Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 maj 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Reidunn Laurén
I propositionen läggs fram förslag till en ändring i sekretesslagen (1980:100)
som innebär att sekretess införs hos domstol i mål om ansvar för barnporno-
grafibrott.
Lagändringen föreslås träda i kraft omedelbart.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 256
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100)* skall ha
följande lydelse.
Prop. 1992/93:256
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
16 §
Sekretess gäller hos domstol i mål
om ansvar för sexualbrott, utpress-
ning, brytande av post- eller tele-
hemlighet, intrång i förvar eller
olovlig avlyssning samt i mål om er-
sättning för skada med anledning av
sådant brott, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhål-
landen, om det kan antas att den en-
skilde eller någon honom närstå-
ende lider skada eller men om upp-
giften röjs. Sekretessen gäller dock
inte för uppgift om vem som är tillta-
lad eller svarande i målet.
Sekretess gäller hos domstol i mål
om ansvar för sexualbrott, utpress-
ning, brytande av post- eller tele-
hemlighet, intrång i förvar eller
olovlig avlyssning samt i mål om er-
sättning för skada med anledning av
sådant brott, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhål-
landen, om det kan antas att den en-
skilde eller någon honom närstå-
ende lider skada eller men om upp-
giften röjs. Sekretessen gäller dock
inte för uppgift om vem som är tillta-
lad eller svarande i målet. Sekretess
gäller hos domstol även i mål om an-
svar för bampomografibrott eller
motsvarande tryckfrihets- eller ytt-
randefrihetsbrott för uppgift om den
unge, om det kan antas att denne eller
någon denne närstående lider skada
eller men om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då den kommit ut från trycket
i Svensk författningssamling.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1993
Prop. 1992/93:256
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Laurén, Hellsvik, Davidson, Könberg
Föredragande: statsrådet Laurén
Justitiekanslern (JK) har i en skrivelse till Justitiedepartementet (dnr 93-
2060) föreslagit att en fråga om ändring i sekretesslagen (1980:100) tas upp
till skyndsam prövning. Framställningen har sin bakgrund i ett nu anhängigt
mål om barnpornografibrott. Ändringsförslaget syftar till att möjliggöra ett
sekretesskydd hos domstol för uppgifter om barns personliga förhållanden i
sådana mål.
I framställningen pekar JK även på att avvägningen mellan å ena sidan
rätten att få ta del av en kopia av en allmän handling med stöd av offentlig-
hetsprincipen och å andra sidan intresset av att skydda i brottmål beslag-
tagna handlingar är i behov av ett närmare studium.
JK:s framställning bifogas detta ärende som bilaga 1. Framställningen har
behandlats vid en hearing. De myndigheter, organisationer m.m. som deltog
1 hearingen anges i bilaga 2.
Bampomografibrott
Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller
som sprider sådan bild av barn döms, om inte gärningen med hänsyn till om-
ständigheterna är försvarlig, för barnpornografibrott (16 kap. 10 a § brotts-
balken, BrB). Om skildringen finns i tryckt skrift kan spridandet av skriften
innefatta tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen (TF),
och om den finns i en film, varmed avses även videogram, kan spridandet
innefatta yttrandefrihetsbrott (5 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrund-
lagen, YGL).
Tvångsmedel i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
Enligt 7 kap. 7 § TF får en tryckt skrift som innefattar ett tryckfrihetsbrott 3
konfiskeras. Motsvarande bestämmelse vad gäller filmer finns i 5 kap. 6 §
YGL. Vid konfiskering skall i princip alla exemplar som är avsedda för sprid- Prop. 1992/93:256
ning förstöras. Dessutom skall tillses att föremål som kan användas särskilt
för att mångfaldiga skriften eller filmen inte skall kunna användas för att
framställa ytterligare exemplar. Om det förekommer anledning att filmen
eller skriften på grund av yttrandefrihetsbrott eller tryckfrihetsbrott kan
konfiskeras, får i avvaktan på beslut om detta filmen resp, skriften läggas
under beslag (10 kap. 1 § TF och 7 kap. 3 § YGL).
Rättegångsförfarandet
Justitiekanslern utövar tillsyn på TF:s och YGLts områden och är ensam be-
hörig åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och yttrandefrihetsbrott. I princip
kan endast Justitiekanslern besluta om tvångsmedel, bl.a. beslag, med an-
ledning av misstanke om sådana brott. Sedan åtal för tryckfrihets- eller ytt-
randefrihetsbrott väckts eller ansökan gjorts hos rätten om konfiskering, för-
fogar rätten över frågor om tvångsmedel. När målet avgörs, skall rätten
pröva om tidigare meddelat förordnande om tvångsmedel skall bestå.
I fråga om rättegången i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål skall rätte-
gångsbalken tillämpas i den mån annat inte följer av TF, YGL eller lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens områden (11 kap. 3 § sistnämnda lag). Enligt 45 kap. 7 §
rättegångsbalken skall åklagaren när åtal väcks eller så snart som möjligt
därefter, till rätten ge in utskrift av protokoll eller anteckningar från förun-
dersökningen samt de skriftliga handlingar och föremål som han vill åberopa
som bevis. När åtal väcks i tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål ges normalt
den skrift, film eller liknande vars innehåll det är fråga om in till rätten och
åberopas till styrkande av den brottsliga gärningen. Den framställning som
påstås ha brottsligt innehåll kan därmed bli ansedd som en allmän handling
enligt TF.
Allmänna handlingar och rätten att ta del av dem
Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall
vatje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar (2 kap. 1 §
TF). Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det
är påkallat med hänsyn till de intressen som närmare anges i 2 kap. 2 § TF,
däribland intresset att förebygga eller beivra brott och skyddet för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningarna av rätten att ta
del av allmänna handlingar skall anges noga i en bestämmelse i en särskild
lag (sekretesslagen), eller i annan lag vartill denna hänvisar. Med handling
avses i TF framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel, t.ex.
en film eller videogram. Handlingen är att betrakta som allmän om den för-
varas hos en myndighet och är inkommen eller upprättad hos myndigheten
(2 kap. 3 § TF).
En allmän handling som inte omfattas av sekretess skall på begäran till-
handahållas den som vill ta del av den, så att den kan läsas, avlyssnas eller
uppfattas på annat sätt. En allmän handling får också skrivas av, avbildas,
eller tas i anspråk för ljudöverföring. Den som vill ta del av en allmän hand-
ling har som huvudregel rätt att mot avgift få kopia eller liknande av hand-
lingen till den del den får lämnas ut (2 kap. 12 och 13 §§ TF).
Sekretess i mål om sexualbrott m.m.
Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen gäller sekretess hos domstol i mål om an-
svar för sexualbrott, utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, in-
trång i förvar eller olovlig avlyssning samt i mål om ersättning för skada med
anledning av sådant brott, för uppgift om enskilds personliga eller ekono-
miska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock
inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande i målet.
Någon bestämmelse om sekretess för uppgift om enskilds förhållanden i
mål om ansvar för barnpornografibrott finns inte.
En förhandling vid domstol kan enligt 5 kap. 1 § rättegångsbalken hållas
inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att
förebringas uppgifter som hos domstolen omfattas av sekretess enligt 9 kap.
16 § sekretesslagen.
Sekretess gäller även vid förundersökning i brottmål och i angelägenhet
som gäller straffprocessuella tvångsmedel i brottmål, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs
(9 kap. 17 §). Denna sekretess upphör visserligen i princip att gälla om upp-
giften lämnas lämnas över till domstol i samband med att åtal väcks, men
den består i vissa fall, bl.a. om sekretess skall gälla hos domstolen enligt
9 kap. 16 § (9 kap. 18 § andra stycket).
I sin framställning anför JK att det i ett mål där talan inte förs om ansvar för
sexualbrott utan för det tryck- eller yttrandefrihetsbrott eller det brott mot
allmän ordning som spridande av barnpornografisk skildring utgör enligt
16 kap. 10 a § BrB, inte finns någon möjlighet att vägra utlämnande av all-
män handling som innehåller uppgifter av integritetskänslig natur. Frågan
har nyligen varit föremål för prövning vid två tillfällen i Svea hovrätt. Hov-
rätten har därvid konstaterat att den i 9 kap. 16 § sekretesslagen uppställda
sekretessen till skydd för enskilds personliga förhållanden (i detta fall när-
mast integriteten hos de barn som avbildas i skildringarna) inte kunde åbero-
pas till stöd för att vägra utlämnande, eftersom den talan som fördes i målet
inte avsåg ansvar för sexualbrott utan ansvar för ett brott mot allmän ordning
i 16 kap. BrB.
JK har i framställningen framfört två möjligheter att åstadkomma en lös-
ning som på ett tillfredsställande sätt beaktar de motstående intressen som i
liknande fall gör sig gällande, nämligen den viktiga principen om öppenhet
i domstolarnas verksamhet och intresset av barnets personliga integritet. En
ändring i sekretesslagen ter sig enligt JK som den snabbast framkomliga vä-
gen. Det skulle också kunna övervägas att inskränka den rätt som ansetts
Prop. 1992/93:256
finnas att erhålla kopior av sådant material som i domstol är under beslag Prop. 1992/93:256
och yrkas konfiskerat. Bestämmelser härom skulle dock fordra grundlags-
ändring och kan därför inte få snabbt genomslag.
Mitt förslag: Sekretesslagen ändras så att sekretess skall gälla hos
domstol i mål om ansvar för barnpornografibrott för uppgift om den
unge, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Framställningen från Justitiekanslern överensstämmer i princip med mitt
förslag.
Lämnade synpunkter vid hearingen: Företrädare för Stockholms tingsrätt
har ifrågasatt om inte en s.k. absolut sekretess borde införas. Företrädare
för Svenska Tidningsutgivareföreningen har å sin sida framfört att absolut
sekretess inte bör införas. Företrädare för Stockholms tingsrätt och JK har
betonat att det är angeläget att lagändringen träder i kraft snarast möjligt.
Skälen för mitt förslag: Principen att domstolsförhandlingar skall vara
offentliga och att det material som ligger till grund för domstolens bedöm-
ning skall vara offentligt är av grundläggande betydelse för rättssäkerheten
och för allmänhetens tilltro till rättsväsendet. Domstolsförhandlingar och
processmaterialet skall därför vara offentliga i största möjliga utsträckning.
