Prop.
1992/93:193
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokollet den 25 mars 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bengt Westerberg
I propositionen föreslås att registerhanteringen inom den allmänna sjuk-
försäkringen på lokal nivå lagregleras. Lagförslaget innebär att ett sjuk-
försäkringsregister får föras med hjälp av automatisk databehandling
(ADB) för vaije lokalkontors verksamhetsområde inom den allmänna
försäkringskasseorganisationen.
Registren får i första hand användas av försäkringskassorna som ett
stöd vid handläggningen av sjukpenningärenden och vissa andra sjuk-
försäkrings- och sjuklöneärenden samt för försäkringskassornas rehabili-
teringsverksamhet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regis-
tren skall också få användas för tillsyn, uppföljning och utvärdering av
försäkringskassornas verksamhet och för att framställa statistik över den
verksamheten.
Ett lokalkontors sjukförsäkringsregister skall i huvudsak bara få inne-
hålla uppgifter om försäkrad som genom inskrivning hör till lokalkon-
toret.
Försäkringskassan är registeransvarig för det eller de sjukförsäkrings-
register som förs inom försäkringskassans område.
I den föreslagna lagen anges vilka uppgifter som får tas in i ett regis-
ter. Förutom den försäkrades namn, personnummer och adress får ett
register innehålla ett flertal andra uppgifter om den försäkrade. Dessa
uppgifter skall vara mycket kortfattade. Uppgift om diagnos och sjuk-
domsorsak får inte registreras. Lagförslaget innehåller bestämmelser till
skydd för den enskildes integritet. Bl.a. föreslås att endast det lokal-
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 193
kontor som för registret skall få ha terminalåtkomst till registret. Vidare
upptar lagförslaget bestämmelser om utlämnande av uppgifter på ADB-
medium, sökbegrepp, informationsskyldighet för den registeransvariga
försäkringskassan samt gallring av uppgifter ur registret.
Lagen om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:193
Prop. 1992/93:193
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vaije lokalkontor inom en allmän försäkringskassa får för de ända-
mål som anges i 2-6 §§ med hjälp av automatisk databehandling föra ett
sjukförsäkringsregister för sitt verksamhetsområde.
Den försäkringskassa som enligt särskilda bestämmelser prövar frågor
om förmåner för sjömän enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring får för samma ändamål
föra ett sjukförsäkringsregister över sjömän.
2 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans hand-
läggning av ärenden om inskrivning hos försäkringskassan, fastställande
av sjukpenninggrundande inkomst samt rätt till och utbetalning av
1. sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor
till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän och motsvarande äldre bestämmelser,
3. ersättning för kostnader för sjuklön som avses i 16 § lagen
(1991:1047) om sjuklön samt ersättning vid tvist om sjuklön enligt 20 §
samma lag.
3 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans hand-
läggning av ärenden om rehabilitering enligt 22 kap. 3, 5 och 6 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
4 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans för-
beredande åtgärder för handläggning av ärenden som avses i 2 och 3 §§.
5 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans egen
och för Riksförsäkringsverkets tillsyn, uppföljning och utvärdering av
försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för framställning
av statistik över den verksamheten.
6 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans hand-
läggning av ärenden om försäkring enligt 17 § lagen (1991:1047) om
sjuklön samt enligt lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semester-
lönekostnader.
7 § Försäkringskassan är registeransvarig för det eller de sjukförsäk-
ringsregister som förs inom kassans ansvarsområde.
8 § Ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får innehålla uppgifter om
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
som genom inskrivning i försäkringskassan tillhör eller har tillhört lokal-
kontoret.
Det sjukförsäkringsregister som förs av en försäkringskassa enligt 1 §
andra stycket får innehålla uppgifter om sjömän för vilka den försäk-
ringskassan prövar där angivna förmåner.
9 § Om ett lokalkontor har fått ett uppdrag att pröva frågor om för-
måner, ersättningar eller rehabilitering som avses i 2 och 3 §§, får detta
lokalkontors sjukförsäkringsregister innehålla uppgifter om den som
uppdraget avser. När uppgifterna inte längre behövs där, skall de över-
lämnas till det lokalkontor som han eller hon genom inskrivning i för-
säkringskassa hör till. Därefter får i registret bara anges personnummer,
namn, försäkringskassans beslut och uppgifter som avses i 14 § 3 och 5.
Bestämmelserna i första stycket skall även tillämpas i fråga om den
försäkringskassa som avses i 1 § andra stycket.
10 § Ett sjukförsäkringsregister får även innehålla uppgifter om den som
i andra fall än som avses i 8 och 9 §§ förekommer eller har förekommit
i ärende som avses i 2 och 3 §§ hos den som för registret.
11 § För en person som avses i 8-10 §§ får i ett sjukförsäkringsregister
anges följande allmänna ärendeuppgifter:
1. personnummer och namn,
2. adress och telefonnummer,
3. medborgarskap,
4. folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort,
5. sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid,
6. karenstid.
12 § Utöver de allmänna ärendeuppgiftema får i ersättningsärenden som
avses i 2 § 1-3 i ett register anges
1. tidpunkt för sjukanmälan,
2. sjukperiod,
3. uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga,
4. den försäkrades yrke och arbetsuppgifter,
5. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygs-
givare,
6. sjukskrivningsperiod,
7. arbetsgivares namn, adress, telefonnummer, organisations- eller
personnummer, arbetsställe, arbetsställenummer eller fartyg samt
näringsgren,
8. förekomsten av anmälan om skada som avses i 2 § 2 samt tidpunk-
ten då sådan skada inträffat,
9. sjuklön och sjuklöneperiod,
10. anledning till att ersättningsärendet avslutats.
13 § I ärenden om rehabilitering som avses i 3 § får i ett register dess-
utom anges
1. förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan om rehabilite-
ringsersättning och fastställd rehabiliteringsplan,
2. förekomsten av annan utredning än rehabiliteringsutredning,
3. arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna
rehabiliteringsåtgärder.
Prop. 1992/93:193
14 § Utöver de uppgifter som anges i 11 - 13 §§ får ett sjukförsäkrings-
register innehålla uppgifter om
1. inkomster och andra förhållanden som har betydelse för att be-
stämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning samt de övriga
förmåner och ersättningar som avses i 2 §,
2. förhållanden som har betydelse för utbetalning av förmåner och er-
sättningar som avses i 2 §,
3. tidpunkter för andra registrerade förhållanden än dem som avses i
12 § 1, 2, 6, 8 och 9 samt 13 § 3,
4. försäkringskassans och domstols avgörande såvitt avser utgången
och de bestämmelser som har tillämpats samt förekomsten av över-
klagande av sådant avgörande,
5. de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att till-
godose ändamålen med ett register.
15 § En registrering enligt 11 - 13 §§ och 14 § 1-3 och 5 får inte inne-
hålla uppgifter om att den som registreringen avser misstänks eller har
dömts för brott, avtjänar eller har avtjänat straff, undergår eller har
undergått annan påföljd för brott eller är eller har varit föremål för
annat tvångsingripande för vård eller omsorg. Detta gäller också uppgif-
ter om diagnos och sjukdomsorsak, omdömen eller andra värderande
upplysningar i fråga om den registrerade.
