Prop. 1992/93:3
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Bo Lundgren
I propositionen föreslås riksdagen godkänna ett nytt dubbelbeskattningsav-
tal mellan Sverige och Tyskland och anta en lag om avtalet. Avtalet avses
ersätta två avtal från 1935 beträffande skatter på kvarlåtenskap respektive
handräckning i skatteärenden samt ett avtal från 1959 beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet. Det avses i princip bli tillämpligt efter utgången
av det år då avtalet träder i kraft. Vissa regler om begränsning av skatteutta-
get på utdelning avses dock få retroaktiv verkan.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 3
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på in-
komst och förmögenhet och på arv och gåva samt för att lämna ömsesidig
handräckning vid beskattning som Sverige och Tyskland undertecknade den
14 juli 1992 skall gälla som lag här i landet.
Avtalet är intaget som bilaga till denna lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa med-
för inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle före-
ligga.
3 § 1 fråga om ansökan om skattelindring beträffande arvsskatt och gåvo-
skatt gäller 2§ kungörelsen (1967:721) om förfarandet rörande eftergift av
arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning.
4 § Anstånd enligt 3 § kungörelsen (1967:721) om förfarandet rörande efter-
gift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får medges enligt det
av följande alternativ som ger det lägsta beloppet, nämligen
1. den skatt som erlagts eller kan antas komma att erläggas i Tyskland för
egendom som enligt avtalet får beskattas där, eller
2. den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning be-
löper på samma egendom.
Om skatt inte erlagts i Tyskland och uppgift saknas om hur mycket skatt
som kan komma att erläggas där, får anstånd medges med skäligt belopp,
dock högst med ett belopp som motsvarar den del av den svenska skatten
som vid en proportionell fördelning belöper på den egendom som enligt av-
talet får beskattas i Tyskland.
5 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt be-
stämmelserna i avtalet beskattas endast i Tyskland skall sådan inkomst inte
tas med vid taxeringen i Sverige.
Prop. 1992/93:3
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1935:567) angående särskilt förfa-
rande för erhållande av handräckning i Tyskland i vissa beskattningsären-
den, kungörelsen (1935:568) angående handräckning åt tysk myndighet i
vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1960:549) om tillämpning av ett
mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 ingånget
avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter, kungörelsen
(1964:514) med vissa anvisningar rörande tillämpningen av avtalet mellan
Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet även-
som beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1967:722) om tillämpning
av avtal den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande arvsskatt samt förordningen (1975:846) om 2
kupongskatt för person med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, m.m.
Abkommen zwischen dem Königreich
Schweden und der Bundesrepublik
Deutschland
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
bei den Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen sowie bei den Erbschaft- und
Schenkungsteuern und zur Leistung ge-
genseitigen Beistands bei den Steuern
(Schwedisch-deutsches Steuerabkommen)
Das Königreich Schweden
und
die Bundesrepublik Deutschland -
von dem Wunsch geleitet, durch ein neues
Abkommen, das den heutigen Beziehungen
zwischen beiden Staaten und den Rechtsent-
wicklungen Rechnung trägt, die Doppel-
besteuerung zu vermeiden und sich gegensei-
tig Beistand bei den Steuern zu leisten - sind
wie folgt iibereingekommen:
Abschnitt I
Allgemeine Bestimmungen
Artikel 1
Ziel des Abkommens
Die beiden Vertragsstaaten wirken zusam-
men, um die Doppelbesteuerung auf der
Grundlage dieses Abkommens zu vermeiden,
sich gegenseitig bei der Anwendung der
Steuergesetze Beistand zu leisten und die zwi-
schenstaatlichen Steuerbeziehungen durch
Verständigung zu verbessern. Die zuständigen
Behörden der Vertragsstaaten werden sich
hierzu in geeigneten Zeitabständen iiber die
Entwicklung ihres Steuerrechts informieren
und beraten, wie die vorgenannten Ziele zu
erreichen sind.
Artikel 2
Geltungsbereich des Abkommens
(1) Dieses Abkommen gilt, ohne Riicksicht
Prop. 1992/93:3
Bilaga
Avtal mellan Konungariket Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland
för att undvika dubbelbeskattning be-
träffande skatter på inkomst och för-
mögenhet och på arv och gåva samt för att
lämna ömsesidig handräckning vid be-
skattning
(Svensk-tyskt skatteavtal)
Konungariket Sverige
och
Förbundsrepubliken Tyskland
har, föranledda av önskan att genom ett nytt
avtal, som tar hänsyn till dagens förbindelser
mellan de båda staterna och till rättsutveck-
lingen, undvika dubbelbeskattning och lämna
ömsesidig handräckning vid beskattning, kom-
mit överens om följande:
Kapitel I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Avtalets syfte
De båda avtalsslutande staterna skall enligt
avtalet tillsammans verka för att med stöd av
avtalet undvika dubbelbeskattning, att lämna
ömsesidig handräckning vid tillämpningen av
skattelagstiftningen samt att förbättra de mel-
lanstatliga förbindelserna på skatteområdet
genom ömsesidiga överenskommelser. De be-
höriga myndigheterna i de avtalsslutande sta-
terna skall i detta syfte med lämpliga tidsmel-
lanrum informera varandra om utvecklingen
inom respektive stats skattelagstiftning och
rådgöra med varandra om hur förutnämnda
mål skall uppnås.
Artikel 2
Avtalets tillämpningsområde
1. Detta avtal tillämpas på följande skatter,
Prop. 1992/93:3
auf die Art der Erhebung, fur folgende
Steuern, die fur Rechnung eines Ver-
tragsstaats, seiner Länder oder seiner Ge-
bietskörperschaften erhoben werden:
a) Abschnitt II fur Steuern vom Einkom-
men und vom Vermögen; als solche gel-
ten alle Steuern, die vom Gesamtein-
kommen, vom Gesamtvermögen oder
von Teilen des Einkommens oder des
Vermögens erhoben werden, ein-
schlieBlich der Steuern vom Gewinn aus
der VeräuBerung beweglichen oder un-
beweglichen Vermögens sowie der
Steuern vom Vermögenszuwachs.
b) Abschnitt III fur NachlaB-, Erbschaft-
und Schenkungsteuern; als solche gel-
ten die Steuern, die
aa) von Todes wegen als NachlaBsteu-
ern, Erbanfallsteuern, Abgaben
vom Vermögensiibergang oder
Steuern von Schenkungen auf den
Todesfall erhoben werden, oder
bb) auf Ubertragungen unter Leben-
den nur deshalb erhoben werden,
weil die Ubertragungen unent-
geltlich oder gegen ein zu geringes
Entgelt vorgenommen werden.
c) Abschnitt IV fur Steuern jeder Art und
Bezeichnung, soweit der Zusamnten-
hang nichts anderes erfordert. Ausge-
nommen sind jedoch Zölle und Ver-
brauchsabgaben; die Umsatz- und
Luxussteuern gelten fur den Anwen-
dungsbereich dieses Abscnitts nicht als
Verbrauchsabgaben.
(2) Die zur Zeit bestehenden Steuern, fur
die das Abkommen gilt, sind in der Anlage
zum Abkommen aufgefiihrt.
(3) Das Abkommen gilt auch fur alle
Steuern gleicher oder im wesentlichen
ähnlicher Art, die nach der Unterzeichnung
des Abkommens neben den bestehenden
Steuern oder an deren Stelle erhoben werden.
(4) In diesem Abkommen gelten
a) der Abschnitt II fur Personen, die in ei-
nem Vertragsstaat oder in beiden Ver-
tragsstaaten ansässig sind;
b) der Abschnitt III fur
aa) Nachlässe und Erbschaften, wenn
der Erblasser im Zeitpunkt seines
som påförs för en avtalsslutande stats, dess
delstaters eller lokala myndigheters räkning,
oberoende av det sätt på vilket skatterna tas
ut:
a) kapitel II på skatter på inkomst och för-
mögenhet; som sådana förstås alla skat-
ter, som utgår på inkomst eller förmö-
genhet i dess helhet eller på delar av in-
komst eller förmögenhet, däri inbe-
gripna skatter på vinst på grund av över-
låtelse av lös eller fast egendom, samt
skatter på värdestegring,
b) kapitel III på kvarlåtenskapsskatter,
arvsskatter och gåvoskatter; som så-
dana förstås skatter, som utgår
1) på grund av dödsfall såsom kvarlå-
tenskapsskatt, skatt på arv, skatt
på egendomsöverlåtelse eller skatt
på gåva vid dödsfall, eller
2) vid överlåtelse mellan levande per-
soner, men endast om de utgår
emedan överlåtelsen sker utan er-
sättning eller mot för lågt veder-
lag,
c) kapitel IV på skatter av varje slag och
beskaffenhet, om inte sammanhanget
föranleder annat. Undantagna är dock
tullar och konsumtionsavgifter; vid till-
lämpningen av detta kapitel anses dock
inte omsättnings- och lyxskatter som
konsumtionsavgifter.
2. De för närvarande utgående skatter, på
vilka avtalet tillämpas, finns angivna i bilagan
till avtalet.
3. Avtalet tillämpas även på skatter av
samma eller i huvudsak likartat slag, som efter
undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av
eller i stället för de för närvarande utgående
skatterna.
4. I detta avtal tillämpas
a) kapitel II på personer som har hemvist
i en avtalsslutande stat eller i båda av-
talsslutande staterna,
b) kapitel III på
1) kvarlåtenskap och arv, när arvlåta-
ren vid sin död hade hemvist i en
Prop. 1992/93:3
Todes in einem Vertragsstaat oder
in beiden Vertragsstaaten ansässig
war, und
bb) Schenkungen, wenn der Schenker
im Zeitpunkt der Schenkung in ei-
nem Vertragsstaat oder in beiden
Vertragsstaaten ansässig war.
avtalsslutande stat eller i båda av-
talsslutande staterna, och
2) gåva, när givaren vid gåvotillfället
hade hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda avtalsslutande sta-
terna.
Artikel 3
Allgemeine Begriffsbestimmungen
(1) Im Sinne dieses Abkommens, wenn der
Zusammenhang nichts anderes erfordert:
a) bedeutet der Ausdruck ,,Bundesrepub-
lik Deutschland", im geographischen
Sinne verwendet, das Gebiet, in dem
das Steuerrecht der Bundesrepublik
Deutschland gilt einschlieBlich des an
das Kustenmeer angrenzenden Gebiets
des Meeresbodens, des Meeresunter-
grunds und der daruber befindlichen
Wassersäule, soweit die Bundesre-
publik Deutschland dort in
Ubereinstimmung mit dem Völkerrecht
souveräne Rechte und Hoheitsbe-
fugnisse ausubt;
b) bedeutet der Ausdruck ,,Schweden"
das Königreich Schweden, und, im geo-
graphischen Sinne werwendet, das
schwedische Hoheitsgebiet und alle
Gebiete auBerhalb der schwedischen
Hoheitsgewässer, soweit Schweden
dort in Ubereinstimmung mit dem Völ-
kerrecht seine Hoheitsrechte zur Erfor-
schung des Festlandsockels und zur
Ausbeutung seiner Naturschätze aus-
tiben darf;
c) bedeuten die Ausdrucke ,,ein Ver-
tragsstaat" und ,,der andere Ver-
tragsstaat", je nach dem Zusammen-
hang, die Bundesrepublik Deutschland
oder Schweden;
d) umfaBt der Ausdruck ,,Person" natiir-
liche Personen und Gesellschaften;
e) bedeutet der Ausdruck ,,Gesellschaft“
juristische Personen oder Rechtsträger,
die fur die Besteuerung wie juristische
Personen behandelt werden;
Artikel 3
Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder an-
nat, har vid tillämpningen av detta avtal föl-
jande uttryck nedan angiven betydelse:
a) ”Förbundsrepubliken Tyskland” åsyf-
tar, när det används i geografisk bety-
delse, det område inom vilket För-
bundsrepubliken Tysklands skattelag-
stiftning äger tillämpning, däri inbegri-
pet den del av havsbottnen, dennas un-
derlag och vattenutrymmet däröver
som gränsar till Förbundsrepubliken
Tysklands kustvatten, i den mån För-
bundsrepubliken Tyskland där i över-
ensstämmelse med folkrättens regler
utövar suveräna rättigheter och befo-
genheter,
b) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige
och, när det används i geografisk bety-
delse, Sveriges territorium, samt varje
utanför Sveriges territorialvatten belä-
get område, i den mån Sverige enligt
folkrättens regler äger utöva sina rättig-
heter att utforska kontinentalsockeln
där och att utvinna dess naturtillgångar,
c) ”en avtalsslutande stat” eller ”den
andra avtalsslutande staten” åsyftar
Förbundsrepubliken Tyskland eller
Sverige, beroende på sammanhanget,
d) ”person” inbegriper fysisk person och
bolag,
e) ”bolag” åsyftar juridisk person eller an-
nan som vid beskattningen behandlas
som juridisk person,
Prop. 1992/93:3
f) bedeuten die Ausdriicke ,.Unterneh-
men eines Vertragsstaats" und ,,Unter-
nehmen des anderen Vertragsstaats", je
nachdem, ein Unternehmen, das von
einer in einem Vertragsstaat ansässigen
Person betrieben wird, oder ein Unter-
nehmen, das von einer in dem anderen
Vertragsstaat ansässigen Person betrie-
ben wird;
g) umfaBt der Ausdruck ,,internationaler
Verkehr“ jede Beförderung mit einem
Seeschiff oder Luftfahrzeug, das von ei-
nem Unternehmen eines Vertragsstaats
betrieben wird, es sei denn, das See-
schiff oder Luftfahrzeug wird aus-
schliesslich zwischen Orten im anderen
Vertragsstaat betrieben;
h) hat der Ausdruck ,,unbewegliches Ver-
mögen“ die Bedeutung, die ihm nach
dem Recht des Vertragsstaats zu-
kommt, in dem das Vermögen liegt.
Der Ausdruck umfaBt in jedem Fall das
Zubehör zum unbeweglichen Vermö-
gen, das lebende und to te Inventar
land- und forstwirtschaftlicher Be-
triebe, Gebäude, die Rechte, fiir die die
Vorschriften des Privatrechts iiber
Grundstiicke gelten, Nutzungsrechte an
unbeweglichem Vermögen sowie
Rechte auf veränderliche oder feste
Vergiitungen fur die Ausbeutung oder
das Recht auf Ausbeutung von Mine-
ral vorkommen, Quellen und anderen
Bodenschätzen; Schiffe und Luftfahr-
zeuge gelten nicht als unbewegliches
Vermögen;
i) umfaBt der Ausdruck ,,Vermögen, das
Teil des Nachlasses oder einer Schenk-
ung einer in einem Vertragsstaat ansäs-
sigen Person ist“ alle Vermögenswerte,
deren Ubergang oder Ubertragung ei-
ner unter Abschnitt III des Abkom-
mens fallenden Steuer unterliegt;
j) bedeutet der Ausdruck ,,Staatsangehö-
nger“
aa) in bezug auf die Bundesrepublik
Deutschland
alle Deutschen im Sinne des
Grundgesetzes fiir die Bundesre-
publik Deutschland und alle ju-
f) ”företag i en avtalsslutande stat” och
”företag i den andra avtalsslutande sta-
ten” åsyftar företag som bedrivs av per-
son med hemvist i en avtalsslutande
stat, respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra avtals-
slutande staten,
g) ”internationell trafik” omfattar varje
transport med skepp eller luftfartyg
som används av företag i en avtalsslu-
tande stat, utom då skeppet eller luft-
fartyget används uteslutande mellan
platser i den andra avtalsslutande sta-
ten,
h) ”fast egendom” har den betydelse som
uttrycket har enligt lagstiftningen i den
avtalsslutande stat där egendomen är
belägen. Uttrycket inbegriper dock all-
tid tillbehör till fast egendom, levande
och döda inventarier i lantbruk och
skogsbruk, byggnader, rättigheter på
vilka bestämmelserna i privaträtten om
fast egendom tillämpas, nyttjanderätt
till fast egendom samt rätt till föränder-
liga eller fasta ersättningar för nyttjan-
det av eller rätten att nyttja mineral-
förekomst, källa eller annan naturtill-
gång. Skepp och luftfartyg anses inte
vara fast egendom,
i) ”egendom, som ingår i kvarlåtenskap
efter eller gåva från person med hem-
vist i en avtalsslutande stat” omfattar
alla tillgångar vilkas överföring eller
överlåtelse är underkastade någon av
de skatter på vilka kapitel III i avtalet
tillämpas,
j) ”medborgare” åsyftar
1) i fråga om Förbundsrepubliken
Tyskland,
alla tyskar i den betydelse detta
uttryck har i Förbundsrepubliken
Tysklands grundlag och alla juri-
Prop. 1992/93:3
ristischen Personen, Personenge-
sellschaften und anderen Perso-
nenvereinigungen, die nach dem in
der Bundesrepublik Deutschland
geltenden Recht errichtet worden
sind;
bb) in bezug auf Schweden
alle natiirlichen Personen, die
die schwedische Staatsangehörig-
keit besitzen und alle juristischen
Personen, Personengesellschaf-
ten und anderen Personenvereini-
gungen, die nach dem in Schweden
geltenden Recht errichtet worden
sind;
k) bedeutet der Ausdruck ,,zuständige
Behörde"
aa) in der Bundesrepublik Deutsch-
land den Bundesminister der Fi-
nanzen oder die Behörde, an die er
seine Befugnisse delegiert hat;
bb) in Schweden den Finanzminister,
seinen Bevollmächtigten oder die
Behörde, an die er seine Befug-
nisse delegiert hat.
(2) Dieses Abkommen ist bei seiner Anwen-
dung durch beide Vertragsstaaten iiberein-
stimmend aus sich selbst heraus auszulegen.
Ein in diesem Abkommen nicht definierter
Ausdruck hat jedoch dann die Bedeutung, die
ihm nach dem Recht des anwendenden Staates
zukommt, wenn der Zusammenhang dies er-
fordert und die zuständigen Behörden sich
nicht auf eine gemeinsame Auslegung geeinigt
haben (Artikel 39 Absatz 3, Artikel 40 Absatz
3).
diska personer och andra person-
sammanslutningar som bildats en-
ligt den lagstiftning som gäller i
Förbundsrepubliken Tyskland,
2) i fråga om Sverige,
alla fysiska personer som är
svenska medborgare och alla juri-
diska personer och andra person-
sammanslutningar som bildats en-
ligt den lagstiftning som gäller i
Sverige,
k) ”behörig myndighet” åsyftar
1) i Förbundsrepubliken Tyskland, fi-
nansministern eller den myndighet
till vilken denne har delegerat sina
befogenheter,
2) i Sverige, finansministern, dennes
befullmäktigade ombud eller den
myndighet till vilken denne har de-
legerat sina befogenheter.
2. Detta avtal tillämpas i de avtalsslutande
staterna i enlighet med dess lydelse. Uttryck
som inte definierats i avtalet har likväl, om
sammanhanget föranleder detta och inte de
behöriga myndigheterna överenskommit om
en gemensam tolkning (artikel 39 punkt 3, ar-
tikel 40 punkt 3), den betydelse som uttrycket
har enligt den tillämpande statens lagstiftning.
Artikel 4
Ansässige Person
(1) Im Sinne dieses Abkommens bedeutet
der Ausdruck ,,eine in einem Vertragsstaat
ansässige Person"
a) fur Zwecke der Steuern vom Einkom-
men und vom Vermögen eine Person,
die nach dem Recht dieses Staates dort
aufgrund ihres Wohnsitzes, ihres stän-
digen Aufenthalts, des Ortes ihrer Ge-
schäftsleitung oder eines anderen ähn-
Artikel 4
Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar
uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslu-
tande stat”,
a) i fråga om skatter på inkomst och för-
mögenhet, person som enligt lagstift-
ningen i denna stat är skattskyldig där
på grund av hemvist, bosättning, plats
för företagsledning eller annan lik-
nande omständighet. Uttrycket inbegri-
Prop. 1992/93:3
lichen Merkmals steuerpflichtig ist. Der
Ausdruck umfaBt jedoch nicht eine Per-
son, die in diesem Staat nur mit Ein-
kiinften aus Quellen in diesem Staat
oder mit in diesem Staat gelegenem
Vermögen steuerpflichtig ist;
b) fiir Zwecke der NachlaB-, Erbschaft-
und Schenkungsteuern eine Person, de-
ren NachlaB oder Schenkung oder de-
ren Erwerb nach dem Recht dieses
Staates dort aufgrund ihres Wohnsitzes,
ihres ständigen Aufenthalts, des Ortes
ihrer Geschäftsleitung oder eines ande-
ren ähnlichen Merkmals steuerpflichtig
ist. Der Ausdruck umfaBt jedoch nicht
eine Person, deren NachlaB oder
Schenkung in diesem Staat nur mit in
diesem Staat gelegenem Vermögen
steuerpflichtig ist.
(2) Ist nach Absatz 1 eine naturliche Person
in beiden Vertragsstaaten ansässig, so gilt fol-
gendes:
a) Die Person gilt als in dem Staat ansäs-
sig, in dem sie iiber eine ständige Wohn-
stätte verfugt; verfiigt sie in beiden
Staaten iiber eine ständige Wohnstätte,
so gilt sie als in dem Staat ansässig, zu
dem sie die engeren persönlichen und
wirtschaftlichen Beziehungen hat (Mit-
telpunkt der Lebensinteressen);
b) kann nicht bestimmt werden, in wel-
chem Staat die Person den Mittelpunkt
ihrer Lebensinteressen hat, oder ver-
fugt sie in keinem der Staaten iiber eine
ständige Wohnstätte, so gilt sie als in
dem Staat ansässig, in dem sie ihren ge-
wöhnlichen Aufenthalt hat;
C) hat die Person ihren gewöhnlichen Auf-
enthalt in beiden Staaten oder in kei-
nem der Staaten, so gilt sie als in dem
Staat ansässig, dessen Staatsangehöri-
ger sie ist;
d) ist die Person Staatsangehöriger beider
Staaten oder keines der Staaten, so re-
geln die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten die Frage in gegenseitigem
Einvernehmen.
(3) Ist nach Absatz 1 eine andere als eine na-
tiirliche Person in beiden Vertragsstaaten an-
per emellertid inte person som är skatt-
skyldig i denna stat endast för inkomst
från källa i denna stat eller för förmö-
genhet belägen där,
b) i fråga om kvarlåtenskapsskatt, arvs-
skatt och gåvoskatt, person vars kvarlå-
tenskap eller gåva eller vars förvärv en-
ligt lagstiftningen i denna stat är skatte-
pliktig där på grund av denna persons
hemvist, bosättning, plats för företags-
ledning eller annan liknande omstän-
dighet. Uttrycket inbegriper emellertid
inte person vars kvarlåtenskap eller
gåva är skattepliktig i denna stat endast
såvitt avser där belägen förmögenhet.
2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1
fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande
staterna, bestäms hans hemvist på följande
sätt:
a) Han anses ha hemvist i den stat där han
har en bostad som stadigvarande står
till hans förfogande; om han har en så-
dan bostad i båda staterna, anses han ha
hemvist i den stat med vilken hans per-
sonliga och ekonomiska förbindelser är
starkast (centrum för levnadsintres-
sena),
b) om det inte kan avgöras i vilken stat han
har centrum för sina levnadsintressen
eller om han inte i någondera staten har
en bostad som stadigvarande står till
hans förfogande, anses han ha hemvist i
den stat där han stadigvarande vistas,
c) om han stadigvarande vistas i båda sta-
terna eller om han inte vistas stadigva-
rande i någon av dem, anses han ha
hemvist i den stat där han är medbor-
gare,
d) om han är medborgare i båda staterna
eller om han inte är medborgare i någon
av dem, avgör de behöriga myndighe-
terna i de avtalsslutande staterna frågan
genom ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1
annan person än fysisk person har hemvist i
Prop. 1992/93:3
sässig, so gilt sie als in dem Staat ansässig, in
dem sich der Ort ihrer tatsächlichen Ge-
schäftsleitung befindet.
Artikel 5
Betriebsstätte
(1) Im Sinne dieses Abkommens bedeutet
der Ausdruck ,,Betriebsstätte“ eine feste Ge-
schäftseinrichtung, durch die die Tätigkeit ei-
nes Unternehmens ganz oder teilweise aus-
geiibt wird.
(2) Der Ausdruck ,,Betriebsstätte" umfaBt
insbesondere:
a) einen Ort der Leitung,
b) eine Zweigniederlassung,
c) eine Geschäftsstelle,
d) eine Fabrikationsstätte,
e) eine Werkstätte und
f) ein Bergwerk, ein Öl- oder Gasvor-
kommen, einen Steinbruch oder eine
andere Stätte der Ausbeutung von Bo-
denschätzen.
(3) Eine Bauausfiihrung oder Montage ist
nur dann eine Betriebsstätte, wenn ihre Dauer
zwölf Monate uberschreitet.
(4) Ungeachtet der vorstehenden Bestim-
mungen dieses Artikels gelten nicht als Be-
triebsstätten:
a) Einrichtungen, die ausschlieBlich zur
Lagerung, Ausstellung oder Ausliefe-
rung von Gutern oder Waren des Un-
ternehmens benutzt werden;
b) Bestände von Gutern oder Waren des
Unternehmens, die ausschlieBlich zur
Lagerung, Ausstellung oder Ausliefe-
rung unterhalten werden;
c) Bestände von Gutern oder Waren des
Unternehmens, die ausschlieBlich zu
dem Zweck unterhalten werden, durch
ein anderes Unternehmen bearbeitet
oder verarbeitet zu werden;
d) eine feste Geschäftseinrichtung, die
ausschlieBlich zu dem Zweck unterhal-
ten wird, fur das Unternehmen Guter
oder Waren einzukaufen oder Informa-
tionen zu beschaffen;
e) eine feste Geschäftseinrichtung, die
ausschlieBlich zu dem Zweck unterhal-
båda avtalsslutande staterna, anses personen i
fråga ha hemvist i den stat där den har sin
verkliga ledning.
Artikel 5
Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar
uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande
plats för affärsverksamhet, från vilken ett fö-
retags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar sär-
skilt:
a) plats för företagsledning,
b) filial,
c) kontor,
d) fabrik,
e) verkstad, och
f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott el-
ler annan plats för utvinning av natur-
tillgångar.
3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller in-
stallationsverksamhet utgör fast driftställe en-
dast om verksamheten pågår mer än tolv må-
nader.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser
i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe”
inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslu-
tande för lagring, utställning eller ut-
lämnande av företaget tillhöriga varor,
b) innehavet av ett företaget tillhörigt va-
rulager uteslutande för lagring, utställ-
ning eller utlämnande,
c) innehavet av ett företaget tillhörigt va-
rulager uteslutande för bearbetning el-
ler förädling genom annat företags för-
sorg,
d) innehavet av stadigvarande plats för af-
färsverksamhet uteslutande för inköp
av varor eller inhämtande av upplys-
ningar för företaget,
e) innehavet av stadigvarande plats för af-
färsverksamhet uteslutande för att för
Prop. 1992/93:3
ten wird, fiir das Unternehmen zu wer-
ben, Informationen zu erteilen, wissen-
schaftliche Forschung zu betreiben oder
ähnliche Tätigkeiten auszuiiben, die
vorbereitender Art sind oder eine
Hilfstätigkeit darstellen;
f) eine feste Geschäftseinrichtung, die
ausschlieBlich zu dem Zweck unterhal-
ten wird, mehrere der unter den Buch-
staben a bis e genannten Tätigkeiten
auszuiiben, vorausgesetzt, daB die sich
daraus ergebende Gesamttätigkeit der
festen Geschäftseinrichtung vorberei-
tender Art ist oder eine Hilfstätigkeit
darstellt.
(5) Ist eine Person - mit Ausnahme eines
unabhängigen Vertreters im Sinne des Absat-
zes 6 - fiir ein Unternehmen tätig und besitzt
sie in einem Vertagsstaat die Vollmacht, im
Namen des Unternehmens Verträge abzu-
schlieBen, und iibt sie die Vollmacht dort ge-
wöhnlich aus, so wird das Unternehmen unge-
achtet der Absätze 1 und 2 so behandelt, als
habe es in diesem Staat fiir alle von der Person
fiir das Unternehmen ausgeiibten Tätigkeiten
eine Betriebsstätte, es sei denn, diese Tätig-
keiten beschränken sich auf die in Absatz 4 ge-
nannten Tätigkeiten, die, wiirden sie durch
eine feste Geschäftseinrichtung ausgeubt,
diese Einrichtung nach dem genannten Absatz
nicht zu einer Betriebsstätte machten.
(6) Ein Unternehmen wird nicht schon des-
halb so behandelt, als habe es eine Betriebs-
stätte in einem Vertragsstaat, weil es dort
seine Tätigkeit durch einen Makler, Kommis-
sionär oder einen anderen unabhängigen Ver-
treter ausubt, sofern diese Personen im Rah-
men ihrer ordentlichen Geschäftstätigkeit
handeln.
(7) Allein dadurch, daB eine in einem Ver-
tragsstaat ansässige Gesellschaft eine Gesell-
schaft beherrscht oder von einer Gesellschaft
beherrscht wird, die im anderen Vertragsstaat
ansässig ist oder dort (entweder durch eine
Betriebsstätte oder auf andere Weise) ihre Tä-
tigkeit ausubt, wird keine der beiden Gesell-
schaften zur Betriebsstätte der anderen.
företaget ombesörja reklam, ge upplys-
ningar, bedriva vetenskaplig forskning
eller liknande verksamhet av förbere-
dande eller biträdande art,
f) innehavet av stadigvarande plats för af-
färsverksamhet uteslutande för att
kombinera verksamheter som anges i
punkterna a-e, under förutsättning att
hela den verksamhet som bedrivs från
den stadigvarande platsen för affärs-
verksamhet på grund av denna kombi-
nation är av förberedande eller biträ-
dande art.
5. Om person, som inte är sådan oberoende
representant på vilken punkt 6 tillämpas, är
verksam för ett företag samt i en avtalsslu-
tande stat har och där regelmässigt använder
fullmakt att sluta avtal i företagets namn, an-
ses detta företag - utan hinder av bestämmel-
serna i punkterna 1 och 2 - ha fast driftställe i
denna stat beträffande varje verksamhet som
denna person bedriver för företaget. Detta
gäller dock inte, om den verksamhet som
denna person bedriver är begränsad till sådan
som anges i punkt 4 och som - om den bedrevs
från en stadigvarande plats för affärsverksam-
het - inte skulle göra denna stadigvarande
plats för affärsverksamhet till fast driftställe
enligt bestämmelserna i nämnda punkt.
6. Företag anses inte ha fast driftställe i en
avtalsslutande stat endast på den grund att
företaget bedriver affärsverksamhet i denna
stat genom förmedling av mäklare, kommis-
sionär eller annan oberoende representant,
under förutsättning att sådan person därvid
bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
7. Den omständigheten att ett bolag med
hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar el-
ler kontrolleras av ett bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten eller som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen
från fast driftställe eller på annat sätt), medför
inte att någotdera bolaget utgör fast driftställe
för det andra.
10
Prop. 1992/93:3
Abschnitt II
Besteuerung des Einkommens und Vermö-
gens
Kapitel II
Beskattning av inkomst och förmögenhet
Artikel 6
Artikel 6
Einkunfte aus unbeweglichem Vermögen
(1) Einkunfte, die eine in einem Ver-
tragsstaat ansässige Person aus unbewegli-
chem Vermögen (einschlieBlich der Einkunfte
aus land- und forstwirtschaftlichen Betrieben)
bezieht, das im anderen Vertragsstaat liegt,
können im anderen Staat besteuert werden.
(2) Absatz 1 gilt fiir Einkunfte aus der un-
mittelbaren Nutzung, der Vermietung oder
Verpachtung sowie jeder anderen Art der
Nutzung unbeweglichen Vermögens.
(3) Die Absätze 1 und 2 gelten auch fiir Ein-
kunfte aus unbeweglichem Vermögen eines
Unternehmens und fur Einkunfte aus unbe-
weglichem Vermögen, das der Ausubung ei-
ner selbständigen Arbeit dient.
Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom
(däri inbegripen inkomst av lantbruk och
skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på in-
komst som förvärvas genom omedelbart bru-
kande, genom uthyrning eller varje annan an-
vändning av fast egendom.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 till-
lämpas även, på inkomst av fast egendom som
tillhör företag och på inkomst av fast egendom
som används vid självständig yrkesutövning.
Artikel 7
Untemehmensgewinne
(1) Gewinne eines Unternehmens eines
Vertragsstaats können nur in diesem Staat
besteuert werden, es sei denn, das Unterneh-
men iibt seine Tätigkeit im anderen Ver-
tragsstaat durch eine dort gelegene Betriebs-
stätte aus. Ubt das Unternehmen seine Tätig-
keit auf diese Weise aus, so können die Ge-
winne eines Unternehmens im anderen Staat
besteuert werden, jedoch nur insoweit, als sie
dieser Betriebsstätte zugerechnet werden kön-
nen.
(2) Ubt ein Unternehmen eines Ver-
tragsstaats seine Tätigkeit im anderen Ver-
tragsstaat durch eine dort gelegene
Betriebsstätte aus, so werden vorbehaltlich
des Absatzes 3 in jedem Vertragsstaat dieser
Betriebsstätte die Gewinne zugerechnet, die
sie hätte erzielen können, wenn sie eine glei-
che oder ähnliche Tätigkeit unter gleichen
oder ähnlichen Bedingungen als selbständiges
Unternehmen ausgeubt hätte und im Verkehr
mit dem Unternehmen, dessen Betriebsstätte
sie ist, völlig unabhängig gewesen wäre.
