Prop.
1992/93:217
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 april 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att den s.k. sexmånadersregeln för sjömän
ändras. Förslaget innebär att det för att skattefrihet skall erhållas
avseende inkomsten ombord krävs minst 183 dagars anställning och
vistelse utomlands under en löpande tolvmånadersperiod.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första
gången vid 1994 års taxering.
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 217
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Prop. 1992/93:217
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 48 § och punkt
3 av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 48 §
l.1 Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vård-
bidrag.
Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldi
ges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en
femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas
även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensions-
tillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Har folkpension enligt
bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
samordnats med yrkesskadel i vränta eller annan i nämnda lagrum angiven
livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket
första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av
den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett.
För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda
grundavdraget till 134,0 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, minskat enligt tredje stycket samma
lagrum. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av
sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp
tillkommer också gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.
Det särskilda grundavdraget får
dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid ut-
gången av året före beskattnings-
året och utgången av beskattnings-
året uppbar folkpension samt under
hela beskattningsåret bott i Sveri-
ge: summan av uppburen sådan
pension som enligt fjärde stycket
reducerar det särskilda grundav-
draget samt
b) för skattskyldig som inte avses
i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av för-
Det särskilda grundavdraget får
dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid ut-
gången av året före beskattnings-
året och utgången av beskattnings-
året uppbar folkpension samt under
hela beskattningsåret bott i Sveri-
ge: summan av uppburen sådan
pension som enligt fjärde stycket
reducerar det särskilda grundav-
draget samt
b) för skattskyldig som inte avses
i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av
tidspension, halv eller en fjärde-
dels ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring eller som avlidit:
uppburen folkpension och pen-
sionstillskott som uppburits enligt
2 § eller 2 a § lagen om pensions-
tillskott. För skattskyldig som har
livränta som avses i första stycket
sista meningen tillämpas i stället
för bestämmelsen i föregående
mening a bestämmelsen i föregåen-
de meningen b om det är till fördel
för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget redt
förtidspension, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring
eller som avlidit: uppburen folk-
pension och pensionstillskott som
uppburits enligt 2 § eller 2 a §
lagen om pensionstillskott. För
skattskyldig som har livränta som
avses i första stycket sista mening-
en tillämpas i stället för bestäm-
melsen i föregående mening a
bestämmelsen i föregående me-
ningen b om det är till fördel för
den skattskyldige.
:ras med 65 procent av den del av
Prop. 1992/93:217
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det
särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65
procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skatt-
skyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid
rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige
skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa
bestämmelser i stället hade tillämpats.
till 54 §
3.2 Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om anställningen
och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten
beskattats i verksamhetslandet. Om anställningen och vistelsen utomlands
varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än
svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk
församling medges dock sådan befrielse även om inkomsten inte
beskattats i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administrativ
praxis i detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbe-
skattning som detta land ingått.
Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utländskt
fartyg. 1 fråga om sådan anställ-
ning gäller vid 1986—1994 års
taxeringar att skattefrihet förelig-
ger om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader
och avsett anställning hos arbetsgi-
vare, som är en inländsk juridisk
person eller en här i riket bosatt
fysisk person, och anställningen
utövats ombord på utländskt fartyg
som huvudsakligen går i sådan
Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utländskt
fartyg. I fråga om sådan anställ-
ning gäller att skattefrihet förelig-
ger om anställningen och vistelsen
utomlands varat under tidrymd
eller tidrymder som sammanlagt
varat minst 183 dagar under en
tolvmånadersperiod och avsett
anställning hos arbetsgivare, som
är en inländsk juridisk person eller
en här i riket bosatt fysisk person,
och anställningen utövats ombord
oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8
fartygs säkerhet sförordningen
(1988:594).
I tid för vistelse som avses i
första och andra styckena får in-
räknas kortare avbrott för semes-
ter, tjänsteuppdrag eller liknande,
som inte är förlagda till början
eller slutet av anställningen utom-
lands. Uppehåll i Sverige för här
avsedda ändamål får inte sträcka
sig längre än som motsvarar högst
sex dagar för varje hel månad som
anställningen utomlands varar eller
under ett och samma anställningsår
till mer än 72 dagar.
på utländskt fartyg som huvudsa-
kligen går i sådan oceanfart som
avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäker-
hetsförordningen (1988:594).