16 § Terminalåtkomst till ett sjukförsäkringsregister får endast finnas
hos det lokalkontor som enligt 1 § första stycket får föra registret eller,
såvitt avser register enligt 1 § andra stycket, den försäkringskassa för
vars verksamhet registret förs.
17 § Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på
medium för automatisk databehandling till ett annat lokalkontor, om den
registrerade genom inskrivning i försäkringskassa hör till det kontoret
eller om uppgifterna annars behövs där i ett ärende som avses i 2 och
3 §§ och som gäller den registrerade. Uppgifter i det sjukförsäkrings-
register som avses i 1 § andra stycket får under samma förhållanden
lämnas ut på sådant medium till ett lokalkontor.
Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på
medium för automatisk databehandling till den försäkringskassa som
avses i 1 § andra stycket, om uppgifterna behövs där i ett ärende som
avses i 2 och 3 § § och som gäller den registrerade.
18 § Uppgifter som avses i 11 § 1 och 2, 12 § 1 och 7 såvitt avser ar-
betsgivares namn och adress samt 14 § 2, 4 och 5 får lämnas ut på
medium för automatisk databehandling till Riksförsäkringsverket för
verkställighet av försäkringskassans beslut i ärenden som avses i 2 § och
för utförande av andra adminstrativa åtgärder i sådana ärenden samt som
underlag för försäkringskassans beslut i ärenden om andra ersättningar
och förmåner än som avses i 2 §.
Uppgifter som avses i 11 § 1 och 12 § 8 får lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till Riksförsäkringsverket för handläggning av
ärenden enligt lagen (1957:243) om yrkesskadeförsäkring och motsvar-
ande äldre bestämmelser.
Prop. 1992/93:193
I övrigt får uppgifter i ett sjukförsäkringsregister endast länmas ut på
medium för automatisk databehandling till den centrala förvaltningen
(centralkontoret) hos den försäkringskassa inom vars ansvarsområde
registret förs och till Riksförsäkringsverket för tillsyn, uppföljning och
utvärdering av sådan verksamhet som avses i 2 och 3 §§ eller för fram-
ställning av statistik över den verksamheten.
19 § I ett sjukförsäkringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter
som avses i 11 § 1, 2 såvitt avser adress, 4 och 5, 12 § 1, 2, 4, 6, 7, 8
såvitt avser förekomsten av anmälan om skada, 9 och 10, 13 § 1 och 3
samt 14 § 4. Uppgifter som avses i 12 § 7 samt 13 § 1 och 3 får dock
bara användas som sökbegrepp i rehabiliteringsärenden som avses i 3 §
samt för uppföljning och utvärdering av sådan verksamhet som avses i 2
och 3 §§ och för framställning av statistik över den verksamheten.
Som sökbegrepp får dessutom, enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
användas uppgifter som avses i 14 § 3 och 5.
20 § Uppgifter som avses i 13 § skall gallras fem år efter utgången av
det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Andra uppgif-
ter i ett sjukförsäkringsregister skall gallras tio år efter utgången av det
år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Detta gäller dock
inte för uppgifter som avses i 11 § 1-4 och 6 så länge den försäkrade
genom inskrivning skall tillhöra det lokalkontor som för registret eller,
såvitt avser register enligt 1 § andra stycket, så länge den försäkrade är
sjöman.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket såvitt
gäller bevarandet av ett urval av material för forskningens behov. Sådant
material skall överlämnas till en arkivmyndighet.
21 § Försäkringskassan skall se till att personer som omfattas av ett
sjukförsäkringsregister får information om registret. Informationen skall
innehålla upplysning om
1. ändamålen med registret,
2. de uppgifter som registret får innehålla,
3. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret,
4. rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd enligt datalagen
(1973:289),
5. de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av upp-
gifter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och be-
varande av uppgifter som gäller för registret.
Prop. 1992/93:193
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:193
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Odell, Lundgren, Ask
Föredragande: statsrådet B. Westerberg
Socialförsäkringen utgör en central del av samhällets ekonomiska trygg-
hetssystem. Den består av ett antal olika grenar såsom sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension (ATP) och ar-
betsskadeförsäkringen. Till sjukförsäkringen hör vidare frågor om reha-
bilitering.
De allmänna försäkringskassorna handlägger enskilda ärenden inom
socialförsäkringen på regional och lokal nivå. Bestämmelserna om all-
männa försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. I försäkringskassan
finns en styrelse där ordförande och vice ordförande utses av regering-
en. Huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med de försäk-
rade sker vid något av de cirka 400 lokalkontoren. Styrelsen beslutar
huvudsakligen i frågor om budget, organisation, personal och lokaler.
Beslut i vissa socialförsäkringsfrågor fattas av socialförsäkringsnämnder
som är förtroendevalda och där ordföranden utses av regeringen. I ären-
den som inte avgörs av styrelsen eller socialförsäkringsnämnd fattas
beslut av en tjänsteman hos försäkringskassan. Det stora flertalet försäk-
ringsärenden avgörs genom tjänstemannabeslut.
Hos försäkringskassorna finns för närvarande omkring 15 000 tjänste-
män, varav 80 % arbetar vid lokalkontoren.
Central förvaltningsmyndighet inom socialförsäkringen är Riksförsäk-
ringsverket. Verket skall enligt sin instruktion särskilt svara för den
centrala ledningen och för tillsynen av de allmänna försäkringskassornas
verksamhet samt verka för att socialförsäkringssystemet tillämpas lik-
formigt och rättvist samt att aktiva åtgärder vidtas för att minska be-
hovet av långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Riksförsäkringsverket svarar också för handläggning av ärenden enligt
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och vissa äldre författningar.
För Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas ad-
ministration av socialförsäkringen finns ett centralt ADB-system hos
Riksförsäkringsverket. Försäkringskassornas central- och lokalkontor är
genom terminaler anslutna till den centrala anläggningen via ett gemen-
samt kommunikationsnät.
Det nuvarande ADB-systemet byggdes upp i böljan av 1970-talet. I de
senaste årens budgetpropositioner har konstaterats att försäkringskassor-
na har behov av ett förbättrat och moderniserat ADB-stöd för att kassor-
na skall klara de ökade krav som ställs på dem. Ett förbättrat ADB-stöd
väntas leda till såväl minskade försäkringskostnader som lägre admini-
strationskostnader.
I kompletteringspropositionen våren 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:3)
anfördes att inriktningen vid en modernisering av socialförsäkringens
ADB-system bör vara att ge ett ändamålsenligt lokalt verksamhetsstöd
vid försäkringskassorna samtidigt som det är av yttersta vikt att den
enskildes personliga integritet skyddas.
Utredningen om socialförsäkringsregisterlag redovisar i delbetänkandet
Lokala sjukförsäkringsregister (SOU 1991:9) förslag i fråga om inrätt-
ande av lokala sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkrings-
kassorna jämte särskild lagreglering i form av en registerlag. En sam-
manfattning av utredningens betänkande bör fogas som bilaga 1 till
protokollet i detta ärende. Utredningens författningsförslag bör fogas till
protokollet som bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstansernas synpunkter
redovisas under respektive avsnitt i min föredragning. En förteckning
över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 3. En remis-
sammanställning har upprättats inom Socialdepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr S91/793/F).
