Skr.
1992/93:204
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp
i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 februari 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Ulf Dinkelspiel
I skrivelsen lämnas en redogörelse för den senaste tidens utveckling i
Sydafrika och för regeringens bedömning och ställningstaganden i fråga
om avskaffande av handelsförbudet och vissa andra sanktioner. I
skrivelsen konstateras att regeringen utifrån den senaste tidens framsteg
i Sydafrika, bl.a. i vad avser flerpartiförhandlingar och tidsplan for
upprättandet av ett övergångsråd, samt med hänsyn till andra länders
sanktionspolitik och den svenska industrins konkurrensläge, gjort
bedömningen att handelsförbudet bör upphävas. Detta avses ske genom
att regeringen beslutar att upphäva förordningen (1987:477) om förbud
mot handel med Sydafrika. I samband härmed bör också vissa andra
sanktioner avskaffas.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 204
Skr. 1992/93:204
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Dinkelspiel
I proposition 1991/92:146 med bemyndigande att avskaffa vissa sanktio-
ner mot Sydafrika, m.m., som överlämnades till riksdagen i april 1992,
lämnade regeringen en redogörelse för de svenska sanktionsåtgärdema
mot Sydafrika och bakgrunden till att de infördes samt regeringens be-
dömning och ställningstaganden i frågan om deras avskaffande.
Regeringens ställningstaganden, som i stor utsträckning byggde på en
rapport den 25 mars 1992 av den parlamentariska delegation som besökte
Sydafrika under februari 1992, innebar en stegvis avveckling av
sanktionerna enligt följande.
Investeringsförbudet borde enligt regeringens bedömning inte längre
tillämpas när en interimsregering bildats i Sydafrika såvida inte en
överenskommelse träffes inom ramen for CODESA (Convention for a
Democratic South Africa) om att rekommendera ett tidigare avskaffande.
Regeringen föreslog därför riksdagen att anta de ändringar i lagen
(1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika som skulle möjliggöra
för regeringen att besluta om att investeringsförbudet inte vidare skall
tillämpas. Tekniskt sett innebar förslaget att regeringen fick rätt att själv
besluta om att vissa paragrafer i lagen inte skall tillämpas. Förslaget lades
fram mot bakgrund av de förhoppningar som då förelåg om att en
interimsregering skulle kunna tillsättas i Sydafrika någon gång under
sensommaren 1992 under den tid då riksmötet inte pågick.
Handelsförbudet borde enligt regeringens bedömning upphävas när det
fenns en bindande överenskommelse om en interimsregering i Sydafrika.
Regeringen gjorde också bedömningen att följande sanktioner skulle
avskaffas i samband med att handelsförbudet upphävdes.
1. De särskilda viseringskrav som gäller för sydafrikanska medborgare Skr. 1 992/93:204
enligt förordningen (1991:836) om visering för sydafrikanska med-
borgare.
2. De av riksdagen år 1985 godkända riktlinjerna för den svenska
sydafrikapolitiken. Dessa innebär
- att regeringen bör rekommendera myndigheter och institutioner att avstå
från upphandling från Sydafrika,
- att Sverige i det nordiska samarbetet och inom FN bör verka för ett
bindande beslut av säkerhetsrådet om oljeembargo samt ett effektivt
genomförande av de embargon som antagits av oljeexporterande och
oljeproducerande länder,
- att Sverige bör ta upp frågan om nedläggning av SAS flygförbindelse
med Johannesburg med de danska och norska regeringarna,
- att regeringen bör gå ut med en rekommendation till myndigheter och
institutioner med riktlinjer för kontakter med Sydafrika.
3. Regeringens rekommendationer den 10 oktober 1985 om begräns-
ningar av varuhandel och sjöfart till och från Sydafrika.
4. Förbudet mot exportkreditgaraniier till Sydafrika.
Regeringen uttalade också att det inte längre fanns några starka skäl för
kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottaktioner mot
Sydafrika sedan handelsförbudet upphävts.
Frågan om upphävande av lagen (1985:1052) om rätt för kommuner
och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika liksom
övriga sanktionslagar skulle föreläggas riksdagen under hösten 1992 eller
vid ett senare tillfälle om utvecklingen i Sydafrika skulle motivera det.
