Skr.
1992/93:248
Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regeringspro-
tokollet den 19 maj 1993 en redogörelse för verksamheten inom Europarå-
dets ministerkommitté under år 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Margaretha af Ugglas
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 248
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1993
Skr. 1992/93:248
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hells-
vik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet af Ugglas
I den resolution (nr 319) om förbindelserna med de nationella parlamenten,
som antogs år 1966, uppmanar Europarådets rådgivande församling rege-
ringarna att årligen lägga fram en rapport om verksamheten i Europarådets
ministerkommitté inför sina parlament. Regeringen har lämnat riksdagen
sådana redogörelser för åren 1967-91, senast med skr. 1991/92:164. En re-
dogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under
år 1992 har utarbetats inom Utrikesdepartementet efter samråd med de de-
partement inom vilka de ifrågavarande sakfrågorna bereds. Redogörelsen
bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Jag hemställer att regeringen överlämnar redogörelsen till riksdagen.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
I. Ministerkommittémöten
1. Allmänt
Verksamheten i ministerkommittén präglades i hög utsträckning av de poli-
tiska förändringarna i Central- och Östeuropa. Under året inlämnade ytterli-
gare fem länder (Albanien, Kroatien, Ryssland, Slovenien och Ukraina) an-
sökan om medlemskap. Bulgarien upptogs som medlem. I och med Tjecko-
slovakiens delning vid årsskiftet 1992/93 upphörde landets medlemskap i
Europarådet. De nya staterna Tjeckien och Slovakien fick därmed ansöka
om medlemskap var för sig.
Ministerkommittén höll två ordinarie möten och dessutom ett extra möte
under år 1992. Ställföreträdarkommittén sammanträdde nio gånger för att
behandla allmänna frågor och åtta gånger för att behandla frågor rörande
främst mänskliga rättigheter. Till ställföreträdarna har av praktiska skäl de-
legerats rätten att behandla och fatta beslut i ärenden inom ministerkommit-
téns kompetensområde, när ministrarna inte är samlade. I tillägg till ordina-
rie ställföreträdarmöten hölls ett antal extra endagsmöten, vid vilka bl.a.
dryftades Europarådets relationer med de nya staterna i f.d. Sovjetunionen
samt ansökningar om medlemskap i organisationen.
Fem ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet
under året. Sålunda hölls en ministerkonferens om kulturarvsfrågor den
16-17 januari på Malta, en sportministerkonferens den 13-15 maj på Rho-
dos, en konferens för ministrar med ansvar för social trygghet den 20-21
maj i Limerick (Irland), en justitieministerkonferens den 9-10 juni i Nicosia
och en kulturministerkonferens den 15 -16 oktober i Paris.
Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1992 till ca 665 miljoner
franska francs. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till
vissa underordnade verksamheter och ett engångsbelopp avseende en ny
byggnad för Europafarmakopén) uppgick under kalenderåret till knappt 25
miljoner kronor.
2. 90:e ministerkommittémötet
Europarådet höll sitt 90:e ministerkommittémöte den 7 maj under ordföran-
deskap av den schweiziske utrikesministern René Felber. Den svenska dele-
gationen leddes av utrikesminister Margaretha af Ugglas.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Bulga-
riens inträde i Europarådet, som organisationens 27:e medlemsland. Minist-
rarna välkomnade varmt Bulgariens inträde i kretsen av demokratiska euro-
peiska länder.
Under mötet diskuterade ministrarna främst Europarådets relationer med
länderna i Central- och Östeuropa, situationen i f.d. Jugoslavien, Europarå-
det och ESK-processen samt reformering av övervakningsorganen för kon-
ventionen om de mänskliga rättigheterna.
Ministrarna noterade Europarådets fortsatta öppenhet mot Central- och
Östeuropa. De välkomnade Estlands, Lettlands och Litauens tillträde till
den europeiska kulturkonventionen och uttryckte en förväntan att det fort-
satta reformarbetet i dessa länder skulle möjliggöra att deras ansökningar
om medlemskap i Europarådet snart skulle kunna accepteras.
Utvecklingen i Rumänien noterades med intresse och en vilja att på-
skynda samarbetsprogrammen med Rumänien uttrycktes. Förändringarna i
Albanien, särskilt de fria och demokratiska valen, välkomnades.
Vid ett särskilt meningsutbyte med den ryske utrikesminstern Andrej Ko-
zyrev enades man om att utvidga och stärka samarbetsprogrammen med
Ryssland. Ministrarna välkomnade Rysslands ansökan om medlemskap i
Europarådet.
Ministrarna välkomnade att de första kontakterna med Vitryssland, Mol-
davien och Ukraina etablerats. De uttryckte akut oro över konflikten i Na-
gorno-Karabach och uttalade sitt stöd för de medlingsförsök som företogs i
ESK:s regi.
Ministrarna ansåg att Europarådets biståndsprogram till länderna i
Central- och Östeuropa hade varit betydelsefulla. Efterfrågan på dessa pro-
gram var av en sådan omfattning att man fick överväga att inrätta ytterligare
biståndsprogram gällande utvecklingen av rättsstatens grundvalar och lokal
demokrati.
Beträffande f.d. Jugoslavien fördömde ministrarna kraftigt bruket av våld
för politiska ändamål, särskilt i Bosnien-Hercegovina, liksom kränkningarna
av de mänskliga rättigheterna och förstörelsen av ett omistligt arkitektoniskt
och kulturellt arv. Ett omedelbart stopp på stridigheterna krävdes.
Ministrarna uttalade stöd för en stärkt länk till ESK i syfte att på bästa
sätt utnyttja Europarådets erfarenheter i ESK:s mänskliga dimension och
hänvisade i detta sammanhang till förslagen att vissa program inom Europa-
rådet görs tillgängliga för hela ESK-kretsen. De uttryckte önskemål om att
Europarådet skulle inbjudas till ESK:s toppmöte den 9-10 juli 1992 i Hel-
singfors.
Ministrarna välkomnade ordförandens och generalsekreterarens rapport
om de nyttiga kontakter som knutits i USA och Canada.
Ministrarna kom överens om att generalsekreteraren skulle sammanställa
en rapport om de olika konsekvenserna av Europarådets utvidgning. I detta
sammanhang betonades vikten av en reform av övervakningsorganen för
konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
3. 91:a ministerkommittémötet
Europarådet höll sitt 91 :a ministerkommittémöte i Strasbourg den 5 novem-
ber under ordförandeskap av den turkiske utrikesministern Hikmet Cetin.
Den svenska delegationen leddes av utrikesminister Margaretha af Ugglas.
Vid mötet diskuterade ministrarna främst Europarådets framtida roll och
dess utvidgning, förberedelserna inför Europarådets planerade toppmöte i
Wien den 8-9 oktober 1993, reformen av övervakningsorganen för konven-
tionen om de mänskliga rättigheterna samt konflikten i f.d. Jugoslavien.
Ministrarna noterade den österrikiska regeringens inbjudan att hålla ett
toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993, där Europarådets framtida roll
skulle behandlas. Toppmötet kunde erbjuda ett tillfälle att behandla nöd-
vändiga institutionella reformer och kontinentens mest akuta politiska och
sociala problem, såsom skyddet av minoriteter och öst-västliga migrations-
strömmar. Ministrarna noterade med tillfredsställelse att en arbetsgrupp till-
satts för att förbereda toppmötet.
Ministrarna ansåg att Europarådets utvidgning skulle fortgå i enlighet med
det etablerade mönstret, utan att de krav och normer som organisationen
står för skulle sänkas. Vid granskningen av ansökningar om medlemskap
borde dialogen mellan ministerkommittén och parlamentarikerförsamlingen
intensifieras. På medellång sikt skulle resurser framför allt fördelas till inte-
grationen av länderna i Central- och Östeuropa. Ministrarna beslöt att se
över hur det traditionella samarbetet kunde ytterligare styras mot projekt
med konkreta resultat för ett fungerande demokratiskt samhälle. Vad gäller
Europarådets strukturer och arbetsmetoder diskuterade ministrarna ett an-
tal åtgärder som skulle kunna förena Europarådets utvidgning med högre
effektivitet.
Beträffande reformeringen av övervakningsorganen för konventionen om
de mänskliga rättigheterna noterade ministrarna att allt tekniskt bakgrunds-
arbete nu var avklarat. Ett politiskt beslut om reformens inriktning behöv-
des så snart som möjligt, och senast vid toppmötet i Wien.
I en separat deklaration om situationen i f.d. Jugoslavien fördömde mi-
nistrarna våldet och de grova kränkningarna av de mänskliga rättigheterna
och internationell humanitär rätt. Ministrarna uttryckte sitt stöd för FN och
den internationella fredskonferensen. De fördömde ”etnisk rensning” och
uttryckte sin djupa oro för att stridigheterna kunde spridas till andra republi-
ker och territorier. Ministrarna välkomnade idén att, inom ramen för Bos-
nien-Hercegovinas konstitution, skapa en juridisk kontroll av de mänskliga
rättigheterna där Europarådet skulle delta.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
4. Extra ministerkommittémöte
Ett extra ministerkommittémöte ägde rum i Istanbul den 10-11 september.
Mötet hade kallats på turkiskt initiativ för att ge tillfälle till ett meningsut-
byte med företrädare för länderna i Oberoende Staters Samvälde och Geor-
gien samt för att dryfta hur Europarådet kunde förhålla sig till dessa länder.
Ordförande vid mötet var den turkiske utrikesministern Hikmet Cetin. Den
svenska delegationen leddes av utrikesminister Margaretha af Ugglas.