Ett sekretessintresse bör därför få väga över endast om det finns ett mycket
starkt behov av sekretess. Den som har blivit utsatt för eller anser sig ha bli-
vit utsatt för ett sexualbrott har ofta ett starkt intresse av sekretess för upp-
gifter som läggs fram i brottmålet liksom i ett mål om skadestånd på grund
av sådant brott. Skälen för sekretess i sådana mål har ansetts vara så starka
att sekretessintresset fått sätta åsido huvudregeln om att förhandlingen och
processmaterialet skall vara offentligt.
Barnpornografibrott utgör ett brott mot allmän ordning. Det finns således
ingen enskild målsägande (den som utsatts för brott) i mål om ansvar för
sådant brott.
För att styrka att barnpornografibrott har begåtts, krävs normalt att hand-
lingar, bilder eller filmer ges in till domstolen bl.a. för att företes vid dom-
stolsförhandlingen. Detta kan i sin tur innebära att de barn som har utsatts
för den kränkning som framställningen skildrar ytterligare förnedras genom
att skildringen i t.ex. videogrammet blir tillgänglig för allmänheten. Därmed
inträder frågan om behov av skydd för enskilds integritet även i ett mål om
ansvar för brott mot allmän ordning.
På samma sätt som i mål om ansvar för sexualbrott väger hänsynen till
dessa barns integritet så tungt att huvudprincipen om att domstolsförhand-
ling och processmaterialet till alla delar skall vara offentligt måste få vika.
Till detta kan läggas att det vore olämpligt om åklagaren nödgades väga in
hänsynen till barnets integritet i frågan om det över huvud skall väckas åtal
för barnpornografibrott. Ett sådant hänsynstagande skulle ytterst leda även Prop. 1992/93:256
till det anstötliga resultatet att åklagaren måste avstå från att låta ett under
förundersökningen gjort beslag av t.ex. ett videogram med barnpornografi
bestå och i stället låta det beslagtagna materialet återlämnas till den miss-
tänkte. Bestämmelser som gör det möjligt att förhindra att barnens integritet
kränks i mål om barnpornografi bör därför införas.
När det gäller frågan om hur detta lagtekniskt skall ske kan följande an-
föras.
Vad som utgör en allmän handling och rätten att ta del av dessa handlingar
regleras uteslutande i TF. Rätten att ta del av allmänna handlingar tillkom-
mer varje svensk medborgare till ”främjande av ett fritt meningsutbyte och
en allsidig upplysning” (2 kap. 1 § TF). TF är även exklusiv lag när det gäller
ingripanden på grund av innehållet i tryckt skrift. Och TF medger att tryckta
skrifter med visst innehåll tas i beslag och konfiskeras om innehållet utgör
tryckfrihetsbrott. Ett förordnande om konfiskering innebär som tidigare
nämnts i princip att den tryckta skriften som tagits i beslag skall förstöras.
Syftet med åtgärden är självfallet att förhindra vidare spridning av skriften.
I såväl TF som YGL finns bestämmelser om straff för spridande av framställ-
ningar som är föremål för beslag eller förklarats konfiskerade (6 kap. 3 § TF
och 3 kap. 13 § YGL). Förhållandet mellan å ena sidan TF:s regler om all-
männa handlingar och om rätten att erhålla kopior av allmänna handlingar
och å andra sidan TF:s regler om beslag och konfiskering (till vilka YGL
hänvisar) framgår inte uttryckligen av TF. Frågeställningen synes inte ha fått
någon belysning i den juridiska litteraturen. Inte heller har frågan behand-
lats vid tillkomsten av nu gällande TF eller av YGL. Den uppkomna frågan
kan dessutom ses i ett vidare perspektiv, nämligen det som omfattar beslag
av handlingar i ärenden och mål som ej avser tryckfrihets- eller yttrandefri-
hetsbrott. Dessa frågor är komplicerade och förtjänar att få en närmare be-
lysning. En sådan analys fordrar emellertid en grundlig genomgång av hur
gällande bestämmelser förhåller sig till varandra och ingående överväganden
av möjligheterna till förtydliganden eller ändringar av gällande regler, vilka
i detta sammanhang till stor del är av grundlagskaraktär. Jag avser att åter-
komma i annat sammanhang till regeringen i denna fråga.
Med hänsyn till det stora behovet av att snabbt komma till rätta med den
situation som uppstått, bör nu en ändring ske i sekretesslagen.
Det sätt på vilket detta låter sig snabbast göra är att göra ett tillägg till
9 kap. 16 §. En sådan ändring ligger nära till hands också med beaktande av
att barnet kan betraktas som ett offer för det sexuella övergrepp som skild-
ras. Därför förordar jag att en bestämmelse om sekretess motsvarande den
som redan finns i 9 kap. 16 § om sekretess hos domstol i mål om ansvar för
sexualbrott införs till skydd för barnets identitet. Nu nämnda bestämmelses
s.k. raka skaderekvisit, att sekretess föreligger om det kan antas att barnet
lider skada eller men om uppgiften röjs, motiveras av att det är fråga om
domstolsförfarande och att grundprincipen skall vara att rättegångar i dom-
stol skall vara offentliga (jfr 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen). Be-
stämmelsen blir tillämplig så snart ett barn går att identifiera och detta oav-
sett om det i det enskilda fallet är svårt att göra en sådan identifiering, t.ex.
därför att det finns anledning att tro att barnet finns i något annat land. Lag-
texten bör utformas så att inte bara den som är barn i den betydelse detta Prop. 1992/93:256
ord har i ansvarsbestämmelserna om barnpornografibrott omfattas, utan
också en sådan ungdom som vid tillämpningen av dessa inte anses vara barn.
Detta kan ske om den skyddade personen anges som ”den unge” och inte
”barnet”. Liksom när det gäller mål om ansvar för sexualbrott bör sekretess
även kunna gälla om någon närstående till den unge skulle antas kunna lida
skada eller men om uppgift om barnet röjs.
Vid sådant förhållande kan, utan annan följdändring, domstol hålla för-
handling inom stängda dörrar (5 kap. 1 § rättegångsbalken) och förunder-
sökningssekretessen består när åtal väcks (9 kap. 18 § andra stycket sekre-
tesslagen).
Skall sekretess enligt den nya bestämmelsen i 9 kap. 16 § sekretesslagen
bestå under hela rättegången och också efter denna, måste reglerna i 12 kap.
3 och 4 §§ sekretesslagen om fortsatt sekretess hos domstol vara tillämpliga,
vilket kan kräva särskilda beslut av domstolen.
Det förslag jag nu har lagt fram avser barnpornografibrott. Samma pro-
blemställning finns emellertid också i mål om ansvar för olaga våldsskildring
(16 kap. 10 b § BrB) som också kan utgöra tryckfrihets- eller yttrandefrihets-
brott (7 kap. 4 § 13 TF respektive 5 kap. 1 § YGL). Detta brott låter sig
emellertid inte infoga lika lätt i 9 kap. 16 § sekretesslagen, eftersom det mera
sällan kan vara tal om att skydda något visst brottsoffer. Det som i detta fall
skulle motivera sekretess är intresset att förhindra brott som består i att en
våldsskildring sprids sedan den utlämnats som allmän handling. Det har där-
för inte inom ramen för det synnerligen brådskande lagstiftningsärende som
jag nu föredrar varit möjligt att behandla brottet olaga våldsskildring när det
inte omfattas av JK:s framställning.
JK har emellertid i samarbete med företrädare för Justitiedepartementet
utarbetat ett utkast till en sekretessbestämmelse som skulle kunna förhindra
spridning av filmer och andra bildframställningar som innefattar olaga vålds-
skildring och som ges in i mål om ansvar för sådant brott. Avsikten är att
utkastet snarast skall överlämnas till det utskott i riksdagen som skall bereda
regeringens förslag så att detta utskott genom ett s.k. utskottsinitiativ skall
ha möjlighet att komplettera propositionens lagförslag och därigenom snab-
bast möjligt komma till rätta med problemet med olaga våldsskildringar som
hålls tillgängliga enligt offentlighetsprincipen i en rättegång.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Den föreslagna lagändringen innebär i princip endast att till en redan be-
fintlig uppräkning av olika brott fogas ytterligare ett brott. Lagändringen fö-
reslås i syfte att skydda ett ytterst skyddsvärt intresse och den föreslås träda i
kraft så snart det över huvud taget är möjligt. Ett hörande av Lagrådet skulle
innebära att en proposition i ärendet knappast skulle kunna avges till riksda-
gen i sådan tid att ett beslut kan fattas före sommaruppehållet. Detta skulle
fördröja lagstiftningsfrågans behandling med avsevärt men till följd. Lagrå-
dets yttrande bör därför inte inhämtas innan regeringen beslutar proposi- Prop. 1992/93:256
tion.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100).
Med hänsyn till att lagändringen föreslås träda i kraft inom kort bör rege-
ringen vidare föreslå riksdagen att förkorta motionstiden till tre dagar. Ären-
det bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Justitiekanslern
1993-05-17 Dnr 1913-93-22
Justitiekanslern får härmed föreslå att en fråga om ändring i sekretess-
lagen m.m. tas upp till skyndsam prövning i viss anslutning till den
inom Justitiedepartementet pågående översynen av lagstiftningen rö-
rande barnpornografibrott.
Ändringsförslaget syftar till att möjliggöra ett sekretesskydd hos
domstol för barns personliga förhållanden i mål eller ärenden som rör
beivrande av barnpornografibrott. Ett lagförslag biläggs denna fram-
ställning.
1 framställningen pekas också på att saken rymmer en fråga som är
viktig även i ett vidare rättsligt perspektiv. Avvägningen mellan å ena
sidan rätten att begära att få del av en kopia av en allmän handling
med stöd av offentlighetsprincipen och å andra sidan intresset av att
skydda i brottmål beslagtagna handlingar är enligt Justitiekanslern i
behov av en närmare genomiysning.
Framställningen har sin bakgrund i Justitiekanslerns erfarenheter
från främst ett nu aktuellt mål om barnpornografibrott. Den fråga som
behandlas är emellertid av generell natur för måltypen som sådan.
Justitiekanslern har i ett mål vid Stockholms tingsrätt väckt åtal mot
två personer med yrkande om ansvar för yttrandefrihetsbrott (barnpor-
nografibrott och olaga våldsskildring) avseende spridning av videogram
med ett barn pornografiskt resp, våldspornografiskt innehåll. Målet är
för närvarande anhängigt vid tingsrätten.
