Prop.
1992/93:232
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 18 mars 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
I propositionen föreslås en ny fiskelag som ersätter lagen (1950:596) om rätt
till fiske. Bestämmelserna som avgränsar fiskerätten förs utan större föränd-
ringar i sak över från fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelserna ges
emellertid en ny språklig och redaktionell utformning för att göra dem mera
lättillgängliga och överskådliga.
När det gäller utövandet av fiske föreslås flera förändringar i förhållande
till den nuvarande lagstiftningen. Bl.a. görs rätten att bedriva yrkesfiske bero-
ende av innehav av yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket
genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för
fritidsfisket.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 232
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium
och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som anges särskilt gäller lagen
även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen.
Bestämmelserom den ekonomiska zonen finns i lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon.
2 § Vad som föreskrivs i denna lag om fiske i allmänt vatten gäller även fiske
i den ekonomiska zonen med de begränsningar som föranleds av lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.
Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen (1950:
595) om gräns mot allmänt vattenområde.
3 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter om
Tome älvs fiskeområde eller föreskrifter som meddelats med stöd av natur-
vårdslagen (1964:822).
Om samemas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårdsområ-
den gäller särskilda bestämmelser.
Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske
4 § Vad som i lagen sägs om fisk gäller även vattenlevande blötdjur och vat-
tenlevande kräftdjur.
5 § Med/isfce avses verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levan-
de fisk.
6 § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs med stöd av yrkesfiske-
licens enligt 30 § eller av utländska fiskare med annat särskilt tillstånd att be-
driva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i Sveriges ekonomiska zon.
Fasta och rörliga redskap och handredskap
7 § Med fast redskap menas
1. fiskebyggnad, och
2. fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid bottnen eller
stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.
Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast redskap.
Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörliga redskap som är ut- Prop. 1992/93:232
rustade med lina och högst tio krokar.
Om fiske i allmänt och enskilt vatten
8 § Vaije svensk medborgare får fiska i allmänt vatten. Vaije svensk medbor-
gare får också fiska i havet vid sådana stränder, skär och holmar som den 30
juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller inne-
hades på särskilda villkor.
9 § Fisket i enskilda vatten tillhör fastighetsägaren. Vaije svensk medborgare
har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning och på det sätt som an-
ges i bilagan till denna lag.
Strandlinjer och vattendjup skall vid tillämpningen av bestämmelserna i bi-
lagan bestämmas, om inte annat särskilt anges, enligt 8 § lagen (1955:595)
om gräns mot allmänt vattenområde samt i Mälaren med utgångspunkt i ett vat-
tenstånd av 4,2 meter över västra slusströskeln vid Karl Johans torg i Stock-
holm.
10 § Vid fiske utan stöd av enskild fiskerätt får fast redskap användas bara ef-
ter tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer.
11 § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sträcka
fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan
ske utan skada för andra fiskande eller annat beaktansvärt intresse.
12 § Tillstånd att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt
vatten behövs inte
1. vid kusten i Norrbottens län,
2. vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund,
3. vid östra kusten i Blekinge län (norr om Torhamnsudde) och öster om
en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs
sydspets till Utlängans sydspets, och
4. vid Skånes östra och södra kuster.
Det fasta redskapet får dock inte i något fall sträckas ut i allmänt vatten mer
än 200 meter från den kurva för tre meters djup som följer stranden vid fast-
landet eller vid en ö av minst 100 meters längd.
13 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med be-
stämmelserna i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska.
Utan stöd av enskild fiskerätt får annat fiske bedrivas av utländska medbor-
gare bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadig-
varande bosatta här i landet är dock likställda med svenska medborgare.
Bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall
Prop. 1992/93:232
14 § Fiskerätt som hör till sådan allmänning som avses i lagen (1952:166)
om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norr-
land och Dalarna får nyttjas av allmänningens delägare.
Delägarna får arrendera ut fiskerätten for gemensam räkning. Ett sådant be-
slut fattas i enlighet med föreskrifterna för allmänningens förvaltning.
15 § I fråga om tillgodogörandet av en fiskerätt som är samfälld för flera fas-
tigheter i andra fall än som avses i 14 § gäller lagen (1973:1150) om förvalt-
ning av samfälligheter.
För en fastighet som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen, på an-
sökan av någon av delägarna, besluta om hur fisket skall bedrivas på fastig-
heten. Detta gäller inte om fiskerätten är gemensam med en annan fastighet
eller om fastigheten bara består av en sådan rätt.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte fiskerätt som ingår i
ett fiskevårdsområde.
16 § Vid jordbruksarrende får arrendatom nyttja den fiskerätt som hör till jor-
den, om inte något annat har avtalats.
Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglerna i 15 § andra
stycket för fastighet som innehas med samäganderätt tillämpas, om inte om-
fattningen av fiskerätten har avtalats. Markarealen skall utgöra delningsgrund
om inte någon annan delningsgrund är lämpligare.
Om fiskådra
17 § I vaije gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken har sin gång skall
det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av
vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendra-
gets inlopp och mynning och vid ett sunds ändpunkter sträcker sig fiskådran
med oförändrad bredd vidare trehundra meter ut i det djupaste vattnet.
Länsstyrelsen får besluta att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet än
vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skall få tillfälle att yttra sig i
saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ett påtagligt men för någon
berörd rättsägare, fordras dennes samtycke till åtgärden.
18 § Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får inte heller sättas ut i eller
vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gå fram i ådran.
Länsstyrelsen får medge undantag från vad som sägs i första stycket, om
det kan antas att det inte leder till påtagligt men för någon som inte samtyckt
till åtgärden.
Föreskrifter för fisket
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap, Prop. 1992/93:232
2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,
3. fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk som inte
har en viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller
otillåtet redskap, eller
4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräft-
pest eller någon annan sjukdom.
20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela fö-
reskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.
21 § Regeringen får för fiske som är fritt för var och en meddela föreskrifter
som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som
1. bedriver yrkesmässigt fiske,
2. innehar fiske med äganderätt eller har rätt till fiske på grund av nyttjande-
rätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.
22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna
uppgifter om fångst, redskap och fångstområde.
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur fiskeredskap och vattenbruksanläggningar skall märkas ut
samt hur fiskeredskap skall märkas med innehavarens namn eller något annat
igenkänningstecken.
24 § Föreskrifter meddelade med stöd av 19, 20, 22 och 23 §§ skall även till-
lämpas vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför Sveriges ekono-
miska zon.
Om förhållandet mellan de fiskande
25 § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske
skall bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis hindras.
Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt,
skall de få fiska i den ordning de kommit till platsen.
Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller
skadar andras redskap.
Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra
fiskande.
Första-ijärde styckena skall även tillämpas vid svenskt havsfiske i interna-
tionellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.
26 § I vatten där varje svensk medborgare har rätt att fiska får fiske inte utan
lov bedrivas närmare än 100 meter från ett fast redskap eller en vattenbruksan-
läggning, om redskapet eller anläggningen har märkts ut på föreskrivet sätt.
Om rätten att använda ndgon annans strand
27 § Den som fiskar får tillfälligt använda någon annans strand och vattenom-
råde för att dra upp eller göra fast båt eller redskap, om det behövs för fisket
och om det kan ske utan olägenhet för den som innehar stranden. För den
som fiskar yrkesmässigt utan stöd av enskild fiskerätt gäller detta även om olä-
genhet uppstår, under förutsättning att ersättning betalas för skada och in-
trång.
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om krav på särskilt tillstånd och om villkor i övrigt för att fisk
skall få sättas ut, flyttas eller odlas.
29 § Om den som har fiskerätt i enskilt vatten i strid med allmänna intressen
vansköter fisket genom att fiska i alltför stor omfattning eller genom att låta
bli att fiska, får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt
som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om någon annan än ägaren har fis-
kerätten, får föreläggandet ändå riktas mot ägaren.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas
även om föreläggandet riktats mot den andre.
30 § Yrkesfiskelicens kan beviljas den som är stadigvarande bosatt i Sverige
och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens får beviljas
för viss tid.
När en fråga om licens prövas första gången skall tillgången på fisk beak-
tas.
31 § En yrkesfiskelicens får återkallas, om den har meddelats på grund av
felaktiga uppgifter i ansökan eller om licensinnehavaren vid upprepade tillfäl-
len överträtt bestämmelser om fiske.
32 § Frågor om licens prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden
av internationella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande kon-
trolleras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges
tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av
de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord.
Prop. 1992/93:232
Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta bordning och kon- Prop. 1992/93:232
trollens genomförande i övrigt.
34 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer utse fisketillsynsmän.
För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen får fisketillsynsman som förordnats därtill eller annan be-
hörig tjänsteman undersöka fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg
vilket använts vid fiske.
En fisketillsynsmän får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt
47 §.
35 § De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de föreläggan-
den och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får
myndigheten sätta ut vite.
Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeriverket
eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får
ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Straff
37 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt,
2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant till-
stånd behövs,
3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad
som gäller om fiskådra, eller
4. bryter mot fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av
företag enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag
döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av
41 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
38 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms befälhavare eller an-
nan som med uppsåt försöker hindra sådan kontroll som avses i 33 § andra
stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Detsamma
skall gälla befälhavare som uppsåtligen bryter mot 33 § tredje stycket.
39 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot Prop. 1992/93:232
25 § andra-fjärde styckena eller 26 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
40 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som
meddelats med stöd av 19-23 §§ genom att
1. fiska med otillåten fiskemetod, otillåtet redskap eller i otillåten omfatt-
ning,
2. fiska där det råder fiskeförbud,
3. fiska efter sådana fiskarter som det inte är tillåtet att fiska,
4. behålla, föra i land, föra in till landet eller saluhålla fisk som inte uppfyl-
ler föreskrivna minimimått,
5. föra i land, föra in till landet eller saluhålla fisk som har fångats med
otillåten fiskemetod eller otillåtet redskap,
6. foderfiska förbjuden art,
7. låta bli att märka ut fiskeredskap eller vattenbruksanläggning eller att
märka fiskeredskap på föreskrivet sätt, eller
8. åsidosätta krav som uppställts för att hindra spridning av kräftpest eller
annan sjukdom
döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av
41 §.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott som avses i
första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
41 § Den som begår brott enligt 37 eller 40 § genom att bedriva ett otillåtet
trålfiske, döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal som mot-
svarar etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg
som använts för bogsering av trålen, eller till fängelse i högst sex månader.
42 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar ut
fisk, flyttar fisk eller odlar fisk utan tillstånd eller i strid med annan föreskrift
enligt 28 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
43 § Till penningböter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte
fullgör sådan uppgiftsskyldighet som föreskrivits med stöd av 22 § eller läm-
nar oriktig uppgift.
44 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 35 § har överträtts,
döms inte till ansvar enligt 37^13 §§ för gärning som omfattas av föreläg-
gandet eller förbudet.
Särskild rättsverkan m.m.
45 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit föremål för brott
enligt denna lag förklaras förverkad.
Om bara en del i ett parti fisk varit föremål för brott enligt denna lag, får he-
la partiet förklaras förverkat om det inte kan utredas hur stor del av partiet
som omfattas av brottet.
Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enligt denna lag skall Prop. 1992/93:232
förklaras förverkade, om det inte är oskäligt. Detsamma gäller fiskefartyg och
andra hjälpmedel om det behövs för att förebygga brott.
I stället för fisken, redskapet eller hjälpmedlet kan dess värde helt eller del-
vis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hän-
syn till omständigheterna.
Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av 25 § and-
ra-tredje styckena. Vid överträdelse av 25 § fjärde stycket eller 26 § får för-
verkande inte avse annat än fiskeredskap.
46 § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett fiskefartyg
som använts vid brott mot lagen behörig att, i fråga om egendom som ägs av
någon annan, föra talan på ägarens vägnar.
47 § Om någon ertappas på bar gärning när han begår brott enligt denna lag,
får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som
1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller
2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.
Befogenheter enligt första stycket tillkommer fisketillsynsmän som förord-
nats därtill eller annan behörig tjänsteman och, om fisket kränker enskild fis-
kerätt, den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom.
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket skall detta skyndsamt
anmälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall
förfara som om han själv gjort beslaget.
Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom har ta-
git fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det,
om beslaget bara grundar sig på denna lag.
48 § Om brott enligt denna lag innefattar intrång i enskild fiskerätt, tillfaller
förverkad fisk eller dess värde fiskerättshavaren.
49 § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.
50 § Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som meddelats
med stöd av lagen har förövats i den ekonomiska zonen, får åtal för brottet
väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet föröva-
des eller vid den tingsrätt inom vars domkrets den hamn är belägen dit den
misstänkte anländer med sitt fartyg.
51 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket.
Fiskeriverkets beslut i särskilda fall meddelade enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammar-
rätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1950:596) om rätt
till fiske och kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeri-
förhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen skall upphö-
ra att gälla.
2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestämmel-
serna i 5 och 15 §§, 16 § första stycket 5 eller 29 § tredje stycket lagen (1950:
596) om rätt till fiske eller av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:263)
om ändring i nämnda lag.
3.1 fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i
allmänt vatten skall, utöver bestämmelsen i 12 §, bestämmelserna i 3 § andra
stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske fortfarande gälla.
4. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver fiske som fordrar yrkesfiske-
licens enligt den nya lagen och som ansökt om men ännu inte beviljats sådan
licens får fortsätta med fisket till dess licensfrågan avgjorts, dock längst till ut-
gången av juni 1994.
5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under en
övergångstid föreskriva de avvikelser från kraven enligt 30 § för yrkesfiske-
licens som kan föranledas av att någon vid lagens ikraftträdande utövar ett
fiske som är mer omfattande än vad föreskrifter enligt 21 § medger.
6.1 fråga om yrkesmässigt fiske gäller till utgången av år 1994, i stället för
13 §, bestämmelserna i lagen (1950:596) om rätt till fiske beträffande utländ-
ska medborgares likställdhet med svenska medborgare.
Prop. 1992/93:232
10
Bilaga Pr°P- 1992/93:232
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Rörligt red- |
Alla utom |
Undantaget för lax gäller |
|
Vid kusten i Öst- |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara be- | |
|
Rörliga red- |
Strömming |
Fisket får bara bedrivas i |
11
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara | |
|
Rörliga red- |
Strömming |
Fisket får bara bedrivas i |
Prop. 1992/93:232
12
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara | |
|
Rörliga red- |
Strömming | ||
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara | |
|
Rörligt red- |
Alla |
Prop. 1992/93:232
13
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid Blekinge |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Rörligt red- |
Alla | ||
|
Snörpvad |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett | |
|
Rörligt red- |
AUa |
Fisket är tillåtet i vatten | |
|
Vid Skånes |
Rörligt red- |
Alla | |
|
Vid Skånes |
Alla redskap |
Alla, se dock |
Fiske efter ostron är förbe- |
|
1 Vänern |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Rörligt red- |
Siklöja och |
Fisket får bedrivas utanför | |
|
Ålrev med |
Ål |
Fisket får bedrivas under ti- |
Prop. 1992/93:232
14
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
I Mariestadsfjär- |
Rörligt red- |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett |
|
I Vättern |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Utter och |
Alla |
Fisket får endast bedrivas | |
|
I Mälaren |
Handredskap |
Alla. |
Fiskemetoden som sådan |
|
I norra Björkfjär- |
Rörligt red- |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett |
Prop. 1992/93:232
15
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
det, mot Säby- | |||
|
I Hjälmaren |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Mellanfjärden |
Rörligt red- |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett |
|
I Storsjön i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Rörligt red- |
Sik |
Sikfisket skall bedrivas på | |
|
Hängryssja |
Lake |
Prop. 1992/93:232
16
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
I syfte att samordna fiskets bedri-
vande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavamas gemensamma
intressen kan enligt denna lag fiske
som tillhör eller utgör två eller flera
fastigheter sammanföras till ett fiske-
vårdsområde och fiskerättsinnehava-
re inom detta bilda en fiskevårdsom-
rådesförening. Föreningens verksam-
het får inte omfatta fiske som enligt
lagen (1950:596) om rätt till fiske får
bedrivas i enskilt vatten utan stöd av
enskild fiskerätt.
I syfte att samordna fiskets bedri-
vande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavamas gemensamma
intressen kan enligt denna lag fiske
som tillhör eller utgör två eller flera
fastigheter sammanföras till ett fiske-
vårdsområde och fiskerättsinnehava-
re inom detta bilda en fiskevårdsom-
rådesförening. Föreningens verksam-
het får inte omfatta fiske som enligt
fiskelagen (1993:000) får bedrivas i
enskilt vatten utan stöd av enskild fis-
kerätt.
Om det finns särskilda skäl, får ett fiskevårdsområde bildas av fiske som
tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller
också fiske som utgör en fastighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:232
Nuvarande lydelse
1 fråga om fiske i den ekonomis-
ka zonen gäller lagen (1950:596) om
rätt till fiske. I fråga om rätten att i
zonen utforska kontinentalsockeln
och utvinna dess naturtillgångar gäl-
ler lagen (1966:314) om kontinental-
sockeln.
Föreslagen lydelse
I fråga om fiske i den ekonomis-
ka zonen gäller fiskelagen (1993:
000). I fråga om rätten att i zonen
utforska kontinentalsockeln och ut-
vinna dess naturtillgångar gäller la-
gen (1966:314) om kontinentalsock-
eln.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
18
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 1 § vattenlagen (1983:291) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 1992/93:232
Föreslagen lydelse
21 kap.
1 §’
Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 4 kap. 1 § första eller andra stycket eller 4 kap. 4 § första
stycket andra meningen eller andra stycket andra meningen,
2. bryter mot villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med
tillstånd till ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag eller i samband med
godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 4 kap. 4 §, lagligförklaring enligt
4 kap. 5 § eller prövning enligt 14 kap. 5 § första stycket eller motsvarande
äldre bestämmelser eller i samband med prövning enligt 15 kap.,
3. åsidosätter skyldigheten att underhålla en vattenanläggning eller bryter
mot 17 kap. 2 §,
4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 18 kap. 2 § första
stycket,
5. bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt 19 kap. 2 eller 3 §.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
I lagen (1950:596) om rått till fiske
finns bestämmelser om straff och
andra påföljder för den som överträ-
der fiskeförbud som har meddelats
enligt denna eller äldre lag.
I fiskelagen (1993:000) finns bestäm-
melser om straff och andra påföljder
för den som överträder fiskeförbud
som har meddelats enligt denna eller
äldre lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1989:513.
19
Härigenom föreskrivs att i 3 §' lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito-
rium orden ”den svenska fiskezonen” skall bytas ut mot ”Sveriges ekonomis-
ka zon”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1992/93:232
1 Senaste lydelse 1979:1140.
20
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993
Prop. 1992/93:232
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Lagstiftningen på fiskets område kan sägas reglera dels rätten till fiske, dels
vården av fisket och fiskets bedrivande. Bestämmelserna som reglerar med
vilken rätt fiske får bedrivas finns i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Fiske-
rätten är beroende av om fisket bedrivs i enskilt eller allmänt vatten. Till vil-
ken kategori ett vatten hör framgår av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt
vattenområde. I enskilt vatten finns alltid en fiskerätt knuten till en fastighet.
Fiskerättens innehåll varierar beroende av var i landet fastigheten är belägen. I
fiskerättslagen finns också bestämmelser om rätten att fiska i allmänt vatten.
Lagen är i mångt och mycket en kodifiering av hur fisket längs våra kuster
och i våra sjöar bedrivits sedan lång tid tillbaka. Reglerna tillkom under en tid
då fisket hade en helt annan betydelse än i dag för bl.a. kustbefolkningen. Be-
stämmelserna skiljer sig genom sin detaljrikedom markant från andra nutida
lagregler. Under den tid som förflutit sedan lagen tillkom har språket i våra
författningar i hög grad förändrats och fiskerättslagen ger i dag därför ett
föråldrat intryck.
Fiskerättslagen är en del av lagstiftningen på förmögenhetsrättens område
genom att den avgränsar fiskerättens innehåll och därmed också rätten till fast
egendom. Med den betydelse som lagen har är det angeläget att förbättra förut-
sättningarna för förståelsen av och överblicken över regelverket. I syfte att nå
ett sådant resultat har det inom Jordbruksdepartementet utarbetats en prome-
moria Enklare fiskebestämmelser (Ds 1992:70), i vilken det föreslås en ny fis-
kelag. Den nya lagen skiljer sig från den gamla i språkligt hänseende men ock-
så i fråga om tekniken att presentera de mycket detaljrika reglerna om frifiske
i enskilt vatten. I materiellt avseende föreslås ändringar som bl.a. innebär att
det införs krav på licens för att bedriva yrkesmässigt fiske, att det skapas för-
utsättningar för en fördelning av fisket och att fiskerätten för utlänningar för-
ändras. I promemorian lämnas också förslag som syftar till att göra fiskeför-
21
fattningarna i övrigt mera tillgängliga genom att minska antalet författningar Prop. 1992/93:232
och åstadkomma så enkla bestämmelser som möjligt. Bl.a. föreslås en ny fis-
keförordning.
En sammanfattning av promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1 och dess lagförslag som bilaga 2. Promemorian har remissbe-
handlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr
1496/92).
Regeringen beslutade den 11 februari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande öv-
er de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet remitterade lagförsla-
gen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet
som bilaga 4.
Lagrådet har efterlyst vissa klargöranden i anslutning till bestämmelserna
om yrkesmässigt fiske och yrkesfiskelicens samt i övrigt anfört synpunkter
och lämnat förslag som rör utformningen av bl.a. bestämmelserna om straff
och särskilda rättsverkningar. Jag har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Jag
återkommer till Lagrådets yttrande i specialmotiveringen till fiskelagen. Härut-
över bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.
Den gällande fiskerättslagen har varit i kraft i över 40 år. De ändringar som
gjorts i lagen har bestått främst i tillägg föranledda bl.a. av grundlagsrefor-
men och det år 1985 införda fria handredskapsfisket. Till huvudsakligt inne-
håll, liksom i fråga om struktur och språk finns följaktligen den ursprungliga
lagen kvar oförändrad. Redan detta förhållande motiverar en översyn för att
modernisera lagen.
Som jag kommer att utveckla i det följande finns det emellertid också be-
hov av att reformera fiskelagstiftningen i övrigt, dvs. de med stöd av lagen av
regering och myndigheter beslutade föreskrifterna för fisket. En sådan refor-
mering bör ta sin utgångspunkt i en översyn av bemyndigandena i lagen.
Det finns också anledning att göra vissa materiella ändringar i lagen. Dit
hör att det bör införas ett lagstöd för redskapsbegränsningar för fritidsfisket,
en fråga som nyligen aktualiserats av riksdagen (bet. 1991/92:JoU20, rskr.
1991/92:304). Vidare innebär ett EES-avtal och ett medlemsskap i EG att det
finns motiv för nya bestämmelser om krav på yrkesfiskelicens.
Det finns följaktligen flera tungt vägande motiv för en genomgripande över-
syn av fiskerättslagen. Den inledningsvis nämnda promemorian upptar ett för-
22
slag till ny fiskelag. Förslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande av re- Prop. 1992/93:232
missinstanserna. Enligt min mening utgör promemorieforslaget och remissytt-
randena över förslaget en god grund för beslut om en lagreform.
Mot denna bakgrund föreslår jag att den nuvarande fiskerättslagen ersätts
av en ny fiskelag.
Jag kommer i det följande att huvudsakligen behandla förslag som materi-
ellt eller formellt innebär en nyordning i förhållande till den nuvarande lagen.
Jag tar först upp vissa definitionsfrågor för att därefter behandla fiskerät-
ten, fisket och fördelning av fiskresurserna samt slutligen frågor om ansvar.
Mitt förslag: I lagen föreskrivs att vad i lagen sägs om fisk också
skall gälla vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Vidare fö-
reskrivs att med fiske avses verksamhet som syftar till att fånga eller dö-
da fritt levande fisk.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något motsvaran-
de förslag.
Remissinstanserna: I flera yttranden framhålls värdet av att begreppen
definieras i lagen.
Skälen för mitt förslag: Fiskerättslagen saknar en definition av vad
som menas med fisk i lagens mening. I dag finns en sådan definition i stället i
fiskeriförordningen. Där föreskrivs att vad som sägs i förordningen om fisk
även gäller hummer (Homarus), kräfta, havskräfta (Nephrops), räka, krabba
(Cancer), bläckfisk, ostron, pärlmussla, blåmussla och nejonöga. Definitio-
nen är mycket detaljerad men täcker ändå inte allt som kan vara av intresse för
fisket och fiskevården. Fiskeriverket har framfört att bestämmelsen i stället
bör omfatta samma grupp djur och växter som den danska lagstiftningen. Där-
igenom skulle möjligheter ges att reglera fångst, utplantering, flyttning och od-
ling av exempelvis fisknäringsdjur. Fiskeriverket föreslår därför att vad som
sägs om fisk även skall gälla rundmunnar, kräftdjur, blötdjur och alger.
Rundmunnama (nejonöga och pirål) är en typ av käklösa ryggradsdjur
som kan hänföras till fiskbegreppet när detta används som en sammanfattande
benämning på vattenlevande djur som andas med gälar. Blötdjuren (mollus-
kema) är en stam ryggradslösa djur som omfattar klasserna urmollusker, led-
snäckor, maskmollusker, snäckor, tandsnäckor, musslor och bläckfiskar. Till
kräftdjuren hör bl.a. de vattenlevande tiofotade djuren kräfta, hummer, lan-
gust, havskräfta, eremitkräfta, krabba och räka men även exempelvis krill.
Avgränsningen av vad som är fisk enligt fiskelagstiftningen har störst bety-
delse i fråga om möjligheten att meddela föreskrifter för fiskevården. En inte
alltför snäv definition av begreppet fisk i fiskelagstiftningens mening innebär
att nya former av fiske och vattenbruk kan regleras i föreskrifter utan att be-
23
stämmelsema om fiskeförfattningarnas tillämpningsområde behöver ändras. Prop. 1992/93:232
Det är samtidigt viktigt att en vidgad definition av begreppet fisk inte leder till
att regler meddelas med avseende på djur som normalt inte är föremål för fis-
ke eller vattenbruk.
Jag anser att begreppet fisk i fiskelagstiftningens mening skall vidgas till
att i fortsättningen även avse vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräft-
djur. Rundmunnar (pirål och nejonöga) bör utan särskilt omnämnande kunna
räknas som fisk i fiskelagstiftningen.
Enligt Fiskeriverket bör fiskelagens bestämmelser också omfatta alger.
Mot detta kan invändas att alger är växter. Algerna är visserligen av vital be-
tydelse för djurlivet i vattnen och de utnyttjas också ekonomiskt. Detta förhål-
lande utgör emellertid inte ett tillräckligt skäl för att låta fiskelagstiftningen om-
fatta även alger.
Vad som avses med fiske finns inte definierat i författningstext. På samma
sätt som jakt definieras i jaktlagstiftningen bör enligt min mening en beskriv-
ning av vad som räknas som fiske finnas i fiskelagstiftningen. Med nödvän-
dighet kan definitionen av ett sådant begrepp inte bli alltför detaljerad. Det får
anses vara till fyllest att beskriva fiske som verksamhet som syftar till att
fånga eller döda fritt levande fisk.
Med hänsyn till den betydelse fisk och fiske har för att avgränsa fiskerätten
är det naturligt att ta in definitionerna i fiskelagen.
Mitt förslag: Den nuvarande definitionen av fast redskap tas oför-
ändrad in i den nya lagen och kompletteras med definitioner av rörligt
redskap och handredskap.
Med rörligt redskap skall avses redskap som inte är fast redskap och
med handredskap skall avses spö, pilk och liknande rörliga redskap
som är utrustade med lina och högst tio krokar.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att definitionen av fast
redskap modifieras och att en definition av rörligt redskap och handredskaps-
fiske förs in i lagen.
Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat i fråga om förslaget att
modifiera definitionen av fast redskap.
Skälen för mitt förslag: Med fiskeredskap menas redskap och anord-
ningar som är avsedda för direkt fångst av fisk. Båtar räknas således inte till
fiskeredskap.
Redskap kan indelas i grupper beroende på konstruktion och användnings-
sätt. Redskapsgrupper med en sådan indelning är instängningsredskap, in-
24
snäijningsredskap, krokredskap, saxredskap, hugg- eller stickredskap och Prop. 1992/93:232
redskap där elektricitet används för att bedöva fisken.
Instängningsredskap innebär att fisken stängs in i ett eller flera rum. Fasta
instängningsredskap kan bestå av olika spjälmaterial ofta i förening med fiske-
byggnader. I dessa instängningsredskap kan fisken antingen själv gå in eller
föras in med strömmande vatten. Redskap i vilka fisken själv går in är ofta
försedda med ledverk som skall leda in fisken i instängningsrummet. Exem-
pel på sådana redskap är mjärde, ryssja och tina. Ålkista är ett exempel på red-
skap som används i strömmande vatten. Det finns också instängningsredskap
som dras genom vattnet och där fisken fångas i ett rum som stängs först när
redskapet tas upp ur vattnet. Exempel på sådana redskap är trål, not, snörp-
vad, kastnät och håv.
Insnäijningsredskap är gam eller nät där fisken snäijs i maskoma.
På krokredskap fastnar fisken genom att själv hugga efter kroken, som
vanligen är försedd med bete. Saxredskap fångar och håller fast fisken. Red-
skapets ena skänkel är försedd med bete och när fisken hugger betet slås en
spets in i fisken.
Hugg- eller stickredskap är redskap med vassa spetsar, på vilka fisken fast-
nar då redskapet rycks eller stöts genom vattnet. Exempel på sådana redskap
är huggkrok och ljuster.
Vid fiske med elektricitet förlamas fisken, varefter den håvas in.