Ministrarna var eniga om att Europarådets förhållande till de olika län-
derna borde vara flexibelt och differentierat. Mycket skulle dock bero på
förmågan hos de politiska rörelserna i de olika länderna att klart definiera
sin demokratiska orientering. Europarådet borde stödja de länder som lu-
tade sig mot en samhällsmodell inspirerad av Europarådets värderingar men
fick inte förlora huvudmålet att integrera länderna i Central- och Östeuropa.
När det gäller medlemskapskraven upprepade ministrarna att någon sänk-
ning av kraven inte kan komma i fråga.
De centralasiatiska länderna uttryckte klara avsikter att etablera en länk
med Europarådet. I detta sammanhang ansåg flera delegationer att ett sär-
skilt samarbetsprogram kunde inrättas för republikerna i f.d. Sovjetunio-
nen, under förutsättning att det inte inkräktar på vad som görs till förmån
för länderna i Central- och Östeuropa.
Ministrarna välkomnade resultaten från ESK:s toppmöte i Helsingfors
den 9-10 juli och utvecklingen av förbindelserna mellan ESKoch Europarå-
det. Särskild vikt fästes vid det seminarium om utbildningsfrågor som Euro-
parådet inbjöds att organisera för alla ESK-stater.
Ministrarna var djupt alarmerade över situationen i f.d. Jugoslavien och
antog en deklaration som fördömde ”etnisk rensning”. Ministrarna förkla-
rade att man inte kommer att erkänna någon situation som skapats genom
fullbordat faktum och uttryckte sin djupa oro över att stridigheterna kan
spridas till andra republiker och territorier. De insisterade på att deportatio-
ner, olaga frihetsberövanden och försök att med våld förändra den etniska
sammansättningen omedelbart måste upphöra.
1. Mänskliga rättigheter, minoritets- och jämställdhetsfrågor
Mänskliga rättigheter
Liksom föregående år präglades ministerkommitténs arbete på området för
mänskliga rättigheter av utvecklingen i Central- och Östeuropa. Den euro-
peiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll undertecknades och ra-
tificerades av Bulgarien i samband med denna stats inträde i Europarådet
den 7 maj. Under året har därutöver Ungern och Tjeckoslovakien ratificerat
konventionen. Efter Tjeckoslovakiens upplösning vid årsskiftet 1992/93 an-
ses dock denna ratificering sakna verkan och de nybildade staterna, Tjeckien
och Slovakien, har båda ansökt om medlemskap i Europarådet. Deras an-
sökningar behandlas för närvarande i Europarådets parlamentariska för-
samling. Polen ratificerade konventionen i januari 1993. Också andra öst-
europeiska stater har ansökt om medlemskap i Europarådet och kan förvän-
tas underteckna och ratificera konventionen inom de närmaste åren.
Reformeringen av konventionens övervakningsmaskineri står alltjämt i
fokus. Syftet är att åstadkomma att prövningen inför konventionsorganen
påskyndas så att ett slutligt avgörande uppnås snabbare än vad som i dag är
fallet, utan att man ger efter på kravet på en noggrann prövning. För närva-
rande kan det ta över fem år innan den enskilde klaganden får ett slutligt
avgörande av domstolen eller ministerkommittén. Från svensk sida har kon-
kreta förslag lagts fram om hur rättegångsförfarandet skall kunna rationali-
seras (se regeringens skrivelse till riksdagen 1990/91:165 avseende verksam-
heten i Europarådets ministerkommitté under år 1990). Detta förslag be-
handlas för närvarande tillsammans med andra förslag om hur processen
bäst skall reformeras. I ministerkommittén har hitintills inte gått att nå enig-
het om vilken lösning som är att föredra. Ett flertal stater anser att en sam-
manslagning av kommissionen och domstolen till ett organ - en domstol med
Skr. 1992/93:248
Bilaga
permanenta medlemmar där enskilda klagande direkt kan väcka sina klago-
mål - är att föredra. Andra, bl.a. Sverige, förordar ett bibehållande av den
nuvarande strukturen där kommissionen genom att meddela bindande be-
slut får slutligt avgöra den stora mängden klagomål, medan domstolen får
en uppgift som prejudikatinstans för utveckling av rättspraxis. Ministerkom-
mittén förmodas kunna fatta beslut i reformfrågan under våren 1993.
Ministerkommittén övervakade liksom tidigare år fortlöpande verkstäl-
landet av Europadomstolens domar och granskade och överprövade de rap-
porter som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna av-
gett över enskilda klagomål. Ministerkommittén antog under året 62 resolu-
tioner i sådana ärenden. Fyra av dessa rör klagomål mot Sverige.
Under år 1992 registrerades 1 861 nya klagomål hos kommissionen, varav
82 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1991 var 1 648 respektive 90.1 ett
stort antal av de mål som kommit in till kommissionen har handläggningen
över huvud taget inte hunnit påbörjas. I genomsnitt tar det mer än fem år
innan ett mål slutligen avgjorts av konventionsorganen. Vissa brådskande
mål, t.ex. sådana som rör brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. -
behandlas dock med förtur.
Genom Europadomstolens avgöranden och tolkningar klargörs den när-
mare innebörden av de förpliktelser som konventionen innehåller. Domsto-
len får därigenom ett stort inflytande inte bara på den nationella lagstift-
ningen utan också på den nationella rättstillämpningen, särskilt i de länder
där konventionen och dess tilläggsprotokoll införlivats med den nationella
rättsordningen som nationell lag. Ökningen av antalet klagomål till kommis-
sionen har nu också böljat återspeglas i domstolens statistik. Under år 1992
hänsköts 50 mål till domstolens prövning. Fram t.o.m. år 1980 hade domsto-
len avgjort endast 31 mål. Vid utgången av år 1992 hade domstolen avgjort
388 mål, varav 81 enbart under år 1992. Av de 388 avgjorda målen rör 27
klagomål mot Sverige. En redovisning av de fram till år 1991 meddelade do-
marna i mål mot Sverige finns i prop. 1990/91:79 om avgivande av förklaring
enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Publikationen Ut-
rikesfrågor 1991 och 1992 innehåller referat av de domar som meddelats i
mål mot Sverige under åren 1991 och 1992.
Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt
liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH)
och i dess expertkommittéer.
Expertkommittén för utveckling av de i konventionen upptagna rättighe-
terna (DH-DEV) undersöker för närvarande förutsättningarna för att i ett
tilläggsprotokoll till konventionen introducera vissa rättigheter till skydd för
intagna i fängelser och för andra frihetsberövade.
Expertkommittén för processuella frågor (DH-PR) utarbetade och lade,
utöver sitt arbete med de mer genomgripande reformförslagen, fram förslag
om olika rationaliseringsåtgärder för att i avvaktan på en mer långtgående
reform göra förfarandet mer effektivt inom ramen för den nuvarande pro-
cessordningen.
I styrkommittén förbereddes också olika rekommendationer på området
mänskliga rättigheter. Det år 1991 påbörjade arbetet med en rekommenda-
Skr. 1992/93:248
Bilaga
tion om information om HIV-smittades rättigheter lades ned då det inte gick
att uppnå enighet om utformningen av en sådan rekommendation. En re-
kommendation om fattigas rättigheter, som utarbetats av styrkommittén,
förelädes ministerkommittén för antagande i oktober 1992.
I detta sammanhang kan det finnas anledning att nämna i vilken utsträck-
ning tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av medlemssta-
terna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1992. Som nämnts
ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt ratificerats av samtliga
medlemsstater utom Polen. Samtliga stater som ratificerat konventionen har
med undantag av Polen också accepterat den enskilda klagorätten samt dom-
stolens jurisdiktion.
Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har ratifi-
cerats av samtliga medlemsstater utom Liechtenstein, Polen och Schweiz.
Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och
rätten att lämna sitt land samt förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar,
har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Bulgarien, Grekland,
Liechtenstein, Malta, Polen, Schweiz, Spanien, Turkiet och Storbritannien.
Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff i
fredstid, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Belgien, Bulgarien,
Cypern, Grekland, Irland, Polen, Turkiet och Storbritannien.
Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rättssäkerhetsgaran-
tier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av brottmålsdomar,
har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Belgien, Bulgarien, Cypern,
Irland, Liechtenstein, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien,
Tyskland, Tbrkiet och Storbritannien.
Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde rätt att få pröv-
ning av ett enskilt klagomål i domstolen, om domstolen ger prövningstill-
stånd, hade vid utgången av år 1992 endast ratificerats av sju stater. Att Sve-
rige inte ratificerat protokollet sammanhänger med att ändamålsenligheten
av protokollet måste ses i ljuset av de mer långtgående reformförslag som
för närvarande bereds. Detta protokoll har således inte trätt i kraft.
Övriga protokoll, som med undantag av det tionde alla trätt i kraft, rör
främst processuella ändringar i förfarandet inför konventionsorganen.
I detta sammanhang bör också nämnas den europeiska konventionen till
förhindrande av tortyr, som antogs av ministerkommittén den 26 juni 1987
och trädde i kraft den 1 februari 1989. Den hade vid utgången av år 1992
ratificerats av samtliga medlemsstater utom Bulgarien, Polen, Tjeckoslova-
kien och Ungern. Sverige ratificerade konventionen den 21 juni 1988. För
en närmare redovisning av konventionens innehåll hänvisas till prop.
1987/88:133.
Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka be-
handlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m. in-
ledde sin verksamhet år 1990. Under åren 1990-91 besökte kommittén Dan-
mark, Frankrike, Malta, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet
(vid två tillfällen), Tyskland och Österrike. År 1992 besöktes Cypern, Fin-
land, Italien, Nederländerna, Portugal, San Marino samt Turkiet ytterligare
en gång. Efter besöket i Turkiet gjorde kommittén ett offentligt uttalande.