1 målet har med stämningsansökan ett stort antal (över hundra)
filmer och videogram getts in av Justitiekanslern. Videogrammen är
efter beslut av Justitiekanslern under beslag och yrkas konfiskerade
hos domstolen.
Hos tingsrätten har, sedan stämningsansökan ingetts dit, flera perso-
ner begärt att få ta del av de beslagtagna videogrammen med hänvis-
ning till reglerna i tryckfrihetsförordningen (TF) om rätt för envar att
få ta del av allmänna handlingar eller att erhålla kopia av dem (2 kap.
12 och 13 §§ TF).
Sedan Stockholms tingsrätt genom beslut vid två skilda tillfällen
avslagit framställningar om att få ta del av videogrammen genom att
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
10
erhålla kopia av dem, har besluten upphävts av Svea hovrätt med
hänvisning till reglerna i TF och sekretesslagen. Kopior av domstolar-
nas beslut biläggs.
Justitiekanslern anmodades i det första av de av Svea hovrätt pröva-
de fallen att till hovrätten avge yttrande och delgav hovrätten sin syn
på uppkomna frågeställningar. Kopia av Justitiekanslerns yttrande till
hovrätten biläggs.
Mot ett beslut att lämna ut en allmän handling kan talan ej föras,
15 kap. 7 § sekretesslagen.
Genom den prövning som gjorts av hovrätten har således avgjorts att
det inte finns någon laglig grund för en domstol att vägra att bifalla en
på TF stödd begäran om att genom kopia få ta del av videogram med
t.ex. barnpornografiskt innehåll som har ingetts till och förvaras hos
domstolen i ett där anhängigt mål som rör ansvar för barnpornogra-
fibrott.
Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) skall, till främjande av
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning, varje svensk med-
borgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar.
De aktuella videogrammen torde hos domstolen ostridigt utgöra
allmänna handlingar i TF:s mening, 2 kap. 3 § TF.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det
är påkallat med hänsyn till de intressen som närmare anges i 2 kap.
2 § TF, bl.a. intresset att förebygga och beivra brott (p. 4) och skyddet
för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (p. 6).
Begränsningarna av rätten att ta del av allmänna handlingar skall
anges noga i en bestämmelse i en särskild lag - sekretesslagen - eller i
annan lag vartill denna hänvisar, 2 kap. 2 § andra stycket TF. Regle-
ringen i TF på området är exklusiv.
Utgångspunkten för prövningen av allmänhetens rätt att ta del av
ifrågavarande videogram skall således sökas i dessa föreskrifter medde-
lade på grundlags nivå och i de regler i sekretesslagen (1980:100) som
kan vara tillämpliga.
I sammanhanget bör nämnas att det i TF och yttrandefrihetsgrundla-
gen (YGL) finns vissa regler enligt vilka "vidarespridning" efter beslag
och konfiskation har kriminaliserats. Av dessa bestämmelser kan dock
inte utläsas att de skulle ta sikte på att förhindra domstolen att
tillämpa offentlighetsprincipen. En sådan läsart synes heller inte sär-
skilt naturlig.
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
3.1 Intresset att förebygga och beivra brott och
förundersökningssekretessen
Sedan Justitiekanslern, i det mål vid tingsrätten vari den aktuella
utlämnandefrågan uppkommit, väckt åtal med yrkande om ansvar för
barnpornografibrott resp, olaga våldsskildring har den sekretess som
enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen tidigare hos Justitie-
kanslern kunnat åberopas till stöd för att begränsa rätten att ta del av
ifrågavarande videogram upphört att gälla, 9 kap. 18 § jämförd med
12 kap. 1 § sekretesslagen. Någon annan sekretessregel i 5 kap. sekre-
tesslagen som i syfte att förebygga brott skulle kunna tillämpas hos
domstolen i mål av den aktuella typen finns inte.
3.2 Särskilt om sekretess med hänsyn till enskilds personliga
förhållanden
Sekretess med hänsyn till enskilds personliga förhållanden har före-
skrivits i bl.a. 7 och 9 kap. sekretesslagen. Av de i dessa kapitel
upptagna föreskrifterna är de som har meddelats i 9 kap. 16 § av
särskilt intresse för den här behandlade frågan.
Enligt den bestämmelsen gäller sekretess hos domstol i mål om
ansvar för bl.a. sexualbrott, för uppgift om bl.a. enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretessregleringen motiveras av att den som har blivit utsatt för ett
sådant brott som avses i paragrafen ofta har ett starkt intresse av
sekretess för uppgifter som läggs fram i målet, jfr Corell m.fl. Sekre-
tesslagen, tredje uppl. s. 305.
I det mål där den aktuella utlämnandefrågan uppkom konstaterade
tingsrätten emellertid att den i 9 kap. 16 § uppställda sekretessen till
skydd för enskilds personliga förhållanden (i detta fall närmast integri-
teten hos de barn som avbildas i skildringarna) inte kunde åberopas
till stöd för att vägra utlämnande, eftersom den talan som förs i målet
ej avser ansvar för sexualbrott utan talan om ansvar för ett brott mot
allmän ordning i 16 kap. brottsbalken (BrB).
I tingsrättens bedömning av sekretessfrågan i denna del har Justitie-
kanslern i sitt inledningsvis nämnda yttrande och senare också Svea
hovrätt i sina två avgöranden instämt.
4.1 Allmänt
I ett mål där talan förs om ansvar inte för sexualbrott utan för det
tryck- eller yttrandefrihetsbrott eller det brott mot allmän ordning som
spridande av barnpornografisk skildring utgör enligt 16 kap. 10 a §
brottsbalken finns således ingen möjlighet att vägra utlämnande av en
allmän handling som innehåller uppgifter av integritetskänsiig natur.
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
12
Utgången av den rättsliga prövningen rörande utlämnandefrågan har
väckt massmediai uppmärksamhet och indignation hos allmänheten.
Justitiekanslern, som har tagit del av det åtalade materialet, kan
bekräfta att där förekommer skildringar av barn i sådana former att de
kan identifieras. Skildringarna är förnedrande och det är upprörande
att ta del av dem.
Barn som skildras på ett sådant sätt i barnpornografi bör för
framtiden ges ett skydd för den personliga integriteten av lagstiftaren.
Det synes angeläget att nu överväga vad som lagstiftningsvägen kan
och bör göras för att åstadkomma ett sådant skydd.
Härvid måste inledningsvis beaktas att motstående intressen med
betydande styrka principiellt bryter sig mot varandra; å ena sidan
intresset av insyn i myndigheternas maktutövning gentemot medbor-
garna och å den andra de starka integritetsskäl som också gör sig
gällande i sammanhanget. Mot den viktiga principen om öppenhet i
domstolarnas verksamhet står intresset av barnets personliga integritet.
Två möjligheter står enligt min mening till buds att åstadkomma en
lösning som på ett tillfredsställande sätt beaktar de motstående intres-
sen som här gör sig gällande. I ett kortsiktigt perspektiv ter sig en
ändring i sekretesslagen som den snabbast framkomliga vägen. I ett
längre perspektiv skulle också eller alternativt kunna övervägas att
inskränka den rätt som ansetts finnas att erhålla kopior av sådant
material som i domstol är under beslag och yrkas konfiskerat. En
lösning efter de senare antydda linjerna skulle dock kräva grundlags-
ändring och kan därför inte snabbt få genomslag.
I det följande diskuteras möjliga lösningar.
4.2 Utvidgad sekretessreglering
I det korta perspektivet framstår som nämnts en utökad sekretessreg-
lering som den enklaste vägen att komma till rätta med problemet. Vid
övervägande av en utökad sekretess bör följande utgångspunkter vara
vägledande.
Allmänhetens i grundlag värnade rätt att ta del av allmänna hand-
lingar har gamla traditioner i vårt land. Offentlighetsprincipen i dess
olika beståndsdelar anses utgöra en omistlig del av vår politiska demo-
krati, jfr t.ex. prop. 1975/76:160 s. 69 ff. Tryckfrihetsförordningen
ställer därför upp de ramar inom vilka begränsningar i rätten att fa ta
del av allmänna handlingar kan komma i fråga. Ett intresse som
ansetts berättiga till en sådan begränsning utgör hänsynen till enskilds
personliga förhållanden. Ev. undantag från rätten att ta del av allmän
handling skall vidare anges noga, i princip i sekretesslagen.
Ramen och förutsättningarna för att i ett fall som det här diskutera-
de utvidga sekretessregleringen är alltså given i grundlagen. De syften
som bär upp offentlighetsprincipen torde i detta sammanhang inte
behöva utvecklas närmare än så.
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
13
Till dessa grundläggande utgångspunkter kan läggas den synpunkten
att sekretess på nya områden eller för uppgifter som inte tidigare
kunnat hållas hemliga ansetts böra ställas upp endast om starka skäl
kan anföras till stöd för en sådan lösning.
Enligt min mening föreligger i detta fall skäl av en sådan dignitet att
en utvidgad sekretessreglering väl låter sig försvaras.
4.2.1 Synen på barnpornografibrott
Statsmakterna har genom kriminaliseringen av barnpornografiska
skildringar velat markera sitt avståndstagande från att barn figurerar i
dessa sammanhang. Detta gäller också i sådana fall då några direkta
övergrepp mot barnet som i första hand kan beivras enligt reglerna om
ansvar för sexualbrott i 6 kap. BrB inte föreligger eller kan ledas i
bevis.
Hänsynen till barnens integritet och utsatta ställning har emellertid
anförts som argument för att barn över huvud taget ej bör förekomma
i skildringar av pornografisk karaktär. Framställning och spridning av
barnpornografi har således ansetts kränkande för barn över huvud
taget, jfr Kommentaren till brottsbalken II, sjätte uppl. s. 273.
Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen (prop. 1992/93:141) att
besluta om en skärpning av maximistraffet för barnpornografibrott
från sex månader till två års fängelse. Härigenom har avståndstagandet
från denna typ av gärningar ytterligare markerats.
4.2.2 Den nya teknikens inverkan bl.a. på spridningen
En tidigare okänd företeelse har, vill det synas, under senare år börjat
förekomma, nämligen den att videotekniken utnyttjas för att sprida
skildringar av barn i pornografiska sammanhang. Erfarenheterna från
det mål som inledningsvis har berörts tyder på att företeelsen kan ha
en viss omfattning. Det kan därför inte uteslutas att mål om ansvar för
denna typ av brott kan komma att fa en inte helt obetydlig frekvens
hos domstolarna i framtiden.