I fiskerättslagen görs inte denna indelning utan i stället görs skillnad mel-
lan fasta och rörliga redskap. Denna indelning har betydelse för rätten att fis-
ka i allmänt vatten. Indelningen används också för att reglera rätten för var
och en till fiske i enskilt vatten.
I fiskerättslagen definieras vad som är ett fast redskap. Någon motsvaran-
de definition av rörligt redskap finns inte.
En fiskebyggnad är enligt fiskerättslagen ett fast redskap. Med fiskebygg-
nad förstås en permanent byggnad, t.ex. av timmer. Fiskebyggnader förekom-
mer så gott som uteslutande i rinnande vatten. För att övriga fiskeredskap
skall anses som fasta måste följande tre kriterier uppfyllas:
1) Redskapet skall vara försett med ledarm. Detta innebär att någon del av
redskapet skall tjäna som ledarm. Fångst kan ibland ske även på ledarmen,
men dess huvudsakliga uppgift skall vara att leda fisken till redskapets egent-
liga fångstdel, exempelvis ett större instängningsredskap. Även vissa insnärj-
ningsredskap kan betraktas som fasta om de är försedda med ledarm.
2) Redskapet skall med pålar eller tyngder eller på annat sätt vara fäst vid
bottnen eller stranden. Genom detta villkor utesluts sådana mindre redskap av
typen mjärdar, burar eller tinor, som sätts ut stående på bottnen utan att vara
fastgjorda vid denna. Även hängryssjor (t.ex. lakstrutar), vilka endast är för-
sedda med sänke för att hållas i lodrätt läge, utesluts. Det saknar betydelse
hur fastgöringen är beskaffad så länge den är permanent.
3) Slutligen skall redskapet vara avsett att stå kvar längre tid än två dygn i
följd.
25
Till fasta redskap räknas instängnings- och insnärjningsredskap som upp- Prop. 1992/93:232
fyller de tre ovannämnda kriterierna. Alla andra redskapstyper, däribland alla
krok-, hugg- och stickredskap, liksom sådana speciella redskapstyper som
snaror, musselskrapor o. d., hänförs till rörliga redskap.
Medan fiske med rörligt redskap i princip är fritt i allmänt vatten, är fiske
med fast redskap i princip underkastat tillståndstvång.
Frågor om tillstånd att sätta ut fasta redskap i allmänt vatten prövas av läns-
styrelsen. Sådant tillstånd vad avser fiske efter lax, öring och ål, ges endast
för fiskare som är beroende av fisket för sin försörjning.
Innebörden av begreppen fasta och rörliga redskap överensstämmer inte
med vad flertalet svenskar skulle hänföra till fasta resp, rörliga redskap. Be-
greppen är emellertid inarbetade hos många fiskare. Med hänsyn härtill och
till att uppdelningen används när fiskerätten i vissa vatten regleras saknas skäl
att nu ändra indelningsgrund.
I flera av Fiskeriverkets föreskrifter utesluts eller undantas fasta mindre
redskap när redskapsbegränsningar görs av fiskevårdande skäl. Detsamma
gäller i vissa av länsstyrelsernas fiskestadgor. I promemorian föreslås därför
att definitionen av fasta redskap ändras så att endast redskap med en höjd av
1,5 meter eller mer skall anses vara sådant redskap. Flera remissinstanser,
bl.a. Fiskeriverket, ansluter sig till förslaget. Det påpekas emellertid från oli-
ka håll att de fasta redskapen inte omfattades när intrångsersättning bestämdes
i samband med att frifiske uppläts för rörliga redskap och att den föreslagna
förändringen därför skulle kunna ge upphov till nya krav på ersättning från
fiskerättsinnehavamas sida. Vidare framförs det av Länsstyrelsen i Kalmar
län att det är i stort sett omöjligt att kontrollera redskapets storlek utan att detta
kommer i olag.
Med hänsyn till att den föreslagna definitionsändringen kan sägas påverka
fiskerättsförhållandena i enskilda vatten anser jag övervägande skäl tala för att
den nuvarande definitionen av fast redskap behålls oförändrad.
Fiskerättslagen saknar bestämmelser om vad som menas med rörligt red-
skap. Det framgår endast motsatsvis att alla fiskeredskap som inte är att räkna
som fasta faller in under beteckningen rörliga redskap. I en allmän strävan att
göra lagtexten så tydlig som möjligt föreslår jag att en definition av rörliga red-
skap tas in i den nya lagen.
Handredskap definieras inte särskilt i fiskerättslagen. Däremot förekom-
mer en beskrivning av vad som menas med fiske med handredskap. Dit hör
enligt beskrivningen fiske med metspö, kastspö, pilk och liknande handred-
skap som är utrustat med lina och krok. Den begränsningen gäller att redska-
pet inte har mer än tio krokar och att metoden som sådan inte kräver använd-
ning av båt.
I promemorian föreslås att denna beskrivning skall sammanföras med be-
stämmelserna om fasta och rörliga redskap. Av remissvaren framgår dock att
förslaget är ägnat att skapa osäkerhet om innebörden i begreppet handredskap
och därmed också osäkerhet om vilka regler som skall gälla i fråga om tillåtna
redskap för fritidsfiskare och för utlänningar.
26
Osäkerheten har sin grund i att fiskemetoden ”handredskapsfiske”, såsom Prop. 1992/93:232
den definieras i nuvarande lag och i promemorians lagförslag, inte omfattar
fiske som kräver användning av båt. Det innebär bl.a. att s.k. trollingfiske,
även om fisket sker med användning av handredskap, inte räknas som hand-
redskapsfiske (Högsta domstolens dom den 23 november 1992, DB 651).
Enligt min mening bör i den nya lagen åtskillnad göras mellan redskaps-
beskrivning och metodbeskrivning.
I anslutning till lagens beskrivning av fasta och rörliga redskap bör det in-
föras en beskrivning av vad som avses med handredskap. Till sådana redskap
bör räknas spö, pilk och liknande rörliga redskap som är utrustade med lina
och högst tio krokar. Den definitionen får betydelse för den redskapsbegräns-
ning som jag kommer att föreslå i det följande och för avgränsningen av det
fiske som är tillåtet för utländska medborgare. Avgörande blir här vilket red-
skap som används inte vilken metod som används.
Den nuvarande metodbeskrivningen av fiske med handredskap behövs
emellertid också i den nya lagen. Med den definitionen avgränsas det för all-
mänheten fria handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna. Där
skall liksom hittills gälla att metoden som sådan inte kräver att båt används.
Metodbeskrivningen bör lämpligen föras in i lagen i anslutning till bestäm-
melserna om var det fria handredskapsfisket får utövas.
Vid utformningen av 1950 års lag om rätt till fiske gjordes en avvägning mel-
lan strävandena att åstadkomma så enhetliga regler som möjligt över hela lan-
det och de önskemål som fanns att behålla gällande regler som tillkommit som
en följd av lokala förhållanden. Det ansågs svårt att bortse från de speciella
förhållanden som lett fram till lokala regelvariationer. Den slutliga avvägning-
en grundades på en strävan efter enhetlighet men denna fick inte tillmätas så
stor vikt att bestående förhållanden som var motiverade av fiskerinäringens
och fiskevårdens intressen rubbades (prop. 1949:60 s. 26). Den lag som in-
fördes år 1950 var därför i mångt och mycket en kodifiering av vad som gällt
tidigare.
Fiskerättens omfattning
Fiskerättslagen behandlar bl.a. var fisket får bedrivas och med vilka redskaps-
typer. Fiskerätten regleras olika beroende av om vattenområdet är enskilt eller
allmänt. Den uppdelningen bygger i sin tur på reglerna i lagen (1950:595) om
gräns mot allmänt vattenområde. I allmänt vatten får vaije svensk medborgare
fiska med rörligt redskap. För att få fiska med fast redskap krävs tillstånd och
27
sådant tillstånd är i princip förbehållet yrkesfisket. I enskilt vatten är huvud- Prop. 1992/93:232
principen att fastighetsägaren förfogar över rätten till fisket. Det finns flera
undantag från den principen. Dessa undantag bygger i stor utsträckning på
vad som har tillämpats lokalt längs våra kuster under en mycket lång tid. Där-
utöver finns särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall, om rätt att
nyttja annans strand, om fiskådra och om förhållandet mellan fiskande in-
bördes.
Lagen om gräns mot allmänt vattenområde
Vad som är enskilt vatten resp, allmänt vatten finns inte angivet i fiskerättsla-
gen utan i den nämnda lagen om gräns mot allmänt vattenområde. Principerna
för denna gränsdragning skall översiktligt beröras.
Ett vattenområde som hör till en fastighet räknas som enskilt medan övriga
vattenområden anses som allmänt vatten. I havet når det allmänna vattnet ut
till yttergränsen för det svenska territorialvattnet.
Gränsen mot allmänt vattenområde bestäms enligt tre principer. Till fastig-
heter hänförs strandvatten, enklavvatten och kilometervatten. Principerna täck-
er varandra på så sätt att man ofta kan åberopa flera av dem samtidigt. Dessa
allmänna principer kompletteras i Norrbottens och Kalmar län med bestämmel-
ser att vissa i lagen angivna skärgårdsvatten skall hänföras till fastigheterna.
Ett liknande gränsdragningssystem gäller för Vänern, Vättern, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland.
Strandvattenregeln innebär att vatten inom 300 meter från stranden räknas
som enskilt. Dock bortses från landbildningar, som är mindre än 100 meter i
längd. Undantag görs vid långgrunda stränder där det enskilda vattnet går ut
till ett djup av tre meter, även om detta skulle ligga mer än 300 meter från
stranden.
En gränsdragning enligt strandvattenregeln kan leda till att smärre isolerade
allmänna vatten avstängs från öppna havet på grund av att mynningen är sma-
lare än 600 meter eller att vattendjupet vid mynningen är mindre än tre meter.
Sådana enklaver av allmänt vatten ansågs olämpliga inte minst från övervak-
ningssynpunkt. Därför kompletterades strandvattenregeln med en enklavvat-
tenregel. Genom denna regel hänförs sådana isolerade allmänna vatten till fas-
tigheterna.
Enklawattenregeln gäller emellertid inte i de större bohusländska fjordar-
na. I bl.a. Gullmarsfjorden, Ellösfjorden, Stigfjorden, Hakefjorden, Askerö-
fjorden, Halsefjorden och Havstensfjorden med angränsande saltvattenom-
råde in till Uddevalla gäller endast strandvattenregeln. I dessa fjordar finns
därför allmänt vatten.
Till enskilt vatten hänförs också sådana vattenområden till vilka man inte
kan komma in från öppna havet utan att passera vatten så trånga att bredden
räknat från strandlinje till strandlinje understiger en kilometer. Vid mätningen
skall hänsyn inte tas till öar under 100 meters längd. Denna kilometervattenre-
28
gel är så utformad att den i sig innefattar en enklavregel. Den är tillämplig från Prop. 1992/93:232
Listershuvud i söder till gränsen mot Finland i norr.
Med kilometervattenregeln förbehålls strandägarna de inre, mera slutna vat-
tenområdena, medan de yttre, mera öppna vattenområdena, som står i en vida-
re förbindelse med öppna havet, tillhör det allmänna vattenområdet.
Kilometervattenregeln gäller inte i vattnen vid Gotland eller Öland eller vid
andra friliggande öar.
För Norrbottens län och Kalmar län finns en av lokala förhållanden påkal-
lad modifikation av kilometervattenregeln. I lagen räknas de vattenområden i
havet upp som tillhör fastigheterna längs kusten. Därigenom vidgas det enskil-
da vattnet bl.a. utanför Torne älv och utanför Smålandskustens viktigaste lax-
förande åar, Emån och Alsterån.
I Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland når fastigheternas
enskilda vatten inte ut över hela sjöarna, utan de öppna delarna är allmänt vat-
ten.
En strikt tillämpning i de stora sjöarna av de för ostkusten gällande gräns-
dragningsreglema ansågs på enstaka ställen medföra mindre önskvärda resul-
tat. Därför har i Hjälmaren och i Storsjön i Jämtland det enskilda vattnet utvid-
gats utöver vad som skulle gälla enligt de allmänna reglerna.
Öar av större längd än 100 meter omges alltid av enskilt vatten. En särskild
bestämmelse reglerar gränsdragningen vid mindre öar. Om en sådan ö ligger
så långt ut i havet eller i någon av frivattensjöama, att den helt eller delvis
gränsar till allmänt vatten, anses gränsen mot allmänt vatten följa öns strand-
linje.
Inskränkningar i det enskilda fisket
Vid Norrlandskusten och ostkusten, från kusten i Norrbottens län till och
med kusten i Uppsala län utom Östhammars kommun, är det tilllåtet för vaije
svensk medborgare att fiska med rörligt redskap i enskilt vattenområde. Det
är tillåtet att fånga alla förekommande arter utom lax. I Östhammars kommun
liksom vid kusten i Stockholms och Södermanlands län är det fria fisket med
andra rörliga redskap än handredskap inskränkt till vatten som har ett större
djup än sex meter. Fisket med annat än handredskap får endast avse ström-
ming och skarpsill och bedrivas med skötar och sillnät. För Hölö och Mörkö
församlingar i Stockholms län gäller dock att detta fiske från och med den 1
april till och med den 30 september är förbehållet innehavaren av den enskilda
fiskerätten intill 200 meter från fastlandet eller från en ö av minst 100 meters
längd.
Även vid kusten i Östergötlands län och i den del av Kalmar län som ligger
norr om Kråkelund är det fria fisket med andra rörliga redskap än handred-
skap inskränkt till vatten som har ett större djup än sex meter. Tillåtna red-
skap i sådana vatten är skötar och sillnät. Tillåtna arter är strömming och
skarpsill och fisket får endast bedrivas på ett avstånd av minst 200 meter från
fastlandet eller från en ö av minst 100 meters längd.
29
Vidare gäller den begränsningen i det fria fisket att strömmings- och skarp- Prop. 1992/93:232
sillsfisket är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten i nedan angiv-
na områden.
- Slätbaken, Tränöfjärden och Gropviken och angränsande vatten innanför
räta linjer från Djursö norra udde till fastlandet över sydligaste udden av Lilla
Rimmö och vidare från Djursö till Yxnö och Norra Finnöfastlandet över sun-
dens smalaste ställen,
- Valdemars viken innanför en rät linje från Stora Ålö till Kvädö, där inlop-
pet är som smalast,
- Syrsan och Bågviken samt Gudingefjärden innanför räta linjer från Björ-
kö till fastlandet över smalaste delen av sundet, från Björkö södra udde till
sydligaste udden av Lilla Rätö samt från västligaste udden av Lilla Rätö till
närmaste ställe på fastlandet och
-Gamlebyviken och Lucemafjärden innanför en linje från södra udden av
Gränsölandet rätt åt söder.
För vaije svensk medborgare är strömmings- och skarpsillsfiske med skö-
tar och sillnät, om de är rörliga, fritt längs kusterna i Kalmar län söder om
Kråkelund samt vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde). I det-
ta kustområde är det också tillåtet att fiska med tobisnot.
Runt Gotlands kuster får fiske ske efter alla förekommande arter med nät
som är rörligt och med tobisnot
Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) är det fritt för var-
je svensk medborgare att fiska med rörligt redskap under förutsättning att fis-
ket bedrivs på minst 300 meters avstånd från fastlandet eller från en ö av
minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tre meters djup går längre ut,
måste fisket dock bedrivas utanför den djupkurvan. Med nät, om det är rör-
ligt, och med långrev och tobisnot får fisket bedrivas fritt ända intill stranden.
För fiske med snörpvad gäller att fisket är tillåtet bara i vatten djupare än sex
meter.
Vid Skånes östra och södra kuster är fisket med rörligt redskap fritt i en-
skilt vatten.
Vid Skånes västra kust och vid kusten i Hallands län samt i Göteborgs och
Bohus län är allt fiske fritt i enskilt vatten med följande undantag. Fiske efter
ostron är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill 200 meter
från fastlandet eller från en ö av minst 100 meters längd.
Vid alla Sveriges kuster får svenska medborgare dessutom fiska med lång-
rev i vatten som är minst tjugo meter djupt och som har en minst en kilometer
bred förbindelse med havet eller är beläget vid Gotland eller Öland eller andra
öar vilka från fastlandet helt skiljs av vatten med sådan förbindelse.
Utöver det nu beskrivna fria fisket gäller enligt en särskild regel i lagen
fritt fiske på vissa orter om fisket varit oklandrat eller fritt bedrivits efter gam-
mal sed. Detta undantag gäller dock inte för fiske efter strömming eller skarp-
sill.
I lagen finns också särbestämmelser för de fem största insjöarna.
30
I Vänern får yrkesmässigt fiske med ålrev med dött agn fritt bedrivas efter Prop. 1992/93:232
tillstånd av länsstyrelsen fr.o.m. den 16 juli t.o.m. den 15 oktober. Fiske ef-
ter siklöja och nors med finmaskad not kan länsstyrelsen under vissa förut-
sättningar förklara fritt. Därutöver får fiske efter siklöja och nors med finmas-
kat nät, som är rörligt, bedrivas fritt utanför öppen strand på större djup än
åtta meter. I Mariestadsfjärden och Östersundet är fisket i övrigt fritt med
rörligt redskap utanför 300 meter från fastlandet eller en ö av minst 100 me-
ters längd eller, där kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför
denna djupkurva. I Dättern och Brandsfjorden skall fiske som bedrivits
oklandrat och efter gammal sed vara tillåtet. Länsstyrelsen kan under vissa för-
utsättningar begränsa det fria siklöje- och norsfisket.
I Vättern får vaxje svensk medborgare fiska med utter, drag och agnnot i
enskilt vatten utanför öppen strand.
I Mälaren får vaije svensk medborgare fiska med rörligt redskap på ett av-
stånd av 300 meter från fastlandet eller från en ö av 100 meters längd eller,
där kurvan för högst tre meters djup går längre ut, utanför den djupkurvan, i
följande områden, nämligen Norra Björkfjärden, Prästfjärden, Södra Björk-
fjärden och Hovgårdsfjärden. Hur begränsningarna av fjärdarna skall göras
framgår också av lagen.
I Hjälmaren får vaije svensk medborgare bedriva fiske med rörligt redskap
i Mellangärden på ett avstånd av minst en kilometer från fastlandet eller från
en ö av minst 100 meters längd.
I enskilt vatten i Storsjön i Jämtland får varje svensk medborgare fiska ef-
ter sik med sådant nät som är rörligt redskap. Fisket måste bedrivas på ett av-
stånd av minst 300 meter från fastlandet eller från en ö av minst 100 meters
längd. Det är också tillåtet att fiska lake med hängryssja i samma område.
Den senaste ändringen av betydelse som har gjorts i rätten till fiske var när
handredskapsfisket år 1985 blev fritt i enskilt vatten längs södra ostkusten
från Östhammars kommun i Uppsala län, vid Gotlands kuster och vid Ble-
kinges sydkust och i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren
och Storsjön i Jämtland (prop. 1984/85:107, bet. 1984/85:JoU26, rskr.
1984/85:190).
Regeringen uppdrog den 6 juni 1991 åt Fiskeriverket att med utgångs-
punkt i vad som har anförts i jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU22
utvärdera konsekvenserna av det fria handredskapsfisket. Uppdraget har redo-
visats och remissbehandlats. Frågan bereds för närvarande inom regerings-
kansliet. Jag har för avsikt att vid ett senare tillfälle återkomma till regeringen
i frågan.
Särskilda bestämmelser om rätt till fiske
Om frifiskerätten på ostkusten och delar av sydkusten innebär ett alltför kraf-
tigt intrång kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer med
stöd av fiskerättslagen meddela särskilda föreskrifter om begränsningar i fri-
fisket. En särskild begränsning i fiskerätten följer av fiskerättslagens bestäm-
31
melser om fiskådra. I huvudsak innebär bestämmelserna att en sjättedel av Prop. 1992/93:232
vattnets bredd i vattendrag och sund i egenskap av fiskådra skall hållas fritt
från fiskeredskap och annat som kan hindra fiskens gäng.
I fiskerättslagen finns också särskilda bestämmelser om rätt till fiske inom
allmänningar och samfälligheter liksom i de fall fiskerätt upplåtits genom ar-
rendeavtal.
Den som fiskar har under vissa förutsättningar rätt att bl.a. utnyttja annans
strand. Vidare finns i fiskerättslagen bestämmelser om förhållandet mellan fis-
kande inbördes.
Mitt förslag: Bestämmelserna som reglerar fiskerätten omarbetas
språkligt och detaljbestämmelsema om det fria fisket i enskilda vatten
förs över till en bilaga. Vissa föreskrifter som tar sikte på äldre förhål-
landen upphävs eller tas upp som övergångsbestämmelser.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna är med enstaka undantag positiva till förslaget att
omarbeta lagen.
Skälen för mitt förslag: Fisket längs våra kuster och i våra insjöar har
av tradition varit knutet till ägandet av fast egendom. Bestämmelser som regle-
rar fiskerätten bestämmer också äganderättens omfattning. Dessa bestämmel-
ser är således av central betydelse. Det är därför viktigt att bestämmelserna är
lättillgängliga för var och en. Regleringen är mycket detaljrik och för att under-
lätta läsningen bör en förändring innebära att en läsare lätt kan hitta det vatten-
område han är intresserad av och att alla bestämmelser för det området finns
samlade.
Fiskerättslagen är uppbyggd på det sättet att huvudregeln om jordägarens
fiskerätt följs av en lång rad detaljrika bestämmelser om undantag från den re-
geln. Undantagen beskriver det frifiske längs kusterna och i de stora sjöarna
som redovisats i det föregående. Även om fisket inte längre har samma bety-
delse som tidigare som försörjningskälla kan det inte förutsättas annat än att
frifiskebestämmelsema i det stora hela fortfarande har kvar sin aktualitet. Fär-
re och enklare regler skulle kräva att de nuvarande bestämmelserna byttes ut
mot geografiskt mer enhetliga och mindre detaljrika bestämmelser. Ett sådant
utbyte skulle emellertid fordra en omfattande undersökning och kartläggning
av vilket fiske som faktiskt bedrivs och kräva ändringar i den nuvarande
gränsdragningen mellan enskilt fiske och frifiske. Förutsättningar för att ge-
nomföra något sådant i det här sammanhanget saknas.
Det är däremot möjligt att åstadkomma en regelreform genom att presentera
bestämmelserna på ett annat sätt än vad som görs i dag och därmed göra regel-
verket mera lättillgängligt.
32
I en ny fiskelag bör därför reglerna om frifisket längs kusterna och i de sto- Prop. 1992/93:232
ra sjöarna redovisas i tabellform och utgöra en bilaga till lagen.
I huvudsak bör alltså de nuvarande fiskerättsbestämmelsema med oföränd-
rat innehåll föras över till den nya lagen men där ges en ny redaktionell ut-
formning. I fråga om några av de nuvarande bestämmelserna finns det emel-
lertid anledning att överväga om de alls skall behållas eller om de bör behållas
som övergångsregler i den nya lagen.
En grupp av sådana bestämmelser består i ett antal bemyndiganden för re-
geringen eller myndighet som regeringen bestämmer att genom föreskrifter
eller beslut i olika avseenden reglera den fria fiskerätten. Av skäl som redovi-
sas i det följande bör dessa bemyndiganden kunna undvaras i fortsättningen.
Ett bemyndigande (3 § tredje stycket) ger regeringen befogenhet att förord-
na att fiske med fast redskap vid fiskeplats utanför Blekinges sydkust får be-
drivas i den omfattning som skett före den 1 januari 1951 med stöd av avtal,
urminnes hävd, dom, skattläggning eller annan särskild grund. Till bemyndi-
gandet kan möjligen knytas Kungl. Maj:ts skrivelse (1898:50 s. 2) till befall-
ningshavanden i Blekinge län angående rätt att vid länets kust idka ålfiske
med fast redskap. Bestämmelserna i skrivelsen har förlorat sin betydelse och
kan enligt min mening upphävas samtidigt med fiskerättslagen. Några andra
föreskrifter som skulle motivera att man behåller bemyndigandet finns inte.
Det kan inte heller rimligen bli aktuellt att meddela några nya föreskrifter eller
beslut av det slag som förutsätts i bemyndigandet. Följaktligen bör bemyndi-
gandet kunna undvaras i den nya lagen.
Beträffande siklöje- och norsfisket i Vänern får enligt två bemyndiganden
(16 § första stycket 2 och andra stycket i samma paragraf) meddelas dels före-
skrifter eller beslut om visst ytterligare fritt fiske bland annat på den grunden
att sådant fiske bedrivits oklandrat och efter gammal sed, dels föreskrifter el-
ler beslut om utövandet av fisket och - på begäran av innehavare av enskild
fiskerätt - om begränsningar i det fria fisket. Befogenheten att meddela före-
skrifter och beslut har överlåtits till länsstyrelsen. Såvitt kunnat utrönas har
några föreskrifter, som skulle göra det motiverat att behålla bemyndigandena,
inte meddelats. Skulle mot förmodan något förvaltningsbeslut ha meddelats
med stöd av bestämmelserna behåller sådana beslut sin giltighet även om be-
myndigandena upphävs. Återstår frågan om bemyndigandena behövs för
framtida föreskrifter eller beslut. Att vidga det fria fisket med hänsyn till vad
som tillämpats oklandrat och efter gammal sed kan knappast bli aktuellt. Av
två skäl kan det tämligen säkert avgöras att det inte heller kommer att finnas
behov av att använda bemyndigandena för föreskrifter som begränsar det fria
fisket. Dels har som nämnts hittills inte något sådant behov uppstått, dels bör
behovet ses mot bakgrund av mina förslag i ett följande avsnitt att i viss ut-
sträckning generellt begränsa frifisket. Bemyndigandena bör enligt min me-
ning sålunda kunna undvaras.
Vad nu sagts om bemyndigandena som rör siklöje- och norsfisket i Vänern
gäller också bemyndigandet som gör det möjligt att meddela föreskrifter som
begränsar det fria fisket på ostkusten och delar av sydkusten (22 §). Också i
3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 232
det här fallet har föreskriftsrätten överlåtits till länsstyrelsen. Några föreskrif- Prop. 1992/93:232
ter har inte meddelats och som nyss nämnts kommer den generella begräns-
ning av frifisket som föreslås i ett följande avsnitt att minska behovet av före-
skrifter av det slag som avses med bemyndigandet. Även detta bemyndigande
bör följaktligen kunna slopas.
En andra grupp av bestämmelser i fiskerättslagen gäller vissa speciella rät-
tigheter.
Den första bestämmelsen av det slaget rör den rätt som enskilda fiskerätts-
ägare längs norrbottenskusten, södra ostkusten och sydkusten har att utan till-
stånd sträcka ut fast redskap i allmänt vatten. Bestämmelsen innebär att den
rätten också skall gälla för den som stöder sin fiskerätt på avtal, urminnes
hävd, dom, skattläggning eller annan särskild grund under förutsättning att en
utsträckningsrätt är förenlig med vad som gäller i fråga om omfattningen av
den särskilda fiskerätten.
Vidare finns två bestämmelser om frifiskerätt som går utöver vad som gäl-
ler enligt den beskrivning som lämnats ovan för kusterna och de stora sjöar-
na. För kusterna gäller att en fiskande på en viss ort kan ha den frifiskerätt
som följer av vad som tillämpats oklandrat och efter gammal sed (15 §). Det-
samma gäller för dem som fiskar i Dättem och Brandfjorden i Vänern (16 §
första stycket 5).
Slutligen gäller också att fiskerättslagens bestämmelser om fiskådra inte
rubbar den särskilda rätt som någon kan ha att stänga av en sådan ådra.
Bestämmelserna om de nu redovisade rättigheterna bör finnas kvar. Rättig-
heterna är dock av den karaktären att bestämmelserna lämpligen kan tas upp i
övergångsbestämmelserna i den nya lagen.
Därutöver finns den tidigare berörda bestämmelsen i Vänern om att yrkes-
mässigt fiske med ålrev med dött agn får bedrivas efter särskilt tillstånd. Det
är länsstyrelsen i det län där fisket skall bedrivas som meddelar tillstånd, an-
tingen för viss tid eller tills vidare. Rätten till fritt ålrevsfiske på enskilt vatten
gjordes beroende av särskild licens för att förebygga missbruk. I promemori-
an uttalas att den möjlighet till frifiske som bestämmelsen ger får förutsättas
vara av begränsad ekonomisk betydelse för fisket och att bestämmelsen bör
kunna undvaras. Det sägs vidare att de licenser som finns i dag och som ut-
färdats av länsstyrelsen även fortsättningsvis får utnyttjas i enlighet med vad
som framgår av den enskilda licensen.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser dock att ifrågavarande bestämmelse
bör finnas kvar, eftersom det annars inte blir möjligt för yrkesfiskare som sak-
nar egen fiskerätt att fiska ål. Med hänsyn till den stora utplantering som före-
kommer, anser länsstyrelsen att detta fiske bör kunna tillåtas då vaije inkomst-
möjlighet för yrkesfisket måste tas tillvara. Även Länsstyrelsen i Skaraborgs
län anser att bestämmelsen bör behållas.
Tydligen kan denna möjlighet till fiske efter ål ha betydelse för det yrkes-
mässiga fisket i Vänern. Under sådana förhållanden bör bestämmelsen behål-
las och införas i bilagan till lagen.
34
Fiskare har enligt 27 § fiskerättslagen rätt att i vissa situationer utnyttja Prop. 1992/93:232
annans strand om det kan ske utan men för den som innehar stranden. Trots
att skada uppkommer har yrkesfiskare rätt att mot ersättning utnyttja annans
strand. Dessa bestämmelser bör föras över till den nya lagen. Den nuvarande
särskilda bestämmelsen om tomt och plantering bör däremot kunna undvaras i
fortsättningen.
