Prop.
1992/93:36
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Anne Wibble
I propositionen föreslås ett nytt utbetalningssystem för kommunal-
skattemedel. En grundtanke i det nya utbetalningssystemet är att
kommunernas och landstingens inkomster av skatt under ett visst år skall
vara beräknade i samma pris- och lönenivå som utgifterna det aktuella
året. De kommunalskattemedel som betalas ut i det nya systemet från och
med den 1 januari 1993 kommer att grundas på ett uppräknat skatte-
underlag. Det uppräknade skatteunderlaget skall i sin tur grunda sig på
det senast kända taxeringsutfållet samt uppräkningsfäktorer som fästställs
årligen. De skillnader som uppstår för enskilda kommuner och landsting
mellan uppräknat och slutligt skatteunderlag skall regleras när det slutliga
taxeringsutfållet föreligger. En delavräkning görs redan efter ett år.
Det nya utjämningsbidraget till kommuner beräknas utifrån samma
uppräknade skatteunderlag som kommunalskatteutbetalningama. Även i
utjämningssystemet föreslås en reglering av skillnaden mellan uppräknat
och slutligt skatteunderlag. Detta kan leda till att bidraget i efterhand
fördelas om mellan kommunerna. Den totala bidragsramen är dock
oförändrad.
För kommunerna görs en slutavräkning både i systemet för utbetalning
av kommunalskattemedel och på det nya utjämningsbidraget.
För landstingen görs slutavräkningen endast i systemet för utbetalning
av kommunalskattemedel.
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt Nr 36
För att undvika alltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag 1992/93:36
och för att åstadkomma en successiv inläsning av det nya bidragssystemet
för kommunerna har övergångsregler för det statliga utjämningssystemet
fastställts. En lagreglering föreslås av övergångsreglerna som skall
tillämpas för åren 1993 och 1994.
Vid skatteväxlingar mellan kommuner och landsting med anledning av
huvudmannaskapsförändringar skall övergångsreglernas tillämpning
begränsas.
Det finns ett återkommande behov av ekonomiska regleringar mellan
staten och kommunsektorn främst till följd av finansieringsprincipens
tillämpning. I propositionen beskrivs några alternativa metoder för sådana
ekonomiska regleringar. En temporär lösning övervägs för år 1993 för
regleringen av slopat schablonavdrag m.m.. Metoden innebär att
skatteinkomsterna minskas med ett visst belopp per invånare i kommuner
och landsting.
I propositionen anförs även att det belopp som tidigare avsatts för ett
förstatligande av KBT och bostadsbidrag, bör återföras till kommunerna
fram till den tidpunkt då förstatligandet sker. Detta beräknas bli tidigast
den 1 januari 1994.
Korrigeringar i förhållande till den tidigare beslutade ekonomiska
regleringen till följd av äldrereformen bör ske enligt det förslag som den
så kallade Ädeldelegationen lämnat.
Beträffande slutavräkningen av kommunalskattemedel enligt det gamla
systemet för utbetalning av kommunalskattemedel gäller att från den
slutavräkning för kommuner och landsting som avser år 1991 och som
enligt dagens regelsystem skall betalas ut år 1993, skall ett belopp räknas
av som motsvarar dels de ökade utbetalningar av kommunalskattemedel
som följer av att utbetalningssystemet läggs om, dels de minskade
statsinkomster som följer av att avräkningsskatten slopas redan år 1993.
Dessutom skall den periodiseringseffekt som uppkommer till följd av
omläggningen av statsbidragssystemet räknas av. Avdragen skall göras
kollektivt för kommuner respektive landsting. Återstående belopp fördelas
till de enskilda kommunerna repsektive landstingen i förhållande till den
slutavräkning var och en annars skulle ha fått.
I årets kompletteringsproposition angavs att 1,9 miljarder kronor under
åren 1993 och 1994 i första hand bör återbetalas till kommunerna i syfte
dels att underlätta övergången från dagens statsbidragssystem till ett nytt
system, dels att övergångsvis neutralisera vissa effekter av skatte-
reformen. Regeringen har fått riksdagens bemyndigande att efter
generella principer utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragssystem. För budgetåret 1992/93 är 950 miljoner kronor
upptagna på statsbudgeten för detta ändamål. En mindre del av anslaget,
ca 160 miljoner kronor, skall finansiera kostnaderna under första halvåret
för de övergångsregler som har beslutats i anslutning till införandet av
systemet. Resterande del av anslaget, ca 790 miljoner kronor, bör
fördelas med utgångspunkt i kommunernas skattekraftsutveckling före
respektive efter skattereformen. Kommuner som fäller utanför det nya
statsbidragssystemet bör inte få något bidrag.
Kostnaderna för övergångsreglerna år 1994 bör finansieras inom den
ordinarie bidragsramen i det nya statsbidragssystemet.
Slutligen föreslås i propositionen att Fröskogs pastorat i Älvsborgs län
undantas från gällande skattestopp på så sätt att pastoratet får höja sin
skattesats med högst 0,75 kronor per skattekrona.
1992/93:36
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. i deras lydelse enligt lagen (1992:341) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
1992/93:36
Nuvarande lydelse
Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteör-
en, som enligt skattemyndighetens
beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, ökat
med det antal skattekronor, som
staten uppskattas skola tillskjuta
enligt lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag.
Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen (1991:900)
eller 19 kap. 7 § tredje stycket
kyrkolagen (1992:300) någon
annan skattesats slutligt fästställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skattesatsen om
möjligt bestämmas med hänsyn till
det antal skattekronor och skatteör-
en som har påförts de skattskyldiga
vid taxeringen det år skattesatsen
skall fästställas.
Föreslagen lydelse
1 §
Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor, som enligt
skattemyndighetens beräkning
kommer att påföras de skatt- skyl-
diga vid taxeringen det år skatte-
satsen skall fästställas.
Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen (1991:900)
eller 19 kap. 7 § tredje stycket
kyrkolagen (1992:300) någon
annan skattesats slutligt fästställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skattesatsen om
möjligt bestämmas med hänsyn till
det antal skattekronor som har
påförts de skattskyldiga vid taxe-
ringen det år skattesatsen skall
fästställas.
Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner, landsting,
församlingar och kyrkliga samfälligheter redovisa den skatt för det
föregående året som tillkommer kommunen, landstinget, församlingen
eller den kyrkliga samfälligheten. Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om sådan redovisning.
Skattemyndigheten skall senast
den 10 september vaije år lämna
kommuner, landsting, församlingar
och kyrkliga samfälligheter uppgift
Skattemyndigheten skall senast
den 10 september vaije år lämna
kommuner, landsting, församlingar
och kyrkliga samfälligheter uppgift
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
om det beräknade antalet skatte- om det beräknade antal skatte-
kronor och skatteören som avses i kronor som avses i 1 § första
1 § första stycket. stycket.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda be-
stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:652) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
1992/93:36
Kommun är berättigad att under
visst är av staten uppbära kommu-
nalskatt med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören
i kommunen enligt skattemyndig-
hetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) vid det
föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skatte-
sats som har bestämts för året före
taxeringsåret.
Har enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen (1991:900)
annan skattesats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har
Mid som i denna paragraf sägs
om kommun och kommunalskatte-
medel tillämpas också i fråga om
landsting och landstings- skatteme-
del.
En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av antalet
skattekronor i kommunen enligt
skattemyndighetens beslut enligt 4
kap. 2 § taxeringslagen (1990:324)
om taxering till kommunal inkomst-
skatt (skatteunderlaget) året före
beskattningsåret, den skattesats
som har beslutats för beskattnings-
året och de uppräkningsfaktorer
enligt tredje stycket som har fast-
ställts i december året före beskatt-
ningsåret.
I december varje år skall rege-
ringen, eller den myndighet rege-
ringen bestämmer, fastställa två
uppräkningsfaktorer som skall
svara mot den uppskattade pro-
centuella förändringen av skatte-
underlaget i riket. Den ena skall
avse förändringen mellan andra
och första året före beskattnings-
året. Den andra skall avse föränd-
ringen mellan året före beskatt-
ningsåret och beskattningsåret.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
bestämts i samband med att bud-
geten fastställdes.
Kommunen är berättigad att
under visst år av staten såsom
förskott uppbära ett belopp som
motsvarar produkten av den skatte-
sats som har beslutats för året och
det antal skattekronor och skatteör-
en, som enligt skattemyndighets
beslut enligt 4 kap. 2 § taxerings-
lagen rörande det föregående årets
taxering till kommunal inkomstskatt
har påförts de skattskyldiga. Det
nu nämnda beloppet ingår i kom-
munens fordran hos staten vid
ingången av året näst efter det år,
då beslutet fattades.
Förskottet avräknas mot den
kommunalskatt, som kommunen har
rätt att uppbära av staten pä
grundval av taxeringen under året
efter det år, då förskottet utanord-
nas enligt bestämmelserna i femte
stycket. Vid avräkningen för taxe-
ringsåren 1991 och 1992 skall
skattesatsen justeras med de belopp
som anges i 2 § lagen (1991:1149)
om särskild skatteväxling med
anledning av ändrat huvud- man-
naskap för service och vård för
äldre och handikappade.
Är antalet hos skattemyndigheten
registrerade folkbokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti
månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad
två är tidigare, skall förskott,
beräknat enligt tredje stycket, ökas
i förhållande till ökningen i kom-
munens invånarantal mellan de
angivna tidpunkterna. Sådant ökat
förskott ingår i kommunens fordran
hos staten och avräknas enligt
tredje stycket.
Skattemyndigheten skall senast
den 10 september lämna kommunen
uppgift om det invånarantal och
det däremot svarande beräknade
antalet skattekronor och skatteör-
en, som skall ligga till grund för
ökningen av förskottet.
Belopp, som vid ingången av ett
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, för-
delas med en tolftedel på varje
kalendermånad. Vad som återstår,
sedan avräkning har skett enligt 52
§ uppbördslagen (1953:272), 16 §
lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till
folkpension, 12 § lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, 8 § lagen (1987:560)
om skatteutjämningsavgift, 4 §
lagen (1987:561) om särskild skat-
teutjämningsavgift och 6 § lagen
(1991:1148) om mellankommunal
kostadsutjämning med anledning av
ändrat huvudmannaskap för servi-
ce och vård för äldre och handi-
kappade, skall skattemyndigheten
utanordna till kommunen den tredje
vardagen räknat från den 17 i
månaden, varvid dag som enligt 2
§ lagen (1930:173) om beräkning
av lagstadgad tid jämställs med
allmän helgdag inte skall medräk-
na. Är kommunens fordran inte
uträknad vid utbetalningstillfällena
i månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa måna-
der grundas på samma belopp som
utbetalningen i december månad
det föregående året. När särskilda
skäl föranleder det får skattemyn-
digheten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp
som utbetalningen i månaderna
januari och februari grundats på
inte motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.
Vad som återstår, sedan avräk-
ning har skett enligt 52 § upp-
bördslagen (1953:272), 16 § lagen
(1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folk-
pension, 12 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsav-
gift, skall skattemyndigheten förde-
lat per månad utanordna till kom-
munen den tredje vardagen räknat
från den 17 i månaden, varvid dag
som enligt 2 § lagen (1930:173)
om beräkning av lagstadgad tid
jämställs med allmän helgdag inte
skall medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid utbetal-
ningstillfällena i månaderna januari
och februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i decem-
ber månad det föregående året.
När särskilda skäl föranleder det
får skattemyndigheten dock förord-
na att utbetalningen skall grundas
på ett annat belopp. Om något av
de belopp som utbetalningen i
månaderna januari och februari
grundats på inte motsvarar en
tolftedel av kommunens fordran,
skall den jämkning som föranleds
av detta ske i fråga om utbetal-
ningen i mars månad.
En delavräkning av de prelimi-
nära kommunalskattemedlen skall
ske när den ärliga taxeringen
under beskattningsåret har avslu-
tats. Delavräkningen sker med
utgångspunkt i ett belopp motsva-
rande produkten av skatte- under-
laget enligt nämnda taxering, den
skattesats som har beslutats för
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
Xbd som har sagts om kommu-
nalskatt tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om landstingsskatt.
beskattningsåret och uppräknings-
faktorn för beskattningsåret (om-
räknade preliminära kommunal-
skattemedel}. Om detta belopp
överstiger det belopp som kommu-
nen har uppburit enligt andra
stycket, skall skatte- myndigheten
betala ut över- skjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall skall
kommunen återbetala mellanskill-
naden. Utbetalning eller återbetal-
ning skall göras i januari året efter
beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den
ärliga taxeringen under året efter
beskattningsåret har avslutats. Pro-
dukten av skatteunderlaget enligt
den taxeringen och den skattesats
som har beslutats för beskattnings-
året utgör de slutliga kommunal-
skattemedlen. Om dessa överstiger
de omräknade prelimiminära kom-
munalskattemedlen enligt femte
stycket skall skattemyndigheten
betala ut överskjutande belopp till
kommunen. 1 motsatt fall skall
kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller åter-
betalning skall göras i januari
andra året efter beskattningsåret.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner
dels att nuvarande 4 och 5 samt 6-11 §§ skall betecknas 5 och 6 samt 10-
15 §§,
dels att 2, 3 de nya 5, 6, 11 och 13 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 4 och 7-9 §§, av
följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen skall införas fem nya
punkter, 4-8, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag förstås med
1992/93:36
bidragsår det år under vilket bidraget utbetalas,
uppräkningsfaktor den faktor som
används för attfastställa uppräknat
skatteunderlag för bidragsåret och
som ärligen fastställs enligt 7 §,
uppräknat skatteunderlag antalet
skattekronor enligt skattemyndig-
hetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om
taxering till kommunal inkomst-
skatt året före bidragsåret för en
kommun multiplicerat med uppräk-
ningsfaktorn,
uppräknat skatteunderlag antalet
skattekronor enligt skattemyndig-
hetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om
taxering till kommunal inkomst-
skatt året före bidragsåret för en
kommun multiplicerat med uppräk-
ningsfaktörerna, enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m.
omräknat uppräknat skatteunderlag
antalet skattekronor enligt skatte-
myndighetens beslut enligt 4 kap.
