Regeringens proposition
1992/93:198

om indrivning av statliga fordringar m.m.

Prop.

1992/93:198

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut ur upp-
bördslagen och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en
särskild lag kallad lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart som möjligt efter
det att ett allmänt mål kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs.
I stället får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordna att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt mål,
utöver tillgångsundersökning enligt utsökningsbalken, göra den utredning
om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma
lämplig indrivningsåtgärd. Utredningen skall grundas på uppgifter från
den myndighet som begär indrivning och från gäldenären samt på
uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten.

Uppskovsinstitutet lagregleras. Kronofogdemyndigheten får medge
uppskov om det kan antas vara till fördel för det allmänna eller om det
är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden. Uppskov
får också medges i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen
prövas. Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en
avbetalningsplan. Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som
behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte
förenas med avbetalning får endast om det finns synnerliga skäl beviljas
för längre tid än ett år. Liksom tidigare får kronofogdemyndigheten ta
emot säkerhet i samband med att myndigheten beviljar uppskov.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198

Förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och avgiftsområdet
behålls oförändrade. Skattemyndigheten skall fortfarande vara behörig att
besluta i frågan om ackordsförslag. Bestämmelserna om ackord samlas
i en särskild lag kallad lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.
Någon utvidgad möjlighet att efterge skatt eller avgift i annan ordning än
genom ackord införs inte.

Behörigheten att besluta om konkursansökan för statens räkning flyttas
från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyn-
digheten får också ansöka om likvidation samt ges en utökad behörighet
att företräda staten i frågor som uppkommer under en konkurs.

Avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningen avskaffas. I stället får
kronofogdemyndigheten möjlighet att avbryta indrivningen tills vidare om
ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är
försvarliga med hänsyn till kostnaderna, och indrivning inte heller krävs
från allmän synpunkt. Föreskrifterna om avkortning utmönstras ur
lagstiftningen.

Vid återbetalning av mervärdesskatt skall avräkning kunna göras hos
skattemyndigheten mot fordringar på skatt enligt uppbördslagen och
arbetsgivaravgifter som inte överlämnats för indrivning.

De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1 januari
1994. De nya bestämmelserna om avräkning vid återbetalning av
mervärdesskatt avses dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995.

I propositionen föreslås slutligen en mindre ändring i deklarations-
förfarandet vid 1994 års taxering.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av
allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken.

Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna lag
indrivning.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske
för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den
lagen,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lagen (1972:435) om överlastavgift,

5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,

7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om
inte annat föreskrivs i den lagen,

9. fordonsskattelagen (1988:327),

10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,

11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
eller

12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.

Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2
utsökningsbalken.

3 § Bestämmelserna i 15-18 §§ skall, om inte regeringen föreskriver
något annat, tillämpas endast i fråga om en fordran som tillkommer
staten och inte grundas på studiestödslagen (1973:349).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fåll skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gälde-
nären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning.

Prop. 1992/93:198

Gäldenärsutredning                                              Prop. 1992/93:198

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 §
utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska för-
hållanden som behövs för att en lämplig indrivningsåtgärd skall kunna
bestämmas (gäldenärsutredning).

Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen

1. om det kan antas vara till fordel för det allmänna,

2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållan-
den, eller

3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats av
behörig myndighet.

Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären
betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att
gäldenären skall kunna betala sin skuld.

Endast om det finns synnerliga skäl får uppskov som inte förenas med

villkor om avbetalning beviljas för längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas
ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens
skuld trots att uppskov har beviljats.

Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och
avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalnings-
planen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet
som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan
erbjuder sig att ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.

Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två
eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta
under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får
ändras när det finns anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk
gäller, om säkerheten utgörs av

1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt
egendom,

2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indriv- Prop. 1992/93:198
ning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är med-
givet för den fordran som säkerheten avser,

3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom
som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan närings-
verksamhet än gäldenärens.

Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall för-
sättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvida-
tion.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i
konkurs skall kronofogdemyndigheten göra gällande denna fordran i
konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med
anledning av fordran tillkommer det allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas
talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om
ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är för-
svarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs
från allmän synpunkt.

Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om
det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är
skäligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 §
får överklagas. Vid överklagande skall bestämmelserna om besvär i
18 kap. utsökningsbalken tillämpas.

I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om
säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmel-
serna om uppskov och om säkerhet i 9 och 19 §§ respektive 10-13 och
19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om uppskov som beviljats
och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten
tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken
handläggs i allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran som
grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord lättas av skattemyndigheten i
det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären
saknar hemortskommun i landet lättas beslutet av Skattemyndigheten i
Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det
allmänna.

Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen
(1970:847) får antas endast om övriga boigenärer som ackordet angår
godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle
att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Prop. 1992/93:198

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852)
om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.
Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord som fram-
ställts före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken

dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,

dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§,
15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

1 kap.

6 §

Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.

Allmänt mål är mål om utta-
gande av böter, vite, skatt, tull,
avgift och liknande medel som
tillkommer staten och som får ut-
sökas utan föregående dom samt,
enligt vad regeringen närmare före-
skriver, annan liknande fordran
som tillkommer staten eller kom-
mun. I annan lag kan föreskrivas
att även mål om uttagande av
annan fordran är allmänt mål.

Annat mål än som avses i andra s

2 kap.

3
Om behörig kronofogdemyndig-
het finns bestämmelser i 4 kap.
8 §, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1
och 10 §§.

Allmänt mal ar mal om utta-
gande av böter, vite, skatt, tull,
avgift och andra medel som staten
har rätt till och som får utsökas
utan föregående dom samt, enligt
vad regeringen närmare föreskri-
ver, annan liknande fordran som
staten eller en kommun har rätt
till. I annan lag kan föreskrivas att
även mål om uttagande av någon
annan fordran är allmänt mål.
eket är enskilt mål.

§

Ansökan skall göras hos den
kronofogdemyndighet som är behö-
rig enligt bestämmelserna i 4 kap.
8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1
eller 10 §.

Vid tillämpning av denna balk skall med svarandens hemvist förstås
den ort där han är bosatt samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde
senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som
enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål
i allmänhet.

5

Är en ansökan i de hänseenden
som avses i 1 eller 2 § eller annars
så bristfällig att den ej kan läggas
till grund för prövning i sak och
efterkommer sökanden ej föreläg-
gande att avhjälpa bristen, skall
ansökningen avvisas.

§

Om en ansökan är så bristfällig
att den inte kan läggas till grund
för prövning i sak och om sökan-
den inte följer ett föreläggande att
avhjälpa bristen, skall ansökan
avvisas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

30 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
4 § första stycket, 5 § och 10 §
andra stycket gäller ej i allmänt
mål. I fråga om sökanden i sådant
mål gäller ej 6 § och ej heller 29 §
i fall då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds
av kronofogdemyndigheten. I tvist
som avses i 4 kap. 20-23 och
26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket
och 13 kap. 7 § andra stycket samt
vid utförande av talan i överklagat
utsökningsmål företräds dock
sökanden i allmänt mål av Riks-
skatteverket.

I allmänt mål anses ansökan
gjord, när indrivningshandlingarna
har kommit in till kronofogdemyn-
digheten eller, om myndigheten är
ansluten till systemet för automa-
tisk databehandling inom exeku-
tionsväsendet, när indrivnings-
uppdraget har förts in i systemet
och uppgifterna är tillgängliga för
kronofogdemyndigheten.

4 kap.

8 §‘

Utmätning söks hos kronofogde-
myndigheten i det län där gälde-
nären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej
finns i det län där gäldenären har
sitt hemvist får även sökas hos
kronofogdemyndigheten i det län
där egendomen finns eller, i fråga
om fartyg eller luftfartyg, dit det
väntas. Utmätning av fertyg får
även sökas där fartyget har sin

Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
3 § första stycket, 4 § första styck-
et och 10 § andra stycket gäller
inte i allmänt mål. I fråga om
sökanden i ett sådant mål gäller
inte 6 § och inte heller 29 § i fäll
då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds
av kronofogdemyndigheten. Om
fråga uppkommer om avvisning
enligt 2 kap. 5 § eller invändning
görs mot verkställighet enligt 3
kap. 21 § för dock sökanden själv
sin talan. I tvister som avses i 4
kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap. 11 §
tredje stycket och 13 kap. 7 §
andra stycket samt när talan förs i
ett överklagat utsökningsmål före-
träds sökanden av Riksskatteverket.

I allmänt mål anses ansökan
gjord, när indrivningsuppdraget
har förts in i exekutionsväsendets
system för automatisk databehand-
ling och uppgifterna är tillgängliga
för kronofogdemyndigheten. När
indrivning begärs enligt särskilda
bestämmelser hos en kronofogde-
myndighet som enligt 4 kap. 8 § är
behörig att pröva frågan om utmät-
ning, anses ansökan gjord när
ansökningshandlingarna har kom-
mit in till myndigheten.

Frågor om utmätning prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där gäldenären har sitt hemvist.

Frågor om utmätning av egen-
dom som inte finns i det län där
gäldenären har sitt hemvist får
prövas även av kronofogdemyn-
digheten i det län där egendomen
finns eller, i fråga om ett fartyg
eller luftfartyg, dit det väntas.
Frågor om utmätning av ett fartyg

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

hemort. Utmätning av fordran eller
annan rättighet får också sökas där
sekundogäldenären eller annan
förpliktad finns, även om ford-
ringen eller rättigheten skall anses
finnas i annat län. Utmätning av
lön eller annan förmån som avses
i 7 kap. söks, om gäldenären ej har
hemvist här i riket, där arbets-
givaren eller annan som utger för-
månen finns.

får prövas även av kronofogdemyn-
digheten i det län där fartyget har
sin hemort. Frågor om utmätning
av en fordran eller en annan rättig-
het får prövas också av kronofog-
demyndigheten i det län där sekun-
dogäldenären eller någon annan
förpliktad finns, även om fordran
eller rättigheten skall anses finnas
i ett annat län. Frågor om utmät-
ning av lön eller annan förmån
som avses i 7 kap. prövas, om
gäldenären inte har hemvist här i
landet, av kronofogdemyndigheten
i det län där arbetsgivaren eller
någon annan som ger ut förmånen
finns.

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt
första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vid-
taga åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligt 2 kap. 4 § första
stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

10

Utmätning skall ske så snart som
möjligt efter det att behövliga
handlingar har kommit in till kro-
nofogdemyndigheten .

Lämnar sökanden anstånd med
utmätning och varar anståndet över
sex månader från dagen för ansök-
ningen, är denna förfallen.

Om sökanden ger anstånd fler än
två gånger, är ansökningen också
förfallen.

§

Utmätning i enskilt mål skall ske
så snart som möjligt efter det att
behövliga handlingar har kommit
in till kronofogdemyndigheten.

Om sökanden i enskilt mål med-
ger uppskov med utmätningen och
om uppskovet varar över sex måna-
der från dagen för ansökan, är
ansökan förfallen. Om sökanden
medger uppskov fler än två gånger,
är ansökan också förfallen.

Bestämmelser om indrivning i
allmänt mål finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

27 §2

Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran
skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat
luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fäst egendom anses
egendomen omedelbart utmätt.

2 Senaste lydelse 1991:848.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogde-
myndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann

laga kraft.

Begäran om försäljning görs hos
en kronofogdemyndighet som en-
ligt 8 § är behörig att ta upp ansö-
kan om utmätning. Försäljning av
fast egendom skall dock begäras
hos kronofogdemyndigheten i det
län där egendomen finns. Denna
myndighet får överlämna målet till
annan kronofogdemyndighet, om
det behövs för att samordna verk-
ställigheten mot en gäldenär.

15 kap.

7 §3

Införsel söks hos kronofogde-
myndigheten i det län där gälde-
nären har sitt hemvist. Har gälde-
nären ej hemvist här i riket, görs
ansökningen där arbetsgivaren
finns.

16 kap.

1 §4

Xbrkställighet av förpliktelse för
tidigare ägare eller nyttjanderätts-
havare att flytta från fest egendom,
bostadslägenhet eller annat utrym-
me i byggnad (avhysning) söks hos
kronofogdemyndigheten i det län
där svaranden har sitt hemvist.
Avhysning får även sökas hos
kronofogdemyndigheten i det län
där verkställigheten skall ske.

Begäran om försäljning görs hos
en kronofogdemyndighet som en-
ligt 8 § är behörig att pröva frågan
om utmätning. Försäljning av fast
egendom skall dock begäras hos
kronofogdemyndigheten i det län
där egendomen finns. Denna myn-
dighet får överlämna målet till en
arman kronofogdemyndighet, om
det behövs för att samordna verk-
ställigheten mot en gäldenär.

Frågor om införsel prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där gäldenären har sitt hemvist.
Om gäldenären inte har hemvist
här i landet, prövas sådana frågor
av kronofogdemyndigheten i det län
där gäldenärens arbetsgivare finns.

Frågor om verkställighet av en
förpliktelse för tidigare ägare eller
nyttjanderättshavare att flytta från
fest egendom, en bostadslägenhet
eller något annat utrymme i en
byggnad (avhysning) prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där svaranden har sitt hemvist eller
där verkställigheten skall ske.

3 Senaste lydelse 1988:385.

4 Senaste lydelse 1988:385.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

10

\krkställighet i annat fall än som
avses i 1 § av förpliktelse som ej
avser betalningsskyldighet samt
verkställighet av beslut om kvar-
stad eller annan säkerhetsåtgärd
söks hos kronofogdemyndigheten i
det län där svaranden har sitt hem-
vist eller egendom som är i fråga
finns eller där verkställigheten
annars med fördel kan äga rum.

§5

Frågor om verkställighet i andra
fall än de som avses i 1 § av för-
pliktelser som inte avser betal-
ningsskyldighet samt frågor om
verkställighet av beslut om kvar-
stad eller andra säkerhetsåtgärder
prövas av kronofogdemyndigheten
i det län där svaranden har sitt
hemvist eller egendom som är i
fråga finns eller där verkställig-
heten annars med fördel kan äga
rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385.

11

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 57 a, 60 och 62-67 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande
lydelse,

dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §,
dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda
Dröjsmålsavgift.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

49 §

1 mom. Skattemyndigheten får
medge skattskyldig anstånd med att
betala skatt, kvarskatteavgift eller
ränta,

1. om det kan antas att skatten,
kvarskatteavgiften eller räntan
kommer att avkortas,

2. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller annat beslut om skatt, kvar-
skatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och
utgången i ärendet eller målet är
oviss eller

3. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller annat beslut om skatt, kvar-
skatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och betal-
ningen av påfört belopp skulle för
den skattskyldige medföra betydan-
de skadeverkningar eller annars
framstå som obillig.

2 mom. Anstånd får medges
med högst det belopp som kan
antas bli avkortat eller som be-
tingas av yrkandet i omprövnings-
ärendet eller överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771

64 § 1992:624

65 § 1992:680

66 § 1992:624

67 § 1992:624.

1 mom. Skattemyndigheten får
medge en skattskyldig anstånd med
att betala skatt, kvarskatteavgift
eller ränta,

1. om det kan antas att den
skattskyldige kommer att få ned-
sättning av eller befrielse från det
belopp som påförts honom,

2. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller något annat beslut om skatt,
kvarskatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och
utgången i ärendet eller målet är
oviss, eller

3. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller något annat beslut om skatt,
kvarskatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och betal-
ningen av det påförda beloppet
skulle medföra betydande skade-
verkningar för den skattskyldige
eller annars framstå som obillig.

2 mom. Anstånd får medges
med högst det belopp som kan
antas bli nedsatt eller falla bort
enligt 1 mom. 1 eller som betingas
av yrkandet i omprövningsärendet
eller överklagandet.

12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Kan det i fall som avses i
1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigt antas att
det belopp som avses med anstån-
det inte kommer att betalas i rätt
tid, får anstånd medges endast om
den skattskyldige ställer säkerhet
för beloppet. Anstånd får dock
medges utan att säkerhet ställs om
anståndsbeloppet är förhållandevis
ringa eller det annars finns sär-
skilda skäl. Ställd säkerhet får tas
i anspråk när anståndstiden gått ut.
I övrigt skall bestämmelserna i
lagen (1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. tillämpas.

Om det i fa.ll som avses i
1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigt kan antas
att det belopp som avses med
anståndet inte kommer att betalas i
rätt tid, får anstånd medges endast
om den skattskyldige ställer säker-
het för beloppet. Anstånd får dock
medges utan att säkerhet ställs om
anståndsbeloppet är förhållandevis
ringa eller det armars finns sär-
skilda skäl. Ställd säkerhet får tas
i anspråk när anståndstiden gått ut.
I övrigt skall bestämmelserna om
säkerhet i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. tillämpas.

57 §

Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
till skattemyndigheten.

Skattemyndigheten skall i den
ordning som föreskrivs av rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer anteckna in-
betald skatt för varje skattskyldig
samt upprätta restlängd.

59 §2

Det åligger kronofogdemyndig-
heten att verkställa indrivning av
skatt. Därvid får verkställighet
enligt utsökningsbalken äga rum.

Bestämmelserna om indrivning
av skatt skall också tillämpas på
indrivning av kvarskatteavgift,
dröjsmålsavgift och ränta enligt
denna lag.

Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-
skatteavgift eller ränta som inte
har betalats in i rätt tid skall läm-
nas för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behö-
ver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

97 §

Föreläggande vid vite och beslut
om revision enligt 78 § 1 mom. får
inte överklagas. Inte heller beslut
enligt 55 § 1 mom. första stycket
och 55 § 2 mom. andra stycket
eller beslut rörande framställning
om försättande i konkurs, ackords-
förslag och avskrivning av skatt får
överklagas.

Föreläggande vid vite och beslut
om revision enligt 78 § 1 mom. får
inte överklagas. Inte heller beslut
enligt 55 § 1 mom. första stycket
eller 55 § 2 mom. andra stycket
får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

14

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

53 §2

Prop. 1992/93:198

I fall där underrätt fastställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52  §

1 mom. tredje stycket är uppbörds-
myndighet, snarast översända till
rätten ingiven bouppteckning eller
annan handling, som sägs i 51 §
andra stycket, eller bouppteckning,
som tillhandahållits rätten jämlikt
tredje stycket sistnämnda paragraf.
Därjämte åligger det rätten att,
enligt vad regeringen närmare
bestämmer, tillställa skattemyn-
digheten de uppgifter, som fordras
för uppbörd av skatten. Vad nu
sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när överrätt fastställt
skatt till högre belopp än förut
beräknats eller skattskyldig vitsor-
dat anmärkning som framställts av
den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skall ske till post-
girokonto hos skattemyndigheten.
Inbetalningen sker kostnadsfritt.
Skatten skall anses vara erlagd den
dag, då inbetalningskort eller för-
sändelse innehållande girokort
inkommit till postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom
föreskriven tid, skall skattemyn-
digheten, om ej annat följer av vad
i 6 § sista stycket stadgas, förord-
na om uttagande av felande belopp

I fall där underrätt festställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet som enligt 52  §

1 mom. tredje stycket är uppbörds-
myndighet snarast översända till
rätten en ingiven bouppteckning
eller någon annan handling som
sägs i 51 § andra stycket eller en
bouppteckning som tillhandahållits
rätten enligt tredje stycket sist-
nämnda paragraf. Dessutom är
rätten skyldig att, enligt vad rege-
ringen närmare bestämmer, lämna
skattemyndigheten de uppgifter
som behövs för uppbörd av skat-
ten. Vad som nu sagts gäller också
i tillämpliga delar, när överrätt
festställt skatt till ett högre belopp
än som förut beräknats eller när en
skattskyldig vitsordat en anmärk-
ning som framställts av den enligt
64 § 1 mom. förordnade gransk-
ningsmyndigheten .

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skall ske till post-
girokonto hos skattemyndigheten.
Inbetalningen sker kostnadsfritt.
Skatten skall anses vara betald den
dag, då inbetalningskort eller för-
sändelse som innehåller girokort
kommit till en postanstalt.

Om skatt inte betalas inom före-
skriven tid, skall dröjsmålsavgift
tas ut enligt 58 § 2-5 mom. upp-
bördslagen (1953:272) om inte
annat följer av 6 § sista stycket.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1992:625.

15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

i den ordning, som enligt upp-
bördslagen (1953:272) gäller för
indrivning av restförd skatt. Därvid
tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 §
2-5 mom. lagen. Skattemyndig-
heten får medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift, om det finns sär-
skilda skäl.

Den obetalda skatten och dröjs-
målsavgiften skall lämnas för in-
drivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp. Skat-
temyndigheten får medge befrielse
helt eller delvis från skyldigheten
att betala dröjsmålsavgift, om det
finns särskilda skäl.

Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och
som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne
förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd.

Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

16

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Nuvarande lydelse

5

Bifalles ansökan varom i 4 §
sägs, skall skattemyndigheten med-
dela förordnande om avkortning
eller, där restitution skall ske,
tillställa den skattskyldige honom
tillkommande belopp. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 87 §
uppbördslagen.

Föreslagen lydelse

§2

Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyn-
digheten besluta om nedsättning av
det påförda beloppet eller, där
restitution skall ske, tillställa den
skattskyldige det belopp som han
har rätt till. Därvid tillämpas be-
stämmelserna i 103 § uppbördsla-
gen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.

2 Senaste lydelse 1990:343.

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198

17

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

17 b §2

Belopp som Sjömansskattenämn-
den fästställt till betalning eller
som avses i 17 a § andra stycket
må indrivas i den ordning, som
gäller i fråga om skatt enligt
uppbördslagen.

Införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken må äga rum vid in-
drivning av sjömansskatt och därå
belöpande dröj småls axgift hos
sjömannen och i fall, som avses i
17 § 1 mom. andra stycket, hos
redaren.

Belopp som Sjömansskattenämn-
den fastställt till betalning eller
som avses i 17 a § andra stycket
och som inte har betalats in i rätt
tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1992:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar
inte på skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1992:626.

18

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärde-
skatt1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Nuvarande lydelse

48

Betalas inte skatt i behörig tid
och ordning skall skatten och den
ränta och dröjsmålsavgift, som
belöper på denna, drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller i
tillämpliga delar i fråga om mer-
värdeskatt. Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av mervärdeskatt, ränta
och dröjsmålsavgift.

Föreslagen lydelse

§2

Skatt, ränta eller dröjsmålsavgift
som inte har betalats in i rätt tid
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Begäran om omprövning eller
överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt, ränta
eller dröjsmålsavgift.

49 §

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående
skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den
mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod
beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som
avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för
mycket.

Står den skattskyldige i skuld för
mervärdeskatt, har han vid åter-
betalning enligt första, andra eller
tredje stycket rätt att återfå bara
vad som överstiger skulden och de
räntor och avgifter som belöper på
denna. I lagen (1985:146) om av-
räkning vid återbetalning av skatter

1 Lagen omtryckt 1990:576.

2 Senaste lydelse 1992:627.

3 Senaste lydelse 1992:627.

Om den skattskyldige står i skuld
för mervärdeskatt, har han vid
återbetalning enligt första, andra
eller tredje stycket rätt att återfå
bara vad som överstiger skulden
och de räntor och avgifter som
belöper på denna. Detsamma gäller
om den skattskyldige har en skuld

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

och avgifter finns också föreskrif-
ter som begränsar rätten till åter-
betalning.

Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får

ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens
(1953:272) bestämmelser om re-
stitution av skatt i tillämpliga delar
beträffande återbetalning av mer-
värdeskatt.

som avser till betalning förfallen
skatt enligt uppbördslagen (1953:
272), skatt enligt lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, arbetsgivar-
avgift enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter eller avgift enligt
lagen (1982:423) om allmän löne-
avgift. I lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar rätten
till återbetalning.

I övrigt gäller för återbetalning
av mervärdeskatt uppbördslagens
bestämmelser om restitution av
skatt i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 §
skall dock gälla till utgången av år 1994.

20

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)'

Prop. 1992/93:198

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

22

Inbetalar Värdepapperscentralen
eller aktiebolag ej kupongskatt i
föreskriven tid eller ordning, skall
beskattningsmyndigheten förelägga
centralen eller bolaget att inom
viss tid fullgöra sin betalningsskyl-
dighet.

Efterkommes ej föreläggandet,
skall beskattningsmyndigheten an-
mäla förhållandet till skattemyn-
digheten i det län där bolagets
styrelse har sitt säte. Skattemyn-
digheten förordnar om indrivning
av obetalt kupongskattebelopp samt
dröjsmålsavgift i den ordning som
föreskrives i uppbördslagen (1953:
272) om indrivning av restförd
skatt.

26

Riksskatteverket uppför i särskild
längd utdelningsberättigad, som
kan antagas vara skattskyldig men
för vilken utdelning utbetalats utan
att kupongskatt innehållits, samt
det skattebelopp som belöper på
utdelningen.

Föreslagen lydelse

§2

Om Värdepapperscentralen eller
ett aktiebolag inte betalar in
kupongskatt i föreskriven tid, skall
beskattningsmyndigheten förelägga
centralen eller bolaget att inom
viss tid fullgöra sin betalningsskyl-
dighet.

Om föreläggandet inte följs, skall
beskattningsmyndigheten anmäla
förhållandet till skattemyndigheten
i det län där bolagets styrelse har
sitt säte. Obetalda kupongskatte-
belopp samt dröj småls avgifter skall
av skattemyndigheten lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar
inte på skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

§

Riksskatteverket uppför i särskild
längd utdelningsberättigade som
kan antas vara skattskyldiga men
för vilka utdelning betalats ut utan
att kupongskatt hållits inne, samt
det skattebelopp som belöper på
utdelningen.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

Lydelse enligt prop. 1992/93:196.

21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Om ej annat följer av 11 §, skall
Riksskatteverket delge den som
uppförts i längden utdrag ur denna
och förelägga honom att inom två
månader från den dag då han fick
del av utdraget erlägga skatte-
beloppet. Vill den som uppförts i
längden bestrida skattepåföringen,
skall han senast inom samma tid
göra erinran hos Riksskatteverket,
som meddelar beslut med anled-
ning härav. Beslutet skall delges
den som framställt erinran och
antecknas i längden. Finner verket
att kupongskatt skall erläggas,
skall den skattskyldige föreläggas
att inom viss tid erlägga skatten.

Kupongskatt, som ej erlagts
inom den utsatta tiden, indrives i
den ordning som föreskrives i
uppbördslagen (1953:272) om
indrivning av restförd skatt.

Om inte något annat följer av
11 §, skall Riksskatteverket delge
den som uppförts i längden utdrag
ur denna och förelägga honom att
inom två månader från den dag då
han fick del av utdraget betala
skattebeloppet. Om den som upp-
förts i längden vill bestrida skatte-
påföringen, skall han senast inom
samma tid göra en invändning mot
påföringen hos Riksskatteverket,
som sedan meddelar sitt beslut.
Beslutet skall delges den som gjort
invändningen och antecknas i
längden. Om verket finner att
kupongskatt skall betalas, skall den
skattskyldige föreläggas att inom
viss tid betala skatten.

Kupongskatt, som inte betalats
inom den utsatta tiden, skall av
Riksskatteverket lämnas för in-
drivning. Därvid tillämpas 22 §
andra-fjärde styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

22

10 Förslag till                                                  Pr0P- 1992/93:198

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13

Om ej annat följer av denna lag
gäller uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar i fråga om fel-
parkeringsavgift. Reglerna om
dröjsmålsavgift skall dock inte
tillämpas. Regeringen får före-
skriva avvikelser från uppbörds-
lagen, när det gäller avkortning,
avskrivning och det administrativa
förfarandet i fråga om felparke-
ringsavgift. Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6  § andra

stycket får ej utfärdas senare än ett
år efter den dag då överträdelsen
skedde.

s1

Om inte något annat följer av
denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar i
fråga om felparkeringsavgifter.
Reglerna om dröjsmålsavgift skall
dock inte tillämpas. Regeringen får
föreskriva avvikelser från upp-
bördslagen, när det gäller det ad-
ministrativa förfarandet i fråga om
felparkeringsavgifter.

Åläggande enligt 6  § andra

stycket får inte utfärdas senare än
ett år efter den dag då överträdel-
sen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633.

23

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

6 §

VW i uppbördslagen (1953:272)
stadgas om indrivning, avkortning
och avskrivning av skatt skall i
tillämpliga delar gälla saluvagns-
skatt.

Införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken får äga rum vid in-
drivning av saluvagnsskatt och
dröjsmålsavgift.

Föreslagen lydelse

Det som stadgas i 58 och 59 §§
uppbördslagen (1953:272) om
dröjsmålsavgift och indrivning
skall också gälla saluvagnsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634.

24

12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Prop. 1992/93:198

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)'
dels att 7 och 9-11 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förslagen lydelse

Skall uppbörd ej ske eller har
uppbörd ej lett till full betalning,
skall böterna drivas in genom
kronofogdemyndighetens försorg.
Indrivningen sker på grund av
dom, godkänt föreläggande eller
saköreslängd.

Om uppbörd inte skall ske eller
om uppbörd inte har lett till full
betalning, skall böterna lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m.

§2

Böter som inte har kunnat drivas
in, skall på talan av åklagare för-
vandlas till fängelse, om det är
uppenbart att den bötfällde av
tredska har underlåtit att betala
böterna eller om förvandling an-
nars av särskilda skäl är påkallad
från allmän synpunkt.

15

Adömda böter, som inte har
kunnat indrivas och som inte har
avkortats, skall på talan av åkla-
gare förvandlas till fängelse, om
det är uppenbart att den bötfällde
av tredska har underlåtit att betala
böterna eller om förvandling an-
nars av särskilda skäl är påkallad
från allmän synpunkt.

Ar den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att betala även
andra böter än sådana som avses i första stycket, skall också dessa böter
förvandlas.

Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar
och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av

9 § 1985:148

10 § 1990:375

11 § 1990:375.

2 Senaste lydelse 1983:352.

25

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket
och ett regionalt skatteregister för vaije län.

Registren skall användas vid beskattning för

1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande
fysiska och juridiska personer,

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet,

3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,

4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272),
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter
samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.

Registren skall dessutom använ-
das for avräkning enligt lagen
(1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter.

Det centrala skatteregistret skall
också användas för utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekuti-
va verksamhet och för Riksskatte-
verkets tillsyn enligt lagen (1974:
174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl.

Registren skall dessutom använ-
das för avräkning enligt lagen
(1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter
och för gäldenärsutredning enligt
lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m.

Det centrala skatteregistret skall
också användas för andra utred-
ningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet än som avses
i tredje stycket och för Riksskatte-
verkets tillsyn enligt lagen (1974:
174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143.

2 Senaste lydelse 1991:1920.

26

14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Nuvarande lydelse

1 §

Denna lag gäller i fråga om
preskription av fordringar som
tillkommer det allmänna och som
drivs in enligt bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272), tulla-
gen (1973:670) eller tullagen
(1987: 1065). Den tillämpas dock
inte på fordringar enligt studie-
stödslagen (1973:349).

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller i fråga om
preskription av skatt och andra
fordringar som det allmänna har
rätt till och som drivs in enligt
bestämmelserna i lagen (1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Den tillämpas
dock inte på fordringar enligt
vattenlagen (1918:523), vattenla-
gen (1983:291), rättshjälpslagen
(1972:429), studiestödslagen
(1973:349), bötesverkställighets-
lagen (1979:189) eller fordringar
för vilka särskilda bestämmelser
om preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i
tullagen (1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195.

27

15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27

Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som
skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna
i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff
än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej
tas ut. Övertidsavgifter till faller staten.

Beslut varigenom någon har
påförts övertidsavgift skall genast
sändas till länsstyrelsen. Avgiften
skall betalas till länsstyrelsen inom
två månader från det att beslutet
vann laga kraft. En upplysning om
detta skall tas in i beslutet. Betalas
inte avgiften inom denna tid, får
avgiften samt dröjsmålsavgift be-
räknad enligt 58 § 2-5 mom. upp-
bördslagen (1953:272), drivas in i
den ordning som enligt den lagen
gäller för indrivning av skatt.
Indrivningsåtgärder får inte vidtas
sedan fem år har förflutit från det
att beslutet vann laga kraft.

Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272). Den o-
betalda övertidsavgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för indriv-
ning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:000)
om indrivning av statliga fordring-
ar m.m. Indrivningsåtgärder får
inte vidtas sedan fem år har för-
flutit från det att beslutet vann laga
kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637.

28

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 kap.

16 §’

Prop. 1992/93:198

Betalas inte skatten i rätt tid och
ordning skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller i till-
lämpliga delar för skatt enligt den-
na lag. Beskattningsmyndigheten
beslutar dock om avkortning och
kronofogdemyndigheten om av-
skrivning av skatt. Införsel enligt
15 kap. utsökningsbalken får äga
rum vid indrivning av skatten.

Om skatten inte betalas i rätt tid
skall den lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320.

29

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
in skrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Nuvarande lydelse

Har skatten inte betalats inom
föreskriven tid, skall skattebe-
loppet och i förekommande fall
dröjsmålsavgift på framställning av
inskrivningsmyndigheten omedel-
bart tas ut genom utmätning.

Föreslagen lydelse

35 §‘

Om skatten inte har betalats
inom föreskriven tid, skall skatte-
beloppet och i förekommande fäll
dröjsmålsavgift på framställning av
inskrivningsmyndigheten omedel-
bart lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640.

30

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1

dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,

dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast
före den nya 28 a §,

dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före
den nya 28 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §2

Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala
arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4, 7 och 12 §§ är
tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för beloppet samt den
ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten
får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan arbetsgivarens betalnings-
skyldighet för beloppet har bort-
fallit enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i den ordning som gäller för
indrivning av skatt enligt upp-
bördslagen (1953:272). Därvid får
införsel enligt 15 kap. utsöknings-
balken äga rum.

Den som har fullgjort sin betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et får söka beloppet åter av arbets-
givaren. Därvid skall bestämmel-
serna i 76 § uppbördslagen tilläm-
pas.

Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan arbetsgivarens betalnings-
skyldighet för beloppet har fallit
bort enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i den ordning som enligt 28
a § gäller för indrivning av ar-
betsgivaravgifter.

Den som har fullgjort sin betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et får söka beloppet åter av arbets-
givaren. Därvid skall bestämmel-
serna i 76 § uppbördslagen (1953:
272) tillämpas.

1 Lagen omtryckt 1991:98.

Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.

2 Senaste lydelse 1992:684.

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

16 §3

Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut
ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband
därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots
att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en
annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas
utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-
skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört
arbetet.

Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-
skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid.

Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedels-
innehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Hos den som har blivit ålagd be-
talningsskyldighet enligt första
stycket får indrivning ske i samma
ordning som gäller för restförd
skatt enligt uppbördslagen.

Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet enligt första
stycket får indrivning ske i samma
ordning som enligt 28 a § gäller
för arbetsgivaravgifter.

18

§4

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas av
skattemyndigheten.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut
enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som
vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto
som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat
avgifterna.

Kronofogdemyndigheten får hos
F-skattesedelsinnehavaren driva in
beloppet i den ordning som gäller
för indrivning av skatt. Införsel får
dock inte beviljas. F-skattesedels-
innehavaren skall betala dröjsmåls-
avgift på beloppet.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt andra stycket.

Kronofogdemyndigheten får hos
F-skattesedelsinnehavaren driva in
beloppet i den ordning som gäller
för indrivning av arbetsgivarav-
gifter. Införsel får dock inte bevil-
jas. F-skattesedelsinnehavaren skall
betala dröjsmålsavgift på beloppet.

3 Senaste lydelse 1992:684.

4 Senaste lydelse 1992:684.

32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Dröjsmålsavgift

28 §5

En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på

1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas
inom den tid som anges i 12 § första stycket,

2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket
i avsaknad av uppbördsdeklaration,

3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas
inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket.

Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §,
tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast
vid anståndstidens utgång.

Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:
272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivar-
avgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första
stycket.

Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldig-

heten att betala dröjsmålsavgift, om

Uppbördslagens bestämmelser
om indrivning, avkortning, avskriv-
ning och antagande av ackords-
förslag skall också tillämpas i
fråga om belopp på vilket denna
lag är tillämplig. Införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får äga rum.

Indrivning m.m.

(27 a §6)

Arbetsgivaravgifter, ränta och
dröjsmålsavgift som inte har beta-
lats i rätt tid och ordning får ome-
delbart drivas in.

det finns särskilda skäl.

Indrivning

28 a §

Arbetsgivaravgifter, ränta och
dröjsmålsavgift som inte har beta-
lats i rätt tid skall lämnas för in-
drivning. Regeringen får föreskriva
att indrivning inte behöver begäras
för en fordran som avser ett ringa
belopp. Bestämmelser om indriv-
ningfinns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1992:642.

6 Senaste lydelse 1992:642.

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198

33

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Tillkommer ett belopp som avses
i 1 § någon mot vilken det allmän-
na har en fordran, som är för
indrivning registrerad i utsöknings-
registret och drivs in enligt be-
stämmelserna i uppbördslagen
(1953:272), tullagen (1973:670),
bötesverkställighetslagen (1979:
189) eller tullagen (1987:1065),
skall från beloppet, om inte annat
följer av vad nedan sägs, avräknas
så mycket som kan gå till betalning
av fordringen. Med det allmännas
fordran avses också förrättnings-
kostnader i målet enligt 17 kap.
1 § utsökningsbalken. Endast vad
som överstiger det allmännas ford-
ran får utbetalas.

Om någon har rätt till ett belopp
som avses i 1 § och om det all-
männa mot denna person har en
fordran, som är registrerad för
indrivning i utsökningsregistret och
drivs in enligt bestämmelserna i
lagen (1993:000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. skall från
beloppet räknas av så mycket som
kan gå till betalning av fordringen,
om inte något annat följer av vad
som nedan sägs. Med det all-
männas fordran avses också for-
rättningskostnader i målet enligt 17
kap. 1 § utsökningsbalken. Endast
vad som överstiger det allmännas
fordran får betalas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsöknings-
registret före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187.

34

20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 § § utsökningsregisterlagen (1986:617)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

§

För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett
för hela landet gemensamt utsök-
ningsregister.

För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett
för hela riket gemensamt utsök-
ningsregister.

Registret skall användas inom exekutionsväsendet för

1. verkställighet enligt utsökningsbalken,

2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,

2 a. indrivning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.,

3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.

Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet for

1. ändamål som avses i andra stycket 3,

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,

3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter.

6 §'

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i
den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om

1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare
av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,
influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra
förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av
exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet,

2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,

3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för
utbetalning av influtna medel och annan redovisning,

4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betal-
ningssäkring,

6. kvarstad och återtagande av vara,

7. bötesförvandling,

8. betalningsinställelse och likvidation,

9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt

2 § ackordslagen (1970:847),

10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av

tillgångar,

10 a. förekomst av och tidpunkt
för gäldenärsutredning enligt 6 §
lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m.,

11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,

12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs for registrets
användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

36

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

29 §

Betalas inte avgiften inom den
tid som anges i 28 §, får avgiften
tillsammans med en dröjsmålsav-
gift, beräknad enligt 58 § 2-5
mom. uppbördslagen (1953:272),
indrivas i den ordning som enligt
nämnda lag gäller för indrivning
av skatt.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit

Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen (1953:
272). Den obetalda avgiften och
dröj småls avgiften skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp. Be-
stämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

37

22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35

Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall drivas
in i den ordning som gäller för in-
drivning av skatt enligt uppbörds-
lagen (1953:272). Om säkerhet har
ställts eller om varan utgör säker-
het, får tullmyndigheten ta ut be-
loppet ur säkerheten.

§

Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall lämnas
för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behö-
ver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Om säkerhet
har ställts eller om varan utgör
säkerhet, får tullmyndigheten ta ut
beloppet ur säkerheten.

36 §

Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in
tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldig-
heten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.

Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et skall föras vid allmän domstol.
Talan får inte väckas sedan den
tullskyldiges betalningsskyldighet
för beloppen har bortfallit enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd betalningsskyl-
dighet får indrivning ske i samma
ordning som gäller för skatt enligt
uppbördslagen (1953:272).

Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et skall föras vid allmän domstol.
Talan får inte väckas sedan den
tullskyldiges betalningsskyldighet
för beloppen har fallit bort enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd betalningsskyl-
dighet får indrivning ske i samma
ordning som gäller för tull och
annan skatt enligt 35 §.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt
första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

38

23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 § § samt rubriken närmast före 66 §
fordonsskattelagen (1988:327)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

60 §2

Om ett beslut om skatt har över-

Om ett beslut om skatt har över-

klagats eller skatten annars kan
antas komma att avkortas, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 49 §
1, 2 och 3 mom. uppbördslagen
(1953:272) om anstånd skall då
tillämpas.

Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med
att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall
betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas
bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14
och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av-
skrivning av skatt

66
Betalas inte skatten i rätt tid
skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller även
skatt enligt denna lag. \tid som
sägs i 67 § första stycket uppbörds-
lagen om skattemyndighet skall

klagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan
den skattskyldige av beskattnings-
myndigheten få anstånd med betal-
ning av skatten. Bestämmelserna i
49 § 1,2 och 3 mom. uppbörds-
lagen (1953:272) om anstånd skall
då tillämpas.

Indrivning och återbetalning av
skatt

§3

Om skatten inte betalas i rätt tid
skall den lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbal-
ken ske.

Fordonsskatt som skulle ha beta-
lats men inte har betalats far sättas
ned genom automatisk databehand-
ling på grundval av uppgifter i bil-
registret. Vid återbetalning av
fordonsskatt skall räknas av endast

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.

2 Senaste lydelse 1992:644.

3 Senaste lydelse 1992:1440.

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

därvid i stället gälla beskattnings-
myndigheten. Fordonsskatt som
skulle ha betalats men inte har
erlagts får avkortas genom automa-
tisk databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret. Vid åter-
betalning av fordonsskatt skall
avräknas endast sådan till betalning
förfallen fordonsskatt som inte
erlagts, dröjsmålsavgift och skatte-
tillägg som belöper på sådan skatt
samt sådana avgifter enligt bilre-
gisterkungörelsen (1972:599) som
uppbärs i samband med uppbörd
av fordonsskatt. I fråga om avräk-
ningen skall 37, 38, 45 och 84 §§
tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken får äga rum vid in-
drivning av skatten.

sådan fordonsskatt som är för-
fallen till betalning och som inte
har betalats samt dröjsmålsavgift
och skattetillägg som belöper på
sådan skatt och sådana avgifter
enligt bilregisterkungörelsen (1972:
599) som uppbärs i samband med
uppbörd av fordonsskatt. I fråga
om avräkningen skall 37, 38, 45
och 84 §§ tillämpas.

Begäran om omprövning eller
överklagande inverkar inte på skyl-
digheten att betala skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

40

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap.

8 §*

Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol
efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det
att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas be-
stämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på
motsvarande sätt. När fem år har gått efter det att överträdelsen
upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, får den tillsam-
mans med dröjsmålsavgift, som
beräknas enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272), drivas
in på det sätt som enligt nämnda
lag gäller för indrivning av skatt.
Indrivningsåtgärder får dock inte
vidtas när fem år har gått efter det
att beslutet vann laga kraft.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272). Den
obetalda avgiften och dröjsmålsav-
gift skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Indrivningsåt-
gärder får dock inte vidtas när fem
år har gått efter det att beslutet
vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646.

41

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fortyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

6 §

Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol
efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det
att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte
kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem
år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte

Prop. 1992/93:198

påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Betalas inte avgiften inom
denna tid, får den jämte dröjsmåls-
avgift, som beräknas enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen (1953:
272), indrivas i den ordning som
enligt nämnda lag gäller för in-
drivning av skatt. Indrivningsåt-
gärder får dock inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det be-
slutet vann laga kraft.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272). Den
obetalda avgiften och dröjsmålsav-
gift skall lämnas för indrivning.
Indrivningsåtgärder får dock inte
vidtas sedan fem år har förflutit
från det beslutet vann laga kraft.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:
OOOO) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647.

42

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskonto medel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Nuvarande lydelse

10

Betalas inte skatten i rätt tid och
ordning skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning gäller i
tillämpliga delar för skatt enligt
denna lag.

Föreslagen lydelse

§

Skatt eller dröjsmålsavgift som
inte har betalats in i rätt tid skall
lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa be-
lopp.

Bestämmelser om indrivning/zn/w
i lagen (1993:000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

43

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

dels att 22 § skall upphöra att gälla,

dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

21 §

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av besluts-
behörighet i 2 a §, om anstånd
med inbetalning av skatt i 49 och
51 §§, om indrivning m.m. i 57 a-
59 och 61-64 §§, om avkortning
och avskrivning av skatt i 65-67
§§, om central tillsyn m.m. i 72 §,
om rätt att taga del av preliminär
självdeklaration m.m. i 73 §, om
arbetsgivares ansvarighet för ar-
betstagares skatt, m.m. i 77, 77 a
och 78 §§, om straffbestämmelser
m.m. i 79-81 och 83 §§, om om-
prövning m.m. i 84-94 §§, om be-
slut om särskilda debiteringsåtgär-
der i 95 § samt om överklagande
m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Beslut om anstånd som
avses i 49 § nämnda lag meddelas
av beskattningsmyndigheten enligt
denna lag. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnad för denne.

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av besluts-
behörighet i 2 a §, om anstånd
med med inbetalning av skatt i 49
och 51 §§, om dröjsmålsavgift i
58 §, om indrivning i 59 §, om an-
svar för skatt som påförts en av-
liden eller ett dödsbo i 61 §, om
central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt
att ta del av preliminär självdekla-
ration m.m. i 73 §, om arbets-
givares ansvarighet för arbets-
tagares skatt, m.m. i 77, 77 a och
78  §§, om straffbestämmelser

m.m. i 79-81 och 83 §§, om om-
prövning m.m. i 84-94 §§, om
beslut om särskilda debiterings-
åtgärder i 95 § samt om över-
klagande m.m. i 96-103 §§ upp-
bördslagen (1953:272). Beslut om
anstånd som avses i 49 § den lagen
meddelas av beskattningsmyndig-
heten enligt denna lag. Beslut om
anstånd skall skyndsamt meddelas
den skattskyldige utan kostnad för
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918.

44

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Prop. 1992/93:198

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

dels att 24 § skall upphöra att gälla,

dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning
av skatt i 49 och 51 §§, om upp-
börd i 52 §, om indrivning m.m. i
57 a-59 och 61-64 §§, om avkort-
ning och avskrivning av skatt i 65-
67 §§, om rätt att taga del av
preliminär självdeklaration m.m. i
73 §, om arbetsgivares ansvarighet
for arbetstagares skatt m.m. i 77,
77 a och 78 §§, om straffbestäm-
melser m.m. i 79, 80, 81 och
83 §§, om omprövning m.m. i 84-
94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m.m. i 97, 99 och
103 §§ uppbördslagen (1953:272).
Vad som där sägs om arbetsgivare
skall då gälla den som är redovis-
ningsskyldig enligt 14 § denna lag
och vad som där sägs om skatte-
myndighet skall gälla skattemyn-
digheten i Kopparbergs län. Med
uppbördsdeklaration avses enligt
denna lag redovisning enligt 14 §.
Beslut om anstånd skall skyndsamt
meddelas den skattskyldige utan
kostnad för denne.

23 §

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning
av skatt i 49 och 51 §§, om upp-
börd i 52 §, om dröjsmålsavgift i
58 §, om indrivning i 59 §, om
ansvar för skatt som påförts av-
liden eller dödsbo i 61 §, om rätt
att taga del av preliminär självdek-
laration m.m. i 73 §, om arbets-
givares ansvarighet för arbets-
tagares skatt, m.m. i 77, 77 a och
78  §§, om straffbestämmelser

m.m. i 79, 80, 81 och 83 §§, om
omprövning m.m. i 84-94 §§, om
beslut om särskilda debite-
ringsåtgärder i 95 § samt om över-
klagande m.m. i 97, 99 och 103
§§ uppbördslagen (1953:272). Vad
som där sägs om arbetsgivare skall
då gälla den som är redovisnings-
skyldig enligt 14 § denna lag och
vad som där sägs om skattemyn-
dighet skall gälla skattemyndighe-
ten i Kopparbergs län. Med upp-
bördsdeklaration avses enligt denna
lag redovisning enligt 14 §. Beslut
om anstånd skall skyndsamt med-
delas den skattskyldige utan kost-
nad för denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.

45

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter att övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1659)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993 och tillämpas första
gången vid 1994 års taxering såvitt
avser 3 kap. 4, 9 och 53 §§ och i
övrigt vid 1995 års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993 och tillämpas första
gången vid 1994 års taxering såvitt
avser 3 kap. 4, 9 och 53 §§ och i
övrigt vid 1995 års taxering. Vid
tillämpningen av förutvarande 2
kap. 10 § vid 1994 års taxering
gäller att fysisk person får lämna
förenklad självdeklaration även
om, vid redovisningen av inkomst
av tjänst, avdrag för kostnader för
fullgörande av tjänsten yrkas för
resor till och från arbetsplatsen
med allmänna kommunikations-
medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

46

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Prop. 1992/93:198

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om indrivning av statliga fordringar
m.m.

1 Inledning

Inom regeringskansliet har sedan en tid pågått ett arbete som syftar till
att göra systemet för uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter enklare
och smidigare och samtidigt mer effektivt. Bland de förslag i den rikt-
ningen som riksdagen nyligen har haft att ta ställning till kan nämnas
förslagen om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m.
(prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:
624 m.fl.) och om F-skattebevis m.m. (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:
SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680 m.fl.).

Jag kommer nu att ta upp vissa frågor om indrivningsförfarandet.

Det var mot bakgrund av en snabb ökning av det restförda skatte- och
avgiftsbeloppet, men också av brister i författningsregleringen, som en
särskild utredare tillkallades i början av 1980-talet med uppdrag att göra
en översyn av indrivningslagstiftningen. Utredningen (B 1981:02) antog
namnet Skatteindrivningsutredningen (SIU).

SIU har avgett sex betänkanden. Fyra av dessa har lett till lagstiftning,
nämligen betänkandena Restavgift på skatt m.m. (Ds B 1981:12), Utsök-
ningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), Indrivningsuppdrag till och från utlandet
(Ds Fi 1984:14) och Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid (SOU 1988:
60). Det sistnämnda betänkandet innehöll förslag till ett nytt avgifts-
system vid försenade skattebetalningar. Det nya avgiftssystem som trädde
i kraft den 1 januari 1993 skiljer sig dock på många punkter från vad
SIU föreslagit.

Förslagen i SIU:s återstående betänkanden, Indrivning av skatt m.m.
(Ds Fi 1984:4) och Indrivningslag m.m. (SOU 1987:10) har nära sam-
band med varandra. I det förra behandlas i huvudsak frågor om admini-
strativa rutiner i de allmänna målen och i det senare frågor om statens
borgenärsfunktion vid indrivning. SIU:s överväganden i dessa två be-
tänkanden utmynnar bl.a. i förslag till en särskild indrivningslag
kompletterad med en indrivningsförordning. I sak innebär förslagen
främst en enklare och mera enhetlig kontorsmässig hantering av de
allmänna målen samt förtydligande och en viss utvidgning av krono-

47

fogdemyndighetens borgenärsuppgifter. En tydlig gräns dras genom Prop. 1992/93:198
förslagen mellan uppbörd och indrivning, samtidigt som bestämmelser
föreslås som skall garantera att en effektiv samverkan sker mellan
skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten.

Betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar av remissvaren
har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgängliga i resp,
lagstiftningsärende (dnr 969/84 samt 889 och 1128/87).

Vissa frågor som behandlats i betänkandena har fått en lösning i
samband med att en ny organisation for exekutionsväsendet genomfördes
den 1 juli 1988. Den dåvarande länsskattemyndighetens tillsynsroll vad
gäller indrivningen upphörde. Samtidigt fick Riksskatteverket (RSV)
genom den nya instruktionen för exekutionsväsendet utökade befogen-
heter att leda och styra verksamheten. Även behörigheten att företräda
staten vid domstol reglerades i instruktionen.

Nu avser jag att ta upp de förslag som läggs fram i betänkandet om en
indrivningslag m.m. till behandling. En sammanfattning av förslagen bör
fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende. En förteckning över
de remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet bör fogas som
bilaga 2 till protokollet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som utarbetats inom Finansdepartementet mot den bak-
grund som jag nu har redogjort för. De granskade förslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till proto-
kollet som bilaga 4. Jag återkommer till yttrandet i författningskommen-
tarerna till de lagrum vilkas utformning Lagrådet lämnat synpunkter på.
Jag godtar, som kommer att framgå, Lagrådets förslag till ändringar.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten.

Utöver de lagförslag som remitterades till Lagrådet tar jag här också
upp ett förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter. Förslaget rör vissa justeringar i deklarationsfor-
farandet vid 1994 års taxering.

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande ordning

Skatter, avgifter och liknande offentligrättsliga fordringar som tillkommer
staten fastställs och betalas enligt noga reglerade förfaranden. När det
gäller skatter, som utgör den beloppsmässigt helt övervägande delen av
de statliga fordringarna, kan förfarandet delas in i taxering, debitering,
uppbörd och indrivning. De olika åtgärderna följer på varandra som länk-
arna i en kedja. Taxeringen, som främst berör vissa vanligt förekom-
mande skatteslag, är ett förfarande varigenom skattemyndigheten be-

48

stämmer underlaget för att ta ut skatt. Debiteringen innebär att skatte- Prop. 1992/93:198
anspråket fastställs och påförs den betalningsskyldige. Med uppbörd av-
ses att skattemyndigheten, efter debiteringen eller samtidigt med denna,
tar emot betalning som sker inom ramen för de ordinarie betalnings-
rutinerna. Om betalning inte sker under uppbördsskedet överlämnas ford-
ringen till kronofogdemyndigheten för indrivning. Överlämnandet föregås
inte av domstolsprövning eller något liknande förfärande eftersom ford-
ringen får utsökas utan föregående dom.

Kronofogdemyndighetens huvudsakliga arbetsuppgift är verkställighet
enligt utsökningsbalken (UB) och andra författningar (3 kap. 1 § för-
ordningen [1988:784] med instruktion för exekutionsväsendet). Mål om
verkställighet enligt UB kan vara av två slag - allmänna mål eller
enskilda mål. Allmänna mål är mål om uttagande av böter, vite, skatt,
tull, avgift och liknande medel som tillkommmer staten och som får
utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare före-
skriver, annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun. I
annan lag kan föreskrivas att även mål om uttagande av annan fordran
är allmänt mål. Andra utsökningsmål än som nu har sagts är enskilda mål
(1 kap. 6 § UB).

Till största delen är de enskilda målen sådana som rör verkställighet av
olika slag av privaträttsliga fordringar, men de kan även gälla t.ex.
avhysning, verkställighet av kvarstadsbeslut eller återställande av be-
sittning till viss egendom.

Vid sidan av utsökningsmål handlägger kronofogdemyndigheten även
vissa andra mål om verkställighet, främst sådana som gäller återtagning
av varor som köpts på avbetalning. Kronofogdemyndigheten handlägger
också mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-
räckning (summarisk process). Vidare är 21 av landets 24 kronofogde-
myndigheter tillsynsmyndighet i konkurs (TSM).

Den främsta skillnaden i kronofogdemyndighetens handläggning mellan
allmänna och enskilda mål är att kronofogdemyndigheten i den förra
typen av mål, utöver sin funktion som exekutiv (verkställande) myndig-
het, också har till uppgift att i viktiga avseenden ta till vara statens
intresse som borgenär (borgenärsfunktionen). Detta avspeglar sig bl.a. i
de administrativa rutinerna i de allmänna målen, som skiljer sig avsevärt
från vad som gäller i enskilda mål.

De allmänna utsökningsmålen kan sägas vara indelade i två grupper.
Hos kronofogdemyndigheten skiljer man nämligen på månadsräknings-
medel och handräckningsmedel. Skillnaderna mellan målen visar sig i
första hand om en fordran inte kan drivas in i ett tidigt skede. Mål som
hör till gruppen månadsräkningsmedel ligger därefter kvar hos kronofog-
demyndigheten för bevakning till dess fordringen preskriberas, medan
mål som hör till gruppen handräckningsmedel återredovisas till den
uppdragsgivande myndigheten. Det betyder att handräckningsmedel i
detta avseende hanteras på samma sätt som enskilda utsökningsmål. Det
ankommer i dessa mål på den uppdragsgivande myndigheten att ta ställ-
ning till om nya indrivningsåtgärder skall prövas vid ett senare tillfälle.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198

49

Uppdelningen av fordringarna i dessa grupper är inte författningsreg- Prop. 1992/93:198
lerad. När nya medelsslag tillkommer bestämmer RSV vilkendera av
grupperna dessa skall hänföras till. Till gruppen månadsräkningsmedel
hör det stora flertalet av alla direkta och indirekta skatter samt
arbetsgivaravgifter och böter. Som handräckningsmedel handläggs tull,
studiemedelsavgifter och vissa andra statliga fordringar. Till denna grupp
hänförs också vissa fordringar som inte tillkommer staten, exempelvis
utländska skatter som får drivas in här på grund av handräckningsavtal
och vissa regressfordringar.

För kronofogdemyndighetens handläggning av utsökningsmål finns i
dag ett förhållandevis väl utbyggt datorstöd. Det gäller framför allt de
allmänna målen, där det datorbaserade redovisningssystemet för exeku-
tionsväsendet (REX) varit i drift i hela landet sedan 1984. Därefter har
emellertid datorstödet byggts ut avsevärt även vad gäller de enskilda
målen. Det personregister som förs med hjälp av REX, utsökningsre-
gistret, regleras i utsökningsregisterlagen (1986:617) och utsöknings-
registerförordningen (1986:678). I registret förekommer uppgifter om alla
gäldenärer och mål som finns hos kronofogdemyndigheten. I allmänna
mål överlämnas så gott som alla indrivningsuppdrag till kronofogde-
myndigheten på ADB-medium. Det förfarandet regleras i förordningen
(1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exeku-
tionsväsendet. Kronofogdemyndigheten har för utredningsändamål i stor
utsträckning åtkomst via terminal till uppgifter i de register som
skattemyndigheten för med stöd av skatteregisterlagen (1980:343)
kompletterad med skatteregisterförordningen (1980:556). De har också
terminalåtkomst till vissa andra register.

2.2 Reformbehov

1877 års utsökningslag, som gällde fram till UB:s ikraftträdande den 1
januari 1982, var direkt tillämplig endast i enskilda mål. UB och ut-
sökningsförordningen (1981:981) gäller visserligen i såväl allmänna som
enskilda mål, men åtskilliga av bestämmelserna är undantagna från till-
lämpning i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser
som finns i andra författningar, främst uppbördslagen (1953:272), UBL,
och uppbördsförordningen (1967:626), UBF. Förfarandet i de allmänna
målen är till följd härav delvis oreglerat.

I särskilt hög grad gäller att författningsregleringen är ofullständig i
fråga om de arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför utsök-
ningsrättens område, dvs. borgenärsfunktionen. Vissa viktiga uppgifter
är helt oreglerade. På detta område är regleringen också splittrad på ett
sätt som försvårar tillämpningen. Gränsen mellan den uppdragsgivande
myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvarsområden är oklar.
Vad gäller de administrativa rutinerna skiljer sig olika medelsslag åt på
ett sätt som onödigtvis tynger hanteringen hos kronofogdemyndigheten.
Lagstiftningen är vidare i viktiga avseenden föråldrad. Såvitt gäller de
administrativa rutinerna i de allmänna målen återspeglas t.ex. de
förändringar som har skett genom införandet av datorstöd vid kronofog-
demyndigheten bara i begränsad utsträckning i lagstiftningen.

50

3 Allmänna utgångspunkter för en reform

Enligt min mening är det av största vikt att skapa så goda förutsättningar
som möjligt för en effektiv indrivning av fordringar på skatt m.m. Ge-
nom att kronofogdemyndigheten svarar för verkställigheten och därvid
också i väsentliga avseenden företräder det allmännas boigenärsintressen
kan myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar för att skatter och andra
statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar inte kronofog-
demyndigheten över alla de verktyg som lagstiftningen ger for att utverka
betalning. Beslut om konkursansökan och antagande av ackordsförslag är
t. ex. enligt dagens bestämmelser uppgifter för skattemyndigheten, låt
vara att kronofogdemyndigheten getts generellt bemyndigande att ansöka
om konkurs.

Borgenärsfunktionen

Som jag redan nämnt är de arbetsuppgifter som hör till boigenärsfunk-
tionen ofullständigt reglerade. Det saknas exempelvis helt bestämmelser
om uppskov och avbetalning, trots att det är frågor som aktualiseras i ett
mycket stort antal fäll hos kronofogdemyndigheten. Avsaknaden av regle-
ring är särskilt allvarlig med tanke på att möjligheten till uppskov kan
vara av stor betydelse för den enskilde. I avsaknad av närmare före-
skrifter råder det i dag vidare osäkerhet om vilka uppgifter om enskildas
förhållanden som vid indrivningen får överföras från skattemyndigheten
till kronofogdemyndigheten.

SIU:s förslag vad gäller statens borgenärsfunktion under indrivningen
har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det
finns dock remissinstanser som är kritiska. Några av dessa menar att den
utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter som SIU före-
slår skulle kunna leda till att dess ställning som opartisk exekutiv
myndighet ifrågasätts. Ett par remissinstanser menar att effektiviteten i
skatteindrivningen inte främjas av att kronofogdemyndighetens borge-
närsuppgifter utökas. Dessa remissinstanser framhåller i stället betydelsen
av samordning mellan taxering, debitering uppbörd och indrivning av
skatt.

För egen del gör jag följande bedömning.

Den ordning som gäller i Sverige, med en exekutiv myndighet som
svarar för verkställigheten i fråga om alla slags fordringar inom såväl
det offentligrättsliga som det privaträttsliga området, har stora fördelar.
Utredning om gäldenäremas ekonomiska förhållanden sker samordnat för
alla mål som är anhängiga samtidigt hos myndigheten och den informa-
tion som har samlats in i ett tidigare mål kan utnyttjas om ytterligare mål
kommer in kort tid därefter. Kronofogdemyndighetens agerande kan
grundas på en samlad bild av gäldenärens skulder i såväl allmänna som
enskilda mål. Exekutiva åtgärder vidtas samordnat för båda måltypema.

Ordningen med bevakning av skattefordringar m.m. hos kronofogde-
myndigheten efter ett misslyckat verkställighetsförsök innebär att
verkställigheten på ett smidigt sätt kan återupptas om det senare kommer

Prop. 1992/93:198

51

fram uppgifter som tyder på att gäldenären har egendom eller inkomst
som kan tas i anspråk genom exekutiva åtgärder. Den information som
samlas in i det exekutiva arbetet är i stor utsträckning relevant också när
det gäller att agera som borgenärsföreträdare. Det är därför en fördel
från resurssynpunkt att det är kronofogdemyndigheten som har att ta
ställning till vilka åtgärder av borgenärskaraktär som skall vidtas.

Som redan nämnts har en ny organisation för exekutionsväsendet
genomförts fr.o.m. den 1 juli 1988 (prop. 1986/87:52, bet. 1986/87:
LU12, rskr. 1986/87:103). I propositionen (s. 39) konstaterade före-
draganden att den organisation som föreslogs där, med en kronofogde-
myndighet i varje län, gav möjlighet att pröva nya lösningar vad gäller
borgenärsfunktionen inom ramen för det arbete som bedrevs i SIU.

Jag delar den uppfattningen. Möjligheterna att hos varje myndighet
upprätthålla en hög kompetens vad gäller borgenärsfunktionen har med
den nya organisationen ökat väsentligt. För en effektiv indrivning är det
angeläget att kronofogdemyndigheten även formellt kan förfoga över
samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren tillhandahåller för att utverka
betalning av en gäldenär. Det bör enligt min mening också främja indriv-
ningsresultatet om kronofogdemyndigheten får ett större inflytande i
frågor som inrymmer en bedömning av en skattskyldigs betalningsför-
måga både på kort och lång sikt.

Samtidigt gäller att det är nödvändigt med en nära samverkan mellan
de myndigheter som här påfört fordringarna, främst skattemyndigheten,
och kronofogdemyndigheten.

Även för skatteförvaltningen gäller fr.o.m. den 1 januari 1991 en ny
organisation med en skattemyndighet i vaije län (prop. 1989/90:74, bet.
1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217, SFS 1990:324 m.fl.). Med en parall-
ell uppbyggnad av de regionala organisationerna, och med RSV som
central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutions-
väsendet, är förutsättningarna goda för samverkan mellan myndigheterna
i skatteindrivningen. Jag kan mot den bakgrunden inte se någon risk för
att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter,
och en tydlig gränsdragning mellan uppbörd och indrivning, skulle leda
till bristande samordning mellan indrivningen och de tidigare leden i
förfarandet. I stället ser jag betydande fördelar med att låta de funktioner
som aktualiseras i indrivningsskedet vara samlade hos kronofogdemyn-
digheten. Det är enligt min mening en förutsättning för att denna skall
kunna agera på ett effektivt sätt i alla indrivningssituationer.

När det sedan gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som exekutiv
myndighet vill jag framhålla att det inte förekommit någon allvarlig kritik
som varit föranledd av att det skulle ha uppstått konflikter mellan de
roller som kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Detta visar en-
ligt min mening att det inte vållat några större svårigheter att i den
praktiska tillämpningen hålla boigenärsrollen skild från rollen som
exekutiv myndighet. De fåtaliga anmärkningar mot kronofogdemyndig-
hetens agerande som skulle kunna förklaras av sådana svårigheter har
gällt situationer som kunnat undvikas med en något annorlunda utform-
ning av regelverket, t.ex. vad gäller rättsverkningarna av kvarstad. Jag
skall strax återkomma till den saken.

Prop. 1992/93:198

52

De åtgärder som föreslås i det följande kommer enligt min mening inte Prop. 1992/93:198
heller att på annat sätt inkräkta på kronofogdemyndighetens handläggning
av enskilda mål. I stället kan vissa av förslagen leda till att de enskilda
borgenärernas rätt blir bättre tillvaratagen än vad som nu är fallet.
Exempelvis kan enskilda borgenärer ha användning av de uppgifter om
en gäldenärs samlade ekonomiska ställning som vanligtvis kommer att
framgå av en gäldenärsutredning, i den mån uppgifterna inte omlättas av
sekretess.

Som jag nyss antytt kan dock vissa särskilda åtgärder vara påkallade
för att stärka de enskilda målens ställning. SIU har förordat att verk-
ställighet av kvarstad utrustas med samma rättsverkningar vad gäller
förmånsrätt som verkställighet av betalningssäkring och att enskilda mål
inte redovisas efter ett misslyckat utmätningsförsök, utan i likhet med
allmänna mål får ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning.

Även RSV har, i en delrapport Översyn av utsökningsbalken (RSV
Rapport 1991:1), föreslagit att verkställighet av kvarstad skall medföra
förmånsrätt. Frågan, som inrymmer vissa komplikationer, bereds för
närvarande i Justitiedepartementet. Förslaget att låta enskilda mål ligga
kvar för bevakning återkommer i RSV:s slutrapport Översyn av utsök-
ningsbalken (RSV Rapport 1992:1). En sådan ordning skulle uppen-
barligen vara till gagn for borgenärerna i de enskilda målen och även
innebära administrativa fördelar för kronofogdemyndigheterna. Jag är
emellertid inte beredd att föregripa den fortsatta beredningen av RSV:s
rapport genom att nu lägga fram förslag i denna fråga.

Administrativa rutiner m.m.

SIU har vidare, i betänkandet Indrivning av skatt m.m., lagt fram förslag
som syftar till att skapa gemensamma administrativa rutiner för hand-
läggningen av flertalet fordringsslag i allmänna mål och undvika det
dubbelarbete som i dag förekommer beträffande vissa slags fordringar.
Dessa förslag har fått ett genomgående positivt mottagande av remiss-
instanserna. Även jag anser att utredningens förslag i allt väsentligt bör
följas.

Gränsen mellan den uppdragsgivande myndighetens verksamhet och
indri vningsverksamheten

Som SIU påpekat är det angeläget att det klarläggs vid vilken tidpunkt
ansvaret för handläggningen av en fordran övergår från skattemyndig-
heten, eller annan myndighet som påfört fordringen, till kronofogde-
myndigheten. En sådan gränsdragning behövs för myndigheternas hante-
ring så att exempelvis dubbelarbete undviks, men också för att underlätta
den betalningsskyldiges kontakter med myndigheterna.

Som SIU anfört är det naturligt att bestämma myndigheternas
kompetensområde med utgångspunkt från fordringens överlämnande till
indrivning. Det är en ordning som till stora delar gäller redan i dag. Med
ett sådant synsätt är det kronofogdemyndigheten som företräder boige-
nären och förfogar över fordringen sedan den har överlämnats till in-

53

drivning. Därav följer att kronofogdemyndigheten förfogar över de Prop. 1992/93:198
indrivningsåtgärder som står till buds. SIU har föreslagit att krono-
fogdemyndigheten skall få vidta vissa åtgärder, exempelvis besluta om
uppskov, även i fråga om fordringar som inte har överlämnats till myn-
digheten. Jag har förståelse för ett sådant synsätt eftersom det kan vara
till fördel om åtgärder kan vidtas i fråga om en gäldenärs samtliga obe-
talda fordringar, oberoende av om indrivning har hunnit begäras eller
inte. Samtidigt föreligger då inte den klara avgränsning som jag nyss
efterlyste, vilket jag ser som en avgörande nackdel.

En olägenhet med överlämnandet som en skarp gräns mellan berörda
myndigheter är att kronofogdemyndigheten inte kan agera samlat i vissa
fall när så behövs. När det exempelvis gäller för kronofogdemyndigheten
att pröva frågan om uppskov och möjligheten för gäldenären att betala
enligt avbetalningsplan, är det självfallet nödvändigt att även väga in
obetalda fordringar som inte har lämnats för indrivning. I vissa fall kan
det vara tillräckligt att kronofogdemyndigheten inhämtar upplysningar
från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Om
kronofogdemyndigheten behöver vidta åtgärder beträffande en obetald
fordran som ännu inte har överlämnats är dock upplysningar inte till-
räckliga. I stället förordar jag att fordringen i fråga skyndsamt över-
lämnas till kronofogdemyndigheten som därmed blir behörig att agera.

Jag anser alltså att det bör krävas starka skäl för att bryta igenom den
naturliga gräns mellan resp, myndigheters ansvarsområden som går vid
överlämnandet för indrivning. Som jag senare skall återkomma till är
detta emellertid nödvändigt i fråga om prövning av ackordsförslag och
vid konkurs.

Obligatorisk indrivning

När det är kronofogdemyndigheten som förfogar över indrivningsåtgär-
dema är det angeläget att obetalda fordringar verkligen överlämnas till
myndigheten. Redan i dag gäller en näst intill obligatorisk skyldighet att
begära indrivning av skatt m.m. Endast om skattemyndigheten har rätt
att meddela anstånd eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över
fordringen får den underlåta att begära indrivning. I den här delen bör
endast den förändringen göras att de myndigheter som administrerar
fordringar som för närvarande, men inte med mitt förslag, handläggs
enligt rutinerna för handräckningsmedel i ökad utsträckning skall lämna
fordringar för indrivning.

Erfarenheten har visat att möjligheten att utverka betalning är störst om
indrivningsåtgärder kan sättas in så snart som möjligt efter den ordinarie
betalningsdagen. Av detta följer att indrivning bör begäras ganska kort
tid därefter. Det finns emellertid också skäl mot en alltför tidig in-
drivning. Som jag anförde i samband med att riksdagen nyligen fattade
beslut om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. bör
uppbördsmyndigheten normalt påminna den betalningsskyldige om att en
betalning har uteblivit. En påminnelse bör av uppbördsmyndigheten
skickas ut så snart som möjligt och vara så utformad att den betal-

54

ningsskyldige får en kortare tid på sig att betala. När tiden för betalning Prop. 1992/93:198
enligt påminnelsen löpt ut bör indrivning begäras omgående. För många
medelsslag finns det redan föreskrifter om ett påminnelseförferande.

För närvarande finns en generell föreskrift i 2 § förordningen
(1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exeku-
tionsväsendet av innebörd att indrivning skall begäras senast två månader
efter vaije uppbördsmånad. Jag räknar med att en motsvarande föreskrift
kommer att behövas med den ordning som jag kommer att föreslå. Jag
avser också att lämna förslag till en förordningsreglering av ett allmänt
påminnelseförferande så att ett sådant kan böija tillämpas samtidigt som
nu aktuella lagförslag träder i kraft.

Beloppsgräns för överlämnande till indrivning

Även om huvudregeln alltså bör vara att det är obligatoriskt med in-
drivning anser jag att skattemyndigheten och andra myndigheter bör ha
rätt att underlåta att lämna mycket små fordringar till indrivning. För de
flesta skatteslag finns det regler som innebär att små belopp inte skall
avkrävas den skattskyldige. När det exempelvis gäller kvarstående skatt
och mervärdesskatt innebär det att belopp under 25 kr inte skall tas ut.
Annars följer det av den nuvarande regleringen att skattemyndigheten och
andra myndigheter i princip är skyldiga att överlämna vaije obetalt
belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning.

För några medelsslag, i första hand andra tullmedel än tull och vissa
avgifter, exempelvis lantmäteriavgifter, gäller emellertid särskilda regler.
Den typen av fordringar styrs nämligen av avskrivningskungörelsen och
kan därigenom bli avskrivna redan hos den myndighet som påfört ford-
ringen, med påföljd att de inte behöver lämnas för indrivning. Avskriv-
ning kan bl.a. ske i fråga om fordringar som är mycket små. Dessa
medelsslag bör foras bort från avskrivningskungörelsens tillämpnings-
område och i stället bevakas hos kronofogdemyndigheten på samma sätt
som nu gäller för skatter. Därmed skulle även mycket små fordrings-
belopp behöva lämnas för indrivning.

För att motverka en ökning av indrivningen av små belopp anser jag
att myndigheten bör få rätt att under vissa omständigheter underlåta att
överlämna en fordran för indrivning som endast rör ett litet belopp. En
sådan ordning bör omfatta inte endast medel som nu regleras genom av-
skrivningskungörelsen utan gälla alla skatter, avgifter och andra
fordringar som handläggs som allmänna mål hos kronofogdemyndigheten.
Storleken av det fordringsbelopp för vilket indrivning inte skall begäras
bör bestämmas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Jag utgår från att beloppet för den närmaste tiden inte skall överstiga
100 kr. Föreligger det flera obetalda fordringar hos en och samma myn-
dighet är det fordringarnas sammanlagda belopp som skall vara av-
görande. Om en myndighet inte begär indrivning för ett mycket litet
fordringsbelopp kvarstår naturligtvis betalningsskyldigheten för ford-
ringen, en betalningsskyldighet som alltså kan aktualiseras för indrivning
om ytterligare fordringar uppstår hos myndigheten.

55

Indrivningsåtgärderna

Som jag tidigare varit inne på har staten som boigenär olika åtgärder att
välja på för att utverka betalning för en fordran. När det gäller offent-
ligrättsliga statliga fordringar kan dessa åtgärder bestå i

- utsändande av betalningsanmaning,

- uppskov, med eller utan avbetalningsplan,

- tagande av säkerhet,

- avräkning,

- verkställighet enligt utsökningsbalken (utmätning och oftast också in-
försel),

- godtagande av ackordsförslag,

- eftergift i annan ordning än genom ackord,

- ansökan om konkurs och åtgärder i konkurs,

- utkrävande av betalningsskyldighet för annan än den skattskyldige, t.ex.
ställföreträdare för en juridisk person.

Någon förändring bör inte göras vad gäller de åtgärder som står till
buds för att utverka betalning. Som framgår av det följande föreslår jag
dock vissa ändringar när det gäller vilken myndighet som skall få förfoga
över de skilda indrivningsåtgärderna.

SIU har bl.a. behandlat uppgiften att föra talan om ställföreträdaransvar
och betalningsskyldighet för tredje man i andra fall. I dag gäller att det
är RSV som företräder staten i sådana processer, med möjlighet att
delegera denna uppgift till en kronofogdemyndighet eller en skattemyn-
dighet i ett visst mål eller en viss grupp av mål. SIU förordar att krono-
fogdemyndigheten ges självständig behörighet att föra talan i tingsrätt om
betalningsskyldighet för tredje man.

Regeringen har nyligen beslutat om direktiv för en utredning som skall
se över uppbördslagstiftningen (Dir. 1993:22). I utredningens uppdrag
ingår att överväga behovet och utformningen av bestämmelser på upp-
bördsområdet om bl.a. ställföreträdaransvar. Mot den bakgrunden anser
jag att det inte finns skäl att nu ta upp frågan om företrädare för staten
i dessa fall. Jag vill dock i det här sammanhanget framhålla att bestäm-
melser av det nu aktuella slaget har en viktig funktion bl.a. som påtryck-
ningsmedel i indrivningsarbetet. Av det skälet är det nödvändigt med en
nära samverkan mellan kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten
i frågor om betalningsskyldighet.

Jag övergår nu till att behandla de särskilda förslagen.

Prop. 1992/93:198

4 Den författningstekniska lösningen

Mitt förslag: Reglerna om indrivning samlas i en ny lag kallad lag
om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid sidan om denna reg-
leras frågor om antagande av ackordsförslag i en särskild lag.

56

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar i denna del.

Skälen för mitt förslag: En av bristerna när det gäller frågor som rör
indrivning är avsaknaden av ett enhetligt regelverk. Som jag anfört tidi-
gare (avsnitt 2.2) är den reglering som föreligger också ofullständig och
föråldrad. Huvuddelen av nuvarande bestämmelser på området återfinns
i UBL. Där är de emellertid svåröverskådliga och blandade med före-
skrifter av annat slag. Till UBL:s bestämmelser hänvisas i ett stort antal
andra lagar. Det finns alltså flera skäl som talar för att föreskrifterna om
indrivning bör samlas i en särskild lag. Vad gäller den författnings-
tekniska lösningen ansluter jag mig därför till SIU:s förslag.

Jag anser således att de viktigaste bestämmelserna på indrivnings-
området bör samlas i en lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,
indrivningslag. Enligt min bedömning är det den lösning som bäst till-
godoser intresset av att skapa en klar och lättillgänglig reglering. Det
innebär bl.a. att bestämmelserna om indrivning i UBL m.fl. författningar
skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i lagen (1978:882) om säkerhet
för skattefordringar m.m. bör i huvudsak oförändrade föras över till in-
drivningslagen, liksom de bestämmelser om användningen av införsel-
institutet som i dag finns i ett antal skatte- och avgiftsförfättningar. I
likhet med SIU anser jag att bestämmelserna om preskription av skatte-
fordringar däremot bör hållas utanför den nya lagen.

Jag avser att senare föreslå regeringen verkställighetsföreskrifter till
indrivningslagen, samlade i en indrivningsförordning.

I det följande tar jag upp ett antal frågor som jag anser bör regleras i
indrivningslagen resp, en särskild lag om ackord rörande statliga ford-
ringar m.m. I den mån det är av betydelse för sammanhanget tar jag
också upp frågor som jag anser bör regleras i indrivningsförordningen.

Prop. 1992/93:198

5 En huvudgrupp av allmänna mål

Mitt förslag: Inom måltypen allmänna mål skall mål om fordringar
som tillkommer staten och inte grundas på studiestödslagen bilda en
huvudgrupp. För mål som hör till denna grupp skall gälla enhetliga
rutiner för bevakning och redovisning m.m.

Bestämmelserna om kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter
skall tillämpas fullt ut endast i mål som hör till huvudgruppen.
Regeringen skall kunna föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas
även på andra fordringar i allmänt mål.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser har uttalat
sig särskilt om den föreslagna utökningen av gruppen månadsräknings-
medel och med denna sammanhängande förändringar vad gäller bevak-
ning och redovisning. Meningarna är delade. Flertalet av de remiss-

57

instanser som direkt berörs av förslagen, såsom Generaltullstyrelsen,
Centrala studiestödsnämnden, Kammarkollegiet och Lantmäteriverket är
dock positiva till dessa, medan Lantbruksstyrelsen inte såg några fördelar
med förslaget när det gäller indrivning av fordringar enligt lantbruks-
nämndstaxan.

Skälen för mitt förslag: Med indrivning avses som redan nämnts kro-
nofogdemyndighetens åtgärder för att utverka betalning av obetalda
skatter, avgifter och liknande medel. Indrivningsmålen är således de mål
som vid verkställighet handläggs som allmänna utsökningsmål. De ut-
märks av att det är kronofogdemyndigheten som företräder sökanden,
vilken oftast är staten, och därmed utövar de funktioner som tillkommer
borgenären. Mitt förslag innebär inte någon ändring vad gäller de typer
av fordringar som kan bli föremål för indrivning. Gruppen av allmänna
utsökningsmål ändras således inte.

