Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 24 september 1992 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per V&sterberg
I propositionen redovisas förslag rörande omfattning, organisation och
finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet.
Förslag presenteras bl.a. om marknadskontroll av elektrisk materiel, ut-
färdande och kontroll av behörighet att utföra elektriska installationer,
registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar samt rörande
Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd.
För att bl.a. effektivisera och stärka elsäkerhetsarbetets ställning såväl i
nationella som i internationella sammanhang föreslås elsäkerhetsarbetet
organiseras i formen av ett eget verk. Verket föreslås starta sin verksamhet
den 1 januari 1993.
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hömlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P.
Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet P. Westerberg
Prop.
1992/93:21
Regeringen beslutade i februari 1991 att tillkalla en särskild utredare1 för
att göra en översyn av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning
och organisation (dir. 1991:10). Utredningen, som antog namnet Elsäker-
hetsutredningen redovisade i slutet av år 1991 sitt uppdrag i betänkandet
ELSU 91 Förslag till omfattning, organisation och finansiering av det
svenska elsäkerhetsarbetet (SOU 1991:94).
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning och en sammanställ-
ning av remissyttrandena över betänkandet av Elsäkerhetsutredningen bör
fogas till protokollet som bilaga 1. Som underlag för mina ställnings-
taganden ligger vidare inkomna skrivelser från bl.a. organisationer och
företag.
I utredarens uppdrag ingick också att utarbeta förslag till hur den nuvar-
ande skadeståndsregleringen i ellagen borde kompletteras med bestämmel-
ser om produktansvar för att åstadkomma harmonisering med EG-direkti-
vet. Skadeståndsfrågan har efter förslag i prop. 1991/92:135 om produk-
tansvar för skador orsakade av elektrisk ström föranlett ändringar i lagen
(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
(bet. 1991/92:NU31, rskr. 1991/92:287, SFS 1992:668). Vad gäller utreda-
rens förslag till minskat statligt ägande i SEMKO vill jag hänvisa till rege-
ringens prop. 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag, i vilken
SEMKO medtagits bland 35 företag där regeringen föreslår minskat statligt
ägande. Utredarens förslag i denna del har således behandlats. Jag åter-
kommer nu till övriga delar i betänkandet från Elsäkerhetsutredningen.
Prop.
1992/93:21
Det övergripande målet för det svenska elsäkerhetsarbetet är att förebygga
skada på person och egendom orsakad av elektrisk ström. Elsäkerhets-
arbetet bedrivs genom att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god
säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel. Detta
gäller såväl produktion som distribution och användning av elektricitet.
Säkerhetsnivån avser risker för direkta skador av elektrisk ström och
bränder orsakade av el men gäller även andra skador när de orsakas av
elektriskt fel t.ex. mekaniska skador, bränn- och strålskador.
Väsentliga delar i elsäkerhetsarbetet är arbete med föreskrifter för el-
säkerhet där nödvändiga villkor fastställs för att skydda liv, hälsa, miljö
och ekonomiska värden. Även internationellt arbete såväl rörande
föreskrifter som säkerhetsstandardisering utgör betydelsefulla delar i
1 Civilingenjören Hans Aronsson
elsäkerhetsarbetet. Vad beträffar tillsynsverksamheten inriktas denna mot
att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av
elektriska anläggningar och elektrisk materiel uppfyller elsäkerhetsföre-
skriftema. Marknadskontrollen bidrar till att tillverkare och importörer
marknadsför säker elmateriel samt i de fall ej säker elmateriel kommer ut
på marknaden vidtar åtgärder för att begränsa riskerna. Behörighetssyste-
met bidrar till att säkerställa att elinstallationer utförs enligt gällande säker-
hetsföreskrifter.
Under åren 1983 - 1989 har i genomsnitt 262 elolycksfall och 11 eldöds-
fall per år inträffat i Sverige. Därutöver har 6 dödsfall per år inträffat
på grund av elbränder. Kostnaderna för elbränder är av storleksordningen
500 miljoner kronor per år. Därutöver har samhället kostnader för person-
skador i form av vård, förlorad arbetsförmåga osv. Till detta måste också
läggas en ej ekonomiskt kvantifierbar post i form av lidande och tragedier
som ofta blir följden av olycksfall och bränder.
Primär skada på person till följd av el förorsakas vanligen av ström-
genomgång, (elektrisk chock) eller av ljusbåge, som medför brännskador.
Sekundära skador kan uppstå till följd av brand med elektrisk felorsak eller
till följd av mekanisk skada, där elektricitet är den primära felkällan. Som
exempel på detta kan nämnas felaktig funktion hos en maskin på grund av
elektriskt fel och fall från t.ex. ledningsstolpe efter elchock.
Elektriska fel kan även ge upphov till driftstörningar. Förutom ekono-
miska konsekvenser för samhället, bland annat i den tillverkande industrin,
kan dessa medföra risk för sekundära personskador eller olägenheter ge-
nom att elberoende värmesystem upphör att fungera, människor fastnar i
hissar, operationer inte kan genomföras på sjukhus osv. Driftavbrott kan
även medföra andra risker, exempelvis brand eller andra skador om kyl-
systemet i en process upphör att fungera.
Myndighetsoiganisationen för elsäkerhet är uppbyggd med stöd av lagen
(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
den s.k. ellagen. Lagen ändrades år 1988 för att skapa nödvändiga förut-
sättningar för den nya kontrollordning för elektrisk materiel som infördes
den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:82, bet. 1987/88:NU30, rskr. 1987/
88:219, SFS 1988:218). Ellagen bemyndigar regeringen eller den som
regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som är påkallade från
elsäkerhetssynpunkt. Regeringen har i starkströmsförordningen (1957:601),
förordningen om elektrisk materiel (1989:420) och i elinstallatörsförord-
ningen (1990:806) delegerat uppgifter att meddela föreskrifter från elsäker-
hetssynpunkt till elsäkerhetsmyndigheten (Närings-och teknikutveckling-
sverket, NUTEK). Myndighetstillsyn över starkströmsanläggningar vilar på
elsäkerhetsmyndigheten och under myndighetens överinseende och ledning
Statens elektriska inspektion. Enligt elmaterielförordningen är NUTEK
även tillsynsmyndighet för elektrisk materiel.
NUTEK är ansvarig myndighet rörande säkerheten för person- och egen-
domsskador vid produktion, distribution och användning av elektrisk kraft.
Verket utfärdar erforderliga säkerhetsföreskrifter och utövar även viss
tillsyn av att föreskrifterna efterlevs (för järnvägar m.m.). Den regionala
Prop.
1992/93:21
myndighetstillsynen utövas av Statens elektriska inspektion. Närings- och
teknikutvecklingsverket är chefsmyndighet för inspektionen.
NUTEK:s och inspektionens ansvar gäller elsäkerheten i all verksamhet,
såväl i bostäder, lokaler, fritidsanläggningar m.m. som på arbetsplatser.
Verksamheten bedrivs i samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesins-
pektionen, Konsumentverket m.fl. myndigheter och med näringslivs- och
arbetstagaroiganisationer.
Vid sidan av NUTEK och Statens elektriska inspektion har även andra
grupper ansvar för att elanläggningar och elutrustning konstrueras och
sköts så att föreskrivna säkerhetskrav uppfylls. Detta gäller bl. a. anlägg-
ningsägare, elinstallatörer, eldistributörer, besiktningsmän och konstruk-
törer.
En hög svensk elsäkerhetsnivå är ett resultat av många berörda aktörers
arbete, deras säkerhetsmedvetande och skadeförebyggande åtgärder.
I prop. 1991/92:170 (bil. 11 s.5) om det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet behandlades bl.a. varors fria rörlighet, tekniska
föreskrifter m.m. Jag anförde då att jag avsåg att under året återkomma
med förslag om hur det svenska elsäkerhetsarbetet skall utformas,
organiseras och finansieras för att upprätthålla en hög och med övriga
EES-länder samordnad säkerhetsnivå. Jag anförde vidare att i samband
därmed bör den exakta tidpunkten för svensk anpassning till lågspännings-
direktivet (LVD) avgöras. I EES-avtalet har Sverige fått rätt att avvakta
med anpassningen till lågspänningsdirektivet till den 1 januari 1994. Jag
återkommer nu till dessa frågor i samband med mina förslag om det
svenska elsäkerhetsarbetet.
Prop.
1992/93:21
Mitt ställningstagande: Den nuvarande kontrollordningen för elek-
trisk materiel anpassas den 1 juli 1993 till EG:s lågspänningsdirektiv.
Detta sker genom att kvarvarande krav på statligt förhandsgod-
kännande för viss materiel liksom den statliga registreringen av elekt-
risk materiel med anknytande avgift slopas.
Marknadskontrollen av elektrisk materiel genom elsäkerhetsmyn-
dighetens försorg behålls. Finansieringen av denna behandlas i av-
snitt 8.
Utredaren: Utredaren tar upp marknadskontrollen. Han avser att
marknadskontrollen av elektriskt materiel genom myndighetens försorg
bibehålls och att den huvudsakligen bör bedrivas i projektform.
Remissinstanserna: Vad utredaren anfört bemöts i huvudsak positivt
eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 21
Skälen för mitt ställningstagande: Inom EG gäller beträffande elektrisk
materiel det s.k. lågspänningsdirektivet, LVD, från år 1973, (73/23/EEG).
Detta innehåller vissa gemensamma bestämmelser i fråga om all elektrisk
materiel som är konstruerad för användning vid en spänning mellan 50 och
1 000 volt växelström. Direktivet täcker i stort sett konsumentprodukter
och materiel konstruerad för att användas inom dessa spänningsgränser,
dvs. hushållsapparater, handverktyg, belysningsmateriel, elektriska led-
ningar, kablar samt viss installationsmateriel. Direktivet gäller alla säker-
hetsaspekter för denna utrustning inkl, skydd mot mekaniska risker. Direk-
tivet omfattas av EES-avtalet (Bilaga n X. Elektrisk materiel nr 1). Enligt
avtalet skall Sverige, Finland och Island ha anpassat sig till LVD senast
den 1 januari 1994.
I praktiken har beträffande elektrisk materiel skett en långtgående har-
monisering av produktkraven. Samma regler gäller i stort sett i Sverige
och övriga EFTA-länder som i EG. Harmoniseringen har skett inom ra-
men för standardiseringsverksamheten på området, framför allt spelar det
internationella standardiseringsorganet IEC och det europeiska CENELEC
en viktig roll. De svenska föreskrifterna om provning av elektrisk materiel
anknyter i mycket stor utsträckning till standarder.
I Sverige beslutade riksdagen våren 1988 om en ny kontrollordning för
elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82, bet. 1987/88:NU 30,rskr.
1987/88:219). Enligt beslutet öppnades möjlighet för tillverkare och im-
portör att - som alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning
- utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande
provningsinstitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall
övervakas av SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO (S-märk-
ning) ersattes med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Beträf-
fande vissa produkter behölls kravet på förhandsgodkännande. Den därmed
etablerade ordningen innebar en anpassning till LVD i väsentliga avseen-
den.
Den fullständiga anpassning till LVD som EES-avtalet nu kräver innebär
att all statlig förhandsprövning och registrering som förutsättning för mar-
knadsföring upphör. Enligt LVD är certifiering av fristående organ frivil-
lig, men en stor del av produkterna är ändå certifierade och märkta med
certifieringsorganets märke. För att tillgodose behovet av ömsesidigt god-
tagande av sådana märken har LVD en ordning där länderna anmäler
organ vars certifikat och märken får vissa rättsverkningar enligt direktivet.
