Prop.
1992/93:199
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 mars 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
I propositionen föreslås en ny lag om marknadsreglering på fiskets område.
Med stöd av bemyndiganden i den nya lagen skall föreskrifter kunna medde-
las som innebär en anpassning till EG:s marknadsreglering. I föreskrifterna
kommer att regleras villkoren för försäljning av fisk, bildande av producent-
organisationer och deras verksamhet samt ett nytt förenklat prisreglerings-
system. I lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område
införs bestämmelser som ger stöd för att samla in de uppgifter som behövs
för marknadsregleringen.
Lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1993.
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 199
1 Förslag till
Lag om marknadsreglering på fiskets område
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag ges bestämmelser om marknadsreglering av fisk och fiskpro-
dukter. Lagens syfte är att stabilisera marknaden och trygga försörjningen av
varor av god kvalitet och till skäliga priser.
2 § Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på näringsverksamhet som
omfattar varor enligt 3, 5, 16, 19 och 23 kap. tulltaxelagen (1987:1068) och
som anges i bilagan till denna lag.
Bestämmelser om försäljning
3 § Sådana varor som anges i bilagan till denna lag får marknadsföras, bju-
das ut, säljas eller på annat sätt släppas ut på marknaden bara om de uppfyller
de krav som föreskrivs av regeringen. Föreskrifterna får avse förpackning
och märkning samt klassificering i varukategorier efter färskhet och storlek
eller vikt.
Producentorganisationer
4 § Enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen får en sam-
manslutning av fiskare eller av organisationer av fiskare (producentorganisa-
tion) som är godkänd av regeringen eller Fiskeriverket besluta i ärenden som
rör myndighetsutövning och som gäller frågor om återtagande av varor, bi-
drag eller annat stöd i marknadsreglerande syfte.
Med återtagande av varor avses att varor i det första försäljningsledet tas ur
marknaden.
5 § Regeringen får meddela föreskrifter om godkännande av producentorga-
nisationer och om sådana organisationers verksamhet.
6 § Om det behövs för att undvika en omfattande dumpning av priset på fisk
eller om det annars behövs för att främja stabilitet på marknaden, Sr regering-
en föreskriva att
1. en producentorganisation skall återta fisk fångad av fiskare som inte är
medlemmar i organisationen,
2. fiskare som inte är medlemmar i någon producentorganisation inte får
avsätta sin fångst till lägre pris än det pris som tillämpas av en sådan organisa-
tion,
3. en producentorganisation får ta ut en avgift av andra fiskare än medlem-
mar för att täcka administrationskostnaderna för ett sådant återtagande som
avses i 1.
Orienteringspriser och återtagspriser
7 § För sådana varor som anges i bilagan till denna lag får regeringen fast-
ställa orienteringspriser och återtagspriser som gäller för hela landet
Orienteringspriset, som är utgångspunkt för att bestämma återtagspriset,
fastställs med ledning av ett genomsnitt av uppnådda avräkningspriser. På
grundval av återtagspriset kan en producentorganisation bestämma en pris-
nivå under vilken medlemmarnas varor inte får säljas.
Licenser för import och export
8 § Regeringen får föreskriva att sådana varor som anges i bilagan till denna
lag inte får föras in i eller ut ur landet utan särskilt tillstånd.
Tillsyn
9 § Den myndighet som regeringen bestämmer har tillsynen över efterlevna-
den av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta åt
någon annan myndighet att utöva tillsyn.
10 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover. Till-
synsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen.
Kronofogdemyndigheten skall lämna den handräckning som behövs för
tillsynen.
11 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som be-
hövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
skall efterlevas.
I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten sätta ut vite.
Straffbestämmelser
12 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eller av grov oaktsamhet bryter mot 3 § första meningen eller mot föreskrifter
som meddelats med stöd av ett bemyndigande i denna lag.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas om gärningen är belagd
med straff enligt brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmugg-
ling.
Övriga bestämmelser
13 § Regeringen får överlåta åt Fiskeriverket att meddela föreskrifter enligt
denna lag.
Prop. 1992/93:199
14 § Beslut av en myndighet i ett särskilt fall enligt föreskrifter som medde-
lats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten, utom i fråga om en
import- eller exportlicens som får överklagas hos regeringen.
Prop. 1992/93:199
Bilaga
Förteckning över varor som avses i 2 §
|
Tulltaxenr |
Varunr |
Varuslag |
|
03.01-03.07 |
Samtliga varuslag | |
|
05.11 |
910 |
Produkter av fisk eller av kräftdjur, |
|
16.04 |
Fisk, beredd eller konserverad; kaviar | |
|
16.05 |
Kräftdjur, blötdjur och andra ryggrads- | |
|
ur 19.02 |
Pastaprodukter med innehåll över 20 | |
|
23.01 |
200 |
Mjöl och pelletar av fisk eller av |
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1974:226) om pris-
reglering på fiskets område skall upphöra att gälla.
2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om ärenden som har
väckts och i fråga om avgiftsskyldighet som har uppkommit före den 1 juli
1993, liksom i fråga om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av
avgift som hänför sig till tiden före denna dag.
3. Regleringsföreningen Svensk Fisk, ekonomisk förening, får övergångs-
vis, dock längst till utgången av december 1993, besluta om statligt stöd i
marknadsreglerande syfte enligt föreskrifter som regeringen eller efter rege-
ringens bemyndigande Fiskeriverket meddelar.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet
på jordbrukets område
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1992:888) om uppgiftsskyl-
dighet på jordbrukets område samt 4, 5 och 8 §§ lagen skall ha följande ly-
delse.
Prop. 1992/93:199
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om uppgiftsskyldighet på Lag om uppgiftsskyldighet på
jordbrukets område jordbrukets och fiskets
områden
Skyldigheten enligt 1 § 3 och 4
gäller uppgifter om import, export,
inköp och försäljning samt de upp-
gifter i övrigt som behövs för att be-
lysa förhållandena på livsmedelsom-
rådet och följa effekterna av avreg-
leringen på detta område.
Skyldigheten enligt 1 § 3 och 4
gäller uppgifter om import, export,
inköp och försäljning samt de upp-
gifter i övrigt som behövs
1. för att belysa förhållandena på
livsmedelsområdet och följa effek-
terna av avregleringen på detta om-
råde, och
2. för marknadsregleringen på
fiskets område.
Uppgifter som samlats in med
stöd av denna lag får användas av
Statens jordbruksverk i dess verk-
samhet och av Statistiska central-
byrån för statistiska ändamål och för
förande av register av lantbruksföre-
tag.
Uppgifter som samlats in med stöd
av denna lag får användas av Statens
jordbruksverk och Fiskeriverket i
deras verksamhet och av Statistiska
centralbyrån för statistiska ändamål
och för förande av register av lant-
bruksföretag.
Används insamlade uppgifter för framställning av officiell statistik gäller,
med undantag för uppgiftsskyldigheten, lagen (1992:889) om den officiella
statistiken.
Kontroll av att uppgifter som
samlas in med stöd av lagen är rik-
tiga utövas av Statens jordbruks-
verk.
Jordbruksverket har rätt att på be-
gäran få de upplysningar och hand-
lingar som behövs för kontrollen.
Jordbruksverket har också rätt till
tillträde till lokaler och andra utrym-
men samt rätt att göra fältmätningar
Kontroll av att uppgifter som sam-
las in med stöd av lagen är riktiga ut-
övas av Statens jordbruksverk och
av Fiskeriverket.
Jordbruksverket och Fiskeriver-
ket har rätt att på begäran få de upp-
lysningar och handlingar som be-
hövs för kontrollen samt att få till-
träde till lokaler och andra utrym-
men. Därutöver har Jordbruksver-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:199
och fältbesiktningar. Jordbruksver-
ket har dock inte med stöd av denna
lag rätt till tillträde till bostäder.
ket rätt att göra fältmätningar och falt-
besiktningar. Jordbruksverket och
Fiskeriverket har dock inte med stöd
av denna lag rätt till tillträde till bo-
städer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993
Prop. 1992/93:199
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i juli 1992 en särskild
utredare med uppdrag att, mot bakgrund av bl.a. de internationella överens-
kommelser som träffats på fiskets område, utreda fiskerinäringens utvecklings-
möjligheter. Till utredaren är knuten en parlamentarisk referensgrupp.
Utredaren överlämnade i december 1992 delbetänkandet Svenskt fiske -
nuläge och utvecklingsmöjligheter (SOU 1992:136). I detta betänkande redo-
visar utredaren förslag till åtgärder som bör träda i kraft den 1 juli 1993. Bl.a.
lämnas förslag till ny lagstiftning om marknadsreglering på fiskets område.
Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas det lagförslag som
har lagts fram i betänkandet
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena finns i en bilaga till regeringens
proposition 1992/93:184 om vissa fiskeffågor.
I propositionen om vissa fiskefrågor har regeringen tagit upp vissa frågor
om det ekonomiska stödet till fisket under budgetåret 1993/94 och hur detta
stöd bör utformas för att den svenska fiskeripolitiken skall anpassas till inne-
hållet i ett EES-avtal.
I min anmälan till den propositionen redovisade jag min avsikt att återkom-
ma till regeringen med förslag att föreläggas riksdagen avseende den lagstift-
ning som behövs i anledning av en anpassning till ett EES-avtal. I det följan-
de kommer jag att ta upp de lagstiftningsfrågor som föranleds av utredarens
förslag och som bör beslutas av riksdagen. Jag redovisar först de allmänna
utgångspunkterna för förslaget till lag om marknadsreglering på fiskets om-
råde. Därefter behandlar jag frågorna om producentorganisationer, försälj-
ningsbestämmelser, prisreglering, tillsyn och uppgiftsskyldighet.
Mitt förslag: Föreskrifter om marknadsreglering i fråga om fisk och
fiskprodukter samlas i en ny lag benämnd lagen om marknadsreglering
på fiskets område. Lagen bygger på EG:s bestämmelser om den gemen-
samma organisationen av marknaden i fråga om fisk- och fiskodlings-
produkter. Nuvarande bestämmelser om import- och exportlicens över-
förs i huvudsak oförändrade från lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskets område till den nya lagen. Den nya lagen skall träda i kraft den
1 juli 1993, då lagen om prisreglering på fiskets område skall upphöra
att gälla.
Utredarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna har inte anfört några synpunkter på utredarens
förslag.
Bakgrunden till mitt förslag: Ett EES-avtal innebär inte att EFTA-
statema tar över EG:s regelverk (”l’aquis communautaire”) på fiskets område.
De ansluts således inte heller till EG:s gemensamma fiskeripolitik (Common
Fishery Policy, CFP). Avtalet medför emellertid att Sverige av konkurrens-
skäl måste anpassa sin fiskeripolitik till den del av CFP som består i en mark-
nadsreglering på fiskets område. I 2 § lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) anges bl.a. att artiklarna 1-129 i EES-
avtaletoch vissa av de till avtalet hörande protokollen skall gälla som svensk
lag. Enligt artikel 20 i avtalet finns bestämmelser och arrangemang som avser
fisk och andra marina produkter i protokoll 9 till avtalet. Protokollet som inne-
håller 7 artiklar behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektom.
Innehållet i artikel 4 i protokoll 9 är av störst intresse i detta sammanhang.
Där sägs att statligt stöd till fiskerisektom som snedvrider konkurrensen skall
avskaffas (artikel 4.1). Vidare sägs att lagstiftning rörande marknadsordning-
en inom fiskerisektom skall ändras så att den inte snedvrider konkurrensen
(artikel 4.2). I EES-avtalet har infogats en gemensam förklaring om den över-
enskomna tolkningen av artiklarna 4.1 och 4.2. Förklaringen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Enligt artikel 6 i protokoll 9 kan, om nödvändiga anpassningar av lagstift-
ningen inte gjorts till de avtalsslutande parternas belåtenhet vid tidpunkten för
EES-avtalets ikraftträdande, de frågor det rör sig om underställas Gemensam-
ma EES-kommittén.
Skälen för mitt förslag: Som framgått av vad jag nyss har redovisat
måste de svenska marknadsreglerande bestämmelserna efter ett ikraftträdande
av ett EES-avtal vara förenliga med principerna i EG:s marknadsordning på
fiskets område. Denna marknadsordning utgör en del av EG:s gemensamma
fiskeripolitik. Romfördraget innehåller inte några särskilda regler om fisket
utan fördragets bestämmelser om jordbruket, närmare bestämt artiklarna 38-
47, är också tillämpliga på fisket (jfr artikel 38). Fiskeripolitikens mål är så-
ledes desamma som gäller för jordbrukspolitiken, dvs. att höja produktivite-
ten, att tillförsäkra utövarna en skälig levnadsstandard, att stabilisera markna-
den, att trygga försörjningen och att tillförsäkra konsumenterna tillgång till
varor till skäliga priser (artikel 39).
Medlen för att uppnå dessa mål anges i artikel 40. Enligt artikel 40.2 skall
en gemensam ordning för marknaderna for jordbruksvaror upprättas. Denna
organisation kan alltefter varornas art utformas antingen genom
- gemensamma konkurrensregler,
- en obligatorisk samordning av de olika nationella marknadsordningama,
eller
- en europeisk marknadsordning.
Det ankommer på EG:s institutioner, med rådet som beslutande instans, att
vidta erforderliga åtgärder för att utveckla den gemensamma politiken. Härvid
kan alla former av rättsakter komma i fråga (artikel 43.2 tredje stycket).
En gemensam marknadsreglering på fiskets område har funnits sedan år
1970, men ändrats åtskilliga gånger därefter. Närden först infördes var den
utformad som en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Steg
för steg har de särdrag som karaktäriserar fiskeriområdet nödvändiggjort en
utveckling mot en självständig, gemensam fiskeripolitik. År 1976 framlade
kommissionen för första gången ett förslag till utformning av en sådan poli-
tik. Först år 1980 enades rådet om en förklaring som angav de centrala ele-
menten i en sådan politik för att därefter år 1983 anta de rättsakter som till-
sammans fastlade ramarna för den gemensamma fiskeripolitiken.
Den gemensamma fiskeripolitiken har numera inte några större likheter
med den gemensamma jordbrukspolitiken. Den gemensamma nämnare som
fortfarande finns är att instrumentet för den gemensamma jordbruksfinansi-
eringen, nämligen Europeiska orienterings- och garantifonden för jordbruket
(FEOGA), tillhandahåller de bidrag som behövs för EG:s prisreglering på
fiskets område.
Förutom marknadsregleringen består den gemensamma fiskeripolitiken av
en resurspolitik och en strukturpolitik. Marknadsregleringen består i sina hu-
vuddrag av försäljningsbestämmelser (markering standards) och regler för
producentorganisationer samt ett prisregleringssystem. I regleringen ingår
också bestämmelser om handel med tredje land.
Försäljningsbestämmelsema omfattar tvingande kvalitets- och marknads-
föringsbestämmelser. Det är bl.a. fråga om föreskrifter om sortering av fisk
efter farskhet och storlek. Producentorganisationerna är av stor betydelse för
genomförandet av den gemensamma marknadspolitiken för fiskvaror. En pro-
ducentorganisation är en av resp, medlemsland godkänd sammanslutning av
fiskare som har upprättats på initiativ av fiskarena. Organisationen skall kun-
na vidta åtgärder som är ägnade att säkra ett rationellt bedrivande av fisket och
en förbättring av försäljningsvillkoren för fiskarenas produkter. En medlem i
en sådan organisation skall, om denna inte beslutar annat, avsätta hela sin
fångst genom organisationen. EG:s prisregleringssystem bygger på att varor-
na släpps ut på marknaden bara om ett visst fastställt pris kan uppnås.
Prop. 1992/93:199
De viktigaste marknadsreglerande bestämmelserna finns i rådets förord- Prop. 1992/93:199
ning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december 1992 om den gemensamma orga-
nisationen av marknaden i fråga om fisk- och fiskodlingsprodukter. Översätt-
ning av förordningen pågår. Förordningen, i engelsk version, bör, med un-
dantag för bilagorna, fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. En
svensk översättning av förordningen kommer att finnas tillgänglig i ärendet
när detta behandlas av riksdagens utskott.
