte verksamheten med årliga kostnader för räntor och avskrivningar.
Denna ordning avviker från vad som är gängse inom näringslivet,
kommunerna och övriga statliga myndigheter.
Jag föreslår att ett system med kapitalkostnader tillämpas fr.o.m. bud-
getåret 1994/95 för de statliga fästigheter som försvaret disponerar.
Undantag bör dock göras för fästigheter som är konstruktions- och
byggnadsmässigt starkt integrerad med teknisk utrustning av olika slag,
bl.a. befästningar och flygbaser.
Med kapitalkostnader möjliggörs enligt min mening ett system som
främjar en effektiv fästighetsförvaltning och ett effektivt lokalutnyttjan-
de. Vidare kan en ny ordning för finansiering av försvarsfästigheter
tillämpas.
Genom att investeringsutgifter — avseende mark och byggnader som
skall disponeras av främst försvarsmaktens grundorganisation — om-
vandlas till årliga kostnader i form av årlig avskrivning och ränta på det
kapital som investeringen binder, blir det möjligt att fördela kostnaderna
i förhållande till hur investeringen utnyttjas. I kombination med en
fortsatt decentralisering och delegering av produktionsresurser skall
enligt vissa förutsättningar lokalbrukaren inte behöva betala hyror för
lokaler m.m. som de väljer att inte utnyttja. Enligt min mening skapas
härigenom på sikt incitament till att ompröva behovet av mark och
lokaler.
Kapitalkostnader på investeringar är således enligt min bedömning ett
nödvändigt instrument för att kunna delegera beslutsfättandet i frågor
om disponering av mark, anläggningar och lokaler och samtidigt uppnå
en rationell användning.
Systemet med kapitalkostnader är också nödvändigt för att fästighets-
förvaltningen skall kunna styras av regler och värderingar som är
etablerade i samhället i övrigt.
Det är mot bakrund av vad jag här har redovisat särskilt viktigt att
intemhyressystemet i Försvarsmakten utformas i enlighet med principer-
na for kapitalkostnader så att syftet med reformen uppnås.
I samband med att kapitalkostnader införs bör en ny ordning för finan-
siering av försvarsfästigheter tillämpas.
Genom att årliga avskrivningar av fästighetsinvesteringar räknas med
bland kostnaderna för verksamheten, behålls medel i någon form i den
fästighetsägande organisationen, dvs. Fortifikationsverket. Avskriv-
ningarna blir därigenom en finansieringskälla för ersättningsanskaffning-
ar. Andra finansieringskällor för investeringar är lånat kapital och in-
komster från avyttring av kapitaltillgångar.
Prop. 1992/93:37
Bilaga. 2
40
Lånefinansieringen förutsätts ske genom Riksgäldskontoret. Upplå-
ningskostnaden kommer att variera med hänsyn till det allmänna ränte-
läget och lånens löptider.
För att tas in som tillgångar i den särskilda förvaltningsmyndighetens
balansräkning måste en värdering ske av försvarsfastighetema. Värde-
ringen kan av naturliga skäl inte avse ett marknadsvärde i meningen det
mest sannolika priset vid en försäljning utan syftet med värderingen är
att få en grund för beräkning av de hyror Försvarsmakten skall betala
och för att ange avkastningskrav på förvaltaren av fastigheterna. För att
få lämpliga styreffekter är det enligt min mening lämpligt att hyrorna
bör spegla aktuella produktionskostnader för motsvarande byggnader.
Avkastningskravet på förvaltaren bör vara sådant att finansieringskost-
nadema täcks och att investeringen med avskrivningar återvinns under
fastighetens livslängd.
När det gäller värdering av mark anser jag att det i regel finns ett
altemativanvändningsvärde och en fungerande marknad finns för de
flesta slag av mark. Skäl finns därför att värdera marken till ett upp-
skattat marknadsvärde.
Utöver dessa principiella grunder för värdering av försvarsfästigheter
måste självfallet de praktiska förutsättningarna för värdering beaktas,
bl.a. att antalet objekt som skall värderas är mycket stort.