Härmed avsågs lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika
och lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot
Sydafrika.
Riksdagen antog förslaget till lag om ändring i lagen (1985:98) om
förbud mot investeringar i Sydafrika. Riksdagen ställde sig vidare bakom
att 1985 års riktlinjer för den svenska sydafrikapolitiken upphävdes i
enlighet med propositionens förslag och godkände vad som anfördes i
propositionen (bet. 1991/92:UU13, rskr. 1991/92:302).
I ljuset av den utveckling som ägt rum i Sydafrika sedan regeringens
proposition lades fram vill jag återkomma till frågan om avskaffande av
handelsförbudet och de övriga sanktioner som jag tagit upp i det
föregående under punkterna 1-4 och som enligt regeringens tidigare
bedömning borde upphävas i samband med handelsförbudet.
När prop. 1991/92:146 lades fram för riksdagen förväntades allmänt att
en överenskommelse om en interimsregering skulle finnas under våren
1992. Så blev emellertid inte fellet och förhandlingsläget försämrades
ytterligare under sommaren, främst genom dödsskjutningarna i Boipatong
i juni 1992. Efter den händelsen suspenderade ANC (African National
Congress) förhandlingarna om en ny författning med den sydafrikanska Skr. 1992/93:204
regeringen.
Under hösten 1992 ägde emellertid en viktig och positiv utveckling rum
på vägen mot ett demokratiskt Sydafrika. Vid ett möte mellan president
F. De Klerk och Nelson Mandela den 26 september 1992 undertecknades
ett dokument benämnt "Record of Understanding". I dokumentet slås
bl.a. fest att de båda parterna är överens om att en interimsregering skall
tillsättas.
Fortsatta viktiga framsteg uppnåddes vid de samtal som ägde rum
mellan regeringen och ANC den 2 - 4 december 1992. Partema var eniga
om att den politiska processen måste påskyndas. I det syftet uttalade de
båda partema att alla ansträngningar måste göras för att åter få igång
flerpartiförhandlingama i Codesa.
Ytterligare framsteg har under den allra senaste tiden gjorts i processen
mot demokrati i Sydafrika. Efter en serie samtal mellan regeringen och
ANC har samförstånd uppnåtts kring två centrala problemkomplex:
maktdelningen efter valet och regionernas maktbefogenheter. Av stor vikt
är t.ex. att ANC och regeringen enats om att en nationell samlings-
regering skall stanna vid makten i fem år efter de första fria valen till en
konstituerande församling.
Även om de två förhandlingsparterna är de politiskt tyngsta aktörerna
i dagens Sydafrika måste även övriga parter inkluderas i förhandlingspro-
cessen. Därför har regeringen och ANC poängterat att samförståndet dem
emellan bara utgör rekommendationer, som nu skall förankras och
godkännas i det CODESA-liknande forum, som utgör nästa steg i den
komplicerade förhandlingsprocessen. Både regeringen och ANC har ägnat
särskild uppmärksamhet åt att säkerställa Inkathas medverkan. Det är mot
denna bakgrund glädjande att dessa tre parter nu beslutat hålla en
planeringskonferens den 5 - 6 mars för att bl.a. dra upp riktlinjerna för
den fortsatta förhandlingsprocessen. Ett för svenskt vidkommande särskilt
intressant led i processen är frågan om upprättande av ett övergångsråd,
Transitional Executive Council (TEC). Om rådet får den roll som
parterna för närvarande synes diskutera, borde det kunna jämställas med
en interimsregering. Overgångsrådet kan komma att tillsättas under våren
eller försommaren medan själva beslutet om det kan fettas dessförinnan.
Därefter skulle val till en konstituerande församling kunna äga rum i
slutet av året eller mer sannolikt i början av år 1994.
Vid ANC:s exekutivkommittés möte nyligen antogs en resolution som
festslår att alla diplomatiska, ekonomiska och finansiella sanktioner bör
upphävas när ett övergångsråd upprättats och ett datum för val har
fastställts.