Enligt nuvarande ordning förekommer emellertid vissa skillnader i
handläggningsrutiner mellan olika typer av allmänna mål. Skillnaderna
beror på målens uppdelning i månadsräkningsmedel och handräcknings-
medel. Som jag redan nämnt bevakar kronofogdemyndigheten månadsräk-
ningsmedel till dess de preskriberas, medan handräckningsmedel åter-
redovisas om kronofogdemyndigheten inte kunnat utverka full betalning
för fordringen. Det innebär att den uppdragsgivande myndigheten själv
får bevaka fordringen och exempelvis besluta om förnyad indrivning eller
andra åtgärder. SIU har föreslagit att rutinerna för gruppen månadsräk-
ningsmedel utvidgas till att omlätta i princip alla fordringar som
tillkommer staten och som handläggs som allmänna utsökningsmål. En
sådan ordning innebär en enhetlig behandling av statens offentligrättsliga
fordringar, medan fordringar som handläggs som allmänt mål men som
inte tillkommer staten även fortsättningsvis skall handläggas enligt vad
som nu gäller för handräckningsmedel. Det betyder att uppdragsgivaren
får bevaka dessa fordringar sedan de återredovisats av kronofogde-
myndigheten. Dock förordar SIU att studiemedelsavgifter också framgent
skall handläggas på det sätt som nu sker, eftersom studiestödslagen
innehåller särskilda regler om bevakning av dessa avgifter.

I första hand kan frågan om bevakning av offentligrättsliga statliga
fordringar, vilka alltså är de fordringar som berörs av SIU:s förslag,
sägas vara en fråga för regeringen och reglering på förordningsnivå. Ett
genomförande av SIU:s förslag innebär bl.a. att det blir aktuellt att ändra
regleringen i avskrivningskungörelsen (1965:921). Frågan hänger emel-
lertid också samman med myndigheternas bevakning av privaträttsliga
fordringar, vilken fråga för närvarande är föremål för beredning inom
Finansdepartementet. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt, och då det
kan finnas skäl att ta ett samlat grepp när det gäller bevakning av alla
typer av fordringar som det allmänna kan ha, avser jag att senare åter-
komma till regeringen med förslag till den förordningsreglering som kan
behövas beträffande fordringsbevakningen hos myndigheterna.

Frågan om kronofogdemyndighetens rutiner för handläggning av offent-
ligrättsliga statliga fordringar aktualiseras emellertid redan av det förslag
till lagstiftning som jag nu lämnar. Det beror på att den lag om indriv-

Prop. 1992/93:198

58

ning av statliga fordringar m.m. som jag nu föreslår innehåller bestäm- Prop. 1992/93:198
melser om indrivningsåtgärder som hanteras på skilda sätt beroende på
om målet handläggs som månadsräkningsmedel eller handräckningsmedel.

I lagförslaget gör jag åtskillnad på allmänna mål med fordringar som
tillkommer staten och andra allmänna mål. Jag följer därvid SIU:s förslag
och låter kronofogdemyndigheten förfoga över samtliga indrivningsåt-
gärder som lagen erbjuder, bortsett från ackord, när det gäller samtliga
allmänna utsökningsmål med fordringar som tillkommer staten, med un-
dantag för avgifter enligt studiestödslagen (1973:349). Det innebär att
vissa myndigheters bevakning av fordringar övertas av kronofogdemyn-
digheten sedan indrivning begärts. Som jag nyss nämnde gäller det bland
annat tullar och vissa avgifter. Gruppen av mål som handläggs enligt de
nuvarande rutinerna för månadsräkningsmedel utvidgas således.

6 Förtur i vissa fall vid indrivning

Mitt förslag: Den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart
som möjligt efter det att ett allmänt mål kommit in till kronofog-
demyndigheten upphävs. I stället ges regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer rätt att förordna att indrivning i vissa fall
skall ske med förtur. Av ett sådant förordnande följer att i förekom-
mande fall också verkställighet enligt UB skall äga rum med förtur.

Utredningens förslag överensstämmer i princip med mitt. SIU har
dock föreslagit att frågan lämnas oreglerad i UB.

Remissinstanserna: Några invändningar har inte framförts mot utred-
ningens förslag.

Skälen till mitt förslag: Frågan om i vilken ordning allmänna mål
skall handläggas hos kronofogdemyndigheten har självfallet stor be-
tydelse. Turordningen för målen påverkar exempelvis det totala in-
drivningsresultatet i hög grad. Formellt är det i första hand UB:s regler
om när utmätning skall ske som styr kronofogdemyndighetens handlägg-
ning. För allmänna mål är huvudregeln den att utmätning skall ske så
snart som möjligt efter det att ett indrivningsuppdrag har registrerats i
ADB-systemet och målet är tillgängligt för kronofogdemyndigheten. Det
gäller dock inte om uppskov har beviljats eller annat särskilt skäl
föreligger (4 kap. 36 § UB).

Vid behandlingen av propositionen med förslag till utsökningsbalken
(prop. 1980/81:8) gjorde lagutskottet i det av riksdagen godkända be-
tänkandet (bet. 1980/81:LU23, rskr. 1980/81:350) vissa uttalanden som
är av intresse i detta sammanhang. Jag vill dock påpeka att utskottets
utlåtande avser kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet, medan
det nu enbart är fråga om hur det allmänna som borgenär väljer att
hantera sina fordringar. Emellertid anförde utskottet att utgångspunkten
måste vara att kronofogdemyndighetens kännedom om omständigheterna

59

i de enskilda fallen får bli utslagsgivande för i vilken ordning mål skall Prop. 1992/93:198
handläggas. Enligt utskottet borde därför vaije myndighet ha frihet att
inom ramen för UB själv bedöma i vilken ordning inkomna mål lämpli-
gen bör handläggas. Enligt utskottet hindrade detta naturligtvis inte att
RSV kunde ge råd och vägledning för hur kronofogdemyndigheten bör
agera. Utskottet framhöll vidare att det var naturligt att målen avverkades
i den ordning de inkommit till kronofogdemyndigheten men att vissa
faktorer typiskt sett kunde leda till en annan turordning. Bland sådana
faktorer nämnde utskottet fordringsbeloppets storlek och risken för eko-
nomisk brottslighet.

Kronofogdemyndigheternas prioriteringar i indrivningsarbetet kommer
till uttryck i mål och riktlinjer som fästställs av vaije myndighet. Som ett
hjälpmedel vid urvalet av mål för bearbetning finns prioriteringsrutiner
inlagda i exekutionsväsendets ADB-system (REX). Rutinerna ger bl.a.
möjlighet att med förtur ta ut mål avseende stora fordringsbelopp och mål
där preskription är nära förestående. Prioriteringarna gäller i det här
sammanhanget endast turordningen för handläggning av skatter, avgifter
och liknande medel. Reglerna hör därmed till borgenärsfunktionen och
rör således inte frågan om hur kronofogdemyndigheten som exekutiv
myndighet skall fördela sina resurser mellan allmänna och enskilda mål.
Mot bakgrund av den turordning som i praktiken tillämpas vid indrivning
av fordringar i allmänna mål är det inte korrekt att bygga föreskrifterna
om detta på att indrivningen, och därmed verkställigheten enligt UB, sker
med utgångspunkt från när målet kom in till kronofogdemyndigheten.

Alla allmänna mål som lämnas för indrivning skall naturligtvis hand-
läggas av kronofogdemyndigheten. När det gäller förtur för vissa mål bör
bl.a. de beloppsmässigt största fordringarna ägnas särskild uppmärksam-
het. Andra förhållanden än beloppens storlek måste emellertid också be-
aktas. Exempelvis bör uppbyggnaden av stora skulder så långt möjligt
förhindras. Förtur bör därför också ges åt mål med sådana kategorier av
gäldenärer som typiskt sett riskerar växande skulder. Även personer som
inte tidigare registrerats som gäldenärer hos kronofogdemyndigheten bör
bevakas särskilt. Vidare är det nödvändigt att fordringar som riskerar att
preskriberas liksom mål som har legat obehandlade en längre tid hand-
läggs med förtur. Inom ramen för de grupper av mål som jag nu pekat
på kan ytterligare prioriteringar behöva göras. Mål som inte skall priori-
teras bör i princip handläggas i den ordning de kommit in till krono-
fogdemyndigheten. En förändring av förtursreglema bör ha sin grund i
vad jag nu anfört. Utformningen av närmare föreskrifter om detta bör
emellertid kunna överlämnas till regeringen eller RSV.

Jag vill i det här sammanhanget påpeka att turordningsregler som rör
endast de allmänna målen inte får fullt genomslag i praktiken. Enligt 4
kap. 11 § UB skall nämligen, om två eller flera sökt utmätning mot
samma gäldenär, utmätning som huvudregel ske samtidigt för samtliga
fordringar. Beträffande en och samma gäldenär innebär detta att
verkställighet kommer att ske i ett sammanhang för alla fordringar
oavsett om det rör sig om allmänt eller enskilt mål. Enligt vad jag
inhämtat har närmare en tredjedel av gäldenärema i allmänna mål även
enskilda mål som handläggs samtidigt av kronofogdemyndigheten.

60

7 Gäldenärsutredning

Prop. 1992/93:198

Mitt förslag: Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att
i allmänt mål, utöver tillgångsundersökning enligt utsökningsbalken,
göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som
behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd. Utredningen
skall grundas på uppgifter från den myndighet som begär indrivning
och från gäldenären samt på uppgifter som redan finns hos krono-
fogdemyndigheten .

Utredningens förslag: Huvuddragen i SIU:s förslag överensstämmer
med mitt. SIU föreslår dock att RSV bemyndigas att meddela närmare
föreskrifter om informationsutbytet mellan kronofogdemyndigheten och
skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. SIU föreslår
också att skattemyndighetens revisionspromemorior, genom en generös
tillämpning av 14 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100), skall kunna an-
vändas vid gäldenärsutredning. Vidare föreslår SIU att uppgift om att
löpande skatter och avgifter inte har betalats skall registreras i
utsökningsregistret.

Remissinstanserna: En del remissinstanser är kritiska. Datainspek-
tionen har anfört att SIU inte visat tillräcklig förståelse för de
integritetsrisker som är förknippade med förslaget. Inspektionen har
därför förordat att behovet av ett förstärkt sekretesskydd för uppgifter
som kronofogdemyndigheten tillförs till följd av sin boigenärsfunktion
övervägs ytterligare. Vidare anser inspektionen att det i lag eller
förordning bör anges vilka uppgifter som får lämnas ut för en gälde-
närsutredning. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri-
förbund har anfört att integritets- och rättssäkerhetsfrågoma inte har
belysts tillräckligt. De båda organisationerna har motsatt sig dels att RSV
får det föreslagna bemyndigandet beträffande informationsutbytet, dels
att generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen får tillämpas så som
föreslagits. Riksdagens ombudsmän har, med hänvisning till sekretess-
lagen, anfört att det knappast är korrekt att delegera till RSV att meddela
närmare föreskrifter om inblandade myndigheters rätt till informations-
utbyte i fråga om en gäldenär. RSV avstyrker en författningsreglering av
samarbetet inom beskattnings- och indrivningsområdena.

Bakgrunden tili mitt förslag: När en borgenär har ansökt om verkstäl-
lighet skall kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmät-
ningsbar egendom genom en s.k. tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB).
En tillgångsundersökning skall göras i både allmänna och enskilda ut-
sökningsmål. Omfattningen av undersökningen bestäms av innehållet i
borgenärens verkställighetsansökan, gäldenärens förhållanden samt av
omständigheterna i övrigt. Kronofogdemyndigheten fullgör sin under-
sökningsplikt i första hand genom att ta del av uppgifter som sökanden
lämnat och upplysningar som inhämtats från gäldenären. I ökad omfatt-
ning har kronofogdemyndigheten också kommit att efterforska egendom

61

i olika register som fors med hjälp av ADB. Tillgångsundersökningen är
alltså inriktad på att anträffa utmätningsbar egendom och hör därmed
ihop med kronofogdemyndighetens ställning som exekutiv myndighet
enligt UB. Det är därför som undersökningen är densamma i allmänna
och enskilda mål.

I allmänna mål ankommer det på kronofogdemyndigheten att, som ett
komplement till tillgångsundersökningen, också göra en annan sorts
utredning av gäldenärens förhållanden. Det beror på att kronofogde-
myndigheten i de allmänna målen företräder borgenären och i den
egenskapen bl.a. måste bestämma vilken indrivningsåtgärd som skall
tillgripas för att på bästa sätt leda till att skatten eller avgiften betalas.
Detta är en bedömning som i ett enskilt mål görs av sökanden före
begäran om verkställighet. I ett allmänt mål kan valet av indrivnings-
åtgärd stå mellan exempelvis utmätning och en avbetalningsplan. Valet
kan träffås först sedan kronofogdemyndigheten utrett gäldenärens samlade
ekonomiska förhållanden. Frågor som fäller inom ramen för en
gäldenärsutredning, men utanför en tillgångsundersökning, rör bl.a.
gäldenärens totala skuldsättning och orsakerna till skuldens uppkomst.

Det ligger i sakens natur att tillgångsundersökningen och gäldenärs-
utredningen delvis smälter samman. Exempelvis inhämtar självfallet
kronofogdemyndigheten i ett sammanhang uppgifter från gäldenären om
tillgångar, skulder och andra ekonomiska förhållanden. Till skillnad från
tillgångsundersökningen är verksamheten med gäldenärsutredning för när-
varande inte reglerad i lag eller förordning.

I indrivningsverksamheten har kronofogdemyndigheten stor hjälp av
utsökningsregistret. Som jag tidigare pekat på har myndigheten också
tillgång till uppgifter i skatteregistren. Utsökningsregistret innehåller
uppgifter om gäldenärema. Som framgår av 6 § 1 och 11 utsökningsre-
gisterlagen får registret bl.a. innehålla uppgifter om förhållanden av
betydelse för en gäldenärs betalningsskyldighet och om förhör eller annan
åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar. Utsöknings-
registerlagen tillkom efter förslag från SIU. SIU anförde i betänkandet
Utsökningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), som låg till grund för lagstift-
ningen, att uppgifter av mer personlig natur beträffande gäldenären inte
skulle föras in i utsökningsregistret. Frågan berördes inte vidare under
lagstiftningsarbetet. RSV har med stöd av 2 § utsökningsregisterförord-
ningen föreskrivit att registret får innehålla samtliga de uppgifter som
räknas upp i 6 § utsökningsregisterlagen. Denna uppräkning ger inte stöd
för en registrering av känsligare personliga, icke ekonomiska, uppgifter.

Enligt 9 kap. 19 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess inom
exekutionsväsendet i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet för
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan
antas att den enskilde eller honom närstående lider avsevärd skada eller
betydande men om uppgiften röjs. Sekretesskyddet inom exekutionsvä-
sendet är med andra ord utformat med ett s.k. rakt skaderekvisit, vilket
medför att uppgifterna presumeras vara offentliga. Det innebär att
skyddet är svagare än inom beskattningsverksamheten, där sekretess gäl-
ler utan någon skadeprövning, s.k. absolut sekretess. Sekretessen inom

Prop. 1992/93:198

62

exekutionsväsendet gäller inte uppgift om förpliktelse som avses med den Prop. 1992/93:198
sökta verkställigheten och inte heller beslut i målet eller ärendet.

Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande
av eller uttag ur utsökningsregistret.

Många uppgifter som finns i skatteregistren omfattas av skattesekretess.
Denna gäller också hos kronofogdemyndigheten när myndigheten tar del
av uppgifterna på bildskärmsterminal, men upphör om myndigheten låter
skriva ut uppgifter eller på annat sätt föra över dem från skatteregistren
till ett utsökningsmål.

Det svagare sekretesskyddet inom exekutionsväsendet har motiverats
med att den exekutiva verksamheten till stor del innefattar myndighets-
utövning mot enskilda och att intresset av en allmän insyn i verksamheten
därför måste anses vara betydande (prop. 1979/80:2 Del A s. 288). Sek-
retessen för uppgift i utsökningsregistret infördes samtidigt som ut-
sökningsregisterlagen trädde i kraft den 1 januari 1987. I den proposition
som föregick lagstiftningen anförde det föredragande statsrådet att han
inte fann skäl att gå in på frågan om en förändrad sekretess på utsök-
ningsområdet (prop. 1985/86:155 s. 24 och 25).

För uppgiftslämnande mellan beskattningsverksamheten och kronofog-
demyndighetens verksamhet kan den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 §
sekretesslagen tillämpas. Enligt den bestämmelsen kan sekretessbelagd
uppgift lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att
uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen
skall skydda.

Skälen för mitt förslag: Kronofogdemyndighetens utredning om gälde-
närens ekonomiska förhållanden i syfte att bestämma lämplig indriv-
ningsåtgärd, den s.k. gäldenärsutredningen, är inte lagreglerad. Det har
bl.a. lett till att det råder viss osäkerhet om hur en gäldenärsutredning
bör bedrivas. Sålunda har dåvarande kronofogdemyndigheten i Malmö
distrikt i sitt remissvar anfört att det är oklart vilka uppgifter eller
handlingar, i första hand revisionspromemorior och självdeklarationer,
som under en utredning av gäldenärens samlade förhållanden får efter-
frågas hos skattemyndigheten.

En tillgångsundersökning enligt UB ger ofta ganska god vägledning när
det gäller att bedöma gäldenärens ekonomiska situation. Eftersom under-
sökningen är inriktad på att finna utmätningsbar egendom ger den emel-
lertid inte en samlad bild av gäldenärens ekonomiska förhållanden. Som
företrädare för borgenären i allmänt mål behöver kronofogdemyndigheten
få en sådan samlad bild. Om kronofogdemyndigheten inte känner till
gäldenärens totala skuldsättning och orsakerna till att betalning uteblivit
kan myndigheten inte med säkerhet bestämma vilken indrivningsåtgärd
som är mest lämplig. Därmed finns det risk för att indrivningsresultatet
inte blir det bästa. Som ett komplement till tillgångsundersökningen be-
höver kronofogdemyndigheten således kunna företa en fördjupad utred-
ning.

För att skydda gäldenärens rätt till integritet och för att skapa en
enhetlig ordning för utredningsverksamheten är det enligt min mening
nödvändigt att grunden för denna verksamhet läggs läst i lag. Jag in-

63

stämmer i Datainspektionens bedömning att SIU inte till alla delar beaktat
de risker för integritetsintrång som är förknippade med dess förslag. Av
bl.a. det skälet avviker mitt förslag från utredningens förslag på några
väsentliga punkter.

SIU har föreslagit en viss lagreglering av gäldenärsutredningen men
samtidigt förordat att RSV skall bemyndigas att i stor utsträckning styra
informationsutbytet mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndig-
heten genom föreskrifter. Som några remissinstanser påpekat kan en
sådan ordning komma att strida mot sekretesslagens bestämmelser. För
min del föreslår jag en grundläggande lagreglering av frågan. RSV får
sedan meddela de allmänna råd som kan behövas.

Utredningens omfattning

En gäldenärsutredning skall ge en samlad bild av gäldenärens ekonomiska
förhållanden. SIU:s förslag innefattar även utredning om personliga för-
hållanden. Vad som avses med det har inte angetts närmare. Gränsen
mellan ekonomiska och personliga förhållanden kan visserligen sägas
vara flytande. Jag vill dock betona att det är gäldenärens ekonomiska
situation som skall ägnas intresse. Även när det gäller s.k. närstående
personer till gäldenären vill jag göra ett påpekande. SIU förordar att
sådana personer skall kunna föras in i en gäldenärsutredning, utan att
närmare definiera närståendekretsen eller ange situationer när detta skulle
kunna ske. Det är enligt min mening inte en tillfredsställande lösning.
Om gäldenären har direkta ekonomiska kopplingar till en annan fysisk
eller juridisk person måste det naturligtvis beaktas. Jag tänker då på
omständigheter som påverkar gäldenärens betalningsförmåga eller som
kan utgöra grund för solidarisk betalningsskyldighet eller liknande för
den andra personen, t.ex. borgen, delägarskap eller transaktioner som
kan återvinnas vid en konkurs. I övrigt skall inte andra personer än
gäldenären föras in i utredningen.

Som SIU anfört är den kanske viktigaste bland de uppgifter som krono-
fogdemyndigheten har att ta fram i egenskap av borgenärsföreträdare den
som rör gäldenärens totala skuldsättning (s.k. skuldavstämning). Jag har
också tidigare anfört att det är betydelsefullt att orsakerna till en
utebliven betalning klarläggs. Om gäldenären driver någon form av när-
ingsverksamhet ligger det också inom gäldenärsutredningens ram att un-
dersöka verksamhetens omsättning och resultat.

För en effektiv och ändamålsenlig indrivning är det värdefullt om kro-
nofogdemyndigheten på ett tidigt stadium får en så god uppfattning som
möjligt om gäldenärens ekonomiska förhållanden. Därmed kan resurserna
koncentreras på den mest verksamma indrivningsåtgärden. Det kan också
vara till fördel för gäldenären. Han kan t.ex. slippa de nackdelar som
orsakas av en konkursansökan, om betalning i stället kan ske genom en
avbetalningsplan.

Jag ser det som angeläget att klarlägga vad som skall vara grundmate-
rialet för en gäldenärsutredning. Skattemyndigheterna, som svarar för de
flesta och beloppsmässigt största fordringarna, har inte sällan tillgång till

Prop. 1992/93:198

64

ett omfattande material som rör den skattskyldiges ekonomiska förhållan-
den och som är av betydelse för en gäldenärsutredning. De har ibland
också fått särskild information av den betalningsskyldige med anledning
av att de påmint om utebliven betalning och kanske fått förfrågningar om
betalningsanstånd. Det är rimligt att information av detta slag används
som utgångsmaterial för kronofogdemyndighetens gäldenärsutredning.
Därmed upprätthålls också det naturliga sambandet mellan taxeringen,
debiteringen, uppbörden och indrivningen.

Uppgifter från uppdragsgivande myndighet

Kronofogdemyndigheten bör få tillgång till adekvat information om gäl-
denären snabbt och enkelt. Främst med hänsyn till de stora ärende-
mängder som förekommer hos kronofogdemyndigheten innebär detta att
ADB bör komma till användning för gäldenärsutredningen. En mycket
stor del av fordringarna i allmänna mål överlämnas också endast på
ADB-medium. Som redan nämnts har kronofogdemyndigheten sedan
länge terminalåtkomst till vissa uppgifter i skatteregistren. Den rätt till
terminalåtkomst som kronofogdemyndigheten har enligt 10 § skatteregist-
erlagen utnyttjas för närvarande inte fullt ut. Sedan SIU lämnade sitt
betänkande har dock den faktiska terminalåtkomsten utökats. Sålunda har
kronofogdemyndigheten numera åtkomst till bl.a. kontrolluppgift beträff-
ande ränta, banktillgodohavanden och aktieutdelning, vilket SIU föror-
dade. Många av uppgifterna i skatteregistren kan således vara till stor
hjälp när det gäller att göra en gäldenärsutredning för att bedöma vilken
indrivningsåtgärd som är mest lämplig. Jag anser därför att gäldenärs-
utredning bör få göras med hjälp av de uppgifter i skatteregistren som
kronofogdemyndigheten har rätt att ta del av.

SIU har föreslagit att skattemyndigheten, genom en generös tillämpning
av 14 kap. 3 § sekretesslagen, skall medverka till att kronofogdemyn-
digheten får del av uppgifter från i första hand revisionspromemorior.
Onekligen råder det ett starkt samband mellan beskattningsverksamheten
och indrivningen av skatter och avgifter. Det förhållandet betonades
också i propositionen (prop. 1979/80:147 s. 26 f) med förslag till
skatteregisterlag, där det föreslogs att kronofogdemyndigheten skulle få
tillgång till uppgifterna i skatteregistren i den mån uppgifterna behövdes
för indrivningsverksamheten. I samband med den följ dlagstiftning som
infördes på skatteområdet i anslutning till att sekretesslagen trädde i kraft
(prop. 1980/81:70 s. 24) anförde det föredragande statsrådet att även
uppgifter direkt från taxeringsmaterialet borde kunna lämnas ut till
kronofogdemyndigheten inom ramen för generalklausulen i 14 kap. 3 §
sekretesslagen.

Inte heller jag vill utesluta att generalklausulen kan tillämpas i fråga om
taxeringsmaterial när kronofogdemyndigheten i sin exekutiva verksamhet
söker efter utmätningsbar egendom. Jag kan emellertid inte dela SIU:s
uppfattning att kronofogdemyndigheten regelmässigt bör få del av upp-
gifter från revisionspromemorior och deklarationsmaterial inom ramen
för den nu föreslagna gäldenärsutredningen. Tillgångsundersökningen och
gäldenärsutredningen måste hållas i sär i det här avseendet.

Prop. 1992/93:198

5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198

65

Ett överlämnande av uppgifter från en skattemyndighet till en krono- Prop. 1992/93:198
fogdemyndighet medför den för gäldenären påtagliga olägenheten att
uppgifter i taxeringsmaterialet som hos skattemyndigheten har ett starkt
sekretesskydd får ett svagare skydd hos kronofogdemyndigheten. I den
intressekonflikt som här gör sig gällande bör gäldenärens rätt till in-
tegritet ha företräde. Man måste också hålla i minnet att en gäldenärs-
utredning görs for att bedöma vilken indrivningsåtgärd som är mest
lämplig. För det ändamålet behöver kronofogdemyndigheten få en bild
av gäldenärens samlade ekonomiska förhållanden men inte kännedom
om alla detaljer. Endast i sällsynta undantagsfall torde kronofogde-
myndigheten ha så dålig information om gäldenären att uppgifter från
revisionspromemorior och deklarationshandlingar behövs för en gälde-
närsutredning. Min inställning är alltså att 14 kap. 3 § sekretesslagen
skall tillämpas återhållsamt i fråga om gäldenärsutredningar.

När det gäller fordringar som lämnas för indrivning av andra än skatte-
myndigheten finns det hos den överlämnande myndigheten vanligen en-
dast begränsad information om gäldenärens ekonomiska förhållanden.
För vissa fordringsslag, exempelvis TV-avgifter och felparkerings-
avgifter, torde sådan information i allmänhet saknas helt. Kronofogde-
myndigheten får då själv avgöra i vad mån det kan vara lönt att efter-
fråga information hos den myndighet som lämnat fordringen för indriv-
ning. I den mån denna har tillgång till information av värde för en
gäldenärsutredning är det givetvis lämpligt att det anges i samband med
överlämnandet.

Uppgifter från gäldenären

Jag delar SIU:s uppfattning att gäldenären aktivt bör medverka i ut-
redningsarbetet. När det gäller att bedöma vilken indrivningsåtgärd som
är mest lämplig bör därför uppgifter om relevanta förhållanden också
hämtas in från gäldenären själv. Om gäldenären inte medverkar är det
svårt att få en uppfattning om hans privaträttsliga åtaganden. Gäldenären
har normalt ett intresse av att själv redovisa sina ekonomiska förhåll-
anden. Han riskerar annars att inte ges möjlighet till avbetalning och att
kronofogdemyndigheten i stället ansöker om konkurs. Som SIU har före-
slagit kan uppgifter från gäldenären inhämtas med användande av olika
standardiserade blanketter. Information kan också hämtas in från utom-
stående, exempelvis gäldenärens bankförbindelser och revisor. Att det
kan krävas medgivande av gäldenären för att dessa skall anse sig oför-
hindrade att lämna upplysningar till kronofogdemyndigheten är en annan
sak.

Uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten

När en fordran lämnas för indrivning finns det i många fall hos krono-
fogdemyndigheten redan uppgifter om gäldenären. Sådana uppgifter bör
självfallet få komma till användning vid en gäldenärsutredning oavsett om
de förekommer i utsökningsregistret eller finns i tidigare akter beträff-
ande samma gäldenär. Ofta bör redan en kontroll i utsökningsregistret

66

kunna ge värdefull information eftersom även avslutade mål finns kvar
i registret under några år.

Hittills har jag anvisat tre källor för gäldenärsutredning, nämligen
uppgifter som finns hos den myndighet som påfört fordringen, uppgifter
som lämnas av gäldenären samt uppgifter som kronofogdemyndigheten
redan har tillgång till när indrivning begärs. Jag föreslår inte någon
reglering som begränsar utredningen till dessa källor. Det finns dock
anledning till återhållsamhet när det gäller att samla in information från
annat håll. Bl.a. integritetsskäl talar mot att uppgifter om en gäldenärs
ekonomiska förhållanden hämtas in från myndigheter som inte har något
att göra med en uppkommen skuld. Viss information från andra än upp-
dragsgivaren och gäldenären kommer ändå att kunna användas genom
att kronofogdemyndigheten kan använda all information som finns hos
myndigheten i tidigare mål.

Gäldenärsutredningen bör vara obligatorisk

En gäldenärsutredning bör i princip alltid göras. Det bör vara den in-
ledande åtgärden vid indrivningen. Omfattningen av gäldenärsutredningen
bör emellertid anpassas till vad som behövs i vaije enskilt fall. Om kro-
nofogdemyndigheten sedan tidigare har god kännedom om en viss gälde-
närs förhållanden är det troligt att indrivningsåtgärden i ett nytt mål kan
bestämmas utan att några ytterligare upplysningar om gäldenären behöver
hämtas in från exempelvis skattemyndigheten eller gäldenären själv. I ett
sådant fäll bör inte någon ny gäldenärsutredning göras.

SIU har föreslagit att även uppgifter om obetalda skatter och avgifter
som inte har lämnats för indrivning skall anges i utsökningsregistret för
den som är gäldenär hos kronofogdemyndigheten. Eftersom myndigheten
vid indrivning av skatter och avgifter kan ta del av dessa uppgifter i
skatteregistren anser jag att uppgifterna inte bör registreras i utsök-
ningsregistret.

Som framgått omfattar sekretesslagens bestämmelser för exekutions-
området mål eller ärende angående exekutiv verksamhet. Av lagens
förarbeten (prop. 1979/80:2 Del A s. 289) framgår bl.a. att bestämmel-
sen i 9 kap. 19 § avses gälla alla slag av exekutiva mål eller ärenden
som förekommer hos kronofogdemyndigheten och att t.ex. sådana upp-
gifter från deklarationshandlingar samt uppgifter om anstaltsvistelse,
arbetslöshet och sjukdom som myndigheten behöver för att bedöma en
gäldenärs betalningsförmåga omfattas av sekretessen. Innebörden av det
som nu har sagts får anses vara att även uppgifter som kronofogde-
myndigheten hämtar in i egenskap av borgenärsföreträdare varit avsedda
att omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Det är också på det
sättet som bestämmelsen har tillämpats. Det kan tilläggas att boigenärs-
funktionen alltid fullgörs inom ramen för ett mål om exekutiv verksam-
het. Mitt förslag om en reglering av borgenärsfunktionen innebär således
inte att bestämmelsen i fråga behöver ändras.

Inte heller är det påkallat att allmänt skärpa sekretessen inom
exekutionsväsendet. Mitt nu framlagda förslag medför inte att kronofog-

Prop. 1992/93:198

67

demyndigheten skall få del av några nya typer av uppgifter ifråga om Prop. 1992/93:198
enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Tvärtom bedömer
jag att regleringen av i första hand verksamheten med gäldenärsutred-
ningar kommer att innebära en uppstramning av den uppgiftsinsamling
som för närvarande sker. Inte heller bör utsökningsregistret nu utökas
med andra uppgifter än uppgift om förekomsten av en gäldenärsutred-
ning. I den mån gäldenären lämnar känsliga uppgifter om sig själv bör
uppgifterna registreras endast om det får ske med stöd av nuvarande
bestämmelser.

8 Uppskov och säkerhet

Mitt förslag: Uppskovsinstitutet lagregleras. Kronofogdemyn-
digheten får medge uppskov,

1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,

2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga
förhållanden eller

3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövas.

Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en
avbetalningsplan.

Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att
gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte förenas
med avbetalning får bara om det finns synnerliga skäl beviljas för
längre tid än ett år.

Liksom tidigare får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i
samband med att myndigheten beviljar uppskov.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. SIU har
dock föreslagit att kronofogdemyndigheten skall kunna bevilja uppskov
och ta emot säkerhet i fråga om förfallna fordringar som ännu inte har
överlämnats till myndigheten för verkställighet. SIU har inte lämnat
förslag till någon lagreglering av uppskovstidens längd.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig ställer sig
bakom tanken på en reglering av uppskovsinstitutet och tillstyrker i hu-
vudsak utredningens förslag till sådan reglering. RSV avstyrker att kro-
nofogdemyndigheten skall få bevilja uppskov i fråga om förfallna ford-
ringar som inte har lämnats för indrivning. Några kronofogdemyndig-
heter anser att rätten för kronofogdemyndigheten att ta ut ränta vid
uppskov bör regleras.

Bakgrunden till mitt förslag: I allmänna mål anses kronofogdemyn-
digheten ha rätt att medge gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt
förekommande. Det kombineras ofta med ett åläggande för gäldenären
att betala enligt en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är dock i det
närmaste helt oreglerat. I samband med att uppskov beviljas i ett allmänt
mål får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet - pant, borgen eller

68

företagshypotek - för fordringen. Förfärandet med säkerhet regleras i Prop. 1992/93:198
lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.

I enskilda utsökningsmål förekommer inte uppskov. I stället kan sök-
anden lämna anstånd med utmätning (4 kap. 10 § UB).

Begreppet anstånd förekommer på flera ställen i UB. Vid exekutiv för-
säljning av utmätt egendom får kronofogdemyndigheten bevilja anstånd
med försäljningen på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären
(8 kap. 3 § andra stycket UB). Anstånd kan också medges i mål om av-
hysning (16 kap. 4 § UB). I dessa fäll avgörs frågan av kronofogde-
myndigheten i egenskap av exekutiv myndighet. Den nyss nämnda be-
stämmelsen om anstånd med exekutiv försäljning gäller inte i allmänt
mål. I sådant mål skall försäljning av utmätt egendom ske utan dröjsmål,
om inte hinder möter eller anstånd medges av kronofogdemyndigheten
(8 kap. 19 § UB).

Anstånd förekommer också som ett skatterättsligt institut i fråga om
åtskilliga skatter och avgifter. Sådant anstånd meddelas av skatte- eller
avgiftsmyndigheten i enlighet med särskilda bestämmelser. Så innehåller
exempelvis 48 och 49 §§ UBL detaljerade föreskrifter om bl.a. förut-
sättningarna för anstånd. Anstånd enligt UBL kan meddelas bl.a. av
sociala skäl eller om den skattskyldige har begärt omprövning av eller
överklagat ett taxeringsbeslut. Anstånd kan i vissa fäll meddelas även
beträffande en fordran som har lämnats för indrivning. Det anses att
kronofogdemyndigheten normalt inte bör medge uppskov om det finns
förutsättningar för anstånd, utan i stället hänvisa gäldenären till skatte-
eller avgiftsmyndigheten.

Det skatterättsliga anståndet har likheter med uppskovet. Exempelvis
kan även anstånd förenas med säkerhet. Samtidigt föreligger vissa be-
tydelsefulla skillnader mellan de båda instituten. Om anstånd har med-
delats får fordringen inte drivas in under den tid som anståndet avser.
Högsta domstolen har också i ett avgörande slagit fäst att anstånd medför
att tidigare utmätning upphävs (NJA 1989 s. 137). Däremot anses upp-
skov inte hindra att kronofogdemyndigheten vidtar verkställighetsåt-
gärder om det finns skäl till det. En praktisk skillnad mellan de båda
instituten är att uppskov i regel avser gäldenärens samtliga skulder medan
anstånd beviljas beträffände ett särskilt skatte- eller avgiftsbelopp.

Skälen för mitt förslag: Uppskovsfrågor aktualiseras i många allmän-
na mål under indrivningen. Möjligheten att få uppskov med en skatte-
eller avgiftsbetalning är i regel av stor betydelse för den enskilde. Ett
uppskov kan även få andra återverkningar. Exempelvis kan fordringens
preskriptionstid förlängas i vissa fall. Som SIU påpekat måste man ställa
krav på att gäldenärema behandlas lika när olika uppskovsfrågor prövas.
Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att uppskovsinstitutet lag-
regleras. Med en sådan reglering kan en stram och enhetlig tillämpning
komma till stånd. Liksom hittills bör det ankomma på kronofogdemyn-
digheten att besluta om uppskov.

69

Förutsättningar för uppskov

Utgångspunkten för regleringen av förutsättningar och villkor för upp-
skov bör vara att uppskov skall kunna medges om det kan antas vara till
fördel för det allmänna. Om en gäldenär erbjuder sig att betala skulden
genom avbetalningar har kronofogdemyndigheten således att jämföra
detta med vad som kan tänkas flyta in genom exempelvis utmätning. Det
kan i vissa fäll vara fördelaktigare att genom uppskov bereda gäldenären
möjlighet att själv sälja vissa tillgångar än att utmäta dem.

I princip är det alltså det allmännas fiskala intresse som skall vara
vägledande vid bedömningen av om uppskov skall meddelas, liksom för
övrigt vid prövning av vaije annan indrivningsåtgärd. Det finns
emellertid också vissa andra situationer där uppskov kan vara påkallat.
Uppskov bör således kunna medges fysiska personer med hänsyn till de-
ras personliga förhållanden. I första hand bör det vara fråga om korta
uppskov i dessa fäll. I ömmande fäll bör dock även längre uppskov kun-
na medges. De svårigheter som gör att gäldenären inte kan betala måste
emellertid vara av övergående natur. Uppskov bör således inte beviljas
om betalningssvårighetema kan förväntas bli bestående.

Ett kortare uppskov kan också vara påkallat i avvaktan på att gälde-
nären ansöker om anstånd hos beskattningsmyndigheten och att anstånds-
frågan prövas. Sådana ansökningar aktualiseras ofta först genom krono-
fogdemyndighetens indrivningsåtgärder.

Ett uppskov bör ses som ett undantag från huvudregeln att betalning
skall ske på utsatt tid. Undantaget framstår emellertid som mindre
genomgripande om gäldenären betalar av skulden enligt en överens-
kommen avbetalningsplan. Ordningen med en avbetalningsplan i samband
med uppskov är vanligt förekommande i dagsläget och bör vara ett natur-
ligt inslag även i framtiden. Genom den dröjsmålsavgift som nyligen in-
förts vid försenade betalningar av skatter m.m. kan staten numera också
få fullgod kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppstå.
Med synsättet att uppskov är ett undantag från huvudregeln om omedel-
bar betalning följer också att gäldenären inte har någon obetingad rätt till
uppskov. Det är exempelvis självklart att uppskov inte bör beviljas i
samband med ansökan om anstånd, om denna enbart har till syfte att
fördröja kronofogdemyndighetens verkställighetsåtgärder.

Ibland förekommer det att en skattskyldig begär uppskov med betalning
av en fordran som inte har lämnats för indrivning. Begäran görs då van-
ligen hos skattemyndigheten och skälet till att fordringen ligger kvar hos
myndigheten är oftast att tidpunkten för ordinarie överlämnande för in-
drivning ännu inte inträffat. I en sådan situation bör skattemyndigheten
omgående överlämna fordringen till kronofogdemyndigheten, som har att
pröva uppskovsfrågan, såvida inte den skattskyldiges begäran egentligen
gäller anstånd och det även finns förutsättningar för ett sådant.

För prövningen av en fråga om uppskov bör kronofogdemyndigheten
ha en samlad bild av gäldenärens ekonomiska situation. En förutsättning
för uppskov bör därför vara att kronofogdemyndigheten har gjort en gäl-
denärsutredning. Den närmare omfattningen av utredningen får bestäm-

Prop. 1992/93:198

70

mas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fe.Het. Utrednings- Prop. 1992/93:198
insatserna bör således ställas i förhållande till sådana faktorer som
skuldens storlek och den tid uppskovet skall avse.

Som jag påpekat tidigare sammanfaller uppskovsinstitutet delvis med
det skatterättsliga anståndet. Det gäller särskilt vid nedsatt betalnings-
förmåga (sociala skäl). För att anstånd skall komma i fråga på grund av
sociala skäl krävs dock att ansökan görs senast den dag skatten skall be-
talas. SIU anför att de båda instituten helst borde vara helt åtskilda i
fråga om förutsättningar och villkor m.m. Samtidigt konstaterar SIU att
man just när det gäller nedsatt betalningsförmåga måste ha tillgång till
uppskovsmöjligheten samtidigt som anståndsmöjligheten knappast heller
kan tas bort. För min del ser jag det inte som någon nackdel att instituten
delvis sammanfaller. De är framför allt tillämpbara vid olika tidpunkter
och fyller delvis olika syften. För gäldenärema är det en fördel om den
nuvarande konstruktionen behålls.