De barnpornografiska skildringar som Justitiekanslern i sin verk-
samhet som åklagare på tryck- och yttrandefrihetsområdet har tagit
befattning med utmärks av att barnen ofta skildras på ett sådant sätt att
deras identitet kan fastställas av personer som är bekanta med eller
eljest har varit eller kan komma i kontakt med dem. De vuxna som i
vissa inslag figurerar som aktörer i olika övergrepp kan däremot ofta
inte identifieras, eftersom de av lätt insedda skäl inte visar sina
ansikten.
Det är således hänsynen till barnens personliga integritet som gör sig
mycket påtagligt gällande i de fall då det kommer till ett beivrande av
den aktuella brottsligheten.
De erfarenheter som Justitiekanslern har gjort i sin åklagarverksam-
het tyder visserligen på att de barn som förekommer i videogrammen
mestadels är av utländsk härkomst och att videogrammen oftast fram-
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
14
ställs i utlandet. Dessa barn lär väl därför i och för sig knappast i
praktiken kunna identifieras här i landet även om deras ansikten kan
iakttas på filmerna.
Den sist anförda synpunkten är emellertid av underordnad betydelse
eftersom kriminaliseringen av barnpornografi bottnar i hänsynen till
barnens integritet i mer vidsträckt bemärkelse och oavsett huruvida ett
enskilt barn kan kännas igen eller inte i någon framställning. Barn
skall över huvud taget skyddas mot att behöva förekomma i dessa
sammanhang.
I några fall har det visat sig att även svenska barn figurerar i
barnpornografiska skildringar framställda här i landet. Den skada som
dessa barn kan åsamkas genom att deras identitet röjs eller kan komma
att röjas i en större krets torde inte behöva närmare utvecklas.
Allmän åklagare för nu i ett mål talan om ansvar för sexualbrott
begånget gentemot vissa sådana barn. I det brottmålet skyddas dock
barnens integritet av sekretessen i 9 kap. 16 § sekretesslagen och något
utlämnande av videogram som röjer uppgifter om barnen kommer
inte i fråga. Om samma material är föremål för ett åtal för barnporno-
grafibrott är det dock inte skyddat av sekretess.
I ett mål rörande barnpornografibrott kan sålunda med gällande
lagstiftning ett sådant röjande av barnens identitet t.ex. bli följden av
att bilder av barnen återges i mindre ansvarsfulla medieframställningar
eller genom att kopior av videogram vinner ny spridning sedan de
tvingats utlämnas av myndigheter eller domstolar som förfogar över
videogrammen som ett led i ett straffrättsligt ingripande mot deras
innehåll.
Den som sprider en film eller ljudupptagning trots att han vet att
den enligt YGL har tagits i beslag eller konfiskerats skall enligt 3 kap.
13 § fjärde stycket YGL dömas till böter eller fängelse.
Beträffande visning i TV kan återgivande av sådana barnpornografis-
ka skildringar utgöra yttrandefrihetsbrott enligt 5 kap. 1 § YGL.
De senare reglerna får visserligen antas utgöra en spärr mot vidare-
spridning av sådana skildringar i videogram som är i beslag. Någon
garanti för att kriminaliseringen helt motverkar en sådan vidaresprid-
ning finns emellertid inte.
4.2.3 Skälen för sekretess
Som har framhållits i avsnitt 3.2 kan i ett mål om ansvar för sexual-
brott t.ex. uppgifter rörande enskilds personliga förhållanden i ett
videogram som åberopas som bevisning mot en identifierad gärnings-
man hållas hemliga med stöd av bestämmelserna i 9 kap. 16 §
sekretesslagen. Samma skäl som åberopas för den sekretessen (jfr ovan
s. 5) gör sig enligt min mening lika gällande i mål vari talan förs om
ansvar för barnpornografibrott. Den omständigheten att någon gär-
ningsman ej identifierats och någon ansvarstalan om sexuella över-
grepp därför ej kan föras motiverar inte att barnens integritet lämnas
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
15
utan skydd i mål rörande ansvar för barnpornografibrott. Det som
skildras i filmerna kan ju i båda fallen vara sexuella övergrepp mot
värnlösa barn.
Sammanfattningsvis kan det inte anses acceptabelt att ett barns
identitet röjs eller att dess personliga integritet eljest kommer till skada
beroende på vilken typ av talan som förs i målet. Det bör alltså enligt
min mening införas en möjlighet att i mål om ansvar för barnporno-
grafibrott på samma sätt som i mål om sexualbrott kunna vägra lämna
ut "uppgifter om enskildas förhållanden".
4.2.4 Insyns intresset och skaderekvisitet
Som tidigare har berörts gör sig även insynsintresset gällande med
särskild styrka i sådana fall där samhället utövar sina maktbefogenhe-
ter gentemot medborgarna. Det kan därför enligt min mening inte
gärna komma i fråga att införa någon absolut sekretess på området.
Medborgarna har ett berättigat intresse av att kunna följa bl.a. domsto-
larnas verksamhet med den stora grad av insyn som ansetts nödvändig
i ett öppet demokratiskt samhälle. En lämplig avvägning mellan mot-
stående intressen måste här som i andra sammanhang göras då in-
skränkningar i offentlighetsprincipen övervägs.
Problemet att finna en lämplig avvägning mellan dessa motstående
intressen bör emellertid inte överdrivas. Här som eljest synes det vara
möjligt att genom ett lämpligt utformat skaderekvisit åstadkomma en
ordning som gör det möjligt att vidmakthålla kontrollen av myndighe-
ternas maktutövning under samtidigt hänsynstagande till de utsatta
barnens integritet.
Det Sr t.ex. anses önskvärt att bibehålla en viss möjlighet för
medborgarna, t.ex. företrädare för massmedierna, forskare, ideella or-
ganisationer m.fl., att hos en domstol ta del av barnpornografiska
framställningar för att möjliggöra en seriös nyhetsrapportering eller en
allvarligt syftande debatt eller forskning om dessa företeelser som
samhället finner det angeläget att motverka och beivra.
Om sekretessen avgränsas med ett rakt skaderekvisit, torde det
möjliggöra en sådan insynsmöjlighet för journalister m.fl. som bör
bibehållas utan att hänsynen till barnens integritet därmed behöver
trädas för när. Här kan också pekas på möjligheten att till t.ex. en
forskare på området utlämna uppgifter med förbehåll enligt 14 kap.
9 § sekretesslagen varigenom riskerna för skada m.m. ytterligare kan
motverkas.
4.2.5 En ny sekretessregel
Enligt min mening kan utformningen och avgränsningen av sekretes-
sen i 9 kap. 16 § sekretesslagen tjäna som utgångspunkt för utform-
ningen av en ny sekretessregel.
Av systematiska skäl synes dock en sekretessregel av berört slag som
tar sikte på skyddet av enskilds personliga förhållanden närmast böra
föras in i 7 kap. sekretesslagen. Ett förslag har som nämnts fogats till
framställningen (bilaga 1).
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
16
Härutöver synes det erforderligt att göra en konsekvensändring i
9 kap. 18 § andra stycket sekretesslagen, där en hänvisning till den
nya föreslagna sekretessregeln bör tas in. Vidare torde en följdändring
böra göras i 5 kap. 1 § rättegångsbalken för att de sekretesskyddade
uppgifterna skall kunna behandlas inom stängda dörrar vid rättegång
hos domstolen.
4.3 Inskränkningar i rätten att genom kopia ta del av
handlingar som är under beslag och yrkas konfiskerade m.m.
En annan möjlighet att komma till rätta med problemet vore att
inskränka rätten att genom kopia ta del av sådana handlingar som hos
åklagare eller domstol är under beslag och som hos domstolen yrkas
konfiskerade.
Insynsintresset skulle samtidigt kunna tillgodoses genom en rätt att
på stället ta del av handlingarna i fråga, jfr tingsrättens beslut den
9 mars 1993 i det aktuella målet, enligt vilken en sådan framställning
bifallits av tingsrätten.
Stockholms tingsrätt har vidare i ett beslut den 16 april 1993 i mål
B 5946-92 på närmare anförda skäl kommit fram till att de filmer och
videogram som är i beslag i målet på den grunden inte fick lämnas ut.
Tingsrätten anförde bl.a. följande:
Om genom kopiering den i beslag tagna skriften mångfaldigas och
därefter lämnas ut till envar som så önskar omöjliggörs en vid fällande
dom effektiv konfiskation, såtillvida att den spridning som tvångsåtgär-
derna har till ändamål att förhindra, till kanske stor omfattning redan
hunnit äga rum och i okontrollerbar omfattning kan fortsätta. Rätts-
verkan eller utflödet av den provisoriska säkerhetsåtgärden beslag
måste därför antas vara bl.a. att utlämnande av kopia enligt TF 2:13
inte får ske (jämför RB 27:10 tredje stycket enligt vilken föreskrift bl.a.
noggrann tillsyn ska hållas över beslagtaget föremål så att inte miss-
bruk sker därmed).
Svea hovrätt, som upphävde tingsrättens beslut, fann för sin del med
hänvisning till reglerna i TF och sekretesslagen att stöd saknades för
att vägra att lämna ut kopia av de aktuella videogrammen. I sina skäl
berörde hovrätten inte det av tingsrätten förda resonemanget om
verkan av beslag och konfiskation i sammanhanget. Tingsrättens ställ-
ningstagande bygger på en analys av de olika grundlagsreglernas inbör-
des förhållande. Tingsrätten har alltså försökt att göra en tolkning av
hur olika bestämmelser på samma konstitutionella nivå kan bringas
till ett lämpligt samspel då en konflikt mellan motstående intressen
uppstår eller tycks uppstå.
Vad tingsrätten anfört om risken för okontrollerad (vidare) sprid-
ning av videogram som begärs konfiskerade, men som i kopia begärs
utlämnade av domstolen enligt TF:s regler är onekligen tänkvärt.
Frågan är dock om tingsrättens resonemang är ett uttryck för en riktig
tolkning av innebörden av gällande rätt. För egen del får jag tillstå att
jag finner tingsrättens argumentering tilltalande i varje fall som ett led
i ett resonemang "de lege ferenda", dvs. enligt den lag som bör gälla
för framtiden. Frågan om hur TF:s regler om rätt att erhålla kopior av
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 256
allmänna handlingar förhåller sig till TF:s regel om beslag och konfis-
kation synes inte ha fått någon direkt belysning i doktrinen, åtminsto-
ne inte i tillgängliga grundlagskommentarer och liknande skrifter.
