Prop.
1992/93:228
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för Försvarsde-
partementet.
Stockholm den 25 mars 1993
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anders Björck
Propositionen innehåller förslag till ändringar i värnpliktslagen (1941:967).
Ändringarna innebär att värnpliktiga som tas ut för grundutbildning till tolk
och förhörsledare får lika lång grundutbildningstid oavsett vid vilken för-
svarsgren de tas ut. Förslaget innebär också en förkortning av grundutbild-
ningstiden för dessa värnpliktiga. Vidare föreslås en sänkning av den minsta
grundutbildningstiden för vissa värnpliktiga i specialistbefattningar, bl.a. lä-
kare. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1993.
I propositionen behandlas också riktlinjer i fråga om värnpliktiga i mobili-
serings- och förplägnadstjänst.
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 228
Prop. 1992/93:228
Överbefälhavaren har i en skrivelse den 18 december 1992 (dnr
Fo92/2912/RS) föreslagit ändringar i 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967)
innebärande en samordning av grundutbildningstiden för värnpliktiga som
utbildas till tolk och förhörsledare oavsett inom vilken försvarsgren den
värnpliktige skall utbildas. I skrivelsen föreslås också att grundutbildningsti-
den avkortas för dessa värnpliktiga.
I en skrivelse den 12 september 1991 (dnr Fo91/1795/4) har Överbefälha-
varen tidigare föreslagit en sänkning av den minsta grundutbildningstiden
för värnpliktiga läkare, läkarassistenter (tandläkare) och apotekare.
Under beredningen av detta ärende har synpunkter inhämtats från Över-
befälhavaren, Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvap-
net, Försvarets civilförvaltning, Värnpliktsverket, Vapenfristyrelsen, För-
svarets sjukvårdsstyrelse, försvarets tolkskola, Sveriges centrala värnplikts-
råd, Sveriges vapenfrias medinflytandeorganisation samt personalorganisa-
tionerna inom försvarsmakten.
Frågan om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst behandla-
des i 1992 års totalförsvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12,
rskr. 1991/92:337). Riksdagen godtog härvid i princip regeringens förslag att
införa värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Genom en samti-
digt beslutad ändring i värnpliktslagen utökades tjänstgöringstiden för så-
dana värnpliktiga (prop. 1991/92:101). Vid ärendets behandling framhöll
dock Försvarsutskottet att volymen och de närmare förutsättningarna för att
utnyttja dessa värnpliktiga i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll
borde beslutas först sedan Pliktutredningen (Fö 1991:02) hade lämnat sina
förslag.
Försvarsutskottet förutsatte att regeringen utan tidsspillan skulle åter-
komma till riksdagen med förslag i frågan.
I regleringsbrevet avseende Försvarsdepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1992/93 angav regeringen att Chefen för armén, med beak-
tande av riksdagens beslut, skulle fortsätta sådana förberedelser som möjlig-
gör att mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga kan påbörja sin befatt-
ningstjänstgöring på förbanden den 1 juli 1993.
Chefen för armén gavs samtidigt i uppdrag att senast den 15 augusti 1992
lämna en redovisning av bl.a. vilka krigsförband som har behov av sådana
värnpliktiga som det här gäller.
Sedan Chefen för armén lämnat den begärda redovisningen, begärdes syn-
punkter på redovisningen av Pliktutredningen.
Pliktutredningen inkom till Försvarsdepartementet den 27 oktober 1992
med en redogörelse för sina bedömningar (dnr Fo92/2374/MIL). Utred-
ningen erinrade härvid om att den i sitt betänkande skulle återkomma till
principerna för användningen av värnpliktiga i stödproduktionen inom det
militära försvaret.
Regeringen uppdrog genom beslut den 10 december 1992 ät Chefen för Prop. 1992/93:228
armén att - med beaktande av Pliktutredningens synpunkter - genomföra
utbildning av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst för krigsor-
ganisationens behov. Bakgrunden till beslutet var att Chefen för armén
måste få möjlighet att påbörja utbildningen av de värnpliktiga som redan var
inkallade.
