Prop. 1992/93:2
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 18 juni 1992 för de åtgärder som framgår av före-
dragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Mats Odell
I propositionen föreslås vissa organisatoriska förändringar inom trafiksäker-
hetens område. Förändringarna innebär att Trafiksäkerhetsverket läggs ned
fr.o.m. den 1 januari 1993. Vid samma tidpunkt överförs de uppgifter som
Trafiksäkerhetsverket utför till Vägverket. Regeringen kommer senare att
återkomma till riksdagen med förslag till ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt
program.
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1992.
Närvarande: statsråden B.Westerberg, ordförande, och Johansson, Laurén,
Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, Ask.
Föredragande: statsrådet Odell
I samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50) slogs
ett antal trafiksäkerhetsmål fast. Dessa mål innebar att antalet dödade och
skadade i trafiken liksom risken för att dödas eller skadas i trafiken skulle
minska. Antalet olyckor har emellertid fortsatt att öka under i stort sett hela
1980-talet. Den förutvarande regeringen beslöt därför att utreda behovet av
en ändrad trafikantutbildning, ett nytt hastighetsbegränsningssystem samt
en förändrad organisation av trafiksäkerhetsarbetet. Utredningarna har
skett såväl i parlamentariska former som i form av särskilda utredare och
genom uppdrag till myndigheter.
Den parlamentariska utredningen om en förändrad trafikantutbildning
har i sitt betänkande (SOU 1991:39) Säkrare förare kommit med ett antal
förslag både vad gäller utbildning av förare som påföljdssystem. Trafiksäker-
hetsverket (TSV) har föreslagit ett nytt hastighetsbegränsningssystem för
andra vägar än tätortsvägar. En särskild utredare har i betänkandet (SOU
1991:79) Det framtida trafiksäkerhetsarbetet lämnat förslag till en framtida
inriktning och organisation av trafiksäkerhetsarbetet. Samtliga dessa utred-
ningar har remissbehandlats.
Remissammanställningarna finns att tillgå i Kommunikationsdepartemen-
tet.
Jag avser nu att, med utgångspunkt i främst den sistnämnda utredningen,
ta upp ett antal organisatoriska frågor vad gäller de framtida formerna för
trafiksäkerhetsarbetet. När det gäller de förslag som de olika utredningarna
har lämnat avseende trafiksäkerhetsarbetets närmare innehåll och inriktning
anser jag att dessa frågor kräver ytterligare överväganden. Jag avser därför
att senare för regeringen redovisa mina överväganden vad gäller dessa frå-
gor. Däremot finns det enligt min mening starka skäl att redan nu klargöra
och skapa organisatoriska förutsättningar för ett framtida offensivt och ef-
fektivt trafiksäkerhetsarbete.
Åtgärder för en ökad trafiksäkerhet
Till följd av den oroande olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-
talet samt den splittring av trafiksäkerhetsarbetet som råder mellan ett stort
antal myndigheter och frivilligorganisationer bemyndigade den förutva-
rande regeringen i december 1990 den dåvarande kommunikationsministern
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över det offentliga trafik-
säkerhetsarbetets inriktning och organisation. Utredningen fick därefter ge-
nom tilläggsdirektiv i april 1991 i uppdrag att även överväga en lämplig in-
riktning och organisation av fordonskontrollen på väg. Utredaren avläm-
nade den 30 december 1991 betänkandet (SOU 1991:79) Det framtida trafik-
säkerhetsarbetet.
Utredningen konstaterar inledningsvis att det i dag finns ett 30-tal myndig-
heter och ett stort antal frivilligorganisationer som på olika sätt aktivt arbe-
tar med trafiksäkerhetsfrågor. Det stora antalet aktörer motiveras av att tra-
fiksäkerhetsproblemen är komplexa, svårlösta och kräver olika insatser från
ett stort antal organisationer inom alla samhällsområden och på alla nivåer i
samhället. Detta ställer stora krav på samordning. Utredningen konstaterar
vidare att ett antal av de insatser som görs inte alltid betraktas som förbätt-
ringar av trafiksäkerheten. Exempel på sådana åtgärder är byggande och un-
derhåll av vägar. Till de mot trafikanterna riktade insatserna som är viktigast
hör allmän trafiksäkerhetsinformation, trafikantinformation, trafikövervak-
ning och sanktioner. Till denna grupp hör även utbildning till vilken även
körkortsutbildningen räknas. Därutöver tillkommer åtgärder riktade mot
fordonen samt åtgärder riktade mot den fysiska trafikmiljön.
Den allmänna trafik- och trafiksäkerhetsutbildningen bedrivs bl.a. av sko-
lorna men också av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) och andra frivilliga organisationer. De totala kostnaderna för denna
verksamhet beräknas av utredningen till 1 000 miljoner kronor, varav ca 70
miljoner kronor avser förarproven. TSV och NTF ansvarar för den allmänna
trafiksäkerhetsinformationen på central nivå. På den regionala nivån ansva-
rar emellertid de olika trafiksäkerhetsförbunden och trafiksäkerhetsföre-
ningarna för denna information. Statens kostnader för denna information
har av utredningen beräknats till ca 40 miljoner kronor.