Skr. 1992/93:204
Min bedömning: Mot bakgrund av den senaste tidens framsteg
i Sydafrika bl.a. i vad avser flerpartiförhandlingar och tidsplan
for upprättandet av ett övergångsråd, samt med hänsyn till
andra länders sanktionspolitik och den svenska industrins kon-
kurrensläge, bör handelsförbudet upphävas. Detta avses ske
genom att regeringen beslutar att upphäva förordningen
(1987:477) om förbud mot handel med Sydafrika.
I samband härmed bör också följande andra sanktioner av-
skaffas, nämligen
1. De särskilda viseringskrav som gäller för sydafrikanska med-
borgare enligt förordningen (1991:836) om visering för syd-
afrikanska medborgare,
2. 1985 års riktlinjer för den svenska sydafrikapolitiken,
3. regeringens rekommendationer den 10 oktober 1985 om
begränsningar av handel och sjöfart till och från Sydafrika,
4. förbudet mot exportkreditgarantier till Sydafrika.
Skälen för min bedömning: Jag har i det föregående lämnat en
redogörelse för utvecklingen i Sydafrika under de senaste månaderna. Av
redogörelsen framgår att betydande framsteg har gjorts i riktning mot ett
demokratiskt Sydafrika. Regeringen, ANC och Inkatha har enats om att
hålla en planeringskonferens för att dra upp riktlinjerna för återupptagna
flerpartiförhandlingar. Dessa syftar bl.a. till att nå en överenskommelse
om datum för val och om upprättande av ett övergångsråd. Min be-
dömning är att detta råd borde kunna likställas med den interimsregering
som åsyftas i regeringens proposition 1991/92:146.
Härtill kommer att Norge, som tillsammans med Sverige är det enda
land som upprätthåller generellt förbud mot handel med och investeringar
i Sydafrika, den 23 februari aviserat sitt beslut att upphäva förbuden mot
handel, tjänster och investeringar per den 15 mars. Förbudet mot export
m.m. av norsk olja upphävs dock inte vid detta tillfälle.
Nu rådande förhållanden leder till avsevärda nackdelar för svenska
företag och för svensk export. Handelsförbudet innebär att företag från
andra länder tar betydande beställningar som hade kunnat gå till svensk
industri, med de positiva effekter detta skulle ha haft på produktion och
sysselsättning. Ett stort antal ansökningar om dispens från handelsför-
budet vari åberopas konkurrens- och sysselsättningsskäl bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
Med hänvisning till de framsteg och det fördjupade samförstånd mellan
huvudparterna som nu uppnåtts i den politiska processen i Sydafrika, och
till tidsplanen för den fortsatta demokratiseringsprocessen, anser jag att
handelsförbudet bör avskaffas. Detta avses ske genom att regeringen Skr. 1992/93:204
beslutar att upphäva förordningen (1987:477) om förbud mot handel med
Sydafrika.
I avvaktan på att handelsförbudet upphävs anser jag att regeringen bör
tillämpa en generös politik vad gäller dispenser. För sådan export som
beviljas dispens bör också möjlighet finnas att erhålla exportkreditgaranti
från Exportkreditnämnden.
I samband med handelsförbudets avskaffande bör - i enlighet med
regeringens tidigare bedömning - följande sanktioner avskaffas, nämligen
- de särskilda viseringskrav som gäller för sydafrikanska medborgare
enligt förordningen (1991:836) om visering för sydafrikanska med-
borgare, vilket således innebär att visumansökningar för sydafrikanska
medborgare därefter kommer att prövas med stöd av de bestämmelser
som i övrigt gäller för andra länders medborgare,
- 1985 års riktlinjer för den svenska sydafrikapolitiken,
- regeringens rekommendationer den 10 oktober 1985 om begränsning av
varuhandel och sjöfart till och från Sydafrika,
- det generella förbudet mot exportkreditgarantier till Sydafrika.
Som framgår av proposition 1991/92:146 grundar sig gällande
vapenembargo på en resolution av FN:s säkerhetsråd och ett upphävande
av embargot är avhängigt av beslut av säkerhetsrådet.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag anfört i det föregående om upphävande av handelsförbudet och vissa
andra sanktioner mot Sydafrika.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i
enlighet med hans hemställan.
gotab 43261, Stockholm 1993