EG-kommissionen har föreslagit att LVD kompletteras med bestämmelser
om märkning med det s.k. EG-märket.
Det svenska kontrollorganet SEMKO har ingått en rad överenskommel-
ser som syftar till att förenkla provningsprocedurema (se prop. 1986/
87:82, s.15). Någon funktion enligt LVD har dock SEMKO och dess S-
märke inte kunnat få innan direktivet tillämpas i Sverige.
Det svenska uppskovet med anpassningen till LVD enligt EES-avtalet
var föranlett av praktiska svårigheter i samband med byte av kontrollord-
ning. Enligt min bedömning bör dock detta byte kunna ske redan den 1
juli 1993. Min avsikt är därför att föreslå regeringen att så sker.
Prop.
1992/93:21
En redogörelse för EG:s syn på bedömning av överensstämmelse, var-
med avses det förfarande varmed man styrker att en produkt uppfyller
ställda krav, finns i EES-propostitionen (bil. 11, s.39ff). Därav framgår
(s. 57f) att en aktiv kontroll av de produkter som finns på marknaden
utgör en viktig beståndsdel. Övervakningen syftar till att kontrollera att
tillverkare/importörer följer direktivens bestämmelser med avseende på
produkter, kontrollförfaranden och märkning. Marknadskontrollen, som
inte får förväxlas med kontroll före marknadsintroduktionen, är en uppgift
för säkerhetsmyndighetema i medlemsstaterna.
Som framgår av EES-propositionen kommer frågan om utformning och
finansiering av marknadskontroll mot bakgrund av EES-samarbetets krav
att närmare utredas. Jag avser att ge Styrelsen för teknisk ackreditering i
uppdrag att skyndsamt utreda denna fråga.
För närvarande sker en viss marknadskontroll av elektrisk materiel inom
ramen för kontrolloidningen (se prop 1987/88:82, s.20f). Denna ordning
bör som utredaren har angett behållas. En särskild fråga gäller finansie-
ringen, där en ny lösning måste finnas då registreringsavgiften upphör. Jag
återkommer till detta i avsnitt 8.
Prop.
1992/93:21
Mitt ställningstagande: Den nuvarande ordningen för utfärdande och
kontroll av behörighet att utföra elektriska installationer bibehålls.
En anpassning av den godkännande myndigheten bör ske så att den
motsvarar de krav som ställs på sådant certifierande organ som ställs
i Europanormen EN 45013.
Utredaren: Utredarens förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt eller lämnas
utan erinran av nästan alla remissinstanserna. Kraftverksföreningen fram-
håller dock att vid en översyn av nu gällande förordningar med en inrikt-
ning på avreglering bör man också pröva frågan om den nuvarande ord-
ningen med behörighet utfärdad av statlig myndighet kan slopas.
Skälen för mitt ställningstagande: Det svenska behörighetsbegreppet
innebär dels rätten att fatta vissa beslut eller att utföra visst arbete, dels
skyldigheten att uppvisa och vidmakthålla särskild kompetens för arbets-
uppgiften. Behörighet utfärdas av den statliga elsäkerhetsmyndigheten.
Erfarenheter från de senaste åren visar att svåra olycksfall och dödsolyckor
ofta har sin grund i felaktigt gjorda installationer, i många fall utförda av
personer utan kompetens inom området.
Ett slopande av den nuvarande behörighetsordningen skulle för allmän-
heten kunna framstå som en signal om att det inte krävs fackkompetens för
att göra installationsarbeten. Flera av de dödsolyckor som inträffat utgör
exempel på de risker för olyckor som uppkommer som en följd av att icke
behöriga gör installationer.
Behörighetsföreskrifter av samma slag som i Sverige förekommer också
i de övriga nordiska länderna. I en särskild kommitté (Nordiska kommittén
för samordning av elektriska säkerhetsfrågor, NSS) pågår ett arbete som
syftar till en samordning av de nordiska behörighetsreglerna. Det skulle
bland annat kunna göra det möjligt att få ett nordiskt kompetensbevis som
medger att en elinstallatör kan utföra arbeten i lågspänningsområdet i
samtliga nordiska länder.
I Europa utanför Norden är situationen olika mellan länderna. Vanligen
gör distributören av elektrisk energi kontroll av att anläggningarna är
utförda enligt gällande bestämmelser t.ex. föreskrifter och standarder.
Behörighetsregler saknas helt i vissa länder, t.ex. Storbritannien, där
övervakningen av dem som utför installationsarbete och deras yrkeskun-
nande helt vilar på installationsföretagen själva. I och med skapandet av
den inre marknaden inom EG anser man på många håll i Europa att även
installationsföretag bör få rätt att utföra arbete i andra länder än det egna.
Förutsättningen är dock att arbetet utförs på det sätt som är godtaget i det
enskilda landet. Något EG-direktiv som tar ställning för hur säkra elekt-
riska installationer skall utföras finns ännu inte. Enligt min mening bör
därför den nuvarande svenska ordningen för utfärdande och kontroll av
behörighet att utföra elektriska installationer bibehållas.
På certifieringsorgan för certifiering av personer ställs vissa krav enligt
Europanormen EN 45 013. Bland annat skall den enhet som utfärdar god-
kännandet av installatörer vara separerad från den enhet som har föreskri-
vande uppgifter för behörighetsverksamheten.
En anpassning av den svenska godkännande elsäkerhetsmyndigheten bör
därför ske så att den motsvarar de krav som ställs på sådant certifierande
organ enligt Europanormen.
Prop.
1992/93:21
Mitt ställningstagande: Den nuvarande ordningen för registrering
och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar bibehålls.
Utredaren: Utredaren föreslår att vissa elektriska anläggningar blir före-
mål för obligatorisk registrering. Registreringsplikten föreslås åvila anlägg-
ningens ägare eller brukare om den senare genom avtal övertagit ansvaret
för anläggningen. Utredaren föreslår vidare att registrerade anläggningar
skall vara föremål för särskild obligatorisk kontrollbesiktning vart
tredje år. För vissa större eller farligare anläggningar kan elsäkerhets-
myndigheten föreskriva annan besiktningsfrekvens. Myndigheten kan även
medge längre intervall än tre år om anläggningens karaktär ger anledning
till detta. För registrerade anläggningar skall betalas en särskild årlig
registreringsavgift. Den myndighet som certifierar besiktningsförrättare
anpassas så att den motsvarar de krav som ställs på sådant certifierande
organ i Europanormen EN 45 013.
Remissinstanserna: Utredarens förslag rörande registrering och kon-
trollbesiktning av vissa elektriska anläggningar får ett blandat mottagande
av remissinstanserna. Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del be-
möter ett antal förslaget positivt, (bl.a. Närings- och teknikutvecklingsver-
ket, Statens elektriska inspektion, Svenska Brandförsvarsföreningens Elekt-
riska Nämnd (EN) och SEMKO) medan ungefär lika många av remissin-
stanserna är kritiska och framför synpunkter mot förslaget (bl.a. Stats-
kontoret, Kraftverksföreningen, Riksförbundet Energileverantörema och
Sydkraft).
Skälen för mitt ställningstagande: Redan i inledningen av industrins
elektrifiering och utbredningen av elektricitetens användning i samhället i
övrigt uppmärksammade försäkringsbolagen de risker för bränder och
andra skadehändelser som elektrifieringen innebar. De första föreskrifterna
om vissa säkerhetsåtgärder och om utförandet av elektriska installationer
utfärdades av försäkringsbolagen redan före sekelskiftet.
Genom Sveriges goda tillgång på vattenkraft och av andra skäl kom ut-
vecklingen att gå mycket snabbt. De statliga myndigheterna insåg också
tidigt att användningen av elektrisk energi skulle komma att innebära
avsevärda säkerhetsproblem. I böljan av 1930-talet togs därför för-hand-
lingar upp mellan staten och de svenska skadeförsäkringsbolagen för att
hitta en lösning på de problem som från säkerhetssynpunkt uppkommit
genom den snabba utvecklingen av elanvändningen.
Den frivilliga överenskommelse som sedan träffades innebar att skade-
försäkringsbolagen åtog sig ansvaret för den säkerhetskontroll av industrins
elanläggningar som var nödvändig, medan staten åtog sig att genom lags-
tiftning och föreskrifter ge den rättsliga grund som fordrades dels för
elsäkerheten inom industrin, dels för att allmänheten genom elektrifiering-
en inte skulle utsättas för onödiga risker.
Överenskommelsen har inneburit att lagstiftningen på området har kun-
nat begränsas och att staten därutöver har kunnat begränsa resurserna
insatta i övervakningen av elsäkerheten.
De svenska skadeförsäkringsbolagen har fullföljt sin del av överens-kom-
melsen med staten om elsäkerhetsåtgärder genom att i sina för-säkringsvill-
kor för industri och företag införa bestämmelser som innebär dels att
elektriska anläggningar skall vara utförda på av myndigheten föreskrivet
sätt, dels att elektrisk revision sbesiktning ska ske regelbundet om anlägg-
ningen finns upptagen i en av bolagen gemensamt framställd förteckning
över anläggningstyper.
Prop.
1992/93:21
För att kunna genomföra detta träffade de då verksamma svenska skade-
försäkringsbolagen redan i samband med överläggningarna med staten
sinsemellan en överenskommelse som innebär att alla berörda bolag på
denna punkt har likalydande försäkringsvillkor. Bolagen tog också initiati-
vet till bildandet av Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd
som därefter svarat för registerhållning och administration av den elektris-
ka besiktningsplikten.
Försäkringsbolagens fristående ställning har inte lett till brist på teknisk
utveckling eller sakkunskap vad gäller säkerhetsåtgärder inom elområdet.
Tvärtom har t.ex. i Tyskland betydande resurser avsatts för detta ändamål
endera genom egna insatser hos bolagen eller genom fristående organisa-
tioner.
Motiven för utredarens förslag anges vara att förändringar i försäkrings-
benägenheten, möjligheterna att bilda egna självägda försäkringsföretag
och inträdet av utländska försäkringsbolag på den svenska marknaden kan
leda till att antalet elektriska revisionsbesiktningar administrerade av EN
kommer att minska. Därigenom skulle en för elsäkerheten viktig förebyg-
gande ordning urholkas.
För egen del anser jag, i likhet med Statskontoret, att en försäkringsmo-
dell som den nuvarande torde vara bättre anpassad till det system som
förespråkas inom EG än ett lagstiftat obligatorium av den typ som utreda-
ren föreslår. Jag delar vidare uppfattningen att det kan befaras att införan-
det av ett lagstiftat obligatorium kan leda till onödiga kostnadsökningar,
vilket flera av remissinstanserna också framhållit. Vad beträffar utredarens
resonemang rörande förändringar i försäkringsbenägenhet, möjligheter att
bilda självägda försäkringsföretag och inträde av utländska försäkrings-
bolag på den svenska marknaden menar jag att förhållandet mellan riskex-
ponering och premie som kan uppstå inte nödvändigtvis behöver leda till
en avsevärd minskning av antalet elektriska revisionsbesiktningar.
Enligt min mening bör således den nuvarande ordningen för registrering
och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar bibehållas.
Prop.
1992/93:21
Mitt ställningstagande: Nuvarande ordning och verksamhet vid
Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd bibehålls.
Utredaren: Utredaren föreslår att regeringen uppdrar åt elsäkerhetsmyn-
digheten att uppta förhandlingar med Svenska Brandförsvarsföreningen om
förändrat ägande och utökade uppgifter för Svenska Brandförsvarsföre-
ningens Elektriska Nämnd (EN).