De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är annars inte offent-
Skr. 1992/93:248
Bilaga
liga men kan offentliggöras om den berörda staten begär det. Rapporten
från besöket i Sverige, som tillställdes Utrikesdepartementet i februari 1992,
har offentliggjorts liksom det svar som den svenska regeringen lämnade
kommittén i augusti 1992. Övriga rapporter som hittills har offentliggjorts
avser Danmark, Frankrike, Malta, Schweiz, Storbritannien och Österrike.
Minoritetsfrågor
Också under år 1992 ägnades minoritetsfrågorna stor uppmärksamhet. En
särskild expertkommitté (DH-MIN) upprättades för att ta sig an dessa. Sve-
rige har visat stort intresse för och medverkat i arbetet med minoritetsfrågor.
Kommittén överväger bl.a. om ett särskilt tilläggsprotokoll till Europakon-
ventionen skall utarbetas som upptar särskilda rättigheter för minoriteter
eller om en helt ny konvention som reglerar minoriteters rättigheter är att
föredra. Kommittén skall därvid bl.a. granska det förslag till en särskild kon-
vention om minoriteters rättigheter som lagts fram av den s.k. Venedigkom-
missionen, samt det utkast till tilläggsprotokoll som lagts fram i parlamenta-
riska församlingen med samma syfte. Styrkommittén för mänskliga rättighe-
ter höll extra möten i januari och april 1992 om minoritetsfrågor.
En särskild juristgrupp, bestående av företrädare för kommissionen och
domstolen samt styrkommitténs byrå, gavs i uppdrag att granska de förslag
den av EG utsedde medlaren för konflikten i det forna Jugoslavien, lord
Owen, lagt fram i parlamentariska församlingen om en särskild mekanism
för de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Denna har sin bas i natio-
nell konstitution, med deltagande av utländska experter på frågor om
mänskliga rättigheter, nominerade av Europarådets ministerkommitté. En
resolution om denna mekanism antogs av ministerkommittén i mars 1993.
Jämställdhetsfrågor
Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG) samman-
trädde tre gånger under året, varav två gånger i Strasbourg och en gång i
Ankara. Förberedelserna inför den 3:e europeiska jämställdhetsminister-
konferensen upptog mycket av kommitténs tid även under år 1992. Tidpunk-
ten för konferensen, som var planerad att äga rum i mars 1993 i Italien, har
flyttats till hösten 1993.
Arbetet i två arbetsgrupper, en för att utveckla begreppet ”likhetsdemo-
krati” och en för att undersöka möjligheterna för en europeisk databank om
jämställdhet mellan kvinnor och män, liksom förberedelser för en europeisk
kampanj om jämställdhet fortsatte under året.
Vidare bildades en expertgrupp om åtgärder mot prostitution med mandat
till och med december 1993. Sverige deltar i detta arbete.
Kommittén bevakar också jämställdhetsperspektivet i projekt 1.1 om
mänskliga rättigheter och genuin demokrati genom bl.a. medverkan av två
representanter från kommittén.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 248
2. Massmediefrågor
Konventioner
Inte heller under år 1992 var det möjligt för styrkommittén för massmedie-
frågor att ena sig i fråga om en konvention eller ett tilläggsprotokoll beträf-
fande närstående rättigheter vid satellitsändningar.
Konventionen om gränsöverskridande television blev under året ratifice-
rad av erforderligt antal stater för att kunna träda i kraft, och så kommer att
ske i maj 1993, fyra år efter det att konventionen öppnades för underteck-
nande. Sverige har inte ratificerat konventionen. Detta ställningstagande -
som utvecklas närmare i prop. 1992/93:75 om satellitsändningar avTV-pro-
gram (s. 18) - motiveras med att svenska rättsregler i första hand bör anpas-
sas till EG:s TV-direktiv, medan en eventuell ratifikation av konventionen
bör anstå tills klarhet nåtts beträffande ansvarsbestämmelserna.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
Kommittéarbetet
Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde tre gånger
under året. Uppföljning av ministermötet i Nicosia och förberedelser för
nästa ministermöte, år 1994 i Prag, präglade mycket av arbetet. Konferensen
i Prag har som tema ”Medierna i ett demokratiskt samhälle”. Särskild upp-
märksamhet kommer att ägnas public service-verksamhetens framtid i det
nya Europa samt olika aspekter av journalistisk frihet. Det sedan flera år
pågående utredningsarbetet som rör företagskoncentration inom mass-
medievärlden kommer också att tas upp. I sistnämnda underkommitté inne-
har Sverige ordförandeskapet. Även i den kommitté som förbereder public
service-materialet ingår Sverige.
3. Sociala frågor, arbetsmarknads-, migrations- och befolkningsfrågor
a) Social trygghet
Rekommendationer och resolutioner
Ministerkommittén antog under året en rekommendation R(92)2 om allmän
tillgång till familjeförmåner. I denna rekommenderas medlemsstaterna att
utsträcka rätten till familjeförmåner (barnbidrag) till hela befolkningen oav-
sett förvärvsarbete eller inkomster.
Ministerkommittén antog vidare 15 resolutioner (CSS[92]1-15) om till-
lämpningen under tiden 1 juli 1989 till och med 30 juni 1990 av den euro-
peiska balken om social trygghet i de av rådets medlemsstater som ratificerat
balken. I resolutionen CSS(92)12 finner ministerkommittén att Sverige fort-
satt uppfyller sina förpliktelser enligt balken och dess protokoll.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger under
året. Höstmötet hölls i York i Storbritannien i samband med ett seminarium,
med styrkommittén som medarrangör, som hade organiserats i anledning av
50-årsminnet av framläggandet av Beveridgerapporten om social trygghet.
Styrkommittén diskuterade under året bl.a. olika möjligheter att utnyttja
rådets skilda instrument för samordning av systemen för social trygghet i re-
lation till staterna i Central- och Östeuropa. I samarbete med styrkommittén
ordnade sekretariatet under året seminarier och andra aktiviteter på områ-
det social trygghet, riktade speciellt till deltagare från dessa stater. Kommit-
tén organiserade vidare i Aten i oktober ytterligare en kurs i internationella
socialförsäkringsfrågor för tjänstemän i medlemsstaternas nationella admi-
nistrationer.
I kommitténs möten deltog observatörer från bl.a. Albanien, Australien
och Canada.
Övrigt
Under tiden 20-21 maj hölls en konferens i Limerick på Irland för ministrar
med ansvar för social trygghet. Det generella temat för konferensen var ”So-
cialförsäkringspolitik och sysselsättning”. Med utgångspunkt i särskilda kon-
sultrapporter och länderrapporter diskuterades olika aspekter på samban-
den mellan socialförsäkringssystemen och arbetsutbud, arbetsmarknadspo-
litik och rehabilitering. I den avslutande kommunikén betonades bl.a. att
socialförsäkringssystemen bör utformas så att de innehåller incitament för
arbetslivsinriktad habilitering och rehabilitering av de försäkrade.
b) Arbetsmarknadsfrågor och socialtjänst
Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde två
gånger under året.
Ministerkommittén antog under året rekommendationerna R(92)4 ”Sam-
ordning av arbetsmarknads-, social- och utbildningsåtgärder för att integrera
och återintegrera människor med svårigheter i arbetslivet” samt R(92)ll
”Social- och yrkesintegration av unga människor”.
Beslut fattades om att 1993/94 års forskningsprogram skall ha som tema
”Arbetsgivarens roll och ansvar gentemot personer med arbetshandikapp för
att de skall kunna behålla sitt arbete alternativt ges möjlighet till arbete”.
Styrkommitténs förberedelsearbete inför den 5:e arbetsmarknadsminis-
terkonferensen, som kommer att förläggas till Malta den 28-29 oktober
1993, resulterade bl.a. i beslut om följande tre teman för konferensen:
- Sysselsättningstendenser i Europa - utblick framåt
- Effekter på arbetsmarknaden på grund av befolkningsutvecklingen i
Europa
- Yrkesintegration och återintegration av personer på arbetsmarknaden och
deras påverkan på strukturförändring, produktivitet samt tillväxt.
Expertkommittéerna ”Utveckling av små och medelstora företag” (EM-DE)
och ”Arbetsförmedlingsservice” (EM-CE), i vilka Sverige deltar, diskute-
rade och bearbetade vid årets sammanträden konsulternas rapporter.
Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde två
Skr. 1992/93:248
Bilaga
11
gånger under år 1992. Därvid lämnades rapporter från forskningsgrupper
om bl.a. gatubarn och hemlösa.
En europeisk fattigdomsrapport planeras. Styrgruppens nästa större pro-
jekt kommer att behandla barnens situation.
Sociala stadgan
Under år 1992 undertecknades sociala stadgan och dess tilläggsprotokoll av
dåvarande Tjeckoslovakien. Antalet stater som undertecknat stadgan upp-
gick därmed till 27. Cypern accepterade under året ytterligare fem moment
i stadgan.
Den 4 september 1992 trädde tilläggsprotokollet till sociala stadgan i kraft
efter att ha ratificerats av ett tredje land, Nederländerna. Tilläggsprotokollet
hade tidigare ratificerats endast av Sverige och Finland.
Regeringskommittén, som under år 1992 sammanträdde fem gånger, änd-
rade under året sina arbetsmetoder i enlighet med det i oktober 1991 under-
tecknade ändringsprotokollet. Ändringsprotokollet har ännu inte trätt i
kraft - endast Sverige och Norge har ratificerat det. Det har dock börjat till-
lämpas redan nu, vilket enligt beslut av ministerkommittén är möjligt i den
utsträckning det inte står i strid med sociala stadgans text. Regeringskom-
mittén har enligt ändringsprotokollet fått en klart avgränsad roll i förhål-
lande till expertkommittén, och överprövar inte längre dess slutsatser. I stäl-
let lämnar regeringskommittén på grundval av sociala, ekonomiska och
andra överväganden förslag på fall som bör bli föremål för rekommendation
från ministerkommitténs sida. I vissa situationer kan kommittén i stället för
att föreslå en rekommendation besluta om en varning till staten i fråga.