Till gruppen trafikinformation har utredaren även fört trafikreglering så-
som hastighetsbestämmelser och skyltning. Till denna grupp förs även den
väglagsinformation som Vägverket i dag tillhandahåller liksom Sveriges Ra-
dios trafikmeddelanden vad gäller olyckor och begränsad framkomlighet.
Ansvaret för trafikövervakningen åvilar polisen och kommunerna. Poli-
sen svarar för kontroll av efterlevnaden av trafikregler och behörighet me-
dan kommunernas övervakning omfattar parkeringsövervakning. Kostna-
derna för polisens övervakning beräknas av utredningen till ca 500 miljoner
kronor.
Utredningen konstaterar vidare att även rättsväsendet avsätter betydande
resurser för trafiksäkerhetsbetingade åtgärder. Enbart de s.k. körkortsmå-
len kostar ca 100 miljoner kronor per år. Däremot går den sammanlagda
Prop. 1992/93:2
samhällsekonomiska kostnaden enligt utredaren inte att ange. Den torde
dock väsentligt överstiga polisens kostnader för trafikövervakningen. Sam-
hällets sanktionsmöjligheter har som sitt yttersta syfte att förhindra ett felak-
tigt trafikbeteende. Mot denna bakgrund anser utredningen att sådana sank-
tioner är trafiksäkerhetsmotiverade.
De åtgärder som riktas mot fordonen delas av utredningen in i konstruk-
tionskrav och säkerhetsutrustning samt kontroll av fordonens tekniska stan-
dard. Den fordonstekniska kontrollen utförs periodiskt av Aktiebolaget
Svensk Bilprovning (ASB) samt av TSV och polisen vid kontroll på väg eller
s.k. flygande besiktning. ASB:s kostnader för denna verksamhet beräknas
av utredningen till ca 900 miljoner kronor.
Utredningen delar vidare in de fysiska trafikmiljöåtgärderna i byggande
av ny trafikmiljö, förändring av befintlig miljö samt underhåll av befintlig
vägmiljö. Som exempel på de två första områdena kan nämnas vägar och
bostadsområden resp, trafikseparering och viltstängsel. Som exempel på det
sista området kan nämnas snöröjning och halkbekämpning. De samman-
lagda kostnaderna för väghållning uppgick år 1989 till ca 8 000 miljoner kro-
nor, varav ca 3 000 bekostades av kommunerna. De sammanlagda investe-
ringskostnaderna uppgick för samma år till ca 4 000 miljoner kronor, varav
hälften bekostades av kommunerna. Utredningen konstaterar att huvudde-
len av dessa insatser inte primärt motiveras av trafiksäkerhetsskäl men att
de i många fall bidrar till en höjd trafiksäkerhetsnivå.
Trafiksäkerhetsarbetets nuvarande organisation
Antalet personbilar fyrdubblades under perioden 1950-1970. Denna ut-
veckling har inneburit en drastisk ökning av trafikolyckorna. Antalet dödade
i trafiken fyrdubblades under åren 1950-1968. Vid 1960-talets slut uppgick
antalet dödade till ca 1 200 per år. Det var också mot denna bakgrund den
nuvarande trafiksäkerhetsorganisationen i huvudsak byggdes upp under
1960-talet. ASB bildades år 1963 och TSV år 1967.
ASB:s uppgift blev att utföra periodisk kontroll av fordonen utifrån be-
stämda säkerhetsnormer. Vägmiljön skulle göras säkrare genom en utbygg-
nad av vägbeståndet. Tätortsmiljön skulle bli säkrare genom fastlagda nor-
mer för bostadsbyggandet. Det regelverk som omfattar trafiken reformera-
des och utvidgades och hastigheterna reglerades. Den personliga utrust-
ningen utvecklades och användningen ökade som en effekt av informations-
kampanjer och lagstiftning. Dessutom skulle trafikanternas beteende påver-
kas genom en centralt styrd utbildning och olika kampanjer.
Den organisatoriska strukturen på nationell nivå för trafiksäkerhetsarbe-
tet blev sålunda att Vägverket svarade för vägarna och vägmiljön, ASB för
kontrollen av fordonen, Planverket för planbestämmelserna och TSV för
regler riktade mot fordonstrafikanter och trafikmiljö. Polisen svarade i sin
tur för övervakningen av regelefterlevnaden. Skadeutvecklingen under
1970-talet och i böljan av 1980-talet tyder också på att denna organisations-
struktur och de olika aktörernas ansvarsområden var ändamålsenlig.
Under 1980-talet ökade dock antalet olyckor återigen. En förklaring till
detta är enligt utredaren att flertalet s.k. komponentinsatser var genom-
Prop. 1992/93:2
förda. De flesta bilister använde bilbälte, nästan alla motorcyklister och mo- Prop. 1992/93:2
pedister använde hjälm och fordonsparken hade i huvudsak en hög stan-
dard. Förnyelsetakten av bostads- och övriga tätortsmiljöer hade avstannat.