EES-avtalet innebär ett åtagande att anpassa den svenska marknadsregle-
ringen på fiskets område till den som gäller inom EG. En anpassning till EG:s
marknadspolitik innebär att legala förutsättningar skapas för bildande av pro-
ducentorganisationer och stöd för sådana organisationers verksamhet. Målsätt-
ningen är att EES-avtalet kan träda i kraft den 1 juli 1993. En anpassning är
emellertid angelägen även med hänsyn till att Sverige har ansökt om medlem-
skap i EG och att medlemskapsförhandlingama har inletts. Det är regeringens
avsikt att Sverige från den dag Sverige blir medlem skall integreras i EG:s
gemensamma fiskeripolitik. Som anges i prop. 1992/93:184 om vissa fiske-
frågor bör förändringarna av den svenska fiskeripolitiken påbörjas redan nu
så att övergången kan ske så smidigt som möjligt. Den nya lagstiftningen bör
därför träda i kraft den 1 juli 1993.1 den nämnda propositionen föreslås att en
del av de prisregleringsmedel som återstår bör användas för stöd till bildande
av producentorganisationer.
För att en producentorganisation skall kunna bildas och utöva sin verksam-
het i enlighet med de bestämmelser som reglerar marknadsordningen på fisk-
ets område inom EG behövs viss lagreglering. Bl.a. innebär den hantering av
överskott som en sådan organisation bör svara för, och som i dag bedrivs av
regleringsföreningen Svensk Fisk, myndighetsutövning. Enligt 11 kap. 6 §
regeringsformen kan förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning
överlämnas till enskilt subjekt endast med stöd av lag. Förutom producentorga-
nisationerna utgör försäljningsbestämmelsema och prisregleringen, innebäran-
de att s.k. orienterings- och återtagspriser fastställs, integrerade delar av EG:s
marknadsordning. I syfte att åstadkomma en anpassning till EES-avtalet för-
ordar jag att lagen om prisreglering på fiskets område ersätts med en ny lag
om marknadsreglering på fiskets område. Lagen bör ge stöd för föreskrifter
om producentorganisationer, försäljningsbestämmelser och bestämmelser om
orienterings- och återtagspriser. På ett par väsentliga punkter avviker den av
mig föreslagna lagen från utredarens förslag.
Avvikelserna gäller för det första frågan om hur uppgiftsskyldigheten för
näringsidkare som tar befattning med varor som omfattas av lagen skall regle-
ras. Den av riksdagen nyligen antagna lagen (1992:888) om uppgiftsskyldig-
het på jordbrukets område uppfyller med några smärre justeringar det behov
av lagstöd som föreligger. Jag har därför valt att föreslå vissa ändringar i den
lagen i stället för att ta in bestämmelser om uppgiftsskyldighet i den nya la-
gen, som utredaren har föreslagit.
För det andra har jag lagstiftningstekniskt valt en något annorlunda metod
än utredaren. Det lagförslag som utredaren lämnat är i stora delar en detaljerad
10
återgivning av materiella bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 3689/91 Prop. 1992/93:199
av den 28 november 1991 om den gemensamma organisationen av markna-
den i fråga om fiskprodukter, som vid den tidpunkt då utredaren lämnade sitt
betänkande var den viktigaste rättsakten på området. Den förordningen har
numera upphävts och ersatts av rådets förordning (EEG) nr 3759/92 av den
17 december 1992. Jag har i stället valt tekniken att i en bemyndigandelag i
huvudsak delegera föreskriftsrätten till regeringen eller efter regeringens be-
myndigande Fiskeriverket. Normalt tillämpas vid införlivande av EG-regler
med svensk rätt tekniken att förordningar inkorporeras medan direktiv trans-
formeras. Med hänsyn till att Sverige genom ett EES-avtal inte tar över några
rättsakter på fiskets område är det inte aktuellt att på gängse sätt inkorporera
den aktuella förordningen genom lag eller annan författning. I stället kommer
genom mitt förslag förordningen att i vissa delar införlivas med svensk rätt
genom transformering. Det är sannolikt att den föreslagna lagen blir en över-
gångslösning. Vid ett svenskt medlemskap kommer EG:s marknadsregleran-
de rättsakter som uteslutande består av förordningar att gälla i Sverige fullt ut,
utan förmedling av särskild lagstiftning.
Jag vill för tydlighetens skull redovisa att den lagstiftning jag nu föreslår
inte innebär något tvång att bilda producentorganisationer. Lagstiftningen reg-
lerar bara vad som skall gälla for sådana organisationer, om de bildas. En
överskottshantering med statligt stöd efter mönster av EG:s regler kan givet-
vis inte komma till stånd om det inte bildas någon producentorganisation.
11
Prop. 1992/93:199
Mitt förslag: I den nya lagen införs ett bemyndigande enligt vilket
regeringen får meddela närmare föreskrifter om godkännande av produ-
centorganisationer och om sådana organisationers verksamhet.
Vidare införs i lagen en bestämmelse som innebär att en godkänd
producentorganisation enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
regeringen får besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som
gäller frågor om återtagande av varor, bidrag eller annat stöd i mark-
nadsreglerande syfte.
Genom ytterligare ett bemyndigande i lagen får regeringen, om det
behövs för att undvika en omfattande dumpning av priset på fisk eller
om det annars behövs för att främja stabilitet på marknaden, föreskriva
att
1. en producentorganisation skall återta fisk fångad av fiskare som
inte är medlemmar i organisationen,
2. fiskare som inte är medlemmar i någon producentorganisation inte
får avsätta sin fångst till lägre pris än det pris som tillämpas av en sådan
organisation,
3. en producentorganisation får ta ut en avgift av andra fiskare än
medlemmar för att täcka administrationskostnaderna för ett sådant åter-
tagande som avses i 1.
Utredarens förslag: Villkoren för godkännande av en producentorga-
nisation anges genom i huvudsak materiella föreskrifter i den föreslagna lagen
om marknadsreglering på fiskets område. Detsamma gäller reglerna om pro-
ducentorganisationers verksamhet Materiella bestämmelser om att ett godkän-
nande under vissa förutsättningar skall återkallas föreslås också meddelade i
lagen. Regeringen eller Fiskeriverket föreslås under vissa förutsättningar få
besluta att en producentorganisations regler beträffande avsättning och återtåg
av varor skall gälla även för fiskare som inte är medlemmar i en producent-
organisation. Beslut skall i så fall också kunna fattas om att fiskare som inte
är medlemmar skall åläggas att betala en avgift som täcker producentorganisa-
tionens administrationskostnader för ett återtagande.
Remissinstanserna har inte anfört några synpunkter på utredarens för-
slag.
Skälen för mitt förslag: Tillsammans med övriga delar av EG:s mark-
nadsreglering är producentorganisationerna grundvalen för genomförandet av
EG:s marknadspolitik. Producentorganisationerna bidrar till att stabilisera
marknaden genom att de planlägger fisket, arbetar inom ett givet regelsystem
och svarar för försäljningen av den egna produktionen. Det är dock inte tillå-
tet för en producentorganisation att inta en dominerande ställning på den ge-
mensamma marknaden. Producentorganisationerna finansierar sin verksam-
12
het, förutom med bidrag från EG, med försäljnings avgifter från medlemmar- Prop. 1992/93:199
na och intäkter från försålda överskottskvantiteter.
EG:s föreskrifter om producentorganisationer finns bl.a. i rådets förord-
ning (EEG) nr 3759/92 samt i rådets förordning (EEG) nr 105/76 av den
19 januari 1976 cm godkännande av producentorganisationer inom fiskeindu-
strin. Föreskrifterna saknar motsvarighet i den svenska lagstiftningen. EG
ställer en rad krav på en producentorganisation för att den skall bli godkänd.
Det är först efter ett godkännande som en sådan organisation kan fungera som
t.ex. auktoriserad mottagare av överskottskvantiteter av fisk och få del av de
bidrag som lämnas av EG. Dessa krav eller villkor finns angivna i artikel 5.1
i rådets förordning (EEG) nr 3759/92 och i artikel 2.1 i rådets förordning
(EEG) nr 105/76. Villkoren är av näringsmässig, rättslig och finansiell karak-
tär. Exempel på den första gruppen villkor är att en producentorganisation
skall kunna dokumentera en minsta årlig produktion och ha antagit regler om
årliga fångstplaner för att anpassa fångsterna till efterfrågan. Exempel på rätts-
liga villkor är att producentorganisationen skall ha antagit regler som utesluter
vaije form av diskriminering i behandlingen av producenter från EG på grund
av nationalitet eller hemort Organisationen skall också ha den rättsliga hand-
lingsförmåga som krävs för att fullgöra sina uppgifter. Ett exempel på ett fi-
nansiellt villkor är att en producentorganisation skall ha inrättat en interven-
tionsfond för finansiering av återtagsåtgärder för sådana varor som inte har
kunnat avsättas på marknaden.
När det gäller frågan om en producentorganisations associationsform bör
enligt min mening en sådan organisation kunna omfattas av den lagstiftning
som gäller för ekonomiska föreningar. I likhet med vad som gäller för reg-
leringsföreningen Svensk Fisk bör en producentorganisations stadgar godkän-
nas av Fiskeriverket.
Ett godkännande av en producentorganisation inom EG skall återkallas när
den inte längre uppfyller de fastställda villkoren enligt artikel 4 i rådets förord-
ning (EEG) nr 105/76 samt enligt artikel 9 i kommissionens förordning
(EEG) nr 2062/80 av den 31 juli 1980 om villkor och förfarande vid lämnan-
de eller återkallelse av godkännande för producentorganisationer och samman-
slutningar av sådana organisationer inom fiskeindustrin.
Utredaren har föreslagit att EG:s regler om bildande och drift av en produ-
centorganisation samt om återkallelse av godkännande för sådan organisation
införlivas i svensk rätt genom i huvudsak materiella bestämmelser i lag. En-
ligt min mening bör de aktuella, i vissa avseenden mycket detaljerade före-
skrifterna i stället införlivas i svensk rätt på en lägre nivå än lag. Ämnesområ-
det är sådant att det enligt regeringsformen är möjligt för riksdagen att över-
låta till regeringen att meddela föreskrifterna. En sådan lagstiftningsteknik är
den som normalt används i svensk lagstiftning när det gäller den här typen av
föreskrifter. En lämplig ordning är därför att regeringen bemyndigas att med-
dela närmare föreskrifter om villkoren för godkännande av producentorganisa-
tioner och om sådana organisationers verksamhet. Regeringen skall i sin tur
kunna delegera till Fiskeriverket att meddela sådana föreskrifter. Med stöd av
13
bemyndigandet kan de krav preciseras som till uppfyllandet av ett EES-avtal Prop. 1992/93:199
bör ställas på en svensk producentorganisation. Föreskrifterna bör innehålla
bestämmelser om återkallelse av ett godkännande, om villkoren för detta inte
längre är uppfyllda eller om organisationen inte iakttar föreskrifterna för dess
verksamhet.
I prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor framhålls att det är önskvärt att
vi i Sverige behåller en överskotts hantering på fisk. En sådan verksamhet
bör, liksom är fallet inom EG, bedrivas inom ramen för den eller de produ-
centorganisationer som bildas. Detta innebär att en producentorganisation
kommer att anförtros uppgifter som innebär myndighetsutövning. Motsvaran-
de uppgifter inom den nuvarande prisregleringen har Svensk Fisk, ekono-
misk förening. Sålunda prövar denna förening om ett fiskeföretag har rätt till
inlösen av överskott Uppgiften innefattar också annan stödgivning. Lagstöd
för detta finns i 1 a § lagen an prisreglering på fiskets område. Enligt 11 kap.
6 § regeringsformen fordras, som jag redan anfört i det föregående, lagstöd
för att kunna överlämna en förvaltningsuppgift som innebär myndighetsut-
övning till ett enskilt organ. Jag föreslår därför en särskild bestämmelse i den
nya lagen enligt vilken uppgiften att besluta i ärenden som gäller återtagande
av varor, bidrag eller annat stöd i marknadsreglerande syfte skall kunna över-
lämnas till en av regeringen godkänd producentorganisation.
I prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor har det förutsatts att Svensk
Fisk, för att underlätta övergången till det nya systemet, övergångsvis bör an-
svara för överskottshanteringen av fisk. Detta bör dock gälla längst till ut-
gången av december 1993.
På samma sätt som Fiskeriverket enligt sin instruktion har tillsyn över
Svensk Fisk bör verket i fortsättningen ha tillsyn över de producentorganisa-
tioner som bildas.
Enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 3759/92 kan en medlemsstat
under vissa förutsättningar låta producenter, som inte är medlemmar, men
som avsätter sina varor i ett visst område, vara underkastade de regler som
organisationen har beslutat skall gälla för dess medlemmar. På detta sätt kan
t.ex. EG:s återtagspriser göras obligatoriska även för icke medlemmar. Enligt
punkt 4 i samma artikel får en medlemsstat i så fall besluta att en producent-
organisation får ta ut en avgift för att täcka uppkommande extra administrations-
kostnader. Bestämmelser om utsträckande till icke medlemmar av en produ-
centorganisations regler har inom EG utfärdats endast vid ett fåtal tillfällen.
Behov av ett sådant utsträckande kan t.ex. uppkomma vid mycket stora pro-
duktionsöverskott då det är angeläget att undvika att priserna för en viss vara
dumpas.
Ett införlivande av de aktuella bestämmelserna i svensk rätt bör ske genom
ett bemyndigande som möjliggör för regeringen att i marknadsstabiliserande
syfte föreskriva dels att en producentorganisation skall återta fisk fångad av
fiskare som inte är medlemmar i organisationen, dels att fiskare som inte är
medlemmar i någon producentorganisation inte får avsätta sin fångst till lägre
pris än det pris som tillämpas av en sådan organisation. Bemyndigandet bör
14
också inrymma möjlighet för regeringen att föreskriva att en producentorga- Prop. 1992/93:199
nisation får ta ut en avgift av andra fiskare än medlemmar i de fall en produ-
centorganisation åläggs att återta fisk från sådana fiskare. Rätten att meddela
föreskrifter i de nu berörda avseendena bör av regeringen kunna delegeras vi-
dare till Fiskeriverket. Föreskrifter av det här slaget skall meddelas bara när
det behövs för att undvika en omfattande dumpning av priset på fisk eller när
det annars behövs for att främja stabilitet på marknaden.
Mitt förslag: I lagen tas in ett bemyndigande som gör det möjligt for
regeringen att meddela föreskrifter som innebär att fisk och fiskproduk-
ter får marknadsföras, försäljas eller på annat sätt släppas ut på markna-
den bara om varorna uppfyller vissa krav i fråga om förpackning och
märkning samt är klassificerade i varukategorier efter färskhet, storlek
eller vikt. Regeringen skall kunna delegera till Fiskeriverket att meddela
föreskrifterna.
Utredarens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna har inte anfört några synpunkter på utredarens för-
slag.
Skälen för mitt förslag: EG:s försäljningsbestämmelser omfattar ett
system för kvalitetsbedömning som bygger på storleks- och färskhetsklasser.
Syftet med regleringen är dels att se till att bara sådana varor som når upp till
en viss kvalitetsnivå saluförs, dels att stimulera handeln med fiskprodukter på
lika konkurrensvillkor.
En lagstiftning som motsvarar EG:s bestämmelser om försäljning av fisk
och andra fiskvaror bör omfatta föreskrifter om förpackning, märkning och
klassificering av varorna samt bestämmelser om kontroll. I rådets förordning
(EEG) nr 3759/92 finns för EG gemensamma kvalitets- och marknadsförings-
bestämmelser samt föreskrifter om att medlemsstaterna ansvarar för att be-
stämmelserna efterlevs. Bestämmelserna ingår som en tvingande del i EG:s
marknadsreglering. Detaljregler i fråga om bl.a. märkning och klassificering
finns i rådets förordning (EEG) nr 103/76 av den 19 januari 1976 om gemen-
samma marknadsstandarder för viss färsk och kyld fisk.
Den sistnämnda EG-förordningen innehåller bl.a. följande bestämmelser.
Förordningens tillämpningsområde avgränsas genom en uppräkning av de
fiskslag som omfattas av bestämmelserna i förordningen.