Mitt förslag: Vid fiske med handredskap likställs utländska
medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske
krävs bosättning här i landet. Kravet på att bosättningen skall ha varat i
minst två år slopas, för det yrkesmässiga fisket dock först från och med
år 1995.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Bortsett från Länsstyrelsen i Kalmar län som
ifrågasätter förslaget och Fiskeriverkets uppfattning att utländska fritids-
fiskare i ett EG-perspektiv bör likställas med svenska medborgare vad avser
redskapsbegränsningar, har det i huvudsak inte framförts några erinringar
mot förslaget. Kammarrätten i Göteborg påpekar dock att bedömningen av
om en person är stadigvarande bosatt i landet kan innebära vissa svårigheter.
Skälen för mitt förslag: Varje strandstat har enligt folkrätten möjlighet
att förbehålla fisket för det egna landets medborgare. Denna möjlighet har
även utnyttjats inom den svenska fiskeregleringen. Under vissa förutsätt-
ningar likställs emellertid utlänningar med svenska medborgare. Enligt fiske-
rättslagen ges en utlänning som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här
i landet rätt att fiska i allmänt vatten och i enskilt vatten i samma utsträckning
som gäller för svenska medborgare. I andra fall krävs medgivande av rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Kan den som är utlänning
stödja sig på enskild fiskerätt krävs inte regeringens eller myndighets medgi-
vande.
I fiskeriförordningen har regeringen medgivit danska och norska yrkes-
fiskare rätt att fiska under vissa förutsättningar i områden av Skagerrak och
Kattegatt. Tillstånd för utländska medborgare att yrkesfiska kan enligt fiske-
riförordningen beviljas även av Fiskeriverket. Sådana tillstånd beviljas på
grundval av de avtal Sverige ingått med olika stater.
Av fiskeriförordningen framgår också att utländska medborgare i princip
får fiska med handredskap i samma omfattning som gäller för svenska med-
borgare.
De nuvarande bestämmelserna i fiskerättslagen tillkom efter en rekommen-
dation av Nordiska rådet till regeringarna i Danmark, Norge och Sverige att
genomföra lika bestämmelser för egna medborgare och medborgare från an-
35
nat nordiskt land för havsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt. I och med för- Prop. 1992/93:232
handlingarna om EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG
finns det skäl att på nytt behandla frågan om utlänningars fiskerätt. Ett EG-
medlemskap innebär att medborgarna i EG-ländema i princip inte får diskri-
mineras.
I förhandlingarna om EES-avtalet har Sverige hävdat att det svenska yrkes-
fisket måste skyddas. Den fria etableringsrätten kommer därför under en be-
gränsad tid att undanta fiskeföretag. Det skydd som härigenom skapas för det
svenska yrkesfisket är viktigt. Under en övergångstid motsvarande undantags-
perioden i fråga om den fria etableringsrätten, bör man därför enligt min me-
ning behålla kravet på minst två års stadigvarande boende här i landet för att
utländsk medborgare skall anses likställd med svensk medborgare. Fr.o.m.
år 1995 bör det däremot vara tillräckligt att vara stadigvarande bosatt här i lan-
det för att jämställas med svenska medborgare i fråga om yrkesmässigt fiske.
Något skäl att skydda fritidsfisket på samma sätt som yrkesfisket finns
inte. Det är knappast troligt att ett totalt frisläppande av fritidsfisket skulle in-
nebära någon dramatisk ökning av utländska fiskare. Det finns inte någon
grund för att anta att fisktillgången genom en sådan liberalisering skulle för-
ändras på något avgörande sätt eller att några andra negativa effekter skulle
inträda. Mot bakgrund av andra länders restriktioner mot fritidsfisket saknas
det dock anledning för Sverige att nu ensidigt släppa allt fritidsfiske fritt även
för utländska medborgare på tillfälligt besök här i landet. Det är tillräckligt att
låta deras fiskerätt omfatta enbart fiske med handredskap. Övrigt fritidsfiske
utan stöd av enskild fiskerätt bör förbehållas svenska medborgare och utländ-
ska medborgare som är stadigvarande bosatta här i landet. Det innebär att ut-
ländska medborgare, som äger fritidshus i Sverige eller som av andra skäl vis-
tas här längre perioder utan att vara permanentboende i landet och som saknar
enskild fiskerätt, är hänvisade till att söka tillstånd i den mån de önskar fritids-
fiska med annat än handredskap.
Förslaget om stadigvarande boende innebär inte att något nytt kriterium
införs, enbart att tidskravet på två år slopas. Förutsättningarna för att räknas
som stadigvarande boende är således de samma som tidigare. Att det i vissa
fall kan innebära problem att avgöra om bosättningskravet är uppfyllt är enligt
min mening inte ett tillräckligt vägande skäl för att behålla tidskravet.
36
Prop. 1992/93:232
Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för fiske-
vården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ända-
mål,
3. fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk
som inte har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten
fiskemetod eller otillåtet redskap, eller
4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida
kräftpest eller någon annan sjukdom.
Avsikten är att med stöd av bemyndigandet ersätta den nuvarande
fiskeriförordningen, Fiskeriverkets författningar och länsstyrelsernas
stadgor med
dels en av regeringen meddelad fiskeförordning med ett fåtal grund-
läggande föreskrifter för fiskevården i allmänhet,
dels tre av Fiskeriverket meddelade författningar med föreskrifter för
fiskevården för havs- och kustvattnen samt Vänern, Vättern, Hjälma-
ren, Mälaren och Storsjön i Jämtland, inbegripet tillflödena till dessa
vatten upp till första definitiva vandringshindret.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslaget och till att antalet
regler minskas. De invändningar som framförs hänför sig till att regelförenk-
lingen medför att vissa vatten inte längre kommer att omfattas av myndigheter-
nas normgivning. I stort sett alla länsstyrelser är dessutom negativa till att de
fråntas rätten att meddela föreskrifter. Vissa andra remissinstanser uttrycker
farhågor för en försämrad fiskevård som en följd av att länsstyrelsen mister
sin föreskrivanderätt.
Skälen för mitt förslag: I den nuvarande fiskerättslagen finns ett all-
mänt bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-
mer att meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande.
Regeringen har i fiskeriförordningen bemyndigat Fiskeriverket att meddela
sådana föreskrifter. Bemyndigandet är preciserat till att gälla föreskrifter som
a) är grundade på internationella överenskommelser och rekommendationer,
b) behövs till skydd för lax, öring och ål och c) behövs för fisket i Sveriges
ekonomiska zon och i territorialhavet. Fiskeriverket får dessutom meddela fö-
reskrifter som behövs för verkställigheten av fiskeriförordningen.
I fiskeriförordningen bemyndigas också länsstyrelsen att meddela föreskrif-
ter. Enligt bemyndigandet ankommer det på länsstyrelsen att för länet eller de-
37
lar av länet meddela sådana föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som Prop. 1992/93:232
inte täcks av Fiskeriverkets föreskrifter.
I fiskeriförordningen finns bestämmelser om bl.a. fredningstider, fiskeme-
toder och minimimått. Dessa bestämmelser gäller i princip om inte Fiskeriver-
ket eller någon länsstyrelse meddelat strängare regler.
Fiskeriverket har med stöd av bemyndigandet i fiskeriförordningen medde-
lat ett antal kungörelser som med föreskrifter om fredningstider, fredningsom-
råden, redskapsanvändning, fiskemetoder och minimimått reglerar kust- och
havsfisket men också i viss utsträckning insjöfisket. Föreskrifterna för havs-
och kustfisket grundar sig i stor utsträckning på internationella överenskom-
melser. I promemorian finns en närmare redogörelse for Sveriges internatio-
nella åtaganden på fiskets område.
Föreskrifter av det slag som finns i fiskeriförordningen och Fiskeriverkets
kungörelser finns också i länsstyrelsernas stadgor. Där regleras fisket i kust-
och insjövatten.
Fiskeriförordningen och myndigheternas föreskrifter utgör sammantaget
ett svåröverskådligt regelverk. Svåröverskådligheten har sin grund såväl i
regelmassans omfång som det förhållandet att föreskrifterna i viss utsträck-
ning överlappar varandra och att myndigheternas föreskrifter i vissa fall träder
i stället för fiskeriförordningens föreskrifter.
Enligt min mening är det av flera skäl nödvändigt att genomfora en regel-
förenkling på fiskets område. Om på grund av reglernas komplexitet varken
allmänheten eller ens de tillämpande myndigheterna kan entydigt avgöra vad
som är tillåtet eller otillåtet riskeras att föreskrifterna helt förlorar sin effekt.
En regelreformering ligger dessutom i linje med statsmakternas ambition att
på alla områden göra de regler som behövs enklare och klarare (Jfr prop.
1983/84:119, bet,1983/84:KU25, rskr. 1983/84:245).
När jag nu går in på frågan på vilket sätt den nödvändiga regelreformering-
en skall genomföras måste det först konstateras att det av praktiska skäl inte
är möjligt att till alla delar reglera fiskevården i lag eller ens i en regeringsför-
ordning. Reglernas karaktär av detaljföreskrifter som i vissa avseenden måste
kunna anpassas fortlöpande till ändrade förhållanden och skiftande förutsätt-
ningar i landet gör att regelgivningen i stor utsträckning måste anförtros en
myndighet under regeringen. Den nya fiskelagen måste därför liksom den nu-
varande lagen innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs.
Av grundläggande betydelse för att åstadkomma den nödvändiga regelre-
formeringen är att bemyndigandet i den nya lagen utformas snävare och mera
preciserat än vad som är fallet i fiskerättslagen.
För att ge en bakgrund till ett förslag till bemyndigande i en ny fiskelag
lämnar jag i det följande en kort redovisning av vilka fiskevårdsföreskrifter
som enligt min bedömning behövs.
För vissa arter är skyddsbehovet sådant att det inte kan tillgodoses på an-
nat sätt än genom en ingripande reglering. Dit hör laxen och öringen. I vissa
lax- och öringförande vattendrag som mynnar ut längs våra kuster behövs ett
38
särskilt skydd för laxen och öringen under en del av året. Föreskrifter om Prop. 1992/93:232
ffedningsområden finns för närvarande i Fiskeriverkets författningar. Den
förenkling som kan komma i fråga när det gäller fredningsområdena som så-
dana är att i möjlig mån finna metoder för en så enkel och enhetlig avgräns-
ning som möjligt. Det som i hög grad komplicerar reglerna är att det befunnits
nödvändigt att i viss utsträckning tillåta fiske inom områdena efter andra arter
under den tid som laxen och öringen är fredad. Att visst sådant fiske tillåts un-
der fredningstiden har i sin tur medfört ett behov av särskilda redskapsbestäm-
melser för detta fiske. Det är följaktligen angeläget att vid en översyn ingåen-
de undersöka hur långt det är möjligt att begränsa undantagen från en totalfred-
ning inom områdena.
Fredningsområdena behöver kompletteras med förbud mot att under vissa
tider fiska lax och öring längs våra kuster inom området innanför fyramilsgrän-
sen. Sådana förbud finns i dag i Fiskeriverkets författningar men behöver ut-
sträckas till att gälla alla kuststräckor. Differentierade tider behövs för olika
kuststräckor men reglerna behöver i övrigt inte vara särskilt komplicerade.
Fredningsområden och fredningstider för lax- och öringsfisket och de fisk-
arter i övrigt som oundgängligen behöver särskilt skydd kan inte anses nöd-
vändiga i andra vatten än i kustvattnen och i de fem stora insjöarna, Vänern,
Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland. De vattenområden som
regleras bör omfatta tillflöden till dessa vatten upp till första definitiva vand-
ringshindret.
Jag delar följaktligen inte vissa remissinstansers uppfattning att myndig-
hetsföreskrifter behövs också för andra insjövatten. När det gäller sådana in-
sjövatten bör som princip gälla att fiskevattenägama tar ansvaret för bestånds-
vården utan någon särskild sådan reglering (Jfr. prop. 1980/81:153, bet.
1980/81: JoU29, rskr. 1980/81:374). En inte obetydlig del av det nuvarande
regelbeståndet bör följaktligen kunna undvaras.
Jag vill dessutom peka på att det redan i dag finns möjlighet för länsstyrel-
sen att ingripa med förelägganden mot den som innehar enskild fiskerätt och i
strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket. Den bestämmelsen
bör enligt min mening skärpas i viss utsträckning och överföras till den nya
lagen. Bestämmelsen kan förväntas få betydelse för beståndsvården i de vat-
ten som enligt mitt förslag inte regleras genom myndighetsföreskrifter men
som innehåller skyddsvärda arter och stammar.
För vissa arter som kräver särskilt skydd behövs bestämmelser om minimi-
mått. Det gäller närmast lax, öring, hummer och havskräfta. Men också i det
här avseendet är det självfallet viktigt att regelmyndigheten noga prövar vilka
förenklingar som kan uppnås, om inte genom en avreglering så i vaije fall ge-
nom att göra bestämmelserna så enhetliga som möjligt. Det minimimått som i
dag finns för kräftor är visserligen motiverat av biologiska skäl, men med hän-
syn till att kräftor i princip endast finns i enskilda vatten kan man förutsätta att
fiskerättsägama själva ansvarar för att kräftorna skyddas på ett biologiskt och
ekonomiskt riktigt sätt. Inte heller för ostron finns skäl att behålla minimimåt-
tet
39
För i princip allt fiske behövs vissa regler om fiskemetoder och fiskered- Prop. 1992/93:232
skap.
De fiskemetoder som i dag är förbjudna bör även i framtiden vara förbjud-
na. Detsamma gäller även de redskapstyper som förbjuds i fiskeriförordning-
en. Ett av skälen till att förbjuda vissa fiskemetoder och vissa redskap är att
metoderna och redskapen inte anses godtagbara från djurskyddssynpunkt.
Det är t.ex. anledningen till att fisk inte får spetsas. Genom ett undantag från
förbudet att använda redskap som kan spetsa fisk tillåts för närvarande fiske
efter ål med ålsax, vars tänder är högst sex millimeter. Förbudet bör emeller-
tid göras heltäckande och undantaget bör följaktligen slopas. Någon anled-
ning att i övrigt ändra på de bestämmelser som i dag finns i fiskeriförordning-
en om förbjudna fiskemetoder och förbjudna redskap föreligger inte.
Vad beträffar redskapsbestämmelser i övrigt kan, som nämnts, frednings-
områdena för lax och öring kräva sådana föreskrifter med avseende på det
fiske som undantas från fredningen. Om man bortser från föreskrifter som
följer av internationella åtaganden kan man följaktligen peka på tre grupper av
bestämmelser om redskap. Dels föreskrifter för fiske inom fredningsområde-
na, dels vissa generella föreskrifter om redskapsanvändningen vid i princip
allt fiske och dels de särskilda förbuden mot drivlinor och drivgam. Det bör i
vaije fall gälla som ett mål att begränsa redskapsregleringen till dessa tre grup-
per. Av betydelse i sammanhanget är den nya redskapsreglering som följer av
mitt förslag i det följande om en fördelning mellan det yrkesmässiga fisket
och fritidsfisket.
Jag har nu bara redovisat behovet av nationella fiskevårdsföreskrifter.
Som framgår av en redogörelse i promemorian har Sverige ingått ett stort
antal internationella överenskommelser som förutsätter fiskevårdsföreskrifter
för havs- och kustfisket och för vissa gränsvatten. Det är också här fråga om
föreskrifter om fredningstider, fredningsområden, redskapsanvändning, fis-
kemetoder och minimimått. En mera betydande regelminskning och regelför-
enkling med avseende på dessa föreskrifter kan åstadkommas först efter över-
enskommelse med andra stater. Jag vill understryka vikten av att frågan om
färre och enklare regler uppmärksammas mer än vad som hittills varit fallet i
sådana förhandlingssammanhang.
Den redovisning av regelbehovet som jag nu lämnat leder fram till att ett
bemyndigande i en ny fiskelag bör avse föreskrifter för fiskevården som
förbjuder eller begränsar a) användningen av fiskemetoder och fiskeredskap,
b) fiske inom vissa områden, efter vissa fiskearter eller för vissa ändamål,
c) fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk som inte har
viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otillåtet
redskap.
Bemyndigandet för fiskevårdsföreskrifter bör också omfatta föreskrifter
för att motverka spridningen av kräftpest eller andra fisksjukdomar.
Eftersom det är av stor betydelse både för regelverkets omfattning och till-
gänglighet vill jag också redovisa min uppfattning i frågan om vilken eller vil-
ka myndigheter som skall ha ansvaret för regelgivningen. Som jag redan har
40
berört har den nuvarande ansvarsuppdelningen i hög grad bidragit till mångfal- Prop. 1992/93:232
den av regler svåra att överskåda. Jag delar därför den uppfattning som redo-
visas i promemorian att föreskriftsansvaret bör åvila regeringen och Fiskeri-
verket. Jag utgår då också från den uppgift som finns i promemorian att det är
möjligt för Fiskeriverket att koncentrera föreskrifterna för fiskevården till tre
geografiskt avgränsade författningar.
Ansvaret för normgivningen bör enligt min mening fördelas på följande
sätt.
Det bör ankomma på regeringen att i en fiskeförordning meddela ett fåtal
för i princip allt fiske grundläggande bestämmelser om fiskeredskap och fiske-
metoder.
Med stöd av lagbemyndigandet ges Fiskeriverket i fiskeförordningen befo-
genhet att meddela föreskrifter för fiskevården med avseende på fisket i havet
och längs kusterna, inbegripet lax- och öringförande vattendrag upp till första
definitiva vandringshindret, samt fisket i Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mäla-
ren och Storsjön i Jämtland med dess tillflöden upp till första definitiva vand-
ringshindret. Bemyndigandet för Fiskeriverket utformas så att det ger möjlig-
het till föreskrifter om fredningsområden, fredningstider, minimimått, red-
skapsanvändning och fiskemetoder. Bemyndigandet innebär att Fiskeriverket
ges ansvar också för att föreskrifter som föranleds av internationella överens-
kommelser meddelas. Ansvaret i det avseendet bör gälla även föreskrifter
som hittills meddelats av regeringen med undantag för fisket inom Torne älvs
fiskeområde. Följaktligen bör bestämmelserna i kungörelsen (1933:282) med
vissa bestämmelser rörande fiskeförhållandena i de till Sverige och Danmark
gränsande farvattnen och förordningen (1985:711) med vissa bestämmelser
om torskfisket i Östersjön nordost om Bornholm ersättas av föreskrifter med-
delade av Fiskeriverket.
Länsstyrelserna ges i fortsättningen inte någon befogenhet att meddela före-
skrifter för fiskevården. I andra avseenden kommer länsstyrelserna liksom hit-
tills att ha ett betydande ansvar för fiskevården och fiskefrågor i övrigt. Så
t.ex. bör tillstånds- och dispensärenden enligt min mening i allmänhet hand-
läggas på regional nivå. Ansvaret för vissa förvaltningsbeslut bör därför föras
över från Fiskeriverket till länsstyrelserna.
Det kan givetvis inte helt uteslutas att det i framtiden uppstår ett behov av
att i undantagsfall meddela fiskevårdsföreskrifter också för något annat in-
landsvatten än de stora sjöarna. Om fiskerättsägamas egna insatser och lag-
stiftningens övriga regler mot förmodan skulle visa sig otillräckliga, ger det
föreslagna lagbemyndigandet som avser fiskevårdsföreskrifter utrymme för
en sådan reglering. Vad som i så fall skulle kunna komma i fråga är att låta
Fiskeriverket meddela sådana föreskrifter för ett visst vatten med särskilt
skyddsvärda stammar eller arter.
Den valda ordningen förutsätts innebära en regelreformering i flera olika
avseenden. Genom att länsstyrelsens normgivning upphör kommer fiske-
vårdsföreskrifter i fortsättningen att meddelas bara på två nivåer i stället för
som hittills på tre. Föreskrifter om fredningsområden och fredningstider kom-
41
mer bara att finnas för havs- och kustfisket och fisket i de stora sjöarna inklu- Prop. 1992/93:232
sive dessa vattens tillflöden upp till första definitiva vandringshindret. Det för-
utsätts att Fiskeriverket i sitt författningsarbete prövar vaije möjlighet till regel-
förenkling och regelminskning i enlighet med vad som anförts i föregående
avsnitt.
Regelomläggningen förväntas innebära en radikal minskning av antalet fis-
keförfattningar. Avsikten är att nuvarande länsfiskestadgor och kungörelser
meddelade av Fiskeriverket skall ersättas av tre författningar meddelade av
Fiskeriverket: en författning avseende Östersjön och Öresund, en avseende
Kattegatt och Skagerrak och en avseende Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälma-
ren och Storsjön i Jämtland.
Mitt förslag: Med stöd av lagens bemyndigande rörande fiskevården
meddelas föreskrifter om skydd för kräftan och om kräftpest i de nya
fiskeförfattningama.
Promemorians förslag: Bestämmelserna i den nuvarande kräftpestför-
ordningen förenklas och inarbetas i en ny fiskeförordning.
Remissinstanserna: Förslaget till detaljutformning av bestämmelserna
har mött stark kritik.
Skälen för mitt förslag: År 1907 kom kräftpesten, som är en svamp-
sjukdom, till Sverige genom importerade kräftor. Sjukdomen spreds snabbt
och häijade i många av landets bästa kräftvatten. Då som nu är det enda sättet
att förebygga kräftpestens spridning att förhindra kontakt mellan sjuka och
friska bestånd. Redan på 1910-talet meddelades föreskrifter om olika åtgärder
i detta syfte. Bestämmelserna innefattade bl.a. fångstförbud, transportförbud
och kokningstvång.
År 1975 tillkom den nu gällande kräftpestförordningen (1975:184). Be-
stämmelserna i förordningen innebär i stort att det är Fiskeriverket som har
det huvudsakliga ansvaret för bekämpningen av kräftpesten och att verket har
möjlighet att meddela förbud mot kräftfångst inom visst område för att hindra
spridning eller trygga kräftbestånd. Om det behövs kan Fiskeriverket inom
visst område meddela förbud mot t.ex försäljning och transport av okokta
kräftor. Fiskeriverket kan också utfärda bestämmelser om att redskap som an-
vänts vid kräftfiske inte får användas vid fiske i annat vatten utan föregående
desinfektering. Vidare kan bestämmelser utfärdas om att levande kräftor inte
får förvaras i annat vatten än där de fångats. Detsamma gäller för döda, okok-
ta kräftor eller delar därav. Emballage vari kräftor från ett vatten förvaras får
inte rengöras eller kastas i annat vatten. Dessutom skall Fiskeriverket varje år
före kräftfiskets böljan undersöka om det behövs förbud mot kräftfångst in-
om visst område för att hindra spridningen av kräftpest eller om det annars in-
42
om ett visst område behövs något förbud för att hindra spridningen. Den som Prop. 1992/93:232
bryter mot meddelade förbud kan ådömas böter. Det finns också möjlighet att
förverka fiskeredskap och fångst i enlighet med föreskrifter i fiskerättslagen.
Möjligheterna att återfå flodkräftbestånd i pestdrabbade vatten är mycket
små. Vid ett pestutbrott undgår normalt ett litet antal kräftor att drabbas. Des-
sa kan ibland ge upphov till nya bestånd. Så snart tätheten i bestånden ökar
slår pesten till igen och något varaktigt fiske uppkommer i regel inte. Det
finns flera exempel på att återintroduktion skett 3-4 gånger med återkomman-
de pestutbrott.
Enda sättet att få tillbaka ett normalt flodkräftbestånd är att utrota återstå-
ende kräftor i en sjö med till- och avlopp. Då först försvinner all smitta. Detta
är ogenomförbart i praktiken utom i små källsjöar och i starkt försurade områ-
den där kräftan slagits ut av den anledningen.
Flodkräftans immunförsvar saknar motståndskraft mot pesten som orsakas
av en parasitisk svamp, Aphanomyces astaci. Svampens sporer tränger ige-
nom skalet och växer in i kräftans vävnader med död som följd. Signalkräf-
tans immunförsvar kan under normala förhållanden förhindra att svampspo-
rerna växer in i vävnaderna. Däremot kan en infekterad signalkräfta som blir
utsatt för stora påfrestningar duka under. Pesten sprids med hela eller delar av
sjuka kräftor. Svampsporerna kan överleva omkring ett dygn i vatten.
Det finns ytterligare en svampparasit, Psorospermium haeckeli, som också
är ett allvarligt hot mot kräftbestånden. Det är oklart hur den sprids och förök-
ar sig. I Sverige är den känd sedan 1960-talet. Sjukdomen ökar bland flod-
kräftorna.
Signalkräftor har inplanterats i över 1 000 svenska vatten. I de flesta fall
med goda eller lovande resultat. Intresset för kräftodling är i dag mycket stort
både för odling av flodkräfta och signalkräfta. Fiskeriverket har lämnat till-
stånd till ca 400 odlingar varav ungefär 100 gäller för flodkräfta. För att skyd-
da flodkräftan får signalkräfta inte sättas ut i vatten där det finns flodkräfta el-
ler dit kräftpesten ännu inte nått. Tillstånd att sätta ut signalkräfta ges därför in-
te i Norrland, Gotland och Öland.
I dag handhar Fiskeriverket beståndsvården av flodkräfta. Det är en myck-
et viktig uppgift för verket att bevara och utveckla den svenska flodkräftan.
Ett led i detta är en effektiv bekämpning av kräftpest.
Det finns ingen anledning att tro att någon medvetet sprider kräftpest, sär-
skilt inte med tanke på det ekonomiska värde som kräftor har i dag. Informa-
tion och kunskap om hur kräftpest sprids måste därför vara ett viktigt inslag
för en effektiv bekämpning. Fiskevattenägarna måste också vara beredda att
ta ett större ansvar för beståndsvården eftersom de erhåller det ekonomiska ut-
bytet av kräftan.
Med hänsyn till kräftpestens utbredning är motiven för att behålla den nuva-
rande ordningen med föreskrifter och beslut begränsade till att gälla vissa om-
råden, inte särskilt starka. I promemorian har förutsatts att regleringen skulle
kunna göras både effektivare och enklare med ständigt gällande och för hela
landet enhetliga skyddsföreskrifter. Mot den bakgrunden föreslås i promemo-
43
rian att det skall införas bestämmelser om generellt förbud mot att använda bå- Prop. 1992/93:232
tar, redskap och andra föremål i skilda kräftvatten utan föregående desinfekte-
ring och att fisk som fångats i ett vattenområde där det finns kräfta inte får an-
vändas som bete i annat vatten.
Förslaget har mött stark kritik av remissinstanserna. Det påpekas bl.a. att
bestämmelserna skulle bli svårövervakade och dessutom svåra att följa, efter-
som allmänheten saknar kunskap om vilka vatten som hyser kräftor. Fiskeri-
verket föreslår att frågan löses genom att länsstyrelsen enligt föreskrifter med-
delade av verket får meddela beslut för visst område om olika bekämpningsåt-
gärder. Det kan gälla beslut om förbud mot fångst, om handhavande av kräf-
tor, redskap och båtar och om användning av betesfisk i annat vatten än där
den fångats.
Jag anser att den lösning Fiskeriverket föreslår har vissa fördelar, bl.a. blir
regelverket fortfarande relativt begränsat till sin omfattning. Med hänsyn till
vikten av att föreskrifterna om bekämpning av kräftpest förs ut till allmän kän-
nedom bör de emellertid enligt min mening finnas i en central författning. I en
kommande fiskeförordning bör därför, med stöd av lagens bemyndigande för
fiskevården, införas ett avsnitt med regler som beskriver vad som skall gälla
för ett vatten som av myndighet förklarats kräftpestsmittat. Bestämmelserna
bör utformas med utgångspunkt i Fiskeriverkets förslag. Uppgiften att pröva
frågan om ett vatten skall förklaras smittat och därmed underkastat förordning-
ens föreskrifter bör anförtros länsstyrelsen som har den nödvändiga lokalkän-
nedomen.
Regeringen uppdrog den 8 augusti 1991 åt Fiskeriverket att utreda möjlig-
heterna att öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. En första rapport skall läm-
nas i september 1993. Om detta arbete skulle resultera i att det finns behov av
ytterligare föreskrifter för vården av flodkräftbeståndet bör det ankomma på
regeringen att meddela sådana föreskrifter.
Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den hän-
syn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen. Föreskrifterna
får inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.
Promemorians förslag: Innehåller inte något sådant förslag.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket har framfört önskemål om en be-
stämmelse om naturvårdshänsyn.
Skälen för mitt förslag: I skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1979:
425) om skötsel av jordbruksmark och rennäringslagen (1971:437) finns be-
stämmelser om naturvårdshänsyn. I de nämnda lagarna ges regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om
44
den hänsyn som skall tas till naturvärdens och kulturmiljövårdens intressen
vid utövande av resp, näring. Bemyndigandena medför inte befogenhet att
meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avse-
värt försvåras. Det finns skäl att överväga om fiskelagstiftningen bör utfor-
mas på samma sätt.
Vid vissa typer av fiske, exempelvis vid bomtrålning, finns risk för att
känsliga vattenområden skadas i sådana avseenden som inte direkt har med
fiskevården att göra. För ett skydd av känsliga och för reproduktionen bety-
delsefulla och intressanta områden är det av värde att kunna meddela föreskrif-
ter som hindrar fortsatt förstörelse av vattnen.
Ett bemyndigande för föreskrifter om naturvårdshänsyn är inte avsett att ut-
nyttjas i vidare mån än att ett rationellt fiske, om än i anpassad form, kan ut-
övas i normal omfattning på platsen. Om det finns skäl att i beståndsbevaran-
de syfte allmänt inskränka fisket på en plats bör detta istället ske med stöd av
föreskrifter för fiskevården eller med stöd av naturvårdslagen (1964:822).