Utredningen anger att den enda generella åtgärd som återstår sannolikt är
ytterligare hastighetsbegränsningar. Utredningen har i sitt arbete studerat
trafiksäkerhetsrådets program för år 1990 och därvid funnit att - utöver för-
slag till ett nytt system för hastighetsbegränsningar - det i programmet redo-
visas ett stort antal förslag till ändringar i vägmiljön. Inget av dessa förslag
kan dock genomföras utan att beslut fattas av de ansvariga myndigheterna,
dvs. Vägverket och kommunerna. Utredningen anser därför att rådets pro-
gram endast kan betraktas som en rekommendation eller ett räkneexempel.
Utredningen vill med detta visa att trafiksäkerhetsproblemens lösning sna-
rare kräver ett stort antal åtgärder på det lokala planet än ett fåtal centralt
styrda åtgärder.
Utredningens förslag till ny organisation på central och regional nivå
Utredningen anger som en utgångspunkt för sina överväganden att det fram-
tida trafiksäkerhetsarbetet kräver en organisation vars struktur byggs upp
utifrån principen om ett så långt möjligt totalt ansvar för säkerhetsnivån
inom lokala och/eller regionala trafikmiljöer. Utredningen anser dock att
som en förutsättning för att kunna ta detta ansvar krävs att tillräckliga befo-
genheter och resurser ställs till aktörernas förfogande.
Utredningen anger att länen inte längre är den självklara grunden för
myndigheternas regionala organisation. Såväl Vägverket som TSV har i dag
regionala organisationer som griper över flera län. Mot denna bakgrund
konstaterar utredningen att det inte finns någon stark och enhetlig organisa-
tion som kan utgöra en naturlig grund för trafiksäkerhetsarbetet. Kommu-
nerna i sin tur har valt att organisera sitt trafiksäkerhetsarbete på olika sätt.
Med utgångspunkt i det sagda föreslår utredningen att ansvaret för trafik-
säkerheten på central nivå skall åläggas den som ansvarar för anordnandet
av trafiken, dvs. väghållaren. Härigenom får väghållaren, som för det stat-
liga vägnätet är Vägverket, ett avsevärt vidare ansvar och uppgifter än vad
verket för närvarande har. Detta innebär således att en ny statlig myndighet
tillskapas och åläggs ansvaret för säkerheten på det statliga vägnätet och att
varje kommun i sin tur tar ansvar för säkerheten inom sitt gatu- och vägnät.
Utredningens förslag innebär att TSV avvecklas och att en huvuddel av de
uppgifter verket i dag har inom sin centralförvaltning överförs till den nya
myndigheten, som föreslås få namnet Vägtrafikverket. I den nya myndighe-
tens organisation inordnas även TSV:s registeravdelning i Örebro. Utred-
ningen anser emellertid att registeravdelningen även fortsättningsvis bör be-
driva sin verksamhet under stor självständighet. Utredningen anger att
denna lösning skulle leda till de största förutsättningarna att uppfylla kraven
på en effektiv och samordnad verksamhet.
De centrala myndighetsfunktionerna på trafiksäkerhetsområdet bör ledas
av en särskild trafiksäkerhetsdirektör. Denna bör placeras under generaldi-
rektören i Vägtrafikverket. I direktörens uppgifter ingår att, förutom led-
ningsarbetet, ansvara för den centrala trafiksäkerhetsplaneringen, uppfölj-
ningen och utvärderingen av trafiksäkerhetsarbetet samt säkerheten på den Prop. 1992/93:2
regionala nivån. Dessutom bör direktören ges ett stort inflytande över Väg-
trafikverkets investerings- och driftplanering.
Utredningen anser att en kraftfull central styrning från central politisk
nivå krävs för att effektivt koppla samman olika aktörers verksamhet och
resurser. Krav bör därför ställas på att Vägtrafikverket utarbetar regionala
planer för att minska olyckorna på det statliga vägnätet. För att samordna
alla statliga, kommunala och frivilliga insatser krävs enligt utredningen ett
organ som kan verka för politisk styrning och förankring av trafiksäkerhets-
arbetet. För detta ändamål bör en särskild trafiksäkerhetsdelegation inrät-
tas. Delegationens uppgift bör vara att göra analyser och sammanställningar,
disponera medel för forskning och lokala utvecklingsprojekt m.m. Genom
inrättandet av en särskild trafiksäkerhetsdelegation blir det s.k. Trafiksäker-
hetsrådet obehövligt och upphör därmed.
När det gäller den regionala organisationen föreslår utredningen att de
förrättningar av förarprov som i dag utförs av TSV överförs till det nya Väg-
trafikverket. Som en konsekvens av detta följer att TSV:s distriktsorganisa-
tion inordnas i Vägverkets regionala organisation.
Utredningen lämnar vidare ett stort antal förslag till förändringar av olika
myndighetsuppgifter. Jag avser att återkomma till dessa förslag i anslutning
till att jag i annat sammanhang för regeringen redovisar mina överväganden
vad gäller innehållet i och inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbe-
tet. Således kommer mina förslag inte heller att omfatta kommunerna, läns-
styrelserna och frivilligorganisationerna.
Ett fyrtiotal remissinstanser har yttrat sig över trafiksäkerhetsutredningens
förslag. En remissammanställning har upprättats och finns att tillgå i Kom-
munikationsdepartementet. Jag redovisar nu endast remissyttrandena i den
del de har betydelse för det framtida trafiksäkerhetsarbetets organisation.