1 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 5, s. 66-67) har rege-
ringen redovisat sina ställningstaganden i frågan. Samtidigt har aviserats att
regeringen avser återkomma till riksdagen, sedan bl.a. Pliktutredningen av-
gett sina förslag.
Den 28 januari 1993 överlämnade Pliktutredningen till regeringen sitt be-
tänkande Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139). Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.
Regeringens förslag: Värnpliktslagen ändras så att grundutbildningsti-
den blir densamma för alla värnpliktiga som tas ut för utbildning till
tolk och förhörsledare. Detta sker genom att tolk och förhörsledare i
lagen anges som en särskild specialistbefattning med en lika lång ut-
bildningstid. Grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga skall om-
fatta minst 360 och högst 380 dagar, vilket innebär att utbildningstiden
blir ungefär två månader kortare än för närvarande.
Den kortaste grundutbildningstiden för till specialistbefattningar
uttagna värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare blir 120 dagar.
De hörda instanserna: Försvarets sjukvårdsstyrelse har anfört att benäm-
ningen läkarassistent i värnpliktslagen bör bytas ut mot benämningen tandlä-
kare. Övriga instanser har inte haft något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av 27 § 1 mom. värnpliktslagen framgår
att värnpliktiga tas ut för utbildning i olika befattningar som hör till någon
försvarsgren. Utbildningstiden för varje befattning är angiven med en minsta
och en högsta tid och varierar mellan försvarsgrenarna. Av paragrafen fram-
går vidare att värnpliktiga kan tas ut för utbildning till någon av vissa uppräk-
nade särskilda specialistbefattningar, såsom meteorologer eller fältpräster.
För sådana specialistbefattningar är utbildningstiden i allmänhet densamma
oavsett vid vilken försvarsgren utbildningen sker.
En värnpliktig skall tjänstgöra det antal dagar som anges i värnpliktsut-
bildningsförordningen (1980:1035). Enligt 3 § förordningen får Överbefälha-
varen föreskriva att värnpliktiga som har uttagits för utbildning till vissa sär-
skilda befattningar skall tjänstgöra längre eller kortare tid än vad som sägs
i förordningen. Tiden får dock inte under- eller överstiga vad som anges i
värnpliktslagen.
Värnpliktiga tas ut för utbildning till tolk och förhörsledare vid såväl ar- 3
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 228
mén, marinen som flygvapnet. Tolkar och förhörsledare är alltid plutonsbe-
fälsuttagna värnpliktiga och hänförs i armén till kategorin plutonsbefäl i sär-
skilt kvalificerad befattning. I 27 § 1 mom. värnpliktslagen föreskrivs en
grundutbildningstid för dessa värnpliktiga inom armén om minst 395 och
högst 450 dagar. Utbildningstiden för plutonsbefälsuttagna värnpliktiga är
inom flottan minst 410 och högst 525 dagar, inom kustartilleriet minst 410
och högst 435 dagar samt inom flygvapnet minst 335 och högst 360 dagar.
Utbildningen till tolk och förhörsledare inleds med en allmän militär ut-
bildning. Därefter utbildas de värnpliktiga vid försvarets tolkskola. Med
hänsyn till krigsorganisationens behov tas de värnpliktiga under utbild-
ningen vid skolan ut för utbildning vid någon försvarsgren. Utbildningen av
de värnpliktiga sker dock vid tolkskolan. När utbildningen vid tolkskolan är
avslutad, krigsplaceras de värnpliktiga i försvarsmaktens krigsorganisation.
Överbefälhavaren har anfört att utbildningstiden bör vara lika lång för alla
värnpliktiga tolkar och förhörsledare, oberoende av vilken försvarsgren de
tillhör och har därför föreslagit att dessa värnpliktiga i likhet med t.ex. me-
teorologer och fältpräster bildar en särskild specialistbefattning med samma
utbildningstid. På så sätt kan, i motsats till i dag, utbildningstiden bestämmas
oberoende av vilken utbildningstid som gäller för andra plutonsbefälsut-
tagna värnpliktiga vid respektive försvarsgren.