Som framgått inledningsvis i avsnittet används begreppet anstånd på
olika sätt i näraliggande sammanhang. I en strävan att delvis råda bot på
detta föreslår jag att borgenären i enskilt mål fortsättningsvis skall kunna
lämna uppskov, inte anstånd, med utmätning. Något annat än en termino-
logisk förändring är det i denna del inte fråga om.

Uppskovets längd

Av stor betydelse är frågan om hur länge uppskov skall beviljas och om
uppskovstiden på något sätt bör lagregleras. Bestämmelser om tidsramar
finns exempelvis när det gäller anstånd (bl.a. 48 § 1 mom. UBL). SIU
har avvisat tanken på tidsramar och även i övrigt avstått från att lämna
förslag till en reglering av uppskovstiden. Som skäl för sin inställning har
SIU anfört att uppskov kommer i fråga under mycket skiftande förhåll-
anden och att det är mindre lämpligt att i författning skilja på de olika
fallen och låta dem följa särskilda regler. Enligt SIU skulle därför en
reglering behöva bli så allmänt hållen att den skulle komina att sakna
praktisk betydelse.

Jag håller delvis med SIU. Jag är också övertygad om att kronofogde-
myndigheten kan hantera uppskovsinstitutet på ett bra sätt utan någon
detaljreglering av uppskovens längd. Jag vill emellertid peka på att det
finns vissa skäl som talar för någon form av lagreglerade uppskovstider.
Syftet med en reglering av uppskovsinstitutet är ju att lägga grunden för
en stram och enhetlig rättstillämpning. Det ligger då också nära till hands
att det införs vissa bestämmelser om den i sammanhanget centrala frågan
om uppskovens längd. I annat fall blir den frågan enbart en angelägenhet
för de tillämpande myndigheterna.

Självklart skall ett uppskov inte löpa under längre tid än vad som är
absolut nödvändigt. Utgångspunkten är att betalning skall ske omgående
och att uppskov är ett undantag från den huvudregeln. Även för att mar-
kera denna inriktning kan det vara värdefullt med någon sorts föreskrifter
om hur länge uppskov får beviljas. Det kan också vara av betydelse för
kronofogdemyndigheten att vid kontakter med gäldenärema i frågor som

71

rör uppskovstider ha stöd i föreskrifter som lagstiftaren ställt upp. Sam- Prop. 1992/93:198
mantaget anser jag således att även uppskovstidema bör bli föremål för
lagreglering. Några detalj bestämmelser skall det dock inte vara fråga
om utan lämpligen sker regleringen genom att vissa utgångspunkter an-
ges.

Som jag nyss var inne på är utgångspunkten att ett uppskov inte skall
avse längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala.
Ett uppskov bör i så stor utsträckning som möjligt vara förenat med att
gäldenären gör avbetalningar på skulden. Om avbetalning emellertid inte
sker bör uppskovstiden inte få överstiga ett år, om det inte finns syn-
nerliga skäl för en längre tid. När gäldenären gör sitt bästa for att genom
avbetalningar reducera skulden skall uppskov kunna beviljas för längre
tid. Särskilt om skulden är stor i förhållande till gäldenärens betalnings-
förmåga är det ofta nödvändigt att kunna medge uppskov för betydligt
längre tid än ett år.

Ett beslut om uppskov innebär att kronofogdemyndigheten inte avser
att vidta åtgärder för att driva in fordringen förrän en viss senare dag.
Att uppskov har beviljats bör emellertid inte hindra kronofogdemyndig-
heten från att vidta indrivningsåtgärder om det finns skäl till det. Det är
exempelvis naturligt att kronofogdemyndigheten kan frångå ett beviljat
uppskovsbeslut om gäldenären inte följer överenskommen avbetalnings-
plan, om han samlar på sig nya skulder eller om hans betalningsförmåga
förbättras avsevärt. Som JO framhållit vid flera tillfällen bör dock inte
kronofogdemyndigheten utan särskild anledning frångå ett uppskov (se
t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 354). Förutsättningarna för att
kronofogdemyndigheten skall kunna frångå ett beviljat uppskov bör där-
för framgå av lagtexten.

Frågor om uppskov och säkerhet har ett nära samband eftersom säker-
het endast kan tas emot i samband med att uppskov beviljas. Lagen
(1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. bör därför upphävas
och bestämmelserna i denna i stället tas in i den föreslagna indriv-
ningslagen.

Ränta vid uppskov

I olika sammanhang har det diskuterats om kronofogdemyndigheten har
rätt att betinga det allmänna ränta i samband med att uppskov beviljas.
Som jag nyss antydde har den frågan nyligen lösts genom att ett nytt
avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. införts (prop.
1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:624
m.fl.). Dröjsmålsavgift beräknas till dess slutlig betalning sker eller
preskription inträder (prop. 1991/92:93 s. 107). Avgiften tas ut även för
tid då uppskov beviljats. Därmed blir det inte aktuellt att också ta ut en
särskild uppskovsränta.

72

9 Ackord och annan eftergift

Prop. 1992/93:198

Mitt förslag: Förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och
avgiftsområdet behålls oförändrade.

Behörigheten att besluta i fråga om ackordsförslag skall liksom
hittills tillkomma skattemyndigheten.

Någon utvidgad möjlighet att efterge skatte- eller avgiftsfordringar
i annan ordning än genom ackord införs inte.

Utredningens förslag: SIU föreslår att villkoren för ackord ändras nå-
got genom att bedömningen vid antagande av ackordsförslag skall ske
med utgångspunkt från vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt
förlärande, och inte som nu om det kan antas vara till fordel för det
allmänna. SIU förordar också att ackordsfrågoma även fortsättningsvis
skall handläggas av skattemyndigheten. Vidare föreslår SIU att det införs
en möjlighet till eftergift av skatte- och avgiftsfordringar vid sidan om
ackordsinstitutet. Enligt SIU bör skatter och avgifter kunna efterges av
sociala skäl, i första hand som ett led i en ekonomisk rehabilitering av
gäldenären.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Endast RSV, Sveriges
ackordcentral och ett par kronofogdemyndigheter har närmare kommente-
rat förslaget rörande ändring av förutsättningarna för antagande av
ackordsförslag. RSV avstyrker förslaget eftersom det enligt verkets
mening i icke oväsentlig grad skulle förändra den hittillsvarande tillämp-
ningen och bl.a. leda till alltför kortsiktiga bedömningar. Även Sveriges
ackordcentral är kritisk till de överväganden som ligger bakom SIU:s
förslag i denna del. Uppfattningarna är delade i frågan om ackords-
ärenden skall prövas av skatte- eller kronofogdemyndigheten. Av myn-
digheter utanför skatteförvaltningen och exekutionsväsendet förordar
Generaltullstyrelsen skattemyndigheten som ansvarig för ackordsfrågor.
Även TCO anser att ackord är en uppgift för skattemyndigheten. Sveriges
ackordcentral anser att RSV bör vara ackordsmyndighet eftersom
ackordsärendena är så få. Inte heller när det gäller det föreslagna efter-
giftsinstitutet är remissvaren entydiga. RSV ställer sig av flera skäl
avvisande till förslaget och förordar ytterligare utredning. Verket anser
bl.a. att behovet av skuldsanering kan tillgodoses inom ramen för
ackordsinstitutet. Kammarkollegiet betonar att eftergift måste tillämpas
med återhållsamhet. Flertalet kronofogdemyndigheter som yttrat sig
tillstyrker förslaget om eftergift. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs
distrikt anför dock att det föreligger behov av att i ett vidare samman-
hang utreda frågor om sanering av en gäldenärs skulder, särskilt beträf-
fande enskilda fordringar. Även kronofogdemyndigheten i Kristianstads
distrikt är kritisk och anser att förslaget om eftergift inte är motiverat.

73

Skälen för mitt förslag:

Ackord

Prop. 1992/93:198

På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord som nära
ansluter till vad som i allmänhet gäller om ackord. Enligt 62 § UBL får
ackordsförslag som rör skatt antas om det kan antas vara till fördel för
det allmänna. Ackordsförslag som inte framställs i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847), s.k. underhandsackord, får dock antas endast
på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner
detta.

I allmänhet kan betalningsskyldighet för skatt eller avgift inte efterges
i annan form än genom ackord. Beträffande mervärdesskatt, punktskatter
och några andra skatter kan dock regeringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer medge nedsättning eller befrielse om det föreligger
synnerliga skäl. Även arbetsgivaravgifter kan efteiges i vissa fäll.
Eftergift av fordringar som omfattas av avskrivningskungörelsen får i
undantagsfall beslutas av den s.k. bevakningsmyndigheten inom viss be-
loppsgräns (50 000 kr).

Skattemyndigheten är ackordsmyndighet för alla beloppsmässigt betyd-
ande medelsslag på skatteområdet utom tull, där motsvarande funktion
utövas av Generaltullstyrelsen. Kronofogdemyndigheten torde regel-
mässigt anmodas att yttra sig över ett ackordsförslag som rör skatt eller
avgift. Antalet formella ackordsärenden hos skattemyndigheten är litet.
Årligen inkommer det erbjudanden om ackord i 200-300 ärenden. I
ungefär hälften av fellen kommer ackord till stånd. Samtidigt får dock
både skatte- och kronofogdemyndigheten ganska ofta underhandsförfråg-
ningar om ackord.

När det gäller förutsättningarna för antagande av ackordsförslag har
SIU biträtt ett förslag från Företagsobeståndskommittén, framlagt i
betänkandet (SOU 1979:91) Företags obestånd - Samordning av statliga
åtgärder. Förslaget innebär att en jämförelse skall göras med utfellet vid
ett exekutivt förfärande. Samtidigt har SIU konstaterat att bedömningen
inte får grundas enbart på en sådan jämförelse. SIU har vidare anfört att
utredningen i huvudsak inte åsyftar någon ändrad tillämpning genom om-
formuleringen av villkoren för ackord utan ackordsförslag som rör skatte-
området bör antas under i princip samma förutsättningar som nu gäller.
De remissinstanser som yttrat sig har av olika skäl haft invändningar mot
den föreslagna förändringen av villkoren för ackord. Enligt min mening
finns det inte skäl att nu ändra förutsättningarna för antagande av
ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet.

Eftergift

I indrivningsarbetet förekommer det att kronofogdemyndigheten träffer
till innebörden efteigifitsliknande uppgörelser med gäldenären om att en
del av skatte- och avgiftsskulden skall betalas, medan resten föreslås till
avskrivning, s.k. bonnackord. Avsikten är därvid att staten skall definitivt
avstå från att driva in resterande fordran. Formellt kvarstår dock betal-

74

ningsansvaret. Verksamheten med bonnackord har inte något lagstöd. En- Prop. 1992/93:198
ligt SIU beror verksamheten på att kronofogdemyndigheten har behov av
en möjlighet att avstå från skatte- och avgiftsfordringar i andra typer av
fall än de för vilka ackordsinstitutet i första hand är avsett. Det är också
detta som är bakgrunden till den diskussion om ekonomisk rehabilite-
ring som under senare år har förts inom exekutionsväsendet. Ekonomisk
rehabilitering är ett samlingsbegrepp for åtgärder som syftar till att "göra
kroniska gäldenärer till normala skattebetalare".

SIU har anfört att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna efteiges
inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller enligt SIU främst
fall där ett avstående ingår i en ekonomisk rehabilitering av en gäldenär.
Här är det i regel fråga om fysiska personer, ofta sådana som tidigare
har drivit näringsverksamhet och därefter tagit eller avser att ta anställ-
ning, utan möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betal-
ningsoförmågan kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet
antal sådana fäll bedömer SIU att det behövs en eftergiftsmöjlighet som
ett incitament för gäldenären att t.ex. ta anställning, böija amortera en
del av skulden, undvika framtida restföringar etc. samt för att lätta på
det psykiska trycket av en hopplös skuldsituation.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslår SIU att det infors en
möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsin-
stitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande ett begränsat antal
fordringsslag i avskrivningskungörelsen. Dessa kan enligt SIU:s mening
användas som mönster. Eftergift skall enligt SIU kunna medges, helt
eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jäm-
förlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva
betalning. Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas
återhållsamt av myndigheterna.

I oktober 1990 avlämnade Insolvensutredningen betänkandet (SOU
1990:74) Skuldsaneringslag som också är av intresse i det här samman-
hanget. Betänkandet innehåller förslag till en skuldsaneringslag som skall
göra det möjligt för vissa överskuldsatta personer att under vissa, restrik-
tivt utformade förutsättningar genom beslut av tingsrätt få till stånd en
lättnad i sin skuldbörda. Förslaget innebär att gäldenären helt eller delvis
kan befrias från ansvar för betalning av de skulder som enligt rättens
beslut omfattas av skuldsanering. Både privaträttsliga fordringar och
statens fordringar på skatter och avgifter kan fälla bort eller sättas ned
genom skuldsanering. Det är för dagen inte aktuellt att införa en skuld-
saneringslag i enlighet med Insolvensutredningens förslag. Resultatet av
olika frivilliga lösningar på området bl.a. en tvåårig försöksverksamhet
i Konsumentverkets regi avvaktas (jfr prop. 1992/93:100 Bil. 3 s. 33).

Skäl kan anföras för ett eftergiftsinstitut. Samtidigt får naturligtvis inte
den allmänna betalningsmoralen försvagas. Det är också angeläget att
prövningen av frågor som innebär att betalningsansvar upphör sker under
former som garanterar en rättvis och enhetlig tillämpning, inte minst
gäldenärer emellan. De behov av vidare ramar för skuldsanering som
SIU pekar på bör enligt min mening kunna tillgodoses genom ackords-
institutet. Vad som sagts nu gäller också i fråga om den pågående för-

75

söksverksamheten med frivillig skuldsanering som sker i Konsument- Prop. 1992/93:198
verkets regi. Den fortsatta beredningen av Insolvensutredningens förslag
bör avvaktas innan ställning tas till införandet av ett eftergiftsinstitut. Jag
är därför inte beredd att nu lägga fram förslag i frågan. Jag förutsätter
att de problem med en oenhetlig tillämpning av ackordsfrågoma skatte-
myndigheterna emellan som utredningen pekat på kan lösas inom ramen
för RSV:s övergripande ansvar för att skattemyndigheterna tillämpar
gällande regler enhetligt och likformigt.

Ackordsmyndighet

När det sedan gäller frågan om vilken myndighet som skall besluta om
ackord har SIU ingående diskuterat om uppgiften skall ligga hos skatte-
myndigheten eller kronofogdemyndigheten. Utredningens genomgång av
frågan visar att det finns skäl för båda alternativen. Ett beslut om ackord
gäller betalning av redan fästställd skatt eller avgift och grundas i första
hand på en bedömning av den skatt- eller avgiftsskyldiges betalningsför-
måga. Bedömningar av det slaget är ett genomgående inslag i kronofog-
demyndighetens indrivningsverksamhet, något som självfallet talar för
kronofogdemyndigheten som beslutsmyndighet. Samtidigt gäller att det,
utöver skattefordringar som lämnats för indrivning, inte sällan finns
såväl fastställda fordringar som inte lämnats för indrivning som latenta
sådana, vilka måste vägas in i bedömningen. Vidare ligger det i sakens
natur att ackordsfrågan bör prövas av samma myndighet i fråga om alla
fordringar mot en viss gäldenär, oberoende av om de överlämnats för in-
drivning eller inte. Oavsett vilken myndighet som beslutar måste därför
myndigheterna ha kontakt med varandra när en fråga om ackord upp-
kommer.

Nyligen avlämnade Insolvensutredningen sitt slutbetänkande (SOU
1992:113) Lag om företagsrekonstruktion med förslag till ett nytt rekon-
struktionsförfarande for företag i ekonomisk kris. Där förordar utred-
ningen bl.a. att borgenärsfunktionen vid ackord på skatte- och avgifts-
området flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
Förslaget remissbehandlas för närvarande. Jag anser mot den bakgrunden
att det inte finns anledning att nu föreslå någon ändring vad gäller
ackordsmyndighet i fråga om skatter och avgifter.

Trots att jag alltså inte är beredd att nu ta ställning till vad som bör
gälla i fråga om ackordsmyndighet i ett längre perspektiv anser jag att
nuvarande bestämmelser i 62 § UBL och förordningen (1965:852) om
ackord och avskrivning rörande vissa skatter bör upphävas och att
ackordsfrågoma i stället bör regleras i en särskild lag om ackord rörande
statliga fordringar m.m. Skälet till detta är främst önskemålet att helt
kunna utmönstra de bestämmelser om indrivning m.m. som i dag finns
i UBL.

76

10 Statens företrädare vid konkurs

Prop. 1992/93:198

Mitt förslag: Behörigheten att besluta om konkursansökan för stat-
ens räkning flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndig-
heten. Kronofogdemyndigheten får även en utökad behörighet att
företräda staten i frågor som uppkommer under en konkurs.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig tillstyrker
utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt huvudbestämmelserna om användning
av konkurs i skatteindrivningen skall konkursansökan göras av krono-
fogdemyndigheten efter bemyndigande från skattemyndigheten (62 §
UBL). Skattemyndigheten kan också uppdra åt kronofogdemyndigheten
att själv avgöra om konkursansökan skall göras. Generella bemyndi-
ganden av detta slag är regel.

Frågan om konkurs aktualiseras oftast först sedan fordringen har
lämnats för indrivning och kronofogdemyndigheten har inlett sitt indriv-
ningsarbete. Alternativet till konkurs är i första hand andra åtgärder som
det ankommer på kronofogdemyndigheten att besluta om. Vanligtvis står
valet mellan konkursansökan och medgivande av en avbetalningsplan,
eventuellt i förening med att säkerhet ställs. Även möjligheterna till
utmätning övervägs i sammanhanget.

Sambandet mellan konkursansökan och andra åtgärder i syfte att förmå
gäldenären att betala är alltså en viktig förklaring till att det i praktiken
är kronofogdemyndigheten som beslutar om konkursansökan. Det är
självfallet också av betydelse att det underlag som behövs för att
överväga en konkursansökan, exempelvis uppgift om förfallna skulder
och om gäldenärens betalningsförmåga, i regel finns hos kronofogde-
myndigheten. I vart fåll måste kronofogdemyndigheten för det mesta
anses ha ett bättre underlag i detta avseende än skattemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten bör med hänsyn till sina övriga uppgifter i
samband med konkurser även ha lättare än skattemyndigheten att bedöma
vad ett konkursförfarande kan komma att ge för resultat för det allmänna.

Att kronofogdemyndigheten ges ensam behörighet att besluta om kon-
kursansökan behöver inte innebära att skattemyndigheten blir utan
möjlighet att påverka kronofogdemyndighetens ställningstagande i fråga
om konkurs. Som SIU påpekat är det angeläget att skattemyndigheten och
kronofogdemyndigheten samarbetar också i dessa frågor. Skattemyndig-
heten kommer exempelvis att kunna påverka kronofogdemyndighetens
ställningstagande genom att lämna information om gäldenärens förhåll-
anden, bl.a. om förfallna skatter som ännu inte har överlämnats för
indrivning till kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheten får med mitt förslag en utökad skyldighet att
bevaka statliga fordringar. Det innebär att det bör ankomma på krono-
fogdemyndigheten att även ansöka om konkurs i fråga om vissa medels-

77

slag som ligger utanför skattemyndighetens ansvarsområde, exempelvis Prop. 1992/93:198
tullar och vissa avgifter.

Kronofogdemyndighetens val mellan olika åtgärder för indrivning av
förfallna skatter och avgifter bör i princip styras av vad som bedöms vara
mest fördelaktigt för det allmänna i det enskilda fallet. Kronofogdemyn-
digheten bör således ansöka om konkurs när sådan ansökan framstår som
den lämpligaste indrivningsåtgärden. SIU har uttalat att det är viktigt att
det dras upp mer enhetliga riktlinjer i frågan om när det allmänna skall
tillgripa konkursinstitutet. För mig finns det inte anledning att ifrågasätta
den bedömningen. Samtidigt är det ytterst konkurslagens (1987:672) reg-
ler som anger förutsättningarna för konkurs. Nuvarande bestämmelser
om konkursansökan i UBL innehåller inte heller några villkor för en
ansökan om konkurs. Mot den bakgrunden bedömer jag att de riktlinjer
som kronofogdemyndigheten kan behöva vid användningen av konkurs-
institutet bör ges av RSV som allmänna råd.

Den i det här sammanhanget näraliggande frågan om vilken myndighet
som skall ta tillvara statens borgenärsintressen sedan en konkurs inträffat
regleras i olika förordningar. Den regleringen innebär att det i första
hand är kronofogdemyndigheten som i en konkurs skall utöva boigenärs-
funktionema för statens räkning. Bestämmelser av innebörd att det är
kronofogdemyndigheten som företräder staten i fråga om skatte- och
avgiftsfordringar finns också i konkurslagen. Vissa uppgifter, såsom att
för statens räkning föra processer i anslutning till konkursförfärandet,
ligger dock hos skatteförvaltningen även om de i praktiken oftast sköts
av en kronofogde. I likhet med SIU anser jag att det främjar en effektiv
indrivning om kronofogdemyndigheten självständigt får svara för så gott
som samtliga statens borgenärsfunktioner under en konkurs. Jag föreslår
därför en reglering med den innebörden.

Ett institut som har många beröringspunkter med konkurs och som har
fått ökad betydelse i indrivningsarbetet på senare tid är likvidation enligt
associationsrättsliga bestämmelser. Fråga om tvångslikvidation kan i vissa
fall tas upp av rätten på ansökan av en borgenär. Även i dessa fall anser
jag att det allmänna vid indrivning enligt indrivningslagen bör företrädas
av kronofogdemyndigheten.

11 Avbrytande av indrivningen

Mitt förslag: Avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningenavskaffas.
I stället får kronofogdemyndigheten möjlighet att avbryta indrivning-
en tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som ut-
siktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna, och
indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. SIU förordar dock
att reglerna om avbrytande av indrivning ges i förordning.

78

Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i Prop. 1992/93:198
denna del har tillstyrkt eller lämnat utredningsförslaget utan erinran.
Statens lantmäteriverk och Domstolsverket har anfört att det bör över-
vägas om inte en möjlighet bör öppnas för en myndighet att underlåta att
begära indrivning när det gäller småbelopp. Hovrätten för Övre Norrland
är tveksam till om det är riktigt att frågan om avbrytande av indrivning
regleras endast i förordning. Någon remissinstans har också påpekat att
uttrycket avskrivning är vilseledande eftersom det ger intryck av att
betalningsskyldigheten upphör, vilket inte är fallet.

Skälen för mitt förslag: Fordran på skatt och liknande medel kan av-
skrivas under vissa förutsättningar. Avskrivning innebär att de aktiva
indrivningsåtgärderna avbryts men medför inte någon förändring av be-
talningsskyldigheten. Om det finns skäl till det, exempelvis om det
framkommer att gäldenären kommer att få överskjutande skatt, återupptas
den aktiva indrivningen. Avskrivning tillgrips när man av en eller annan
anledning bedömer att en fordran inte går att driva in eller att indriv-
ningen skulle kosta mer än den inbringar. Exempelvis kan avskrivning
ske om den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen
inte kan tas ut genom införsel. Avskrivning kan också ske om fordrings-
beloppet inte överstiger 300 kr och vissa indrivningsåtgärder vidtagits.

Huvudbestämmelserna om avskrivning finns i 66 § UBL. Där anges
också att det är skattemyndigheten som beslutar om avskrivning. I
praktiken går det till så att kronofogdemyndigheten registrerar av-
skrivningen i utsökningsregistret och skattemyndigheten godkänner
åtgärden i efterhand. I fråga om vissa fordringsslag, exempelvis punkt-
skatter och prisregleringsavgifter, är dock kronofogdemyndigheten även
behörig att besluta om avskrivning.

Utgångspunkten är självfallet att alla skatte- och avgiftsbelopp skall
betalas. Samtidigt måste staten som borgenär och ansvarig för exeku-
tionsväsendet ha vissa möjligheter att göra undantag från denna regel.
Exempelvis bör indrivningen av statliga fordringar kunna avpassas så att
kostnaderna för indrivningen står i rimligt förhållande till fordrings-
beloppets storlek och det resultat som kan uppnås genom indrivningen.
Kronofogdemyndighetens resurser får inte i alltför stor omfattning ägnas
åt mycket små fordringar eller fordringar som redan på förhand kan be-
dömas som förlorade, utan bör koncentreras till bl.a. större fordringar.
Som jag anfört är också föreskrifterna om avskrivning ett uttryck för
detta synsätt.

Med den ökade användningen av ADB inom exekutionsväsendet har
möjligheten att överblicka och bevaka stora målmängder radikalt för-
bättrats. ADB-systemet har bl.a. underlättat hanteringen av avskrivna
fordringar. Därigenom har de handläggningsmässiga skillnaderna mellan
aktuella och avskrivna fordringar utjämnats i flera avseenden. Utveck-
lingen har gått mot en mer aktiv bevakning även av avskrivna fordringar.
Det är mot den bakgrunden som SIU föreslår att avskrivningsinstitutet
avskaffas. Samtidigt betonar utredningen att det inte får innebära att alla
fordringar betraktas som lika aktuella. Även fortsättningsvis fordras
således rutiner som innebär att indrivningsförfarandet under vissa för-

79

hållanden får avbrytas och ersättas med en mer passiv indrivning. Ru- Prop. 1992/93:198
tinema för detta måste emellertid enligt SIU utformas så att det formella
utrymmet för en differentierad handläggning blir större än i dag. SIU
förordar att kronofogdemyndigheten får flera på förhand fastställda be-
vakningsrutiner att välja mellan. Vilken rutin som skall väljas kan exem-
pelvis bero på fordringens storlek och myndighetens bedömning av den
framtida betalningsförmågan hos gäldenären.

Mot den nu angivna bakgrunden instämmer jag i SIU:s förslag att av-
skrivningsinstitutet avskaffas och att kronofogdemyndigheten i stället får
avbryta indrivningen tills vidare om det är utrett att ingen eller ringa
möjlighet finns att få betalt. Indrivningen bör också kunna avbrytas om
den skulle vålla mer arbete eller större kostnader än vad som är skäligt
och indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Med en sådan ordning
kan övergången från aktiv till passiv indrivning göras utifrån indriv-
ningsmässiga överväganden. Kronofogdemyndigheten får således inom
de givna ramarna möjlighet att styra fördelningen av de givna resurserna
mellan olika allmänna mål.

Det måste understrykas att avbrytandet av indrivningen inte påverkar
betalningsskyldigheten utan endast innebär att indrivningsaktivitetema
avtar. Därav följer att indrivningen kan återupptas med full styrka exem-
pelvis om det framkommer att gäldenären har utmätningsbar egendom
som tidigare var okänd för kronofogdemyndigheten.

Det är angeläget att övergången från aktiv till passiv indrivning kan bli
mer differentierad och att kronofogdemyndigheten ges möjlighet att välja
mellan flera bevakningsrutiner efter den aktiva indrivningen.

Reglerna om avbrytande av indrivning hör nära samman med övriga
frågor som regleras i mitt förslag till en särskild indrivningslag. Redan
av det skälet bör förutsättningarna för avbrytande av indrivning regleras
i den föreslagna lagen. Närmare föreskrifter för tillämpningen bör dock
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Bl.a.
gäller detta de olika bevakningsrutiner som bör tillämpas hos
kronofogdemyndigheten när indrivningen har avbrutits.

Föreskrifter om avskrivning kommer att finnas kvar i avskrivnings-
kungörelsen. Jag avser att senare lägga fram förslag till de ändringar i
kungörelsen som föranleds av vad jag nu har föreslagit. Därmed kommer
kungörelsen inte att omfatta de statliga fordringar som drivs in i allmänt
mål utan enbart gälla andra fordringar.

12 Avkortning

Mitt förslag: Föreskrifterna om avkortning utmönstras ur lagstift-
ningen.

Utredningens förslag: SIU har inte någon motsvarighet till mitt för-
slag. När det gäller avkortning föreslår SIU endast den förändringen att

80

kronofogdemyndigheten, inte som nu skattemyndigheten, skall besluta Prop. 1992/93:198
om avkortning i fråga om belopp som har lämnats for indrivning.

Remissinstanserna: Mitt förslag har inte remissbehandlats.

Skälen för mitt förslag: I UBL och några andra lagar finns för när-
varande föreskrifter om avkortning. Med avkortning avses att ett skatte-
eller avgiftsbelopp avförs ur räkenskaperna därför att det inte längre
föreligger någon fordran på beloppet. En vanlig anledning till avkortning
är att den bakomliggande taxeringen eller debiteringen ändras. Avkort-
ning kan endast komma ifråga när skatten eller avgiften är debiterad men
obetald. Om beloppet är betalt skall det återbetalas till gäldenären i stället
för att avkortas.

Om gäldenärens betalningsskyldighet bortfallit eller nedsatts underrättas
kronofogdemyndigheten skyndsamt. Sedan kronofogdemyndigheten fått
sådan underrättelse registrerar myndigheten beloppet som avkortat. När
det gäller majoriteten av skatter underställs sedan registreringen skatte-
myndighetens prövning eftersom det är skattemyndigheten som formellt
beslutar om avkortning i fråga om de flesta medelsslagen. För exempel-
vis punktskatter och prisregleringsavgifter har dock kronofogdemyndig-
heten även formellt rätt att besluta om avkortning.

Avkortning är i första hand en ren bokföringsåtgärd som hos krono-
fogdemyndigheten bekräftar att betalningsskyldighet inte längre före-
ligger. Kronofogdemyndighetens åtgärd initieras genom en underrättelse
från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Förfär-
andet liknar därmed mycket det som äger rum vid återkallelse i enskilt
utsökningsmål. Bestämmelser om sådana bokföringsrutiner hos kronofog-
demyndigheten som avkortningen innebär bör inte belasta lagstiftningen.
Om frågan behöver styras genom särskilda föreskrifter bör det ske på en
lägre nivå.

13 Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt

Mitt förslag: Vid återbetalning av mervärdesskatt skall avräkning
kunna göras hos skattemyndigheten mot fordringar på skatt enligt
uppbördslagen, särskild löneskatt, arbetsgivaravgifter och allmän
löneavgift som inte överlämnats för indrivning.

Skälen för mitt förslag: Vid återbetalning av skatter och avgifter kan
avräkning äga rum med stöd av lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter, avräkningslagen, i fråga om mot-
fordringar som har överlämnats till kronofogdemyndigheten för in-
drivning. I dessa fäll är det kronofogdemyndigheten som beslutar om
avräkningen.

Härutöver kan avräkning i viss utsträckning äga rum hos skattemyn-
digheten i fråga om motfordringar som inte har överlämnats för in-
drivning. Sålunda får t.ex. vid återbetalning av arbetsgivaravgifter

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198

81

avräkning äga rum mot andra arbetsgivaravgifter samt skatt enligt UBL Prop. 1992/93:198
och mervärdesskatt. Tidigare hade möjligheten till avräkning vid åter-
betalning av mervärdesskatt motsvarande omfattning. I samband med
avräkningslagens tillkomst inskränktes avräkningsmöjligheten i dessa fall
till att endast gälla annan mervärdesskatt. Skälen för detta var av ad-
ministrativ natur. Det farms vid den tiden inte någon praktisk möjlighet
att bevaka fordringar avseende skatt enligt UBL eller arbetsgivaravgifter
mot eventuella återbetalningar av mervärdesskatt.

I den nya organisation för skatteförvaltningen i länen som gäller sedan
den 1 januari 1991 är möjligheterna att bevaka olika slags skatteford-
ringar och återbetalningar mot varandra goda. Jag anser därför att möj-
ligheten för skattemyndigheten att vid återbetalning av mervärdesskatt
göra avräkning mot skatt enligt UBL och mot arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift bör åter-
införas. Detsamma gäller skatt enligt lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. De nya reglerna kan dock av
administrativa skäl tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995.

14 Ekonomiska konsekvenser

Vad gäller förslagen i betänkandet Indrivning av skatt m.m. gjorde SIU
bedömningen att RSV behövde en viss förstärkning för uppgiften att
granska kronofogdemyndigheternas redovisning. Det tillkommande
resursbehovet beräknades motsvara två tjänster (årsarbetskrafter). Övriga
förslag i betänkandet bedömdes inte medföra ökade kostnader inom
någon del av statsförvaltningen. För kronofogdemyndigheterna och läns-
styrelserna innebar förslagen vissa förenklingar. Dessa var dock inte av
sådan omfattning att personalbesparingar kunde göras.

Förslagen i betänkandet Indrivningslag m.m. innebar vissa nya eller
utvidgade arbetsuppgifter för kronofogdemyndigheterna. Samtidigt var en
del av förslagen arbetsbesparande för dessa myndigheter. Enligt SIU var
det emellertid ofrånkomligt att en indrivningsverksamhet i enlighet med
förslagen och de intentioner som låg bakom dessa krävde något större
resurser totalt sett än nuvarande verksamhet.

Förslagen borde emellertid enligt SIU inte ses isolerade från den då
förestående omorganisationen av exekutionsväsendet. Det var uppenbart
att en organisation med en kronofogdemyndighet i vaije län gav möjlig-
het till en avsevärt större specialisering än dittills i fråga om den opera-
tiva verksamheten. Härigenom kunde specialistkompetens utvecklas och
den kompetens som redan fanns tas till vara bättre. Utredningen utgick
från att fördelarna i dessa hänseenden med den nya organisationen var så
stora att förslagen i de flesta län kunde genomföras utan att kronofogde-
myndigheten tillfördes nya tjänster. Undantag torde dock enligt SIU få
göras för storstadslänen och några få andra, mycket arbetstyngda län.
SIU utgick från att man i arbetet med omorganisationen tog itu med den
ojämna fördelningen av resurserna totalt inom exekutionsväsendet.

82

Till detta kom enligt SIU att det torde krävas en tillfällig Prop. 1992/93:198
resursförstärkning hos RSV för att genomföra den föreslagna översynen
av formerna för informationsutbytet mellan skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet.

För egen del gör jag följande bedömning.

Förslaget att flytta över granskningen av kronofogdemyndigheternas
redovisning till RSV genomfördes vid omorganisationen av exekutions-
väsendet den 1 juli 1988. RSV fick i det sammanhanget visst resurs-
tillskott for bl.a. denna arbetsuppgift.

De förslag jag har fört fram i det föregående innebär, i likhet med
SIU:s förslag i betänkandet Indrivningslag m.m., en viss utvidgning av
kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter vad gäller bevakningen av
statens rätt i konkurs. Förslagen innebär också att kraven på krono-
fogdemyndigheternas informationsinsamling vid indrivningen preciseras
och skärps.

Samtidigt innebär förslagen vissa förenklingar för kronofogdemyndig-
heterna och skattemyndigheterna. Jag tänker då främst på att de tung-
rodda rutinerna i samband med avskrivning och avkortning fäller bort.

Mot den bakgrunden anser jag att genomförandet av förslagen skall ske
inom ramen för kronofogdemyndigheternas nuvarande resurser. Tillfälligt
uppkommer dock vissa merkostnader för anpassning av ADB-stödet till
nya rutiner samt omarbetning av blanketter och instruktioner. Dessa
kostnader kan uppskattas till ca 800 000 kronor. Regeringen bör enligt
min mening kunna medge en merutgift på ramanslaget Kronofogde-
myndigheterna under budgetåret 1993/94 för att täcka dessa kostnader.

15 Förutsättningar för förenklad deklaration

Mitt förslag: Fysisk person skall kunna lämna förenklad självdekla-
ration även om han under inkomst av tjänst yrkar avdrag för kostna-
der för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kom-
munikationsmedel .

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: Från och med 1994 års taxering gäller att
avdrag för resor till och från arbetsplatsen endast får göras för den del
av kostnaderna som överstiger 4 000 kr (33 § 2 mom. kommunalskatte-
lagen [1928:370]). Vidare gäller som en av förutsättningarna för att få
lämna förenklad självdeklaration, att vad som vid 1994 års taxering skall
redovisas i fråga om intäkter och avdrag endast avser inkomst av tjänst
och avdrag inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten (2 kap.
10 § lagen [1990:325] om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK).

Kostnaden för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kommuni-
kationsmedel under år 1992 tangerade eller översteg i vissa fäll gränsen
för schablonavdraget, 4 000 kr. Med den höjning av kostnaderna som

83

skett under 1993 kommer antalet skattskyldiga som vid 1994 års taxering Prop. 1992/93:198
kan lämna förenklad självdeklaration att minska väsentligt om nuvarande
bestämmelser inte ändras.

Det är önskvärt att så många som möjligt av de skattskyldiga bereds
möjligheten att använda sig av det förenklade deklarationsförfärandet. En
minskning av antalet förenklade deklarationer innebär dessutom att skatte-
förvaltningen måste lägga ned ökade resurser på deklarationsgranskning.
För att motverka denna utveckling anser jag det nödvändigt att förenklad
deklaration skall kunna lämnas även av skattskyldiga som haft högre
kostnader än 4 000 kr för resor till och från arbetsplatsen med allmänna
kommunikationsmedel. Jag föreslår därför att en bestämmelse härom
införs i LSK.

16 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku-
mulerad inkomst,

7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-
fordringar,

15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,

18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,

19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

84

25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstand för anställning på Prop. 1992/93:198
fertyg,

26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-
kontomedel m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,

28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter.

Förslagen 3 och 12 har upprättats i samråd med chefen för Justitie-
departementet. Förslagen 10 och 25 har upprättats i samråd med chefen
för Kommunikationsdepartementet. Förslagen 15, 18, 21 och 24 har
upprättats i samråd med resp, chefen för Arbetsmarknadsdepartementet,
statsråden Könbeig och Thurdin samt chefen för Kulturdepartementet.

Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslagen under 13 och 20

inte haft någon erinran mot de föreslagna ändringarna.

Lagrådet har granskat lagförslagen 1-28. Förslaget 29 är enligt min
mening av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna bety-
delse.

17 Författningskommentarer

17.1 Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.

Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m., indrivningslagen, är
avsedd att komplettera UB:s bestämmelser om verkställighet vid hand-
läggningen av allmänna utsökningsmål. Utgångspunkten har varit att
bestämmelserna om exekutiva åtgärder liksom hittills bör ha sin plats i
UB. Dessa bestämmelser är med vissa undantag gemensamma för all-
männa och enskilda mål. Bestämmelserna om borgenärsfunktionen vid
indrivning rör endast de allmänna målen och bör återfinnas i indriv-
ningslagen. Indrivningslagen innehåller sålunda bestämmelser om bl.a.

- gäldenärsutredning,

- uppskov och säkerhet,

- konkursansökan och åtgärder i konkurs,

- avbrytande av indrivning.

Bestämmelser om ackord föreslås införda i en särskild lag om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger
lagens tillämpningsområde och knyter an till definitionen av allmänt mål
i 1 kap. 6 § andra stycket UB. Lagen omlättar alltså alla fordringsslag
som hos kronofogdemyndigheten handläggs som allmänna mål. Allmänna
mål är i första hand mål om indrivning av skatter och olika offentlig-
rättsliga avgifter samt böter och viten.

85

2 §

Att införsel enligt 15 kap. UB får ske i fråga om vissa fordringar har
tidigare framgått av de enskilda skatte- och avgiftsförfettningama. Dessa
bestämmelser föreslås nu slopade och ersatta med en uttömmande uppräk-
ning av de fordringsslag för vilka införsel får ske. Bestämmelsen i första
stycket är utformad så att det framgår att inte bara skatten eller avgiften
utan även t.ex. skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift omfattas av denna,
liksom belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts annan än den
skattskyldige. Undantag har uttryckligen gjorts för de fäll där införsel
enligt någon av de uppräknade författningarna inte är tillåten. Den nya
regleringen innebär således inte någon ändring vad gäller tillämpningsom-
rådet för införsel. Bestämmelsen i andra stycket utgör en erinran om att
möjligheten till införsel för böter och viten regleras i 15 kap. 1 § 2 UB.

3 §

Innebörden av paragrafen är att lagen skall tillämpas fullt ut när det
gäller skatter och andra offentligrättsliga fordringar som tillkommer
staten och inte grundas på studiestödslagen.

För fordringar som inte tillkommer staten, men som ändå handläggs
som allmänna utsökningsmål, är kronofogdemyndigheten inte behörig att
besluta om konkursfrågor och avbrytande av indrivning. Det är i stället
den uppdragsgivande myndigheten som har rätt att besluta om motsvaran-
de åtgärder.