Jag anser att det i den nya lagen skall införas ett bemyndigande som ger
stöd för behövliga föreskrifter om den naturvårdshänsyn som skall tas vid ut-
övande av fiske.
Prop. 1992/93:232
Mitt förslag: I lagen införs hänsynsregler som skall gälla vid fiske
och mellan fiskande inbördes. Vidare införs en bestämmelse om förbud
mot fiske med rörliga redskap inom en skyddszon runt fasta redskap
och vattenbruksanläggningar.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag med den skill-
naden att förbudet inom en skyddszon föreslås gälla fiske med krokredskap.
Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att bemyndigandet rörande fis-
kevården bör kompletteras så att det även omfattar fiskets bedrivande. I annat
fall uppkommer enligt verket svårigheter vid fiskets utövande och motsätt-
ningar mellan de fiskande som inte kan lösas genom hänsynsregler i lagen. I
övrigt framförs synpunkter angående behovet av föreskrifter om kvarlämnan-
de av redskap och om det yrkesmässiga fiskets företrädesrätt. Beträffande
skyddszonen är remissinstanserna i huvudsak positiva till att zonen skall om-
fatta även vattenbruksanläggningar. Ett allmänt önskemål är dock att bestäm-
melsen skall avse fiske med alla rörliga redskap. Fiskeriverket anser att en-
dast anläggningar av viss minsta storlek bör skyddas.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande fiskerättslag reglerar förhållandet
mellan fiskande inbördes. Flera av bestämmelserna härrör från fiskeristadgan
från år 1900. De flyttades över till den nya fiskeristadgan år 1954.1 samband
med att 1974 års regeringsform tillkom överfördes bestämmelserna med i prin-
cip oförändrat innehåll till fiskerättslagen eftersom de ansågs ha delvis civil-
45
rättslig karaktär. Samma år infördes det generella märkningstvånget av red- Prop. 1992/93:232
skap.
Enligt en allmän regel i lagen skall den som först kommit till platsen ges
företräde när flera vill fiska samtidigt i samma vatten. Den som satt ut fiske-
redskap får inte i onödan hindras i sitt fiske. Det är förbjudet att onödigt uppe-
hålla fiskeplats eller att efter avslutat fiske i vattnet lämna kvar redskap eller
andra föremål som kan hindra efterföljande fiske. Dessutom finns bestämmel-
ser om hur redskapen skall vara märkta. År 1973 infördes ett generellt märk-
ningstvång för utestående redskap. Avsikten var att göra en bättre övervak-
ning möjlig. Bestämmelserna om märkning av redskap med fartygs distrikts-
beteckning infördes år 1976 med anledning av nya bestämmelser för regi-
strering av fiskefartyg. Föreskrifter som avviker från de bestämmelser jag nu
har redovisat kan meddelas både med stöd av fiskerättslagen och naturvårds-
lagen.
Vaije fiskande skall försöka undvika att hans fiskeredskap kommer så nära
fiskeredskap som annan fiskande tidigare satt ut eller börjat sätta ut att fara
uppstår för att de skall snärjas ihop. I lagen ges även regler om hur man skall
lösa den situation som uppstår när olika fiskandes fiskeredskap snärjts ihop.
Enligt en bestämmelse får den som fiskar med krokredskap inte använda
dem närmare än 100 meter från större fasta redskap eller stängvad. För att åt-
njuta detta skydd skall det fasta redskapet eller stängvaden vara utmärkt på
visst sätt. Förbudet infördes år 1973 och har sin grund i att sådana bestämmel-
ser tidigare införts i flera länsstadgor. I lagstiftningsärendet ansåg man att bris-
ten på enhetlighet, liksom skyddsområdenas varierande storlek, skapade osä-
kerhet, särskilt bland fritidsfiskare som ofta fiskade i olika delar av landet.
De redovisade bestämmelserna framstår i dag som i viss mån otidsenliga.
Fortfarande finns det behov av vissa allmänna bestämmelser som reglerar för-
hållandet mellan fiskande inbördes. Regleringen behöver emellertid enligt min
mening inte vara så detaljrik och omfattande. Att fiskande måste ta hänsyn till
varandra är naturligtvis självklart, liksom vari denna hänsyn bör bestå. Att
fiskande måste ha ett skydd för sina redskap är också tämligen självklart. En-
ligt min mening bör det i lagen finnas en allmän hänsynsregel som talar om att
den som fiskar skall visa hänsyn till andra fiskande och inte hindra dem i onö-
dan.
Vidare anser jag att det bör finnas en bestämmelse om vem som har före-
träde till en fiskeplats. Regeln att en fiskande inte får lämna kvar redskap och
andra föremål i onödan bör också finnas i den nya lagen.
Av skäl som jag närmare kommer att utveckla i det följande bör man däre-
mot kunna undvara de nuvarande reglerna om hur det skall förfaras när fiske-
redskap snäijts ihop.
Skäl saknas att i det här sammanhanget införa regler om redskap som läm-
nas ovittjade. Inte heller kan det anses nödvändigt med särskilda skyddsregler
för yrkesfisket.
Hänsynsreglema bör gälla alla svenska fiskare även om fisket sker utanför
Sveriges ekonomiska zon.
46
Nu gällande bestämmelse som innebär förbud mot krokfiske inom ett Prop. 1992/93:232
skyddsområde runt vissa fiskeredskap bör utvidgas till att gälla även vatten-
bruksanläggningar. Så som flera remissinstanser anfört är det dessutom
lämpligt att bestämmelsen får avse även andra rörliga redskap än krokred-
skap. I fråga om vattenbruksanläggningama bör enligt Fiskeriverket skyddet
endast gälla anläggningar av en viss minsta storlek. Som motiv anför verket
att det i annat fall finns risk för att små anläggningar sätts ut i det enda syftet
att hindra fiske. Med hänsyn till att den verksamhet som det kan bli fråga om i
en vattenbruksanläggning normalt är tillståndspliktig finns det enligt min
mening inte tillräckliga skäl för att undanta de mindre anläggningarna från
skydd.
Grunden för allmänhetens rätt att fiska på allmänt vatten finns i 2 § fiskerätts-
lagen. Bestämmelsen härrör från 1766 års fiskeristadga enligt vilken vaije ri-
kets undersåte skulle äga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i öpp-
na havet. Allmänhetens rätt att fiska i enskilt vatten har redovisats i det föregå-
ende. Därav framgår det att den s.k. frifiskerätten har utvecklats olika längs
våra kuster. Av motiven till fiskerättslagen framgår att syftet med frifiskebe-
stämmelsema längs Norrlandskusten i första hand var att tillgodose yrkes-
fisket. För Mälaren däremot anförde föredragande departementschefen
(prop. 1950:60 s. 49) att han för egen del fann starka skäl tala för att befolk-
ningen i städer och andra samhällen kring denna sjö borde ha tillgång till åt-
minstone något vatten där rekreationsfiske fritt kunde utövas. Detta synsätt
var till indirekt fordel också för yrkesfiskarna genom att konkurrensen om
fiskearrendena minskade.
Begränsningar i de angivna rättigheterna kan göras med stöd av det bemyn-
digande i fiskerättslagen som ger regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer befogenhet att meddela föreskrifter om fiskets vård och be-
drivande. Däremot är det i princip inte möjligt att ge företräde åt någon viss ka-
tegori fiskande. Av fiskerättslagens förarbeten framgår emellertid att vid en
konflikt mellan olika kategorier av fiskande skall yrkesfiskets skäliga krav till-
godoses i första hand.
Någon möjlighet att med stöd av gällande regler prioritera en viss grupp av
fiskande finns inte heller om konkurrensen avser utrymmet på fiskeplatsen.
Fiske skall utövas efter den ordning i vilken de fiskande kommit till fiskeplat-
sen, om alla inte kan fiska samtidigt. Så länge en fiskande använder de red-
skap han har satt ut får han inte hindras i sitt fiske.
Från huvudprincipen i lagstiftningen att någon fördelning av fisket inte
skall ske finns några undantag.
Enligt fiskerättslagen krävs tillstånd för att få sätta ut ett fast redskap i all-
mänt vatten. Enligt fiskeriförordningen gäller att tillstånd att sätta ut fasta red-
47
skap för fångst av lax, öring och ål endast får beviljas fiskare för vilkas för- Prop. 1992/93:232
söijning fisket är av väsentlig betydelse. Fiskare för vilkas försörjning fisket
är av väsentlig betydelse skall också ges företräde till fiske med fasta redskap
efter annan fisk.
Vidare gäller enligt fiskeriförordningen att trålfiske får bedrivas endast av
den som är yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fisket är av väsentlig
betydelse. Skälen härtill är att trålfiske är en av de mest effektiva fiskemeto-
dema och dessutom en metod som kräver stort utrymme och därmed bara ger
plats för ett begränsat antal fiskande.
Enligt fiskeriförordningen får länsstyrelsen meddela föreskrifter om fiskets
vård och bedrivande för länet. Detta har bl.a. inneburit att länsstyrelserna med-
delat sådana föreskrifter för de stora sjöarna. I dessa föreskrifter finns red-
skapsbegränsningar som innebär att det inte är tillåtet att använda mer än
100-180 meter nät per person. För yrkesfiskare eller annan för vars försörj-
ning fisket är av väsentlig betydelse meddelar länsstyrelsen särskilda undan-
tag från dessa bestämmelser.
Den fördelning som på detta sätt görs av fiskeresursema i de stora sjöarna
måste ses i belysning av att man regionalt velat gynna dem som är beroende
av fisket för sin försöijning. Utan detta fördelningssystem hade antalet insjö-
fiskare varit betydligt färre än i dag. Det är inte heller uteslutet att också fiske-
möjlighetema för allmänheten hade varit reducerade. Fördelningssystemet har
därför inneburit att fiskeresurserna tillvaratagits på ett för samhället bra sätt.
Systemet har således inneburit en fördel för yrkesfisket och även för fritidsfis-
ket i stort.
Den 1 juli 1986 infördes i Danmark vissa begränsningar för fritidsfiskare. Be-
stämmelserna har införts av konkurrensskäl.
För att överhuvudtaget få bedriva fritidsfiske måste var och en som vill
fiska betala en årlig avgift. År 1990 var denna avgift 250 danska kronor. Ge-
nom avgiften finansieras bl.a. smoltutsättningar. Inbetalningsavin innehåller
ett nummer som skall användas vid märkning av fiskeredskap. Märkningen
måste också innehålla namn och adress. Därutöver måste den som vill bedriva
fritidsfiske vara bosatt i landet och vara över tolv år gammal. Åldersgränsen
har införts av säkerhetsskäl.
Vad som traditionellt räknas som redskap för fritidsfiskare omfattas inte av
bestämmelserna om redskapsbegränsning. Däremot har en begränsning in-
förts i fråga om sådana redskap som även används av yrkesfiskare. Begräns-
ningarna gäller inte för ålderspensionärer. De redskap som är föremål för be-
gränsning är kroklinor, nät, ryssjor och burar. För dessa redskap gäller att
inte fler än sex stycken får användas samtidigt av en och samma fiskare.
Kroklinor får dessutom inte vara försedda med fler krokar än 100 stycken.
Bestämmelsen är så utformad att det positivt anges vad som är tillåtet i fråga
om typ av redskap och antal redskap.
48
Prop. 1992/93:232
Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen att med-
dela föreskrifter för fisket i allmänt vatten och frifiskevatten som begrän-
sar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som bedriver
yrkesmässigt fiske. Föreskrifterna skall inte gälla för den som innehar
fisket med äganderätt eller har rätt till fiske på grund av nyttjanderätt
som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.
Avsikten är att med stöd av bemyndigandet begränsa fritidsfiskets
användning av mera fångstintensiva redskap till ett visst högsta antal
redskap för vaije fiskande.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till någon form av begräns-
ning när det gäller fritidsfiskarnas redskapsanvändning. Åtskilliga och vari-
erande synpunkter framförs dock beträffande detaljregleringen i det avseen-
det.
Skälen för mitt förslag: Som framgår av den redogörelse som finns i
promemorian har frågan om en fördelning av fiskresursema till förmån för yr-
kesfisket gjorts till föremål för ett flertal utredningar. Bakgrunden till dessa ut-
redningar är den konkurrens om fisktillgångarna som funnits sedan länge.
Någon egentlig fördelning har emellertid inte genomförts. Jag undantar då
den redskapsbegränsning som tillämpas i de stora sjöarna.
Riksdagen har nu begärt att regeringen skall lägga fram ett förslag om be-
gränsningar av husbehovs- och fritidsfiskares redskapsinsatser vid fiske med
mängdfångande redskap på frifiskevatten och allmänt vatten (bet. 1991/92:
JoU20, rskr. 1991/92:304). Det hänvisas bl.a. till att yrkesfisket utsätts för
kvotering medan det olicensierade fisket kan expandera. Det bör inte längre
vara tillåtet att använda fiskeredskap i en omfattning som uppenbart överstiger
vad som behövs för vanligt fritids- och husbehovsfiske.
Det förslag jag nu lägger fram om en fördelning av fisktillgångama mellan
olika kategorier fiskande grundar sig på promemorieförslaget som i huvudsak
mottagits väl av remissinstanserna. Den fördelning av fiskresursema som jag
förordar syftar till att stärka det fiske som bedrivs av dem som för sin försörj-
ning är beroende av fisket. Till den gruppen hör emellertid inte bara personer
som får sin huvudsakliga inkomst från fisket. Många bedriver fisket som binä-
ring till annan verksamhet. Det är i hög grad angeläget att också sådana fiska-
re har möjlighet att bedriva ett lönsamt fiske. Ett av fiskepolitikens mål är att
värna om binäringsfisket. Ett fördelningssystem måste emellertid utformas
också med beaktande av andra mål för fiskepolitiken. Dit hör att säkerställa all-
mänhetens tillgång till fiskemöjligheter för att därigenom tillvarata det stora
rekreationsvärde som fisket har.
49
4 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 232
Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör vid fördelning av fisket en gräns- Prop. 1992/93:232
dragning göras mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske. Det yrkesmässiga
fisket bör inbegripa både det på heltid bedrivna yrkesfisket och binäringsfis-
ket. Avgörande bör vara om någon del av fångsten säljs. Det s.k. husbehovs-
fisket bör betraktas som fritidsfiske om det bedrivs enbart i syfte att den fis-
kande själv och hans familj skall konsumera fångsten. Om det däremot be-
drivs för att sälja fångsten är det ett yrkesmässigt fiske. En fördelning genom
redskapsbegränsning bör vidare utformas så att det sedvanliga fritidsfiskets
behov tillgodoses också i fortsättningen.
Promemorians förslag innebär att fritidsfiskare vid fiske i frivatten och all-
mänt vatten bara skall få använda handredskap och därutöver vissa andra red-
skap till ett begränsat antal. Utöver handredskap skall vid fisket få användas
mindre än 180 meter nät eller gam, krokredskap med mindre än 100 krokar,
högst sex ryssjor och högst sex burar. Högst sex redskap skall få samman-
kopplas vid fisket.
Remissinstanserna är i huvudsak positiva till en redskapsbegränsning för
fritidsfiskarna. Ett motstånd mot en sådan begränsning kommer dock till ut-
tryck i yttranden från enskilda kustbor och lokala intresseföreningar. Flertalet
kritiska synpunkter på förslaget gäller emellertid enskildheter i utformningen.
I övrigt framhålls i vissa remissvar svårigheterna att övervaka efterlevnaden
av begränsningsreglema. Det ifrågasätts också om samma regler bör gälla för
hela landet, om en begränsning kan förenas med kustbomas behov av flera
inkomstkällor och om rekryteringen till yrkesfisket kan komma att hämmas.
Synpunkter från vissa remissinstanser ger mig anledning att klargöra att
det förslag jag ställer mig bakom innebär att fritidsfiskare skall få använda
handredskap utan någon begränsning till viss fiskemetod. Av fördelningsreg-
lerna som sådana skall alltså inte följa något förbud mot att exempelvis fiska
med tillämpning av en metod som kräver att båt används. En annan sak är att
förbud mot trollingfiske och liknande fortfarande kommer att gälla för den
som fiskar enbart med stöd av ffifiskebestämmelsema för ostkusten och de
stora sjöarna.
I anledning av remissynpunkterna vill jag peka på att skärgårds- och kust-
bor ofta har behov av att bedriva flera olika verksamheter för att skaffa sig en
skälig försörjning. Härvid spelar fisket en stor roll. Det är under sådana för-
hållanden inte anmärkningsvärt att förslag till begränsningar av det fria fisket
får många av dessa skärgårdsbor att reagera negativt. I detta sammanhang bör
dock också beaktas att en fiskande landsbygds- och skärgårdsbo för vilken
fisket är av väsentlig betydelse för försötjningen, kan ansöka om yrkesfiske-
licens. Jag återkommer i det följande till att det för sådan licens inte med nöd-
vändighet skall krävas att fisket är den enda inkomstkällan, bara att denna
skall vara väsentlig för försörjningen.
När det gäller den av vissa remissinstanser väckta frågan om bestämmelser-
na skall vara desamma i hela landet kan först konstateras att avsikten är att re-
geringen med stöd av ett bemyndigande i lagen skall meddela de begränsning-
ar som är påkallade ur fördelningssynpunkt. Eventuella behov av att begränsa
50
redskap smängden med hänsyn till direkta fiskevårdsskäl skall däremot tillgo- Prop. 1992/93:232
doses med föreskrifter som stödjer sig på andra bemyndiganden i lagen. Jag
har förordat att det skall ankomma på Fiskeriverket att meddela sådana före-
skrifter.
Det har från olika håll invänts att fritidsfisket inte inkräktar på yrkesfiskets
möjligheter till utkomst i alla delar av landet och att det därför skulle vara möj-
ligt att tillåta användning av mer redskap på vissa platser. En sådan ordning
skulle dock föra med sig alla de olägenheter som följer av omfattande och där-
med svårtillgängliga regler. Jag kan inte heller finna att en sådan differentie-
ring skulle innebära några fördelar. Allt talar därför för att en enhetlig begräns-
ning genomförs.
Promemorians förslag till begränsningar har hämtat intryck från de danska
bestämmelserna för fritidsfisket. Förslaget och de danska bestämmelserna är
dock inte identiska. Det är inte heller självklart att det finns anledning att be-
stämma nivån här i landet efter vad som passar i ett annat land. Yrkesfiskarna
och även några myndigheter har uttalat sig för att redskapsmängden i vissa av-
seenden bör vara större än den i promemorian föreslagna. Å andra sidan före-
slås från olika håll en mera skärpt begränsning med hänvisning till fiskevårds-
skäl. Som jag redan har understrukit är avsikten inte att genom en fördelnings-
bestämmelse av ifrågavarande slag tillgodose fiskevården. Enligt min mening
finns det inte skäl för någon mera långtgående begränsning än den som före-
slagits i promemorian.
Under remissbehandlingen har det inte heller framförts några bärande skäl
för att i någon mera betydande grad frångå promemorieförslaget till redskaps-
begränsning. I det stora hela bör det föreslagna antalet redskap vara tillräck-
liga för att tillgodose en fritidsfiskares anspråk på skäliga fångster för det eg-
na hushållets konsumtion.
Jag anser följaktligen att en fördelning av fiskresursema bör ske i huvud-
sak enligt de principer som redovisas i promemorian. Förslaget rymmer dock
vissa oklarheter och i fråga om vissa detaljer har jag en annan uppfattning.
Även om det förutsätts att regeringen, med stöd av ett bemyndigande i lagen,
skall meddela detaljbestämmelsema rörande redskapsanvändningen vill jag
som information redogöra för hur bestämmelserna enligt min mening bör ut-
formas.
Jag anser att den tillåtna användningen av kroklinor, i likhet med de dans-
ka reglerna, bör avse högst sex linor utrustade med högst 100 krokar per lina.
Jag är däremot inte benägen att överge meterbegränsningen för nät till förmån
för den av danskarna använda och av vissa fiskare föreslagna begränsningen
till vissa typer av gam. Det bör således vara tillåtet att använda högst 180 me-
ter nät eller gam. Enligt min mening är det också tillräckligt för en fritidsfis-
kare att få använda högst sex ryssjor. Med burar avses även tinor och mjärdar
och liknande redskap. Det föreslagna antalet burar har för många framstått
som väl litet för hummerfiske. Detta fiske kan dock utgöra en inkomstbring-
ande verksamhet för det småskaliga yrkesfisket. Det finns därför särskilda
skäl att vara restriktiv i fråga om fritidsfiskarnas tillgång till redskap för så-
51
dant fiske. Enligt min mening bör emellertid fritidsfiskare kunna tillåtas att Prop. 1992/93:232
använda upp till florton hummertinor utan att yrkesfiskets villkor försämras
kännbart. Vid annat fiske bör däremot antalet vara begränsat till högst sex
stycken burar.
Bestämmelserna bör även innebära en begränsning av det antal redskap
som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma tillfälle. Denna
antalsbegränsning bör inte omfatta handredskap. Hummertinoma - högst
fjorton — bör också lämnas utanför. När det gäller andra burar och nät eller
gam, linor och ryssjor, bör det sammanlagda antalet sådana redskap inte få
överstiga sex.
Som jag nyss nämnt innebär mitt förslag att regeringen i fiskelagen bemyn-
digas föreskriva sådana redskapsbegränsningar som jag nu har redovisat.
Den som har fiskerätt på enskilt vatten anses alltid bedriva sitt fiske där
med stöd av den enskilda fiskerätten. Det gäller även sådant fiske på ifrågava-
rande vatten som omfattas av frifiskerätt. En fiskerättsinnehavare skulle sålun-
da kunna upplåta det fiske som redan är fritt för envar till en fritidsfiskare
med det enda syftet att denne därigenom tillåts använda redskap utöver den
mängd som föreskrivs enligt bestämmelserna om redskapsbegränsning för
fritidsfiske.
Det är inte sannolikt att sådana upplåtelser skulle få någon större omfatt-
ning. Man kan dock inte bortse ifrån att enbart möjligheten till en sådan han-
del för många skulle te sig stötande. Ersättningen för en sådan upplåtelse skul-
le inte komma att gälla tillgången till ett visst fiske utan enbart det förhållandet
att nyttjanderättshavaren skulle bli befriad från redskapsbegränsningen. Enligt
min mening bör förutsättningarna för upplåtelser av det här slaget undanröjas.
Det kan lämpligen ske genom att från redskapsbegränsningen bara undanta
den som äger fisket eller den som har nyttjanderätten även till annat fiske än
det som är fritt för var och en.
Ett fördelningssystem av det slag som skisserats kommer inte att lösa den
konkurrenssituation som uppstår när flera avser att fiska på samma plats. I
den situationen gäller fortfarande att den som först kommer till platsen har fö-
reträde. Förändringar i det avseendet skulle innebära en alltför kraftig begräns-
ning av fritidsfiskets berättigade intressen i förhållande till yrkesfisket.
En fördelning enligt det föreslagna systemet innebär att redskapen måste
särskiljas för att det skall gå att bestämma vilken kategori fiskande redskapet
tillhör. Det bör därför uppdras åt Fiskeriverket att utforma ett märkningssys-
tem som visar vem fiskeredskapet tillhör och om denne bedriver yrkesmässigt
fiske, fiskar med stöd av enskild fiskerätt eller bedriver fritidsfiske.
Givetvis kommer ett system med redskapsbegränsningar att medföra nya
uppgifter för de myndigheter som övervakar fisket. Mot bakgrund av de för-
enklingar i regelverket som föreslås bör dessa nya uppgifter kunna lösas med
tillgängliga resurser. I vissa vatten är redskapsanvändningen av olika skäl re-
dan begränsad. Det finns därför sedan tidigare erfarenhet av övervakning av
liknande bestämmelser. Med det nyssnämnda systemet för märkning av utelig-
52
gande redskap och med det intresse andra fiskande har av att alla lojalt följer Prop. 1992/93:232
bestämmelserna förutser jag inte några särskilda övervakningsproblem.
Mitt förslag: För rätt att bedriva yrkesfiske skall krävas yrkesfiskeli-
cens. Sådan licens skall bara beviljas den för vars försörjning fisket är
av väsentlig betydelse. Vid licensprövningen skall bl.a. fisktillgången
beaktas.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Vissa remissinstanser har principiella invändningar
mot att rätten att utöva ett yrke görs till föremål för myndighets beslut men i
övrigt möts förslaget att införa ett licenskrav inte av några erinringar. I fråga
om förutsättningarna för att erhålla licens är synpunkterna mer varierade.
Bl.a. påpekas att åtskilliga, framförallt kustbor med annan försörjning och
pensionärer, har fisket som väsentlig biinkomst.
Skälen för mitt förslag: Rätten för svenska medborgare att bedriva yr-
kesfiske är enligt gällande regler inte begränsad på annat sätt än att Fiskeriver-
ket kräver innehav av yrkesfiskelicens för fiske i utländska zoner. Den licens
för yrkesfiske som meddelas med stöd av förordningen om sådan licens (SFS
1987:886) är en förutsättning för att ett fiskeföretag skall komma i fråga för
statligt ekonomiskt stöd i form av bl.a. prisstöd och rationaliseringsstöd. Li-
censen är däremot inte någon förutsättning för rätten att utöva yrkesfiske.
För att en utländsk medborgare skall få rätt att bedriva yrkesfiske i svenska
vatten krävs däremot tillstånd av regeringen eller Fiskeriverket. Tillståndskra-
vet gäller inte för den som fiskar med stöd av enskild fiskerätt och inte heller
för utländska medborgare som sedan minst två år är stadigvarande bosatta här
i landet. Inför ett EES-avtal har tillståndskrav införts för yrkesfiske som be-
drivs genom juridisk person som till hälften eller mer ägs av utländska med-
borgare.
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag i en promemoria den 1 juni 1992
belyst vissa konsekvenser på fiskets område av ett EES-avtal och också läm-
nat vissa förslag till ändringar i fiskelagstiftningen.
Fiskeriverket har redovisat innebörden av ett EES-avtal vad gäller bestäm-
melserna om kapitalets fria rörlighet. Av avtalet och direktiv till vilket avtalet
hänvisar drar Fiskeriverket slutsatsen att en EES-medborgare som flyttar till
Sverige torde vara berättigad att ta med sig sitt fiskefartyg hit och få det regi-
strerat under svensk flagg. Fiskeriverket har förutsatt att det i fortsättningen
inte kan krävas svenskt medborgarskap för att få inregistrera fartyget i
svenskt register. Vidare förutsätter verket att det inte är förenligt med EES-
avtalet att behålla det nuvarande kravet på svenskt medborgarskap för rätten
att få yrkesfiska utan särskilt tillstånd. Eftersom fiskekvoterna fortfarande är
53
nationella är det däremot möjligt att kräva svenskregistrerat fartyg för rätten Prop. 1992/93:232
att utnyttja svenska kvoter.
Fiskeriverket gör den bedömningen att det kan finnas ett intresse bland fis-
kare i andra EES-länder att flytta till Sverige för att etablera sig som fiskare
här. Syftet med en sådan etablering skulle vara att därigenom komma i åtnju-
tande av de i förhållande till EG större fiskekvoterna.
Fiskeriverket pekar på att det i flertalet EES-länder krävs ett administrativt
beslut för att en person skall kunna etablera sig som yrkesfiskare. Antalet yr-
kesfiskare kan därigenom balanseras mot tillgängliga fiskekvoter. Först när
en sådan balans föreligger är det möjligt att uppnå en tillfredsställande lönsam-
het i fisket.
Med hänsyn till ett EES-avtal och det förhållandet att det inte finns biolo-
giskt eller kommersiellt utrymme för någon utökad kapacitet inom det svens-
ka yrkesfisket bör enligt min mening rätten till yrkesfiske även i Sverige gö-
ras beroende av ett administrativt beslut. Den enklaste lösningen är därvid att
denna rätt kopplas till innehav av yrkesfiskelicens. Sådan licens bör ges efter
en prövning som bl.a. avser huruvida det finns ett biologiskt utrymme för det
fiske som licenssökanden skall inrikta sig på.
Den redskapsbegränsning som jag har föreslagit i det föregående innebär
att bara det yrkesmässiga fisket får tillgång till yrkesfiskeredskapen i full om-
fattning. Ett krav på yrkesfiskelicens som förutsättning för rätten att bedriva
yrkesfiske kan därmed lagtekniskt lösas på det sättet att yrkesmässigt fiske i
fiskelagen definieras som fiske som bedrivs med yrkesfiskelicens. I allmän-
het bör kravet på licens gälla för såväl svenska som utländska medborgare.
Bestämmelsen bör emellertid, närmast med tanke på vårt kvotutbyte med and-
ra länder, utformas så att den ger utrymme även för andra former av tillstånd
än licens för utländska fiskare att fiska i svenska vatten.
Som en grundläggande förutsättning för att en fiskeföretagare skall bevil-
jas yrkesfiskelicens bör gälla att han är stadigvarande bosatt i landet och bedri-
ver ett fiske som är av väsentlig betydelse för hans försötjning. Enligt vissa
remissinstanser bör behovet av stimulans för kust- och landsbygd beaktas vid
licensgivningen. Åtskilliga bedriver i dag fiske som bisyssla i jordbruket eller
vid sidan av annan sysselsättning. Även för den som har fisket som binäring
kan det ekonomiska tillskottet, om än litet i kronor räknat, vara av stor bety-
delse för hushållsekonomin. Detta måste beaktas vid licensgivningen.
Andra former av binäringsfisket kan emellertid komma att bedömas annor-
lunda. Det förekommer att människor i våra kustsamhällen vid sidan av en hel-
tidsanställning bedriver fiske som binäring. Normalt bör detta innebära att fis-
keinkomsten inte kan anses som väsentlig för försörjningen. Med beaktande
av att man måste se till en hel familjs möjligheter till försötjning i trakter med
begränsade inkomstmöjligheter och begränsad samhällsservice kan det dock i
vissa fall finnas anledning att anse att även sådana extrainkomster är väsentli-
ga för försörjningen.