En övervägande del av remissinstanserna tillstyrker förslaget att knyta an-
svaret för trafiksäkerheten till väghållaransvaret och att TSV och Vägverket
läggs samman till en myndighet. Av de instanser som ställer sig tveksamma
till förslaget anser flera att en ny självständig trafiksäkerhetsmyndighet bör
behållas med ett övergripande ansvar och en förbättrad politisk styrning. En
remissinstans anger att om förslagen genomförs finns en risk att trafiksäker-
heten på sikt eftersätts och att en återgång sker till de förhållanden som
rådde under 1950- och 1960-talen då väghållningsmyndigheten hade ett över-
gripande ansvar för säkerheten på vägarna. Den största bristen i nuvarande
modell är enligt yttrandet bristen på politisk förankring i fråga om de åtgär-
der som krävs för att nå målen för trafiksäkerhetsarbetet.
Vad gäller registeravdelningens framtida organisation anser en övervä-
gande del av remissinstanserna att denna även fortsättningsvis bör bedriva
sin verksamhet i nuvarande form. Avdelningen är i huvudsak en serviceen-
het för myndigheter, allmänhet, bilhandel och försäkringsbranschen och att
den därmed inte har någon naturlig koppling till vare sig TSV eller Vägver-
ket. Någon instans förordar att registeravdelningen ges en självständig ställ-
ning, t.ex. i form av bolag. Någon anser att registret bör föras över till ASB,
medan andra anser att Rikspolisstyrelsen borde få ansvaret för bil- och kör-
kortsregistren.
Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över frågan om förarprovens
organisatoriska hemvist. En instans anser att verksamheten temporärt bör
föras över till det nya Vägverket, medan andra anser att ansvaret för kör-
kortsutbildning och förarprov bör föras över till Skolverket.
En majoritet av remissinstanserna avstyrker förslaget till inrättandet av en
särskild trafiksäkerhetsdelegation. Dessa remissinstanser anser det visserli-
gen vara viktigt med en bättre politisk styrning och förankring av trafiksäker-
hetsarbetet, men att en särskild delegation inte bör inrättas för denna upp-
gift. Några instanser anser att det politiska ansvaret bör läggas på Kommuni-
kationsdepartementet, medan andra anser att en vägtrafikinspektion med
övergripande insyn i det nationella trafiksäkerhetsarbetet av samma typ som
finns inom järnvägstrafiken bör inrättas. Datainspektionen anser att det från
integritetssynpunkt saknar betydelse vilken myndighet som i framtiden skall
vara körkortsmyndighet och registermyndighet. Riksrevisionsverket anser
att de verksamhetssamband som finns mellan länsstyrelsernas körkorts- och
registerverksamhet och Vägverkets allmänna verksamhet är mycket vaga.
Länsstyrelseverksamheterna bör därför inte föras över till det nya Vägver-
ket. Från länsstyrelsernas sida är motståndet starkt mot att flytta verksamhet
från länsstyrelserna till Vägverket.
Mot bakgrund av den korta tid som Trafiksäkerhetsutredningen hade till sitt
förfogande ansåg den förutvarande regeringen att utredningens förslag i
vissa stycken borde kompletteras. Regeringen gav därför Trafiksäkerhets-
verket och Vägverket i uppdrag att redovisa ett gemensamt förslag till sam-
manläggning av de båda myndigheterna. Det arbete som pågick inom regis-
teravdelningen i fråga om avdelningens framtida verksamhet skulle enligt
uppdraget särskilt redovisas.
De båda verken har i skrivelse den 13 februari 1992 redovisat sitt uppdrag
för regeringen. Vid redovisningen av uppdraget har de båda verken även
lämnat förslag till den nya myndighetens roll och ansvarsområde utöver de
rent organisatoriska förslagen. Jag avser att i detta sammanhang endast re-
dovisa de båda verkens uppdrag i den del de avser de organisatoriska frågor
jag behandlar i det följande.
Båda verken delar utredningens uppfattning att väghållaren bör få ansva-
ret för trafiksäkerhetsarbetet. Verken anger emellertid att ytterligare en
uppgift bör tillkomma för den nya myndigheten, nämligen att bistå statsmak-
terna med underlag för samordning och styrning av det nationella trafiksä-
kerhetsarbetet. Samordningsarbetet bör därför ändras så att planeringen för
och resultatet av trafiksäkerhetsarbetet integreras i den nya myndighetens
Prop. 1992/93:2
ordinarie planeringsprocess. I denna uppgift ingår även att redovisa det na- Prop. 1992/93:2
tionella trafiksäkerhetsläget och dess utveckling. Med en sådan ordning får
statsmakterna möjlighet att i budgetförslagen och vid fastställandet av de
tioåriga nationella programmen styra inriktningen av och samordna det na-
tionella trafiksäkerhetsarbetet. Behovet av det s.k. trafiksäkerhetsprogram-
met skulle därigenom upphöra.
Verken föreslår vidare att den nya myndigheten ges ansvar för att skapa
de samrådsformer som krävs. På central nivå avses en trafiksäkerhetsdirek-
tör få detta ansvar. På regional nivå kommer motsvarande ansvar att ligga
på vägdirektören.