I den nyss nämnda kompletteringspropositionen uttalades att ytterligare
överväganden behövde göras innan ställning kunde tas till utformningen
av det framtida datorstödet. Som en viktig förändring i förhållande till
utredningsförslaget framhölls därvid att diagnosregistrering på ADB-
medium när det gäller enskilda personer inte skall få förekomma. Mot
den bakgrunden uppdrog regeringen i maj 1992 åt Riksförsäkringsverket
att i nära samarbete med försäkringskassorna närmare utreda modernise-
ringen av det lokala ADB-stödet.
Riksförsäkringsverket har redovisat utredningsresultatet i en rapport
den 27 augusti 1992. Riksförsäkringsverkets sammanfattning av rappor-
ten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 6) har regeringen
anmält sig dela Riksförsäkringsverkets uppfattning om behovet av ett
förbättrat lokalt ADB-stöd. Det förbättrade ADB-stödet väntas innebära
betydande kostnadsminskningar inte bara adminstrativt utan även av-
seende försäkringsutgiftema och samhällsekonomiskt i vidare bemärkel-
se. Vissa förslag har lagts fram i fråga om medel för inrättande av
lokala databaser under förutsättning av att riksdagen sedemera beslutar
om en sjukförsäkringsregisterlag.
Som anförts i budgetpropositionen avser regeringen att tillsätta en be-
redning som skall utreda möjligheterna att flytta över huvudansvaret för
sjuk- och arbetsskadeförsäkringama till arbetsmarknadens parter. Direk-
Prop. 1992/93:193
tiv avses inom kort att utfärdas. Den aviserade förändringen av sjuk-
och arbetsskadeförsäkringama betyder inte enligt min mening att be-
hovet av ett förbättrat ADB-stöd hos försäkringskassorna blir mindre
angeläget. Jag anser att den inledda moderniseringen av det lokala ADB-
stödet bör fortsätta i den takt som hittills planerats och att försäkrings-
kassornas registerhållning bör lagregleras. I det följande (avsnitt 3)
kommer jag att närmare utveckla behovet av ett förbättrat ADB-stöd hos
försäkringskassorna.
Inom Socialdepartementet har upprättats ett förslag till lag om sjukför-
säkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna. Datainspektionen
har den 16 februari 1993 avlämnat ett yttrande enligt 2 a § datalagen
(1973:289). Inspektionen har därvid godtagit att lokala sjukförsäkrings-
register inrättas i enlighet med förslaget. Datainspektionens yttrande bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.
Regeringen beslutade den 18 februari 1993 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över ett förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de allmänna
försäkringskassorna. Det till Lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 6. Förslaget överensstämmer
med det förslag som Datainspektionen yttrat sig över.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7. Jag har gjort några
redaktionella ändringar i det remitterade lagförslaget.
I det centrala datasystemet för socialförsäkringen ingår bl.a. ett sjukför-
säkrings-, ett pensions- och ett bidragsregister. Sjukförsäkringsregistret
innehåller uppgifter om sjukförsäkrade och andra som är berättigade till
dagersättning i form av sjukpenning, havandeskapspenning, föräldra-
penning, tillfällig föräldrapenning, frivillig sjukpenning, utbildnings-
bidrag, kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), dagpenning till värnpliktiga
m.fl., närståendepenning och smittbärarpenning. Pensionsregistret om-
fattar uppgifter om allmän pension, delpension samt arbetsskade- och
yrkesskadelivränta. Bidragsregistret innehåller uppgifter om allmänna
barnbidrag och bidragsförskott.
Den centrala anläggningen utnyttjas efter beslut i enskilda ärenden av
försäkringskassan för beräkning, beslutsexpedition och utbetalning.
Riksförsäkringsverket handhar datordriften samt förvaltar och utvecklar
systemen. Registren i det centrala datasystemet förs med stöd av till-
stånd av Datainspektionen. Riksförsäkringsverket är registeransvarig
myndighet.
Prop. 1992/93:193
Det centrala sjukförsäkringsregistret innehåller uppgifter om samtliga
inskrivna försäkrade. Dessutom innehåller registret uppgifter om vissa
personer som är försäkrade men inte inskrivna i försäkringskassa. För
vaije person som antecknats i registret finns uppgift om bl.a.
- personnummer och namn
- adress (även vistelseadress)
- civilstånd
- nationalitet för icke svenska medborgare
- tidpunkt för utlännings förvärv av svenskt medborgarskap
- försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven och det
lokalkontor som han tillhör samt den tidpunkt från vilken dessa
uppgifter gäller
sjukpenninggrundande inkomst, uppdelad på inkomstslag samt års-
arbetstid
karenstid
- pensionsgrundande inkomst
frivillig sjukpenningförsäkring
- skatteavdrag
- koder för olika typer av pensionsförhållanden
- hinder för utbetalning av ersättning på grund av t.ex. värnplikt,
häktning eller intagning i kriminalvårdsanstalt (s.k spärr-
markering)
- om särskild sekretessprövning skall göras
- beslut om införsel och utmätning som skall beaktas vid utbetal-
ning av ersättning
- vilka utbetalningar som gjorts.
Förutom uppgift om pågående ärenden finns i registret uppgift om
ersättningsärenden som avslutats under året och de två närmast före-
gående åren. Äldre ersättningsfall lagras på mikrofiche.
Sjukförsäkringsregistret uppdateras regelbundet med uppgifter från
Riksskatteverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Vämpliktsverket, Vapenfri-
styrelsen, Centrala studiestödsnämnden m.fl. Dessutom förses registret
med aktuella pensionskoder från pensionsregistret och med uppgifter
från försäkringskassorna om ändrad sjukpenninggrundande inkomst
m.m.
Uppgifterna i sjukförsäkringsregistret är via terminaler av persondator-
typ tillgängliga för försäkringskassans personal. Med hänsyn till att
registret innehåller personlig information begränsas de anställdas tillgång
till registerinformationen med hjälp av ett s.k. behörighetssystem. Detta
innebär att vaije anställd får tillgång till endast den information som
behövs för att fullgöra en viss arbetsuppgift. Uttag ur registret kan en-
dast ske genom vissa i förväg fastställda transaktioner, de s.k service-
rutinerna. Försäkringskassorna har möjlighet att ändra uppgifter i regi-
stren och initiera olika åtgärder genom terminaltransaktioner.
Prop. 1992/93:193
10
Vid handläggningen av ett sjukfall särende matas själva sjukanmälan in
på en terminal vid ett lokalkontor för vidare befordran till den centrala
ADB-anläggningen i Sundsvall. Därifrån sänds blanketten "Försäkran
för sjukpenning" till den försäkrade. På blanketten anges bl.a. fr.o.m.
vilken dag den försäkrade skall förete läkarintyg för att få sjukpenning.