Pensionärernas möjlighet att få licens berörs av flera remissinstanser. Da-
gens licensregler utesluter ålderspensionärer. Detta undantag bör inte behållas
54
i ett framtida system med obligatorisk licens för yrkesmässigt fiske. Det sak- Prop. 1992/93:232
nas anledning att i fråga om fisket avvika från vad som gäller på andra områ-
den. Pensionärer som uppfyller villkoret att fisket skall vara av väsentlig bety-
delse för försötjningen bör därför få rätt att ansöka om och inneha yrkesfiske-
licens under samma förutsättningar som övriga fiskare.
När en fråga om licens prövas första gången bör gälla att tillgången på
fisk, särskilt skall beaktas. Prövningen av tillgången på fisk avser den allmän-
na tillgången på fisk som lämpar sig för yrkesmässig fångst, inte tillgången
på enstaka arter. En yrkesfiskare kan därmed inte heller redan genom lincen-
sen garanteras att få bedriva sitt fiske med inriktning på vissa arter.
Vissa remissinstanser föreslår att licensen skall begränsas geografiskt. Det
är emellertid enligt min mening inte lämpligt att använda licenstilldelningen
för att styra fisket till vissa fångstplatser. Jag anser att yrkesfiskelicensen
skall ha giltighet i alla svenska vatten. Det ankommer härvid på den licensbe-
viljande myndigheten att, med beaktande av sökandens beskrivning av sitt
fiske, pröva om detta ryms i det avsedda området och mer allmänt inom de
svenska fiskevattnen. Med en licens giltig för allt fiske i alla vatten kan det
förutsättas att de fiskande söker sig till tillgängliga vatten och tillgängliga fång-
ster som kan ge godtagbar lönsamhet. Härigenom skapas förutsättningar för
effektiv och marknadsstyrd fördelning av det tillgängliga fisket mellan de li-
censierade fiskande. Eftersom licenserna inte bör begränsas geografiskt an-
kommer det lämpligen på den centrala myndigheten, Fiskeriverket, att bevilja
dessa.
Fiskeriverket och en del andra remissinstanser har framfört uppfattningen
att en licens skall kunna återkallas på grund av ändrade förhållanden, t.ex. en
ändrad tillgång på fisk. Åtskilliga fiskeföretag bedrivs med relativt stora kapi-
talinsatser för den enskilde fiskaren. Den varierande tillgången på fisk är ett
bekymmer för varje fiskeföretag och lönsamheten kan skifta kraftigt. Detta
kan få till följd att en fiskare tidvis får ändra inriktningen på sitt fiske eller av-
stå från ett alltför olönsamt fiske, för att återuppta verksamheten när tillgång-
en på fisk och möjligheterna att få avsättning för fångsten förbättrats. Jag är
emellertid inte beredd att föreslå en ordning som skulle innebära att yrkesfiske-
licensen och därmed rätten att yrkesfiska kan fråntas fiskaren vid sviktande
fisktillgång. En sådan möjlighet att återkalla en licens skulle påverka fiskarens
möjligheter att finansiera sin utrustning och i hög grad öka risken för kapital-
förstöring. De medel som bör användas för att komma till rätta med följderna
av variationerna i fisktillgången bör i stället vara kvotering och fiskevårdsfö-
reskrifter.
Som jag redan nämnt bör det vara en förutsättning för licens att fisket är av
väsentlig betydelse för försöijningen. Detta innebär att licensinnehavet också
måste kunna ifrågasättas om företagaren inte längre i tillräcklig grad är beroen-
de av denna inkomst. Av den anledningen kan det finnas skäl för en ordning
som innebär att licensen omprövas, förslagsvis vart femte år, varvid prövning-
en bör inskränka sig till fiskets betydelse för fiskarens försöijning. Licensen
blir härigenom personlig och inte möjlig att överlåta i samband med en försälj-
55
ning av t.ex. fiskeutrustningen. Det ankommer i sådana fall i stället på köpa- Prop. 1992/93:232
ren att själv ansöka om ny licens, om han inte redan har en sådan.
När felaktiga uppgifter lämnats vid ansökan om licens eller vid upprepade
överträdelser av fiskebestämmelserna bör det kunna komma i fråga att åter-
kalla gällande licenser.
Det kan vid lagens ikraftträdande förekomma fiskare för vars försörjning
fisket inte är av sådan betydelse att de uppfyller lagens förutsättningar för att
erhålla yrkesfiskelicens. Vederbörande kan emellertid ha investerat stora be-
lopp i utrustning förbehållen det yrkesmässiga fisket. En sådan fiskare bör
ges tillfälle att under skälig tid avveckla fisket och redskapsinnehavet. Detta
kan lämpligen ske genom en övergångsbestämmelse som ger fiskaren möjlig-
het att erhålla en tidsbegränsad yrkesfiskelicens för det fiske fiskeutrustning-
en är avsedd för.
Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyl-
dighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna fångstuppgif-
ter.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att skyldigheten att lämna
fångstuppgifter även bör omfatta sådant fiske med yrkesmässiga redskap som
bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Vissa länsstyrelser anser att insjöfisket
bör undantas från loggboksplikten. Länsstyrelsen i Västerbottens län framför
uppfattningen att alla fångster - inte bara yrkesmässiga - bör kunna omfattas
av uppgiftsskyldigheten.
Skälen för mitt förslag: En förutsättning för en god fiskevård är kun-
skap om fiskens levnadssätt och fiskets omfattning. För att nå sådan kunskap
finns olika medel. Ett av de viktigaste medlen är statistikuppgifter om bl.a.
fångster i olika områden. I flera internationella konventioner finns bestämmel-
ser om statistikinsamling, bl.a. för att kunna rekommendera kvantitativa be-
gränsningar av fisket. Merparten av statistikinsamlandet sker från fiskare som
lämnar uppgifter i loggböcker. Dessa kontrolleras av fiskevårdande myndig-
heter. Enligt Fiskeriverkets föreskrifter är omfattningen av loggboksplikten
kopplad till storleken på fiskefartyget. Av loggböckema skall framgå bl.a.
uppgifter om fångst och fångstplats. Hur ofta noteringar skall göras är bero-
ende av var fisket utövas och storleken på fiskefartyget. Fiskeloggböckema
kontrolleras regelmässigt. Därutöver finns enligt fiskerättslagen möjlighet att
på ett fartyg undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen och ta del av
loggböcker och handlingar av betydelse för fisket. Denna bestämmelse till-
56
kom som en direkt följd av konventionen om framtida multilateralt samarbete Prop. 1992/93:232
om fisket i Nordostatlanten (SÖ 1982:14).
Den som fiskar i någon av de stora sjöarna lämnar inte fångstuppgifter i
form av loggboksuppgifter. Länsstyrelserna kräver emellertid in likartade upp-
gifter av dem som beviljas dispens från nätbegränsningsbestämmelser. I prak-
tiken innebär det att samtliga yrkesfiskare i de stora sjöarna lämnar uppgifter
om fångstmängd, fångstplats och redskap.
Som jag nyss framhållit är fångstuppgifter av mycket stor betydelse för fis-
kevården. De insamlade uppgifterna används t.ex. för att kontrollera fångstut-
tag för kvoterade fiskslag. Även i övrigt används de lämnade fångstuppgifter-
na för administrativa ändamål. Uppgifterna ingår emellertid också i den offici-
ella statistiken.
Det finns därför skäl att låta de yrkesfiskare som fiskar i de stora sjöarna
även fortsättningsvis lämna fångstuppgifter. Uppgiftsinsamlandet bör i prin-
cip gå till på samma sätt som for övriga yrkesfiskare och som är föranledda
av internationella överenskommelser.
Det saknas enligt min mening tillräckliga skäl att låta uppgiftsskyldigheten
omfatta fiske som inte bedrivs av en licensierad fiskare.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att det i fiskelagen in-
förs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkes-
mässigt fiske att lämna fångstuppgifter. Uppgiftsskyldigheten är i stor ut-
sträckning bestämd genom internationella åtaganden. Det är därför knappast
möjligt att i någon mera betydande omfattning minska uppgiftsinsamlandet.
Det finns emellertid ändå anledning att i sammanhanget erinra om att statsmak-
ternas intentioner är att uppgiftsskyldigheten för små och medelstora företag
skall minskas.
Mitt förslag: Påföljdsbestämmelsema moderniseras och meddelas i
en och samma författning, den nya fiskelagen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Riksåklagaren framför vissa principiella synpunk-
ter när det gäller påföljdssystemet men har också synpunkter på enskildheter i
förslaget. I övrigt har remissinstanserna endast berört detaljutformningen av
enstaka bestämmelser.
Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna om påföljder för brott mot
fiskerättslagen eller mot föreskrifter meddelade med stöd av lagen finns i 34 -
35c§§.
57
I 34 § finns ansvarsbestämmelser för fiske som bedrivs utan erforderligt Prop. 1992/93:232
tillstånd och för brott mot föreskrifter som meddelats med stöd av 16, 22 eller
24 §.
När det gäller anbringande av fiskeredskap eller anordning i uppenbar strid
mot vad som gäller om fiskådra finns bestämmelser i 35 § första stycket. Det
är det enda brott i fiskerätts lagen som inte med nödvändighet behöver bestå i
att någon ägnar sig åt fiske. Bestämmelserna om förhållandet mellan fiskande
inbördes och de straffbestämmelser som hörde till dessa stadganden fördes
över till lagen från fiskeristadgan när den nya regeringsformen trädde i kraft.
Straffbestämmelserna lades till som ett andra stycke i paragrafen. I straffska-
lan ingår endast böter.
135 a § finns ett blankettstadgande. Enligt den bestämmelsen skall till bö-
ter eller fängelse i högst sex månader kunna dömas den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot föreskrift om fiskets vård och bedrivande som har
meddelats med stöd av 33 f §, i de fall då detta särskilt anges i en sådan före-
skrift. Undantag görs för de särskilda straffbestämmelserna för otillåtet trålfis-
ke som finns i 35 c §.
I samband med tillkomsten av den nuvarande vattenlagen gjordes vissa
följdändringar i fiskerättslagen. I 35 a § infördes en bestämmelse om ansvar
för överträdelse av fiskeförbud som har meddelats i anledning av företag en-
ligt vattenlagen eller motsvarande äldre lag. Skälet till att en sådan bestämmel-
se togs in i fiskerättslagen var att därigenom kom förverkande- och beslagsbe-
stämmelsema att bli direkt tillämpliga vid brott mot fiskeförbudet.
Bestämmelserna i 35 b § infördes i slutet av år 1981 i anledning av att Sve-
rige anslöt sig till konventionen om internationellt fiskesamarbete i Nordostat-
lanten. Myndigheter från konventionspartema gavs möjlighet att undersöka
fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt ta del av de loggböcker och de
handlingar av betydelse för fisket som förvaras ombord på ett fiskefartyg. Far-
tygets befälhavare skall därvid underlätta bordning och i övrigt vara verksam
för att underlätta kontrollens genomförande. Regeringen anger de utländska
myndigheter som avses få de angivna befogenheterna. I 35 b § finns bestäm-
melser om påföljd för den som försöker hindra kontroll och för befälhavare
som åsidosätter skyldigheten att underlätta bordning. Påföljden är böter eller
fängelse i högst sex månader.
För trålfiske som bedrivs i strid med meddelade föreskrifter eller utan till-
stånd av myndighet när sådant tillstånd krävs tillämpas en särskild straffbe-
stämmelse i 35 c § med normerade böter. Även fängelsestraff kan ifrågakom-
ma. Ett viktigt motiv för straffbestämmelsen var att göra det möjligt för svens-
ka domstolar att döma till ett bötesstraff på samma höga nivå som de påföljder
som tillämpas av andra länders domstolar. Med trålfiske avses fiske med såda-
na nät-, not- eller vadredskap som bogseras av ett eller flera fartyg och som är
fastsatta endast vid fartygen. Påföljden skall ådömas i böter som står i relation
till motorstyrkan i det fiskefartyg som använts. Vid partrålning skall böterna
bestämmas i förhållande till motorstyrkan i vart och ett av de deltagande farty-
gen. Detta får anses följa av den allmänna bestämmelsen i 23 kap. 4 § brotts-
58
balken om medverkan till brott enligt vilken vaije medverkande bedöms efter Prop. 1992/93:232
det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Om de vid partrål-
ningen använda fartygen skiljer sig i fråga om motorstyrka ger straffskalan
utrymme för en straffmätning som framstår som rättvis i det enskilda fallet.
Reglerna om överträdelser av fiskelagstiftningen är så konstruerade att såväl
befälhavare som besättningsmän på ett fiskefartyg kan dömas till ansvar. Vid
straffmätningen skall hänsyn tas till att befälhavaren ofta har det avgörande in-
flytandet över hur fisket bedrivs.
De olika ändringar som gjorts under årens lopp har resulterat i ett lappverk
av straffbestämmelser. Bestämmelserna har blivit svårlästa. Hänvisningarna
till olika paragrafer är svåra att följa och en förenkling är nödvändig. I den fö-
reslagna fiskelagen kommer straffbestämmelserna precis som nu att omfatta
också överträdelser som inte direkt anges i lagen. Jag anser att det finns anled-
ning att mer i detalj försöka specificera straffvärda beteenden och handlingar i
stället för att använda rena blankettstadganden. Enligt min mening bör straff-
bestämmelserna samlas i lagen vilket innebär att några påföljdsbestämmelser
inte kommer att finnas i den framtida förordningen.
Syftet med de nya bestämmelserna är inte att utvidga det straffbara området
eller skärpa påföljderna. I den utsträckning så ändå sker är avsikten endast att
skapa mer enhetliga bestämmelser i fråga om otillåtna beteenden av likartat
slag.
Riksåklagaren finner en översyn av straffbestämmelserna särskilt påkallad
mot bakgrund av att det föreslås att straffrättsligt ansvar inte skall ådömas om
ett vitesföreläggande eller vitesförbud överträds. Enligt Riksåklagaren skulle
detta kunna leda till att endast mer kvalificerade överträdelser straffbeläggs
utan att fiskedisciplinen därför minskar. Mot detta kan bl.a. invändas att det
endast i ett fåtal straffbelagda situationer på fiskets område kan förväntas att
vitesföreläggande eller vitesförbud meddelas. Möjligheterna att meddela före-
lägganden förenade med viten kan därför knappast utgöra någon grund för en
minskning av straffbestämmelserna i fiskelagstiftningen.
Riksåklagaren framhåller också att straffansvaret inte bör utvidgas om inte
ett klart behov härav har konstaterats. Från den utgångspunkten ifrågasätter
Riksåklagaren förslaget att den som sätter ut eller placerar fiskredskap eller an-
ordning i strid med vad som gäller för fiskådra skall kunna dömas även om åt-
gärden vidtagits av oaktsamhet. Det krävs myndighets beslut för undantag
från bestämmelsen att fiskådra skall lämnas fri från redskap och annan an-
ordning. Regeln om fiskådra har därför stora likheter med bestämmelsen om
krav på myndighets tillstånd för fiske. När det gäller de sistnämnda bestäm-
melserna straffas också oaktsamma överträdelser. Detsamma bör enligt min
mening gälla i fråga om bestämmelser till skydd för fiskådra.
Fiskerättslagens bestämmelse om anmälan från målsäganden som förutsätt-
ning för åtal när endast enskild fiskerätt kränkts bör enligt min mening kunna
undvaras i en ny fiskelag. Att överträdelser av fiskelagstiftningen sålunda i
fortsättningen läggs under allmänt åtal kan inte förväntas leda till någon nämn-
värd ökning av arbetsbördan hos de rättsvårdande myndigheterna.
59
Sammanfattningsvis anser jag således att huvudlinjerna i promemorians Prop. 1992/93:232
förslag kan följas vid utformningen av ansvarsbestämmelser i den nya fiske-
lagen. Det finns dock anledning att avvika från promemorieförslaget i vissa
detaljfrågor. Till dessa återkommer jag i det följande.
Mitt förslag: Bestämmelserna om beslag och annan särskild rättsver-
kan anpassas till övriga regelförändringar samtidigt som bestämmelser-
na ges ett vidgat tillämpningsområde. Beslag skall kunna användas för
att förebygga fortsatt brottslighet och vidare kunna avse även odlad
fisk.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag frånsett ut-
vidgningen av tillämpningsområdet till att gälla odlad fisk.
Remissinstanserna har i huvudsak inte några erinringar. Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att beslag och förverkande av båt bör komma i fråga
bara om förhållandena är extraordinära.
Skälen för mitt förslag: I dag får fångst förklaras förverkad under vis-
sa förutsättningar. Även redskap kan förklaras förverkade om det inte är
oskäligt. Detta innebär att förverkande kan användas som komplement till en
brottspåföljd för att den ekonomiska sanktionen vid en överträdelse skall bli
mera kännbar. Ett fiskefartyg kan dock inte förklaras förverkat som fiskered-
skap. Förverkande av fångst och redskap kan ske även när fiskaren har brutit
mot en föreskrift som meddelats med stöd av de bemyndiganden som finns i
fiskerättslagen.
I stället för förverkande av fångsten eller redskapet kan dess värde helt el-
ler delvis förverkas. Eftersom förverkande inte alltid föregås av beslag kan
det ibland vara svårt att uppskatta värdet av fångsten eller redskapet. Domsto-
len får i sådana fall göra en skälighetsbedömning. Förverkande kan även ske
av fisk som visserligen inte fångats i svenskt vatten men som införts till Sveri-
ge och som inte håller av myndigheterna föreskrivet minimimått.
I fråga om fångst som påträffas ombord på ett fiskefartyg som använts vid
fisket, får förverkande ske av hela fångsten även om endast en del av fångst-
en har erhållits genom brott mot fiskebestämmelsema. Förutsättningen för det-
ta är att det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olagligt el-
ler olovligt. Med fiskefartyg som använts vid fisket avses även fartyg som an-
vänts för att ta hand om fångsten.
Om det i annat sammanhang, dvs. på annan plats än ombord på fartyg som
använts vid fisket, i ett parti fisk påträffas fisk som fångats under otillåten tid
eller inte håller föreskrivet minimimått kan hela partiet förklaras förverkat om
det inte är uppenbart oskäligt.
60
Som en grundläggande förutsättning för beslag krävs att någon ertappas på Prop. 1992/93:23 2
bar gärning då han bryter mot fiskerättslagen, vilket innebär att beslag skall
ske i omedelbar anslutning till anträffandet. Beslag kan ske i fråga om fångst
och redskap samt fiskefartyg eller annat, som kan antas ha betydelse för utred-
ning om brott eller bli föremål för förverkande. Fiskefartyg och annan egen-
dom som inte kan bli föremål för förverkande får tas i beslag endast om det
kan antas ha betydelse för utredningen.
För att kontrollera efterlevnaden av fiskerättslagen och föreskrifter som
meddelats med stöd av fiskerättslagen får undersökning ske av fisk, fiskered-
skap, fisksump eller fiskefartyg. Undersökning får ske även om det inte före-
ligger misstanke om lagöverträdelse. Undersökningen får sträckas så långt
som behövs för att konstatera om en överträdelse har skett eller inte. Befogen-
heten omfattar dock inte tillträde till låsta utrymmen utöver vad som följer av
lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.
Att största möjliga aktsamhet skall iakttas vid en undersökning, så att egen-
dom inte i onödan skadas får anses gälla utan att detta direkt anges i lagtexten.
Befogenheterna att göra beslag och genomföra undersökning tillkommer
därtill behörig kustbevakningstjänsteman, särskilt förordnad fisketillsynsmän
och, när en överträdelse kränker enskild fiskerätt, vederbörande fiskerättsäga-
re eller hans folk. Med behörig kustbevakningstjänsteman avses sådan befatt-
ningshavare som omnämns i 6 § lagen om kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning. Rättsägare eller den som handlar på hans uppdrag får ta
egendom i beslag då fisket kränker den förstnämndes enskilda fiskerätt. An-
mälan skall göras skyndsamt till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet
när beslag eller undersökning gjorts. En fiskerättshavare har i vissa situatio-
ner möjlighet att behålla fångsten.
Den myndighet som förordnar en fisketillsynsmän kan ge denne befogen-
het att ta egendom i beslag och att utföra undersökningar i omedelbar anslut-
ning till en gärning som påkallar beslag. Därvid skall i vaije särskilt fall be-
stämmas vilka befogenheter tillsynsmannen skall ha. Det ankommer på rege-
ringen att meddela närmare föreskrifter om hur fisketillsynsmän skall utses
och om vilka uppgifter de skall ha. Fångst som förverkas enbart på den grun-
den att brott mot enskild fiskerätt begåtts tillfaller fiskerättshavaren.
Bestämmelserna i fiskerättslagen om förverkande och beslag fungerar väl
och bör med i princip oförändrat sakinnehåll få sin motsvarighet i den nya la-
gen. Det finns dock enligt min mening skäl att göra vissa smärre förändringar
i syfte att förenkla och modernisera bestämmelserna.
Det finns dessutom behov av att i viss utsträckning utvidga förverkande-
och beslagsmöjlighetema.
I jaktlagstiftningen finns en bestämmelse som gör det möjligt att förverka
redskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som använts eller med-
förts vid jaktbrott, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars
finns särskilda skäl. En likartad bestämmelse rörande fiskefartyg och andra
hjälpmedel bör enligt min mening införas i fiskelagen. Det är självfallet så att
en bestämmelse som möjliggör förverkande av värdefull egendom bör tilläm-
61
pas mycket restriktivt. Avsikten är inte att när det gäller fisket avvika från den Prop. 1992/93:232
försiktighet som präglar tillämpningen av motsvarande bestämmelser på andra
områden.
Naturvårdsverket anser att det bör finnas möjligheter att ta i beslag olagligt
utplanterade eller odlade kräftor och att detta klart bör framgå av beslagsbe-
stämmelsema.
Tillvaratagande av utplanterad eller odlad fisk betecknas normalt inte som
fångst. Den nuvarande fiskerättslagens förverkande- och beslagsbestämmel-
ser är därför inte till sitt innehåll anpassade till sådana former av verksamhet
som Naturvårdsverket tar upp i sitt yttrande. För att särskilda rättsverkningar
skall kunna ifrågakomma vid brott mot bl.a. bestämmelserna om fiskodling
bör beslags- och förverkandereglerna ges ett vidgat tillämpningsområde i en
ny fiskelag.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Jordbruksdepartementet upprät-
tats förslag till
1. fiskelag
2. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Lagförslaget 3 har upprättats efter samråd med chefen för Miljö- och natur-
resursdepartementet, förslaget 4 efter samråd med statsrådet Laurén och för-
slaget 5 efter samråd med chefen för Utrikesdepartementet.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
Lagens tillämpningsområde
1§
Paragrafen anger tillämpningsområdet för lagen. Första stycket motsvarar 1 §
första stycket fiskerättslagen. Av 24 och 25 §§ framgår att föreskrifter för fis-
kevården och om uppgiftsskyldighet, utmärkning av fiskeredskap, naturvårds-
hänsyn och hänsyn till andra fiskande skall tillämpas för svenskt havsfiske
också utanför den ekonomiska zonen. I andra stycket finns en hänvisning till
lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
2§
Första stycket motsvarar 1 § andra stycket fiskerättslagen.
62
I andra stycket görs en hänvisning till lagen om gräns mot allmänt vat- Prop. 1992/93:232
tenområde. Den nya lagen bygger, liksom fiskerättslagen, på denna gräns-
dragning. I fiskerättslagen återfinns hänvisningen i 2 § första stycket.
3§
Paragrafen motsvarar 26 § fiskerättslagen. Bestämmelsen har fått en annan
placering än den har i fiskerättslagen eftersom den behandlar inskränkningar i
lagens tillämpningsområde.
I paragrafen föreskrivs dessutom att lagen inte är tillämplig i den mån den
strider mot bestämmelser som meddelats för Torne älvs fiskeområde. Detta
undantag föranleds av att det med anledning av gränsälvsöverenskommelsen
mellan Sverige och Finland finns särskilda bestämmelser om fisket i Torne
älvs fiskeområde i lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskom-
melsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland och i kungörelsen
(1971:1018) om tillämpningen av stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeom-
råde.
Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske
4§
I paragrafen anges vad som avses med begreppet fisk i lagen. Hittills har en
motsvarande bestämmelse funnits i fiskeriförordningen i form av en relativt
detaljerad uppräkning av olika djur, nämligen hummer, kräfta, havskräfta,
räka, krabba, bläckfisk, ostron, pärlmussla, blåmussla och nejonöga. Nu an-
ges i stället i lagen att dess bestämmelser om fisk omfattar vattenlevande blöt-
djur och vattenlevande kräftdjur. Rundmunnama (pirål och nejonöga) anses
utgöra en form av fisk och omnämns därför inte särskilt i bestämmelsen. Defi-
nitionen av fisk har kommenterats också i den allmänna motiveringen.
5§
Begreppet fiske definieras som verksamhet som syftar till att fånga eller döda
fritt levande fisk. Att på beskrivet sätt hantera fisk som hålls i fiskodling be-
traktas således inte som fiske. Skörd av alger beskrivs ibland som fiske. Så-
dan verksamhet faller dock utanför begreppet fiske i lagens mening.
6§
I fråga om yrkesfiske införs ett nytt begrepp, yrkesmässigt fiske. I det remitte-
rade förslaget har i förevarande paragraf yrkesmässigt fiske definierats som
fiske som bedrivs av fiskeföretag med sådan yrkesfiskelicens som avses i
30 § eller av utländsk fiskare med annat särskilt tillstånd att bedriva yrkes-
fiske i Sveriges sjöterritorium eller i svensk ekonomisk zon. De utländska
fiskare som avses här är sådana som med stöd av internationella överenskom-
melser har rätt att fiska i svenska vatten.
63
Enligt Lagrådet framstår det valda uttrycket ”fiskeföretag med sådan yrkes- Prop. 1992/93:232
fiskelicens som avses i 30 § ”som oklart mot bakgrund av att det enligt 30 §
måste anses följa att endast fysiska personer kan få yrkesfiskelicens. Lagrådet
påpekar att det av remissen inte framgår vad som avses med fiskeföretag"
och att det i remissen inte heller förs någon diskussion i vad mån yrkesfiske i
lagens mening kan bedrivas av andra än fysiska personer. Enligt Lagrådets
mening kan det inte vara motiverat att förbjuda fiskare att välja i övrigt till-
gängliga former för samordnad yrkesmässig verksamhet genom att utestänga
juridiska personer från möjligheten att bedriva yrkesmässigt fiske.
För att undanröja den oklarhet som Lagrådet pekat på har första ledet i de-
finitionen i förevarande paragraf formulerats om. Med yrkesmässigt fiske
skall avses fiske som bedrivs med stöd av yrkesfiskelicens enligt 30 §. Som
framgår av den sistnämnda paragrafen och motiven till den bestämmelsen är
avsikten att en yrkesfiskelicens skall vara knuten till en fysisk person. I de for-
mer av företagande som yrkesfisket bedrivs är det vidare naturligt att licensen
knyts till en person som aktivt deltar i fisket. Det innebär, på samma sätt som
gäller för den nuvarande yrkesfiskelicensen, att det i princip kommer att fin-
nas en licensinnehavare ombord på varje fiskefartyg. Det förhållandet att yr-
kesfiskelicensen ges till en fysisk person kan inte utgöra något hinder mot att
licensinnehavaren när han driver sin verksamhet använder sig av någon form
av juridisk person.
Lagrådet har vidare anmärkt att det av remissen inte framgår varför det i
13 § andra stycket tagits in en särskild regel om rätt till fiske för juridiska per-
soner ägda av utländska medborgare.
Att 13 § fått den utformningen i remissen sammanhänger med en över-
gångsreglering som införts i den nuvarande lagstiftningen i anledning av
EES-avtalet. Med det krav på yrkesfiskelicens som införs i den nya lagen be-
hövs emellertid inte något särskilt tillståndskrav för utländskt ägda juridiska
personer. För utländska företagare som etablerar sig i Sverige kommer, oav-
sett organisationsform, samma licenskrav att gälla som för svenska fiskare.
Fasta och rörliga redskap och handredskap
7§
I paragrafens första stycke, som motsvarar 2 § tredje stycket fiskerättslagen,
definieras fast redskap.
I den nuvarande fiskerättslagen finns ingen direkt beskrivning av vad som
är ett rörligt redskap. Det framgår endast motsatsvis genom definitionen av
fast redskap. I paragrafens andra stycke införs nu i form av ett förtydligande
en sådan beskrivning. Det konstateras att alla fiskeredskap som inte omfattas
av definitionen för fast redskap i lagens mening är rörtiga redskap.
I paragrafens tredje stycke anges vilka rörliga redskap som är att anse som
handredskap. Detta är också något nytt. Definitionen av handredskap utgår
från beskrivningen av handredskapsfiske i 20 a § fiskerättslagen. Handred-
skap är således ett redskap med tina och högst tio krokar. Begränsningen i
64
20 a § i fråga om båtanvändning rör inte redskapet utan är en beskrivning av
en fiskemetod som innefattar användande av handredskap. Denna metodbe-
skrivning, som behövs för att avgränsa det fria handredskapsfisket på ostkus-
ten och i de stora sjöarna, har tagits in i bilagan till lagen (se 9 §).
I förslaget har genom två mellanrubriker markerats att lagen reglerar såväl rät-
ten till fiske som fisket. Under rubriken ”Rätten till fiske” behandlas fiskerät-
ten i allmänt och enskilt vatten, särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vis-
sa fall och föreskrifter om fiskådra. Under rubriken ”Fisket m.m.” behandlas
föreskrifter för fisket, förhållandet mellan fiskande inbördes och rätten att ut-
nyttja någon annans strand m.m.