Inte heller i förarbetena till den berörda regeln i 2 kap. 13 § TF,
vilken fick sin nuvarande utformning i samband med att reglerna i
2 kap. TF blev föremål för en genomgripande revision år 1976 synes
frågan ha särskilt uppmärksammats, jfr prop. 1975/76 :160 s. 188 f.
Vilken slutsats som skall dras av det senast anförda är naturligtvis
svårt att säga.
En möjlig slutsats, och den som enligt min mening ligger närmast
till hands, är att TF:s regler om rätt att ta del av allmänna handlingar
även genom kopia avsetts gälla undantagslöst, om inte hinder möter av
hänsyn till noggrant specificerade sekretesshänsyn.
En annan möjlighet är att frågeställningen, i och för sig av fullt
naturliga skäl, inte hittills har uppmärksammats särskilt t.ex. i sam-
band med 1976 års grundlagsrevision vid vilken tidpunkt videotekni-
kens inverkan på problemet, om den alls existerade, knappast var så
framträdande som den blivit nu.
En tredje möjlighet är det resultat man kommer till om man godtar
tingsrättens tolkning av de berörda reglerna i TF och deras inbördes
samspel.
Oavsett hur härmed förhåller sig kvarstår det faktum att tingsrättens
beslut upphävts genom den överprövning som ägt rum i Svea hovrätt.
Hovrätten har inte anslutit sig till tingsrättens synsätt. Frågan kan
heller inte som nämnts föras under Högsta domstolens prövning.
I detta läge synes ett klarläggande genom lagstiftarens försorg vara
den väg som står till buds, om man önskar råda bot på det missförhål-
lande som den aktuella rättsliga prövningen måste sägas ha ådagalagt.
För egen del har jag inte för dagen någon klar och entydig föreställ-
ning om hur det aktuella problemet bäst kan mötas. Frågeställningen
måste uppenbarligen övervägas närmare i departementet. Samma pro-
blem kan uppstå även i mål utanför områdena för den tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga prövningen, t.ex. i ett vanligt brottmål där
handlingar kan vara i beslag och yrkas förverkade. Sådana beslagtagna
handlingar skulle för en utomstående kunna tänkas vara intressanta att
ta del av i ett brottsligt eller eljest obehörigt syfte.
De frågor som sist har berörts har anknytning till de arbetsuppgifter
som polisrättsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv (Dir.
1993:33).
En lösning efter de senast skisserade linjerna som skulle inskränka
rätten att erhålla kopior av allmänna handlingar kräver ändring av
grundlag vilket, förutom tidsaspekten, fordrar särskilt ingående övervä-
ganden.
Ett alternativ som inte skulle fordra grundlagsändring skulle vara att
i syfte att förebygga brott införa en ny sekretessregel i 5 kap. sekretess-
lagen. En sådan sekretessregel skulle kunna knytas an till den krimina-
lisering av spridande vid beslag och konfiskation av skildringar som
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
18
finns i TF och YGL och till intresset av att förebygga annan brottslig-
het. Även en sådan lösning fordrar närmare överväganden än som
varit möjliga inom ramen för denna framställning.
4.4 Slutsatser av det anförda
I avvaktan på att en sådan mer ingående analys av hithörande fråge-
ställningar rörande bl.a. beslags- och konfiskationsreglerna kan komma
till stånd, vill jag förorda att det förstnämnda förslaget till lösning
innebärande en reglering genom utökad sekretess i mål om barnpor-
nografibrott skyndsamt övervägs av Justitiedepartementet.
För det fall regeringen skulle dela Justitiekanslerns bedömning att
något snabbt bör göras åt den berörda problematiken vill jag peka på
följande.
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen kan regeringen
lägga fram en proposition senare under riksmötet än den 31 mars om
synnerliga skäl föreligger.
Enligt 3 kap. 11 § riksdagsordningen kan riksdagen på förslag av
regeringen avkorta motionstiden.
Reglerna i 4 kap. och 5 kap. riksdagsordningen om ärendenas
beredning resp, deras avgörande lämnar erforderligt utrymme för
riksdagen att besluta om en skyndsam behandling av ett regeringsför-
slag, om riksdagen så skulle önska.
Om lagrådets granskning inte bedöms fördröja lagstiftningsfrågans
behandling så att avsevärt men skulle uppkomma, torde även en sådan
granskning kunna komma till stånd med kort varsel med beaktande av
lagstiftningsärendets begränsade karaktär (8 kap. 18 § RF).
Formella möjligheter finns således att redan under innevarande
riksmöte förelägga riksdagen förslag till erforderlig lagändring.
Johan Hirschfeldt
Håkan Rustand
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Bilagor
1. Förslag till författningsändring
2. Stockholms tingsrätts beslut den 4 mars 1993
3. Svea hovrätts beslut den 13 april 1993
4. Stockholms tingsrätts beslut den 9 mars 1993
5. Stockholms tingsrätts beslut den 16 april 1993
6. Svea hovrätts beslut den 5 maj 1993
7. Justitiekanslerns yttrande den 6 april 1993 (jfr p. 2)
19
Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100) skall införas
en ny paragraf, 7 kap. 34 §, av följande lydelse.
7 kap.
34 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller hos domstol i
mål om ansvar för barnpornogra-
fibrott, för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det
kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider
skada eller men om uppgiften
röjs. Sekretessen gäller dock inte
för uppgift om vem som är till-
talad i målet.
I fråga om uppgift i allmän
handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år.
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 1
Denna lag träder i kraft den
20
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avd 8:3
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 2
PROTOKOLL Mål nr B 5946-92
1993-03-04
Handläggning i
sökandenas utevaro
RÄTTEN Rådmannen Agneta Almqvist, tillika protokollförare
SÖKANDE 1. Tidningen Arbetet
2. Ikväll-redaktionen, Robert Aschberg
3. ABC-nytt, Stockholm
4. En okänd person
SAKEN
Ansökan om att få ta del av allmän handling, videogram
Justitiekanslern har i rubr. mål väckt åtal mot två perso-
ner för yttrandefrihetsbrott (barnpornografibrott och
olaga våldsskildring) och gjort gällande att innehållet i
videogram och filmer är brottsligt och att angivna perso-
ner i egenskap av spridare är ansvariga för det brottsliga
innehållet. Under utredningen har Justitiekanslern beslag-
tagit ett omfattande antal videogram och smalfilmer, som
ingivits i målet och som åberopas som bevisning. Justitie-
kanslern har också yrkat att rätten med stöd av 5 kap 6 §
yttrandefrihetsgrundlagen konfiskerar dessa.
De sökande har med stöd av reglerna om utfående av
allmänna handlingar begärt att tingsrätten mot avgift
tillställer envar av dem en kopia av en videofilm.
Av ingiven stämningsansökan framgår att Justitiekanslern
har bedömt att de beslagtagna videogrammen och filmerna
till sitt innehåll är brottsliga. Fråga uppkommer med
anledning härav om tingsrätten har rätt att sprida dessa.
Med begreppet sprida avses åtgärder som innefattar att
exemplar av en bild hålls till salu, försänds eller dis-
Postadress
Box 8307, 104 20 STOCKHOLM
Besöksadress Telefon Expeditionstid
Fleminggatan 14 08-6575000 9-12, 13-15
21
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 2
tribueras på annat sätt eller att bilden visas genom film-
eller TV-teknik.
Utgångspunkten för tingsrättens bedömning är offentlig-
hetsprincipen. Begränsningar härav får ske endast om sär-
skilt viktiga skäl föranleder det. Vilka inskränkningar
kan då ha betydelse för tingsrättens bedömning? Enligt 2
kap 13 § regeringsformen får yttrandefriheten och informa-
tionsfriheten begränsas för att förebygga eller beivra
brott. Motsvarande inskränkningar finns i 2 kap 2 § 4 p
tryckfrihetsförordningen. Merparten av de begränsningar
som gjorts med stöd av 2 kap 2 § tryckfrihetsförordningen
är upptagna i sekretesslagen. Under vissa omständigheter
gäller sekretess hos domstol i mål om ansvar för sexual-
brott enligt 9 kap 16 § sekretesslagen. Enligt tingsrät-
tens bedömning saknas dock förutsättningar att med stöd av
denna bestämmelse förordna att de i målet ingivna videog-
rammen och filmerna skall sekretessbeläggas.
I yttrandefrihetsgrundlagen ges de grundläggande bestäm-
melserna om rätt för varje svensk medborgare gentemot det
allmänna att i filmer och videogram offentligt uttrycka
sig i vilket ämne som helst. Den rätten får bara begränsas
med stöd av denna lag. Sådana inskränkningar har gjorts i
5 kap 1 § i lagen. I bestämmelsen hänvisas till vad som
anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap 4 och 5 §§ tryckfri-
hetsförordningen. Enligt 7 kap 4 § 12 och 13 p tryckfri-
hetsförordningen skall som tryckfrihetsbrott anses barn-
pornografi brott och olaga våldsskildring om de är straff-
bara enligt lag. Straffbestämmelserna är intagna i 16 kap
10 a § och 10 b § brottsbalken. Samma påföljder gäller för
brott enligt yttrandefrihetsgrundlagen som för tryckfri-
hetsbrottet.
Postadress
Box 8307, 104
8esöksadress Telefon Expeditionstid
20 STOCKHOLM Fleminggatan 14 08-6575000 9-12, 13-15
22
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 2
Enligt 6 kap 2 § tredje och fjärde stycket yttrandefri -
hetsgrundlagen gäller i vissa fall att den som sprider en
film ansvarar för yttrandefrihetsbrott i filmen. Enligt 10
kap 1 § yttrandefrihetsgrundlagen är nämnda bestämmelser
tillämpliga pä sådana filmer som har framställts utomlands
och som lämnas ut för spridning i Sverige. Enligt 5 kap 6
§ samma lag får en film eller ljudupptagning konfiskeras.
Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för
spridning förstöras.
Frågan om att ta del av en allmän handling som får lämnas
ut regleras i 2 kap 12 och 13 §§ tryckfrihetsförordningen.
Utlämnandet kan antingen ske genom att en avskrift eller
kopia av handlingen mot avgift tillhandahålls den som så
önskar eller att handlingen tillhandhålls på stället.
Sökandenas begäran avser den först nämnda situationen näm-
ligen att få en kopia av ett videogram mot avgift. Efter-
som det är fråga om ett stort antal videogram, kan det
ifrågasättas om yrkandena är tillräckligt preciserade.