Klassificering av landad fisk skall göras med hänsyn till färskhet och stor-
lek. Färskheten bestäms med hjälp av ett bedömningsschema och görs med
avseende på utseende, beskaffenhet och lukt. Storlekssortering sker efter vikt
per fisk eller efter antal fiskar per kilo.
15
Fisken i varje parti skall tillhöra samma kvalitetsklass och samma storleks-
klass. Undantag görs för mindre partier som då i sin helhet anses hålla den i
partiet ingående lägsta kvaliteten och storleken. Fiskpartiema skall märkas på
visst sätt så att det klart framgår till vilken kvalitets- och storlekskategori par-
tiet hör.
I svensk lagstiftning finns inte någon direkt motsvarighet till den reglering
EG har när det gäller försäljning av fisk och fiskvaror. Däremot tillämpas en
ordning med storlekssortering som förutsättning för statligt prisstöd. Sorte-
ringen sker i storlek efter längd per fisk utom för sill, kokräkor och homgäd-
da, där sortering sker efter antal per kilo. Också en kvalitetskontroll sker
inom ramen för det statliga prisstödet. Livsmedelslagen (1971:511) innehåller
visserligen flera bemyndiganden for föreskrifter om hantering och märkning
av livsmedel. Bemyndigandet som rör hantering av livsmedel i allmänhet är
emellertid begränsat till att gälla föreskrifter som behövs från hälso- eller när-
ingssynpunkt eller annars för att tillgodose konsumentintresset. I varje fall är
inte det direkta syftet med de nu ifrågavarande föreskrifterna sådant att före-
skrifterna kan stödjas på livsmedelslagen. Jag förordar därför att ett särskilt
bemyndigande for föreskrifter om försäljning av fisk och andra fiskvaror tas
in i den nya lagen.
Jag återkommer i det följande till frågan om hur kontrollen av att försälj-
ningsbestämmelsema efterlevs bör utformas.
Prop. 1992/93:199
Mitt förslag: Regeringen skall med stöd av ett bemyndigande i lagen
kunna meddela föreskrifter om orienteringspriser och återtagspriser
som skall gälla för hela landet. Regeringen skall i sin tur kunna delege-
ra rätten att meddela sådana föreskrifter till Fiskeriverket.
Orienteringspriset fastställs med ledning av ett genomsnitt av upp-
nådda avräkningspriser och utgör utgångspunkt för att bestämma åter-
tagspriset. En producentorganisation kan på grundval av återtagspriset
bestämma en prisnivå under vilken medlemmarnas varor inte får säljas.
Utredarens förslag överensstämmer i stort sett med mitt förslag.
Remissinstanserna: Med undantag för Konkurrensverket har remiss-
instanserna inte haft något att anföra. Konkurrensverket är kritiskt mot för-
slaget att en myndighet skall fastställa för hela landet gällande orienterings-
priser och återtagspriser. Verket anser det viktigt att konsumentintresset inte
bara beaktas utan sätts främst vid prisbildningen och att förhållandet mellan
efterfrågan och utbud bör vara den viktigaste utgångspunkten.
Skälen för mitt förslag: I fråga om utformningen av det nu gällande
prisregleringssystemet vill jag hänvisa till utredningens delbetänkande
Svenskt fiske - nuläge och utvecklingsmöjligheter (SOU1992:136).
16
Jag har i min anmälan till prop. 1992/93:184 föreslagit att den nuvarande
prisregleringen på fisk i allt väsentligt skall upphöra den 1 juli 1993. Sam-
tidigt förordade jag att vissa element i systemet, som inte strider mot våra in-
ternationella åtaganden utan tvärtom redan omfattas av EG:s prisreglering,
bör finnas kvar men anpassade till vad som gäller inom EG. Hit hör över-
skottshanteringen och själva grundvalen för denna, nämligen fastställandet av
vissa priser. Vad som i den svenska prisregleringen benämns normpriser och
lägstapriser kallas i EG:s system för orienteringspriser resp, återtagspriser.
Orienterings- och återtagsprisema ligger till grund för prisreglerande mark-
nadsinterventioner. Prisregleringen utgör således inte bara en grund för stöd-
givning. Den är också avsedd att bidra till stabilitet på marknaden.
EG:s marknadsreglerande bestämmelser finns i artiklarna 8-18 rådets för-
ordning (EEG) nr 3759/92. Regelsystemet ger möjlighet till finansiering över
EG:s budget av överskottshantering, lagringsstöd och pristillägg för vissa
fiskarter. Något förenklat innebär systemet följande. Rådet fastställer för de
viktigaste fiskslagen ett orienteringspris (guide price). Orientetingsprisema
skall ligga till grund för statliga stödåtgärder till producentorganisationer och
sådana organisationers stöd till sina medlemmar. Dessutom skall de
1. stabilisera marknadspriserna och förebygga att överskott uppstår,
2. hjälpa till att upprätthålla producenternas inkomster samt
3. tillvarata konsumenternas intressen.
På grundval av orienteringspriset får producentorganisationerna fastställa
ett s.k. återtagspris (withdrawal price). Om priserna faller under återtagspriset
får varorna inte säljas. Sådana varor återtas av producentorganisationen som
också ekonomiskt kompenserar medlemmen för den återtagna fisken. Med
återtagande av varor avses att varor i första försäljningsled tas ur marknaden.
En producentorganisation får bara disponera över återtagna varor på ett sådant
sätt att den normala avsättningen av varorna inte hindras. Detta innebär i prak-
tiken att återtagen fisk inte får säljas för mänsklig konsumtion. För att finansi-
era återtagsåtgärdema skall varje producentorganisation bilda interventionsfon-
der som finansieras genom avgifter från medlemmarna och med bidrag från
medlemsstaterna. Även EG fastställer återtagspriser, vanligen för ett år i ta-
get. Under vissa förutsättningar, bl.a. att producentorganisationernas återtags-
priser har ett visst samband med de av EG centralt fastställda återtagsprisema,
får producentorganisationerna bidrag från EG för sina överskott. Dessa bi-
drag finansieras enligt de regler som gäller för Europeiska orienterings- och
garantifonden (FEOGA). Bidragen motsvarar en viss procent av återtags-
priset. Bidragets storlek varierar med hänsyn till överskottens storlek. Ju
mindre överskott desto högre bidragsprocent och ju större överskott desto
lägre bidragsprocent. Om överskotten överstiger 14 procent av mottagen års-
kvantitet, lämnas inte något bidrag till producentorganisationen för de kvanti-
teter som överstiger detta procenttal (artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr
3759/92). Systemets konstruktion stimulerar producentorganisationen att in-
gripa aktivt i fiskets inriktning om överskotten blir för stora.
Prop. 1992/93:199
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 199
I prop. 1992/93:184 anges att överskottshanteringen i Sverige senast från
den 1 januari 1994 bör ske enligt de principer som tillämpas inom EG. För
budgetåret 1993/94 beräknas statens kostnader för verksamheten till högst
4 miljoner kronor. Föreskrifterna för bidragsgivningen bör innehålla bestäm-
melser som gör det möjligt för Fiskeriverket att avbryta utbetalningen av me-
del till en producentorganisation, om organisationen bryter mot föreskrifterna
för dess verksamhet.
En övergång från dagens relativt komplicerade prisregleringssystem till ett
som motsvarar EG:s med fastställda orienteringspriser och återtagspriser inne-
bär en förenkling. Ett sådant system skyddar det svenska yrkesfisket mot
dumpning eller mot ett snabbt och stort prisfall då fångstema har varit särskilt
goda.
Konkurrensverket har uttryckt farhågor för att konsumenternas intressen
inte kommer att beaktas tillräckligt i det nya systemet. Det bör dock noteras att
EG:s marknadsreglering till helt övervägande del är baserad på den fria mark-
nadens spelregler. Den föreslagna ordningen bör därför innebära en bättre
marknadsorientering av fiskenäringen än dagens svenska prisreglering. Orien-
teringspriset, som är utgångspunkt för återtagspriset, fastställs bl.a. med be-
aktande av den förväntade utvecklingen i fråga om produktion och efterfrå-
gan. Hänsyn skall också tas till konsumenternas intressen. Jag vill också i
detta sammanhang påpeka att ett avskaffande av den svenska prisreglerings-
avgiften på fisk från den 1 juli 1993 ger goda möjligheter till en bestående
sänkning av priserna i konsumentledet.
För att lagtekniskt införliva EG:s föreskrifter om orienteringspriser och
återtagspriser i svensk rätt föreslår jag att ett bemyndigande införs i lagen med
stöd av vilket regeringen skall kunna meddela föreskrifter om orienterings-
priser och återtagspriser som skall gälla för hela landet. Regeringen bör i sin
tur kunna delegera denna föreskrivanderätt till Fiskeriverket. Hur ett system
med orienterings- och återtagspriser kan komma att fungera framgår av den
illustration som bör fogas som bilaga 4 till protokollet i detta ärende.
Mitt förslag: Bemyndigandet att föreskriva om importlicens eller ex-
portlicens i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område över-
förs till den nya lagen.
Däremot får bestämmelserna om införselavgift och utförselavgift i
lagen om prisreglering på fiskets område inte någon motsvarighet i den
nya lagen.
Prop. 1992/93:199
Utredarens förslag innehåller bestämmelser om både licenser och avgif-
ter vid in- och utförsel.
18
Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på utredarens för- Prop. 1992/93:199
slag.
Skälen för mitt förslag: I lagen om prisreglering på fiskets område
finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter bemyndigande av regering-
en, Fiskeriverket att föreskriva att vissa fiskvaror inte får föras in i eller ut ur
landet utan särskilt tillstånd (importlicens eller exportlicens). Dessutom finns i
lagen bestämmelser om införselavgift och utförselavgift för fiskvaror.
Enligt artikel 1 i protokoll 9 till EES-avtalet skall EFTA-statema vid avta-
lets ikraftträdande avskaffa importtullar och avgifter med motsvarande verkan
för vissa fiskslag och fiskprodukter. Vid import till Sverige är de aktuella va-
rorna inte belagda med tull men för vissa produkter uttas en införselavgift.
Vid import från EG uttas för närvarande en avgift om 45 kr per 100 kg för
färska eller kylda filéer av torsk, gråsej, kolja, vitling och kungsfisk. Avgif-
terna inbringar vaije år 100 000-200 000 kr.
Enligt artikel 2 i protokollet har EG åtagit sig att avskaffa sina motsvarande
tullar och avgifter gentemot EES-ländema från den dag då avtalet träder i
kraft.
Enligt artikel 3 i samma protokoll skall bestämmelserna i artikel 1 och ar-
tikel 2 tillämpas på varor med ursprung i de avtalsslutande staterna.
Som framgår av min redovisning förutsätter ett EES-avtal att införselavgif-
tema gentemot EG tas bort från den dag avtalet träder i kraft. I prop. 1991/92:
170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) förutsattes att en
avveckling av införselavgiftema kommer att få marginella konsekvenser för
den svenska fiskerinäringen. Enligt min mening finns det inte något hinder
mot att redan nu ta bort avgifterna. Inte heller finns det någon anledning att
behålla möjligheten att ta ut införselavgift eller utförselavgift när det gäller
handel med andra länder än EFTA- och EG-länder.
Däremot bör möjligheten att föreskriva krav på import- eller exportlicens
behållas. Enligt artikel 1 i protokoll 9 får EFTA-statema inte tillämpa kvanti-
tativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. Dit hör im-
portlicensema. EES-avtalet medger dock att sådana restriktioner tillämpas
under en övergångstid. Behov kan också uppkomma av att tillämpa sådana
restriktioner vid handel med länder utanför EG och EFTA.
Mitt förslag: Med stöd av den nya lagen skall regeringen kunna före-
skriva att Fiskeriverket skall vara tillsynsmyndighet Fiskeriverket skall
också kunna överlåta åt annan myndighet att utöva tillsyn.
Utredarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna har inte några invändningar mot utredarens förslag.
19
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående föreslagit att den nya Prop. 1992/93:199
lagen skall innehålla ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela före-
skrifter om vilka krav som skall vara uppfyllda för att fisk och fiskvaror skall
få säljas. En anpassning till EG:s regler fordrar att det finns en kontrollorgani-
sation som övervakar att föreskrifterna iakttas. Enligt rådets förordning (EEG)
nr 3759/92 skall medlemsstaterna svara för kontroll av den fisk som landas
och se till att meddelade marknadsnormer följs. Kontrollen skall genomföras i
alla handelsled och i transportledet.
Tillsynen enligt den nya lagstiftningen bör främst omfatta en kontroll av att
klassificeringskrav samt märknings- och förpackningsbestämmelser är upp-
fyllda. Den tillsyn som kommer att krävas överensstämmer delvis med den
kontroll av landad fisk som Svensk Fisk, ekonomisk förening utövar inom
ramen for det statliga prisstödet till fisket. Den kontrollen omfattar bl.a. stor-
lekssortering, förpackning och isning. Som framgår av min anmälan till prop.
1992/93:184 om vissa fiskefrågor är fisket och därmed sammanhängande
verksamhet föremål for tillsyn och kontroll också i andra avseenden. Ansva-
riga för den tillsynen är bl.a. Kustbevakningen, Livsmedelsverket och de
kommunala nämnder som svarar för miljö- och hälsoskyddsfrågor.
Frågan om hur tillsynen enligt den nya lagen skall vara organiserad och di-
mensionerad utreds vidare. I den nämnda propositionen om vissa fiskefrågor
redovisas att Fiskeriverket, i avvaktan på ett slutligt förslag, från den 1 juli
1993 skall ansvara för den kontroll av landad fisk som i dag handhas av
Svensk Fisk. Iden nya lagen bör finnas bestämmelserom tillsynsmyndighet
och om de befogenheter en sådan myndighet skall ha. Med stöd av dessa be-
stämmelser skall regeringen kunna utse Fiskeriverket till central tillsynsmyndig-
het enligt lagen och dessutom ge Fiskeriverket möjlighet att överlåta viss till-
syn åt någon annan myndighet.
Enligt förslaget i den nämnda propositionen skall fiskerikontrollen fr.o.m.
budgetåret 1993/94 finansieras över statsbudgeten.
Mitt förslag: Bestämmelser om skyldighet för näringsidkare att läm-
na de uppgifter som behövs för marknadsregleringen på fiskets område
förs in i lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets områ-
de.
Utredarens förslag: Bestämmelser om uppgiftsskyldighet förs in i den
nya lagen om marknadsreglering på fiskets område.
Remissinstanserna: Statistiska centralbyrån (SCB) och Svensk Fisk
delar utredningens uppfattning att den nuvarande uppgiftsinsamlingen tills vi-
dare bör behållas oförändrad. SCB har anfört vissa synpunkter på hur upp-
giftsskyldigheten skall regleras närmare.
20
Skälen för mitt förslag: Den svenska landningsstatistiken, som bl.a. Prop. 1992/93:199
innehåller ekonomisk information, är baserad på avräkningsnotor från första-
handsmottagare. Landningsstatistikens utformning motiveras till stor del av
de krav som prisregleringssystemet ställer. Därmed förändras också förutsätt-
ningarna för denna statistik när prisregleringen upphörden 1 juli 1993. Med
stöd av lagen om prisreglering på fiskets område samlas uppgifter in från förs-
tahandsmottagare av fisk. Av förordningen till lagen framgår vilka som är
uppgifts skyldiga och vilka uppgifter som skall lämnas. Uppgiftsskyldiga är
bl.a. rörelseidkare som köper fisk direkt av fiskare eller som driver fiskauk-
tion eller liknande verksamhet. Uppgifter skall lämnas t.ex. om den egna
rörelsen, om den fiskare från vilken fisk har köpts, om inköpta kvantiteter
uppdelade på arter och sorteringar och om inköpspriset för fångster av olika
arter och sorteringar. Uppgifterna läggs till grund för såväl landningsstatistik-
en som för utbetalning av prisstöd till enskilda fiskare inom normprissyste-
mets ram. SCB samlar in uppgifterna och leverar ett datalagrat underlag till
Svensk Fisk som bearbetar materialet vidare.