Om fiske i allmänt och enskilt vatten
Den uppdelning som finns i fiskerättslagen mellan fiske i allmänt vatten och
fiske i enskilt vatten har i den nya lagen ersatts av bestämmelser samlade un-
der samma rubrik. Detta har blivit möjligt genom att en stor del av bestämmel-
serna som reglerar fisket i enskilt vatten flyttats till en bilaga till lagen.
8§
I paragrafen anges att svenska medborgare får fiska i allmänt vatten och i ha-
vet vid sådana stränder, skär och holmar som den 30 juni 1986 ägdes av sta-
ten och som då inte hörde till något hemman eller innehades på särskilda vill-
kor. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 2 § första stycket och 5 a § 1 fiske-
rättslagen.
9§
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 5 § fiskerättslagen. På en-
skilt vatten är det enligt huvudregeln fastighetsägaren som bestämmer vem
som skall få fiska på hans vatten. Undantagen från denna huvudregel finns i
dag i 6-20 a §§ fiskerättslagen. Även innehållet i dessa paragrafer överförs
med i huvudsak oförändrat innehåll och placeras i en bilaga till lagen.
Bestämmelserna om frifiske har skrivits i bilageform för att göra dem tyd-
liga och överskådliga. De sakliga förändringarna inskränker sig till att en del
äldre bestämmelser, som bedömts som otidsenliga, har utmönstrats eller
gjorts om till övergångsbestämmelser. Detta har behandlats i den allmänna
motiveringen.
I 33 § fiskerättslagen finns bestämmelser om hur strandlinjer och vatten-
djup skall beräknas. Dessa bestämmelser ersätts i andra stycket med dels en
hänvisning till 8 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde, som
innehåller motsvarande bestämmelser för vattenområden som inrymmer all-
Prop. 1992/93:232
65
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 232
mänt vatten, och dels en särskild bestämmelse om Mälaren som saknar all- Prop. 1992/93:232
mänt vatten och därför måste regleras i fiskelagen i detta avseende.
10 §
Paragrafen ersätter 2 § andra stycket första meningen och 5 a § 2 fiskerätts-
lagen, men har i förhållande till dessa bestämmelser utvidgats så att allt fiske
med fast redskap utan stöd av enskild fiskerätt skall kräva myndighets till-
stånd. Detta motsvarar det tillståndskrav som redan nu tillämpas. Enligt före-
skrifter meddelade av Fiskeriverket fordras nämligen tillstånd för fiske med
fast redskap på kuststräckor där sådant fiske i princip är fritt för var och en på
enskilt vatten.
11 §
Den s.k. fria utsträckningsrätten behandlas i paragrafen. Paragrafen motsva-
rar i huvudsak 2 § andra stycket andra meningen fiskerättslagen. Bestämmel-
sen innebär att den som har fiskerätt i enskilt vatten inte får vägras tillstånd att
sträcka fast redskap från detta vatten vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske
utan skada för andra fiskande. Lagrådet uttalade vid behandlingen av försla-
get till fiskerättslag att det torde vara klart att en ansökan om tillstånd att ut-
sträcka fast redskap skall kunna avslås även om utsträckningen kan ske utan
men för annan fiskande. Det kan finnas annat lagligt hinder som motiverar
avslag, t. ex. i farled med hänsyn till sjöfartens intressen (prop. 1950:60 s.
180). Med hänsyn till detta uttalande tilläggs för tydlighetens skull ”eller an-
nat beaktansvärt skäl”.
12 §
Den fria utsträckningsrätten är olika reglerad längs kusten. I de särskilt upp-
räknade områdena behövs inte tillstånd på det sätt som anges i 10 §. Paragraf-
en motsvarar 3 § första stycket fiskerättslagen. Att utsträckningsrätten i vissa
fall kan vara begränsad följer av den bestämmelse som tagits upp i punkten 3
övergångsbestämmelserna.
13 §
Paragrafen behandlar fiske som bedrivs av utländska medborgare och som
inte sker med stöd av enskild fiskerätt. Utländska medborgare tillåts att an-
vända handredskap i samma utsträckning som svenska medborgare. För an-
nat fiske behålls kravet på medgivande i föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Utländska medborgare
som är stadigvarande bosatta här i landet likställs dock med svenska medbor-
gare, vilket innebär att dagens krav på minst två års stadigvarande boende slo-
pas. Tvåårskravet kvarstår dock övergångsvis till utgången av år 1994 för det
yrkesmässiga fisket (punkt 6 i övergångsbestämmelserna).
I det remitterade lagförslaget upptog paragrafen en särskild bestämmelse
om juridiska personer ägda av utländska medborgare. Som en följd av Lagrå-
66
dets påpekanden har bestämmelsen, av skäl som redovisas i anslutning till Prop. 1992/93:232
6 §, fått utgå.
Paragrafen har också kommenterats i den allmänna motiveringen.
Bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall
I 22-26 §§ fiskerättslagen finns särskilda bestämmelser om rätt till fiske i
vissa fall. Bestämmelserna har med undantag för bestämmelsen i 22 § fiske-
rättslagen flyttats över med oförändrat sakinnehåll. Skälen för att slopa den
bestämmelse som hittills funnits i 22 § fiskerättslagen har redovisats i den all-
männa motiveringen.
14 §
Paragrafen motsvarar 23 § fiskerättslagen och innehåller bestämmelser om fis-
kerätt som hör till vissa allmänningar.
15 §
Paragrafen motsvarar 24 § fiskerättslagen och innehåller bestämmelser om fis-
kerätt som är samfälld för flera fastigheter.
16 §
Paragrafen motsvarar 25 § fiskerättslagen som behandlar rätten att nyttja fiske
som hör till jord som upplåtits för jordbruksarrende.
Paragrafens första stycke har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Därigenom kommer bestämmelsen, i likhet med förebilden i fiskerättslagen,
att avgränsas så att den inte omfattar andra arrendeformer än jordbruksarren-
de.
Om fiskådra
17 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 28 § fiskerättslagen. Bestämmelsen i andra
stycket avviker från den nuvarande bestämmelsen som en följd av länsstyrel-
sens omorganisation. I den nuvarande lagen föreskrivs att länsstyrelsen skall,
förutom rättsägama, höra även en sakkunnig om länsstyrelsen avser att ändra
en sträckning av en fiskådra. Sedan den 1 juli 1991 finns hos vaije länsstyrel-
se en fiskeexpert. Bestämmelsen om den sakkunnige kan därför utmönstras.
18 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 29 § fiskerättslagen. I andra stycket har sam-
ma förändringar gjorts som redovisas i kommentaren till 17 §. Påpekandet i
den nuvarande lagen att vissa åtgärder även kan kräva prövning enligt vatten-
lagen har utmönstrats ur förslaget. Motsvarigheten till 29 § tredje stycket fis-
kerättslagen har förts till övergångsbestämmelserna.
67
Prop. 1992/93:232
Föreskrifter för fisket
I den allmänna motiveringen har normgivningsbemyndigandena behandlats.
Översynen har resulterat i helt nya bestämmelser som i huvudsak samman-
förts under en ny rubrik. Under denna rubrik har införts även den nya bestäm-
melsen om naturvårdshänsyn.
19 §
Bestämmelsen ersätter delvis bemyndigandet i 33 f § fiskerättslagen. Paragra-
fen ger stöd för att meddela de fångstreducerande bestämmelser som behövs
för fiskevården. Sådana bestämmelser kan avse användningen av fiskemeto-
der eller fiskeredskap, fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för
vissa ändamål. Med fiske för vissa ändamål avses exempelvis foderfiske. Be-
myndigandet avser också bestämmelser om fångst, ilandföring, införsel till
landet och saluhållande av fisk som inte har viss minsta storlek eller som har
fångats med otillåten fiskemetod eller otillåtet redskap, liksom bestämmelser
som kan hindra kräftpestens spridning och andra sjukdomar.
20 §
I paragrafen föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer, får meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas
till naturvården. Den nuvarande fiskelagstiftningen saknar någon motsvaran-
de bestämmelse. Avsikten med bestämmelsen är att inom ramen för fiskelag-
stiftningen skapa möjligheter att skydda känslig natur och att harmoniera be-
stämmelserna på detta område med övrig lagstiftning för areella näringar. I
den mån föreskrifter meddelade av fiskevårdsskäl ger tillräckligt skydd för
naturvårdsintressena, skall bemyndigandet inte utnyttjas. Den begränsningen
gäller också att föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet inte får för-
svåra fisket i avsevärd grad. Har föreskrifter meddelats enligt naturvårdslagen
har enligt 3 § sådana föreskrifter företräde.
21 §
Bestämmelsen möjliggör en fördelning av fiskresursema mellan olika katego-
rier fiskande. Från föreskrifterna om redskapsbegränsning undantas endast
de som bedriver yrkesmässigt fiske och de som innehar fiske med äganderätt
eller har rätt till fiske på grund av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske
än det som är fritt för var och en. Genom att ange undantaget på det sättet för-
hindras att begränsningsföreskriftema kringgås genom upplåtelser begränsa-
de till fiske med sådana redskap som omfattas av föreskrifterna.
22 §
Yrkesfisket lämnar regelbundet uppgifter om fångst, redskap och fångstom-
råde. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen bör en be-
stämmelse rörande denna skyldighet föras in i lagen. Bestämmelsen har utfor-
68
mats som ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet regeringen be- Prop. 1992/93:232
stämmer att i föreskrifter närmare ange vilka uppgifter som skall lämnas. Det
är personer som bedriver yrkesmässigt fiske, dvs. de fiskare som har yrkes-
fiskelicens, som omfattas av uppgiftsskyldigheten.
23 §
I 33 a § tredje stycket fiskerättslagen finns bestämmelser om att fiskeredskap
och igenkänningsflöten skall vara märkta om redskap används för fiske i all-
mänt vatten och frifiskevatten. I den paragrafen finns också bestämmelser om
hur märkningen skall vara utförd. Av det generella bemyndigandet i 33 f § får
anses följa att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan med-
dela föreskrifter om utmärkning av redskap. I den nya lagen har dessa bestäm-
melser sammanförts till ett bemyndigande som också omfattar utmärkning av
vattenbruksanläggningar. Med vattenbruksanläggningar avses i det här sam-
manhanget anläggningar för odling av fisk.
24 §
Föreskrifter som meddelas med stöd av 19, 20, 22 och 23 §§ i den nya lagen
kan komma att gälla allt fiske och i vissa fall också komma att vara grundade
på internationella åtaganden. Bestämmelser som regeringen eller en myndig-
het under regeringen meddelat med stöd av bemyndigandena bör därför vara
tillämpliga även vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför den eko-
nomiska zonen.
Om förhållandet mellan fiskande inbördes
25 §
Bestämmelserna i 33 a-33 e §§ fiskerättslagen behandlar förhållandet mellan
fiskande inbördes. Den detaljerade regleringen har i den nya lagen till en del
ersatts med en allmän hänsynsregel. Paragrafens första stycke innehåller en
sådan regel. Den innebär att fiskande skall visa varandra normal hänsyn vid
fiskets utövande. Några sakliga förändringar mot vad som gäller i dag är inte
avsedda. De nuvarande, mer detaljerade bestämmelserna innehåller nämligen
regler som kan sammanfattas som en skyldighet att visa normal hänsyn. Någ-
ra uttryckliga bestämmelser om hur fiskande skall gå tillväga när redskap
snärjts ihop har inte tagits in i den nya lagen. Uppkommande problem med
andras fiskeredskap får lösas med normal hänsyn och aktsamhet. För var och
en framstår det som tämligen självklart att man inte får skada annans egen-
dom. Mot skadegörelse och annan åverkan finns det skydd som brottsbalkens
bestämmelser innebär. Fiskerättslagens bestämmelser om vad som får göras
när redskap snärjts samman kan sägas ange hur man skall gå tillväga för att
slippa risken for att straffas enligt fiskerättslagen eller enligt bestämmelser i
brottsbalken. De situationer som stadgandet tar sikte på bör kunna lösas utan
reglering. Det kan hävdas att det finns ett visst utrymme för en fiskande att
opåtalt ensam lösa redskapen från varandra. En förutsättning för detta är att
69
hans handlande ter sig allmänt förnuftigt och inte innebär att den andra par- Prop. 1992/93:232
tens intressen träds för när i större utsträckning än vad som är absolut nödvän-
digt.
Innehållet i paragrafens andra, tredje och fjärde stycke kan sägas vara preci-
seringar av hänsynsregeln i första stycket.
I andra stycket finns en turordningsbestämmelse som innebär att den som
är först på en fiskeplats har rätt att ostört bedriva sitt fiske medan de andra fis-
kande får vänta på sin tur eller välja en annan plats. Denna bestämmelse mot-
svarar 33 a § första stycket första meningen fiskerättslagen.
Tredje stycket anger att egna fiskeredskap skall användas så att de inte
snäijs ihop med andras redskap. De egna redskapen får inte heller användas
så att andras redskap skadas. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 33 b §
fiskerättslagen.
När fisket är avslutat får redskap eller andra föremål inte lämnas kvar på
fiskeplatsen om det kar. hindra andra fiskande. Detta framgår av fjärde styck-
et. Bestämmelsen motsvarar 33 a § andra stycket.
Femte stycket innebär att hänsynsreglema i första-fjärde styckena även
skall tillämpas vid svenskt havsfiske utanför Sveriges ekonomiska zon. En
motsvarande bestämmelse finns i dag i 33 e § fiskerättslagen.
26 §
En bestämmelse motsvarande 33 d § fiskerättslagen om att fiske inte får bedri-
vas närmare än 100 meter från fasta redskap har införts i den nya lagen och ut-
vidgats till att gälla även vattenbruksanläggningar och fiske med alla former
av rörliga redskap. Liksom tidigare gäller bestämmelsen endast vatten där var-
je svensk får fiska. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motive-
ringen.
Om rätten att använda någon annans strand
27 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 27 § fiskerättslagen. Den som fiskar skall
alltså även i fortsättningen ha rätt att utnyttja annans strand under de förutsätt-
ningar som anges i paragrafen för att dra upp eller göra fast båt eller redskap.
Något behov av att som i fiskerättslagen genom en regel ge tomt och plante-
ring ett särskilt skydd har inte ansetts finnas.
28 §
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
möjlighet att meddela föreskrifter om bl.a. krav på tillstånd för att fisk skall få
sättas ut, flyttas eller odlas. Paragrafen motsvarar en del av bemyndigandet i
33 f § fiskerättslagen.
70
Prop. 1992/93:232
29 §
Fiskevatten kan vanskötas genom att det fiskas i alltför stor omfattning eller
genom att fisket inte utnyttjas. Om så sker får länsstyrelsen förelägga den
som har fiskerätt i enskilt vatten att bedriva fisket på ett sätt som behövs för
att avhjälpa vanskötseln. För att ett ingripande skall kunna göras krävs dock
att vanskötseln strider mot allmänna intressen. Paragrafen motsvarar 30 § fis-
kerättslagen med den skillnaden att det för ett ingripande inte längre krävs att
vanskötseln skall vara uppenbar. Bestämmelsen har sin grund i att fiskevatt-
nen anses vara, inte bara en viktig tillgång för sina ägare, utan också en natio-
nell rikedom av stor betydelse för folkförsöijningen. Det anses därför angelä-
get att i lag slå fast att fiskevattenägama har ett ansvar mot samhället för att fis-
ket och fiskevården drivs på ett ändamålsenligt sätt. Bestämmelsen kan i fram-
tiden förväntas få ökad betydelse i och med att normgivningen rörande enskilt
vatten begränsas och en större del av ansvaret för fiskevården i stället förs
över på fiskerättshavama.
30 §
I lagen införs krav på yrkesfiskelicens som en förutsättning för rätt att bedriva
yrkesmässigt fiske (se 6 §). En förutsättning för licens är att sökanden är bo-
satt i Sverige. Övriga omständigheter som skall beaktas överensstämmer med
huvuddragen i förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiskare. Licens
kan således den erhålla för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse.
Inkomst av fiske kan vara av väsentlig betydelse för försörjningen också i
andra fall än när fisket bedrivs som huvudsaklig sysselsättning. Som påpe-
kats i den allmänna motiveringen kan det ekonomiska tillskottet, om än litet i
kronor räknat, vara av betydelse för att få hushållsekonomin att gå ihop. När
frågan om licens prövas för den som avser att påbörja en verksamhet som yr-
kesfiskare kan det förutsättas att sökanden inte kan dokumentera några in-
komster av fiske. I sådana fall får en bedömning av den framtida inkomsten
göras på grundval av de uppgifter sökanden lämnar om sitt planerade fiske
och sina förhållanden i övrigt. Licensen får beviljas för viss tid. En förnyelse
av en licens skall föregås av en prövning huruvida fisket fortfarande är av vä-
sentlig betydelse för licensinnehavarens försötjning.
När fråga om meddelande av licens prövas första gången skall tillgången
på fisk beaktas. Med tillgången på fisk avses här den allmänna tillgången, inte
tillgången på enskilda arter. Skyddet av enskilda fiskarter får i stället åstad-
kommas genom fiskevårdsföreskrifter och kvotering.
71
31 § Prop. 1992/93:232
Om en licens meddelats på grund av felaktiga uppgifter i ansökan får den åter-
kallas. Förhållandet är detsamma om innehavaren av licensen vid upprepade
tillfällen överträder bestämmelser om fiske.
32 §
I paragrafen bemyndigas regeringen att bestämma vilken myndighet som skall
pröva frågor om yrkesfiskelicens.
33 §
Paragrafen motsvarar 33 g § fiskerättslagen. Med stöd av bemyndigandet i
första stycket får regeringen meddela föreskrifter angående vilka utländska
myndigheter som har rätt att vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterrito-
rium kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiske-
vården och fiskets bedrivande. I fortsättningen skall regeringen också kunna
överlåta åt Fiskeriverket att meddela sådana föreskrifter.
Lagrådet har i anslutning till paragrafen, med hänvisning till 10 kap. 5 §
tredje stycket regeringsformen, erinrat om att bemyndigandet i paragrafens
första stycke till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
torde kräva ett riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet.
34 §
Enligt paragrafens första stycke får, för tillsynen över efterlevnaden av denna
lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän. Bestämmelsen
motsvarar 37 a § första stycket fiskerättslagen.
Paragrafens andra stycke har utformats enligt Lagrådets förslag. Det inne-
bär att bestämmelsen, som delvis motsvarar 37 § fiskerättslagen och som rör
möjligheterna och befogenheterna att genom undersökning av fisk, fiskered-
skap, fisksump eller fiskefartyg vilket använts vid fiske kontrollera efterlevna-
den av fiskelagen, nu placeras i anslutning till övriga bestämmelser om till-
syn. Befogenheterna att utföra sådana undersökningar tillkommer fisketillsyns-
man som förordnats därtill och annan behörig tjänsteman. Med annan behörig
tjänsteman avses polis eller kustbevakningstjänsteman.
Av tredje stycket, som också utformats i enlighet med Lagrådets förslag
och som delvis motsvarar innehållet i 37 a § andra stycket fiskerättslagen,
framgår att en fisketillsynsmän även får ges förordnande att ta egendom i
beslag enligt 47 §.
72
35 § Prop. 1992/93:232
Enligt paragrafens första stycke får de myndigheter som regeringen bestäm-
mer meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eller före-
skrifter meddelade med stöd av lagen skall efterlevas. En del av Fiskeriver-
kets och länsstyrelsens verksamhet innefattar tillståndsgivning. För tillstån-
den kan komma att gälla särskilda villkor. Om dessa villkor inte uppfylls bör
de fiskevårdande myndigheterna kunna åstadkomma rättelse genom att med-
dela ett föreläggande eller förbud. Även i andra fall bör myndigheterna ha
denna möjlighet. Förelägganden och förbud bör kunna förenas med vite.
Med den föreslagna bestämmelsen behövs inte någon motsvarighet till
fiskerättslagens regel om handräckning vid överträdelse av bestämmelserna
om fiskådra. De särskilda bestämmelserna om möjlighet till handräckning vid
överträdelser som rör fisket i Tome älvs fiskeområde har, som Riksåklagaren
påpekat i sitt remissyttrande, sin grund i gränsälvsöverenskommelsen mellan
Sverige och Finland den 16 september 1971. Den handräckningsbestämmel-
se, som finns intagen i kungörelsen (1971:1018) om tillämpning av stadgan
för fisket inom Tome älvs fiskeområde, kan slopas först efter överenskom-
melse med Finland. Författningarna som grundar sig på gränsälvsöverens-
kommelsen innehåller också påföljdsbestämmelser som gäller vid sidan av
fiskerättslagens påföljdsbestämmelser. Med hänsyn till att författningarna för
Tome älv kommer att skilja sig från fiskelagens bestämmelser både när det
gäller myndigheternas möjligheter att åstadkomma rättelse och påföljdsbestäm-
melsema bör ett undantag göras för dessa författningar i lagen.
Enligt paragrafens andra stycke kan de fiskevårdande myndigheterna beslu-
ta om rättelse på en tredskandes bekostnad.
36 §
Paragrafen innehåller ett avgiftsbemyndigande som innebär att avgift får tas ut
för Fiskeriverkets och länsstyrelsernas tillståndsgivning. Avgift får även tas
ut för annan verksamhet i form av myndighetsutövning enligt lagen eller före-
skrift som har meddelats med stöd av lagen. Det är regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer som får meddela föreskrifter om vilka avgif-
ter som skall betalas.
Straff
37 §
Första och andra punkterna motsvarar innehållet i 34 § 1 fiskerättslagen.
Tredje punkten motsvarar i huvudsak 35 § första stycket fiskerättslagen.
Den nya lydelsen innebär dock att även oaktsamhet straffbeläggs. Den frågan
har berörts i den allmänna motiveringen.
Fjärde punkten motsvarar 35 a § första stycket 2 fiskerättslagen.
73
Lagrådet har i anslutning till 37-^44 §§ och då främst med syfte på 37 och Prop. 1992/93:232
39 §§ ifrågasatt om det inte också i dessa paragrafer finns ett behov av en så-
dan särskild undantagsregel för ringa fall som 42 § andra stycket innehåller.
Lagrådet motiverar sitt påpekande med att den föreslagna lagen kommer att
gälla inte bara vanlig fisk och ätbara skaldjur utan också en vid krets av från
privatekonomisk synpunkt betydelselösa blötdjur och kräftdjur. En annan och
enligt Lagrådet mer väsentlig skillnad i förhållande till gällande rätt är att för-
slaget inte innehåller någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i
40 § första stycket lagen om rätt till fiske. Enligt den bestämmelsen krävs för
åtal för brott som endast kränkt enskild fiskerätt att brottet angetts till åtal av
målsäganden eller att åklagaren funnit att åtal är påkallat från allmän syn-
punkt. Utöver dessa skillnader hänvisar Lagrådet till de sannolikt inte ovan-
liga fall där det visserligen föreligger ett olovligt fiske i vedertagen mening
men där straffvärdet likväl är lågt, t.ex. när det är fråga om mete eller tillfällig
fångst av småfisk.
Jag delar Lagrådets uppfattning att de föreslagna straffbestämmelserna kan
komma att omfatta förfaranden som i och för sig är att betrakta som olovligt
fiske i lagens mening men som inte bör föranleda någon straffpåföljd. Det
kan gälla ett handlande som syftar till att fånga fisk utan ekonomiskt värde för
fiskerättshavaren och som inte heller på annat sätt inkräktar på något egentligt
fiskevårdsintresse. Däremot bör enligt min mening ett fiske inte generellt un-
dantas från straff bara därför att fisket sker med ett enkelt redskap eller resul-
terar i en tillfällig fångst. Med en begränsning i fråga om tillämpningsområdet
som följer av vad jag nu har anfört, bör i ett andra stycke i förevarande para-
graf införas en straffrihetsregel enligt vilken det inte skall dömas till ansvar i
ringa fall.
Lagrådet har påpekat att förfaranden som omfattas av den särskilda straff-
bestämmelsen i 41 § också omfattas av straffbestämmelserna i 37 § 2 och
40 §. För att undanröja detta konkurrensproblem föreslår Lagrådet att berörda
paragrafer ges en utformning som klargör att 41 § endast innehåller en sär-
skild påföljdsbestämningsregel för fall då brott mot 37 eller 40 § har begåtts
genom att gärningsmannen bedrivit ett otillåtet trålfiske. Jag har utformat be-
stämmelserna i enlighet med vad Lagrådet har förordat.
38 §
Paragrafen motsvarar 35 b § fiskerättslagen.
Enligt bestämmelsen kan befälhavare eller annan som med uppsåt försöker
hindra utländsk myndighets kontroll enligt 33 § andra stycket dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader. Befälhavaren kan även dömas till ansvar
om han med uppsåt underlåter att underlätta bordningen och kontrollens ge-
nomförande i övrigt.
39 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelser-
na i 25 § andra-fjärde styckena eller mot 26 § döms till böter. Bestämmelser-
na om förhållandet mellan fiskande inbördes har som framgår av den allmän- Prop. 1992/93:232
na motiveringen fått en annan utformning än motsvarande bestämmelser i fis-
kerättslagen. Av bestämmelserna i 25 § är det bara de mera preciserade regler-
na i andra-fjärde styckena som är sanktionerade. Den allmänna hänsynsre-
geln i första stycket har främst ett pedagogiskt syfte. Regeln har inte en sådan
utformning och konkretion att det är lämpligt att knyta någon sanktionsbestäm-
melse till den.
Av andra stycket följer att det i ringa fall inte skall dömas till ansvar. Den-
na regel har tillagts efter påpekande av Lagrådet.
40 §
I paragrafen straffbeläggs vissa beteenden som är otillåtna enligt föreskrifter
meddelade med stöd av 19-23 §§. Påföljden är böter eller fängelse i högst
sex månader. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen.
Se också motiveringen till 37 §.
41 §
Enligt paragrafen, som i princip motsvarar 35 c § fiskerättslagen, kan den
som begår brott enligt 37 eller 40 § genom att bedriva ett otillåtet trålfiske
dömas till böter, lägst 1 000 kr och högst ett krontal motsvarande etthundra
gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på fiskefartyget som använts för
bogsering av trålen, eller fängelse i högst sex månader. Se också motive-
ringen till 37 §.
42 §
Paragrafen har inte någon motsvarighet i nuvarande fiskerättslag. Enligt 28 §
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela före-
skrifter om krav på särskilt tillstånd och om villkor i övrigt för att fisk skall få
sättas ut, flyttas eller odlas. Den som bryter mot tillståndskravet och villkoren
i övrigt kan enligt förevarande paragraf dömas till böter om gärningen inte är
ringa. Med ringa avses här att tillstånd skulle ha meddelats om ansökan gjorts
eller att risken för skadeverkningar varit små. Mängden fisk är däremot inte
av avgörande betydelse för bedömningen av om överträdelsen är att anse som
ringa.
43 §
Paragrafen har inte någon motsvarighet i nuvarande fiskerättslag. Den som un-
derlåter att lämna uppgifter enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
22 § eller lämnar oriktiga uppgifter kan enligt förevarande paragraf dömas till
penningböter.
44 §
I paragrafen anges att strafffättsligt ansvar inte skall utkrävas om ett vitesföre-
läggande eller vitesförbud enligt 35 § har överträtts. Regeln, som tar sikte på
det fallet att ett med vite förenat föreläggande eller förbud har meddelats för
75
att avbryta en i och för sig straffbar verksamhet, grundas på den allmänna Prop. 1992/93:232
principen att det inte bör vara möjligt att ingripa med både straff- och vitespå-
följd mot samma förfarande.
Särskild rättsverkan m.m.
45 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 36, 36 a och 36 b §§ fiskerättslagen och
anger under vilka förutsättningar förverkande får ske av fisk och av redskap.
Begreppet fångst i 36 § fiskerättslagen har dock ersatts med fisk. Härigenom
blir det möjligt att förverka fisk som varit föremål för brott som rör fiskodling
eller flyttning eller utsättning av fisk.
Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke innebär, i förhållande till bestäm-
melserna i fiskerättslagen, att möjligheterna till förverkande har utvidgats. Fis-
keredskap skall liksom tidigare förverkas om det inte är oskäligt. Dessutom
tillkommer en möjlighet att förverka fiskefartyg och andra hjälpmedel som an-
vänts eller medförts vid brott om det behövs för att förebygga brott och förver-
kandet inte är oskäligt. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna moti-
veringen. Med fiskefartyg avses alla sådana fartyg oavsett dess storlek.
Av paragrafens fjärde stycke följer att värdeförverkande kan ske också i
fråga om annat än fisk och fiskeredskap, dvs. andra hjälpmedel vid fisket, in-
begripet fiskefartyg.
Paragrafens femte stycke innehåller bestämmelser som i vissa avseenden
undantar förverkandepåföljd vid brott mot reglerna om hänsyn till andra fis-
kande.
46 §
Paragrafen motsvarar 36 c § fiskerättslagen.
47 §
Paragrafen motsvarar de delar av 37 § fiskerättslagen som rör beslag. Jag har
således följt Lagrådets förslag att flytta bestämmelserna om undersökningar
för kontroll av efterlevnaden av lagen till 34 §.
Första stycket motsvarar 37 § första stycket fiskerättslagen. För att också
annat utbyte av brott än fångst skall kunna beslagtas har bestämmelsernas till-
lämpningsområde i det avseendet vidgats till att gälla fisk.