Artikel 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en av-
talsslutande stat förvärvar, beskattas endast i
denna stat, såvida inte företaget bedriver rö-
relse i den andra avtalsslutande staten från där
beläget fast driftställe. Om företaget bedriver
rörelse på nyss angivet sätt, får företagets in-
komst beskattas i denna andra stat, men en-
dast så stor del av den som är hänförlig till det
fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedri-
ver rörelse i den andra avtalsslutande staten
från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder an-
nat, i vardera avtalsslutande staten till det
fasta driftstället den inkomst som det kan an-
tas att driftstället skulle ha förvärvat, om det
varit ett fristående företag, som bedrivit verk-
samhet av samma eller liknande slag under
samma eller liknande villkor och självständigt
avslutat affärer med det företag till vilket drift-
stället hör.
11
Prop. 1992/93:3
(3) Bei der Ermittlung der Gewinne einer
Betriebsstätte werden die fiir diese
Betriebsstätte entstandenen Aufwendungen,
einschlieBlich der Geschäftsfuhrungs- und all-
gemeinen Verwaltungskosten, zum Abzug zu-
gelassen, gleichgiiltig, ob sie in dem Staat, in
dem die Betriebsstätte liegt, oder anderswo
entstanden sind.
(4) Soweit es in einem Vertragsstaat iiblich
ist, die einer Betriebsstätte zuzurechnenden
Gewinne durch Aufteilung der Gesamtge-
winne des Unternehmens auf seine einzelnen
Teile zu ermitteln, schlieBt Absatz 2 nicht aus,
daB dieser Vertragsstaat die zu besteuernden
Gewinne nach der iiblichen Aufteilung ermit-
telt; die gewählte Gewinnaufteilung muB je-
doch derart sein, daB das Ergebnis mit den
Grundsätzen dieses Artikels ubereinstimmt.
(5) Aufgrund des bloBen Einkaufs von Gu-
tern oder Waren fiir das Unternehmen wird ei-
ner Betriebsstätte kein Gewinn zugerechnet.
(6) Bei der Anwendung der vorstehenden
Absätze sind die der Betriebsstätte zuzurech-
nenden Gewinne jedes Jahr auf dieselbe Art
zu ermitteln, es sei denn, daB ausreichende
Griinde dafiir bestehen, anders zu verfahren.
(7) Gehören zu den Gewinnen Einkunfte,
die in anderen Artikeln dieses Abkommens
behandelt werden, so werden die Bestimmun-
gen jener Artikel durch die Bestimmungen
dieses Artikels nicht beruhrt.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes in-
komst medges avdrag för utgifter som upp-
kommit för det fasta driftstället, härunder in-
begripna utgifter för företagets ledning och all-
männa förvaltning, oavsett om utgifterna upp-
kommit i den stat där det fasta driftstället är
beläget eller annorstädes.
4. I den mån inkomst hänförlig till fast drift-
ställe brukat i en avtalsslutande stat bestäm-
mas på grundval av en fördelning av företagets
hela inkomst på de olika delarna av företaget,
hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att i
denna avtalsslutande stat den skattepliktiga
inkomsten bestäms genom sådant förfarande.
Den fördelningsmetod som används skall dock
vara sådan att resultatet överensstämmer med
principerna i denna artikel.
5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe
endast av den anledningen att varor inköps ge-
nom det fasta driftställets försorg för företa-
get.
6. Vid tillämpningen av föregående punkter
bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta
driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föran-
leder annat.
7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag
som behandlas särskilt i andra artiklar av detta
avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.
Artikel 8
Artikel 8
Seeschiffahrt, Luftfahrt und Container-Betrieb
(1) Gewinne eines Unternehmens eines
Vertragsstaats aus dem Betrieb von Seeschif-
fen oder Luftfahrzeugen im internationalen
Verkehr können nur in diesem Staat besteuert
werden.
(2) Gewinne eines Unternehmens eines
Vertragsstaats aus dem Betrieb (Nutzung oder
Vermietung) von Containern, die im interna-
tionalen Verkehr verwendet werden, und der
dazugehörigen Ausriistung fiir die Beförde-
rung der Container können nur in diesem
Staat besteuert werden.
Sjöfart, luftfart och användning av containers
1. Inkomst, som företag i en avtalsslutande
stat förvärvar genom användningen av skepp
eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas
endast i denna stat.
2. Inkomst, som företag i en avtalsslutande
stat förvärvar genom användningen (eget nytt-
jande eller uthyrning) av containers som an-
vänds i internationell trafik samt därtill hö-
rande utrustning för transport av containers,
beskattas endast i denna stat.
12
Prop. 1992/93:3
(3) Die Absätze 1 und 2 gelten auch fiir Ge-
winne aus der Beteiligung an einem Pool, ei-
ner Betriebsgemeinschaft oder einer interna-
tionalen Betriebsstelle.
Artikel 9
Verbundene Unternehmen
(1) Wenn
a) ein Unternehmen eines Vertragsstaats
unmittelbar oder mittelbar an der Ge-
schäftsleitung, der Kontrolle oder dem
Kapital eines Unternehmens des ande-
ren Vertragsstaats beteiligt ist oder
b) dieselben Personen unmittelbar oder
mittelbar an der Geschäftsleitung, der
Kontrolle oder dem Kapital eines Un-
ternehmens eines Vertragsstaats und ei-
nes Unternehmens des anderen Ver-
tragsstaats beteiligt sind
und in diesen Fällen die beiden Unterneh-
men in ihren kaufmännischen oder finanziel-
len Beziehungen an vereinbarte oder aufer-
legte Bedingungen gebunden sind, die von de-
nen abweichen, die unabhängige Unterneh-
men miteinander vereinbaren wiirden, so diir-
fen die Gewinne, die eines der Unternehmen
ohne diese Bedingungen erzielt hätte, wegen
dieser Bedingungen aber nicht erzielt hat, den
Gewinnen dieses Unternehmens zugerechnet
und entsprechend besteuert werden.
(2) Werden in einem Vertragsstaat den Ge-
winnen eines Unternehmens dieses Staates
Gewinne zugerechnet - und entsprechend
besteuert mit denen ein Unternehmen des
anderen Vertragsstaats in diesem Staat besteu-
ert worden ist, und handelt es sich bei den zu-
gerechneten Gewinnen um solche, die das Un-
ternehmen des erstgenannten Staates erzielt
hätte, wenn die zwischen den beiden Unter-
nehmen vereinbarten Bedingungen die glei-
chen gewesen wären, die unabhängige Unter-
nehmen miteinander vereinbaren wiirden, so
nimmt der andere Staat eine entsprechende
Änderung der dort von diesen Gewinnen er-
hobenen Steuer vor, soweit diese notwendig
ist, um eine doppelte Belastung der Gewinne
zu vermeiden. Bei der Änderung sind die iibri-
gen Bestimmungen dieses Abkommens zu be-
riicksichtigen; erforderlichenfalls werden die
zuständigen Behörden der Vertragsstaaten
einander konsultieren.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 till-
lämpas även på inkomst som förvärvas genom
deltagande i en pool, ett gemensamt företag
eller en internationell driftsorganisation.
Artikel 9
Företag med intressegemenskap
1. I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt
eller indirekt deltar i ledningen eller
övervakningen av ett företag i den
andra avtalsslutande staten eller äger
del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt
deltar i ledningen eller övervakningen
av såväl ett företag i en avtalsslutande
stat som ett företag i den andra avtals-
slutande staten eller äger del i båda
dessa företags kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsför-
bindelser eller finansiella förbindelser avtalas
eller föreskrivs villkor, som avviker från dem
som skulle ha avtalats mellan av varandra obe-
roende företag, får all inkomst, som utan så-
dana villkor skulle ha tillkommit det ena före-
taget men som på grund av villkoren i fråga
inte tillkommit detta företag, inräknas i detta
företags inkomst och beskattas i överensstäm-
melse därmed.
2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i
en avtalsslutande stat beskattas i denna stat,
även inräknas i inkomsten för ett företag i den
andra avtalsslutande staten och beskattas i
överensstämmelse därmed i denna andra stat
samt den sålunda inräknade inkomsten är så-
dan som skulle ha tillkommit företaget i den
förstnämnda staten om de villkor som avtalats
mellan företagen hade varit sådana som skulle
ha avtalats mellan av varandra oberoende
företag, skall den andra staten genomföra ve-
derbörlig justering av det skattebelopp som
påförts för inkomsten i denna stat, i den mån
detta är nödvändigt för att förhindra dubbel-
beskattning av inkomsten. Vid sådan justering
iakttas de övriga bestämmelserna i detta avtal
och de behöriga myndigheterna i de avtalsslu-
tande staterna överlägger vid behov med var-
andra.
13
Prop. 1992/93:3
Artikel 10
Dividenden
(1) Dividenden, die eine in einem Ver-
tragsstaat ansässige Gesellschaft an eine im
anderen Vertragsstaat ansässige Person zahlt,
können im anderen Staat besteuert werden.
(2) Diese Dividenden können jedoch auch
in dem Vertragsstaat, in dem die die Dividen-
den zahlende Gesellschaft ansässig ist, nach
dem Recht dieses Staates besteuert werden;
die Steuer darf aber, wenn der Empfänger der
Dividenden der Nutzungsberechtigte ist, 15
vom Hundert des Bruttobetrags der Dividen-
den nicht ubersteigen.
Dieser Absatz beruhrt nicht die Besteue-
rung der Gesellschaft in bezug auf die Ge-
winne, aus denen die Dividenden gezahlt wer-
den.
(3) Abweichend von Absatz 2 darf bei Divi-
denden, deren Nutzungsberechtigter eine Ge-
sellschaft ist, die unmittelbar iiber mindestens
10 vom Hundert des Kapitals der die Dividen-
den zahlenden Gesellschaft verfugt,
a) die Steuer nicht erhoben werden, wenn
die Dividenden von einer in Schweden
ansässigen Gesellschaft gezahlt werden,
und
b) die Steuer 5 vom Hundert des Brutto-
betrags der Dividenden nicht iiberstei-
gen, wenn die Dividenden von einer in
der Bundesrepublik Deutschland ansäs-
sigen Kapitalgesellschaft gezahlt wer-
den; die Steuer darf jedoch nicht erho-
ben werden, wenn der Unterschied zwi-
schen den Sätzen der deutschen Kör-
perschaftsteuer fur ausgeschuttete Ge-
winne und nichtausgeschiittete Ge-
winne weniger als 5 Prozentpunkte
beträgt.
(4) Der Ausdruck ,,Dividenden" bedeutet
fur die Zwecke dieses Artikels Einkunfte aus
Aktien, GenuBrechten oder GenuBscheinen,
Kuxen, Griinderanteilen oder aus sonstigen
Gesellschaftsanteilen, wenn die Einkunfte
hieraus nach dem Recht des Staates, in dem
die zahlende Gesellschaft ansässig ist, den
Einkunften aus Aktien Steuerlich gleich-
gestellt sind. Der Ausdruck ,,Dividenden"
umfaBt auch
Artikel 10
Utdelning
1. Utdelning från bolag med hemvist i en av-
talsslutande stat till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.
2. Utdelningen får emellertid beskattas
även i den avtalsslutande stat där bolaget som
betalar utdelningen har hemvist, enligt lag-
stiftningen i denna stat, men om mottagaren
har rätt till utdelningen får skatten inte över-
stiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp.
Denna punkt berör inte bolagets beskatt-
ning för vinst av vilken utdelningen betalas.
3. Med avvikelse från bestämmelserna i
punkt 2 får beträffande utdelning som tillfaller
bolag som har rätt till utdelningen och som di-
rekt äger minst 10 procent av det utbetalande
bolagets kapital,
a) skatten inte tas ut om utdelningen beta-
las av ett i Sverige hemmahörande bo-
lag, och
b) skatten inte överstiga 5 procent av ut-
delningens bruttobelopp om utdel-
ningen betalas av ett i Förbundsrepubli-
ken Tyskland hemmahörande bolag
vars delägare inte personligen ansvarar
för bolagets förbindelser (Kapitalgesell-
schaft); skatten får emellertid inte tas ut
om skillnaden i bolagsskattesats mellan
skatt på utdelad vinst och på icke utde-
lad vinst uppgår till mindre än 5 pro-
centenheter.
4. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna
artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller
andra liknande bevis med rätt till andel i vinst,
gruvaktier, stiftarandelar eller av andra ande-
lar i bolag, om inkomsten av dessa andelar i
bolag enligt lagstiftningen i den stat där det ut-
delande bolaget har hemvist i beskattnings-
hänseende jämställs med inkomst av aktier.
Uttrycket utdelning omfattar också
14
Prop. 1992/93:3
a) in der Bundesrepublik Deutschland
Einkunfte eines stillen Gesellschaf-
ters aus seiner Beteiligung als stiller Ge-
sellschafter, Einkunfte aus partiari-
schen Darlehen, Gewinnobligationen
und ähnlichen gewinnabhängigen Ver-
giitungen sowie Ausschiittungen auf
Anteilscheine an einem Investmentver-
mögen:
in Schweden
Ausschiittungen auf Anteilscheine an
einem ,,Aktiefond",
b) andere Einkunfte, die nach dem Recht
des Staates, in dem der Schuldner an-
sässig ist, den Einkiinften aus Anteilen
an Gesellschaften steuerlich gleich-
gestellt sind;
(5) Abweichend von den Absätzen 1 bis 3
diirfen Einkunfte aus Rechten oder Forderun-
gen mit Gewinnbeteiligung (in der Bundesre-
publik Deutschland einschlieBlich der Ein-
kunfte eines stillen Gesellschafters aus seiner
Beteiligung als stiller Gesellschafter oder aus
partiarischen Darlehen und Gewinnobligatio-
nen) nach dem Recht des Staates, aus dem sie
stammen, besteuert werden, wenn sie dort bei
der Ermittlung des Gewinns des Schuldners
abzugsfähig sind.
(6) Die Absätze 1 bis 3 sind nicht anzuwen-
den, wenn der in einem Vertragsstaat ansäs-
sige Nutzungsberechtigte im anderen Ver-
tragsstaat, in dem die die Dividenden zah-
lende Gesellschaft ansässig ist, eine gewerbli-
che Tätigkeit durch eine dort gelegene
Betriebsstätte oder eine selbständige Arbeit
durch eine dort gelegene feste Einrichtung
ausubt und die Beteiligung, fur die die Divi-
denden gezahlt werden, tatsächlich zu dieser
Betriebsstätte oder festen Einrichtung gehört.
In diesem Fall ist Artikel 7 beziehungsweise
Artikel 14 anzuwenden.
(7) Bezieht eine in einem Vertragsstaat an-
sässige Gesellschaft Gewinne oder Einkunfte
aus dem anderen Vertragsstaat, so darf dieser
andere Staat weder die von der Gesellschaft
gezahlten Dividenden besteuern, es sei denn,
daB diese Dividenden an eine in diesem ande-
ren Staat ansässige Person gezahlt werden
oder daB die Beteiligung, fur die die Dividen-
den gezahlt werden. tatsächlich zu einer in die-
a) i Förbundsrepubliken Tyskland,
inkomst som bolagsman i tyst bolag
uppbär i denna egenskap, inkomst av
vinstandelslån, inkomst av obligationer
på vilka avkastning utgår i förhållande
till vinsten och liknande vinstberoende
ersättningar samt utdelning på andels-
bevis i en ”Investmentvermögen”,
i Sverige,
utdelning på andelar i aktiefond,
b) inkomst, som enligt lagstiftningen i den
stat där gäldenären har hemvist i be-
skattningshänseende jämställs med in-
komst av andelar i bolag.
5. Med avvikelse från bestämmelserna i
punkterna 1—3 får inkomst av rättigheter eller
fordringar med rätt till andel i vinst (i För-
bundsrepubliken Tyskland innefattande in-
komst som bolagsman i tyst bolag i denna
egenskap uppbär eller inkomst av vinstandels-
lån och av obligationer på vilka avkastning ut-
går i förhållande till vinsten) beskattas enligt
lagstiftningen i den stat från vilken inkomsten
härrör, om den vid beräkningen av gäldenä-
rens vinst är avdragsgill där.
6. Bestämmelserna i punkterna 1—3 tilläm-
pas inte, om den som har rätt till utdelningen
har hemvist i en avtalsslutande stat och bedri-
ver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
där bolaget som betalar utdelningen har hem-
vist, från där beläget fast driftställe eller ut-
övar självständig yrkesverksamhet i denna
andra stat från där belägen stadigvarande an-
ordning, samt den andel på grund av vilken ut-
delningen betalas äger verkligt samband med
det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestäm-
melserna i artikel 7 respektive artikel 14.
7. Om bolag med hemvist i en avtalsslu-
tande stat förvärvar inkomst från den andra
avtalsslutande staten, får denna andra stat inte
beskatta utdelning som bolaget betalar, utom
i den mån utdelningen betalas till person med
hemvist i denna andra stat eller i den mån den
andel på grund av vilken utdelningen betalas
äger verkligt samband med fast driftställe eller
stadigvarande anordning i denna andra stat,
15
Prop. 1992/93:3
sem anderen Staat gelegenen Betriebsstätte
oder festen Einrichtung gehört, noch Gewinne
der Gesellschaft einer Steuer fiir nichtausge-
schiittete Gewinne unterwerfen, selbst wenn
die gezahlten Dividenden oder die nichtausge-
schutteten Gewinne ganz oder teilweise aus im
anderen Staat erzielten Gewinnen oder Ein-
kunften bestehen.
och ej heller beskatta bolagets icke utdelade
vinst, även om utdelningen eller den icke utde-
lade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst
som uppkommit i denna andra stat.
Artikel 11
Artikel 11
Zinsen
Ränta
(1) Zinsen, die aus einem Vertragsstaat
stammen und an eine im anderen Ver-
tragsstaat ansässige Person gezahlt werden,
können, wenn diese Person der Nutzungsbe-
rechtigte ist, nur im anderen Staat besteuert
werden.
(2) Der in diesem Artikel verwendete Aus-
druck ,,Zinsen" bedeutet Einkunfte aus For-
derungen jeder Art, auch wenn die Forderun-
gen durch Pfandrechte an Grundstucken gesi-
chert oder mit einer Beteiligung am Gewinn
des Schuldners ausgestattet sind, und insbe-
sondere Einkunfte aus öffentlichen Anleihen
und aus Obligationen einschlieBlich der damit
verbundenen Aufgelder und der Gewinne aus
Losanleihen. Zuschläge fiir verspätete Zahl-
ung gelten nicht als Zinsen im Sinne dieses Ar-
tikels. Der Ausdruck ,,Zinsen" umfaBt nicht
die in Artikel 10 behandelten Einkunfte.
(3) Absatz 1 ist nicht anzuwenden, wenn
der in einem Vertragsstaat ansässige Nut-
zungsberechtigte im anderen Vertragsstaat,
aus dem die Zinsen stammen, eine gewerbli-
che Tätigkeit durch eine dort gelegene
Betriebsstätte oder eine selbständige Arbeit
durch eine dort gelegene feste Einrichtung
ausubt und die Forderung, fiir die die Zinsen
gezahlt werden, tatsächlich zu dieser
Betriebsstätte oder festen Einrichtung gehört.
In diesem Fall ist Artikel 7 beziehungsweise
Artikel 14 anzuwenden.
(4) Bestehen zwischen dem Schuldner und
dem Nutzungsberechtigten oder zwischen je-
dem von ihnen und einem Dritten besondere
Beziehungen und iibersteigen deshalb die Zin-
sen, gemessen an der zugrundeliegenden For-
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande
stat och som betalas till person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, beskattas en-
dast i denna andra stat, om personen i fråga
har rätt till räntan.
2. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna ar-
tikel inkomst av varje slags fordran, antingen
den säkerställts genom inteckning i fast egen-
dom eller inte och antingen den medför rätt till
andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket
åsyftar särskilt inkomst av värdepapper som
utfärdats av staten och inkomst av obligationer
eller debentures, däri inbegripna agiobelopp
och vinster som hänför sig till sådana värde-
papper, obligationer eller debentures. Straff-
avgift på grund av sen betalning anses inte som
ränta vid tillämpningen av denna artikel. Ut-
trycket ”ränta” innefattar inte de inkomster
som behandlas i artikel 10.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte,
om den som har rätt till räntan har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten, från vilken räntan
härrör, från där beläget fast driftställe eller ut-
övar självständig yrkesverksamhet i denna
andra stat från där belägen stadigvarande an-
ordning, samt den fordran för vilken räntan
betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anord-
ningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna
i artikel 7 respektive artikel 14.
4. Då på grund av särskilda förbindelser
mellan utbetalaren och den som har rätt till
räntan eller mellan dem båda och annan per-
son räntebeloppet, med hänsyn till den ford-
ran för vilken räntan betalas, överstiger det
16
Prop. 1992/93:3
derung, den Betrag, den Schuldner und Nut-
zungsberechtigter ohne diese Beziehungen
vereinbart hätten, so wird dieser Artikel nur
auf den letzteren Betrag angewendet. In die-
sem Fall kan der ubersteigende Betrag nach
dem Recht eines jeden Vertragsstaats und un-
ter Berucksichtigung der anderen Bestimmun-
gen dieses Abkommens besteuert werden.
belopp som skulle ha avtalats mellan utbetala-
ren och den som har rätt till räntan om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestäm-
melserna i denna artikel endast på sistnämnda
belopp. I sådant fall beskattas överskjutande
belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslu-
tande staten med iakttagande av övriga be-
stämmelser i detta avtal.
Artikel 12
Lizenzgebuhren
(1) Lizenzgebuhren, die aus einem Ver-
tragsstaat stammen und an eine im anderen
Vertragsstaat ansässige Person gezahlt wer-
den, können, wenn diese Person der Nut-
zungsberechtigte ist, nur im anderen Staat
besteuert werden.
(2) Der in diesem Artikel verwendete Aus-
druck ,,Lizenzgebuhren” bedeutet Vergutun-
gen jeder Art, die fur die Benutzung oder fur
das Recht auf Benutzung von Urheberrechten
an literarischen, kunstlerischen oder wissen-
schaftlichen Werken, einschlieBlich kinema-
tographischer Filme oder Bandaufnahmen fur
Fernsehen oder Rundfunk, von Patenten, Wa-
renzeichen, Mustern oder Modellen, Plänen,
geheimen Formeln oder Verfahren oder fur
die Mitteilung gewerblicher, kaufmännischer
oder wissenschaftlicher Erfahrungen gezahlt
werden.
(3) Absatz 1 ist nicht anzuwenden, wenn der
in einem Vertragsstaat ansässige Nutzungsbe-
rechtigte im anderen Vertragsstaat, aus dem
die Lizenzgebuhren stammen, eine gewerbli-
che Tätigkeit durch eine dort gelegene
Betriebsstätte oder eine selbständige Arbeit
durch eine dort gelegene feste Einrichtung
ausubt und die Rechte oder Vermögenswerte,
fur die die Lizenzgebuhren gezahlt werden,
tatsächlich zu dieser Betriebsstätte oder festen
Einrichtung gehören. In diesem Fall ist Arti-
kel 7 beziehungsweise Artikel 14 anzuwenden.
(4) Bestehen zwischen dem Schuldner und
dem Nutzungsberechtigten oder zwischen je-
dem von ihnen und einem Dritten besondere
Beziehungen und ubersteigen deshalb die Li-
Artikel 12
Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslu-
tande stat och som betalas till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten, be-
skattas endast i denna andra stat, om personen
i fråga har rätt till royaltyn.
2. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna
artikel varje slags betalning som mottas såsom
ersättning för nyttjandet av eller för rätten att
nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt el-
ler vetenskapligt verk, häri inbegripet biograf-
film eller bandupptagning för television eller
radio, patent, varumärke, mönster eller mo-
dell, ritning, hemligt recept eller hemlig till-
verkningsmetod samt för upplysning om erfa-
renhetsrön av industriell, kommersiell eller
vetenskaplig natur.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte,
om den som har rätt till royaltyn har hemvist i
en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i
den andra avtalsslutande staten, från vilken
royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i
denna andra stat från där belägen stadigva-
rande anordning, samt den rättighet eller
egendom i fråga om vilken royaltyn betalas
äger verkligt samband med det fasta driftstäl-
let eller den stadigvarande anordningen. I så-
dant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.
4. Då på grund av särskilda förbindelser
mellan utbetalaren och den som har rätt till
royaltyn eller mellan dem båda och annan per-
son royaltybeloppet, med hänsyn till det nytt-
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 3
Prop. 1992/93:3
zenzgebiihren, gemessen an der zugrundelie-
genden Leistung, den Betrag, den Schuldner
und Nutzungsberechtigter ohne diese Bezieh-
ungen vereinbart hätten, so wird dieser Arti-
kel nur auf den letzteren Betrag angewendet.
In diesem Fall kan der iibersteigende Betrag
nach dem Recht eines jeden Vertragsstaats
und unter Beriicksichtigung der anderen Be-
stimmungen dieses Abkommens besteuert
werden.
jande, den rätt eller den upplysning för vilken
royaltyn betalas, överstiger det belopp som
skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn om sådana förbindel-
ser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i
denna artikel endast på sistnämnda belopp. I
sådant fall beskattas överskjutande belopp en-
ligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande sta-
ten med iakttagande av övriga bestämmelser i
detta avtal.
Artikel 13
Gewinne aus der VeräufJerung von Vermögen
(1) Gewinne, die eine in einem Ver-
tragsstaat ansässige Person aus der Veräus-
serung unbeweglichen Vermögens bezieht,
das im anderen Vertragsstaat liegt, können im
anderen Staat besteuert werden. Diesgilt auch
bei der VeräuBerung einer Beteiligung an ei-
ner Gesellschaft, deren Hauptzweck im direk-
ten oder indirekten Halten oder Verwalten
derartigen unbeweglichen Vermögens be-
steht, wenn der VeräuBerer an der Gesell-
schaft zu irgendeinem Zeitpunkt in den fiinf
der VeräuBerung vorausgehenden Jahren zu
mindestens 10 vom Hundert an der Gesell-
schaft beteiligt war. Unbewegliches Vermö-
gen, das einem eigenen land- und forstwirt-
schaftlichen oder gewerblichen Betrieb dient,
bleibt hierbei auBer Betracht.
(2) Gewinne aus der VeräuBerung bewegli-
chen Vermögens, das Betriebsvermögen einer
Betriebsstätte ist, die ein Unternehmen eines
Vertragsstaats im anderen Vertragsstaat hat,
oder das zu einer festen Einrichtung gehört,
die einer in einem Vertragsstaat ansässigen
Person fiir die Ausiibung einer selbständigen
Arbeit im anderen Vertragsstaat zur Verfii-
gung steht, einschlieBlich derartiger Gewinne,
die bei der VeräuBerung einer solchen
Betriebsstätte (allein oder mit dem iibrigen
Unternehmen) oder einer solchen festen Ein-
richtung erzielt werden, können im anderen
Staat besteuert werden.
(3) Gewinne aus der VeräuBerung von See-
schiffen, Luftfahrzeugen oder Containern, die
ein Unternehmen eines Vertragsstaats im in-
Artikel 13
Realisationsvinst
1. Vinst, som person med hemvist i en av-
talsslutande stat förvärvar på grund av överlå-
telse av fast egendom som är belägen i den
andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat. Detta gäller också beträf-
fande överlåtelse av andel i bolag vars huvud-
sakliga ändamål är att direkt eller indirekt in-
neha eller förvalta sådan egendom i det fall
överlåtaren vid någon tidpunkt under de fem
år som närmast föregått försäljningen innehaft
minst 10 procent i bolaget. Fast egendom, som
används i eget jord- eller skogsbruk eller i nä-
ringsverksamhet, beaktas därvid inte.
2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egen-
dom, som utgör del av rörelsetillgångarna i
fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslu-
tande stat har i den andra avtalsslutande sta-
ten, eller av lös egendom, hänförlig till stadig-
varande anordning för att utöva självständig
yrkesverksamhet, som person med hemvist i
en avtalsslutande stat har i den andra avtals-
slutande staten, får beskattas i denna andra
stat. Detsamma gäller vinst på grund av över-
låtelse av sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget) eller av sådan
stadigvarande anordning.
3. Vinst på grund av överlåtelse av skepp,
luftfartyg eller containers som används i inter-
nationell trafik av företag i en avtalsslutande
18
Prop. 1992/93:3
ternationalen Verkehr betreibt, und von be-
weglichem Vermögen, das dem Betrieb dieser
Schiffe, Luftfahrzeuge oder Container dient,
können nur in diesem Staat besteuert werden.
(4) Gewinne aus der VeräuBerung des in
den Absätzen 1 bis 3 nicht genannten Vermö-
gens können nur in dem Vertragsstaat besteu-
ert werden, in dem der VeräuBerer ansässig
ist.
(5) Bei einer naturlichen Person, die in ei-
nem Vertragsstaat während mindestens zwei
Jahren ansässig war und die im anderen Ver-
tragsstaat ansässig geworden ist, beruhrt Ab-
satz 4 nicht das Recht des erstgenannten Staa-
tes, bei Aktien und anderen Anteilen an Ge-
sellschaften und Personengesellschaften, die
in dem erstgenannten Vertragsstaat ansässig
sind, nach seinen innerstaatlichen Rechtsvor-
schriften bei der Person einen Vermögenszu-
wachs bis zu ihrem Wohnsitzwechsel oder die
Gewinne aus der VeräuBerung zu besteuern,
die diese Person zu irgendeinem Zeitpunkt
während der ersten fiinf Jahre nach dem
Wohnsitzwechsel bezieht.
stat och lös egendom som är hänförlig till an-
vändningen av sådana skepp, luftfartyg eller
containers beskattas endast i denna stat.
4. Vinst på grund av överlåtelse av annan
egendom än sådan som avses i punkterna 1—3
beskattas endast i den avtalsslutande stat där
överlåtaren har hemvist.
5. I fråga om fysisk person som har haft
hemvist i en avtalsslutande stat under minst
två år och som har erhållit hemvist i den andra
avtalsslutande staten, påverkar bestämmel-
serna i punkt 4 inte den förstnämnda statens
rätt att fram till tidpunkten för bytet av hem-
vist enligt sin interna lagstiftning beskatta så-
dan person för värdestegring på aktier och
andra andelar i bolag (Gesellschaften) och
handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag,
partrederi eller gruvbolag (Personengesell-
schaften) som är hemmahörande i den först-
nämnda staten eller att enligt sin interna lag-
stiftning beskatta vinst på grund av överlåtelse
av sådan egendom som denna person förvär-
var vid någon tidpunkt under de första fem
åren efter bytet av hemvist.
Artikel 14
Selbständige Arbeit
(1) Einkunfte, die eine in einem Ver-
tragsstaat ansässige Person aus einem freien
Beruf oder aus sonstiger selbständiger Tätig-
keit bezieht, können nur in diesem Staat
besteuert werden, es sei denn, daB der Person
im anderen Vertragsstaat fiir die Ausiibung ih-
rer Tätigkeit gewöhnlich eine feste Einrich-
tung zur Verfugung steht. Steht ihr eine solche
feste Einrichtung zur Verfugung, so können
die Einkunfte im anderen Staat besteuert wer-
den, jedoch nur insoweit, als sie dieser festen
Einrichtung zugerechnet werden können.
(2) Der Ausdruck ,,freier Beruf“ umfaBt
insbesondere die selbständig ausgeubte wis-
senschaftliche, literarische, kunstlerische, er-
zieherische oder unterrichtende Tätigkeit so-
wie die selbständige Tätigkeit der Ärzte,
Zahnärzte, Rechtsanwälte, Ingenieure, Ar-
chitekten und Buchsachverständigen.
Artikel 14
Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva
fritt yrke eller annan självständig verksamhet,
beskattas endast i denna stat om han inte i den
andra avtalsslutande staten har stadigvarande
anordning, som regelmässigt står till hans för-
fogande för att utöva verksamheten. Om han
har sådan stadigvarande anordning, får in-
komsten beskattas i denna andra stat men en-
dast så stor del av den som är hänförlig till
denna stadigvarande anordning.
2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt
självständig vetenskaplig, litterär och konst-
närlig verksamhet, uppfostrings- och undervis-
ningsverksamhet samt sådan självständig
verksamhet som läkare, tandläkare, advokat,
ingenjör, arkitekt och revisor utövar.
19
Prop. 1992/93:3
Artikel 15
Unselbständige Arbeit
(1) Vorbehaltlich der Artikel 16 bis 19 kön-
nen Gehälter, Löhne und ähnliche Vergutun-
gen, die eine in einem Vertragsstaat ansässige
Person aus unselbständiger Arbeit bezieht,
nur in diesem Staat besteuert werden, es sei
denn, die Arbeit wird im anderen Ver-
tragsstaat ausgeubt. Wird die Arbeit dort aus-
geubt, so können die dafiir bezogenen Vergu-
tungen im anderen Staat besteuert werden.
(2) Ungeachtet des Absatzes 1 können Ver-
gutungen, die eine in einem Vertragsstaat an-
sässige Person fiir eine im anderen Ver-
tragsstaat ausgeubte unselbständige Arbeit
bezieht, nur im erstgenannten Staat besteuert
werden, wenn
a) der Empfänger sich im anderen Staat
insgesamt nicht länger als 183 Tage
während des betreffenden Kalender-
jahrs aufhält und
b) die Vergutungen von einem Arbeitge-
ber oder fur einen Arbeitgeber gezahlt
werden, der nicht im anderen Staat an-
sässig ist, und
c) die Vergutungen nicht von einer
Betriebsstätte oder einer festen Ein-
richtung getragen werden, die der Ar-
beitgeber im anderen Staat hat.
(3) Ungeachtet der vorstehenden Bestim-
mungen dieses Artikels können Vergutungen
fur unselbständige Arbeit, die an Bord eines
Seeschiffs oder Luftfahrzeugs, das ein Unter-
nehmen eines Vertragsstaats im internationa-
len Verkehr betreibt, ausgeubt wird, in diesem
Staat besteuert werden.
(4) Die Bestimmungen des Absatzes 2 fin-
den keine Anwendung auf Vergutungen fur
Arbeit im Rahmen gewerbsmäBiger Arbeit-
nehmeruberlassung. Die zuständigen Behör-
den treffen nach Artikel 40 die Vereinbarun-
gen, die notwendig sind, um eine doppelte Er-
hebung von Abzugsteuern zu vermeiden und
die Steueranspriiche der beiden Vertragsstaa-
ten zu sichern.