Överbefälhavaren har vidare anfört att grundutbildningstiden för tolkar
och förhörsledare bör avkortas till minst 360 och högst 380 dagar. Som skäl
har anförts att utbildningsmålen kan uppnås med denna kortare utbildnings-
tid.
Regeringen delar Överbefälhavarens uppfattning att dessa värnpliktigas
utbildningstid bör vara lika lång oavsett vilken försvarsgren de tillhör och
föreslår därför att 27 § 1 mom. värnpliktslagen ändras så att i en ny punkt
denna kategori hänförs till en särskild befattning. Regeringen delar även
Överbefälhavarens uppfattning att utbildningstiden för tolkar och förhörsle-
dare kan förkortas. Vi föreslår därför att de får en utbildningstid om minst
360 och högst 380 dagar.
Regeringen går härefter över till förslaget om grundutbildningstider för de
värnpliktiga läkarna m.fl.
Genom ett riksdagsbeslut hösten 1989 bestämdes nya riktlinjer för den mi-
litära utbildningen av läkare (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87). Tidigare ge-
nomgick värnpliktiga läkare under pågående civila studier en grundutbild-
ning som var uppdelad på tre eller flera tjänstgöringsperioder. De nya rikt-
linjerna innebär att en värnpliktig läkare i regel tas ut till befälsutbildning
och genomför sin grundutbildning som andra värnpliktiga i ett sammanhang.
Efter avlagd läkarexamen ändras uttagningen. Därefter genomförs komplet-
terande militärmedicinsk utbildning i form av fackkurser. Ändringen av lä-
karnas utbildning kunde genomföras inom ramen för den gällande lagstift-
ningen. De nya riktlinjerna föranledde därför inte några ändringar i värn-
pliktslagen.
När det nya utbildningssystemet infördes, fanns det omkring 400 värnplik-
tiga läkare som hade påbörjat sin militära utbildning enligt det äldre syste-
met och ännu inte avslutat sin grundutbildning. Enligt värnpliktslagen skall
dessa värnpliktiga fullgöra en grundutbildning om minst 200 dagar. I dagslä-
Prop. 1992/93:228
get har dessa värnpliktiga genomfört endast omkring 120 dagars grundut-
bildning. Överbefälhavaren anser detta vara en tillräcklig grundutbildning
för att dessa värnpliktiga skall kunna krigsplaceras i försvarsmaktens krigs-
organisation.
Även grundutbildningen för värnpliktiga apotekare och läkarassistenter
får enligt Överbefälhavarens bestämmande genomföras i olika omgångar.
Numera har denna uppdelning av grundutbildningen upphört. Vissa av dessa
värnpliktiga har påbörjat grundutbildningen enligt det äldre systemet och
fullgjort endast 120 dagar. Överbefälhavaren anser att även dessa kategorier
värnpliktiga har fullgjort en tillräcklig grundutbildning.
Regeringen delar Överbefälhavarens uppfattning och föreslår att värn-
pliktslagen ändras på så sätt att den nedre gränsen för grundutbildningstiden
för dessa specialistbefattningar sänks till 120 dagar.
Regeringen föreslår också att - i enlighet med Försvarets sjukvårdsstyrel-
ses förslag - benämningen läkarassistent i värnpliktslagen byts ut mot be-
nämningen tandläkare.
Även om regeringen för närvarande inte ser något behov av en uppdelad
grundutbildning, kan det dock inte uteslutas att det i framtiden visar sig att
grundutbildningen till någon enstaka krigsbefattning bör kunna genomföras
i omgångar. Vi anser därför att en sådan möjlighet även i fortsättningen bör
finnas kvar.
115 § värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) föreskrivs bl.a. att värn-
pliktiga har rätt till utryckningsbidrag på 3 000 kronor, om tjänstgöringen
har varat sammanlagt i minst 180 dagar. Eftersom nu de läkare, tandläkare
och apotekare som tagits ut till utbildning till specialistbefattning inte kom-
mer att fullgöra en så lång tjänstgöring, bör de kunna få utryckningsbidrag
redan efter 120 dagars tjänstgöring. Det är regeringens uppfattning att nöd-
vändiga författningsändringar bör göras med anledning av detta.