Ett nytt system för staternas rapportering om efterlevnaden av stadgan har
även införts under en försöksperiod på fyra år.
Syftet med förändringarna är bl.a. att övervakningen skall bli effektivare
och att arbetsbördan för expertkommittén skall minska.
Den s.k. ad hoc-kommittén fortsatte under år 1992 sitt arbete med förslag
till tilläggsprotokoll med ett klagomålssystem för organisationer och arbe-
tade även vidare med en reform av rapporteringssystemet och förslag till
sådana förbättringar av övervakningssystemet som inte förutsätter textför-
ändringar. Arbetet med att se över sociala stadgans materiella bestämmelser
påbörjades också.
c) Migration, asylfrågor m.m.
Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG) arbetar huvud-
sakligen med att utveckla det europeiska samarbetet rörande frågor kring
flyktingars och invandrares integration.
Kommittén har under fyra år drivit ett projekt om ”Etniska relationer i
Europa”. En särskild rapport har utgivits. I rapporten lämnas förslag till syn-
sätt och värderingar som kan läggas till grund för arbetet för goda etniska
relationer på ett antal olika samhällsområden. Rapporten översattes under
år 1992 till svenska inom Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet.
Det nämnda projektet följs upp inom kommittén med ett flerårigt projekt
Skr. 1992/93:248
Bilaga
12
med inriktning på att undersöka praktiska åtgärder som vidtagits i medlems-
länderna för att åstadkomma jämlikhet för flyktingar och invandrare i för-
hållande till värdbefolkningen. Under år 1992 ägnades uppmärksamhet i
detta avseende åt hur man inom ländernas polisutbildning tar upp frågor om
flyktingar, invandrare och etniska relationer. Vidare behandlades frågor
kring arbetsmarknadsutbildning för flyktingar och invandrare. Förberedel-
ser inleddes för att inom projektets ram under år 1993 avhålla ett stort semi-
narium om rasism och främlingsfientlighet.
Projektet kommer att sammanfattas och avslutas med utarbetande av sär-
skilda praktiska riktlinjer för integrationsarbetet.
Kommittén kommer att under november 1993 arrangera ett europeiskt
migrationsministermöte i Aten.
Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) möts re-
gelbundet två gånger per år. En viktig uppgift för kommittén är att ge delta-
garna möjlighet att utbyta erfarenheter och informera varandra om föränd-
ringar inom den asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Under år 1992
diskuterades bl.a. en studie om mottagandet av asylsökande vid internatio-
nella flygplatser. Sverige överlämnade under året ordförandeskapet till Bel-
gien.
Medborgarskap
Europarådets expertkommitté för dubbla medborgarskap (CJ-PL) slutförde
under år 1991 arbetet med ett tilläggsprotokoll till 1963 års konvention om
dubbla medborgarskap m.m. Europarådets ställföreträdarkommitté antog
vid sitt möte i december 1992 texten till tilläggsprotokollet, som öppnades
för undertecknande den 2 februari 1993. Den svenska regeringen har inställ-
ningen att man bör undvika dubbla medborgarskap och man har för närva-
rande inte för avsikt att underteckna protokollet.
Expertkommittén för dubbla medborgarskap har permanentats och höll
två möten under år 1992, i februari samt i december. Mötena ägnades åt ut-
byte av erfarenheter om medborgarskapslagstiftning i medlemsländerna.
Till mötet i december hade representanter för länder i Central- och Öst-
europa, som kandiderar till Europarådet, inbjudits.
I synnerhet det andra mötet ägnades till stor del åt diskussioner om möjlig-
heten att omarbeta hela 1963 års konvention, mot bakgrund av att många
länder anser att principen om undvikande av dubbla medborgarskap inte
längre är aktuell (jfr ovan beträffande den svenska positionen).
Kommittén sammanställde under år 1992 en bulletin om medborgarskap
som skall ges ut av kommitténs sekretariat. Sekretariatet skall också, inom
ramen för sin verksamhet, fungera som ett dokumentationscentrum för in-
formation om medlemsländernas medborgarskapslagstiftning och liknande.
d) Befolkningsstudier
Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) håller årligen två möten.
En varje år återkommande aktivitet är att framställa en sedvanlig översikt
över demografin i medlemsländerna, samt att diskutera såväl övergripande
Skr. 1992/93:248
Bilaga
13
demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder. I och med att den
demografiska översikten år 1992 även utgör underlag till den av ECE,
UNFPA och Europarådet arrangerade europeiska befolkningskonferensen
1993, utökades rapporten med demografiska uppgifter för ca 25 icke-med-
lemsländer från ECE. Totalt omfattar således rapporten den här gången de-
mografiska data för 53 länder. Insamlingsförfarandet har skötts direkt av
CDPO:s sekretariat efter de rutiner som byggts upp tidigare. Översikten och
den analytiska texten skrivs av någon av kommitténs medlemmar. Det bör
påpekas att CDPO:s och Europarådets datainsamling ej är att likna vid en
”statistikbyrås” utan syftar till att snabbt sammanställa befintlig, ofta preli-
minär, statistik för att utifrån den göra analyser och dra slutsatser. Den
svenska utvecklingen brukar alltid röna stort intresse eftersom den ofta an-
ses ”leda” den demografiska utvecklingen och därmed förebåda vad som
kommer att ske i andra länder. Exempelvis har mönstret med ogift sam-
boende även blivit vanligt i många andra länder. För närvarande är huvud-
frågan hur Sverige kan ha ett av de högsta födelsetalen i Europa samtidigt
som kvinnorna har så hög förvärvsintensitet.
I och med utvidgningen av antalet medlemsländer i Europarådet, och den
nya öppenheten med statistiska och demografiska uppgifter i östra Europa,
har CDPO ambitionen att sammanställa demografiska översikter över dessa
länder. Vi får genom detta arbete en alltmer komplett och tydlig bild av de-
mografin i de östra delarna av Europa. Arbete med speciella länderrappor-
ter har startats för Ungern, Polen och f.d. Tjeckoslovakien.
I en expertgrupp som behandlar ”Migration, demografi och sysselsätt-
ning”, och som är ett samarbetsprojekt med Europarådets migrationskom-
mitté (CDMG), ingår en svensk expert.
Som redan nämnts är Europarådet (genom CDPO) en av tre medarran-
görer (tillsammans med ECE och UNFPA) av 1993 års europeiska befolk-
ningskonferens. CDPO:s syfte med konferensen är framför allt att föra fram
europeiska demografiska frågor som man befarar i annat fall kommer att för-
svinna på befolkningsvärldskonferensen i Kairo år 1994. Ordförandeskapet
i arrangemangskommittén för den europeiska konferensen har innehafts av
CDPO:s ordförande.
Under året förbereddes tre nya expertstudier. I en av dem, ”Åldrande be-
folkning och dess konsekvenser för socialmedicinska förhållanden”, kom-
mer en expert från Sverige att ingå.
CDPO har som ett svar på rekommendation 1164 (1991) från parlamenta-
riska församlingen påböljat en studie om ”Demografiska obalanser mellan
länder runt Medelhavet”.
Ministerkommittén godkände ett förslag till nytt mandat för CDPO. För-
ändringen medför att befolkningskommittén dels kan studera demografiska
förhållanden i länder som inte är medlemmar i Europarådet, dels kan ha ett
demografiskt/vetenskapligt samarbete med dessa länder. Detta är ju också
en förutsättning för projektet ”Demografiska obalanser mellan länder runt
Medelhavet”.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
14
4. Utbildning, kultur, kulturmiljövård och idrott
a) Utbildning, kultur och kulturmiljövård
Konventioner m. m.
1954 års europeiska kulturkonvention ger möjlighet även för länder som inte
är medlemmar av Europarådet att delta i rådets utbildnings- och kultursam-
arbete. Under år 1992 tillträdde bl.a. de baltiska staterna kulturkonventio-
nen, som därmed har 36 anslutna stater.
De central- och östeuropeiska staternas inträde i kultursamarbetet har ak-
tualiserat en översyn av kulturkonventionen och samarbetsformerna inom
dess ram. På uppdrag av ministerkommittén presenterade sekretariatet som-
maren 1992 en preliminär studie över det europeiska kultursamarbetets
framtida inriktning. Studien utmynnade i ett 20-tal konkreta förslag med
syfte att effektivisera verksamheten samt betona Europarådets roll som sam-
lande kraft för kulturell samverkan i ett utvidgat demokratiskt Europa. För-
slagen debatterades preliminärt i de berörda specialkommittéerna under
hösten 1992 och bereds vidare i styrkommittén (CDCC) våren 1993.
En konvention om samproduktion av film antogs av ministerkommittén
den 25 juni och öppnades för undertecknande den 2 oktober.
Den reviderade europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska
kulturarvet undertecknades av Sverige den 17 januari.
Kommittéarbetet
Med den nya kommittéstruktur som gäller för kultursamarbetet sedan år
1991 bedrevs arbetet med programfrågor under år 1992 huvudsakligen inom
de fyra specialkommittéerna. Styrkommittén, som i den nya strukturen hu-
vudsakligen har en sammanhållande funktion, sammanträder numera endast
en gång per år. Till följd av en omläggning av mötestiden från december till
januari hölls inget plenarmöte med CDCC under år 1992. Däremot höll dess
byrå två möten under året, där man bl.a. diskuterade ansvarsfördelningen
mellan CDCC och specialkommittéerna i budgetfrågor. Den svenska linjen
i denna fråga är att verka för en snabbare och mer flexibel beslutsprocess
inom organisationen. Detaljbesluten inom respektive sakområde bör därför
inte bara reellt utan även formellt fattas av specialkommittéerna.