Förutom den gemensamma redovisningen har de båda verken liksom re-
gisteravdelningen lämnat särskilda förslag till nya organisationsformer.
Dessa återges nedan.
4.1 Vägverkets förslag till ny organisation
Vägverkets förslag till organisatorisk lösning vid ett överförande av trafik-
säkerhetsansvaret till verket är att det på koncernnivå bildas en funktion för
trafiksäkerhet. Funktionen avses ledas av en trafiksäkerhetsdirektör som
skall ingå i koncernledningen.
Trafiksäkerhetsfunktionen skall ha en aktivt beredande roll åt generaldi-
rektören och styrelsen i principiellt viktiga och övergripande frågor som rör
externt verkande regler, i uppföljning av resultat samt i övrigt bistå general-
direktören i det externa arbetet. Trafiksäkerhetsdirektören skall ha en själv-
ständig ställning i trafiksäkerhetsfrågor.
Ett trafiksäkerhetsråd direkt knutet till generaldirektören bildas. Rådet
skall bestå av externa företrädare på hög nivå med en bred kompetens. Rå-
dets beslut skall vara rådgivande.
Den nuvarande väghållningsdivisionen utvidgas till att även omfatta hu-
vuddelen av TSV:s nuvarande uppgifter. Inom divisionskontoret i Borlänge
bildas nya enheter som skall stödja divisionschefen samt ta fram underlag åt
generaldirektör och styrelse. Divisionskontoret skall vidare bistå den regio-
nala och lokala verksamheten samt svara för utvecklingen.
Under divisionschefen avses en enhet bildas för bil- och körkortsregister-
verksamheten. Centralt kommer enheten att bestå av den nuvarande register-
avdelningen med bibehållen lokalisering till Örebro. Enheten renodlas för
den operativa verksamheten. Uppgifterna skall utformas enligt principen att
beställar- och utförarroller skiljs åt så att myndighetsutövningen skiljs från
produktionen. Divisionschefen avses sätta ramarna för verksamheten. Inom
dessa ramar får enheten en självständig roll att på affärsmässiga grunder vi-
dareutveckla en effektiv och ändamålsenlig registerverksamhet.
4.2 Trafiksäkerhetsverkets förslag till ny organisation
Trafiksäkerhetsverket delar Vägverkets uppfattning att det på koncernnivå
bör bildas en funktion för trafiksäkerhet. Även TSV anser att funktionen
skall ledas av en trafiksäkerhetsdirektör. Denne skall vara direkt underställd
generaldirektören. Inom funktionen skall finnas samordnings- och analys- Prop. 1992/93:2
kompetens.
Trafiksäkerhetsverket framhåller vikten av att placera trafiksäkerhetsfrå-
gorna på koncernnivå. Härigenom får dessa frågor enligt verket den nödvän-
diga ställning som krävs för det nya verkets strategiska planering av nationell
samordning, uppföljning och utvärdering av trafiksäkerhetsarbetet.
I stället för att integrera trafiksäkerhetsfrågoma i Vägverkets nuvarande
väghållningsdivision anser TSV att en särskild trafikdivision bör inrättas.
Trafikdivisionens insatser skall rikta sig mot trafiksäkerhetsverksamhet som
rör andra än väghållarna, är av nationell karaktär och som inte är ett verktyg
för den statliga väghållaren i det operativa arbetet. Sådan verksamhet är re-
gelverken för körkort och fordon samt ansvaret för vissa vägtrafikregler.
Genom att trafikdivisionen har hand om det föreskrivande arbetet och
väghållningsdivisionen det operativa ansvaret samt regeltillämpningen upp-
nås den nödvändiga förutsättningen att skilja mellan den föreskrivande och
tillämpande rollen.
TSV föreslår vidare att verkets registeravdelning, länsstyrelsernas bil- och
körkortsadministrativa verksamhet, verksamheten med allmänna ombud i
körkortsfrågor samt förarproven inordnas i trafikdivisionen. Verksamheten
kräver en regional organisation i vilken TSV:s bilinspektörer bör ingå.
Registeravdelningen bör på ett mycket självständigt sätt administrera frå-
gor som rör såväl bil- och körkortsregistrering som administration som är
kopplad till förarprov. Förarproven bör enligt verket placeras i trafikdivisio-
nen eftersom det är en efterfrågestyrd tillämpning av det nationella regelver-
ket som inte får påverkas av väghållarnas överväganden.
Trafiksäkerhetsfunktionen avses inrättas genom en funktion för trafiksä-
kerhet som skall bistå divisionschefen och divisionsledningen med trafik-
säkerhetskompetens. Vidare skall avdelningen ekonomi och marknad för-
stärkas med bred trafiksäkerhetskompetens.
På regional nivå avses en trafiksäkerhetsfunktion inrättas inom väghåll-
ningsområdena.
4.3 Registeravdelningens förslag till organisation av den
framtida verksamheten
Registerverksamheten är i dag ett eget verksamhetsområde som innefattar
såväl myndighetsuppgifter och myndighetsutövning som produktionsinrik-
tade operativa uppgifter. Verksamheten berör flera intressenter. Av dessa är
Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket och TSV de mest framträdande. Verk-
samheten utförs i samspel med intressenternas sakverksamhet men är an-
svarsmässigt skild från den.