Prop. 1992/93:228
Prop. 1992/93:228
Regeringens forslag: Utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- och
förplägnadstjänst genomförs i huvudsak i enlighet med regeringens
uppdrag till Chefen för armén den 10 december 1992.
Uppfyllnaden av mobiliserings- och förplägnadsorganisationen
skall ske genom att de militära myndigheterna i krigsorganisationen
under uppbyggnadstiden utnyttjar
dels samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och
som går att krigsplacera,
dels flertalet merbehovsutbildade kockar inom marinen för krigs-
placering inom förplägnadstjänsten.
Uppsättningstiden av mobiliserings- och förplägnadsförbanden bör
vara 15 år.
Åtgärderna bör vara av en sådan omfattning att uppsägning av civil-
anställda kan begränsas så långt som möjligt. På Gotland och i nuva-
rande Övre Norrlands militärområde skall civilanställda som berörs
av införandet av utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärn-
pliktiga enbart avvecklas genom naturlig avgång.
Skälen för regeringens forslag: Uppsättandet av mobiliserings- och för-
plägnadsförband är en följd av strävan att ha så liten skillnad som möjligt
mellan organisationen i fred och i krig.
Förrådstjänsten genomgår för närvarande en omfattande förändring mot
en mer centraliserad och rationell hantering av materiel.
En resurssnålare förrådshållning måste dock kombineras med åtgärder för
att snabbt höja mobiliseringsberedskapen. Därför behövs en effektiv mobili-
seringsorganisation.
Nuvarande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga saknar rätt utbild-
ning för de uppgifter som skall lösas i den nya mobiliseringsstrukturen.
Dessa värnpliktiga bör ersättas med särskilda mobiliseringsförband.
Traditionellt har förplägnadsfunktionen i krigsorganisationen lösts genom
att varje kompanienhet såväl i fältförbanden som i territorialarmén förfogat
över en kokgrupp.
Detta har fördelar men också nackdelar. För stora delar av det territoriella
försvaret men också för fältförbanden i vissa lägen är det mer rationellt att
utnyttja tillgängliga storkök. Därav följer ett behov av att förändra värn-
pliktsutbildningen i detta avseende.
En bättre effekt erhålls om förplägnadsfunktionen i fältförbanden har
kompetens att, beroende på situationen, antingen utnyttja storkök eller till-
reda mat fältmässigt.
En sådan inriktning kräver att en kokgrupp har kompetens inom båda om-
rådena. Denna kompetens måste erhållas under grundutbildningen. Genom
att samtliga ges utbildning i både militära storkök och fältkök uppnås erfor-
derlig kompetens. Utöver detta erfordras särskilda förplägnadsplutoner för
territorialförsvarets behov. Värnpliktiga i dessa plutoner utbildas i huvudsak
för storköksbefattningar.
I augusti 1992 redovisade Chefen för armén vilka krigsförband som har
behov av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga. Vidare redovisades
dessa krigsförbands uppgifter, antalet värnpliktiga som berörs i respektive
förband och antalet anställda som till följd härav blir övertaliga.
Enligt Chefens för armén redovisning finns ett behov av 11 776 värnplik-
tiga i mobiliseringstjänst och 4 407 i förplägnadstjänst för att åstadkomma
den planerade krigsorganisationen. Chefen för armén anger att krigsorgani-
sationsbehovet innebär att ca 2 500 mobiliserings- och förplägnadsvärnplik-
tiga årligen behöver genomgå grundutbildning, varav ca 1 160 utgörs av mo-
biliseringsvärnpliktiga. Detta skulle kunna ge en teoretisk möjlighet att
minska antalet förråds- och förplägnadsanställda med ca 900. De reella ra-
tionaliseringsmöjligheterna bedöms dock av Chefen för armén stanna vid en
minskning med ca 800 anställda.