Vidare anges storleken på sjukpenningen per dag och vissa andra ADB-
registrerade uppgifter. När handläggaren på lokalkontoret fattat beslut
om att bevilja sjukpenning matar handläggaren in beslutsunderlaget på
terminalen. Expeditionen av beslutet och utbetalningen av sjukpenningen
sker sedan via den centrala anläggningen i Sundsvall.
I vissa fall utfärdas beslut från centralanläggningen utan någon in-
matning av beslutsunderlag från försäkringskassan. Detta är t.ex. fallet
då Kriminalvårdsstyrelsen meddelat ADB-avdelningen att en försäkrad
tagits in i kriminalvårdsanstalt för verkställande av fängelsedom på ett år
eller mer. Den försäkrades sjukförsäkring ändras då automatiskt till att
omfatta endast sjukvårdsersättning. Inkomstförfrågan skickas auto-
matiskt ut i vissa fall, t.ex. när en person fått hel eller halv pension.
Servicerutinema innebär att försäkringskassorna kan ta dataregistren
till hjälp för vissa bevakningsåtgärder. I sjukförsäkringsärenden kan det
t.ex. gälla fråga om att ge in läkarintyg eller om särskild kontroll av
sjukpenninggrundande inkomst beträffande försäkrad som tidigare läm-
nat felaktiga uppgifter om sina inkomstförhållanden. En bevakning kan
även avse en utsänd inkomstförfrågan eller en s.k. vilande sjukpenning-
grundnade inkomst. Maskinella bevakningsrutiner möjliggör också för
försäkringskassorna att få underlag för att sätta i gång bl.a. rehabilite-
ringsutredningar i sjukpenningärenden som pågått en viss tid eller att
dessförinnan få uppgift om sjukfall som behöver utredas. När sjukför-
säkringsregistret tillförts en uppgift som kan tänkas vara av betydelse för
t.ex. ett ersättningsärende, ett inskrivningsförhållande eller beslut om
sjukpenninggrundande inkomst får försäkringskassan meddelande om
detta. Meddelande lämnas också till försäkringskassan om det vid en
maskinell kontroll i det centrala registret skulle visa sig att en tillförd
uppgift är felaktig eller behöver kontrolleras.
I övrigt kan dataregistret användas för maskinell utskrift av intyg om
ersättning från försäkringskassan, kontrolluppgift m.m.
För bevakning av ärenden som inte kan bevakas maskinellt har försäk-
ringskassorna manuella bevakningsregister. Ett sådant fall är t.ex. när
försäkringskassan begär uppgift från en arbetsgivare. Hos försäkrings-
kassorna finns också manuella dagersättningsregister för bl.a. sjukfalls-
ärenden. Sistnämnda register används i sådana fall där läkarintyg krävts
för sjukpenning. Försäkringskassan bevakar därvid manuellt dels att
läkarintyg sänds in, dels - om beslut fattats att bevilja sjukpenning för
varje period - att utbetalning för en löpande sjukskrivningsperiod sker
med jämna mellanrum enligt den försäkrades önskemål.
De manuella registren förs med hjälp av kortlådor.
Prop. 1992/93:193
11
Prop. 1992/93:193
Min bedömning: Försäkringskassorna är i behov av ett förbättrat
ADB-stöd såväl för rationalisering av den löpande ärendehand-
läggningen som för arbetet med en mer aktiv rehabilitering och
förebyggande insatser i försäkringsärendena. Ett förbättrat teknik-
stöd förutsätter att ytterligare vissa uppgifter utöver dem som
redan finns i det centrala sjukförsäkringsregistret kan lagras med
hjälp av ADB.
Ett ändamålsenligt verksamhetsstöd under hänsynstagande till
den enskildes integritet förutsätter att registerinformationen röran-
de sjukförsäkringsregistren lagras lokalt. För vaije lokalkontors
verksamhetsområde inom en allmän försäkringskassa bör därför
med hjälp av ADB få föras ett sjukförsäkringsregister. Den för-
säkringskassa som enligt särskilda bestämmelser prövar frågor om
försäkringsförmåner för sjömän bör få föra ett sjukförsäkrings-
register över sjömän.
Ett litet lokalkontor bör ha möjlighet att samverka med ett större
lokalkontor såtillvida att det mindre kontorets databas skall kunna
placeras hos det större kontoret. Även i dessa fall kommer det
emellertid att vara fråga om lokalt avgränsade register, över vilka
bara respektive lokalkontor kan förfoga.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med min. Ut-
redningen har dock förutsatt att vaije lokalkontor skall ha egen utrust-
ning för lagring av sin databas.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar uppfattningen
att de allmänna försäkringskassorna behöver ett förbättrat ADB-stöd för
sitt verksamhetsområde. Ett antal remissinstanser har inte tagit ställning
till frågan om behovet av utvidgat teknikstöd utan har velat avvakta
resultatet av de vid tiden för remissbehandlingen av utredningens be-
tänkande pågående lagstiftningsåtgärderna inom socialförsäkrings-
området i form av sjuklönelag och nya rehabiliteringsbestämmelser.
Bland dessa remissinstanser finns Riksrevisionsverket, JO, Arbetsmiljö-
fonden, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Forsknings-
rådsnämnden och Sveriges akademikers centralorganisation. Landstings-
förbundet och Svenska kommunförbundet anser dessutom att frågan om
inrättande av lokala sjukförsäkringsregister bör samordnas med en reg-
lering av de centrala registren. Datainspektionen anser också att en
sådan samordning borde ske men godtar att lokala sjukförsäkringsregis-
ter inrättas, om utredningens förslag kompletteras i vissa avseenden. Till
dessa kompletteringar återkommer jag i de följande avsnitten. Avstyrker
utredningens förslag gör Sveriges Arbetsgivareförening, Företagarnas
Riksorganisation, Sveriges läkarförbund och Föreningen Svensk Före-
tagshälsovård som inte delar bedömningen att det för närvarande finns
12
behov av ett utbyggt dataregister. Gemensamt för dessa remissinstanser
är också att de anser att frågor som hänger samman med den enskildes
integritet inte är tillfredsställande utredda eller lösta. När det gäller
datorkraftsstrukturen har Statskontoret ifrågasatt om vaije lokalkontor
bör ha en egen utrustning för lagring av sin databas.
Riksförsäkringsverkets rapport: Riksförsäkringsverket anför i sin
rapport den 27 augusti 1992 om modernisering av det lokala ADB-stödet
att en lokal informationslagring utgör ett väsentligt inslag i den pågående
decentraliseringen av verksamheten på socialförsäkringsområdet. Ett
kraftfullt ADB-stöd till den lokala handläggningen ökar enligt verket
servicegraden mot allmänheten. Verket konstaterar att dagens ADB-
system, som ursprungligen skapades för att hantera stora mängder utbe-
talningar, inte är uppbyggt för att ge effektivt handläggarstöd i rehabili-
teringsarbetet eller att vara ett instrument för kassornas arbete i övrigt
med att sänka ohälsotalet. ADB-systemen är inte heller anpassade för att
ge information och möjligheter till analys. De kan därför enligt verket
inte svara mot de krav som blir följden av regeringens verksamhetsmål
för resultatuppföljning och resultatanalyser. Möjligheter till lokal an-
passning av systemen är starkt begränsade.
