Regeringens proposition

1992/93:203

om rätt för Sveriges exportråd att bevilja visering

Prop.

1992/93:203

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 1 april 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att regeringen skall kunna bemyndiga ett organ som
är knutet till Sveriges exportråd att bevilja visering.

I Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 203

Propositionens lagförslag                               Prop. 1992/93:203

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

2 kap.

Beslut om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas av

Statens invandrarverk. Beslut om visering och uppehållstillstånd får meddelas
också av Utrikesdepartementet.

Regeringen och, i den utsträckning regeringen föreskriver, Invandrar-

verket får ge andra myndigheter rätt att besluta om sådana tillstånd.

Regeringen får ge ett organ som
är knutet till Sveriges exportråd rätt
att besluta om visering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993

Prop. 1992/93:203

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,
Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om rätt för Sveriges exportråd
att bevilja visering

1 Bakgrund

Regeringen beslutade den 25 mars 1993 att inhämta lagrådets yttrande över ett
förslag till ändring i utlänningslagen innebärande att regeringen får ge ett
organ som är knutet till Sveriges exportråd rätt att besluta om visering. Det
lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1.

Lagrådet har den 30 mars 1993 yttrat sig över förslaget. Yttrandet bör
fogas till protokollet som bilaga 2. Lagrådet har inte haft något att erinra mot
förslaget.

Enligt 2 kap. 7 § första stycket utlänningslagen (1989:529) meddelas be-
slut om visering av Statens invandrarverk. Beslut om visering får enligt
samma stycke meddelas även av Utrikesdepartementet. Enligt andra stycket
får regeringen och, i den utsträckning regeringen föreskriver, Invandrarverket
ge andra myndigheter rätt att besluta om visering.

Enligt 2 kap. 2 § utlänningsförordningen (1989:547) får visering beviljas
av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat efter bemyndigande av
Utrikesdepartementet eller Statens invandrarverk.

Statens invandrarverk har i 7 kap. 11 § utlänningsförordningen bemyndi-
gats att - efter samråd med Utrikesdepartementet - meddela närmare före-
skrifter om svenska utlandsmyndigheters handläggning av tillståndsärenden.

I 3 kap. 7 § respektive 4 kap. 10 § utlänningsförordningen har reglerats
var en ansökan om uppehållstillstånd respektive arbetstillstånd skall ges in.
Huvudregeln är att ansökan skall ges in till svensk utlandsmyndighet i utlän-
ningens hemland eller i det land där han är stadigvarande bosatt. Särskilda
regler om var en ansökan om visering skall ges in finns däremot inte.

Mellan Utrikesdepartementet och Statens invandrarverk har en uppdelning
av viseringsärenden skett på så sätt att Utrikesdepartementet i princip svarar
för handläggning av viseringsärenden rörande personer med diplomatpass

som reser i tjänsten medan Statens invandrarverk svarar för handläggning av
övriga viseringsärenden.

Statens invandrarverk har bemyndigat samtliga svenska beskickningar och
karriärkonsulat att självständigt meddela beslut i viseringsärenden (senast
genom Statens invandrarverks författningssamling, SIVFS 1992:14). Be-
myndigandena är mer eller mindre omfattande på så sätt att vissa utlands-
myndigheter endast har bemyndigats att bevilja visering för en utlänning som
är medborgare i stat inom respektive myndighets verksamhetsområde eller är
fast bosatt där, vissa myndigheter får bevilja visering oavsett sökandens
medborgarskap och några har även bemyndigande att avslå en ansökan om
visering.

I nämnda bemyndiganden har Statens invandrarverk även angett närmare
förutsättningar för när visering skall få beviljas av utlandsmyndigheten. Av
bemyndigandet framgår vidare att en utlandsmyndighet som saknar behörig-
het att avgöra en viseringsansökan skall lämna över ansökan till Invandrar-
verket för beslut. Detsamma gäller om myndigheten är osäker på hur en
ansökan bör bedömas.

Av 7 kap. utlänningslagen framgår att beslut i ärende om visering inte kan
överklagas - oavsett vem som fattat beslutet.

Prop. 1992/93:203

2 Överväganden

Förslag: Regeringen ges möjlighet att bemyndiga även ett organ
som är knutet till Sveriges exportråd att meddela beslut i ärenden om
visering.

