Prop.
1992/93:241
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 april 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att de allmännyttiga bostadsföretagen skall
beskattas konventionellt. Detta innebär att bostadsföretagen skall
beskattas på samma sätt som privata fastighetsägare. Förslaget innebär
också en reglering av vissa övergångsfrågor.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 241
Härigenom föreskrivs att 2 § 7 mom. och 16 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
7 mom.2 Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk
förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen
består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda
bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening
eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag,
vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att
tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller
annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i
byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.
Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall
såsom intäkt av fastigheten tas upp följande poster.
1. Ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsatt
för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av
fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande
av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
2. Ett belopp motsvarande under beskattningsåret erhållet statligt
räntebidrag för bostadsändamål.
I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andra
stycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på
lånat, i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt räntebidrag
för bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Vad som sägs i detta moment
skall även gälla i fråga om fastig-
het, vilken tillhört bolag, förening
eller stiftelse, som av bostads-
styrelsen (statens byggnadslåne-
byrå) eller länsbostadsnämnden
erkänts såsom allmännyttigt bo-
stadsföretag. Vidare får regeringen
efter ansökan medge att vad som
sägs i detta moment skall gälla i
fråga om fastighet som tillhört an-
nat företag under förutsättning att
Prop. 1992/93:241
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1991:1833.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:241
1. företagets verksamhet uteslu-
tande eller så gott som uteslutande
består i att äga och förvalta bo-
stadsfastigheter samt
2. företaget bedriver sin verk-
samhet enligt principer liknande
dem som gäller för allmännyttiga
bostadsföretag.
Regeringens medgivande får
återkallas om omständigheterna
ger anledning till det.
Äger fastigheten del i sådan samfällighet som avse i 41 a § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall fastighetens andel av samfällighetens
taxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andra
stycket 1 i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Vidare skall som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses i punkt 2
av anvisningarna till nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs av
avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning
som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.
16 momf Förvärvar en juridisk person - direkt eller genom förmedling
av dotterföretag - aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ett
bestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag enligt
punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), går
aktiebolaget vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvet sker miste
om rätten till avdrag för underskott som avses i 26 § kommunal-
skattelagen om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får
en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse
eller kapitalförvaltning. Den som äger eller på därmed jämförligt sätt
innehar aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget anses ha ett
bestämmande inflytande i detta. Vad som sägs om aktiebolag och aktier
i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska föreningar och
andelar i sådana föreningar.
Föranleder en överlåtelse av
aktier eller andelar i ett allmän-
nyttigt bostadsföretag eller annan
ändring i fråga om företaget att
godkännandet som allmännyttigt
bostadsföretag skall återkallas har
företaget vid taxeringen för det
beskattningsår då ändringen in-
träffade inte rätt till avdrag för
underskott som avses i 26 § kom-
munalskattelagen. Vad nu har
sagts om allmännyttigt bostads-
företag gäller också företag som
efter medgivande av regeringen har
3Senaste lydelse 1990:651.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:241
tillämpat samma metod vid in-
komstbeskattningen som de allmän-
nyttiga bostadsföretagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för
beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.
2. Bestämmelserna i punkterna 3-8 gäller sådant bostadsföretag som
avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess lydelse intill den 31 december
1993.
3. Ett bostadsföretag som taxeras enligt de nya bestämmelserna medges
inte avdrag för underskott enligt 26 § kommunalskattelagen (1928:370)
i den mån underskottet avser förvaltning av fastighet som avses i 2 §
7 mom. fjärde stycket i dess äldre lydelse.
4. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag
i punkterna 6 och 12 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall bokfört värde för byggnader och inventarier anses
utgöra vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet (det skattemäs-
siga restvärdet) vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering
första gången sker enligt de nya bestämmelserna. Med bokfört värde
avses värdet i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket
taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna. Har nämnda tillgångar
skrivits upp under detta eller något av de två närmast föregående
räkenskapsåren skall det tidigare värdet, efter avdrag för skälig värde-
minskning, i stället utgöra det skattemässiga restvärdet.
5. Omfattar det bokförda värdet för byggnad enligt punkt 4 inte sådan
markanläggning som anskaffats före ikraftträdandet eller markanläggning
som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för
vilket taxering sker enligt de äldre bestämmelserna skall, vid tillämpning
av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag, byggnadens anskaffnings-
värde och skattemässiga restvärde ökas med markanläggningens anskaff-
ningsvärde respektive bokförda värde. Bestämmelserna i punkt 4 om
uppskrivning skall därvid tillämpas på motsvarande sätt.
6. Vad som i punkt 5 sagts om markanläggning skall tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som
avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370).
7. Föreskrifterna i punkterna 4-6 skall tillämpas på motsvarande sätt
i fråga om tillgångar i sådan samfällighet som avses i 41 a § kom-
munalskattelagen (1928:370).
8. Har ett bostadsföretag i balansräkningen för det sista beskattningsår
för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna redovisat
särskild tillgångspost enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om
bokföring av bostadslån m.m., skall avdrag medges med tre procent om
året av tillgångspostens belopp enligt särskild plan.
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt tusental kronor av
egendomens värde.
Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skatten trettio
kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde utom då
förvärvaren
1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt om egendomen hade erhållits
som gåva,
2) är en bostadsrättsförening el- 2) är en bostadsrättsförening,
ler av bostadsstyrelsen eller läns-
bostadsnämnd erkänd som ett all-
männyttigt bostadsföretag enligt de
bestämmelser om lån av statsmedel
till främjande av bostadsbyggandet
som gällde vid tiden för förvärvet,
3) är en kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordning
är skyldig att åter avyttra egendomen,
4) är dödsbo.
Skatten är dock i fall som avses i första och andra styckena alltid lägst
femtio kronor.
Prop. 1992/93:241
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förvärv som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,
Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Vid inkomstbeskattningen av flerbostadshus gäller olika regler beroende
på vem som äger fastigheten. För flerbostadshus som ägs av allmän-
nyttiga bostadsföretag sker beskattningen enligt en starkt schabloniserad
metod till skillnad från den konventionella metod enligt vilken privatägda
flerbostadshus beskattas. Under senare år har alltmer ifrågasatts om
denna olikhet är lämplig. En övergång till konventionell metod för
allmännyttiga bostadsföretag förordades på sikt av Utredningen om
reformerad företagsbeskattning (URF). I Bostadsrättsvärderingskom-
mitténs (BVK) betänkande (SOU 1992:8) lämnades vad som kan
betecknas som ett principförslag härom. Sedermera har frågan även
översiktligt berörts av Utredningen om statens stöd för bostadsfinansi-
eringen i dess slutbetänkande (SOU 1992:47) där en övergång till
konventionell beskattning också förordas. De nämnda betänkandena har
remissbehandlats. Sammanställningar av remissyttrandena har upprättats
inom Finansdepartementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet. En
förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över BVK:s betänkan-
de bör fogas som bilaga 1 till protokollet.
Jag avser nu att lägga fram förslag om en övergång till beskattning
enligt konventionell metod för de allmännyttiga bostadsföretagen. De
senast nämnda utredningsförslagen utgör tillsammans med remissyn-
punkterna samt underhandskontakter med Riksskatteverket och Bokfö-
ringsnämnden samt med företrädare för Kommunförbundet, Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund
underlag för de ställningstaganden som gjorts.
Något godkännande av bostadsföretagens allmännyttiga karaktär görs
inte längre och något sådant behov föreligger inte heller framdeles vid
beskattningen. Bostadsföretagen kännetecknas emellertid av att de nästan
uteslutande ägs av en kommun eller av att kommunen har ett be-
stämmande inflytande över företaget. Jag kommer därför i det följande
att genomgående vid mina förslag använda beteckningen kommunägda
bostadsföretag när jag avser de företag som hittills betecknats som Prop. 1992/93:241
allmännyttiga. Därvid inkluderar jag även de andra bostadsföretag vars
fastigheter fått schablonbeskattas efter regeringens medgivande.
Regeringen beslutade den 18 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över lagförslagen. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2. Lagrådet har i yttrande lämnat
förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.
Vissa ändringar av närmast redaktionell karaktär har företagits i
förhållande till de till Lagrådet remitterade förslagen.