Tingsrätten har dock tolkat yrkandena som att det inte
spelar någon roll vilket av videogrammen som väljs.
Tingsrätten fattar följande
BESLUT (att meddelas 1993-03-04 kl. 13.30)
Tingsrätten behandlar först frågan om videogrammen är
allmänna handlingar som får lämnas ut d v s spridas genom
framställning av kopior till den som så önskar. Rätten
till spridning äger också samband med frågan om spridandet
är försvariigt.
Postadress
Box 8307, 104 20 STOCKHOLM
Besöksadress Telefon Expeditionstid
Fleminggatan 14 08-6575000 9-12, 13-15
23
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 2
Ett bifall till en sådan framställ an skulle innebära att
videogrammen genom tingsrättens försorg riskerar att åter-
föras till marknaden, dvs att tingsrätten medverkade
till spridningen av de i beslag tagna videogrammen utan
faktisk kontroll över frågan om mångfaldigande. Detta
skulle innebära att tingsrätten skulle komma att utföra
samma handling som Justitiekanslern i målet påstår vara
brottslig. Tingsrätten finner att en sådan spridning inte
är försvarlig ens som ett led i en allvarligt syftande ny-
hetsförmedling. Med hänsyn till ovan angivna inskränk-
ningar i yttrandefriheten och informationsfriheten till
förebyggande eller beivrande av brott anser tingsrätten
att de aktuella videogrammen inte utgör handlingar som får
utlämnas genom att mångfaldigande sker genom rättens för-
sorg.
Sökandenas begäran om att mot avgift utfå en kopia av ett
videogram avslås därför.
Agheta Almqvist1
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Vill sökande överklaga beslutet skall han göra detta
skriftligen. Skriften (besvärsinlagan) skall ha kommit in
till tingsrätten inom tre veckor från den dag då parten
fick del av beslutet. Besvärsinlagan skall vara ställd
till Svea hovrätt.
Postadress Besöksadress Telefon Expeditionstid
Box 8307, 104 20 STOCKHOLM Fleminggatan 14 08-6575000 9-12, 13-15
24
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 3
SVEA HOVRÄTT
Avd 15
PROTOKOLL
1993-04-13
Aktbil 3
Ö 1215/93
Rotel 62
Föredragning i
Stockholm
|
RÄTTEN |
Hovrättsråden Anders Holmstrand och Mats Jender samt |
|
PROTOKOLLFÖRARE |
Referenten |
|
PARTER |
(ej närvarande) |
|
KLAGANDE |
Strix Television AB, 120 87 STOCKHOLM Ställföreträdare Robert Aschberg, samma adress |
|
SAKEN |
Ansökan om att få ta del av allmän handling |
|
ÖVERKLAGAT |
Stockholms tingsrätts, avd 8, beslut 1993-03-04 i mål |
|
AVGÖRANDE |
B 8-5946-92 |
Referenten anmäler: Genom det överklagade beslutet läm-
nade tingsrätten utan bifall Strix Television AB:s
(I Kväll-redaktionen) begäran om att mot avgift få en ko-
pia av en av de videofilmer som ingivits i tingsrättens
mål. Bolaget har nu yrkat bifall till sin vid tingsrätten
framställda begäran.
Justitiekanslern har avgett yttrande.
Målet föredras.
Dok id:Ö1215-3.PRT
Postadress Besöksadress Telefon Telefax
Box 2290 BIRGER JARLS TORG 10 08-7003400 08-219327
103 17 STOCKHOLM
Expeditionstid
09.00 - 11.30
12.30 - 15.00
25
SVEA HOVRÄTT
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 3
1993-04-13
Ö 1215/93
Hovrätten fattar följande
BESLUT (att meddelas 1993-04-.’)
De filmer som Justitiekanslern gett in till tingsrätten
är att anse som allmänna handlingar. Som tingsrätten fun-
nit saknas det stöd i sekretesslagen för att inte lämna
ut dem. Reglerna om straff för spridning av barnporno-
grafi och olaga våldsskildringar hindrar inte att allmän-
heten har rätt att ta del av dem, vilket tingsrätten även
funnit i beslut den 9 mars 1993 (tingsrättens aktbil.
208). På grund härav samt då något lagligt skäl att
inskränka rätten enligt 2 kap 13 § tryckfrihetsförord-
ningen att mot avgift erhålla en kopia inte framkommit
skall bolagets besvärstalan vinna bifall.
Det ankommer på tingsrätten att mot avgift tillställa
Strix Television AB en kopia av en videofilm.
FULLFÖLJDSHÄNVISNING, se bilaga
Som ovan
Sven Johannisson
Prot uppv/r^-.
26
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 3
FULLFÖLJDSHÄNVISNING Bilaga
Den som vill överklaga hovrättens beslut skall skriva till högsta
domstolen och anföra besvär.
Skrivelsen skickas eller lämnas till hovrätten. Den måste ha
kommit in till hovrätten senast onsdagen den 12 maj 1993.
Beslut om häktning eller reseförbud får överklagas utan tidsbegräns-
ning.
Besvären tas upp av högsta domstolen endast om domstolen ger pröv-
ningstillstånd.
Prövningstillstånd kan meddelas
1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prö-
vas av högsta domstolen; eller
2. om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att
grund för resning föreligger eller domvilla förekommit eller att må-
lets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misstag.
UPPLYSNINGAR
I skrivelsen till högsta domstolen skall anges
1. klagandens namn, postadress och telefonnummer
2. beslutet som överklagas (hovrättens namn, avdelning, målets num-
mer, dagen för avgörandet och avgörandets nummer)
3. de skäl som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall
meddelas
4. den ändring som yrkas i hovrättens beslut
5. varför klaganden anser att beslutet skall ändras och de bevis han
åberopar.
Skrivelsen skall vara egenhändigt undertecknad av den som klagar
eller av hans ombud.
Formulär B Beslut
Postadress
SVEA HOVRÄTT
Besöksadress
Aktuariekontoret
Box 2290 Birger Jarls
103 17 STOCKHOLM Torg 10
Riddarholmen
Telefon Telefax
08-7003400 08-219327
Exp.tid
09.00-11.30
12.30-15.00
27
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
PROTOKOLL B 5946-92
Stockholm Aktbil 208
1993-03-09
RÄTTEN
SÖKANDE
SAKEN
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 4
Rådmannen Agneta Almqvist, tillika protokollförare
Peter Ahlénius, Siargatan 9, 118 27 STOCKHOLM
Ansökan om att få ta del av allmän handling, videogram, på
stal let
Justitiekanslern har i rubr. mål väckt åtal mot två per-
soner för yttrandefrihetsbrott (barnpornaografibrott och
olaga våldsskildring) och gjort gällande att innehållet i
videogram och filmer är brottsligt och att angivna perso-
ner i egenskap av spridare är ansvariga för det brottsliga
innehållet. Under utredningen har Justietiekanslern be-
slagtagit ett omfattande antal videogram och smalfilmer
som ingivits i målet och som åberopats som bevisning.
Justitiekanslern har också yrkat att rätten med stöd av
5 kap 6 § yttrandefrihetsgrundlagen konfiskerar dessa.
Ahlénius har begärt att vid tingsrätten få ta del av sam-
manlagt nio filmer, som är inspelade på tretimmarskasset-
ter, aktbil. 23 - 27 och 33 - 36.
Tingsrätten har i beslut den 4 mars 1993 funnit att det
inte varit försvarligt att sprida kopior av filmer till
den som så önskar utan faktisk kontroll över frågan om
mångfaldigande och därför avslagit en begäran att utfå en
kopia av ett videogram.
Postadress
Box 8307, 104 20 STOCKHOLM
Besöksadress Telefon
Fleminggatan 14 08-6575000 9-12, 13-15
28
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 4
Tingsrätten fattar följande
BESLUT
Utgångspunkten för tingsrättens bedömning är offentlig-
hetsprincipen. Begränsningar härav får ske endast om sär-
skilt viktiga skäl föranleder det. Tingsrätten har i tidi-
gare beslut angående utfående av videogramkopior funnit
att skäl saknas att sekretessbelägga ingivna videogram och
filmer. Med hänsyn härtill och då det ej är fråga om att
kopiera videogram finner rätten det vara försvarligt att
videogram visas på stället. Eftersom filmerna är bevisning
i målet får de inte förstöras eller förvanskas. Detta med-
för, att visningen av videogrammen måste skötas av tings-
rättens personal .
Det är fråga om 125 videogram av likartat slag. Av prak-
tiska och resursmässiga skäl kan inte en person under hela
målets handläggning vara avdelad för att enbart handha
denna uppgift. Detta medför att inskränkningar i visnings-
rätten kan ske utan att offentlighetsprincipen kränks på
samma sätt som praktiska skäl kan förhindra att alla som
vill får närvara vid en offentlig förhandling.
Som en följd av innehållet i tingsrättens beslut den 4
mars 1993 skall följande villkor för visning uppställas.
Någon filmning får inte äga rum i visningslokalen. Inte
heller får någon filmutrustning intas i den eller visade
filmer kopieras.
Under ovan angivna villkor finner tingsrätten att Ahlénius
bör tillåtas att se filmerna. Kasetterna omfattar 27 tim-
mars film. Fråga om tingsrätten har resurser att visa film
i den omfattningen hänskjutes till tingsrättens admini-
strativa avdelning för prövning.
.?-'•/ • -7
Agn°*' ''lmqvist
29
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT PROTOKOLL Mål nr B 5946-92
|
AVD 8:3 |
Stockholm Aktbil z> 1993-04-16 Handläggning i |
|
RÄTTEN |
chefsrådmannen Leif Carbell samt rådmännen Tony Junestad |
|
SÖKANDE |
1. Per Axelsson, Bellmansvägen 4 C, 152 31 SÖDERTÄLJE 2. Rickard Alho, Höjdvägen 15, 291 41 KRISTIANSTAD 3. Jonas Bolinder, Sakförarevägen 18, 226 57 LUND 4. Aktive Import, J.Holm, Box 4263, 102 66 STOCKHOLM 5. Hasse, okänd adress |
|
SAKEN |
ansökan om att få kopia av videogram Justitiekanslern har i rubr. mål väckt åtal mot två per- De sökande har med stöd av reglerna om utfående av |
Postadress Besöksadress Telefon Expeditionstid
Box 8307, 104 20 STOCKHOLM fleminggatan 14 08-6575000 9-12, 13-15 30
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT PROTOKOLL Mål nr B 5946-92
Tingsrätten fattar följande
BESLUT
Tryckt skrift som innefattar tryckfrihetsbrott må konfis-
keras. Konfiskering av tryckt skrift innebär bl a att
alla för spridning avsedda exemplar av skriften ska
förstöras (TF 7:7).