Skälen för förslaget. Genom Invandrarverkets nämnda bemyndigande
har ett drygt hundratal svenska utlandsmyndigheter givits rätt att i större eller
mindre utsträckning meddela beslut i ärenden rörande visering. Det är ett
starkt svenskt intresse att visering, inte minst för affärsmän, kan erhållas
snabbt och på ett smidigt sätt. Frågan har därför kommit upp om det finns
andra svenska organ i utlandet än beskickningar och karriärkonsulat som
skulle kunna bemyndigas att besluta i ärenden om visering. I detta samman-
hang måste också beaktas de aktuella planerna att lägga ned flera svenska
utlandsmyndigheter.

I länder som är av särskilt intresse för svensk export finns särskilda
handelskontor. På samma platser finns dock regelmässigt svenska beskick-
ningar eller karriärkonsulat, varför det inte i nämnvärd grad skulle underlätta
möjligheterna för någon att få svensk visering om även handelssekreteraren
generellt bemyndigades att utfärda visering.

Taiwan utgör i detta sammanhang ett särfall. Taiwan har inte erkänts av
Sverige. Diplomatiska förbindelser saknas följaktligen. Det svensk-taiwane-
siska handelsutbytet har på senare år tilltagit i omfattning. Behovet av att
underlätta handläggning av viseringsärenden för personer med pass utfärdade

av myndigheter i Taiwan har i samband med det ökade handelsutbytet vuxit. Prop. 1992/93: 203
Antalet viseringsansökningar föregående år uppgick till knappt 1.600.

Till skillnad från handelskontoren är det exportkontor som finns i Taiwan
inte en myndighet. Kontoret lyder direkt under Sveriges exportråd; ett organ
som har till främsta uppgift att främja svensk export och för vilket staten och
det svenska näringslivet har ett gemensamt ansvar.

Beslut i viseringsärenden är en form av myndighetsutövning. Av 11 kap.

6 § tredje stycket regeringsformen framgår att förvaltningsuppgift som inne-
fattar myndighetsutövning kan överlämnas till annan än myndighet om det
sker med stöd av lag. Ett bemyndigande för exportkontoret i Taiwan att
besluta i ärenden rörande visering kräver därför ett uttryckligt bemyndigande i
utlänningslagen.

Det bör vara regeringen som beslutar om bemyndigande för annan än
myndighet att meddela beslut i ärenden om visering. Däremot bör närmare
föreskrifter om handläggningen kunna utfärdas av Statens invandrarverk,
som redan i dag svarar för föreskrifter om handläggningen av viserings-
ärenden hos beskickningar och konsulat. På samma sätt som beträffande
sådana föreskrifter bör Invandrarverket samråda med Utrikesdepartementet.
Det kräver ändring i 7 kap. 11 § utlänningsförordningen.

Ärenden om visering omfattas av sekretess enligt bestämmelserna i 7 kap.

14 § sekretesslagen (1980:100). Sekretesslagens bestämmelser omfattar dock
i princip endast myndigheter. Någon anledning att införa en särskild bestäm-
melse om tystnadsplikt för exportkontorets personal ser jag inte eftersom det i
allmänhet torde vara fråga om harmlösa uppgifter. Det finns för övrigt under
alla förhållanden inte anledning att räkna med annat än att de personer som får
tillgång till uppgifterna behandlar dem med varsamhet.

Jag har i ärendet samrått med statsrådet Dinkelspiel.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom Kulturde-
partementet upprättat förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
lagt fram.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

2 kap.

Beslut om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas av Statens
invandrarverk. Beslut om visering och uppehållstillstånd får meddelas också
av Utrikesdepartementet.

Regeringen och, i den utsträckning regeringen föreskriver.

Invandrarverket får ge andra myndigheter rätt att besluta om sådana tillstånd.
Regeringen får ge ett organ som är
knutet till Sveriges exportråd rätt att
besluta om visering.

Prop. 1992/93:203

Bilaga I

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Lagrådets yttrande

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Wibble beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av rättschefen Marianne Eliason.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1992/93:203

Bilaga 2

gotab 43514, Stockholm 1993