Som inledningsvis framgått kan ägare till hyreshus i dag inkomstbeskattas
för fastighetsverksamheten antingen enligt en konventionell metod eller
enligt en schablonmetod. Inkomstbeskattning enligt den konventionella
metoden innebär att intäkterna från fastighetsförvaltningen behandlas på
samma sätt som övrig näringsverksamhet, dvs. redovisning sker av de
verkliga intäkterna och kostnaderna i verksamheten enligt bokförings-
mässiga grunder. Privatägda hyreshus beskattas enligt denna metod. Före
1991 års skattereform skedde beskattningen i inkomstslaget annan fastig-
het men sker numera i inkomstslaget näringsverksamhet.
Vissa bostadsföretags fastigheter beskattas däremot enligt schablon-
metoden. Bestämmelserna finns i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL. Inkomstberäkningen innebär att dels ett belopp mots-
varande 3 % av fastighetens taxeringsvärde, dels ett belopp motsvarande
under beskattningsåret erhållet statligt räntebidrag för bostadsändamål,
skall tas upp som intäkt. Avdrag får inte göras för andra omkostnader än
för ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt
räntebidrag för bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande av-
gäld. Liksom för privata fastighetsförvaltare beskattas verksamheten
numera i inkomstslaget näringsverksamhet mot tidigare i inkomstslaget
annan fastighet. Inkomsten av verksamheten beräknas enligt bokförings-
mässiga grunder. Skattesatsen är som för andra juridiska personer 30 %.
Det är enbart bostadsföretagets inkomst av fastighetförvaltning som
skall redovisas på detta schablonmässiga sätt. Inkomst av verksamhet
som företaget kan ha vid sidan av sin fastighetsförvaltning, t.ex. reavinst
vid fastighetsavyttringar, beskattas enligt det regelsystem som gäller för
inkomst av näringsverksamhet.
Bland de verksamhetsformer som kommer i fråga för denna schablon-
metod kan nämnas bostadsföreningar (numera är det främst bostads-
rättsföreningar som kommer i fråga) och bostadsaktiebolag. Bostads-
företagen måste emellertid uppfylla vissa villkor i fråga om sin verksam-
hetsinriktning för att schablonmetoden skall kunna tillämpas - bostads- Prop. 1992/93:241
företagen kallas då "äkta”.
Schablonmetoden tillämpas även i fråga om fastighet som tillhört
bolag, förening eller stiftelse som av Boverket eller av Länsbostadsnämn-
den erkänts som allmännyttigt bostadsföretag. Regeringen kan enligt 2 §
7 mom. SIL efter ansökan medge att även annat företag schablonbeskat-
tas om verksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande består i att
äga och förvalta bostadsfastigheter samt företaget bedriver verksamheten
enligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföre-
tag.
Schablonbeskattningen av s.k. äkta bostadsföretag och allmännyttiga
bostadsföretag har i sina huvuddrag tillämpats sedan 1955 års taxering.
Från början skilde sig utformningen av schablonmetoden något åt mellan
dessa verksamhetsformer. Principen var emellertid att beskattningen
skulle ske av en beräknad avkastning av det egna i fastigheten nedlagda
kapitalet. Sedan år 1959 sker intäktsberäkningen på likartat sätt i de båda
fallen, dvs. som intäkt skall tas upp 3 % av taxeringsvärdet, varefter
avdrag får göras för räntekostnader och tomträttsavgälder.
Begreppet allmännyttigt bostadsföretag härrör från vissa författningar
om statliga lån och bidrag som utges till kommunala företag som drivs
i bostadsfrämjande syfte. Några nya godkännanden som allmännyttigt
bostadsföretag kan inte lämnas efter utgången av år 1991. För bostads-
företag som godkänts som allmännyttigt har godkännandet dock fortfa-
rande betydelse såväl i bostadsfinansieringssammanhang som för beskatt-
ningen. Ett godkännande kan alltjämt återkallas under vissa förutsätt-
ningar, t.ex. om aktier i bolaget överlåts till någon annan än kommunen.
Motiven till att utsträcka schablonmetoden till nämnda företag var
främst att de bedrev sin verksamhet utan enskilt vinstsyfte samt att de
stod under kommunal eller statlig kontroll. Frånvaron av enskilt vinst-
syfte ansågs dock inte utesluta att skälig avkastning erhölls på det i
företaget insatta kapitalet. Vidare framhölls att hyrorna var så bestämda
att någon vinst inte uppkom, i varje fall inte på längre sikt sedan hänsyn
tagits till bl.a. kommande underhållskostnader. Det anfördes att de dittills
gällande beskattningsreglerna medfört speciella besvärligheter för de
allmännyttiga bostadsföretagen särskilt under de första åren med små
reparationsbehov men stora amorteringar.
I samband med utformningen av den ursprungliga lydelsen av scha-
blonbestämmelsen framhölls att lagstiftningen i viss mån fick betraktas
som ett provisorium. Anledningen angavs vara att kommunerna fått till-
skapa särskilda bolag, föreningar eller stiftelser av samma typ och
ställning i beskattningshänseende som enskilda vinstsyftande företag för
att komma i åtnjutande av de statliga lånen. Denna belägenhet hade de
allmännyttiga bostadsföretagen försatts i utan att konsekvenserna härav
blivit beaktade. Därför ansågs att den rättsliga konstruktionen av dessa
företag borde ses över. Om en ny ordning skulle framkomma borde även
beskattningsfrågan kunna få en annan tillfredsställande lösning.
Även vid den ändring av bestämmelsen som företogs år 1959 - då Prop. 1992/93:241
intäktsberäkningen enligt schablonmetoden gjordes identisk för såväl de
äkta som de allmännyttiga bostadsföretagen - framhölls på nytt att
schablonmetoden inte innebar någon rationell lösning på längre sikt men
att den kunde kvarstå såsom ett förlängt provisorium.
Mitt förslag: Kommunägda bostadsföretag skall beskattas enligt
konventionell metod fr.o.m. 1995 års taxering. För sådana företag
vars räkenskapsår löper över årsskiftet 1993/94 (brutet räkenskapsår)
tillämpas dock de äldre bestämmelserna. Särskilda övergångsregler
införs för att underlätta övergången.
BVK:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag även om ett alternativt
tidigare ikraftträdande också föreslogs.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt
eller lämnat förslaget utan erinran. Hyresgästernas Riksförbund uttrycker
dock viss tveksamhet till förslaget. Förbundet framhåller att schablonbe-
skattningen har gett förutsättningar för företagens ekonomiska dis-
positioner som väsentligt skiljer sig från de som gäller vid konventionell
beskattning. Dessa skillnader innebär omställningsproblem vid byte av
beskattningsprincip som kräver speciella övergångslösningar om de
allmännyttiga bostadsföretagen inte skall missgynnas. LO anser att det
finns starka skäl för att slopa dagens schablonbeskattning för allmännyt-
tiga bostadsföretag. Vissa frågor som t.ex. avdrag för avsättning till
underhålls- och reparationsfonder och val av övergångstid måste dock
ytterligare analyseras. SABO framhåller att de allmännyttiga bo-
stadsföretagen i framtiden bör ges möjlighet att konkurrera på bo-
stadsmarknaden med övriga fastighetsägare på lika villkor. SABO ställer
sig därför positivt till en övergång till konventionell- beskattning.
Skälen för mitt förslag: Det kan konstateras att schablonmetoden
kommit att tillämpas i över tre decennier på de kommunägda bo-
stadsföretagens fastighetsförvaltning. Den har således fått en permanent
karaktär trots att den vid tillkomsten angavs vara ett provisorium.
Schablonmetoden ansågs på sikt inte utgöra någon skattemässig förmåns-
behandling av de kommunägda bostadsföretagen eftersom deras vinst-
motiv inte var uttalade. De betänkligheter som framfördes vid schablon-
metodens tillkomst synes främst ha rört dess stabilitet. Bostadsföretagen
kunde förr eller senare finna metoden oförmånlig. Denna farhåga har
hittills inte besannats även om schablonmetoden diskuterats flitigt under
senare tid. Däremot har en ombildning mellan olika företagsformer
fortgått, innebärande främst att aktiebolagsformen har blivit vanligare.
1 * Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 241
En omprövning av schablonbeskattningen framstår som motiverad med Prop. 1992/93:241
tanke på bl.a. de ändrade förhållanden som 1991 års skattereform
inneburit. Ledmotivet för skattereformen är att olika slag av verksam-
heter och organisationsformer skall ges så enhetliga, likformiga och
neutrala skatteregler som möjligt. Dessa grundprinciper talar således för
att skillnaderna i inkomstskattereglerna mellan det kommunägda och det
privata fastighetsbeståndet avskaffas.