I tid för vistelse som avses i
första stycket får inräknas kortare
avbrott för semester, tjänsteupp-
drag eller liknande, som inte är
förlagda till början eller slutet av
anställningen utomlands. Uppehåll
i Sverige för här avsedda ändamål
får inte sträcka sig längre än som
motsvarar högst sex dagar för
varje hel månad som anställningen
utomlands varar eller under ett och
samma anställningsår till mer än
72 dagar.
Prop. 1992/93:217
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på
goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att
undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar
under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för
att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten
likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena
beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och
en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första gången vid
1994 års taxering. Äldre bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till
54 § får dock på yrkande av skattskyldig tillämpas vid 1994 års taxering.
'Senaste lydelse 1992:1581.
2Senaste lydelse 1992:1596.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,
Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Den som är bosatt i Sverige och har anställning ombord på ett utländskt
fartyg skall i princip betala skatt enligt vanliga regler. Från denna
huvudregel har sedan år 1985 gällt ett tidsbegränsat undantag för
anställda ombord på utländska fartyg i oceanfart, den s.k. sexmånaders-
regeln.
I prop. 1992/93:127 föreslog regeringen att denna regels giltighetstid
skulle förlängas till att omfatta även 1994 års taxering. Vid riksdags-
behandlingen av propositionen tillstyrkte skatteutskottet (bet.
1992/93:SkU14) propositionen i denna del. Utskottet uttalade i betänk-
andet att företrädare för de berörda parterna inom sjöfarten hos utskottet
anfört att de aktuella reglerna borde ändras eftersom de var onödigt
stelbenta och gav upphov till praktiska olägenheter. Utskottet anförde
vidare att det saknade underlag för en ingående bedömning av detaljut-
formningen. Enligt utskottets mening borde regeringen skyndsamt ta upp
denna fråga och lägga fram de förslag till förbättringar som eventuellt
kan genomföras inom ramen för den nuvarande lagstiftningen.
Jag avser nu att ta upp denna fråga och lägga fram ett förslag till
ändring av den aktuella bestämmelsen. Vid ärendets beredning har
kontakter hafts med företrädare för Sveriges Redareförening, Svenska
Maskinbefälsförbundet, Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska
Sjöfolksförbundet.
Prop. 1992/93:217
Mitt förslag: Den särskilda sexmånadersregeln för sjömän på
utländska fartyg ändras på så sätt att skattefrihet inträder för
inkomsten ombord om anställningen och vistelsen utomlands varat
under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt uppgår till minst 183
dagar under en tolvmånadersperiod.
Skälen för mitt förslag: Inkomster som åtnjutits under vistelse utom-
lands och som uppburits vid anställning hos arbetsgivare som bedriver
näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförts var
t.o.m. 1991 års taxering skattefria om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och inkomsten belastat driftstället
som omkostnad. Sådan skattefrihet gällde normalt inte vid anställning
ombord på utländskt fartyg. Från denna huvudregel infördes dock genom
lagstiftning år 1985 i punkt 3 av anvisningarna till 54 § kommunalskatte-
lagen (1928:370), KL, ett tidsbegränsat undantag (prop. 1984/85:175,
bet. 1984/85:SkU 59, rskr. 1984/85:351, SFS 1985:362).
Undantaget tog sikte på ombordanställda på utländska fartyg, vilka
huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssä-
kerhetsförordningen (1988:594) och där anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader hos arbetsgivare, som är inländsk
juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person. Regeln avsågs
gälla enbart 1986-1988 års taxeringar. Tidsbegränsningen motiverades
med att regeln endast skulle gälla under den tid som behövdes för
beredning och genomförande av en allmän ändring av sjömansbeskatt-
ningen. Bakgrunden till bestämmelsen var det s.k. intemationalise-
ringsavtalet som kom till för att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft.
Regelns giltighetstid har dock vid flera tillfällen förlängts och har kommit
att gälla även 1989-1994 års taxeringar eftersom arbetet med att förändra
sjömännens beskattning ännu inte slutförts.