Enligt Riksförsäkringsverket innebär en decentralisering av datorkraft
till försäkringskassornas lokalkontor på sikt
- möjlighet till lokala anpassningar utifrån verksamhetens behov
- större flexibilitet vid tillhandahållandet och utnyttjandet av infor-
mationen
- ökad förståelse för och påverkansmöjligheter på systemet från an-
vändaren
- ökad möjlighet för kontorsledningama att följa upp och analysera
verksamheten för att förbättra verksamhetsresultatet
- den snabbhet i iniativ och handläggning, som rehabiliteringsverk-
samheten kräver för att uppnå resultat
- en konsekvent ansvarsfördelning genom att ansvaret för verksam-
het, manuellt registrerad information och ADB-registrerad infor-
mation hamnar inom samma ansvarsområde,
- direkt ansvar för den utrustning som rymmer lokalkontorets hand-
läggningsinformation och därmed garanti för full disposition av
såväl utrustningen som dess innehåll.
Skälen för min bedömning: Under de senaste åren har i princip all
individinriktad handläggning inom socialförsäkringen decentraliserats till
försäkringskassornas lokalkontor. Ett av syftena med decentraliseringen
har varit att höja effektiviteten i ärendehandläggningen och förbättra
servicen för allmänheten. Ett annat syfte har varit att skapa förutsätt-
ningar för kassorna att aktivt arbeta för att främja rehabilitering och
motverka uppkomsten av långa sjukskrivningar och förtidspensione-
ringar. Decentraliseringen och satsningen på rehabilitering har fört med
sig att betydelsen av ADB-teknik hos kassorna ökat.
En handläggning på lokal nivå som både skall vara effektiv och ser-
viceinriktad gentemot allmänheten förutsätter att försäkringskassornas
handläggare har tillgång till nödvändiga uppgifter på ADB-medium. Det
Prop. 1992/93:193
13
nuvarande centrala sjukförsäkringsregistret används huvudsakligen för
uträkningar och utbetalningar av olika förmåner, utsändande av besluts-
meddelanden och olika blanketter samt för vissa typer av bevakningar åt
försäkringskassorna. Det nuvarande datasystemet är i mycket begränsad
utsträckning användbart som stöd vid försäkringskassornas ärendehand-
läggning. Den största delen av handläggningen i sjukpenningärenden
sker således manuellt, vilket naturligtvis innebär att hanteringen blir
tungrodd och tidskrävande.
Den 1 januari 1992 infördes i lagen om allmän försäkring nya bestäm-
melser om rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Dessa bestämmel-
ser innebär att försäkringskassornas arbete med rehabilitering har änd-
rats. Kassorna har fått ett övergripande samordningsansvar för rehabili-
teringsverksamheten, innefattande ansvar för regionalt och lokalt sam-
arbete mellan olika myndigheter och organ med uppgifter på rehabilite-
ringsområdet. Försäkringskassorna skall samordna och ha tillsyn över de
utredande och andra insatser som enligt lagen om allmän försäkring
krävs för rehabilitering av enskilda försäkrade. Kassorna skall också när
det behövs ta initiativ till sådana insatser. I ansvaret ingår att ge stöd åt
den enskilde i kontakter med andra rehabiliteringsansvariga. Gentemot
den försäkrades arbetsgivare har försäkringskassorna ett tillsynsansvar
för att denne fullgör sina rehabiliteringsuppgifter i det enskilda fallet.
Arbetarskyddsverket har ansvaret för tillsyn över att arbetsgivaren har
en organisation för rehabilitering. I speciella fall skall kassorna överta
ansvaret för att en rehabiliteringsutredning kommer till stånd.
En grundtanke bakom de nya rehabiliteringsbestämmelsema är att man
på ett tidigt stadium i ett sjukdomsfall skall kunna vidta sådana åtgärder
som leder till att den försäkrade kan återgå i arbete. För att försäkrings-
kassorna skall kunna fullgöra sin uppgift i en sådan mera aktivt inriktad
rehabiliteringsverksamhet krävs bl.a. att kassorna i enskilda fall snabbt
kan skaffa sig en uppfattning om på vilket stadium handläggningen av
ett ärende befinner sig. Genom det nuvarande centrala datasystemet kan
kassorna få impulser till rehabiliteringsåtgärder med ledning av ett på-
gående sjukfalls längd eller antalet sjukdomsfall under senare tid. Det är
dock bara möjligt att få impulser avseende långvariga sjukfall. Impul-
serna fås genom datautskrivna förteckningar över sjukdomsfall.
En handläggare på en försäkringskassa har hand om åtskilliga rehabili-
teringsärenden samtidigt. Tidsfaktorn är mycket viktig när det gäller att
lyckas med rehabilitering av sjukskrivna personer och det är därför
viktigt att nödvändiga åtgärder, särskilt kontakter med olika i ett reha-
biliteringsärende inblandade parter, vidtas i rätt tid och inte blir för-
dröjda. Utan förbättringar av ADB-stödet finns det en risk för att ade-
kvata insatser i enskilda fall kommer för sent eller rent av uteblir.
Det är viktigt att kunna göra samlade bedömningar av hur det ser ut på
olika arbetsplatser i och för kassornas arbete med samordning av hand-
läggningen av olika rehabiliteringsärenden samt olika rehabiliterings-
åtgärder som skall vidtas. Sådan information är också av betydelse för
kassornas samverkan med andra aktörer, t.ex. arbetsgivarna och yrkes-
inspektionen, i de senares arbete för att förbättra arbetsmiljön.
Prop. 1992/93:193
14
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och med hänsyn till vad Riks-
försäkringsverket anfört i sin rapport om modernisering av ADB-stödet
är det enligt min mening klart att ett utbyggt lokalt datorstöd är erfor-
derligt för att åstadkomma en rationell och effektiv ärendehandläggning
hos försäkringskassan.
Ett förbättrat ADB-stöd förutsätter att ytterligare uppgifter utöver dem
som finns i det befintliga centrala sjukförsäkringsregistret behöver kunna
lagras på ADB-medium. Detta gäller såväl sjukpenningärenden som
rehabiliteringsärenden. Jag kommer längre fram att ta upp frågan om
vilka nya uppgifter som behöver dataregistreras. Jag vill dock redan här
framhålla att ett register endast bör få innehålla kortfattade noteringar av
olika förhållanden som rör den enskilde och som är nödvändiga för att
handläggaren skall kunna arbeta mera effektivt än hittills med alla ären-
den. Som jag inledningsvis nämnt skall diagnos eller sjukdomsorsak inte
få registreras.