När tryckfrihetsbrott blivit begånget, dvs när en för-
griplig tryckt skrift blivit utgiven, måste möjlighet stå
till buds att snabbt och effektivt på handgripligt sätt
hejda skriftens spridning. (Tore Strömberg, Statsv.T. 1951
s 130 ff). Förekommer anledning att tryckt skrift p g a
tryckfrihetsbrott kan konfiskeras må i avbidan på beslut
därom skriften därför läggas under beslag. (TF 10:1).
Beslaget i förening med åtföljande övertagande av ännu ej
spridda skriftexemplar syftar till att begränsa de menliga
verkningar, som kan uppkomma genom spridningen av brotts-
lig skrift. Konfiskation av beslagtagen skrift kan betrak-
tas som ett konfirmerande av beslaget och innebär ur sak-
lig synpunkt framför allt att de omhändertagna exemplaren
ska förstöras. Beslags- och konfiskationsbestämmelsernas
huvudsakliga uppgift är att in casu förebygga eller
åtminstone begränsa de till art och omfattning varierande
skadeverkningar, som kan följa av att innehållet i en
förgriplig skrift kommer till obehörigas kännedom eller
förmedlas till vidare kretser (Tore Strömberg a.a.s. 131).
Föremål för konfiskation enligt TF 7:7 är "tryckt skrift"
varmed avses, icke bestämda exemplar därav, utan "skrif-
ten" som ett enhetligt immateriellt begrepp.
Om genom kopiering den i beslag tagna skriften mångfaldi-
gas och därefter lämnas ut till envar som så önskar,
omöjliggörs en vid fällande dom effektiv konfiskation,
31
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT PROTOKOLL Mål nr B 5946-92
såtillvida att den spridning som tvångsåtgärderna har till
ändamål att förhindra, till kanske stor omfattning redan
hunnit äga rum och i okontrollerbar omfattning kan fort-
sätta. Rättsverkan eller utflödet av den provisoriska sä-
kerhetsåtgärden beslag måste därför antas vara bl a att
utlämnande av kopia enligt TF 2:13 inte får ske (jämför RB
27:10 tredje stycket enligt vilken föreskrift bl a nog-
grann tillsyn ska hållas över beslagtaget föremål så att
inte missbruk sker därmed).
Den inskränkning som därigenom föreligger i rätten att
utfå en kopia av domstolens material är förestavad av
intresset att förhindra vidare spridning av innehållet i
förgriplig skrift, inte av sekretesskäl. Tingsrätten har
sålunda i annat sammanhang konstaterat att inget hinder
föreligger för den som så önskar att på stället ta del av
videogrammen genom att dessa i tingsrättens lokaler spelas
upp och visas på videobandspelare. Konfiskation är ett av
lagen accepterat ingrepp i den tryckfrihetsrättsliga
offentlighetsprincipen, varigenom vidare spridning - bl a
möjlighet till kopiering - av den ifrågavarande skriften
definitivt stoppas. För att säkerställa att detta kan ske
kan beslag ske som en interimistisk åtgärd. Att rättsver-
kan hos institutet beslag i vad avser rätten att utfå
kopia är densamma som vid konfiskation är därvid helt
följdriktigt.
Bestämmelser motsvarande dem som gäller för tryckt skrift
finns i yttrandefrihetsgrundlagen för bl a videogram. En
film eller ljudupptagning som innefattar ett yttrandefri-
hetsbrott får sålunda konfiskeras (YGL 5:6). Vad som sägs
i 10 kap TF om beslag av tryckta skrifter p g a tryckfri-
hetsbrott ska vidare gälla också fråga om beslag av filmer
och ljudupptagningar (YGL 7:3).
De videogram som sökandena önskat få kopia av är lagda
under beslag.
32
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 5
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
PROTOKOLL
Mål nr B 5946-92
Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner tingsrätten
hinder föreligga mot att kopia av de i beslag tagna vi-
deogrammen lämnas ut. Sökandenas begäran lämnas
sålunda utan bifall.
Som ovan
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Vill sökande överklaga beslutet skall han göra detta
skriftligen. Skriften (besvärsinlagan) skall ha kommit in
till tingsrätten inom tre veckor från den dag sökanden
fick del av beslutet. Besvärsinlagan skall vara ställd
till Svea hovrätt.
UPPLYSNINGAR
Besvärsinlagan skall alltså vara riktad till hovrätten men
lämnas eller skickas till tingsrätten. Om handlingar sänds
till tingsrätten skall portot betalas av avsändaren.
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 256
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 6
|
SVEA HOVRÄTT |
PROTOKOLL |
Aktbil 3 |
|
Avd 3 |
1993-05-05 |
Ö 1665/93 Rotel 44 |
Föredragning i
Stockholm
RÄTTEN
Hovrättslagmannen Arvid Sanmark och hovrättsrådet Ingemar
Korfitsen, referent samt t.f. hovrättsassessorerna Maria
Bergquist och Peter Kullgren
FÖREDRAGANDE OCH
Referenten
PROTOKOLLFÖRARE
KLAGANDE
1. Jonas Bolinder, Sakförarevägen 18, 226 57 LUND
2. J. Holm med uppgiven firma Active Import,
Box 4263, 102 66 STOCKHOLM
SAKEN
Begäran att få kopia av allmän handling
ÖVERKLAGADE
BESLUTET
Stockholms tingsrätts, avd. 8:3, beslut den 16 april 1993
i mål B 5946/92
Föredraganden anmäler att Jonas Bolinder och J. Holm
har överklagat tingsrättens beslut att avslå deras
begäran att få kopia av videogram samt yrkat att begäran
skall bifallas. Jonas Bolinder har i hovrätten upplyst
att han senare kommer att meddela vilka filmer han önskar
en kopia av.
Målet föredras.
Hovrätten fattar följande
Dok id:Ö1665-93.PRT
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Box 2290 BIRGER JARLS TORG 16 08-7003400 08-219327 09.00 - 11.30
103 17 STOCKHOLM 12.30 - 15.00
34
SVEA HOVRÄTT
Avd. 3
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 6
1993-05-05 Ö 1665/93
BESLUT (att meddelas 1993-05-#)
De filmer och videogram som Justitiekanslern har gett in
till tingsrätten är allmänna handlingar. Rätten att ta
del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är
påkallat med hänsyn till något av de intressen, som anges
i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. Sådana begräns-
ningar skall anges i sekretesslagen (1980:100) eller i
annan lag vartill sekretesslagen hänvisar.
Då det saknas stöd i sekretesslagen att begränsa rätten
att ta del av filmerna och videogrammen har den som så
önskar även rätt, enligt 2 kap. 13 § tryckfrihetsförord-
ningen, att mot fastställd avgift få kopia av dessa.
Hovrätten upphäver därför med bifall till Jonas Bolinders
och J. Holms överklaganden tingsrättens beslut.
Det ankommer på tingsrätten att mot avgift utlämna kopia
till Jonas Bolinder och J. Holm.
FULLFÖLJDSHÄNVISNING, se bilaga
Prot. uppv. och uti. för exp. 1993-05-0C [ jyS
35
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 6
SVEA HOVRÄTT PROTOKOLL Aktbil 3
Avd. 3 1993-05-05 Ö 1716/93
Rotel 44
Föredragning i
Stockholm
|
RÄTTEN |
Hovrättslagmannen Arvid Sanmark och hovrättsrådet Ingemar |
|
FÖREDRAGANDE OCH |
Referenten |
|
KLAGANDE |
Patrik Åhlén, 690716, Skogsgatan 16, 265 34 ÅSTORP |
|
SAKEN |
Begäran att få kopia av allmän handling |
|
ÖVERKLAGADE BESLUTET |
Stockholms tingsrätts, avd. 8:3, beslut den 26 april 1993 Föredraganden anmäler att Patrik Åhlén har överklagat Målet föredras. Hovrätten fattar följande |
Dok id:Ö1716-93.PRT
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Box 2290 BIRGER JARLS TORG 16 08-7003400 08-219327 09.00 - 11.30
103 17 STOCKHOLM 12.30 - 15.00 36
SVEA HOVRÄTT
Avd. 3
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 6
1993-05-05 Ö 1716/93
BESLUT (att meddelas 1993-O5-0?)
Enbart den omständigheten att sökande - som i förevarande
fall - inte preciserat sin framställning till att avse
viss handling utan enbart angivit handlingstyper i- fall
där det finns fler handlingar av samma typ, utgör inte
skäl att avvisa framstäl1 ingen. Det ankommer i stället
i ett sådant fall på den beslutande befattningshavaren
eller myndigheten att, lämpligen efter kontakt med
sökanden, välja ut en av handlingarna (jfr RÄ 34:2:54).
Hovrätten undanröjer därför det överklagade beslutet och
visar målet åter till tingsrätten för prövning.
Hovrätten har i ett annat beslut denna dag, nämligen i
mål Ö 1665/93, prövat tingsrättens skyldighet att lämna
ut handling av samma slag som detta mål rör.
Som ovan
Prot. uppv. och uti. för exp. 1993-05- 6 (y?
37
JUSTITIEKANSLERN
YTTRANDE
o»,.-
1993-04-06
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 7
1356-93-82
Svea hovrätt
Box 2290
103 17 Stockholm
Angående utlämnande av allmän handling i mål hos
domstol vari talan förs om ansvar för barnporno-
qrafibrott
Justitiekanslern har med skrivelse den 1 april 1993
förelagts att avge yttrande i hovrättens (avd 15,
rotel 62) mål Ö 1215/93 vari Strix Television AB
anfört besvär över ett beslut av Stockholms tings-
rätt den 4 mars 1993 att avslå en begäran av bola-
get att få ta del av en allmän handling - en kopia
av ett videogram innehållande barnpornografiska
skildringar (tingsrättens mål nr B 5946-92).
Justitiekanslern får som svar på föreläggandet an-
föra följande.
I målet har ställts på sin spets en, möjligen sken-
bar, konflikt mellan å ena sidan den grundlagsfästa
rätten för envar att ta del av allmänna handlingar
och å andra sidan samhällets intresse av att mot-
verka och beivra spridning av barnpornografiska
skildringar.