Som framgått har företrädare för sjöarbetsmarknadens parter riktat
kritik mot regelns innehåll. Bl.a. har hävdats att bestämmelsens krav på
sex månaders anställning och vistelse utomlands för att skattefrihet skall
erhållas för inkomsten ombord stämmer illa överens med dagens
avlösningsregler inom sjöfarten. Avlösningsreglema innebär i princip att
ombordanställda sett över en längre tidsperiod tjänstgör 50 % av tiden
och är lediga 50 % av tiden. Kravet på sex månaders sammanhängande
tjänstgöring leder till orimligt långa tjänstgöringstider vilket har såväl
sociala som säkerhetsmässiga konsekvenser, särskilt som arbetstiden till
sjöss för ombordanställda i genomsnitt uppgår till 70 timmar per vecka.
Bestämmelsens nuvarande utformning leder också till ökade kostnader för
redarna t.ex. för hotellrum för inkvartering av besättning i avvaktan på
att en sexmånadersperiod skall ta slut. Ett system som möjliggör kortare
tjänstgöringsperioder till sjöss har därför ansetts önskvärt.
Jag anser också för egen del att det finns fog för kritiken mot den Prop. 1992/93:217
nuvarande utformningen av regeln. Bestämmelsen bör därför ändras så
att den bättre stämmer överens med dagens avlösningssystem.
En förändring som bör tillgodose de krav som ställts från sjöarbetsmar-
knadens parter bör kunna vara att utforma en regel efter mönster från 6 §
första stycket 1 a lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta. Enligt sistnämnda bestämmelse undantas under vissa
förutsättningar bl.a. lön från skatteplikt enligt den iagen om mottagaren
av inkomsten vistats här i riket under tidrymd eller tidrymder som
sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod.
Som villkor för skattefrihet för inkomsten ombord bör således kunna
gälla att anställningen och vistelsen ombord uppgår till sammanlagt minst
183 dagar under en löpande tolvmånadersperiod. Dessa 183 dagar
behöver emellertid inte vara sammanhängande utan kan hänföra sig till
flera olika tjänstgöringsperioder ombord på flera olika fartyg. De 183
dagarna kan således även hänföras till flera olika anställningar. Vid
bedömning av antalet dagar beaktas även del av dag. Det kan påpekas att
det föreligger en skyldighet för redarna att rapportera de ombordanställ-
das tjänstgöringstider till Sjöfartsverket, vilket möjliggör för skattemyn-
digheterna att kontrollera tjänstgöringstiden ombord.
Eftersom utlandsvistelsen enligt förslaget inte längre behöver vara
sammanhängande behövs inte längre i detta sammanhang bestämmelserna
i tredje stycket av punkt 3 av anvisningarna till 54 § KL som reglerar
tillåtna uppehåll i utlandsvistelsen. Hänvisningen till andra stycket kan
därför upphävas.
Giltighetstiden av den s.k. sexmånadersregeln var vid bestämmelsens
införande begränsad till tre taxeringsår men har därefter förlängts vid
flera tillfällen i avvaktan på att arbetet att förändra sjömännens be-
skattning slutfördes. Trots att detta arbete ännu inte är färdigt finner jag
inte anledning att fortsätta att tidsbegränsa bestämmelsen. Tidsbe-
gränsningen har medfört att sjöarbetsmarknadens parter känt osäkerhet
för framtiden vilket medfört negativa effekter i form av bl.a. plane-
ringssvårigheter. När ett förslag om en ny sjöfartspolitik och därmed
sammanhängande frågor om sjömännens beskattning föreligger bör
emellertid ifrågavarande bestämmelse på nytt ses över.
Den föreslagna ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1993 och
tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Kravet på minst 183
dagars anställning och vistelse utomlands under en löpande tolvmånader-
speriod kan således hänföras till hela kalenderåret 1993. Om det skulle
bli mer fördelaktigt för en skattskyldig att tillämpa den nuvarande
bestämmelsen vid 1994 års taxering bör detta kunna ske efter särskilt
yrkande av den skattskyldige.
Förslaget medför enligt min bedömning inte några statsfinansiella
konsekvenser.
Jag lägger i förevarande ärende också fram ett förslag om en följdänd-
ring i punkt 1 av anvisningarna till 48 § KL med anledning av att det
fr.o.m. den 1 juli 1993 blir möjligt att ta ut tre fjärdedels folkpension
(prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:31 SfU9, rskr. 1992/93:157, SFS Prop. 1992/93:217
1992:1702). Denna bestämmelse föreslås också ändrad genom prop.
1992/93:187.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den lagt fram.
gotab 43540, Stockholm 1993