Jag har tidigare anfört att det är av yttersta vikt att den enskildes per-
sonliga integritet skyddas vid en modernisering av försäkringskassornas
ADB-stöd. Av väsentlig betydelse för integritetsskyddet är frågan var
och hur lagringen av registerinformationen sker. Som Riksförsäkrings-
verket framhållit i sin rapport om modernisering av det lokala ADB-
stödet är det nödvändigt att allmänheten vet att uppgifterna som de läm-
nat till försäkringskassan endast utnyttjas inom kassornas och Riksför-
säkringsverkets områden. I likhet med Riksförsäkringsverket anser jag
att stor restriktivitet måste råda när det gäller att ge andra organisa-
tioner, som kan vara intresserade av registeruppgifterna för sin verksam-
het, tillgång till denna information. Enligt verkets mening borgar lokalt
lagrad information tillsammans med högvärdiga tekniska och admini-
strativa skydd for att integritetsskyddet kan upprätthållas. Jag delar
denna uppfattning. Detta innebär således att de uppgifter som skall regi-
streras blir effektivt skyddade mot obehörig åtkomst när de lagras i flera
små register, till vilka endast en mindre krets av personer har direkt-
åtkomst. Som Utredningen om socialförsäkringsregisterlag anfört bör
också ett register som endast omfattar en liten del av befolkningen vara
mindre intressant för obehörig åtkomst, t.ex. i politiskt syfte.
Lokalt lagrad information har också andra fördelar jämfört med ett
centralt placerat register. I händelse av krig eller katastrofsituationer
innebär en lokal placering av datorutrustningen att sårbarheten i sjukför-
säkringssystemet minskar. Jag kan i detta sammanhang nämna att Över-
styrelsen för civil beredskap i en skrivelse till Socialdepartementet fram-
hållit att den decentraliserade datoranvändning som utredningen föreslår
är ett högst väsentligt steg i riktning mot att säkra den datoranvändning
som samhället är beroende av.
Förutom nu angivna fördelar innebär lokala dataregister ökade möjlig-
heter att bygga upp en bred kompetens i ADB-frågor hos försäkrings-
kassorna. Vidare får de anställda där ett större inflytande över sin verk-
samhet.
Särskilt mot bakgrund av de nya bestämmelserna om rehabilitering i
lagen om allmän försäkring är det viktigt att uppbyggnaden av lokala
Prop. 1992/93:193
15
register kan komma i gång så snart det är praktiskt möjligt. Jag anser
därför att en reglering av de lokala sjukförsäkringsregistren inte bör
anstå i avvaktan på att övriga register inom socialförsäkringsområdet
blir reglerade.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att det för vaije
lokalkontors verksamhetsområde inom en allmän försäkringskassa bör få
föras ett sjukförsäkringsregister.
Särskilda bestämmelser gäller i fråga om sjömäns försäkringsförmåner.
Sådana ärenden handläggs av Göteborgs allmänna försäkringskassa. För
dessa ärenden anser jag att ett särskilt sjukförsäkringsregister bör få
inrättas.
När det gäller datorkraftstrukturen har utredningen utgått från att vaije
lokalkontor får egen utrustning för lagring av data. Statskontoret har
emellertid ifrågasatt de små lokalkontorens möjligheter att upprätthålla
tillräcklig kompetens för att på ett säkert sätt svara för databasutrust-
ningen. Statskontoret föreslår därför att mindre lokalkontors databaser
lagras i utrustning hos större kontor, s.k. värdkontor, som har tillgång
till en databasadministratör. Det lilla kontorets register skall dock,
genom speciella s.k. åtkomstnycklar, bara vara tillgängligt för detta
kontors handläggare samt värdkontorets databasadministratör. Enligt
Statskontoret medför en sådan ordning en avsevärd kostnadsbesparing.
Riksförsäkringsverket har under beredningen av detta lagstiftnings-
ärende bekräftat att det kan vara förenat med vissa svårigheter för de
minsta lokalkontoren att klara den rent säkerhetsmässiga hanteringen av
en databasutrustning och att den av Statskontoret föreslagna lösningen
därför övervägs av verket inom ramen för ett pågående utredningsarbete
hos verket med ett utvecklat ADB-stöd.
Utformningen av det föreliggande lagförslaget hindrar inte att dator-
kraftstrukturen utformas enligt Statskontorets modell. Som jag nyss
anfört är ett gott tekniskt och administrativt skydd en förutsättning för
att den enskildes integritet inte skall trädas för nära. Även om fördelarna
från bl.a. sårbarhetssynpunkt inte blir lika påtagliga som i ett system där
vaije lokalkontor har sin egen utrustning för informationslagringen,
anser jag att den förordade lösningen bör kunna komma till stånd i de
fall där det bedöms lämpligt. Det bör vara en uppgift för Riksförsäk-
ringsverket att efter samråd med försäkringskassorna och Statskontoret
samt andra berörda myndigheter göra den bedömningen. Jag förutsätter
att hänsyn tas till att befintlig datorutrustning på ett effektivt sätt kan
integreras i den nya ADB-lösningen.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Registerfrågorna, däribland de ändamål för vilka
registren får användas, skall regleras i en särskild lag om sjukför-
säkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna.
16
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som delat bedöm-
ningen att det finns behov av att inrätta lokala sjukförsäkringsregister
har också tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot att en lagreglering
sker.
Skälen för mitt förslag: Flera av de uppgifter som finns i ärendena
hos försäkringskassorna och som föreslås bli registrerade med hjälp av
ADB är integritetskänsliga. De lokala sjukförsäkringsregistren blir per-
sonregister enligt 1 § datalagen (1973:289), vars bestämmelser till skydd
för registrerade personers integritet blir tillämpliga på registren. I likhet
med utredningens och flera remissinstansers uttalade uppfattning anser
jag att skyddet för den enskildes integritet bör förstärkas genom att man
i en särskild lag reglerar frågor som hänger samman med integriteten.
Lagen bör innehålla bestämmelser om registerändamål, registerinnehåll,
registeransvar, terminalåtkomst, sökmöjligheter, uppgiftslämnande på
ADB-medium, gallring samt en särskild informationsskyldighet om
registret för den registeransvarige gentemot registrerade personer. Ut-
redningens förslag om registerlag överensstämmer med den målsättning
om lagreglering av register med särskilt känsligt innehåll som har kom-
mit till uttryck i prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB
och som varit föremål för riksdagens behandling (bet. 1990/91:KU11,
rskr. 1990/91:160) under våren 1991. Förslaget är, med de ändringar
jag kommer att föreslå i det följande, väl ägnat att ligga till grund för
lagstiftning.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäk-
ringskassans handläggning av ärenden om inskrivning hos försäk-
ringskassan, fastställande av sjukpenninggrundande inkomst, rätt
till och utbetalning av sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning
för merutgifter för resor till och från arbetet och rehabiliterings-
ersättning samt för försäkringskassans förberedande åtgärder i
dessa ärenden.
Vidare får ett register användas för försäkringskassans åtgärder
för rehabilitering av försäkrade.
Ett register får även användas för försäkringskassans och Riks-
försäkringsverkets tillsyn, uppföljning och utvärdering av försäk-
ringskassans nu angivna verksamhet och för framställning av
statistik över den verksamheten.
Ett sjukförsäkringsregister får slutligen användas vid handlägg-
ning av vissa ärenden enligt lagen (1991:1047) om sjuklön samt
enligt lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekost-
nader.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 193
17
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt, utom i följande av-
seenden:
1. Ärenden enligt sjuklönelagen (bortsett från vissa förberedande åtgär-
der) och lagen om försäkring mot vissa semesterlönekostnader samt
ärenden som rör krigsskadeersättning till sjömän omfattas inte av ut-
redningens förslag.
