om vissa socialavgiftsfrågor
Prop.
1992/93:29
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Könberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lydelse av 19 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring varigenom klargörs att folkpensionsavgiften endast
är avsedd för finansiering av ålders-, förtids- och efterlevandepensioner
från folkpensioneringen och att de särskilda folkpensionsförmånema
finansieras av statsmedel.
I propositionen läggs även fram förslag om ändringar i lagen om all-
män försäkring och lagen (1981:691) om socialavgifter så att det klart
framgår att en vinstandelsstiftelse inte skall erlägga arbetsgivaravgifter
på ersättning som betalas till den som är eller varit anställd hos arbets-
givare som lämnat bidrag till stiftelsen och att sådana ersättningar inte
heller skall utgöra sjukpenning- eller pensionsgrundande inkomst for
mottagaren. Bestämmelserna skall tillämpas fr.o.m. år 1992. För att er-
sättningar som lämnas fr.o.m. år 1993 skall vara avgiftsfria och inte
förmånsgrundande skall gälla att bidragen varit avsedda att vara bundna
under minst tre kalenderår och tillkomma en betydande del av de an-
ställda på likartade villkor. Avgiftsfriheten gäller inte ersättningar till
företagsledare med väsentligt inflytande i företaget och delägare i få-
mansforetag eller fåmansägt handelsbolag och närstående till dessa.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 29
Propositionens lagförslag
Prop. 1992/93:29
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 1
3
Folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses
i 1 §, av statsmedel, om ej annat
särskilt föreskrivits.
.ap.
§.
Ålders-, förtids- och efterlevande-
pensioner från folkpensioneringen
finansieras, förutom genom avgif-
ter som avses i 1 §, av statsmedel,
om ej annat särskilt föreskrivits.
SärskiIda folkpensionsförmåner
finansieras av statsmedel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Prop. 1992/93:29
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 i paragrafernas lydelse enligt lagen (1992:682)
om ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsema till lagen
(1992:682) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av
annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt. Som inkomst av anställning räknas
dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verk-
samhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som
av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbets-
givarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen
(1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör un-
derlag för nämnda skatt. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas
inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäk-
ring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. In-
komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid
var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som översti-
ger sju och en halv gånger basbe-
loppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning i peng-
ar eller andra skattepliktiga förmå-
ner för utfört arbete i annan form
än pension räknas som inkomst av
Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som översti-
ger sju och en halv gånger basbe-
loppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning i peng-
ar eller andra skattepliktiga förmå-
ner för utfört arbete i annan form
än pension räknas som inkomst av
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:29
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst
1 000 kronor, även om mottaga-
ren inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I nu angivna
fall skall den som utför arbetet
anses såsom arbetstagare och den
som utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för
arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till
minst 1 000 kronor, skall ersätt-
ningen från denne inte tas med vid
beräkningen av den sjukpenning-
grundande inkomsten i annat fall
än då den utgör inkomst av nä-
ringsverksamhet. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning skall bortses från
ersättning som enligt 2 a § skall
anses som inkomst av annat för-
värvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt
basbelopp.
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst
1 000 kronor, även om mottaga-
ren inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I nu angivna
fall skall den som utför arbetet
anses såsom arbetstagare och den
som utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för
arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till
minst 1 000 kronor, skall ersätt-
ningen från denne inte tas med vid
beräkningen av den sjukpenning-
grundande inkomsten i annat fall
än då den utgör inkomst av nä-
ringsverksamhet. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst
av anställning skall bortses från
ersättning som enligt 2 a § skall
anses som inkomst av annat för-
värvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt
basbelopp. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av
anställning bortses även från er-
sättning från en juridisk person
(vinstandelsstiftelse) som har till
väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som
är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som lämnat bidrag
till stiftelsen, om ersättningen
avser en sådan anställd och inte
utgör ersättningför arbete för stif-
telsens räkning. Detta gäller dock
endast om de bidrag arbetsgivaren
lämnat till stiftelsen varit avsedda
att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade
villkor tillkomma en betydande del
av de anställda. Om arbetsgivaren
är ett fåmansföretag eller ett fä-
mansägt handelsbolag skall vid
beräkningen inte bortses från
ersättning som stiftelsen lämnar
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:29
till sådan företagsledare eller
delägare i företaget eller denne
närstående person som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där för-
hållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplys-
ningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgi-
vare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts
av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga
förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 §
första-fjärde och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). När skäl
föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som skattemyndigheten
bestämt enligt 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
11 kap.