Jag föreslår därför att schablonbeskattningen för de kommunägda
bostadsföretagen avskaffas.
Bytet av beskattningsmetod föranleder ställningstaganden och särskilda
lösningar i ett antal övergångsfrågor. Det gäller främst underskott som
härrör från tiden före övergången, utrymmet för värdeminskningsavdrag
samt vissa särskilda bokföringsposter.
I det följande avser jag att lägga fram förslag också i dessa delar.
Förslagen beräknas inte ha några statsfinansiella effekter på kort eller
medellång sikt.
Mitt förslag: Avdrag för värdeminskning av byggnader och inven-
tarier beräknas enligt vanliga regler. Vid övergången till konven-
tionell beskattning skall byggnaders bokförda värde utgöra skatte-
mässigt restvärde. Befintliga markanläggningar hänförs till byggnad.
Även för inventarier skall bokfört värde utgöra skattemässigt
restvärde.
Underskott i fastighetsförvaltningen som uppkommit före över-
gången till konventionell beskattning får inte utnyttjas när bo-
stadsföretaget beskattas konventionellt.
För bostadsföretag som schablonbeskattats skall sådana kostnader
som fått bokföras som tillgångspost i bostadsföretagets balansräkning
enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av
bostadslån m.m. skrivas av skattemässigt med 3 % om året enligt
en särskild avskrivningsplan baserad på vad som kvarstår av till-
gångsposten vid övergången till konventionell beskattning.
BVK:s förslag: Utgångspunkten för beräkning av värdeminskningsav-
dragen skall vara en avskrivningsplan som anses ha löpt från byggnadens
förvärvstidpunkt.
Bostadsföretagen skall få beakta underskott från de två beskattningsår
som föregått övergången om dessa underskott hade uppstått vid en
konventionell beskattning.
Den särskilda bokföringslagen behandlades inte av BVK.
10
Remissinstanserna: SABO har invänt mot kommittéförslaget beträffan- Prop. 1992/93:241
de värdeminskningsavdragen och föreslagit att det bokförda värdet vid
övergången skall anses utgöra skattemässigt restvärde.
BVK:s förslag om underskottsavdragen är inte tillräckligt belyst enligt
SABO. En utredning bör därför göras om hur många företag som skulle
få över- resp, underskott med detta förslag. Enligt SABO borde det
övervägas att ge bostadsföretagen underskottsavdrag beräknat enligt
schablonmetoden för ett antal år tillbaka. Sveriges Fastighetsägareförbund
anser att den tid som underskotten får utnyttjas bakåt i tiden bör
utsträckas till tio år för juridiska personer och sex år för stiftelser.
SABO har berört den särskilda bokföringslagen såväl i remissyttrandet
som i en särskild skrivelse till Finansdepartementet (dnr 4409/92). Enligt
SABO bör balansposterna i sin helhet få skrivas av skattemässigt genom
att läggas till byggnadernas anskaffningsvärde.
Bakgrund
Vid konventionell beskattning av näringsverksamhet utgår man från
företagets verkliga intäkter och kostnader. Bland kostnaderna behandlas
utgifter för anläggningstillgångar på visst sätt. Utgifter för anskaffning
av anläggningstillgångar såsom byggnader och inventarier fördelas genom
ett avskrivningsförfarande och varje enskilt beskattningsår belastas
därigenom med en viss del av anskaffningsutgiften. I vissa fall får i
stället omkostnadsföring ske direkt, t.ex. i fråga om inventarier av
mindre värde eller med en kortare ekonomisk livslängd än tre år.
Byggnader skrivs av enligt planenlig avskrivning med en viss procent
av byggnadens anskaffningsvärde (punkt 6 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen [1928:370], KL). Procentsatsen bestäms med hän-
syn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Enligt Riksskatte-
verkets rekommendationer (RSV Dt 1991:14) bör avdrag normalt medges
med 2 % för hyreshus. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för
ny-, till- eller ombyggnad.
Före 1991 års skattereform förelåg en möjlighet för fastighets-
förvaltande företag till snabbare avskrivning av värmepannor, hiss-
maskineri och jämförlig maskinell utrustning som ingick i byggnadsvärdet
(punkt 2 b av anvisningarna till 25 § KL i dess lydelse före den 1 juli
1990). Anskaffningsvärdet för sådan utrustning fick brytas ut ur anskaff-
ningsvärdet för byggnaden och skrevs av med 5 - 10 % om året medan
procentsatsen för värdeminskningsavdrag för byggnader var 1,75 % för
byggnader av trä och 1,5 % för byggnader av sten, tegel eller betong
(Meddelanden från Riksskattenämnden, Serie 1 nr 1 1970 p. 1). Vid ut-
byte av sådan utrustning förelåg inte - till skillnad från vad som gäller
enligt nuvarande regler - rätt till reparationsavdrag. Utrangeringsavdrag
fick i stället göras för oavskriven del av anskaffningsvärdet.
För sådan maskinell utrustning som anskaffats före skattereformen
kvarstår möjligheten till snabbare avskrivning (punkt 14 av övergångsbe-
stämmelserna till SFS 1990:650).
11
Anslutningsavgifter eller anläggningsbidrag som fastighetsägaren erlagt Prop. 1992/93:241
för nyttighet (t.ex. anslutning till elnätet, VA- eller fjärrvärmeanläggning
samt bidrag för uppförande av sådan anläggning) som är knuten till
fastigheten är numera generellt avdragsgilla enligt de regler som gäller
för inventarier (punkt 17 av anvisningarna till 23 § KL). Före skatte-
reformen fick sådana utgifter normalt dras av med 5 % om året
(punkt 2 b av anvisningarna till 25 § KL i dess lydelse före den 1 juli
1990 och RSV Dt 1975:50 II 2). De äldre bestämmelserna gäller fort-
sättningsvis för utgifter före övergången (punkt 17 av övergångsbe-
stämmelserna till SFS 1990:650).
Även markanläggningar skrivs av planenligt. Avdrag får normalt göras
med 5 % om året på anskaffningsvärdet (punkt 7 av anvisningarna till
23 § KL). Bestämmelserna gäller numera även fastighetsförvaltande
företag. Före 1991 års skattereform fanns i princip inte begreppet
markanläggning i inkomstslaget annan fastighet. Utgifterna för vissa
sådana anordningar fick i stället inräknas i byggnadens anskaffnings-
värde. För vid övergången till de nya skattereglerna befintliga markan-
läggningar gäller de äldre bestämmelerna även fortsättningsvis (punkt 15
av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650).
Värdeminskningsavdrag för inventarier kan beräknas enligt två olika
metoder, räkenskapsenlig avskrivning och restvärdemetod (punkterna 12 -
14 av anvisningarna till 23 § KL). Huvudregeln för räkenskapsenlig
avskrivning innebär att avdrag för avskrivning får göras med maximalt
30 % av inventariernas restvärde. Avskrivningen görs alltså kollektivt på
hela inventariebeståndet. Underlaget utgör summan av det ingående
balansvärdet på de inventarier som finns vid årets början och an-
skaffningsutgiften för under året anskaffade inventarier som finns kvar
vid årets slut.
När huvudregeln tillämpas kommer viss del av anskaffningsutgiften för
inventarier att förbli oavskriven. Möjlighet finns därför att tillämpa en
kompletterande regel. Den innebär att inventarierna får skrivas av med
20 % av anskaffningsutgiften per år.
Restvärdemetoden är en förenklad variant av räkenskapsenlig
avskrivning. Skillnaden är huvudsakligen att det inte finns något krav på
överensstämmelse mellan skattemässigt och bokföringsmässigt restvärde.
Maximalt värdeminskningsavdrag är 25 %.
Eftersom de kommunägda bostadsföretagens fastigheter beskattats efter
schablon där enda avdragsposter varit skuldränta, tomträttsavgäld och
liknande har anledning inte funnits att upprätta skattemässiga avskriv-
ningsplaner. Hänsynstagandet till värdeminskning m.m. har i stället gjorts
genom den låga intäktsprocenten.
En omläggning från schablonbeskattning till konventionell beskattning
fordrar att man tar ställning till bl.a. vilket initialt skattemässigt restvärde
som skall gälla för byggnader, markanläggningar och inventarier vid
övergången, dvs. bestämmer hur mycket som skall anses återstå oavskri-
vet av anskaffningsutgiften.