2 § taxeringslagen om taxering till
kommunal inkomstskatt under
bidragsåret för en kommun multi-
plicerat med uppräknings- faktorn
för bidragsåret enligt 4 § lagen
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
slutligt skatteunderlag antalet
skattekronor enligt skattemyndig-
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
uppräknad medelskattekraft antalet
skattekronor enligt skattemyndig-
hetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen om taxering till
kommunal inkomstskatt för riket
per folkbokförd invånare den 1
oktober året före bidragsåret multi-
plicerat med uppräkningsfaktorn,
garantiskatteunderlag det antal
skattekronor som motsvarar den
uppräknade medelskattekraften
multiplicerat med antalet folkbok-
förda kommuninvånare den 1
oktober året före bidragsåret och
med ett procenttal, som årligen
fästställs av regeringen, eller den
myndighet regeringen bestämmer,
hetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen om taxering till
kommunal inkomstskatt året efter
bidragsåret för en kommun,
uppräknad medelskattekraft antalet
skattekronor enligt skatte- myndig-
hetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen om taxering till
kommunal inkomstskatt för riket
per folkbokförd invånare den 1
november året före bidragsåret
multiplicerat med uppräknings-
faktorema, enligt 4 § lagen med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m.
omräknad uppräknad medel- skat-
tekraft antalet skattekronor enligt
skattemyndighetens beslut under
bidragsåret enligt 4 kap. 2 § taxe-
ringslagen om taxering till kommu-
nal inkomstskatt för riket per folk-
bokförd invånare den 1 november
året före bidragsåret multiplicerat
med upp- räkningsfaktorn för bi-
dragsåret enligt 4 § lagen med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m.,
slutlig medelskattekraft antalet
skattekronor enligt skatte-myndig-
hetens beslut året efter bidragsåret
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen om
taxering till kommunal inkomstskatt
för riket per folkbokförd invånare
den 1 november året före bidragså-
ret.
garantiskatteunderlag det antal
skattekronor som motsvarar den
uppräknade medelskattekraften
multiplicerad med antalet folk-
bokförda kommuninvånare den 1
november året före bidragsåret och
med ett procenttal (garantinivå),
som årligen fästställs av regering-
en, eller den myndighet regeringen
bestämmer,
omräknat garantiskatteunderlag det
antal skattekronor som motsvarar
den omräknade uppräknade medel-
skattekraften multiplicerad med
antalet folkbolförda kommun-
il
Nuvarande lydelse
tillskott av skatteunderlag det antal
skattekronor varmed det uppräkna-
de skatteunderlaget understiger
garantiskatteunderlaget.
Föreslagen lydelse
invånare den 1 november året före
bidragsåret och med ett procenttal
(omräknad garantinivå), som årli-
gen fastställs av regeringen, eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer,
Slutligt garantiskatteunderlag det
antal skattekronor som motsvarar
den slutliga medelskattekraften
multiplicerad med antalet folk-
bolförda kommuninvånare den 1
november året före bidragsåret och
med ett procenttal (slutlig garanti-
nivå), som årligen fastställs av
regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer,
1992/93:36
3
För kommun vars uppräknade
skatteunderlag understiger garantis-
katteunderlaget beräknas ett grund-
belopp. Grundbeloppet motsvarar
tillskottet av skatteunderlag multi-
plicerat med den skattesats som
årligen fastställs enligt 7 §.
omräknat tillskott av skatteunderlag
det antal skattekronor varmed det
omräknade uppräknade skatte-
underlaget understiger det omrä-
knade garantiskatteunder- laget.
Slutligt tillskott av skatteunderlag
det antal skattekronor varmed det
slutliga skatteunderlaget under-
stiger det slutliga garantiskatte-
underlaget.
§
För kommun vars uppräknade
skatteunderlag understiger garantis-
katteunderlaget beräknas ett grund-
belopp. Grundbeloppet motsvarar
tillskottet av skatteunderlag multi-
plicerat med den skattesats som
årligen fastställs enligt 11 §.
För kommun vars omräknade
uppräknade skatteunderlag under-
stiger det omräknade garantiskatte-
underlaget beräknas ett omräknat
grundbelopp. Det omräknade
grundbeloppet mot- svarar det
omräknade tillskottet av skatte-
underlag multiplicerat med den
skattesats som fastställs för bi-
dragsåret enligt 11 §.
För kommun vars slutliga skatte-
underlag understiger det slutliga
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
(4 §)
Med utgångspunkt i grundbe-
loppet skall tillägg eller avdrag
göras for följande faktorer av
betydelse för kommunens kost-
nader,
1. åldersstruktur,
2. social struktur,
garantiskatteunderlaget beräknas
ett slutligt grundbelopp. Det slut-
liga grundbeloppet mot- svarar det
slutliga tillskottet av skatteunderlag
multiplicerat med den skattesats
som fastställs för bidragsåret enligt
11 §•
4§
För kommun vars uppräknade
skatteunderlag överstiger garantis-
katteunderlaget beräknas ett nega-
tivt grundbelopp. Beloppet
motsvarar skillnaden mellan garan-
tiskatteunderlaget och kommunens
eget uppräknade skatteunderlag
multiplicerat med den skattesats
som årligen fastställs enligt 11 §.
För kommun vars omräknade
uppräknade skatteunderlag översti-
ger det omräknade garantiskatte-
underlaget beräknas ett omräknat
negativt grundbelopp. Beloppet
motsvarar skillnaden mellan det
omräknade garantiskatteunderla-
get och kommunens eget omräkna-
de uppräknade skatteunderlag
multiplicerat med den skattesats
som fastställs för bidragsåret enligt
11 §•
För kommun vars slutliga skatte-
underlag överstiger det slutliga
garantiskatteunderlaget beräknas
ett slutligt negativt grundbelopp.
Beloppet motsvarar skillnaden
mellan det slutliga garantiskatte-
underlaget och kommunens eget
slutliga skatteunderlag multiplice-
ras med den skattesats som fast-
ställs enligt 11 §.
5 §
Med utgångspunkt i grundbe-
loppet, det omräknade grundbe-
loppet och det slutliga grundbe-
loppet, skall tillägg eller avdrag
göras för följande faktorer av
betydelse för kommunens kost-
nader,
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
3. klimat,
4. befolkningstäthet.
För kommun vars folkmängd
under den senaste femårsperioden
har minskat skall tillägg göras för
den befolkningsminskning som
överstiger två procent av folk-
mängden vid femårsperiodens
böijan. Tillägget uppgår till 40
procent av medelskattekraften per
invånare, multiplicerad med til-
lämplig skattesats enligt 7 §.
(5 §)
En kommun skall få statligt
utjämningsbidrag med ett
belopp motsvarande grundbeloppet
med tillägg eller avdrag enligt 4 §.
För kommun vars folkmängd
under den senaste femårsperioden
har minskat skall tillägg göras för
den befolkningsminskning som
överstiger två procent av folk-
mängden vid femårsperiodens
böijan. Tillägget uppgår till 40
procent av den uppräknade medel-
skattekraften per invånare, multi-
plicerad med den skattesats som
fastställs enligt 11 §.
6 §
En kommun skall få preliminärt
utjämningsbidrag som uppgår till
ett belopp motsvarande grund-
beloppet med tillägg eller avdrag
enligt 5 §.
En kommuns omräknade prelimi-
nära bidrag uppgår till ett belopp
motsvarande det omräknade grund-
beloppet med tillägg eller avdrag
enligt 5 §.
En kommuns slutliga bidrag
uppgår till ett belopp motsvarande
det slutliga grundbeloppet med
tillägg eller avdrag enligt 5 §.
7§
En kommun skall få preliminärt
utjämningsbidrag motsvarande
tillägg och avdrag enligt 5 § min-
skat med det negativa grund-
beloppet enligt 4 §.
En kommuns omräknade prelimi-
nära utjämningsbidrag uppgår till
ett belopp motsvarande tillägg och
avdrag enligt 5 § minskat med det
omräknade negativa grundbeloppet
enligt 4 §.
En kommuns slutliga bidrag
uppgår till ett belopp motsvarande
tillägg och avdrag enligt 5 § min-
skat med det slutliga negativa
grundbeloppet enligt 4 §.
S§
En delavräkning av en kommuns
preliminära utjämningsbidrag skall
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1992/93:36
ske när den ärliga taxeringen
under bidragsäret har avslutats,
överstiger det omräknade prelimi-
nära utjämningsbidraget det preli-
minära skall skattemyndigheten
betala ut överskjutande belopp till
kommunen. 1 motsatt fall skall
kommunen återbetala mellanskill-
naden. Utbetalning eller återbetal-
ning skall göras i januari året efter
bidragsåret.
En slutavräkning av en kommuns
utjämningsbidrag skall ske när den
årliga taxeringen under året efter
bidragsåret har avslutats. Översti-
ger det slutliga utjämningsbidraget
det omräknade preliminära bidra-
get skall skattemyndigheten betala
ut överskjutande belopp till kom-
munen. I motsatt fall skall kommu-
nen återbetala mellanskillnaden.
Utbetalning eller återbetalning
skall göras i januari andra året
efter bidragsåret.
Regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, meddelar
närmare bestämmelser om beräk-
ningen av tillägg och avdrag enligt
5 §.
(7 §)
Regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, meddelar
närmare bestämmelser om uppräk-
ningsfaktorn enligt 2 § och om
beräkningen av tillägg och avdrag
enligt 4 §.
Regeringen skall forordna om den skattesats som skall tillämpas enligt
3 §. När regeringen fastställer skattesatsen skall hänsyn tas till överens-
kommelser mellan respektive landsting och kommuner inom landstings-
området om en ändrad fördelning av uppgifterna inom området jämte
åtföljande förändrad fördelning av
kommunalskatten.
den sammanlagda landstings- och
(8 §)
Skattemyndigheten skall senast
den 10 september året före bidrag-
såret lämna uppgift till kommunen
om uppskattat statligt
utjämningsbidrag.
13 §
Statistiska centralbyrån skall
senast den 10 september året före
bidragsåret lämna uppgift till kom-
munen om uppskattat statligt
utj ämningsbidrag.
15
4. I fråga om bidragsåret 1993 gäller att om skillnaden mellan det
preliminära utjämningsbidraget enligt 6 § och ett referensbidrag
överstiger 1,5 procent av summan av referensbidraget och kommunens
preliminära kommunal skattemedel enligt 4 § lagen (1965:265) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. för år 1993, skall det preliminära utjämningsbidraget
justeras upp eller ned med den del som överstiger 1,5 procent.
5. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fästställer
referensbidraget.
6. I fråga om bidragsåret 1994 gäller att om skillnaden mellan det
preliminära utjämningsbidraget enligt 6 § för år 1994, och det preliminä-
ra utjämningsbidraget enligt samma paragraf för år 1993, efter til-
lämpningen av punkt 4 i övergångsbestämmelserna, överstiger 3 procent
av summan av preliminära kommunalskattemedel för år 1994 enligt 4 §
lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. och det preliminära utjämningsbidraget enligt
6 § för år 1993, efter tillämpningen av punkt 4 i öveigångsbestämmel-
sema, skall det preliminära utjämningsbidraget justeras upp eller ned med
den del som överstiger 3 procent.
7. Vid skatteväxling med anledning av ändrat huvudmannaskap mellan
kommuner och landsting tillämpas punkterna 4, 6 och 8 i övergångs-
bestämmelserna endast vad gällde den länsvisa enhetliga skattesatsen som
gäller före skatteväxlingen.
8.1 fråga om bidragsåren 1993 och 1994 tillämpas även bestämmelser-
na i 8 och 9 §§ och punkterna 4 och 6 i övergångsbestämmelserna.
9. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första
gången i fråga om bidragsåret 1993.
1992/93:36
16
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Från summorna av de skattemedel som sammanlagt skall betalas ut
till kommuner respektive landsting för år 1991 med stöd av lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m., i dess lydelse före den 1 januari
1993, skall sedan avräkning skett enligt 4 § nämnda lag ytterligare
avräkningar göras för såväl kommuner som landsting enligt följande:
1. med summan av de preliminära skattemedel som kommunerna
respektive landstingen får enligt 4 § andra stycket lagen med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m., i dess lydelse efter den 1 januari 1993, minskat med de medel
som kommunerna respektive landstingen uppburit i förskott inklusive
tillägget för befolkningsökning enligt 4 § tredje och fjärde styckena
nämnda lag, i dess lydelse före den 1 januari 1993,
2. för kommuner som inte ingår i ett landsting med 1,07 kronor per
skattekrona och för övriga kommuner med 0,65 kronor per skattekrona,
beräknat på antalet skattekronor som fastställts vid 1992 års taxering
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) och det antal skattekronor
som skulle ha tillskjutits för år 1993 om lagen (1988:491) om skatteu-
tjämningsbidrag hade gällt, varvid de garanterade skattekrafter skall
användas som har fästställts för år 1992,
3. för landstingen med 0,42 kr per skattekrona, beräknat på antalet
skattekronor som fästställts vid 1992 års taxering enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen och det antal skattekronor som skall tillskjutas för år 1993
enligt lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting,
4. för kommunerna med 11 370 miljoner kronor och för landstingen
med 520 miljoner kronor.
2 § Sedan avräkning gjorts enligt 1 § skall det belopp som återstår
fördelas till kommuner respektive landsting som om avräkning enligt 1
§ inte hade skett. Skattemyndigheterna skall betala ut en sjättedel av
beloppet den tredje vardagen räknat från den 17 i var och en av
månaderna juli-december år 1993 , varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag
inte skall medräknas.
3 § Före det att skattemyndigheterna betalar ut belopp enligt 2 § skall
beloppen för vissa landsting också ökas eller minskas enligt följande.
Beloppen skall ökas för följande landsting:
Landsting kronor
Östergötlands län 3 662 000
2 Riksdagen 1992/93, 1 sand. Nr 36
|
Kronobergs län |
7 470 000 2 646 000 10 066 000 874 000 |
1992/93:36
Beloppen skall minskas för följande landsting:
|
Landsting |
kronor |
|
Stockholms läns |
50 920 000 2 034 000 2 302 000 24 380 000 2 390 000 5 694 000 |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
18
Härigenom föreskrivs följande
Utan hinder av lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att
ta ut skatt för år 1993 får skattesatsen för år 1993 för Fröskogs pastorat
i Älvsborgs län festställas till högst 1,25 kr per skattekrona.
1992/93:36
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas på beslut om
debitering av skatt som fettas efter den 6 oktober 1992.
19
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, lands-
tingskommuner och församlingar
dels att i lagens rubrik och i 4 § ordet "landstingskommun" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "landsting",
dels att 1 — 3 §§ skall ha följande lydelse.
1992/93:36
1
Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för detta
år enligt 1 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m. antalet skat-
tekronor och skatteören beräknas
med hänsyn tagen till indel-
ningsändringen. Motsvarande skall
gälla när en ny kommun bildas.
2
Om en kommuns område har änd-
rats eller om en ny kommun har
bildats skall från och med det år
då indelningsändringen träder i
kraft invånarantalet i den ändrade
eller nybildade kommunen vid
tillämpningen av bestämmelserna
om ökat förskott av kommunalskatt
i 4 § fjärde stycket lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. beräknas som om indelnings-
ändringen hade varit gällande vid
den första av de i lagrummet an-
givna tidpunkterna.
3
I fråga om ett område som har
överförts från en kommun till en
annan skall vid avräkning av upp-
burna förskott på grundval av
taxeringarna under året innan
indelningsändringen träder i kraft
§
Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för detta
år enligt 1 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m. antalet skat-
tekronor beräknas med hänsyn
tagen till indelningsändringen.
Motsvarande skall gälla när en ny
kommun bildas.
§
Om en kommuns område har änd-
rats eller en ny kommun bildats
skall från och med det beskatt-
ningsår då indelningsändringen
träder i kraft preliminära kommu-
nalskattemedel och omräknade
preliminära kommunalskattemedel
enligt 4 § andra och sjätte styckena
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. beräknas med hänsyn
tagen till den förändring av in-
vånarantalet i kommunen som
indelningsändringen medfört.
§
I fråga om ett område som har
överförts från en kommun till en
annan skall vid avräkning av preli-
minära kommunalskattemedel och
omräknade preliminära kommunal-
skattemedel som beräknats på
20
och det följande året fordran hos
eller skuld till staten påföras den
kommun till vilken området har
hört enligt den äldre indelningen.
grundval av taxeringarna under
året innan indelningsändringen
träder i kraft och det följande året
fordran hos eller skuld till staten
påföras den kommun till vilken
området har hört enligt den äldre
indelningen.