Artikel 15
Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna
16-19 föranleder annat, beskattas lön och an-
nan liknande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på
grund av anställning, endast i denna stat, så-
vida inte arbetet utförs i den andra avtalsslu-
tande staten. Om arbetet utförs i denna andra
stat, får ersättning som uppbärs för arbetet be-
skattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1
beskattas ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i den andra avtalsslutande staten, en-
dast i den förstnämnda staten, om
a) mottagaren vistas i den andra staten un-
der tidrymd eller tidrymder som sam-
manlagt inte överstiger 183 dagar under
kalenderåret i fråga, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare
som inte har hemvist i den andra staten
eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe
eller stadigvarande anordning som ar-
betsgivaren har i den andra staten.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser
i denna artikel får ersättning för arbete, som
utförs ombord på skepp eller luftfartyg som
används i internationell trafik av företag i en
avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.
4. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte
beträffande ersättning för arbete inom ramen
för yrkesmässig uthyrning av arbetskraft. De
behöriga myndigheterna skall enligt artikel 40
träffa de överenskommelser som erfordras för
att undvika dubbelt uttag av skatt och för att
säkra de båda avtalsslutande staternas skatte-
anspråk.
20
Prop. 1992/93:3
Artikel 16
Aufsichtsrats-, Verwaltungsrats- und Geschäfts-
leitungsvergiitungen
Aufsichtsrats- oder Verwaltungsratsvergu-
tungen und ähnliche Zahlungen, die eine in ei-
nem Vertragsstaat ansässige Person in ihrer
Eigenschaft als Mitglied des Aufsichts- oder
Verwaltungsrats, als Geschäftsfuhrer oder als
Vorstandsmitglied einer Gesellschaft bezieht,
die im anderen Vertragsstaat ansässig ist, kön-
nen im anderen Staat besteuert werden.
Artikel 16
Styrelsearvode, ersättning till person i företags-
ledande ställning och annan liknande ersätt-
ning
Styrelsearvode och annan liknande ersätt-
ning, som person med hemvist i en avtalsslu-
tande stat uppbär i egenskap av medlem i sty-
relse eller annat liknande organ i bolag med
hemvist i den andra avtalsslutande staten eller
såsom verkställande direktör eller medlem av
direktionen i sådant bolag, får beskattas i
denna andra stat.
Artikel 17
Kunstler und Sportler
(1) Ungeachtet der Artikel 7,14 und 15 kön-
nen Einkunfte, die eine in einem Vertragsstaat
ansässige Person als Kunstler, wie Biihnen-,
Film-, Rundfunk- und Fernsehkunstler sowie
Musiker, oder als Sportler aus ihrer im ande-
ren Vertragsstaat persönlich ausgeubten Tä-
tigkeit bezieht, im anderen Staat besteuert
werden.
(2) FlieBen Einkunfte aus einer von einem
Kunstler oder Sportler in dieser Eigenschaft
persönlich ausgeubten Tätigkeit nicht dem
Kunstler oder Sportler selbst, sondern einer
anderen Person zu, so können diese Einkunfte
ungeachtet der Artikel 7, 14 und 15 in dem
Vertragsstaat besteuert werden, in dem der
Kunstler oder Sportler seine Tätigkeit ausubt,
wenn er auf diese andere Person einen
kontrollierenden EinfluB ausuben kann.
(3) Die Absätze 1 und 2 gelten nicht fur Ein-
kunfte aus der von Kunstlern oder Sportiern in
einem Vertragsstaat ausgeubten Tätigkeit,
wenn der Aufenthalt in diesem Staat ganz
oder im wesentlichen Umfang unmittelbar
oder mittelbar aus öffentlichen Kassen des an-
deren Vertragsstaats unterstuzt wird.
Artikel 17
Artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artik-
larna 7,14 och 15 får inkomst, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar ge-
nom sin personliga verksamhet i den andra av-
talsslutande staten i egenskap av artist, såsom
teater- eller filmskådespelare, radio- eller tele-
visionsartist eller musiker, eller av idrottsman,
beskattas i denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verk-
samhet, som artist eller idrottsman utövar i
denna egenskap, inte tillfaller artisten eller id-
rottsmannen själv utan annan person, får
denna inkomst, utan hinder av bestämmel-
serna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrotts-
mannen utövar verksamheten om denne kan
utöva ett kontrollerande inflytande på denna
andra person.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 till-
lämpas inte på inkomst från uppträdande av
artister eller idrottsmän, om deras vistelse i en
avtalsslutande stat helt eller i väsentlig omfatt-
ning direkt eller indirekt är bekostad av all-
männa medel från den andra avtalsslutande
staten.
Artikel 18
Artikel 18
Ruhegehälter und ähnliche Zahlungen
(1) Erhält eine in einem Vertragsstaat ansäs-
sige Person Ruhegehälter und ähnliche Vergu-
Pension och liknande betalning
1. Pension och liknande ersättning och liv-
ränta, som person med hemvist i en avtalsslu-
21
tungen oder Renten, so können diese Beziige
nur in diesem Staat besteuert werden.
(2) Beziige, die eine in einem Vertragsstaat
ansässige Person aus der gesetzlichen Sozial-
versicherung des anderen Vertragsstaats er-
hält, können abweichend von Absatz 1 nur in
diesem anderen Staat besteuert werden. Diese
Beziige können jedoch nur im erstgenannten
Vertragsstaat besteuert werden, wenn diese
Person ein Staatsangehöriger dieses Staates
und nicht ein Staatsangehöriger des anderen
Staates ist.
(3) Wiederkehrende und einmalige Vergu-
tungen, die ein Vertragsstaat oder eine seiner
Gebietskörperschaften an eine in dem ande-
ren Vertragsstaat ansässige Person als Vergii-
tung fur einen Schaden zahlt, der als Folge von
Kriegshandlungen oder politischer Verfolgung
entstanden ist (einschlieBlich Wiedergut-
machungsleistungen), können abweichend
von Absatz 1 nur in dem erstgenannten Staat
besteuert werden.
(4) Der Begriff „Rente“ bedeutet einen be-
stimmten Betrag, der regelmäBig zu festge-
setzten Zeitpunkten lebenslänglich oder wäh-
rend eines bestimmten oder bestimmbaren
Zeitabschnitts aufgrund einer Verpflichtung
zahlbar ist, die diese Zahlungen als Gegen-
leistung fiir in Geld oder Geldeswert bewirkte
angemessene Leistungen vorsieht.
(5) Einer in einem Vertragsstaat ansässigen
Person, die Beziige aus der gesetzlichen Sozi-
alversicherung des anderen Vertragsstaats er-
hält, sind bei der Besteuerung dieser Bezuge
im erstgenannten Staat die gleichen Vergiinsti-
gungen zu gewähren, die fur derartige Bezuge
aus Quellen des erstgenannten Staates ge-
währt werden.
Prop. 1992/93:3
tande stat uppbär, beskattas endast i denna
stat.
2. Med avvikelse från bestämmelserna i
punkt 1 beskattas belopp, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat erhåller enligt
socialförsäkringslagstiftningen i den andra av-
talsslutande staten, endast i denna andra stat.
Dessa belopp kan emellertid endast beskattas
i den förstnämnda staten om personen är med-
borgare i denna stat men inte är medborgare i
den andra staten.
3. Med avvikelse från bestämmelserna i
punkt 1 beskattas periodiska ersättningar eller
engångsbelopp, som en avtalsslutande stat el-
ler dess lokala myndigheter betalar till person
med hemvist i den andra avtalsslutande staten
som ersättning för skada som uppkommit till
följd av krigshandling eller politisk förföljelse
(däri inbegripet vissa gottgörelsebetalningar;
”Wiedergutmachungen”), endast i den först-
nämnda staten.
4. Med uttrycket ”livränta” förstås ett fast-
ställt belopp, som utbetalas periodiskt på fast-
ställda tidpunkter under en persons livstid el-
ler under annan fastställd eller fastställbar
tidsperiod och som utgår på grund av förplik-
telse att verkställa dessa utbetalningar som er-
sättning för däremot fullt svarande vederlag i
penningar eller penningars värde.
5. Person med hemvist i en avtalsslutande
stat som uppbär belopp enligt socialförsäk-
ringslagstiftningen i den andra avtalsslutande
staten är berättigad till samma förmåner vid
beskattningen i den förstnämnda staten som
skulle ha medgivits om beloppet erhållits från
källa i den förstnämnda staten.
Artikel 19
Offentlicher Dienst
(1) Vergutungen, ausgenommen Ruhege-
hälter, die von einem Vertragsstaat, einem sei-
ner Länder, einer ihrer Gebietskörperschaften
oder einer anderen juristischen Person des öf-
fentlichen Rechts eines der beiden Staaten an
eine natiirliche Person fiir geleistete Dienste
gezahlt werden, sowie die in Absatz 4 genann-
Artikel 19
Offentlig tjänst
1. Ersättning (med undantag för pension),
som betalas av en avtalsslutande stat, någon av
dess delstater eller lokala myndigheter eller av
annan offentligrättslig juridisk person i endera
staten till fysisk person på grund av utfört ar-
bete samt sådan ersättning som anges i punkt
4, beskattas endast i denna stat. Sådan ersätt-
22
Prop. 1992/93:3
ten Vergutungen, können nur in diesem Staat
besteuert werden. Diese Vergutungen können
jedoch nur im anderen Vertragsstaat besteuert
werden, wenn die Dienste in diesem Staat ge-
leistet werden, die natiirliche Person in diesem
Staat ansässig ist, ein Staatsangehöriger dieses
Staates und nicht ein Staatsangehöriger des
erstgenannten Staates ist.
(2) Ruhegehälter, die von einem Ver-
tragsstaat, einem seiner Länder, einer ihrer
Gebietskörperschaften oder einer anderen ju-
ristischen Person des öffentlichen Rechts eines
der beiden Staaten an eine natiirliche Person
fur geleistete Dienste gezahlt werden, können
abweichend von Artikel 18 nur in diesem Staat
besteuert werden. Diese Ruhegehälter kön-
nen jedoch nur im anderen Vertragsstaat
besteuert werden, wenn die natiirliche Person
in diesem Staat ansässig ist, ein Staatsangehö-
riger dieses Staates und nicht ein Staatsange-
höriger des erstgenannten Staates ist.
(3) Auf Vergutungen fiir Dienstleistungen
und Ruhegehälter, die im Zusammenhang mit
einer gewerblichen Tätigkeit eines Ver-
tragsstaats, eines seiner Länder, einer ihrer
Gebietskörperschaften oder einer anderen ju-
ristischen Person des öffentlichen Rechts eines
der Staaten erbracht werden, sind die Artikel
15, 16 und 18 anzuwenden.
(4) Absatz 1 gilt auch fiir Vergiitungen, die
gezahlt werden
a) im Fall der Bundesrepublik Deutsch-
land von der Deutschen Bundesbank,
der Deutschen Bundesbahn oder der
Deutschen Bundespost; im Fall Schwe-
dens von „Postverket“, „Televerket“,
„Statens Järnvägar" oder „Sveriges
Riksbank",
b) vom oder fiir das deutsche Goethe-In-
stitut in Schweden oder eine vergleich-
bare schwedische Institution in der
Bundesrepublik Deutschland fiir
Dienstleistungen an diese Institutionen,
c) als Ausgleichzulage aus deutschen öf-
fentlichen Kassen an zeitweise in
Schweden tätige Lehrkräfte,
d) vom oder fiir den „Sveriges Exportråd"
in der Bundesrepublik Deutschland
oder die Deutsch-schwedishe Handels-
kammer in Schweden fur Dienstleistun-
ning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten, om arbetet utförs i
denna stat och personen i fråga har hemvist i
denna stat och är medborgare där och inte är
medborgare i den förstnämnda staten.
2. Pension, som betalas av en avtalsslutande
stat, någon av dess delstater eller lokala myn-
digheter eller av annan offentligrättslig juri-
disk person i endera staten till fysisk person på
grund av utfört arbete, beskattas, utan hinder
av bestämmelserna i artikel 18, endast i denna
stat. Sådan pension beskattas emellertid en-
dast i den andra avtalsslutande staten om per-
sonen i fråga har hemvist i denna stat och är
medborgare där och inte är medborgare i den
förstnämnda staten.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15,16 och 18
tillämpas på ersättning och pension som beta-
las på grund av arbete som utförs i samband
med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande
stat, någon av dess delstater eller lokala myn-
digheter eller av annan offentligrättslig juri-
disk person i endera staten.
4. Punkt 1 gäller också i fråga om ersättning,
som betalas
a) beträffande Förbundsrepubliken Tysk-
land av ”die Deutsche Bundesbank”,
”die Deutsche Bundesbahn” och ”die
Deutsche Bundespost”, och beträf-
fande Sverige av Postverket, Telever-
ket, Statens Järnvägar och Sveriges
Riksbank,
b) av tyska Goethe-institutet i Sverige el-
ler för dess räkning eller av en jämför-
bar svensk institution i Förbundsrepu-
bliken Tyskland eller för dess räkning
för arbete vid sådan institution,
c) som utjämningstillägg av tyska all-
männa medel till i Sverige tillfälligt
verksamma lärare,
d) av Sveriges Exportråd i Förbundsrepu-
bliken Tyskland eller av Tysk-svenska
handelskammaren i Sverige eller för en-
deras räkning för arbete som handels-
23
Prop. 1992/93:3
gen als Handelssekretär beziehungs-
weise Geschäftsfiihrer.
Fiir Ruhegehälter, die von den oder fur die
in Buchstabe a) genannten Personen gezahlt
werden, gilt Absatz 2.
(5) Unterliegt der Zahlungsempfänger mit
den in Absatz 4 genannten Vergutungen in
dem Staat, dem nach MaBgabe der vorstehen-
den Absätze 1 und 2 das Besteuerungsrecht
zustehen wiirde, nicht der dortigen Steuer-
pflicht, so hat der andere Staat das Besteu-
erungsrecht.
Artikel 20
Unterhaltszahlungen und Zahlungen an Stu-
denten
(1) Unterhaltszahlungen, einschlieBlich der-
jenigen fiir Kinder, die eine in einem Ver-
tragsstaat ansässige Person an eine im anderen
Vertragsstaat ansässige Person zahlt, sind in
dem anderen Staat von der Steuer befreit. Das
gilt nicht, soweit die Unterhaltszahlungen im
erstgenannten Staat bei der Berechnung des
steuerpflichtigen Einkommens des Zahlungs-
verpflichteten abzugfähig sind; Steuerfrei-
beträge zur Milderung der sozialen lasten gel-
ten nicht als Abzug im Sinne dieser Bestim-
mung.
(2) Zahlungen, die ein Student oder ein in
einem gewerblichen, technischen, land- oder
forstwirtschaftlichen Lehrverhältnis Stehen-
der (einschlieBlich eines Praktikanten), der
sich in einem Vertragsstaat ausschlieBlich zum
Studium oder zu Ausbildung aufhält und der
im anderen Vertragsstaat ansässig ist oder dort
unmittelbar vor der Einreise in den erstge-
nannten Staat ansässig war, fur seinen Unter-
halt, sein Studium oder seine Ausbildung er-
hält, durfen im erstgenannten Staat nicht
besteuert werden, sofern diese Zahlungen aus
Quellen auBerhalb dieses Staates stammen.
sekreterare respektive direktör (”Ge-
schäftsfuhrer”).
Beträffande pension som betalas av eller för
räkning för en av de i punkt a nämnda institu-
tionerna gäller punkt 2.
5. Om mottagare av sådan ersättning som
avses i punkt 4 inte kan beskattas i den stat
som enligt punkterna 1 och 2 erhållit beskatt-
ningsrätten, har den andra staten rätt att be-
skatta ersättningen.
Artikel 20
Underhållsbidrag och betalningar till stude-
rande
1. Underhållsbidrag, däri inbegripet bidrag
till barn, som person med hemvist i en avtals-
slutande stat betalar till person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, undan tas från
beskattning i denna andra stat. Detta gäller
dock inte i den mån underhållsbidraget är av-
dragsgillt i den förstnämnda avtalsslutande
staten vid beräkningen av den betalningsskyl-
diges skattepliktiga inkomst. Avdrag vid be-
skattningen som är socialt betingade anses inte
såsom avdrag vid tillämpningen av denna be-
stämmelse.
2. Studerande eller person som undergår ut-
bildning inom industri, teknik, jordbruk eller
skogsbruk (praktikant däri inbegripen) och
som har eller omedelbart före inresa till en av-
talsslutande stat hade hemvist i den andra av-
talsslutande staten och som vistas i den först-
nämnda staten uteslutande för studier eller ut-
bildning, beskattas inte i denna stat för belopp
som han erhåller för sitt uppehälle, sina stu-
dier eller sin utbildning, under förutsättning
att beloppen härrör från källa utanför denna
stat.
Artikel 21
Artikel 21
Andere Einkunfte
(1) Einkunfte einer in einem Vertragsstaat
ansässigen Person, die in den vorstehenden
Artikeln nicht behandelt wurden, können
Annan inkomst
1. Inkomst som person med hemvist i en av-
talsslutande stat förvärvar och som inte be-
handlas i föregående artiklar beskattas endast
24
ohne Riicksicht auf ihre Herkunft nur in die-
sem Staat besteuert werden.
(2) Absatz 1 ist auf andere Einkunfte als sol-
che aus unbeweglichem Vermögen nicht anzu-
wenden, wenn der in einem Vertragsstaat an-
sässige Empfänger im anderen Vertragsstaat
eine gewerbliche Tätigkeit durch eine dort ge-
legene Betriebsstätte oder eine selbständige
Arbeit durch eine dort gelegene feste Einrich-
tung ausubt und die Rechte oder Vermögens-
werte, fiir die die Einkunfte gezahlt werden,
tatsächlich zu dieser Betriebsstätte oder festen
Einrichtung gehören. In diesem Fall ist Arti-
kel 7 beziehungsweise Artikel 14 anzuwenden.
Artikel 22
Vermögen
(1) Unbewegliches Vermögen, das einer in
einem Vertragsstaat ansässigen Person gehört
und im anderen Vertragsstaat liegt, kann im
anderen Staat besteurert werden.
(2) Bewegliches Vermögen, das Betriebs-
vermögen einer Betriebsstätte ist, die ein Un-
ternehemen eines Vertragsstaats im anderen
Vertragsstaat hat, oder das zu einer festen Ein-
richtung gehört, die einer in einem Ver-
tragsstaat ansässigen Person fur die Ausubung
einer selbständigen Arbeit im anderen Ver-
tragsstaat zur Verfugung steht, kann im ande-
ren Staat besteuert werden.
(3) Seeschiffe, Luftfahrzeuge und Contai-
ner, die von einem Unternehmen eines Ver-
tragsstaats im internationalen Verkehr betrie-
ben werden, sowie bewegliches Vermögen,
das dem Betrieb dieser Schiffe, Luftfahrzeuge
oder Container dient, können nur in diesem
Vertragsstaat besteuert werden.
(4) Älle anderen Vermögensteile einer in ei-
nem Vertragsstaat ansässigen Person können
nur in diesem Staat besteuert werden.
Artikel 23
Vermeidung der Doppelbesteuerung im Wohn-
sitzstaat
(1) Bei einer in der Bundesrepublik
Deutschland ansässigen Person wird die
Steuer wie folgt festgesetzt:
Prop. 1992/93:3
i denna stat, oavsett varifrån inkomsten här-
rör.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte
på inkomst, med undantag för inkomst av fast
egendom, om mottagaren av inkomst har
hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten från
där beläget fast driftställe eller utövar själv-
ständig yrkesverksamhet i denna andra stat
från där belägen stadigvarande anordning,
samt den rättighet eller egendom i fråga om
vilken inkomsten betalas äger verkligt sam-
band med det fasta driftstället eller den stadig-
varande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel
14.
Artikel 22
Förmögenhet
1. Fast egendom, vilken person med hem-
vist i en avtalsslutande stat innehar och vilken
är belägen i den andra avtalsslutande staten,
får beskattas i denna andra stat.
2. Lös egendom, som utgör del av rörelse-
tillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag
i en avtalsslutande stat har i den andra avtals-
slutande staten, eller som är hänförlig till sta-
digvarande anordning för att utöva självstän-
dig yrkesverksamhet, som person med hem-
vist i en avtalsslutande stat har i den andra av-
talsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.
3. Skepp, luftfartyg och containers som an-
vänds i internationell trafik av företag i en av-
talsslutande stat samt lös egendom som är hän-
förlig till användningen av sådana skepp, luft-
fartyg eller containers beskattas endast i denna
avtalsslutande stat.
4. Alla andra slag av förmögenhet, som per-
son med hemvist i en avtalsslutande stat inne-
har, beskattas endast i denna stat.
Artikel 23
Undvikande av dubbelbeskattning i hemviststa-
ten
1. Beträffande person som har hemvist i
Förbundsrepubliken Tyskland bestäms skat-
ten på följande sätt:
25
Prop. 1992/93:3
a) Von der Bemessungsgrundlage der
deutschen Steuer werden die Einkufte
aus Schweden sowie die in Schweden
gelegenen Vermögenswerte ausgenom-
men, die nach diesem Abkommen in
Schweden besteuert werden können
und die nicht unter Buchstabe b fallen.
Die Bundesrepublik Deutschland be-
hält aber das Recht, die so ausgenom-
menen Einkunfte und Vermögenswerte
bei der Festsetzung des Steuersatzes fiir
andere Einkunfte und Vermögenswerte
zu berucksichtigen. Die vorstehenden
Bestimmungen sind auch auf Einkunfte
aus Ausschiittungen auf Beteiligungen
an Kapitalgesellschaften anzuwenden,
die an eine in der Bundesrepublik
Deutschland ansässige Gesellschaft von
einer in Schweden ansässigen Gesell-
schaft gezahlt werden, deren Kapital zu
mindestens 10 v.H. unmittelbar der
deutschen Gesellschaft gehört.
Nicht von der Steuerbemessungsgrund-
lage werden jedoch Ausschiittungen
ausgenommen, die von einem Invest-
mentfonds gezahlt werden, und Aus-
schiittungen von Beträgen, die bei der
Ermittlung der Gewinne der ausschiit-
tenden Gesellschaft fiir Zwecke der
schwedischen Steuer abgezogen wor-
den sind.
Fiir die Zwecke der Steuern vom Ver-
mögen werden von der Bemes-
sungsgrundlage der deutschen Steuer
ebenfalls Beteiligungen ausgenommen,
deren Ausschättungen, falls solche ge-
zahlt wiirden, nach den vorhergehen-
den Sätzen von der Steuerbemessungs-
grundlage auszunehmen wären.
b) Auf die von den nachstehenden Ein-
kiinften aus Schweden zu erhebende
deutsche Einkommen- und Körper-
schaftsteuer wird unter Beachtung der
Vorschriften des deutschen Steuer-
rechts iiber die Anrechnung ausländi-
scher Steuern die schwedische Steuer
angerechnet, die nach schwedischem
Recht und in Ubereinstimmung mit die-
sem Abkommen gezahlt worden ist fiir
a) Såvida inte bestämmelserna i punkt b)
nedan är tillämpliga undantas från be-
skattningsunderlaget för tysk skatt så-
dan inkomst som härrör från Sverige
och sådan förmögenhet som är belägen
i Sverige, vilka Sverige enligt detta avtal
har rätt att beskatta. Förbundsrepubli-
ken Tyskland förbehåller sig emellertid
rätten att beakta den undantagna in-
komsten och förmögenheten vid be-
stämmandet av skattesatsen för annan
inkomst och förmögenhet. Föregående
bestämmelser gäller även i fråga om ut-
delning på andelar i ett aktiebolag som
betalas till bolag med hemvist i För-
bundsrepubliken Tyskland från bolag
med hemvist i Sverige, vars kapital till
minst 10 procent direkt innehas av det
tyska bolaget
Från beskattningsunderlaget undantas
emellertid inte utdelning från investe-
ringsfonder (”Investmentfonds”) eller
utdelning av belopp för vilket avdrag
medgivits vid fastställandet av det utde-
lande bolagets beskattningsbara vinst i
Sverige.
Beträffande skatt på förmögenhet skall
likaså från beskattningsunderlaget för
tysk skatt undantas sådana andelar på
vilka utdelning - om sådan skulle beta-
las - enligt föregående meningar skulle
undantas från beskattningsunderlaget.
b) Med iakttagande av bestämmelserna i
tysk skattelagstiftning om avräkning av
utländsk skatt skall från tysk inkomst-
skatt och bolagsskatt avräknas sådan
svensk skatt på inkomst som enligt
svensk lagstiftning och i överensstäm-
melse med detta avtal erlagts på nedan-
stående inkomster som härrör från Sve-
rige:
26
Prop. 1992/93:3
aa) Einkunfte aus Dividenden, die
nicht unter Buchstabe a fallen,
bb) Einkunfte, die nach Artikel 13 Ab-
satz 1 Satz 2 und Artikel 13 Absatz
5 in Schweden besteuert werden
können,
cc) Vergutungen, die nach den Arti-
keln 15 Absatz 4, 16 und 17 in
Schweden besteuert werden kö-
nen, und
dd) Einkunfte auf die nach Artikel 43
Absatz 1 anstelle einer Steuerbe-
freiung eine Steueranrechnung zu
gewähren ist.
Im Sinne dieses Absatzes gelten Gewinne
oder Einkunfte einer in der Bundesrepublik
Deutschland ansässigen Person als aus Quel-
len in Schweden stammend, wenn sie in Uber-
einstimmung mit diesem Abkommen in
Schweden besteuert werden.
(2) Bei einer in Schweden ansässigen Person
wird die Doppelbesteuerung wie folgt vermie-
den:
a) Bezieht eine in Schweden ansässige
Person Einkunfte, die nach diesem Ab-
kommen in der Bundesrepublik
Deutschland besteuert werden können,
so rechnet Schweden unter Beachtung
der Bestimmungen des schwedischen
Steuerrechts (unter Beachtung der je-
weils anzuwendenden Anderungen, die
den allgemeinen Grundsatz dieser Be-
stimmungen unberiihrt lassen) auf seine
von diesen Einkiinften erhobene Steuer
den Betrag an, der der in der Bundesre-
publik Deutschland hierfur gezahlten
Steuer vom Einkommen entspricht.
b) Bezieht eine in Schweden ansässige
Person, die vorher in der Bundesre-
publik Deutschland ansässig war, Ge-
winne aus der VeräuBerung von Vermö-
gen, das in Ubereinstimmung mit Arti-
kel 13 Absatz 5 in der Bundesrepublik
Deutschland besteuert worden ist, so
rechnet Schweden auf seine von diesen
Gewinnen erhobene Steuer den Betrag
an, der der in der Bundesrepublik
Deutschland fiir diese Gewinne gezahl-
ten Steuer, einschlieBlich der Steuer,
die im Zeitpunkt des Wohnsitzwechsels
1) Utdelning, som inte omfattas av
bestämmelserna i punkt a,
2) vinst som enligt bestämmelserna i
artikel 13 punkt 1 andra meningen
och artikel 13 punkt 5 får beskattas
i Sverige,
3) ersättning som enligt bestämmel-
serna i artikel 15 punkt 4, artik-
larna 16 och 17 får beskattas i Sve-
rige, och
4) inkomst beträffande vilken enligt
artikel 43 punkt 1 i stället för skat-
tebefrielse avräkning skall ske.
Vid tillämpningen av denna punkt anses alla
vinster och inkomster som uppbärs av person
med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland
ha källa i Sverige om dessa beskattas i Sverige
i enlighet med detta avtal.
2. Beträffande person med hemvist i Sverige
undviks dubbelbeskattning på följande sätt:
a) I fall då person med hemvist i Sverige
uppbär inkomst som enligt detta avtal
får beskattas i Förbundsrepubliken
Tyskland, skall Sverige - med iaktta-
gande av bestämmelserna i svensk lag-
stiftning (även i den lydelse den framde-
les kan få genom att ändras utan att den
allmänna princip som anges här änd-
ras) - Ifrån skatten på inkomsten av-
räkna ett belopp motsvarande den skatt
som erlagts i Förbundsrepubliken Tysk-
land för inkomsten.
b) I fall då person med hemvist i Sverige,
som tidigare har haft hemvist i För-
bundsrepubliken Tyskland, uppbär
vinst på grund av överlåtelse av egen-
dom som enligt bestämmelserna i arti-
kel 13 punkt 5 har beskattats i För-
bundsrepubliken Tyskland, skall Sve-
rige från sin skatt på sådan vinst av-
räkna ett belopp motsvarande den skatt
som tagits ut på vinsten i Förbundsrepu-
bliken Tyskland, däri inbegripet den
skatt som vid tidpunkten för byte av
hemvist tagits ut på den då uppkomna
27
Prop. 1992/93:3
den zu diesem Zeitpunkt entstandenen
Vermögenszuwachs erhoben worden
ist, entspricht. Der anzurechnende Be-
trag darf jedoch den Teil der vor der
Anrechnung ermittelten schwedischen
Steuer nicht iibersteigen, die auf den
VeräuBerungsgewinn entfällt.
Diese Bestimmung gilt nur bei Ver-
äuBerungen innerhalb eines Zeitraums
von 10 Jahren nach dem Wohnsitzwech-
sel.
c) Besitzt eine in Schweden ansässige Per-
son Vermögen, das nach diesem Ab-
kommen in der Bundesrepublik
Deutschland besteuert werden kann, so
rechnet Schweden auf die vom Vermö-
gen dieser Person erhobenen Vermö-
gensteuer den Betrag an, der der in der
Bundesrepublik Deutschland gezahlten
Steuer vom Vermögen entspricht. Der
anzurechnende Betrag darf jedoch den
Teil der vor der Anrechnung ermittel-
ten schwedischen Vermögensteuer
nicht iibersteigen, die auf das in der
Bundesrepublik Deutschland zu
besteuernde Vermögen entfällt.
d) Bezieht eine in Schweden ansässige
Person Einkunfte, die in Ubereinstim-
mung mit Artikel 18 beziehungsweise
Artikel 19 nur in der Bundesrepublik
Deutschland besteuert werden können,
so kann Schweden diese Einkunfte bei
der Festsetzung des Steuersatzes fiir an-
dere Einkunfte beriicksichtigen.
(3) Ungeachtet des Absatzes 2 sind Aus-
schuttungen auf Beteiligungen an Kapitalge-
sellschaften, die eine in der Bundesrepublik
Deutschland ansässige Gesellschaft an eine in
Schweden ansässige Gesellschaft tätigt, von
der schwedischen Steuer befreit, soweit die
Ausschuttungen nach schwedischem Recht
von der schwedischen Steuer befreit wären,
wenn beide Gesellschaften in Schweden ansäs-
sig wären. Diese Freistellung ist jedeoch nur
zu gewähren, wenn die Gewinne, aus denen
die Ausschuttungen stammen, ausschlieBlich
oder fast ausschlieBlich bestehen aus
a) Gewinnen, die der normalen Körper-
schaftsteuer der Bundesrepublik
Deutschland oder einer mit der schwe-
förmögenhetsökningen. Avräkningsbe-
loppet skall emellertid inte överstiga
den del av den svenska skatten, beräk-
nad utan sådan avräkning, som är hän-
förlig till realisationsvinsten.
Denna bestämmelse tillämpas endast
på överlåtelser som skett inom en tid-
rymd av tio år räknat från bytet av hem-
vist.
c) I fall då person med hemvist i Sverige
innehar förmögenhet som enligt be-
stämmelserna i detta avtal får beskattas
i Förbundsrepubliken Tyskland, skall
Sverige från förmögenhetsskatten på
denna persons förmögenhet avräkna ett
belopp motsvarande den förmögenhets-
skatt som betalats i Förbundsrepubli-
ken Tyskland. Avräkningsbeloppet får
emellertid inte överstiga den del av den
svenska förmögenhetsskatten, beräk-
nad utan sådan avräkning, som belöper
på den förmögenhet som får beskattas i
Förbundsrepubliken Tyskland.
d) Om person med hemvist i Sverige för-
värvar inkomst, som enligt bestämmel-
serna i artikel 18 respektive artikel 19
beskattas endast i Förbundsrepubliken
Tyskland, får Sverige beakta inkomsten
vid bestämmandet av skattesatsen på
annan inkomst.
3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2
är utdelning på aktie i aktiebolag (”Kapitalge-
sellschaft”) med hemvist i Förbundsrepubli-
ken Tyskland till bolag med hemvist i Sverige
undantagen från svensk skatt i den mån utdel-
ningen enligt svensk lagstiftning skulle ha varit
undantagen från svensk skatt, om båda bola-
gen hade haft hemvist i Sverige. Sådan skatte-
befrielse medges dock endast, om den vinst av
vilken utdelningen betalas uteslutande eller
nästan uteslutande utgörs av
a) vinst som underkastats den normala bo-
lagsskatten i Förbundsrepubliken Tysk-
land eller en med svensk bolagsskatt
28
Prop. 1992/93:3
dischen Körperschaftsteuer zu verglei-
chenden Besteuerung in der Bundesre-
publik Deutschland oder in einem an-
deren Staat unterlegen haben, oder
b) Ausschuttungen, die die Gesellschaft
im Jahr der Ausschiittung oder in fruhe-
ren Jahren aus Gesellschaftsanteilen
empfangen hat, die sie an einer in ei-
nem dritten Staate ansässigen Gesell-
schaft hält und die freigestellt worden
wären, wenn die Gesellschaftsanteile,
aus denen die Ausschuttungen getätigt
wurden, direkt von der in Schweden an-
sässigen Gesellschaft gehalten worden
wären.
Diese Freistellung ist nicht zu gewähren,
wenn die Ausschuttungen von einem Invest-
mentfonds gezahlt werden, und bei Ausschut-
tungen von Beträgen, die bei der Ermittlung
der Gewinne der ausschiittenden Gesellschaft
fiir Zwecke der deutschen Steuer abgezogen
worden sind.