12
Schablonmetoden har lett till att de kommunägda bostadsföretagens Prop. 1992/93:241
fastighetsförvaltning ofta visat skattemässiga underskott. Underskotten är
fiktiva i den meningen att de inte motsvaras av verkliga förluster i
verksamheten. Detta sammanhänger med att bara schablonintäkten redo-
visats på intäktssidan medan i huvudsak enbart räntekostnader och
tomträttsavgälder fått dras av. Underskott kan på detta sätt ackumuleras
och senare utnyttjas i annan konventionellt beskattad verksamhet.
En övergång till konventionell beskattning aktualiserar frågan hur
underskott som uppkommit före övergången till konventionell beskattning
skall hanteras.
Vid remissbehandlingen av BVK:s betänkande väcktes även frågan
vilka skattekonsekvenser som en övergång till konventionell be-
skattningsmetod föranleder såvitt avser tillämpningen av lagen (1972:175)
med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m. - här kallad
den särskilda bokföringslagen.
Den skattemässiga inkomstberäkningen för inkomstslaget näringsverk-
samhet bygger på bokföringsmässiga grunder. Efter 1991 års skatte-
reform har således en koppling behållits mellan redovisning och
beskattning, vilket numera framgår av bl.a. 24 § KL med anvisningar.
Även de kommunägda bostadsföretagen har sedan 1979 års taxering haft
rätt att beräkna inkomst av fastighet enligt bokföringsmässiga grunder
trots att de schablonbeskattats. Fr.o.m. 1992 års taxering blev redovis-
ning enligt bokföringsmässiga grunder obligatorisk.
För konventionellt beskattade bostadsföretag som tillämpat den
särskilda bokföringslagen torde vidtagna åtgärder också ha fått genomslag
vid beskattningen. De schablonbeskattade bostadsföretagen påverkas där-
emot inte skattemässigt av sådana bokföringsåtgärder. Även nämnda om-
ständighet aktualiserar ett antal frågor.
Skälen för mitt förslag
Som framgått av bakgrundsbeskrivningen föreligger flera frågor som
måste behandlas i samband med att de kommunägda bostadsföretagen
skall övergå till att bli konventionellt beskattade. Det sätt på vilket
frågorna hanteras är av väsentlig betydelse för att dessa bostadsföretag
skall få en med övriga konventionellt beskattade bostadsföretag likformig
behandling. Vid beredningen av frågorna har framkommit både praktiska
och principiella problem. Det är enligt min mening inte möjligt att ange
någon materiellt sett entydigt riktig lösning. Det blir därför nödvändigt
att göra en skälighetsbedömning av de sammantagna effekterna av dessa
övergångslösningar. Mot bakgrund härav anser jag att det är lämpligast
att behandla dessa övergångsfrågor sammanhållet. Utformningen av
övergångsreglerna har naturligtvis skett med kännedom om och med
hänsyn till de speciella ekonomiska villkor under vilka de kommunägda
bostadsföretagen verkar. Syftet med förslagen är att de sammantaget skall
ge ett skäligt resultat som inte försvårar bostadsföretagens fortsatta
verksamhet men som inte heller snedvrider konkurrensen i förhållande
till privatdriven fastighetsförvaltning. Jag kommer i det följande att
13
redovisa de frågor som enligt min bedömning kräver särskilda övergångs- Prop. 1992/93:241
regler samt mitt ställningstagande till dessa.
Skattemässigt restvärde
En omläggning från schablonbeskattning till konventionell metod fordrar
att man tar ställning till vilket initialt skattemässigt restvärde som skall
gälla för avskrivningsbara anläggningstillgångar dvs. att bestämma hur
mycket som skall anses återstå oavskrivet av anskaffningsutgiften,
framför allt för byggnader. BVK har föreslagit att man bör utgå från de
allmänna regler som gäller för värdeminskningsavdrag för byggnad på
näringsfastighet. Detta skulle innebära att en avskrivningsplan fick
upprättas vid omläggningen till konventionell beskattning och att planen
beaktade den värdeminskning som skett från den tidpunkt då byggnaden
förvärvades.
SABO framhåller att BVK:s förslag kan få vissa negativa effekter.
Vissa bostadsföretag, som under längre tid gjort avskrivningar med
belopp enbart motsvarande amorteringarna, skulle få ett betydligt högre
bokfört än skattemässigt restvärde. De skulle därför vid en konventionell
beskattning tvingas till högre intäkter för att täcka de redovisningsmässiga
avskrivningarna, vilka i sin helhet inte kan utnyttjas som värdeminsk-
ningsavdrag vid beskattningen. Enligt SABO skulle detta leda till en
hårdare beskattning av bostadsföretag som i sin bokföring skrivit av
mindre än till det skattemässiga restvärdet. SABO menar därför att det
vore bättre att använda det bokförda värdet som skattemässigt restvärde.
För egen del vill jag framhålla att ett hänsynstagande till värdeminsk-
ning redan har skett inom ramen för schablonbeskattningen. Den av BVK
föreslagna lösningen med ett restvärde efter en konstruerad avskriv-
ningsplan är därför principiellt sett riktig. Lösningen överensstämmer
också med den som gäller i fråga om karaktärsbyte från privatbostad till
byggnad i näringsverksamhet (punkt 6 åttonde stycket av anvisningarna
till 23 § KL). Sådana konsekvenser som SABO påtalar kan uppkomma
på lång sikt, nämligen när det skattemässiga restvärdet närmar sig noll.
Detta inträffar även för privata fastighetsägare som gjort större
skattemässiga än bokföringsmässiga avskrivningar.
Mot bakgrund av bl.a. att den av BVK föreslagna lösningen är förenad
med vissa komplikationer samt vad jag inledningsvis sagt om syftet att
uppnå ett totalt sett skälig lösning på övergångsfrågorna är jag emellertid
beredd att ansluta mig till SABO:s förslag om att låta det bokförda värdet
utgöra skattemässigt restvärde. Utgifter före övergången för vissa mark-
anläggningar, anslutningsavgifter och anläggningsbidrag bör också få
hänföras till anskaffningsvärdet för byggnader. Detsamma bör gälla
beträffande tillgångar i vissa samfälligheter.
I författningskommentaren (avsnitt 7) kommer jag att utveckla närmare
hur detta värde skall fastställas.
Frågan om värdeminskningsavdrag har betydelse även vid reavinstbe-
räkningen vid avyttring av näringsfastighet. Vid en avyttring återförs
medgivna värdeminskningsavdrag till beskattning. Det bör därför här
14
betonas att detta enbart gäller sådana värdeminskningsavdrag som Prop. 1992/93:241
verkligen medgetts under den tid bostadsföretagen varit konventionellt
beskattade. Detta framgår av punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL.
"Gamla" underskott
Reglerna om förlustutjämning ändrades i samband med 1991 års skatte-
reform. Enligt de tidigare reglerna fick uppkomna underskott utnyttjas
under en viss tid som förlustavdrag. För vissa skattskyldiga, däribland
stiftelser, gällde att förlustavdragen fick utnyttjas senast sex år efter
förluståret. För aktiebolag och ekonomiska föreningar gällde en tioårs-
period. Förlustens storlek bestämdes först vid den taxering då förlustav-
draget yrkades, dvs. underskottets storlek fastställdes inte det år då det
uppkom.
I det nya skattesystemet görs förlustutjämning genom att avdrag
medges för underskott i förvärvskällan vid inkomstberäkningen det
påföljande året (26 § KL). Underskottets storlek beräknas och bestäms
redan vid inkomsttaxeringen för underskottsåret. Uppkommer underskott
flera år i rad ackumuleras underskotten.
BVK har ansett det lämpligt att låta de kommunägda bostadsföretagen
få beakta sådana underskott som skulle ha uppkommit om de tillämpat
konventionell beskattning under de två senaste beskattningsåren före
omläggningen till konventionell beskattning. Nämnda tidsbegränsning
motiverades - förutom av rent praktiska hänsynstaganden - av önskemålet
att åstadkomma balans mot sådana bostadsföretag som skulle ha redovisat
överskott om dessa hade beskattats enligt konventionell metod för tidigare
år. Ett hänsynstagande till de bostadsföretag som skulle ha uppvisat
underskott vid konventionell beskattning borde därför inte utsträckas
alltför långt tillbaka i tiden.