2. Utredningsförslaget innehåller ingen bestämmelse om att ett register
får användas för tillsyn över försäkringskassornas verksamhet.
3. Enligt utredningsförslaget får ett register, efter beslut av regeringen
eller Datainspektionen, för enskilda fall användas för forskning och
framställning av statistik som inte är begränsad till att avse försäkrings-
kassans verksamhet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens
ändamålsbeskrivningar eller lämnat dem utan erinran. Ett antal remiss-
instanser är dock kritiska på denna punkt. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser sålunda att Arbetsmarknadsverket för sitt uppdrag har behov av de
uppgifter som kommer att finnas i registren. Arbetarskyddsstyrelsen
föreslår att registerändamålen utvidgas till att omfatta Arbetarskydds-
verkets behov av uppgifter om sjukfrånvaron, sammanställda på arbets-
ställenivå, samt vissa basfakta för alla fall av misstänkt arbetsrelaterade
skador. Arbetsmiljöinstitutet anser att försäkringskassornas behov av
information för handläggning av vissa vanligen förekommande ärenden
som en utgångspunkt för registerändamålen är en alltför snäv avgräns-
ning och att lokala sjukförsäkringsregister kan utformas till att utgöra
värdefulla redskap i uppföljning av arbetsgivares rehabiliteringsåtgärder.
Institutet anser vidare att registrens användning för forskning getts en
alltför ytlig beskrivning. Datainspektionen motsätter sig föreskriften att
registren får användas för forskning och framställning av statistik som
inte är begränsad till att avse försäkringskassans verksamhet. Om av-
sikten är att registren skall få användas av Riksförsäkringsverket och
centralkontoren för tillsyn över lokalkontorens sjukförsäkringsverk -
samhet, bör detta enligt Datainspektionen framgå av lagen. Riks-
revisionsverket anser att registren bör få användas till verkets revision
av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Forskningsråds-
nämnden, Medicinska forskningsrådet, Socialvetenskapliga forsknings-
rådet och Svenska Läkaresällskapet anser att det inte är motiverat att det
skall krävas ett särskilt regeringsbeslut för att få använda registren för
forskning och statistik. Även Arbetarskyddsstyrelsen och Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering är tveksamma till en sådan ordning.
Skälen för mitt förslag: För att hindra otillbörligt intrång i registrera-
de personers integritet måste ändamålen med registren uttömmande
anges i lagen. Datalagens bestämmelser innebär att den som för ett per-
sonregister är skyldig att se till att inga andra uppgifter registreras än
sådana som står i överensstämmelse med ändamålen och att registret inte
används i strid med dessa. Ändamålsbeskrivningen i sjukförsäkrings-
registerlagen kommer alltså att utgöra ramen för registrens användning
och innehåll. Till frågan om registrens utnyttjande för forskning åter-
kommer jag längre fram.
Prop. 1992/93:193
18
Utgångspunkten for beskrivningen av ändamålen med ett lokalt sjuk-
försäkringsregister bör enligt min mening vara att dessa ges en utform-
ning som svarar mot det behov av ett utvecklat ADB-stöd som konsta-
terats i det föregående. Detta innebär att ett register skall få användas
för försäkringskassans handläggning av ärenden som rör sjukförsäk-
ringsförmåner. Den avgränsning av ärendetyper som utredningen gjort i
detta avseende har lämnats utan erinran av remissinstanserna och jag har
för egen del inget att invända mot den. De ärenden som avses är in-
skrivning hos försäkringskassa, fastställande av sjukpenninggrundande
inkomst, samt rätt till och utbetalning av sjukpenning, sjukpenning-
tillägg, ersättning for merutgifter vid resor till och från arbetet och reha-
biliteringsersättning.
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön ankommer det på den allmänna
försäkringskassan att sköta vissa uppgifter. Försäkringskassan hand-
lägger sålunda ärenden om fastställande och utbetalning av ersättning för
kostnader för sjuklön som en arbetsgivare haft till följd av att en arbets-
tagare med omfattande korttidsfrånvaro efter särskilt beslut av försäk-
ringskassan fått sjuklön enligt en högre kompensationsgrad än som an-
nars skulle ha tillämpats (16 § sjuklönelagen). Vidare handlägger försäk-
ringskassan enligt samma lag ärenden om ersättning till arbetstagare vid
tvist om arbetstagarens rätt till sjuklön (20 § sjuklönelagen). Även dessa
ärenden bör försäkringskassan få handlägga med stöd av det lokala sjuk-
försäkringsregistret.
Registret bör också få användas för försäkringskassans förberedande
åtgärder för handläggning av de ärenden som nu berörts.
Ett sjukförsäkringsregister bör vidare, i enlighet med den valda ut-
gångspunkten, få användas i försäkringskassans rehabiliteringsverk-
samhet. Som tidigare framgått har kassan till uppgift framför allt att
samordna och utöva tillsyn över de rehabiliteringsinsatser som behövs
för enskilda individer. När det gäller lagtextens utformning avseende
detta registerändamål föreslår jag en något annorlunda formulering än
utredningens. Till detta återkommer jag i specialmotiveringen.
Utredningen har föreslagit att ett sjukförsäkringsregister också skall få
användas för att följa och utvärdera försäkringskassans verksamhet i de
sjukförsäkringsärenden och den rehabiliteringsverksamhet som berörts
och för att framställa statistik över den verksamheten. Vad som avses är
såväl försäkringskassans uppgift att följa och utvärdera sin egen verk-
samhet som Riksförsäkringsverkets uppgift att följa och utvärdera social-
försäkringsverksamheten i hela landet. Utredningens förslag rörande
detta registerändamål har inte utsatts för någon kritik av remissinstan-
serna. Jag har inte heller några invändningar i denna del. I detta sam-
manhang vill jag dock, som Datainspektionen varit inne på, föreslå att
ett register skall få användas för Riksförsäkringsverkets och den centrala
kassaförvaltningens tillsyn över lokalkontorens sjukförsäkrings- och
rehabiliteringsverksamhet. De nu angivna ändamålen bör också omfatta
de tidigare berörda ärendena enligt 16 och 20 §§ sjuklönelagen.
Arbetarskyddsstyrelsen har kritiserat utredningens förslag för att det
inte möjliggör för Arbetarskyddsverket att få tillgång till viss informa-
Prop. 1992/93:193
19
tion ur de föreslagna registren. Arbetsmiljöinstitutet anser också att
ändamålen med registren är för snävt formulerade, bl.a. med hänsyn till
arbetsgivares behov av information i arbetet med att förbättra arbets-
miljön. Även Arbetsmarknadsstyrelsen synes anse att ändamålen är för
snäva med hänsyn till Arbetsmarknadsverkets behov av information i
dess verksamhet med yrkesinriktad rehabilitering.