Kulturkommittén
Kommittén höll två möten under året, ett i mars och ett i oktober månad.
Från och med oktobermötet och två år framåt innehar Sverige ordförande-
skapet i kommittén.
Det ökande antalet medlemmar från Central- och Östeuropa fortsatte att
prägla arbetet i kommittén. De nya problemställningar som fortlöpande
uppkommer ökar kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten. Si-
tuationen understryker det angelägna i att kommittén ges ett självständigt
ansvar för fördelningen av budgetmedel inom det egna arbetsområdet.
Ur verksamhetsprogrammet för år 1992 bör följande punkter särskilt näm-
Skr. 1992/93:248
Bilaga
nas.
15
Arbetet med kulturpolitiska länderförhör fortsätter om än i långsammare
takt än förutsett. Efter förhören med Frankrike (1988) och Sverige (1989)
har inga förhör ägt rum. Granskningsarbetet vad gäller Österrike är dock i
sin slutfas och det muntliga förhöret beräknas äga rum vid kommitténs möte
i oktober 1993. Nederländerna räknar med att presentera sin nationella bak-
grundsrapport under år 1993. Projektets fortgång hämmas dels av svårighe-
ter med att få fram jämförbart statistiskt basmaterial, dels av höga nationella
kostnader. Till projektet har därför knutits en rådgivande grupp med uppgift
att lösa problem i granskningsarbetet.
I programmet ”Europeiska kulturvägar” medverkar de nordiska länderna
med delprojekten ”Hansavägen” och ”Vikingavägen”. Projektet tilldrar sig
stort intresse från medlemsländerna och antalet igångsatta delprojekt ökar
mycket snabbt.
Europarådets utställning om ”Vikingarna och deras tid” visades under år
1992 i Paris och Berlin. Utställningen, som hittills haft mycket höga publik-
siffror, visas i Köpenhamn våren 1993.
Utbildningsprogrammet för kulturadministratörer har fått hög prioritet då
det svarar mot ett stort behov inte minst hos de nya medlemsstaterna. Pro-
grammet, som omfattar stipendier, kurser och informationsutbyte, genom-
förs i nära samarbete med nationella institutioner.
Kommittén antog riktlinjer för en försöksverksamhet med stöd till interre-
gionalt samarbete, dvs. samarbete mellan regioner i två eller flera medlems-
länder. Vidare behandlades frågor om bokutgivning och läsfrämjande i sam-
band med förberedelsearbetet för 1992 års europeiska kulturministerkonfe-
rens. En utredning pågår om det formella mandatet för den särskilda kom-
mittén för filmfrågor.
Kulturarvskommittén
Kommitténs arbete drevs under året vidare med inriktning på bl.a. strategier
för bevarande, expertstöd i konkreta bevarandeprojekt, etablerande av en
stödfond, nätverk för hantverksutbildning, utbytestjänstgöring och insatser
för att höja medvetandet om kulturarvets betydelse. Hög prioritet gavs åt
integrationen av de nya medlemsländerna från Central- och Östeuropa i
kommitténs arbete.
Två av Sverige initierade aktiviteter som rör nedbrytning av kulturarvet
p.g.a. miljöfaktorer samt genomförandet av en kampanj kring europeisk
bronsålder påböljades under året.
Den av kommittén lanserade ”Europeiska kulturarvsdagen” utvecklas po-
sitivt och allt fler länder engageras. Aktiviteten, som genomförs samtidigt i
hela Europa under första eller andra helgen i september, har i Sverige fått
benämningen ”Öppet hus”.
Utbildningskommittén
På skolområdet har Europarådets verksamhet en jämfört med tidigare rela-
tivt enkel och översiktlig struktur. Sverige har under de senaste åren varit ett
av de länder som kraftigt verkat för en prioritering av kvalitet framför kvan-
Skr. 1992/93:248
Bilaga
16
titet i fråga om projektåtaganden. Inom CDCC:s område bedrivs för närva-
rande tre långsiktiga projekt och tre program av servicekaraktär.
Ett av projekten håller på att avslutas, nämligen det om ”Vuxenutbildning
och social förändring”. Projektets syfte har varit att pröva vilka förutsätt-
ningar som behövs för att vuxenutbildning skall kunna hjälpa den ökande
mängden långtidsarbetslösa och äldre som hotas av marginalisering att be-
hålla sin plats i ett samhälle som ständigt förändras, såväl socialt som ekono-
miskt.
Resultaten från arbetet i olika europeiska nätverk är av stort intresse sär-
skilt för medlemsstaterna i Central- och Östeuropa med deras långtgående
socioekonomiska förändringar som har en benägenhet att göra särskilt äldre
personer arbetslösa.
En ny policy för vuxenutbildning, stöttad av goda praktikexempel, har nu
spritts genom en serie seminarier. Parallellt gjordes under år 1992 förbere-
delser för en avslutningskonferens för projektet under våren 1993.
De två andra projekten beskrevs relativt ingående i förra årets regerings-
skrivelse. Det ena av dem gäller ”Utbildning på högstadie- och gymnasienivå
i Europa”. Detta projekt skall främja utvecklingen av sekundärutbildningen
för Europa genom undervisning om Europa. Det skall också utveckla strate-
gier för att klara de problem som möter sekundärutbildningen i Europa.
Ett seminarium med särskild inriktning på det senare temat har genom-
förts, med stort deltagande även från de nytillkomna medlemsstaterna. En
viktig del i projektets arbete på att skapa en europeisk identitet i utbild-
ningen är det nätverk som skapats för att främja skolkontakter och elevutby-
ten över gränserna. Nätverket höll under år 1992 två seminarier om utbyten
som ett sätt att uppfylla läroplanens mål om internationalisering av undervis-
ningen.
Med skolkontakter och elevutbyten har projektet en koppling till ett prio-
riterat tema för det tredje och sista projektet: ”Språkstudier för ett medbor-
garskap i Europa”. Detta är en vidareutveckling av tidigare bedrivna projekt
med syftet att hjälpa medlemsstaterna att vidta åtgärder ägnade att förbättra
den ömsesidiga förståelsen, rörligheten för individer och tillgången till infor-
mation i ett Europa med många språk och många kulturer. En utmärkande
del i detta projekt är den rad av ”dubbelseminarier” med värdskap av två
länder i taget och med en mellanliggande period på ett å två år för utveck-
lingsarbete, som redovisas vid det andra av de två seminarierna. Dessa semi-
narier är det viktigaste forumet för utvecklingsarbete beträffande nya meto-
der för undervisning och utvärdering samt utformning av prov, lärarutbild-
ning och läromedel, innefattande även multimedia.
Härutöver bedrivs arbete i ett stipendieprogram för lärarfortbildning, i en
organisation för uppsatstävlingar med inriktning på att stärka den euro-
peiska medvetenheten hos eleverna och i ett program för att samla och
sprida vidare resultat av utbildningsforskning, vilket även innefattar en data-
bas, Eudised.
Inom stipendieprogrammet för lärarfortbildning hölls under år 1992 bl.a.
ett antal europeiska seminarier i Donaueschingen i Tyskland om hur olika
ämnen kan ta upp den europeiska dimensionen och hur broar kan byggas
Skr. 1992/93:248
Bilaga
17
mellan lärare i öst och väst. Totalt kunde under år 1992 ca 500 lärare i med-
lemsstaterna delta i kurser i eller besöka andra medlemsstater.
Inom ramen för ovannämnda organisation för uppsatstävlingar hölls un-
der år 1992 ett möte i Strasbourg för ett 40-tal elever från 19 medlemsstater.
I detta program ingår också samarbete och samfinansiering med EG och
Europeiska kulturfonden.
Årligen hålls ett möte för chefer för institutioner för utbildningsforskning.
År 1992 ägde mötet rum i Slovakien. Databasen Eudised innehåller resultat
av forskning och utveckling på utbildningsområdet, inklusive information
om arbetet i CDCC. En direkt koppling finns här till de europeiska riktlin-
jerna för utbildningsterminologi. Denna, som i sin senaste upplaga omfattar
nio språk, administreras gemensamt av Europarådet och EG, inom ramen
för EG:s s.k. Eurydice-program.
Kommittén för universitets- och högskolefrågor
Specialkommittén för universitets- och högskolefrågor (CC-PU) fortsatte
under år 1992 sitt arbete med att omorientera verksamheten och revidera
sina stadgar. Bland annat föreslås ett namnbyte till Kommittén för högre ut-
bildning och forskning.
Det var främst mot bakgrund av förändringarna i östra Europa och det
därmed växande antalet medlemsstater som kommittén diskuterade sin
framtida roll i samarbetet inom högre utbildning. Bland de ämnesområden
som prioriteras i kommittéarbetet återfinns tillträdesfrågorna. En för utbild-
ningskommittén, universitets- och högskolekommittén och EG gemensam
konferens i Parma i oktober diskuterade frågan om tillträde till högre utbild-
ning. Som ett resultat av konferensen har ett projektarbete inletts.
Lagstiftningsfrågor avseende högre utbildning med speciell inriktning mot
Central- och Östeuropa utgör ett annat prioriterat projekt som stöds ekono-
miskt med bidrag från ett antal medlemsländer, däribland Sverige.
Akademisk rörlighet, ekvivalering och erkännandefrågor behandlas fort-
satt inom ramen för Europarådets arbetsgrupper och nätverk av internatio-
nella informationscentra.
Under året utkom den andra utgåvan av den s.k. studerandehandboken,
en handbok med information om högre utbildning i 16 länder, som inte är
medlemmar i EG.