I andra stycket anges att fisketillsynsmän som förordnats därtill, annan be-
hörig tjänsteman och, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fis-
kerätten eller den som företräder honom har befogenheter att vidta åtgärder
enligt första stycket. Bestämmelsen motsvarar delvis 37 § tredje och fjärde
styckena fiskerättslagen. Utformningen i fråga om indelningen i stycken skil-
jer sig från Lagrådets förslag på så sätt att samtliga personkategorier som har
befogenhet att göra beslag anges i ett och samma stycke. Med behörig tjänste-
man avses här, liksom i 34 §, polis och kustbevakningstjänsteman.
76
Tredje stycket handlar om att beslag skyndsamt skall anmälas till polis- Prop. 1992/93:232
och åklagarmyndighet och att den som mottar en anmälan skall förfara som
om han själv gjort beslaget. Bestämmelsen har sin motsvarighet i delar av
37 § femte stycket fiskerättslagen och har utformats i enlighet med vad Lag-
rådet förordat
Fjärde stycket motsvarar 37 § sjätte stycket fiskerättslagen.
48 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 38 § första stycket fiskerättslagen.
49 §
I paragrafen föreskrivs att svensk domstol skall vara behörig att behandla mål
om brott mot lagen även om domsrättsreglema i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbal-
ken inte är tillämpliga. Bestämmelsen tar sikte på de fall då utländska fiskande
som inte är bosatta i Sverige begår brott i den svenska ekonomiska zonen.
Fiskerättslagen innehåller inte någon sådan bestämmelse. Lagrådet har på-
pekat detta vid behandlingen av förslaget till lag om en svensk ekonomisk zon
(prop. 1992/93:54 s.129).
50 §
I paragrafen finns en forumbestämmelse som gäller åtal för brott begångna i
den ekonomiska zonen. Bestämmelsen motsvarar 40 a § fiskerättslagen, dock
med det tillägget att även rätten på den ort dit den misstänkte först anländer
med sitt fartyg, är behörig domstol.
51 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 41 § fiskerättslagen.
I betänkandet Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) harDomstols-
utredningen föreslagit att instansordningen ändras så att beslut skall överkla-
gas till länsrätt i stället för till kammarrätt. Regeringen har ställt sig bakom
principen i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f) och
fiskelagens regler om överklagande kan därför komma att ändras.
Övergångsbestämmelser
Lagen avses träda ikraft den 1 januari 1994. Att vissa rättigheter som kan föl-
ja av bestämmelserna i den nuvarande fiskerättslagen alltjämt kommer att gälla
har berörts i den allmänna motiveringen.
Kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållan-
dena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen innehåller en bestäm-
melse om skadestånd och kan därför upphävas endast genom lag.
77
Punkten 2 upptar vilka rättigheter enligt äldre lagstiftning som inte skall in- Prop. 1992/93:232
skränkas genom den nya lagen. Lagrådet har påpekat att det vid införandet av
5 a § (SFS 1986:263) stadgades i en övergångsbestämmelse att i fråga om
upplåtelse som skett enligt en samtidigt upphävd förordning eller motsvaran-
de äldre bestämmelser dessa skulle gälla till dess rättighetsinnehavaren upp-
hört med sitt yrkesfiske. För att de angivna rättigheterna, i den mån de allt-
jämt finns kvar, inte skall gå förlorade genom att lagen om rätt till fiske upp-
hör att gälla föreslår Lagrådet att ett tillägg görs till den ifrågavarande punkten
av övergångsbestämmelserna. Jag har utformat bestämmelsen i enlighet med
Lagrådets förslag.
Punkterna 4 och 5 innehåller övergångsbestämmelser rörande yrkesfiske-
licensen. Det kan antas att licensprövningen kommer att ta viss tid i anspråk
efter den nya lagens ikraftträdande. Vidare finns det fiskare som innehar ut-
rustning avsedd för yrkesmässigt fiske men som inte uppfyller lagens krav
för att erhålla licens. Övergångsbestämmelserna har utformats så att de skall
mildra omställningssvårigheterna för de fiskare som väntar på att få sin ansö-
kan prövad eller behöver tid för att avveckla sitt fiske. Lagrådet har föreslagit
en i förhållande till lagrådsremissen ändrad lydelse av punkten 5 för att avsik-
ten med övergångsbestämmelsen skall komma till klarare uttryck. Jag ansluter
mig till Lagrådets uppfattning och har utformat punkten i enlighet med vad
Lagrådet förordat.
Punkten 6 innehåller ett tidsbegränsat undantag rörande utländska medbor-
gares likställdhet med svenska medborgare vid yrkesmässigt fiske. Detta har
kommenterats i den allmänna motiveringen.
Ändringarna i 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden, 4 § lagen (1982:
1140) om Sveriges ekonomiska zon och 21 kap. 1 § vattenlagen (1983:291)
är en följd av att de innehåller hänvisningar till fiskerättslagen som nu ersätts
av fiskelagen. Ändringen i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium föran-
leds av att begreppet fiskezon ersatts av Sveriges ekonomiska zon.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. fiskelag,
2. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
78
Prop. 1992/93:232
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge-
nom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har
lagt fram.
79
I promemorian lämnas förslag till en ny fiskelag och en ny fiskeförordning.
Förslagen syftar till att tillsammans med föreskrifter meddelade av Fiskeriver-
ket utgöra en ny och förenklad fiskelagstiftning.
Den föreslagna fiskelagen innebär inte några egentliga förändringar i sak
när det gäller bestämmelserna om fiskerätten. I det avseendet är ändringarna i
huvudsak av språklig och redaktionell natur. Nytt är däremot att rätten att be-
driva yrkesfiske görs beroende av innehav av yrkesfiskelicens. Bakgrunden
till förslaget är bedömningen att det inte är förenligt med EES-avtalet att behål-
la nuvarande särregler för utländska medborgare när det gäller rätten att yrkes-
fiska och rätten att registrera fiskebåtar här. Nytt är också att bemyndigandena
i lagen att meddela föreskrifter för fisket har preciserats och att i lagen uppta-
gits ett bemyndigande som gör det möjligt att begränsa redskapsanvändning-
en för fritidsfisket. En allmän hänsynsregel som skall gälla vid fiske och mel-
lan fiskande inbördes föreslås. Vidare föreslås en ändring av den nuvarande
definitionen av fasta redskap. Skyldigheten för yrkesfisket att lämna fångst-
uppgifter föreslås bli lagreglerad. Enligt förslaget får Fiskeriverket och läns-
styrelserna möjlighet att meddela förelägganden och förbud. Fiskeriverket ges
även möjlighet att ta ut avgifter för myndigheternas verksamhet. Dessutom fö-
reslås ändringar för att åstadkomma modernare och enklare påföljdsbestäm-
melser.
I den föreslagna fiskeförordningen upptas några få grundläggande före-
skrifter för fiskevården som har giltighet för i princip allt fiske. Övriga be-
stämmelser för fiskevården, både sådana som är nationellt betingade och såda-
na som grundas på internationella överenskommelser, skall meddelas av Fis-
keriverket. Länsstyrelsernas befogenhet att meddela föreskrifter upphör. För-
ändringarna syftar till en regelreformering i flera avseenden. Fiskeriverkets fö-
reskrifter för fiskevården begränsas till att gälla kust- och havsfisket, fisket i
de vattendrag som mynnar längs kustema upp till första vandringshindret och
fisket i de stora sjöarna. Det förutsätts att alla möjligheter att förenkla dessa fö-
reskrifter tas till vara och att föreskrifterna kan samlas i tre geografiskt avgrän-
sade författningar. Föreskrifter med stöd av lagen kommer i fortsättningen att
meddelas bara på två nivåer i stället för som nu tre.
I förslaget till fiskeförordning meddelas föreskrifter som begränsar fritids-
fiskets redskapsanvändning. Fritidsfiskarna skall enligt förslaget få använda
endast 1) handredskap, 2) 180 meter nät eller gam, 3) krokredskap med mind-
re än 100 krokar och 4) högst sex ryssjor och högst sex burar. Högst sex red-
skap skall få kopplas samman. Föreskrifterna för att hindra spridning av kräft-
pest har förenklats och förts in i förordningen.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 1
80
Promemorians lagförslag
Härigenom föreskrivs följande
1 § Denna lag gäller rätten till fiske och fisket inom Sveriges sjöterritorium
och svensk fiskezon. I de fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt
havsfiske utanför fiskezonen.
2 § Fiskezonen omfattar det havsområde utanför territorialgränsen vid
Sveriges kuster som regeringen bestämmer. Zonen får inte sträckas ut över
mittlinjen i förhållande till någon annan stat eller över någon annan linje om
vilken överenskommelse träffas med annan stat.
Vad som föreskrivs i lagen om fiske i allmänt vatten gäller även i fiske-
zonen, med de begränsningar som föranleds av lagen (1966:314) om konti-
nentalsockeln.
Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen
(1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
3 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822).
Om samemas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårdsområ-
den gäller särskilda bestämmelser.
Fasta och rörliga redskap, fiske med handredskap och yrkesmässigt fiske
4 § Med fast redskap menas
1. fiskebyggnad, och
2. fiskeredskap med ledarm, om redskapet har en höjd av minst 1,5 meter
och är fastsatt vid bottnen eller stranden och avses stå kvar mer än två dygn i
följd.
Med rörligt redskap avses redskap som inte är fast.
Med fiske med handredskap avses fiske med spö, pilk och liknande hand-
redskap som är utrustat med lina och krok. Redskapet får inte ha mer än tio
krokar. Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.
5 § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs av fiskeföretag med så-
dan yrkesfiskelicens som avses i 27 § eller av utländsk fiskare med annat sär-
skilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i svensk
fiskezon.
Om fiske i allmänt och enskilt vatten
6 § Vaije svensk medborgare får fiska med rörligt redskap i allmänt vatten.
Detsamma gäller fiske i havet vid sådana stränder, skär och holmar som den
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
81
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232
30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller
innehades på särskilda villkor.
7 § Fiske med fast redskap i allmänt vatten eller i havet vid sådana stränder,
skär och holmar som avses i 6 § får inte bedrivas utan tillstånd av den myndig-
het som regeringen bestämmer.
8 § Fiske i enskilt vatten är förbehållet fastighetsägaren. Varje svensk med-
borgare har dock rätt att fiska i enskilt vatten i den omfattning och på det sätt
som anges i bilagan till denna lag.
9 § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sträcka
fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan
ske utan skada för andra fiskande.
10 § Tillstånd att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt
vatten behövs inte
a) vid kusten i Norrbottens län,
b) vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund,
c) vid östra kusten i Blekinge län (norr om Torhamnsudde) och öster om
en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs
sydspets till Utlängans sydspets,
d) vid Skånes östra och södra kuster.
Det fasta redskapet får dock inte i något fall sträckas ut i allmänt vatten mer
än 200 meter från den kurva för tre meters djup som följer stranden vid fast-
landet eller vid en ö av minst 100 meters längd.
11 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med be-
stämmelserna i 6 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska med rörliga
redskap. Annat fiske utan stöd av enskild fiskerätt får bedrivas av utländska
medborgare och av juridiska personer ägda av utländska medborgare bara om
det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bo-
satta här i landet är dock likställda med svenska medborgare.
Särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall
12 § Fiske som tillhör sådan allmänning som avses i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna, får nyttjas av allmänningens delägare.
Delägarna får arrendera ut fisket för gemensam räkning. Sådant beslut fat-
tas i enlighet med föreskrifterna för allmänningens förvaltning.
13 § I fråga om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera fastigheter
i andra fall än som avses i 12 § gäller lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter.
För fastigheter som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen, på ansö-
kan av någon av delägarna, besluta om hur fisket skall bedrivas på fastighe-
ten. Detta gäller inte om fisket är gemensamt med en annan fastighet eller om
fastigheten endast består av fiske.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
82
Bestämmelserna i första och andra stycket gäller inte om fisket ingår i ett
fiskevårdsområde.
14 § Om mark upplåts till brukande får brukaren nyttja det fiske som hör till
marken, om inte något annat avtalas.
Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglema i 13 § andra
stycket för fastigheter som innehas med samäganderätt tillämpas, om inte om-
fattningen av fiskerätten har avtalats. Markarealen skall utgöra delningsgrund
om inte någon annan delningsgrund är lämpligare.
Om fiskådra
15 § I vaije gren av ett vattendrag eller sund där fisken har sin gång skall det
finnas en fiskådra i det djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av vatt-
nets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendragets
inlopp och mynning och vid ett sunds ändpunkter sträcker sig fiskådran med
oförändrad bredd vidare trehundra meter ut i det djupaste vattnet.
Länsstyrelsen får föreskriva att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet
än vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skall få tillfälle att yttra
sig i saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ett påtagligt men för nå-
gon berörd rättsägare måste denne samtycka till åtgärden.
16 § Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får inte heller sättas ut i eller
vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gå fram i ådran.
Länsstyrelsen får medge undantag från vad som sägs i första stycket, om
det kan antas att det inte leder till påtagligt men för någon som inte samtyckt
till åtgärden.
Föreskrifter för fisket
Yl § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,
3. fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk som inte
har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller
otillåtet redskap, eller
4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräft-
pest eller annan sjukdom.
18 § I fråga om fiske som bedrivs utan stöd av enskild fiskerätt får rege-
ringen meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra
fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna
uppgifter om fångst, redskap och fångstområde.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
83
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur fiskeredskap skall utmärkas och märkas med innehava-
rens namn eller annat igenkänningstecken.
20 § Föreskrifter meddelade med stöd av 17-19 §§ skall tillämpas vid
svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför fiskezonen.
Om förhållandet mellan fiskande inbördes
21 § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske
skall bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis hindras.
Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan göras samti-
digt, skall fisket utövas i den ordning de fiskande kommit till platsen.
Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller
skadar andras redskap.
Efter avslutat fiske får föremål inte lämnas kvar om det hindrar andra
fiskande.
22 § Fiske med krokredskap får inte utan lov bedrivas närmare än 100 meter
från fast redskap eller vattenbruksanläggning, om redskapet eller anläggning-
en har märkts ut.
23 § Bestämmelserna i 21 § skall tillämpas vid svenskt havsfiske i internatio-
nellt vatten utanför fiskezonen.
Om rätt att nyttja någon annans strand m.m.
24 § Den som fiskar får använda någon annans strand och vattenområde till-
fälligt för att dra upp eller göra fast båt eller redskap, om det behövs för fisket
och om det kan ske utan olägenhet för den som innehar stranden. För den
som fiskar yrkesmässigt utan stöd av enskild fiskerätt gäller detta även om
olägenhet uppstår, under förutsättning att ersättning betalas för skada och in-
trång.
25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att fisk inte får sättas ut eller odlas utan särskilt tillstånd eller
att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhet.
26 § Om den som innehar en enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen
uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet
eller genom att låta bli att utnyttja fisket, får länsstyrelsen förelägga honom att
bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om fisket
innehas av någon annan än ägaren, får föreläggandet i stället riktas mot äga-
ren.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
84
Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas
även om föreläggandet riktas mot den andre.
27 § Yrkesfiskelicens kan beviljas fiskeföretag som innehas eller drivs av nå-
gon för vars försöijning fisket är av väsentlig betydelse.
28 § När en fråga om licens prövas skall särskilt beaktas
dels tillgången på fisk,
dels förutsättningarna i övrigt att bedriva ett rationellt och för företagaren
lönsamt fiske.
29 § Frågor om licens prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
30 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får de utländska
myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kontrollera efterlevnaden av internatio-
nella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande.
En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges
tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av
de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord.
Befälhavarna på fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning och kon-
trollens genomförande i övrigt.
31 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer utse fisketillsynsmän.
En fisketillsynsmän får förordnas att ta egendom i beslag och att utföra så-
dana undersökningar som avses i 45 § andra stycket.
32 § Fiskeriverket eller länsstyrelsen får meddela de förelägganden och för-
bud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får myn-
digheten sätta ut vite.
Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen eller inte följer Fiskeriverkets eller länsstyrelsens föreläg-
gande, får verket eller styrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I
brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.
33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri-
va om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
85
Påföljder m.m.
34 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. utan lov fiskar i vatten som hör till någon annans enskilda fiskerätt,
2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant till-
stånd behövs, eller
3. sätter ut eller placerar fiskeredskap eller anordning i strid med vad som
gäller om fiskådra.
35 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms befälhavare eller and-
ra som med uppsåt försöker hindra sådan kontroll som avses i 30 § andra
stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Detsamma
skall gälla befälhavare som uppsåtligen bryter mot 30 § tredje stycket.
36 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 21
eller 22 §.
37 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet bryter mot följande föreskrifter som meddelats med stöd
av 17, 18 eller 19 §, nämligen
1. fiskar med otillåten fiskemetod eller otillåtet redskap,
2. fiskar där det råder fiskeförbud,
3. fiskar efter sådana fiskarter som det inte är tillåtet att fiska,
4. behåller, för i land, för in till landet eller saluhåller fisk som inte upp-
fyller föreskrivet minimimått,
5. för i land, för in till landet eller saluhåller fisk som har fångats med otill-
låten fiskemetod eller otillåtet redskap,
6. foderfiskar efter förbjudna arter, eller
7. låter bli att märka ut fiskeredskap eller märka fiskeredskapen på före-
skrivet sätt,
8. bryter mot föreskrifter som meddelats för att hindra spridningen av kräft-
pest eller annan sjukdom.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket
föreskrivits påföljd enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brotts-
balken.
38 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid med
meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i de fall då sådant
krävs döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal motsvarande
etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som an-
vänts för bogsering av trålen, eller fängelse i högst sex månader.
39 § Till dagsböter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar
ut fisk eller odlar fisk utan föreskrivet tillstånd eller bryter mot någon annan
föreskrift som med stöd av 25 § har meddelats för verksamheten.
Om brottet enligt första stycket är ringa skall inte dömas till ansvar.
40 § Till penningböter döms den som inte fullgör sådan uppgiftsskyldighet
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
86
som föreskrivs med stöd av 18 § andra stycket eller som uppsätligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.
41 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till
ansvar enligt 34-40 §§ för gärningar som omfattas av föreläggandet eller för-
budet.
Särskild rättsverkan m.m.
42 § Om det inte är uppenbart oskäligt skall den fångst som någon har fått ge-
nom brott enligt denna lag förklaras förverkad.
Om en del i ett parti fisk fångats olovligt, får hela partiet förklaras förver-
kat.
Fiskeredskap, båt och andra hjälpmedel som använts eller medförts vid
brott enligt denna lag får förklaras förverkade, om det är uppenbart att detta
behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är
oskäligt.
I stället för fångsten eller redskapet kan dess värde helt eller delvis förkla-
ras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet
föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till om-
ständigheterna.
Fångst eller fiskeredskap får inte förklaras förverkade enbart på grund av
överträdelse av 21 eller 22 §.
43 § Har någon i landet fort in eller försökt föra in fisk eller inom landet salu-
hållit eller i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller föreskrivet minimi-
mått, skall fisken förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I så-
dana fall får bestämmelserna i 42 § andra och fjärde styckena tillämpas.
44 § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett fiskefartyg
som använts vid brott mot lagen behörig att föra talan på ägarens vägnar i frå-
ga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren.
45 § Ertappas någon på bar gärning när han begår brott enligt denna lag får
beslag göras av fångst, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som
1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet eller
2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.
För att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som med-
delats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisk-
sump eller fiskefartyg som använts vid fisket.
Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer behöriga tjäns-
temän vid kustbevakningen och förordnade fisketillsynsmän.
Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer befogenheterna enligt förs-
ta stycket även fiskerättshavaren eller den som handlar på hans uppdrag.
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket eller undersökning
gjorts enligt andra stycket skall anmälan om detta göras till polis- eller åklagar-
myndigheten. Gäller en sådan anmälan beslag, skall den som tar emot anmä-
lan förfara som om han själv gjort beslaget.
Den fångst som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eller den
som handlar på hans uppdrag, får dock, utan anmälan behållas av fiskerätts-
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
87
havaren, om det för beslaget inte finns någon annan grund än som föreskrivs Prop. 1992/93:232
i denna lag. Bilaga 2
46 § Innefattar brott enligt denna lag intrång i enskild fiskerätt, tillfaller för-
verkad fångst eller dess värde fiskerättshavaren.
47 § Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som meddelats
med stöd av lagen, har förövats i fiskezonen, får åtal för brottet väckas vid
den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades.
48 § Länsstyrelsens beslut i särskilt fall enligt denna lag eller enligt bestäm-
melse som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket.
Fiskeriverkets beslut i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Kammar-
rätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1950:596) om rätt till
fiske skall upphöra att gälla.
2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestämmel-
serna i 15 §, 16 § första stycket 2, 3 eller 5 eller 29 § tredje stycket lagen
(1950:596) om rätt till fiske.
3. I fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i all-
mänt vatten skall, utöver bestämmelsen i 10 §, bestämmelserna i 3 § andra
och tredje styckena lagen (1950:596) om rätt till fiske fortfarande gälla.
4. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver fiske som fordrar yrkesfiske-
licens enligt den nya lagen och som ansökt om men ännu inte beviljats sådan
licens får fortsätta med fisket till dess licensfrågan avgjorts, dock längst till ut-
gången av år 1993.
5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under en
övergångstid föreskriva de avvikelser från kravet enligt 27 § för yrkesfiskeli-
cens som kan föranledas av föreskrifter som begränsar redskapsanvändning-
en för andra fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.
6.1 fråga om yrkesmässigt fiske gäller till utgången av år 1994, i stället för
11 §, bestämmelserna i lagen (1950:596) om rätt till fiske beträffande utländ-
ska medborgares likställdhet med svenska medborgare.
88
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Rörligt red- |
Alla utom | |
|
Vid kusten i Öst- |
Handredskap |
Alla | |
|
Långrev |
Långrevsfisket får bara be- | ||
|
Rörliga red- |
Strömming |
Fisket får bara bedrivas i |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
89
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap Långrev |
Alla | |
|
Långrevsfisket får bara | |||
|
Rörliga red- |
Strömming |
Fisket får bara bedrivas i |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
90
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla | |
|
Långrev |
Långrevsfisket får bara | ||
|
Rörliga red- |
Strömming | ||
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla | |
|
Långrev |
Långrevsfisket får bara | ||
|
Rörligt red- |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
91
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid Blekinge |
Handredskap |
Alla | |
|
Rörligt red- |
Fisket skall bedrivas på ett | ||
|
Rörligt red- | |||
|
Snörpvad |
Fisket är tillåtet i vatten | ||
|
Vid Skånes |
Rörligt red- |
Alla | |
|
Vid Skånes |
Alla redskap |
Alla, se dock |
Fiske efter ostron är förbe- |
|
I Vänern |
Handredskap Rörligt red- |
Alla. | |
|
Siklöja och |
Fisket får bedrivas utanför | ||
|
I Mariestadsfjär- |
Rörligt red- |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
92
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
I Vättern |
Handredskap |
Alla | |
|
Utter och |
Fisket får endast bedrivas | ||
|
I Mälaren |
Handredskap |
Alla | |
|
I norra Björkfjär- |
Rörligt red- |
Fisket skall bedrivas på ett |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
93
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
I Hjälmaren. |
Handredskap |
Alla | |
|
Mellangärden |
Rörligt red- |
Fisket skall bedrivas på ett | |
|
I Storsjön i |
Handredskap |
Alla | |
|
Rörligt red- |
Sik |
Sikfisket skall bedrivas på | |
|
Hängryssja |
Lake |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 2
94
De remitterade lagförslagen
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller rätten till fiske och fisket inom Sveriges sjöterritorium
och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som anges särskilt gäller lagen
även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen.
Bestämmelser om den ekonomiska zonen finns i lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon.
2 § Vad som föreskrivs i denna lag om fiske i allmänt vatten gäller även i den
ekonomiska zonen med de begränsningar som föranleds av lagen (1966:314)
om kontinentalsockeln.
Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen (1950:
595) om gräns mot allmänt vattenområde.
3 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter om
Tome älvs fiskeområde eller föreskrifter som har meddelats med stöd av na-
turvårdslagen (1964:822).
Om samemas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårdsområ-
den gäller särskilda bestämmelser.
Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske
4 § Vad som i lagen sägs om fisk gäller även vattenlevande blötdjur och vat-
tenlevande kräftdjur.
5 § Med fiske avses verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levan-
de fisk.
6 § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs av fiskeföretag med så-
dan yrkesfiskelicens som avses i 30 § eller av utländska fiskare med annat sär-
skilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i svensk eko-
nomisk zon.
Fasta och rörliga redskap och handredskap
7 § Med fast redskap menas
1. fiskebyggnad och
2. fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid botten eller stran-
den och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.
Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast redskap.
Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörliga redskap som är ut-
rustade med lina och högst tio krokar.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
95
Om fiske i allmänt och enskilt vatten
8 § Vaije svensk medborgare får fiska i allmänt vatten. Vaije svensk medbor-
gare får också fiska i havet vid sådana stränder, skär och holmar som den 30
juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller inne-
hades på särskilda villkor.
9 § Fisket i övriga enskilda vatten tillhör fastighetsägaren. Vaije svensk med-
borgare har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning och på det sätt
som anges i bilagan till denna lag.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i bilagan gäller i fråga om strandlin-
jen och vattendjup 8 § lagen (1955:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
10 § Fiske med fast redskap, utan stöd av enskild fiskerätt, får inte bedrivas
utan tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer.
11 § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sträcka
fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan
ske utan skada för andra fiskande.
12 § Tillstånd att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt
vatten behövs inte
1. vid kusten i Norrbottens län,
2. vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund,
3. vid östra kusten i Blekinge län (norr om Torhamnsudde) och öster om
en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs
sydspets till Utlängans sydspets, och
4. vid Skånes östra och södra kuster.
Det fasta redskapet får dock inte i något fall sträckas ut i allmänt vatten mer
än 200 meter från den kurva för tre meters djup som följer stranden vid fast-
landet eller vid en ö av minst 100 meters längd.
13 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med be-
stämmelserna i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska.
Annat fiske, utan stöd av enskild fiskerätt, får bedrivas av utländska med-
borgare och av juridiska personer ägda av utländska medborgare bara om det
medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bosatta här
i landet är dock likställda med svenska medborgare.
Särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall
14 § Fiskerätt som hör till sådan allmänning som avses i lagen (1952:166)
om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norr-
land och Dalarna, får nyttjas av allmänningens delägare.
Delägarna får arrendera ut fiskerätten för gemensam räkning. Ett sådant be-
slut fattas i enlighet med föreskrifterna för allmänningens förvaltning.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
96
15 § I fråga om tillgodogörandet av en fiskerätt som är samfälld för flera fas-
tigheter i andra fall än som avses i 14 § gäller lagen (1973:1150) om förvalt-
ning av samfälligheter.
För fastigheter som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen, på ansö-
kan av någon av delägarna, besluta om hur fisket skall bedrivas på fastighe-
ten. Detta gäller inte om fiskerätten är gemensam med en annan fastighet eller
om fastigheten bara består av en sådan rätt.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte den fiskerätt som in-
går i ett fiskevårdsområde.
16 § Om mark upplåts för att brukas får brukaren nyttja den fiskerätt som
hör till marken, om inte något annat har avtalats.
Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglerna i 15 § andra
stycket för fastigheter som innehas med samäganderätt tillämpas, om inte om-
fattningen av fiskerätten har avtalats. Markarealen skall utgöra delningsgrund
om inte någon annan delningsgrund är lämpligare.
Om fiskådra
17 § I varje gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken har sin gång skall
det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av
vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendra-
gets inlopp och mynning och vid ett sunds ändpunkter sträcker sig fiskådran
med oförändrad bredd vidare trehundra meter ut i det djupaste vattnet.
Länsstyrelsen får besluta att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet än
vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skall få tillfälle att yttra sig i
saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ett påtagligt men för någon
berörd rättsägare, måste denne samtycka till åtgärden.
18 § Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får inte heller sättas ut i eller
vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gå fram i ådran.
Länsstyrelsen får medge undantag från vad som sägs i första stycket, om
det kan antas att det inte leder till påtagligt men för någon som inte samtyckt
till åtgärden.
Föreskrifter för fisket
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar
1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,
2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,
3. fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk som inte
har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller
otillåtet redskap, eller
4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräft-
pest eller någon annan sjukdom.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
97
7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 232
20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om den hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen. Fö-
reskrifterna får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.
21 § Regeringen får för fiske som är fritt för var och en meddela föreskrifter
som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som
1. bedriver yrkesmässigt fiske,
2. innehar fiske med äganderätt eller på grund av nyttjanderätt som omfat-
tar även annat fiske än det som är fritt för var och en.
22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna
uppgifter om fångst, redskap och fångstområde.
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur fiskeredskap och vattenbruksanläggningar skall märkas ut
och hur fiskeredskap skall märkas med innehavarens namn eller något annat
igenkännings tecken.
24 § Föreskrifter meddelade med stöd av 19, 20, 22 och 23 §§ skall även
tillämpas vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför Sveriges ekono-
miska zon.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
Om förhållandet mellan de fiskande
25 § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske
skall bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis hindras.
Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt,
skall de få fiska i den ordning de kommit till platsen.
Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller
skadar andras redskap.
Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra
fiskande.
Första-fjärde styckena skall även tillämpas vid svenskt havsfiske i
internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.
26 § I vatten där vaije svensk medborgare har rätt att fiska får fiske inte utan
lov bedrivas närmare än 100 meter från ett fast redskap eller vattenbruksan-
läggning, om redskapet eller anläggningen har märkts ut på föreskrivet sätt.
Om rätten att använda någon annans strand
27 § Den som fiskar får tillfälligt använda någon annans strand och vatten-
område för att dra upp eller göra fast båt eller redskap, om det behövs för
fisket och om det kan ske utan olägenhet för den som innehar stranden. För
den som fiskar yrkesmässigt utan stöd av enskild fiskerätt gäller detta även
om olägenhet uppstår, under förutsättning att ersättning betalas för skada och
intrång.