Enligt Sveriges Fastighetsägareförbund bör tidsperioden utsträckas till
tio år för juridiska personer och sex år för stiftelser, vilket enligt
förbundet motsvarar de tidsperioder som gällt för konventionellt beskat-
tade juridiska personer vid övergången i 1991 års skattereform. För-
bundet menar att neutralitetsaspekterna därmed tillgodoses. Även SABO
har framfört sådana synpunkter.
För egen del anser jag att utgångspunkten för i vad mån gamla under-
skott skall få utnyttjas efter övergången principiellt sett bör vara att de
skattemässiga underskotten motsvaras av faktiska förluster. Det är
emellertid inte praktiskt möjligt att avgöra i vilken utsträckning så har
varit fallet. Allmänt sett torde bostadsföretagen i regel kontinuerligt ha
redovisat skattemässiga förluster medan man bokföringsmässigt redovisat
nollresultat. Att bygga en övergångslösning på en jämförelse med det
skattemässiga utfallet vid konventionell beskattning för förfluten tid är
därför inte en framkomlig väg.
Det kan vidare enligt min mening inte anses rimligt att de kommun-
ägda bostadsföretagen skall få tillgodogöra sig fiktiva underskott som
ackumulerats som förlustavdrag i fastighetsförvaltningen under den tid
deras fastigheter schablonbeskattats. Detta hänger samman med att
15
omläggningen från schablonmetod till konventionell metod i sig innebär
att ett nytt beskattningssystem skall tillämpas. Det synsättet har redan
tidigare tillämpats i samband med att rätten till förlustavdrag slopades för
de bostadsföretag som förlorat sin allmännyttiga karaktär. I den
proposition som låg till grund för riksdagens beslut framhöll departe-
mentschefen att principen bör vara att underskotten bara skall få utnyttjas
så länge schablonbeskattningen består. Riksdagen delade denna stånd-
punkt (prop. 1986/87:119, bet. SkU 1986/87:44, rskr. 276, SFS 1987:
336). Bestämmelsen återfinns numera i 2 § 16 mom. andra stycket SIL.
En lösning som innebär att gamla förluster inte får utnyttjas efter
övergången till konventionell beskattning leder också till att spärregler av
nämnda typ kan undvaras.
Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående och med beaktande
av den helhetsbedömning som övergångsreglerna kräver bör enligt min
mening gamla underskott inte få utnyttjas efter övergången till konven-
tionell beskattning. Jag föreslår därför att det samlade underskott i
fastighetsförvaltningen som bostadsföretagen redovisat under sista året
vid beskattning enligt schablonmetoden inte skall få utnyttjas när
bostadsföretagen övergår till att beskattas enligt konventionell metod.
Den särskilda bokföringslagen
Som jag framhållit vid bakgrundsbeskrivningen har bokföringsåtgärder
enligt den särskilda bokföringslagen inte haft någon skattemässig
inverkan för de schablonbeskattade bostadsföretagen. SABO har dock
tagit upp den skattemässiga hanteringen av bokföringsåtgärderna. Jag
avser därför att i det följande särskilt uppehålla mig vid denna fråga.
Frågan kräver dock en kort bakgrundsbeskrivning. (Jfr bl.a. Paritetslå-
neutredningens betänkande [SOU 1971:67] Ränteomfördelning och
vinstutdelning och prop. 1972:76 med förslag till vissa bestämmelser
om bokföring av bostadslån m.m. samt även civilutskottets betänkande
CU 1978/79:35 med anledning av motioner om bokföring av under-
hållslån).
Införandet av den särskilda bokföringslagen påkallades av vissa
konsekvenser i samband med det under åren 1968 - 1974 gällande
paritets- resp, räntelånesystemet. Detta bostadsfinansieringssystem byggde
på att kapitalkostnaderna omfördelades tidsmässigt. Låntagaren fick låna
erforderlig del av räntekostnaderna på det statliga bostadslånet och erhöll
även tillskott till räntekostnaderna för de underliggande krediterna.
Lånebeloppen lades till den ursprungliga bostadslåneskulden. I början av
en bostadsfastighets innehavstid uppstod således en skuldökning för
låntagaren avseende räntor. Skuldökningen kom emellertid att bli större
än beräknat främst beroende på en högre allmän räntenivå än som var
förutsatt från början.
Den skuldökning som uppstod i början av låneperioden förorsakade
vissa svårigheter. Principiellt skulle nämligen skuldökningen - de
kapitaliserade räntekostnaderna - redovisas på balansräkningens passiv-
sida tillsammans med övriga skuldposter. Till följd av att någon
Prop. 1992/93:241
16
motsvarande uppbyggnad inte redovisades på balansräkningens tillgångs- Prop. 1992/93:241
sida kunde ett bostadsföretag vid tillräckligt stor skuldökning bli tvunget
att upprätta kontrollbalansräkning. För att företagen av dessa skäl inte
skulle tvingas avstå från möjligheten att låna, infördes en speciallagstift-
ning på området. Genom den särskilda bokföringslagen tilläts företagen
att balansera skulduppbyggnaden på balansräkningens passivsida med en
fiktiv motpost på aktivsidan. Härigenom kunde det egna kapitalet hållas
intakt. Metoden rönte kritik eftersom en kostnad för redovisningsperioden
- räntekostnaderna - tilläts bli aktiverad i stället för att belasta den
aktuella perioden. 1 lagtexten uppställs emellertid kravet att upplysning
skall lämnas om hur posten har påverkat årsresultatet.
Under skulduppbyggnadsperioden fick således den samlade skuldök-
ningen tas upp som en särskild tillgångspost i balansräkningen. Räntorna
på de aktuella bostadslånen torde ha debiterats ett utgiftskonto. Genom
att de dessutom fått aktiveras, dvs. torde ha krediterats utgiftskontot som
därmed utjämnats samt motsvarande post debiterats ett särskilt tillgångs-
konto (bostadslånepost), har resultaträkningen i och för sig inte påver-
kats. Resultatet har emellertid redovisats såsom bättre än vad som
motsvarar det verkliga förhållandet. Enligt Föreningen Auktoriserade
Revisorers FAR rekommendationer bör förändringen av ifrågavarande
balanspost redovisas som en bokslutsdisposition. Det är först under den
senare "amorteringsperioden" när den s.k. bostadslåneposten minskar
som den senarelagda räntekostnaden kommer att direkt påverka resultatet
i minskande riktning.
Den bestämmelse som tillåter att sådana ränteposter får tas upp på
balansräkningens tillgångssida finns numera i första stycket i den
särskilda bokföringslagen. Lagen har sedermera utvidgats till att gälla
även vissa andra låneformer. Även här rör det sig om utgifter som enligt
ordinarie bokföringsprinciper omedelbart skulle ha kostnadsförts men
som alltså tillåtits bli aktiverade. I balansräkningen skall posterna enligt
lagen specificeras under beteckningarna underhållslånepost, reparationslå-
nepost resp, ersättningslånepost.
SABO har framhållit att de allmännyttiga bostadsföretagen har
anpassat sin hyressättning till bl.a. den redovisningsmässiga kostnad som
uppstår vid avskrivning av dessa poster. SABO har med anledning härav
begärt besked om huruvida bostadsföretagen kommer att tillåtas att göra
skattemässiga avskrivningar med samma belopp eller om företagen blir
beskattade för denna "senarelagda intäkt".
Bostadslånepost och ersättningslånepost
Vad först angår de räntor som återfinns under beteckningarna bostads-
lånepost resp, ersättningslånepost, vilka fått aktiveras enligt första resp,
fjärde stycket den särskilda bokföringslagen, torde dessa poster sedan
länge befinna sig i en "amorteringsperiod" eftersom det bakomliggande
lånesystemet övergavs vid mitten av 1970-talet. Dessa räntor har varit
avdragsgilla och torde också rent faktiskt ha dragits av vid taxeringen för
17
det beskattningsår då de debiterats eller räntelån betalats ut (jfr Prop. 1992/93:241
prop. 1967:153 s. 169).
Eftersom ifrågavarande ränteposter numera undergår den senarelagda
kostnadsföringen kan det ifrågasättas om de skall vara skattemässigt
avdragsgilla efter övergången till konventionell beskattning av de kom-
munägda bostadsföretagen.