Efter de minskningar av försvarsmaktens grundorganisation som 1992 års
försvarsbeslut innebär kommer enligt regeringens bedömning arméns totala
behov av civilanställd personal att uppgå till sammanlagt ca 3 200 personer
från mitten av 90-talet. Huvuddelen av dessa civilanställda kan krigsplace-
ras.
Det rådande arbetsmarknadspolitiska läget gör det enligt regeringens me-
ning angeläget att försöka lindra effekterna för de civilanställda av att mobi-
liserings- och förplägnadsförband införs.
Pliktutredningen föreslog i sin redogörelse att uppfyllande av mobilise-
rings- och förplägnadsorganisationen skall ske genom att de militära myndig-
heterna i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden utnyttjar
- samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och som går
att krigsplacera,
- fler värnpliktiga med lämplig bakgrund som kan föras över från fältför-
banden eller merbehovsutbildningen inom marinen,
- personal från frivilligorganisationerna och
- värnpliktiga som direktrekryteras för att genomgå grundutbildning för
uppgifter i mobiliserings- och förplägnadstjänsten.
Pliktutredningen ansåg också att uppsättningstiden borde göras längre än
planerade 12 år. Utredningen angav också att man avsåg att i sitt betänkande
återkomma till principerna för användningen av värnpliktiga i stödproduk-
tionen inom det militära försvaret.
I Pliktutredningens betänkande redovisas allmänna principer för uttag-
ning till stödproduktion. Härvid anges att en helt avgörande förutsättning
för att pliktpersonal skall få tas ut till stödproduktion är att de får en uppgift
i krigsorganisationen eller att de behövs för beredskap i fred. Vidare anger
man att det är viktigt att utnyttja de civilanställda som i krigsorganisationen
kan utföra de uppgifter som de har i den fredstida produktionen. Slutligen
påpekas att omsättningen av pliktpersonal inte får vara större än vad som är
motiverat av de uttagnas förmåga att lösa uppgifterna. De värnpliktiga som
omsätts bör inte samtliga överföras till personalersättningsreserven, utan
flertalet bör ges nya krigsbefattningar.
Enligt regeringens mening bör vid införandet av mobiliserings- och för-
Prop. 1992/93:228
plägnadsförband följande gälla för att minska antalet uppsägningar av civil- Prop. 1992/93:228
anställda.
Uppsättningstiden av mobiliserings- och förplägnadsförbanden förlängs
frän 12 till 15 år. Därigenom kan ytterligare civilanställda behållas i organisa-
tionen. Vidare bör de inom marinen årligen ca 120 merbehovsutbildade
kockarna utnyttjas i förplägnadsförbanden. Härutöver bör samtliga civilan-
ställda utnyttjas som blir kvar i grundorganisationen och som går att krigs-
placera.
De reduceringar som blir följden av införandet av mobiliserings- och för-
plägnadsförband bör genomföras så att civilanställda på Gotland och inom
nuvarande Övre Norrlands militärområde, där stor arbetslöshet råder, inte
drabbas av uppsägningar. I dessa områden bör personalen avvecklas enbart
genom naturlig avgång.
Att utnyttja frivilligpersonal, som Pliktutredningen föreslagit, bedöms
inte möjligt, då det redan i dag råder brist på frivilliga i hemvärnets förpläg-
nadsorganisation. Hemvärnet skall dessutom öka i storlek.
Sammantaget konstaterar regeringen att med dessa åtgärder endast ca 550
civilanställda blir övertaliga vid införandet av utbildningen av mobiliserings-
och förplägnadsvärnpliktiga. Behovet av civilanställda inom armén kommer
därmed att uppgå till ca 3 450 personer från mitten av 90-talet. När avveck-
lingen av civilanställda genom naturlig avgång slutförts i början av 2000-talet
bör antalet civilanställda inom armén vara 3 290 personer.
Genom 1992 års totalförsvarsbeslut har riksdagen godkänt principen om
att värnpliktiga används i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Utbildnings-
tiden för dessa värnpliktiga har lagts fast genom samtidigt beslutade änd-
ringar i värnpliktslagen. De riktlinjer som regeringen har redovisat bör ligga
till grund för genomförandet.