Övrigt
Den 7:e kulturministerkonferensen hölls i Paris den 15 -16 oktober över hu-
vudtemat ”Läsning, böcker och förlagsverksamhet i Europa”. Vid konferen-
sen antogs en åtgärdsplan på litteratur- och biblioteksområdet som dels inne-
bär deltagande i EG:s läsfrämjandekampanj år 1993, dels omfattar en rad
projektförslag som förutsätts bli närmare studerade av CDCC och kultur-
kommittén.
Vid den 3:e ministerkonferensen för kulturarvsfrågor på Malta den 16-17
januari antogs riktlinjer för fortsatt verksamhet, baserade på bl.a. slutdoku-
mentet från ESK:s kulturarvssymposium i Krakow i juni 1991.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
18
b) Idrott
Rekommendationer
I den av ministerkommittén antagna rekommendationen R(92)13 behandlas
en europeisk idrottsstadga, vilken tar upp alla människors rätt att utöva
idrott i en säker och hälsosam miljö. Vidare pekar stadgan på betydelsen av
de frivilliga organisationerna när det gäller att organisera idrott.
Idrottsetiska frågor behandlas i en kod, antagen av ministerkommittén i
rekommendation R(92)14. Denna pekar på det ansvar som åvilar såväl rege-
ringar och idrottsorganisationer som individer för att värna om ett positivt
och gott idrottsetiskt synsätt.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) genomförde sitt 15:e möte i feb-
ruari månad. Vid detta möte diskuterades förberedelserna inför den 7:e
europeiska konferensen för ministrar ansvariga för idrottsfrågor samt CDDS
verksamhetsprogram och budget. Sveriges riksidrottsförbunds generalsek-
reterare, Bengt Sevelius, omvaldes till ordförande i CDDS.
En ökad anslutning till Europarådets kulturkonvention har bidragit till att
frågor av intresse för nya medlemsstater har fått en starkare prioritet i samar-
betet inom CDDS. Sverige har för detta arbete anslagit ett särskilt bidrag till
Europarådets idrottsfond, varifrån medel utgått för insatser i Central- och
Östeuropa.
CDDS har vidare genomfört verksamhet inom program såsom ”Idrottens
etik”, ”Idrott och ekonomi” och ”Informella idrottsanläggningar”. Under
året sammanträdde även de särskilda expertgrupperna för forskning och in-
formationsutbyte. Expertmöten ägde rum om bl.a. idrottens ekonomiska
betydelse.
Övrigt
I maj deltog Sverige vid den 7:e ministerkonferensen på Rhodos. Minist-
rarna enades om följande dokument: en europeisk idrottsstadga, en idrotts-
etisk kod samt en resolution om europeiskt idrottssamarbete. Diskussionen
kring dessa dokument dominerade konferensens arbete.
Sverige deltog även i arbetet inom den permanenta kommittén för över-
vakning av läktarvåldskonventionen. I samband med Europamästerskapen
i fotboll stod Sverige som värd för den permanenta kommitténs samman-
träde på Bosöns idrottsinstitut, Lidingö.
Övervakningsgruppen för antidopingkonventionen bedrev under året
verksamhet där Sverige deltog. Allt fler länder ansluter sig till konventio-
nen, vilket ökar dess betydelse i det europeiska samarbetet.
5. Ungdomsfrågor
Rekommendationer och resolutioner
Ministerkommittén antog under år 1992 två rekommendationer som rör ung-
domar. Rekommendation R(92)7 om ungdomsforskning tar upp behovet av
Skr. 1992/93:248
Bilaga
19
en forsknings- och dokumentationsenhet vid det europeiska ungdomscent-
ret, en europeisk ungdomshandbok och en ungdomsforskningsbulletin samt
ett datoriserat nätverk. Vidare föreslås utbytesprogram och seminarier för
ungdomsforskare.
I rekommendation R(92)ll angående ungdomars integration i det sociala
livet och på arbetsmarknaden uppmanas medlemsländerna att vidta åtgärder
för att underlätta ungdomars övergång från utbildning till arbetsliv. Rekom-
mendationens syfte är att underlätta ungdomars etableringsfas.
Vidare antogs fyra resolutioner (Res.(92)22, 23, 42 och 57) om det delav-
tal som finns mellan Europarådet och den europeiska ungdomskortskonfe-
rensen.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina 9:e och 10:e
möten. En huvudfråga var insatserna i Central- och Östeuropa. Ett andra
europeiskt ungdomscenter skall inrättas i ett central- eller östeuropeiskt
land. Vidare ägnade kommittén sig åt förberedelserna inför den 4:e ung-
domsministerkonferensen i Wien år 1993, vilket bland annat innefattade ett
utkast till en konvention om att underlätta för ungdomar att delta i utbytes-
projekt.
Expertkommittén om lokalt ungdomsarbete avslutade sin verksamhet
med en slutrapport som skall diskuteras vid ungdomsministerkonferensen.
Europeiska ungdomsfonden (EYF) och Europeiska ungdomscentret
(EYC)
Europeiska ungdomsfonden delade under år 1992 ut 15,7 miljoner franska
francs i bidrag. Sammanlagt anordnades 112 ungdomsprojekt inom områden
som miljö, nord/syd, ungdomsutbyte, sociala problem etc. Dessutom dela-
des bidrag ut till de internationella ungdomsorganisationernas administra-
tion och tidningar. Totalt fick 48 publikationer eller utbildningsmaterial stöd.
I Central- och Östeuropa hölls 21 aktiviteter, finansierade genom den sär-
skilda fond som upprättats som en del av Europarådets stöd till utvecklingen
i denna del av Europa. Totalt deltog 6 800 ungdomar i aktiviteter som fonden
finansierat, varav 315 (4,6%) från Sverige. Sverige bidrog med 529192
franska francs (3,4%) till fondens budget. Förutom det reguljära bidraget
innefattar denna summa också ett extra bidrag.
Europeiska ungdomscentret anordnade 32 seminarier för ungdomar, 2
ungdomsledarutbildningar, 10 språkkurser, 2 s.k. konsultativa möten och
1 symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 545 ungdomar, varav 65 från Sve-
rige.
Sverige hade under år 1992 en plats i styrelsen samt byrån för fonden och
centret.
6. Hälso-och sjukvård
Styrkommittén för hälso- och sjukvård (CDSP) höll under år 1992 två mö-
ten. Förslag har väckts att antalet möten skall reduceras till ett och att den
Skr. 1992/93:248
Bilaga
s.k. byråns (ett slags arbetsutskott) verksamhet i stället skall förstärkas.
Några stora medlemsländer visar tveksamhet därvidlag.
Kommitténs arbete påverkas och präglas starkt av tillkomsten av nya med-
lemsländer/observatörer från Central- och Östeuropa. Verksamheten orien-
teras i ökad utsträckning mot val av aktiviteter som särskilt kan stödja ut-
vecklingen i dessa länder, i perspektiv av Europarådets särskilda identitet att
värna mänskliga rättigheter och demokratiska principer, t.ex. i form av kur-
ser för nyckelgrupper av personal. Vidare söker man genomföra en förbätt-
rad samordning och arbetsfördelning mellan EG:s hälsoinstitutioner,
WHO:s regionala verksamhet och Europarådets hälsoinriktade arbete. För
CDSP:s del vidmakthålls dock grundinriktningen på etiska och legala frågor
i sjukvården (i nära samarbete med CD BI, se vidare nedan), hälsofrämjande
och sjukdomsförebyggande insatser, konkreta utbildningsinsatser (t.ex. sti-
pendiatverksamheten) och blodförsöijningsfrågor.
Efter 1987 års ministerkonferens har det etablerats en fast struktur för
samarbete i transplantationsfrågor med utarbetande av bl.a. rekommenda-
tioner beträffande t.ex. organförsöijning. Ministerkonferensen år 1990
ledde till pågående arbete kring tvärsektoriell utbildning av hälso- och sjuk-
vårdspersonal (under svensk ledning). För närvarande planeras inte någon
ny ministerkonferens.
Fortfarande är utarbetande av rekommendationer m.m. beträffande
HIV/aids en viktig del av kommitténs verksamhet.
Det hälsofrämjande arbetet sker bl.a. genom ett nätverk - med regel-
bundna konferenser m.m. - för hälsoinformation i skolväsendet, i vilket
Folkhälsoinstitutet deltar från svensk sida.
Under år 1992 fastställdes slutligt:
- rekommendationer beträffande riktlinjer för kliniska prövningar av blod-
produkter
- revision av överenskommelsen nr 26 beträffande användning av blodpro-
dukter.
Ett antal andra rekommendationer, baserade på underlag från avslutade ex-
pertgrupper, torde inom kort fastställas.
Nya expertgrupper inrättades under år 1992 för:
- etiska och legala aspekter beträffande medicinsk information och revi-
sionssystem
- utveckling av omvårdnadsforskning
- sjukvård för institutionaliserade grupper (t.ex. fångar)
- jämlikhet och effektivitet i sjukvården.
I tre av ovannämnda grupper medverkar svensk expertis.
I direkt anslutning till CDSP:s möten, inom ramen för s.k. partsöverens-
kommelser, beslutar en särskild kommitté (med i huvudsak samma medlem-
mar som CDSP) i ärenden beträffande Europafarmakopén. Nya laborato-
rie- och administrationslokaler för denna verksamhet har nu färdigställts,
vilket torde förbättra förutsättningarna för verksamheten (se vidare avsnitt
IV.a) Europafarmakopén).
Europarådet beslöt under år 1992 att inrätta en styrkommitté för bioetik
Skr. 1992/93:248
Bilaga
21
(CDBI). I praktiken omvandlades den dittillsvarande kommittén för biome-
dicinsk utveckling (CAHBI) till styrkommitté för bioetik.