Frågan har i princip inget samband med hur man skall förfara med de
"gamla" underskotten. Till följd av schablonmetoden torde de kom-
munägda bostadsföretagen så gott som undantagslöst kontinuerligt ha
redovisat skattemässiga förluster. Bokföringsmässigt torde de däremot ha
redovisat nollreslutat. De skattemässiga förlusterna har kunnat utnyttjas
under som mest en tioårsperiod enligt närmare angivna regler som
upphört i samband med skattereformen. Dessa bostadsföretag torde dock
vanligtvis inte haft inkomstgivande verksamhet utanför fastighetsför-
valtningen mot vilket förlustavdragen kunnat utnyttjas. Förlust torde
således vanligtvis ha lagts till förlust. De samlade förlusterna kan därför
ha uppgått till betydande belopp. Fr.o.m. 1992 års taxering fick
förlustavdragen föras över i det nya skattesystemet med rullande
underskottsavdrag. De förlustavdrag som förts över i det nya systemet
har emellertid inget samband med räntor från det tidigare bostadslåne-
systemet som upphörde år 1975, eftersom den period under vilka de
kunnat utnyttjas som förlustavdrag för länge sedan gått till ända. Man
behöver således generellt sett inte befara att de räntor som har samband
med nämnda bostadslån skulle bli dubbelt beaktade om avdragsrätt
dessutom medges vid den konventionella beskattningen för den senarelag-
da kostnadsföringen. Det kan dock inte uteslutas att förluster hänförliga
till dessa räntor kunnat utnyttjas som förlustavdrag under tidigare år.
Detta torde dock nu vara ogörligt att utröna. Av bl.a. denna anledning
blir bedömningen av om det är riktigt att medge skattemässig avdragsrätt
för nu ifrågavarande poster osäker. En ytterligare komplikation är att
bostadslåneposten kan ha ersatts med en ersättningslånepost.
Underhållslånepost, reparationslånepost och ersättningslånepost
Reglerna om aktivering av de kostnader som bokförts under beteck-
ningarna underhållslånepost, reparationslånepost eller sådana poster som
numera kan ha övergått i en ersättningslånepost, finns i andra, tredje
resp, fjärde styckena i den särskilda bokföringslagen. Dessa regler
överensstämmer med dem som gäller för bostadslåneposten med den
skillnaden att dessa poster fortfarande kan vara i ett uppbyggnadsskede.
Detta gäller de i andra stycket omnämnda underhålls-, reparations- eller
energisparåtgärder för vilka bidrag har erhållits enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, det s.k.
RBF-stödet.
Som framgått har i huvudsak endast räntekostnader och tomträttsavgäl-
der varit avdragsgilla vid beskattningen enligt schablonmetoden. Nu
ifrågavarande underhålls- och reparationskostnader har således inte
kunnat dras av. Ett hänsynstagande till sådana kostnader sker genom den
18
låga intäktsprocenten. Underhålls- och reparationskostnader som finan- Prop. 1992/93:241
sierats med statligt lånestöd har sedan 1981 års taxering inte heller fått
dras av omedelbart av den som beskattats enligt konventionell metod
(punkt 4 av anvisningarna till 23 § KL). Dessa kostnader skall i stället
beaktas genom värdeminskningsavdrag (punkt 6 av anvisningarna till
23 § KL).
Vid övergången till konventionell beskattning har man således här att
ta ställning till flera omständigheter. För det första är nämnda underhålls-
och reparationskostnader, liksom de tidigare behandlade räntekostnader-
na, i princip senarelagda och belastar resultatet under "amorteringsperio-
den". För det andra har kostnaderna inte varit avdragsgilla under den tid
som bostadsföretagen varit beskattade enligt schablonmetoden. Slutligen
kan i posterna ingå utgifter som skulle ha periodiserats även vid en
konventionell beskattning enligt punkt 6 av anvisningarna till 23 § KL.
Om sistnämnda balansposter tilläts bli avdragsgilla som senarelagda
kostnader i takt med att de minskar genom amorteringar uppnås ungefär
samma effekt som om de lagts till avskrivningsunderlaget för byggnader
enligt nämnda anvisningspunkt. För att dessa poster skall betraktas som
avdragsgilla kostnader krävs dock enligt min mening en uttrycklig
reglering vid övergången till konventionell beskattningsmetod.
Inte heller de övriga senarelagda underhålls- och reparationkostnaderna
fick dras av vid schablonbeskattningen. Det kan naturligtvis sättas i fråga
om det från adminstrativa utgångspunkter över huvud är ändamålsenligt
att göra en åtskillnad i den skattemässiga behandlingen av dessa poster.
Balansposterna torde inte vara specificerade till den grad att man kan
utläsa och göra nämnda åtskillnad. Därtill kommer att det i huvudsak inte
längre byggs upp balansposter av detta slag och att de därför i sinom tid
kommer att upphöra.
Sammanfattande bedömning beträffande den särskilda bokföringslagen
Som framgår av det anförda avser de balansposter som tas upp i den
särskilda bokföringslagen enbart av aktiverade ränte-, underhålls- och
reparationskostnader. Anledningen till att de tillåtits bli noterade på
balansräkningens tillgångssida är önskemålet att företaget inte skall
behöva upprätta kontrollbalansräkning. De representerar således inget
substansvärde. Följaktligen bör de inte heller, såsom SABO föreslagit,
läggas till byggnadernas anskaffningsvärde och grunda värdeminsknings-
avdrag i det ordets rätta bemärkelse - som framgått görs detta dock i
vissa fall som regleras i punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 23 § KL.
Fråga är i stället om periodiserade utgifter som skulle kunna föranleda
skattemässigt avdrag när de kostnadsförs. Vidare avser de aktiverade
posterna både avdragsgilla och inte avdragsgilla kostnader vid schablon-
metoden.
Det kan således råda tveksamhet om hur dessa poster principiellt sett
bör hanteras skattemässigt vid övergången. Skäl kan anföras såväl för
som emot en skattemässig avdragsrätt. I sammanhanget gör sig även
gällande de ifrågavarande bostadsföretagens konsolideringsbehov men
19
också andra, rent praktiska, hänsynstaganden som de hanteringsmässiga Prop. 1992/93:241
fördelarna av att ha gemensamma regler för de olika posterna.
Vid en samlad bedömning anser jag att övervägande skäl talar för att
låta samtliga nu ifrågavarande kostnader vara avdragsgilla vid taxeringen.
Avdragsrätten bör dock ske genom ett årligt procentavdrag enligt en
särskild skattemässig avskrivningsplan. Procentsatsen för de årliga
avdragen bör komma till uttryck i lagtext. Enligt min mening kan det
anses skäligt att fastställa denna till 3 %.
En omständighet att beakta i detta sammanhang är att den särskilda
bokföringslagen inte är begränsad till kommunägda bostadsföretag utan
avser i tillämpliga fall även privata fastighetsägare. Lagen är inte heller
av tvingande karaktär. I den mån en privat fastighetsägare har tillämpat
den särskilda bokföringslagen finns för närvarande ingen skattemässig
särreglering såvitt avser den bokföringstekniska åtgärden. Någon sådan
behövs inte heller i fortsättningen för de bostadsföretag som hittills
beskattats enligt konventionell metod. Den särskilda skattemässiga av-
skrivningsplanen avseende balansposterna bör enbart gälla för de kom-
munägda bostadsföretagen med hänsyn till att övergångsproblemen i nu
förevarande avseende endast är förknippade med den schablonmetod som
gällt för dessa företag.
De föreslagna reglerna bör tas in i övergångsbestämmelserna.
Nuvarande reserveringar
Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som inte berördes av BVK men
som dock är av principiellt intresse. Det gäller den övergångsvisa
hanteringen av befintliga reserveringar. Under beredningen av lagstift-
ningsärendet har ett klarläggande begärts om hur redan avsatta fonderade
medel kommer att hanteras vid övergången. SABO har hävdat att de
reserveringar som bostadsföretagen gjort i bokföringen under den tid de
varit schablonbeskattade skall betraktas som beskattat eget kapital. Jag
delar den bedömningen. Enligt min mening är ett sådant synsätt en
självklar konsekvens av den hittillsvarande beskattningsprincipen. Någon
uttrycklig reglering av detta kan inte anses behövlig.
Slopandet av den skattemässiga särbehandlingen av de kommunägda
bostadsföretagen leder till att konsekvensändringar behöver göras i vissa
författningar, exempelvis i vissa bostadslåneförordningar.
1 enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
20
2. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
2 § 7 mom.
Ändringen innebär att fjärde och femte styckena slopas.