2 §
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte
från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått
till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för för-
säkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repe-
titionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbands-
övning eller särskild övning inom vämpliktsutbildningen, läkare under
försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenut-
bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskunder-
visning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i
den mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
Prop. 1992/93:29
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension samt i fråga om ersättning
till idrottsutövare från visst slag
av ideell förening gäller i tillämp-
liga delar bestämmelserna i 3 kap.
2 § andra stycket samt 2 a § tredje
och fjärde styckena.
I fråga om ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension, i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av
ideell förening samt i fråga om
ersättning från vinstandelsstiftelse
gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 2 § andra stycket
samt 2 a § tredje och fjärde
styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman om-
bord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträff-
ande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen
härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som
äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen,
enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgiva-
re, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborga-
re är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:29
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller ijärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den
1 april 1993. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om sjuk-
penninggrundande inkomst och
pensionsgrundande inkomst som
avser tid före ikraftträdandet.
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser bestämmelserna om vinstan-
delsstiftelse i 3 kap. 2 § andra
stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket den 1 januari 1993 och i
övrigt den 1 april 1993.
2. Bestämmelserna om vinstan-
delsstiftelse i 3 kap. 2 § andra
stycket tillämpas dock från och
med den 1 januari 1992 utom
såvitt avser föreskrifterna i de två
sista meningarna.
3. De nya bestämmelserna i
3 kap. 2 § andra stycket såvitt
avser de två sista meningarna till-
lämpas inte på ersättning från en
vinstandelsstiftelse som motsvarar
bidrag som lämnats av en arbets-
givare före den 1 januari 1992 och
för vilka arbetsgivaren erlagt
arbetsgivaravgifter enligt lagen
(1981:691)om socialavgifter.
4. I övrigt gäller äldre bestäm-
melser fortfarande i fråga om
sjukpenninggrundande inkomst
och pensionsgrundande inkomst
som avser tid före ikraftträdandet.
Prop. 1992/93:29
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:683) om ändring i
nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1992:683)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen mot-
svarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap.
12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts
i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras
vid inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som ar-
betstagare haft att täcka med ersättningen,
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket
civilförsvarslagen (1960:74) i den mån ersättningen utgör eller motsva-
rar dagpenning,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän
försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfaran-
det är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte
utgör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
14. ersättning till en och samme
idrottsutövare från en sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
1 Lagen omtryckt 1989:633.
Nuvarande lydelse
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring.
Föreslagen lydelse
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring,
15. sådan ersättning från en
vinstandelsstiftelse som avses i
3 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring och från vilken
skall bortses vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst.
Prop. 1992/93:29
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna
kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning
från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av ar-
betstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestäm-
da yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom
respektive grupp.
Denna lag träder i kraft den
1 april 1993. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om av-
gifter som avser tid före ikraft-
trädandet.
Denna lag träder i kraft såvitt
avser 2 kap. 4 § första stycket 15
den 1 januari 1993 och i övrigt
den 1 april 1993. De nya bestäm-
melserna i 2 kap. 4 § första
stycket 15 tillämpas dock på av-
gifter som avser tid från och med
den 1 januari 1992. 1 övrigt gäller
äldre bestämmelser fortfarande i
fråga om avgifter som avser tid
före ikraftträdandet.
Socialdepartementet
Prop. 1992/93:29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Könberg
1 Inledning
Inför ett införlivande i EES-avtalet av en ändring i förordning (EEG) nr
1408/71 har frågan aktualiserats om hur olika folkpensionsförmåner
finansieras. Ett klargörande bör göras av vilka förmåner som är avgifts-
finansierade.
I skrivelse den 5 juni 1992 har Riksskatteverket anfört att problem
uppstått vid rättstillämpningen såvitt avser fråga huruvida socialavgifter
skall utgå vid utbetalning av belopp från vinstandelsstiftelse till anställ-
da. Problemen hänför sig till den utvidgning av arbetsgivarbegreppet
som genomfördes i anslutning till skattereformen. Riksskatteverket före-
slår mot bakgrund härav viss lagändring.