Vissa fordringar av offentligrättslig natur som inte tillkommer staten
hanteras för närvarande under indrivningen av kronofogdemyndigheten
på motsvarande sätt som skatter. De fordringar det gäller är i första hand
felparkeringsavgift, vissa avgifter enligt plan- och bygglagen, TV-avgift
samt medel till jaktvårdsfonden och viltskadefonden. Så länge fordringar-
na i fråga handläggs som allmänna mål finns det enligt min mening inte
skäl att ändra kronofogdemyndighetens hantering av dem. De bör därför
under indrivningen handläggas som fordringar som tillkommer staten med
rätt för kronofogdemyndigheten att besluta om alla åtgärder som före-
kommer i lagen. Regeringen har därför getts möjlighet att i förordning
föreskriva att 15-18 §§ skall tillämpas även i fråga om fordran som inte
tillkommer staten om den handläggs som allmänt mål.

I fråga om bl.a. regressfordringar som enligt UBL m.fl. uppbördsför-
fattningar tillkommer enskild och utländska fordringar, tillämpas inte
bestämmelserna i 15-18 §§.

Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att meddela föreskrifter om i vilka fall indrivning skall ske med
förtur. Detta berörs närmare i avsnitt 6.

Prop. 1992/93:198

86

5 §

Innan en fordring lämnas för indrivning skall gäldenären normalt påmin-
nas om sin betalningsskyldighet. Påminnelsen skall bl.a. ange följderna
av en fortsatt utebliven betalning. Indrivning skall regelmässigt inledas
med att kronofogdemyndigheten anmanar gäldenären att betala. Gäldenä-
ren uppmärksammas därigenom på att fordringen lämnats för indrivning
och får tillfälle att betala innan ytterligare indrivningsåtgärder görs.
Betalningsanmaning får underlåtas om det finns särskilda skäl. Ett sådant
särskilt skäl kan vara att det finns risk för att gäldenären försvårar
indrivningen genom att gömma undan egendom.

Paragrafen innehåller en bestämmelse som ålägger kronofogdemyn-
digheten att utreda gäldenärens ekonomiska förhållanden mer ingående
än vad som följer av 4 kap. 9 § UB. Vid en sådan gäldenärsutredning är
det fråga om att få fram delvis andra uppgifter än vilken utmätningsbar
egendom som gäldenären kan ha. Gäldenärsutredningen skall ha som
enda syfte att bestämma med vilka åtgärder indrivningen skall bedrivas.

Utredningsuppgiften, som är ett utflöde av den aktiva roll som kro-
nofogdemyndigheten skall ha i allmänna mål, har motiverats närmare i
avsnitt 7. I ett enskilt mål ankommer motsvarande utredningsuppgift på
den enskilde borgenären.

Hur omfattande utredning som behövs får avgöras utifrån de omstän-
digheter som föreligger i det enskilda fallet. Av den allmänna motive-
ringen framgår att skatteregistren och utsökningsregistret skall kunna
användas för gäldenärsutredning. Vissa justeringar i skatteregisterlagen
och utsökningsregisterlagen föreslås därför.

Paragrafen anger när uppskov får beviljas. Förutsättningarna för uppskov
har behandlats ingående i avsnitt 8. Kronofogdemyndigheten avgör om
uppskov skall omfatta samtliga gäldenärens skulder som har lämnats för
indrivning eller om uppskov endast skall beviljas för vissa skulder.

Vaije uppskovsbeslut skall ha som mål att gäldenären skall betala sin
skuld. Bedöms det inte kunna ske saknas förutsättningar för uppskov.
Beviljas uppskov innebär det att gäldenären får ytterligare tid på sig att
betala. Ett uppskov är alltså alltid ytterst inriktat på att kronofogdemyn-
digheten avvaktar med utmätning eller konkursansökan, dvs. olika typer
av indrivningsåtgärder, under viss tid.

När det gäller den första punkten skall kronofogdemyndigheten alltid
göra en prövning om uppskov ger ett bättre ekonomiskt utfall för sökan-
den (staten) än om verkställighetsåtgärd, dvs. utmätning eller införsel,
vidtas omedelbart. Självfallet är det en prövning som måste göras utifrån
de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.

Andra punkten tar sikte på s.k. sociala skäl. Den kan tillämpas om
gäldenären på grund av exempelvis sjukdom eller arbetslöshet fått be-

Prop. 1992/93:198

87

talningssvårigheter som ändå bedöms vara av övergående natur. Kan Prop. 1992/93:198
gäldenärens betalningsproblem antas bli bestående skall inte uppskov
beviljas utan andra indrivningsåtgärder vidtas.

Enligt tredje punkten kan uppskov beviljas i avvaktan på att en ansökan
om anstånd prövas. Det ankommer inte på kronofogdemyndigheten att
göra någon mer ingående prövning av om gäldenären kan antas få bifall
till sin ansökan. Utgångspunkten bör således vara att en ansökan om
anstånd skall föranleda att uppskov beviljas. Åtgärder som gäldenären
vidtar endast för att få förlängd betalningsfrist kan emellertid inte få
medföra att kronofogdemyndigheten beviljar uppskov. Myndigheten får
i vart fåll översiktligt bedöma den framställan som gäldenären åberopar
till stöd för sin begäran om uppskov.

I andra stycket anges att uppskov får förenas med villkor att gäldenären
följer en avbetalningsplan.

Paragrafen anger tidsramarna för uppskov. Förutsättningarna för uppskov
och uppskovstidens längd har motiverats i avsnitt 8. Som allmän regel
gäller att gäldenären inte får beviljas uppskov för längre tid än vad som
behövs för att han skall kunna betala sin skuld.

Uppskov som inte förenas med krav på avbetalning får normalt beviljas
för högst ett år. För uppskov som förenas med avbetalningsplan finns
inte någon sådan tidsgräns. Finns synnerliga skäl får uppskov som inte
förenats med avbetalningsplan överstiga ett år. Sådana synnerliga skäl
kan vara att gäldenären ställer säkerhet för beloppet eller att det framstår
som klart att gäldenärens möjligheter att betala kommer att förbättras
avsevärt vid en viss senare tidpunkt.

Uppskov innebär att indrivningen avbryts under den tid uppskovet gäller.
Av paragrafens första stycke framgår dock att skatt som återbetalas eller
annars utbetalas till gäldenären får tas i anspråk för verkställighet av en
skuld även om uppskov har beviljats med betalning av skulden. Det inne-
bär bl.a. att avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter skall ske utan hinder av uppskov.

Enligt andra stycket kan uppskov återkallas under vissa förutsättningar.
Särskild anledning till återkallelse kan vara att gäldenären lämnat vilse-
ledande uppgifter eller att uppskov beviljats på ett i annat avseende fel-
aktigt underlag.

10-13 §§

Bestämmelserna om säkerhet har hämtats från lagen (1978:882) om
säkerhet för skattefordringar m.m. (säkerhetslagen). Föreskrifter som rör
säkerhet har sin rätta plats i indrivningslagen eftersom säkerhet endast
kan tas emot i samband med att kronofogdemyndigheten beviljar uppskov
med betalning eller viss indrivningsåtgärd. Några förändringar föreslås

88

inte när det gäller möjligheten for kronofogdemyndigheten att ta emot Prop. 1992/93:198
säkerhet eller av andra frågor som rör säkerhet. Överföringen av de
aktuella föreskrifterna till indrivningslagen är således endast av redak-
tionell art.

10 §

Paragrafen motsvarar 1 § säkerhetslagen.

11 §

Paragrafen är identisk med 2 § säkerhetslagen.

12 §

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket säkerhetslagen. I paragrafens
andra stycke i säkerhetslagen föreskrivs att kronofogdemyndigheten utan
hinder av att säkerhet har mottagits får vidta indrivningsåtgärd när
anledning därtill förekommer. En sådan föreskrift behövs inte i indriv-
ningslagen eftersom det i 9 § andra stycket finns en bestämmelse om
omedelbar återkallelse av uppskov.

13 §

Paragrafen motsvarar 4 § säkerhetslagen med viss justering. Sålunda har
det nu i lagtexten uttryckligen förutsatts att kronofogdemyndigheten skall
besluta om att ta säkerhet i anspråk. Kompletteringen innebär inte någon
ändring i sak. Beträffande frågan om överklagande över ett beslut om
ianspråktagande hänvisas till 19 § och kommentaren till den paragrafen.

14 §

Frågor som rör ackord berörs närmare i avsnitt 9. De föreslås bli reg-
lerade i en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.
Villkoren för ackord har inte ändrats. Som en följd av den nya lagen kan
den nuvarande regleringen i 62 § tredje stycket UBL och 10 § andra
stycket bötesverkställighetslagen (1979:189) upphävas. I förevarande
paragraf har tagits in en hänvisning till den nya lagen.

/5§

Frågan om vilken myndighet som skall vara behörig att ansöka om kon-
kurs har avhandlats i avsnitt 10. Paragrafen har för närvarande sin
motsvarighet närmast i 62 § första och andra styckena UBL samt 10 §
första stycket bötesverkställighetslagen, vilka bestämmelser alltså nu kan
upphävas. I paragrafen anges dessutom i förtydligande syfte att kronofog-
demyndigheten har rätt att ansöka om likvidation.

89

76 §

Av paragrafen framgår att kronofogdemyndigheten har en allmän behö-
righet att företräda det allmänna i fråga om fordringar hos en gäldenär
som försatts i konkurs.

77 §

Av paragrafen framgår att det är RSV som skall föra det allmännas talan
i överrätt när det gäller frågor om konkurs och likvidation.

18 §

Paragrafen anger under vilka förutsättningar kronofogdemyndigheten kan
avbryta indrivningen tills vidare. Förfarandet ersätter det avskriv-
ningsinstitut för skatteuppbörden som för närvarande regleras i 66 och
67 §§ UBL. Bestämmelsen i UBL kan således upphävas. Närmare före-
skrifter i fråga om avbrytande av indrivning kan komma att meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

29 §

De myndighetsbeslut som aktualiseras genom lagen rör i första hand
uppskov, säkerhet, konkursansökan, åtgärder i konkurs och avbrytande
av indrivning. Det rör sig genomgående om frågor som folier inom
ramen för det allmännas borgenärsfunktion och inte berör den verkställig-
het som regleras i UB. 118 kap. UB finns bestämmelser som anger om
talan får föras mot verkställighetsbeslut. Här kan nämnas att enligt 18
kap. 6 § UB får talan i princip inte föras mot beslut som endast utgör
förberedelse till senare beslut som kan överklagas.

Vid gäldenärsutredning (6 §) vidtar kronofogdemyndigheten många åt-
gärder som inte typiskt sett är beslut och inte ens kan beskrivas som
förberedelse till beslut. Här är, liksom vid tillgångsundersökning enligt
4 kap. 9 § UB, fråga om att göra efterforskning i olika register och att
ta del av material som gäldenären själv kan tänkas inneha, t.ex. räken-
skapshandlingar. En gäldenärsutredning bygger emellertid på gäldenärens
frivilliga medverkan. Det finns därför knappast något behov för gälde-
nären att kunna överklaga någon åtgärd som kronofogdemyndigheten
vidtar under denna utredning.

Beträffande uppskov kommer främst i fråga kronofogdemyndighetens
vägran att bevilja uppskov (7 §) eller myndighetens beslut att återkalla
beviljat uppskov (9 § andra stycket). Vad gäller säkerhet knyter sig in-
tresset i första hand till kronofogdemyndighetens vägran att ta emot er-
bjuden säkerhet (10 §) eller myndighetens beslut rörande frågan under
vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk (12 §). Bestämmelserna
om uppskov och säkerhet är emellertid så konstruerade att en gäldenär
aldrig med fog kan hävda att han har någon rätt att t.ex. påfordra
uppskov även om säkerhet erbjuds. Vad som händer när kronofogdemyn-
digheten finner att uppskov inte kan beviljas är därför bara att den
betalningsskyldighet som åvilar gäldenären på grund av det bakomlig-

Prop. 1992/93:198

90

gande beskattningsbeslutet aktualiseras. Vad nu sagts gäller också när Prop. 1992/93:198
beviljat uppskov återkallas eller kronofogdemyndigheten vägrar att ta
emot erbjuden säkerhet eller beslutar under vilka förutsättningar säker-
heten skall få tas i anspråk. Det är rimligt att detta inte är förhållanden
som får överklagas. Samma synsätt kommer för övrigt redan till uttryck

1 5 § säkerhetslagen.

Annorlunda förhåller det sig med kronofogdemyndighetens beslut att
ta ställd säkerhet i anspråk (13 §). Gällande rätt innebär att ett sådant
beslut kan överklagas, se härom beträffande pant som säkerhet NJA 1982
s. 727. I fäll där säkerheten utgörs av pant är ianspråktagandet att
jämställa med en utmätning och en sådan får givetvis överklagas.
Behovet av möjlighet till överklagande kan däremot kanske ifrågasättas
om säkerheten utgörs av borgen eller företagshypoteksbrev. I dessa fall
följs ianspråktagandet av att kronofogdemyndigheten utmäter egendom
hos den som ställt säkerheten eller gör konkursansökan. Vid klagan över
utmätningen eller vid prövningen av konkursansökningen kan då
ianspråktagandet bli prövat. Genom att man tillåter överklagande även
av beslutet om ianspråktagandet kan resultatet alltså bli två parallella
processer i vilka åtminstone delvis samma frågor blir prövade. Det för
dock för långt att i detta sammanhang pröva denna fråga, särskilt som
den är aktuell också när borgen som säkerhet tas i anspråk enligt UB (se

2 kap. 26 §). Här föreslås därför att beslut om ianspråktagande skall
kunna överklagas oavsett om säkerheten utgörs av pant, borgen eller
företagshypoteksbrev. Att RSV för det allmännas talan i överrätt framgår
av hänvisningen till bestämmelserna om besvär i 18 kap. UB.

Kronofogdemyndighetens beslut att avbryta, eller inte avbryta, ett
indrivningsförfarande bör i det här avseendet behandlas på samma sätt
som uppskov. Inte heller frågor som rör avbrytande av ett indrivnings-
förfarande skall således få överklagas. En sådan ordning kan också sägas
ligga i linje med den nuvarande regleringen som inte tillåter att beslut om
avskrivning får överklagas.

Beslut som gäller ansökan om försättande i konkurs får inte överklagas
i dagsläget (97 § UBL). Det finns inte skäl att göra några ändringar på
den punkten.

Sammanfattningsvis föreslås således som huvudregel att myndighetens
beslut enligt indrivningslagen inte skall få överklagas. Undantag görs
dock för beslut om att ställd säkerhet skall tas i anspråk. För dessa fall
är det naturligt att tillämpa bestämmelserna om besvär över motsvarande
beslut enligt UB.

Ikraftträdande

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1994. Bestämmelserna
om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § skall tillämpas också i sådana fäll då
säkerhet tagits emot före ikraftträdandet. Samtidigt skall lagen om
säkerhet för skattefordringar m.m. upphöra att gälla. Bestämmelserna i
den lagen ersätts av bestämmelserna i indrivningslagen. Uppskov som har
beviljats före ikraftträdandet bör fortsätta att gälla oberoende av om

91

förutsättningarna för uppskov enligt indrivningslagen är uppfyllda. När Prop. 1992/93:198
fråga uppkommer om att återkalla ett uppskov eller förändra villkoren
skall bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas även på sådana upp-
skov. Särskild föreskrift om indrivningslagens tillämpning på äldre
uppskov har ansetts behövlig endast såvitt gäller 9 och och 19 §§.
Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.

17.2 Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger lagens
tillämpningsområde. Den gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller andra
fordringar, som tillkommer staten och drivs in i allmänt mål, med
undantag for fordringar enligt studiestödslagen (jfr 1 och 3 §§ indriv-
ningslagen). Ackordsfrågoma behandlas i en separat lag eftersom
skattemyndighet och inte kronofogdemyndighet är beslutsmyndighet. I
14 § indrivningslagen finns en hänvisning till förevarande lag.

Det förslagna tillämpningsområdet innebär en viss utvidgning av
skattemyndighetens befattning med ackordsfrågor. Utvidgningen torde i
praktiken vara betydelselös utom såvitt avser fordringar rörande tull.

Bestämmelser om ackord finns nu i 62 § tredje stycket UBL. Som en
följd av förevarande lag kan stadgandet i UBL liksom förordningen
(1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter upphävas.

2 §

Beslut om ackord fattas av skattemyndigheten i det län där gäldenärens
hemortskommun är belägen. Skattemyndigheten i det län där gäldenären
har sin hemortskommun vid beslutstillfället är behörig även i fråga om
fordringar rörande skatter som beslutats av annan skattemyndighet. Om
gäldenären saknar hemortskommun skall beslutet lättas av Skattemyn-
digheten i Stockholms län.

3 §

Frågor om ackord berörs närmare i avsnitt 9. Villkoren för ackord i för-
hållande till den nuvarande regleringen i 62 § tredje stycket UBL har
inte ändrats.

4 §

Kronofogdemyndigheten skall regelmässigt ges tillfälle att yttra sig i
ackordsärenden. Ett yttrande kan anses obehövligt i t.ex. de fäll det
framstår som uppenbart att ansökan skall avslås. Skattemyndigheten
beslutar om antagande av ackordsförslag även beträffände vissa ford-
ringar som debiterats av andra myndigheter, t.ex. i fråga om tull. I dessa
fall kan yttrande också behöva inhämtas från den myndighet som debite-
rat fordringen.

92

5 §

Beslut rörande ackordsförslag får inte överklagas. Motsvarande be-
stämmelse finns nu 97 § UBL.

Ikraftträdande

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt skall
förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter
i vilken förordning riksdagen beslutat om ändring i 2 § (prop. 1971:30,
bet. 1971:KU36, rskr. 1971:222, SFS 1971:654) upphöra att gälla. Be-
stämmelserna i den författningen ersätts av bestämmelserna i den nya
lagen. Öveigångsbestämmelsema har getts den utformning som Lagrådet
förordat.

17.3 Utsökningsbalken

1 kap.

Av avsnitt 5 framgår att det nu inte skall göras någon ändring vad gäller
utsökningsmålens indelning i allmänna och enskilda mål. För närvarande
kompletteras UB:s och utsökningsförordningens föreskrifter om allmänna
mål av en bestämmelse i 64 § UBL. Genom att den paragrafen nu före-
slås upphävd behöver 1 kap. 6 § UB ändras för att fånga upp de utsök-
ningsmål som handläggs som allmänna mål genom den nuvarande be-
stämmelsen i UBL. Detta sker genom att orden "liknande medel" i andra
stycket byts ut mot "andra medel". Frågan berörs närmare i kommenta-
ren till 64 § UBL. Övriga ändringar i stycket är av redaktionell natur.

2 kap.

3 §

UB:s bestämmelser om ansökningsförfarandet finns i 2 kap. 1-9 §§.
Frågan om hos vilken myndighet en ansökan skall göras regleras emel-
lertid i andra paragrafer, nämligen i 4 kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16
kap. 1 och 10 §§. Att dessa paragrafer, som enligt sin ordalydelse bara
handlar om var verkställighet söks, också reglerar behörigheten i utsök-
ningsmål framgår av första stycket i förevarande paragraf. I den hänvis-
ning till paragraferna som finns där sägs nämligen att de innehåller be-
stämmelser om behörig kronofogdemyndighet.

Ändringen i första stycket innebär att paragrafen i stället för den
nuvarande hänvisningen skall innehålla huvudregeln om var verkställighet
skall sökas. Den hör naturligen hemma där. Samtidigt föreslås i de nyss
nämnda paragraferna en omformulering som innebär att de bara kommer
att gälla behörigheten. Härigenom blir regleringen mer lättillgänglig än
för närvarande. Dessutom blir det författningstekniskt enkelt att undanta
reglerna om var verkställighet söks från tillämpningen i allmänna mål,
vilket är vad som föreslås genom ändringen i 2 kap. 30 §.

Prop. 1992/93:198

93

Paragrafen handlar om avvisande av bristfälliga ansökningar. För när-
varande gäller den endast i enskilda mål. Den nya lydelsen är föranledd
av att paragrafen enligt förslaget till ändring i 2 kap. 30 § också skall
tillämpas i allmänna mål. Genom att 1 och 2 §§ inte gäller allmänna mål
har hänvisningen till dessa paragrafer fått utgå.

30 §

Behörighetsfrågorna har skilj ts från frågan hos vilken myndighet ansökan
skall göras genom ändringen i 3 § första stycket. När det gäller de en-
skilda målen regleras frågan även fortsättningsvis i UB på det sätt som
föreslås genom ändringen i 2 kap. 3 §. För de allmänna målen måste en
annan ordning tillämpas. Det beror på att fordringar som tillkommer
staten i stor omfattning förs över från uppdragsgivande myndighet till
exekutionsväsendet med hjälp av ADB och att inregistreringen i exeku-
tionsväsendets databehandlingssystem sker hos RSV eller kronofogde-
myndigheten i Stockholms län. Dessa myndigheter vidarebefordrar sedan
de allmänna målen till den kronofogdemyndighet som skall handlägga
indrivningsuppdraget. Det är en ordning som följer av förordningen
(1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exeku-
tionsväsendet och som avses gälla även i framtiden.

För att klargöra att en särreglering föreligger på den här punkten for
de allmänna målen har 30 § ändrats så att 3 § första stycket inte skall
gälla allmänna mål. Detta påverkar inte frågan om var verkställighet
enligt UB skall äga rum. I fråga om utmätning är det 4 kap. 8 § som
skall tillämpas även i allmänt mål. Genom ändringen i första stycket har
vidare 5 §, som handlar om avvisande av bristfälliga ansökningar, gjorts
tillämplig på allmänna mål. Ett indrivningsuppdrag från en myndighet är
visserligen mycket sällan så bristfälligt att fråga uppkommer om avvis-
ning i allmänt mål. En formell möjlighet till avvisning har dock ansetts
behövas.

I andra stycket anges som huvudregel att sökanden i allmänt mål
företräds av kronofogdemyndigheten. När möjlighet till avvisning av
ansökan i allmänt mål nu föreslås införd genom en ändring i första
stycket, bör den uppdragsgivande myndigheten i stället själv föra sin
talan i avvisningsfrågan. Motsvarande ordning bör också gälla när gäl-
denären enligt 3 kap. 21 § framställer invändning mot verkställighet.
Sådana invändningar rör främst grunden för den betalningsskyldighet som
den uppdragsgivande myndigheten har fastställt. Det är därför naturligt
att den myndigheten själv, och inte kronofogdemyndigheten, för talan
när indrivning görs.

Tredje stycket reglerar frågan när en ansökan skall anses gjord i all-
mänt mål. När UB trädde i kraft var exekutionsväsendets system för
automatisk databehandling inte fullt utbyggt. Hos vissa kronofogdemyn-
digheter kunde således indrivning endast begäras på traditionellt sätt, dvs.
med hjälp av en skriftlig ansökan. Det förhållandet är bakgrunden till den
nuvarande regleringen. Sedan flera år är emellertid samtliga kronofog-

Prop. 1992/93:198

94

demyndigheter anslutna till ADB-systemet. Alla allmänna mål registreras Prop. 1992/93:198
också i det systemet och förs in i utsökningsregistret. Den ordning som
enligt stycket gäller för de kronofogdemyndigheter som är anslutna till
systemet kan alltså tillämpas för samtliga myndigheter. En föreskrift med
den innebörden har tagits in i första meningen.

I vissa fäll behöver dock indrivning kunna begäras skyndsamt utan
iakttagande av de ordinarie ADB-rutinema för överlämnande och inregi-
strering av indrivningsuppdraget. Närmare föreskrifter om när indrivning
skall göras skyndsamt avses bli föremål för en förordningsreglering.
Andra meningen i stycket är tillämplig på dessa fall då alltså en
uppdragsgivande myndighet vänder sig direkt till behörig kronofog-
demyndighet med sin indrivningsansökan.

Närmare bestämmelser om ansökan i allmänt mål avses meddelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana
föreskrifter av regeringen finns redan i form av den tidigare nämnda
förordningen om användning av automatisk databehandling inom exeku-
tionsväsendet. Regeringens föreskrifter i fråga om ansökan bör främst
avse innehållet i en ansökan och hur ansökningen skall registreras, i
första hand med tillämpning av utsökningsregisterlagen, och tilldelas
behörig kronofogdemyndighet. Behovet av föreskrifter hänger samman
med det nyss nämnda förhållandet att ansökningarna i allmänna mål
registreras av RSV med hjälp av ADB och därefter tilldelas kronofog-
demyndigheterna .

4 kap.

Ändringarna hänger samman med ändringen i 2 kap. 3 § och har kom-
menterats närmare i anslutning till den paragrafen. Ändringen beror på
att föreskrifterna om hos vilken kronofogdemyndighet ansökan skall
göras flyttas till 2 kap. 3 § medan behörighetsreglerna i den paragrafen
förs samman med bestämmelserna om de olika verkställighetsåtgärdema.

70 §

För närvarande innehåller paragrafen föreskrifter om när utmätning skall
ske endast i enskilt mål medan 36 § reglerar när utmätning skall ske i
allmänt mål. I förtydligande syfte anges i första och andra styckena att
de gäller enskilda mål. Bestämmelserna i 36 § ersätts av det nya tredje
stycket. Med förslaget samlas alltså föreskrifterna i denna fråga för båda
mål typerna i paragrafen.

För de enskilda målen innebär förslaget inte någon ändring i fråga om
när utmätning skall ske.

I andra stycket byts dessutom ordet "anstånd" ut mot "uppskov". Syftet
är att skapa en mer enhetlig begreppsapparat. Genom förslaget blir
beteckningen anstånd i UB förbehållen åtgärd som en myndighet beslutar
om medan uppskov avser en åtgärd som sökanden förfogar över. Därmed
får uppskovet enligt paragrafen en liknande innebörd som uppskov enligt

95

förslaget till indrivningslag. Ett sådant uppskov beslutas av kronofog- Prop. 1992/93:198
demyndigheten i egenskap av företrädare för sökanden i målet.

I förslaget till indrivningslag finns bestämmelser om att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att indrivning
i vissa fall skall ske med förtur (4 §) och om uppskov (7-9 §§). Bestäm-
melserna i dessa frågor tar sikte på hur en viss fordran skall hanteras och
skall självfallet vara desamma för alla typer av indrivningsåtgärder.
Exempelvis skall samma turordning för handläggningen av en fordran
tillämpas oavsett om kronofogdemyndigheten överväger att förordna om
utmätning eller vidta någon annan indrivningsåtgärd.

Eftersom indrivningslagen innehåller bestämmelser om bl.a. förtur och
uppskov har när det gäller allmänna mål i tredje stycket, som är nytt,
tagits in en direkt hänvisning till den lagen. Det är dock att märka att
bestämmelsen i 4 kap. 11 § UB, som inte ändras, innebär att ett allmänt
mål som är anhängigt hos kronofogdemyndigheten skall verkställas senast
när utmätning sker i ett enskilt mål mot samma gäldenär. Därmed får
turordningsreglema för de allmänna målen endast betydelse när det mot
samme gäldenär inte föreligger en begäran om utmätning i ett enskilt
mål.

27 §

Ändringen är av samma slag som ändringen i 8 §.

56 §

Paragrafen reglerar för närvarande turordningen vid utmätning i allmänt
mål. När föreskrifter om turordningen nu införs i indrivningslagen (4 §)
kan paragrafen upphävas.

15 kap.

Ändringen hänger, liksom ändringen i 4 kap. 8 §, samman med ändring-
en i 2 kap. 3 § och har kommenterats närmare i anslutning till den
paragrafen. Ändringen beror alltså på att föreskrifterna om hos vilken
kronofogdemyndighet ansökan skall göras föreslås flyttade till 2 kap. 3 §
medan behörighetsreglerna i den paragrafen förs över till bl.a. förevaran-
de paragraf.

16 kap.

1 och 10 §§

Ändringarna motsvaras av ändringarna i 15 kap. 7 §.

96

17.4 Uppbördslagen

49 § 1 mom.

Ändringen i punkt 1 är endast en följd av att bestämmelserna om avkort-
ning utmönstras. Avkortning är en bokföringsåtgärd som nu äger rum då
någon fått nedsättning i eller befrielse från honom påförd debitering av
skatt som inte har betalats. Orsaken till avkortningen är alltså att
betalningsskyldigheten har ändrats. Anstånd skall också i fortsättningen
kunna meddelas om det kan antas att betalningsskyldigheten för skatt,
kvarskatteavgift eller ränta kommer att ändras av andra skäl än de som
anges i 2 eller 3. Ändringen i denna punkt innebär ingen ändring i sak.

Ändringarna i punkterna 2 och 3 är av redaktionell natur.

49 § 2 mom.

Ändringen i första stycket har samma bakgrund som ändringen i 1 mom.
punkt 1. Förutom en redaktionell ändring är ändringarna i andra stycket
en följd av att bestämmelserna i lagen om säkerhet för skattefordringar
m.m. föreslås flyttade till indrivningslagen. Inte heller ändringarna i detta
moment medför några ändringar i sak.

57 §

Inbetald skatt registreras för vaije skattskyldig i skatteregistren enligt
särskild reglering. Restlängden fyller inte längre någon funktion eftersom
restföringen numera alltid sker med hjälp av ADB. Bestämmelsen om
restlängd i andra stycket har därför slopats. Eftersom resterande del av
stycket innehåller en bestämmelse av sådan beskaffenhet som inte behö-
ver ges i form av lag och dessutom inte heller ligger till grund för några
verkställighetsföreskrifter har hela stycket slopats.

57 a §

Paragrafen upphävs. Föreskriften att skatt m.m. som inte har betalats i
rätt tid får drivas in behöver dock vara kvar i lagen. Den flyttas till 59 §.

59 §

I paragrafen finns för närvarande UBL:s bestämmelser i fråga om indriv-
ning. Den första meningen i nuvarande första stycket rör indrivning i
allmänhet och har fått sin motsvarighet i 1 § förslaget till indrivningslag.
Den har därför utgått här. Det föreslagna första stycket inleds i stället
med en föreskrift om att obetald skatt, avgift och ränta skall lämnas för
indrivning. En liknande bestämmelse finns för närvarande i 57 a §.
Genom att avgifter och ränta också anges behövs det inte någon motsva-
righet till den nuvarande paragrafens andra stycke. Föreskriften i andra
meningen ger regeringen möjlighet att föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa belopp.

Andra stycket innehåller en hänvisning till indrivningslagen. Att obe-
talda skatter och avgifter enligt UBL faller under indrivningslagen följer

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198

Prop. 1992/93:198

97

av att sådana statliga fordringar drivs in i allmänt mål hos kronofogde- Prop. 1992/93:198
myndigheten (1 § förslaget till indrivningslag och 1 kap. 6 § andra
stycket första meningen UB).

I stycket finns också en bestämmelse om att verkställighet enligt UB
får ske vid indrivningen. Därmed avses att verkställighet får ske utan
föregående dom.

Föreskrifter om när indrivning skall begäras återfinns för närvarande
i förordningen (1983:167) om användning av automatisk databehandling
inom exekutionsväsendet. Av 2 § i den förordningen följer att indrivning
skall begäras senast två månader efter vaije uppbördsmånad. En liknande
tidsgräns för skattemyndigheterna och andra uppdragsgivande myndighe-
ter avses även i framtiden finnas i förordningsform.

60 §

Det nuvarande första stycket har fått sin motsvarighet i den föreslagna
indrivningslagen (2 §).

När allmänna indrivningsbestämmelser samlas i en särskild indriv-
ningslag skall andra författningar i fråga om indrivning hänvisa till den
lagen och inte som nu till UBL. Med en sådan ordning skall UBL rensas
från allmänna indrivningsbestämmelser. Därför har också andra stycket
upphävts. Med hänsyn till bestämmelsen i 15 kap. 1 § 2 UB gäller även
fortsättningsvis att införsel får äga rum för skatter och allmänna avgifter
endast om det är särskilt föreskrivet.

62 §

Reglerna om konkursansökan återfinns i förlaget till indrivningslag (15
och 16 §§). Därför har nuvarande första och andra styckena upphävts.

Föreskrifterna om godtagande av ackord i fråga om statliga fordringar
har flyttats till den föreslagna lagen om ackord rörande statliga fordringar
m.m. Nuvarande tredje stycket, och därmed paragrafen i dess helhet, har
därför upphävts.

63 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om indrivningskvitto. Den bestäm-
melse om indrivningskvitto som finns i 13 kap. 2 § utsökningsförord-
ningen har ansetts vara tillräcklig. Till detta kommer att bestämmelsen
i den nu aktuella paragrafen att kvitto som utfärdas på annat sätt än vad
som föreskrivs inte är gällande, måste uppfattas som stötande för den
enskilde. Paragrafen har därför upphävts utan att någon motsvarande
bestämmelse införts i någon annan lag.

64 §

Paragrafen, som föreslås upphävd, föreskriver nu bl.a. att staten
tillkommande fordran som får tas ut genom utmätning utan föregående
dom skall drivas in i samma ordning som skatt enligt UBL. Den före-
skriften utgör grunden för att vissa mål hos kronofogdemyndigheten

98

handläggs som allmänna mål. Det gäller bl.a. flygplatsavgifter enligt Prop. 1992/93:198
luftfartslagen (1957:297) och vissa avgifter enligt lantmäteritaxan
(1971:1101). Utan föreskriften i paragrafen skulle målen handläggas som
enskilda mål hos kronofogdemyndigheten. Som anförs i avsnitt 5 finns
det inte nu skäl att ändra gruppen av allmänna mål. När allmänna indriv-
ningsbestämmelser nu utmönstras ur UBL och i stället samlas i särskilda
indrivningsförfattningar bör även den här paragrafen upphävas. Eftersom
de aktuella målgrupperna dock även fortsättningsvis bör handläggas som
allmänna mål hos kronofogdemyndigheten görs samtidigt ändringen i

1 kap. 6 § UB som alltså innebär att de fordringsmål som nu bedöms
som allmänna på grund av 64 § UBL även fortsättningsvis kommer att
handläggas som sådana mål.

Paragrafens föreskrift om dröjsmålsavgift för de aktuella fordringarna
ersätts inte. Det innebär att sådan avgift inte längre kan tas ut för
fordringarna. I den mån det finns en särskild föreskrift om ränta skall
sådan ränta, som en följd av förslaget, beräknas även under indrivningen.

65 §

Paragrafen innehåller för närvarande föreskrifter om avkortning. Med
avkortning avses att ett obetalt skatte- eller avgiftsbelopp avförs ur
räkenskaperna därför att det inte längre föreligger någon fordran på
beloppet. En vanlig anledning till avkortning är att den bakomliggande
taxeringen eller debiteringen sätts ned eller röjs undan. Avkortning är
således endast en bokföringsåtgärd. Bokföringsrutiner som behövs för att
i myndigheternas räkenskaper hantera en redan beslutad ändring i betal-
ningsskyldigheten behöver inte vara föremål för lagstiftning. Paragrafen
har därför upphävts.

66 §

I paragrafen finns nu bestämmelser om avskrivning av debiterad skatt.
Den föreslagna indrivningslagen ger kronofogdemyndigheten möjlighet
att tills vidare avbryta indrivningen under vissa förutsättningar (18 §).
Som framgår av avsnitt 11 kommer det förfarandet att ersätta avskriv-
ningsinstitutet. Paragrafen har därför upphävts.

67 §

Paragrafen anger nu bl.a. att fråga om avkortning och avskrivning skall
prövas av skattemyndigheten. Som en följd av att 65 och 66 §§ har upp-
hävts har också förevarande paragraf upphävts.

97 §

Genom att UBL:s bestämmelser om framställning om försättande i kon-
kurs, ackordsförslag och avskrivning föreslås upphävda behöver även
den nu aktuella paragrafen justeras. Som framgår av 19 § förslaget till
indrivningslag och 5 § förslaget till lag om ackord rörande statliga
fordringar m.m. kommer inte heller med den nya regleringen beslut be-

99

träffande framställning om försättande i konkurs och ackordsförslag att Prop. 1992/93:198
få överklagas.

17.5 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt

53 §

Ändringarna i första och andra styckena är av redaktionell natur.

När de allmänna indrivningsbestämmelsema flyttas från UBL till den
föreslagna indrivningslagen bör hänvisningen i olika lagar till UBL:s
bestämmelser om indrivning utgå. I stället bör det direkt av den aktuella
lagen framgå att obetalt belopp skall lämnas för indrivning och att indriv-
ning sker enligt indrivningslagens bestämmelser. I den lagen regleras
också om införsel får ske (2 §). Däremot bör det i vaije särskild lag tas
in en bestämmelse som ger regeringen möjlighet att föreskriva att indriv-
ning inte behöver begäras för ett ringa belopp och att vid indrivning
verkställighet enligt UB får ske. Det är ändringar av det slaget som nu
görs i tredje stycket. Ändringarna är av lagteknisk natur och medför inga
sakliga förändringar när det gäller indrivning av arvsskatt, gåvoskatt eller
dröjsmålsavgift.

Bestämmelserna i fjärde stycket, som är nytt, motsvarar 59 § andra
stycket UBL.

17.6 Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Ändringen föranleds av att UBL:s (65 §) bestämmelser om avkortning
upphävs. Avkortning är en ren bokföringsåtgärd som för närvarande äger
rum när en skattskyldig vunnit nedsättning i eller befrielse från honom
påförd debitering. Paragrafen har också justerats i anledning av att
bestämmelserna i tidigare 87 § UBL numera återfinns i 103 § UBL.

17.7 Lagen om sjömansskatt

17b §

Ändringarna är av samma slag som föreslås beträffande lagen om
arvsskatt och gåvoskatt. En skillnad i förhållande till lagen om arvsskatt
och gåvoskatt är dock att i ett nytt tredje stycke föreskrivs att överklagan-
de av beslut inte inverkar på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmåls-
avgift. Detta innebär inte någon saklig ändring i förhållande till nuva-
rande ordning, eftersom föreskriften i första stycket om att indrivning får
ske enligt vad som gäller för skatt enligt UBL innefattat motsvarande
bestämmelse i UBL.

17.8 Lagen om mervärdeskatt

48 §

Enligt det nuvarande första stycket kan indrivning ske om skatt inte har
betalats i behörig tid och ordning. Tolkad efter sin ordalydelse innebär

100

föreskriften att indrivning kan ske om betalningen har gjorts i rätt tid Prop. 1992/93:198
men på ett felaktigt sätt. En sådan ordning har inte ansetts vara lämplig
och används inte heller i nyare författningar (se exempelvis 65 § fordons-
skattelagen [1988:327]). Den överensstämmer inte heller med vad som
sägs i 47 § i fråga om förutsättningar för dröjsmålsavgift. Sådan avgift
påförs nämligen endast om betalning inte skett i rätt tid. Förevarande
paragraf har ändrats så att indrivning får ske endast om skatt, ränta eller
dröjsmålsavgift inte betalas i rätt tid.

Som framgår av avsnitt 11 och 12 föreslås avskrivningsinstitutet
avskaffat och föreskrifterna om avkortning utmönstrade ur lagstiftningen.
De båda begreppen skall därför inte längre finnas kvar i andra stycket.

Ändringarna i övrigt i första och andra styckena är av samma slag som
ändringarna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att begäran om
omprövning eller överklagande inte inverkar på skyldigheten att betala
skatt, ränta eller avgift. Bestämmelsen är en följd av att den generella
hänvisningen i andra stycket till UBL:s regler om indrivning slopats och
innebär inte någon saklig förändring.

49 §

Ändringen i fjärde stycket innebär att den möjlighet som före tillkomsten
av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgif-
ter fanns att hos skattemyndigheten göra avräkning för vissa andra slags
motfordringar än fordran på mervärdesskatt återinförs. Bestämmelsen har
utvidgats till att avse också särskild löneskatt. Skälen för detta har angetts
i den allmänna motiveringen (avsnitt 13). Ändringen i sjätte stycket är
redaktionell.

17.9 Kupongskattelagen

22 §

Ändringen [första stycket är av samma slag som ändringen i 48 § första
stycket första meningen lagen om mervärdeskatt.

Ändringarna i andra stycket samt tillägget av ett nytt tredje stycke är
lagtekniska ändringar som följer av att allmänna bestämmelser om
indrivning flyttas från UBL till den nya indrivningslagen. I sak påverkas
inte indrivningen av kupongskatt.

I ett nytt fjärde stycke har införts en bestämmelse om att besvär över
beslut inte inverkar på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsav-
gift. Bestämmelsen är en följd av att den generella hänvisningen i andra
stycket till UBL:s regler om indrivning slopats och innebär inte någon
saklig förändring.

26 §

Ändringarna i första och andra styckena är av redaktionell natur.

Ändringen i tredje stycket är en följd av ändringen i 22 § andra och
tredje styckena.

101

17.10 Lagen om felparkeringsavgift

13 §

Ändringen är föranledd av att begreppen avskrivning och avkortning
utmönstras inom uppbördssystemet. De skall därför inte heller finnas
kvar i förevarande paragraf. Dessutom har bestämmelsen om att införsel
får ske flyttats till indrivningslagen (2 §).