Utredaren pekar på flera faktorer som kan komma att påverka det framtida
behovet av uppgiftsinsamling och sammanställning av statistik. Bl.a. kan så-
väl ett EES-avtal som ett kommande medlemskap i EG innebära krav på för-
ändringar när det gäller den nuvarande landningsstatistiken.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om den statliga statistikens finansiering
och samordning (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:
122). En genomförandekommitté har inrättats med uppgift att gå igenom vilka
effekter en ny ansvarsfördelning mellan SCB och övriga myndigheter, där
sektorsmyndighetema ges ett ökat ansvar, får för de enskilda statistikproduk-
tema och berörda myndigheters anslag.
Jag delar utredarens uppfattning att det i första hand bör vara en uppgift
för den nyssnämnda kommittén att behandla frågan om den framtida stati-
stiken på fiskets område. I avvaktan på ett ställningstagande av kommittén
bör den nuvarande uppgiftsinsamlingen och statistiksammanställningen be-
hållas i huvudsak oförändrad.
Utredaren föreslår att bestämmelser om uppgiftsskyldighet förs in i den
nya marknadsregleringslagen. Förslaget bygger på den uppgiftsskyldighet
som följer av författningarna om prisreglering på fiskets område och av lagen
(1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område.
Den av utredningen föreslagna lagtekniska lösningen innebär att till viss
del likalydande bestämmelser kommer att finnas i marknadsregleringslagen
och lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område. Enligt min mening
bör en sådan dubbelreglering undvikas. Jag föreslår därför att den sistnämnda
lagen ändras så att den täcker också den uppgiftsskyldighet som behövs för
marknadsregleringen på fiskets område och därmed också för landningssta-
tistiken.
21
I enlighet med vad jag har anfört har inom Jordbruksdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om marknadsreglering på fiskets område,
2. lag om ändring i lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbru-
kets område.
Förslaget till lag om marknadsreglering på fiskets område innehåller för-
utom bemyndiganden även en bestämmelse om befogenhet för en producent-
organisation att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning samt bestäm-
melser om föreläggande och förbud, tillträde till områden m.m. för tillsyn och
om straff och överklagande. Dessa bestämmelser ligger i och för sig inom
Lagrådets granskningsområde. Bestämmelsen som innebär befogenhet för ett
enskilt organ att fullgöra uppgifter som innebär myndighetsutövning har sin
motsvarighet i lagen om prisreglering på fiskets område. Även bestämmelser-
na om straff och överklagande har överförts från prisregleringslagen till den
nya lagen. Med hänsyn härtill får förslaget till lag om marknadsreglering på
fiskets område i den lagrådspliktiga delen, liksom förslaget till ändringar i la-
gen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område, anses vara av sådan be-
skaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lag-
rådet bör därför inte inhämtas.
10.1 Förslaget till lag om marknadsreglering på fiskets
område
1§
Paragrafen anger lagens syfte och tjänar till ledning för tillämpningen av la-
gens övriga bestämmelser. Den föreslagna lagen innehåller i huvudsak be-
myndiganden att meddela marknadsreglerande föreskrifter. För bemyndigan-
dena gäller den begränsning som följer av förevarande paragraf, nämligen att
föreskrifterna skall ha till syfte att stabilisera marknaden och trygga försöijning-
en av varor av god kvalitet och till skäliga priser.
2§
I artikel 1 i rådets förordning (EÉG) nr 3759/92 anges de varor som omfattas
av marknadsregleringen på fiskets område. Dit hör bl.a. levande fisk och
färsk, kyld eller fryst fisk liksom beredda fiskvaror.
I paragrafen som motsvarar den nämnda artikeln anges lagens tillämpnings-
område med avseende på varuslag. Med undantag för bl.a. vissa pastaproduk-
ter överensstämmer tillämpningsområdet med det som omfattas av lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område. De varuslag som omfattas av
artikel 1 i rådets nyss nämnda förordning är angivna med den nomenklatur
som följer av konventionen rörande ett system för harmoniserad varubeskriv-
Prop. 1992/93:199
22
ning och kodifiering (Harmonized System, HS-konventionen) och som också Prop. 1992/93:199
tillämpas i Sverige.
3§
Bestämmelsen motsvarar artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 3759/92. På
samma sätt som artikeln, anger den en ram för vilka försäljningsbestämmelser
som kan meddelas. Paragrafen har kommenterats närmare i avsnittet om för-
säljningsbestämmelser.
4-6 §§
14 § finns lagstöd för att överlämna förvaltningsuppgift som innebär myndig-
hetsutövning till en producentorganisation.
I 5 § finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
godkännande av producentorganisationer och om sådana organisationers verk-
samhet. Föreskrifterna om godkännande kan t.ex. komma att innebära att en
producentorganisation inte får inta en dominerande ställning på den marknad
som omfattas av EES-avtalet och att en producentorganisation skall kunna
dokumentera en minsta årlig produktion. Föreskrifterna om en producentorga-
nisations verksamhet kan ha avseende på producentorganisationens förhållan-
de till sina medlemmar och också ta sikte på organisationens skyldighet att
dokumentera och för tillsynsmyndigheten redovisa sin verksamhet. Föreskrif-
terna om en producentorganisations förhållande till sina medlemmar kan t.ex.
avse förutsättningarna för medlemskap i organisationen. När det gäller själva
verksamheten kan föreskrifterna avse bl.a. organisationens hantering av över-
skottsfisk.
16 § finns ett bemyndigande att under vissa speciella förutsättningar med-
dela föreskrifter om överskottshantering av fisk fångad av fiskare som inte är
medlemmar i någon producentorganisation.
Paragraferna har kommenterats i avsnittet om producentorganisationer.
7§
I paragrafens första stycke finns ett bemyndigande som i förening med 13 §
innebär att regeringen eller Fiskeriverket får fastställa orienterings- och åter-
tagspriser.
I andra stycket finns en allmän beskrivning av vad som avses med orien-
terings- och återtagspriser. Enligt bestämmelsen fastställs återtagspriset med
ledning av ett genomsnitt av uppnådda avräkningspriser. Andra faktorer som
enligt rådets förordning (EEG) nr 3759/92 skall beaktas vid bestämmande av
återtagspriset är den förväntade utvecklingen i fråga om produktion och efter-
frågan, liksom konsumenternas intressen. Som framgår av avsnittet om EG-
anpassning av prisregleringen på fiskets område är avsikten att en producent-
organisation med utgångspunkt i det av regeringen eller Fiskeriverket fastställ-
da återtagspriset skall kunna fastställa ett eget återtagspris.
23
8§ Prop. 1992/93:199
Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § andra stycket lagen om prisreglering på
fiskets område. Paragrafen har kommenterats i avsnittet om import- och ex-
portlicenser m.m.
9 och 10 §§
Enligt 9 § skall den myndighet som regeringen bestämmer ha tillsynen över
att lagen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen efterlevs. Avsikten är
att Fiskeriverket skall ges huvudansvaret för tillsynen. En väl fungerande till-
syns- och kontrollfunktion är av central betydelse för marknadsregleringen.
Med stöd av bestämmelsen kan Fiskeriverket ges möjlighet att överlåta tillsyn
till annan myndighet. Det kan t.ex. bli aktuellt att överlåta visst praktiskt kon-
trollarbete till länsstyrelsen.
Med stöd av 10 § första stycket kan en tillsynsmyndighet, i den utsträck-
ning det behövs för tillsynen, få tillträde till områden, lokaler och andra ut-
rymmen där fiskvaror förvaras eller hanteras.
Den hjälp som kronofogdemyndigheten skall lämna enligt paragrafens
andra stycke är av samma slag som direkt handräckning enligt 7 kap. 14 §
konkurslagen (1987:672). Det innebär bl.a. att hjälpen kan lämnas utan nå-
gon exekutionstitel.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om att en tillsynsmyndighet får meddela
de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eller med stöd av la-
gen meddelade föreskrifter skall efterlevas. Det kan bli fråga om att förelägga
en producentorganisation att upphöra med försäljning av varor som inte upp-
fyller sådana försäljningsbestämmelser som skall kunna meddelas med stöd
av 3 §. Förelägganden eller förbud kan komma i fråga också när det gäller en
producentorganisations verksamhet i övrigt, t.ex. hanteringen av återtagen
fisk.
12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om böter eller fängelse för den som bry-
ter mot 3 § första meningen eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen. Föreskrifter enligt lagen kommer i allt väsentligt att innebära skyldig-
heter för producentorganisationer. Ansvariga för att föreskrifterna iakttas blir
därför företrädare för eller annan anställd vid organisationen.
13 §
Bestämmelsen innebär att regeringen kan delegera till Fiskeriverket att med-
dela föreskrifter enligt lagen. Sådana föreskrifter kan meddelas enligt 3-8 §§.
14 §
I paragrafen finns bestämmelser om hur beslut enligt lagen får överklagas. De
beslut i enskilda fall som kan komma att meddelas enligt föreskrifter utfärda-
de med stöd av lagen är bl.a. godkännande av producentorganisation och åter- Prop. 1992/93:199
kallelse av sådant godkännande (föreskrifter enligt 5 §) samt beslut om im-
port- eller exportlicens (föreskrifter enligt 8 §). Paragrafen har utformats efter
mönster av 23 § lagen om prisreglering på fiskets område. Det innebär att
överklagande skall ske till kammarrätten, utom i fråga om beslut om import-
eller exportlicenser som får överklagas hos regeringen.
I betänkandet Domstolarna inför 2 OOO-talet (SOU 1991:106) har domstols-
utredningen föreslagit att den första domstolsprövningen av förvaltningsbe-
slut skall ske i länsrätt i stället for i kammarrätt. Regeringen har ställt sig ba-
kom principen i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f).
Bestämmelsen om överklagande till kammarrätten kan därför komma att
ändras.
Övergångsbestämmelser
Lagen om prisreglering på fiskets område, som föreslås upphävd i samband
med att den nya lagen träder i kraft, innehåller i huvudsak, utöver en bestäm-
melse som ger Svensk Fisk befogenhet att pröva frågor om bidrag och annat
stöd, bestämmelser om import- och exportlicens, om prisregleringsavgift och
om införsel- och utförselavgift. Punkten 2 i övergångsbestämmelserna får när-
mast betydelse för den fortsatta handläggningen av avgiftsärenden av olika
slag. Av punkten 3 följer att Svensk Fisk får fortsätta att besluta om mark-
nadsreglerande stöd under en övergångstid. Den frågan har kommenterats i
avsnittet om producentorganisationer på fiskets område. För att också regler-
na för stödgivningen skall fortsätta att gälla under övergångstiden kommer det
att fordras motsvarande övergångsreglering i beslutet att upphäva förordning-
en (1986:428) om prisreglering på fiskets område. Jag återkommer senare till
regeringen i den frågan.
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:888) om
uppgiftsskyldighet på jordbrukets område
4§
Paragrafen reglerar vilka uppgifter som skall kunna krävas in av en när-
ingsidkare. Med det tillägget att uppgifterna skall behövas för marknadsreg-
leringen på fiskets område kommer paragrafen att täcka uppgiftsbehovet för
regleringen och landningsstatistiken.
5 och 8 §§
I paragraferna har den ändringen gjorts att också Fiskeriverket skall ha rätt att
använda och också ha befogenhet att kontrollera insamlade uppgifter.
25
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.
Prop. 1992/93:199
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.
26
Utredarens lagförslag ProP- 1992/93:199
Bilaga 1
Förslag till
Lag om marknadsreglering på fiskets område
Inledande bestämmelser
1 § För att reglera marknaden på fiskets område1 skall bestämmelserna i den-
na lag tillämpas på näringsverksamhet med avseende på varor av följande slag
enligt 3, 5, 16, 19 och 23 kap. tulltaxelagen (1987:1068)2 .
|
Tulltaxenr |
Varunr |
Varuslag |
|
03.01-03.07 |
Samtliga varuslag | |
|
05.11 |
910 |
Produkter av fisk eller av kräftdjur, |
|
16.04 |
Fisk, beredd eller konserverad; kaviar | |
|
16.05 |
Kräftdjur, blötdjur och andra ryggrads- | |
|
ur 19.02 |
Pastaprodukter med innehåll över 20 | |
|
23.01 |
200 |
Mjöl och pelletar av fisk eller av |
2 § I denna lag avses med
1. EES-länder: de länder som omfattas av avtalet den 2 maj 1992 mellan
EG och dess medlemsstater samt medlemsstaterna i EFTA om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet,
2. EES-lagen: lagen (1993:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES).
1 Jfr art 20 i EES-avtalet som hänvisar till protokoll 9 i avtalet Se detta prot art 4,
pkt 1 och 2. Bindande föreskrifter finns i Joint Declaration on the Agreed Interpre-
tation of Article 4 (1) and (2) of Protokol 9 on Trade in Fish and other Marine Pro-
ducts. Materiella bestämmelser finns i avsn 1 i EG:s rådsförordning nr 3687/91 "on
the common organization of the market in fishery products" (MOF) och i rådsförord-
ningama nr 103/76,105/76,1772/82 och 3140/82 samt i EG-kommissionens förord-
ningar nr 1452/83, 2062/80, 3190/82 och 1501/83
2 Jfr art 1 MOF
27
Försäljningsbestämmelser
3 § Varor av de slag som anges i 1 § får marknadsföras, utbjudas, försäljas
eller på annat sätt bringas i omsättning endast om de uppfyller de föreskrifter
gällande handeln med varorna som meddelas av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Fiskeriverket. Sådana föreskrifter kan särskilt avse
klassificering i varukategori efter färskhet, storlek eller vikt, emballage, be-
arbetningsgrad och märkning1 .
Prop. 1992/93:199
Bilaga 1
4 §2 Fiskeriverket skall kontrollera att varor som omfattas av sådana före-
skrifter som avses i 3 § överensstämmer med dessa. Kontroll får ske i alla
handelsled och under transport.
Om Fiskeriverket vid kontroll finner att klassificeringen beträffande en
viss vara är felaktig får verket ändra klassificeringen.
Fiskeriverket får överlåta åt annan att utföra kontrollen3 .
Producentorganisationer4
5 § Med producentorganisation avses i denna lag en organisation, eller sam-
manslutning av organisationer, av producenter som har tillkommit på produ-
centernas eget initiativ i syfte att främja åtgärder ägnade att säkra ett rationellt
bedrivande av fisket och en förbättring av försäljningsvillkoren för deras pro-
dukter och som vunnit erkännande genom särskilt beslut av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Fiskeriverket.
Åtgärder som avses i första stycket skall särskilt gälla genomförande av
fångstplaner, koncentration av utbud och reglering av priser.
Erkännande
6 § För att vinna erkännande skall en producentorganisation uppfylla följan-
de villkor5.
1. Organisationens medlemmar skall, för att främja de i 5 § avsedda åtgär-
derna, vara förpliktade att
a) genom producentorganisationen avsätta hela produktionen av den eller
de varor för vars skull de har blivit medlemmar, organisationen kan dock be-
sluta att förpliktelsen inte skall gälla i de fall avsättningen sker efter i förväg
fastställda gemensamma regler,
1 Motsvarar ramföreskriften i art 2 MOF om handelsnormer. Föreskrifter motsva-
rande art 12 MOF och i rf 103/76 tas på regerings- och myndighetsnivå
2 Jfr an 4 MOF
3 Lagen bör tillåta att kontrollfunktionen överlåtes till annan myndighet såsom läns-
styrelsen eller för ändamålet inrättad myndighet såsom den danska Fiskerikontrollen
eller till ett privat företag. Närmare bestämmelser om tillsyn och kontroll tas under
särskild kapitelrubrik
4 Föreskrifter härom bör tas i lag i enlighet med 8 kap 2 § 3 regeringsformen
5 Villkor enl art 5 st 1 MOF och art 2 pkt 1 rf 105/76
28
b) vid produktion och avsättning följa de regler som producentorganisa-
tionen fastställt med särskilt syfte att förbättra varornas kvalitet och att anpas-
sa utbudet till efterfrågan.
2. Medlemskapet i organisationen skall för enskilda personer vara bundet
i en period av minst tre år1 .
3. Organisationens verksamhet skall omfatta en eller flera varor av sådana
slag som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Fiskeriverket2.