(4) Verwendet eine in der Bundesrepublik
Deutschland ansässige Gesellschaft Einkunfte
aus Schweden zur Ausschiittung, so schlieBt
Absatz 1 die Herstellung der ”Ausschiittungs-
belastung” nach den Vorschriften des deut-
schen Steuerrechts nicht aus.
jämförlig inkomstskatt i Förbundsrepu-
bliken Tyskland eller i en annan stat, el-
ler
b) utdelning, vilken bolaget under utdel-
ningsåret eller tidigare år mottagit på
bolagsandelar som bolaget innehar i bo-
lag med hemvist i tredje stat och vilken
hade varit undantagen från svensk skatt
om bolagsandelarna för vilka utdel-
ningen betalas innehafts direkt av bola-
get med hemvist i Sverige.
Denna skattebefrielse medges dock inte be-
träffande utdelning från investeringsfonder
(”Investmentfonds”) eller utdelning av belopp
för vilket avdrag medgivits vid fastställandet
av det utdelande bolagets beskattningsbara
vinst i Förbundsrepubliken Tyskland.
4. Om bolag med hemvist i Förbundsrepu-
bliken Tyskland använder inkomst från Sve-
rige för utdelning, hindrar bestämmelserna i
punkt 1 inte tillämpningen av reglerna om ut-
delningsbeskattning (”Ausschuttungsbelast-
ung”) enligt skattelagstiftningen i Förbundsre-
publiken Tyskland.
Abschnitt III
Besteuerung von Nachlässen, Erbschaften
und Schenkungen
Kapitel III
Beskattning av kvarlåtenskap, arv och gåva
Artikel 24
Besteuerungsregeln
(1) Unbewegliches Vermögen, das Teil des
Nachlasses oder einer Schenkung einer in ei-
nem Vertragsstaat ansässigen Person ist und
im anderen Vertragsstaat liegt, kann im ande-
ren Vertragsstaat besteuert werden.
(2) Bewegliches Vermögen eines Unterneh-
mens, das Teil des Nachlasses oder einer
Schenkung einer in einem Vertragsstaat ansäs-
sigen Person ist und
a) Betriebsvermögen einer im anderen
Vertragsstaat belegenen Betriebsstätte
darstellt, oder
Artikel 24
Beskattningsregler
1. Fast egendom, som ingår i kvarlåtenskap
efter eller gåva från person med hemvist i en
avtalsslutande stat och som är belägen i den
andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.
2. Lös egendom vilken tillhör ett företag
och ingår i kvarlåtenskap efter eller gåva från
person med hemvist i en avtalsslutande stat
och vilken
a) utgör tillgångar i rörelse som tillhör fast
driftställe beläget i den andra avtalsslu-
tande staten, eller
29
Prop. 1992/93:3
b) der Ausiibung eines freien Berufs oder
einer sonstigen selbständigen Tätigkeit
dient und das zu einer im anderen Ver-
tragsstaat belegenen festen Einrichtung
ge hört,
kann im anderen Staat besteuert Werden.
(3) Alles andere Vermögen, das Teil des
Nachlasses oder einer Schenkung einer in ei-
nem Vertragsstaat ansässigen Person ist, kann
ohne Riicksicht auf seine Belegenheit nur in
diesem Staat besteuert werden, soweit Artikel
26 nichts anderes bestimmt.
b) används vid utövandet av fritt yrke eller
annan självständig verksamhet och in-
går i stadigvarande anordning belägen i
den andra avtalsslutande staten,
får beskattas i denna andra stat.
3. Övrig egendom, som ingår i kvarlåten-
skap efter eller gåva från person med hemvist
i en avtalsslutande stat, beskattas, oberoende
av var egendomen är belägen, endast i denna
stat, såvida inte annat föreskrivs i artikel 26.
Artikel 25
Schuldenabzug
(1) Schulden, die durch das in artikel 24 Ab-
satz 1 genannte Vermögen besonders gesichert
sind, werden vom Wert dieses Vermögens ab-
gezogen. Schulden, die zwar nicht durch das in
Artikel 24 Absatz 1 genannte Vermögen be-
sonders gesichert sind, die aber im Zusam-
menhang mit dem Erwerb, der Änderung, der
Instandsetzung oder der Instandhaltung sol-
chen Vermögens entstanden sind, werden vom
Wert dieses Vermögens abgezogen.
(2) Vorbehaltlich des Absatzes 1 werden
Schulden, die mit einer in Artikel 24 Absatz 2
Buchstabe a genannten Betriebsstätte oder ei-
ner in Artikel 24 Absatz 2 Buchstabe b ge-
nannten festen Einrichtung zusammenhän-
gen, vom Wert der Betriebsstätte beziehungs-
weise der festen Einrichtung abgezogen.
(3) Die anderen Schulden werden vom Wert
des Vermögens abgezogen, fur das Artikel 24
Absatz 3 gilt.
(4) Ubersteigt eine Schuld den Wert des
Vermögens, von dem sie in einem Ver-
stragsstaat nach den Absätzen 1 oder 2 abzu-
ziehen ist, so wird der iibersteigende Betrag
vom Wert des iibrigen Vermögens, das in die-
sem Staat besteuert werden kann, abgezogen.
(5) Verbleibt in einem Vertragsstaat nach
den Abziigen, die auf grund von Absatz 3 oder
4 vorzunehmen sind, ein Schuldenrest, so wird
dieser vom Wert des Vermögens, das im ande-
ren Vertragsstaat besteuert werden kann, ab-
gezogen.
(6) Ist ein Vertragsstaat nach den Absätzen
Artikel 25
Avdrag för skulder
1. Skulder, för vilka sådan egendom som av-
ses i artikel 24 punkt 1 utgör säkerhet, skall
dras av från värdet av egendomen. Skulder,
för vilka egendom som avses i artikel 24 punkt
1 i och för sig inte utgör säkerhet, men vilka
uppkommit för förvärv, ombyggnad, repara-
tion eller underhåll av sådan egendom, skall
dras av från värdet av egendomen.
2. Om inte punkt 1 föranleder annat, skall
skulder, som är hänförliga till ett sådant fast
driftställe som anges i artikel 24 punkt 2 a eller
till en sådan fast anordning som anges i artikel
24 punkt 2b, dras av från värdet av det fasta
driftstället eller den fasta anordningen.
3. Andra skulder dras av från värdet av
egendom på vilken artikel 24 punkt 3 tilläm-
pas.
4. Om skuld överstiger värdet av egendom
från vilket den skall dras av i en avtalsslutande
stat enligt punkt 1 eller 2, dras överskjutande
belopp av från värdet av övrig egendom som
får beskattas i denna stat.
5. Skuldöverskott som uppkommit i en av-
talsslutande stat efter avdrag som avses i punkt
3 eller 4 dras av från värdet av den egendom
som är skattepliktig i den andra avtalsslutande
staten.
6. I den mån bestämmelserna i punkterna
30
Prop. 1992/93:3
1 bis 5 verpflichtet, einen höheren als nach sei-
nem Recht vorgesehenen Schuldenabzug vor-
zunehmen, so gelten die genannten Absätze
nur insoweit, als der andere Vertragsstaat
nach seinem innerstaatlichen Recht nicht ver-
pflichtet ist, die gleichen Schulden abzuzie-
hen.
1-5 medför skyldighet för en avtalsslutande
stat att medge avdrag för skulder i större om-
fattning än vad som följer av den statens lag-
stiftning, skall dessa bestämmelser endast
gälla om den andra avtalsslutande staten enligt
sin lagstiftning inte är skyldig att medge av-
drag för skulderna i fråga.
Artikel 26
Artikel 26
Vermeidung der Doppelbesteuerung im Wohn-
sitzstaat
(1) War der Erblasser, der Schenker oder
ein Erwerber in der Bundesrepublik Deutsch-
land ansässig, so wird die Doppelbesteuerung
in der Bundesrepublik Deutschland wie folgt
beseitigt:
a) War der Erblasser im Zeitpunkt seines
Todes oder der Schenker im Zeitpunkt
der Ausfiihrung der Schenkung in der
Bundesrepublik Deutschland ansässig,
so rechnet die Bundesrepublik
Deutschland nach MaBgabe der Vor-
schriften des deutschen Rechts iiber die
Anrechnung ausländischer Steuern auf
ihre Steuer die Steuer an, die in Schwe-
den fiir das Vermögen gezahlt wird, das
nach Artikel 24 Absätze 1 und 2 in
Schweden besteuert werden kann.
b) War im Zeitpunkt des Todes des Erblas-
sers oder der Schenkung ein Erwerber
in der Bundesrepublik Deutschland an-
sässig, so kann die Bundesrepublik
Deutschland den Erwerb dieser Person
nach den Bestimmungen des deutschen
Rechts besteuern. Sie rechnet aber
nach MaBgabe der Vorschriften des
deutschen Rechts iiber die Anrechnung
ausländischer Steuern auf ihre Steuer
die Steuer an, die in Schweden fiir alles
Vermögen gezahlt wird, das nicht nach
Artikel 24 Absätze 1 und 2 in der Bun-
desrepublik Deutschland besteuert
werden kann.
Der anzurechnende Betrag darf jedoch den
Teil der vor der Anrechnung ermittelten
deutschen Steuern nicht iibersteigen, der auf
das Vermögen entfällt, fiir das die Anrech-
nung zu gewähren ist.
Undvikande av dubbelbeskattning i hemviststa-
ten
1. Om en arvlåtare eller gåvogivare eller en
arv- eller gåvotagare hade hemvist i Förbunds-
republiken Tyskland, undviks dubbelbeskatt-
ning i Förbundsrepubliken Tyskland på föl-
jande sätt:
a) Om arvlåtaren vid sin död eller givaren
vid gåvotillfället hade hemvist i För-
bundsrepubliken Tyskland, avräknar
Förbundsrepubliken Tyskland, enligt
bestämmelserna i tysk lagstiftning om
avräkning av utländsk skatt, från sin
skatt den skatt som har erlagts i Sverige
för sådan egendom som enligt bestäm-
melserna i artikel 24 punkterna 1 och 2
får beskattas i Sverige.
b) Om arv- eller gåvotagare vid arvlåta-
rens död eller vid gåvotillfället hade
hemvist i Förbundsrepubliken Tysk-
land, får Förbundsrepubliken Tyskland
beskatta sådan persons förvärv enligt
bestämmelserna i tysk lagstiftning. För-
bundsrepubliken Tyskland skall emel-
lertid, enligt bestämmelserna i tysk lag-
stiftning om avräkning av utländsk
skatt, från sin skatt avräkna den skatt
som erlagts i Sverige för all egendom
som inte enligt bestämmelserna i artikel
24 punkterna 1 och 2 får beskattas i För-
bundsrepubliken Tyskland.
Avräkningsbeloppet får dock inte överstiga
den del av den tyska skatten, beräknad före
avräkningen, som belöper på den egendom för
vilken avräkning skall medges.
31
Prop. 1992/93:3
(2) War der Erblasser oder der Schenker in
Schweden ansässig, so wird die Doppelbesteu-
erung in Schweden wie folgt beseitigt:
a) War der Erblasser im Zeitpunkt seines
Todes oder der Schenker im Zeitpunkt
der Ausfiihrung der Schenkung in
Schweden ansässig, so rechnet Schwe-
den auf die nach seinem Recht festge-
setzte Steuer den Betrag an, der den
Steuern entspricht, die in der Bundesre-
publik Deutschland fiir das Vermögen
gezahlt werden, das nach Artikel 24
Absätze 1 und 2 in der Bundesrepublik
Deutschland besteuert werden kann.
b) War im Zeitpunkt des Todes des Erblas-
sers oder der Schenkung ein Erwerber
nach schwedischem Recht in Schweden
ansässig, und nicht gleichzeitig nach
deutschem Recht in der Bundesre-
publik Deutschland ansässig, so kann
Schweden den Erwerb dieser Person
nach den Bestimmungen des schwedi-
schen Rechts besteuern. Es rechnet
aber auf die schwedische Steuer die
Steuer an, die in der Bundesrepublik
Deutschland fiir alles Vermögen gezahlt
wird, das nicht nach Artikel 24 Absätze
1 und 2 in Schweden besteuert werden
kann.
Der anzurechnende Betrag darf jedoch den
Teil der vor der Anrechnung ermittelten
schwedischen Steuer nicht ubersteigen, der
auf das Vermögen entfällt, fiir das die Anrech-
nung zu gewähren ist.
2. Om en arvlåtare eller gåvogivare hade
hemvist i Sverige, undviks dubbelbeskattning
i Sverige på följande sätt:
a) Om arvlåtaren vid sin död eller givaren
vid gåvotillfället hade hemvist i Sverige,
avräknar Sverige från den enligt svensk
lagstiftning fastställda skatten ett be-
lopp motsvarande den skatt som erlagts
i Förbundsrepubliken Tyskland för så-
dan egendom som enligt artikel 24
punkterna 1 och 2 får beskattas i För-
bundsrepubliken Tyskland.
b) Om arv- eller gåvotagare vid arvlåta-
rens död eller vid gåvotillfället hade
hemvist i Sverige enligt svensk rätt, och
inte samtidigt hade hemvist i Förbunds-
republiken Tyskland enligt tysk rätt, får
Sverige beskatta sådan persons förvärv
enligt bestämmelserna i svensk lagstift-
ning. Sverige skall emellertid från den
enligt svensk lagstiftning fastställda
skatten avräkna den skatt som erlagts i
Förbundsrepubliken Tyskland på all
egendom som enligt bestämmelserna i
artikel 24 punkterna 1 och 2 inte får be-
skattas i Sverige.
Avräkningsbeloppet får dock inte överstiga
den del av den svenska skatten, beräknad före
avräkningen, som belöper på den egendom för
vilken avräkning skall medges.
Artikel 27
Funf-Jahres-Regel
(1) War der Erblasser im Zeitpunkt seines
Todes oder der Schenker im Zeitpunkt der
Schenkung
a) Staatsangehöriger eines Vertragsstaats,
ohne gleichzeitig Staatsangehöriger des
anderen Vertragsstaats zu sein, und
b) wird er in dem erstgenannten Staat
nach dessen Steurrecht wie eine dort
ansässige Person besteuert und
Artikel 27
Femårsregel
1. Om arvlåtaren vid sin död eller givaren
vid gåvotillfället
a) var medborgare i en avtalsslutande stat
utan att samtidigt vara medborgare i
den andra avtalsslutande staten, och
b) beskattas i den förstnämnda staten en-
ligt dess skattelagstiftning på samma
sätt som en person med hemvist där,
samt
32
Prop. 1992/93:3
c) war er in dem anderen Vertragsstaat
aufgrund des Artikels 4 Absatz 1
Buchstabe b fiir die Dauer von nicht
mehr als fiinf Jahren ansässig gewesen,
so gilt er abweichend von Artikel 4 als in dem
Vertragsstaat ansässig, dessen Staatsangehöri-
ger er war.
(2) Absatz 1 gilt ensprechend fiir die Be-
steuerung eines Erben oder Beschenkten,
wenn er in seiner Person im Zeitpunkt des
Erbfalls oder der Schenkung die Voraussetz-
ungen nach Absatz 1 erfiillt.
c) inte enligt bestämmelserna i artikel 4
punkt 1 b haft hemvist i den andra av-
talsslutande staten under en tid av mer
än fem år,
anses han, med avvikelse från bestämmelserna
i artikel 4, ha hemvist i den avtalsslutande stat
där han var medborgare.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på
motsvarande sätt vid beskattningen av arvta-
gare eller gåvomottagare, om denne själv vid
arvfallet eller gåvotillfället uppfyller förutsätt-
ningarna enligt bestämmelserna i punkt 1.
Artikel 28
Steuerbefreite Organisationen
(1) Eine deutsche Körperschaft oder Orga-
nisation, die ausschlieBlich religiöse, mildtä-
tige, wissenschaftliche, erzieherische oder öf-
fentliche Zwecke verfolgt, ist fiir Zwecke der
NachlaB-, Erbschaft- und Schenkungsteuern
(Artikel 2 Absatz 1 Buchstabe b) in Schweden
steuerbefreit, wenn und soweit sie
a) in der Bundesrepublik Deutschland
steuerbefreit ist und
b) in Schweden steuerbefreit wäre, sofern
sie dort organisiert worden und aus-
schlieBlich dort tätig wäre.
(2) Eine schwedische Körperschaft oder Or-
ganisation, die ausschlieBlich religiöse, mildtä-
tige, wissenschaftliche, erzieherische oder öf-
fentliche Zwecke verfolgt, ist fiir Zwecke der
NachlaB-, Erbschaft- und Schenkungsteuern
(Artikel 2 Absatz 1 Buchstabe b) in der Bun-
desrepublik Deutschland steuerbefreit, wenn
und soweit sie
a) in Schweden steuerbefreit ist und
b) in der Bundesrepublik Deutschland
steuerbefreit wäre, sofern sie dort orga-
nisiert worden und ausslichlieBlich dort
tätig wäre.
Artikel 28
Skattebefriade organisationer
1. En tysk sammanslutning eller organisa-
tion, som uteslutande tjänar religiöst, välgö-
rande, vetenskapligt, fostrande eller offentligt
ändamål, är, såvitt avser kvarlåtenskaps-,
arvs- och gåvoskatt (artikel 2 punkt 1 b), un-
dantagen från beskattning i Sverige om och i
den mån den
a) är undantagen från beskattning i För-
bundsrepubliken Tyskland och
b) skulle ha varit undantagen från beskatt-
ning i Sverige om den hade varit bildad
och uteslutande verksam där.
2. En svensk sammanslutning eller en
svensk organisation, som uteslutande tjänar
religiöst, välgörande, vetenskapligt, fostrande
eller offentligt ändamål, är, såvitt avser kvarlå-
tenskaps-, arvs- och gåvoskatt (artikel 2 punkt
1 b), undantagen från beskattning i Förbunds-
republiken Tyskland om och i den mån den
a) är undantagen från beskattning i Sve-
rige och
b) skulle ha varit undantagen från beskatt-
ning i Förbundsrepubliken Tyskland om
den hade varit bildad och uteslutande
verksam där.
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 3
Prop. 1992/93:3
Abschnitt IV
Beistand in Steuersachen
Artikel 29
Allgemeine Regeln
(1) Die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten leisten sich gegenseitig Beistand
a) durch den Austausch von Auskiinften,
b) durch die Unterstiitzung bei der Bei-
treibung, einschlieBlich Sicherungs-
maBnahmen, und
c) bei der Bekanntgabe von Schrift-
stiicken.
(2) Gegenstand des Beistands sind auch
Feststellungen und andere MaBnahmen zu-
gunsten des Steuerpflichtigen sowie zur Ver-
meidung der Doppelbesteuerung. Dies gilt
insbesondere bei zeitlich abgestimmten MaB-
nahmen der Steuerverwaltungen. Kann sich
aus BeistandsmaBnahmen eine Doppelbesteu-
erung ergeben, so ist sie im Rahmen des Arti-
kels 40 einverständlich zu beseitigen.
(3) Finanzgerichte oder andere Stellen, die
in den Vertragsstaaten richterliche Aufgaben
bei den Steuern im Sinne des Artikels 2 Absatz
1 Buchstabe c des Abkommens wahrnehmen,
können sich unter Beachtung der Regelungen
ihres nationalen Rechts auf Ersuchen und un-
ter Vermittlung der zuständigen Behörden
nach MaBgabe dieses Abkommens Beistand
leisten. Andere Bestimmungen, nach denen
sich diese Stellen Beistand leisten können,
bleiben unberiihrt.
(4) Dieses Abkommen läBt die Anwendung
des Europäischen Ubereinkommens vom 20.
April 1959 iiber die Rechtshilfe in Strafsachen
einschlieBlich des Zusatzprotokolls vom 17.
März 1978 und der zwischen den Vertragsstaa-
ten hierzu bestehenden bilateralen Vereinba-
rungen unberiihrt.
(5) Die iiblichen bei der Gewährung des
Beistands entstehenden Kosten gehen zu Las-
ten des ersuchten Staates. AuBergewöhnliche
bei der Gewährung des Beistands enstehende
Kosten gehen zu Lasten des ersuchenden Staa-
tes.
Kapitel IV
Handräckning i skatteärenden
Artikel 29
Allmänna bestämmelser
1. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna biträder varandra ömsesidigt
med handräckning genom
a) utbyte av upplysningar,
b) bistånd vid indrivning, vari inbegrips
säkringsåtgärder, och
c) delgivning av handlingar.
2. Syftet med handräckning är att åstad-
komma en korrekt taxering och att vidta andra
åtgärder till förmån för de skattskyldiga samt
att söka undvika dubbelbeskattning. Detta
gäller särskilt vid tidsmässigt samordnade åt-
gärder från skattemyndigheternas sida. Har
vidtagna handräckningsåtgärder resulterat i
dubbelbeskattning skall denna undanröjas ge-
nom samråd inom ramen för artikel 40.
3. Skattedomstolar och andra myndigheter,
som i de avtalsslutande staterna handlägger
rättsfrågor rörande sådana skatter som avses i
artikel 2 punkt 1 c, skall, med beaktande av
bestämmelserna i respektive stats interna lag-
stiftning, på begäran och genom medverkan av
de därtill behöriga myndigheterna lämna var-
andra bistånd i enlighet med bestämmelserna
i detta avtal. Andra bestämmelser enligt vilka
dessa myndigheter kan lämna bistånd påver-
kas inte av dessa bestämmelser.
4. Detta avtal påverkar inte tillämpningen
av den europeiska konventionen av den 20
april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål in-
begripet tilläggsprotokollet av den 17 mars
1978 eller de bilaterala överenskommelser
som i anslutning härtill gäller mellan de avtals-
slutande staterna.
5. Sedvanliga kostnader för bistånd med
handräckning betalas av den anmodade sta-
ten. Kostnader därutöver åligger det den ansö-
kande staten att betala.
34
Prop. 1992/93:3
Artikel 30
Auskunft auf besonderes Ersuchen
Auf Ersuchen der zuständigen Behörde des
einen Vertragsstaats erteilt die zuständige Be-
hörde des ersuchten Staates dem ersuchenden
Staat Auskiinfte, die in diesem Staat fiir die
zutreffende Festsetzung der Steuern erheblich
sein können.
Artikel 31
Auskunft ohne besonderes Ersuchen
(1) Die zuständige Behörde des einen Ver-
tragsstaats kann der zuständigen Behörde des
anderen Vertragsstaats die in Artikel 30 be-
zeichneten Auskiinfte ohne vorheriges Ersu-
chen erteilen, wenn Griinde fiir die Vermu-
tung bestehen, daB
a) Steuern im anderen Staat verkurzt wor-
den sind oder verkurzt werden könn-
ten;
b) zum Zwecke der Steuerumgehung Ge-
schäftsbeziehungen uber Drittstaaten
geleitet worden sind;
c) insgesamt eine niedrigere Steuerbe-
lastung dadurch eintreten kann, daB
Gewinne zwischen nahestehenden Per-
sonen nicht wie zwischen nicht naheste-
henden Personen abgegrenzt werden;
d) ein Sachverhalt, aufgrund dessen eine
SteuerermäBigung oder Steuerbefrei-
ung gewährt worden ist, fur den Steuer-
pflichtigen zu einer Besteuerung oder
Steuererhöhung im anderen Staat fuh-
ren könnte;
e) ein im Zusammenhang mit der Aus-
kunftserteilung des anderen Staates er-
mittelter Sachverhalt fiir die zutref-
fende Festsetzung der Steuern in die-
sem Staat erheblich ist.
(2) Die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten können sich auf der Grundlage
der Gegenseitigkeit und nach MaBgabe ihres
innerstaatlichen Rechts auch ohne besonderes
Ersuchen Auskiinfte uber gleichartige Sach-
verhalte erteilen, die
Artikel 30
Upplysningar efter särskild framställning
Efter framställning av den behöriga myndig-
heten i en avtalsslutande stat lämnar den be-
höriga myndigheten i den anmodade staten till
den förstnämnda staten upplysningar som
denna stat kan använda vid fastställandet av
en korrekt taxering.
Artikel 31
Upplysningar utan särskild framställning
1. Sådana upplysningar som angivits i artikel
30 som den behöriga myndigheten i en avtals-
slutande stat har kännedom om kan myndig-
heten utan föregående framställning meddela
den behöriga myndigheten i den andra avtals-
slutande staten i fall då det finns anledning att
anta att
a) skatt har påförts eller skulle kunna på-
föras med för lågt belopp i den andra
staten,
b) affärstransaktioner sker via tredje stat i
syfte att undgå skatt,
c) en lägre sammanlagd skattebelastning
kan uppkomma genom att vinst inte
fördelas mellan närstående på sätt som
mellan icke närstående,
d) en skattskyldig får sådan nedsättning el-
ler befrielse från skatt i den ena staten
som bör föranleda att skatt påförs eller
påförs med högre belopp i den andra
staten,
e) upplysningar som den har erhållit från
den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten har bidragit till att
klarlägga omständigheter som kan
tjäna till ledning för fastställandet av
skatt i denna andra stat.
2. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna kan också utan särskild
framställning - under förutsättning av ömsesi-
dighet och i enlighet med de möjligheter till
detta som följer av intern lagstiftning - utbyta
upplysningar angående likartade sakförhållan-
den, avseende
35
Prop. 1992/93:3
a) die Uberlassung ausländischer Arbeit-
nehmer und Gestaltungen zur Umge-
hung von Rechtsvorschriften des ertei-
lenden Staates auf diesem Gebiet oder
b) Einkunfte nicht im erteilenden Staat
ansässiger Personen, die durch Anga-
ben im Steuerentlastungsverfahren be-
kannt werden, oder
c) Vergutungen der Vorsteuerbeträge in
besonderen Verfahren fur nicht im er-
teilenden Staate ansässige Steurpflich-
tige
betreffen, um sicherzustellen, daB Steuern
nicht verkurzt oder Steuersstattungen und
Steuervergiitungen nicht zu Unrecht gewährt
werden.
a) uthyrning av utländsk arbetskraft och
åtgärder för att kringgå rättsföreskrifter
i den uppgiftslämnande staten inom
detta område, eller
b) i den uppgiftslämnande staten icke bo-
satta personers inkomster, vilka blir
kända genom uppgifter som lämnas i
samband med förfarande vid nedsätt-
ning av skatt, eller
c) gottgörelse av överskjutande prelimi-
när skatt vid speciella förfaranden för i
den uppgiftslämnande staten icke bo-
satta personer
för att säkerställa att skatt inte sätts ned, åter-
betalas eller gottgöres på oriktiga grunder.
Artikel 32
Artikel 32
Beitreibung steuerlicher Anspruche
(1) Auf Ersuchen der zuständigen Behörde
des einen Vertragsstaats fiihrt der ersuchte
Staat vorbehaltlich des Absatzes 5 und des Ar-
tikels 33 die Beitreibung der steuerlichen
Anspruche des erstgenannten Staates durch,
als handele es sich um seine eigenen steuerli-
chen Anspruche.
(2) Absatz 1 gilt nur fiir steuerliche Anspru-
che, die Gegenstand eines im ersuchenden
Staat gultigen Vollstreckungstitels sind und die
nicht angefochten sind.
(3) Bei steuerlichen Anspriichen im Zusam-
menhang mit einem Erblasser oder seinem
NachlaB fiihrt der ersuchte Staat die Beitrei-
bung derartiger Anspruche lediglich bis zur
Höhe des Wertes des Nachlasses oder desjeni-
gen Teiles des Vermögens durch, der auf jeden
NachlaBbegiinstigten entfällt, je nachdem, ob
die Anspruche aus dem NachlaB oder gegenii-
ber den NachlaBbegiinstigten zu befriedigen
sind.
(4) Auf Ersuchen der zuständigen Behörde
des einen Vertragsstaats trifft der ersuchte
Staat zum Zweck der Beitreibung der Steuer-
beträge SicherungsmaBnahmen, selbst wenn
gegen die steuerlichen Anspruche Einspruch
Indrivning av skattefordringar
1. Efter framställning av den behöriga myn-
digheten i en avtalsslutande stat skall den an-
modade staten, om inte bestämmelserna i
punkt 5 nedan och artikel 33 föranleder annat,
vidta åtgärder för att driva in den förstnämnda
statens skattefordringar på samma sätt som
om de vore dess egna.
2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller endast
sådan skattefordran beträffande vilken finns
en i den ansökande staten giltig verkställig-
hetstitel vilken fordran inte längre kan över-
klagas.
3. Skyldigheten för den anmodade staten att
ge handräckning vid indrivning av skatteford-
ran som avser avliden person eller dennes
dödsbo är begränsad till dödsboets värde re-
spektive värdet av dödsbodelägarnas andelar
av dödsboet, beroende på om indrivningen av
fordran skall riktas mot dödsboet eller dess
delägare.
4. Efter framställning av den behöriga myn-
digheten i en avtalsslutande stat vidtar den an-
modade staten åtgärder för att säkerställa in-
drivningen av skattefordringar, även om dessa
har överklagats eller det endast föreligger en
36
Prop. 1992/93:3
eingelegt oder lediglich ein vorläufiger oder zu
Sicherungszwecken ausgebrachter Vollstreck-
ungstitel ausgestellt worden ist.
(5) Die steuerlichen Anspruche, bei deren
Beitreibung Unterstiitzung geleistet wird, ge-
nieBen in dem ersuchten Staat kein Recht auf
bevorzugte Befriedigung, das fiir steuerliche
Anspruche dieses Staates besonders gewährt
wird.
(6) Der ersuchte Staat kann einem Zah-
lungsaufschub oder Ratenzahlungen zustim-
men, wenn sein Recht oder seine Verwal-
tungspraxis dies in ähnlichen Fällen zuläBt; er
unterrichtet den ersuchenden Staat hieriiber.
(7) Dem Ersuchen sind beizufugen:
a) eine Erklärung, daB der Anspruch eine
unter das Abkommen fallende Steuer
betrifft und daB er im Falle eines Bei-
treibungsersuchens nicht mehr ange-
fochten werden kann;
b) soweit erforderlich eine amtliche Aus-
fertigung des im ersuchenden Staat giil-
tigen Vollstreckungstitels; und
c) die anderen fur die Beitreibung oder
die SicherungsmaBnahmen erforderli-
chen Schriftstiicke.
(8) Der im ersuchenden Staat gultige
Vollstreckungstitel wird, soweit erforderlich,
gemäB den im ersuchten Staat geltenden Be-
stimmungen nach Eingang des Ersuchens so
bald wie möglich anerkannt, ergänzt oder
durch einen Vollstreckungstitel des ersuchten
Staates ersetzt.
interimistisk eller för säkringsåtgärder gäl-
lande verkställighetstitel.
5. Skattefordran för vilken handräckning
för indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmo-
dade staten sådan särskild förmånsrätt som
kan tillkomma denna stats egna skatteford-
ringar.
6. Den anmodade staten får bevilja anstånd
med betalningen eller medge att denna sker
enligt avbetalningsplan, när detta är tillåtet för
liknande fall enligt lagstiftning eller administ-
rativ praxis i denna stat. När så sker skall den
ansökande staten underrättas om detta.
7. Till framställning om handräckning skall
fogas:
a) en försäkran att skattefordran gäller
skatt som omfattas av avtalet och, i det
fall framställningen avser indrivning, en
försäkran att skattefordran inte längre
kan komma att överklagas,
b) när så behövs, en officiell kopia av den
i den ansökande staten giltiga verkstäl-
lighetstiteln, och
c) de övriga handlingar som behövs för in-
drivning eller säkringsåtgärder.
8. En verkställighetstitel som är giltig i den
ansökande staten skall om så erfordras snarast
möjligt efter det att framställningen har in-
kommit godkännas, kompletteras eller ersät-
tas med en verkställighetstitel som är giltig i
den anmodade staten i enlighet med de be-
stämmelser som gäller i den anmodade staten.
Artikel 33
Verjährungsfristen
(1) Fiir Fragen im Zusammenhang mit Ver-
jährungsfristen bei steuerlichen Anspriichen
ist ausschlieBlich das Recht des ersuchenden
Staates maBgebend. Das Ersuchen um Bei-
treibung enthält Angaben iiber die fiir die
steuerlichen Anspriiche geltenden Verjähr-
ungsfristen.
(2) BeitreibungsmaBnahmen, die vom er-
suchten Staat aufgrund eines Ersuchens
Artikel 33
Preskription
1. Frågor om preskription av skattekrav av-
göres uteslutande med tillämpning av gällande
rätt i den ansökande staten. Framställning om
indrivning skall innehålla uppgift om när skat-
tefordran preskriberas.
2. Indrivningsåtgärder, som sker i den an-
modade staten efter framställning och som en-
37
Prop. 1992/93:3
durchgefiihrt werden und die nach dem Recht
dieses Staates die Verjährungsfrist hemmen
oder unterbrechen wiirden, haben nach dem
Recht des ersuchenden Staates dieselbe Wir-
kung. Der ersuchte Staat unterrichtet den er-
suchenden Staat iiber die zu diesem Zweck ge-
troffenen MaBnahmen.
ligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller
avbryter preskription, skall ha samma verkan
i den ansökande staten. Den anmodade staten
underrättar den ansökande staten om åtgärder
som vidtas för detta ändamål.
Artikel 34
Rechtsbehelf
(1) Ein Rechtsbehelf gegen die vom ersuch-
ten Staat augfrund des Artikels 32 ergriffenen
MaBnahmen ist nur bei den nach innerstaatli-
chem Recht zuständigen Behörden dieses
Staates einzulegen.
(2) Ein Rechtsbehelf gegen die vom ersu-
chenden Staat ergriffenen MaBnahmen, der
das Bestehen oder die Höhe des Steuer-
anspruchs oder den Vollstreckungstitel be-
trifft, ist nur bei den nach innerstaatlichem
Recht zuständigen Behörden dieses Staates
einzulegen. Der ersuchende Staat unterrichtet
den ersuchten Staat unverziiglich davon, daB
ein Rechtsbehelf eingelegt worden ist. Nach
Eingang der Mitteilung setzt der ersuchte
Staat das Beitreibungsverfahren aus, bis die
Entscheidung der zuständigen Behörde vor-
liegt. Der ersuchte Staat kann jedoch, wenn er
vom ersuchenden Staat darum gebeten wird,
SicherungsmaBnahmen zur Gewährleistung
der Beitreibung treffen. Jeder Beteiligte kann
dem ersuchten Staat ebenfalls mitteilen, wenn
ein Rechtsbehelf eingelegt worden ist. Nach
Eingang der Mitteilung konsultiert der er-
suchte Staat gegebenenfalls den ersuchenden
Staat.