I förevarande ärende avser jag att ta upp dessa frågor.
2 Folkpensionsavgiften
Mitt förslag: 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring ges en ny
lydelse varigenom klargörs att folkpensionsavgiften endast är
avsedd för finansiering av ålders-, förtids- och efterlevandepen-
sioner från folkpensioneringen och att de särskilda folkpensions-
förmånerna finansieras av statsmedel.
Skälen för mitt förslag: I propositionen om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (prop. 1991/92:170 del II bilaga 4) har regeringen
lagt fram förslag till lag om samordning av systemen för social trygghet
när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom denna lag kommer
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samordning av systemen för
10
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed-
lemmar flyttar inom gemenskapen, med de ändringar i förordningen som
gjorts fram till och med juli månad 1991 och med de EES-anpassningar
som framgår av bilaga VI till EES-avtalet, att inkorporeras med svensk
rätt. Genom en senare förordning (EEG) nr 1248/92 har förordning
(EEG) nr 1408/71 ändrats för att klarlägga vilka regler som skall gälla
vissa sociala förmåner i gränslandet mellan social trygghet och andra
sociala förmåner, exempelvis socialtjänstförmåner. Denna ändrings-
förordning har inom EG trätt i kraft den 1 juni 1992.
Ändringen, som utgör en anpassning till EG-domstolens praxis, inne-
bär ett klarläggande av vad som skall anses som social trygghet i förord-
ningens mening. Som social trygghet skall anses dels vissa förmåner
som antingen utgår som tillägg till eller i stället för sedvanliga förmåner
vid de risksituationer som täcks av förordning (EEG) nr 1408/71, exem-
pelvis sjukdom, invaliditet och ålderdom, dels förmåner som endast
avser särskilt skydd för handikappade. Genom att ange förmåner av det
senare slaget i en ny bilaga Ila till förordningen sanktioneras att för-
månen utges endast under bosättning i landet i fråga. Förmåner som inte
angetts i bilagan måste däremot på samma sätt som pensioner betalas
oavsett förmånstagarens bosättningsland.
För närvarande pågår informella samtal mellan EFTA-ländema och
EG-kommissionen om införlivande av förordning (EEG) nr 1248/92 i
EES-avtalet för formellt beslut av den gemensamma EES-kommittén så
snart som möjligt efter det att avtalet trätt i kraft.
En förutsättning för att en förmån skall få anges i bilaga Ila är att den
inte bygger på avgiftsplikt. På engelska används uttrycket "non-contribu-
tory". Från svensk sida har i dessa samtal bl.a. framförts krav på att i
bilaga Ila föra upp de särskilda folkpensionsförmånema vårdbidrag och
handikappersättning i de fall sådan inte utgår som tillägg till pension
enligt 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Ett problem
har i detta sammanhang varit att dessa särskilda folkpensionsförmåner
enligt 19 kap. 3 § AFL finansieras på samma sätt som övriga folkpen-
sionsförmåner såväl genom folkpensionsavgiften som av statsmedel.
Med anledning av det anförda anser jag att det i AFL bör anges att
huvudförmånema inom folkpensioneringen i första hand finansieras
genom folkpensionsavgiften och i övrigt av statsmedel samt att de sär-
skilda folkpensionsförmånema finansieras av statsmedel.
Jag föreslår att 19 kap. 3 § AFL ändras i enlighet härmed.
Prop. 1992/93:29
11
3 Socialavgifter och vinstandelsmedel
Prop. 1992/93:29
Mitt förslag: Till följd av problem som aktualiserats i rätts-
tillämpningen klargörs genom lagändring att fr.o.m. år 1992 skall
socialavgifter inte tas ut vid utbetalning av medel från vinstandels-
stiftelse till anställda eller tidigare anställda personer i företag som
lämnat bidrag till stiftelsen. Fr.o.m. år 1993 skall en förutsätt-
ning dock vara att de bidrag en arbetsgivare lämnar är avsedda att
vara bundna under minst tre kalenderår och avsedda att tillkomma
en betydande del av de anställda på likartade villkor. Avgiftsfri-
heten gäller inte ersättningar till företagsledare med väsentligt
inflytande i företaget och delägare i fåmansföretag eller fåmansägt
handelsbolag och närstående till dessa. Ersättningar som är av-
giftsfria är inte heller sjukpenning- eller pensionsgrundande.