Utarbetandet av förslag till konvention om bioetik fortsatte. Avsikten är
att förslag till ramkonvention samt två protokoll (om samtyckesregler vid
organdonation samt om forskning och försök på människa) skall finnas klara
före 1993 års utgång.
CAHBI arrangerade i mars 1992 i Madrid en rundabordskonferens för
ordförandena i de nationella etiska kommittéerna. Det beslutades att sådana
konferenser för utbyte av kunskap och information skall hållas årligen i sam-
arbete med Europarådet. Den första planeras äga rum i Stockholm våren
1994.
7. Frågor rörande miljö och regional planering
a) Miljöfrågor
Rekommendation
Ett förslag till rekommendation för bevarande av sötvattensfiskar togs upp
på ett möte med Bernkonventionens permanenta kommitté i december
1992. Förslaget ansågs dock alltför långtgående och skall omarbetas under
år 1993.
Kommittéarbetet
Vid ovannämnda möte med Bernkonventionens permanenta kommitté re-
dovisade Sverige läget beträffande det nya småvalsavtalet under Bonnkon-
ventionen. Utterns och järvens situation uppmärksammades och mötet be-
slöt att föra upp ett ärende angående karettsköldpaddor i Grekland till Euro-
parådets ministerkommitté, med hänvisning till Greklands ovilja eller oför-
måga att göra något åt situationen och att konventionens anseende annars
står på spel.
I november 1992 hölls ett möte i den förberedande kommittén för det pan-
europeiska miljöministermötet i Luzern i april 1993. Fyra huvudpunkter pla-
nerades:
- ett aktionsprogram till skydd för den biologiska mångfalden i Central- och
Östeuropa
- ett europeiskt miljövårdsprogram
- en utvidgning av den år 1990 antagna naturvårdsstrategin
- en redovisning av miljötillståndet i Europa.
Övrigt
Arbetet inom den grupp som sysslar med jord- och landskapsskydd fortsatte,
bl.a. syftande till att en handbok för politiker och beslutsfattare skall antas
hösten 1993, med temakartor över olika erosionsutsatta områden och giftbe-
mängda eller nedfallsutsatta jordar. Sverige hävdar att försurningen bör ha
ett eget avsnitt.
Planerna på ett naturvårdsår 1995 fortsatte. Detta kan i viss mån ses som
Skr. 1992/93:248
Bilaga
22
en uppföljning av naturvårdsåret 1970 och den konferens som då ägde rum
i Stockholm. Nu kommer enligt planerna framför allt vården av områden
utanför de skyddade områdena att behandlas. Sverige föreslår att detta be-
gränsas till kulturlandskapet.
b) Regional planering
Inom Europarådet finns inte någon särskild styrkommitté för regional plane-
ring. Frågor inom detta ämnesområde behandlas av fackministerkonferen-
sen för ministrar med ansvar för regional planering (CEMAT) och av den
ämbetsmannakommitté som förbereder konferensens sessioner.
Ministerkonferensen skall hålla sin nästa session i Norge år 1994 med hu-
vudtemat ”Strategier för en hållbar regional utveckling i Europa bortom år
2000”. Som förberedelse härför höll ämbetsmannakommittén under år 1992
två möten. I anslutning härtill har två av fem planerade förberedande semi-
narier ägt rum. Seminariernas teman var ”Strategier för hållbar kvalitetstu-
rism” och ”Långsiktiga bedömningar och regional planering inom ramen för
en hållbar utveckling”. Förberedelser inleddes under året för ett av de åter-
stående seminarierna, som skall hållas i Sverige i mars 1994. Dess tema blir:
”Kvinnors delaktighet i regional och urban planering för en uthållig utveck-
ling”.
8. Regionala och kommunala frågor
Rekommendation
Ministerkommittén antog under år 1992 en rekommendation R(92)5 om lo-
kala och regionala organs upptagande av lån.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för kommunala och regionala myndigheter (CDLR) höll un-
der år 1992 två möten i Strasbourg. Bland annat behandlade kommittén där-
vid s.k. obligatorisk anbudsinfordran, strukturen och tillämpningen av lokal
demokrati, medborgarnas delaktighet, lokala folkomröstningar och stor-
stadsfrågor. Kommittén medverkade även i övrigt i samarbetet för bistånd
till och utveckling av lokal demokrati i Central- och Östeuropa.
Den under CDLR tillsatta särskilda expertkommittén för frågor om kom-
munalt och regionalt samarbete över riksgränser fortsatte sitt arbete under
år 1992.
Övrigt
Nästa europeiska kommunministerkonferens äger rum i Haag den 15-16
september 1993. Den skall ägnas åt dels storstadsfrågor, dels frågor om di-
rekt demokrati, bl.a. lokala folkomröstningar.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
23
9. Rättsfrågor
Rekommendationer
Ministerkommittén antog under år 1992 rekommendationen R(92)15 om un-
dervisning och forskning inom området för automatisk databehandling.
Vidare antog ministerkommittén ett par rekommendationer på det straff-
rättsliga området.
Rekommendationen R(92)16 innehåller riktlinjer för utformningen och
verkställigheten av icke frihetsberövande påföljder. Syftet är att förhindra
godtycke och stärka respekten för den dömdes integritet och rättssäkerhet,
vilket på sikt är av avgörande betydelse för en framgångsrik resocialisering.
Rekommendationen R(92)17 om straffmätning och påfölj dsval syftar till
att öka förutsebarheten och likformigheten i domstolarnas straffrättsskip-
ning. Lagstiftningen bör därför innehålla klara och tydliga regler för hur
straffmätningen och påföljdsvalet bör ske. I rekommendationen betonas att
inriktningen bör vara att minska användningen av fängelsestraff och att ge
alternativa påföljder ett större utrymme.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) höll under året sina 57:e och
58:e möten. Kommittén föreslog under året ministerkommittén att anta den
nämnda rekommendationen om undervisning och forskning inom automa-
tisk databehandling.
CDCJ behandlade under året också ett förslag till en rekommendation om
skydd för personuppgifter inom telekommunikationsområdet. Förslaget
accepterades av CDCJ som beslutade att överlämna det till ministerkommit-
tén för antagande.
Under året diskuterade CDCJ förslag till två konventioner.
Det första förslaget avser ett ändringsprotokoll till den europeiska kon-
ventionen om förhindrande av dubbla medborgarskap. Ändringsprotokollet
innebär en möjlighet för fördragsslutande stater att i ökad utsträckning till-
låta dubbla medborgarskap. Konventionsförslaget överlämnades till minis-
terkommittén för antagande.
Sedan expertkommittén om ersättning för miljöskador (CJ-EN) slutfört
sitt arbete på ett förslag till europeisk konvention om ersättningsansvar för
skador från miljöfarlig verksamhet behandlade CDCJ konventionsförslaget
vid en omfattande diskussion vid det 58:e mötet. CDCJ godkände - med stor
majoritet - förslaget till konvention och beslutade att överlämna det till mi-
nisterkommittén för antagande.
Under året fortsatte arbetet bl.a. i de expertkommittéer som arbetar på
frågor om integritetsskydd i ”datasamhället” och i den familjerättsliga ex-
pertkommitté som utarbetar förslag till en europeisk konvention om barns
rättigheter.
Folkrättskommittén (CAHDI) höll under året sina 3:e och 4:e möten.
CAHD1 bildades år 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ
ombildades till en kommitté direkt underställd ministerkommittén. CAHDI
skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter på samt utreda folkrättsliga frå-
Skr. 1992/93:248
Bilaga
24
gor på begäran av ministerkommittén, på begäran av CDCJ eller på eget
initiativ. Staterna representeras i CAHDI företrädesvis -av utrikesministe-
riernas rättschefer.
Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden; att se
över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och att
tjäna som forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna inom
Förenta nationernas verksamhetsområde. Under de senaste åren har stats-
praxis rörande statssuccessionerna till följd av de stora omvälvningarna i
Central- och Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits som kunnat läggas
till grund för den folkrättsliga rådgivningen i frågor som uppkommit med
anledning av de nya statsbildningarna.
Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll under året sitt 41 :a möte.
Vid mötet behandlades de tidigare nämnda rekommendationerna om fri-
vårdspåföljder och om straffmätning och påföljdsval. Dessutom behandlade
kommittén ett förslag till rekommendation om behandlingen av drogmiss-
brukare och aidssjuka inom kriminalvården. Inom CDPC pågår för närva-
rande utredningsarbete bl.a. i fråga om straffrättsliga åtgärder till skydd för
miljön. Ett annat projekt gäller en översyn av de europeiska konventionerna
på straffrättens område.
Övrigt
Ett möte med de europeiska justitieministrarna hölls i Nicosia under tiden
9-10 juni. Förutom ministrarna från Europarådets medlemsstater deltog
justitieministrarna från Albanien, de baltiska staterna, Rumänien och Ryss-
land i mötet.
Vid mötet diskuterades främst frågor med anknytning till förstärkandet av
rättsstaten.
Europarådets sociala utvecklingsfond bildades år 1956. Fonden antog detta
arbetsnamn under år 1989. Dess ursprungliga officiella titel är på svenska
Europarådets fond för bosättning och regional utveckling. Samtliga Europa-
rådets medlemsländer utom Bulgarien, Irland, Polen, Storbritannien,
Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike är anslutna till fonden. Härutöver
är Heliga Stolen medlem. I början av år 1986 associerades dessutom det då-
varande Jugoslavien som medlem under en femårsperiod.
Fonden bildades ursprungligen som ett instrument i flyktingpolitiken, men
är numera även inriktad på att finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och
bostadsbyggnadsprojekt i regioner med stora befolkningsomflyttningar. På
senare tid har även ett antal större utbildnings- och sjukvårdsprojekt finan-
sierats. Vid diskussioner om Europarådets bidrag till en balanserad ekono-
misk och social utveckling mellan medlemsländerna spelar fonden en fram-
trädande roll, eftersom den är rådets enda konkreta instrument för att på-
verka utvecklingen inom detta område.