98
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att fisk inte får sättas ut, flyttas eller odlas utan särskilt till-
stånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan
verksamhet.
29 § Om den som innehar en enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen
vansköter fisket genom att fiska i alltför stor omfattning eller genom att låta
bli att fiska får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som
behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om fiskerätten innehas av någon annan
än ägaren, får föreläggandet i stället riktas mot ägaren.
Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas
även om föreläggandet riktas mot den andre.
30 § Yrkesfiskelicens kan beviljas den som är stadigvarande bosatt i Sverige
och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens får beviljas
för viss tid.
När en fråga om licens prövas första gången skall dessutom tillgången på
fisk beaktas.
31 § En yrkesfiskelicens får återkallas, om den har meddelats på grund av
felaktiga uppgifter i ansökan eller om licensinnehavaren vid upprepade tillfal-
len överträtt fiskebestämmelsema.
32 § Frågor om licens prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden
av internationella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande kon-
trolleras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
En sådan myndighet skall lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges
tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av
de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord.
Befälhavarna på fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning och kon-
trollens genomförande i övrigt.
34 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer utse fisketillsynsmän.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
99
En fisketillsynsmän får förordnas att ta egendom i beslag och att utföra så-
dana undersökningar som avses i 48 § andra stycket.
35 § De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de föreläggan-
den och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av denna lag skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud
får myndigheten sätta ut vite.
Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen eller inte följer Fiskeriverkets eller länsstyrelsens föreläg-
gande, får verket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I
brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri-
va om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen.
Straff
37 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. utan lov fiskar i vatten som tillhör någon annans enskilda fiskerätt,
2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant till-
stånd behövs,
3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad
som gäller om fiskådra, eller
4. bryter mot fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av
företag enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.
38 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms befälhavare eller and-
ra som med uppsåt försöker hindra sådan kontroll som avses i 33 § andra
stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Detsamma
skall gälla befälhavare som uppsåtligen bryter mot 33 § tredje stycket.
39 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
25 § andra-fjärde styckena eller 26 §.
40 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet bryter mot följande föreskrifter som meddelats med stöd
av 19-23 §§, nämligen
1. fiskar med otillåten fiskemetod, otillåtet redskap eller i otillåten omfatt-
ning,
2. fiskar där det råder fiskeförbud,
3. fiskar efter sådana fiskarter som det inte är tillåtet att fiska,
4. behåller, för i land, för in till landet eller saluhåller fisk som inte uppfyl-
ler föreskrivna minimimått,
5. för i land, för in till landet eller saluhåller fisk som har fångats med otill-
låten fiskemetod eller otillåtet redskap,
6. foderfiskar efter förbjudna arter,
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
100
7. låter bli att märka ut fiskeredskap eller vattenbruksanläggning eller låter
bli att märka fiskeredskap på föreskrivet sätt, eller
8. bryter mot föreskrifter som meddelats för att hindra spridningen av kräft-
pest eller annan sjukdom.
Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket fö-
reskrivits påföljd enligt första stycket, döms till ansvar enligt 23 kap. brotts-
balken.
41 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver trålfiske i strid med
meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet när tillstånd krävs
döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal som motsvarar ett-
hundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som an-
vänts för bogsering av trålen, eller till fängelse i högst sex månader.
42 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar ut
fisk, flyttar fisk eller odlar fisk utan föreskrivet tillstånd eller bryter mot nå-
gon annan föreskrift som med stöd av 28 § har meddelats för verksamheten.
Om brottet enligt första stycket är ringa skall inte dömas till ansvar.
43 § Till penningböter döms den som inte fullgör sådan uppgiftsskyldighet
som föreskrivs med stöd av 22 § eller som uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift.
44 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till
ansvar enligt 37-43 §§ for gärningar som omfattas av föreläggandet eller för-
budet.
Särskild rättsverkan m.m.
45 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit föremål för brott
enligt denna lag förklaras förverkad.
Om bara en del i ett parti fisk varit föremål for brott enligt denna lag, får he-
la partiet förklaras förverkat om det inte kan utredas hur stor del av partiet
som omfattas av brottet.
Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enligt denna lag skall
förklaras förverkade, om det inte är oskäligt. Detsamma gäller fiskefartyg och
andra hjälpmedel om det behövs för att förebygga brott.
I stället for fisken, redskapet eller hjälpmedlet kan dess värde helt eller del-
vis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hän-
syn till omständigheterna.
Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av 25 § and-
ra-tredje styckena. Vid överträdelse av 25 § fjärde stycket eller 26 § får för-
verkande inte avse annat än fiskeredskap.
46 § Har någon i landet fört in eller försökt fora in fisk eller inom landet salu-
hållit eller i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller föreskrivna minimi-
mått, skall fisken förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I så-
dana fall får bestämmelserna i 45 § andra och fjärde styckena tillämpas.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
101
47 § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett fiskefartyg
som använts vid brott mot lagen behörig att föra talan på ägarens vägnar i frå-
ga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren.
48 § Om någon ertappas på bar gärning när han begår brott enligt denna lag,
får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som
1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller
2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.
Fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket får
undersökas för att kontrollera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
Befogenheterna enligt första och andra styckena tillkommer förordnade fis-
ketillsynsmän och andra behöriga tjänstemän.
Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer dessa befogenheter även
den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom.
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket eller en undersökning
gjorts enligt andra stycket skall detta anmälas till polis- eller åklagarmyndighe-
ten. Om en sådan anmälan gäller beslag, skall den som tar emot anmälan förfa-
ra som om han själv gjort beslaget.
Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som handlar på hans upp-
drag har tagit fisk i beslag, får dock, fiskerättshavaren behålla fisken utan att
anmäla det, om beslaget bara grundar sig på denna lag.
49 § Om brott enligt denna lag innefattar intrång i enskild fiskerätt, tillfaller
förverkad fisk eller dess värde fiskerättshavaren.
50 § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.
51 § Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som meddelats
med stöd av lagen har förövats i den ekonomiska zonen, får åtal för brottet
väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet föröva-
des eller vid den tingsrätt inom vars domkrets den hamn är belägen dit den
misstänkte anländer med sitt fartyg.
52 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket.
Fiskeriverkets beslut i särskilda fall meddelade enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Kammarrät-
ten.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1950:596) om rätt
till fiske och kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeri-
förhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen skall upphö-
ra att gälla.
102
2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestämmel-
serna i 5 och 15 §§, 16 § första stycket 5 eller 29 § tredje stycket lagen (1950:
596) om rätt till fiske.
3.1 fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i
allmänt vatten skall, utöver bestämmelsen i 12 §, bestämmelserna i 3 § andra
stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske fortfarande gälla.
4. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver fiske som fordrar yrkesfiske-
licens enligt den nya lagen och som ansökt om men ännu inte beviljats sådan
licens får fortsätta med fisket till dess licensfrågan avgjorts, dock längst till ut-
gången av juni 1994.
5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under en
övergångstid föreskriva de avvikelser från kraven enligt 30 § för yrkesfiskeli-
cens som kan föranledas av föreskrifter som begränsar redskapsanvändning-
en för andra fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.
6.1 fråga om yrkesmässigt fiske gäller till utgången av år 1994, i stället för
13 §, bestämmelserna i lagen (1950:596) om rätt till fiske beträffande utländ-
ska medborgares likställdhet med svenska medborgare.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
103
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Rörligt red- |
Alla utom |
Undantaget för lax gäller |
|
Vid kusten i Öst- |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara be- | |
|
Rörliga red- |
Strömming |
Fisket får bara bedrivas i |
104
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara | |
|
Rörliga red- |
Strömming |
Fisket får bara bedrivas i |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
105
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara | |
|
Rörliga red- |
Strömming | ||
|
Vid kusten i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Långrev |
Alla |
Långrevsfisket får bara | |
|
Rörligt red- |
Alla |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
106
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
Vid Blekinge |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Rörligt red- |
Alla | ||
|
Snörp vad |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett | |
|
Rörligt red- |
Alla |
Fisket är tillåtet i vatten | |
|
Vid Skånes |
Rörligt red- |
Alla | |
|
Vid Skånes |
Alla redskap |
Alla, se dock |
Fiske efter ostron är förbe- |
|
I Vänern |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Rörligt red- |
Siklöja och |
Fisket får bedrivas utanför | |
|
Ålrev med |
Ål |
Fisket får bedrivas under ti- |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
107
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
I Mariestadsfjär- |
Rörligt red- |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett |
|
I Vättern |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Utter och |
Alla |
Fisket får endast bedrivas | |
|
I Mälaren |
Handredskap |
Alla. |
Fiskemetoden som sådan |
|
I norra Björkfjär- |
Rörligt red- |
Alla |
Fisket skall bedrivas på ett |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
108
|
OMRÅDE |
TILLÅTNA |
TILLÅTNA |
SÄRSKILDA |
|
det, mot Säby- | |||
|
I Hjälmaren |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Mellanfjärden |
Rörligt red- |
Fisket skall bedrivas på ett | |
|
I Storsjön i |
Handredskap |
Alla |
Fiskemetoden som sådan |
|
Rörligt red- |
Sik |
Sikfisket skall bedrivas på | |
|
Hängryssja |
Lake |
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
109
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
I syfte att samordna fiskets bedri-
vande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavamas gemensamma
intressen kan enligt denna lag fiske
som tillhör eller utgör två eller flera
fastigheter sammanföras till ett fiske-
vårdsområde och fiskerättsinnehava-
re inom detta bilda en fiskevårdsom-
rådesförening. Föreningens verksam-
het får inte omfatta fiske som enligt
lagen (1950:596) om rätt till fiske får
bedrivas i enskilt vatten utan stöd av
enskild fiskerätt.
I syfte att samordna fiskets bedri-
vande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavamas gemensamma
intressen kan enligt denna lag fiske
som tillhör eller utgör två eller flera
fastigheter sammanföras till ett fiske -
vårdsområde och fiskerättsinnehava-
re inom detta bilda en fiskevårdsom-
rådesförening. Föreningens verksam-
het får inte omfatta fiske som enligt
fiskelagen (1993:000) får bedrivas i
enskilt vatten utan stöd av enskild fis-
kerätt.
Om det finns särskilda skäl, får ett fiskevårdsområde bildas av fiske som
tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller
också fiske som utgör en fastighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
110
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
I fråga om fiske i den ekonomis-
ka zonen gäller lagen (1950:596) om
rätt till fiske. I fråga om rätten att i
zonen utforska kontinentalsockeln
och utvinna dess naturtillgångar gäl-
ler lagen (1966:314) om kontinental-
sockeln.
I fråga om fiske i den ekonomis-
ka zonen gäller fiskelagen (1993:
000). I fråga om rätten att i zonen
utforska kontinentalsockeln och ut-
vinna dess naturtillgångar gäller la-
gen (1966:314) om kontinentalsock-
eln.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
111
Härigenom föreskrivs att 21 kap. 1 § vattenlagen (1983:291) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 1992/93:232
Bilaga 3
Föreslagen lydelse
21 kap.
1 §'
Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 4 kap. 1 § första eller andra stycket eller 4 kap. 4 § första
stycket andra meningen eller andra stycket andra meningen,
2. bryter mot villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med
tillstånd till ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag eller i samband med
godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 4 kap. 4 §, lagligförklaring enligt
4 kap. 5 § eller prövning enligt 14 kap. 5 § första stycket eller motsvarande
äldre bestämmelser eller i samband med prövning enligt 15 kap.,
3. åsidosätter skyldigheten att underhålla en vattenanläggning eller bryter
mot 17 kap. 2 §,
4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 18 kap. 2 § första
stycket,
5. bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt 19 kap. 2 eller 3 §.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
I lagen (1950:596) om rätt till fiske
finns bestämmelser om straff och
andra påföljder för den som överträ-
der fiskeförbud som har meddelats
enligt denna eller äldre lag.
I fiskelagen (1993:000) finns bestäm-
melser om straff och andra påföljder
för den som överträder fiskeförbud
som har meddelats enligt denna eller
äldre lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1989:513.
112
Härigenom föreskrivs att i 3 §' lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito-
rium orden ”den svenska fiskezonen” skall bytas ut mot ”Sveriges ekonomis-
ka zon”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1992/93:232B
Bilaga 3
1 Senaste lydelse 1979:1140.
113
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-15
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 har regering-
en på hemställan av statsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till
1. fiskelag,
2. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
5. lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Daniel
Samuelson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslag till fiskelag
6§
I paragrafen definieras begreppet yrkesmässigt fiske. Såvitt gäller svenska
fiskare avses med detta begrepp fiske som bedrivs av fiskeföretag med sådan
yrkesfiskelicens som avses i 30 §. Enligt 30 § kan yrkesfiskelicens beviljas
den som är stadigvarande bosatt i Sverige och för vars försöijning fisket är av
väsentlig betydelse.
De nu återgivna reglerna ger upphov till ett antal frågor. Av 30 § måste an-
ses följa att det endast är fysiska personer som kan få yrkesfiskelicens. Ett
handelsbolag, aktiebolag eller annan juridisk person kan alltså inte beviljas
sådan licens. Det i förevarande paragraf använda uttrycket ”fiskeföretag med
sådan yrkesfiskelicens som avses i 30 §” framstår mot denna bakgrund som
oklart. Vad som avses med termen ”fiskeföretag” framgår inte av lagtexten
eller av remissprotokollet i övrigt. Remissen innehåller heller inte någon dis-
kussion om i vad mån yrkesfiske i lagens mening kan bedrivas av andra än
fysiska personer.
Enligt Lagrådets mening kan det inte vara motiverat att förbjuda fiskare att
välja i övrigt tillgängliga former för samordnad yrkesmässig verksamhet ge-
nom att utestänga juridiska personer från möjligheten att bedriva yrkesmässigt
fiske. Med utgångspunkt från denna uppfattning ger utformningen av berörda
paragrafer upphov till åtskilliga tillämpningsproblem som inte berörts i remis-
sen. Ett godtagande av ett handelsbolag eller aktiebolag som utövare av yrkes-
fiske väcker exempelvis frågan om en majoritet av bolagsmännen resp, aktie-
ägarna måste inneha yrkesfiskelicens enligt 30 §. En annan fråga som kan be-
höva besvaras är om en juridisk person skall kunna bedriva yrkesfiske endast
Prop. 1992/93:232
Bilaga 4
114
om dess inkomster är av väsentlig betydelse för alla eller flertalet av ägarnas
försörjning eller om hänsyn jämväl skall tas till eventuell annan inkomst som
vederbörande uppbär till följd av yrkesmässigt fiske liksom till eventuella an-
ställdas försöijningssituationer.
Med tanke på de viktiga rättsverkningar som följer av att fiske bedrivs yr-
kesmässigt (se t.ex. 21 och 22 §§) är det enligt lagrådets uppfattning nödvän-
digt att lagtexten ger besked om under vilka förutsättningar en fysisk eller ju-
ridisk person avses få bedriva sådant fiske. Som framgår av det föregående
brister lagtexten i nu angivna hänseende. Lagrådet utgår från att erforderliga
preciseringar kommer till stånd under det fortsatta lagstiftningsarbetet
Det hitintills sagda har avseende på fiske som bedrivs av svenska rättssub-
jekt. Med yrkesmässigt fiske avses enligt förslaget jämväl fiske som bedrivs
av utländska fiskare med särskilt tillstånd att bedriva fiske i Sveriges sjöterri-
torium eller i svensk ekonomisk zon. Huruvida begreppet ”utländska fiskare”
omfattar enbart utländska medborgare eller inkluderar utländska juridiska per-
soner kan inte med säkerhet utläsas av lagtexten. Lagrådet vill i det samman-
hanget erinra om att 13 § andra stycket innehåller en särskild reglering av ut-
länningars rätt till fiske i svenska vatten. Enligt nämnda stycke gäller som hu-
vudregel att ”utländska medborgare” och ”juridiska personer ägda av utländ-
ska medborgare” får bedriva annat fiske än handredskapsfiske på enskilt vat-
ten bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Vilka överväganden som legat bakom
att det här ansetts motiverat att ta med vissa juridiska personer framgår inte av
remissen. En första fråga som inställer sig är omen svensk juridisk person,
t.ex. ett aktiebolag, som innehas av svenska fysiska personer över huvud ta-
get har någon rätt till fiske enligt bestämmelserna om fiske på allmänt vatten
(8 §) eller annas enskilda vatten (9 § andra meningen). Nästa fråga är om rätts-
läget förändras om äganderätten till den juridiska personen - i exemplet till ak-
tierna - övergår till utländska medborgare. En tredje fråga som synes behöva
besvaras är i vad mån en utländsk juridisk person - exempelvis ett i utlandet
registrerat bolag - kan åberopa nyssnämnda bestämmelser till stöd för fiske i
Sverige.
Även nu anförda frågor bör enligt Lagrådets mening klarläggas under det
fortsatta lagstiftningsarbetet.
13 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 6 §.
16 §
Paragrafens första stycke innehåller en presumtionsregel angående rätt för
den till vilken mark upplåtits ”för att brukas” att utnyttja den fiskerätt som hör
till marken. Av specialmotiveringen framgår att paragrafen motsvarar 25 § la-
gen om rätt till fiske.
Den föreslagna avfattningen kan enligt Lagrådets mening ge anledning till
missförstånd beträffande regleringens räckvidd. I den mån bestämmelsen, lik-
Prop. 1992/93:232
Bilaga 4
115
som den nuvarande förebilden, inte avses omfatta andra arrendeformer än Prop. 1992/93:232
jordbruksarrende bör detta klargöras i lagtexten. Stycket kan då lämpligen ges Bilaga 4
följande lydelse:
”Vid jordbruksarrende får arrendatom nyttja den fiskerätt som hör till jor-
den, om inte något annat har avtalats.”
30 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 6 §.
33 §
De befogenheter i fråga om kontroll av fiske som med stöd av paragrafen kan
tillkomma utländsk myndighet har karaktär av myndighetsutövning. Lagrådet
vill med anledning härav erinra om att det i första stycket angivna bemyndigan-
det till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer torde kräva
ett riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet (se 10 kap. 5 § tredje stycket re-
geringsformen).
34 §
Paragrafen behandlas tillsammans med 48 §.
37-44 §§
Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om straff. De mest omfattande och
från praktisk synpunkt sannolikt mest betydelsefulla av dessa bestämmelser
finns i 37 och 40 §§. I den först nämnda straffbeläggs således bl.a. olovligt
fiske i vatten som hör under annans enskilda fiskerätt samt fiske utan erfor-
derligt tillstånd av myndighet. 40 § stadgar straff för den som på något närma-
re angivet sätt har brutit mot en särskild föreskrift för fisket som har medde-
lats med stöd av 19-23 §§. Straffskalan omfattar i båda paragraferna böter el-
ler fängelse i högst sex månader.
Vid en jämförelse med gällande rätt bör enligt Lagrådets mening noteras att
förevarande förslag till lag, på grund av den i 4 § intagna definitionen av
”fisk”, kommer att omfatta - förutom vanlig fisk och ätbara skaldjur - en vid
krets av från privatekonomisk synpunkt betydelselösa blötdjur och kräftdjur.
En annan och sannolikt mer väsentlig skillnad är att förslaget inte innehåller
någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 40 § första stycket
lagen om rätt till fiske, enligt vilken bestämmelse det för åtal för brott som
endast kränkt enskild fiskerätt krävs att brottet angetts till åtal av målsäganden
eller att åklagaren funnit att åtal är påkallat från allmän synpunkt. Med tanke
på nämnda skillnader men också på de sannolikt inte ovanliga fall där det vis-
serligen föreligger ett olovligt fiske i vedertagen mening men där straffvärdet
likväl är lågt, t.ex. när det är fråga om mete eller tillfällig fångst av småfisk,
kan det enligt Lagrådets mening ifrågasättas om det inte även i nu berörda
paragrafer finns behov av en sådan särskild undantagsregel för ringa fall som
42 § andra stycket innehåller. Med tanke på rättsväsendets ansträngda resur-
ser kan en motsvarande regler för övrigt också vara motiverad i 39 §, vilken
116
straffbelägger vissa förfaranden som rör förhållandet mellan fiskande.
141 § finns en särskild straffbestämmelse för den som bedriver trålfiske i
strid med meddelade föreskrifter eller utan tillstånd, när sådant krävs. Straff-
skalan innefattar här normerade böter eller fängelse i högst sex månader. Sam-
ma förfaranden är emellertid straffbelagda i 40 § resp. 37 § 2. För att undan-
röja detta konkurrensproblem bör berörda paragrafer ges en utformning som
klargör att 41 § endast innehåller en särskild påföljdsbestämningsregel för fall
då brott mot 37 eller 40 § har begåtts genom att gärningsmannen bedrivit ett
otillåtet trålfiske.
46 §
Denna paragraf innehåller en regel om förverkande i vissa fall av fisk som in-
te håller föreskrivet minimimått De förfaranden med fisken som det därvid
skall ha varit fråga om synes i allt väsentligt vara desamma som omfattas av
straffbestämmelsen i 40 § första stycket 4 och därmed också av förverkande-
bestämmelsen i 45 § första stycket. Med hänsyn härtill föreslår Lagrådet att fö-
revarande paragraf skall utgå.
48 §
I förevarande paragraf finns bestämmelser om förutsättningar för beslag samt
för undersökning av visst slag liksom om befogenheter att verkställa sådana
åtgärder m.m. paragrafen föreslås omfatta sex stycken.
Inledningsvis anges, att om någon ertappas på bar gärning vid utförande
av brott enligt lagen, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra
föremål, som antingen skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brot-
tet eller kan antas bli förverkade enligt lagen.
I andra stycket sägs att fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som
använts vid fisket får undersökas för att kontrollera efterlevnaden av lagen
och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Enligt tredje stycket till-
kommer befogenheterna enligt de föregående styckena förordnade fisketill-
synsmän och andra behöriga tjänstemän. I femte stycket anges bl.a., att en
undersökning enligt andra stycket skall anmälas till polis- eller åklagarmyndig-
heten.
Att i paragrafen således bl.a. förts samman bestämmelser om två skilda
slag av ingripanden har gjort det svårt att tolka dess rätta innebörd. Det är
sålunda inte helt klart, om möjligheten att utföra undersökning enligt andra
stycket är avsedd att vara begränsad till fall av sådan ”bar gärning” som avses
i första stycket Reglerna om möjlighet för bl.a. en fisketillsynsmän att företa
sådan undersökning hör därtill mer naturligt hemma i 34 §, enligt vilken rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer, för tillsyn över efterlevna-
den av lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, får utse fiske-
tillsynsmän.
Lagrådet förordar därför, att bestämmelserna om undersökning flyttas till
34 § och att denna paragrafs andra och tredje stycken därmed ges följande ly-
delse:
Prop. 1992/93:232
Bilaga 4
117
”För kontroll av efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som medde-
lats med stöd av lagen får fisketillsynsmän som förordnats därtill eller annan
behörig tjänsteman undersöka fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg
vilket använts vid fiske.
En fisketillsynsmän får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt
48 §.”
Den föreslagna anmälningsskyldigheten när det gäller undersökningar som
inte givit något resultat i form av beslag torde enligt Lagrådets mening knap-
past fylla någon funktion. Om vid en undersökning ingenting anträffas som
tyder på att någon straffbar gärning har begåtts eller förberetts, får undersök-
ningen antas sakna intresse för de rättsvårdande myndigheterna. Samordning
av undersöknings- och utredningsresurser liksom annan samverkan bör lämp-
ligen ske i annan ordning. Det måste också förutsättas, att undersökningar av
nu förevarande slag alltid sker med sådan urskillning och under sådana for-
mer att det inte av ren kontrollsynpunkt finns något behov av att åtgärderna ru-
tinmässigt skall anmälas till polis- eller åklagarmyndighet efter genomföran-
det.
I fjärde stycket förevarande paragraf anges, att om fiske kränker enskild
fiskerätt tillkommer ”dessa befogenheter”, nämligen tagande i beslag enligt
första stycket samt undersökningsmöjligheten enligt andra stycket, även den
som innehar fiskerätten eller den som företräder honom. Enligt nu gällande be-
stämmelser finns i detta fall bara en befogenhet att verkställa beslag. Remis-
sen innehåller inte någon förklaring till varför en enskild person även skulle
få företa en så ingripande åtgärd som en undersökning enligt andra stycket.
Enligt Lagrådets mening finns det inte heller tillräckliga skäl härför.
Motsvarigheten till fjärde stycket bör därför ges följande lydelse:
”Om fiske kränker enskild fiskerätt, tillkommer befogenheten enligt första
stycket även den som innehar fiskerätten eller den som företräder honom.”
Med hänsyn till vad nu föreslagits bör i nuvarande femte stycket göras den
följdändringen att vad där sägs om undersökning bortfaller. Enligt Lagrådets
mening saknas vidare anledning att ändra nu gällande bestämmelse om att an-
mälan till polis- eller åklagarmyndighet om verkställt beslag skall ske skynd-
samt. Stycket bör därför ges följande lydelse:
”Om egendom tagits i beslag enligt första stycket skall detta skyndsamt an-
mälas till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall för-
fara som om han själv gjort beslaget.”
Övergångsbestämmel serna
Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna skall vissa rättigheter enligt den
nu gällande lagen om rätt till fiske bestå även efter den nu föreslagna fiskela-
gens införande. I huvudsak rör detta rättigheter som grundar sig på urminnes
hävd, dom, skattläggning, avtal eller gammal sed.
Vid införandet i lagen om rätt till fiske av 5 a § (SFS 1986:263) om viss
rätt till fiske vid sådana havsstränder samt i havet belägna skär och holmar
Prop. 1992/93:232
Bilaga 4
118
som den 30 juni 1986 ägdes av staten och då inte hörde till något hemman el-
ler innehades på särskilda villkor stadgades i en övergångsbestämmelse att i
fråga om upplåtelse som skett enligt en samtidigt upphävd förordning eller
motsvarande äldre bestämmelser dessa skulle gälla till dess rättighetsinneha-
varen upphört med sitt yrkesfiske. För att de nu angivna rättigheterna, i den
mån de alltjämt finns kvar, inte skall gå förlorade genom att lagen om rätt till
fiske upphör att gälla, bör ett tillägg göras till den ifrågavarande punkten av
övergångsbestämmelserna, så att den får följande lydelse:
”2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestäm-
melserna i 5 och 15 §§, 16 § första stycket 5 eller 29 § tredje stycket lagen
(1950:596) om rätt till fiske eller av övergångsbestämmelsen till lagen
(1986:263) om ändring i nämnda lag.”
I punkten 5 i övergångsbestämmelserna ges regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer rätt att under en övergångstid föreskriva de avvikel-
ser från kraven enligt 30 § för yrkesfiskelicens som kan föranledas av före-
skrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana
som bedriver yrkesmässigt fiske.
Av remissprotokollet samt av flera remissvar framgår, att ett relativt stort
antal personer för närvarande bedriver ett omfattande fiske, ofta yrkesmäs-
sigt, men under förhållanden som innebär att de inte kommer att uppfylla kra-
ven för licens enligt 30 § i förslaget, kanske främst på grund av kravet att
fisket skall vara av väsentlig betydelse för utövarens försötjning. Avsikten
med övergångsbestämmelsen anges vara att medge en del av dessa fiskare en
övergångstid för avveckling av sitt övertaliga redskapsinnehav och sin mer
yrkesmässiga fiskeverksamhet. Denna avsikt skulle enligt Lagrådets mening
komma till klarare uttryck med följande formulering:
”5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under
en övergångstid föreskriva de avvikelser från kraven enligt 30 § för yrkes-
fiskelicens som kan föranledas av att någon vid lagens ikraftträdande utövar
ett fiske som är mer omfattande än vad föreskrifter enligt 21 § medger.”
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1992/93:232
Bilaga 4
119
Prop. 1992/93:232
Proposition......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... 1
Propositionens lagförslag............................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993..... 21
1 Inledning ....................................... 21
1.1 Allmänt .................................... 21
1.2 Lagrådet.................................... 22
2 Allmän motivering................................. 22
2.1 En ny fiskelag................................ 22
2.1.1 Allmänt om en ny fiskelag ................... 22
2.1.2 Definition av fisk och fiske................... 23
2.1.3 Definition av redskap....................... 24
2.2 Fiskerätten .................................. 27
2.2.1 Bakgrund .............................. 27
2.2.2 Nuvarande ordning........................ 27
2.2.3 Fiskerätten i en ny fiskelag................... 32
2.2.4 Utlänningars fiskerätt ...................... 35
2.3 Fisket ..................................... 37
2.3.1 Fiskevården............................. 37
2.3.2 Särskilt om sötvattenskräftan ................. 42
2.3.3 Bestämmelse om naturvårdshänsyn ............. 44
2.3.4 Förhållandet mellan flera fiskande .............. 45
2.4 Fiskresursemas fördelning ....................... 47
2.4.1 Gällande bestämmelser ..................... 47
2.4.2 Resursfördelningen i Danmark ................ 48
2.4.3 Fördelningen mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske 49
2.4.4 Licens som krav för att bedriva yrkesfiske......... 53
2.4.5 Fångstuppgifter .......................... 56
2.5 Straffbestämmelser m.m......................... 57
2.5.1 Straff ................................. 57
2.5.2 Särskild rättsverkan........................ 60
3 Upprättade lagförslag............................... 62
4 Specialmotivering ................................. 62
4.1 Förslaget till Fiskelag........................... 62
4.2 Övriga förslag................................ 78
5 Hemställan ..................................... 78
6 Beslut ......................................... 79
Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian (Ds 1992:70)
Enklare fiske bestämmelser........................ 80
Bilaga 2 Promemorians lagförslag......................... 81
Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ....................... 95
Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid Lagrådets sammanträde
den 15 mars 1993 ............................. 114
gotab 43456, Stockholm 1993
120