10
Remissinstanserna: Utredarens förslag om förändrat ägande och ut-
ökade uppgifter för Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd
får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Av de remissinstanser
som yttrat sig i denna del bemöter ett tiotal förslaget positivt (bl.a. Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket, EN och SEMKO) medan ungefär
hälften så många av remissinstanserna framför synpunkter mot förslagen
och ser inget behov av förändringar (bl.a. Statens elektriska inspektion,
Statskontoret och Kraftverksföreningen).
Skälen för mitt ställningstagande: Som jag nyss berörde (avsnitt 5 om
registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar) tillkom EN
under 1930-talet som ett resultat av överläggningar mellan staten och
huvudsakligen de då verksamma svenska skadeförsäkringsbolagen. Över-
läggningarna ledde till att staten avstod från en mer långtgående lagstift-
ning inom elsäkerhetsområdet i utbyte mot att försäkringsbolagen lovade
att genom bestämmelser i sina sakförsäkringsvillkor se till att de elektriska
anläggningarna inom industrin och de större företagen blev föremål för
regelbunden och yrkesmässig revisionsbesiktning.
Sinsemellan har skadeförsäkringsbolagen träffat en överenskommelse
som innebär förpliktelser att ha lika eller nära lika villkorsbestämmelser,
att informera varandra via EN om någon försäkringstagare försöker undgå
besiktningsplikten eller underlåta att rätta uppdagade fel etc. Överenskom-
melsen innebär också att skadeförsäkringsbolagen åtar sig att stötta nämn-
den ekonomiskt. Samtliga svenska skadeförsäkringsbolag biträder över-
enskommelsen med något undantag. Av utländska försäkringsbolag deltar
av naturliga skäl endast de som har tillstånd att bedriva försäkringsverk-
samhet i Sverige.
Principiellt utgör EN endast en verksamhetsgren inom Svenska Brandför-
svar sföreningen. Nämnden har emellertid en egen styrelse och gentemot
föreningen i övrigt en fri ställning. Styrelsens ordförande har traditionellt
utsetts bland de ledande tjänstemännen inom NUTEK eller dess företrädare
statens energiverk. De övriga styrelsemedlemmarna hämtas från försäk-
ringsbolagen, från intressenter inom området och från marknadens aktörer.
EN:s operativa verksamhet sköts av ett kansli med en kanslichef som
arbetsledare. Övrig personal utgörs av såväl tekniker som administratörer.
Inom nämnden finns ett värdefullt register över alla de elektriska anlägg-
ningar för vilka det enligt försäkringsbolagens bestämmelser krävs att
elektriska revisionsbesiktningar genomförs.
I avsnitt 5 om registrering och besiktning av elektriska anläggningar har
jag redogjort för mitt ställningstagande och anfört att den nuvarande ord-
ningen för detta bör bibehållas.
Jag anser således att statens engagemang i Svenska Brandförsvarsföre-
ningens Elektriska Nämnd inte bör ändras.
Prop.
1992/93:21
Prop.
1992/93:21
Mitt förslag: Elsäkerhetsarbetet handhas av ett fristående verk, som
inrättas den 1 januari 1993.
Utredaren: Utredarens förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget om elsäkerhetsarbetets organisation och
om att elsäkerhetsarbetet organiseras i formen av ett eget verk bemöts i
huvudsak positivt eller lämnas utan erinran av en majoritet av remiss-
instanserna. Några remissinstanser är kritiska och för fram synpunkter mot
förslaget. Närings- och teknikutvecklingsverket anser att de förutsättningar
för verksamheten som enligt utredaren bör föreligga kan skapas inom
NUTEK.
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör elsäkerhetsarbetet hand-
has av ett fristående verk bl.a. därför att detta medför en förstärkning av
elsäkerhetsmyndighetens roll. Ett eget verk kommer att innebära att verk-
samheten blir mer tydlig hos de som berörs av denna inom landet och ge
en stärkt ställning i de ökande internationella sammanhangen.
Enligt riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:N-
U35, rskr. 1990/91:319) bildades en ny näringspolitisk myndighet för tek-
nik, industri-, energi- och regionalpolitik. Den nya myndigheten, Närings-
och teknikutvecklingsverket, inrättades den 1 juli 1991. Statens energiverk,
Statens industriverk och Styrelsen för teknisk utveckling lades samtidigt
ned. I avvaktan på översynen av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida
omfattning och organisation fick elsäkerhetsfrågor utgöra ett arbetsområde
inom den nya näringspolitiska myndigheten.
I direktiven till utredningen (dir. 1991:10) om det svenska elsäkerhets-
arbetets framtida omfattning och organisation ingick som en viktig del att
bearbeta frågan om vilken myndighet som skall ha huvudmannaskapet för
elsäkerhetsfrågor och möjligheterna att lägga huvudmannaskapet på annan
myndighet än den nya näringspolitiska myndigheten. I betänkandet från
elsäkerhetsutredningen framhålls att EES-avtalet och beräknat inträde i EG
innebär att Sverige i ännu högre grad än för närvarande blir deltagare i ett
Europeiskt eller internationellt samarbete. Inte minst gäller detta de teknis-
ka områdena. Vidare framhålls att det inom ett tekniskt så avancerat om-
råde som elsäkerheten måste finnas en slagkraftig och tekniskt högt kvalifi-
cerad organisation. Behovet av personal med hög kompetens är påtagligt.
Jag delar utredarens uppfattning i denna del. Den erforderliga kompetensen
är dessutom av speciellt slag vilket gör det svårt att få rationalise-
ringsvinster genom att samordna elsäkerhetsarbetet med annan verksamhet.
En rationell myndighetsorganisation är en förutsättning för ett effektivt
elsäkerhetsarbete. Hur denna myndighet organiseras och lokaliseras har
stor betydelse för hur effektivt myndigheten kan fullgöra sina uppgifter.
12
I likhet med bl.a. Statens elektriska inspektion och SEMKO anser jag att
utredarens förslag att elsäkerhetsarbetet organiseras som ett eget verk
kommer att innebära en effektivisering och att elsäkerhetsverksamhetens
ställning i bl.a. internationella sammanhang stärks. Likaså bör rekryte-
ringen av personer med nödvändigt hög kompetens kunna komma att
underlättas.
Enligt min mening bör därför elsäkerhetsarbetet handhas av ett eget
verk. Primära arbetsuppgifter för myndigheten bör vara frågor rörande
elanläggningssäkerhet, tillsynsfrågor och frågor om elinstallatörsbehörig-
het. Uppgifter för elsäkerhetsmyndigheten bör vidare vara elmaterielsäker-
het och därmed sammanhängande tillsyn och kontroll av elmateriel. An-
svar för utarbetandet av elsäkerhetsföreskrifter och för arbete med tekniska
regler bör även vara uppgifter för myndigheten. I elsäkerhetsmyndigheten
bör därför ingå de delar av NUTEK som i dag ansvarar för dessa områd-
en. Den nuvarande regionala tillsynsorganisationen, Statens elektriska
inspektion, bör vidare utgöra en naturlig del av elsäkerhetsmyndigheten
och bibehålla sin decentraliserade organisation. Den föreslagna myndig-
heten bör starta sin verksamhet den 1 januari 1993.
För att lägga fram förslag om den närmare organisationen av och för-
bereda inrättandet av elsäkerhetsmyndigheten bör en särskild utredare till-
kallas. I enlighet med regeringens direktiv (dir. 1992:50) till kommittéer
och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser skall
den särskilda utredaren belysa konsekvenserna av en lokalisering av den
nya myndigheten utanför Stockholmsregionen. Det ankommer på reger-
ingen att besluta om myndighetens organisation och lokalisering på grund-
val av utredarens förslag.
För att elsäkerhetsmyndigheten skall kunna arbeta på ett ändamålsenligt
sätt är det väsentligt med ett nära samarbete med bl.a. regeringskansliet,
andra centrala myndigheter och intresseorganisationer.
Prop.
1992/93:21
Mitt förslag: Verksamheten finansieras till den 1 juli 1993 med
medel som har anvisats till NUTEK.
För tiden därefter avses verksamheten bli avgiftsfinansierad.
Förslag i detta hänseende avses att läggas fram i 1993 års budget-
proposition.
Utredaren: Utredaren föreslår att en särskild elsäkerhetsavgift tas ut av
elleverantörerna. Avgiften skall beräknas med hänsyn till antalet sålda
kWh. Avgiftens storlek fastställs årligen av regeringen på förslag av el-
säkerhetsmyndigheten. De elleverantörer eller producenter som ej är an-
slutna till allmänt nät och som utnyttjar en produktionsanläggning med en
högsta effekt av 250 kW föreslås vara undantagna från elsäkerhetsavgiften.
1“ Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 21
13
Remissinstanserna: Utredarens förslag rörande finansiering av elsäker-
hetsarbetet får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Av de
remissinstanser som yttrat sig i denna del bemöter ett antal förslaget
positivt (bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket, EN och SEMKO)
medan ungefär lika många av remissinstanserna är kritiska och framför
synpunkter mot förslaget (bl.a. Sveriges Industriförbund och Sydkraft).
Skälen for mitt förslag: Riksdagen beslutade våren 1988 om en ny kon-
trollordning för elektrisk materiel, m.m. som jag tidigare redovisat. Enligt
riksdagens beslut öppnades möjlighet för tillverkare och importör att - som
alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning - utföra motsva-
rande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande provningsin-
stitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall övervakas av
SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO (S-märkning) ersattes
med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Kontrollen av de
produkter som finns på marknaden förstärktes samtidigt. Verksamheten
finansieras för närvarande med avgifter som tas ut i samband med registre-
ring av elektriska anordningar och elektrisk materiel. Intäkterna från re-
gistreringsavgiftema tillförs anslaget under tolfte huvudtiteln G 12. Elsäk-
erhet m.m. Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp
av 1 000 kr.
Inom EG regleras elmaterielsäkerheten i lågspänningsdirektivet, LVD. I
en av de inledande artiklarna anges att medlemsstaterna skall vidta alla
erforderliga åtgärder för att säkerställa att elektrisk materiel endast får
saluföras om den efter att ha tillverkats i enlighet med vad som anses vara
god säkerhetsteknisk praxis inte riskerar säkerheten för människor, djur
eller egendom. Sverige följer i dag med några få undantag internationella
och europeiska normer i fråga om krav på produkter. Detta innebär att när
det gäller kravnivåer medför en EES-anpassning mycket små förändringar
för svenskt vidkommande.
EES-avtalet medför att Sverige måste frångå kravet på obligatorisk
förhandskontroll av tredjepartsoigan. Det är heller inte möjligt för Sverige
att behålla ett registreringssystem. Det är då viktigt att bl.a. finna andra
former för finansiering av marknadskontrollen.
Vad beträffar verksamheten vid Statens elektriska inspektion finansieras
denna i dag från ett ramanslag över statsbudgeten, under tolfte huvudtiteln,
anslaget G 13. Statens elektriska inspektion.
Som jag tidigare redogjort för under avsnitt 5 om registrering och kon-
trollbesiktning av elektriska anläggningar förordar jag att den nuvarande
ordningen bibehålls. Utredarens förslag om uttag av årlig avgift för regis-
trerade anläggningar faller därmed. Mot bl.a. denna bakgrund anser jag att
elsäkerhetsarbetet nästa budgetår bör finansieras genom att medel för
verksamheten tillförs via elabonnentavgifter. För innevarande budgetår,
1992/93, bör verksamheten finansieras även sedan denna överförts till den
nya elsäkerhetsmyndigheten, med de medel riksdagen redan beslutat om
för denna verksamhet. Jag avser att återkomma närmare till anslagsfrågan
Prop.