I det överklagade beslutet har tingsrätten redo-
visat vissa föreskrifter som är av intresse för
bedömningen av det problem som aktualiseras genom
TV-bolagets framställning. Frågan är hur dessa
föreskrifter, på olika konstitutionell nivå, skall
Po»i»O'ess
Bo» 2308
»03 i? STOCkhOuM
Gauacess
S‘0'8 N/OAian 2 t-
AKTEN
08 763 '0 00
38
tolkas när ett motsatsförhållande mellan dem synes
föreligga.
Tingsrätten har mot bakgrund av den lämnade redo-
visningen på närmare anförda skäl stannat för att
brottsbalkens regler om förbud mot spridning av
barnpornografiska skildringar skulle förhindra
utlämnade av en kopia av ett videogram till bolaget
enligt reglerna i bl.a. TF.
Sett endast från Justitiekanslerns synpunkt som
part i det vid tingsrätten anhängiga brottmålet kan
den slutsats som tingsrätten har kommit fram till i
förstone synas vara tillfredsställande, eftersom
beslutet leder till att tillgången till sådana
videogram beträffande vilka ansvarstalan förs och
som yrkas förverkade i målet begränsas.
Ur ett vidare perspektiv än det som följer med
partsställningen kan emellertid frågan ställas om
tingsrättens beslut från rättsliga utgångspunkter
är invändningsfritt.
Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF)
skall, till främjande av ett fritt meningsutbyte
och en allsidig upplysning, varje svensk medborgare
ha rätt att ta del av allmänna handlingar. De aktu-
ella videogrammen torde hos domstolen ostridigt
utgöra allmänna handlingar i TF:s mening, 2 kap.
3 § TF.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får be-
gränsas endast om det är påkallat med hänsyn till
de intressen som närmare anges i 2 kap. 2 § TF,
bl.a. intresset att förebygga och beivra brott
(p. 4) och skyddet för enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden ((p. 6).
Begränsningarna av rätten att ta del av allmänna
handlingar skall anges noga i en bestämmelse i en
särskild lag - sekretesslagen - eller i annan lag
vartill denna hänvisar, 2 kap. 2 § andra stycket
TF. Regleringen i TF på området är exklusiv.
Utgångspunkten för prövningen av bolagets rätt att
ta del av ifrågavarande videogram skall således
sökas i dessa föreskrifter meddelade på grundlags
nivå och i de regler i sekretesslagen (1980:100)
som kan vara tillämpliga.
Sedan Justitiekanslern, i det mål vid tingsrätten
vari den aktuella utlämnandefrågan uppkommit, väckt
åtal med yrkande om ansvar för barnpornografibrott
resp, olaga våldsskildring har den sekretess som
enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen
tidigare kunnat åberopas till stöd för att begränsa
rätten att ta del av ifrågavarande videogram upp-
hört att gälla hos domstolen, 9 kap. 18 § jämförd
med 12 kap. 1 § sekretesslagen.
Såsom tingsrätten konstaterat torde inte heller den
i 9 kap. 16 § uppställda sekretessen till skydd för
enskilds personliga förhållanden (i detta fall
närmast integriteten hos de barn som medverkar i
skildringarna) kunna åberopas till stöd för att
vägra utlämnande, eftersom den talan som förs i
målet ej avser ansvar för sexualbrott utan talan om
ansvar för brott mot allmän ordning i 16 kap.
brottsbalken (BrB).
Med tingsrätten torde således få konstateras att
någon sekretessbestämmelse som gäller hos domstolen
och som skulle kunna åberopas till stöd för att
vägra att utlämna kopia av ifrågavarande videogram
till bolaget inte är tillämplig i målet.
Frågan är då om förbudet mot spridning av barnpor-
nografiska skildringar i 16 kap. 10 a § BrB skulle
kunna anses utgöra stöd för att vägra att lämna ut
kopia av videogrammet.
Enligt 16 kap. 10 a § BrB döms den som skildrar
barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden
sprids eller som sprider sådan bild av barn, om
inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är
försvarlig, för barnpornografibrott till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Med begreppet sprida avses alla förfaranden som när
det är fråga om tryckt skrift omfattas av den i
tryckfrihetsförordningen stadgade spridningsrätten,
dvs. åtgärder som innefattar att exemplar av bilden
hålls till salu, försänds eller distribueras på
annat sätt. Vidare omfattas även andra åtgärder för
att göra bilden tillgänglig för allmänheten, såsom
visning genom optiska anordningar, genom film eller
genom TV-teknik. När det gäller visning i TV om-
fattas både fall då en bild eller en sekvens av
bilder (en film) visas och då ett program sänds
direkt. Alla tänkbara förfaranden genom vilket ett
bildinnehåll förmedlas eller görs tillgängligt för
andra avses. Att bilden förmedlas till allmänheten
uppställs ej som något krav. Om en bild ej förmed-
las till allmänheten, fordras det dock för att
bilden skall anses som spridd något mera än att
bilden gjorts tillgänglig för "endast ett fåtal
personer" (Kommentaren till brottsbalken II, sjätte
upplagan 1990, s. 274).
Såsom spridningsrekvisitet har beskrivits skulle
det, såsom tingsrätten också varit inne på, åtmin-
stone objektivt sett kunna hävdas att ett utläm-
nande av en kopia av en handling innefattande en
barnpornografisk skildring skulle träffas av be-
stämmelsen. I princip alla förfaranden varigenom
ett bildinnehåll förmedlas eller görs tillgängligt
avses ju omfattade av bestämmelsen enligt de motiv-
uttalanden som gjorts i anslutning till denna.
Att tingsrätten, genom att tillmötesgå en på grund-
lag stödd begäran om att lämna ut en kopia av en
allmän handling innefattande barnpornografisk
skildring, själv skulle begå ett brott eller med-
verka till ett kriminaliserat förfarande kan
emellertid knappast hävdas.
Detta torde följa redan av att syftet med bestäm-
melsen i 16 kap. 10 a § inte gärna kan vara att
träffa en sådan åtgärd även om utlämnandet objek-
tivt sett skulle kunna anses innefatta en "sprid-
ning" av handlingen (videogrammet).
Under alla förhållanden måste emellertid en åtgärd
som en domstol efter begäran därom vidtar inom
ramen för en prövning av den grundlagsfästa rätten
att ta del av allmänna handlingar och som leder
till ett utlämnande av handlingen anses "försvar-
1 ig" .
Om hovrätten likväl skulle finna att den, enligt
Justitiekanslerns mening, endast skenbara motsätt-
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 7
ningen mellan de olika stadgandena i TF och i BrB
är reell, föreligger en verklig normkonflikt, jfr i
fråga om lagprövning 11 kap. 14 § regeringsformen.
Saken har bl.a. kommenterats på följande sätt i
doktrinen:
Rättsordningen innefattar normer av olika dignitet:
grundlagar, övriga av riksdagen beslutade lagar
regeringsförordningar m.m. Vid handläggningen av
konkreta ärenden kan domstolar och förvaltnings-
myndigheter finna, att den föreskrift man står i
begrepp att tillämpa strider mot regler i en för-
fattning av högre konstitutionell valör. Genom att
använda sedvanliga metoder för lagtolkning kan man
ofta nå ett resultat, som eliminerar den befarade
normkonflikten. Låter sig detta inte göra, uppkom-
mer frågan, om man måste träffa ett val mellan de
olika normkomplexen; blir svaret ja, är det själv-
klart att författningen av högre rang skall äga
företräde, och att den lägre författningen därmed
som ogiltig negligeras, jfr Petrén - Ragnemalm,
Sveriges grundlagar, tolfte uppl. s. 304 f.
För egen del kan jag efter ovan redovisade resone-
mang i lagtolkningsfrågorna, sammanfattningsvis
inte finna annat än att TF:s regler vid en sådan
prövning i detta fall måste ges försteg och att
stadgandet i 16 kap. 10 a § BrB inte kan åberopas
till stöd för en vägran att lämna ut den begärda
kopian av videogrammet.
Avslutningsvis vill jag tillägga följande. Tidigare
har anmärkts att någon sekretessregel som skulle
kunna anses tillämplig i mål av förevarande slag
43
Prop. 1992/93:256
Bilaga 1
Underbilaga 7
inte torde finnas hos domstolen. Enligt min mening
kan erfarenheterna från det aktuella brottmålet och
andra liknande mål som efter åtal av Justitie-
kanslern för närvarande prövas i domstol enligt de
relativt nya reglerna i yttrandefrihetsgrundlagen
ge anledning att noga pröva behovet av en komplet-
tering av sekretesslagen.
Det framstår ur många aspekter som stötande att den
personliga integriteten hos de stackars barn som
figurerat i filmer av berört slag inte kan ges ett
bättre skydd än som synes vara fallet för närvaran-
de. Jag överväger därför att hos regeringen aktua-
lisera frågan om införande av ett skydd för upp-
gifter om enskilds personliga förhållanden också i
mål där talan förs om ansvar för barnpornografi-
brott .
Johan Hirschfeldt
44
Justitiekanslern
Stockholms tingsrätt
Konkurrensverket
Patent- och registreringsverket
Riksåklagaren
Datainspektionen
Advokatsamfundet
Radionämnden
N ärradionämnden
Kabelnämnden
Styrelsen för lokalradiotillstånd
Statens Biografbyrå
Arkivet för ljud- och bild
Sveriges Television AB
Sveriges Radio AB
Gunnar Lindhs Advokatbyrå HB
Presstödsnämnden
Svenska Tidningsutgivareföreningen
Publicistklubben
Tidningarnas Telegrambyrå
Radioutgivareföreningen
Svenska Journalistförbundet
Kulturdepartementet
Radiolagsutredningen
Prop. 1992/93:256
Bilaga 2
45
Prop. 1992/93:256
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1993.. 3
1 Inledning............................................. 3
2 Bakgrund............................................. 3
2.1 Nuvarande ordning................................ 3
2.2 Justitiekanslerns framställning....................... 5
3 Överväganden......................................... 6
4 Upprättat lagförslag.................................... 8
5 Hemställan............................................ 9
6 Beslut................................................ 9
Bilaga 1 Justitiekanslerns framställning........................ 10
Bilaga 2 Sammanställning över deltagande myndigheter m.m. vid
hearing ................................................. 45
46
gotab 43845, Stockholm 1993