17.11 Lagen om saluvagnsskatt

Paragrafen har inte redigerats om som flertalet andra paragrafer vilka
innehåller hänvisningar till UBL:s regler om indrivning. Skälet till att
hänvisningen behålls är i första hand att den utgör grunden för påförandet
av dröjsmålsavgift. Som en följd av de föreslagna ändringarna i UBL,
vilka bl.a. innebär att föreskrifterna om dröjsmålsavgift föregås av en
särskild rubrik, bör det redan av första stycket i förevarande paragraf
uttryckligen framgå att dröjsmålsavgift kan tas ut. Eftersom avskriv-
ningsinstitutet upphävs och föreskrifterna om avkortning utmönstras ur
uppbördslagstiftningen har begreppen i fråga också tagits bort från före-
varande paragraf.

Bestämmelsen i andra stycket om införsel har flyttats till indriv-
ningslagen (2 §).

17.12 Bötesverkställighetslagen

Böter och därmed enligt lagen jämställda medel handläggs hos kronofog-
demyndigheten enligt bestämmelserna för allmänna mål (1 kap. 6 § UB)
och omfettas därigenom av förslaget till indrivningslag. De materiella
bestämmelserna om indrivning i bötesverkställighetslagen har därför
upphävts.

De redaktionella ändringarna i första stycket första meningen är en
konsekvens av tillkomsten av den nya indrivningslagen av vilken det bl.a.
framgår att det är kronofogdemyndigheten som ombesörjer indrivning.
Föreskriften i nuvarande andra meningen, som anger exekutionstitlarna
för indrivningen av böter m.m., kom till före det att UB trädde i kraft
och behövs inte längre. Mot bakgrund av vad som numera anges i 3 kap.
1 § första stycket 1 och 3 samt 3 kap. 24 § UB har den aktuella före-
skriften i stycket upphävts. Här har i stället tagits in en bestämmelse om
ett regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett
ringa belopp.

Det nya andra stycket hänvisar till den nya indrivningslagen.

Prop. 1992/93:198

102

Prop. 1992/93:198

Första stycket innehåller nu en föreskrift om att indrivningen skall inledas
med att den bötfällde (av kronofogdemyndigheten) avkrävs betalning om
det inte finns särskilda skäl att underlåta krav. Föreskriften har sin
motsvarighet när det gäller skatt i 31 § uppbördsförordningen (1967:626).
Enligt 4 kap. 12 § och 15 kap 8 § UB föreligger vidare en skyldighet för
kronofogdemyndigheten att - utom i vissa fall - lämna särskild under-
rättelse innan utmätning eller införsel får ske. Enligt de rutiner som
kronofogdemyndigheten tillämpar sänds en handling till gäldenären som
är så utformad att den anses utgöra både krav och underrättelse.

I avsnitt 3 förutskickas en förordningsreglering av ett allmänt påminnel-
seförfarande redan på uppbördsstadiet. Med en sådan reglering, som av-
ses träda i kraft samtidigt med de nu aktuella lagarna, kan första stycket
upphävas. När det gäller böter innebär en sådan reglering att den bötfäll-
de får en betalningsanmaning från uppbördsmyndigheten och att anma-
ningen går ut i ett tidigare skede än vad som nu är fallet. Mot bakgrund
av vad som nu sagts har föreskriften i första stycket upphävts.

I andra stycket finns för närvarande föreskrifter om uppskov och
avbetalning. Eftersom motsvarande regler återfinns i förslaget till indriv-
ningslag (7-9 §§) har stycket, och därmed paragrafen i dess helhet, kun-
nat upphävas.

Paragrafen anger nu att om betalning inte kan erhållas med tillämpning
av 7 § eller avräkningslagen, sker indrivning genom utmätning eller in-
försel enligt vad som är särskilt föreskrivet. Motsvarande framgår av 2 §
förslaget till indrivningslag. Något behov av föreskriften i förevarande
paragraf finns därför inte.

10 §

Nuvarande föreskrifter i paragrafen om konkursansökan och antagande
av ackordsförslag har sin motsvarighet i förslaget till indrivningslag
(15-17 §§) och förslaget till lag om ackord rörande statliga fordringar
m.m. Paragrafen har därför kunnat upphävas.

11 §

I paragrafen behandlas nu frågor om avkortning och avskrivning. I av-
snitt 11 har det föreslagits att avskrivningsinstitutet skall avskaffas och
ersättas med en möjlighet att avbryta indrivningen. Det förfarandet regle-
ras i indrivningslagen och kommer således att omfatta även böter. Vidare
har det i avsnitt 12 förslagits att reglerna om avkortning skall utmönstras
ur lagstiftningen. Föreskrifterna om avskrivning och avkortning har
därför upphävts i bötesverkställighetslagen.

103

15 §

I paragrafen har det inte ansetts vara nödvändigt att ange att det är fråga
om ådömda böter. Ändringen i övrigt beror på att begreppet avkortning
har utmönstrats ur uppbördslagstiftningen.

17.13 Skatteregisterlagen

1 §

Förslaget till indrivningslag innehåller bl.a. regler om sådan gäldenärs-
utredning som kronofogdemyndigheten skall verkställa för att få under-
lag för valet av indrivningsåtgärd (6 §). Av det förslaget följer också att
skatteregistren skall få användas vid gäldenärsutredningar. I paragrafens
tredje stycke förslås därför den ändringen att ändamålen för skatteregist-
ren utvidgas till att omfatta även gäldenärsutredningar. Det kan påpekas
att ändringen ger kronofogdemyndigheten rätt att använda skatteregistren
för gäldenärsutredning även i allmänt mål där fordringen inte avser sådan
skatt eller avgift beträffande vilken uppgift för beskattningsverksamheten
inte registreras i skatteregistren.

Ändringen i jjärde stycket är en direkt följd av ändringen i tredje
stycket.

17.14 Lagen om preskription av skattefordringar

1 §

De nuvarande hänvisningarna till UBL:s bestämmelser om indrivning har
i flertalet andra lagar ersatts av direkta hänvisningar till indrivningslagen.
Även UBL hänvisar för övrigt till indrivningslagen. Av det som nu sagts
följer att kopplingen till UBL i förevarande paragraf måste ändras. I
annat fäll kommer flera skatter och avgifter som nu omlättas av preskrip-
tionsbestämmelsema i lagen att fälla utanför dess tillämpningsområde.

De fordringar som tillkommer det allmänna och som nu drivs in enligt
UBL kommer samtliga att drivas in enligt indrivningslagen. Indrivnings-
lagen kommer emellertid att omfätta vissa slags fordringar som inte drivs
in enligt de nuvarande bestämmelserna i UBL. Bl.a. kommer fordringar
enligt tullagen (1987:1065) att drivas in med tillämpning av indriv-
ningslagen. Den nuvarande kopplingen i paragrafen till UBL och tullagen
har därför ersatts med en koppling till indrivningslagen.

Fordringar som drivs in enligt bötesverkställighetslagen skall även
fortsättningsvis ligga utanför preskriptionslagens tillämpningsområde.
Detsamma gäller fordringar avseende vissa domstolskostnader m.m.
Detta har uppnåtts genom de undantag som föreskrivs i sista meningen.
Undantagen har kompletterats så som Lagrådet förordat.

17.15 Arbetstidslagen

27 §

Hänvisningen till UBL:s indrivningsbestämmelser har tagits bort i para-
grafen och ersatts med en hänvisning till indrivningslagen. Ändringen

Prop. 1992/93:198

104

innebär inte någon förändring i sak när det gäller indrivning av övertids- Prop. 1992/93:198
avgift. Dessutom har stycket kompletterats med en bestämmelse om att
regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.

17.16 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

5 kap.

76 §

Enligt det nuvarande första stycket kan indrivning ske om skatt inte har
betalats i behörig tid och ordning. Tolkad efter sin ordalydelse innebär
föreskriften att indrivning kan ske om betalningen har gjorts i rätt tid
men på ett felaktigt sätt. En sådan ordning har inte ansetts vara lämplig
och stycket har, på samma sätt som 48 § första stycket lagen om mer-
värdeskatt och 22 § första stycket kupongskattelagen, ändrats så att
indrivning får ske endast om skatt inte betalats i rätt tid.

Som framgår av avsnitt 11 och 12 föreslås avskrivningsinstitutet
avskaffat och föreskrifterna om avkortning utmönstrade ur lagstiftningen.
De båda begreppen skall därför inte längre finnas kvar i andra stycket.

Ändringarna i övrigt i paragrafen är av samma slag som ändringarna

i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

17.17 Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

35 §

I första stycket har tagits in en bestämmelse om indrivning och att rege-
ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa
belopp.

Även stämpelskatt som festställs av inskrivningsmyndigheten skall
drivas in enligt bestämmelserna i indrivningslagen. En upplysning om det
har tagits in i ett nytt andra stycke i paragrafen. I stycket finns också
en bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid indrivningen.
Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.

17.18 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

15 §

Hänvisningen till UBL i nuvarande andra stycket innebär i första hand
att fordringen i fråga handläggs som ett allmänt utsökningsmål. Genom
föreskriften i sista meningen kan införsel äga rum. Som framgått tidigare
bör hänvisningar till UBL när det gäller indrivning undvikas i framtiden.
Samma effekt som nu uppnås genom hänvisningen till UBL fås i förslaget
genom att fordran på betalningsskyldighet enligt paragrafen drivs in på
samma sätt som arbetsgivaravgifter. Att införsel får ske framgår av 2 §
indrivningslagen. Bestämmelsen om införsel har därför slopats i föreva-
rande paragraf.

Ändringen i tredje stycket är en direkt följd av ändringen i andra
stycket.

105

Prop. 1992/93:198

16 §

Ändringen har samma innebörd som ändringen i 15 §. I enlighet med vad
som nu gäller får införsel äga rum. Det förhållandet klargörs genom en
särskild föreskrift i 2 § indrivningslagen.

7S§

1 paragrafen finns bestämmelser om regressrätt för den som fullgjort
betalningsskyldighet enligt 16 §. Nuvarande föreskrift i tredje stycket
första meningen innebär bl.a. att regresskravet handläggs som allmänt
mål hos kronofogdemyndigheten trots att fordringen inte tillkommer
staten utan en enskild. I enlighet med vad som sägs i kommentaren till
15 § innebär ändringen i stycket inte någon förändring i det avseendet.
Inte heller i övrigt får ändringen några konsekvenser i sak.

27 a §

Nuvarande föreskrift i paragrafen har i förslaget flyttats till den nya

28 a §. I likhet med vad som gäller i UBL bör bestämmelserna om dröjs-
målsavgift, som nu finns i 28 §, komma före bestämmelsen om indriv-
ning. Det uppnås genom ändringen.

28 §

Indrivningslagens tillkomst innebär att allmänna regler om indrivning
flyttas från UBL till den nya lagen. Det medför att förevarande lag bör
hänvisa till den nya lagen i fråga om indrivning. Så sker också genom
förslaget till 28 a §. Som framgår av avsnitt 11 och 12 skall avskriv-
ningsinstitutet avskaffas och föreskrifterna om avkortning utmönstras ur
lagstiftningen. De båda begreppen skall därför inte längre finnas kvar i
förevarande paragraf. Bestämmelser om ackord, som bl.a. omfattar ar-
betsgivaravgifter, återfinns i förslaget till lag om ackord rörande statliga
fordringar m.m. och har därför upphävts här. Föreskriften i sista mening-
en har förts till 2 § indrivningslagen.

Med ändringsförslaget kommer 28 § att innehålla föreskrifter som en-
dast rör dröjsmålsavgift. Det är därför lämpligt att paragrafen föregås
av en särskild rubrik som utvisar det förhållandet.

28 a §

Ändringarna är av samma slag som i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
Genom ändringarna återfinns lagens samtliga föreskrifter om indrivning
av arbetsgivaravgifter i 28 a §.

17.19 Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter

2 §

Som framgått kommer så gott som samtliga nuvarande hänvisningar till
UBL:s föreskrifter om indrivning i olika skatte- och avgiftsförfättningar

106

att ändras till att avse den nya indrivningslagen. Även bötesverkställig- Prop. 1992/93:198
hetslagen och tullagen (1987:1065) föreslås innehålla hänvisningar till
indrivningslagen. Mot den bakgrunden bör även förevarande paragraf
gälla fordringar som drivs in enligt indrivningslagen. För det fall att en
lag även i framtiden hänvisar till UBL:s indrivningsbestämmelser fäller
även fordringar enligt den lagen inom paragrafens tillämpningsområde
eftersom UBL i sin tur hänvisar till indrivningslagen. Ändringen innebär
att avräkningslagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även det
allmännas fordringar avseende domstolskostnader m.m.

17.20 Utsökningsregisterlagen

1 §

Ändringen i första stycket är av redaktionell natur.

För närvarande får utsökningsregistret användas för verkställighet enligt
UB och andra författningar. Av förslaget till indrivningslag följer att
registret också skall få användas for gäldenärsutredning. En sådan gälde-
närsutredning behöver inte mynna ut i någon verkställighetsåtgärd utan
kan exempelvis leda till indrivningsåtgärd i form av uppskov och avbetal-
ningsplan. Genom ändringen i paragrafen klargörs att utsökningsregistret
på det här sättet får ett användningsområde som går utanför den
renodlade verkställigheten.

Med förslaget får uppgift om förekomsten av gäldenärsutredning enligt
indrivningslagen registreras i utsökningsregistret. Registreringen skall
endast utvisa att en gäldenärsutredning har ägt rum och tidpunkten för
utredningen. Uppgifter som ingår i en gäldenärsutredning avses få regist-
reras endast om det är tillåtet enligt någon annan bestämmelse i lagen.

17.21 Plan- och bygglagen

10 kap.

29 §

Ändringarna är av samma slag som i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

17.22 Tullagen

75 §

Ändringen är en konsekvens av ändringen i UBL och indrivningslagens
tillkomst. Den förändrade lagstiftningstekniken innebär att de medelsslag
som inte direkt regleras i UBL måste ha vissa egna bestämmelser om
indrivning. Eftersom 60 § UBL inte längre skall vara tillämplig ifråga om
bl.a. tull eller annan skatt enligt tullagen behövs det en särskild bestäm-
melse med innebörd att beslut om fästställd tull och annan skatt omedel-
bart får verkställas när fordran förfallit till betalning. En sådan be-
stämmelse har tagits in i första stycket. Därmed kan fordringen på sam-

107

ma sätt som nu tas ut utan föregående dom (3 kap. 1 § 6 UB). Indriv- Prop. 1992/93:198
ningslagen skall omfatta bl.a. tull och annan skatt enligt tullagen som inte
betalas i tid. Det följer i första hand av att fordringarna i fråga, som ju
tillkommer staten, enligt 1 kap. 6 § UB handläggs i allmänt mål. Föres-
kriften i tredje meningen är en upplysning om det. För närvarande får
införsel inte äga rum för fordran enligt tullagen. Den ordningen följer
av 60 § andra stycket UBL och den nu aktuella paragrafen. Någon änd-
ring av det förhållandet skall inte ske. Detta framgår av att införsel inte
medges enligt 2 § indrivningslagen.

36 §

Ändringen är en direkt följd av bl.a. ändringen i föregående paragraf.

Samma effekt som nu uppnås genom hänvisningen till UBL har upp-
nåtts genom att fordran grundad på betalningsskyldighet enligt paragrafen
drivs in på samma sätt som tull och annan skatt enligt tullagen. Dessa
skatter hanteras ju på samma sätt som skatter enligt UBL när det gäller
indrivning. Inte heller när det gäller utkrävande av ställföreträdaransvar
enligt första stycket får införsel äga rum.

17.23 Fordonsskattelagen

60 §

Ändringen är föranledd av förslaget att bestämmelser om avkortning skall
utmönstras ur lagstiftningen. Avkortning kan för närvarande ske enligt

65 § UBL då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom
påförd debitering. Genom att ordet "avkortas" byts mot "sättas ned" sker
ingen saklig förändring av förutsättningarna för anstånd. Innebörden av
första stycket är alltså fortfarande att anstånd kan beviljas om det finns
skäl att anta att betalningsskyldigheten for skatt kan komma att sättas ned
helt eller delvis.

66 §

Av första stycket framgår att skatt som inte betalas i rätt tid skall lämnas
för indrivning. Detsamma gäller skattetillägg, förseningsavgift, ränta och
dröjsmålsavgift (jfr 2 § fordonsskattelagen). För att undvika att kronofog-
demyndigheten belastas med ärenden avseende mycket små belopp har
tagits in en bestämmelse om att regeringen får föreskriva att fordringar
avseende ringa belopp inte behöver lämnas för indrivning. Bestämmel-
serna i UBL om indrivning har slopats och i stället samlats i indriv-
ningslagen. En upplysning om att bestämmelser om indrivning finns i
indrivningslagen har därför tagits in i första stycket. I stycket finns också
en bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid indrivningen.
Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.

Ändringen i andra stycket är liksom ändringen i 60 § bl.a. föranledd
av att avkortningsinstitutet utmönstras ur uppbördslagstiftningen. Som
framgår bl.a. av avsnitt 12 är avkortning en bokföringsåtgärd som vidtas
då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförd debitering

108

av skatt. I sak innebär ordbytet inte någon förändring utan har betal- Prop. 1992/93:198
ningsskyldighet för fordonsskatt satts ned, exempelvis efter omprövning,
får det ändrade betalningsansvaret även fortsättningsvis bokföras genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret.

Den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket har slopats eftersom det
av 2 § indrivningslagen framgår att införsel får ske vid indrivning av
fordonsskatt. I stället har införts en bestämmelse om att begäran om
omprövning eller överklagande inte inverkar på skyldigheten att betala
skatt. Bestämmelsen är en följd av att hänvisningen i andra stycket till
UBL:s bestämmelser om indrivning slopats och innebär inte någon saklig
förändring.

17.24 Utlänningslagen

10 kap.

Hänvisningen till UBL:s indrivningsbestämmelser i paragrafen har tagits
bort, eftersom dessa bestämmelser slopats och ersatts av indrivnings-
lagen. I stället har stycket kompletterats med en bestämmelse om att
regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ford-
ringar avseende ringa belopp samt en hänvisning till indrivningslagen. De
nya bestämmelserna innebär inte någon saklig förändring.

17.25 Lagen om tillstånd för anställning på fartyg

Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 10 kap. 8 § utlännings-
lagen.

17.26 Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

10 §

Ändringarna i första och andra styckena är av samma slag som ändring-
arna i 10 kap. 8 § utlänningslagen. I andra stycket har dessutom tagits
in en bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid indriv-
ningen. Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.

I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att överklagande
inte inverkar på skyldigheten att betala skatt eller avgift. Bestämmelsen
är en följd av att hänvisningen i andra stycket till UBL:s regler om in-
drivning slopats och innebär inte någon saklig ändring.

17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

27 §

Ändringen är en direkt följd av de tidigare redovisade ändringarna i UBL
som bl.a. innebär att 57 a § upphävs. En hänvisning till 58 § UBL, som
innehåller bestämmelser om dröjsmålsavgift, bör därför inleda den nu

109

ändrade hänvisningen till vissa bestämmelser i UBL. I 59 § UBL finns Prop. 1992/93:198
bestämmelser om när indrivning skall ske. Bestämmelserna om ansvar för
avlidens och dödsbos skatt i 61 § UBL ändras inte. Förevarande paragraf
skall således även fortsättningsvis hänvisa till 59 och 61 §§ UBL. Efter-
som 62-67 §§ UBL har upphävts skall de utgå ur förevarande paragraf.

Dock kommer bestämmelserna i 62 §, om konkursansökan och ackords-
förslag, och i 66 §, om avskrivning, att ha sin motsvarighet i den
föreslagna indrivningslagen och lagen om ackord rörande statliga ford-
ringar m.m. Genom hänvisningen till 59 § UBL kommer skatt som avses
i förevarande lag att drivas in enligt bestämmelserna i indrivningslagen.

22 §

Paragrafen har ersatts av 2 § första stycket 11 indrivningslagen.

17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.

23 §

Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 21 § lagen om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta.

24 §

Paragrafen har ersatts av 2 § första stycket 12 indrivningslagen.

17.29 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

Övergångsbestämmelserna

Förutvarande 2 kap. 10 § reglerade förutsättningarna för fysisk person
att lämna förenklad självdeklaration. Bl.a. får förenklad deklaration inte
lämnas om, under intäkt av tjänst, avdrag yrkas för kostnader för full-
görande av tjänsten. Paragrafen har numera upphört att gälla, men skall
fortfarande tillämpas vid 1994 års taxering. Genom ändringar i över-
gångsbestämmelserna har den skattskyldige givits möjlighet att lämna
förenklad självdeklaration, även om avdrag yrkas för kostnader för resor
till och från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel. Avdrag
för det belopp som överstiger avdragsbegränsningen 4 000 kr får yrkas
genom tilläggsuppgift i deklarationen.

18 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om indrivning av statliga fordringar,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

110

6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku- Prop. 1992/93:198
mulerad inkomst,

7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-
fordringar,

15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,

18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare,

19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning

av skatter och avgifter,

20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,

26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon-
tomedel m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,

28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta artister m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter.

19 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.

111

Sammanfattning av förslagen i betänkandet (SOU
1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av
Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)

I detta betänkande behandlar utredningen det allmännas ställning som
borgenär vid indrivning av skatter och avgifter m.m. hos kronofogde-
myndigheten. Bakgrunden till översynen är den stora balansen av oredo-
visade, restförda skatter och avgifter. Borgenärsfrågoma är av väsentlig
betydelse för indrivningens effektivitet och reformer på det här området
bör kunna medverka till att balansen av obetalda fordringar minskas.

Riksdagen har i december 1986 beslutat om en omorganisation av
exekutionsväsendet fr.o.m. den 1 juli 1988. Beslutet innebär bl.a. att det
skall finnas en kronofogdemyndighet i vaije län. Härigenom kommer
vaije kronofogdemyndighet att få ett större arbetsunderlag än för när-
varande och därmed ökad erfarenhet och kompetens för bl.a. kvalificera-
de borgenärsuppgifter. I propositionen om exekutionsväsendets organisa-
tion m.m. framhöll departementschefen också att den nya organisationen
ger möjlighet att pröva nya lösningar beträffande borgenärsfunktionema
inom ramen för det arbete som Skatteindrivningsutredningen bedriver.

Utredningen har försökt undanröja de ofullständigheter och oklarheter
som för närvarande finns i fråga om vissa borgenärsuppgifter. Det har
härvid gällt att ta ställning till vilka borgenärsuppgifter som kan handhas
av kronofogdemyndigheten utan att det inkräktar på myndighetens
ställning som opartisk exekutiv myndighet. Utredningen har vidare sett
det som en viktig uppgift att samordna skattemyndigheternas och
kronofogdemyndigheternas aktiviteter till det allmännas bästa.

Enligt utredningen bör principen vara att borgenärsuppgifter som har
nära anknytning till verkställighet enligt utsökningsbalken skall handhas
av kronofogdemyndigheten. Ett modernt indrivningssystem med höga
krav på att resurserna utnyttjas effektivt förutsätter att det allmännas
borgenärsintressen anförtros den myndighet som typiskt sett besitter störst
kompetens och erfarenhet på området. Dessutom pågår inom statsförvalt-
ningen en utveckling mot enklare och smidigare handläggningsformer där
besluten fettas på nivåer som ligger så nära medboigama som möjligt.
Utredningsförslaget är utformat i huvudsaklig överensstämmelse med det
nu anförda.

Med den reglering av borgenärsfunktionen som utredningen nu föreslår
kommer rättssäkerheten att öka. Myndigheternas beslut blir lättare att
förutse och kravet på att gäldenärema skall behandlas lika kan uppfyllas
bättre än för närvarande. Utredningen förelår visserligen en fördjupning
av borgenärsfunktionen i form av ökad insamling av information om
gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Fördjupningen
kommer emellertid inte att gå ut över de enskilda målen hos kronofog-
demyndigheten. Tvärtom kan antas att dessa mål i viss omfattning
kommer att dra fördel av fördjupningen och att de enskilda borgenärernas
rätt alltså i stort blir bättre tillvaratagen än för närvarande. Till detta
kommer att utredningen också föreslår vissa direkta förbättringar vid

Prop. 1992/93:198

Bilaga 1

112

verkställigheten av de enskilda målen. Sådana förslag kan visserligen
sägas ligga något utanför utredningsuppdraget men är å andra sidan
nödvändiga eftersom kronofogdemyndigheten som exekutiv myndighet
skall behandla allmänna och enskilda mål lika.

Den beslutade omorganisationen av exekutionsväsendet innebär att
kronofogdemyndigheterna också i framtiden skall vara fristående i
förhållande till skatteförvaltningen. Detta gör det angeläget att förbättra
samordningen av de olika verksamhetsgrenarna på skatte- och indriv-
ningsområdena. Utredningen har redan tidigare - i betänkandet (Ds Fi
1984:4) Indrivning av skatt m.m. - lagt fram förslag som syftar till att
indrivningen skall knytas ihop bättre än för närvarande med taxeringen,
debiteringen och uppbörden hos skatte- och avgiftsmyndighetema. I
förevarande betänkande föreslår utredningen nya åtgärder för att på
regional och lokal nivå åstadkomma en förbättrad samverkan mellan
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I övervägandena rörande
förhållandet mellan skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna tar
utredningen också upp Riksskatteverkets (RSV:s) roll och ställning.

I betänkandet redovisar utredningen vidare sin syn på hur en modem,
ändamålsenlig indrivning bör bedrivas. Framställningen avser i första
hand indrivning mot företag. I anslutning härtill överväger utredningen
möjligheten att effektivisera handläggningen av de enskilda målen.
Framställningen beträffande indrivningen mot företag tjänar som underlag
för de överväganden som utredningen sedan gör i fråga om
borgenärsfunktionema uppskov, betalningsskyldighet för tredje man,
konkurs samt ackord och annan eftergift.

Författningstekniskt har huvudparten av utredningens förslag fått
komma till uttryck i en ny författning, indrivningslagen, med be-
stämmelser om de borgenärsuppgifter som utöver dem som är reglerade
i utsökningsbalken aktualiseras vid indrivning av allmänna mål.
Indrivningslagen skall ses som ett komplement till utsökningsbalken.
Förslaget till indrivningslag innebär bl.a. att bestämmelserna om
indrivning i uppbördslagen (1953:272) bryts ut från den lagen och förs
till indrivningslagen. Det förslag till indrivningsförordning som utred-
ningen lanserade i sitt betänkande Ds Fi 1984:4 har i förevarande
sammanhang byggts ut. Vid sidan av indrivningslagen och indriv-
ningsförordningen har utredningens arbete föranlett förslag till ändringar
i ett stort antal författningar.

Utredningen vill här tillägga att det naturligtvis inte är nödvändigt att
reglerna om behörig myndighet ges i lagform. Emellertid har den ord-
ningen regelmässigt tillämpats i vart fäll på exekutionsväsendets område.
Utredningen kan exempelvis hänvisa till utsökningsbalken (2 kap. 30 §
andra stycket), säkerhetslagen (1,3 och 5 §§) lagen om preskription av
skattefordringar m.m. (13 och 14 §§) och avräkningslagen (3 och 11 §§),
alla författningar som tillkommit under det senaste decenniet. Det är
också naturligt med en ordning som innebär att ifrågavarande regler
meddelas i nära anslutning till de materiella reglerna. För den enskilde
är det uppenbarligen till klar fördel att han lätt ser vilken myndighet som
är att betrakta som hans motpart. Avvikelsen från den här principen i

8 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198

Prop. 1992/93:198

Bilaga 1

113

2 kap. 3 § förordningen (1986:1346) med instruktion för skatteförvalt- Prop. 1992/93:198
ningen ser utredningen som en provisorisk lösning. Principen bör enligt Bilaga 1
utredningens uppfattning vara att borgenärsfunktioner som ofta utnyttjas
och där kompentensen följaktligen genomgående bör kunna vara hög
tilldelas en bestämd myndighet på regional nivå redan i författningen på
området samt att övriga boigenärsfunktioner - som kräver specialistkom-
pentens - samlas hos RSV.

Samverkan på regional och lokal nivå mellan skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet

Samarbetet mellan kronofogdemyndigheten, å ena, och länsskatte-
myndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter, å andra sidan,
byggs ut. Formerna för samarbetet skall i fortsättningen fortlöpande
ses över av RSV.

När ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt därefter
skall länsskattemyndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter
underrätta kronofogdemyndigheten om de förfogar över information
som bedöms vara av värde vid indrivningen.

Ansökan om indrivning får göras utan att ordinarie restföring
avvaktas och den möjligheten bör myndigheterna utnyttja oftare än
för närvarande.

Fasta samrådsgrupper och kontaktpersoner är lämpliga former för
samverkan.

När en fordran är under indrivning tas det allmännas borgenärsintresse
till vara av såväl kronofogdemyndigheten som länsskattemyndigheten och
andra uppdragsgivande myndigheter. I vissa fäll är de berörda myndig-
heternas aktiviteter dessutom näraliggande. Innebörden av anstånd och
uppskov t.ex. är från den skattskyldiges synpunkt i stort sett densamma.
Anstånd med betalningen på grund av exempelvis taxeringsbesvär bevil-
jas av skatte- eller avgiftsmyndigheten medan uppskov med betalningen
i form av en avbetalningsplan beslutas av kronofogdemyndigheten. Det
är bl. a. detta som gör samordningen av myndigheternas verksamhet till
en viktig faktor för effektiviteten i indrivningen. Det gäller att utnyttja
resurserna på bästa sätt. I överensstämmelse härmed bör dubbelarbete
undvikas och myndigheterna bör ställa den information som man har
samlat in om en gäldenär till förfogande för varandra.

För kronofogdemyndigheternas del är det - om man bortser från RSV

- förhållandet till länsskattemyndigheten som tilldrar sig det största
intresset. Länsskattemyndighetens nära anknytning till indrivningsverk-
samheten följer redan av att det är denna myndighet som levererar det
överlägset största antalet indrivningsuppdrag.

Från nu angivna utgångspunkter gör utredningen i betänkandet en
närmare genomgång av förekommande samverkansformer och diskuterar
behovet av förändringar.

Utredningen föreslår bl.a. att ett antal delvis föråldrade detaljbestäm-
melser om underrättelser från kronofogdemyndigheten skall upphävas och
ersättas med ett bemyndigande för RSV att meddela närmare föreskrifter
om informationsutbyte och annan samverkan mellan kronofogdemyndig-

114

heten och de uppdragsgivande myndigheterna. Avsikten är att RSV Prop. 1992/93:198
fortlöpande skall se över formerna för informationsutbytet och kunna Bilaga 1
besluta om övergång från konventionella till ADB-baserade under-
rättelserutiner eller vice versa, avskaffa rutiner som inte längre behövs
och införa nya sådana vid behov.

Ett annat förslag är införandet av en bestämmelse som ålägger
uppdragsgivande myndighet att underrätta kronofogdemyndigheten när
den förfogar över uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen. Under-
rättelse lämnas när ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt
därefter.

Vidare föreslås en författningsändring som klargör att myndigheterna
kan ansöka om indrivning utan att avvakta ordinarie restföring. Denna
möjlighet bör enligt utredningen utnyttjas oftare än för närvarande.
Bakom förslaget ligger intresset att försöka minska tidsglappet mellan
debitering, uppbörd och indrivning.

De närmare samverkansformema på regional och lokal nivå mellan
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet måste inom den av RSV
uppdragna ramen bestämmas av myndigheterna i vaije län. Utredningen
vill dock förorda en viss formalisering av samarbetet. För att fästa
myndigheternas uppmärksamhet på denna fråga föreslås att det av
instruktionerna för skatteförvaltningen respektive exekutionsväsendet
skall framgå att fästa samrådsgrupper och kontaktpersoner är exempel på
lämpliga former för samverkan. Av instruktionerna bör vidare framgå att
samverkan, när det är lämpligt, skall äga rum genom samordnad
handläggning under en bestämd tidsperiod av vissa mål eller ärenden
(samordnade aktioner). Erfarenheterna av sådan aktioner är goda och
myndigheterna bör därför fortsätta med dem.

RSV:s roll och ställning

RSV är för närvarande centralmyndighet för administration av
exekutionsväsendet. Innebörden härav är något tveksam. Utredningen
gör vissa uttalanden rörande RSV:s framtida roll i formellt avseende.

RSV föreslås få en förstärkning för uppgiften att styra
exekutionsväsendet.

Den s.k. kronomålsgruppen på RSV bör finnas kvar och liksom
hittills ha en samordnande uppgift beträffande det allmännas
processföring.

Inom RSV skall samma enhet svara för styrningen i en
borgenärsfråga gentemot såväl uppdragsgivande myndighet som
kronofogdemyndigheten.

RSV har till uppgift att på olika sätt granska och utöva tillsyn över den
operativa verksamheten hos kronofogdemyndigheten. Tillsynen utövas
genom föreskrifter och råd, uppsökande verksamhet och andra former för
styrning. Verket har vidare att företräda staten vid processer i s.k.
kronomål. Inom RSV finns en särskild avdelning (avdelning E) för de
uppgifter som rör exekutionsväsendet.

115

I formellt avseende är RSV centralmyndighet för administration av Prop. 1992/93:198
exekutionsväsendet. I fråga om beskattningen däremot är RSV central Bilaga 1
förvaltningsmyndighet. Denna skillnad i RSV:s ställning är mera teoretisk
än praktisk. Skillnaden beror på att kronofogdemyndigheten i sin
huvuduppgift, dvs. den exekutiva verksamheten, varken är en domstol
eller en förvaltningsmyndighet utan, som JO har uttalat, något mitt-
emellan, en "verkställande" myndighet. Frågan om RSV:s ställning skall
nu behandlas av den kommitté som med anledning av riksdagens beslut
i december 1986 skall se över organisationen inom exekutionsväsendet.
Utredningen behöver därmed inte överväga frågan ytterligare.

För RSV:s uppgift att styra kronofogdemyndigheterna behövs, enligt
utredningens mening, en förstärkning. Olika möjligheter står härvid till
buds. Utredningen föreslår för sin del att det till verksledningen knyts
exekutionsrättslig sakkunskap. Förutom kontinuerligt expertstöd bör
förstärkningen utgöras av att kronofogdar, förslagsvis några myndig-
hetschefer, hörs i fråga om den långsiktiga inriktningen av verksam-
heten.

Vidare föreslås att RSV genom den s.k. kronomålsgruppen på
avdelning E också i fortsättningen skall ha en samordnande uppgift
beträffande det allmännas processföring.

Den enhet inom RSV som i första hand besitter kompetens i en
borgenärsfråga skall svara för styrningen gentemot såväl uppdragsgivande
myndigheter som kronofogdemyndigheten. Härigenom undviker man att
myndigheterna får dubbla budskap och alltså oklara styrsignaler från
RSV.

Indrivning mot företag

Kronofogdemyndighetens möjligheter att göra ett ändamålsenligt
urval av mål för bearbetning skall förbättras.

Insamlingen av information om gäldenärens förhållanden skall i
princip utföras i indrivningens inledningsskede och innefatta bl.a.
uppgifter om förfallna skatter och avgifter som ännu inte överlämnats
för indrivning.

Indrivningen mot gäldenärer mellan vilka det föreligger ett
ekonomiskt samband skall samordnas.

I komplicerade indrivningsfäll skall en ekonom medverka i arbetet.

Möjligheterna att driva in ett skatte- eller avgiftsbelopp ökar i regel
betydligt om de åtgärder som skall vidtas kan sättas in i nära anslutning
till förfallodagen. Av den anledningen är det av stor vikt i vilken
turordning det allmänna såsom borgenär väljer att hantera sina ford-
ringar. Urvalet av mål för bearbetning görs av kronofogdemyndigheten.
På grund av brister i planeringsunderlaget är kronofogdemyndighetens
möjligheter att göra ett ändamålsenligt urval emellertid begränsade.
Utredningen föreslår därför att RSV skall undersöka möjligheterna att
vidareutveckla urvalssystemet. Vad som bör utredas är bl.a. om det går
att förse planeringsunderlaget med uppgifter om väntade restföringar,
skönstaxerade belopp, slaget av restförda skatter och avgifter samt
gäldenäremas branschtillhörighet.

116

Arbetet med att samla in uppgifter om gäldenärens förhållanden bör i Prop. 1992/93:198
princip utföras i indrivningens inledningsskede. Härigenom ökar Bilaga 1
förutsättningarna för att indrivningen skall få en riktig inriktning från
böljan. Man kan t.ex. undvika att inleda tidsödande förhandlingar om
uppskov och avbetalning med gäldenärer som egentligen bör försättas i
konkurs. Under informationsinsamlingen bör kronofogdemyndigheten
ställa långt gående krav på medverkan från gäldenärens sida. Den kanske
viktigaste uppgiften som måste skaffas fram gäller gäldenärens totala
skuld (s.k. skuldavstämning). Här räcket det inte med det restförda
beloppet utan kronofogdemyndigheten skall också utreda företagets
skatte- och avgiftssituaion i övrigt.

Många gånger föreligger det ett ekonomiskt samband mellan ett
gäldenärsföretag och andra restförda personer - fysiska eller juridiska.
Här åsyftas i första hand delägare i handelsbolag och andra företrädare
för juridiska personer. Men det kan också gälla t.ex. moder- resp,
dotterföretag i en koncern. I dessa fall är det viktigt att indriv-
ningsåtgärdema mot gäldenärema samordnas. Förhandlingar om hur
skulden skall regleras t.ex. får inte enbart röra den gäldenär som för
stunden är föremål för handläggning. Här bör kronofogdemyndigheten i
stället verka för att en helhetslösning kommer till stånd.

Under senare år har kronofogdemyndigheterna tillförts ett antal
ekonomtjänster. Komplicerade indrivningsfall bör aldrig handläggas utan
biträde av en ekonom. Den sakkunskap som de besitter behövs vid bl.a.
sådana analyser som fordras för att kronofogdemyndigheten skall kunna
avgöra frågor om betalningsuppskov, säkerheter och ansökan om
konkurs. Ekonomernas arbetsuppgifter har i viktiga delar den karaktären
att det fordras ett nära samarbete mellan dem och olika handläggare hos
den lokala skattemyndigheten och länsskattemyndigheten. Här gäller det
bl.a. att undvika dubbelarbete. De utredningar som kronofogdemyn-
digheternas ekonomer gör kan nämligen avse förhållanden som redan är
eller skall bli föremål for utredning av skattemyndigheternas handläggare.

Handläggningen av enskilda mål

Innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken bör preciseras
och avgränsas mot borgenärsfunktionen i allmänna mål.

Verkställighet av kvarstad bör utrustas med samma förmånsrätt
som verkställighet av betalningssäkring.

Enskilda mål bör inte återredovisas till sökanden omedelbart efter
ett misslyckat verkställighetsförsök utan liksom allmänna mål få ligga
kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning.

För att - så långt det nu är möjligt - få till stånd en fullt opartisk och
lika behandling av allmänna och enskilda mål fordras först och främst att
innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken preciseras och
avgränsas mot boigenärsfunktionen i de allmänna målen. Till vissa delar
kan det arbetet sägas vara utfört genom detta betänkande. I övrigt får
saken tas om hand av RSV. Av vikt i det här sammanhanget är bl.a. att
det förs ut information till de enskilda borgenärerna om vad de är

117

garanterade under verkställigheten. RSV rekommenderas därför att ge ut
en broschyr med information till dem som brukar ge in ansökningar om
verkställighet i enskilda mål. Broschyren bör bl.a. innehålla en utförlig
beskrivning av de åtgärder som vidtas under verkställigheten och också
ta upp sambandet med kronofogdemyndighetens handläggning av
allmänna mål.

Enligt nuvarande lagstiftning medför kvarstad - till skillnad från
betalningssäkring - inte någon förmånsrätt. Om egendom som har belagts
med kvarstad för fordran senare utmäts för annan fordran skall egen-
domen dock anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens räkning. Att
kvarstaden i och för sig inte medför förmånsrätt kan i vissa fall få följder
som framstår som obilliga för kvarstadsborgenären. I samband med
genomförandet av utsökningsbalken uttalades att en utredning av frågan
om att utrusta kvarstad med förmånsrätt borde anstå till dess betal-
ningssäkringslagen tillämpats under ytterligare någon tid och erfarenhet
även vunnits av de nya bestämmelserna i utsökningsbalken om rättsverk-
ningarna av kvarstad. Betalningssäkringslagen har nu tillämpats i mer än
åtta år och utsökningsbalken i mer än fem år. SIU förordar för sin del
att den nyssnämnda utredningen nu kommer till stånd utan ytterligare
dröjsmål. Vid utredningen bör man utgå från principen att allmänna och
enskilda fordringar skall behandlas lika i förmånsrättshänseende. Verk-
ställighet av kvarstad bör därför medföra samma rättsverkningar som
verkställighet av betalningssäkring.