(3) Sobald eine endgultige Entscheidung zu
dem Rechtsbehelf ergangen ist, unterrichtet
der ersuchende oder der ersuchte Staat den
anderen Staat iiber die Entscheidung und ihre
Auswirkungen auf das Beistandsersuchen.
Die beiden Staaten werden gegebenenfalls
daruber beraten, ob das Beistandsersuchen
aufrechterhalten wird.
Artikel 34
Rättsliga åtgärder
1. Överklaganden i fråga om åtgärder som
den anmodade staten har vidtagit enligt artikel
32 får ske endast hos den myndighet i denna
stat som enligt den statens interna rättsordning
har att handlägga sådana frågor.
2. Överklaganden i fråga om åtgärder som
den ansökande staten har vidtagit, vilka avser
förekomsten av skattefordran eller dess stor-
lek eller verkställighetstitel, får ske endast hos
den myndighet i denna stat som enligt den sta-
tens interna rättsordning har att handlägga så-
dana frågor. Sker sådana överklaganden skall
den ansökande staten ofördröjligen under-
rätta den anmodade staten, som skall upp-
skjuta åtgärderna till dess att beslut i ärendet
meddelats av den aktuella myndigheten. Den
anmodade staten kan dock på begäran av den
ansökande staten vidta säkringsåtgärder för
att säkerställa indrivningen. Även den som sa-
ken angår kan meddela den anmodade staten
att rättsliga åtgärder har vidtagits. Sedan så-
dan underrättelse har inkommit, skall den an-
modade staten, när detta behövs, rådgöra med
den ansökande staten.
3. Så snart ett överklagat ärende har slutligt
avgjorts, skall den ansökande staten eller den
anmodade staten underrätta den andra staten
om avgörandet och dess konsekvenser för
handräckningsframställningen. Båda staterna
skall när anledning därtill föreligger samråda
för att avgöra om ansökan om bistånd skall stå
kvar.
38
Prop. 1992/93:3
Artikel 35
Bekanntgabe von Schriftstucken
(1) Jeder Vertragsstaat kann einer Person
im Gebiet des anderen Vertragsstaats Schrift-
stiicke durch die Post unmittelbar zusenden.
(2) Auf Ersuchen stellt der ersuchte Staat
dem Empfänger die Schriftstiicke einschlieB-
lich gerichtlicher Entscheidungen zu, die aus
dem ersuchenden Staat stammen und eine un-
ter das Abkommen fallende Steuer betreffen.
(3) Der ersuchte Staat stellt Schriftstiicke zu
a) in einer Form, die sein Recht fiir die
Zustellung im wesentlichen ähnlicher
Schriftstiicke vorschreibt;
b) soweit möglich in einer besonderen
vom ersuchenden Staat gewiinschten
Form oder einer dieser am nächsten
kommenden Form, die das Recht des
ersuchten Staates vorsieht.
(4) Dieses Abkommen ist nicht so auszule-
gen, als bewirke es die Nichtigkeit einer durch
einen Vertragsstaat in Ubereinstimmung mit
seinen Rechtsvorschriften vorgenommenen
Zustellung, wenn sie im Gegensatz zu den Be-
stimmungen dieses Artikels steht.
Artikel 35
Delgivning av handlingar
1. Vardera avtalsslutande staten får sända
handlingar direkt per post till en person i den
andra avtalsslutande staten.
2. Efter framställning skall den anmodade
staten delge adressaten sådana handlingar,
rättsliga avgöranden häri inbegripna, som här-
rör från den ansökande staten och som avser
skatt som omfattas av detta avtal.
3. Den anmodade staten ombesörjer delgiv-
ning
a) på det sätt som föreskrivs i dess egen
lagstiftning i fråga om handlingar av vä-
sentligen samma slag,
b) när så kan ske, på det särskilda sätt som
begärts av den ansökande staten eller
på det närmast liknande sätt som är
möjligt enligt lagstiftningen i den anmo-
dade staten.
4. Detta avtal medför inte att en delgivning,
som en avtalsslutande stat har ombesörjt i en-
lighet med sin egen lagstiftning, skall anses
sakna verkan, om den sker på ett sätt som stri-
der mot bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 36
Grenzen der Verpflichtung zum Beistand
(1) Auskiinfte, vorbehaltlich des Artikels
33,
a) sind nicht zu erteilen
aa) wenn die dazu dienende Amts-
handlung in einem Besteuerungs-
verhfahren nach dem Recht eines
Staates nicht vorgenommen wer-
den könnte oder einer allgemeinen
Verwaltungsanweisung zuwider-
laufen wiirde;
bb) wenn dies bei den Steuern im
Sinne dieses Abkommens zu einer
Besteuerung fiihren wiirde, die
diesem Abkommen widerspricht;
cc) wenn dies die öffentliche Ordnung
beeinträchtigt, insbesondere die
Geheimhaltung in einem der Ver-
Artikel 36
Begränsningar i skyldigheten att lämna hand-
räckning
1. Om inte annat följer av artikel 33,
a) skall upplysningar inte lämnas
1) när de erforderliga tjänsteåtgär-
derna inte kan vidtas i ett skatte-
ärende enligt en stats rättsordning
utan att en allmän föreskrift om
handläggningen åsidosätts,
2) när detta beträffande skatt som
omfattas av avtalet skulle medföra
en mot avtalet stridande beskatt-
ning,
3) när detta skulle skada allmän ord-
ning, särskilt i det fall en avtalsslu-
tande stats sekretesskydd inte är
39
Prop. 1992/93:3
tragsstaaten nicht im Umfang des
Artikels 37 gewährleistet ist;
dd) soweit die Gefahr besteht, daB
dem Beteiligten durch die Preis-
gabe eines Handels-, Industrie-,
Gewerbe- oder Berufsgeheimnis-
ses oder eines Geschäftsverfahrens
ein mit dem Zweck der Auskunfts-
erteilung nicht zu vereinbarender
Schaden entsteht;
b) brauchen nicht erteilt zu werden, wenn
aa) bei einem Ersuchen AnlaB zu der
Annahme besteht, daB der ersu-
chende Staat die eigenen Ermitt-
lungsmöglichkeiten nicht ausge-
schöpft hat, obwohl er von ihnen
hätte Gebrauch machen können,
ohne den Ermittlungszweck zu ge-
fährden;
bb) keine Gegenseitigkeit besteht;
cc) die Auskiinfte nur mit unverhält-
nismäBig groBem Aufwand erteilt
werden könnten;
dd) durch die Erteilung der Auskiinfte
die Finanzbehörden eines Staates
die Erfiillung ihrer eigenen Aufga-
ben ernstlich gefährden wiirden.
(2) In den anderen Fällen der Beistands-
leistung gilt Absatz 1 entsprechend.
(3) Betrifft eine Beistandshandlung einen
Sachverhalt, der in den Bestimmungen der
Abschnitte II, III und IV geregelt ist, so kann
sie von einer vorherigen Einigung iiber ein
bindendes Schiedsverfahren im Sinne des Ar-
tikels 41 Absatz 5 Satz 2 abhängig gemacht
werden.
Artikel 37
Geheimhaltung
(1) Die Auskiinfte, die ein Vertragsstaat
nach diesem Abkommen erhalten hat, sind
ebenso wie Kenntnisse des Staates aufgrund
seines innerstaatlichen Rechts oder nach den
strengeren Vorschriften des die Auskiinfte er-
teilenden Staates geheimzuhalten.
tillförlitligt i den utsträckning som
föreskrivs i artikel 37,
4) om risk föreligger att den som be-
rörs genom att affärs-, industri-,
handels- eller yrkeshemlighet eller
i näringsverksamhet använt förfa-
rande röjs skulle åsamkas skada
som inte är rimlig med hänsyn till
uppgiftslämnandets syfte;
b) föreligger inte skyldighet att lämna upp-
lysningar
1) om en framställning som ger an-
ledning att anta, att den ansö-
kande staten inte prövat alla de
möjligheter som står till dess förfo-
gande fastän detta hade varit möj-
ligt utan att äventyra syftet med ef-
terforskningen,
2) om det inte föreligger ömsesidig-
het,
3) i de fall den anmodade staten en-
dast med oproportionerligt stora
insatser kan lämna upplysning-
arna,
4) i de fall skattemyndigheterna i en
stat genom att lämna upplysning-
arna i fråga skulle allvarligt även-
tyra sina egna åligganden.
2. Vid annat bistånd med handräckning
skall punkt 1 äga motsvarande tillämpning.
3. Om handräckningsåtgärd avser omstän-
dighet som regleras av bestämmelserna i kapit-
len II, III och IV, kan åtgärder göras beroende
av att enighet nåtts om ett bindande skilje-
domsförfarande enligt artikel 41, punkt 5,
andra meningen.
Artikel 37
Sekretess
1. Upplysningar som en avtalsslutande stat
erhållit enligt detta avtal skall behandlas så-
som hemliga på samma sätt som upplysningar
som erhållits i den staten enligt dess interna
lagstiftning eller i enlighet med sekretessbe-
stämmelserna i den stat som lämnar upplys-
ningarna, om dessa bestämmelser är mer re-
striktiva.
40
Prop. 1992/93:3
(2) Diese Auskiinfte durfen nur fiir Zwecke
der Steuerfestsetzung, der Uberpriifung der
Steuerfestsetzung durch die Aufsichtsbehör-
den oder der Rechnungspriifung verwendet
werden und nur solchen Personen offenbart
werden, die mit diesen Aufgaben unmittelbar
befaBt sind. Dies gilt auch, wenn nach dem in-
nerstaatlichen Recht des empfangenden oder
erteilenden Staates eine weitergehende Ver-
wendung oder Offenbarung zugelassen ist, es
sei denn, die zuständige Behörde des jeweils
anderen Staates stimmt zu. Die Auskiinfte
durfen auch in einem gerichtlichen Verfahren
oder in einem Straf- oder BuBgeldverfahren
fiir Zwecke dieser Verfahren unmittelbar an
diesen Verfahren beteiligten Personen offen-
bart werden, wenn diese Verfahren im Zusam-
menhang mit der Steuerfestseztung oder der
Uberpriifung der Steuerfestsetzung stehen.
Sie diirfen in öffentlichen Gerichtsverhand-
lungen oder bei der öffentlichen Verkiindi-
gung von Urteilen nur bekanntgegeben wer-
den, wenn die zuständige Behörde des die
Auskiinfte erteilenden Staates keine Einwen-
dungen erhebt.
Entsprechendes gilt in den anderen Fällen
der Beistandsleistung.
(3) Die von einem Vertragsstaat dem ande-
ren Vertragsstaat erteilten Auskiinfte können
von diesem nach vorheriger Genehmigung
durch die zuständige Behörde des erstgenann-
ten Staates an einen Drittstaat iibermittelt
werden, wenn dort derselbe Geheimhaltungs-
schutz gewährleistet ist.
(4) Die Vertragsstaaten weisen durch ge-
eignete Aufdrucke auf den besonderen Ge-
heimhaltungsschutz hin.
Abschnitt V
Schutz des Steuerpflichtigen und Verständi-
gung
Artikel 38
Verbot der Diskriminierung
(1) Staatsangehörige eines Vertragsstaats
diirfen im anderen Vertragsstaat keiner Be-
steuerung oder damit zusammenhängenden
Verpflichtungen unterworfen werden, die an-
ders oder belastender sind als die Besteuerung
2. Upplysningarna får endast användas för
sådana ändamål som fastställande av skatt,
prövning som överordnad myndighet företar
av påförd skatt eller revision och endast yppas
för sådana personer som direkt handlägger
dessa uppgifter. Detta gäller också om den stat
som mottagit uppgifterna eller den stat som
lämnat uppgifterna enligt dess interna rätt har
en mer vidsträckt rätt att använda eller offent-
liggöra upplysningar såvida inte de behöriga
myndigheterna i den andra staten vid varje till-
fälle ger tillåtelse. Upplysningar av betydelse
för förfarandet eller processen får också ome-
delbart offentliggöras för berörda personer i
ett rättsligt förfarande eller i en brottmålspro-
cess eller i ett förfarande för att förelägga vite,
om förfarandet eller processen har samband
med fastställandet av skatt eller prövning av
sådant fastställande. De får offentliggöras i of-
fentliga förhandlingar inför domstol eller vid
offentliggörandet av domar endast om de be-
höriga myndigheterna i den uppgiftslämnande
staten inte invänder däremot.
Vid annat bistånd med handräckning skall
motsvarande gälla.
3. Upplysningar som en avtalsslutande stat
har lämnat till den andra avtalsslutande staten
får av den senare överlämnas till en tredje stat
under förutsättning att den behöriga myndig-
heten i den förstnämnda staten i förväg sam-
tycker därtill samt att uppgifterna ges samma
sekretesskydd i denna tredje stat.
4. De avtalsslutande staterna skall genom
lämplig påstämpling ange det särskilda sekre-
tesskyddet.
Kapitel V
Skydd för den skattskyldige och ömsesidig
överenskommelse
Artikel 38
Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall
inte i den andra avtalsslutande staten bli före-
mål för beskattning eller därmed samman-
hängande krav som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och därmed sam-
41
Prop. 1992/93:3
und die damit zusammenhängenden Ver-
pflichtungen, denen Staatsangehörige des an-
deren Staates unter gleichen Verhältnissen un-
terworfen sind oder unterworfen werden kön-
nen. Diese Bestimmung gilt ungeachtet des
Artikels 2 Absatz 4 auch fiir Personen, die in
keinem Vertragsstaat ansässig sind.
(2) Die Besteuerung einer Betriebsstätte,
die ein Unternehmen eines Vertragsstaats im
anderen Vertragsstaat hat, darf im anderen
Staat nicht ungunstiger sein als die Besteuer-
ung von Unternehmen des anderen Staates,
die die gleiche Tätigkeit ausiiben. Diese Be-
stimmung ist nicht so auszulegen, als ver-
pflichte sie einen Vertragsstaat, den im ande-
ren Vertragsstaat ansässigen Personen Steuer-
freibeträge, -vergiinstigungen und -ermäBi-
gungen zu gewähren, die er seinen ansässigen
Personen gewährt.
(3) Sofern nicht Artikel 9 Absatz 1, Artikel
11 Absatz 4 oder Artikel 12 Absatz 4 anzuwen-
den ist, sind Zinsen, Lizenzgebuhren und an-
dere Entgelte, die ein Unternehmen eines
Vertragsstaats an eine im anderen Ver-
tragsstaat ansässige Person zahlt, bei der Er-
mittlung der steuerpflichtigen Gewinne dieses
Unternehmens unter den gleichen Bedingung-
en wie Zahlungen an eine im erstgenannten
Staat ansässige Person zum Abzug zuzulassen.
Dementsprechend sind Schulden, die ein Un-
ternehmen eines Vertragsstaats gegenuber ei-
ner im anderen Vertragsstaat ansässigen Per-
son hat, bei der Ermittlung des steuerpflichti-
gen Vermögens dieses Unternehmens unter
den gleichen Bedingungen wie Schulden
gegenuber einer im erstgenannten Staat ansäs-
sigen Person zum Abzug zuzulassen.
(4) Unternehmen eines Vertragsstaats, de-
ren Kapital ganz oder teilweise unmittelbar
oder mittelbar einer im anderen Vertragsstaat
ansässigen Person oder mehreren solchen Per-
sonen gehört oder ihrer Kontrolle unterliegt,
durfen im erstgenannten Staat keiner
Besteuerung oder damit zusammenhängenden
Verpflichtung unterworfen werden, die anders
oder belastender ist als die Besteuerung und
die damit zusammenhängenden Verpflicht-
ungen, denen andere ähnliche Unternehmen
des erstgenannten Staates unterworfen sind
oder unterworfen werden können.
manhängande krav som medborgare i denna
andra stat under samma förhållanden är eller
kan bli underkastad. Utan hinder av bestäm-
melserna i artikel 2 punkt 4 tillämpas denna
bestämmelse även på person som inte har
hemvist i någon av de avtalsslutande staterna.
2. Beskattningen av fast driftställe, som
företag i en avtalsslutande stat har i den andra
avtalsslutande staten, skall i denna andra stat
inte vara mindre fördelaktig än beskattningen
av företag i denna andra stat, som bedriver
verksamhet av samma slag. Denna bestäm-
melse innebär inte skyldighet för en avtalsslu-
tande stat att medge person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten sådant personligt
avdrag vid beskattningen, sådan skattebefri-
else eller skattenedsättning som medges per-
son med hemvist i den egna staten.
3. Utom i de fall då bestämmelserna i arti-
kel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 4 eller artikel 12
punkt 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan
betalning från företag i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslu-
tande staten avdragsgilla vid bestämmandet av
den beskattningsbara inkomsten för sådant
företag på samma villkor som betalning till
person med hemvist i den förstnämnda staten.
På samma sätt är skuld som företag i en avtals-
slutande stat har till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten avdragsgill vid be-
stämmandet av sådant företags beskattnings-
bara förmögenhet på samma villkor som skuld
till person med hemvist i den förstnämnda sta-
ten.
4. Företag i en avtalsslutande stat, vars ka-
pital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, di-
rekt eller indirekt, av en eller flera personer
med hemvist i den andra avtalsslutande staten,
skall inte i den förstnämnda staten bli föremål
för beskattning eller därmed sammanhäng-
ande krav som är av annat slag eller mer tyng-
ande än den beskattning och därmed samman-
hängande krav som annat liknande företag i
den förstnämnda staten är eller kan bli under-
kastat.
42
Prop. 1992/93:3
(5) Dieser Artikel gilt ungeachtet des Arti-
kels 2 fiir Steuern jeder Art und Bezeichnung.
Artikel 39
Konsultation
(1) Die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten werden sich bemiihen, Schwierig-
keiten oder Zweifel, die bei der Auslegung
oder Anwendung des Abkommens im allge-
meinen oder im Einzelfall entstehen, in gegen-
seitigem Einvernehmen zu beseitigen. Sie
können auch gemeinsam daruber beraten, wie
in Fällen, die im Abkommen nicht behandelt
sind, eine Doppelbesteuerung vermieden wer-
den kann oder wie durch eine besondere Ver-
einbarung Fragen geklärt werden, die im Zu-
sammenhang mit den Steuern im Sinne des
Abkommens stehen und die sich durch unter-
schiedliche MaBstäbe der Vertragsstaaten fiir
die Besteuerungsgrundlagen oder aus anderen
Grunden ergeben. Sie können sich ferner be-
raten, um andere Schwierigkeiten, die sich aus
Unterschieden ihrer Steuerrechte ergeben, zu
mildern oder zu beseitigen, und der internatio-
nalen Steuerverkiirzung und -umgehung zu
begegnen.
(2) Die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten können im Wege der Konsulta-
tion Vereinbarungen treffen, um
a) kiinftige Zweifel zu klären, fiir welche
Steuern das Abkommen nach seinem
Artikel 2 Absatz 3 gilt;
b) festzulegen, wie die Begrenzungs-
bestimmungen des Abkommens, insbe-
sondere der Artikel 10 bis 12, durchzu-
fiihren sind.
(3) Die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten können gemeinsam iiber allge-
meine Regelungen beraten, um auf der
Grundlage des Abkommens den Anspruch
der Steuerpflichtigen auf abgestimmte An-
wendung des Abkommens in beiden Staaten
durch gemeinsame Auslegungen oder durch
besondere Verfahren zu sichern.
5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel
2 tillämpas bestämmelserna i förevarande arti-
kel på skatter av varje slag och beskaffenhet.
Artikel 39
Överläggningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna skall genom ömsesidig över-
enskommelse söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolk-
ningen eller tillämpningen av avtalet i allmän-
het eller i enskilda fall. De kan även rådgöra
med varandra hur dubbelbeskattning skall
undvikas i fall som inte omfattas av avtalet el-
ler hur man genom särskild överenskommelse
skall lösa frågor som har samband med de
skatter som avses i avtalet och som uppkom-
mer på grund av olikheter i de avtalsslutande
staternas principer för att bestämma beskatt-
ningsunderlaget eller av andra skäl. De kan vi-
dare rådgöra för att lindra eller undanröja
andra svårigheter som uppkommer på grund
av olikheter i skattelagstiftningarna samt för
att bekämpa internationellt skatteundandra-
gande eller internationell skatteflykt.
2. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna kan överlägga och ingå över-
enskommelser för att
a) undanröja framtida tvivel om vilka
skatter som omfattas av avtalet enligt
artikel 2 punkt 3,
b) bestämma hur avtalets bestämmelser
om begränsningar, särskilt de i artik-
larna 10-12, skall genomföras.
3. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna kan tillsammans rådgöra om
generella bestämmelser för att på grundval av
avtalet uppfylla de skattskyldigas anspråk på
en likformig tillämpning av avtalet i båda sta-
terna genom gemensam tolkning eller genom
särskilt förfarande.
43
Prop. 1992/93:3
Artikel 40
Verständigung
(1) Ist eine Person der Auffassung, daB
MaBnahmen eines Vertragsstaats oder beider
Vertragsstaaten fur sie zu einer Besteuerung
fuhren oder fiihren werden, die diesem Ab-
kommen nicht entspricht, so kann sie unbe-
schadet der nach dem innerstaatlichen Recht
dieser Staaten vorgesehenen Rechtsbehelfe
ihren Fall der zuständigen Behörde des Ver-
tragsstaats, in dem sie ansässig ist, oder, sofern
ihr Fall von Artikel 38 Absatz 1 erfaBt wird,
der zuständigen Behörde des Vertragsstaats
unterbreiten, dessen Staatsangehöriger sie ist.
(2) Hält die zuständige Behörde die Ein-
wendung fur begriindet und ist sie selbst nicht
in der Lage, eine befriedigende Lösung her-
beizufiihren, so wird sie sich bemiihen, den
Fall durch Verständigung mit der zuständigen
Behörde des anderen Vertragsstaats so zu re-
geln, daB eine dem Abkommen nicht entspre-
chende Besteuerung vermieden wird. Die Ver-
ständigungsregelung ist ungeachtet der Fristen
des innerstaatlichen Rechts der Vertragsstaa-
ten durchzufuhren.
(3) Die zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten können einander nach Artikel 39
oder nach den vorstehenden Bestimmungen
dieses Artikels insbesondere konsultieren, um
nach Möglichkeit eine Einigung daruber zu er-
reichen, daB
a) Gewinn, der auf ein Unternehmen ei-
nes Vertragsstaats und auf seine im an-
deren Vertragsstaat gelegene
Betriebsstätte entfällt, ubereinstim-
mend zugerechnet wird;
b) Gewinne verbundener Unternehmen
im Sinne des Artikels 9 Absatz 1
ubereinstimmend abgegrenzt werden;
c) Einkunfte, die im Quellenstaat den
Einkiinften aus Anteilen an Gesell-
schaften steuerlich gleichgestellt sind,
im anderen Staat als Einkunfte aus
Ausschuttungen auf Beteiligungen an
Kapitalgesellschaften behandelt wer-
den;
d) Schulden bei den Steuern vom Vermö-
gen, von Nachlässen, Erbschaften und
Schenkungen ubereinstimmend behan-
delt werden.
Artikel 40
Ömsesidig överenskommelse
1. Om en person anser att en avtalsslutande
stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit
åtgärder som för honom medför eller kommer
att medföra beskattning som strider mot be-
stämmelserna i detta avtal, kan han, utan att
detta påverkar hans rätt att använda sig av de
besvärsmöjligheter som finns i dessa staters in-
terna rättsordning, framlägga saken för den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande
stat där han har hemvist eller, om fråga är om
tillämpning av artikel 38 punkt 1, i den avtals-
slutande stat där han är medborgare.
2. Om den behöriga myndigheten finner in-
vändningen grundad men inte själv kan få till
stånd en tillfredsställande lösning, skall myn-
digheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndig-
heten i den andra avtalsslutande staten i syfte
att undvika beskattning som strider mot avta-
let. Överenskommelse som träffats genomförs
utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande
staternas interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna kan överlägga med varandra
enligt artikel 39 eller överlägga särskilt enligt
föregående bestämmelser i denna artikel för
att såvitt möjligt nå enighet om
a) beräkningen av vinst som tillfaller ett
företag i en avtalsslutande stat och dess
fasta driftställe i den andra avtalsslu-
tande staten,
b) fördelningen av vinst mellan sådana
företag med intressegemenskap som av-
ses i artikel 9 punkt 1,
c) behandlingen av inkomst som i källsta-
ten vid beskattningen jämställs med in-
komst av andel i bolag och som i den
andra staten anses utgöra utdelning på
andelar i aktiebolag (”Kapitalgesell-
schaft”),
d) behandlingen av skulder vid beskatt-
ningen av förmögenhet, kvarlåtenskap,
arv och gåva.
44
Artikel 41
Verfahren
(1) Die Zuständigen Behörden der Ver-
tragsstaaten können zur Herbeifiihrung einer
Einigung im Sinne der Artikel 39 und 40 un-
mittelbar miteinander verkehren.
(2) Erscheint ein mimdlicher Meinungs-
austausch fur die Herbeifiihrung der Einigung
zweckmäBig, so kann ein solcher Meinungs-
austausch in einer Kommission durchgefiihrt
werden, die aus Vertretern der zuständigen
Behörden der Vertragsstaaten besteht.
(3) Die zuständigen Behörden können ge-
meinschaftlich ein unabhängiges Gremium be-
auftragen, eine gutachterliche ÄuBerung zu
einer Frage abzugeben, die sie diesem Gre-
mium vorlegen.
(4) Bezieht sich das Verfahren auf einen
Einzelfall, so sind die Betroffenen zu hören;
sie haben das Recht, eigene Anträge zu stel-
len.
(5) Fiir die Beilegung völkerrechtlicher
Streitigkeiten aus diesem Abkommen gelten
die Bestimmungen der Kapitel I, II und IV des
Europäischen Ubereinkommens vom 29.
April 1957 zur friedlichen Beilegung von Strei-
tigkeiten. Die Vertragsstaaten können jedoch
vereinbaren, anstelle der dort vorgesehenen
Verfahren ein Schiedsgericht anzurufen, des-
sen Entscheidung fiir sie bindend ist. Dieses
Schiedsgericht soll aus Berufsrichtern der Ver-
tragsstaaten oder dritter Staaten oder interna-
tionaler Organisationen bestehen. Sein Ver-
fahren wird nach den fiir Schiedsverfahren in-
ternational anerkannten Grundsätzen gere-
gelt. Den Beteiligten ist volles rechtliches Ge-
hör und das Recht zur Stellung eigener An-
träge zu geben. Die Entscheidung ergeht auf
der Grundlage der zwischen den Vertragsstaa-
ten geltenden Verträge und des allgemeinen
Völkerrechts; eine Entscheidung ex aequo et
bono ist nicht zulässig. Solange eine Einigung
iiber die Anrufung und Zusammensetzung des
Schiedsgerichts sowie iiber dessen Verfahrens-
regeln noch nicht zustande gekommen ist,
bleibt es jedem der Vertragsstaaten unbenom-
men, nach Satz 1 vorzugehen.
Prop. 1992/93:3
Artikel 41
Förfarande
1. De behöriga myndigheterna i de avtals-
slutande staterna kan träda i direkt förbindelse
med varandra i syfte att träffa överenskom-
melse i de fall som avses i artiklarna 39 och 40.
2. Om muntliga överläggningar anses un-
derlätta en överenskommelse, kan sådana
överläggningar äga rum inom en kommission
som består av representanter för de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna.
3. De behöriga myndigheterna kan gemen-
samt uppdra åt ett fristående organ att avge ett
expertutlåtande i ärende som de förelägger
detta organ.
4. Avser detta förfarande ett enskilt
ärende, skall de personer som berörs av ären-
det höras. Dessa har rätt att framställa egna
yrkanden.
5. För att lösa folkrättsliga tvister på grund
av detta avtal tillämpas bestämmelserna i kapi-
tel I, II och IV i Europakonventionen den 29
april 1957 om fredlig lösning av tvister. De av-
talsslutande staterna kan emellertid komma
överens om att, i stället för det i konventionen
anvisade förfarandet, tillsätta en skiljenämnd,
vars beslut är bindande för staterna. Sådan
skiljenämnd skall vara sammansatt av yrkes-
domare från de avtalsslutande staterna, från
tredje stat eller från internationella organisa-
tioner. Förfarandet i nämnden regleras av de
internationellt vedertagna principer som gäller
för skiljemannaförfarande. De personer som
berörs av ärende i nämnden har rätt att föra
talan och rätt att framställa egna yrkanden.
Nämndens beslut sker på grundval av mellan
de avtalsslutande staterna gällande fördrag
och allmän folkrätt. Beslut ”ex aequo et bono”
är inte tillåtna. Så länge enighet inte nåtts om
att vädja till skiljenämnd och om dess sam-
mansättning eller förfaranderegler, är vardera
staten oförhindrad att förfara enligt första me-
ningen.
45
Prop. 1992/93:3
Abschnitt VI
Besondere Bestimmungen
Artikel 42
Luftfahrtkonsortien
(1) Hinsichtlich des schwedisch-dänisch-
norwegischen Luftfahrtkonsortiums ,,Scandi-
navian Airlines System*1 gilt folgendes:
a) fiir die Gewinne des Konsortiums, seine
VeräuBerungsgewinne sowie fiir Ver-
mögen, die auf den schwedischen Teil-
haber des Konsortiums entfallen, gelten
die Bestimmungen des Artikels 8, des
Artikels 13 Absatz 3 und des Artikels 22
Absatz 3;
b) Vergutungen fiir unselbständige Ar-
beit, die von einer in Schweden ansässi-
gen Person an Bord eines im internatio-
nalen Verkehr betriebenen Luftfahr-
zeugs des Konsortiums ausgeiibt wird,
können nur in Schweden besteuert wer-
den.
(2) Die Bestimmungen des Absatzes 1 gel-
ten entsprechend, falls die Bundesrepublik
Deutschland oder die Lufthansa AG einem
entsprechenden Konsortium beitreten.
Artikel 43
Abkommensanwendung in besonderen Fallen
(1) Der Wohnsitzstaat vermeidet die Dop-
pelbesteuerung anstelle einer nach Artikel 23
zu gewährenden Steuerbefreiung durch eine
Steueranrechnung nach den Grundsätzen des
genannten Artikels,
a) wenn in den Vertragsstaaten Einkunfte
oder Vermögen unterschiedlichen Ab-
kommensbestimmungen zugeordnet
oder verschiedenen Personen zugerech-
net werden (auBer nach Artikel 9) und
dieser Konflikt sich nicht durch ein Ver-
fahren nach Abschnitt V regeln läBt
und
aa) wenn aufgrund dieser unterschied-
lichen Zuordnung oder Zurech-
nung die betreffenden Einkunfte
oder Vermögenswerte doppelt
besteuert wurden oder
bb) wenn aufgrund dieser unterschied-
Kapitel VI
Särskilda bestämmelser
Artikel 42
Luftfartskonsortier
1. Beträffande det svensk-dansk-norska
luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines Sy-
stem gäller följande:
a) Bestämmelserna i artikel 8, artikel 13
punkt 3 och artikel 22 punkt 3 tillämpas
beträffande den rörelseinkomst, reali-
sationsvinst och förmögenhet som är
hänförlig till den svenske delägaren i
konsortiet.
b) Ersättning för arbete som en person
med hemvist i Sverige utför ombord på
luftfartyg i internationell trafik som till-
hör konsortiet beskattas endast i Sve-
rige.
2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller i mot-
svarande mån i det fall Förbundsrepubliken
Tyskland eller Lufthansa AG bildar ett mot-
svarande konsortium.
Artikel 43
Kvalifikationskonflikter
1. Hemviststaten undviker dubbelbeskatt-
ning genom avräkning enligt de principer som
anges i artikel 23 i stället för att medge skatte-
befrielse när
a) de avtalsslutande staterna i fråga om in-
komst eller förmögenhet tillämpar sins-
emellan olika bestämmelser i avtalet el-
ler inkomst eller förmögenhet tillgodo-
räknas olika personer, utom i fall som
avses i artikel 9, och dessa olikheter i
tillämpningen inte kan undanröjas ge-
nom ett förfarande enligt kapitel V, och
1) om de ifrågavarande inkomsterna
eller förmögenhetstillgångarna
blir dubbelbeskattade på grund av
dessa olikheter i tillämpningen, el-
ler
2) om de ifrågavarande inkomsterna
46
Prop. 1992/93:3
lichen Zuordnung oder Zurech-
nung die betreffenden Einkunfte
oder Vermögenswerte unbesteuert
blieben oder zu niedrig besteuert
wiirden, oder
b) wenn er nach gehöriger Konsultation
und vorbehaltlich der Beschränkungen
seines innerstaatlichen Rechts dem an-
deren Vertragsstaat auf diplomatischem
Weg andere Einkunfte notifiziert hat,
auf die er diesen Absatz anzuwenden
beabsichtigt. Die Notifikation wird erst
ab dem ersten Tag des Kalenderjahrs
wirksam, das auf das Jahr folgt, in dem
die Notifikation iibermittelt wurde und
alle rechtlichen Voraussetzungen nach
dem innerstaatlichen Recht des notifi-
zierenden Staates fiir das Wirksamwer-
den der Notifikation erfiillt sind.
(2) Dieses Abkommen ist nicht so auszule-
gen, als
a) könne nach ihm die Steuerpflicht in ei-
nem Vertragsstaat durch den MiB-
brauch von Gestaltungsmöglichkeiten
des Rechts umgängen werden;
b) hindere es die Bundesrepublik
Deutschland daran, ihre Steuern auf
Beträge zu erheben, die nach dem Vier-
ten Teil des deutschen AuBensteuerge-
setzes dem Einkommen einer in der
Bundesrepublik Deutschland, ansässi-
gen Person zuzurechnen sind;
c) hindere es Schweden daran, seine Steu-
ern aufgrund von Vorschriften zu erhe-
ben, die den in Buchstabe b genannten
Vorschriften nach Ziel und Wirkung
entsprechen.