Om en kommun har delats, skall en sådan fordran eller skuld påföras
kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till de olika
delamas andel av skatteunderlaget i den odelade kommunen under det år
taxeringen avser.
En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman
med en annan kommun, skall påföras den kommun som bildats genom
sammanläggningen.
1992/93:36
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser skall
fortforande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel
för år 1992 samt i fråga om församlingar och församlingsskatt.
21
Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1148) om mellankommunal kost-
nadsutjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för service och
vård för äldre och handikappade skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1992.
1992/93:36
22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davisson, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg och Ask
Föredragande: statsrådet Wibble
1992/93:36
Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämningsbidrag
till kommuner (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.
1991/92:345). Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar när
det gäller statsbidrag m.m. till landstingen. Vidare godkände riksdagen
inriktningen av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel
till kommuner och landsting. Samtliga förändringar skall träda i kraft
den 1 januari 1993. I denna proposition presenteras kompletterande
förslag och lagregleringar rörande den omläggning av systemen som skall
ske den 1 januari 1993.
Jag kommer i propositionen att behandla vissa ekonomiska regleringar
som får effekter på den kommunala ekonomin redan under år 1993 samt
metoder för regleringar under år 1993. Förändringar som uppstår till
följd av den uppgörelse som nyligen har träffets mellan regeringen och
socialdemokraterna, behandlas dock inte i denna proposition.
En grundtanke bakom de nya utbetalnings- och bidragssystemen som
riksdagen fettat beslut om, är att kommunernas och landstingens
inkomster av skatt och bidrag under ett visst år skall vara beräknade i
samma pris- och lönenivå som utgifterna det aktuella året. Storleken på
statens bidrag till kommuner och landsting bör bestämmas av hur
statsmakterna prioriterar den verksamhet som finansieras med kommunal-
skattemedel och statsbidrag i förhållande till annan skattefinansierad
verksamhet. Vidare måste statsbidragen anpassas så att den kommunala
verksamheten utvecklas i överensstämmelse med en balanserad samhälls-
ekonomi.
23
Det nya statsbidraget till kommunerna har ett starkt inslag av inkomst-
utjämning och kan därmed sägas vara ett komplement till kommunal-
skattemedlen. Utjämningssystemet syftar således till en jämnare
fördelning av inkomster mellan kommuner. Detta kommer att få
omfördelningseffekter som på kort sikt mildras av övergångsreglerna.
De kommunalskattemedel och det nya utjämningsbidrag som betalas
ut fr.o.m. år 1993 kommer att grundas på ett uppräknat skatteunderlag.
Orsaken är att det slutliga skatteunderlaget blir känt först två år efter det
år då skatt och bidrag betalas ut. De skillnader som uppstår för enskilda
kommuner och landsting mellan beräknat och slutligt skatteunderlag skall
regleras när det slutliga utfallet föreligger. En sådan reglering skall för
kommunernas del göras i såväl utbetalningssystemet för kommunal-
skattemedel som i bidragssystemet med hänsyn till det samband som
finns mellan skatteinkomster och bidrag. För landstingen görs slutav-
räkningen enbart i systemet för utbetalning av kommunalskattemedel.
I det följande kommer jag att redogöra för mina förslag om hur det nya
systemet för utbetalning av kommunalskattemedel bör utformas. Jag
föreslår också vissa kompletteringar när det gäller det statliga utjämnings-
bidraget till kommuner.
I samband med behandlingen av förslaget till nytt statligt utjämnings-
bidrag till kommunerna samt andra kommunalekonomiska frågor anförde
finansutskottet (bet. 1991/92:FiU29) att riksdagen fortlöpande bör få en
uppföljning av nu förestående förändringar i den kommunala verksam-
hetens finansiering. Utskottet konstaterade att en första avstämning skulle
föreläggas riksdagen redan till hösten och att det därvid är angeläget att
effekterna även på kommunnivå så långt möjligt är belysta. Det är enligt
utskottet också väsentligt att regeringen successivt följer upp såväl
genomförandet som utfellet av reformen och redovisar resultatet till
riksdagen.
Utskottet förutsatte vidare att regeringen i sina överläggningar med
företrädare för kommunsektorn följer upp vilka balansräkningseffekter
alla de förändringar som nu genomförs i samspelet mellan stat och
kommun får för de enskilda kommunerna. I det sammanhanget är det
också av intresse att följa upp hur kommunernas anläggningstillgångar
liksom den kommunala pensionsskulden hanteras.
Det finns ännu inte något underlag för att dra några slutsatser om utfall
och genomförande av reformen. Jag avser att senare återkomma med en
sådan redovisning som riksdagen har begärt. Statistiska centralbyrån har
i september 1992 gjort en preliminär beräkning av medelskattekraft,
garantinivå och uppskattat statligt utjämningsbidrag för år 1993. Samtliga
kommuner har fått del av dessa uppgifter.
Kommunernas och landstingens skatteinkomster skall beräknas i samma
års pris- och lönenivå som utgifterna. Statens utbetalning av preliminära
kommunalskattemedel skall grundas på det senast kända skatteunderlaget
i kommunen respektive landstinget. Skatteunderlaget räknas sedan upp
1992/93:36
24
med två uppräkningsfaktorer som motsvarar den beräknade ökningen av
skatteunderlaget i riket till det år då utbetalningen sker. Den prognos-
tiserade utvecklingen följs upp och en avräkning görs vid två tillfällen.
Det nya utbetalningssystemet för kommunalskattemedel gäller inte för
kyrkokommunerna.
Kommunsektorns skatteinkomster bestäms dels av skattesatsen, dels
av skatteunderlaget.
Kommuner, landsting och kyrkokommuner bestämmer själva om
skattesatsen. För åren 1991-1992 och 1993 har dock kommunernas,
landstingens och församlingars eller kyrkliga samfälligheters möjlighet att
höja skattesatsen begränsats genom lagen (1990:608) om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt, respektive lagen
(1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993.
Vilka slag av inkomster som skall vara beskattningsbara och ingå i det
kommunala skatteunderlaget avgörs av statsmakterna. Kommunalskatt
beräknas sedan år 1991 enbart på inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet.
Det nya utbetalningssystemet innebär, som tidigare framgått, att nivån
på det skatteunderlag som ligger till grund för utbetalningen av kom-
munalskattemedel höjs motsvarande två år. Jag kommer i det följande
att redovisa mina förslag om uppräkningsfaktorer och vid vilka tillfällen
avräkning bör ske.
Jag vill inledningsvis definiera några av de termer som jag använder
i redovisningen av förslagen:
Beskattningsår är det år då kommuninvånarnas beskattningsbara in-
komster intjänas.
Taxeringsår är det år då taxeringen av föregående års inkomster sker.
Med kommunalskatt och kommunalskaitemedel avses i det följande
även landstingsskatt och landstingsskattemedel.
2.1.1 Uppräkningsfaktorer
1992/93:36
Mitt förslag: Kommuner och landsting har rätt att under ett visst år
(beskattningsåret) erhålla preliminära kommunalskattemedel. Dessa
beräknas med utgångspunkt i kommunernas respektive landstingens
skatteunderlag enligt taxeringen året före beskattningsåret. Skatte-
underlaget räknas upp med två uppräkningsfaktorer som sammantag-
na motsvarar den beräknade förändringen av skatteunderlaget i riket
till beskattningsårets nivå. De preliminära kommunalskattemedlen
erhålls genom att det uppräknade skatteunderlaget multipliceras med
den skattesats som kommunen har fastställt för beskattningsåret.
Av de två uppräkningsfaktorema skall den ena avse förändringen
mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall
avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattnings-
året.
Uppräkningsfaktorema skall årligen i december fastställas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
25
Skälen för mitt förslag: De kommunalskattemedel som en kommun eller
ett landsting erhåller under beskattningsåret och som grundas på ett
uppräknat skatteunderlag, skall benämnas preliminära kommunal-
skattemedel. De preliminära kommunalskattemedlen kan sägas motsvara
förskottet i nuvarande system, men beräknas i ett löneläge två år senare.
Uppräkningsfaktorema skall så väl som möjligt spegla den förväntade
utvecklingen av kommunernas och landstingens sammantagna skatte-
underlag under året före beskattningsåret och beskattningsåret. Riks-
revisionsverket (RRV) gör prognoser för skatteunderlagsutvecklingen
(inkomst av tjänst och näringsverksamhet), vilka ligger till grund för be-
räkningarna av statsbudgetens inkomster från fysiska personers inkomst-
skatter. Dessa prognoser bör användas även för att räkna upp det
skatteunderlag som ligger till grund för de preliminära kommunal-
skattemedlen. Därigenom grundas beräkningarna for statsbudgeten och
beräkningarna av kommunernas och landstingens skatteinkomster på
samma underlag.
Uppräkningsfaktorema bestäms till stor del av antagandena om den
totala lönesummans utveckling. Genom att eftersträva en så hög precision
som möjligt i prognoserna kan slutavräkningen minimeras. Jag föreslår
i det följande att en avräkning av kommunalskattemedlen skall göras vid
två tillfällen. En revidering av den andra uppräkningsfektom bör göras
vid det första avräkningstillfället.
Uppräkningsfaktorema skall årligen i december festställas av reg-
eringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Jag anser att
RRV är den myndighet som bör festställa uppräkningsfaktorema. Det
innebär att RRV årligen tar fram dels en ny uppräkningsfektor för det
påföljande året (beskattningsåret), dels en reviderad uppräkningsfektor
för det innevarande året. Faktorerna skall festställas utifrån samma
prognoser och antaganden som gäller för RRV:s beräkning av stats-
budgetens inkomster från fysiska personers inkomstskatt. Hänsyn skall
därvid tas till sådana av riksdagen beslutade förändringar som påverkar
skatteunderlaget.
För kommuner och landsting vars befolkning har ökat under de senaste
två åren, görs i det nuvarande utbetalningssystemet en uppräkning av det
skatteunderlag som ligger till grund för förskottet på kommunalskatte-
medlen. I det nya utbetalningssystemet räknas skatteunderlaget upp
genom uppräkningsfektorema.
1992/93:36
26
2.1.2 Avräkningar i utbetalningssystemet för
kommunalskattemedel
Prop. 1992/93:36
Mitt förslag: Den prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget
skall följas upp. En avräkning skall göras för vaije kommun och
landsting vid två tillfällen.
En delavräkning av de preliminära kommunalskattemedlen görs när
taxeringen under beskattningsåret är slutförd. Avräkningen görs då
av preliminära kommunalskattemedel mot omräknade preliminära
kommunalskattemedel. Omräkningen grundas på skatteunderlaget
enligt den nämnda taxeringen och en reviderad uppräkningsfaktor för
beskattningsåret.
En slutavräkning av de preliminära kommunalskattemedlen görs
när taxeringen under året efter beskattningsåret är slutförd. Slutav-
räkning av omräknade preliminära kommunalskattemedel mot
slutliga kommunalskattemedel görs då för vaije kommun respektive
landsting.
Skälen för mitt förslag: På samma sätt som i nuvarande utbetalnings -
system skall en avräkning göras av kommunalskattemedlen för vaije
kommun och landsting. Ett alternativ, åtminstone för kommunerna, vore
att göra en kollektiv slutavräkning, eftersom bidragssystemet skall jämna
ut de skillnader som finns i skattekraft mellan kommuner. Ett system
med kollektiv slutavräkning skulle bli enklare än ett system med
individuell slutavräkning. Det finns emellertid ännu inte några erfaren-
heter av uppräkningsfaktoremas träffsäkerhet. Jag är av bl.a. detta skäl
inte nu beredd att föreslå en sådan kollektiv avräkning. En individuell
slutavräkning av kommunalskattemedlen bör kombineras med en
individuell slutavräkning även på utjämningsbidraget för kommuner,
vilket jag också föreslår i det följande. Vaije kommun kommer därmed
att få de inkomster som den har rätt till enligt taxeringsutfållet.
Uppräkningsfaktorema avser skatteunderlagets förändring under två år,
nämligen mellan andra och första året före beskattningsåret och mellan
året före beskattningsåret och beskattningsåret. Det slutliga skatte-
underlaget för beskattningsåret är känt först i december året efter. För att
minska slutavräkningens omfattning bör en delavräkning av de preliminä-
ra kommunalskattemedlen göras redan efter ett år, då skatteunderlaget för
året före beskattningsåret är känt. En omräkning av de preliminära
kommunalskattemedlen kan då göras utifrån detta skatteunderlag och en
reviderad uppräkningsfaktor för beskattningsåret. En slutlig avräkning av
kommunalskattemedlen görs efter ytterligare ett år, när taxeringen
avseende skatteunderlaget för beskattningsåret är slutförd.
Den första avräkningen (delavräkningen) regleras i januari året efter
beskattningsåret. Om de omräknade preliminära kommunalskattemedlen
är högre än de preliminära kommunalskattemedlen, skall mellanskillna-
den betalas ut till kommunen eller landstinget. Om de omräknade
27
preliminära kommunalskattemedlen är lägre än de preliminära kommunal- Prop. 1992/93:36
skattemedlen skall kommuner och landsting betala tillbaka mellan-
skillnaden.
Den slutliga avräkningen på kommunalskattemedlen regleras i januari
andra året efter beskattningsåret. Denna avräkning sker enligt samma
principer som delavräkningen.
Jag har övervägt behovet av ytterligare delavräkningstillfallen,
exempelvis till följd av stora löneförändringar under löpande år. Jag
anser emellertid att det är tillfyllest med de två avräkningstillfällen som
jag nu har föreslagit.
Av följande figur framgår hur de olika momenten tidsmässigt hänger
samman i det nya utbetalningssystemet för kommunalskattemedel fr.o.m.
beskattningsåret 1993.
28
Det nya utbetalningssystemet för kommunalskatt fr.o.m. år 1993
1992/93:36
1992
(Dec)
1993
(månadsvis)
(Dec)
1994
(Jan)
(månadsvis)
(Dec)
1995
(Jan)
Taxering 1992 av 1991 års inkomster klar
Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993 fastställs
Beräkning av preliminära kommunalskattemedel
för 1993
Utbetalning av preliminära kommunalskattemedel
för 1993
Taxering 1993 av 1992 års inkomster klar
Uppräkningsfaktorer 1993 revideras, 1994 fästställs
Omräkning av preliminära kommunalskattemedel
för 1993
Beräkning av preliminära kommunalskattemedel
för 1994
Delavräkning av preliminära kommunalskattemedel
för 1993 mot omräknade kommunalskattemedel
för 1993
Utbetalning av preliminära kommunalskattemedel
för 1994
Taxering 1994 av 1993 års inkomster klar
Uppräkningsfaktorer 1994 revideras, 1995 fastställs
Slutlig beräkning av kommunalskattemedel 1993
Omräkning av preliminärakommunalskattemedel 1994
Beräkning av preliminärakommunalskattemedel 1995
Slutavräkning av omräknade preliminära kommunal-
skattemedel 1993 mot slutliga kommunalskattemedel
1993
Delavräkning av preliminära kommunalskattemedel
1994 mot omräknade preliminära kommunalskatte-
medel för 1994
29
Riksdagen har, som jag tidigare nämnt, beslutat om ett nytt statligt
utjämningsbidrag till kommuner. Bidragssystemet träder i kraft den 1
januari 1993. Ett viktigt syfte med bidraget är att skapa mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett
komplement till kommunernas skatteinkomster och utgår oberoende av
vilken servicenivå kommunen har i sin verksamhet.