Skälen för mitt förslag: I ett stort antal företag har åtgärder vidtagits
för att genom vinstandelssystem göra de anställda delaktiga av företagets
resultat, öka produktiviteten, sprida det individuella ägandet i företaget
och öka känslan av samhörighet med företaget.
Överföring av vinstmedel till en företagsanknuten vinstandelsstiftelse
beslutas av företaget i regel i anslutning till att resultatet för det gångna
året fastställs. Överföringen sker till en av de anställda eller personal-
organisationerna vid företaget bildad stiftelse. Stiftelsen utgör ett från
företaget fristående rättssubjekt. Enligt praxis får företaget under vissa
förutsättningar göra avdrag vid inkomsttaxeringen för det till stiftelsen
överförda beloppet. Ofta bildar vaije avsättning en särskild fond men
andra konstruktioner förekommer också. Stiftelsen placerar i regel med-
len i värdepapper, ofta i aktier i det företag som lämnat bidraget.
Andelsrätt i stiftelsens förmögenhet grundas på anställning i det över-
förande företaget vid en viss tidpunkt eller under viss tidsperiod. De in-
dividuella andelarna bestäms med utgångspunkt i anställningsform, av-
lönad tid eller liknande.
Stiftelsen förvaltar de överförda medlen (vinstandel smed len), inkl,
avkastning och realiserad värdestegring, för andelsägarnas räkning.
Efter viss tid - ofta efter fem år eller vid pensionering - erhåller den
andelsberättigade utbetalning av sin andel i form av kontanter eller
aktier. När så sker beskattas mottagaren för sin andel i inkomstslaget
tjänst. Den som slutar sin anställning erhåller i allmänhet ett s.k. fribrev
avseende sin andelsrätt. Med fribrev avses ett bevis om den eller de
andelar som den anställde tillgodoförts i redan överförda medel.
För åren 1988-1991 var arbetsgivaren skyldig att erlägga arbetsgivar-
avgifter på de bidrag som lämnades till stiftelsen. Värdet som därvid
tillgodofördes en försäkrad var pensionsgrundande.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i företag innebär
har statsmakterna beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1992 skall socialav-
gifter inte tas ut på bidrag till vinstandelsstiftelser (prop. 1991/92:60,
12
bet. 1991/92:SkU10, rskr. 1991/92:97, SFS 1991:1842). I prop.
1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt föreslogs att socialavgifter inte
skulle utgå vare sig när medel lämnas till en vinstandelsstiftelse eller när
anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel från stiftelsen. I sam-
band härmed föreslogs en ändring av 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter som innebar att arbetsgivares avgiftsskyldighet för bidrag
till vinstandelsstiftelser togs bort. Riksdagen beslöt i enlighet med för-
slaget.
I samband med skattereformen (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356 samt prop. 1990/91:54, bet.
1990/91:SkU10, rskr. 1990/91:106) ändrades bl.a. andra stycket i
3 kap. 2 § AFL. Ändringen syftade till att även vissa förmåner som
utges av annan än arbetsgivaren skall räknas som inkomst av anställ-
ning.
För att undanröja de problem som härigenom uppstått i rättstillämp-
ningen föreslår jag vissa lagändringar så att det klart framgår att ersätt-
ningar från en vinstandelsstiftelse varken skall vara förmåns- eller av-
giftsgrundande. Ändring bör således göras i 2 kap. 3 § och 11 kap. 2 §
AFL samt i 2 kap. 4 § lagen om socialavgifter. Dessa bestämmelser bör
tillämpas fr.o.m. år 1992 i enlighet med regeringens och riksdagens
tidigare intentioner.
Den föreslagna ändringen i 2 kap. 4 § lagen om socialavgifter medför
att särskild löneskatt inte heller skall erläggas på ersättning som stiftel-
sen betalar till den som är 65 år eller äldre.