4. Organisationen skall
a) ha sitt säte i Sverige,
b) kunna dokumentera en minsta årlig produktion enligt vad som anges i
föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Fiskeriverket,
c) ha antagit regler som utesluter vatje form av diskriminering av enskilda
producenter eller producentorganisationer från EES-länder på grund av natio-
nalitet eller hemort,
d) ha den rättsliga handlingsförmåga som krävs för att fullgöra sina upp-
gifter,
e) för anpassning av produktionen till efterfrågan ha antagit gemensamma
regler om årliga fångstplaner och avsättning,
f) ha antagit en plan för kvalitetsfrämjande åtgärder och för standardisering
av produktionen,
g) enligt dess stadgar vara skyldig att upprätta särskild bokföring for vatje
verksamhetsområde som är föremål för erkännande,
h) ha upprättat en interventionsfond för finansiering av återtagsåtgärder be-
träffande sådana varor som inte kunnat avsättas på marknaden.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Fiskeriverket, får med-
dela föreskrifter om de ytterligare villkor för erkännande av producentorga-
nisationer som behövs för marknadsregleringen.
7 § Ett erkännande skall återkallas om en producentorganisation inte längre
uppfyller de fastställda villkoren eller om erkännandet är grundat på felaktiga
upplysningar. Om producentorganisationen förfarit svikligt skall återkallelsen
gälla retroaktivt
Återkallelse skall inte ske om det på grund av force majeure eller naturbe-
tingade skäl blivit omöjligt att uppnå de minsta årliga fångster som fastställts i
föreskrifter som avses i 6 § 4 b).
Prisreglering
Orienteringspriser och återtagspriser
8 § För att erhålla en fast prisnivå till ledning för statens och producentorga-
nisationernas marknadsinterventioner i prisreglerande syfte skall regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Fiskeriverket årligen före fångstsä-
songens eller fångstperiodemas böljan för vatje sådant varuslag som anges i
föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Prop. 1992/93:199
Bilaga 1
1 Jfr Joint Declaration 2 (a) strecksats 2
2 Jfr art 1 rf 105/76
29
Fiskeriverket fastställa för hela landet gällande orienteringspriser och åter- Prop. 1992/93:199
tagspriser. Bilaga 1
Orienteringsprisema som, förutom att ligga till grund för statliga stödåtgär-
der till producentorgnisationer och sådana organisationers stöd till sina med-
lemmar, har till syfte att
1. stabilisera marknadspriserna och förebygga att överskott uppstår,
2. hjälpa till att upprätthålla producenternas inkomster,
3. tillvarata konsumenternas intressen.
Föreskrifter om beräkningen av orienterings- och återtagspriser meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Fiskeriverket
9 § En producentorganisation kan för varor som avses i 1 § fastställa ett för
organisationen gällande återtagspris under vilket denna inte säljer av medlem-
marna inlevererade varor1.
Om återtagspris har fastställts
1. skall producentorganisationen ersätta medlemmarna för från marknaden
återtagna mängder av sådana varor som avses i 8 §,
2. kan producentorganisationen ersätta medlemmarna för andra i 1 § an-
givna varor än de i 8 § avsedda.
10 § En producentorganisation får endast disponera över återtagna varor på
ett sådant sätt att den normala avsättningen av de berörda varukategorierna
inte hindras.
11 § För finansiering av återtagsåtgärdema skall av producentorganisationer
upprättas interventionsfonder som finansieras genom avgifter beräknade på
grundval av de varumängder som saluförs eller har sitt ursprung i ett fördel-
ningssystem.
12 § Producentorganisationerna skall till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela följande uppgifter2.
1. En förteckning över de varor för vilka organisationen avser tillämpa det
i 9 § beskrivna återtagssystemet.
2. Den tidsperiod under vilken återtagsprisema är tillämpbara.
3. Avsedda och tillämpade återtagsprisers storlek.
4. Meddela förändringar i organisationens regelverk.
Tillämpning av producentorganisationers regler på andra än medlemmar
13 § Om en producentorganisation bedöms som representativ för produktion
och avsättning i ett visst kustområde eller på ett eller flera landningsställen3
får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Fiskeriverket, för att
främja en större stabilitet på marknaden, besluta att de regler beträffande av-
sättning och återtåg av varor som organisationen antagit för sina egna medlem-
mar skall gälla även för producenter som inte är medlemmar av organisatio-
1 Jfr art 9 MOF
2 Jfr art 9 pkt 4 MOF
3 Norm för bedömningen enl art 2 kf 3190/82
30
nen och som avsätter en eller flera varor av de slag som avses i 1 § i samma
kustområde eller på samma landningsplatser1.
14 § Vid tillämpning av 13 § får beslutas att producenter som inte är medlem-
mar i producentorganisationen är pliktiga att betala hela eller en del av sådan
avgift som betalas av organisationens medlemmar i den mån avgiften är av-
sedd att täcka administrationskostnader som uppkommit genom tillämpningen
av den i 13 § avsedda ordningen2 .
Licenser för import och export
15 § Regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Fiskeriverket får i
marknadsreglerande syfte föreskriva att sådana varor som anges i 1 §, som
vid import- eller exporttillfället inte omfattas av bestämmelserna i EES-lagen
inte får föras in i eller ut ur landet utan särskilt tillstånd; importlicens eller
exportlicens.
16 § Ansökningar om licens prövas av Fiskeriverket.
Införselavgift och utförselavgift
Införselavgift
17 § Regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Fiskeriverket får i
marknadsreglerande syfte föreskriva att det för sådana varor som anges i 1 §,
som vid importillfället inte omfattas av bestämmelserna i EES-lagen, och som
förs in i landet (importfisk) skall betalas införselavgift.
18 § Införselavgift skall, om inte Fiskeriverket efter samråd med Generaltull-
styrelsen föreskriver annat, betalas till Tullverket i den ordning som gäller för
tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är föreskrivet
om tull. Avgiftsmedlen skall inlevereras till Fiskeriverket i den ordning rege-
ringen bestämmer.
Utförselavgift
19 § Regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Fiskeriverket får
föreskriva att det för sådana varor som anges i 1 §, och som vid export-
tillfället inte omfattas av bestämmelserna i EES-lagen, och som förs ut ur
landet (exportfisk) skall betalas utförselavgift.
Föreligger avgiftsskyldighet får, om Fiskeriverket inte medger annat, utför-
sel ske endast om bevis att avgiften har erlagts företes för tullmyndigheten.
Fiskeriverket får som villkor för medgivande enligt andra stycket föreskri-
va att säkerhet skall ställas för avgiftsbeloppet.
Prop. 1992/93:199
Bilaga 1
1 Jfr art 7 MOF
2 Jfr art 7 pkt 5 MOF
31
Gemensamma bestämmelser
20 § Avgift som avses i denna lag beräknas efter den procent av varans vär
de eller det belopp för kvantitet som regeringen eller, efter regeringens be
myndigande, Fiskeriverket bestämmer.
21 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Fiskeriverket får
medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift.
22 § Avgiftsmedel som inte åtgår till uppbörd eller kontroll används till andra
åtgärder på fiskets område enligt föreskrifter som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Fiskeriverket meddelar.
Tillsyn och kontroll m.m.1
23 § Fiskeriverket utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med
stöd av lagen meddelade föreskrifter. Fiskeriverket kontrollerar även att upp-
gifter som samlats in med stöd av lagen är riktiga. Fiskeriverket får överlåta åt
annan att utöva tillsynen.
24 § För tillsynen har Fiskeriverket rätt att få tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen och där göra undersökningar och ta prover. Fiskeriver-
ket har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen (och kontrollen).
Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid till-
synen.
Uppgiftsskyldighet m.m.
25 § En näringsidkare som tar befattning med eller som levererar varor som
används vid framställning av sådana varor som avses i 1 § är skyldig att läm-
na uppgift om sin verksamhet till den myndighet som regeringen bestämmer.2
26 § Skyldigheten enligt 25 § omfattar uppgifter om
1. marknadsreglerade varors avsändningsland, ursprungsland, kvantitet
och värde3 ,
2. den benämning under vilken en rörelse drivs, person- eller organisa-
tionsnummer och adress,
3. fiskares namn, personnummer och adress eller, i fråga om fiskelag,
namn, personnummer och adress för den som har utsetts att företräda laget,
samt fiskefartygets distriktsbeteckning och igenkänningssignal,
4. inköpta eller försålda kvantiteter med uppdelning på arter, sorteringar
och klassificeringar,
Prop. 1992/93:199
Bilaga 1
1 Jfr art 4 pkt 1 MOF och lagen (1992:888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område
2 Jfr 23 a § PRL och 21-25 §§ PRF
3 Motsv 21 § PRL
32
5. inköps- eller försäljningspris för fångst per art, sortering och klassi-
ficering,
6. mottagnings- eller avlämningsplats för inköpta eller försålda fångster,
7. datum för köp eller försäljning.
Användning av uppgifterna
27 § Uppgifter som samlats in med stöd av denna lag får användas av Fiske-
riverket i dess verksamhet och av Statistiska centralbyrån för statistiska ända-
mål och för förande av register.
Används insamlade uppgifter för framställning av officiell statistik gäller,
med undantag för uppgiftsskyldigheten, lagen (1992:889) om den officiella
statistiken.
Prop. 1992/93:199
Bilaga 1
Insamlande myndighet
28 § Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestäm-
mer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas samt om sättet och
tiden för uppgiftslämnandet
29 § Den myndighet som en uppgift skall lämnas till får meddela de före-
lägganden som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt lagen skall full-
göras. I beslut om föreläggande får myndigheten sätta ut vite.
Ansvarsbestämmelse
30 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av
oaktsamhet
1. bryter mot föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i
denna lag,
2. inte efterföljt producentorganisations regler om avsättning och återtåg
där sådana regler gjorts tillämpliga för andra än medlemmar enligt bestäm-
melserna i 13 §,
3. bryter mot bestämmelsen i 10 §,
4. hindrar eller försvårar tillsyn eller kontroll,
5. inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller lämnar oriktig upp-
gift,
Till ansvar skall inte dömas om gärningen är belagd med straff enligt brotts-
balken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Allmänt åtal för brott enligt första stycket 5 får väckas bara efter anmälan
av den myndighet som uppgiften har eller skulle ha lämnats till.
Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar
enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 199
Övriga bestämmelser
31 § Beslut som Fiskeriverket i särskilt fall meddelat enligt denna lag fär
överklagas hos kammarrätten.
32 § Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag, samt sådana före-
skrifter om marknadsregleringen på fiskets område som är grundade på inter-
nationella överenskommelser eller rekommendationer, meddelas av regering-
en eller, efter regeringens bemyndigande, Fiskeriverket
Prop. 1992/93:199
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1974:226) om prisregle-
ring på fiskets område skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter gäller dock
fortfarande i fråga om ärenden hänförliga till tiden före den 1 juli 1993. Be-
stämmelser rörande regleringsföreningen Svensk Fisk, ekonomisk förening
gäller till dess föreningen har avvecklats.
34
Prop. 1992/93:199
Bilaga 2
GEMENSAM FÖRKLARING OM DEN
ÖVERENSKOMNA TOLKNINGEN AV ARTIKEL 4.1
OCH 4.2 I PROTOKOLL 9 OM HANDELN MED FISK
OCH ANDRA MARINA PRODUKTER
1. Även om EFTA-statema inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om
fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till stöd med
statliga medel, skall vaije snedvridning av konkurrensen bedömas av de av-
talsslutande parterna inom ramen för artiklarna 92 och 93 i Romfördraget
och i relation till relevanta bestämmelser i EG:s regelverk om fiskeripoliti-
ken samt innehållet i den gemensamma förklaringen rörande artikel 61.3.C i
avtalet.
2. Även om EFTA-statema inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om
fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till lagstiftning
avseende marknadens struktur, skall varje snedvridning av konkurrensen
som förorsakas av sådan lagstiftning bedömas i relation till principerna i
EG:s regelverk om den gemensamma marknadsstrukturen.
Närhelst en EFTA-stat upprätthåller eller inför nationella bestämmelser
om marknadsstruktur inom fiskerisektom skall sådana bestämmelser utan
vidare anses förenliga med de principer som hänvisas till i föregående stycke,
om de innehåller åtminstone följande element:
a) Lagstiftningen om producentorganisationer återspeglar principerna
i EG:s regelverk i fråga om
- etablering på producenternas initiativ
- frihet att bli och upphöra att vara medlem
- frånvaro av dominerande ställning, såvida den dominerande ställ-
ningen inte är nödvändig i följd av syften motsvarande dem som
anges i artikel 39 i Romfördraget.
b) Närhelst reglerna för producentorganisationer utsträcks till att gälla
icke-medlemmar, skall de bestämmelser som tillämpas motsvara
dem i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3687/91.
c) Närhelst bestämmelser rörande ingrepp för att stödja priserna finns
eller införs motsvarar de dem som anges i avsnitt III i förordning
(EEG) nr 3687/91.
35
31. 12. 92
Offidal Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/1
I
(Acts whose publication is obligatory)
COUNCIL REGULATION (EEC) No 3759/92
of 17 December 1992
on the common organization of the market in fishery and aquaculture products
THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,
Having regard to the Treaty establishing the European
Economic Community, and in particuiar Artides 42 and
43 thereof,
Having regard to the proposal from the Commission,
Having regard to the opinion of the European
Parliament (1),
Having regard to the opinion of the Economic and Social
Committee (2),
Whereas the basic provisions conceming the organization
of the market in fishery products must be revised to take
account of market developments, changes in recent years
in fishing activities and the shortcomings detected in the
implementation of the rules currently in force; whereas by
reason of the number and complexity of the amendments
to be made, these provisions, unless they are completely
redrafted, will lack the darity essential for any rules;
whereas Council Regulation (EEC) No 3687/91 of
28 November 1991 on the common organization of the
market in fishery products (3) for reasons of darity and
rationality, Consolidated the provisions in force without
affecting the substance of the texts; whereas Regulation
(EEC) No 3687/91 should therefore be replaced;
Whereas the common agricultural policy must indude, in
particuiar, a common organization of agricultural
markets, which may take various forms depending on the
products concerned;
Whereas the fishing industry is of special importance to
the agricultural economy of certain Coastal regions of the
Community; whereas that industry provides a major part
of the income of fishermen in these regions; whereas it is
(’) OJ No C 305, 23. 11. 1992.
(2) OJ No C 313, 30. 11. 1992, p. 22.