I enlighet med vad som nu har anförts har inom Försvarsdepartementet upp-
rättats ett förslag till
lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967).
Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna be-
tydelse.
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar lagförslaget och
2. godkänner de riktlinjer vi anfört om värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst.
Prop. 1992/93:228
Förslag till
Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Härigenom föreskrivs att 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
27 §
1.1 De värnpliktigas utbildningstid
Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbild-
ning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, sär-
skilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsöv-
ningar.
A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid armén, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,
2. menig kategori E minst 265 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalifice-
rad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,
3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,
4. plutonsbefäl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad
befattning, minst 395 och högst 450 dagar,
5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid flottan, skall fullgöra grundut-
bildning som omfattar för
1. menig kategori G minst 385 och högst 425 dagar,
2. menig kategori F minst 325 och högst 455 dagar,
3. menig kategori E minst 505 och högst 525 dagar,
4. gruppbefäl minst 325 och högst 455 dagar,
5. plutonsbefäl minst 410 och högst 525 dagar eller, om den värnpliktige
har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 410 och högst 455 da-
gar,
6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid kustartilleriet, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 240 och högst 265 dagar,
2. menig kategori E minst 400 och högst 425 dagar eller, i befattning i kust-
jägarförband, minst 290 och högst 315 dagar,
3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,
4. plutonsbefäl minst 410 och högst 435 dagar,
5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid flygvapnet, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,
2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,
3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar, eller, i särskild befattning i
underhålls-, underrättelse- eller markförsvarstjänst, minst 260 och högst 300
dagar,
4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,
'Senaste lydelse 1992:523.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:228
5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning till någon av följande särskilda be-
fattningar, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för
1. apotekare minst 200 och högst
225 dagar,
2. läkare minst 200 och högst 225
dagar,
3. läkarassistent minst 230 och
högst 255 dagar,
1. apotekare minst 120 och högst
225 dagar,
2. läkare minst 720 och högst 225
dagar,
3. tandläkare minst 720 och högst
255 dagar,
4. fältpräst minst 320 och högst 345 dagar,
5. personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar,
6. tekniker vid armén minst 320 och högst 345 dagar,
7. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,
8. meteorolog minst 340 och högst 8. meteorolog minst 340 och högst
365 dagar. 365 dagar,
9. tolk och förhörsledare minst 360
och högst 380 dagar.
Värnpliktig, som uttagits till bevaknings- eller depåtjänst, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar minst 220 och högst 245 dagar.
B. Värnpliktig skall fullgöra vid armén och flygvapnet högst fem, vid flot-
tan högst två och vid kustartilleriet högst fyra krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövning skall vid armén omfatta för värnpliktig i befattning
för
1. menig högst 21 eller, i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst
25 dagar,
2. gruppbefäl högst 25 dagar,
3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.
Krigsförbandsövning skall vid marinen omfatta för värnpliktig i befattning
för
1. menig högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för menig eller i
befattning för menig kategori E i kustjägarförband, högst 20 dagar,
2. gruppbefäl högst 20 dagar,
3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.
Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befatt-
ning för
1. menig högst 15 dagar,
2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbe-
fäl, högst 22 dagar,
3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar.
För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermäs-
tare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogö-
rare kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst två
dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.
Krigsförbandsövningarna inom armén får delas upp på två delövningar om
sammanlagt högst 23 dagar för meniga och gruppbefäl och högst 30 dagar för
plutons- och kompanibefäl.
Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning.
C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnplik-
tig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan åläggas
att fullgöra högst fem särskilda övningar.
Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt
högst fyra dagar vid flygvapnet.
Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid
förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kor-
tare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan åläg-
gas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta
dagar.
Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning.
Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om den
värnpliktige medger det.
Prop. 1992/93:228
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask
Statsrådet Björck anmäler fråga om ändrade grundutbildningstider för vissa
värnpliktiga, m.m.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
ändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. i enlighet med
bilaga till detta protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
gotab 43428, Stockholm 1993
12