I det nuvarande fjärde stycket anges den bestämmelse som slår fast att
de beskattningsregler som enligt momentet gäller för de s.k. äkta bostads-
företagen även skall gälla för de allmännyttiga bostadsföretagen. Med
allmännyttigt bostadsföretag avses bolag, förening eller stiftelse som av
bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden erkänts som allmännyttigt.
Den 1 januari 1991 ersatte Boverket Plan- och bostadsverket, Bostads-
styrelsen och Statens planverk (SFS 1990:1364). Enligt den numera upp-
hävda förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning m.m. av
bostadslån och räntebidrag kunde bolag eller stiftelse, som förvaltade
bostadsfastigheter och som arbetade utan enskilt vinstsyfte, godkännas
som allmännyttigt bostadsföretag av länsbostadsnämnden under förutsätt-
ning att kommunen tillsköt hela grundkapitalet och utsåg samtliga leda-
möter i företagets styrelse.
Enligt det nuvarande fjärde stycket kan regeringen efter ansökan
medge även annat företag schablonbeskattning i fråga om fastighet om
dess verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att äga
och förvalta bostadsfastigheter samt företaget bedriver sin verksamhet
enligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföre-
tag. Möjligheten att ge sådant medgivande tillkom genom lagstiftning år
1985 och har hittills getts i endast ett par fall.
De nya beskattningsregler som föreslås för de kommunägda bostads-
företagen kommer således att innefatta hela den nu nämnda kretsen före-
tag som omfattas av nuvarande fjärde stycket.
Som framgår kvarstår övriga delar av momentets bestämmelser. Dessa
tar sikte på de företag som vanligtvis går under benämningen äkta
bostadsföretag. Härmed förstås, förutom vissa gamla bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag, numera främst bostadsrättsföreningar som upp-
fyller vissa krav. För dessa kvarstår schablonbeskattningen.
Harmoniseringen av skattereglerna för de kommunägda bostadsföre-
tagen med vad som generellt gäller för andra juridiska personer innefattar
även koncernbidragsreglerna. Begränsningen i 2 § 3 mom. första stycket
a) genom hänvisningen till 2 § 7 mom., kommer således i fortsättningen
att enbart gälla de schablonbeskattade äkta bostadsföretagen.
Motsvarande gäller även den hänvisning till 2 § 7 mom. SIL som görs
i punkt 1 av anvisningarna till 2 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
Prop. 1992/93:241
2 § 16 mom.
Prop. 1992/93:241
Enligt övergångsbestämmelserna får sådant underskott i förvärvskälla,
som uppkommit under den tid då kommunägt bostadsföretag taxerats
enligt schablonmetoden, inte utnyttjas under efterföljande år. Härigenom
bortfaller behovet av en bestämmelse med den innebörd som återfinns i
andra stycket. Andra stycket kan därför slopas.
Övergångsbestämmelser
Punkterna 1 och 2
De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering för bostadsföretag med kalenderår som
räkenskapsår. För företag med räkenskapsår som löper över årsskiftet
1993/1994 (brutet räkenskapsår) skall dock de äldre bestämmelerna
tillämpas.
I punkterna 3-8 ges övergångsregler för de bostadsföretag vars
fastighetsförvaltning varit schablonbeskattad enligt 2 § 7 mom. fjärde
stycket i dess äldre lydelse.
Punkt 3
Underskott som har uppkommit i den schablonbeskattade fastighetsför-
valtningen och som inte utnyttjats senast vid den taxering då företaget
sista gången skall beskattas enligt schablonmetoden, får inte utnyttjas
efter övergången till konventionell metod. Detta skall emellertid inte gälla
för den del av underskottet som i förekommande fall kan vara hänförligt
till redan före övergången konventionellt beskattad verksamhet. I prak-
tiken gäller detta främst reaförluster på fastigheter. Sådana förluster som
inte utnyttjats tidigare får alltså utnyttjas även efter övergången till
konventionell beskattning. I fråga om reaförluster som hänför sig till
1991 eller tidigare års taxeringar gäller särskilda bestämmelser (punkt 6
av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:651).
Punkt 4
Som framgått av den allmänna motiveringen skall det skattemässiga
restvärdet vid övergången anses utgöras av det bokförda värdet.
Härigenom blir bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och
restvärdeavskrivning för inventarier tillämpliga. I fråga om byggnader
kommer värdeminskningsavdragen enligt generella regler att baseras på
anskaffningsvärdet.
Med bokfört värde förstås värdet i balansräkningen för det sista
beskattningsår för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestäm-
melserna.
För att förhindra en skattemässig anpassning inför övergången skall en
uppskrivning av tillgångarna inför övergången inte få genomslag vid
bestämmande av det skattemässiga restvärdet. Tillgångarna får inte ha
22
skrivits upp under detta eller något av de närmast föregående två räken- Prop. 1992/93:241
skapsåren. För det fall sådan uppskrivning har skett skall i stället det
tidigare inte uppskrivna bokförda värdet tillämpas, efter att avdrag gjorts
för den värdeminskning som tillgångarna har undergått från och med det
räkenskapsår uppskrivning skett.
Punkt 5
Har markanläggning anskaffats under beskattningsår för vilket de äldre
bestämmelserna skall gälla och ingår inte markanläggningens värde i det
bokförda värdet för byggnad enligt punkt 4, skall utgiften och det
bokförda värdet för sådan markanläggning inräknas i anskaffningsvärdet
resp, det skattemässiga restvärdet för byggnaden vid beräkningen av
värdeminskningsavdragen. Förbudet i punkt 4 mot att i visst fall tillämpa
ett uppskrivet värde på byggnad har även gjorts tillämpligt på markan-
läggning. Bestämmelserna i anvisningspunkt 7 till 23 § KL blir tillämp-
liga endast i fråga om markanläggningar som anskaffas fr.o.m. beskatt-
ningsår som taxeras enligt de nya bestämmelserna.
Punkt 6
Sådan anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för
fastighet som hör till beskattningsår för vilket de äldre bestämmelserna
skall gälla och som inte ingår i det bokförda värdet för byggnad enligt
punkt 4, skall inräknas i anskaffningsvärdet resp, det bokförda värdet för
byggnaden vid beräkningen av värdeminskningsavdragen. Bestämmelser-
na i anvisningspunkt 17 till 23 § KL blir tillämpliga endast i fråga om
utgifter eller bidrag under beskattningsår som taxeras enligt de nya
bestämmelserna.
Punkt 7
För samfällighet som inte är självständigt skattesubjekt sker beskattningen
hos delägande fastighet. För delägande fastighet i sådan samfällighet skall
därvid bestämmelserna i punkterna 4-6 gälla på motsvarande sätt i fråga
om tillgångar i samfälligheten som belöper på fastigheten.
Punkt 8
I denna punkt anges att tillgångspost enligt den särskilda bokföringslagen
skall föranleda årligt skattemässigt avdrag. Avdraget skall uppgå till tre
procent om året och baseras på det belopp med vilket tillgångsposten har
tagits upp i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket
taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna. Som framgår av
punkt 2 gäller bestämmelserna i punkt 8 inte de bostadsföretag som redan
tidigare har beskattats enligt konventionell metod.
Som framgår av den allmänna motiveringen kan viss tillgångspost som
avses i den särskilda bokföringslagen även framdeles komma att öka
beloppsmässigt. Sådant tillkommande belopp skall emellertid inte läggas
23
till avskrivningsunderlaget enligt denna punkt. Det framgår av bestäm- Prop. 1992/93:241
melsen att det endast är tillgångspost som föreligger vid i punkten
nämnda beskattningsår som skall grunda avdrag enligt denna punkt. Den
skattemässiga hanteringen av tillkommande belopp skall, efter det att
konventionell beskattningsmetod skall tillämpas, ske genom föreskrifterna
i punkt 4 andra stycket resp, punkt 6 av anvisningarna till 23 § KL.
Någon särskild erinran om detta i sistnämnda bestämmelser torde inte
behövas.
Den skilda skattemässiga behandlingen av gamla och nya sådana
poster nödvändiggör en särredovisning av posterna.
8 §
Justeringen är att se som ett led i harmoniseringen av reglerna för
kommunägda och privatägda fastigheter.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredaragan-
den lagt fram.