1992/93:21
14
och utformningen av elabonnentavgiften för budgetåret 1993/94 vid min
anmälan till budgetpropositionen 1993.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels
föreslår riksdagen att
1. godkänna att en ny elsäkerhetsmyndighet inrättas den 1 januari 1993
(avsnitt 7),
2. godkänna de riktlinjer för oiganisation och finansiering för innevaran-
de budgetår av den föreslagna elsäkerhetsmyndigheten som jag har för-
ordat (avsnitt 7 och 8),
dels
bereder riksdagen tillfälle att
3. ta del av vad jag i övrigt har anfört om det svenska elsäkerhetsarbetet
(avsnitt 3-6).
Prop.
1992/93:21
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de
åtgärder och de ändamål som han har hemställt om.
15
Sammanfattning och sammanställning av remiss-
yttranden över betänkandet av elsäkerhets-
utredningen, ELSU 91 Förslag till omfattning,
organisation och finansiering av det svenska
elsäkerhetsarbetet (SOU 1991:94)
Innehåll
1. Sammanfattning av betänkandet, ELSU 91,
(SOU 1991:94)
2. Remissyttranden
2.1 Remissförfarandet
2.2 Registrering och kontrollbesiktning av vissa
elektriska anläggningar
2.3 Kontroll av elektrisk materiel
2.4 Behörighet att utföra elektriska installationer
2.5 Elsäkerhetens organisation
2.6 Finansiering av elsäkerhetsarbetet
2.7 SEMKO och Svenska Brandförsvarsföreningens
Elektriska Nämnd
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
16
1. Sammanfattning av betänkandet, ELSU 91, (SOU 1991:94)
Utredaren har enligt direktiven för utredningen - översyn av det svenska
elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och oiganisation - utrett vilka
ändringar i den svenska lagstiftningen i första hand ellagen, som bör göras
för att åstadkomma harmonisering med EG:s direktiv om produktansvar i
vilka inget undantag görs för elektrisk kraft. Utredaren har studerat
elsäkerhetsarbetets omfattning, inriktning och organisation och huruvida
annan myndighet än NUTEK kan vara huvudman för elsäkerhetsarbetet
samt på vilket sätt elsäkerhetsarbetet bör finansieras. Även frågor rörande
hur elsäkerhetsarbetet påverkas av Sveriges närmande till EG och om
effektivitetsvinster kan göras genom ett sådant närmande har behandlats.
Grundläggande uppgift för utredningen har varit att lämna sådana förslag
att en långsiktigt tillfredsställande elsäkerhet kan bibehållas.
Utredaren anför att sedan elektrisk kraft böljade användas i Sverige har
förbrukningen ökat mycket kraftigt. Särskilt stor har ökningen varit under
tiden från andra världskrigets slut. Samtidigt har antalet elolycksfall
minskat, i vart fall fram till 1970-talet. Trots att elförbrukningen fortsatt
att öka i accelerande takt även under 1980-talet har antalet elolycksfall
stannat på en låg nivå. Antalet bränder med elektriska fel som bakom-
liggande brandorsak har inte minskat i samma grad, även om en minskning
skett. Under de senaste åren är emellertid antalet elbränder som
procentuell andel av alla bränder oförändrat medan skadekostnaden stiger.
Under 1990-talet kan ökningstakten i elförbrukningen antas bli något lägre.
Det sker emellertid samtidigt som antalet elektriska föremål ökar och de
enskilda installationerna blir allt mer tekniskt komplicerade. Bland annat
de hushållningsåtgärder som ligger bakom uppbromsningen av elförbruk-
ningen kräver mer komplicerade styr- och reglerutrustningar. Den lägre
takten i ökningen av elförbrukningen kan inte tas till intäkt för att antalet
elolycksfall eller elbränder kommer att minska.
I Sverige infördes från årsskiftet 1989/90 en ny kontrollordning för bl.a.
elektrisk materiel som omfattas av EG:s lågspänningsdirektiv. Den nya
kontrollordningen innebär ett steg i anpassningen till de regler som gäller
inom EG. Denna anpassning kommer enligt utredaren att leda till
minskade krav på förhandskontroll och verifikation av säkerheten hos
elmateriel. För att detta inte skall leda till en ökad frekvens av elolycksfall
och elbränder krävs en effektivisering av kontrollen såväl av elmaterielen
i sig som av de anläggningar där den används.
Utredaren anför att för närvarande kan inte elleverantörernas besiktningar
av abonnenternas anläggningar anses ske i tillräcklig utsträckning. Sam-
tidigt hotar den besiktningsverksamhet som styrs av försäkringsbolagens
krav att avta på grund av att fler anläggningsägare väljer att försäkra sina
anläggningar i utländska försäkringsbolag med andra villkorsföreskrifter
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
17
eller att ordna riskfinansieringen på annat sätt än genom försäkring i de
traditionella svenska sakförsäkringsbolagen.
Utredaren lämnar i betänkandet förslag till vilka ändringar som bör göras
i ellagen för att uppnå den önskade harmoniseringen med EG:s direktiv om
produktansvar. Utredaren har även övervägt möjligheten att föreslå en
ändring i den produktskadelag om vilken regeringen tidigare lämnat en
proposition (1990/91:197). Ändringen skulle i så fall innebära att elektrisk
kraft i lagen jämställs med lös sak. Trots att därigenom en fullständig
harmonisering med EG:s direktiv uppnås anser utredaren att de föreslagna
ändringarna i ellagen är bättre.
Utredaren föreslår att vissa större eller farligare elektriska anläggningar
blir föremål för obligatorisk registrering. Registreringsplikten åtföljs av en
skyldighet att genomföra regelbundna kontrollbesiktningar (revisionsbesikt-
ningar). Revisionsbesiktningama skall utföras av för uppgiften certifierade
besiktningsingenjörer. Utredaren förutsätter att den organisation som certi-
fierar sådana ingenjörer uppfyller de krav som inom Europa ställs på
certifieringsoigan för certifiering av personal.
För registreringen föreslås anläggningens ägare bli skyldig betala en årlig
registreringsavgift. Undantagna från registreringsplikten är anläggningar
belägna i vissa byggnader avsedda för bostads- eller kontorsändamål.
Utredaren föreslår att marknadskontrollen av elektrisk materiel bibehålls
men att den i större utsträckning skall ske i projektform. Likaså föreslår
utredaren att den nuvarande svenska ordningen för utfärdande av behö-
righet bibehålls. Utredaren förutsätter att den myndighet som utfärdar
behörigheten uppfyller ovan nämnda krav på certifieringsorgan för cer-
tifiering av personal.
Utredaren föreslår att elsäkerhetsarbetet oiganiseras som ett eget verk. Ett
nära samarbete med NUTEK kan dock bestå om effektivitetsvinster kan
göras därigenom. Ingen ytterligare ny myndighet skapas genom förslaget,
däremot föreslår utredaren att tillsynsmyndighetens namn skall vara statens
elektriska tillsyn för att därigenom markera att myndighetens tillsyns-
uppgift är övergripande. Statens elektriska inspektion, som en integrerad
del av myndigheten, med dess praktiska inspektionsverksamhet bibehålls.
Utredaren föreslår att den verksamheten tilldelas något större resurser och
att det till myndigheten knyts ett elsäkerhetsråd med ledamöter även från
andra myndigheter och intresseorganisationer, som berörs av elsäkerhets-
verksamheten.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
Utöver den tidigare nämnda avgiften för registrering av vissa större an-
läggningar föreslår utredaren att elsäkerhetsarbetet finansieras genom en
särskild elsäkerhetsavgift som erläggs av elleverantörerna.
18
Utredaren föreslår vidare att statens ägarandel i SEMKO minskas. Istället
bör andra intressenter från försäkringsbolag och oiganisationer bli nya
delägare. SEMKO kommer att fylla en betydelsefull funktion som prov-
nings- och certifieringsorgan även om en anpassning till den europeiska
kontrollformen för provningsorganen och certifieringsoiganen innebär att
andra provnings- och certifieringsorgan kan tillkomma.
För Elektriska Nämndens del föreslås att nämnden ombildas till aktiebolag
där Svenska Brandförsvarsföreningen alltjämt kan vara en betydande del-
ägare men där även andra intressenter, t.ex. försäkringsbolag, bör kunna
vara aktieägare. En lämplig aktieägare kan också vara SEMKO.
Följden av förslagen blir att ägarna och brukarna av större elektriska
anläggningar åläggs en mer omfattande säkerhetskontroll av sina anlägg-
ningar. Särskilt har det betydelse för de statligt ägda anläggningarna som
nu, på grund av att försäkring saknas utom i vissa fall, inte är föremål för
elektrisk revisionsbesiktning på det sätt som de försäkrade anläggningarna
är.
För behöringa elinstallatörer och behörighetssökande kommer förslagen
endast att innebära en anpassning till vissa europeiska krav. Ifråga om
materielkontrollen sker en viss förändring av arbetssättet och en redan
existerande anpassning till förhållandena i övriga Europa fortgår.
Statens ägande i SEMKO ändras genom utredarens förslag. Ändringarna i
Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd (EN) är mer långtgå-
ende men av i princip samma slag.
2. Remissyttranden
2.1 Remissförfarandet
Efter remiss har yttrande över betänkandet, ELSU 91 Förslag till omfatt-
ning, organisation och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet (SOU
1991:94), avgetts av Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens elek-
triska inspektion, Justitiekanslem, Kommerskollegium, Överstyrelsen för
civil beredskap, Statens räddningsverk, Statens järnvägar, Banverket,
Jämvägsinspektionen, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Sprängämnes-
inspektionen, Statens provningsanstalt, Statskontoret, Riksrevisionsverket,
Konsumentverket, Statens strålskyddsinstitut, Elektriska Arbetsgivare-
föreningen, Elektriska Installatörsoiganisationen, Elektriska Nämnden,
Föreningen för Industriell Elteknik, Försäkringsbranschens Service-
aktiebolag, Kraftverksföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Lands-
tingsförbundet, Rejlers Ingenjörer AB, SEMKO AB, Svenska Brandför-
svarsföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Elektriska Kommissionen, Svenska
Elverksföreningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
19
Kommunförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges
Elektroindustriförening, Sveriges Industriförbund, Sydkraft AB, Vattenfall
AB och ÅF-Elteknik AB. Yttrande har även inkommit från Byggentrepre-
nörerna, Riksförbundet Energileverantörema, Göteborg Energi AB, Stiftel-
sen Institutet för Företagsutveckling, Stockholm Energi, Bruno Svensson
och Ludvig Wikman.
2.2 Registrering och kontrollbesiktning av vissa
elektriska anläggningar.
Utredarens förslag rörande registrering och kontrollbesiktning av vissa
elektriska anläggningar får ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) stödjer i princip förslaget
till kontrollordning för elanläggningar. Förslaget om att införa obligatoris-
ka regelbundna besiktningar för att bibehålla en hög el säkerhetsnivå inom
elektriska anläggningar får stöd av verket som framhåller att ett obliga-
torium är nödvändigt främst med tanke på förändrade förutsättningar för
försäkringsbranschen och att många anläggningar är ej försäkrade.
NUTEK stöder även förslaget i den delen att revisionsbesiktningarna skall
genomföras av besiktningsmän certifierade för sitt uppdrag av Elektriska
Nämnden, EN. NUTEK anser att undantag för egenbesiktning ej skall
medges men att certifiering för begränsat slag av anläggningar kan tilläm-
pas. NUTEK delar vidare utredarens generella principer för fastställande
av besiktningspliktiga anläggningar och besiktningsintervall. Vad beträffar
förslaget om att redan existerande anläggningar bör ha en övergångstid på
förslagsvis 3 år vid införande av registreringsplikten menar verket att detta
kan införas relativt snabbt t.ex. den 1 januari 1994. NUTEK stöder för-
slaget om att registreringsavgiften ska finansiera myndighetens och nya
EN:s kostnader avseende elanläggningar. Verket anser att på samma sätt
som inom elmaterielkontrollområdet myndigheten efter samråd med RRV
och efter regeringens medgivande får utfärda föreskrifter om registrerings-
avgift.