(J) OJ No L 354, 23. 12. 1991, p. 1.
therefore advisable to encourage market stabiliry by
appropriate measures;
Whereas one of the steps to be taken to implement the
common organization of the market is the application of
common marketing standards to the products concerned;
whereas application of these standards should have the
effect of keeping products of unsatisfactory quality off the
market and facilitating trade relations based on fair
competition, thus helping to improve the profitability of
production;
Whereas the application of these standards calls for the
inspection of the products subject to them; whereas
provision should therefore be made for such inspection;
Whereas it is desirable to make provision under the rules
regulating the market for measures which would make it
possible to adjust supply to market requirements and to
guarantee, as far as possible, a fair income to producers;
whereas, given the special features of the market in fishery
products, the formation of producers’ organizations whose
members would be bound by certain rules, notably in the
matter of production and marketing, would contribute to
the attainment of these objectives;
Whereas, to support the activity of these organizations
with regard to production, thus facilitating greater market
stability, Member States should be permitted to extend,
under certain conditions, to all non-members who market
goods in a specific region the rules adopted by the
organization in the region in question on behalf of its
members with regard, in particuiar, to the management of
authorized catch quotas and marketing;
Whereas application of the system described above
involves costs to be borne by the organization whose rules
have been extended; whereas, therefore, non-members
should contribute towards these costs; whereas the
Member States concerned should also be afforded the
possibility of granting an indemnity to those operators in
respect of products which, although they meet marketing
standards, could not be marketed and which are
withdrawn from the market;
36
No L 388/2
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
31. 12. 92
Whereas it is desirable to adopt provisions to facilitate the
formation and operation of these organizations and the
investment entailed in applying their common rules;
whereas to this end Member States should be permitted to
make, aid available to them, this aid being partly financed
by the Community; whereas, however, the amount of this
aid should be limited; whereas, it should also be
temporary and degressive, so that the financial
responsibility of producers will gradually increase;
Whereas, at all events, provisions should be laid down to
ensure that the producers’ organizations do not hold a
dominant position in the Community;
Whereas in order to cope with market situations which, in
the case of certain fishery products of special importance
to producers’ incomes, are likely to lead to prices which
might cause disturbances on the Community market, a
guide price which is representative of production areas in
the Community and which will be used to determine price
levels for intervention on the market must be fixed for
each of these products;
Whereas, in order to stabilize prices, producers’
organizations should be able to intervene in the market,
notably by applying a withdrawal price below which the
products of their members shall be withdrawn from the
market;
Whereas, it is appropriate in specific cases and under
certain conditions to support the activities of producers’
organizations by providing financial compensation for
quantities withdrawn from the market;
Whereas the intervention of producers’ organizations must
be restricted to localized excess supplies which the market
cannot absorb and which cannot be avoided by measures
of a different kind; whereas the financial compensation
must therefore be limited to a volume of production to be
determined;
Whereas, to encourage fishermen to adjust their deliveries
more accurately to market requirements, provision should
be made for different levels of financial compensation
depending on the volume of market withdrawals;
Whereas in view, in particuiar, of the scarcity of certain
species, the destruction of fish of a high commercial value
which have been withdrawn from the market should be
avoided where possible; whereas, to this end, aid should
be granted for the processing and storage, for their
Processing for human consumption, of certain quantities
of fresh products withdrawn from the market; whereas all
the species likely to be withdrawn from the market must
be able to qualify for that measure;
Whereas, for some species, the regional price disparities do
not permit their being covered at present by the scheme for
the grant of financial compensation to producers’
organizations; whereas, however, in order to foster greater
market stability for the products concerned, with due
account being taken of their characteristics and of the
diversity of the circumstances pertaining to their
production and marketing, the said products should be
covered by a Community price support scheme adapted to
their specific features;
Whereas such a scheme, based on the application of a
withdrawal price fixed independently by the producers’
organizations themselves, was introduced on a temporary
basis; whereas it makes provision for granting flat-rate aid
on certain conditions to producers’ organizations for
products that have been the subject of independent
intervention, in the form of withdrawal or processing and
stocking for human consumption of limited quantities of
those products; whereas, where application of such a
scheme leads to an alignment of the price as a result of the
development of production and marketing conditions for
the species concerned, the inclusion of those species in the
financial compensation scheme can be envisaged;
Whereas monitoring of the market in the species
concerned indicates that the effects of applying the
temporary scheme have been in line with the objectives set;
whereas the said scheme should therefore be made
permanent, the same principles being maintained but the
list of species being ad justed;
Whereas, where prices for certain frozen products show a
significant tendency to decline, provision should be made
to permit the grant of private storage aid to producers’
organizations for such products originating in the
Community;
Whereas the effectiveness of the private storage aid scheme
should be improved, account being taken, in particuiar, of
the special features of the production in question; whereas
the trend in that production also requires adaptation of the
list of products concerned;
Whereas a fall in import prices for tuna for the canning
industry might threaten the income level of Community
producers of this product; whereas provision should
therefore be made for compensation to be granted to these
producers when necessary;
Whereas, in the case of tuna, in order to rationalize the
marketing of a uniform product, the compensatory
allowance should be reserved for producers’ organizations
satisfying certain conditions;
Whereas, in order to assess whether a situation exists on
the Community market linked to the trend of prices on the
world market in tuna that warrants payment of the
compensatory allowance, a check must be made that the
drop in Community market prices stems from a drop in
import prices;
Whereas, in order to discourage an abnormal increase in tu-
na production, provision should be made for limits to be laid
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 199
31
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/3
down within which the allowance may be granted to
producers’ organizations on the basis of supply conditions
recorded on the Community market;
Whereas, however, it is in the Community interest that
application of Common Customs Tariff duties should be
totally suspended for certain products; whereas, since
Community production of tuna is inadequate, conditions
of supply comparable to those ruling in exporting third
countries should be maintained for food-processing
industries using these products so as not to hinder their
development in the context of intemational conditions of
competition; whereas any disadvantage which this system
might present for Community tuna producers could be
offset by payment of the indemnities envisaged for this
purpose;
Whereas the tariff nomenclature resulting from the
application of this Regulation is included in the Common
Customs Tariff; whereas this Regulation should include
the amendments to the Common Customs Tariff;
Whereas experience has shown that it may prove necessary
to take tariff measures very rapidly, in order to ensure the
supply of the Community market and to ensure that the
Community’s intemational undertakings are complied
with; whereas, in order to allow the Community to deal
with such situations with all the assiduity called for,
provision should be made for a procedure enabling the
requisite measures to be taken rapidly;
Whereas, for certain products, measures should be taken
with regard to imports coming from third countries at
abnormally low prices, so as to avoid disturbances on
Community markets; whereas, in order to ensure the
greater efficiency of these measures, it is appropriate, on
the one hand, to improve the system whereby import
prices are established, and, on the other hand, to extend
the list of those products which may be made subject to
the reference price system;
Whereas, for the majority of the products, the system thus
introduced allows for renunciation of all quantitative
restrictive measures at the extemal frontier of the
Community and for applying only the customs duty of the
Common Customs Tariff actually ievied;
Whereas, however, for some products, in order to enable
the Community processing industry to adjust its
production conditions in such a way as to improve its
competitive position whith regard to imports from certain
third countries, Community import arrangements should
be introduced on a temporary basis for the said products;
whereas the objective of the scheme must be to limit the
development of the quantities imported of the products in
question in accordance with criteria to be defined, while
respecting the Community’s intemational obligations;
Whereas the safeguard mechanism may, in exceptiönal
circumstances be impaired; whereas, in order not to leave,
should this happen, the Community market defenceless
against any disturbances which might result therefrom, the
Community should be allowed to take necessary
measures;
Whereas the levying of any customs duty or charge having
equivalent effect and the application of any quantitative
restriction or measure having equivalent effect are
prohibited in the intemal trade of the Community by the
provisions of the Treaty;
Whereas the establishment of a single market based on a
common price system would be jeopardized by the
granting of certain aids; whereas, therefore, the provisions
of the Treaty whereby aids granted by Member States can
be examined, and those which are incompatible with the
common market prohibited, should be made to apply to
the fishing industry;
Whereas the common organization of the market in fishery
products must take appropriate account, at the same time,
of the objectives set out in Artides 39 and 110 of the
Treaty;
Whereas implementation of this common organization
must also take account of the fact that it is in the
Community’s interest to preserve fishing grounds as much
as possible; whereas the financing of measures relating to
quantities exceeding those which might be allocated to the
Member States should therefore not be permitted;
Whereas, in order to facilitate implementation of the
proposed measures, there should be a procedure for
establishing dose cooperation between Member States and
the Commission within a management committee;
Whereas the expenditure incurred by the Member States as
a result of the obligations arising out of the application of
this Regulation falls on the Community in accordance with
the provisions of Artides 2 and 3 of Council Regulation
(EEC) No 729/70 of 21 April 1970 on the financing of
the common agricultural policy (*),
HAS ADOPTED THIS REGULATION:
Article 1
A common organization of the market in fishery products
is hereby established, comprising a price and trading
system and common rules on competition.
For the purpose of this Regulation the expression ‘fisheries
products’ shall include catch products and acquaculture
products.
This organization shall cover the following products:
(’) OJ No L 94, 28. 4. 1970, p. 13. Regulation as last amended
by Regulation (EEC) No 2048/88. (OJ No L 185,
15. 7. 1988, p. 1).
38
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/4 Official Journal of the European Communities 31. 12. 92
|
CN code |
Description |
|
(a) 0301 |
Live fish |
|
0302 |
Fish, fresh or chilled, exduding fish fillets and other fish meat of heading No 0304 |
|
0303 |
Fish, frozen, exduding fish fillets and other fish meat of heading No 0304 |
|
0304 |
Fish fillets and other fish meat (whether or not minced), fresh, chilled or frozen |
|
(b) 0305 |
Fish, dried, salted or in brine; smoked fish, whether or not cooked before or during the |
|
(c) 0306 |
Crustaceans, whether in shell or not, live, fresh, chilled, frozen, dried, salted or in brine; |
|
0307 |
Molluscs, whether in shell or not, live, fresh, chilled, frozen, dried, salted, or in brine; |
|
(d) |
Animal products, not elsewhere specified or included; dead animals of Chapter 1 or 3, — Other: — — Products of fish or crustaceans molluscs or other aquatic invertebrates; dead animals of Chapter 3: |
|
0511 91 10 |
— — — Fish waste |
|
0511 91 90 |
— — — Other |
|
(e) 1604 |
Prepared or preserved fish; caviar and caviar substitutes prepared from fish eggs |
|
(f) 1605 |
Crustaceans, molluscs and other aquatic invertebrates, prepared or preserved |
|
(g) |
Pasta, whether or not cooked or stuffed (with meat or other substances) or otherwise |
|
1902 20 10 |
— Containing more than 20% by weight of fish, crustaceans, molluscs or other aquatic |
|
(h) |
Flours, meals and pellets, of meat or of meat offal, of fish or of crustaceans, molluscs or |
|
2301 20 00 |
— Flours, meals and pellets, of fish or of crustaceans, molluscs or other aquatic |
TITLE I
MARKETING STANDARDS
Article 2
1. Common marketing standards and the scope of such
standards may be determined for the products listed in
Article 1 or groups of these products; these standards may, in
particuiar, cover classification by quality, size or weight,
packing, presentation and labelling.
2. When marketing standards have been adopted, the
products to which they apply may not be displayed for sale,
offered for sale, sold or otherwise marketed unless they
conform to these standards, subject to special rules which
may be adopted for trade with third countries.
3. The marketing standards and general rules for their
application, including the special rules referred to in
paragraph 2, shall be adopted by the Council acting by a
qualified majority on a proposal from the Commission.
4. Other detailed rules of application, and in particuiar
the adjustments to be made to the common marketing
39
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/5
standards to take account of changes in production and sales
conditions, shall be adopted in accordance with the
procedure laid down in Article 32.
Article 3
1. Products for which common marketing standards have
been adopted shall be subject to inspection by Member States
for conformity with these standards.
This inspection may take place at all marketing stages and
during transport.
2. Member States shall take all appropriate measures to
penalize infringements of Article 2.
3. Not later than one month after the entry into force of
each marketing standard, Member States shall notify the
other Member States and the Commission of the name and
address of the bodies entrusted with the inspection of each
product or group of products for which a standard has been
adopted.
4. Detailed rules for the application of paragraph 1 shall
be adopted as necessary in accordance with the procedure
laid down in Article 32, account being taken in particuiar of
the need to ensure coordination of the work of the inspection
bodies and uniformity in the interpretation and application
of common marketing standards.
TITLE II
PRODUCERS’ ORGANIZATIONS
— to apply, with regard to production and marketing, rules
which have been adopted by the organization with the
particuiar aim of improving product quality, adapting
the volume of supply to market requirements and
ensuring proper management of the catch quotas
authorized.
— to apply, where the Member State concerned has
provided for the management of some or all of its
national catch quota or quotas to be managed by
producers’ organizations, within the limit of any
quantities allocated to that Member State from the total
volume of allowable catches for the stock or group of
stocks in question, the measures necessary to ensure the
proper management of the catch quotas authorized.
2. The producers’ organizations must not hold a
dominant position on the common market unless necessary
in pursuance of the objectives in Article 39 of the Treaty.
3. The Council, acting by qualified majority on a
proposal from the Commission, shall adopt general rules for
the application of this Article.
Article 5
1. Where a producers’ organization is considered to be
representative of production and marketing in one or more
landing places on part of the coast of a Member State, the
Member State concerned may oblige producers who are not
members of the organization and who market any of the
products referred to in Article 1 within the area of which the
producers’ organization is representative to comply with:
Chapter 1
Role of producers’ organizations
Article 4
1. For the purpose of this Regulation, ‘producers’
organization’ means any recognized organization or
association of such organizations, established on producers’
own initiative for the purpose of taking such measures as will
ensure that fishing is carried out along rational lines and that
conditions for the sale of their products are improved.
These measures, which shall be designed in particuiar to
promote implementation of catch plans, concentrations of
supply and regularization of prices, shall require
members:
— to dispose, through the organization, of their total output
of the product or products in respect of which they are
members; the organization may decide that this
requirement can be waived if products are disposed of in
accordance with common rules established in advance,
(a) the marketing or production rules referred to in
the second indent of the second subparagraph of
Article 4(1);
(b) the rules adopted by the organization concerned on
market withdrawal and carry-over for the fresh or
chilled products referred to in points (a) and (c) of the
second paragraph of Article 1.
However, the rules can be extended to non-members in the
case of the products listed in Annex I, parts A and D only in so
far as the withdrawal price is equal to the price fixed in
accordance with Article 11 and, in the case of the products
listed in Annex I, E, only if the intervention price is equal to
the price fixed in accordance with Article 13.
It may be decided that the rules referred to above shall not
apply to certain categories of sales.
2. Member States shall notify to the Commission the rules
which they intend to make obligatory pursuant to
paragraph 1.
40
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/6
Official Journal of the European Communities
31. 12. 92
The Commission shall, as soon as possible and in any.event
within two months of their notification, inform the Member
State concerned by means of a reasoned decision on whether
the rules notified may be made obligatory.
In the event that the Commission fails to take a decision
within the specified period, the Member States concerned
may make the notified rules obligatory.
3. Member States shall take all appropriate measures
to:
— ensure that the rules referred to in paragraph 1 are
complied with,
— penalize breaches of those rules.
They shall forthwith inform the Commission of such
measures.
4. Where paragraph 1 is applied, the Member State
concerned may decide that non-members are liable to the
organization for all or part of the fees paid by member
producers in so far as these fees are intended to cover
administrative costs resulting from the application of the
system referred to in paragraph 1.
5. Where paragraph 1 is applied, Member States shall
effect, where necessary, through the agency of the producers’
organizations, the withdrawal of products not satisfying the
marketing rules or which could not be sold at a price at least
equal to the withdrawal price.
6. The Council, acting by a qualified majority on a
proposal from the Commission, shall adopt general rules for
the application of this Article.
Article 6
1. Where Article 5 (1) is applied, the Member State may
grant an indemniry to producers who are not members of an
organization and who are established in the Community in
respect of products which:
— cannot be marketed pursuant to Article 5 (1) (a), or
— have been withdrawn from the market pursuant to
Article 5 (1) (b).
The indemnity shall be granted without discrimination as to
the nationality or place of establishment of the recipients. It
may not exceed 60 % of the amount arrived at by applying to
the quantities withdrawn:
— the withdrawal price fixed in accordance with Article 11
for the products listed in Annex I, parts A and D, or
— the selling price fixed in accordance with Article 13 for
the. products listed in Annex I, part E.
2. The expenditure resulting from the granting of the
indemnity referred to in paragraph 1 shall be bome by the
Member State concerned.
Chapter 2
Aid for producers’ organizations
Article 7
1. Member States may make aid available to producers’
organizations established after 1 January 1993 to encourage
their formation and to facilitate their operation.
2. Such aid shall reläte to the three years following
recognition. For the first, second and third years the aid shall
not exceed 3 %, 2 % and 1 % respectively of the value of
production marketed under the auspices of the producers’
organization. Nor shall it exceed 60 %, 40 % and 20 % of the
organization’s administrative expenses in the first, second
and third years respectively.
Payment of the aid shall be made within five years of the date
of recognition.
3. The value of production marketed shall be established
on a standard basis for each year, namely:
— members’ average marketed production during the three
calendar years preceding the period for which aid is
requested,
— average producer prices obtained by those members over
the same period.
4. During the five years immediately following the
creation of the intervention funds referred to in Article 8,
Member States may make aid available to producers’
organizations, either directly or through credit institutions,
in the form of loans on special terms to cover part of the
anticipated cost of market intervention within the meaning of
Article 8.
5. The aid referred to in paragraph 2 shall be notified to
the Commission in a report which Member States shall
forward to it at the end of each financial year.
When the aid referred to in paragraph 4 is granted, the
Commission shall be notified immediately.
6. The Council, acting by a qualified majority on a
proposal from the Commission, shall adopt general rules for
the application of this Article.
41
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/7
TITLE III
INTERVENTION
Chapter 1
Withdrawal schemes
Article 8
1. For the products listed in Article 1, producers’
organizations may fix a withdrawal price below which they
will not sell products supplied by their members.