Utjämningsbidraget består av tre delar:
— ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till
en generell garantinivå uttryckt som procentuell andel av en
uppräknad medel skattekraft,
— tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbara
skillnader i strukturella förhållanden samt
— tillägg för befolkningsminskning.
I det följande redovisar jag vissa kompletterande förslag när det gäller
utj ämningsbidraget.
Med bidragsår avses det år vars inkomster skall jämnas ut med
bidraget. Bidragsåret motsvarar beskattningsåret i utbetalningssystemet
för kommunalskattemedel.
1992/93:36
2.2.1 Avräkningar av utjämningsbidraget för kommuner
Mitt förslag: Det utjämningsbidrag som beräknas och betalas ut på
grundval av ett uppräknat skatteunderlag skall utgöra ett preliminärt
bidrag.
En delavräkning av det preliminära bidraget skall göras för vaije
kommun när det slutliga skatteunderlaget för året före bidragsåret är
känt. En avräkning av preliminärt bidrag görs då mot ett omräknat
preliminärt bidrag. Omräkningen av bidraget grundas på det slutliga
skatteunderlaget för året före bidragsåret och en reviderad upp-
räkningsfaktor för bidragsåret.
Ett slutligt utjämningsbidrag skall beräknas när det slutliga skatte-
underlaget för bidragsåret är känt. En slutavräkning av omräknat
preliminärt utjämningsbidrag mot slutligt utjämningsbidrag skall
göras för vaije kommun.
Skälen för mitt förslag: Beräkningarna av utjämningsbidraget baseras,
liksom de preliminära kommunalskattemedlen, på skatteunderlaget två
år tidigare. Detta räknas upp till bidragsårets nivå med samma upp-
räkningsfaktorer som används i utbetalningssystemet för kommunal-
skattemedel. Uppräkningsfaktorema motsvarar utvecklingen av det totala
skatteunderlaget i riket för året före bidragsåret och bidragsåret.
Skillnaderna i skatteunderlagsutveckling mellan kommunerna kan dock
vara stora.
30
Jag har tidigare föreslagit att en slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall göras för vaije kommun. Detta innebär att kommuner
med ett slutligt skatteunderlag som ligger högre än det uppräknade
kommer att tillföras ytterligare kommunalskattemedel till följd av slut-
avräkningen. Kommuner som istället har ett lägre slutligt skatteunderlag
jämfört med det uppräknade, kommer däremot att fä betala tillbaka det
överskjutande beloppet.
Med bidraget förhåller det sig tvärtom. Kommuner med ett slutligt
skatteunderlag som ligger högre än det uppräknade kan i princip sägas
ha fått ett för högt bidrag, eftersom bidraget baserar sig på kommunens
uppräknade skatteunderlag vid beräkningstillfället. Ju högre eget
skatteunderlag kommunen har, desto lägre blir utjämningsbidraget.
Kommuner vars slutliga skatteunderlag understiger det uppräknade kan
på motsvarande sätt sägas ha fått ett för lågt bidrag.
För att åstadkomma en samordning mellan utbetalnings- och bidrags-
systemen föreslår jag att avräkning görs även av utjämningsbidraget. De
övergångsregler som skall gälla för utjämningsbidraget under åren 1993
och 1994 innebär visserligen att bidragets utjämnande effekt begränsas.
Jag bedömer dock att en avräkning av både kommunalskattemedel och
utjämningsbidrag ändå skall göras fr.o.m. bidragsåret 1993.
Mitt förslag innebär att det utjämningsbidrag som betalas ut under
bidragsåret är ett preliminärt bidrag. En delavräkning av bidraget görs
när det slutliga skatteunderlaget för året före bidragsåret är känt. En
slutavräkning av utjämningsbidraget görs sedan när det slutliga skatte-
underlaget för bidragsåret är känt. Avräkningama sker enligt samma
principer som beskrivits när det gäller avräkningama av kommunalskatte-
medel. Utgångspunkten för avräkningen är den fastställda ekonomiska
ramen för bidraget det aktuella bidagsåret.
Delavräkningen av bidraget skall regleras i januari året efter bidrags-
året. Vid delavräkningen skall det preliminära utjämningsbidraget räknas
om utifrån det slutliga skatteunderlaget för året före bidragsåret samt en
reviderad uppräkningsfektor för bidragsåret. Om det omräknade
preliminära bidraget överstiger det preliminära, skall mellanskillnaden
betalas ut till kommunen. Om det omräknade preliminära bidraget
understiger det preliminära, skall kommunen betala tillbaka mellanskillna-
den.
Den slutliga avräkningen av bidraget skall regleras i januari två år
efter bidragsåret. Den slutliga beräkningen av bidraget grundas på det
slutliga skatteunderlaget för bidragsåret. En avräkning görs av omräknat
preliminärt bidrag mot slutligt utjämningsbidrag, enligt samma princip
som delavräkningen.
Det omräknade preliminära utjämningsbidraget, liksom det slutliga
utjämningsbidraget, beräknas med utgångspunkt i en annan medel-
skattekraft än den ursprungliga, preliminära beräkningen. Detta kan
innebära att garantinivån förändras. Vid omräkningen och vid den slutliga
bidragsberäkningen skall dock samma befolkningsunderlag och underlag
för strukturtillägg och -avdrag användas som låg till grund för den
ursprungliga preliminära bidragsberäkningen för bidragsåret.
1992/93:36
31
Eftersom den bidragsram som tidigare festställts för bidragsåret skall
ligga fest kommer avräkningama av utjämningsbidraget endast att
resultera i en omfördelning av bidrag mellan kommuner. Denna
omfördelning blir beroende av de enskilda kommunernas verkliga
skatteunderlagsutveckling i förhållande till den prognos som legat till
grund för de uppräkningsfektorer som festställts för uppräkning av
skatteunderlaget till bidragsårets nivå. Av betydelse är också hur
medelskattekraften har utvecklats i förhållande till prognosen.
2.2.2 Övergångsregler för utjämningsbidraget
1992/93:36
Mitt förslag: Ingen kommun skall år 1993, till följd av det statliga
utjämningsbidraget jämfört med ett referensbidrag, vidkännas en
bidragsförändring överstigande 1,5% av summan av kommunens
inkomster i form av kommunalskattemedel för år 1993 och referens-
bidraget.
Referensbidraget skall fastställas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
För år 1994 får skillnaden mellan en kommuns utjämningsbidrag
för år 1994 före övergångsregler, och utjämningsbidrag för år 1993
efter övergångsregler, uppgå till högst 3% av summan av kom-
munens inkomster i form av kommunalskattemedel för år 1994 och
utjämningsbidrag för år 1993 efter övergångsregler.
Bestämmelserna införs i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner.
Skälen för mitt förslag: Grundprinciperna för övergångsreglerna
avseende åren 1993 och 1994 godkändes av riksdagen i samband med
behandlingen av årets kompletteringsproposition.
De huvudsakliga motiven för övergångsreglerna är dels att undvika
alltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att åstad-
komma en successiv infesning av det nya bidragssystemet.
Övergångsreglerna skall således förhindra stora och plötsliga för-
ändringar i enskilda kommuners bidrag när utjämningsbidraget införs.
Att sådana stora förändringar uppstår har sin grund i de stora skillnader
som finns mellan olika kommuners bidragsinkomster i utgångsläget.
Förändringarna kan sägas vara en naturlig konsekvens av övergången
från ett bidragssystem som till stor del varit knutet till bedriven
verksamhet, till ett bidragssystem vars viktigaste syfte är att utjämna
ekonomiska förutsättningar mellan kommuner. När effekten av övergång-
sreglerna trappas ner kommer skillnaderna mellan olika kommuners
bidrag att bli beroende av enskilda kommuners skattekraft och struktur.
En särskild utredare (dir. 1992:77) har fatt i uppdrag att föreslå
principer och metoder för kostnadsutjämning mellan kommuner. En
parlamentariskt sammansatt referensgrupp har tillsatts för att följa
arbetet.
32
Det nya bidragssystemet fäsas in stegvis, genom att övergångsreglernas 1992/93:36
maximigräns för storleken på bidragsförändringen höjs från 1,5% för år
1993 till ytterligare 3% för år 1994.
Bidragsförändringen år 1993 utgörs av skillnaden mellan nytt ut-
jämningsbidrag och ett referensbidrag. Skillnaden får uppgå till maximalt
1,5% av summan av kommunens referensbidrag och inkomster av
kommunalskattemedel för år 1993.
Ett referensbidrag per kommun skall fastställas. Detta skall motsvara
det belopp som kommunen skulle ha fått i det gamla systemet, minskat
med den av samhällsekonomiska skäl motiverade indragningen om
sammanlagt 5,2 miljarder kronor för kommunerna. Referensbidraget per
kommun skall festställas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Utgångspunkten är de statsbidrag som upphör år
1993 och som kommunen får för verksamhetsåret 1992. Det samman-
lagda bidraget minskas med de skatteutjämningsavgifter som kommunen
betalar år 1992 och en del av kommunens avräkningsskatt för år 1992.
Av den totala avräkningsskatten om 1,25 kronor per skattekrona för år
1992 skall bidraget minskas med 1,09 kronor per skattekrona. Bidraget
minskas också med en summa som motsvarar kommunens statsbidragsbe-
rättigade nettokostnader år 1992 för bostadsbidrag och kommunala
bostadstillägg för pensionärer, eftersom dessa transfereringssystem
förutsattes komma att tas över av staten under år 1993 (se avsnitt 3.2).
Det sålunda framräknade beloppet minskas sedan med ett nettobelopp
som motsvarar dels kommunens andel av indragningen och dels
kommunens andel av den ökning av bidraget som skulle ha skett mellan
åren 1992 och 1993 till följd av beräknade volym-, pris- och löne-
ökningar.
För år 1994 utgörs bidragsförändringen av skillnaden mellan ut-
jämningsbidraget för år 1994 före övergångsregler, och utjämningsbidrag
för år 1993 efter övergångsregler. Bidragsförändringen får maximalt
uppgå till 3 % av summan av kommunens inkomster av kommunalskatt
för år 1994 och utjämningsbidrag efter övergångsregler för år 1993.
2.2.3 Skatteväxlingar
Mitt förslag: Vid skatteväxlingar mellan kommuner och landsting
skall övergångsreglerna för utjämningsbidraget till kommuner
tillämpas endast på den del av respektive kommuns bidrag som
beräknas utifrån den enhetliga länsvisa skattesats som gällde före
skatteväxlingen.
Skälen för mitt förslag: Vid överflyttningar av huvudmannaskap mellan
kommuner och landsting används skatteväxling som en metod i den
ekonomiska regleringen av förändringen.
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 36
En skatteväxling får effekter såväl i landstingens skatteutjäinnings- 1992/93:36
system som i utjämningssystemet för kommuner genom att regeringen
kan ändra den högsta skattesats som får tillämpas vid beräkningen för
landstingen respektive den länsvisa enhetliga skattesatsen för kom-
munerna. Skatteväxlingen leder därmed till att bidragen i de båda
systemen direkt påverkas. Om huvudmannaskap exempelvis flyttas från
ett landsting till kommunerna i länet och den ekonomiska regleringen
sker genom skatteväxling, minskar landstingets skatteutjämningsbidrag
medan kommunernas utjämningsbidrag ökar. Denna bidragsökning bör
slå igenom i sin helhet, utan hinder av övergångsreglerna i utjämnings-
systemet, varför tillämpningen av dessa bör begränsas. Övergångs-
reglerna bör därför endast gälla för den del av utjämningsbidraget som
beräknas utifrån den enhetliga länsvisa skattesats som gällde före
skatteväxlingen.
Vid skatteväxlingar avser regeringen, i enlighet med vad som beskrevs
i årets kompletteringsproposition, att besluta om att flytta över bidrags-
medel mellan utjämningssystemen. Överflyttningen skall ske så att
förändringen inte innebär ökade kostnader för staten.
I vissa län har landstinget ett högre garanterat skatteunderlag än
kommunerna i länet sammantagna. I andra län gäller motsatsen. Detta är
en följd av att landsting och kommuner har olika utjämningssystem.
Skillnaderna i garanterat skatteunderlag mellan kommuner och landsting
i ett län utgör en komplikation vid skatteväxlingar, eftersom de ekono-
miska utfallen blir olika i skatteutjämningssystemet för landstingen
respektive i kommunernas utjämningssystem .
Om landstingets garanterade skatteunderlag är högre än kommunernas,
kommer de kommuner som skatteväxlar att få ut mindre bidrag totalt sett
än vad som flyttas över från landstingssystemet. Överskottet kommer alla
kommuner till del i form av en högre garantinivå. Om landstingets
garanterade skatteunderlag i stället är lägre än kommunernas, kommer de
kommuner som skatteväxlar att få ut mer bidrag än vad som flyttas från
landstingssystemet. Mellanskillnaden får betalas av samtliga kommuner
i form av en lägre garantinivå.
I skatteutjämningssystemet för landsting har hittills den högsta
skattesatsen som får tillämpas vid bidragsberäkningen ändrats motsvaran-
de skatteväxlingen. I utjämningssystemet för kommuner tillämpas länsvisa
enhetliga skattesatser, vilka har festställts till 95% av det tidigare
utdebiteringstaket i skatteutjämningssystemet inklusive de skatteväxlingar
som ägt rum under åren 1991 och 1992. För kommunernas del kommer
alltså den växlade skattesatsen att slå igenom med endast 95% i
utj ämningssystemet.
Det är angeläget att bidragssystemen inte motverkar önskvärda föränd-
ringar av ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner och
därmed sammanhängande ekonomiska regleringar. En skatteväxling bör
dock inte leda till snedfördelande effekter i bidragssystemen. Jag har
övervägt olika metoder för att lösa problemet. För att finna en tillfreds-
ställande lösning krävs dock ytterligare överväganden. Jag avser därför
att senare återkomma till regeringen med förslag på denna punkt.
34
Jag vill i sammanhanget nämna att, när det gäller huvudmannaskaps-
förändringar som nu är aktuella, det åtminstone övergångsvis är möjligt
för kommuner och landsting att lämna bidrag sinsemellan som ett
alternativ till skatteväxling.
2.2.4 övriga frågor rörande utjämningsbidraget för kommuner
1992/93:36
Mitt förslag: Vid beräkning av uppräknad medelskattekraft och
garantiskatteunderlag skall antalet folkbokförda invånare den 1
november året före bidragsåret användas.
För kommuner vars uppräknade skatteunderlag överstiger
garantiskatteunderlaget skall beräknas ett negativt grundbelopp. I det
fall en sådan kommun får ett tillägg på grund av strukturella
faktorer, skall tillägget vid bidragsberäkningen minskas med det
negativa grundbeloppet.
Statistiska centralbyrån skall lämna uppgift om uppskattat statligt
utjämningsbidrag till kommunerna senast den 10 september året före
bidragsåret.
Skälen för mitt förslag: För att få en samordning mellan skatte- och
bidragssystemen bör tidpunkten för befolkningsuppgiften ändras från den
1 oktober till den 1 november året före bidragsåret.
Enligt fastställda regler för statligt utjämningsbidrag skall ett grundbe-
lopp beräknas för de kommuner vars uppräknade skatteunderlag
understiger det garanterade enligt den garantinivå som fastställts för året.