Statens elektriska inspektion (SEI) tillstyrker i huvudsak utredarens förslag
och framhåller vidare att lämpligt tidsintervall för besiktning beror inte
bara på anläggningens storlek utan också på typ av verksamhet m.m. In-
spektionen menar att det är nödvändigt att reglerna för registreringsplikt
blir entydiga och att registreringsplikten täcker de typer av anläggningar
där erfarenheten visar på eftersatt underhåll, där många människor finns
och där händelser kan ge stora ekonomiska konsekvenser. Bl.a. därför bör
t.ex. inte större hyres- och kontorsfastigheter undantas. Vad beträffar re-
gisterhållningen föreslår SEJ att denna överlåts till ett av certifieringsverk-
samhet oberoende organ. Skälet till detta förslag är att det inte bör skapas
monopol för certifieringsverksamheten, dvs. mer än ett certifieringsorgan
bör kunna bli ackrediterat. SEI tillstyrker utredarens förslag att regelbun-
den besiktning skall göras av för anläggningstypen certifierad person, som
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
20
antingen kan vara anställd i anläggningsinnehavarens företag eller vara
fristående (entreprenör). Undantag från certifieringskravet bör inte göras.
Statens järnvägar har inga invändningar av principiellt slag mot utredarens
förslag. SJ påtalar att om elektriska dragfordon och vagnar med
elutrustning avses bli registreringspliktiga kan SJ.s register över fordonen
lätt kompletteras med de uppgifter som elanläggningsregistreringen kräver.
Genom att låta elsäkerhetsmyndigheten ta del av detta register torde ett
särskilt register hos myndigheten inte krävas. Vad beträffar kontrollbesikt-
ningar påtalar SJ att elektriska anläggningar på jämvägsfordon erhåller
periodisk kontroll i samband med översyner och revisioner. Intervallet
mellan kontrollbesiktningarna får överenskommas med myndigheten. SJ
förutsätter att egen personal med lämplig kompetens kan anlitas för
besiktningarna.
Banverket anför att de elanläggningar som avses i utredningen är av helt
annan karaktär än huvudparten av de elanläggningar som finns inom Ban-
verket. Verket anser att vederbörlig hänsyn tas till ovanstående vid be-
dömning av grunden för beräkning av Banverkets registreringsavgift.
Järnvägsinspektionen, Statens provningsanstalt, Svenska Elektrikerförbun-
det och SACO-föreningen vid NUTEK instämmer i allt väsentligt i utreda-
rens bedömningar.
Elektriska Arbetsgivareföreningen och Elektriska Installatörsorganisationen
anser att endast bostäder skall undantas från den obligatoriska registre-
ringsplikten. De är vidare positiva till utredningens förslag om att utföra
egenbesiktning med personer som är anställda hos företaget och certifie-
rade av EN. De delar däremot inte förslaget om att myndigheten skall
fastställa besiktningsplanen vid egenbesiktning utan anser att den uppgiften
skall delegeras till EN.
Elektriska Nämnden, EN, tillstyrker utredarens förslag om registrering av
elanläggningar som grund för regelbundna revisionsbesiktningar. EN före-
slår att uppgiften att föra registret åläggs EN AB. Eftersom ENAB för sin
verksamhet ändå måste ha ett register över alla besiktningspliktiga anlägg-
ningar, skulle man riskera ett onödigt dubbelarbete, om registeruppgiften
lades på ett annat organ.
Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, FSAB, stöder förslaget till
obligatorisk registrering och kontrollbesiktning av vissa elektriska anlägg-
ningar och betonar vikten av att eldistributören före leveransens början
skall förvissa sig om att anmälan till registret har skett. FSAB anser det
vara väsentligt att kvalitet och omfattning av de obligatoriska kontroll-
besiktningarna ej tillåts bli av lägre kvalitet eller av mindre omfattning än
vad som är fallet idag då även andra författningar som framförallt berör
brandskydd och miljö beaktas. FSAB delar utredarens uppfattning att
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
21
bevakning och tillsyn av revisionsbesiktningen även fortsättningsvis bör
handhas av Elektriska Nämnden. Likaledes anser bolaget att certifiering av
såväl egenbesiktningspersonal som entreprenadbesiktningsingenjörer bör
handhas av EN enligt de gällande europastandarderna.
SEMKO anser att införandet av ett system för registrering och kontrollbe-
siktning av vissa elektriska anläggningar är välbetänkt. Det är ett sam-
hälleligt intresse av både säkerhets- och rättviseskäl att ett likformigt
system införs att ersätta det begränsade besiktningssystem som den svenska
försäkringsbranschen nu driver.
Svenska Brandförsvarsföreningen, SBF, stöder förslaget om registrering
och kontrollbesiktning av vissa elektriska anläggningar. Föreningen anser
det ur SBFs perspektiv, dvs det förebyggande brandskyddets, synnerligen
värdefullt om det begränsade besiktningssystem som idag tillämpas av den
svenska försäkringsbranschen, utvidgas på det sätt utredaren föreslår.
Föreningen ser inget hinder att Elektriska Nämndens nuvarande register
utvidgas att utgöra det register som kommer att krävas om registrerings-
obligatorium införs och utgår vidare ifrån att registerhållning, tillsyn och
bevakning av revisionsbesiktningama utförs av SBFEN.
Sveriges Industriförbund tillstyrker förslaget beträffande registrering av
elanläggningar som grund för regelbundna revisionsbesiktningar och att
EN Aktiebolag blir oigan för registrering av besiktningspliktiga anlägg-
ningar. Förbundet tillstyrker vidare förslaget beträffande statligt krav på
regelbundna revisionsbesiktningar som ersättning för det nuvarande syste-
met med besiktningskrav i försäkringsavtal.
ÅF-Elteknik AB pekar på att industriell verksamhet belägen i markplan
inom bostad eller kontorsfastigheter bör bli föremål för obligatorisk be-
siktning. Bolaget avstyrker utredarens förslag att den elektriska revisions-
besiktningen kan ske genom s k egenkontroll och anför att all erfarenhet
visar att egenkontrollen inom industrin hittills inte har fungerat på ett
tillfredsställande sätt.
Kraftverksföreningen anser att det inte finns tillräckliga motiv för utred-
ningens förslag. Tvärtom leder bolagi seringen av Vattenfall och privatise-
ringen av statliga anläggningar till att fler elektriska anläggningar försäk-
ras. Den snabba förändringen i samhället innebär också att många äldre
anläggningar försvinner och ersätts av nya säkrare anläggningar. Dessutom
väntas elanvändningen under 1990-talet öka i betydligt långsammare takt
än tidigare. Föreningen anser att registrering och kontrollbesiktning bör
fortsätta i samma former som hittills och avstyrker därför utredningens
förslag.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
Landstingsförbundet avvisar förslagen i betänkandet i de delar de avser
obligatorisk inspektion av elektriska anläggningar inom landstingens verk-
22
samhetsområde. Landstingen har egna driftoiganisationer där bl.a. elkom-
petens ingår varför förbundet finner det omotiverat med en myndighets-
kontroll av elsäkerheten hos landstingen. Enligt Landstingsförbundet bör
besiktning åläggas anläggningsägare med egen driftkompetens eller av
anläggningsägaren inhyrd besiktningsingenjör (motsvarande) snarare än att
detta ansvar överlåts på en tillsynsmyndighet. Förbundet anser att det är
svårt att bedöma de kostnader som skulle drabba landstingen enligt be-
tänkandets förslag.
Svenska Elverksföreningen avstyrker utredningens förslag att elleverantör
skall ha skyldighet att förvissa sig om att registrering skett innan leverans
av elektrisk ström påbörjas. Elleverantörerna bör inte påtvingas någon
myndighetsroll mot sina kunder och ägare. Elverksföreningen avstyrker
utredningens förslag om registreringsplikt för elanläggning som nu omfet-
tas av områdes- eller linjekoncession och därigenom redan är registrerad
hos elmyndigheten. Vidare avstyrker föreningen de delar av föreslagen
finansiering av elsäkerhetsarbetet som omfettar avgifter på elräkningarna
och som inbetalas av landets elleverantörer.
Elverksföreningen föreslår att gränsen för registreringsplikt görs mera
flexibel efter samråd med myndigheter, anläggningsinnehavare och
branschorganisationer. Föreningen förutsätter även att behovet av åter-
kommande säkerhetskontroll får bli föremål för successiv omprövning för
olika typer av anläggningar med hänsyn till konstaterad skadeutveckling
t ex enligt elbrandstatistiken. Enligt föreningens erfarenheter bör den åter-
kommande säkerhetskontrollen som administreras av Elektriska Nämnden
endast omfetta anläggningar med stor brand- eller explosionsrisk, dvs
anläggningar med stor brandbelastning men ej vattenkraftstationer eller
fristående ställverksbyggnader etc.
Sydkraft avvisar förslaget om registrering av vissa elektriska anläggningar,
i den omfattning som anges. Enligt Sydkraft kommer detta att leda till
ökad byråkratisering, administrativt merarbete och onödiga kostnadsök-
ningar.
Vattenfall AB anser att ett centralt register över samtliga elektriska stark-
strömsanläggningar inte behövs. Vattenfell föreslår att myndigheten
registrerar endast innehavare av elektrisk starkström sanläggning och att
innehavaren av elektrisk starkströmsanläggning registrerar egna delanlägg-
ningar. Vattenfell föreslår vidare att gränsen för registrerad delanläggning
görs mera flexibel och överenskommes i samråd myndighetsinnehavare av
elektrisk starkströmsanläggning.
Riksförbundet Energileverantörema anser inte att något anläggningsregister
skall tillskapas. Förslaget till obligatorisk revisionsbesiktning av an-
läggningar i registret avstyrkes likaså. Förbundet anser att revisionsbesikt-
ningarna utan tvivel har en säkerhetshöjande effekt, men skall inte regleras
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
23
i någon nationell förordning utan på basis av en överenskommelse med
ekonomiska incitament, alternativt som försäkringsvillkor mellan försäk-
ringstagaren och försäkringsbolaget.
Statskontoret anför att utredningens förslag innebär att den för Sverige
unika lösningen där skadeförsäkringsbolagen ansvarar för revisionsbesikt-
ning av vissa större eller farligare anläggningar ersätts med obligatorisk
registrering och kontrollbesiktning. Ett försäkringssystem har enligt Stats-
kontoret bättre förutsättningar att utnyttja de incitament som vinstdrivande
verksamhet har till att vidta kostnadseffektiva säkerhetsåtgärder. Statskon-
toret menar att det förefaller som en renodlad försäkringsmodell är bättre
anpassad till det säkerhetssystem som förespråkas i EG än ett lagstiftat
obligatorium av den typ som här föreslås.
Svenska Kommunförbundet anser att utredningens förslag om myndighets-
reglering och avgiftsfinansiering bör övervägas ytterligare.
Ludvig Wikman anser att lagstadgad obligatorisk registrering av vissa
elanläggningar och besiktning av dessa samt lagstadgad certifiering av
elbesiktningsmän inte bör införas. Han anser att utredarens motiv inte är
bärande för sådana krav.