När kapitalkostnader införs för de statliga fastigheter som Försvars-
makten använder tas investeringsanslagen bort. Nya kostnadselement
tillkommer som inte ingår i förutsättningarna för 1992 års försvarsbe-
slut. Utgifter som tillkommer är räntor och avskrivningar på kapital
investerat i byggnader och mark samt ett resultat i förvaltningen.
Jag anser att införandet av kapitalkostnader skall vara neutralt såväl
för statsbudgeten som för den militära utgiftsramen. De ekonomiska
justeringarna av den militära utgiftsramen som blir aktuella påverkas av
bl.a. den slutliga värderingen av förvarets fastigheter och de ekonomis-
ka målsättningar som kommer att anges. Jag avser därför att återkomma
till regeringen i denna fråga.
Förutsatt att riksdagen godtar förslaget om att inrätta Fortifikationsver-
ket och därmed sammanhängande förslag avser jag att återkomma till
regeringen med förslag om att tillsätta en organisationskommitté. Kom-
mittén bör få till uppgift att förbereda och leda dels inrättandet av den
Prop. 1992/93:37
Bilaga 2
41
nya myndigheten Fortifikationsverket, dels överföringen av uppgifter till Prop. 1992/93:37
andra myndigheter samt den föreslagna bolagiseringen av vissa verk- Bilaga 2
samheter.
Det är nödvändigt att arbetet bedrivs i nära samarbete med kommittén
för Byggnadsstyrelsens ombildning samt Fästighetskoncemen. Kommit-
tén kommer att ges olika uppdrag och befogenheter som berör vissa av
de frågor som jag nu har redovisat. Under tiden fram till den 1 juli
1994 kommer en rad åtgärder att successivt behöva vidtas som led i
övergången till en ny organisation. För att underlätta övergången bör
regeringen bemyndigas vidta nödvändiga åtgärder enligt de riktlinjer
som angetts ovan.
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om
1. klassificering av fastigheter och deras organisations-
tillhörighet (avsnitt 2)
2. försvarets ändamålsfastigheter (avsnitt 3)
3. inrättandet av den nya fastighetsförvaltande myndigheten och av-
veckling av Fortifikationsförvaltningen m.m. (avsnitt 4)
4. kapitalkostnader (avsnitt 7)
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i det föregående i
övrigt anfört.
42
Regeringens proposition
Propositionens huvudsakliga innehåll
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 22 oktober 1992
Prop. 1992/93:37
1
1
3
Bilaga 1 Finansdepartementet 4
1 Inledning 4
1.1 Effektivisering av statens förmögenhetsförvaltning 4
1.2 Nya riktlinjer för statlig fastighetsförvaltning 4
1.3 Organisationskommittén för Byggnadsstyrelsens
ombildning 5
1.4 Hearing 6
2 Restriktioner vid tecknande av hyresavtal 6
3 Fastighetsförvaltning för universitet och högskolor 8
4 Sveriges lantbruksuniversitet 11
5 Förvaltningen av nationella kulturinstitutioner och
kulturpolitiska aspekter på fastighetsförvaltningen 13
6 Donationer 16
7 Fastighetsförvaltningsmyndigheten 18
8 Fästighetskoncemen 19
9 Stabs- och servicemyndigheten för lokalförsöijning 21
10 Övergång och genomförande 22
11 Hemställan 23
Bilaga 1.1 Deltagarförteckning vid hearing den
23 september 1992
Bilaga 1.2 Fastigheter som nyttjas av Sveriges
lantbruksuniversitet
24
25
Bilaga 1.3 Sammanställning av objekt ur Byggnadsstyrelsens
och Fortifikationsförvaltningens fastighetsbestånd
som av kulturpolitiska skäl m.m. bör förvaltas i
myndighetsform 27
Bilaga 2 Försvarsdepartementet 31
1 Inledning 31
2 Klassificering av fastigheter och deras
organisationstillhörighet 36
3 Försvarsmaktens ändamålsfastigheter 36
4 Fortifikationsverket 37
5 Ekonomiska målsättningar 39
6 Försvarsmaktsmyndigheten 39
7 Kapitalkostnader 39
8 Finansiering av försvarsfastigheter 40
9 Värdering av försvarsfastigheter 41
43
10 Ramneutralitet
11 Genomförande
12 Hemställan
41 Prop. 1992/93:37
41
42
gotab 42126, Stockholm 1992
44