Grundbeloppet beräknas genom att tillskottet av skatteunderlag multi-
pliceras med den länsvisa enhetliga skattesatsen. Kommunens bidrag
beräknas utifrån grundbeloppet, med tillägg eller avdrag för strukturella
förhållanden och eventuellt tillägg för befolkningsminskning.
Kommuner som har ett skatteunderlag som understiger det garanterade
i inkomstutjämningen, och som således får ett grundbelopp, kan ändå bli
utan bidrag om de har ett avdrag för strukturella faktorer som är större
än grundbeloppet. På motsvarande sätt bör kommuner med ett skatte-
underlag som överstiger det garanterade, och som således inte får något
grundbelopp, ändå kunna få bidrag om de på grund av en ogynnsam
struktur är berättigade till ett tillägg. Tillägget skall dock minskas med
det belopp varmed kommunens egna inkomster överstiger inkomst-
garantin. Detta senare belopp benämns negativt grundbelopp och
beräknas som det antal skattekronor varmed kommunens skatteunderlag
överstiger garanti skatteunderlaget, multiplicerat med den länsvisa
enhetliga skattesatsen.
Det beräkningsunderlag som ligger till grund för den information som
ges till kommunerna i september om uppskattat statligt utjämningsbidrag
tas fram av Statistiska centralbyrån (SCB). De nu gällande reglerna bör
av administrativa skäl ändras så att det är SCB, och inte som i nuvarande
lagstiftning skattemyndigheterna, som ger denna information till
kommunerna.
35
Prop. 1992/93:36
Mitt förslag: Utbetalningen av såväl preliminära kommunal-
skattemedel som preliminärt utjämningsbidrag skall ske med en
tolftedel av beräknat belopp vaije månad.
Den ekonomiska regleringen till följd av den första delavräk-
ningen av kommunalskattemedel och utjämningsbidrag skall dock
ske i januari året efter beskattnings- respektive bidragsåret.
Den ekonomiska regleringen till följd av slutavräkningen av
kommunalskattemedel och utjämningsbidrag skall ske i januari andra
året efter beskattnings- respektive bidragsåret.
Skälen för mitt förslag: Utbetalningen av kommunalskattemedel och
utjämningsbidrag bör liksom idag handhas av skattemyndigheterna.
När det gäller utbetalningstillfällen m.m. för kommunal skattemedel och
utjämningsbidrag, bör minsta möjliga förändring göras i förhållande till
vad som gäller i dag.
Den ekonomiska regleringen som följer av del- respektive slutavräk-
ningama av kommunalskattemedel och utjämningsbidrag bör dock ske vid
endast ett tillfälle vardera. Regleringen bör därför ske i januari året efter
den taxering som ligger till grund för respektive avräkning.
Det finns ett återkommande behov av ekonomiska regleringar mellan
staten och kommunsektorn (kommuner, landsting och kyrkokommuner),
bl.a. till följd av finansieringsprincipens tillämpning.
Riksdagens beslut med anledning av årets kompletteringsproposition
innebär bl.a. att rundgången av pengar mellan stat och kommunsektor
minskar, framför allt genom att skatteutjämningsavgifter och avräknings-
skatt slopas. Detta leder till att de totala statsbidragen blir lägre. Det nya
utjämningsbidraget omfattar inte alla kommuner. Vid tillämpningen av
finansieringsprincipen är statsbidragssystemet således inte i alla lägen
lämpligt som regleringsinstrument. Om utjämningsbidraget minskas
ytterligare, ökar antalet kommuner utanför systemet. Behovet av andra
typer av regleringsinstrument kan till följd av detta komma att öka. Den
regleringsmetod som skall användas bör omfatta alla kommuner,
landsting och kyrkokommuner. Den bör också kunna användas för att
reglera den finansiella ramen för kommunsektorn.
Riksdagens beslut om att schablonavdraget m.m. skall slopas fr.o.m. år
1993 kräver en ekonomisk reglering mellan stat och kommunsektor som
innebär att totalt ca 6 miljarder kronor per år skall föras från kommun-
sektorn till staten.
36
Jag tar nu upp frågan om sådana ekonomiska regleringar mellan stat
och kommun som följer av redan fettade eller aviserade beslut. De
regleringar som kan komma att behöva göras t.ex. till följd av den upp-
görelse som nyligen träffets mellan regeringen och socialdemokraterna
behandlas dock inte i denna proposition. Jag anvisar vidare en metod för
ekonomiska regleringar under år 1993.
Prop. 1992/93:36
Min bedömning: En metod för regleringar mellan stat och kommun-
sektor av ekonomiska effekter av beslut som rör år 1993 bör vara
att reducera de preliminära kommunalskattemedlen för år 1993 för
kommuner och landsting med ett visst antal kronor per invånare i
kommunen respektive landstinget. Denna metod bör användas bl.a.
för att reglera effekten av att schablonavdraget tas bort.
För kyrkokommunerna bör skattemedlen reduceras på motsvarande
sätt, men först under år 1995.
Skälen för min bedömning: Riksdagen beslutade med anledning av årets
kompletteringsproposition att schablonavdraget vid inkomst av tjänst skall
tas bort fr.o.m. inkomståret 1993. Avdrag skall då endast medges för de
kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats som överstiger 4000
kronor och för övriga kostnader som tidigare omfattades av schablon-
avdraget till den del de överstiger 1000 kronor.
När schablonavdraget m.m. tas bort ökar underlaget för kommunal
beskattning, vilket motsvarar ökade inkomster av kommunalskatt om
totalt ca 6 miljarder kronor. Som jag anförde i kompletteringsproposi-
tionen bör inte denna inkomstökning få slå igenom för kommunsektorn,
eftersom sektorn inte får några ökade kostnader till följd av förändringen.
För att åstadkomma en sådan neutralisering krävs en regleringsmetod
som omfettar hela kommunsektorn.
I kompletteringspropositionen beskrev jag en regleringsmetod som
skulle innebära en procentuell reduktion av skatteunderlaget för kommu-
ner, landsting och kyrkliga kommuner. Riksdagen efterlyste en mer ut-
tömmande redovisning av alternativa lösningar.
Jag har övervägt olika metoder för reglering. Min utgångspunkt har
därvid varit att den valda metoden bör vara administrativt enkel, ge en
rimlig fördelning och kunna tillämpas vid kommande regleringar främst
till följd av finansieringsprincipens tillämpning.
De metoder för neutralisering som jag har övervägt är följande:
— att reducera skatteunderlaget med viss procentandel,
— att reducera skatteunderlaget med ett visst antal skattekronor per
invånare,
— att förändra den statliga inkomstbeskattningen, alternativt införa ett
fiktivt grundavdrag,
37
— att slopa den kommunala beskattningsrätten på inkomst av närings- Prop. 1992/93:36
verksamhet samt
— att reducera skatteinkomsterna med ett visst belopp per invånare i
kommunen respektive landstinget.
Den första metoden, som således är den som förespråkades i årets
kompletteringsproposition, innebär att det skatteunderlag som skall ligga
till grund för beräkning av kommunernas och landstingens skatte- och
bidragsinkomster reduceras med en viss procent. Metoden är enkel. Den
skulle innebära att avdraget ökar nominellt i takt med skatteunderlags-
utvecklingen. Om skatteunderlaget ökar snabbare än den reglering som
skall göras, leder det till en budgetförstärkning för staten och vice versa.
Den andra metoden innebär att skatteunderlaget för vaije kommun och
landsting reduceras med ett fäst antal skattekronor per invånare i
kommunen respektive landstinget. Metoden är enkel, liksom den
föregående. Ett nytt beslut om reduktionens storlek per invånare bör i
princip tas årligen, eftersom en real urholkning eller förstärkning av
avdraget annars kan ske beroende på skatteunderlagets utveckling.
Metoden innebär att kommuner med en hög skattesats får betala relativt
sett mer än kommuner med en låg skattesats.
Den tredje metoden innebär att det lägsta intervallet i vaije inkomstta-
gares skatteunderlag till kommunal inkomstskatt antingen skulle beskattas
statligt eller att kommunalskattemedlen i detta intervall skulle överföras
till staten. Att ändra reglerna för inkomstbeskattningen kräver emellertid
en omlättande omarbetning av skattelagstiftningen.
Den fjärde metoden skulle innebära att den kommunala beskattnings-
rätten slopas för inkomstslaget näringsverksamhet. Metoden är dock inte
genomförbar på kort sikt, eftersom den kräver stora ingrepp i skattelag-
stiftningen. Metoden skulle därutöver ge en mycket ojämn fördelning,
eftersom den andel av inkomsterna som utgörs av inkomst av närings-
verksamhet varierar kraftigt mellan kommunerna.
Den femte metoden är administrativt enkel och innebär att kommuner-
nas och landstingens skatteinkomster, inte deras skatteunderlag, reduceras
med ett fest avdrag i kronor per invånare. Den ekonomiska effekten kan
sägas bli lika för alla kommuner och landsting, oberoende av skattekraft
och skattesats. Det nya utjämningssystemet för kommuner bygger på att
kommunen garanteras en viss lägsta skattekraft och i princip också en
viss lägsta inkomst per invånare i kommunen. Ett avdrag i kronor per
invånare är mot denna bakgrund följdriktig.
Ingen av de metoder som jag har övervägt uppfyller emellertid helt de
krav som enligt min mening bör ställas på en mer långsiktigt hållbar
regleringsmetod. Ett problem är t.ex. hur det ekonomiska utfellet vid
en reglering fördelar sig mellan olika typer av kommuner med hänsyn till
skattekraft, skattesats etc.
Denna fråga rymmer principiellt viktiga ställningstaganden och bör
därför övervägas ytterligare. Jag avser att under år 1993 återkomma till
regeringen med förslag om en metod för ekonomiska regleringar mellan
stat och kommunsektor.
38
För år 1993 anvisar jag emellertid följande regleringsmetod. Kommu-
nernas och landstingens preliminära kommunalskattemedel skall detta år
reduceras med ett visst antal kronor per invånare i kommunen respektive
landstinget. Jag avser att senare återkomma med förslag om belopp, då
en sammanvägning kan göras av de ekonomiska effekterna av olika
förslag som rör den kommunala sektorn.
Om enbart schablonavdraget skulle neutraliseras, skulle reduktionen
uppgå till 405 kronor per invånare för kommuner och 250 kronor per
invånare för landsting. För landstingsfria kommuner skulle reduktionen
uppgå till 655 kronor per invånare.
Eftersom utbetalningssystemet för kommunalskattemedel till de kyrkliga
kommunerna inte har ändrats, kommer ökningen av skatteinkomsterna för
dessa till följd av att schablonavdraget m.m. tas bort inte att slå igenom
förrän år 1995, när taxeringen avseende år 1993 års inkomster är
slutförd. Då kommer å andra sidan en dubbel effekt att uppstå, eftersom
både förskott och slutavräkning påverkas detta år. Jag avser att åter-
komma med förslag om hur den ekonomiska regleringen fr.o.m. år 1995
bör göras för de kyrkliga kommunerna.
Prop. 1992/93:36
Min bedömning: Det belopp som tidigare har avsatts för ett förstat-
ligande av KBT och bostadsbidrag bör återföras till kommunerna
fram till den tidpunkt då förstatligande sker.
Skälen för min bedömning: I årets kompletteringsproposition förutsattes
att systemen för kommunalt bostadstillägg till pensionärer (KBT) samt
bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn skulle föras över till
statligt huvudmannaskap fr.o.m den 1 januari 1993. För att ekonomiskt
reglera denna reform minskades den totala statsbidragsramen för år 1993
med ett belopp som motsvarade kommunernas beräknade statsbidragsbe-
rättigade nettokostnader för hela året för de båda systemen, eftersom
kommunerna skulle lyftas av dessa kostnader.
För KBT får kommunerna statsbidrag med 25 % upp till en viss högsta
nivå. Statsbidrag betalas ut löpande via försäkringskassan, och slutregle-
ras i efterskott. När det gäller bostadsbidrag lämnar staten bidrag
motsvarande 50% av kostnaden. Statsbidraget betalas ut kalenderårsvis
i efterskott.
KBT-utredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:21) föreslagit ett
förstatligande av KBT fr.o.m. den 1 juli 1993. Beredningen av ut-
redningens betänkande pågår för närvarande. Ett förstatligande bedöms
inte kunna ske under år 1993.
Förstatligandet av bostadsbidragen bedöms inte heller kunna ske under
år 1993.
39
Till följd av den reglering som beskrivits ovan bör statsbidragsreglerna
för KBT och bostadsbidrag kompletteras för år 1993. Det belopp som har
lyfts av kommunerna för dessa verksamheter uppgår till 7 145 miljoner
kronor vilket motsvarar ett helt års beräknade nettokostnader. Beloppet
bör återföras till kommunerna.
Chefen för Socialdepartementet kommer senare i höst att föreslå att
lagen (1992:654) med särskilda bestämmelser om bostadsbidrag för år
1993, som nu gäller för tiden januari t.o.m. juni, skall gälla hela året. I
samband därmed kommer han också att lämna förslag till regler för ett
särskilt statsbidrag till kommunernas egna kostnader för statsbidrags-
berättigade bostadsbidrag.
På motsvarande sätt avser statsrådet Könberg att föreslå att medel
motsvarande kommunernas egna kostnader år 1993 för den statsbidrags-
berättigade delen av KBT återförs till kommunerna genom inrättande av
ett särskilt statsbidrag.
Prop. 1992/93:36
Mitt förslag: Korrigeringar i förhållande till den tidigare besluta-
de ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen bör ske enligt
de förslag som Ädel-delegationen lämnat.
Korrigeringar för landstingen för åren 1992 och 1993 regleras i
samband med utbetalningen av landstingsskattemedel under år 1993.
Lagen (1991:1148) om mellankommunal kostnadsutjämning med
anledning av ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre
och handikappade skall upphävas vid utgången av år 1992.
Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade i december 1990, med
anledning av förslagen i regeringens proposition om ansvaret för service
och vård till äldre och handikappade m.m. (prop. 1990/91:14, bet.
1990/91:SoU9, rskr. 1990/91:97), om en reformering av äldre- och
handikappomsorgen. Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den
ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen (prop. 1990/91:150
bil. 1:3, bet. 1990/9l:SoU25, rskr. 1990/91:384).
Med anledning av vad riksdagen i detta sammanhang uttalade om
behovet av en särskild avstämning beslutade regeringen den 28 november
1991 att inrätta en delegation som skulle utreda behovet av korrigeringar
i förhållande till den ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen.
Delegationens uppgift var att kartlägga och bedöma behovet av samt
lämna förslag till korrigeringar i förhållande till den ekonomiska
reglering som riksdagen fettat beslut om. Enligt riksdagsbeslutet skulle
korrigeringar endast komma ifråga i de fell det rörde sig om uppenbara
tekniska fel eller beräkningsfel. Delegationen antog namnet Ädel-delega-
tionen (S 1991: G) och avlämnade den 1 juni 1992 sina förslag till
korrigeringar till regeringen. Ädel-delegationen har bedömt att korrige-
ringar motsvarande netto + 31,5 miljoner kronor för kommunerna och
40
netto - 31,5 miljoner kronor för landstingen bör göras i förhållande till Prop. 1992/93:36
den tidigare beslutade ekonomiska regleringen, vilken uppgick till 20,3
miljarder kronor i 1991 års prisnivå.