SIU föreslår vidare att det i ett senare sammanhang utreds om enskilda
mål - liksom allmänna - kan få ligga kvar hos kronofogdemyndigheten
för bevakning efter misslyckade verkställighetsförsök. En utjämning av
denna skillnad mellan enskilda och allmänna mål skulle innebära ett
viktigt steg på vägen mot en lika behandling av de båda målgrupperna.
En ordning av det här slaget förutsätter emellertid att kronofogdemyn-
dighetens rutiner för bl.a. bevakning och redovisning i enskilda mål är
ADB-baserade. Annars blir rutinerna för tunga att administrera. För
närvarande saknas sådana ADB-rutiner. RSV bedriver för närvarande
utvecklingsarbete på området men utbyggnaden av ADB-systemet ligger
i dessa delar ett stycke fram i tiden. SIU tränger därför inte djupare in
i den här frågan.

Uppskov m.m.

Uppskovsinstitutet författningsregleras. Genom regleringen skall
tillämpningen stramas upp och bli mer enhetlig.

Beslutsfunktionen skall liksom hittills ankomma på kronofogdemyn-
digheten.

Uppskov får utvidgas till att avse även en fordran lör vilken
indrivning inte har begärts under förutsättning att den har förfallit till
betalning.

Vid indrivning av skatter och avgifter får kronofogdemyndigheten
medge gäldenären uppskov med betalningen. Uppskovet kan avse hela
den restförda skulden eller en del av denna. Det vanligaste är att

Prop. 1992/93:198

Bilaga 1

118

uppskovet ges formen av en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är i det Prop. 1992/93:198
närmaste oreglerat.                                                        Bilaga 1

Utredningen föreslår nu att uppskovsfrågoma regleras. Redan
uppskovens omfattning och praktiska betydelse i indrivningen utgör skäl
för en sådan reglering. Till detta kommer intresset av att strama upp och
göra tillämpningen av institutet mer enhetlig. I sammanhanget kan
nämnas att det näraliggande institutet anstånd redan är föremål för en
omfattande reglering.

Enligt förslaget skall beslutsfunktionen liksom hittills ankomma på
kronofogdemyndigheten. Uppskov skall endast få medges om det kan
anses fördelaktigt i jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom
ett exekutivt förfärande, om det är påkallat av sociala skäl med hänsyn
till gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan på att en ansökan
om anstånd eller begäran om omprövning av skatt inges till eller prövas
av skatte- eller avgiftsmyndigheten. Härvid förutsätts att i princip vaije
beslut om uppskov skall föregås av en omsoigsfull utredning angående
gäldenärens förhållanden. Vidare föreslås regler om bl.a. innebörden av
ett beslut om uppskov.

Enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.
(säkerhetslagen) får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i samband
med uppskov. Denna rätt är emellertid begränsad till fordringar som har
lämnats över för indrivning. Uppskov begränsas i praktiken i överens-
stämmelse härmed. Utredningen föreslår nu att kronofogdemyndigheten
får bevilja uppskov - och ta säkerhet - även i fråga om fordringar som
inte har överlämnats under förutsättning att de är förfallna till betalning.
Bakgrunden till förslaget är att kronofogdemyndigheten - som det är i
dag - då och då erbjuds säkerhet också för sådana fordringar men av
formella skäl måste tacka nej till erbjudandet i den delen. Detta kan
naturligtvis leda till förluster för det allmänna. Eftersom utvidgningen av
tillämpningsområdet begränsas till förfallna fordringar bör de nya
reglerna inte medföra några negativa konsekvenser för uppbördsför-
farandet.

Betalningsskyldighet för tredje man

Kronofogdemyndigheten ges behörighet att föra processer i tingsrätt
om betalningsskyldighet för tredje man beträffande skatter och
avgifter m.m.

Det tidigare tillämpade förfärandet i fråga om handelsbolag att
beskattningsmyndigheten fästställer en bolagsmans betalningsskyl-
dighet för mervärdeskatt bör återupptas.

Vid indrivning av skatter och avgifter kan betalningsanspråk i vissa fäll
riktas även mot annan än den som är skatt- eller avgiftsskyldig, dvs. mot
tredje man. Utredningens överväganden om hur det allmänna bör göra
tredjemansansvaret gällande har främst avsett hur och i vilket skede som
ansvaret skall aktualiseras, vilken utredning som behövs för att få
ansvaret fästställt, samt processbehörigheten. De bestämmelser som
övervägandena gällt är bl.a. 77 a § uppbördslagen (1953:272) och där-

119

med jämställda lagrum (företrädaransvaret) och 13 kap. 2 § fjärde stycket Prop. 1992/93:198
aktiebolagslagen (1975:1385).                                          Bilaga 1

Avsikten bakom de här aktuella reglerna är uppenbarligen att betal-
ningsansvaret i normalfallet skall göras gällande sekundärt, dvs. först
sedan det konstaterats att den skatt- eller avgiftsskyldige underlåtit att
betala på förfällodagen. Frivilliga uppgörelser bör eftersträvas. I likhet
med andra borgenärer bör staten alltså i första hand försöka få betalt
genom utomprocessuella aktiviteter. Bl.a. bör kronofogdemyndigheten
föra förhandlingar om betalning i anslutning till indrivningsarbetet mot
den primärt ansvarige. För att stärka kronofogdemyndighetens förhand-
lingsposition föreslår utredningen att myndigheten själv skall få väcka
talan om betalningsskyldighet inför domstol. Den behörigheten har t.o.m.
1986 tillkommit länsstyrelsen - och beträffande vissa fordringar RSV -
och finns fr.o.m. 1987 endast hos RSV men med möjlighet att delegera
uppgiften till länsskattemyndigheten.

En särskild fråga som tagits upp till behandling i detta sammanhang är
den om hur betalningsansvaret för en bolagsman i ett handelsbolag skall
fastställas beträffande skatter och avgifter. Frågan har stor praktisk
betydelse beträffande mervärdeskatt. Att bolagsmannen är betalningsskyl-
dig för skatter och avgifter som påförts bolaget följer av 2 kap. 20 §
lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Fastställelseförfä-
randet finns det inte några regler om. Enligt rekommendationer från RSV
går man i tillämpningen i fråga om mervärdeskatt till väga på det sättet
att länsskattemyndigheten låter väcka talan om betalningsansvar mot
bolagsmannen vid allmän domstol. Utredningen har emellertid den
uppfattningen att betalningsskyldigheten enligt gällande rätt skall
fastställas av länsskattemyndigheten. Ett sådant förfärandet tillämpades
tidigare av länsstyrelsen, men frångicks sedan det underkänts av JK.
Utredningen föreslår nu att förfärandet återupptas och att RSV utfärdar
nya rekommendationer i ämnet.

Konkurs

Behörigheten att besluta om konkursansökan flyttas från länsskatte-
myndigheten till kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndighetens behörighet som borgenärsföreträdare
under konkurs lagfästs och utvidgas till att avse också tvister inför
domstol.

I fall då ett konkursbo vill processa inför domstol skall vissa
kostnadsgarantier kunna ställas av kronofogdemyndigheten.

Konkursansökan är ett viktigt medel i skatteindrivningen. Den formella
behörigheten att besluta om sådan ansökan tillkommer länsskattemyndig-
heten beträffände de allra flesta medelsslagen. Reellt utövas emellertid
beslutsfunktionen av kronofogdemyndigheten. Med hänsyn till den nära
anknytningen mellan åtgärden att begära en gäldenär försatt i konkurs
och kronofogdemyndighetens övriga indrivningsåtgärder är detta enligt
utredningen det riktiga. Men det är en brist att lagtexten inte speglar den
ordning som faktiskt tillämpas. Utredningen föreslår därför att kronofog-

120

demyndigheten ges egen behörighet att ansöka om en gäldenärs försättan-
de i konkurs. Härigenom uppnås en i formellt avseende mera smidig och
mindre byråkratisk ordning.

Frånsett regler om upprättande av bevakningsinlaga har det intill
utgången av 1986 saknats bestämmelser om vem som i olika hänseenden
är behörig att företräda det allmänna under en konkurs. Utvecklingen har
emellertid blivit den att borgenärsfunktionen - i fråga om fordringar som
bevakas av kronofogdemyndigheten - i allt väsentligt utövas av denna.
Detta gäller även klanderprocesser och andra tvister inför domstol.
Fr.o.m. 1987 ankommer de här aktuella borgenärsuppgiftema i princip
på RSV.

Utredningen anser att uppgifterna som borgenärsföreträdare under
konkurs bör handhas av kronofogdemyndigheten. Den sakliga kompeten-
sen på konkursrättens område är visserligen tills vidare ojämnt fördelad
hos kronofogdemyndigheterna och finns i första hand representerad hos
dem som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Som en följd av organisa-
tionsförändringen inom exekutionsväsendet bör borgenärsfunktionen
under konkurs emellertid kunna utföras fullt effektivt och ändamålsenligt
över hela landet. Utredningens förslag innebär att kronofogdemyndig-
hetens behörighet skall omfatta också tvister inför domstol.

Utredningen föreslår vidare att kronofogdemyndigheten, när ett
konkursbo vill väcka talan i domstol, skall ha behörighet att dels ställa
säkerhet i form av borgen för den skada som kan tillfogas motparten om
kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd beviljas, dels gentemot boet åta sig
betalningsansvar för de rättegångskostnader som boet kan bli skyldigt att
betala i målet. Bakgrunden till förslaget är att en konkursförvaltare ibland
kräver att staten - när staten är den borgenär som ekonomiskt kan
komma att vinna på processen - ställer sådana garantier. Saken
aktualiseras bl.a. om konkursboet saknar tillgångar eller endast har be-
gränsade sådana och riskerar att hamna på obestånd om målet skulle
förloras och boet blir skyldigt att betala motpartens rättegångskostnader.
Enligt nuvarande praxis anses utfärdandet av garantier vara en uppgift
som ankommer på länsskattemyndigheten.

Ackord och annan eftergift

Skatter och avgifter skall kunna efterges av sociala skäl.
Förutsättningarna för antagande av ackordserbjudande preciseras.
Fråga om eftergift skall prövas av kronofogdemyndigheten medan
fråga om ackord skall prövas av länsskattemyndigheten.

På skatteområdet finns för närvarande regler om ackord som nära
ansluter till ackordslagen (1970:847) och vad som i allmänhet gäller om
ackord. Länsskattemyndigheten är ackordsmyndighet beträffande alla
viktiga medelsslag utom tull, där motsvarande funktion utövas av
generaltullstyrelsen. Däremot saknas regler om eftergift på skatteområdet.

I fråga om ackord och annan eftergift har utredningen inte stannat vid
en prövning av vilken myndighet som skall utöva borgenärsfunktionen,
utan också behandlat de materiella reglerna. Övervägandena inbegriper

Prop. 1992/93:198

Bilaga 1

121

bl.a. den under senare år väckta tanken på åtgärder för ekonomisk Prop. 1992/93:198
rehabilitering samt frågan om de s.k. bonnackorden. Ekonomisk Bilaga 1
rehabilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att göra
"kroniska" gäldenärer till normala skattebetalare. Bonnackord kan vara
en sådan åtgärd. Med bonnackord avses en överenskommelse mellan
kronofogdemyndigheten och gäldenären om att viss del av skulden skall
betalas medan resterande belopp skall skrivas av. Avsikten är därvid att
det avskrivna beloppet inte skall bli föremål för ytterligare indriv-
ningsåtgärder och överenskommelsen är på det sättet eftergiftsliknande.

Utredningen har funnit att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna
efterges inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller främst fall
där ett avstående ingår i en ekonomisk rehabilitering av en gäldenär. Här
är det i regel fråga om fysiska personer - ofta sådana som tidigare har
drivit rörelse och därefter tagit eller avser att ta anställning - utan
möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betalningsoförmågan
kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet antal sådana fäll
behövs eftergiftsmöjligheten som ett incitament för gäldenären att t.ex.
ta anställning, börja amortera en del av skulden, undvika framtida
restföringar etc. samt för att lätta på det psykiska trycket av en hopplös
skuldsituation. Ackord passar inte särskilt väl för detta slag av gäldenä-
rer.

Mot bakgrund av det som nu har sagts föreslår utredningen att det
införs en möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av
ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande vissa
andra medelsslag (avskrivningskungörelsen). Dessa kan enligt utred-
ningens mening användas som mönster. Eftergift skall sålunda kunna
medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller
därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att
kräva betalning. Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas
återhållsamt av myndigheterna.

Beträffande förutsättningarna för ackord har utredningen utgått från de
inom finansdepartementet vilande förslagen till nya bestämmelser om
skatteackord som företagsobeståndskommittén lagt fram i betänkandet
SOU 1979:91. Utredningen biträder företagsobeståndskommitténs förslag
att ett ackordserbjudande skall kunna antas om det anses fördelaktigt i
jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt för-
farande. Det är en precisering av nuvarande krav på att ackordsförslaget
skall vara till fördel för det allmänna. Däremot har utredningen inte
funnit anledning att vidhålla förslaget om att det särskilda villkoret för
s.k. underhandsackord skall utgå. Även i fortsättningen bör alltså krävas
samtycke från samtliga berörda borgenärer för att ett sådant ackords-
erbjudande skall kunna antas.

Beträffande frågan om beslutsmyndighet har utredningen beaktat att
eftergiftsinstitutet i huvudsak är avsett för fysiska personer som inte
driver rörelse och att skälen för eftergift främst skall vara av social
karaktär. Ett sådant institut torde bäst kunna hanteras av kronofogdemyn-
digheten. Ackordsinstitutet åter skall liksom hittills vara i huvudsak
tillämpligt på företag vid rekonstruktioner. Eftersom anknytningen till

122

skatteförvaltningen är starkare i fråga om företag än beträffande fysiska Prop. 1992/93:198
personer som inte driver rörelse bör länsskattemyndigheten liksom hittills Bilaga 1
vara ackordsmyndighet.

Ekonomiska konsekvenser m. m.

Utredningens förslag, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1988, innebär
totalt sett att det direkta ekonomiska resultatet av indrivningsverksam-
heten förbättras.

123

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag
m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen
(B 1981:02)

Justitiekanslem, Domstolsverket, Datainspektionen, Kammarkollegiet,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket (efter hörande av
länsskattemyndighetema i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län,
Malmöhus län, Östergötlands län, Västemorrlands län, Kristianstads län,
Gävleborgs län och Kopparbergs län), Generaltullstyrelsen, Hovrätten för
Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, kronofogdemyndigheterna i
Stockholms distrikt, Göteborgs distrikt, Malmö distrikt, Linköpings
distrikt, Sundsvalls distrikt, Kristianstads distrikt, Gävle distrikt och Falu
distrikt, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, Försvarets civil-
förvaltning, Centrala studiestödsnämnden, Juridiska fäkultetsstyrelsen
vid Uppsala universitet, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbets-
givareföreningen och Sveriges industriförbund (gemensamt yttrande),
Svenska bankföreningen, Svenska inkassoföreningen, Svenska kommun-
förbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens
centralorganisation och Trafikförsäkringsföreningen.

Yttrande har också avgetts av Kronofogdemyndigheten i Växjö distrikt,
Förenigen Sveriges kronofogdar och Föreningen Sveriges länsskatte-
chefer.

Centralorganisationen SACO/SR har, i stället för att avge eget ytt-
rande, gett in ett yttrande från sektionen för medlemmar inom exeku-
tionsväsendet och ett från sektionen for medlemmar inom skatteförvalt-
ningen.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 2

124

1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt,
avgift, böter eller andra fordringar som vid verkställighet enligt utsök-
ningsbalken handläggs som allmänna mål.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske
för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den
lagen,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lagen (1972:435) om överlastavgift,

5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,

7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om
inte annat föreskrivs i den lagen,

9. fordonsskattelagen (1988:327),

10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,

11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
eller

12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.

Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2
utsökningsbalken.

3 § Bestämmelserna i 15-18 §§ skall, om inte regeringen föreskriver
något annat, tillämpas endast i fråga om en fordran som tillkommer
staten och inte grundas på studiestödslagen (1973:349).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gälde-
nären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning.

Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 §
utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska för-
hållanden som behövs för att bestämma en lämplig indrivningsåtgärd
(gäldenärsutredning).

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

125

Uppskov                                                        Prop. 1992/93:198

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen         Bilaga 3

1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,

2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållan-
den, eller

3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats.

Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären
betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att
gäldenären skall kunna betala sin skuld.

Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det finns
synnerliga skäl beviljas för längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas
ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens
skuld trots att uppskov har beviljats.

Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och
avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalnings-
planen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet
som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan
erbjuder sig att ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.

Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två
eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta
under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får
ändras när det finns anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk
gäller, om säkerheten utgörs av

1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt
egendom,

2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indriv-
ning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är med-
givet för den fordran som säkerheten avser,

3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom
som omlättas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan närings-
verksamhet än gäldenärens.

126

Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall för-
sättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvida-
tion.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i
konkurs skall kronofogdemyndigheten också göra gällande denna fordran
i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med
anledning av fordran tillkommer det allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas
talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om
ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är för-
svarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs
från allmän synpunkt.

Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om
det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är
skäligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 §
får överklagas. Vid överklagande skall bestämmelserna om besvär i
18 kap. utsökningsbalken tillämpas.

I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om
säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmel-
serna om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § i den nya lagen tillämpas också
i fråga om säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet.

127

2 Förslag till                                                    Prop. 1992/93:198

T               ,     . ..      ,                       .                                       Bilaga 3

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten
tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken
handläggs som allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran
som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fettas av skattemyndigheten i
det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären
saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Skattemyndigheten i
Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det
allmänna.

Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen
(1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår
godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle
att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852)
om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.
Lagen tillämpas i fråga om förslag om ackord som framställts efter
ikraftträdandet.

128

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken

dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,

dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§,

15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

1 kap.

6 §

Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.

Allmänt mål ar mål om utta-
gande av böter, vite, skatt, tull,
avgift och liknande medel som
tillkommer staten och som får ut-
sökas utan föregående dom samt,
enligt vad regeringen närmare före-
skriver, annan liknande fordran
som tillkommer staten eller kom-
mun. I annan lag kan föreskrivas
att även mål om uttagande av
annan fordran är allmänt mål.

Annat mål än som avses i andra s

Allmänt mål är mål om utta-
gande av böter, vite, skatt, tull,
avgift och andra medel som staten
har rätt till och som får utsökas
utan föregående dom samt, enligt
vad regeringen närmare föreskri-
ver, annan liknande fordran som
staten eller en kommun har rätt
till. I annan lag kan föreskrivas att
även mål om uttagande av någon
annan fordran är allmänt mål.
eket är enskilt mål.

2 kap.

3

Om behörig kronofogdemyndig-
het finns bestämmelser i 4 kap.
8 §, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1
och 10 §§.

Vid tillämpning av denna balk
skall med svarandens hemvist
förstås den ort där han är bosatt
samt, beträffande dödsbo, den ort
där den döde senast var bosatt och,
beträffande annan juridisk person,
den ort som enligt 10 kap. rätte-
gångsbalken grundar domstols
behörighet i tvistemål i allmänhet.

5

År en ansökan i de hänseenden
som avses i 1 eller 2 § eller annars
så bristfällig att den ej kan läggas
till grund för prövning i sak och

§

Ansökan skall göras hos den
kronofogdemyndighet som är behö-
rig enligt bestämmelserna i 4 kap.
8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1
eller 10 §.

Vid tillämpning av denna balk
skall med svarandens hemvist
förstås den ort där han är bosatt
samt, för dödsbo, den ort där den
döde senast var bosatt och, för
andra juridiska personer, den ort
som enligt 10 kap. rättegångs-
balken grundar domstolens behö-
righet i tvistemål i allmänhet.

§

Om en ansökan är så bristfällig
att den inte kan läggas till grund
för prövning i sak och efterkom-
mer sökanden inte föreläggandet

9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198

129

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

efterkommer sökanden ej förelag- att avhjälpa bristen, skall ansökan
gande att avhjälpa bristen, skall avvisas.

ansökningen avvisas.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

30 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
4 § första stycket, 5 § och 10 §
andra stycket gäller ej i allmänt
mål. I fråga om sökanden i sådant
mål gäller ej 6 § och ej heller 29 §
i fall då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds
av kronofogdemyndigheten. I tvist
som avses i 4 kap. 20-23 och
26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket
och 13 kap. 7 § andra stycket samt
vid utförande av talan i överklagat
utsökningsmål företräds dock
sökanden i allmänt mål av Riks-
skatteverket.

I allmänt mål anses ansökan
gjord, när indrivningshandlingarna
har kommit in till kronofogdemyn-
digheten eller, om myndigheten är
ansluten till systemet för automa-
tisk databehandling inom exeku-
tionsväsendet, när indrivnings-
uppdraget har förts in i systemet
och uppgifterna är tillgängliga för
kronofogdemyndigheten.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
3 § första stycket, 4 § första styck-
et och 10 § andra stycket gäller
inte i allmänt mål. I fråga om
sökanden i ett sådant mål gäller
inte 6 § och inte heller 29 § i fall
då exekutionstiteln upphävs.

Sökanden i allmänt mål företräds
av kronofogdemyndigheten. Om
frågan uppkommer om avvisning
enligt 2 kap. 5 § eller görs invänd-
ning mot verkställighet enligt 3
kap. 21 § får dock sökanden själv
föra sin talan. I tvister som avses
i 4 kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap.
11 § tredje stycket och 13 kap. 7 §
andra stycket samt när talan förs i
ett överklagat utsökningsmål före-
träds sökanden av Riksskatteverket.

I allmänt mål anses ansökan
gjord, när indrivningsuppdraget
har förts in i exekutionsväsendets
system för automatisk databehand-
ling och uppgifterna är tillgängliga
för kronofogdemyndigheten. När
indrivning begärs skyndsamt och
ansökan därför görs enligt sär-
skilda bestämmelser hos en krono-
fogdemyndighet som enligt 4 kap.
8 § är behörig att pröva frågan om
utmätning, anses ansökan gjord
när ansökningshandlingarna har
kommit in till myndigheten.

4 kap.

8 §‘

Utmätning söks hos kronofogde- Frågan om utmätning prövas av
myndigheten i det län där gälde- kronofogdemyndigheten i det län
nären har sitt hemvist.               där gäldenären har sitt hemvist.

1 Senaste lydelse 1988:385.

130

Nuvarande lydelse

Utmätning av egendom som ej
finns i det län där gäldenären har
sitt hemvist får även sökas hos
kronofogdemyndigheten i det län
där egendomen finns eller, i fråga
om fartyg eller luftfartyg, dit det
väntas. Utmätning av fartyg får
även sökas där fartyget har sin
hemort. Utmätning av fordran eller
annan rättighet/år också sökas där
sekundogäldenären eller annan
förpliktad finns, även om ford-
ringen eller rättigheten skall anses
finnas i annat län. Utmätning av
lön eller annan förmån som avses
i 7 kap. söks, om gäldenären ej har
hemvist här i riket, där arbets-
givaren eller annan som utger för-
månen finns.

Har utmätning sökts hos krono-
fogdemyndighet som ej är behörig
enligt första eller andra stycket, får
myndigheten likväl i brådskande
fäll vidtaga åtgärd som avses i 6
kap. 12 § innan målet enligt 2 kap.
4 § första stycket överlämnas till
kronofogdemyndighet som är behö-
rig-

10

Utmätning skall ske så snart som
möjligt efter det att behövliga
handlingar har kommit in till kro-
nofogdemyndigheten .

Lämnar sökanden anstånd med
utmätning och varar anståndet över
sex månader från dagen för ansök-
ningen, är denna förfallen.

Om sökanden ger anstånd fler än
två gånger, är ansökningen också
förfallen.

Föreslagen lydelse

Frågan om utmätning av egen-
dom som inte finns i det län där
gäldenären har sitt hemvist får
prövas även av kronofogdemyn-
digheten i det län där egendomen
finns eller, i fråga om ett fartyg
eller luftfartyg, dit det väntas.
Frågan om utmätning av ett fartyg
får prövas även av kronofogdemyn-
digheten där fartyget har sin hem-
ort. Frågan om utmätning av en
fordran eller en annan rättighet får
prövas också av kronofogdemyn-
digheten där sekundogäldenären
eller någon annan förpliktad finns,
även om fordran eller rättigheten
skall anses finnas i ett annat län.
Frågan om utmätning av lön eller
annan förmån som avses i 7 kap.
får prövas, om gäldenären inte har
hemvist här i landet, av kronofog-
demyndigheten i det län där ar-
betsgivaren eller någon annan som
ger ut förmånen finns.

Om utmätning har sökts hos en
kronofogdemyndighet som inte är
behörig enligt första eller andra
stycket, får myndigheten likväl i
brådskande fall vidta åtgärd som
avses i 6 kap. 12 § innan målet
enligt 2 kap. 4 § första stycket
överlämnas till den kronofogde-
myndighet som är behörig.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

§

Utmätning i enskilt mål skall ske
så snart som möjligt efter det att
behövliga handlingar har kommit
in till kronofogdemyndigheten.

Om sökanden i enskilt mål läm-
nar uppskov med utmätningen och
varar uppskovet över sex månader
från dagen för ansökan, är ansökan
förfallen. Om sökanden ger upp-
skov fler än två gånger, är ansökan
också förfållen.

Bestämmelser om indrivning i
allmänt mål finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

131

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

27 §2

Har domstol eller kronofogde-
myndighet fastställt att förfallen
fordran skall utgå med särskild
förmånsrätt i registrerat skepp,
registrerat luftfartyg, intecknade
reservdelar till luftfartyg eller fest
egendom anses egendomen omedel-
bart utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej
försäljning begärs hos kronofogde-
myndigheten inom två månader
från det att beslutet eller utslaget
vann laga kraft.

Begäran om försäljning görs hos
en kronofogdemyndighet som
enligt 8 § är behörig att ta upp
ansökan om utmätning. Försäljning
av fest egendom skall dock begäras
hos kronofogdemyndigheten i det
län där egendomen finns. Denna
myndighet får överlämna målet till
annan kronofogdemyndighet, om
det behövs för att samordna verk-
ställigheten mot en gäldenär.

15 kap.

Införsel söks hos kronofogde-
myndigheten i det län där gälde-
nären har sitt hemvist. Har gälde-
nären ej hemvist här i riket, görs
ansökningen där arbetsgivaren
finns.

Egendom anses omedelbart ut-
mätt, om en domstol eller krono-
fogdemyndighet har festställt att en
förfallen fordran skall utgå med
särskild förmånsrätt i ett registrerat
skepp, ett registrerat luftfertyg,
intecknade reservdelar till luftfer-
tyg eller fest egendom.

Denna verkan förfeller, om inte
försäljning begärs hos kronofogde-
myndigheten inom två månader
från det att beslutet eller utslaget
vann laga kraft.

Begäran om försäljning görs hos
en den kronofogdemyndighet som
enligt 8 § är behörig att pröva
frågan om utmätning. Försäljning
av fest egendom skall dock begäras
hos kronofogdemyndigheten i det
län där egendomen finns. Denna
myndighet får överlämna målet till
en annan kronofogdemyndighet,
om det behövs för att samordna
verkställigheten mot en gäldenär.

3

Frågan om införsel prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där gäldenären har sitt hemvist.
Om gäldenären inte har hemvist
här i landet, är kronofogdemyn-
digheten i det län där gäldenärens
arbetsgivare finns behörig.

16 kap.

1 §4

\brkställighet av förpliktelse för
tidigare ägare eller nyttjanderätts-
havare att flytta från fest egendom,
bostadslägenhet eller annat utrym-
me i byggnad (avhysning) söks hos
kronofogdemyndigheten i det län
där svaranden har sitt hemvist.
Avhysning får även sökas hos
kronofogdemyndigheten i det län
där verkställigheten skall ske.

Frågan om verkställighet av
förpliktelsen för tidigare ägare eller
nyttjanderättshavare att flytta från
fest egendom, en bostadslägenhet
eller något annat utrymme i en
byggnad (avhysning) prövas av
kronofogdemyndigheten i det län
där svaranden har sitt hemvist.
Kronofogdemyndigheten i det län
där verkställigheten skall ske är
också behörig.

2 Senaste lydelse 1991:848.

3 Senaste lydelse 1988:385.

4 Senaste lydelse 1988:385.

132

Nuvarande lydelse

10

Xkrkställighet i annat fåll än som
avses i 1 § av förpliktelse som ej
avser betalningsskyldighet samt
verkställighet av beslut om kvar-
stad eller annan säkerhetsåtgärd
söks hos kronofogdemyndigheten i
det län där svaranden har sitt hem-
vist eller egendom som är i fråga
finns eller där verkställigheten
armars med fördel kan äga rum.

Föreslagen lydelse

§5

Frågan om verkställighet i andra
fäll än de som avses i 1 § av för-
pliktelser som inte avser betal-
ningsskyldighet samt verkställighet
av beslut om kvarstad eller andra
säkerhetsåtgärder prövas av krono-
fogdemyndigheten i det län där
svaranden har sitt hemvist eller
egendom som är i fråga finns eller
där verkställigheten annars med
fördel kan äga rum.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385.

133

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 57 a, 60 och 62-67 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §,

dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda
Dröj smålsavgift,

dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 §

1 mom. Skattemyndigheten får
medge skattskyldig anstånd med att
betala skatt, kvarskatteavgift eller
ränta,

1. om det kan antas att skatten,
kvarskatteavgiften eller räntan
kommer att avkortas,

2. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller annat beslut om skatt, kvar-
skatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och
utgången i ärendet eller målet är
oviss eller

3. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller annat beslut om skatt, kvar-
skatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och betal-
ningen av påfört belopp skulle för
den skattskyldige medföra betydan-
de skadeverkningar eller annars
framstå som obillig.

2 mom. Anstånd får medges
med högst det belopp som kan
antas bli avkortat eller som be-
tingas av yrkandet i omprövnings-
ärendet eller överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771

64 § 1992:624

65 § 1992:680

66 § 1992:624

67 § 1992:624.

1 mom. Skattemyndigheten får
medge en skattskyldig anstånd med
att betala skatt, kvarskatteavgift
eller ränta,

1. om det kan antas att den
skattskyldige kommer att få ned-
sättning av eller befrielse från det
belopp som påförts honom,

2. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller något annat beslut om skatt,
kvarskatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och
utgången i ärendet eller målet är
oviss, eller

3. om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut
eller något annat beslut om skatt,
kvarskatteavgift eller ränta eller ett
sådant beslut överklagats och betal-
ningen av det påförda beloppet
skulle medföra betydande skade-
verkningar för den skattskyldige
eller annars framstå som obillig.

2 mom. Anstånd får medges
med högst det belopp som kan
antas bli nedsatt eller falla bort
enligt 1 mom. 1 eller som betingas
av yrkandet i omprövningsärendet
eller överklagandet.

134

Nuvarande lydelse

Kan det i fall som avses i
1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigt antas att
det belopp som avses med anstån-
det inte kommer att betalas i rätt
tid, får anstånd medges endast om
den skattskyldige ställer säkerhet
för beloppet. Anstånd får dock
medges utan att säkerhet ställs om
anståndsbeloppet är förhållandevis
ringa eller det annars finns sär-
skilda skäl. Ställd säkerhet får tas
i anspråk när anståndstiden gått ut.
I övrigt skall bestämmelserna i
lagen (1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. tillämpas.

Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Om det i fäll som avses i

1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges förhållanden och
omständigheterna i övrigt kan antas
att det belopp som avses med
anståndet inte kommer att betalas i
rätt tid, får anstånd medges endast
om den skattskyldige ställer säker-
het för beloppet. Anstånd får dock
medges utan att säkerhet ställs om
anståndsbeloppet är förhållandevis
ringa eller det annars finns sär-
skilda skäl. Ställd säkerhet får tas
i anspråk när anståndstiden gått ut.

I övrigt skall bestämmelserna om
säkerhet i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. tillämpas.

57 §

Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
till skattemyndigheten.

Skattemyndigheten skall i den
ordning som föreskrivs av rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer anteckna in-
betald skatt för varje skattskyldig
samt upprätta restlängd.

59

Det åligger kronofogdemyndig-
heten att verkställa indrivning av
skatt. Därvid får verkställighet
enligt utsökningsbalken äga rum.

Bestämmelserna om indrivning
av skatt skall också tillämpas på
indrivning av kvarskatteavgift,
dröjsmålsavgift och ränta enligt
denna lag.

§2

Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-
skatteavgift eller ränta som inte
har betalats in i rätt tid skall läm-
nas för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behö-
ver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

135

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

97 §

Föreläggande vid vite och beslut
om revision enligt 78 § 1 mom. får
inte överklagas. Inte heller beslut
enligt 55 § 1 mom. första stycket
och 55 § 2 mom. andra stycket
eller beslut rörande framställning
om försättande i konkurs, ackords-
förslag och avskrivning av skatt får
överklagas.

Föreläggande vid vite och beslut
om revision enligt 78 § 1 mom. får
inte överklagas. Inte heller beslut
enligt 55 § 1 mom. första stycket
eller 55 § 2 mom. andra stycket
får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

136

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

53

I fall där underrätt festställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet, som enligt 52  §

1 mom. tredje stycket är uppbörds-
myndighet, snarast översända till
rätten ingiven bouppteckning eller
arman handling, som sägs i 51 §
andra stycket, eller bouppteckning,
som tillhandahållits rätten jämlikt
tredje stycket sistnämnda paragraf.
Därjämte åligger det rätten att,
enligt vad regeringen närmare
bestämmer, tillställa skattemyn-
digheten de uppgifter, som fordras
för uppbörd av skatten. Vad nu
sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när överrätt festställt
skatt till högre belopp än förut
beräknats eller skattskyldig vitsor-
dat anmärkning som framställts av
den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skall ske till post-
girokonto hos skattemyndigheten.
Inbetalningen sker kostnadsfritt.
Skatten skall anses vara erlagd den
dag, då inbetalningskort eller för-
sändelse innehållande girokort
inkommit till postanstalt.

§2

I fell där underrätt festställt
skatt, skall rätten till den skatte-
myndighet som enligt 52  §

1 mom. tredje stycket är uppbörds-
myndighet snarast sända till rätten
en ingiven bouppteckning eller
någon annan handling som sägs i
51 § andra stycket eller en bo-
uppteckning som tillhandahållits
rätten enligt tredje stycket sist-
nämnda paragraf. Dessutom är
rätten skyldig att, enligt vad rege-
ringen närmare bestämmer, sända
skattemyndigheten de uppgifter
som behövs för uppbörd av skat-
ten. Detta gäller också, när över-
rätt festställt skatt till ett högre
belopp än förut beräknats eller när
en skattskyldig vitsordat en an-
märkning som framställts av den
enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
tredje stycket skall ske till post-
girokonto hos skattemyndigheten.
Inbetalningen sker kostnadsfritt.
Skatten skall anses vara betald den
dag, då inbetalningskortet eller
försändelsen som innehåller giro-
kort kommit till en postansfelt.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

Senaste lydelse 1992:625.

137

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har skatt icke erlagts inom
föreskriven tid, skall skattemyn-
digheten, om ej annat följer av vad
i 6 § sista stycket stadgas, förord-
na om uttagande av felande belopp
i den ordning, som enligt upp-
bördslagen (1953:272) gäller för
indrivning av restförd skatt. Därvid
tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 §
2-5 mom. lagen. Skattemyndig-
heten får medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift, om det finns sär-
skilda skäl.

Om skatt inte betalas inom före-
skriven tid, skall, om inte annat
följer av 6 § sista stycket, dröjs-
målsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen
(1953:272). Obetald skatt och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Skattemyndigheten får
medge befrielse helt eller delvis
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda
skäl.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och
som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne
förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd.
Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av
inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

138

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

5 §2

Bifalles ansökan varom i 4 §
sägs, skall skattemyndigheten med-
dela förordnande om avkortning
eller, där restitution skall ske,
tillställa den skattskyldige honom
tillkommande belopp. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 87 §
uppbördslagen.

Föreslagen lydelse

Om en sådan ansökan som avses
i 4 § bifalls, skall skattemyn-
digheten besluta om nedsättning av
det påförda beloppet eller, där
restitution skall ske, tillställa den
skattskyldige det belopp som han
har rätt till. Därvid tillämpas be-
stämmelserna i 103 § uppbördsla-
gen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.

2 Senaste lydelse 1990:343.

139

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt1
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

17

Belopp som Sjömansskattenämn-
den fastställt till betalning eller
som avses i 17 a § andra stycket
må indrivas i den ordning, som
gäller i fråga om skatt enligt
uppbördslagen.

Införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken må äga rum vid in-
drivning av sjömansskatt och därå
belöpande dröjsmålsavgift hos
sjömannen och i fall, som avses i
17 § 1 mom. andra stycket, hos
redaren.

Denna lag träder i kraft den 1 j

Föreslagen lydelse

’§2

Belopp som Sjömansskattenämn-
den fastställt till betalning eller
som avses i 17 a § andra stycket
och som inte har betalats in i rätt
tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1992:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar
inte på skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

tari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1992:626.

140

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärde-
skatt1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

48 §2

Betalas inte skatt i behörig tid
och ordning skall skatten och den
ränta och dröjsmålsavgift, som
belöper på denna, drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller i
tillämpliga delar i fråga om mer-
värdesskatt. Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av mervärdeskatt, ränta
och dröjsmålsavgift.

Skatt, ränta eller dröjsmålsavgift
som inte har betalats in i rätt tid
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Begäran om omprövning eller
överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt, ränta
eller dröjsmålsavgift.

49 §3

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående
skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den
mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod
beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som
avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för
mycket.

1 Lagen omtryckt 1990:576.

2 Senaste lydelse 1992:627.

3 Senaste lydelse 1992:627.

141

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Står den skattskyldige i skuld för
mervärdeskatt, har han vid åter-
betalning enligt första, andra eller
tredje stycket rätt att återfå bara
vad som överstiger skulden och de
räntor och avgifter som belöper på
denna. I lagen (1985:146) om av-
räkning vid återbetalning av skatter
och avgifter finns också föreskrif-
ter som begränsar rätten till åter-
betalning.

Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får

ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens
(1953:272) bestämmelser om re-
stitution av skatt i tillämpliga delar
beträffande återbetalning av mer-
värdeskatt.

Om den skattskyldige står i skuld
för mervärdeskatt eller till betal-
ning förfallen skatt enligt upp-
bördslagen (1953:272), arbets-
givaravgift enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter eller avgift enligt
lagen (1982:423) om allmän löne-
avgift, har han vid återbetalning
enligt första, andra eller tredje
stycket rätt att återfå bara vad som
överstiger skulden och de räntor
och avgifter som belöper på denna.
I lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och av-
gifter finns också föreskrifter som
begränsar rätten till återbetalning.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

I övrigt gäller för återbetalning
av mervärdeskatt uppbördslagens
bestämmelser om restitution av
skatt i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 §
skall dock gälla till utgången av år 1994.

142

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)’
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §2

Inbetalar Värdepapperscentralen
eller aktiebolag ej kupongskatt i
föreskriven tid eller ordning, skall
Riksskatteverket förelägga centra-
len eller bolaget att inom viss tid
fullgöra sin betalningsskyldighet.

Efterkommes ej föreläggandet,
skall Riksskatteverket anmäla för-
hållandet till skattemyndigheten i
det län där bolagets styrelse har
sitt säte. Skattemyndigheten för-
ordnar om indrivning av obetalt
kupongskattebelopp samt dröjs-
målsavgift i den ordning som före-
skrives i uppbördslagen (1953:272)
om indrivning av restförd skatt.

Om Värdepapperscentralen eller
ett aktiebolag inte betalar in
kupongskatt i föreskriven tid, skall
Riksskatteverket förelägga centra-
len eller bolaget att inom viss tid
fullgöra sin betalningsskyldighet.

Om föreläggandet inte följs, skall
Riksskatteverket anmäla förhållan-
det till skattemyndigheten i det län
där bolagets styrelse har sitt säte.
Obetalda kupongskattebelopp samt
dröjsmålsavgifter skall av skat-
temyndigheten lämnas för indriv-
ning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar
inte på skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

26 §

Riksskatteverket uppför i särskild
längd utdelningsberättigad, som
kan antagas vara skattskyldig men
för vilken utdelning utbetalats utan
att kupongskatt innehållits, samt
det skattebelopp som belöper på
utdelningen.