2.3 Kontroll av elektrisk materiel
Utredarens förslag att marknadskontrollen av elektrisk materiel genom
myndighetens försorg bibehålls och att marknadskontrollen huvudsakligen
skall ske i projektform bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan erin-
ran av remissinstanserna.
Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer således utredarens förslag om
att marknadskontrollen av elektrisk materiel genom myndighetens försorg
bibehålls. Verket erinrar om att den svenska kontrollordningen kommer att
behöva harmoniseras med kontrollordningen inom EG. Stora förändringar
kommer därför att äga rum. Obligatorisk typprovning före marknadsföring
slopas. Detsamma gäller sannolikt registreringssystemet för elmateriel. För
att bibehålla säkerhetsnivån behöver marknadskontrollen förstärkas i Sveri-
ge. NUTEK stödjer vidare utredarens förslag om att marknads-
kontrollen finansieras med den särskilda elsäkerhetsavgiften för levererad
elektrisk ström. Genom avgifterna i nuvarande kontrollordning för el-
materiel finansieras även myndighetens arbete med föreskrifter och el-
säkerhetsstandard. Verket anser att även finansiering av detta arbete bör
ske med den särskilda elsäkerhetsavgiften.
Statens elektriska inspektion tillstyrker utredarens förslag att marknadskon-
trollen av elektrisk materiel bibehålls. Även statens räddningsverk,
Elektriska Arbetsgivareföreningen, Elektriska Installatörsorganisationen,
Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, Svenska Brandförsvarsföreningen
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
24
och Svenska Elverksföreningen stöder utredningens förslag rörande mark-
nadskontrollen av elektrisk materiel.
Kommerskollegium instämmer i betänkandets påpekande att en anpassning
av det svenska kontrollsystemet för elektrisk materiel i linje med EG:s är
behövlig. I ett EES-perspektiv kommer en sådan anpassning att vara nöd-
vändig. Ett effektivt marknadskontnollsystem är därvidlag av stor vikt
varvid såväl erfarenhetsutbyte som internationell samverkan torde vara
både nödvändig och fördelaktig.
Statens provningsanstalt anser att beträffande marknadskontrollen är det
anvisade sättet att arbeta i projektform, att utnyttja entreprenörer med
sakkunskap, ett bra sätt att nå effektivitet.
Statskontoret påtalar att i EG:s system läggs stor vikt vid att med-
lemsstaterna utövar aktiv kontroll av att de produkter som förekommer på
marknaden uppfyller direktivens krav. Marknad skontrollens genomförande
kan, enligt Statskontorets mening, ske i de ansvariga myndigheternas regi
eller genom anlitande av kompetent entreprenör. Val av organ bör ske
efter upphandling i konkurrens.
Konsumentverket anser att förslaget att bibehålla marknadskontroll och
utföra denna mer i projektform med stark styrning mot olika områden som
t ex materiel, som används utomhus eller i fuktiga miljöer och apparater
och utrustning för barn är bra. Denna arbetsform, kompletterad med uttag
av produkter som man tidigare erfarenhetsmässigt valt ut, bör ge en hel-
täckande kontroll. Om marknadskontrollen ska ha någon möjlighet att bli
effektiv måste det sättas av tillräckligt med ekonomiska resurser. Kon-
sumentverket anser att det finns mycket starka skäl för att bibehålla regist-
reringen av elektriska materiel. Registreringen innebär bl a möjlighet att
hindra spridning av farliga produkter och att prova materielen på ett tidig-
are stadium. Verket anser att SEMKO även framdeles är bäst skickat att
sköta kontrollen och registreringen, då det har sakkunskap och stora er-
farenheter om området.
Statens strålskyddsinstitut har inget att erinra mot elsäkerhetsutredningens
förslag. Institutet vill dock framhålla att i vissa fall är marknadsförd elekt-
risk materiel behäftad även med andra slags risker än de elektriska. Sol-
lampor och olika slags apparatur som innehåller laserstrålkällor är några
exempel på detta. Det synes självfallet rationellt om den marknadskontroll
som utredningen föreslår även kunde täcka sådana säkerhetsaspekter. Den
föreslagna elsäkerhetsavgiften bör i konsekvens härav därför dimensioneras
så, att även andra berörda myndigheters kostnader i samband med mark-
nadskontrollen kan täckas.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
Kraftverksföreningen menar att marknadskontrollen av elektrisk materiel
genom myndighetens försorg är en fråga om hur myndigheten prioriterar
25
sina interna resurser. Föreningen anser att det är viktigt att kontrollen
effektiviseras och att dubbelarbete undviks. Det är också angeläget att
bevaka möjligheterna att avreglera även kontrollen och registreringen av
elektrisk materiel.
SEMKO stöder förslaget om att den myndighetsledda marknadskontrollen
av elektrisk materiel bibehålls. Speciellt i ett perspektiv av ett framtida
sannolikt försvagat eller slopat registreringssystem för elmateriel är det av
vikt att redan nu fastslå betydelsen av en bibehållen eller helst förstärkt
marknadskontroll av elmateriel.
Riksförbundet Energileverantörema anför att sedan länge har olika länder
utmärkt sig med krav på individuellt godkännande av elmateriel. REL ser
med tillfredsställelse fram emot en tid då materiel som provats och god-
känts eller tillverkats enligt internationell standard, kan användas utan
nationella hinder. Kvarvarande svenska särkrav bör enligt förbundet av-
lägsnas. Registreringen av elektrisk materiel kan sannolikt avvecklas utan
större förlust av elsäkerheten. REL delar utredningens uppfattning att det
föreligger ett behov av marknadskontroll och att detta arbete bör ligga
inom tillsynsorganet.
2.4 Behörighet att utföra elektriska installationer
Förslaget att den nuvarande ordningen bibehålls för utfärdande och kon-
troll av behörighet att utföra elektriska installationer bemöts positivt
eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanserna.
Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer utredarens förslag att den
nuvarande ordningen för utfärdande och kontroll av behörighet att utföra
elektriska installationer bibehålls. Statens elektriska inspektion tillstyrker
utredarens förslag att nuvarande regler om behörighet mm bibehålls tills
vidare och anser att den utfärdande myndigheten skall vara ackrediterad.
Statens räddningsverk stöder utredarens förslag att den nuvarande ord-
ningen för utfärdande och kontroll av behörighet att utföra elektriska in-
stallationer bibehålls.
Banverket framhåller att behörighetskravet för utförande av elinstallationer
är en viss garanti att dessa utföres korrekt. Brister i elanläggningama
orsakas ofta av att obehörig (och därmed i regel okunnig) personal har
utfört elinstallationsarbete. Verket anser det därför vara bra att behörig-
hetskravet kan bibehållas. Jämvägsinspektionen instämmer i allt väsentligt
i utredarens bedömning. Sprängämnesinspektionen berör frågan om be-
hovet av behörighet alternativt kompetenskrav för installatörer och besikt-
ningsmän inom Ex-områden och anför att denna fråga har inte behandlats
i utredningen. Statens provningsanstalt tillstyrker utredningens förslag.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
26
Konsumentverket anför att behörighet att utföra en installation innebär
rätten att fatta vissa beslut eller att utföra visst arbete samt skyldighet att
uppvisa och vidmakthålla särskild kompetens för arbetsuppgiften. Verket
stödjer förslaget att bibehålla nuvarande krav för utfärdande och kontroll
av behörighet. En uppluckring på detta område skulle medföra stora risker
för felaktiga och därigenom farliga installationer, som utförts av personer
som saknar kompetens på området.
Elektriska installatörsorganisationen, Elektriska arbetsgivareföreningen,
Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, Svenska Brandförsvarsföreningen
och Svenska Elverksföreningen tillstyrker utredningens förslag om be-
hörighet att utföra elektriska installationer.
SEMKO stöder förslaget om bibehållande av nuvarande ordning för utfär-
dande och kontroll av behörighet att utföra elektriska installationer.
Ibknikområdet och konsekvenserna av ev felaktiga arbeten motiverar
enligt SEMKO detta.
Riksförbundet Energileverantörema tillstyrker utredningens förslag att
nuvarande ordning för utfärdande och kontroll av behörighet bibehålls. På
sikt, då enhetliga installationsnormer antagits inom EG-området, torde
också enhetliga auktoriseringskrav ha etablerats. Därmed öppnas marknad-
en för konkurrens, vilket kan ge såväl positiva som negativa effekter för
svenska installatörer. REL anser att man från svenskt håll vid överlägg-
ningar kring kompetensfrågan bör hävda, att en auktoriserad installatör
skall ha omfattande dokumenterade kunskaper samt ha ett bekräftat försäk-
ringsskydd för sin verksamhet.
Statskontoret pekar på att enligt europanormen EN 45 013 skall den enhet
som utfärdar godkännanden av installatörer separeras från den enhet som
har föreskrivande uppgifter för behörighetsverksamheten. Statskontoret
anser att uppgiften att utfärda godkännande av installatörer bör läggas på
något certifieringsorgan, t ex SEMKO.
Kraftverksföreningen menar att vid en översyn av nu gällande förord-
ningar med inriktning på avreglering bör man också pröva frågan om den
nuvarande ordningen med behörighet utfärdad av statlig myndighet kan
slopas. Föreningen anser att de svenska reglerna bör anpassas till de krav
som kommer att gälla i andra EG-länder.
2.5 Elsäkerhetens organisation
Förslaget om elsäkerhetens organisation och om att elsäkerhetsarbetet
organiseras i formen av ett eget verk bemöts i huvudsak positivt eller
lämnas utan erinran av majoriteten av remissinstanserna. Några remis-
sinstanser för fram synpunkter mot förslaget.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
27
Statens elektriska inspektion tillstyrker således utredarens förslag att el-
säkerhetsarbetet organiseras som eget verk. Ett eget verk kommer, fram-
håller inspektionen, att innebära att verksamheten blir mera tydlig hos dem
som berörs av denna inom landet och ge en väsentligt högre status i de
ökande internationella sammanhangen. Likaså kommer rekryteringen av
personer med nödvändig hög kompetens att väsentligt underlättas. Inspek-
tionen pekar vidare på att möjligheten av att externt upphandla admini-
strativa tjänster bör undersökas.
Statens räddningsverk, Statens järnvägar, Jämvägsinspektionen, Statens
provningsanstalt, Elektriska Nämnden, Försäkringsbranschens Service-
bolag, Svenska Brandförsvarsföreningen samt Svenska Elektriska Kom-
missionen ser positivt på förslaget rörande att elsäkerhetsfrågoma lyfts
fram och organiseras i formen av ett eget verk.
Banverket anser att det måste finnas en stark övergripande organisation för
elsäkerhetsarbetet inom landet. Förslaget med ett elsäkerhetsråd är bra och
bör realiseras menar verket. Verket framhåller vidare att behovet av kon-
takter mellan myndigheter och aktörer på marknaden liksom mellan myn-
digheter kommer att öka vid en eventuell anslutning till EG.
Arbetarskyddsstyrelsen har inga direkta kommentarer till utredningens
innehåll och förslag men påpekar att förslagen förefaller vara väl förenliga
med styrelsens verksamhet. Boverket anför att verket inte har något att
erinra mot förslaget.
Sprängämnesinspektionen har ingen erinran mot förslaget att bilda en ny
myndighet. Däremot konstaterar SÄI att utredaren utgår från befintliga
personalresurser - med viss förstärkning av elektriska inspektionen. Det
hade enligt SÄI varit befogat att göra en något närmare analys av resurs-
behovet, bl a mot bakgrund av det av utredaren förutsedda minskade be-
hovet av nationella regler och mot det ökade behovet av resursinsatser för
det europeiska standardiseringssamarbetet.