De föreslagna korrigeringarna berör totalt 28 kommuner samt 11
landsting. De 28 kommunerna föreslås få tillgodoräkna sig 49 miljoner
kronor samt avräknas 17,5 miljoner kronor. Landstingen föreslås få
tillgodoräkna sig 12,3 miljoner kronor samt avräknas 43,8 miljoner
kronor. Omfördelningen innebär sammantaget att 31,5 miljoner kronor
skall överföras från landstingen till kommunerna.
Adel-delegationens förslag till korrigeringar i den ekonomiska
regleringen till följd av äldrereformen framgår av följande sammanställ-
ning. Beloppen anges i tusentals kronor.
Ädeldelegationens förslag till korrigeringar i den ekonomiska regleringen till
följd av Adel-reformen (tusental kronor) - Nettolista
|
Län |
Kommuner |
Belopp |
Landsting |
Belopp |
|
AB |
Danderyd |
1 000 | ||
|
AB |
Haninge |
2 000 | ||
|
AB |
Stockholm |
20 160 | ||
|
AB |
Tyresö |
1 300 | ||
|
AB |
Vhllentuna |
1 000 |
Stockholm |
- 25 460 |
|
E |
Finspång |
- 1 831 |
Östergötland |
1 831 |
|
F |
Jönköping |
1 017 |
Jönköping |
- 1 017 |
|
G |
Växjö |
- 3 735 |
Kronoberg |
3 735 |
|
L |
Båstad |
416 | ||
|
L |
Klippan |
485 | ||
|
L |
Kristianstad |
- 2 488 | ||
|
L |
Simrishamn |
- 1 074 | ||
|
L |
Tomelilla |
- 446 | ||
|
L |
Ängelholm |
1 160 | ||
|
L |
Örkel ljunga |
624 |
Kristianstad |
1 323 |
|
N |
Laholm |
1 151 |
Halland |
- 1 151 |
|
P |
Ulricehamn |
- 5 033 |
Älvsborg |
5 033 |
|
U |
Arboga |
3 310 | ||
|
u |
Fagersta |
8 764 | ||
|
u |
Heby |
- 506 | ||
|
u |
Kungsör |
- 266 | ||
|
u |
Köping |
2 609 | ||
|
u |
Norberg |
- 392 | ||
|
u |
Skinnskatteberg |
- 328 | ||
|
u |
Västerås |
- 1 001 |
Västmanland |
- 12 190 |
|
X |
Ovanåker |
1 195» |
Gävleborg |
- 1 195: |
|
Y |
Örnsköldsvik |
2 847 |
Västernorrland |
- 2 847 |
|
BD |
Arvidsjaur |
- 437 |
Norrbotten |
437 |
|
Tillgodoräkning |
49 038 |
Tillgodoräkning |
12 359 | |
|
Avräkning |
- 17 537 |
Avräkning |
- 43 860 | |
|
Totalt |
31 501 |
Totalt |
- 31 501 | |
*) Fr.o.m. år 1993
41
Jag föreslår att korrigeringar av den ekonomiska regleringen bör göras 1992/93:36
i enlighet med Ädel-delegationens förslag.
Korrigeringarna i den del som avser kommunerna för år 1992 skall
göras i samband med utbetalning av statsbidraget till service och vård
(under femte huvudtitelns anslag Gl. Bidrag till service och vård) genom
att bidraget till de berörda kommunerna minskas eller ökas med korrige-
ringsbeloppen. Detta kan ske vid utbetalningen i böijan av år 1993.
När det gäller korrigeringar i den del som avser kommunerna för år
1993 och framåt har regeringen nyligen gett SCB i uppdrag att vid
beräkning av det s.k. referensbidraget, som är utgångspunkt för
tillämpningen av öveigångsreglema, också beakta de av Ädel-delegatio-
nen föreslagna korrigeringarna. Detta innebär att bidraget till de berörda
kommunerna ändras med i stort sett motsvarande belopp. Den samman-
tagna kostnaden för utjämningsbidraget för år 1993 ökar därmed.
Korrigeringen av den ekonomiska regleringen till följd av äldrerefor-
men innebär att 31 miljoner kronor netto per år fr.o.m. år 1992 skall
tillföras kommunerna samt att motsvarande belopp netto skall avräknas
från landstingen. För åren 1992 och 1993 föreslår jag att korrigeringar
för berörda landsting görs i samband med utbetalning av landstings-
skattemedel under år 1993 till berörda landsting genom att skattemedlen
ökas eller minskas med korrigeringsbeloppen.
När det gäller korrigeringarna fr.o.m. år 1994 avser regeringen att
återkomma i samband med frågan om fastställande av finansiella ramar
för landstingens verksamhet.
Som en följd av riksdagsbeslutet om ett nytt statsbidragssystem bör
lagen (1991:1148) om mellankommunal kostnadsutjämning med anledning
av ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och handi-
kappade upphöra att gälla fr.o.m 1 januari 1993.
Jag har i dessa frågor samrått med chefen för Socialdepartementet.
42
Mitt förslag: Från den slutavräkning för kommuner och landsting
som avser år 1991 och som enligt dagens regelsystem skall betalas
ut år 1993, skall ett belopp räknas av som motsvarar dels de ökade
utbetalningar av kommunalskattemedel som följer av att utbetalnings-
systemet läggs om (nivåförändringen), dels de minskade stats-
inkomster som följer av att avräkningsskatten helt slopas redan år
1993. Dessutom skall den periodiseringseffekt som uppkommer till
följd av omläggningen av statsbidragsystemet räknas av. Den sist-
nämnda minskningen föreslås fastställas till 11 370 miljoner kronor
för kommunerna och till 520 miljoner kronor för landstingen.
Avdragen skall göras kollektivt för kommunerna respektive
landstingen. Återstående belopp fördelas till de enskilda kom-
munerna respektive landstingen i förhållande till den slutavräkning
var och en annars skulle ha fått.
Utbetalningarna skall göras under andra halvåret 1993 och fördelas
med ett lika stort belopp vaije månad.
1992/93:36
Skälen för mitt förslag: Vid riksdagsbehandlingen av den senaste
kompletteringspropositionen godkände riksdagen vad finansutskottet
anfört beträffande ikraftträdandet av ett nytt system för utbetalning av
kommunalskattemedel. Finansutskottet uttalade bl.a. att det är av
grundläggande betydelse att omläggningen av utbetalningssystemet ger ett
i förhållandet mellan staten och kommunsektorn neutralt utfall. Av
samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl får öveigången inte innebära
en budget- och likviditetsmässig merbelastning för staten. Samtidigt skall
skiftet ske på ett för kommunerna neutralt sätt från såväl likviditets- som
verksamhetssynpunkt. Utskottet konstaterade att eftersom staten och
kommunerna har olika redovisningsprinciper är en i alla avseenden
neutral, såväl redovisningstekniskt som likviditetsmässigt, lösning inte
möjlig att uppnå samtidigt för både stat och kommuner. Utskottet ansåg
vidare att det i kompletteringspropositionen angivna förfaringssättet i
samband med omläggningarna ger den eftersträvade likviditetsmässiga
neutraliteten för såväl stat som kommun.
Mitt förslag innebär att övergången till ett nytt utbetalningssystem för
kommunalskattemedel genomförs i stort sett enligt de riktlinjer som
angavs i kompletteringspropositionen.
Slutavräkningen för kommuner och landsting avseende år 1991
beräknas uppgå till ca 25 350 miljoner kronor respektive ca 14 150
miljoner kronor. Dessa belopp skall i enlighet med vad som angavs i
kompletteringspropositionen minskas med belopp motsvarande den
ökning av utbetalade preliminära kommunalskattemedel som föranleds av
43
det nya utbetalningssystemet (nivåförändringen), effekten av att av-
räkningsskatten helt slopas för år 1993 och den periodiseringseffekt som
uppkommer på grund av omläggningen av statsbidragssystemet. Om
dessa minskningar skulle göras individuellt för vaije kommun och
landsting skulle resultatet bli att många kommuner skulle få en negativ
slutavräkning. Jag anser det därför vara rimligt att minskningarna görs
kollektivt för kommunerna respektive landstingen. Det för vardera
kollektivet återstående beloppet av slutavräkningen bör sedan fördelas
till de enskilda kommunerna och landstingen i förhållande till den
slutavräkning var och en annars skulle ha fått.
Den slutliga regleringen kan inte fastställas förrän 1992 års taxering
är klar och de slutgiltliga skatteunderlagen är kända. Utifrån dessa
uppgifter kan sedan de minskningar som skall göras av slutavräkningen
beräknas.
Minskningen på grund av nivåförändringen beräknas som skillnaden
mellan preliminära kommunal skattemedel för år 1993 enligt det nya
utbetalningssystemet och motsvarande kommunalskattemedel (förskott
inklusive uppräkning på grund av befolkningsökning) enligt det gamla
systemet. Skillnaden skall sedan minskas med den för år 1993 beräknade
ökningen av de preliminära kommunalskattemedlen till följd av slopat
schablonavdrag m.m., eftersom jag tidigare i dag har aviserat att denna
ökning skall regleras på annat sätt.
Slutavräkningen skall också minskas med en del av den avräkningsskatt
som kommunerna och landstingen skulle ha betalat under år 1993 enligt
lagen (1990:609) om avräkningsskatt. För kommunerna uppgår denna
minskning till 0,65 kr per skattekrona och för landstingen till 0,42 lö-
per skattekrona. För de kommuner som inte ingår i ett landsting är
minskningen 1,07 kr per skattekrona. Beräkningen skall för landstingen
göras på det skatteunderlag som fastställts vid 1992 års taxering jämte
tillskott av skatteunderlag enligt lagen (1992:671) om skatteut-
jämningsbidrag till landsting. För kommunerna skall beräkningarna göras
på skatteunderlaget enligt 1992 års taxering med tillägg av det tillskott
av skatteunderlag som skulle blivit fallet om den fr.o.m. år 1993
upphävda lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag fortfarande hade
gällt. Eftersom det inte har fästställts någon garanterad skattekraft för
kommunerna avseende år 1993 enligt denna lag skall de skatte-
kraftsgarantier som gäller för år 1992 användas vid beräkningarna.
Denna princip skall även tillämpas för de kommuner som inte ingår i ett
landsting.
När det slutligen gäller den periodiseringseffekt som uppkommer till
följd av omläggningen av statsbidragssystemet skall kommunernas
slutavräkning minskas med 11 370 miljoner kronor och landstingens med
520 miljoner kronor. Beloppen har beräknats med utgångspunkt i de
utbetalningar som staten förutses göra efter utgången av år 1992 avseende
de specialdestinerade statsbidrag som avvecklas fr.o.m. år 1993.
För de kommuner som inte ingår i landsting skall vid beräkningen alla
skatteintäkter och alla minskningar regleras i den kommunkollektiva
avräkningen. Dessa kommuner skall alltså vid avräkningen behandlas
som alla övriga kommuner.
1992/93:36
44
Den återstående delen av slutavräkningen skall betalas ut av skattemyn- 1992/93:36
digheterna under andra halvåret 1993 och fördelas med ett lika stort
belopp per månad. Inga kommuner eller landsting får vidkännas en
negativ slutavräkning med anledning av de minskningar jag nu föreslår.
Nedan redovisas preliminära slutavräkningar avseende år 1991 för
kommunerna respektive landstingen med utgångspunkt i Riksrevisions-
verkets skatteunderlagsprognos i augusti 1992. Det är denna prognos som
har legat till grund för de preliminära uppräkningsfaktorer som sedan
använts vid beräkningen av de uppgifter som Statistiska centralbyrån och
skattemyndigheterna tillställde kommunerna och landstingen i böijan av
september. Enligt nedanstående tabell kommer kommunerna att få behålla
ca 15 % av den ursprungliga slutavräkningen och landstingen ca 53 %.
Jag vill betona att prognoserna rörande skatteunderlaget är osäkra och
att det verkliga utfallet kan komma att avvika i betydande utsträckning.
Det beror på att de antaganden som legat tillgrund för de preliminära
uppräkningsfaktorema redan har förändrats. Dessutom har hänsyn inte
kunnat tas till den s.k. krisuppgörelsen som träffats under senare hälften
av september. Detta sammantaget gör det svårt att bedöma nivåför-
ändringen i det nya utbetalningssystemet för kommunalskattemedel.
Preliminärt utfall av slutavräkning avseende år 1991
Miljoner kronor
|
Kommuner |
Landsting | |
|
Slutavräkningsl ikvid |
25 343 |
14 148 |
|
Avräknas: | ||
|
- nivåförändring1 |
-4 417 |
-2 957 |
|
- avräkningsskatt |
-5 797 |
-3 218 |
|
- periodiseringseffekt statsbidrag |
-11 370 |
-520 |
|
Återstår |
3 759 |
7 453 |
|
% |
15 |
53 |
Källa: Finansdepartementet, Riksrevisionsverkets skatteunderlagsprognos i augusti
1992.
1 Nivåförändringen har justerats med hänsyn tagen till att effekterna av det slopade
schablonavdraget avses regleras på annat sätt. Övriga ekonomiska regleringar som
kommer att föreslås senare har inte beaktats.
Min bedömning: Den slutavräkning för kommuner och landsting
som avser år 1992 och som enligt dagens regelsystem skall betalas
ut år 1994, bör hanteras enligt samma principer som föreslås
beträffande slutavräkningen avseende år 1991.
Skälen för min bedömning: Jag är inte beredd att nu i detalj föreslå
hur slutavräkningen avseende år 1992 skall hanteras. Anledningen till
detta är att det är svårt att för närvarande göra en tillförlitlig prognos
över utfallet av nästa års taxering.
45
Utgångspunkten bör emellertid vara att samma principer som tillämpats
för slutavräkningen avseende år 1991 även skall gälla för år 1992. Även
denna slutavräkning skall således minskas med ett belopp motsvarande
nivåförändringen i det nya utbetalningssystemet samt motsvarande del av
den slopade avräkningsskatten. Minskningen på grund av att avräknings-
skatten avvecklas skall beräknas med 0,50 kr per skattekrona för
kommuner och 0,35 kr per skattekrona för landsting. För de kommuner
som inte ingår i landsting blir minskningen 0,85 kr per skattekrona.
Däremot uppstår för detta år inte någon periodiseringseffekt med
anledning av att statsbidragssystemet läggs om. Trots detta finns en risk
att slutavräkningen totalt sett avseende år 1992 blir negativ. Om så skulle
bli fallet avser jag att återkomma till regeringen med förslag till åtgärder.
Min bedömning: Av de i statsbudgeten för budgetåret 1992/93
anslagna medlen till bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragssystem bör ca 160 miljoner kronor användas för att
under första halvåret 1993 finansiera de övergångsregler som har
beslutats i anslutning till införandet av systemet. Resterande ca 790
miljoner kronor av anslaget bör fördelas med utgångspunkt i
kommunernas skattekraftsutveckling enligt 1992 års taxering.
Kommuner som faller utanför det nya statsbidragssystemet bör inte
få något bidrag.
1992/93:36
Skälen för min bedömning: I syfte att minska den tillfälliga likviditets-
förbättringen i kommuner och landsting höjdes år 1992 den allmänna
skatteutjämningsavgiften tillfälligt med 0,25 kr per skattekrona (prop.
1990/91:100 bil. 9, bet. 1990/9l:FiU29, rskr. 1990/91:248). Riksdagen
delade regeringens uppfattning att de indragna medlen bör återföras till
kommunerna för att underlätta skiftet av statligt transfereringssystem till
den kommunala sektorn.