Riksskatteverket uppför i särskild
längd utdelningsberättigade som
kan antas vara skattskyldiga men
för vilka utdelning betalats ut utan
att kupongskatt hållits inne, samt
det skattebelopp som belöper på
utdelningen.

* Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 1992:628.

143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om ej annat följer av 11 §, skall
Riksskatteverket delge den som
uppförts i längden utdrag ur denna
och förelägga honom att inom två
månader från den dag då han fick
del av utdraget erlägga skatte-
beloppet. Vill den som uppförts i
längden bestrida skattepåföringen,
skall han senast inom samma tid
göra erinran hos Riksskatteverket,
som meddelar beslut med anled-
ning härav. Beslutet skall delges
den som framställt erinran och
antecknas i längden. Finner verket
att kupongskatt skall erläggas,
skall den skattskyldige föreläggas
att inom viss tid erlägga skatten.

Kupongskatt, som ej erlagts
inom den utsatta tiden, indrives i
den ordning som föreskrives i
uppbördslagen (1953:272) om
indrivning av restförd skatt.

Om inte något annat följer av
11 §, skall Riksskatteverket delge
den som uppförts i längden utdrag
ur denna och förelägga honom att
inom två månader från den dag då
han fick del av utdraget betala
skattebeloppet. Om den som upp-
förts i längden vill bestrida skatte-
påföringen, skall han senast inom
samma tid göra en invändning mot
påföringen hos Riksskatteverket,
som sedan meddelar sitt beslut.
Beslutet skall delges den som gjort
invändningen och antecknas i
längden. Om verket finner att
kupongskatt skall betalas, skall den
skattskyldige föreläggas att inom
viss tid betala skatten.

Kupongskatt, som inte betalats
inom den utsatta tiden, skall av
Riksskatteverket lämnas för in-
drivning. Därvid tillämpas 22 §
andra-fjärde styckena.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

144

10 Förslag till                                                Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Om ej annat följer av denna lag
gäller uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar i fråga om fel-
parkeringsavgift. Reglerna om
dröjsmålsavgift skall dock inte
tillämpas. Regeringen får före-
skriva avvikelser från uppbörds-
lagen, när det gäller avkortning,
avskrivning och det administrativa
förfarandet i fråga om felparke-
ringsavgift. Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum vid
indrivning av felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6 § andra
stycket får ej utfärdas senare än ett
år efter den dag då överträdelsen
skedde.

Om inte något annat följer av
denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) också i fråga om fel-
parkeringsavgifter. Reglerna om
dröjsmålsavgift skall dock inte
tillämpas. Regeringen får före-
skriva avvikelser från uppbörds-
lagen, när det gäller det admi-
nistrativa förfärandet i fråga om
felparkeringsavgi ft.

Åläggande enligt 6  § andra

stycket får inte utfärdas senare än
ett år efter den dag då överträdel-
sen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633.

10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198

145

11 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:198

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt        Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

6 §'

Vad i uppbördslagen (1953:272) Vad i 58 och 59 §§ uppbörds-
stadgas om indrivning, avkortning lagen (1953:272) stadgas om dröjs-
och avskrivning av skatt skall i målsavgift och indrivning skall
tillämpliga delar gälla saluvagns- också gälla saluvagnsskatt.
skatt.

Införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken får äga rum vid in-
drivning av saluvagnsskatt och
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634.

146

12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom forskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)1
dels att 7 och 9-11 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Förslagen lydelse

Skall uppbörd ej ske eller har
uppbörd ej lett till full betalning,
skall böterna drivas in genom
kronofogdemyndighetens försorg.
Indrivningen sker på grund av
dom, godkänt föreläggande eller
saköreslängd.

15

Adömda böter, som inte har
kunnat indrivas och som inte har
avkortats, skall på talan av åkla-
gare förvandlas till fängelse, om
det är uppenbart att den bötfällde
av tredska har underlåtit att betala
böterna eller om förvandling an-
nars av särskilda skäl är påkallad
från allmän synpunkt.

Är den bötfällde, när förvandling
skall ske, skyldig att betala även
andra böter än sådana som avses i
första stycket, skall också dessa
böter förvandlas.

Förvandlingsstraffet skall
och högst tre månader.

5 §

Om uppbörd inte skall ske eller
om uppbörd inte har lett till full
betalning, skall böterna lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelserom indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m.

§2

Böter som har dömts ut och som
inte har kunnat drivas in, skall på
talan av åklagare förvandlas till
fängelse, om det är uppenbart att
den bötfällde av tredska har under-
låtit att betala böterna eller om
förvandling annars av särskilda
skäl är påkallad från allmän syn-
punkt.

Om den bötfällde, när förvand-
ling skall ske, är skyldig att betala
även andra böter än sådana som
avses i första stycket, skall också
dessa böter förvandlas.

las till fängelse i lägst fjorton dagar

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av

9 § 1985:148

10 § 1990:375

11 § 1990:375.

2 Senaste lydelse 1983:352.

147

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)‘ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §2

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket
och ett regionalt skatteregister för vaije län.

Registren skall användas vid beskattning för

1.  samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande
fysiska och juridiska personer,

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet,

3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,

4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272),
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter
samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.

Registren skall dessutom använ-
das för avräkning enligt lagen
(1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter.

Registren skall dessutom använ-
das för avräkning enligt lagen
(1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter
och för gäldenärsutredning enligt
lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m.

också användas för utredningar i

Det centrala skatteregistret skall
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för Riksskatte-
verkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143.

2 Senaste lydelse 1991:1920.

148

14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller i fråga om
preskription av fordringar som
tillkommer det allmänna och som
drivs in enligt bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272), tullagen
(1973:670) eller tullagen (1987:
1065). Den tillämpas dock inte på
fordringar enligt studiestödslagen
(1973:349).

Denna lag gäller i fråga om
preskription av skatt och andra
fordringar som det allmänna har
rätt till och som drivs in enligt
bestämmelserna i lagen (1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Den tillämpas
dock inte på fordringar enligt
vattenlagen (1918:523) .rättshjälps-
lagen (1972:429), studiestödslagen
(1973:349), bötesverkställighetsla-
gen (1979:189) eller fordringar för
vilka särskilda bestämmelser om
preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i
tullagen (1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195.

149

15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 §

Frågor om övertidsavgift prövas
av allmän domstol efter ansökan
som skall göras av allmän åklagare
inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om
sådan ansökan gäller bestämmel-
serna i rättegångsbalken om åtal
för brott, på vilket inte kan följa
svårare straff än böter, och be-
stämmelserna om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har förflutit
från den tidpunkt då överträdelsen
begicks, får övertidsavgift ej tas
ut. Overtidsavgifter tillfaller staten.

Beslut varigenom någon har
påförts övertidsavgift skall genast
sändas till länsstyrelsen. Avgiften
skall betalas till länsstyrelsen inom
två månader från det att beslutet
vann laga kraft. En upplysning om
detta skall tas in i beslutet. Betalas
inte avgiften inom denna tid, får
avgiften samt dröjsmålsavgift be-
räknad enligt 58 § 2-5 mom. upp-
bördslagen (1953:272), drivas in i
den ordning som enligt den lagen
gäller för indrivning av skatt.
Indrivningsåtgärder får inte vidtas
sedan fem år har förflutit från det
att beslutet vann laga kraft.

Frågor om övertidsavgift prövas
av allmän domstol efter ansökan
som skall göras av allmän åklagare
inom två år från den tidpunkt då
överträdelsen begicks. I fråga om
en sådan ansökan gäller bestäm-
melserna i rättegångsbalken om
åtal för ett brott på vilket inte kan
följa svårare straff än böter och
bestämmelserna om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har förflutit
från den tidpunkt då överträdelsen
begicks, får övertidsavgift inte tas
ut. Overtidsavgifter tillfaller staten.

Ett beslut genom vilket någon
har påförts en övertidsavgift skall
genast sändas till länsstyrelsen.
Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen(1953:272). Obetald
övertidsavgift och dröjsmålsavgift
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om indriv-
ningfinns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Indrivningsåtgärder får inte
vidtas sedan fem år har förflutit
från det att beslutet vann laga
kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637.

150

16 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter

och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 kap.

16 §'

Betalas inte skatten i rätt tid och
ordning skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller i till-
lämpliga delar för skatt enligt den-
na lag. Beskattningsmyndigheten
beslutar dock om avkortning och
kronofogdemyndigheten om av-
skrivning av skatt. Införsel enligt
15 kap. utsökningsbalken får äga
rum vid indrivning av skatten.

Om skatten inte betalas i rätt tid
skall den lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320.

151

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Har skatten inte betalats inom
föreskriven tid, skall skattebe-
loppet och i förekommande fall
dröjsmålsavgift på framställning av
inskrivningsmyndigheten omedel-
bart tas ut genom utmätning.

Föreslagen lydelse

Om inte skatten har betalats
inom föreskriven tid, skall skatte-
beloppet och i förekommande fäll
dröjsmålsavgift på framställning av
inskrivningsmyndigheten omedel-
bart lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett ringa
belopp.

Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640.

152

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1

dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,

dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast
före den nya 28 a §,

dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före
den nya 28 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av
följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

15

Den som i egenskap av företrä-
dare för en arbetsgivare, som är
juridisk person, uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet har underlåtit
att betala arbetsgivaravgifter i den
tid och ordning som följer av 4, 7
och 12 §§ är tillsammans med
arbetsgivaren betalningsskyldig för
beloppet samt den ränta och dröjs-
målsavgift som belöper på detta.
Betalningsskyldigheten får jämkas
eller efterges om det föreligger
särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan arbetsgivarens betalnings-
skyldighet för beloppet har bort-
fallit enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i den ordning som gäller för
indrivning av skatt enligt upp-
bördslagen (1953:272). Därvid får
införsel enligt 15 kap. utsöknings-
balken äga rum.

Föreslagen lydelse

§2

Den som i egenskap av företrä-
dare för en arbetsgivare som är
juridisk person uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet har underlåtit att
betala arbetsgivaravgifter i den tid
och ordning som följer av 4, 7 och
12 §§ är tillsammans med arbets-
givaren betalningsskyldig för be-
loppet samt den ränta och dröjs-
målsavgift som belöper på detta.
Betalningsskyldigheten får jämkas
eller efterges om det föreligger
särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas
sedan arbetsgivarens betalnings-
skyldighet för beloppet har fallit
bort enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar
m.m. Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i den ordning som enligt
28 a § gäller för indrivning av ar-
betsgivaravgifter.

1 Lagen omtryckt 1991:98.

Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.

2 Senaste lydelse 1992:684.

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som har fullgjort sin betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et får söka beloppet åter av arbets-
givaren. Därvid skall bestämmel-
serna i 76 § uppbördslagen till-
lämpas.

Den som har fullgjort sin betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et får söka beloppet åter av arbets-
givaren. Därvid skall bestämmel-
serna i 76 § uppbördslagen (1953:
272) tillämpas.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

16 §3

Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut
ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband
därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots
att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en
annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas
utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-
skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört
arbetet.

Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-
skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid.

Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedels-
innehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Hos den som har blivit ålagd be-
talningsskyldighet enligt första
stycket får indrivning ske i samma
ordning som gäller för restförd
skatt enligt uppbördslagen.

Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet enligt första
stycket får indrivning ske i samma
ordning som enligt 28 a § gäller
för arbetsgivaravgifter.

18 §4

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall lättas av
skattemyndigheten.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut
enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som
vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto
som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat

avgifterna.

Kronofogdemyndigheten får hos
F-skattesedelsinnehavaren driva in
beloppet i den ordning som gäller
för indrivning av skatt. Införsel får
dock inte beviljas. F-skattesedels-
innehavaren skall betala dröjsmåls-
avgift på beloppet.

Kronofogdemyndigheten får hos
F-skattesedelsinnehavaren driva in
beloppet i den ordning som gäller
för indrivning av arbetsgivarav-
gifter. Införsel får dock inte bevil-
jas. F-skattesedelsinnehavaren skall
betala dröjsmålsavgift på beloppet.

3 Senaste lydelse 1992:684.

4 Senaste lydelse 1992:684.

154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Bestämmelsen i 4 § presknptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt andra stycket.

Dröjsmålsavgift

28 §5

En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på

1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas
inom den tid som anges i 12 § första stycket,

2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket
i avsaknad av uppbördsdeklaration,

3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas
inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket.

Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §,
tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast
vid anståndstidens utgång.

Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:
272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivar-
avgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första
stycket.

Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldig-

heten att betala dröjsmålsavgift, om

Uppbördslagens bestämmelser
om indrivning, avkortning, avskriv-
ning och antagande av ackords-
förslag skall också tillämpas i
fråga om belopp på vilket denna
lag är tillämplig. Införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får äga rum.

Indrivning m.m.

(27 a §6)

Arbetsgivaravgifter, ränta och
dröjsmålsavgift som inte har beta-
lats i rätt tid och ordning får ome-
delbart drivas in.

5 Senaste lydelse 1992:642.

6 Senaste lydelse 1992:642.

det finns särskilda skäl.

Indrivning

28 a §

Arbetsgivaravgifter, ränta och
dröjsmålsavgift som inte har beta-
lats i rätt tid skall lämnas för in-
drivning. Regeringen får föreskri va
att indrivning inte behöver begäras
för en fordran som avser ett ringa
belopp. Bestämmelser om indriv-
ning finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får verkställig-
het enligt utsökningsbalken ske.

155

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

156

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Tillkommer ett belopp som avses
i 1 § någon mot vilken det allmän-
na har en fordran, som är för
indrivning registrerad i utsöknings-
registret och drivs in enligt be-
stämmelserna i uppbördslagen
(1953:272), tullagen (1973:670),
bötesverkställighetslagen (1979:
189) eller tullagen (1987:1065),
skall från beloppet, om inte annat
följer av vad nedan sägs, avräknas
så mycket som kan gå till betalning
av fordringen. Med det allmännas
fordran avses också förrättnings-
kostnader i målet enligt 17 kap.
1 § utsökningsbalken. Endast vad
som överstiger det allmännas ford-
ran får utbetalas.

Om någon har rätt till ett belopp
som avses i 1 § och om det all-
männa mot denna person har en
fordran, som är registrerad för
indrivning i utsökningsregistret och
drivs in enligt bestämmelserna i
lagen (1993:000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. skall från
beloppet räknas av så mycket som
kan gå till betalning av fordringen,
om inte något annat följer av vad
nedan sägs. Med det allmännas
fordran avses också förrättnings-
kostnader i målet enligt 17 kap.
1 § utsökningsbalken. Endast vad
som överstiger det allmännas ford-
ran får betalas ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsöknings-
registret före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187.

157

20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

§

För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett
för hela landet gemensamt utsök-
ningsregister.

För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett
för hela riket gemensamt utsök-
ningsregister.

Registret skall användas inom exekutionsväsendet för

1. verkställighet enligt utsökningsbalken,

2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,

2 a. indrivning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.,

3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.

Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för

1. ändamål som avses i andra stycket 3,

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,

3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och
socialavgifter.

6 §*

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i
den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om

1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare
av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,
influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra
förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av
exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet,

2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,

3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för
utbetalning av influtna medel och annan redovisning,

4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

158

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betal-
ningssäkring,

6. kvarstad och återtagande av vara,

7. bötesförvandling,

8. betalningsinställelse och likvidation,

9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt

2 § ackordslagen (1970:847),

10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av

tillgångar,

10 a. förekomst av och tidpunkt
för gäldenärsutredning enligt 6 §
lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m. m.,

11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,

12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets
användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

159

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

10 kap.

29

Betalas inte avgiften inom den
tid som anges i 28 §, får avgiften
tillsammans med en dröjsmålsav-
gift, beräknad enligt 58 § 2-5
mom. uppbördslagen (1953:272),
indrivas i den ordning som enligt
nämnda lag gäller för indrivning
av skatt.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit

§

Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen (1953:
272). Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver
begäras för ett ringa belopp. Be-
stämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

160

22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35

Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall drivas
in i den ordning som gäller for in-
drivning av skatt enligt uppbörds-
lagen (1953:272). Om säkerhet har
ställts eller om varan utgör säker-
het, får tullmyndigheten ta ut be-
loppet ur säkerheten.

§

Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall lämnas
för indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte behö-
ver begäras för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Om säkerhet
har ställts eller om varan utgör
säkerhet, får tullmyndigheten ta ut
beloppet ur säkerheten.

36 §

Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in
tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den
tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldig-
heten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.

Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et skall föras vid allmän domstol.
Talan får inte väckas sedan den

Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första styck-
et skall föras vid allmän domstol.
Talan får inte väckas sedan den

tullskyldiges betalningsskyldighet
för beloppen har bortfallit enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd betalningsskyl-
dighet får indrivning ske i samma
ordning som gäller för skatt enligt
uppbördslagen (1953:272).

Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt
första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om

tullskyldiges betalningsskyldighet
för beloppen har fallit bort enligt
lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd betalningsskyl-
dighet får indrivning ske i samma
ordning som gäller för tull och
annan skatt enligt 35 §.

regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198

161

23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast före 66 §
fordonsskattelagen (1988:327)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om ett beslut om skatt har över-
klagats eller skatten armars kan
antas komma att sättas ned, kan
den skattskyldige av beskattnings-
myndigheten få anstånd med betal-
ning av skatten. Bestämmelserna i
49 § 1,2 och 3 mom. uppbörds-
lagen (1953:272) om anstånd skall
då tillämpas.

60 §2

Om ett beslut om skatt har över-
klagats eller skatten annars kan
antas komma att avkortas, kan den
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning
av skatten. Bestämmelserna i 49 §
1, 2 och 3 mom. uppbördslagen
(1953:272) om anstånd skall då
tillämpas.

Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med
att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall
betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas
bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14
och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av
skrivning av skatt                 skatt

66 §3

Betalas inte skatten i rätt tid Om skatten inte betalas i rätt tid
skall den drivas in.                  skall den lämnas för indrivning.

Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbal-
ken ske.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.

2 Senaste lydelse 1992:644.

3 Senaste lydelse 1992:1440.

162

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller även
skatt enligt denna lag. Vad som
sägs i 67 § första stycket uppbörds-
lagen om skattemyndighet skall
därvid i stället gälla beskattnings-
myndigheten. Fordonsskatt som
skulle ha betalats men inte har
erlagts får avkortas genom automa-
tisk databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret. Vid åter-
betalning av fordonsskatt skall
avräknas endast sådan till betalning
förfallen fordonsskatt som inte
erlagts, dröjsmålsavgift och skatte-
tillägg som belöper på sådan skatt
samt sådana avgifter enligt bilre-
gisterkungörelsen (1972:599) som
uppbärs i samband med uppbörd
av fordonsskatt. I fråga om avräk-
ningen skall 37, 38, 45 och 84 §§
tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken får äga rum vid in-
drivning av skatten.

Fordonsskatt som skulle ha beta-
lats men inte har betalats får sättas
ned genom automatisk databehand-
ling på grundval av uppgifter i bil-
registret. Vid återbetalning av
fordonsskatt skall räknas av endast
sådan fordonsskatt som är förfallen
till betalning och som inte har
betalats samt dröjsmålsavgift och
skattetillägg som belöper på sådan
skatt och sådana avgifter enligt bil-
registerkungörelsen (1972:599)
som uppbärs i samband med upp-
börd av fordonsskatt. I fråga om
avräkningen skall 37, 38, 45 och
84 §§ tillämpas.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Begäran om omprövning eller
överklagande inverkar inte på skyl-
digheten att betala skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

163

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

10 kap.

8 §‘

Frågor om påförande av avgift
enligt 7 § prövas av allmän dom-
stol efter ansökan, som skall göras
av allmän åklagare inom två år
från det att överträdelsen upphör-
de. I fråga om sådan talan tilläm-
pas bestämmelserna i rättegångs-
balken om åtal för brott på vilket
inte kan följa svårare straff än
böter och bestämmelserna om
kvarstad i brottmål på motsvarande
sätt. När fem år har gått efter det
att överträdelsen upphörde, får
avgift inte påföras. Avgiften till-
faller staten.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, får den tillsam-
mans med dröjsmålsavgift, som
beräknas enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272), drivas
in på det sätt som enligt nämnda
lag gäller för indrivning av skatt.
Indrivningsåtgärder får dock inte
vidtas när fem år har gått efter det
att beslutet vann laga kraft.

Frågor om att påföra avgifter
enligt 7 § prövas av allmän dom-
stol efter ansökan, som skall göras
av allmän åklagare inom två år
från det att överträdelsen upphör-
de. I fråga om en sådan talan
tillämpas bestämmelserna i rätte-
gångsbalken om åtal för brott på
vilket inte kan följa svårare straff
än böter och bestämmelserna om
kvarstad i brottmål på motsvarande
sätt. När fem år har gått efter det
att överträdelsen upphörde, får
avgift inte påföras. Avgiften till-
faller staten.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272). Den
obetalda avgiften och dröjsmålsav-
gift skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Indrivningsåt-
gärder får dock inte vidtas när fem
år har gått efter det att beslutet
vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646.

164

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Frågor om påförande av avgift
enligt 5 § prövas av allmän dom-
stol efter ansökan, som skall göras
av allmän åklagare inom två år
efter det att överträdelsen upphör-
de. I frågor om sådan talan gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna
i rättegångsbalken om åtal för brott
på vilket inte kan följa svårare
straff än böter och om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har för-
flutit efter det att överträdelsen
upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Betalas inte avgiften inom
denna tid, får den jämte dröjsmåls-
avgift, som beräknas enligt 58 §
2-5 mom. uppbördslagen (1953:
272), indrivas i den ordning som
enligt nämnda lag gäller för in-
drivning av skatt. Indrivningsåt-
gärder får dock inte vidtas sedan
fem år har förflutit från det be-
slutet vann laga kraft.

Frågor om att påföra avgifter
enligt 5 § prövas av allmän dom-
stol efter ansökan, som skall göras
av allmän åklagare inom två år
efter det att överträdelsen upphör-
de. I frågor om en sådan talan
gäller bestämmelserna i rättegångs-
balken om åtal för brott på vilket
inte kan följa svårare straff än
böter och om kvarstad i brottmål.
Sedan fem år har förflutit efter det
att överträdelsen upphörde, får
avgift inte påföras. Avgiften till-
faller staten.

Avgiften skall betalas till länssty-
relsen inom två månader från det
att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Om avgiften inte betalas
inom denna tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.
uppbördslagen (1953:272). Den
obetalda avgiften och dröjsmålsav-
gift skall lämnas för indrivning.
Indrivningsåtgärder får dock inte
vidtas sedan fem år har förflutit
från det beslutet vann laga kraft.
Regeringen får föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:
OOOO) om indrivning av statliga
fordringar m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647.

165

26 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

10 §

Betalas inte skatten i rätt tid och Skatt eller dröjsmålsavgift som

ordning skall den drivas in.          inte har betalats in i rätt tid skall

lämnas för indrivning. Regeringen
får föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa be-
lopp.

Bestämmelserna i uppbördslagen   Bestämmelser om indriv ning finns

(1953:272) om indrivning gäller i i lagen (1993:000) om indrivning
tillämpliga delar för skatt enligt av statliga fordringar m.m. Vid
denna lag.                           indrivning får verkställighet enligt

utsökningsbalken ske.

Överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

166

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

dels att 22 § skall upphöra att gälla,

dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

21 §

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av besluts-
behörighet i 2 a §, om anstånd
med inbetalning av skatt i 49 och
51 §§, om indrivning m.m. i 57 a-
59 och 61-64 §§, om avkortning
och avskrivning av skatt i 65-67
§§, om central tillsyn m.m. i 72 §,
om rätt att taga del av preliminär
självdeklaration m.m. i 73 §, om
arbetsgivares ansvarighet för ar-
betstagares skatt, m.m. i 77, 77 a
och 78 §§, om straffbestämmelser
m.m. i 79-81 och 83 §§, om om-
prövning m.m. i 84-94 §§, om be-
slut om särskilda debiteringsåtgär-
der i 95 § samt om överklagande
m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen
(1953:272). Beslut om anstånd som
avses i 49 § nämnda lag meddelas
av beskattningsmyndigheten enligt
denna lag. Beslut om anstånd skall
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnad för denne.

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller vad som sägs om överflytt-
ning av beslutsbehörighet i 2 a §,
om anstånd med inbetalning av
skatt i 49 och 51 §§, om dröjs-
målsavgift i 58 §, om indrivning i
59 §, om ansvar för skatt som
påförts en avliden eller ett dödsbo
i 61 §, om central tillsyn m.m. i
72 §, om rätt att ta del av prelimi-
när självdeklaration m.m. i 73 §,
om arbetsgivares ansvarighet för
arbetstagares skatt, m.m. i 77,
77 a och 78 §§, om straffbestäm-
melser m.m. i 79-81 och 83 §§,
om omprövning m.m. i 84-94 §§,
om beslut om särskilda debiterings-
åtgärder i 95 § samt om över-
klagande m.m. i 96-103 §§ upp-
bördslagen (1953:272). Beslut om
anstånd som avses i 49 § den lagen
meddelas av beskattningsmyndig-
heten enligt denna lag. Beslut om
anstånd skall skyndsamt meddelas
den skattskyldige utan kostnad for
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918.

167

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

dels att 24 § skall upphöra att gälla,

dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning
av skatt i 49 och 51 §§, om upp-
börd i 52 §, om indrivning m.m. i
57 a-59 och 61-64 §§, om avkort-
ning och avskrivning av skatt i 65-
67 §§, om rätt att taga del av
preliminär självdeklaration m.m. i
73 §, om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt m.m. i 77,
77 a och 78 §§, om straffbestäm-
melser m.m. i 79, 80, 81 och
83 §§, om omprövning m.m. i 84-
94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m.m. i 97, 99 och
103 §§ uppbördslagen (1953:272).
Vad som där sägs om arbetsgivare
skall då gälla den som är redovis-
ningsskyldig enligt 14 § denna lag
och vad som där sägs om skatte-
myndighet skall gälla Riksskatte-
verket. Med uppbördsdeklaration
avses enligt denna lag redovisning
enligt 14 §. Beslut om anstånd
skall skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.

23 §

I fråga om särskild inkomstskatt
gäller vad som sägs om anstånd
med inbetalning av skatt i 49 och
51 §§, om uppbörd i 52 §, om
dröjsmålsavgift i 58 §, om indriv-
ning i 59 §, om ansvar för skatt
som påförts avliden eller dödsbo i
61 §, om rätt att taga del av preli-
minär självdeklaration m.m. i
73 §, om arbetsgivares ansvarighet
för arbetstagares skatt, m.m. i 77,
77 a och 78 §§, om straffbestäm-
melser m.m. i 79, 80, 81 och
83 §§, om omprövning m.m. i 84-
94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m.m. i 97, 99 och
103 §§ uppbördslagen (1953:272).
Vad som där sägs om arbetsgivare
skall då gälla den som är redovis-
ningsskyldig enligt 14 § denna lag
och vad som där sägs om skatte-
myndighet skall gälla Riksskatte-
verket. Med uppbördsdeklaration
avses enligt denna lag redovisning
enligt 14 §. Beslut om anstånd
skall skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:650.

168

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-16

Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard
Holstad, f.d. kanslichefen i Riksdagens justitieutskott Björn Edqvist.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lag-
rådets yttrande över förslag till

1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,

2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku-
mulerad inkomst,

7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-
fordringar,

15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,

18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,

19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

21. lag om ändring i plan- och bygglagen(1987:10),

22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),

23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på
fartyg,

26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-
kontomedel m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,

28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 4

169

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Olsson och
departementssekreteraren Frank Walterson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänna synpunkter

Den nuvarande regleringen av indrivning av skatter och liknande är
splittrad på ett flertal författningar på ett sätt som försvårar tillämpning-
en. Författningsregleringen är också ofullständig; särskilt gäller detta
regleringen av kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion. Vissa
viktiga uppgifter på det området är helt oreglerade. Gränsen mellan den
uppdragsgivande myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvars-
områden är också oklar.

För att en effektiv indrivning skall kunna komma till stånd bör de be-
skrivna bristerna åtgärdas. I det syftet föreslås i lagrådsremissen bl.a.
att en skarp gräns dras mellan uppbörden av skatt m.m. och den tvångs-
mässiga indrivningen av skattefordringar. De viktigaste bestämmelserna
på indrivningsområdet samlas i den föreslagna lagen om indrivning av
statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) samtidigt som bestämmelserna
om indrivning i uppbördslagen m.fl. lagar föreslås upphöra att gälla.
Vidare föreslås att i indrivningslagen närmare regleras kronofogdemyn-
digheternas funktion som företrädare för det allmännas boigenärsintresse
vid verkställighet enligt utsökningsbalken. De föreslagna bestämmelserna
i indrivningslagen är avsedda att komplettera utsökningsbalkens bestäm-
melser om verkställighet vid handläggning av allmänna utsökningsmål.
Utgångspunkten för regleringen anges ha varit att bestämmelser som är
gemensamma för allmänna och enskilda mål bör ha sin plats i utsöknings-
balken medan regler som rör de allmänna målen bör återfinnas i indriv-
ningslagen. Med det sistnämnda uttalandet torde inte avses reglerna om
exekutiv verkställighet i allmänna mål eftersom de, även om de uteslu-
tande avser allmänna mål, lämnats kvar i utsökningsbalken. Till grund
för förslagen i lagrådsremissen ligger två förslag av skatteindrivnings-
utredningen.

Med hänsyn till de betydande brister som vidlåder den gällande regle-
ringen på indrivningsområdet är det enligt lagrådets mening ett avgjort
framsteg att bestämmelserna om indrivning i allmänna mål nu föreslås
utbyggda och samlade i en lag. Lagrådet anser att den föreslagna regle-
ringen är sådan att den kan antas tillgodose det angivna syftet.

I detta sammmanhang vill lagrådet något beröra det problem som det
innebär att kronofogdemyndigheterna i de allmänna utsökningsmålen intar
en dubbelställning genom att samtidigt vara både företrädare för det
allmännas borgenärsintresse och exekutiv myndighet. Som lagrådet
anförde i sitt yttrande över det remitterade förslaget till utsökningsbalk
(se prop. 1980/81:8 s. 1058) utgör denna dubbelställning en i systemet
inbyggd svaghet som är ägnad att väcka betänkligheter. Samtidigt kan
man inte bortse från att själva det förhållandet, att kronofogdemyndig-
heten har dubbla uppgifter, leder till att indrivningen blir smidig, effektiv
och mindre kostsam. Som framgår av förevarande lagrådsremiss har det

Prop. 1992/93:198

Bilaga 4

170

inte under de drygt tio år som förflutit sedan utsökningsbalken trädde i
kraft framkommit någon allvarligare kritik med utgångspunkt i de båda
roller som kronofogdemyndigheterna har vid indrivningen. Någon anled-
ning att nu överväga organisatoriska förändringar finns därför inte.

Det är, såsom framhållits i olika sammanhang, emellertid angeläget att
det inom den aktuella organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att så
långt möjligt undvika intressekonflikter. Så har också skett i detta lag-
stiftningsärende. Lagrådet vill här endast peka på förslaget till ändringar
i 2 kap. 30 § andra stycket utsökningsbalken, som innebär att krono-
fogdemyndigheten i vissa situationer inte skall företräda det allmännas
borgenärs intresse.

Mot bakgrund av det anförda kan det nu föreliggande förslaget om
ändrade bestämmelser om indrivning enligt lagrådets mening inte antas
medföra att kronofogdemyndigheternas opartiskhet kommer att i ökad
utsträckning ifrågasättas.

Förslaget till lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Det beskrivs så att lagen
gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt, avgift, böter eller
andra fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs
som allmänna mål. Den föreslagna utformningen är enligt lagrådets
mening inte språkligt nöjaktig; en fordran kan inte handläggas som ett
mål. Bestämmelsen bör därför omformuleras. Härvid bör följande be-
aktas.

Indrivning hos kronofogdemyndigheten av skatt och liknande fordringar
har två beståndsdelar, dels den exekutiva verkställigheten enligt utsök-
ningsbalken, dels åtgärder för att ta till vara det allmännas borgenärs-
intresse. Som lagrådet anfört i det föregående är förslaget till indriv-
ningslag avsett att utgöra ett komplement till bestämmelserna i utsök-
ningsbalken. I lagförslaget regleras med ett undantag endast frågor som
rör kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion.

Lagens tillämpningsområde bör med hänsyn till det anförda anges så
att lagen gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av all-
männa mål om verkställighet enligt utsökningsbalken.

Indrivning är inget entydigt begrepp utan innebörden kan skifta i olika
lagar. I enlighet med skatteindrivningsutredningens förslag bör därför i
indrivningslagen anges vad som enligt lagen avses med indrivning.
Genom att en definition tas in i lagen markeras också klart att med
indrivning enligt indrivningslagen avses något annat än den indrivning
som regleras i 9 kap. 11-13 §§ utsökningsbalken.

Vad som avses med allmänt mål regleras i 1 kap. 6 § utsöknings-
balken. Någon definition av det begreppet behöver därför inte tas in i
denna lag.

Lagrådet föreslår att 1 § får följande lydelse:

"Denna lag gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av
allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken.

Prop. 1992/93:198

Bilaga 4

171

Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna lag
indrivning."

2 §

Paragrafen anger vilka skatter och avgifter som far tas ut genom införsel.
Den ersätter särskilda bestämmelser i enskilda skatte- eller avgifts-
författningar. Enligt lagrådets mening är det en avsevärd fördel att nu på
ett ställe uttömmande anges de fordringsslag för vilka införsel får ske.
Paragrafen är emellertid den enda paragrafen i indrivningslagen som inte
rör kronofogdemyndigheternas boigenärsfunktion. Det kan därför ifråga-
sättas om inte bestämmelsen borde ha placerats i en annan lag.

En möjlighet hade varit att införa uppräkningen av skatteförfättningama
direkt i 15 kap. 1 § utsökningsbalken. En sådan uppräkning skulle
emellertid kunna på ett olämpligt sätt tynga bestämmelserna om införsel.
Lagrådet har därför stannat för att godta remissförslaget. Därvid har
lagrådet också beaktat att utsökningsbalken är föremål för översyn och
att enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen översynen kan
komma att leda till att reglerna om införsel ändras.

Övergångsbestämmelserna

Enligt remissen skall indrivningslagen träda i kraft den 1 januari 1994 då
också lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall
upphöra att gälla. Bestämmelserna i den lagen ersätts av föreskrifter i
indrivningslagen. Enligt övergångsbestämmelserna till indrivningslagen
skall bestämmelserna om säkerhet i 10-13 och 19 §§ i den nya lagen
tillämpas också i fråga om säkerhet som har tagits emot före ikraft-
trädandet.

Frågor om säkerhet har ett nära samband med frågor om uppskov
eftersom säkerhet kan tas emot endast i samband med att uppskov bevil-
jas (10 §). Uppskov är i de sammanhang det här gäller vanligt förekom-
mande, även om uppskovsinstitutet är i det närmaste helt oreglerat. En
reglering föreslås nu, och i indrivningslagen tas i 7-9 §§ upp bestäm-
melser om uppskov. T.ex. anges i 9 § andra stycket förutsättningar för
återkallelse av uppskov.

Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att avsikten är att
uppskov som har beviljats före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla
oberoende av om förutsättningarna för uppskov enligt indrivningslagen
är uppfyllda. När fråga då uppkommer om att återkalla ett före ikraft-
trädandet beviljat uppskov eller förändra villkor för ett sådant uppskov
får naturligtvis bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas.

Mot denna bakgrund påkallas enligt lagrådets mening en särskild före-
skrift om indrivningslagens tillämpning på äldre uppskov såvitt gäller
9 och 19 §§.

Övergångsbestämmelserna kan förslagsvis ges följande lydelse.

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om
säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmel-
serna om uppskov och om säkerhet i 9 och 19 §§ respektive 10-13 och

Prop. 1992/93:198

Bilaga 4

172

19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om uppskov som beviljats Prop. 1992/93:198
och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet."                       Bilaga 4

Förslaget till lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen har fått samma språkligt onöjaktiga utformning som 1 §
förslaget till indrivningslag. I förevarande fall kan bestämmelsen justeras
på så sätt att ordet "som" efter ordet "handläggs" och före orden "all-
mänt mål” byts ut mot "i".

Övergångsbestämmelserna

Samtidigt som denna lag träder i kraft skall förordningen (1965:852) om
ackord och avskrivning rörande vissa skatter samt bestämmelserna om
ackord i 62 § tredje stycket och 97 § uppbördslagen (1953:272) upphöra
att gälla.

Övergångsbestämmelserna till den förevarande lagen innehåller -
förutom uppgifter om tidpunkten för ikraftträdandet och om upphävandet
av 1965 års förordning - en föreskrift om att lagen skall tillämpas i fråga
om förslag om ackord som framställts efter ikraftträdandet.

Under lagrådsföredragningen har upplysts att syftet med föreskriften är
att äldre bestämmelser (t.ex. de i 1965 års förordning och i 62 § tredje
stycket uppbördslagen) fortfarande skall gälla i fråga om ackordsförslag
som framställts före ikraftträdandet. För att detta syfte skall framgå
tydligare bör sista meningen i övergångsbestämmelserna omformuleras.
Lagrådet förordar att den ges följande lydelse.

"Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord som
framställts före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar

1 §

Enligt den föreslagna nya lydelsen av 1 § andra meningen skall lagen inte
tillämpas på fordringar enligt någon av de lagar som räknas upp i be-
stämmelsen. I samband med remissföredragningen har lagrådet uppmärk-
sammat att uppräkningen bör kompletteras med vattenlagen (1983:291).
Lagrådet förordar att en sådan komplettering görs.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

173

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens lagförslag

1  Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

2  Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

3  Lag om ändring i utsökningsbalken

4  Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

5  Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

6  Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst

7  Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

8  Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

9  Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

10 Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

11 Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

12 Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

13 Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

14 Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription

av skattefordringar

15 Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

16 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter

17 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter

18 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

19 Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter

20 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

21 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

22 Lag om ändring i tullagen (1987:1065)

23 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

24 Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

25 Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg

26 Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.

27 Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt for utomlands bosatta

28 Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

29 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Prop. 1992/93:198

1

3

3

6

7

12

15

17

18

19

21

23

24

25

26

27

28

29

30

31

34

35

37

38

39

41

42

43

44

45

46

47

174

1

Inledning

47 Prop. 1992/93:198

2

Bakgrund

48

2.1

Nuvarande ordning

48

2.2

Reformbehov

50

3

Allmänna utgångspunkter for en reform

51

4

Den författningstekniska lösningen

56

5

En huvudgrupp av allmänna mål

57

6

Förtur i vissa fäll vid indrivning

59

7

Gäldenärsutredning

61

8

Uppskov och säkerhet

68

9

Ackord och annan eftergift

73

10

Statens företrädare vid konkurs

77

11

Avbrytande av indrivningen

78

12

Avkortning

80

13

Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt

81

14

Ekonomiska konsekvenser

82

15

Förutsättningar för förenklad självdeklaration

83

16

Upprättade lagförslag

84

17

F örfättningskommentarer

85

17.1

Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.

85

17.2

Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.

92

17.3

U tsökningsbalken

93

17.4

Uppbördslagen

97

17.5

Lagen om arvsskatt och gåvoskatt

100

17.6

Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst

100

17.7

Lagen om sjömansskatt

100

17.8

Lagen om mervärdeskatt

100

17.9

Kupongskattelagen

101

17.10

Lagen om felparkeringsavgift

102

17.11

Lagen om saluvagnsskatt

102

17.12

Bötesverkställighetslagen

102

17.13

Skatteregisterlagen

104

17.14

Lagen om preskription av skattefordringar

104

17.15

Arbetstidslagen

104

17.16

Lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter

105

17.17

Lagen om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

105

17.18

Lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare

105

17.19

Lagen om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter

106

17.20

U tsökningsregisterlagen

107

17.21

Plan- och bygglagen

107

17.22

Tullagen

107

17.23

Fordonsskattelagen

108

17.24

Utlänningslagen

109

175

109 Prop. 1992/93:198

17.25  Lagen om tillstånd för anställning på fartyg

17.26 Lagen om skatt på ränta på

skogskontomedel m.m.                             109

17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta                                     109

17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för

utomlandsbosattaartisterm.fi.                        110

17.29 Lagen om självdeklaration och

kontrolluppgifter                                        110

18 Hemställan                                                   110

19 Beslut                                                           111

Bilaga 1 Sammanfattning av förslagen i betänkandet

(SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av

Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)                112

Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m.,
avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)      124

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag                             125

Bilaga 4 Lagrådets yttrande                                      169

gotab Stockholm 1993

176