Elektriska Installatörsorganisationen och Elektriska Arbetsgivareföreningen
tillstyrker utredningens förslag när det gäller elmyndighetens organisation.
Vad beträffar elmyndighetens uppbyggnad och bemanning anser de att
utredningens förslag till myndighetens organisatoriska uppbyggnad borde
plattas till i syfte att uppnå bättre direkt samarbete mellan myndighetens
befattningshavare.
Föreningen för Industriell Elteknik instämmer i att elsäkerhetsarbetet orga-
niseras som ett eget verk. Föreningen anser att Statens elektriska inspek-
tion bör vara direkt underställd verkschefen och på samma nivå som övri-
ga enheter i verket. Inspektörerna bör ges sådana resurser, att de i större
omfattning än idag får tid att ägna sig åt kontroll av såväl distributörernas
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
28
som industrins organisation och anläggningars beskaffenhet enligt före-
ningen.
SEMKO anser det vara välbetänkt att myndigheternas elsäkerhetsarbete ges
en organisationsform som ger verksamheten acceptans och styrka både
nationellt och internationellt. I det alltmer internationella regelskapandet är
det enligt SEMKO av stor vikt för vår nationella elsäkerhet att elmyndig-
heten har tillgång till kvalificerade resurser för medverkan i det internatio-
nella elsäkerhetsarbetet. Ett övergripande samlat ansvar för det eltekniska
området bör också eftersträvas. SEMKO stöder vidare förslaget att knyta
ett elsäkerhetsråd till elmyndigheten.
Svenska Elektrikerförbundet finner att utredningen väl överensstämmer
med de intentioner för elsäkerhetsarbetets utförande och omfattning som
förbundet sedan många år pläderat för. Genom bildandet av NUTEK riske-
rar elsäkerhetsarbetet att få en undanskymd roll och därför anser förbundet
det vara nödvändigt att detta arbete oiganiseras i formen av ett eget verk.
Det är också nödvändigt att myndigheten kompletteras med ett elsäkerhets-
råd, vartill såväl myndigheter som intresseoiganisationer, inkl, fackliga
organisationer, knyts. Organisationen av detta verk kan lämpligen byggas
upp enligt utredarens förslag.
Svenska Elverksföreningen tillstyrker att myndigheternas elsäkerhetsarbete
ges en organisation som medför högre status både nationellt och internatio-
nellt. Det föreslagna separata verket kan enligt föreningen vara en lämplig
form. Svenska Elverksföreningen framhåller speciellt vikten av att elmyn-
digheten ges kvalificerade resurser för att medverka i det internationella
standardiserings- och elsäkerhetsarbetet så att landets intressen kan främjas
och en smidig anpassning av vårt nationella regelsystem till bl a EGs kan
ske. Föreningen är även positiv till förslaget att ett speciellt elsäkerhetsråd
knyts till elmyndigheten.
SACO-föreningen vid NUTEK tillstyrker utredarens förslag. Ett eget verk
kommer enligt föreningen att innebära att verksamheten blir mera tydlig
hos dem som berörs av denna inom landet och ge en väsentligt högre
status i de ökande internationella sammanhangen. Likaså kommer rekryte-
ringen av personer med nödvändig hög kompetens att väsentligt under-
lättas.
Sveriges Industriförbund tillstyrker utredningens förslag att bilda en från
NUTEK fristående myndighet. Den nya myndigheten - med elsäkerhet som
specialitet - får därvid den status, som krävs för att verksamheten skall
kunna genomföras med den tyngd som är erforderlig. Elsäkerhetsarbetet
kommer alltmer att intemationaliseras och det är viktigt att verket ges en
formellt tillräckligt hög status för de personer, som skall företräda
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
29
verksamheten. Förbundet tillstyrker även förslaget att bilda ett säkerhets-
råd där marknadens aktörer inom el facket kan diskutera sina synpunkter
och påverka elsäkerhetsarbetet.
Sydkraft AB tillstyrker förslaget att elsäkerhetsarbetet oiganiseras i ett eget
verk och förordar att det inrättas inom NUTEK:s ram. Den föreslagna
centrala myndigheten bör dock enligt bolaget kunna bantas.
Vattenfall AB betonar vikten av att elsäkerhetsarbetet värdesätts och upp-
muntras. Detta är speciellt viktigt i en tid med ökad kunkurrens mellan
elföretagen. Säkerheten får inte bli en handelsvara. Vattenfall tillstyrker
utredarens huvudförslag att elsäkerhetsarbetet oiganiseras som en särskild
tillsynsmyndighet i nära anslutning till NUTEK.
ÅF-Elteknik delar utredarens uppfattning att ett elsäkerhetsråd bör skapas.
Ledamöterna i rådet bör i första hand representera olika intressenter inom
elområdet såsom leverantörer, entreprenörer, eldistributörer, konsult-
företag m fl.
Riksförbundet Energileverantörema tillstyrker tankarna att på sikt inrätta
ett samordnat tillsynsorgan men anser att för närvarande bör den nuvaran-
de organisationen behållas.
Några av remissinstanserna har framfört synpunkter mot förslaget om
elsäkerhetens organisation.
Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer ej utredarens förslag om ett
eget verk för elsäkerhetsverksamheten. NUTEK anser att de förutsätt-
ningar för verksamheten som enligt utredaren bör föreligga kan skapas
inom NUTEK i en avdelning direkt underställd GD. Verket framhåller att
mellan elsäkerhetsverksamheten och NUTEK :s verksamheter avseende dis-
tribution, leverans- och driftsäkerhet förekommer även viss samverkan.
Dessa faktorer är viktiga frågor för näringslivet och i hög grad beroende
av elsäkerheten. NUTEK stöder utredningens förslag om att till myn-
digheten knyta ett elsäkerhetsråd med ledamöter från myndigheter och
oiganisationer som berörs av elsäkerhetsarbetet. NUTEK stöder att statens
elektriska inspektion införlivas i elsäkerhetsmyndigheten som en regional
organisation något som enligt verket innebär en tydligare och effektivare
organisation.
Statskontoret menar att organisationsförslaget inte bör genomföras och att
myndighetsuppgifterna bör kunna begränsas. Statskontoret tar upp arbets-
uppgifterna för den nya myndigheten och ifrågasätter bl a det föreslagna
lagobligatoriet för tillsyn av elektriska anläggningar. Godkännande av
installatörer bör vidare enligt statskontoret vara en uppgift för cer-
tifieringsorgan. I likhet med utredaren utgår statskontoret från att det är en
myndighetsuppgift att svara för marknadskontrollen av elmateriel. Frågan
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
30
är, anför statskontoret, hur ansvaret bör fördelas mellan olika berörda stat-
liga myndigheter.
Kraftverksföreningen anser inte att nackdelarna med att elsäkerhetsfrågoma
utgör ett arbetsområde inom NUTEK är så stora att någon ändring be-
höver ske. Föreningen avstyrker utredningens förslag.
Svenska Kommunförbundet menar att tillskapande av nya regler och nya
statliga verk inte sällan leder till en omfettande och kostnadsdrivande
detaljstyrning. Förbundet anser därför att myndighetsutövningen bör kunna
ske inom ramen för nu befintliga resurser. Effektivitets- och rationalise-
ringsvinster bör kunna uppnås genom fortsatt samverkan mellan olika myn-
dighetsfunktioner inom elområdet.
Ludvid Wikman anser att elsäkerhetsarbetet bör bedrivas i chefsmyndighet
och tillsynsmyndighet som idag men med en chefsmyndighet som har en
oberoende ställning.
2.6 Finansiering av elsäkerhetsarbetet
Förslaget om finansiering av elsäkerhetsarbetet och att en särskild elsäker-
hetsavgift tas ut av elleverantörerna får ett blandat mottagande av re-
missinstanserna.
Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer utredarens förslag om finan-
siemg av elsäkerhetsverksamheten. NUTEK menar vidare att utredarens
förslag om resurser vid myndigheten skapar förutsättningar för en bra
fungerande elsäkerhetsmyndighet av stab skaraktär. Det mesta av arbetet
för att bibehålla elsäkerhetsnivån i Sverige görs av andra intressenter inom
elområdet. Myndigheten köper omfettande tjänster externt. Förslaget om
anläggningsregistrering och obligatorisk återkommande anläggningsbe-
siktning ökar detta behov ytterligare. Behovet av resurser för externa
tjänster beror även på hur säkerhetsnivån förändras. Utredaren har enligt
NUTEK gjort en realistisk beräkning av kostnaderna. Införandet av
obligatorisk återkommande besiktning av vissa anläggningar kommer att
innebära i viss mån förändrade och nya arbetsuppgifter för myndigheten.
Eftersom den återkommande kontrollen blir föreskriven kommer besikt-
ningarna att leda till ett stort antal myndighetsärenden för främst SEI.
NUTEK anser att den föreslagna förstärkningen är en förutsättning för att
den föreslagna kontrollordningen för elanläggningar skall fungera.
Elektriska Arbetsgivareföreningen, Elektriska Installatörsorganisationen,
Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag och Svenska Brandförsvarsföre-
ningen tillstyrker utredningens förslag rörande finansiering av el-
säkerhetsarbetet.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
31
Elektriska Nämnden tillstyrker utredarens förslag till finansiering genom
en elsäkerhetsavgift och en registreringsavgift. En separat hantering av
registreringsavgiften kräver vissa administrativa insatser. Enligt nämnden
kan detta begränsas om man inför gemensam hantering av elskatten, el-
säkerhets- och registreringsavgiften.
SEMKO stöder utredningens förslag till finansiering av det svenska el-
säkerhetsarbetet. Att på föreslaget sätt komplettera registreringsavgifter
med en elsäkerhetsavgift, som tas ut via elleverantörerna i proportion till
energiförbrukning, medför att kostnaden belastar användarna av elenergi
och elektrisk materiel. Om denna finansieringsform ej är genomförbar,
rekommenderar SEMKO finansiering via statsbudgeten.
Svenska Elektrikerförbundet understryker vikten av att elsäkerhetsarbetet
finansieras på ett tillfredsställande sätt. Förbundet anser att förslaget till
finansiering ter sig väl avvägt samtidigt som det garanterar täckning för
verksamheten.
Banverket anför att verket redan idag satsar många miljoner årligen på det
interna elsäkerhetsarbetet och anser det rimligt att en reducering sker av
elsäkerhetsavgiften med hänsyn till detta. Ett särskilt avtal mellan Ban-
verket och blivande myndighet om finansiering av myndighetens kostnad
för utfört elsäkerhetsarbete föreslås upprättas. Kostnaden för den nya
myndighetens verksamhet bör hållas på samma nivå som kostnaden för den
nuvarande organisationen. Konsumenten skall ej belastas med högre kost-
nader för ändrad organisation för kontroll av elektriska anläggningar.
Föreningen för Industriell Elteknik föreslår, beträffande den föreslagna
elsäkerhetsavgiften att en maximigräns sätts med hänsyn till att den mycket
elintensiva industrin annars skulle belastas med orimligt höga kostnader.
Alternativt kan avgiften bestämmas efter anläggningens storlek och/
eller komplexitet i elektriskt avseende anser föreningen.
ÅF-Elteknik AB avstyrker upprättande av ett statligt register och därmed
bortfaller intäkter i form av registreringsavgifter. Bolaget föreslår istället
att denna intäkt tas via anslag i statens budget i enlighet med nuvarande
finansiering. Bolaget tillstyrker i övrigt utredarens förslag angående finan-
siering av elsäkerhetsarbetet.