Wenn die vorstehenden Bestimmungen zu
einer Doppelbesteuerung ftihren, beraten die
zuständigen Behörden gemäB Artikel 40 Ab-
satz 3 iiber die Vermeidung der Doppelbesteu-
erung.
(3) Im Sinne der Artikel 10 bis 12 gilt eine in
einem Vertragsstaat ansässige Person als Nut-
zungsberechtigter von Dividenden, Zinsen
und Lizenzgebuhren, wenn sie nach der Ge-
setzgebung dieses Staates dieser Person steu-
erlich zuzurechnen sind. Diese Person ist je-
doch nicht Nutzungsberechtigter, wenn nach
dem Recht des anderen Staates diese Ein-
eller förmögenhetstillgångarna
blir obeskattade eller för lågt be-
skattade på grund av dessa olikhe-
ter i tillämpningen, eller
b) hemviststaten efter vederbörlig konsul-
tation och med förbehåll för inskränk-
ningar i sin interna rätt på diplomatisk
väg har underrättat den andra avtalsslu-
tande staten om andra inkomster på
vilka man avser att tillämpa detta
stycke. Underrättelsen får verkan från
och med den första dagen i det kalen-
derår som följer närmast efter det år då
underrättelsen överlämnats och alla
rättsliga förutsättningar enligt lagstift-
ningen i den underrättande staten upp-
fyllts för att underrättelsen skall bli
verksam.
2. Detta avtal skall inte tolkas så
a) att någon kan undgå skattskyldighet i
en avtalsslutande stat genom missbruk
av de möjligheter till tolkning av avtalet
som intern lagstiftning medger,
b) att det hindrar Förbundsrepubliken
Tyskland att ta ut skatt på belopp Som
inräknas i den inkomst som person med
hemvist i Förbundsrepubliken uppbär i
enlighet med del fyra i den tyska ”Aus-
sensteuergesetz”,
c) att det hindrar Sverige att ta ut skatt en-
ligt bestämmelser med samma syfte och
verkan som de i punkt b nämnda be-
stämmelserna.
I fall då dessa bestämmelser föranleder dub-
belbeskattning skall de behöriga myndighe-
terna enligt bestämmelserna i artikel 40 punkt
3 överlägga om undvikande av dubbelbeskatt-
ning.
3. En person med hemvist i en avtalsslu-
tande stat skall vid tillämpningen av artiklarna
10-12 anses ha rätt till utdelning, ränta eller
royalty om han enligt lagstiftningen i denna
stat är den person som i beskattningshän-
seende anses ha förvärvat inkomsten. Sådan
person skall emellertid inte anses ha rätt till er-
sättningen, när ersättningen enligt lagstift -
47
Prop. 1992/93:3
kiinfte steuerlich anderen Personen zuzurech-
nen sind, denen die Nutzung fiir diese Ein-
kiinfte zusteht und die nicht in dem erstge-
nannten Staat ansässig sind.
ningen i den andra staten i beskattningshän-
seende anses ha tillfallit andra personer som
kunnat tillgodogöra sig inkomsten och som
inte har hemvist i den förstnämnda staten.
Artikel 44
Inanspruchnahme von Ermäfiigungen und
Befreiungen
(1) Werden in einem Vertragsstaat die Steu-
ern von Dividenden, Zinsen, Lizenzgebuhren
oder sonstigen von einer im anderen Ver-
tragsstaat ansässigen Person bezogenen Ein-
kunften im Abzugsweg (an der Quelle) erho-
ben, so wird das Recht des erstgenannten
Staates zur Vornahme des Steuerabzugs zu
dem nach seinem innerstaatlichen Recht vor-
gesehenen Satz durch dieses Abkommen nicht
beriihrt. Die im Abzugsweg (an der Quelle)
erhobene Steuer ist jedoch auf Antrag des
Steuerpflichtigen zu erstatten, wenn und so-
weit sie durch das Abkommen ermäBigt wird
oder entfällt. Der Empfänger kann jedoch die
unmittelbare Anwendung des Abkommens im
Zeitpunkt der Zahlung beantragen, wenn das
innerstaatliche Recht des betreffenden Staates
dies zuläBt.
(2) Die Anträge auf Erstattung mussen vor
dem Ende des vierten auf das Kalenderjahr
der Zahlung der Dividenden, Zinsen, Lizenz-
gebuhren oder anderen Einkunfte folgenden
Jahres eingereicht werden.
(3) Die Steuerpflichtigen mussen jedem
nach Absatz 1 eingereichten Antrag eine
Wohnsitzbestätigung von den Steuerbehörden
des Vertragsstaats beifiigen, in dem sie ansäs-
sig sind.
(4) Die zuständigen Behörden können in ge-
genseitigem Einvernehmen die Durchfuhrung
dieses Artikels regeln und gegebenenfalls an-
dere Verfahren zur Durchfuhrung der im Ab-
kommen vorgesehenen SteuerermäBigungen
oder -befreiungen festlegen.
Artikel 44
Villkor för skattelindring och skattebefrielse
1. Om i en avtalsslutande stat källskatt uttas
på utdelning, ränta, royalty eller annan in-
komst som betalas till person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, påverkar inte
bestämmelserna i detta avtal den förstnämnda
statens rätt att ta ut skatt enligt den skattesats
som bestäms i denna stats interna bestämmel-
ser. Den vid källan innehållna skatten skall
emellertid efter ansökan av den skattskyldige
återbetalas när och i den omfattning som
nämnda skatt reduceras eller bortfaller enligt
detta avtal. Mottagaren kan likväl begära att
avtalets bestämmelser om begränsning av
skattskyldighet skall tillämpas direkt vid tid-
punkten för inkomstens utbetalning i den mån
ett sådant förfarande är möjligt enligt den be-
rörda statens interna bestämmelser.
2. Ansökan om återbetalning av innehållen
källskatt på utdelning, ränta, royalty eller an-
nan inkomst måste göras före utgången av det
fjärde kalenderåret efter det år då utbetal-
ningen gjordes.
3. En skattskyldig måste till varje ansökan
enligt punkt 1 bifoga ett bosättningsintyg ut-
färdat av skattemyndigheterna i den avtalsslu-
tande stat där han har hemvist.
4. De behöriga myndigheterna kan genom
ömsesidig överenskommelse fastställa hur be-
stämmelserna i denna artikel skall genomföras
samt om hur andra skattelindringar och skatte-
befrielser enligt detta avtal skall genomföras.
Artikel 45
Artikel 45
Mitglieder diplomatischer Missionen und kon-
sularischer Vertretungen
(1) Dieses Abkommen beriihrt nicht die
Diplomatiska företrädare och konsulära tjäns-
temän
1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte
48
Prop. 1992/93:3
steuerlichen Vorrechte, die den Mitgliedern
diplomatischer Missionen und konsularischer
Vertretungen sowie internationaler Organisa-
tionen nach den allgemeinen Regeln des Völ-
kerrechts oder aufgrund besonderer Uberein-
kunfte zustehen.
(2) Soweit Einkunfte oder Vermögenswerte
wegen solcher Vorrechte im Empfangsstaat
nicht besteuert werden, steht das Besteu-
erungsrecht dem Entsendestaat zu.
(3) Ungeachtet der Vorschriften des Arti-
kels 4 wird eine natiirliche Person, die Mit-
glied einer diplomatischen Mission oder einer
konsularischen Vertretung ist, welche ein Ver-
tragsstaat im anderen Vertragsstaat oder in ei-
nem dritten Staat hat, fiir Zwecke des Abkom-
mens als eine im Entsendestaat ansässige Per-
son angesehen, wenn sie
a) nach dem Völkerrecht im Emp-
fangsstaat mit Einkunften aus Quellen
auBérhalb dieses Staates nicht besteuert
wird und
b) im Entsendestaat mit ihrem Weltein-
kommen denselben steuerlichen Ver-
pflichtungen unterliegt wie eine dort
ansässige Person.
(4) Das Abkommen gilt nicht fur zwi-
schenstaatliche Organisationen, ihre Organe
oder Beamten sowie nicht fur Mitglieder
diplomatischer Missionen oder konsularischer
Vertretungen eines dritten Staates und ihnen
nahestehende Personen, die in einem Ver-
tragsstaat anwesend sind, aber in keinem der
beiden Vertragsstaaten fur Zwecke der Steu-
ern vom Einkommen und vom Vermögen wie
dort ansässige Personen behandelt werden.
de privilegier vid beskattningen som enligt
folkrättens allmänna regler eller bestämmelser
i särskilda överenskommelser tillkommer per-
son som tillhör diplomatisk beskickning, kon-
sulat eller internationell organisation.
2.1 den mån inkomst eller förmögenhetstill-
gång på grund av sådana privilegier inte be-
skattas i den mottagande staten, tillkommer
beskattningsrätten den sändande staten.
3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4
anses en fysisk person, som tillhör diplomatisk
beskickning eller konsulat som en avtalsslu-
tande stat har i den andra avtalsslutande staten
eller i tredje stat, ha hemvist i den sändande
staten vid tillämpningen av avtalet, om
a) han enligt folkrättens allmänna regler
inte är skattskyldig i den mottagande
staten för inkomst från källa utanför
denna stat och
b) han i den sändande staten är underkas-
tad samma skyldigheter i fråga om skatt
på hela sin världsvida inkomst som per-
son med hemvist i denna stat.
4. Avtalet tillämpas inte på mellanstatliga
organisationer, dess organ eller tjänstemän
och inte heller på en person som tillhör en
tredje stats diplomatiska beskickning eller
konsulat - eller närstående till sådan person -
och som vistas i en avtalsslutande stat utan att
i någondera avtalsslutande staten vid beskatt-
ningen för inkomst och för förmögenhet be-
handlas som person med hemvist där.
Abschnitt VII
SchluBbestimmungen
Artikel 46
Inkrafttreten
(1) Dieses Abkommen bedarf der Ratifika-
tion; die Ratifikationsurkunden werden so
bald wie möglich in Stockholm ausgetauscht.
(2) Dieses Abkommen tritt einen Monat
nach Austausch der Ratifikationsurkunden in
Kraft und ist anzuwenden in beiden Ver-
tragsstaaten
Kapitel VII
Slutbestämmelser
Artikel 46
Ikraftträdande
1. Detta avtal skall ratificeras och ratifika-
tionshandlingarna skall utväxlas i Stockholm
snarast möjligt.
2. Detta avtal träder i kraft en månad efter
det att ratifikationshandlingarna har utväxlats
och tillämpas i båda avtalsslutande staterna
49
4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 3
Prop. 1992/93:3
a) bei den Steuern vom Einkommen auf
Einkommen, das in Zeiträumen ab dem
1. Januar des Kalenderjahrs erzielt
wird, das auf das Jahr folgt, in dem das
Abkommen in Kraft getreten ist, und
bei den Steuern vom Vermögen auf die
Steuern, die fur Vermögenswerte erho-
ben werden, die am oder nach dem 1.
Januar des Kalenderjahrs vorhanden
sind, das auf das Jahr folgt, in dem das
Abkommen in Kraft getreten ist;
b) bei der Erbschaftsteuer auf Nachlässe
von Personen, die am oder nach dem 1.
Januar des Kalenderjahrs gestorben
sind, das auf das Jahr folgt, in dem das
Abkommen in Kraft getreten ist, und
bei der Schenkungsteuer auf Schenk-
ungen, die am oder nach dem 1. Januar
des genannten Jahres ausgefiihrt wer-
den;
c) bei Beistandshandlungen, die am oder
nach dem 1. Januar des Kalenderjahrs
vorgenommen werden, das auf das Jahr
folgt, in dem das Abkommen in Kraft
getreten ist.
(3) Abweichend von den Vorschriften dieses
Abkommens gilt fiir Dividenden im Sinne des
Artikels 10 Absatz 3, die zwischen dem 1. Ja-
nuar 1990 und dem 31. Dezember 1991 gezahlt
werden, folgendes:
a) bei Dividenden, die von einer in Schwe-
den ansässigen Aktiengesellschaft ge-
zahlt werden, ist der Steuersatz anzu-
wenden, der in Artikel 9 Absätze 3 und
4 des Abkommens vom 17. April 1959
zwischen dem Königreich Schweden
und der Bundesrepublik Deutschland
zur Vermeidung der Doppelbesteu-
erung auf dem Gebiete der Steuern
vom Einkommen und vom Vermögen
sowie verschiedener anderer Steuern in
der Fassung des Protokolls vom 22.
September 1978 vorgesehen ist;
b) bei Dividenden, die von einer in der
Bundesrepublik Deutschland ansässi-
gen Kapitalgesellschaft gezahlt werden,
darf die Steuer 10 vom Hundert des
Bruttobetrags der Dividenden nicht
iibersteigen.
a) beträffande inkomstskatt, på inkomst
som förvärvas från och med den 1 ja-
nuari kalenderåret närmast efter det då
avtalet trädde i kraft och beträffande
skatt på förmögenhet, på skatt som tas
ut på förmögenhetstillgångar som inne-
has den 1 januari kalenderåret närmast
efter det då avtalet trädde i kraft eller
senare,
b) beträffande arvsskatt, på kvarlåtenskap
efter person som avlider den 1 januari
kalenderåret närmast efter det då avta-
let trädde i kraft eller senare och beträf-
fande gåvoskatt, på gåva som sker den
1 januari nämnda kalenderår eller se-
nare,
c) beträffande handräckning, som verk-
ställs den 1 januari kalenderåret när-
mast efter det då avtalet trädde i kraft
eller senare.
3. Med avvikelse från bestämmelserna i
detta avtal gäller beträffande utdelning som
avses i artikel 10 punkt 3, vilken betalas mellan
den 1 januari 1990 och den 31 december 1991
följande.
a) Beträffande utdelning som betalas av
ett i Sverige hemmahörande aktiebolag
tillämpas fortfarande den skattesats
som anges i artikel 9 punkterna 3 och 4
i avtalet den 17 april 1959 mellan Ko-
nungariket Sverige och Förbundsrepu-
bliken Tyskland för undvikande av dub-
belbeskattning beträffande skatter å in-
komst och förmögenhet ävensom be-
träffande vissa andra skatter, i dess ly-
delse enligt protokollet den 22 septem-
ber 1978.
b) Beträffande utdelning som utbetalas av
ett i Förbundsrepubliken Tyskland
hemmahörande ”Kapitalgesellschaft"
får skatten inte överstiga 10 procent av
utdelningens bruttobelopp.
50
Prop. 1992/93:3
Fur Dividenden dieser Art, die nach dem
31. Dezember 1991 gezahlt werden, gelten die
Vorschriften dieses Abkommens.
(4) Mit dem Inkrafttreten dieses Abkom-
mens treten
a) das Abkommen vom 17. April 1959
zwischen dem Königreich Schweden
und der Bundesrepublik Deutschland
zur Vermeidung der Doppelbesteu-
erung auf dem Gebiete der Steuern
vom Einkommen und vom Vermögen
sowie verschiedener anderer Steuern in
der Fassung des Protokolls vom 22.
September 1978;
b) das Abkommen vom 14. Mai 1935 zwi-
schen dem Königreich Schweden und
dem Deutschen Reich zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung auf dem Ge-
biete der Erbschaftsteuern und
c) der Vertrag vom 14. Mai 1935 zwischen
dem Königreich Schweden und dem
Deutschen Reich iiber Amts- und
Rechtshilfe in Steuersachen
auBer Kraft; sie sind aber noch anzuwenden
auf Einkommen, Vermögen, Nachlässe,
Schenkungen und Beistandshandlungen, fiir
die dieses Abkommen nicht gilt.
Beträffande utdelning av detta slag som be-
talas efter den 31 december 1991 gäller be-
stämmelserna i detta avtal.
4. Vid ikraftträdandet av avtalet skall
a) avtalet den 17 april 1959 mellan Ko-
nungariket Sverige och Förbundsrepu-
bliken Tyskland för undvikande av dub-
belbeskattning beträffande skatter å in-
komst och förmögenhet ävensom be-
träffande vissa andra skatter, i dess ge-
nom protokollet den 22 september 1978
ändrade lydelse,
b) avtalet den 14 maj 1935 mellan Ko-
nungariket Sverige och Tyska Riket för
undvikande av dubbelbeskattning å
kvarlåtenskap, och
c) avtalet den 14 maj 1935 mellan Ko-
nungariket Sverige och Tyska Riket an-
gående handräckning i beskattnings-
ärenden upphöra att gälla.
Avtalen skall dock alltjämt tillämpas i fråga
om inkomst, förmögenhet, kvarlåtenskap,
gåva och handräckningsåtgärd på vilka föreva-
rande avtal inte är tillämpligt.
Artikel 47
A ufierkrafttreten
Dieses Abkommen bleibt auf unbestimmte
Zeit in Kraft, jedoch kann jeder der Ver-
tragsstaaten bis zum 30. Juni eines jeden Ka-
lenderjahrs nach Ablauf von fiinf Jahren, vom
Tag des Inkrafttretens an gerechnet, das Ab-
kommen gegenuber dem anderen Ver-
tragsstaat auf diplomatischem Weg schriftlich
kiindigen; in diesem Fall ist das Abkommen
nicht mehr anzuwenden in beiden Staaten
a) bei den Steuern vom Einkommen auf
das Einkommen, das fiir Zeiträume ab
dem 1. Januar des Kalenderjahrs erzielt
wird, das auf das Kundigungsjahr folgt,
und bei den Steuern vom Vermögen auf
die Steuern, die fur Vermögenswerte
erhoben werden, die am oder nach dem
1. Januar des Kalenderjahrs vorhanden
sind, das auf das Kundigungsjahr folgt;
Artikel 47
Upphörande
Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegräns-
ning, men envar av de avtalsslutande staterna
kan, senast den 30 juni under något kalen-
derår som infaller sedan fem år förflutit räknat
från dagen för ikraftträdandet, på diplomatisk
väg skriftligen säga upp avtalet hos den andra
avtalsslutande staten. I händelse av sådan upp-
sägning skall avtalet inte längre tillämpas i nå-
gon av staterna
a) beträffande inkomstskatt, på inkomst
som förvärvas från och med den 1 ja-
nuari kalenderåret närmast det då upp-
sägning skedde och beträffande skatt på
förmögenhet, på skatt som tas ut på för-
mögenhetstillgångar som innehas den 1
januari kalenderåret närmast efter det
då uppsägning skedde eller senare,
51
Prop. 1992/93:3
b) bei der Erbschaftsteuer auf Nachlässe
von Personen, die am oder nach dem 1.
Januar des Kalenderjahrs sterben, das
auf das Kundigungsjahr folgt, und auf
Schenkungen, die am oder nach dem 1.
Januar des genannten Jahres ausgefiihrt
werden;
c) bei Beistandshandlungen, die am oder
nach dem 1. Januar des Kalenderjahrs
vorgenommen werden, das auf das
Kundigungsjahr folgt.
Geschehen zu Bonn am 14 Juli 1992 in zwei
Urschriften, jede in schwedischer und deut-
scher Sprache, wobei jeder Wortlaut gleicher-
maBen verbindlich ist.
Fiir das Königreich Schweden
Torsten Örn
Fur die Bundesrepublik Deutschland
Theodor Waigel
Harmut Hillgenberg
b) beträffande arvsskatt, på kvarlåtenskap
efter person som avlider den 1 januari
kalenderåret närmast efter det då upp-
sägning skedde eller senare och beträf-
fande gåva som sker den 1 januari
nämnda kalenderår eller senare,
c) beträffande handräckning, som verk-
ställs den 1 januari kalenderåret när-
mast efter det då uppsägning skedde el-
ler senare.
Som skedde i Bonn den 14 juli 1992 i två ex-
emplar på tyska och svenska språken, vilka
båda texter äger lika vitsord.
För Konungariket Sverige:
Torsten Örn
För Förbundsrepubliken Tyskland:
Theodor Waigel
Harmut Hillgenberg
52
Prop. 1992/93:3
Anlage zum Abkommen zwischen dem Kö-
nigreich Schweden und der Bundesrepublik
Deutschland zur Vermeidung der Doppel-
besteuerung bei den Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen sowie bei den Erbschaft
und Schenkungsteuern und zur Leistung ge-
genseitigen Beistands bei den Steuern.
Zu den zur Zeit bestehenden Steuern, fur
die das Abkommen gilt, gehören
Bilaga till avtalet mellan Konungariket Sve-
rige och Förbundsrepubliken Tyskland för att
undvika dubbelbeskattning beträffande skat-
ter på inkomst och förmögenhet och på arv
och gåva samt för att lämna ömsesidig hand-
räckning vid beskattning.
De för närvarande utgående skatter, på
vilka avtalet tillämpas, är:
1. In der Bundesrepubik Deutschland:
Abschnitt II
a) die Einkommensteuer,
b) die Körperschaftsteuer,
c) die Vermögensteuer,
d) die Gewerbesteuer,
e) die Grundsteuer,
1. I Förbundsrepubliken Tyskland:
Kapitel II
a) Inkomstskatten,
b) bolagsskatten,
c) förmögenhetsskatten,
d) näringsskatten,
e) fastighetsskatten,
Abschnitt III
die Erbschaftsteuer (Schenkungsteuer),
Abschnitt IV
a) die Steuern der Abschnitte II und III,
b) die Umsatzsteuer,
c) die Grunderwerbsteuer,
d) die Getränkesteuer,
e) die Vergniigungssteuer,
f) die Kraftfahrzeugsteuer,
g) die Verspätungszuschläge, Säum-
niszuschläge, Zinsen und Kosten,
Kapitel III
Arvsskatten (gåvoskatten),
Kapitel IV
a) Skatterna enligt kapitel II och III,
b) omsättningsskatten,
c) jordförvärvsskatten,
d) dryckesskatten,
e) nöjesskatten,
f) motorfordonsskatten,
g) förseningstillägg, dröjsmålstillägg,
ränta och kostnader,
2. In Schweden:
Abschnitt II
a) die staatliche Einkommensteuer (ein-
schlieBlich der Kuponsteuer und der
Seemannsteuer),
b) die staatliche besondere Einkommen-
steuer fiir beschränkt Steuerpflichtige,
c) die staatliche besondere Einkommen-
steuer fur beschränkt steuerpflichtige
Kunstler,
d) die Gemeindeeinkommensteuer,
e) die staatliche Vermögensteuer,
f) die Grundsteuer,
2.1 Sverige:
Kapitel II
a) Den statliga inkomstskatten, kupong-
skatten och sjömansskatten häri inbe-
gripna,
b) den särskilda inkomstskatten för utom-
lands bosatta,
c) den särskilda inkomstskatten för utom-
lands bosatta artister m.fl.,
d) kommunalskatten,
e) den statliga förmögenhetsskatten,
f) fastighetsskatten,
Abschnitt III
Die Erbschaft- und Schenkungsteuer,
Kapitel III
Arvs- och gåvoskatten,
53
Prop. 1992/93:3
Abschnitt IV
a) die Steuern der Abschnitte II und III,
b) die Mehrwertsteuer,
c) die Steuer auf die VeräuBerung von
Kraftfahrzeugen,
d) die Steuer auf Charterfliige,
e) die StraBenverkehrsteuer,
f) die StraBenverkehrsteuer auf be-
stimmte Fahrzeuge, die nicht in Schwe-
den zugelassen sind,
g) die Steuerzuschläge, Verspätungszu-
schläge, Säumniszuschläge, Zinsen und
Kosten.
Kapitel IV
a) Skatterna enligt kapitel II och III,
b) mervärdeskatten,
c) försäljningsskatten på motorfordon,
d) charterskatten,
e) vägtrafikskatten,
f) vägtrafikskatten på vissa fordon som
icke är registrerade i riket,
g) skattetillägg, förseningsavgifter, dröjs-
målsavgifter, räntor och kostnader.
54
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Frig-
gebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unc-
kel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Samarbetet på skatteområdet mellan Sverige och Tyskland inleddes redan
på 1920-talet. Nu gällande avtal angående handräckning i skatteärenden re-
spektive för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt ingicks
1935 med Tyska riket, SFS 1935:567,568 (SÖ 1935:28) och 572. Den 17 april
1959 undertecknades det nu gällande avtalet mellan Sverige och Tyskland
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och
förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter. Avtalet tillämpades
första gången vid 1960 års taxering (prop. 1959:157, bet. 1959:BevU51, rskr
1959:312, SFS 1960:549). Detta avtal liksom avtalen från 1935 är fr.o.m. den
1 januari 1991 tillämpliga avseende det återförenade Tyskland i sin helhet
(prop. 1990/91:57, SFS 1990:1458).
Avtalen är med hänsyn till ändringarna i resp, skattelagstiftningar och ut-
vecklingen på avtalsområdet starkt föråldrade. Förhandlingar om en revi-
sion av avtalen inleddes därför redan 1978.1 juli 1985 paraferades ett utkast
till ett avtal avsett att ersätta de tre avtalen. Stark kritik kom emellertid att
riktas mot förslaget bl.a. från ordföranden i förbundsdagens finansutskott.
Efter det att förhandlingarna återupptagits ändrades utkastet bl. a. beträf-
fande bestämmelserna om handräckning, beskattningen av realisationsvinst
vid flyttning samt beskattningen av pensioner, vilka var de bestämmelser i
det tidigare utkastet som främst kritiserats. Med hänsyn till utvecklingen
inom den gemensamma marknaden ändrades också reglerna om beskatt-
ningen av utdelningsinkomster.
Den 4 maj 1990 paraferades ett nytt utkast till avtal. Detta utkast har un-
derhandsgranskats av förbundsdagens finansutskott och lämnats utan erin-
ringar. Efter paraferingen har ytterligare förhandlingar ägt rum och bl.a. har
för Sveriges vidkommande metoden för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande inkomst av fastighet och inkomst av rörelse ändrats från undan-
tagande- till avräkningsmetoden.
Det paraferade utkastet var upprättat på tyska språket. En svensk text har
därefter upprättats och utkasten har remitterats till Kammarrätten i Jönkö-
Prop. 1992/93:3
55
ping, Kammarkollegiet och Riksskatteverket. En del påpekanden av teknisk Prop. 1992/93:3
natur har gjorts vilka föranlett vissa ändringar i avtalsförslaget. Vidare har
remissinstanserna uttryckt önskemål om att vissa avtalsbestämmelser förkla-
ras närmare i propositionen.
Avtalet undertecknades den 14 juli 1992. Ett förslag till lag om dubbelbe-
skattningsavtal mellan Sverige och Tyskland har upprättats inom Finansde-
partementet.
Lagförslaget består dels av paragraferna 1-5, dels av en bilaga som innehål-
ler den överenskomna avtalstexten. Här redovisas paragrafernas innehåll
medan avtalets innehåll presenteras i avsnitt 4.
I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet (1 §).
Vidare regleras där frågan om avtalets tillämplighet i förhållande till annan
skattelag (2 §). I 3 § har intagits en hänvisning till 2 § kungörelsen (1967:721)
om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbe-
skattning som föreskriver att ansökan eller befrielse från eller nedsättning
av sådan skatt skall göras skriftligen hos Kammarkollegiet. I förslaget anges
också med vilket belopp anstånd enligt 3 § nämnda kungörelse högst får ske
(4 §). 15 § i förslaget föreskrivs att då en här bosatt person uppbär inkomst
som enligt avtalet skall undantas från svensk skatt skall sådan inkomst inte
tas med vid taxeringen här, dvs. någon progressionsuppräkning skall då inte
ske.
Sverige har genom progressionsregeln i art. 23 punkt 2 d i avtalet i där
angivna fall rätt att höja skatteuttaget på denna persons övriga inkomster.
Sverige har tidigare bl.a. i förhållande till de nordiska staterna avstått från
att utnyttja den möjlighet till progressionsuppräkning som ges i dubbelbe-
skattningsavtalet. Skälen härtill var bl.a. den minskade arbetsbördan för
skattemyndigheterna och den förenkling av regelsystemet som ett slopande
av progressionsuppräkningen innebär. Dessa skäl motiverar även ett slo-
pande av progressionsuppräkningen i förhållande till Tyskland. Vidare är
det i nu förevarande avtal endast ett fåtal inkomster som Sverige tillämpar
undantagandemetodenmetoden på. Detta innebär att det bortfall av skatt
som blir följden av en slopad progressionsuppräkning torde vara helt för-
sumbar ur statsfinansiell synpunkt.
Enligt art. 46 i avtalet träder detta i kraft en månad efter det att ratifika-
tionshandlingarna utväxlats. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vil-
ken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft. I förslaget till lag om dubbel-
beskattningsavtal mellan Sverige och Tyskland har därför föreskrivits att la-
gen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
I Tyskland beskattas bolag dels med en federal skatt (Körperschaftsteuer,
”bolagsskatten”) dels med en lokal skatt (Gewerbesteuer, ”näringsskatten”)
samt också med en federal förmögenhetsskatt (Vermögensteuer).
56
Bolagsskattesystemet är ett fullständigt avräkningssystem avsett att helt un- Prop. 1992/93:3
danröja dubbelbeskattning av utdelad bolagsvinst. Beskattning sker på bo-
lagsnivå men aktieägaren kan tillgodoräkna sig denna skatt när beskattning
slutligen sker hos aktieägaren. Skattegottgörelse medges enligt tysk lagstift-
ning endast aktieägare som är hemmahörande i Tyskland. Tyskland är inte
berett att genom dubbelbeskattningsavtal utsträcka denna rätt till personer
hemmahörande i annan stat. Skatten utgår med 50% av skattepliktig in-
komst som inte utdelas och med 36% av utdelad. Skattskyldiga är bl.a. ak-
tiebolag (Aktiengesellschaft, AG) och bolag med begränsad ansvarighet för
delägarna (Gesellschaften mit beschränkter Haftung, GmbH) liksom aktie-
kommanditbolag (Kommanditgesellschaft auf Aktien, KGaA). Vanliga han-
delsbolag är inte skattesubjekt. Delägarna beskattas i stället individuellt för
deras resp, andel av vinsten.
Bolag som är hemmahörande i Tyskland är skattskyldiga där för all in-
komst oavsett varifrån den härrör (obegränsad skattskyldighet) medan bolag
som inte är hemmahörande där endast är skattskyldiga för den inkomst som
uppbärs därifrån (begränsad skattskyldighet). När ett bolag har sitt säte eller
styrs från Tyskland anses det hemmahörande där. I den särskilda utlands-
skattelagen (”Aussensteuergesetz”) anges att armlängdsprincipen skall till-
lämpas när ett tyskt företag har affärsförbindelser med ett närstående ut-
ländskt företag. Vidare finns bestämmelser enligt vilka i Tyskland hemma-
hörande skattskyldiga kan beskattas för icke-remitterad vinst i bolag i låg-
skatteländer. Internationell dubbelbeskattning av utländska inkomster un-
danröjs enligt intern lagstiftning med hjälp av avräkningsmetoden. Kedjebe-
skattning av bolagsvinst avseende utdelning från utländska dotterbolag und-
viks genom avräkning av i utlandet uttagen bolagsskatt jämte källskatt. I
dubbelbeskattningsavtal använder dock Tyskland ofta undantagandemeto-
den. Inkomst som sålunda undantagits från skatt beskattas inte om den be-
hålls av mottagande bolag men blir föremål för en skatt uppgående till
56,25 % av utdelningens belopp om den utdelas, vilket ger en kvarhållen
skatt på 36%. Förluster hänförliga till fasta driftställen vars inkomster ge-
nom dubbelbeskattningsavtal undantagits från beskattning i Tyskland kan
dras av vid beskattningen av företagets tyska inkomster. Avdragen återförs
till beskattning under senare år i den mån det fasta driftstället då redovisar
överskott. Sådan återläggning behöver dock inte ske om det inte finns möj-
lighet till framtida förlustutjämning i den främmande staten.
Ett i Tyskland icke hemmahörande bolag som bedriver verksamhet från
fast driftställe där beskattas med en proportionell skatt med 46 % utan ned-
sättning när inkomst överförs till hemlandet. Vidare utgår källskatt på vissa
slags inkomster som uppbärs från Tyskland. Detta gäller beträffande in-
komst av jordbruk, skogsbruk och de flesta former av verksamhet beträf-
fande fastigheter, utdelningar, räntor som inte betalas mellan banker och be-
träffande uthyrningsinkomster och royalty.
Skillnaden mellan värdet av nettotillgångarna vid beskattningsårets in-
gång resp, dess utgång justerat för ändringar av det egna kapitalet utgör ut-
gångspunkt vid fastställandet av den beskattningsbara inkomsten. Värde-
ringen av tillgångarna sker enligt civilrättslig lagstiftning utom i de fall när
avvikande tvingande regler givits i skattelagstiftningen. Linjär avskrivning,
57
degressiv avskrivning och avskrivning med hänsyn till naturtillgångs utnytt- Prop. 1992/93:3
jande är de vanligaste avskrivningsmetoderna. För anläggningstillgångar
kan linjär eller degressiv avskrivning användas. Förvärvad goodwill kan av-
skrivas under en 15-årsperiod. Förluster får avräknas från vinster uppburna
under de två föregående åren (carry-back) eller från senare års vinster (carry
forward). I första hand måste carry-back användas. Carry forward kan ske
under obegränsad tid. Bolag hemmahörande i Tyskland som är organiserade
som en koncern kan göra en gemensam resultatberäkning i moderbolagets
namn om verksamheten är så integrerad att dotterbolagen är helt beroende
av moderbolaget.