I 1992 års kompletteringsproposition angavs att 1 900 miljoner kronor
under åren 1993 och 1994 i första hand bör återbetalas till kommunerna
i syfte dels att underlätta övergången från dagens statsbidragssystem till
ett nytt system, dels att öveigångsvis neutralisera vissa effekter av
skattereformen. För budgetåret 1992/93 har i kompletteringspropositionen
ett förslagsanslag på 950 miljoner kronor anvisats. Anslaget skall
användas för att finansiera merkostnaden för de öveigångsregler som har
beslutats i anslutning till att det nya statsbidragssystemet införs samt för
att genom särskilda bidrag reglera effekterna av skattereformen för de
kommuner vars skatteunderlag relativt sett påverkats mest negativt.
46
Regeringen har fått riksdagens bemyndigande att efter generella principer
utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem.
I propositionen angavs kostnaden för övergångsreglerna år 1993 till ca
300 miljoner kronor. Jag bedömer nu att kostnaden kommer att bli ca
320 miljoner kronor. Halva kostnaden, dvs. ca 160 miljoner kronor,
belastar budgetåret 1992/93 varför det för år 1993 skulle återstå ca 790
miljoner kronor att fördela utifrån skattereformens effekter.
Regeringen har ännu inte beslutat om hur bidragen med anledning av
skattereformen skall fördelas. Eftersom 1992 års taxering, som avser år
1991, är det första år då skattereformen till alla delar trätt i kraft, bör
utfallet av denna taxering avvaktas innan ett sådant beslut lättas. För att
i görligaste mån underlätta kommunernas planering vill jag dock redan
nu redogöra för de principer jag anser bör gälla vid fördelningen.
Det finns ingen given modell med vilken man på kommunnivå renodlat
kan särskilja skattereformens effekter från andra förändringar av
skatteunderlaget. Jag anser att den fördelningsgnmd som skall väljas bör
vara enkel att förstå och innehålla så lite inslag av bedömningar som
möjligt. Med denna utgångspunkt avser jag att föreslå regeringen, att
bidragen skall fördelas med hänsyn tagen till vaije kommuns skattekrafts-
utveckling, dvs. förändringen av skatteunderlaget per invånare, enligt
1992 års taxering jämfört med utvecklingen de närmast två föregående
taxeringsåren. Om någon av taxeringarna för en enskild kommun
uppenbart innehåller extremvärden kan det bli nödvändigt att göra vissa
jämkningar. De kommuner som har haft den lägsta ökningstakten skall
få del av bidragen. Alla kommuner garanteras genom bidragen en viss
lägsta procentuell utveckling av den egna skattekraften. Denna lägsta nivå
styrs av hur långt de medel som står till regeringens förfogande räcker.
Kommuner som har en så hög egen skattekraft att de fäller utanför det
nya statsbidragssystemet bör inte få något bidrag.
Jag är medveten om att t.ex. konjunkturbetingade orsaker till för-
ändringar i skatteunderlaget inte kan skiljas ut. Jag anser emellertid att
metoden trots detta ger en rimlig fördelningsprofil.
1992/93:36
Min bedömning: Kostnaderna för övergångsreglerna år 1994 bör
finansieras inom den ordinarie bidragsramen i det nya statsbidrags-
systemet. Regeringen bör bemyndigas att fördela ytterligare bidrag
för att övergångsvis mildra effekterna för de kommuner vars skatte-
underlag relativt sett påverkats mest negativt av skattereformen.
Budgetåret 1993/94 bör 950 miljoner kronor anvisas för att finan-
siera dels kostnaderna för övergångsreglerna avseende andra halv-
året 1993, dels ytterligare bidrag med anledning av skattereformen.
Skälen för min bedömning: Med utgångspunkt i vad jag nyss anförde
beträffände bidragsåret 1993 skulle det återstå ytterligare 950 miljoner
47
kronor att återbetala under år 1994. Hela beloppet bör tillföras kommu- 1992/93:36
nerna.
Kostnaden för övergångsreglerna andra halvåret 1993 beräknas till ca
160 miljoner kronor. För år 1994 beräknas kostnaden för övergångs-
reglerna till 700-800 miljoner kronor. Om samma finansieringsprincip
som för år 1993 skall gälla skulle det alltså knappast återstå några medel
att fördela i bidrag för att mildra effekter av skattereformen.
Jag anser att det behövs ett belopp i samma storleksordning som för år
1993 för att övergångsvis under år 1994 mildra effekterna för de
kommuner vars skatteunderlag relativt sett påverkats mest negativt av
skattereformen. Jag avser därför att föreslå regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag om att merkostnaden för övergångsreglerna
avseende år 1994 finansieras inom den ordinarie bidragsramen i det nya
statsbidragssystemet. Detta kan ske genom att garantinivån sänks, vilket
innebär att övergångsreglerna finansieras genom en omfördelning inom
kommunkollektivet. Därmed skulle det även för år 1994 finnas 790
miljoner kronor att fördela i bidrag med anledning av skattereforms-
effektema. Bidragen bör fördelas efter i huvudsak samma principer som
avses tillämpas för år 1993.
Det finns för närvarande två kommuner, Danderyd och Lidingö, som har
en egen skattekraft som ligger högre än övriga kommuners och som trots
övergångsreglerna inte omfattas av det nya statliga utjämningsbidraget.
Dessa kommuner får stora ekonomiska fördelar på grund av den system-
omläggning som riksdagen har beslutat om. Orsaken är att de har betalat
mer i skatteutjämningsavgifter och avräkningsskatt i det gamla systemet
än vad de har fått i statsbidrag. Danderyd och Lidingö bidrar därmed inte
till den samhällsekonomiskt motiverade indragningen om 5,2 miljarder
kronor för kommunerna.
I den senaste kompletteringspropositionen anförde jag bl.a. att
övergångsreglerna i utjämningssystemet i princip också bör tillämpas på
de kommuner som inte omfattas av utjämningssystemet. Det skulle
innebära att den ekonomiska effekten av omläggningen för dessa
kommuner maximalt får uppgå till 1,5% av skatteinkomsterna för år
1993. Jag berörde i propositionen också möjligheten att tillämpa en högre
procentsats för dessa kommuner i det fåll en ekonomisk reglering av
slopandet av schablonavdragen skulle ske genom ett procentuellt avdrag
från skatteunderlaget. Den metod för ekonomisk reglering som jag nu
föreslår för år 1993 är en annan än den jag beskrev i den nämnda
propositionen. Regleringen kommer att omfatta alla kommuner, men
någon differentiering av nivån mellan kommuner görs inte.
Jag har i det föregående presenterat de tänkta principerna för för-
delningen av bidraget för att reglera effekterna av skattereformen för de
kommuner vars skatteunderlag relativt sett påverkats mest negativt. Med
de tänkta fördelningsprincipema skulle Danderyd och Lidingö i och för
48
sig vara berättigade till bidrag, men bör bli utan eftersom kommunerna 1992/93:36
inte omfettas av den samhällsekonomiskt motiverade indragningen. En
viss neutralisering av fördelarna för dessa kommuner kan därmed sägas
ha skett. Jag föreslår därför inte nu ytterligare åtgärder för dem. Jag
kommer emellertid att vara uppmärksam på förhållandena i samband med
att en permanent metod för ekonomiska regleringar övervägs.
Mitt förslag: I en särskild lag om undantag från gällande kommunal
skattebegränsning ges Fröskogs pastorat i Älvsborgs län rätt att utan
hinder av det kommunala skattestoppet höja skattesatsen för år 1993
med högst 0,75 kr per skattekrona.
Skälen för mitt förslag: För år 1993 gäller lagen (1992:672) om
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993.
I samband med lagens tillkomst nämnde jag (prop. 1991/92:150 del II s.
129) att det kunde finnas kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga
samfälligheter som till följd av den begränsning av skatteuttaget som
lagen skulle innebära kunde hamna i en akut ekonomisk situation. Om så
skulle vara fellet fick i sista hand frågan hanteras i särskild ordning
genom att regeringen föreslog riksdagen en lagändring som gav utrymme
för skattehöjning.
I en skrivelse som kom in till Finansdepartementet den 11 juni 1992
(dnr 3243/92) har Fröskogs pastorat i Älvsborgs län hemställt om
regeringens åtgärd så att pastoratet med undantag från skattestoppet skall
få höja sin skatt för år 1993 med 1,50 kr per skattekrona till 2,00 kr per
skattekrona.
Pastoratet har anfört att dess skattesats för år 1990 höjdes från 0,25 lö-
per skattekrona till 0,50 kr per skattekrona. Avsikten var att skattesatsen
skulle höjas med ett större belopp. Pastoratet beslöt emellertid att avvakta
ett år med en ytterligare höjning, dels på grund av att den avsedda
höjningen bedömdes bli alltför stor för allmänheten med anledning av en
samtidig höjning av landstingsskatten, dels på grund av att pastoratets
ekonomi vid tillfället var mycket god. Därefter har emellertid pastoratet
varit förhindrat att höja på grund av det skattestopp som gällt för åren
1991 och 1992 och det som gäller för år 1993.
Jag gör följande bedömning. På grund av omständigheter som rimligen
inte kunnat förutses av pastoratet har förutsättningarna rubbats för den
ekonomiska planeringen på det sättet att en skattehöjning på ett avsiktligt
för lågt belopp inte kunnat följas upp med en skattehöjning till den nivå
som ursprungligen planerats. Av detta skäl har pastoratets ekonomi, från
att ha varit mycket god, numera mycket markant försämrats. Pastoratet
49
4 Riksdagen 1992/93 1 saml. Nr 36
har genom fondutnyttjande m.m. vidtagit åtgärder för att finansiera sin
verksamhet med andra medel än skattemedel. Dessa åtgärder har
inneburit att pastoratet tömt de tillgängliga ekonomiska reserverna.
Åtgärderna har likväl inte varit tillräckliga. Jag anser att det finns skäl
att delvis gå pastoratet till mötes. Pastoratet har för övrigt en mycket låg
skattesats. Emellertid ger handlingarna i ärendet inte vid handen att
pastoratet behöver höja skattesatsen med det yrkade beloppet 1,50 kr per
skattekrona. Jag bedömer att en skattehöjning med högst 0,75 kr per
skattekrona är tillräcklig för att lösa den akuta situationen.
Pastoratet bör därför få möjlighet till en sådan höjning för år 1993
genom en särskild lag om undantag från nu gällande lag om kommunal
skattebegränsning.
1992/93:36
Mitt förslag: Lagen träder i kraft den 1 januari 1993, men skall
tillämpas på beslut om debitering av skatt som fattas efter den 6
oktober 1992.
Skälen för mitt förslag: Beslut om nästa års skattesats bör fettas före
årsskiftet. Jag föreslår därför att lagen skall tillämpas redan från och med
den 7 oktober i år, dvs. dagen efter den dag då propositionen kommer
att avlämnas till riksdagen. En motsvarande åtgärd beträffende ikraftträ-
dande har tidigare förekommit i samband med en ändring i lagen
(1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:341) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1992:652) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till
kommuner,
4. lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1991,
5. lag om undantag från lagen (1992:672) om begränsning av kommuners
rätt att ta ut skatt för år 1993,
6.lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av
skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och
församlingar,
50
7. lag om upphävande av lagen (1991:1148) om mellankommunal
kostnadsutjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för service
och värd för äldre och handikappade.
Förslaget under 7 har upprättats i samråd med chefen för Social-
departementet.
Förslagen under 1-4 samt 6 och 7 avser sådana frågor där lagrådets
yttrande inte behöver inhämtas. Förslaget under 5 är av så enkel
beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till lagen (1988:491)
om skatteutjämningsbidrag inte finns kvar på grund av att lagen
upphävdes den 1 juli 1992.
Eftersom den beskattningsbara inkomsten alltid anges till jämnt
hundratal kronor så behövs inte skatteören längre och därför har
ändringen gjorts i andra stycket.
Samma ändring som i 1 § andra stycket.
Ikraftträdandebestämmelse
Någon ikraftträdandebestämmelse behövs inte eftersom lagändring görs
i lag om ändring i lagen (1992:341) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. och denna lagändring skall träda ikraft vid samma
tidpunkt som den föreslagna ändringen.
Första stycket motsvarar sista stycket i den nuvarande 4 § med
förtydligandet att vad som i denna paragraf sägs om kommun och
kommunalskattemedel skall tillämpas på motsvarande sätt ifråga om
landsting och landstingsskattemedel.
Andra stycket innebär att en kommun under ett visst år (beskattnings-
året) har rätt att av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel.
Kommunalskattemedlen skall motsvara produkten av antalet skattekronor
1992/93:36
51
i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
(skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har
beslutats av kommunen för beskattningsåret, och de uppräkningsfaktorer
som skall fästställas året före beskattningsåret. De preliminära kommuna-
lskattemedlen motsvarar i princip förskottet i nuvarande system.
Tredje stycket är nytt och innebär att regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, i december vaije år skall fastställa två upp-
räkningsfäktorer. Dessa skall svara mot den uppskattade procentuella
förändringen av skatteunderlaget i riket. Den första faktorn skall avse
förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den
andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och
beskattningsåret.
Fjärde stycket motsvarar i sak sjätte stycket i den nuvarande para-
grafen.
Femte stycket är nytt och innehåller bestämmelser om delavräkning av
de preliminära kommunalskattemedlen. Delavräkningen skall ske när den
årliga taxeringen under beskattningsåret har avslutats. Delavräkningen
sker med utgångspunkt i ett belopp motsvarande produkten av skatte-
underlaget enligt denna taxering samt den skattesats som gäller för
beskattningsåret och den uppräkningsfaktor som avser förändringen
mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret dvs. en revidering
av uppräkningsfaktom som fastställdes i december året före beskattning-
såret. Om detta belopp överstiger det belopp som kommunen har upburit
enligt andra stycket, skall skattemyndigheten betala ut överskjutande
belopp till kommunen. I motsatt fall skall kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari året efter
beskattningsåret.
Sjätte stycket är nytt och innehåller bestämmelser om slutavräkning av
kommunalskattemedlen. Slutavräkning skall ske när den årliga taxeringen
under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatte-
underlaget enligt nämnda taxering och den skattesats som har beslutats
för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om
beloppet överstiger vad kommunen tidigare uppburit enligt femte stycket
skall mellanskillnaden utbetalas till kommunen. I motsatt fåll skall
kommunen återbetala beloppet. Beloppen utbetalas eller återbetalas i
januari andra året efter beskattningsåret.
Ikrajtträdandebestämmelse
Någon ikraftträdandebestämmelse behövs inte eftersom lagändring görs
i lag om ändring i lagen (1992:652) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. och denna lagändring skall träda ikraft vid samma
tidpunkt som den föreslagna ändringen.
1992/93:36
52
Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelserna om uppräknings-
fåktom förs in i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Ändringen i femte stycket innebär att vid beräkning av uppräknad
medelskattekraft skall antalet folkbokförda invånare den 1 november året
före bidragsåret användas i stället för den 1 oktober. Antalet invånare
skall multipliceras med en procentsats som benämns garantinivån.
Paragrafen innehåller även nya definitioner några nya av termer som
används i lagen: omräknat uppräknat skatteunderlag, slutligt skatte-
underlag, omräknad uppräknad medelskattekraft, slutlig medelskattekraft,
omräknat garantiskatteunderlag, slutligt garantiskatteunderlag, omräknat
tillskott av skatteunderlag samt slutligt tillskott av skatteunderlag.