Statens elektriska inspektion avstyrker den föreslagna registreringsavgiften
och föreslår istället en enda avgiftskälla, t ex en elleverantörsavgift eller
en produktion savgift i likhet med vad som tillämpas för Sprängämnes-
inspektionen. Inspektionen anför vidare att om antalet registrerade anlägg-
ningar blir stort, torde administrationskostnaden komma att ta en allt för
stor del av den enskilda registreringsavgiften. Utredarens förslag med
registreringsavgifter för anläggningar med större servissäkring än 63 A
innebär att småföretag kommer att drabbas av avgifter som de tidigare ej
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
32
haft. En elleverantörs- eller produktionsavgift kommer endast i mindre
omfattning att drabba småindustrin i form av en mindre höjning av eneigi-
avgiften.
Statens järnvägar anför att om de avgifter som föreslås i betänkandet till
fullo tas ut av SJ uppkommer för SJ helt oacceptabla kostnader. Detta
gäller i första hand pålägget på energipriset. Merparten av den av SJ från
Banverket inköpta energin åtgår för tågdriften och därmed sammanhängan-
de verksamheter. Elsäkerhetsarbetet i samband med detta utförs och be-
kostas till den övervägande delen av SJ och Banverket i form av utbildning
av personal samt utarbetande av elsäkerhetsföreskrifter och handhavan-
deinstruktioner. Vid eventuell registrering av SJ:s fordon kan SJ handlägga
detta utan kostnad för elsäkerhetsmyndigheten. Endast en begränsad del av
den inköpta elenergin förbrukas i SJ:s fastigheter och i andra verksamheter
av de slag som enligt betänkandet bör bära huvuddelen av kostnaderna för
det statliga elsäkerhetsarbetet. Ett uttag av den i betänkandet angivna
summan per kWh skulle belasta SJ långt utöver vad tillsynen över SJ
kommer att kosta myndigheten. SJ föreslår därför att SJ befrias från alla i
betänkandet föreslagna pålagor och att i stället ett rimligt årligt engångsbe-
lopp uttas av SJ. Storleken på beloppet kan överenskommas mellan SJ-
ledningen och ansvarigt departement.
Sprängämnesinspektionen anför att ifråga om finansieringen av den nya
myndighetens verksamhet har inspektionen förståelse för att en lösning
med avgiftsfinansiering föreslagits. Däremot anser SÄI den föreslagna
metoden med två finansieringskällor och ett mycket stort antal betal-
ningsskyldiga är administrativt betungande och kostsam. Enligt SÄI bör
det vara möjligt att finna ett finansieringssystem som är mindre tungrott
och som t ex bör kunna läggas på elproducenterna.
Kraftverksföreningen fäster uppmärksamheten på att elleverantörerna
svarar för uppbörden av elskatten som uppgår till åtta miljarder kronor per
år. Att då införa en särskild elsäkerhetsavgift för att få in 40 miljoner
kronor per år kan inte vara rationellt. En avreglering och rationalisering av
elsäkerhetsarbetet kommer att medföra lägre kostnader. Föreningen anser
att elsäkerhetsarbetet tills vidare bör finansieras över statsbudgeten och
avstyrker därför utredningens förslag.
Svenska Elverksföreningen är mycket tveksam till vissa delar av föreslagen
finansiering av elsäkerhetsarbetet. Föreningen anser att staten genom
punktskatten på el samt därpå moms ges tillräckliga medel att finansiera
elsäkerhetsarbetet utan att belasta elkollektivet med ytterligare
0,027 öre/kWh. Föreningen vill undvika byråkratisering och onödiga
administrationskostnader.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
Svenska Kommunförbundet anser att om utredningens förslag genomförs
blir konsekvenserna ökade kostnader för kommunerna och kommunägda
33
energiföretag. Det är angeläget att kostnaderna hålls nere. Förbundet pekar
på att ett sätt att hålla kostnaderna nere skulle kunna vara en utvidgad
egenkontroll.
SACO-föreningen vid NU TEK avstyrker den föreslagna registreringsavgif-
ten och föreslår i stället en enda avgiftskälla, t ex en elleverantörsavgift
eller en produktionsavgift i likhet med vad som tillämpas för Spräng-
ämnesinspektionen.
Sveriges Industriförbund kan inte av principiella skäl tillstyrka utred-
ningens förslag till finansiering genom en elsäkerhetsavgift och en regi-
streringsavgift. Eftersom besiktning är ett allmänintresse bör den, anser
förbundet, finansieras via skatter.
Sydkraft avstyrker förslaget om en särskild elsäkerhetsavgift. Bolaget
förordar i stället alternativet med anslag via statsbudgeten eftersom el-
säkerhetsarbetet ligger i hela samhällets intresse och kommer allmänheten
tillgodo.
Vattenfall AB ansluter sig till att elsäkerhetsarbetet bör ha en bred finan-
siering. Enklast synes enligt bolaget vara att betrakta en del av nuvarande
elskatt, som finansieringskälla via statsbudgeten. Den särskilda elsäker-
hetsavgift som utredaren förordar bör inte införas.
2.7 SEMKO och Svenska Brandförsvarsföreningens
Elektriska Nämnd
Förslaget om att staten minskar sin ägarandel i SEMKO bemöts huvudsak-
ligen positivt av remissinstanserna. Vad beträffar förslaget om förändrat
ägande och utökade uppgifter för Svenska Brandförsvarsföreningens Elekt-
riska Nämnd får detta ett blandat mottagande av remissinstanserna.
Närings- och teknikutvecklingsverket framför bl a att verket kan ta
initiativet till diskussioner med berörda intressenter för bildandet av
bolaget nya EN. Vad beträffar förslaget rörande SEMKO anför verket att
NUTEK inte har några invändningar mot att staten minskar sin ägarandel
i SEMKO AB.
Jämvägsinspektionen, Statens provningsanstalt och Svenska Elektrikerför-
bundet instämmer i allt väsentligt i utredarens bedömningar.
Elektriska Arbetsgivareföreningen och Elektriska Installatörsorganisationen
tillstyrker utredningens förslag om förändrad ägarandel i SEMKO och om
förändrat ägande av Elektriska Nämnden samt att Elektriska Nämnden får
utökade uppgifter. De anser vidare att till Elektriska Nämnden skall bl a
delegeras uppgifterna att registerhålla besiktningspliktiga anläggningar,
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
34
följa upp att besiktningarna utförs och att besiktningsanmärkningar åtgär-
das inom fastställda tidsramar.
Elektriska Nämnden tillstyrker bildandet av ett oigan Elektriska Nämnden
AB (ENAB), som ägs av intressenterna på marknaden. Nämnden tillstyr-
ker vidare utredarens förslag beträffande system för certifiering av per-
sonal för regelbundna revisionsbesiktningar samt system för registrering av
elanläggningar som grund för regelbundna revisionsbesiktningar.
Vad gäller EN:s roll i det föreslagna registrerings- och besiktningssystemet
för elektriska anläggninar anser SEMKO att oiganisationsstrukturen får
studeras. SEMKO är intresserat av att tillsammans med Svenska Brandför-
svarsföreningen gemensamt finna en sådan form för EN att EN tillsam-
mans med SEMKO på myndighetens uppdrag kan handha det föreslagna
registret över elektriska anläggningar. Vad gäller utredningens förslag till
minskat statligt ägande i SEMKO vill SEMKO referera till regeringens
proposition (1991/92:69) om privatisering av statligt ägada företag, i vil-
ken SEMKO medtagits bland 35 företag där regeringen föreslår minskat
statligt ägande.
Svenska Elverksföreningen är positiv till att staten minskar sin ägarandel i
SEMKO och att nya intressenter erbjuds delägande. Föreningen är även
positiv beträffande förslagen rörande Svenska Brandförsvarsföreningens
Elektriska Nämnd. En väsentlig fråga som därvid förväntas tas upp är
prioriteringar i Nämndens verksamhet så att största möjliga måluppfyllelse
(minskad skadefrekvens) erhålls med hänsyn till de totala kostnaderna för
den föreskrivna återkommande säkerhetskontrollen. Verksamheten kan
därför komma att förändras och förenklas med tiden varför såväl personal-
behov som kostnader för verksamheten inte bör låsas fast nu.
Sveriges Industriförbund tillstyrker utredningens förslag beträffande bil-
dandet av ett organ EN aktiebolaget, som ägs av intressenterna på mark-
naden. Industriförbundet tillstyrker vidare förslagen rörande system för
certifiering av personal för regelbundna revisionsbesiktningar och att EN
aktiebolag blir det opartiska oigan, som ackrediteras för certifiering av
personal för revisionsbesiktningar, egenbesiktningar etc.
Föreningen för Industriell Elteknik anför att EN oiganisatoriskt bör kop-
plas till det föreslagna nya Elsäkerhetsverket och därmed även kunna åtaga
sig revisionsbesiktning av all elsäkerhetskontroll, således inte bara besikt-
ning ur brandsäkerhetssynpunkt.
Statens elektriska inspektion tillstyrker utredarens förslag såvitt avser
SEMKO. Vad beträffar Elektriska Nämnden avstyrker dock inspektionen
utredarens förslag. SEI framhåller att myndigheten inte bör knyta certifie-
ringen av besiktningsman till ett specificerat organ och att registerhåll-
ningen bör överlåtas till av certifieringsverksamhet oberoende organ. SEI
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
35
anser därför att det saknas motiv för myndighet att engagera sig i EN:s
verksamhet. Möjligheten torde finnas för EN att utveckla sin verksamhet
på en öppen marknad utan statlig inblandning.
Statskontoret anser att staten bör sälja ut sin ägarandel i SEMKO. Stats-
kontoret anser vidare att staten inte bör gå in som delägare i EN.
Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag stöder utredarens förslag om
minskad statlig ägareandel i SEMKO. Vad gäller förslaget att ombilda EN
till aktiebolag framhåller bolaget att redan idag har EN en mycket själv-
ständig ställning och att någon ändring av EN i denna del är därför inte
särskilt motiverad.
Kraftverksföreningen ser inte något behov av omedelbara förändringar vad
beträffar SEMKO och Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska
Nämnd. Istället bör enligt föreningen utredningens förslag anpassas till hur
motsvarande ansvarsområden är organiserade i flertalet länder inom EG.
Svenska Brandförsvarsföreningen förordar ett bibehållande av SBFEN som
en avdelning bland andra inom SBF och kan inte godta utredarens förslag
i denna del.
SACO-föreningen vid NUTEK tillstyrker utredarens förslag om SEMKO.
Vad beträffar Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd avstyr-
ker föreningen utredarens förslag. SACO-föreningen framhåller att myn-
digheten inte bör knyta certifieringen av besiktningsman till ett specificerat
organ och att registerhållningen bör överlåtas till av certifieringsverksam-
het oberoende organ. En effektiv tillsyn förutsätter en organisation med en
tydligt självständig ställning och med långtgående beslutsbefogenheter.
Föreningen framhåller vidare att en självständig ställning är en förutsätt-
ning för rekrytering av personal med hög kompetens.
Prop.
1992/93:21
Bilaga 1
36
Innehåll
Regeringens proposition
Propositionens huvudsakliga innehåll
Näringsdepartementet
Proposition om det svenska elsäkerhetsarbetet
1. Inledning
2. Utgångspunkter för elsäkerhetsarbetet
3. Kontroll av elektrisk materiel
4. Behörighet att utföra elektriska installationer
5. Registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar
6. Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd
7. Elsäkerhetsarbetets organisation
8. Finansiering av elsäkerhetsarbetet
9. Hemställan
10. Beslut
Bilaga 1. Sammanfattning och sammanställning av remissyttranden över
betänkandet av elsäkerhetsutredningen, ELSU 91 Förslag till omfattning,
organisation och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet
(SOU 1991:94).
37
gotab 42043, Stockholm 1992