Näringsskatten, som är en lokal skatt, utgår med 12-20 % av den för bo-
lagsskatten beräknade beskattningsbara inkomsten. Skatten är för övrigt av-
dragsgill vid denna beräkning. Skattskyldiga är såväl fysiska personer som
bedriver näringsverksamhet som juridiska personer som bedriver sådan
verksamhet. Skatten beräknas på två baser, dels på 5 % av rörelseinkomsten
och dels på 0,2 % av rörelsekapitalet. Skattesatserna bestäms lokalt. Rörel-
seinkomsten beräknas med utgångspunkt i balansräkningen. Ränta på långa
lån läggs t.ex. till basen liksom i vissa fall hälften av hyreskostnaden för lös
egendom som används i näringsverksamheten. Rörelsekapitalets värde ba-
seras på det för förmögenhetsskatten fastställda värdet. Från detta värde
dras bl.a. värdet av fast egendom som används i verksamheten.
Bolag hemmahörande i Tyskland är skattskyldiga för förmögenhetsskatt
för all egendom oavsett var den är belägen medan bolag som inte är hemma-
hörande där är skattskyldiga för sina tyska tillgångar. Den beskattningsbara
förmögenheten uppgår till 75 % av taxerat värde och skattesatsen är 0,6 %.
I Tyskland bosatta fysiska personer är skattskyldiga för inkomstskatt och
förmögenhetsskatt för all inkomst och förmögenhet. Detta gäller i princip
oavsett varifrån inkomsten härrör eller var förmögenheten är belägen. Fy-
sisk person anses bosatt i Tyskland om han har en stadigvarande bostad där
eller vistas stadigvarande i Tyskland. Makar som lever tillsammans samtaxe-
ras om de inte väljer att taxeras separat. Om ett barn har inkomst beskattas
barnet för denna, dvs. sådan inkomst beskattas normalt inte hos föräldrarna.
Följande inkomstslag finns: inkomst av jordbruk och skogsbruk, inkomst av
näringsverksamhet, inkomst av självständig yrkesutövning, inkomst av
tjänst, inkomst av kapital, uthymingsinkomst och royalty samt annan in-
komst. Till sistnämnda inkomstslag hänförs spekulationsvinster, vissa in-
komster av periodisk natur samt övrig inkomst. Metoden för att beräkna den
beskattningsbara inkomsten varierar beroende på inkomstslag. Beträffande
inkomst av jordbruk och skogsbruk, inkomst av näringsverksamhet samt in-
komst av självständig yrkesutövning används metoden att jämföra tillgång-
arnas värde vid beskattningsårets utgång med motsvarande värde från före-
gående år. Om inkomsten från självständig yrkesverksamhet inte överstiger
36 000 DM eller om omsättningen inte överstiger 125 000 DM får i stället net-
toinkomstmetoden väljas. Denna metod används också beträffande övriga
inkomstslag. Det finns flera inkomster som är skattebefriade. Detta gäller
bl.a. utfallande olycksfallsförsäkringar, åtskilliga socialförsäkringsersätt-
ningar, ränta på vissa obligationer, stipendier för vetenskaplig verksamhet
och för vetenskaplig eller artistisk utbildning samt vissa i inkomstskattelagen
58
inte angivna inkomster såsom vissa premier till anställda. Styrelsemedlem
som är bosatt i Tyskland anses som anställd medan där inte bosatta styrelse-
medlemmar i tyska bolagsstyrelser beskattas med en definitiv källskatt med
30 %. Pension beskattas i allmänhet fullt ut men ett avdrag med 40 % av pen-
sionen eller högst 4 800 DM per år medges. Realisationsvinst som har sam-
band med affärsverksamhet beskattas medan privata överlåtelser mellan i
l\skland bosatta personer normalt inte beskattas. Dock beskattas alltid
vinst från försäljning av aktier eller obligationer som innehafts kortare tid än
sex månader och av fast egendom som innehafts mindre än två år liksom av
försäljning av mer än 1 % av ett bolags samtliga aktier under ett år om sälja-
ren äger eller under de fem närmast föregående åren ägt, direkt eller indi-
rekt, mer än 25 % av aktiekapitalet (väsentligt innehav). Vinst vid försälj-
ning av tillgångar i en förvärvskälla eller av del av väsentligt innehav beskat-
tas med nedsatt skattesats till den del inkomsten understiger 30 miljoner
DM. Speciella utgifter (Sonderausgaben) och extraordinära utgifter (ausser-
gewöhnliche Belastungen) är personliga levnadskostnader för vilka avdrag
medges vid inkomstbeskattningen. I de flesta fall måste skattebetalaren visa
hur stor utgiften varit men i vissa fall medges avdrag med fasta belopp. Som
exempel på speciella utgifter för vilka avdrag sålunda medges kan nämnas
underhållsbidrag till förutvarande make/maka med upp till 36 000 DM årli-
gen och kostnader för anskaffande av privatbostad med högst 15 000 DM år-
ligen under anskaffningsåret och de följande sju åren. Extraordinära utgifter
medför avdragsrätt om de är oundvikliga och överstiger en för den skattskyl-
dige rimlig belastning. Såsom sådana utgifter anses vissa kostnader för gamla
och handikappade och för barns utbildning och uppehälle. Grundavdrag
medges med 5 616 DM för ensamstående och med 11232 DM för samtaxe-
rade makar. Avdrag för barn medges med 3 024 DM per barn och år för ma-
kar gemensamt. Inkomstskatten utgår efter en skiktad skala med 19 % i
lägsta skikt och med 53 % i högsta. På utdelning och ränta innehålls en preli-
minär källskatt med 25 %. Förmögenhetsskatten utgår med 0,5 % på netto-
förmögenhet som för en enskild skattskyldig överstiger 70000 DM (140000
DM för gifta) samt ytterligare 70 000 DM för varj e underårigt barn. Personer
bosatta i Tyskland som är äldre än 60 resp. 65 år får avdrag med ytterligare
10000 resp. 50000 DM.
Fysisk person som inte är bosatt i Tyskland beskattas för inkomst som här-
rör från Tyskland. Såsom sådana inkomster anses bl.a. inkomst från i Tysk-
land bedrivet jord- eller skogsbruk, inkomst av näringsverksamhet bedriven
genom fast driftställe i Tyskland, inkomst från självständig yrkesutövning
där, inkomst av tjänst utövad i Tyskland samt inkomst från kapitalinveste-
ring i Tyskland. Som inkomst från kapitalinvestering anses bl.a. vinst som
delägare i handelsbolag är skattskyldig för och vinst från lån med rätt att
delta i vinst hos i Tyskland hemmahörande låntagare samt ränta på lån som
säkerställts genom inteckning i fast egendom i Tyskland. Inkomst från uthyr-
ning av fast egendom i Tyskland eller viss där belägen lös egendom liksom
inkomst av royalty anses också i vissa fall härröra därifrån. Beträffande vissa
inkomster tillämpas samma skatteskala som för person som är bosatt i Tysk-
land (skatteskalan börjar dock i detta fall med 25 %) men avdragsrätten är i
princip begränsad till utgifter för inkomstens förvärvande. Beträffande vissa
Prop. 1992/93:3
59
inkomster tillämpas i stället systemet med en definitiv källskatt. Detta gäller
bl.a. viss inkomst av tjänst och olika slag av kapitalinkomster. Skatten är då
normalt 30%. Detta gäller dock inte utdelning och annan vinstdistribution
eller beträffande ränta och royalty då skatten i stället utgår med 25 %.
Fysisk person som inte är bosatt i Tyskland och där inte hemmahörande
juridisk person beskattas för viss i Tyskland nedlagd förmögenhet i den mån
värdet överstiger 20 000 DM. Sådan i Tyskland nedlagd förmögenhet är bl.a.
egendom som används i jord- eller skogsbruk där, i Tyskland belägen fast
egendom, rörelsetillgångar tillhörande fast driftställe i Tyskland, aktier i
tyskt bolag, om innehavet uppgår till 10 % av aktiekapitalet, samt rättigheter
som hänför sig till fast egendom i Tyskland.
En federal skatt (Erbschaft- und Schenkungsteuer) utgår på arv och gåva.
Skatten beräknas för varje arv- och gåvomottagare för sig. I princip utgör
marknadsvärdet skattebas. Fast egendom värderas dock efter speciellt för-
månliga regler. Skattesatsen varierar mellan 3-70% beroende på släktskap
och värdet av det erhållna. Skatten utgår på egendom såväl inom som utom
Tyskland om antingen arvlåtaren/givaren eller arvtagaren/gåvomottagaren
var bosatt i Tyskland vid dödsfallet resp, gåvotillfället.
Avtalet som avses ersätta de tre nu gällande skatteavtalen mellan Sverige
och Tyskland är utformat i nära överensstämmelse med de bestämmelser
som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) re-
kommenderat dels för bilaterala dubbelbeskattningsavtal (”Model Double
Taxation Convention on Income and on Capital”, 1977 resp. ”Model Double
Taxation Convention on Estates and Inheritances and on Gifts”, 1983) dels
för bilaterala handräckningsavtal (”Model Convention for Mutual Adminis-
trative Assistance in the Recovery of Tax Claims”, 1981). På grund av att
avtalet avses täcka samtliga de tre ämnen som avhandlas i angivna modellav-
tal har förevarande avtal fått en från modellerna delvis avvikande utform-
ning. Även i övrigt förekommer avvikelser som betingats av de speciella för-
hållandena mellan Tyskland och Sverige. Inom den gemensamma markna-
den gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 (the Parent-Subsidiary Directive) att
källskatt i princip inte får tas ut på utdelning som betalas mellan dotter- och
moderbolag. Tyskland har dock erhållit rätt att, så länge som skatten på ut-
delad bolagsinkomst understiger skatten på icke utdelad bolagsinkomst med
minst 11 procentenheter, dock längst t.o.m. den 1 juli 1996, ta ut källskatt på
utdelning från dotterbolag i Tyskland med högst 5 % (art. 5 punkt 3 i angivet
direktiv). I förevarande avtal föreskrivs att Tyskland fr.o.m. den 1 januari
1990 skall sänka skatten på utdelning som betalas från dotterbolag i Tyskland
till moderbolag i Sverige från nuvarande 15% till 10% (art. 46 punkt 3).
Vidare föreskrivs att reglerna i art. 10 punkt 3 i avtalet, som anger att denna
tyska skatt inte får överstiga 5 % i detta fall, skall gälla beträffande utdelning
som betalas fr.o.m. den 1 januari i år. Utdelning som betalas från dotterbo-
lag i Sverige till moderbolag i Tyskland skall från samma datum inte beskat-
tas. Genom regleringen uppnås att svenskägda dotterbolag i Tyskland i detta
Prop. 1992/93:3
60
hänseende jämställs med dotterbolag med ägare inom gemenskapen. En an- Prop. 1992/93:3
nan viktig nyhet i förevarande avtal är att Sverige enligt detta skall använda
avräkningsmetoden för att undvika dubbelbeskattning beträffande såväl in-
komst som förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Tyskland. Det
sagda gäller även beträffande arv och gåva. I nu gällande avtal, som inte om-
fattar gåva, är i stället undantagandemetoden huvudmetod för att undvika
dubbelbeskattning.
Art. 1 anger avtalets övergripande syften, dvs. att undvika dubbelbeskatt-
ning och att bidra till ökat samarbete dels genom ömsesidig handräckning
dels genom framtida ömsesidiga överenskommelser för att lindra uppkom-
men dubbelbeskattning i enskilda fall eller för att uppnå en samstämmig
tolkning och tillämpning av avtalet. På grund av den snabba utvecklingen på
skatteområdet har införts en skyldighet att informera den andra staten om
utvecklingen inom resp, stats skattelagstiftning och att från tid till annan råd-
göra om hur de angivna syftena skall uppnås.
Art. 2 anger vilka slags skatter som omfattas av avtalet, på vilka personer
avtalet skall tillämpas samt vilken kvarlåtenskap resp, gåva som avtalet är
tillämpligt på. För att avtalet skall vara tillämpligt beträffande viss person
krävs sålunda dels att fråga är om sådan person som anges i art. 3 punkt 1 d
eller e, dels att denna person enligt bestämmelserna i art. 4 punkt 1 har hem-
vist i en avtalsslutande stat. Som framgår av angivna bestämmelser är avta-
lets regler om fördelning av beskattningsrätten resp, om undvikande av dub-
belbeskattning endast tillämpliga beträffande personer som är oinskränkt
skattskyldiga i en avtalsslutande stat resp., beträffande arvsskatt och gåvo-
skatt, på person vars arv eller gåva är skattepliktig i en avtalsslutande stat.
Art. 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet.
Definitionerna överensstämmer i princip med de som återfinns i OECD:s
modellavtal. Definitionerna av de avtalsslutande staterna inkluderar dess
kontinentalsocklar, punkt 1 a och b. Begreppet fast egendom inbegriper
byggnader, punkt 1 h. Definitionen av ”internationell trafik” avviker något
från modellavtalets definition. Anledningen till avvikelsen är att hemviststa-
ten givits beskattningsrätten till ifrågavarande inkomster i art. 8 medan i mo-
dellavtalet den stat där företaget har sin verkliga ledning i stället givits denna
rätt. Definitioner förekommer även i andra artiklar t.ex. art. 10, 11 och 12,
där den inkomst som behandlas i resp, artikel definieras. Observeras bör att
dessa definitioner endast har betydelse för tillämpningen av dessa artiklar
medan de i art. 3 angivna definitionerna har betydelse också för tolkningen
av bestämmelser i andra artiklar. När det gäller tolkning av dubbelbeskatt-
ningsavtal och då bl.a. den i art. 3 punkt 2 intagna bestämmelsen får jag hän-
visa till vad som anförts därom i propositionen om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33 s. 42 ff.). I den angivna punk-
ten i förevarande avtal har intagits en påminnelse om möjligheten att de be-
höriga myndigheterna för att uppnå en gemensam tolkning kan ingå en sär-
skild överenskommelse. En sådan överenskommelse måste ha införlivats i
svensk rätt genom författning för att gälla på svensk sida.
61
Art. 4 innehåller regler om var en person skall anses ha hemvist i avtalets Prop. 1992/93:3
mening. Dessa regler har således inte betydelse för var en person skall anses
bosatt eller hemmahörande enligt interna skatteförfattningar utan avser en-
dast att reglera frågan om var en fysisk eller juridisk person vid tillämp-
ningen av avtalet skall anses ha hemvist. Däremot inverkar reglerna i de av-
talsslutande staternas interna rätt på avtalets hemvistbegrepp, eftersom frå-
gan om var en person vid tillämpningen av avtalet skall anses ha hemvist i
första hand avgörs med ledning av lagstiftningen i resp. stat. Artikeln har
utformats i överensstämmelse med OECD:s modellavtal.
Art. 5 definierar uttrycket ”fast driftställe” i avtalet. Definitionen är av
avgörande betydelse för beskattningen av inkomst av rörelse (art. 7) och har
även betydelse bl.a. för tillämpningen av 183-dagarsregeln i art. 15 punkt
2. Definitionen överensstämmer med motsvarande bestämmelser i OECD:s
modellavtal.
4.2.1 Avtalets beskattningsregler
Art. 6-22 innehåller regler om fördelning av beskattningsrätten till olika in-
komster och förmögenhetstillgångar. Avtalets uppdelning i olika inkomster
har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestäm-
mandet av till vilket inkomstslag eller till vilken förvärvskälla inkomsten
skall hänföras enligt svensk skatterätt. I de fall en inkomst eller tillgång ”får
beskattas” i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i art. 6-22 innebär
detta inte att den andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten eller
tillgången i fråga. Beskattning får - om inget annat är föreskrivet i annan
bestämmelse i avtalet - ske även i den andra staten om så kan ske enligt dess
interna beskattningsregler, men denna stat måste i så fall undanröja den dub-
belbeskattning som därvid uppkommer. Hur detta skall gå till framgår av art.
23.
Art. 6 innehåller bestämmelser om beskattning av inkomst av fast egen-
dom. Inkomst som omfattas av artikeln får beskattas i den avtalsslutande stat
där den fasta egendomen är belägen. Vad som i avtalets mening avses med
fast egendom har angivits i art. 3 punkt 1 h. Förevarande artikel överens-
stämmer med motsvarande reglering i OECD:s modellavtal. Observera att
artikelns tillämpningsområde inskränker sig till inkomst av fast egendom
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom
belägen i den andra avtalsslutande staten. Inkomst av fast egendom belägen
i den stat där personen som uppbär inkomsten har hemvist eller i en tredje
stat beskattas i stället enligt bestämmelserna i art. 21. Genom att definitio-
nen av fast egendom omfattar byggnader blir uthyrningsinkomst från uthyr-
ning av svensk bostadsrättslägenhet inkomst av fast egendom vid tillämp-
ningen av avtalet. I avtalet använder Sverige avräkningsmetoden för att und-
vika dubbelbeskattning av inkomst som omfattas av art. 6. I gällande avtal
används i stället undantagandemetoden. Genom att avräkningsmetoden
kommer att användas på svensk sida beträffande såväl inkomstskatt som för-
mögenhetsskatt avseende fastighet kommer det inte längre att föreligga nå-
62
got hinder att ta ut fastighetsskatt på fastighet i Tyskland [jfr 2§ lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt].
Art. 7 reglerar beskattningen av rörelseinkomst. Artikeln överensstäm-
mer helt med motsvarande artikel i OECD:s modellavtal. Rörelseinkomst
som uppbärs av ett företag i en avtalsslutande stat får enligt artikeln beskat-
tas i den andra staten endast om företaget har ett fast driftställe där. Vad som
avses med fast driftställe framgår av art. 5.
I art. 8 har intagits regler om beskattningen av inkomst genom internatio-
nell trafik som i princip överensstämmer med reglerna i OECD:s modellav-
tal. Dessutom har intagits regler om inkomst av användandet av containers
i internationell trafik. Beträffande all inkomst som omfattas av förevarande
artikel gäller att sådan inkomst endast skall beskattas i den stat där personen
som bedriver verksamheten har hemvist. Såsom framgår av art. 3 punkt 1 f
åsyftas med ”företag i en avtalsslutande stat” företag som bedrivs av person
med hemvist i en avtalsslutande stat. I art. 42 har intagits särskilda bestäm-
melser om luftfartskonsortier.
Art. 9 innehåller regler om skyldighet i vissa fall för en stat att vidta juste-
ring av skattebelopp som påförts företag i den egna staten. I punkt 1 beskrivs
situationen att en stat, på grund av avvikelse från villkor som skulle ha avta-
lats mellan oberoende företag, beskattat ett företag i den egna staten för in-
komst som skulle ha tillkommit företaget utan sådana villkor. I fall då in-
komsten även inräknats i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslu-
tande staten skall, enligt punkt 2, denna andra stat vidta justering av det
skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat. Skyldigheten att vidta
sådan justering föreligger endast i den mån situationen är sådan som den
har beskrivits i punkt 1 samt inkomsten rätteligen är sådan att den skulle ha
tillkommit företaget i den förstnämnda staten. I punkt 2 har i detta avtal den
ytterligare begränsningen föreskrivits att justeringen skall vara nödvändig
för att förhindra ekonomisk dubbelbeskattning. Bestämmelserna i punkt 1
innebär givetvis inte någon inskränkning i möjligheterna att vidta en juste-
ring enligt intern svensk lagstiftning.
I art. 10 behandlas beskattningen av utdelning. Vad som i denna artikel
förstås med utdelning framgår av punkt 4. Definitionen överensstämmer i
huvudsak med motsvarande definition i OECD:s modellavtal. Beträffande
Tyskland har särskilt anmärkts att uttrycket utdelning även omfattar inkomst
som delägare i tyst bolag uppbär i denna egenskap, vinstandelslån, inkomst
av obligationer på vilka avkastning utgår i förhållande till vinsten och lik-
nande vinstberoende ersättningar samt utdelning på andelsbevis i en ”Invest-
mentvermögen”. De angivna inkomsterna är sådana att de redan i gällande
avtal omfattas av reglerna om begränsning av källskatten på utdelning, se
§§ 3 och 4 i art. 9 i 1959 års avtal i den lydelse dessa erhöll genom protokollet
den 22 september 1978 (prop. 1978/79:78, SFS 1980:762). På svensk sida har
särskilt anmärkts att utdelning på andel i aktiefond skall omfattas av reglerna
i art. 10. Liksom i gällande avtal (se den angivna propositionen) har i föreva-
rande avtal föreskrivits att de avtalsslutande staterna har rätt att beträffande
vissa inkomster ta ut en högre skatt i den mån inkomsten varit avdragsgill
vid beräkningen av gäldenärens vinst (punkt 5). Bestämmelsen avser inte
utdelning på aktier och omfattar givetvis inte utdelning för vilken avdrag
Prop. 1992/93:3
63
medgivits enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss Prop. 1992/93:3
aktieutdelning. I vissa fall skall rätten att beskatta utdelning fördelas med
tillämpning av avtalets regler för beskattning av inkomst av rörelse, art. 7,
eller av självständig yrkesutövning, art. 14. Dessa fall anges i punkt 6. Be-
stämmelserna om utdelning innebär i övrigt följande. Enligt punkt 1 får ut-
delning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hem-
vist i den andra avtalsslutande staten beskattas i denna andra stat. I detta
sammanhang bör erinras om bestämmelserna i art. 23 (undvikande av dub-
belbeskattning i hemviststaten) punkterna 1 a och 3 som innebär att utdel-
ning i vissa fall skall undantas från skatt i mottagande bolags hemviststat.
Enligt punkt 2 i förevarande artikel får utdelningen beskattas i källstaten
men skatten får inte överstiga 15 % av utdelningens bruttobelopp om motta-
garen har rätt till utdelningen. Det angivna villkoret, vilket även förekom-
mer i artiklarna om ränta resp, royalty, innebär att den i punkten angivna
begränsningen av källstatens beskattningsrätt inte gäller när en mellanhand,
exempelvis en representant eller ställföreträdare, sätts in mellan inkomstta-
garen och utbetalaren, om inte den som har rätt till utdelningen har hemvist
i den andra avtalsslutande staten. Är den som har rätt till utdelningen ett
bolag (moderbolag) som direkt äger minst 10 % av utbetalande bolags (dot-
terbolag) kapital skall, i det fall Sverige är källstat, dock inte någon källskatt
utgå. Är i sådant fall Tyskland källstat och utbetalande bolag ett ”Kapitalge-
sellschaft” skall skatten begränsas till 5% av utdelningens bruttobelopp.
Rätten att ta ut skatt med 5 % gäller dock endast så länge skillnaden i bolags-
skattesatsen i Tyskland på utdelad och fonderad vinst uppgår till 5 procent-
enheter eller mer.
Enligt nu gällande avtal har Tyskland som källstat rätt att ta ut skatt på
utdelning med i normalfallet 15 % (art. 9 § 2). I förevarande avtal (art. 46
punkt 3) föreskrivs dock att begränsningen till 5 % i dotter- moderbolagsfal-
let skall genomföras i två steg. På utdelning som betalas mellan den 1 januari
1990 och den 31 december 1991 skall källskatt i Tyskland i detta fall tas ut
med högst 10 % och på utdelning som betalas fr.o.m. den 1 januari i år skall
skatten begränsas till 5 %. På svensk sida skall kupongskatt inte längre utgå
på utdelning mellan dotterbolag i Sverige och moderbolag i Tyskland som
betalas efter den 31 december 1991. Genom den angivna regleringen uppnås
att utdelning från svenskägda dotterbolag i Tyskland får samma behandling
i detta avseende som utdelning från dotterbolag i Tyskland med moderbolag
i annat land inom EG fr.o.m. den 1 januari i år erhållit med stöd av ”the
Parent-Subsidiary Directive”. I ett protokoll som undertecknats av förhand-
lingsordförandena den 4 maj 1990 har angivits att i det fall Tyskland skulle
medge att helt befria utdelning som betalas till bolag i en EG-stat från skatt,
skall förnyade förhandlingar äga rum med syfte att medge sådan befrielse
också för svenska bolag.
Punkt 7 innehåller förbud mot s.k. extra-territoriell beskattning av utdel-
ning (beträffande detta slag av beskattning, se punkterna 32-35 i kommen-
taren till art. 10 punkt 5 i OECD:s modellavtal).
Ränta skall enligt art. 11 punkt 1 endast beskattas i mottagarens hemvist-
stat om mottagaren har rätt till räntan. Regleringen överensstämmer i prin-
cip med gällande avtal. Vad som här avses med ränta framgår av punkt 2.
64
Definitionen av ”ränta” överensstämmer i huvudsak med definitionen i Prop. 1992/93:3
OECD:s modellavtal. Dock föreskrivs att uttrycket inte omfattar sådan in-
komst som behandlas som utdelning enligt art. 10. Såsom angavs vid redovis-
ningen av sistnämnda artikel anses t.ex. avkastningen på vissa obligationer
som utdelning vid tillämpningen av art. 10. Bestämmelserna i punkt 1 tilläm-
pas inte i de fall som anges i punkt 3, dvs. då räntan är hänförlig till fordran
som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning
som den som har rätt till räntan har i utbetalarstaten. I sådant fall skall be-
skattningsrätten till räntan i stället fördelas med tillämpning av art. 7 resp.
14 som behandlar inkomst av rörelse resp, självständig yrkesutövning. Be-
stämmelserna i punkt 1 tillämpas inte heller då räntan på grund av särskilda
förbindelser överstiger normal marknadsränta. I detta fall tillämpas bestäm-
melserna endast på den marknadsmässiga delen (art. 11 punkt 4).
Royalty skall enligt art. 12 punkt 1, i likhet med ränta, endast beskattas i
mottagarens hemviststat om mottagaren har rätt till royaltyn. Detta gäller i
princip även enligt gällande avtal. Definitionen av uttrycket ”royalty” (punkt
2) omfattar i likhet med nuvarande lydelse av OECD:s modellavtal inte lea-
singavgifter och andra ersättningar för rätten att nyttja lös egendom. I fråga
om sådana avgifter och ersättningar skall i stället bestämmelserna i art. 7 om
inkomst av rörelse tillämpas. Har den som har rätt till royaltyn fast driftställe
eller stadigvarande anordning i utbetalarstaten och har den rättighet eller
egendom för vilken royaltyn betalas verkligt samband med det fasta driftstäl-
let eller den stadigvarande anordningen skall beskattningsrätten till royaltyn
fördelas mellan staterna enligt bestämmelserna i art. 7 (inkomst av rörelse)
resp. art. 14 (självständig yrkesutövning). Även art. 12 innehåller en regel
om för höga betalningar på grund av intressegemenskap (art. 12 punkt 4).
Art. 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Fördelningen av be-
skattningsrätten till realisationsvinst sker på så sätt att antingen den stat där
en tillgång är belägen eller den där överlåtaren har hemvist ges rätt att be-
skatta vinsten. Avtalet behandlar över huvud taget inte frågan om vid vilken
tidpunkt, vid t.ex. köpeavtalets ingående eller vid erläggandet av köpeskil-
lingen, som överlåtaren skall ha hemvist i hemviststaten för att hemviststa-
ten skall få beskattningsrätten. Om t.ex. en person har hemvist i Sverige vid
försäljningen av svenska aktier men hemvist i Tyskland vid erhållandet av
köpeskillingen föreligger således inte något hinder i avtalet mot att beskatta
vinsten i Sverige.
Bestämmelserna i punkterna 1-4 överensstämmer i princip med motsva-
rande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Enligt punkt 1 får vinst vid över-
låtelse av fast egendom som person med hemvist i en avtalsslutande stat har
i den andra staten beskattas i denna andra stat. Definitionen av fast egendom
(art. 3 punkt 1 h) omfattar även nyttjanderätt till sådan egendom. Vinst vid
överlåtelse av svensk bostadsrätt beskattas enligt intern svensk rätt i Sverige
även om överlåtaren är bosatt i utlandet [6 § 1 mom. a lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, SIL]. Den angivna regleringen i avtalet innebär att Sve-
rige får beskatta vinst, som en person med hemvist i Tyskland förvärvar ge-
nom överlåtelse av svensk bostadsrätt. Sverige använder sig av avräknings-
metoden för att undvika dubbelbeskattning i det fall en person med hemvist
i Sverige avyttrar fast egendom belägen i Tyskland (art. 23 punkt 2 a). Detta 65
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 3
innebär att vinsten också beskattas i Sverige men att den svenska skatten Prop. 1992/93:3
sätts ned med hänsyn till den skatt på vinsten som erlagts i Tyskland. I gäl-
lande avtal används i stället undantagandemetoden för undvikande av dub-
belbeskattning.
Enligt punkt 1 får vinst vid överlåtelse av andel i bolag vars huvudsakliga
ändamål är att direkt eller indirekt inneha eller förvalta fast egendom be-
skattas i den stat där den fasta egendomen är belägen om överlåtaren vid
någon tidpunkt under de fem åren närmast före överlåtelsen innehaft minst
10 % i bolaget. Detta gäller dock ej fast egendom som används i eget jord-
eller skogsbruk eller i näringsverksamhet. Vinst vid avyttring av lös egen-
dom som är hänförlig till fast driftställe eller stadigvarande anordning liksom
överlåtelse av driftstället eller anordningen får enligt punkt 2 beskattas i den
stat där driftstället eller anordningen är belägen. Dock skall vinst vid överlå-
telse av skepp, luftfartyg eller containers som används i internationell trafik
eller lös egendom som är hänförlig till denna användning endast beskattas
där företaget som bedriver verksamheten har hemvist (punkt 3). I art. 42 har
intagits särskilda bestämmelser om luftfartskonsortier. Enligt punkt 4 har
överlåtarens hemviststat den uteslutande beskattningsrätten till vinst på
grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1-3,
således också till fast egendom belägen i hemviststaten eller i en tredje stat.
Punkt 5 ger dock Sverige möjlighet att enligt intern lagstiftning [jfr 53 §
lmom. a kommunalskattelagen (1928:370), KL, och 6§ lmom. a SIL] be-
skatta vinst vid avyttring av aktier och andra andelar i svenska bolag m.m.
som förvärvas av person som tidigare haft hemvist i Sverige under minst två
år och som erhållit hemvist i Tyskland. En förutsättning är dock att överlåtel-
sen sker under de första fem åren efter bytet av hemvist. Bestämmelsen ger
Tyskland möjlighet att enligt intern lagstiftning beskatta en person som haft
hemvist i Tyskland under minst två år och som erhållit hemvist i Sverige för
värdestegring på aktier och andra andelar i bolag m.m. som är hemmahö-
rande i Tyskland. I den mån Tyskland utnyttjar denna rätt och personen där-
efter överlåter egendomen, skall Sverige från sin skatt på sådan vinst av-
räkna den skatt som tagits ut på vinsten i Tyskland, däri inbegripet den skatt
som i enlighet med denna bestämmelse tagits ut på värdestegringen. Detta
gäller dock endast beträffande överlåtelse som skett inom tio år från bytet
av hemvist (art. 23 punkt 2 b).
I art. 14 ges regler om beskattningen av inkomst av fritt yrke eller annan
självständig verksamhet. Innebörden av begreppet belyses i punkt 2. Den
uppräkning som där görs ger endast exempel på verksamheter som anses
som utövande av fritt yrke. Det bör observeras att artikeln inte är tillämplig
när fråga är om anställning, t.ex. läkare som tjänstgör som anställd företags-
läkare eller ingenjör som är anställd i ett av honom ägt aktiebolag. Artikeln
är inte heller tillämplig på sådan självständig verksamhet som artister eller
idrottsmän utövar. Inkomst av fritt yrke eller annan självständig verksamhet
beskattas i regel endast där yrkesutövaren har hemvist (punkt 1). Utövas
verksamheten från en stadigvarande anordning i den andra staten som regel-
mässigt står till hans förfogande får dock så stor del av inkomsten som är
hänförlig till den stadigvarande anordningen beskattas där. Regleringen
66
överensstämmer helt med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellav- Prop. 1992/93:3
tal.
Enligt art. 15 beskattas inkomst av enskild tjänst i regel endast där tjänste-
utövaren har hemvist. Utförs arbetet i den andra staten får dock denna stat
beskatta inkomsten om inte den s.k. 183-dagarsregeln i punkt 2 är tillämplig.
I punkt 4 har särskilt angivits att punkt 2 inte tillämpas beträffande ersättning
för arbete inom ramen för yrkesmässig uthyrning av arbetskraft. Bestämmel-
sen saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal och i gällande avtal. En lik-
nande regel finns dock i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (SFS
1989:933, art. 15 punkt 2 d). I punkt VII:7 i protokollet till art. 15 i det avta-
let finns också angivet vilka omständigheter som särskilt skall beaktas vid
bedömningen av om uthyrning av arbetskraft föreligger. I punkt 4 i art. 15 i
förevarande avtal har också föreskrivits att de behöriga myndigheterna skall
träffa de överenskommelser som behövs för att undvika dubbelt uttag av
skatt och för att säkra de båda staternas skatteanspråk. Vad här åsyftas är
överenskommelser i enskilda fall för att t.ex. överenskomma om hur da-
garna skall räknas vid tillämpningen av 183-dagarsregeln. I det nya avtalet
används avräkningsmetoden för undvikande av dubbelbeskattning av in-
komst av enskild tjänst medan undantagandemetoden används i gällande av-
tal.
Art. 16 behandlar beskattningen av styrelsearvode och annan liknande er-
sättning. Bestämmelsen omfattar även ersättning som verkställande direktör
eller medlem av direktionen erhåller i denna egenskap. De här nämnda in-
komsterna får i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i OECD:s
modellavtal alltid beskattas i den stat där bolaget har hemvist oberoende av
om var arbetet utförts. Såväl Sverige som Tyskland använder avräkningsme-
toden för att undvika dubbelbeskattning i detta fall (art. 23 punkterna 1 b
och 2 a).
Beskattningen av inkomst som artist eller idrottsman uppbär genom sin
verksamhet regleras i art. 17. Sådan inkomst får beskattas i den stat där verk-
samheten utövas (punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas un-
der utövande av fritt yrke eller enskild tjänst. Enligt punkt 2 får inkomsten
beskattas i den stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten,
även om ersättningen utbetalas till annan person (t.ex. arbetsgivare hos vil-
ken artisten eller idrottsmannen är anställd) än artisten eller idrottsmannen
själv. Undantag från nu behandlade bestämmelser görs dock om besöket av
artisten eller idrottsmannen helt eller i väsentlig omfattning finansieras av
allmänna medel från den andra avtalsslutande staten.