I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera
länderna i Central- och Östeuropa i fondens verksamhet utökades år 1991
Skr. 1992/93:248
Bilaga
25
fondens kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska ländernas be-
hov kommer att ställa fonden inför större och nya uppgifter såväl vad gäller
risktagande som projektplanering och administration.
Fonden använder numera den europeiska valutaenheten ecu i sin redovis-
ning (1 ecu = SEK 8,52 i december 1992).
Medlemsländernas insatser i fonden uppgick den 31 december 1992 till
sammanlagt 1144 miljoner ecu i form av inbetalda medel, garantiåtaganden
och vinstmedel som tillförts enskilda medlemsländer. Härtill kommer att
fonden vid utgången av år 1992 hade reserver och vinstmedel på 349 miljoner
ecu. Till det egna kapitalet räknar fonden också s.k. eviga lån, som upptagits
med sammanlagt 497 miljoner ecu. Fonden har på senare år kraftigt stärkt
sin ekonomiska ställning.
Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga villkor
ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Lånen förmedlas sedan
till projekt i medlemsländerna med den inriktning som beskrivits ovan. En
liten del av utlåningen sker på speciellt fördelaktiga villkor, för närvarande
en procents ränta. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del av
fondens vinstmedel.
Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1992 har fonden finansierat projekt
i medlemsländerna om totalt 9 613 miljoner ecu räknat i löpande valutakurs.
Vid årsskiftet utestående lån, omräknade till aktuell valutakurs, uppgick till
6 731 miljoner ecu, varav 67 miljoner ecu som subventionerade lån. De
största låntagarna under senare år (1981 -1992) har varit TUrkiet (34 % av
lånemedlen), Italien (28 %), Grekland (12 %), Cypern (9 %), Spanien (7 %)
och Portugal (4 %). Det ändamål som erhållit mest lån är bostadsbyggande,
vilket fått knappt en fjärdedel av lånebeloppet. Härefter följer infrastruktur-
investeringar samt åtgärder för flyktingar och migranter.
Fondens verksamhet har under de senaste åren expanderat kraftigt. Nyut-
låningen under år 1992 uppgick till 825 miljoner ecu. Trots denna expansion
väntade vid årsskiftet 1992/93 godkända projekt för 2 271 miljoner ecu på
finansiering. Fondens redovisade vinst uppgick år 1992 till 109,0 miljoner
ecu.
Under det senaste året har växande kritik riktats mot fonden. Denna kri-
tik gäller dels att fonden alltmer fjärmat sig från sin sociala målsättning och
dels att det förekommit påtagliga brister avseende fondens finansförvalt-
ning, låneverksamhet, projektuppföljning, internadministration och samar-
betsklimat.
För närvarande pågår ett översynsarbete i syfte att snarast komma till rätta
med dessa problem.
Sverige inträdde i fonden år 1977. Sveriges andel i fondens kapital uppgår
till 36 miljoner ecu, vilket motsvarar 3,15 % av medlemsländernas insatser.
Av detta belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1 miljoner ecu är ett
garantiåtagande. Sverige har bl.a. eftersträvat att utlåningen skall få en
bättre geografisk fördelning och koncentreras till de socialt angelägnaste
projekten, att en större andel av fondens vinst skall användas för lån på sär-
skilt fördelaktiga villkor samt att flera länder skall ansluta sig till fonden.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
26
IV. Övrigt
a) Europafarmakopén
Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om ut-
arbetande av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller kvalitets-
normer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel och har bin-
dande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen. Tjugo länder i
Västeuropa har ratificerat konventionen.
Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den
1 januari 1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i medlems-
länderna den 1 juli 1987. Under år 1992 utgavs ytterligare ett häfte (fascicule
16) av den andra upplagan med standarder och föreskrifter.
Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under år
1992.1 de ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material som
skall ingå i farmakopén, medverkade 22 svenska representanter hämtade
från statliga laboratorier, den farmaceutiska industrin och Apoteksbolaget.
De olika experterna ansvarar för ett omfattande experimentellt förarbete på
sina respektive laboratorier. De statliga laboratorierna representeras av Lä-
kemedelsverket, Statens bakteriologiska laboratorium och Statens veteri-
närmedicinska anstalt. Arbetet samordnas i Sverige av Svenska farmakopé-
kommittén vid Läkemedelsverket.
Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels kvali-
tet och tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid registre-
ring och kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets beredning och han-
tering av läkemedel.
Under år 1992 fastställdes 121 nya och reviderade monografier för inför-
ande i Europafarmakopén, vilket innebär en 30-procentig ökning jämfört
med år 1991.
År 1991 påbörjades en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet för
att få fram vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och bruksfärdiga
läkemedel som man skall arbeta med under de närmaste åren. För svenskt
vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det viktigaste krite-
riet att ta hänsyn till vid prioriteringen. Nytt för denna prioritetsomgång är
att man också har sett över om några redan befintliga monografier i Ph Eur
av företrädesvis minskad medicinsk betydelse skall utgå. Under år 1992 av-
slutades prioritetsomgången och den resulterade i att 182 nya monografier
skall utarbetas under de närmaste åren. Däremot har hittills inga befintliga
monografier i Ph Eur uteslutits.
Under år 1992 intensifierades diskussionerna mellan Europafarmakopé-
kommissionen och representanter för den gemensamma marknaden, läke-
medels- och kemiindustrins olika intresseorganisationer samt olika euro-
peiska myndigheter om ett utökat samarbete på läkemedelsområdet med
tonvikt på att underlätta läkemedelskontroll och läkemedels godkännande i
Europa. Dessa diskussioner ledde år 1991 fram till beslut om en certifierings-
process vad gäller läkemedelsråvarors kvalitet. Det betyder att farmakopén
kan certifiera olika företags produkter på frivillig bas. Certifieringen inne-
bär att produkterna i fråga överensstämmer vad gäller kvalitetskraven med
dem som specifieras i gällande Europafarmakopé. Hittills har 18 ansök-
Skr. 1992/93:248
Bilaga
27
ningar behandlats, av vilka 13 ansågs kunna godkännas, några efter smärre
kompletteringar av dokumentationen från tillverkarna.
Samarbetet mellan Ph Eur och representanter för den amerikanska och
den japanska farmakopén om harmonisering av de olika farmakopéernas be-
stämmelser intensifierades under år 1992, och för närvarande arbetar man
med ett antal hjälpsubstanser i läkemedel där behovet av harmonisering an-
ses störst.
b) Pompidougruppen (narkotikafrågor)
Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för erfaren-
hetsutbyte i Västeuropa. Initiativet togs av den dåvarande franske presiden-
ten Georges Pompidou och var ett svar på det växande narkotikaproblemet
i Europa. Gruppen hade fram till år 1980 ingen formell status men blev då
en samarbetsgrupp inom Europarådet.
Ursprungligen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet uppgick
under år 1992 till 25. Samarbetet omfattade de flesta västeuropeiska län-
derna samt Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Andra länder i Central- och
Östeuropa inbjuds att på ad hoc-basis delta i olika aktiviteter anordnade av
Pompidougruppen. Den svenska regeringen har ställt 300 000 kronor till
Pompidougruppens förfogande för att underlätta dessa länders deltagande i
konferenser, symposier och andra möten anordnade av gruppen.
Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att
minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens om-
råde. Samarbetet är således tvärsektoriellt. De ministrar som ansvarar för
samordningen av narkotikafrågor möts i princip vart tredje år och beslutar
då om inriktningen på samarbetet fram till nästa ministermöte. Mellan mi-
nistermötena sammanträder representanter för medlemsländerna (s.k. per-
manenta korrespondenter) två gånger om året för att besluta om konkreta
åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade insatser i de
olika medlemsländerna.
Vid ministermötet i november 1990 antogs ett nytt program för Pompi-
dougruppens arbete under de följande tre åren. Bland annat framhålls där
betydelsen av olika förebyggande insatser för att minska efterfrågan på nar-
kotika. Sverige deltar aktivt i det arbetet, bl.a. genom medverkan i en ar-
betsgrupp om massmedias roll i det drogförebyggande arbetet och i en ar-
betsgrupp som behandlar frågor om rättsväsendet och det förebyggande ar-
betet. Sverige deltar även i det omfattande epidemiologiska samarbete som
pågår inom Pompidougruppens ram. Programmet omfattar även samarbete
mot illegal handel med narkotika. Inom det området deltar Sverige i en sam-
arbetsgrupp för narkotikakontroll vid flygplatser.
På initiativ av Europarådet och i samverkan med EG hölls i maj 1991 i
Oslo den första alleuropeiska ministerkonferensen om narkotikafrågor. En
handlingsplan för uppföljning av konferensen har utarbetats. Planen omfat-
tar en mängd olika områden, alltifrån epidemiologiskt samarbete till insatser
mot s.k. tvättning av pengar.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
28
c) Handikappfrågor
Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för handikappfrågor.
Arbetet bedrivs - förutom i kommitténs ordinarie möten - i expertgrupper,
varav Sverige deltar i en. Denna arbetar med frågor om Världshälsoorgani-
sationens (WHO) internationella klassifikation för funktionshinder. Kom-
mittén har tillsatt ytterligare två expertgrupper, den ena arbetar med en
handbok för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder och
den andra med att upprätta ett europeiskt nätverk för handikapprojekt. Frå-
gan om att öka kretsen av länder som deltar i kommitténs arbete har diskute-
rats.
Skr. 1992/93:248
Bilaga
29
gotab 42271, Stockholm 1993