In this event, for quantities withdrawn from the market,
producers’ organizations:
— shall grant an indemnity to members in respect of the
products listed in Annex I, parts A and D and in Annex VI
which conform to the standards adopted in accordance
with Article 2,
— may grant an indemnity to members in respect of other
products listed in Article 1 but not in Annex I, parts A and
D nor in Annex VI.
For each product listed in Article 1, a maximum level for the
withdrawal price may be fixed in accordance with
paragraph 5.
2. The disposal of products thus withdrawn from the
market must be determined by producers’ organizations in
such a way as not to interfere with normal marketing of the
product in question.
3. To finance these withdrawal measures, producers’
organizations shall create intervention funds fed by
contributions assessed on quantities offered for sale or shall,
alternatively, have recourse to an equalization system.
4. Producers’ organizations shall supply the following
information to the national authorities who shall
communicate it to the Commission:
— a list of the products for which they intend to operate the
system described in paragraph 1,
— the period during which withdrawal prices are
applicable,
— the level of withdrawal prices proposed and applied.
5. Detailed rules for the application of this Article shall be
adopted in accordance with the procedure laid down in
Article 32.
parts A, D and E and for each of the products and groups of
products listed in Annex II.
These prices shall be valid for the whole Community and
shall be fixed for each fishing year or for each of the periods
into which that year is subdivided.
2. The guide price shall be based on:
— the average of prices recorded for a significant proportion
of Community output and a product with given
commercial characteristics on representative Wholesale
markets or in representative ports during the three fishing
years immediately preceding the year for which the price
is fixed,
— an assessment of production and demand prospects.
In fixing the price, account shall also be taken of the need
to:
— stabilize market prices and avoid the formation of
surpluses in the Community,
— help support producers’ incomes,
— consider consumers’ interests.
3. The Council, acting by a qualified majority on a
proposal from the Commission, shall determine the level of
the guide prices referred to in paragraph 1.
Article 10
1. Throughout the period during which the guide price is
applicable, Member States shall notify the Commission of
the price recorded on representative Wholesale markets or in
representative ports for products having the characteristics
selected for fixing the guide price.
2. Markets and ports in Member States where a
significant proportion of Community output of a given
product is marketed shall be regarded as representative
within the meaning of paragraph 1.
3. Detailed rules for the application of this Article shall be
adopted, and the list of representative markets and ports
referred to in paragraph 2 approved, in accordance with the
procedure laid down in Article 32.
Article 11
Article 9
1. A guide price shall be fixed before the beginning of the
fishing year for each of the products listed in Annex I,
1. For each of the products listed in Annex I, parts A and
D, a Community withdrawal price shall be fixed on the basis
of the freshness, size or weight and the presentation of the
product, hereinafter called ‘product category’, by applying to
an amount equal at least to 70 %, and not exceeding 90 %, of
42
No L 388/8
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
31. 12. 92
the guide price, the conversion factor of the category of the
product concerned. These conversion factors shall reflect the
price relationship between the category of products under
consideration and that adopted for fixing the guide price.
The Community withdrawal price must, however, in no case
exceed 90 % of the guide price.
2. In order to ensure producers in landing zones which are
very far away from the principal consumption centres on the
Community access to markets under satisfactory conditions,
the prices referred to in paragraph 1 may be weighted, for
these zones, by adjustment conversions.
3. The procedures for applying this Article and, in
particuiar, the ascertainment of the percentage of the guide
price serving as an element in the calculation of the
Community withdrawal prices and the determination of the
landing zones referred to in paragraph 2, as well as the prices,
shall be adopted in accordance with the procedure laid down
in Article 32.
Article 12
1. Member States shall grant financial compensation to
producers’ organizations which intervene pursuant to
Article 8 in respect of the products listed in Annex I, parts A
and D on condition that:
(a) the withdrawal price applied by these organizations is
the Community withdrawal price fixed in accordance
with Article 11, a margin of tolerance extending 10%
below and 10% above this price being, however,
permitted to take account in particuiar of seasonal
fluctuations in market prices;
(b) products withdrawn conform to the standards adopted
in accordance with Article 2;
(c) the indemnity granted to members in respect of
quantities withdrawn from the market is at least equal,
for the various bands of quantities withdrawn, to the
percentage of the withdrawal price applied by these
organizations for quantities, referred to in paragraph 3,
plus 10;
(d) a withdrawal price no less than the price referred to in
Article 11 is applied for each category of the product
concerned. However, a producers’ organization which,
as one of the measures referred to in Article 4(1), applies
a ban on the sale of certain categories of products shall
not be required to apply the Community withdrawal
price for those categories of products.
2. Financial compensation shall be granted only where
products withdrawn from the market are disposed of for
purposes other than human consumption or in such a way as
not to interfere with normal marketing of the products
referred to in Article 11.
3. The financial compensation shall be equal to:
— 87,5 % of the withdrawal price applied by the producers’
organization concerned for quantities withdrawn from
the market by the producers’ organizations concerned
which do not exceed 7 %,
— 75 % of the withdrawal price applied by the producers’
organization concerned for quantities withdrawn from
the market by the producers’ organizations concerned
which exceed 7% and do not exceed 14%,
— 0% of the withdrawal price applied by the producers’
organization concerned for quantities withdrawn from
the market by the producers’ organizations concerned
which exceed 14%
of the annual quantities of the product concerned which are
put up for sale in accordance with Article 4(1).
4. Production by members of an organization withdrawn
from the märket by that organization or another
organization pursuant to Article 5 shall be taken into
consideration for the purpose of calculating the financial
compensation to be granted to the organization to which the
producers in question belong.
5. The financial compensation shall be reduced by the
value, set at a standard amount, of the product intended for
purposes other than human consumption or by the net
proceeds from the disposal of products for human
consumption in accordance with paragraph 2. The above
value shall be set at the beginning of the fishing year. It shall,
however, be adjusted if significant and lasting price charges
take place on Community markets.
6. Detailed rules for the application of this Article shall be
adopted in accordance with the procedure laid down in
Article 32.
Article 13
For each of the products listed in Annex I, part E, a
Community selling price shall be fixed according to the same
conditions as those laid down in Article 11 for fixing the
withdrawal price.
Article 14
1. The following shall be eligible for a carry-over aid:
— the products listed in Annex I, parts A and D withdrawn
from the market at the withdrawal price referred to in
Article 11,
— the products listed in Annex I, part E which have been put
for sale but for which it has been established that a buyer
has not been found at the Community selling price fixed
in accordance with Article 13.
A margin of tolerance extending 10 % below and 10 % above
these prices, however, is permitted to take account in
particuiar of seasonal fluctuations in market prices.
43
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/9
2. Only such quantities shall be considered as eligible for
a carry-over aid as:
— have been supplied by a member producer,
— meet certain' quality, size and presentation require-
ments,
— are either processed to stabilize them and stored or
preserved in accordance with conditions and for a period
to be determined.
3. För each of the products concerned, the aid shall be
granted only for quantities not exceeding 6 % of the annual
quantity of the products in question put up for sale in
accordance with Article 4 (1).
The amount of this aid may not exceed the amount of the
technical and financial costs associated with the operations
which are essential for stabilization and storage.
4. The processing methods referred to in this Article
are:
(a) — freezing,
— salting,
— drying,
— and, where appropriate, boiling;
(b) filleting or cutting-up and, where appropriate, heading
where these are accompanied by one of the processes
listed in (a).
5. Detailed rules for the application of this Article shall be
adopted in accordance with the procedure laid down in
Article 32.
Article 15
1. For products listed in Annex VI, Member States shall
grant flat-rate aid to producers’ organizations which
practise intervention in accordance with Article 8, on
condition that:
(a) the said organizations determine a withdrawal price,
hereinafter called an ‘autonomous withdrawal price’,
before the beginning of the fishing year; the producers’
organizations shall apply that price throughout the
fishing year, a tolerance of 10 % below and 10 % above
being allowed; the price may not, however, exceed 80 %
of the weighted average price recorded for the product
categories in question in the area of activity of the
producer’s organizations concerned during the previous
three fishing years;
(b) the products withdrawn meet the standards adopted in
accordance with Article 2;
(c) the indemnity granted to associated producers in respect
of the products withdrawn from the market is equal to
the autonomous withdrawal price applied by the
producers’ organizations.
2. The flat-rate aid shall be granted for quantities
withdrawn from the market which have been put up for sale
in accordance with Article 4(1) and which are disposed of in
a way that does not affect the normal disposal of
production.
3. The amount of the flat-rate aid shall be 75% of the
autonomous withdrawal price applied during the current
fishing year, this amount being reduced by the value, fixed at
a standard amount, of the product which is disposed of as
spedfied in paragraph 2.
4. The flat-rate aid shall also be granted for quantities
withdrawn from the market which are either processed to
stabilize them and stored or preserved in accordance with
conditions and for a period to be determined. The amount of
the flat-rate aid in such cases may not exceed the amount of
the technical and financial costs associated with the
operations which are essential for stabilization and
storage.
5. The sum of the quantities eligible for the flat-rate aid
pursuant to paragraphs 2 and 4 may together not exceed
10 % of the annual quantities of the products concerned put
up for sale in accordance with Artide 4(1).
6. The Member States concerned shall introduce a
control system ensuring that products for which the flat-rate
aid is applied do in fact qualify for it.
For the purposes of this control system, redpients of the
flat-rate aid shall keep stock records which meet criteria to be
determined. Member States shall communicate to the
Commission at intervals to be laid down a table showing
average product and category prices recorded at
representative Wholesale markets or ports.
7. The Council, acting by a qualified majority on a
proposal from the Commission shall dedde, depending on
the alignment of the prices for the species referred to under
this Artide, on their indusion in the list of products in
Annex I, part A.
8. Detailed rules for the application of this Artide shall be
adopted in accordance with the procedure laid down in
Article 32.
Chapter 2
Private storage aid
Article 16
1. Private storage aid for the products listed in Annex II
may be granted to producers’ organizations applying
Artide 4 (1) to production and marketing during the current
fishing year.
2. The private storage aid shall be granted where the
average prices realized for a product offered for sale by the
producers’ organizations during a significant period to be
determined are less than 85 % of the guide price referred to in
Article 9 (1).
44
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/10
Official Journal of the European Communities
31. 12. 92
3- The following rules shall apply to the grant of
private storage aid:
— the products must have been fished, frozen on board
and landed in the Community by a member of a
producers’ organization,
— the aid shall be restricted to 15% of the average
quantity of the products offered for sale in the
Community in accordance with Article 4 during the
same period of three fishing years preceding the fishing
year in respect of which the aid is granted. Aid may
not, however, be granted for more than 15% of the
quantity offered for sale during the period in
progress,
— the products must be stored for a minimum period and
then placed on the Community market again.
4. The amount of the private storage aid may not
exceed the sum of technical costs and interest for a
maximum period of three months. This amount shall be
fixed each month degressively.
5. Detailed rules for the application of this Article, in
particuiar the amount of the private storage aid and the
conditions on which it is granted, shall be adopted in
accordance with the procedure laid down in Article 32.
— help support producers’ incomes,
— avoid the formation of surpluses in the Community.
3. The Council, acting by a qualified majority on a
proposal from the Commission, shall set the Community
producer price referred to in paragraph 1 before the
beginning of each fishing year.
4. Member States shall notify the Commission of
average monthly prices recorded at representative
Wholesale markets or ports for products of Community
origin as referred to in paragraph 1 which have defined
commercial characteristics.
5. For the purpose of paragraph 4 the representative
markets and ports of the Member States shall be those
where a significant proportion of Community production
of tuna is marketed.
6. Detailed rules for the application of this Article, in
particuiar the setting of conversion factors for the various
species, sizes and presentations of tuna and a list of the
representative markets and ports referred to in
paragraph 4, shall be adopted in accordance with the
procedure laid down in Article 32.
Chapter 3
Tuna for canning
Article 17
1. For the products listed in Annex III, a Community
producer price shall be fixed before the beginning of each
fishing year.
That price shall be valid throughout the Community and
shall be fixed for each fishing year.
2. The Community producer price shall be fixed:
— on the basis of the average of prices recorded for a
significant proportion of Community output and a
product with well-defined commercial characteristics
on representative Wholesale markets or in
representative ports during the three fishing years
immediately preceding the year for which the price is
fixed,
— taking into account trends in production and
demand.
In fixing this price, account shall also be taken of the need
to:
— take into consideration the flows of supply of the
Community canning industry,
Article 18
1. Within the limits laid down in paragraph 4, an
allowance shall be granted to producers’ organizations in
respect of the products listed in Annex III if it is found, in
respect of a given calendar quarter, that
— the average selling price recorded on the Community
market,
and
— the free-at-frontier price mentioned in Article 22 plus
any applicable countervailing charge,
are both lower than a triggering threshold of 93 % of the
Community producer price for the product in question.
2. The allowance shall be granted to producers’
organizations for quantities of the product in question
caught by their members and sold and delivered during the
quarter in question to canning industries located within
the customs territory of the Community, subject to the
conditions and limits laid down in this Article.
3. The allowance may not exceed:
— the difference between the triggering threshold and the
average selling price of the product in question
recorded on the Community market,
or
45
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
No L 388/11
— a flat-rate amount equivalent to 12% of the said
threshold,
or
— for each producers’ organization, the difference
between that threshold and the average selling price
realized by that producers’ organization.
4. In the quarter in respect of which the allowance is
granted, the total quantities that may be eligible for the
allowance shall in no case exceed:
— 62,8% of the quantities of tuna used by the
Community canning industry during that quarter,
— the average quantities sold and delivered in accordance
with paragraph 2 during the equivalent quarter of the
three fishing years preceding the one in respect of
which the allowance is paid,
— 110% of the average quantities sold and delivered in
accordance with paragraph 2 during the equivalent
quarter of the fishing years 1984 to 1986.
5. Within the limits laid down in paragraph 4, the
amount of the allowance granted to each producers’
organization shall be equal to:
— the amount laid down in paragraph 3 for quantities of
the product in question which have been disposed of in
accordance with paragraph 2 and which do not exceed
the average quantities sold and delivered under the
same conditions by its members in the equivalent
quarter in the reference fishing years 1984 to 1986,
— 95% of the amount laid down in paragraph 3 for
quantities of the product in question which exceed the
average quantities referred to in the previous indent,
up to a limit of 110% of those quantities,
— 90% of the amount laid down in paragraph 3 for
quantities of the product in question which exceed
those laid down in the previous indent and which are
equal to the surplus of the quantities resulting from the
allocation among producers’ organizations of the
quantities eligible for an allowance under
paragraph 4.
The allocation shall be made between the producers’
organizations concerned proportionately on the basis of
their respective production during the equivalent quarter
in the fishing years 1984 to 1986.
6. Producers’ organizations shall allocate the allowance
granted to their members proportionately on the basis of
the quantities produced by them and sold and delivered in
accordance with paragraph 2.
The allowance paid by a producers’ organization to its
member producers shall be increased by a compensatory
payment equal to:
— 2,5 % of the amount laid down in paragraph 3 when
the amount paid to the producers’ organization is equal
to that amount,
— 5 % of the amount laid down in paragraph 3 when the
amount paid to the producers’ organization is equal to
95 % of that amount,
— 10% of the amount laid down in paragraph 3 when
the amount paid to the producers’ organization is equal
to 90% of that amount.
This compensation shall be financed by a fund set up in
accordance with Article 9 (3).
7. The Council, acting by a qualified majority on a
proposal from the Commission, shall adopt general rules
for the grant of the allowance.
8. Detailed rules for the application of this Article, in
particuiar the amount of the allowance and the rules for
its grant, shall be adopted in accordance with the
procedure laid down in Article 32.
9. The Commission is to submit a report on the
situation of the tuna market and the operation of the
existing régime and arrangements accompanied, as
appropriate, by proposals, before 30 June 1994. The
Council, acting in accordance with the procedures of
Article 43 of the Treaty, shall decide on these proposals
before 31 December 1994.
TITLE IV
TRADE WITH THIRD COUNTRIES
Chapter 1
Customs arrangements
Article 19
1. The tariff and statistical nomenclature of the
Common Customs Tariff is hereby amended in accordance
with Annex VII.
2. The general rules for interpretation of the Common
Customs Tariff and the particuiar rules for its application
shall be applicable to the classification of products covered
by this Regulation; the tariff nomenclature resulting from
the application of this Regulation shall be adopted in the
Common Customs Tariff.