24
Sammanställning över remissinstanser som avgett yttranden över Prop. 1992/93:241
betänkandet (SOU 1992:8) Fastighetstaxering m.m. - Bostadsrätter Bilaga 1
från Bostadsrättsvärderingskommittén
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Riksskatteverket
(RSV), Riksförsäkringsverket, Boverket, Statens institut för
byggnadsforskning, Lantmäteriverket (LMV), Centralnämnden för fas-
tighetsdata (CFD), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Hovrätten
över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i
Jönköping, Tekniska Högskolan i Stockholm, Byggentreprenörerna,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Arbetsgivare-
föreningen, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Landsor-
ganisationen i Sverige, Mäklarsamfundet, Riksbyggen, Samfundet för
fastighetsekonomi, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Allmän-
nyttiga Bostadsföretag SABO, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralor-
ganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation och Villaägarnas Riksförbund.
Yttranden har också inkommit från Skattebetalarnas Förening,
Stockholms Handelskammare och Medborgarrättsrörelsen.
Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen och
Sveriges Industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.
25
Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 2 § 7 mom. och 16 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
7 mom.1 Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk
förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen
består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda
bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening
eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag,
vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att
tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller
annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i
byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.
Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall
såsom intäkt av fastigheten tas upp följande poster.
1. Ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsatt
Oför året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av
fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande
av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
2. Ett belopp motsvarande under beskattningsåret erhållet statligt
räntebidrag för bostadsändamål.
I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andra
stycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på
lånat, i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt räntebidrag
för bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Vad som sägs i detta moment
skall även gälla i fråga om fas-
tighet, vilken tillhört bolag, före-
ning eller stiftelse, som av bo-
stadsstyrelsen (statens byggnads-
lånebyrå) eller länsbostadsnämn-
den erkänts såsom allmännyttigt
bostadsföretag. Vidare får rege-
ringen efter ansökan medge att vad
som sägs i detta moment skall
gälla i fråga om fastighet som
'Senaste lydelse 1991:1833.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
som sägs i detta moment skall gäl-
la i fråga om fastighet som tillhört
annat företag under förutsättning
att
1. företagets verksamhet uteslut-
ande eller så gott som uteslutande
består i att äga och förvalta bo-
stadsfastigheter samt
2. företaget bedriver sin verksa-
mhet enligt principer liknande dem
som gäller för allmännyttiga bo-
stadsföretag.
Regeringens medgivande får
återkallas om omständigheterna
ger anledning till det.
Äger fastigheten del i sådan samfällighet som avse i 41 a § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall fastighetens andel av samfällighetens
taxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andra
stycket 1 i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Vidare skall som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses i punkt 2
av anvisningarna till nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs av
avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning
som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.
16 mom.1 Förvärvar en juridisk person - direkt eller genom förmedling
av dotterföretag - aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ett
bestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag enligt
punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), går
aktiebolaget vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvet sker miste
om rätten till avdrag för underskott som avses i 26 § kommunal-
skattelagen om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får
en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse
eller kapitalförvaltning. Den som äger eller på därmed jämförligt sätt
innehar aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget anses ha ett
bestämmande inflytande i detta. Vad som sägs om aktiebolag och aktier
i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska föreningar och
andelar i sådana föreningar.
Föranleder en överlåtelse av
aktier eller andelar i ett allmän-
nyttigt bostadsföretag eller annan
ändring i fråga om företaget att
godkännandet som allmännyttigt
bostadsföretag skall återkallas har
företaget vid taxeringen för det
beskattningsår då ändringen in-
träffade inte rätt till avdrag för
underskott som avses i 26 § kom-
munalskattelagen. Vad nu har
2Senaste lydelse 1990:651.
27
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
sagts om allmännyttigt bostads-
företag gäller också företag som
efter medgivande av regeringen har
tillämpat samma metod vid in-
komstbeskattningen som de allmän-
nyttiga bostadsföretagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första
gången vid 1995 års taxering. De nya bestämmelserna i punkterna 2 - 7
gäller sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess
lydelse intill den 31 december 1993. Äldre bestämmelser tillämpas dock
för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.
2. Första gången ett bostadsföretag skall taxeras enligt de nya
bestämmelserna medges inte avdrag för underskott enligt 26 § kom-
munalskattelagen (1928:370) i den mån underskottet avser sådan
fastighetsförvaltning som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess äldre
lydelse.
3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag
i punkterna 6 och 12 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall bokfört värde för byggnader och inventarier anses
utgöra vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet (skattemässigt
restvärde) vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering första
gången sker enligt de nya bestämmelserna. Med bokfört värde avses
värdet i balansräkning för år 1993 eller, vid annat räkenskapsår än
kalenderår, det räkenskapsår som löper ut närmast efter den 31 december
1993. Har sådana tillgångar skrivits upp detta eller något av de två
närmast föregående räkenskapsåren skall det ouppskrivna värdet, efter
avdrag för skälig värdeminskning, i stället utgöra skattemässigt restvärde.
4. Beträffande markanläggning som anskaffats före ikraftträdandet och
markanläggning som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett
beskattningsår för vilket taxering sker enligt de äldre bestämmelserna
skall föreskrifterna i punkt 2 a av anvisningarna till 25 § kommunal-
skattelagen (1928:370), i dess lydelse intill den 1 juli 1990, tillämpas.
Ingår sådan markanläggning inte i det bokförda värdet för byggnad enligt
punkt 3 skall, vid tillämpning av bestämmelserna om värdeminskningsav-
drag, byggnadens anskaffningsvärde och skattemässiga restvärde ökas
med markanläggningens anskaffningsvärde respektive bokförda värde.
Bestämmelserna i punkt 3 om uppskrivning skall därvid tillämpas på
motsvarande sätt.
5. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i
punkt 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall utgifter före ikraftträdandet och utgifter efter ikraftträdandet men
under ett beskattningsår för vilket taxering sker enligt de äldre be-
stämmelserna hänföras till anskaffningsvärdet för byggnad. Ingår sådan
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
utgift inte i det bokförda värdet för byggnad enligt punkt 3 skall vid
tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag byggnadens
anskaffningsvärde ökas med utgiften respektive det värde med vilket den
upptagits i bokföringen.
6. Föreskrifterna i punkterna 3-5 skall tillämpas på motsvarande sätt
i fråga om tillgångar i sådan samfällighet som avses i 41 a § kom-
munalskattelagen (1928:370).
7. Har ett bostadsföretag i balansräkningen för år 1993 eller, vid annat
räkenskapsår än kalenderår, för det räkenskapsår som löper ut närmast
efter den 31 december 1993 redovisat balanspost enligt lagen (1972:175)
med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m., skall avdrag
medges med tre procent om året av balanspostens belopp enligt särskild
plan.
29
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt tusental kronor av
egendomens värde.
Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skatten trettio
kronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde utom då
förvärvaren
1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt om egendomen hade erhållits
som gåva,
2) är en bostadsrättsförening 2) är en bostadsrättsförening,
eller av bostadsstyrelsen eller
länsbostadsnämnd erkänd som ett
allmännyttigt bostadsföretag enligt
de bestämmelser om lån av stats-
medel till främjande av bostads-
byggandet som gällde vid tiden för
förvärvet,
3) är en kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordning
är skyldig att åter avyttra egendomen,
4) är dödsbo.
Skatten är dock i fall som avses i första och andra styckena alltid lägst
femtio kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förvärv som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1984:404.
30
LAGRÅDET
Prop. 1992/93:241
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till
l.lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2.lag om ändring i lagen (1984:4040) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Nils-Ove Äng.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
31
Prop. 1992/93:241
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag
1 Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 2
2 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter 5
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993 6
1 Ärendet 6
2 Bakgrund 7
3 Konventionell beskattningsmetod 9
4 Frågor i samband med byte av beskattningsmetod 10
Skattemässigt restvärde 14
"Gamla" underskott 15
Den särskilda bokföringslagen 16
Bostadslånepost och ersättningslånepost 17
Underhållslånepost, reparationslånepost
och ersättningslånepost 18
Sammanfattande bedömning beträffande
den särskilda bokföringslagen 19
Nuvarande reserveringar 20
5 Följdändringar 20
6 Upprättade lagförslag 20
7 Författningskommentarer 21
7.1 Lagen om statlig inkomstskatt 21
7.2 Stämpelskattelagen 24
8 Hemställan 24
9 Beslut 24
Bilaga 1 Förteckningar över remissinstanser 25
Bilaga 2 De remitterade lagförslagen 26
Bilaga 3 Lagrådets yttrande 31
gotab 43562, Stockholm 1993
32