Art. 18 behandlar beskattningen av pension, livränta, socialförsäkringser-
sättningar m.m. Pension på grund av tidigare offentlig tjänst omfattas dock
inte av denna artikel utan av art. 19 punkt 2. Pension på grund av tidigare
privat tjänst samt livränta, häri inbegripet pension på grund av egen pen-
sionsförsäkring beskattas enligt punkt 1 endast i mottagarens hemviststat.
Belopp som utbetalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en stat (häri in-
begripet folkpension och allmän tilläggspension) till person som har hemvist
i den andra avtalsslutande staten beskattas endast i utbetalarstaten (punkt
2). Är mottagaren av beloppet medborgare i hemviststaten utan att samti-
digt vara medborgare i utbetalarstaten beskattas emellertid beloppet i stället 67
endast i hemviststaten. Bestämmelsen innebär t.ex. att svensk folkpension Prop. 1992/93:3
och allmän tilläggspension som utbetalas till en svensk medborgare med
hemvist i Tyskland endast skall beskattas i Sverige. Person som är bosatt
utomlands och uppbär skattepliktig inkomst av tjänst från Sverige beskattas
fr.o.m. den 1 januari 1992 enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta. Enligt den nämnda lagen är pension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skattepliktig endast till den del beloppet
överstiger uppburen folkpension (5§ punkt 4). Den särskilda inkomstskat-
ten tas ut med 25 % (7 §). Detta innebär för en svensk pensionär som enligt
avtalet har hemvist i Tyskland och som uppbär folkpension och allmän till-
läggspension från Sverige att folkpensionen är skattefri medan den allmänna
tilläggspensionen kommer att beskattas i Sverige med 25 %. Det sagda gäller
dock endast om pensionären enligt svensk intern rätt inte är bosatt här. En
person som enligt avtalet har hemvist i Tyskland, men som enligt svensk rätt
är bosatt här, t.ex. på grund av väsentlig anknytning till Sverige, omfattas
inte av lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta utan taxeras i
stället i vanlig ordning. Ersättningar för skada på grund av krigshandlingar
och politisk förföljelse som betalas av en avtalsslutande stat eller dess lokala
myndigheter beskattas enligt punkt 3 endast i utbetalarstaten. Enligt punkt
5 är en person med hemvist i en avtalsslutande stat som erhåller belopp enligt
socialförsäkringslagstiftningen i den andra avtalsslutande staten berättigad
till samma förmåner vid beskattningen i hemviststaten som skulle ha medgi-
vits om beloppet erhållits från denna stat. Detta innebär t.ex. att en svensk
medborgare med hemvist här som inte samtidigt är tysk medborgare och som
från Tyskland erhåller grundpension motsvarande svensk folkpension, skall
vara berättigad, om han enligt reglerna i KL skulle ha varit detta om han i
stället uppburit svensk folkpension, till särskilt kommunalt grundavdrag.
Inkomst av offentlig tjänst beskattas enligt art. 19 i regel endast i den stat
som betalar ut inkomsten i fråga (punkt 1). Detta gäller också sådan ersätt-
ning som anges i punkt 4. Om emellertid arbetet utförs i den andra staten
och mottagaren är medborgare och har hemvist där utan att vara medbor-
gare också i utbetalarstaten, beskattas inkomsten i stället endast i hemvist-
staten. Som jag redan nämnt i min redogörelse för art. 18 återfinns i art. 19
också bestämmelser rörande beskattningen av pension på grund av tidigare
offentlig tjänst. Sådan pension, liksom pension som betalas av en av de i
punkt 4 a nämnda institutionerna eller för deras räkning, beskattas enligt
punkt 2 i regel endast i utbetalarstaten. Om emellertid mottagaren är med-
borgare och har hemvist i den andra staten utan att vara medborgare också
i utbetalarstaten, beskattas inkomsten i stället endast i hemviststaten. När
fråga är om rörelse som bedrivs i offentlig regi beskattas ersättning och pen-
sion som betalas till anställda i denna rörelse enligt reglerna för beskattning
av lön eller pension på grund av enskild tjänst i art. 15,16 och 18. Kan sådan
ersättning som avses i punkt 4 inte beskattas i den stat som enligt punkterna 1
och 2 erhållit beskattningsrätten, får i stället enligt punkt 5 den andra staten
beskatta ersättningen.
I art. 20 punkt 1 har intagits en bestämmelse enligt vilken underhållsbidrag
som person med hemvist i en avtalsslutande stat betalar till person med hem-
vist i den andra staten skall undantas från beskattning i denna andra stat.
68
Detta skall dock inte gälla om underhållsbidraget är avdragsgillt i den först- Prop. 1992/93:3
nämnda staten. Socialt betingade avdrag beaktas dock inte i detta samman-
hang. Punkt 2 innehåller regler om skattelättnader för studerande och prak-
tikanter.
Inkomst som inte behandlas särskilt i art. 6-20 beskattas enligt art. 21
punkt 1 endast i inkomsttagarens hemviststat. Detta gäller t.ex. inkomst från
en tredje stat. Undantag från regeln i punkt 1 gäller i de fall som anges i
punkt 2. Bestämmelserna överensstämmer helt med motsvarande bestäm-
melser i OECD:s modellavtal.
Bestämmelserna om beskattning av förmögenhet finns i art. 22. Princi-
perna för fördelningen av beskattningsrätten till olika slags tillgångar över-
ensstämmer med de som gäller vid fördelningen av beskattningsrätten till
inkomst och realisationsvinst. Enligt dessa bestämmelser får förmögenhet
som består av fast egendom beskattas i den stat där den fasta egendomen är
belägen (punkt 1). Förmögenhet som består av lös egendom hänförlig till
fast driftställe eller stadigvarande anordning får beskattas i den stat där drift-
stället eller anordningen finns (punkt 2). Skepp, luftfartyg och containers
som används i internationell trafik och lös egendom hänförlig till sådan verk-
samhet beskattas enligt punkt 3 endast i företagets hemviststat. Övriga för-
mögenhetstillgångar beskattas också endast i innehavarens hemviststat
(punkt 4). I art. 42 har intagits särskilda bestämmelser om luftfartskonsor-
tier.
4.2.2 Metoder för undvikande av dubbelbeskattning av inkomst och
förmögenhet
Bestämmelserna om undvikande av dubbelbeskattning av inkomst och för-
mögenhet finns i art. 23.
Sverige tillämpar, till skillnad från vad som gäller enligt gällande avtal, ge-
nomgående avräkningsmetoden för att undvika dubbelbeskattning (punkt 2
a, b och c). Innebörden av avräkningsbestämmelserna är att en person med
hemvist i Sverige taxeras här för inkomst resp, tillgång som enligt avtalet får
beskattas i Tyskland. Den uträknade skatten minskas därefter i princip med
den skatt på inkomsten resp, tillgången som enligt avtalet har tagits ut i Tysk-
land. Vid avräkningen av skatt på inkomst tillämpas i Sverige bestämmel-
serna i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.
Sverige har erhållit rätten att beakta inkomst som enligt bestämmelserna
i art. 18 resp. art. 19 beskattas endast i Tyskland för progressionsuppräkning.
Såsom framgått av min redogörelse om lagen om dubbelbeskattningsavtal
föreslår jag att denna rätt inte skall utnyttjas.
Utdelning från tyskt aktiebolag (”Kapitalgesellschaft”) till bolag med
hemvist i Sverige skall vara undantagen från svensk skatt i den mån utdel-
ningen skulle ha varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning,
om båda bolagen hade varit svenska (punkt 3). Enligt 7§ 8 mom. sjätte
stycket SIL är utdelning från utländskt bolag till svenskt moderbolag i vissa
fall skattefri. Bestämmelserna i avtalet innebär givetvis ingen inskränkning
i tillämpligheten av dessa regler utan ger i stället möjlighet till befrielse även
i fall när någon sådan inte kan ske med tillämpning av de interna reglerna.
69
För befrielse enligt avtalets bestämmelser krävs att något av de ytterligare Prop. 1992/93:3
villkoren i punkt 3 a eller b är uppfyllt. Enligt punkt a krävs att den vinst ur
vilken utdelningen betalas uteslutande eller nästan uteslutande utgörs av
vinst som blivit beskattad med normal bolagsskatt i Tyskland eller en med
svensk bolagsskatt jämförlig inkomstskatt. Beträffande begreppet ”jämför-
lig inkomstskatt” se prop. 1990/91:107 s. 29 ff. I punkt b uppställs det alterna-
tiva villkoret att den vinst av vilken utdelningen betalas uteslutande eller
nästan uteslutande består av utdelning som det utdelande bolaget erhållit
och som skulle ha varit undantagen från svensk skatt om bolagsandelarna för
vilka utdelningen betalas innehafts direkt av det svenska bolaget. Med att
utdelningen skulle ha varit undantagen från svensk skatt avses dels det fall
att utdelningen skulle ha varit skattefri med tillämpning av 7§ 8 mom. sjätte
stycket SIL dels att utdelningen skulle ha varit befriad från skatt med till-
lämpning av ett dubbelbeskattningsavtal. I det fall utdelningen dels består
av vinst som uppfyller villkoren i punkt a dels av utdelning som uppfyller
kraven i punkt b är avsikten att skattebefrielse skall medges. Skattebefrielse
enligt punkt 3 medges dock inte beträffande utdelning från investeringsfon-
der eller utdelning för vilken avdrag medgivits vid fastställandet av det utde-
lande bolagets beskattningsbara vinst i Tyskland.
Tyskland använder, liksom i gällande avtal, undantagandemetoden som
huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet
(punkt 1 a). Detta gäller även beträffande utdelning på andelar i ett svenskt
aktiebolag som uppbärs av bolag med hemvist i Tyskland om det tyska bola-
get direkt innehar minst 10% av det svenska aktiebolagets kapital. Denna
skattebefrielse gäller dock inte beträffande utdelning från investeringsfon-
der eller utdelning för vilken avdrag medgivits vid fastställandet av det
svenska bolagets beskattningsbara vinst. Beträffande andelar i svenska bo-
lag där utdelningen är skattefri enligt de angivna reglerna gäller att dessa är
undantagna från förmögenhetsskatten på bolag. I fråga om de i punkt 1 b
angivna inkomsterna tillämpar Tyskland avräkningsmetoden.
Bestämmelsen i punkt 4 har sin motsvarighet i gällande avtal (art. 19 §3
a). Punkt 1 a innehåller såsom angivits bestämmelser enligt vilka inkomst
som erhållits från Sverige under vissa förutsättningar inte skall medräknas
vid fastställande av ett tyskt bolags inkomstskatt. Om bolaget använder så-
dan obeskattad inkomst för utdelning till aktieägare i Tyskland, är denne än-
dock berättigad att erhålla skattetillgodohavande, om han är oinskränkt
skattskyldig i Tyskland. Som en kompensation för skattetillgodohavandet ut-
går i detta fall en särskild skatt på utdelningen. Denna skatt avräknas sedan
mot aktieägarens personliga inkomstskatt. I punkt 4 har föreskrivits att be-
stämmelserna i punkt 1 inte hindrar tillämpningen av reglerna om utdel-
ningsbeskattning (”Ausshuttungsbelastung”) i skattelagstiftningen i Tysk-
land då bolag där använder inkomst från Sverige för utdelning.
Avtalet har i denna del i stor utsträckning utformats enligt det modellavtal
från 1983 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande kvarlåtenskap,
arv och gåva som OECD utarbetat. I denna del syftar avtalet i princip till att
70
lösa sådana fall av dubbelbeskattning då kvarlåtenskap efter en i Sverige el-
ler i Tyskland bosatt person är underkastad såväl svensk som tysk arvsskatt.
Vidare syftar avtalet till att lösa fall då gåva är underkastad såväl svensk som
tysk gåvoskatt.
Avtalet omfattar i första hand överföring av tillgångar i form av arv eller
gåva från en person som vid överföringstillfället hade hemvist i en av staterna
eller i båda (art. 2punkt 4 b). Avtalet omfattar också fall då arv- eller gåvota-
gare vid arvlåtarens död eller vid gåvotillfället hade hemvist i Tyskland resp.
Sverige (art. 26punkt 1 b och punkt 2 b).
Art. 3 innehåller vissa allmänna definitioner som också gäller vid tillämp-
ningen av denna del av avtalet.
Frågan om den avlidne eller givaren vid tidpunkten för dödsfallet resp,
gåvan hade hemvist i Sverige eller i Tyskland är i regel avgörande för tillämp-
ningen av avtalet. Om den avlidne eller givaren vid tidpunkten för dödsfallet
eller gåvan enligt lagstiftningen i Tyskland var bosatt där och enligt svensk
lag var bosatt i Sverige, avgörs hans hemvist vid tillämpningen av avtalet en-
ligt bestämmelserna i art. 4 och art. 27. Vid bestämmandet av om en arvlå-
tare eller givare hade hemvist i Tyskland eller i Sverige skall med andra ord
såväl bestämmelserna i art. 4 som i art. 27 beaktas. Det måste först fastslås
i vilken av staterna arvlåtaren eller givaren hade hemvist enligt bestämmel-
serna i art. 4. Om arvlåtaren eller givaren enligt dessa bestämmelser skall
anses ha haft hemvist i en stat (hemviststaten) men var medborgare endast i
den andra, kan bestämmelserna i art. 27 medföra att han ändock skall anses
ha haft hemvist i den stat i vilken han var medborgare (medborgarskapssta-
ten). Detta är fallet om han enligt art. 4 punkt 1 b inte haft hemvist i hemvist-
staten under en längre tid än fem år och han vid den relevanta tidpunkten
var oinskränkt skattskyldig i medborgarskapsstaten. En femårsregel av mot-
svarande sakliga innebörd finns i art. 4 punkt 3 i arvs- och gåvoskatteavtalet
med Amerikas Förenta Stater (SFS 1983:914).
Beskattningsreglerna för olika slag av egendom återfinns i art. 24. Här
måste dock observeras de långtgående beskattningsbestämmelserna i art. 26
punkt 1 b och punkt 2 b. En stat har enligt dessa bestämmelser rätt att, oav-
sett avtalets övriga regler utom art. 4, beskatta arv- eller gåvotagares förvärv
om denne vid arvlåtarens död eller vid gåvotillfället hade hemvist i staten i
fråga.
För svensk del kan denna beskattningsrätt givetvis endast utnyttjas om
Sverige enligt intern svensk rätt har rätt att beskatta arvet eller gåvan. Grun-
den för det svenska beskattningsanspråket, dvs. om detta grundar sig på att
fråga är om arv efter någon som flyttat från Sverige mindre än tio år före
dödsfallet eller på att fråga är om svenska aktier som efterlämnats av svensk
medborgare, spelar härvid ingen roll. Föreligger enligt svensk rätt ett be-
skattningsanspråk och är förutsättningarna i art. 26 punkt 2 b uppfyllda skall
arvet eller gåvan beskattas här. Hur dubbelbeskattning i detta fall skall und-
vikas återkommer jag till.
Enligt art. 24punkt 1 får fast egendom som ingår i kvarlåtenskap efter eller
som överlåts som gåva av person med hemvist i en av staterna och som är
belägen i den andra staten, beskattas i den stat där egendomen är belägen.
Detta gäller även om fastigheten utgör del av rörelsetillgångar i fast drift-
Prop. 1992/93:3
71
ställe i den andra staten eller utgör del i tillgångar som är hänförliga till sta- Prop. 1992/93:3
digvarande anordning för utövande av fritt yrke eller självständig verksam-
het i denna stat.
Rörelsetillgångar, som är lös egendom, nedlagda i fast driftställe som ingår
i kvarlåtenskap efter eller som överlåts som gåva av person med hemvist i en
av staterna får, i det fall driftstället är beläget i den andra staten, beskattas i
den stat där driftstället är beläget (art. 24 punkt 2 a). Motsvarande gäller
enligt art. 24 punkt 2 b i fråga om sådana tillgångar hänförliga till stadigva-
rande anordning för utövande av självständig verksamhet.
Annan egendom än sådan som avses i art. 24 punkterna 1 och 2 beskattas
enligt art. 24 punkt 3 endast i den stat där den avlidne eller gåvogivaren en-
ligt avtalet hade hemvist vid tidpunkten för dödsfallet resp, gåvan. Detta gäl-
ler dock inte i fall som anges i art. 26 punkt 1 b och punkt 2 b.
I art. 25 ges regler om hur avdrag för skulder skall fördelas mellan de båda
staterna vid arvs- resp, gåvobeskattningen. Reglerna överensstämmer i sak
helt med motsvarande bestämmelser i nämnda modellavtal.
I art. 26 återfinns de tidigare nämnda reglerna som ger en stat rätt att,
oavsett avtalets övriga regler utom art. 4, beskatta arv- eller gåvotagares för-
värv om denne vid arvlåtarens död eller vid gåvotillfället hade hemvist i sta-
ten i fråga. I artikeln ges vidare föreskrifter hur dubbelbeskattning av arv
och gåva skall undvikas. Både Sverige och Tyskland tillämpar här avräk-
ningsmetoden som metod för undvikande av dubbelbeskattning. Detta inne-
bär för Sveriges del att egendom skall beskattas här i den mån så kan ske
enligt svensk lagstiftning, såvida inte avtalet uttryckligen förhindrar en sådan
beskattning. Att märka är att Sverige som tidigare sagts har rätt att oavsett
avtalets övriga bestämmelser beskatta förvärv om arv- eller gåvomottagaren
vid arvlåtarens död eller vid gåvotillfället, enligt avtalets regler hade hemvist
i Sverige. I fall då skatt påförts i Tyskland enligt art. 24 punkt 1 eller 2, skall
Sverige enligt art. 26 punkt 2 a från den svenska skatten medge avräkning
med belopp motsvarande den skatt som erlagts i Tyskland på grund av arvet
eller gåvan. Likaså skall Sverige medge sådan avräkning i det fall arv- eller
gåvomottagaren hade hemvist i Sverige vid dödsfallet resp, gåvotillfället och
beskattning skett i Sverige med stöd av art. 26 punkt 2 b. Detta gäller dock
inte om visserligen arv- eller gåvomottagaren hade hemvist i Sverige vid
dödsfallet resp, gåvotillfället men Sverige får beskatta egendomen även en-
ligt bestämmelserna i art. 24 punkterna 1 och 2.1 detta fall skall Tyskland i
stället medge avräkning enligt art. 26 punkt 1 a. Likaså skall Tyskland medge
avräkning i det fall arv- eller gåvomottagaren vid arvlåtarens död resp, gåvo-
tillfället hade hemvist i Tyskland och beskattning skett i Tyskland med stöd
av art. 26 punkt 1 b.
Art. 28 innehåller regler enligt vilka sammanslutning eller organisation i
en avtalsslutande stat, som uteslutande tjänar vissa allmännyttiga ändamål,
under vissa förutsättningar skall vara undantagen från beskattning i den
andra avtalsslutande staten. Motsvarande regler om likabehandling vid be-
skattning återfinns i tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal, se bl.a. art.
IX i dubbelbeskattningsavtalet med Israel beträffande skatter på kvarlåten-
skap (SFS 1963:34).
72
I lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden anges de för-
utsättningar som måste föreligga för att en framställning från en främmande
stat om handräckning i Sverige skall bifallas resp, i vilka fall en sådan fram-
ställning får göras till en annan stat. Med handräckning avses i lagen (3 §)
såväl utbyte av upplysningar som bistånd vid indrivning, häri inbegripet säk-
ringsåtgärder, samt delgivning av handlingar.
I nu föreliggande avtalsutkast har angivits, i enlighet med vad som redan
tidigare var fallet, att de avtalsslutande staterna skall biträda med dessa for-
mer av handräckning (art. 29punkt 1). Såsom framgår av den angivna lagen
är Riksskatteverket behörig myndighet, dvs. den myndighet i Sverige som
förordnar om handräckning åt en utländsk stat i varje särskilt fall (4 § andra
stycket) resp, den myndighet som får begära biträde med handräckning i
skatteärende i en främmande stat.
Bestämmelserna i denna del av avtalsutkastet överensstämmer till stor del
med motsvarande regler i Europaråds- och OECD-konventionen om ömse-
sidig handräckning i skatteärenden (prop. 1989/90:14, SFS 1990:313). Jag får
därför beträffande dessa hänvisa till vad föredraganden anförde i den propo-
sitionen.
Art. 30 och 31 behandlar utbyte av upplysningar för skatteändamål. Så-
dant utbyte avses kunna ske
1. spontant, dvs. utan särskild framställning eller överenskommelse,
2. på begäran, dvs. efter särskild framställning från den andra staten, eller
3. automatiskt, dvs. enligt överenskommelse om regelbundet utbyte av
viss slags information.
Art. 30 behandlar utbyte på begäran av behörig myndighet i den andra
avtalsslutande staten.
Art. 31 punkt 1 behandlar spontant utbyte av information och punkt 2 au-
tomatiskt. Det i punkt 1 avsedda utbytet rör normalt information som fram-
kommit i samband med revision eller annan granskning för taxeringsända-
mål och som berör den andra staten. Sådana upplysningar får utbytas endast
om de kan antas vara relevanta för fastställande av skatt i den andra staten.
Av 9 § lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden följer att då svensk
myndighet, efter begäran eller som spontan information, översänder uppgift
rörande skatt till utländsk myndighet skall uppgiften normalt även tillställas
den som berörs därav. I punkt 2 ges de behöriga myndigheterna möjlighet
att under förutsättning av att båda staterna kan tillhandahålla liknande infor-
mation, överenskomma om ett systematiskt utbyte av upplysningar som
skattemyndigheterna regelmässigt erhåller t.ex. kontrolluppgifter från ar-
betsgivare i den egna staten som avser anställda bosatta i den andra staten.
Detta slags information gör det möjligt för myndigheterna att säkerställa
att skatt inte sätts ned, återbetalas eller gottgörs på oriktiga grunder t.ex. vid
tillämpning av avtalets regler om undantagande av skatt resp, avräkning av
skatt.
Art. 32-35 innehåller regler om indrivning av skattefordringar, säkrings-
åtgärder, förmånsrätt för skattefordringar, anstånd, preskription av skatte-
krav, rättsliga åtgärder och delgivning av handlingar som i huvudsak över-
1992/93:3
73
ensstämmer med motsvarande regler i Europaråds- och OECD-konventio- Prop. 1992/93:3
nen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Att märka är att frågor om
preskription av skattefordringar skall avgöras endast med tillämpning av lag-
stiftningen i den stat som ansöker om indrivningen. Ansökan om indrivning
av tysk skatt i Sverige skall bifallas om övriga förutsättningar är uppfyllda
om skattefordringen inte är preskriberad enligt tysk rätt, även om en mot-
svarande fordran på svensk skatt inte skulle kunna indrivas här på grund av
preskription enligt svensk rätt.
I art. 36 anges fall då handräckning inte skall lämnas, punkt 1 a, och då
skyldighet att lämna upplysningar inte föreligger, punkt 1 b. I 6 och 15 §§
lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden har angivits i vad mån åt-
gärd inte får vidtas, upplysning inte får lämnas samt under vilka förutsätt-
ningar framställning om handräckning kan göras. Observera att dessa regler
gäller även i det fall åtgärden kan vidtas enligt en överenskommelse mellan
Sverige och annan stat. I punkt 3 har angivits att handräckningsåtgärd kan
göras beroende av att enighet nåtts om ett bindande skiljedomsförfarande.
Vad som avses är t.ex. fall då bifall till en handräckningsåtgärd kan komma
att resultera i en mot avtalet stridande beskattning på grund av att myndighe-
terna i Sverige resp. Tyskland tolkar avtalet olika.
Art. 37 innehåller regler om sekretess som i huvudsak överensstämmer
med motsvarande regler i Europaråds- och OECD-konventionen om ömse-
sidig handräckning i skatteärenden. Sedan denna konvention godkänts av
riksdagen har det i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden införts
en ny 23 § enligt vilken svenska myndigheter skall följa villkor i avtal som
begränsar möjligheten att utnyttja upplysningar som erhållits från en främ-
mande stat i ett skatteärende, oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller
annan författning (prop. 1990/91:131, JuU28, rskr. 297, SFS 1991:439). Den
i punkt 1 i förevarande artikel angivna bestämmelsen att de upplysningar
som erhållits med stöd av avtalet skall behandlas enligt den stats sekretessbe-
stämmelser som är restriktivast innebär att i fall då upplysningar erhållits
med stöd av avtalet från Tyskland måste även tysk sekretesslagstiftning iakt-
tas. Detta underlättas av det i punkt 4 angivna förfarandet att lämplig på-
stämpling av det särskilda sekretesskyddet bör ske i den stat som ger den
andra upplysningar. Punkt 2 innehåller regler som fastställer minimikrav be-
träffande sekretess. Dessa regler skall gälla oavsett de i punkt 1 angivna reg-
lerna.
De i art. 38 intagna reglerna om förbud mot diskriminering överensstämmer
i princip med motsvarande bestämmelser i OECD:s modellavtal. Art. 38 till-
lämpas i enlighet med OECD:s modellavtal på alla slags skatter, med andra
ord inte endast på de som avtalet enligt art. 2 skall tillämpas på. Bestämmel-
serna i art. 39 och 40 innehåller regler enligt vilka de behöriga myndighe-
terna kan lösa problem vid tolkningen och tillämpningen av avtalet. Detta
kan ske såväl i enskilda fall som vid mer generella svårigheter. De behöriga
myndigheterna kan därvid behandla svårigheter som uppkommer på grund
74
av olikheter i skattelagstiftningarna såväl som hur avtalets begränsningar i
källstatens rätt att beskatta utdelning, ränta och royalty skall genomföras. I
det fall en skattskyldig anser att åtgärd vidtagits som för honom medför en
beskattning i strid med avtalets bestämmelser har han alltid rätt att påkalla
rättelse hos behörig myndighet (art. 40 punkt 1). På svensk sida skall en så-
dan ansökan göras hos Finansdepartementet. De behöriga myndigheterna
kan träda i direkt kontakt med varandra för att försöka uppnå en lösning
(art. 41 punkt 1). Sådana förhandlingar kan äga rum inom en kommission
(punkt 2). Det kan uppdras åt ett fristående organ att avge ett expertutlå-
tande (punkt 3). Avser förfarandet ett enskilt ärende skall de personer som
berörs av ärendet höras. De har också rätt att framställa egna yrkanden
(punkt 4). Såväl Sverige som Tyskland har anslutit sig till Europakonventio-
nen den 29 april 1957 om fredlig lösning av tvister. I art. 41 punkt 5 har inta-
gits en erinran om detta. Vidare erinras där om möjligheten för de avtalsslu-
tande staterna att i stället för det i konventionen anvisade förfarandet
komma överens om tillsättandet av en skiljenämnd. Förfaranden av det an-
givna slaget har ännu aldrig behövt tillgripas på skatteområdet i förhållandet
mellan Sverige och Tyskland och torde bli mycket sällsynta även i framtiden.
De särskilda bestämmelserna om SAS i art. 42 om luftfartskonsortier har sin
motsvarighet i andra svenska dubbelbeskattningsavtal.
Förevarande avtal syftar, liksom alla liknande avtal, till att förhindra att
samma inkomst eller tillgång beskattas fullt ut hos samma person ujtder jäm-
förlig tidsperiod i mer än en stat. Avtalet syftar dessutom till att förhindra
skatteflykt och total skattefrihet. I art. 43punkt 1 har därför angivits att hem-
viststaten i vissa fall skall använda avräkningsmetoden fastän undantagande-
metoden har angivits som tillämplig metod i andra artiklar i avtalet. Detta
skall ske när staterna tillämpar olika bestämmelser i avtalet eller tillgodoräk-
nar olika personer viss inkomst eller tillgång och inkomsten eller tillgången
på grund av detta eljest skulle bli dubbelbeskattad, obeskattad eller för lågt
beskattad. En avtalsslutande stat kan också välja att gå över till att använda
avräkningsmetoden på visst slag av inkomst fastän undantagandemetoden
har angivits som tillämplig i avtalet. Detta kan endast ske efter konsultatio-
ner med den andra staten och efter underrättelse på diplomatisk väg. Be-
stämmelserna i denna punkt torde i första hand ha betydelse på tysk sida
eftersom Tyskland i stor utsträckning tillämpar undantagandemetoden enligt
art. 23.
Punkt 2 innehåller dels en allmän tolkningsregel dels bestämmelser som
medger en stat att tillämpa intern lagstiftning som innebär att delägare direkt
beskattas för inkomst som förvärvats av en utländsk sammanslutning. Avta-
lets utformning har påverkats av att detta tillkommit genom förhandlingar
och av att svensk och tysk skattelagstiftning inte har samma terminologi.
Den nämnda allmänna tolkningsregeln (punkt 2 a) har tillkommit för att un-
derstryka att avtalet måste tolkas med beaktandet av syftet att förhindra
skatteflykt och att den omständigheten att avtalet på grund av det sätt på
vilket detta tillkommit fått en från intern lagstiftning avvikande utformning
Prop. 1992/93:3
75
inte får leda till en tolkning som innebär att någon kan undgå skattskyldighet Prop. 1992/93:3
i en avtalsslutande stat.
I den tyska särskilda utlandsskattelagen (”Aussensteuergesetz”) finns reg-
ler enligt vilka i Tyskland hemmahörande skattskyldiga i vissa fall beskattas
för icke-remitterad vinst i bolag i lågskatteländer. Bestämmelserna i punkt 2
b och c anger att avtalet inte skall tolkas så att det hindrar en tillämpning av
dessa regler eller av motsvarande svenska bestämmelser (jfr 53 § 2 mom.
KL, punkt 10 andra stycket anvisningarna till 53 § KL och 6 § 2 mom. SIL).
Punkt 3 innehåller en bestämning av uttrycket ”ha rätt till” som används i
art. 10, 11 och 12. Med uttrycket avses att en person enligt skattelagstift-
ningen i den avtalsslutande stat där han har hemvist anses vara den person
som förvärvat inkomsten. Detta gäller dock inte i det fall när ersättningen
enligt lagstiftningen i källstaten anses ha tillfallit person som inte har hemvist
i den andra avtalsslutande staten och personen i fråga kunnat tillgodogöra
sig inkomsten.
Art. 44 innehåller regler om förfarandet när en mottagare av inkomst öns-
kar återbetalning eller begränsning av skatt enligt avtalets bestämmelser.
I art. 45 finns vissa föreskrifter beträffande diplomatiska företrädare, kon-
sulära tjänstemän samt mellanstatliga organisationer, dess organ och tjänste-
män. Punkt 1 innehåller en regel som berör förhållandet mellan folkrättens
allmänna regler och bestämmelser i andra avtal som tillförsäkrar person som
tillhör diplomatisk beskickning, konsulat eller internationell organisation
privilegier vid beskattningen och reglerna i förevarande avtal. I punkten
fastslås att privilegierna i fråga inte påverkas av förevarande avtal. Den sam-
tidiga tillämpningen av avtalet och bestämmelserna om sådana privilegier
skulle möjligen kunna leda till en icke avsedd ytterligare skattelättnad. För
att förhindra detta har bestämmelserna i punkterna 2-4 intagits som har sina
förebilder i kommentaren till art. 27 i OECD:s modellavtal beträffande skat-
ter på inkomst och på förmögenhet.
Art. 46 och 47 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och upp-
hörande. Avtalet skall ratificeras och träder i kraft en månad efter det att
ratifikationshandlingarna har utväxlats. Avtalets bestämmelser tillämpas på
inkomst som förvärvas, på förmögenhet som innehas och på gåva som sker
fr.o.m. den 1 januari året närmast efter det år då avtalet trädde i kraft liksom
på kvarlåtenskap efter person som avlider detta datum eller därefter. Beträf-
fande handräckning gäller avtalet på åtgärd som verkställs den 1 januari året
närmast efter det år då avtalet trädde i kraft eller senare. Såsom tidigare an-
givits skall den skatt som för närvarande utgår då utdelning betalas från dot-
terbolag i en av staterna till moderbolag i den andra staten sänkas retroak-
tivt. På utdelning som betalas mellan den 1 januari 1990 och den 31 decem-
ber 1991 skall källskatten i Tyskland när fråga är om utdelning mellan dotter-
och moderbolag tas ut med högst 10 % av utdelningens bruttobelopp och på
utdelning som betalas fr.o.m. den 1 januari 1992 skall i detta fall skatten i
Tyskland begränsas till 5 %. På svensk sida skall kupongskatt inte utgå på
76
utdelning som betalas mellan dotterbolag i Sverige och moderbolag i Tysk- Prop. 1992/93:3
land efter den 31 december 1991.
Såsom framgår av 2 § i den föreslagna lagen skall avtalets beskattningsregler
tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i
Sverige som annars skulle föreligga. Jag anser på grund härav och på grund
av förslagets beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna avtalet mellan Konungariket Sverige och Förbundsre-
publiken Tyskland för att undvika dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet och på arv och gåva samt för att
lämna ömsesidig handräckning vid beskattning,
2. anta förslaget till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Tyskland.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
77
Prop. 1992/93:3
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Förslaget till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Tyskland.................................................. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 55
1 Inledning ............................................. 55
2 Lagen om dubbelbeskattningsavtal....................... 56
3 Skattelagstiftningen i Tyskland........................... 56
4 Avtalets innehåll....................................... 60
4.1 Allmänna bestämmelser............................ 61
4.2 Beskattning av inkomst och förmögenhet............. 62
4.2.1 Avtalets beskattningsregler................... 62
4.2.2 Metoder för undvikande av dubbelbeskattning av
inkomst och förmögenhet.................... 69
4.3 Beskattning av kvarlåtenskap, arv och gåva........... 70
4.4 Handräckning i skatteärenden....................... 73
4.5 Skydd för den skattskyldige och ömsesidig överenskom-
melse ............................................ 74
4.6 Särskilda bestämmelser............................. 75
4.7 Slutbestämmelser.................................. 76
5 Lagrådets hörande..................................... 77
6 Hemställan............................................ 77
7 Beslut................................................ 77
78
gotab 42001, Stockholm 1992