Registeravdelningen framhåller vikten av denna åtskillnad och föreslår
primärt att registerverksamheten förläggs i en separat särskilt inrättad myn-
dighet. Om detta inte skulle vara möjligt ser avdelningen det som angeläget
att verksamhetens självständiga ställning säkerställs.
Registeravdelningen anser att den regionala registerverksamheten bör
knytas närmare till den centrala verksamheten. Härigenom skapas bättre
möjligheter att påverka prioriteringen och att utnyttja resurserna effekti-
vare. Avdelningen ser en fördel i att all regional registerverksamhet inordnas
i en enda organisation. I sådant fall skulle de administrativa stödsystemen
kunna sambrukas och servicen till allmänheten skulle kunna förbättras. Ge-
nom en rationell administration skulle verksamheten också förbilligas.
Registeravdelningen anser dock att det inte utan vidare kan hävdas att den
regionala körkorts- och beskattningsverksamheten är lämplig att föra sam-
man med avdelningen. Det är nämligen inte lämpligt eller praktiskt att orga-
nisatoriskt skilja registerverksamhet från sakverksamhet.
Det är i dag oklart hur de allmänna ombudens och de regionala körkorts-
myndigheternas verksamhet samt verksamheten med förarprov och vägtra-
fikbeskattningen skall se ut i framtiden. Någon genomgripande organisato-
risk förändring i den regionala registerverksamheten bör därför inte genom-
föras inom de närmaste två till tre åren. Registeravdelningen föreslår att den
regionala verksamhetens tjänster i stället för att som i dag finansieras över
statsbudgeten upphandlas.
Mina förslag
- Ett samlat ansvar för vägtrafiken skall i framtiden vila på Vägver-
ket. Som en följd därav läggs TSV ned fr.o.m. den 1 januari 1993.
- De uppgifter som i dag utförs av TSV överflyttas vid samma tid-
punkt till Vägverket.
- Registeravdelningen i Örebro skall även fortsättningsvis bedriva sin
verksamhet under stor självständighet med bibehållen placering i
Örebro.
- Influtna medel från försäljningen av individuella registreringsskyl-
tar får disponeras av Vägverket för trafiksäkerhetsändamål.
Skälen för mina förslag: Säkerheten på vägarna, i trafiken och i fordonen
berör oss alla. Ett högt utvecklat samhälle som präglas av och förutsätter
rörlighet måste göra stora satsningar på ett offensivt och effektivt trafiksä-
kerhetsarbete. För närvarande arbetar ett 30-tal myndigheter och ett stort
antal frivilliga organisationer med trafiksäkerhetsfrågor. Detta speglar enligt
min mening det intresse frågorna kring trafiksäkerhet väcker. Det är viktigt
att behålla och vidareutveckla detta intresse.
Frågorna kring trafiksäkerheten är komplexa. Svaren är sällan givna och
de goda lösningarna kräver insatser från alla inblandade aktörer och på alla
nivåer i samhället. Trafiksäkerhetsarbetet kräver ett tålmodigt arbete där
nytta dras av tekniska landvinningar, förbättringar i vägmiljön, ändrade vär-
deringar, förbättrade kunskaper och färdigheter m.m. Jag avser att senare
för regeringen redovisa mina överväganden vad gäller förslag till riksdagen
om ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Redan nu finns det emeller-
tid enligt min mening anledning att för riksdagen lägga fram förslag till vissa
förändringar inom trafiksäkerhetsarbetets organisation. Genom detta för-
Prop. 1992/93:2
10
slag kan en organisatorisk plattform skapas för att påskynda genomförandet Prop. 1992/93:2
av det samlade trafiksäkerhetspolitiska program som jag avser att senare fö-
reslå. Mina förslag nedan kommer inte att omfatta kommunerna, länsstyrel-
serna och frivilligorganisationerna.
Trafiksäkerhetsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1991:79) Det
framtida trafiksäkerhetsarbetet att TSV avvecklas och att dess uppgifter förs
över till Vägverket och att en ny myndighet bildas under namnet Vägtrafik-
verket.
Utredningens förslag innebär att det övergripande ansvaret för trafiksä-
kerhetsarbetet inordnas i den myndighet som har ansvaret för väghåll-
ningen. Ansvaret för de centrala myndighetsfunktioner som i dag utförs av
TSV:s trafikavdelning samt det samlade ansvaret för stora delar av det cen-
trala trafiksäkerhetsarbetet bör enligt utredningen läggas på en trafiksäker-
hetsdirektör placerad direkt under generaldirektören.
Väghållningen omfattar redan i dag uppgifter som inte enbart tar sikte på
vägen och dess egenskaper utan också förhållandet till fordonen och trafi-
kanterna. Vid vägbyggande och vägunderhåll får trafiksäkerhetsaspekten en
alltmer framträdande roll. Vägnätet förses i allt större utsträckning med an-
ordningar som i allt väsentligt syftar till att åstadkomma förbättringar i tra-
fiksäkerheten. Som ytterligare exempel på det utökade väghållaransvaret
kan nämnas verkets sektorsansvar för miljöfrågor samt ansvaret för att
främja energieffektivitet inom vägtrafiken. Det är således enligt min upp-
fattning naturligt att det utökade väghållaransvaret medför överväganden
om organisatoriska förändringar som innebär att uppgifter rörande trafiksä-
kerheten förs över till Vägverket, och att väghållaransvaret därmed också
kommer att omfatta trafiksäkerheten i ett övergripande perspektiv. Som en
följd av detta föreslår jag att TSV läggs ned fr.o.m. den 1 januari 1993 och
att Vägverket fr.o.m. denna tidpunkt övertar de uppgifter som i dag ligger
på TSV. Jag återkommer senare till frågan om konsekvenserna av mina för-
slag vad gäller anslag och övriga frågor avseende ekonomi och personal.