Med omräknat uppräknat skatteunderlag menas det skatteunderlag som
erhålls genom att multiplicera antalet skattekronor enligt skattemyndig-
hetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (skatteunderlaget) för
bidragsåret med uppräkningsfåktom som avser skatteunderlagets föränd-
ring mellan året före bidragsåret och bidragsåret.
Med slutligt skatteunderlag menas skatteunderlaget enligt taxeringen
året efter bidragsåret.
Med omräknad uppräknad medelskattekraft menas skatteunderlaget för
riket, enligt taxeringen under bidragsåret, per folkbokförd invånare den
1 november året före bidragsåret multiplicerat med uppräkningsfåktom
för bidragsåret.
Med slutlig medelskattekraft menas skatteunderlaget för riket enligt
taxeringen året efter bidragsåret, per folkbokförd invånare den 1
november året före bidragsåret.
Med omräknat garantiskatteunderlag avses det antal skattekronor som
motsvarar den omräknade uppräknade medelskattekraften, multiplicerad
med antalet folkbokförda kommuninvånare den 1 november året före
bidragsåret och med omräknade garantinivån.
Med slutligt garantiskatteunderlag menas det antal skattekronor som
motsvarar den slutliga medelskattekraften, multiplicerad med antalet
folkbokförda kommuninvånare den 1 november året före bidragsåret och
med den slutliga garantinivån.
Med omräknat tillskott av skatteunderlag menas det antal skattekronor
varmed det omräknade uppräknade skatteunderlaget understiger det
omräknade garantiskatteunderlaget.
Slutligt tillskott av skatteunderlag är det antal skattekronor varmed det
slutliga skatteunderlaget understiger det slutliga garantiskatteunderlaget.
3 §
Första stycket har ändrats enbart redaktionellt.
Andra stycket är nytt och innebär att för en kommun vars omräknade
uppräknade skatteunderlag understiger det omräknade garantiskatte-
1992/93:36
53
underlaget skall beräknas ett omräknat grundbelopp. Det omräknade 1992/93:36
grundbeloppet motsvarar det omräknade tillskottet av skatteunderlag
multiplicerat med den skattesats som fastställs för bidragsåret enligt 11 §.
Tredje stycket är nytt och innebär att för en kommun vars slutliga
skatteunderlag understiger det slutliga garantiskatteunderlaget skall
beräknas ett slutligt grundbelopp. Det slutliga grundbeloppet motsvarar
det slutliga tillskottet av skatteunderlag multiplicerat med den skattesats
som för bidragsåret fastställs enligt 11 §.
Paragrafen är ny. Första stycket innebär att för en kommun vars
uppräknade skatteunderlag överstiger garantiskatteunderlaget skall
beräknas ett negativt grundbelopp. Beloppet motsvarar skillnaden mellan
garantiskatteunderlaget och kommunens eget uppräknade skatteunderlag
multiplicerat med den skattesats som årligen fastställs enligt 11 §.
Andra stycket innebär att för en kommun vars omräknade uppräknade
skatteunderlag överstiger det omräknade garantiskatteunderlaget skall
beräknas ett omräknat negativt grundbelopp. Beloppet motsvarar
skillnaden mellan det omräknade garantiskatteunderlaget och kommunens
eget omräknade uppräknade skatteunderlag multiplicerat med den
skattesats som för bidragsåret fastställs enligt 11 §.
Tredje stycket innebär att för en kommun vars slutliga skatteunderlag
överstiger det slutliga garantiskatteunderlaget skall beräknas ett slutligt
negativt grundbelopp. Beloppet motsvarar skillnaden mellan det slutliga
garantiskatteunderlaget och kommunens eget slutliga skatteunderlag
multiplicerat med den skattesats som årligen fästställs enligt 11 §.
5§
Paragrafen motsvarar i princip 4 § i dess nuvarande lydelse.
Ändringen i första stycket innebär att det skall beräknas ett omräknat och
ett slutligt grundbelopp.
Ändringen i andra stycket innebär att tillägget skall uppgå till 40
procent av den uppräknade medelskattekraften och inte 40 procent av
medelskattekraften.
6§
Paragrafen motsvarar 5 § i dess nuvarande lydelse. Ändringen i första
stycket innebär att en kommun skall få preliminärt utjämningsbidrag
motsvarande grundbeloppet med tillägg eller avdrag enligt 5 §.
Andra stycket är nytt och innehåller en definition av en kommuns
omräknade preliminära utjämningsbidrag, vilket uppgår till ett belopp
motsvarande det omräknade grundbeloppet med tillägg eller avdrag enligt
5 §.
Tredje stycket är nytt och innehåller en definition av en kommuns
slutliga bidrag, vilket uppgår till ett belopp motsvarande det slutliga
grundbeloppet med tillägg eller avdrag enligt 5 §.
54
7§
Paragrafen är ny. Första stycket innebär att en kommun skall få
preliminärt utjämningsbidrag motsvarande tillägg och avdrag enligt 5 §
minskat med det negativa grundbeloppet enligt 4 §.
Andra stycket innehåller en definition av det omräknade preliminära
utjämningsbidraget. Bidraget uppgår till ett belopp motsvarande tillägg
och avdrag enligt 5 § minskat med det omräknade negativa grundbeloppet
enligt 4 §.
Tredje stycket definierar det slutliga utjämningsbidraget. Bidraget
uppgår till ett belopp motsvarande tillägg och avdrag enligt 5 § minskat
med det slutliga negativa grund-beloppet.
S§
Paragrafen är ny. Den innebär att en delavräkning av en kommuns
preliminära utjämningsbidrag skall göras när taxeringen under bidragsåret
har avslutas. Överstiger det omräknade preliminära utjämningsbidraget
det preliminära enligt 6 § skall kommunen få mellanskillnaden. I motsatt
fall återbetalar kommunen det överskjutande beloppet. Ut-
betalning eller återbetalning skall göras i januari året efter bidragsåret
9§
Paragrafen är ny. Den innebär att en slutavräkning skall göras av en
kommuns utjämningsbidrag när taxeringen året efter bidragsåren har
avslutas. Om det slutliga utjämningsbidraget överstiger det omräknade
preliminära bidraget enligt 6 § skall det överskjutande beloppet betalas
ut till kommunen. I motsatt fall skall kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året
efter bidragsåret.
11 §
Paragrafen motsvarar 7 § i dess nuvarande lydelse och ändringen är en
konsekvens av ändringen i 2 §.
13 §
Paragrafen motsvarar 8 § i dess nuvarande lydelse.
Ändringen innebär att det är Statistiska centralbyrån och inte skatte-
myndigheterna som skall lämna uppgift om uppskattat statligt utjämnings-
bidrag till kommunerna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
4. Bestämmelsen innebär att för bidragsåret 1993 skall ingen kommun,
till följd av det preliminära utjämningsbidraget jämfört med ett
referensbidrag, som skall fastställas enligt punkt 5 i övergångsbestäm-
melserna, få en bidragsförändring överstigande 1,5 procent av summan
av kommunens preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § lagen med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. för år 1993 och referensbidraget.
1992/93:36
55
5. Bestämmelsen innebär att det är regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, som skall fastställa referensbidraget. Ett
referensbidrag skall fastställas per kommun. Referensbidraget beskrivs
i den allmänna motiveringen under avsnitt 2.2.2.
6. Bestämmelsen innebär att för bidragsåret 1994 skall skillnaden
mellan det preliminära utjämningsbidraget enligt 6 § for år 1994 och
utjämningsbidraget for år 1993 efter tillämpningen av punkt 4 i över-
gångsbestämmelserna uppgå till högst 3 procent av summan av kommun-
ens preliminära kommunalskattemedel för år 1994 enligt 4 § lagen med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. och det preliminära utjämningsbidraget för år 1993, efter
tillämpning av punkt 4 i övergångsbestämmelserna.
7. Bestämmelsen innebär att vid skatteväxlingar mellan kommuner och
landsting skall övergångsbestämmelserna endast tillämpas på den del av
en kommuns bidrag som beräknas utifrån den enhetliga länsvisa
skattesatsen som gäller före skatteväxlingen.
8. Bestämmelsen innebär att för bidragsåren 1993 och 1994 tillämpas
även bestämmelserna i 8 och 9 §§ och punkterna 4 och 6 i
övergångsbestämmelserna.
9. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första
gången i fråga om bidragsåret 1993.
1§
I paragrafen anges att från de skattemedel som sammanlagt skall betalas
ut till alla kommuner respektive alla landsting för år 1991 enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m., i dess lydelse före den 1 januari
1993, skall sedan avräkning har gjorts enligt 4 § nämnda lag ytterligare
avräkningar göras för såväl kommuner som landsting.
Följande belopp skall sammantaget avräknas för kommuner respektive
landsting:
De sammanlagda preliminära skattemedel som kommunerna respektive
landstingen får enligt 4 § andra stycket lagen med särskilda bestämmelser
om kommuns och arman menighets utdebitering av skatt, m.m., i dess
lydelse efter den 1 januari 1993, minskat med de skattemedel som
kommunerna och landstingen skulle ha uppburit i förskott inklusive
tillägget för befolkningsökning enligt 4 § tredje och fjärde stycket
nämnda lag, i dess lydelse före den 1 januari 1993.
Vidare skall kommunalskattemedlen minskas med en del av den
avräkningsskatt som kommuner respektive landsting skulle ha betalt
under år 1993 enligt den numera upphävda lagen (1990:609) om
avräkningsskatt. Beloppen skall beräknas på följande sätt:
För en kommun som inte ingår i ett landsting utgör beloppet 1,07
kronor per skattekrona och för övriga kommuner utgör beloppet 0,65
kronor per skattekrona beräknat på det skatteunderlag som fastställts vid
1992/93:36
56
1992 års taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen samt det antal
skattekronor som skulle ha tillskjutits för år 1993 om lagen om skatte-
utjämningsbidrag fortfarande gällt. Vid beräkningen skall de garanterade
skattekraften som har festställts för år 1992 enligt lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag tillämpas.
För landstingen utgör beloppet 0,42 kr per skattekrona beräknat på det
skatteunderlag som festställts vid 1992 års taxering enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen samt tillskott av skatteunderlag enligt lagen (1992:671) om
skatteutjämningsbidrag till landsting.
Slutligen skall de kvarstående beloppen minskas för kommunerna med
11 370 miljoner kronor och för landstingen med 520 miljoner kronor.
Dessa belopp motsvarar den periodiseringseffekten som uppstår vid
omläggningen av statsbidragssystemen.
2§
Paragrafen innebär att sedan avräkning har gjorts enligt 1 § skall det
belopp som återstår fördelas till de enskilda kommunerna respektive
landstingen som om avräkning enligt 1 § inte hade skett, dvs. vaije
kommun respektive landsting skall få den relativa andel den annars skulle
fått. Skattemyndigheterna skall betala ut en sjättedel av beloppet per
månad under andra halvåret 1993 enligt 4 § fjärde stycket lagen med
särskilda bestämmeler om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
3§
Paragrafen innebär att det belopp som skall betalas ut till enskilda
landsting i några fell skall ökas eller minskas med angivna belopp.
Beloppen motsvarar den korrigering för åren 1992 och 1993 som skall
göras av den ekonomiska regleringen av äldre-reformen.
Lagen innebär undantag från gällande kommunal skattebegränsning.
Fröskogs pastorat i Älvsborgs län ges rätt att utan hinder av det
kommunala skattestoppet höja skattesatsen för år 1993 med högst 0,75
kr per skattekrona.
Ikraftträdandebestämmelse
Lagen träder i kraft den 1 januari 1993, men skall tillämpas på beslut om
debitering av skatt som fettas efter den 6 oktober 1992.
1992/93:36
57
9.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets
indelning i kommuner, landstingskommuner och
församlingar
2 och 3 §§
Ändringarna är föranledda av att det nuvarande systemet med förskott på
och slutavräkning av kommunalskattemedel fr.o.m. år 1993 ersätts av
utbetalning under beskattningsåret av preliminära kommunalskattemedel
samt delavräkning i januari året efter beskattningsåret och slutavräkning
i januari andra året efter beskattningsåret. Innebörden av ändringen i 2
§ är att preliminära kommunalskattemedel och omräknade preliminära
kommunalskattemedel skall beräknas så att de svarar mot invånarantalet
i kommunen med den indelning som gäller för beskattningsåret. Även
bestämmelserna i 3 § om påföring av fordran eller skuld vid avräkningen
anpassas genom den föreslagna ändringen till det nya utbetalnings-
systemet. Kyrkokommunerna berörs inte av omläggningen av utbetal-
ningssystemet.
9.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1991:1148) om
mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av ändrat
huvudmannaskap för service och vård för äldre och handi-
kappade
Förslaget innebär att lagen (1991:1148) om mellankommunal kostnad-
sutjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för service och
vård för äldre och handikappade skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1992.
1992/93:36
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1992:341) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1992:652) om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till
kommuner,
4. lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1991,
5. lag om undantag från lagen (1992:672) om begränsning av kommuners
rätt att ta ut skatt för år 1993,
58
6.lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av
skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och
församlingar,
7. lag om upphävande av lagen (1991:1148) om mellankommunal
kostnadsutjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för service
och värd för äldre och handikappade.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragand-
en har lagt fram.
1992/93:36
59
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll
Prop. 1992/93:36
1
Propositionens lagförslag 4
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:341) om ändring i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., 4
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:652) om ändring i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m 6
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner 10
4 Förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel
för år 1991 17
5 Förslag till lag om undantag från lagen (1992:672) om
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993 19
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering
och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och församlingar 20
7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1991:1148) om
mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av
ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och
handikappade 22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 1 oktober 1992 23
1 Inledning 23
2 Kommunernas skatte- och bidragsinkomster 23
2.1 Utbetalning av kommunalskattemedel 24
2.1.1 Uppräkningsfaktorer 25
2.1.2 Avräkningar i utbetalningssystemet för
kommunalskattemedel 27
2.2 Statligt utjämningsbidrag till kommuner 30
2.2.1 Avräkningar av utjämningsbidraget för kommuner 30
2.2.2 Oveigångsregler för utjämningsbidraget 32
2.2.3 Skatteväxlingar 33
2.2.4 Övriga frågor rörande utjämningsbidraget för
kommuner 35
2.3 Utbetalning m.m. 36
3 Ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn 36
3.1 Inledning 36
3.2 En metod för ekonomiska regleringar under år 1993 37
3.3 Förstatligande av kommuala bostadstillägg till
pensionärer(KBT) och bostadsbidrag 39
60
Korrigeringar av den ekonomiska regleringen av äldrereformen 40 1992/93:36
|
Övergången till de nya systemen Slutavräkning av kommunalskattemedel enligt det gamla Slutavräkning av kommunalskattemedel enligt det gamla |
43 43 45 |
|
Bidrag med anledning av att ett nytt statsbidragssystem Bidragsåret 1993 Bidragsåret 1994 |
46 46 47 |
|
Kommuner utanför utjämningssystemet |
48 |
|
Särskilda frågor Undantag från det kommunala skattestoppet |
49 49 50 |
|
Upprättade lagförslag |
50 |
|
Specialmotivering |
51 |
|
Hemställan |
58 |
|
Beslut |
59 |
61
gotab 42056, Stockholm 1992