Syftet med avgiftsfriheten är att främja produktiviteten och det långsik-
tiga sparandet som följer av att anställda blir delaktiga i företagets resul-
tat och att ägandet sprids. Vad som avses med en vinstandelsstiftelse är
emellertid inte reglerat i lag och det föreligger därför behov av att när-
mare precisera vilka ersättningar som skall vara avgiftsfria.
Som förutsättning för avgiftsfrihet bör gälla att de bidrag arbetsgivaren
lämnar till stiftelsen är avsedda att vara bundna minst tre kalenderår.
Medlen skall således normalt inte få betalas ut tidigare än det fjärde året
efter det att bidraget lämnades. Om en anställd avgår med pension eller
avlider skall ersättning dock få lämnas före det fjärde året utan att detta
skall medföra avgiftsskyldighet för stiftelsen.
En ytterligare förutsättning bör vara att bidragen är avsedda att till-
komma en betydande del av de anställda och tillkomma dem på likartade
villkor. Detta skall innebära att minst ca en tredjedel av personalen om-
fattas av vinstandelssystemet och att ersättningen lämnas till dessa an-
ställda efter enhetliga principer.
Avgiftsfrihet bör inte medges för ersättningar som lämnas till delägare
i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller till företagsledare
i ett sådant företag om denne har ett väsentligt inflytande i företaget.
Avgiftsfrihet bör inte heller avse ersättningar som lämnas till närstående
till sådan företagsledare eller delägare. Med fåmansföretag och fåmans-
ägt handelsbolag avses detsamma som i punkt 14 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen (1928:370). Den personkrets som avses skall
också vara densamma som i dessa anvisningar.
Prop. 1992/93:29
13
Om de angivna förutsättningarna inte är uppfyllda bör stiftelsen vara
skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter på motsvarande ersättningar.
De angivna preciseringarna bör tas in i 2 kap. 3 § andra stycket AFL.
Genom hänvisning till detta lagrum i 11 kap. 2 § AFL och 2 kap. 4 §
socialavgiftslagen kommer bestämmelserna samtidigt att bli tillämpliga i
pensions- och avgiftshänseende samt beträffande särskild löneskatt på
förvärvsinkomster.
Den närmare avgränsningen av vilka ersättningar från vinstandelsstif-
telser som inte skall vara avgifts- eller förmånsgrundande skall gälla
ersättningar som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1993. I övergångsbestäm-
melserna bör dock anges att, om de särskilda villkoren inte är uppfyllda,
stiftelsen inte skall vara skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter på ersätt-
ningarna om arbetsgivaren redan har erlagt arbetsgivaravgifter på mot-
svarande bidragsbelopp i enlighet med de lagregler om gällde till ut-
gången av år 1991. I så fall skall ersättningen från stiftelsen inte heller
vara förmånsgrundande.
Slutligen vill jag nämna att bidragen från arbetsgivaren till stiftelsen i
likhet med vad som för närvarande gäller skall vara fria från arbets-
givaravgifter och inte grunda rätt till sjukpenning eller tilläggspension.
Vidare tar de redovisade förslagen endast sikte på uttag av avgifter.
Någon ändring av gällande rätt i fråga om möjligheten till avdrag vid
inkomstbeskattningen för arbetsgivarens avsättning till vinstandelsstiftel-
sen är inte avsedd.
Jag har i detta ärende samrått med statsrådet Lundgren.
Prop. 1992/93:29
4 Upprättade lagförslag
Inom Socialdepartementet har upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter.
Lagförslag 3 avser ett ämne som faller inom Lagrådets gransknings-
område. Eftersom ändringarna är en följd av ett tidigare riksdagsbeslut
anser jag att förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad som nu har anförts hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.
14
6 Beslut
Prop. 1992/93:29
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredrag-
anden har lagt fram.
15
Innehållsförteckning
Prop. 1992/93:29
Proposition...................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 10
1 Inledning ...............................10
2 Folkpensionsavgiften ........................10
3 Socialavgifter och vinstandelsmedel ...............12
4 Upprättade lagförslag........................14
5 Hemställan ..............................14
6 Beslut .................................15
gotab 42202, Stockholm 1992
16