Vägverket genomför fr.o.m. den 1 januari 1992 en ny organisation. Den
nya organisationen grundas på de ställningstaganden riksdagen gjorde i an-
ledning av propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87,
TU26, rskr. 1991/92:326). Förutom effektivitetsvinster syftar den nya organi-
sationen till att verka för en förbättrad konkurrens inom producentområdet,
inte minst under tider då de reala resurserna på entreprenad- och anlägg-
ningssidan är knappa. Riksdagens beslut innebar vidare att frågan om en ev.
bolagisering av verkets produktionsverksamhet närmare skulle prövas när
erfarenheter av den nya organisationen har vunnits.
I den nya organisationen har således de myndighetsspecifika uppgifterna
lagts under en särskild myndighetsdivision. Produktionsuppgifterna har i sin
tur lagts under en särskild produktionsdivision. Till detta kommer ett mindre
huvudkontor. Regeringen har vidare i årets budgetproposition föreslagit att
Vägverkets bolagsverksamhet i fortsättningen skall sortera under en särskild
bolagsenhet (prop. 1991/92:100 bil. 7). Verkets regionala organisation består
av sju väghållningsregioner och fem produktionsområden. Väghållningsre-
gionerna sammanfaller i stort med TSV:s nuvarande distriktsindelning.
När det gäller inordnandet av TSV:s uppgifter i Vägverkets organisation
11
anser jag att det bör ankomma på verket att inom ramen för sin nuvarande
organisation fördela de från TSV övertagna uppgifterna på ett sådant sätt att
effekterna av det utökade väghållaransvaret uppnås och att en helhetssyn
präglar den framtida väghållningen. De uppgifter som Vägverket övertar är
av såväl föreskrivande som tillämpande karaktär. Det är väsentligt att en
tydlig organisatorisk åtskillnad görs mellan dessa uppgifter. Jag finner inte
någon anledning att föreslå några namnförändringar vare sig av den nya
myndigheten eller de i denna ingående enheterna.
Överförandet av de uppgifter som i dag utförs av TSV till Vägverket inne-
bär också att trafiksäkerhetsinformationen förändras. Regeringen har i årets
budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) redovisat sina överväganden
bl.a. vad gäller Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF).
Således innebär de av mig föreslagna förändringarna att Vägverket nu även
får betalningsansvaret för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen.
När det gäller registeravdelningen anser jag att det är angeläget att verk-
samhetens självständiga ställning säkerställs. Jag anser emellertid inte att re-
gisteravdelningen bör bli en separat myndighet. I ett utvidgat väghållaran-
svar bör det enligt min mening vara naturligt att detta också kommer att om-
fatta ett ansvar för registreringen av de fordon som faktiskt utnyttjar vägnä-
tet.
Jag anser att de största förutsättningarna att uppfylla kraven på en effektiv
och samordnad verksamhet nås genom att samla uppgifterna som har an-
knytning till väghållaransvaret inom en och samma organisation.
Som jag tidigare har redovisat har de båda verken föreslagit att den nya
myndigheten även skall bistå statsmakterna med underlag för samordning
och styrning av det nationella trafiksäkerhetsarbetet. Planeringen av trafik-
säkerhetsarbetet skall således inordnas i den ordinarie planeringsprocessen.
Detta skulle medföra att statsmakterna därigenom får möjlighet att vid fast-
ställandet av det nationella programmet förväghållningen styra inriktningen
och samordningen av trafiksäkerhetsarbetet. Enligt min mening ligger detta
förslag väl i linje med såväl det utökade väghållningsansvaret som med ver-
kets nya planeringssystem. Mot denna bakgrund avser jag att i kommande
planeringsdirektiv till Vägverket föreskriva att planeringen utformas i denna
riktning.
Personalfrågor m. m.
Vägverkets nya organisation innebär ett kraftigt minskat antal regionala en-
heter. Den nya organisationen med särskilda beställar- och producentfunk-
tioner kommer att leda till besparingar på i storleksordningen 300 miljoner
kronor per år fr.o.m. år 1994. Dessa besparingar kommer att göras genom
såväl teknisk utveckling som organisatoriska effektiviseringar.
En viktig förutsättning för att förändringen av Vägverkets nya organisa-
tion skall kunna medföra de effekter som riksdagen lagt fast är att ett överta-
gande av TSV:s uppgifter kan lösas på ett sådant sätt att syftet med och ef-
fekterna av den nya organisationen inte påverkas mer än nödvändigt. Av-
vecklingen av TSV bör ske skyndsamt och på sådant sätt att kompetensen
inom TSV kan tas till vara. Den 1 januari 1993 bör en särskild awecklings-
Prop. 1992/93:2
12
myndighet inrättas med uppgift att i erforderlig omfattning avsluta verksam- Prop. 1992/93:2
heten samt att svara för personalfrågor och andra administrativa frågor un-
der awecklingsperioden. Denna myndighet avses få arbetsgivaransvaret för
övertalig personal.