3. Save as otherwise provided in this Regulation, or
where derogation therefrom is decided by the Council,
acting by a qualified majority on a proposal from the
Commission, the following shall be prohibited:
— the levying of any charge having an effect equivalent to
a customs duty,
— the application of any quantitative restriction.
46
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/12
Official Journal of the European Communities
31. 12. 92
Article 20
1. In an emergency caused by:
— supply difficulties on the Community market,
or
— the fulfilment of intemational commitments,
it may be decided wholly or partly to suspend the
Common Customs Tariff duties in respect of the products
listed in Article 1, in accordance with the procedure laid
down in Article 32.
2. The Commission shall inform the European
Parliament and the Council of any decision taken pursuant
to paragraph 1.
Chapter 2
Particuiar provisions for certain products
Article 21
1. For a period of four years from the entry into force
of this Regulation, the annual imports into the
Community of the preserved products listed in Annex IV,
part C shall be limited to a maximum amount equal to the
total volume of imports recoraed during the year 1991,
hereinafter called the ‘reference year’, multiplied by an
annual ra te of increase.
However, for the products listed in point 1 of Annex IV,
part C, this Article shall apply only to products
manufactured from sardines of the species sardina
pilchardus complying with the standards laid down by
Council Regulation (EEC) No 2136/89 of 21 June 1989
laying down common marketing standards for preserved
sardines (’). For the products listed in point 2 of
Annex IV, part C this Article shall apply only to products
manufactured of the species listed in the Annex to Council
Regulation (EEC) No 1536/92 of 9 June 1992 laying
down common marketing standards for preserved tuna
and bonito (2) and complying with the standards laid
down by that Regulation.
2. The annual rate of increase referred to in
paragraph 1 shall result from the arithmetical average of
the rates of development of consumption of the products
concerned in the Community during the reference year and
the two years preceding it, but may not be below a
minimum of 6%.
3. The annual rate of increase defined in paragraph 2
shall apply for the purpose of calculating the maximum
annual amount referred to in paragraph 1, from the first
year following the reference year.
(’) OJ No L 212, 22. 7. 1989, p. 79.
(2) OJ No L 163, 17. 6. 1992, p. 7.
4. This Article shall be applied in accordance with the
provisions of Article 11 of Council Regulation (EEC)
No 288/82 of 5 February 1982 on common rules for
imports (3).
5. The other detailed rules of application shall be
adopted in accordance with the procedure laid down in
Article 32.
Chapter 3
Reference prices
Article 22
1. In order to obviate disturbances caused by supplies
from third countries at abnormal prices or under such
conditions as would jeopardize the stabilization measures
referred to in Artides 11, 12, 13, 14, 16 or 17 reference
prices valid for the Community shall be fixed each year,
by product category, for the products specified in
Annexes I, II, III, IV, part B, and V, subject to the
consultation procedures laid down for certain products by
the intemational commitments of the Community within
the framework of the General Agreement on Tariffs and
Trade (GATT).
2. The reference price for the products specified in
Annex I, parts A and D shall be equal to the withdrawal
price fixed in accordance with Artide 11 (1). The
reference price for the products specified in Annex I,
part C shall be fixed on the basis of the reference price for
the products spedfied in Annex I, part A, taking account
of the processing costs and of the need to ensure a
relationship of prices in keeping with the market
situation.
The reference price for the products specified in Annex I,
part E shall be equal to the Community selling price fixed
in accordance with Article 13.
The reference price for the products specified in Annexes I,
part B, IV, B and V shall be determined on the basis of the
average reference price for the fresh product, taking
account of the processing costs and of the need to ensure a
relationship of prices in keeping with the market situation.
Where there is no reference price for a fresh product, this
price shall be determined on the basis of the reference
price applied to a commercially similar fresh product.
The reference price for the products specified in Annex II
shall be derived from the guide price referred to in
Article 9 (1) by reference to the price level specified in
Article 16 (2) at which the intervention measures provided
for therein may be taken and taking account of the
situation of the market in these products.
The reference price for the tuna specified in Annex III
intended for use by the canning industry shall be based on
the weighted average of the free-at-frontier prices recorded
on the most representative import markets or in the most
(J) OJ No L 35, 9. 2. 1982, p. 1. Regulation as last amended by
Regulation (EEC) No 848/92 (OJ L 89, 4. 4. 1992, p. 1).
47
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/13
representative ports of import in the Member States during
the three years immediately preceding the date on which
the reference price is fixed, reduced by an amount equal to
any customs duties and charges levied on the products and
by the cost of unloading and transport from Community
frontier Crossing points to those markets or ports.
The conversion factors fixed in accordance with the
procedure laid down in Article 17 (5) shall be applied to
the various types of tuna and to the various forms of
presentation.
3. For the products specified in Annex I, parts A, D
and E, a free-at-frontier price shall be established, based
on the prices recorded by the Member States for the
various product categories at a specific marketing stage for
the imported product on the representative import markets
or in the representative ports of import, reduced by an
amount equal to the customs duty in the Common
Customs Tariff actually levied and any charges levied on
these products and by the cost of unloading and transport
from Community frontier Crossing points to those markets
or ports.
For the products specified in Annexes I, parts B and C, II,
III, IV, parts B and V, a free-at-frontier price shall be
established, based on the price recorded by each Member
State for the usual commercial quantities which are
imported into the Community, reduced by an amount
equal to the customs duty in the Common Customs Tariff
actually levied and any "charges levied on the products and
by the cost of unloading and transport.
Member States shall notify the Commission regularly of:
— the prices of the products referred to in the first
subparagraph recorded on representative markets or at
representative ports,
— the prices of the products referred to in the second
subparagraph.
4. When the free-at-frontier price for a given product
imported from a third country is lower than the reference
price, and if significant quantities of the product are
imported:
(a) autonomous suspension of the Common Customs
Tariff duties may be abolished in the case of imports
for which the free-at-frontier price is lower than the
reference price;
(b) in the case of the products specified in Annex I,
part A (with the exception of the product referred to
in point 3, Annex I, parts C, D and E, Annex II,
Annex IV, part B and Annex V, imports may be
subjected to the requirements that the free-at-frontier
price determined in accordance with paragraph 3 is at
least equal to the reference price;
(c) in the case of the products specified in Annex I,
parts A (3) and B and Annex III, imports may be
subjected to a countervailing charge, provided that
this complies with the GATT rules on binding.
However, where imports at entry prices lower than
the reference price are from certain countries only or
of certain species only, the countervailing charge shall
be levied only on imports from those countries or of
those species.
The countervailing charge shall be equal to the
difference between the reference price and the
free-at-frontier price. This charge, which shall be the
same for all Member States, shall be added to the
customs duties in force.
5. However, the measures referred to in
paragraph 4 (c) shall not apply to third countries which
undertake, on specific terms, that their products will be
offered at prices to be determined in accordance with
paragraph 3 which are at least equal to the reference price,
and which do in practice observe this price in their
deliveries to the Community.
6. Detailed rules for the application of this Article, in
particuiar the level of the reference price, shall be adopted
pursuant to the procedure laid down in Article 32. The
application and repeal of the measures provided for in
paragraph 4 shall be decided on in accordance with the
same procedure.
However, in the intervals between the periodic meetings of
the management committee, these measures shall be
adopted by the Commission. In this event, they shall
remain valid until any measures adopted in accordance
with the procedure laid down in Article 32 enter into
force.
Article 23
1. In order to obviate disturbances caused by supplies
from third countries at abnormally low prices, reference
prices for the products referred to in Annex IV, part A
may be fixed before the beginning of each marketing year.
These prices may be fixed at different levels during periods
to be determined within each marketing year according to
seasonal fluctuation in prices.
2. The reference prices referred to in paragraph 1 shall
be fixed on the basis of the average of the producer prices
recorded during the three years preceding the date on
48
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
No L 388/14
Official Journal of the European Communities
31. 12. 92
which the reference price is fixed for a product with given
commercial characteristics in the representative production
areas of the Community.
3. If the free-at-frontier price valid for a consignment of
a normal commercial quantity of the products referred to
in paragraph 1 of specified provenance is lower than the
reference price, imports of those products from the third
country in question may be made subject, in compliance
with the GATT rules on binding, to a countervailing
charge equal to the difference between the reference price
and the free-at-frontier price plus the Common Customs
Tariff duty actually levied. The Commission shall follow
regularly the trend in free-at-frontier prices of products
imported from each provenance.
4. The countervailing charge provided for in
paragraph 3 shall not, however, be levied in the case of
third countries which are willing and able to guarantee
that, when the products referred to in paragraph 1
originating in and coming from their territory are
imported into the Community, the price plus the Common
Customs Tariff duty actually levied will not be less than
the reference price and that deflections of trade will be
avoided.
5. Detailed rules for the application of this Article, in
particuiar the level of the reference prices, shall be adopted
in accordance with the procedure laid down in Article 32.
Decisions to introduce, alter or withdraw the
countervailing charge, or to admit a particuiar third
country to the benefit of paragraph 4, shall be taken in
accordance with the same procedure.
3. The measures adopted by the Commission may be
referred to the Council by any Member State within five
working days of the day on which they were
communicated. The Council shall meet without delay. It
may, acting by a qualified majority, amend or repeal the
measures in question.
TITLE V
GENERAL PROVISIONS
Article 25
1. Fifty per cent of the aid granted by the Member
States pursuant to Article 7(1) and (2) shall be reimbursed
by the Guidance Section of the European Agricultural
Guidance and Guarantee Fund.
2. Intervention measures shall be financed as provided
for in Artides 6, 12, 14, 15, 16 and 18 in respect of
products from a stock or group of stocks only up to the
limit of any quantities allocated to the Member State in
question from the total volume of allowable catches for
the stock or group of stocks in question.
3. Detailed rules for the application of this Artide shall
be adopted in accordance with the procedure laid down in
Artide 32.
Chapter 4
Emergency measures
Article 24
1. If, by reason of imports or exports, the Community
market in one or more of the products specified in
Article 1 experiences or is threatened with serious
disturbances which may endanger the objectives of
Article 39 of the Treaty, appropriate measures may be
applied in trade with third countries until such disturbance
or threat^of disturbance has ceased.
The Council, acting by a qualified majority on a proposal
from the Commission, shall adopt detailed rules for the
application of this paragraph.
2. . If the situation mentioned in paragraph 1 arises, the
Commission shall, at the request of a Member State or in
its own initiative, adopt the necessary measures; the
measures shall be communicated to the Member States and
shall be immediately applicable. If the Commission
receives a request from a Member State, it shall take a
decision thereon within five working days from receipt of
the request.
Article 26
Without prejudice to other Community provisions, the
measures shall take the necessary steps to ensure that all
fishing vessels flying the flag of one of the Member States
enjoy equal access to ports and first-stage marketing
installations together with all assodated equipment and
technical installations.
Article 27
Subject to any provisions to the contrary adopted pursuant
to Artides 42 and 43 of the Treaty, Artides 92, 93 and 94
of the Treaty shall apply to production of and trade in the
products specified in Artide 1.
Article 28
Where a price rise exceeding one of the guide prices
referred to in Artide 9 (1) or the Community producer
price referred to in Artide 17 (1) by a percentage to be
determined is recorded on the Community market and
where this situation is likely to persist and is disturbing or
threatens to disturb the market, appropriate measures may
be taken to remedy the situation.
49
Prop. 1992/92:199
Bilaga 3
31. 12. 92
Official Journal of the European Communities
No L 388/15
The Council, acting by a qualified majority on a proposal
from the Commission shall adopt general rules for the
application of this Article.
Article 29
The Council, acting by a qualified majority on a proposal
from the Commission may amend the Annexes hereto and
the percentages specified in Artides 11 and 16.
Article 30
Member States and the Commission shall communicate to
each other the information necessary for the
implementation of this Regulation. Rules for the
communication and distribution of such information shall
be adopted in accordance with the procedure laid down in
Article 32.
Article 31
A Management Committee for Fishery Products
(hereinafter called ‘the Committee’) shall be established,
consisting of representatives of the Member States and
presided over by a representative of the Commission.
Article 32
Where the procedure laid down in this Artide is to be
followed, the chairman shall refer the matter to the
Committee either on his own initiative or at the request of
the representative of a Member State.
The representative of the Commission shall submit to the
Committee a draft of the measures to be taken. The
Committee shall deliver its opinion on the draft within a
time limit which the chairman may lay down according to
the urgency of the matter. The opinion shall be delivered
by the majority laid down in Artide 148 (2) of the Treaty
in the case of decisions which the Council is required to
adopt on a proposal from the Commission. The votes of
the
representatives of the Member States within the
Committee shall be weighted in the manner set out in that
Artide. The chairman shall not vote.
The Commission shall adopt measures which shall apply
immediately. However, if these measures are not in
accordance with the opinion of the Committee, they shall
be communicated by the Commission to the Council
forthwith. In that event the Commission may defer
application of the measures which it has dedded for a
period of not more than one month from the date of such
communication.
The Council, acting by a qualified majority, may take a
different decision within the time limit referred to in the
previous subparagraph.
Article 33
The Committee may consider any other question referred
to it by its chairman either on his own initiative or at the
request of the representative of a Member State.
Article 34
This Regulation shall be so applied that appropriate
account is taken at the same time of the objectives set out
in Artides 39 and 110 of the Treaty.
Article 35
1. Regulations (EEC) No 3687/91, (EEC)
No 2202/82 0) and (EEC) No 2203/92 (2) are hereby
repealed, as from the date of the entry into force of this
Regulation.
2. References to the repealed Regulation (EEC)
No 3687/91 shall be construed as reference to this
Regulation and should be read in accordance with the
correlation table in Annex VIII.
Article 36
This Regulation shall enter into force on 1 January
1993.
This Regulation shall be binding in its entirety and directly applicable in all Member
States.
Done at Brussels, 17 December 1992.
For the Council
The President
R. NEEDHAM
(«) OJ No L 235, 10. 8. 1982, p. 1.
(2) OJ No L 235, 10. 8. 1982, p. 4.
50
Orienteringspriser och återtagspriser
Prop. lc
Bilaga 4
I figuren illustreras hur ett system med orienterings- och återtagspriser kan
komma att fungera
1) Orienteringspris. Fastställs av regeringen eller Fiskeriverket för upp till
ett år. Priset baseras i huvudsak på de två senaste årensavräkningspriser
till fiskare.
2) Återtagspris. Fastställs av regeringen eller Fiskeriverket för upp till ett
år. Priset får utgöra 70-90 % av orienteringspriset.
3) Faktiskt avräkningspris till fiskare under aktuella regleringsperioder om
4-5 veckor. Priset är marknadsbe stämt.
4a) Övre gräns for återtagspris som kan fastställas av en producentorganisa-
tion.
4b) Nedre gräns för återtagspris som kan fastställas av en producentorganisa-
tion. Fisk som inte kan säljas till lägst nedre prisgräns tas över som över-
skott av en producentorganisation.
51
Prop. 1992/92:199
Proposition......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... 1
Propositionens lagförslag............................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993 ..... 7
1 Ärendet och dess beredning........................... 7
2 Den nya lagstiftningen - allmänna utgångspunkter............ 8
3 Bestämmelser om producentorganisationer på fiskets område..... 12
4 Försäljningsbestämmelser............................ 15
5 Prisregleringen på fiskets område EG-anpassas ............. 16
6 Import- och exportlicenser m.m......................... 18
7 Tillsyn......................................... 19
8 Uppgiftsskyldighet................................. 20
9 Upprättade lagförslag............................... 22
10 Specialmotivering ................................. 22
10.1 Förslaget till lag om marknadsreglering på fiskets område .. 22
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:888) om
uppgiftsskyldighet på jordbrukets område............. 25
11 Hemställan...................................... 26
12 Beslut ......................................... 26
Bilaga 1 Utredarens lagförslag........................... 27
Bilaga 2 Gemensam förklaring om tolkningen av vissa artiklar i
protokoll 9.................................. 35
Bilaga 3 Rådets förordning (EEG) nr 3759/92 av den 17 december
1992 ...................................... 36
Bilaga 4 Orienteringspriser och återtagspriser................. 51
gotab 43457, Stockholm 1993
52