Vägverket kommer att vara i behov av ytterligare kompetens i styrelsear-
betet. Jag avser därför att senare för regeringen föreslå att Vägverkets in-
struktion ändras så att ytterligare två ledamöter kan förordnas.
A nslagsfrågor
Vid en avveckling av TSV och ett överförande av uppgifter till Vägverket
krävs att även finansieringsfrågorna löses på ett för verksamheten gynnsamt
sätt.
TSV:s verksamhet är i dag helt avgiftsfinansierad. Verksamheten redovi-
sas på statsbudgeten under två s.k. 1 000-kronorsanslag. För budgetåret
1990/91 gick verksamheten under sjätte huvudtitelns anslag C1. Trafiksäker-
hetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant med ett under-
skott på 11,9 miljoner kronor. Anslaget C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och
körkortsregistret m.m. redovisade däremot ett överskott på 29,5 miljoner
kronor. Riksdagen beslutade år 1988 att TSV skulle ges rätt att sälja indivi-
duella registreringsskyltar till landets fordonsägare (prop. 1987/88:100 bil. 8,
bet. 1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201). Genom försäljningen av de person-
liga skyltarna skapades därigenom utrymme för ny eller kompletterande
verksamhet på trafiksäkerhetsområdet. Det ankommer för närvarande på
regeringen att besluta om medlens användning. Enligt min mening bör de
medel som finns i fonden användas för trafiksäkerhetsändamål. I den nya
organisation som jag nu föreslår anser jag att Vägverket bör få disponera
fondmedlen.
Vägverkets verksamhet är till skillnad från TSV:s i huvudsak anslagsfinan-
sierad. Medel till verksamheten redovisas under budgetåret 1991/92 under
sjätte huvudtitelns anslag, littera B. Vägväsendet. Riksdagen har i beslutet
(prop. 1991/92:150, del II, FiU29, rskr. 1991/92:345) om Kommunal eko-
nomi anfört att anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommun-
vägar skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993. Medel för denna verksamhet
kommer därefter att ingå i det nya statsbidragssystemet till kommunerna.
Regeringen föreslog i årets budgetproposition (1991/92:100 bil. 7) att Väg-
verket, mot bakgrund av verkets nya organisation och det nya planeringssys-
temet, skulle utreda och lämna förslag till ny anslagskonstruktion förverket.
Regeringen har därefter uppdragit åt Vägverket att i samråd med Riksrevi-
sionsverket senast den 1 september i år lämna ett sådant förslag. Av uppdra-
get framgår att förslaget bl.a. skall ta hänsyn till sammanläggningen mellan
Vägverket och Trafiksäkerhetsverket. Enligt vad jag inhämtat pågår för när-
varande ett arbete inom Vägverket med att utarbeta ett sådant förslag. I av-
vaktan på Vägverkets förslag är jag för närvarande inte beredd att slutgiltigt
föreslå hur överförandet av TSV:s anslag skall ske. Jag avser att i annat sam-
manhang återkomma till regeringen med en redovisning av mina övervägan-
den när det gäller Trafiksäkerhetsverkets anslag i anslutning till mina förslag
vad gäller Vägverkets nya anslagskonstruktion. Jag vill emellertid redan nu
13
peka på att bilregistrets avgiftsinkomster från sin myndighetsutövning är att Prop. 1992/93:2
betrakta som offentligrättsliga avgifter. Dessa bör fortsättningsvis bruttore-
dovisas, dvs. redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten. Verksamheten bör
budgeteras på sedvanligt sätt och tillföras medel över ramanslag. Jag avser
att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till detta an-
slags storlek.
Vägverket har i dag kalenderår som verksamhetsår medan TSV har bud-
getår som verksamhetsår. Detta innebär att avvecklingen av TSV måste ske
under särskilda ekonomiadministrativa former. För att avvecklingen av TSV
och överföringen av dess uppgifter skall ske effektivt bör TSV upprätta ett
särskilt halvårsbokslut per den 31 december 1992. Vidare skall senast den 1
juli 1993 samtliga tillgångar och skulder som finns upptagna i TSV:s balans-
räkning vid årsskiftet 1992/93 vara överförda till Vägverket. De ekonomiad-
ministrativa frågorna bör närmare avgöras av de båda verken i samråd med
Riksrevisionsverket.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1. godkänna att Trafiksäkerhetsverket läggs ned med utgången av
år 1992,
2. godkänna att de verksamheter som i dag fullgörs av Trafiksäker-
hetsverket överförs till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993,
3. godkänna att Vägverkets nya organisation utformas i enlighet
med vad jag anfört (avsnitt 5 )
4. samt godkänna vad jag anfört om användningen av influtna me-
del från försäljning av individuella registreringsskyltar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de
åtgärder som han har hemställt om.
14
gotab 42007, Stockholm 1992