Frågan om tillgång för andra än försäkringskassan till ett sjukförsäk-
ringsregister hänger bl.a. samman med frågan om samordning mellan
kassan och andra aktörer dels i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och
dels i rehabiliteringsverksamheten. Samordningsordningsfrågoma har
diskuterats ingående i de av riksdagen under våren 1991 behandlade
propositionerna om arbetsmiljö och rehabilitering (prop. 1990/91:140,
bet. 1990/91:AU22, rskr. 302) och om rehabilitering och rehabili-
teringsersättning (prop. 1990/91:141, bet. 1990/91:SfU16, rskr. 303). I
den förstnämnda propositionen understryks vikten av att yrkesinspektio-
nen och Arbetarskyddsstyrelsen knyts till det samarbete om rehabilite-
ringsfrågor mellan myndigheter som försäkringskassorna och Riksför-
säkringsverket har ansvaret för. I den sistnämnda propositionen anfördes
bl.a. följande:
Sjukskrivningsmönstret på en arbetsplats är en viktig indikation på ar-
betsmiljöns tillstånd. Genom samarbetet med olika arbetsgivare om
rehabilitering av deras anställda kommer försäkringskassorna att få
insikter om problem och arbetsgivares förmåga att hantera rehabili-
teringsfrågor liksom om arbetsmiljön i företagen och dess inverkan på
rehabiliteringsbehoven. Dessa insikter bör, givetvis med beaktande av
gällande sekretessregler, tillvaratas i ett systematiskt samarbete med
yrkesinspektionen som ett stöd i den tillsyn inspektionen skall utöva
över efterlevnaden av arbetsmiljölagen. Därmed förstärks arbetet med
att förbättra arbetsmiljön genom att den nödvändiga kopplingen
mellan rehabiliteringsarbete och arbetsmiljöförbättring åstadkommes.
Riksförsäkringsverket har i två särskilda rapporter (RFV ANSER 1990:5
respektive 1991:3) till regeringen närmare belyst formerna för försäk-
ringskassornas samarbete med yrkesinspektionen, arbetsförmedlingen
och andra myndigheter och organ som berörs av rehabiliteringsverksam-
heten. Även samverkan med arbetsgivare beskrivs utförligt i dessa rap-
porter. Riksförsäkringsverket framhåller att försäkringskassorna med
tillgång till lokala sjukförsäkringsregister som innehåller uppgifter om
bl.a. sjukperioder, diagnos, yrke, arbetsställe och arbetsgivare kommer
att kunna förse olika intressenter med sammanställningar av avidenti-
fierad registerinformation. Enligt verkets bedömning kommer dessa
intressenter att kunna vidta kraftfulla åtgärder på olika områden med
ledning av sådan information.
Riksförsäkringsverket har vid sin bedömning utgått från att diagnos-
registrering skulle få förekomma. Avsaknad av diagnosuppgifter medför
att värdet av den registerinformation som kan lämnas från försäkrings-
kassan till andra aktörer inom rehabiliteringsverksamheten och arbets-
miljön inte blir lika stort som det skulle bli om sådan registrering tilläts.
Jag gör emellertid den bedömningen att även den registerinformation
Prop. 1992/93:193
20
som kan lämnas från ett register utan diagnosuppgifter ändå bör kunna
vara av väsentlig betydelse för de övriga aktörer som nyss nämnts.
Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt remissyttrande tagit upp en fråga som
särskilt rör sjukfrånvarostatistik. Styrelsen anför att personalen vid ett
enskilt arbetsställe kan tillhöra skilda lokalkontor inom en försäkrings-
kassa, i storstäderna kanske upp till 10-15 olika kontor och att det där-
för förefaller omöjligt att snabbt kunna sammanställa sjukfrånvaroupp-
gifter på arbetsställenivå i ett registersystem som består av lokala regist-
er och där endast lokalkontoret har tillgång till uppgifterna. Arbetar-
skyddsstyrelsen föreslår därför att det skapas författningsmässiga ramar
för att på en nivå som är överordnad lokalkontoren kunna göra sådana
sammanställningar.
Arbetarskyddsverket har behov av sjukfrånvarostatistik i sitt arbete,
dels för att identifiera områden där det finns behov av arbetsmiljöför-
bättrande åtgärder, dels för att kunna följa upp risker vid enskilda ar-
betsställen som ett led i den rutinmässiga tillsynen. Ett sätt att få fram
sådan lokal statistik som Arbetarskyddsstyrelsen efterlyser skulle kunna
vara att samla information från de lokala sjukförsäkringsregistren i ett
centralt statistikregister, som då också skulle kunna ge rikstäckande
statistik över sjukfrånvaron. Arbetarskyddsverkets behov av information
från ett sådant register skulle sannolikt i allmänhet kunna tillgodoses i
avidentifierad form.
Utredningen har i sitt delbetänkande rörande lokala sjukförsäkrings-
register berört frågan om skapande av ett centralt statistikregister för att
bl.a. tillgodose Arbetarskyddsverkets behov av information men har inte
lagt fram något förslag i den delen. Utredningen har nyligen avlämnat
sitt slutbetänkande Socialförsäkringsregister (SOU 1993:11) och därvid
berört frågan om Arbetarskyddsverkets möjligheter att få information
från ett socialförsäkringsregister, innefattande vissa uppgifter från lokala
sjukförsäkringsregister. Något förslag som helt tillgodoser Arbetar-
skyddsverkets behov av information från ett lokalt sjukförsäkringsregis-
ter läggs dock inte fram.
Enligt min mening behöver frågan om möjligheten att - på ett eller
annat sätt - förse Arbetarskyddsverket med information från de lokala
sjukförsäkringsregistren och de integritetsfrågor som sammanhänger
med denna fråga ytterligare övervägas. Frågan bör på nytt aktualiseras i
samband med beredningen av utredningens förslag i slutbetänkandet.
På grund av vad jag nu har anfört är jag inte beredd att föreslå någon
utvidgning av de av utredningen föreslagna registerändamålen för de
lokala sjukförsäkringsregistren i den riktning som Arbetarskyddsstyrel-
sen, Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsmiljöinstitutet har förordat.
Riksrevisionsverkets behov av uppgifter för revision är inte begränsat
till de lokala sjukförsäkringsregistren. Frågan om att ge verket möjlighet
att utnyttja registren för revision bör behandlas i ett vidare sammanhang.
Jag är därför inte beredd att föreslå att sjukförsäkringsregistren skall få
användas för extern revision av socialförsäkringsadministrationen.
Jag övergår nu till att behandla utredningsförslaget om att regeringen
eller, om regeringen föreskriver det, Datainspektionen för enskilda fall
Prop. 1992/93:193
21
får besluta att sjukförsäkringsregister får användas för forskning och
framställning av statistik.
Remissinstansernas kritik mot förslaget går dels ut på att det, om det
genomförs, blir ett ingrepp i principen om en fri och obunden forskning,
dels att det är en främmande lagstiftningsteknik i registerlagsammanhang
att föreskriva att ett administrativt register även får användas för forsk-
ning. Datainspektionen anför att det från integritetssynpunkt är viktigt
att administrativa register och forskningsregister hålls åtskilda. Flertalet
remissinstanser som är kritiska till förslaget i denna del anser att frågan
huruvida uppgifter i ett lokalt sjukförsäkringsregister skall få användas
för forskning bör prövas enligt vanliga regler. Här åsyftas bestämmel-
serna i datalagen och sekretesslagen eller reglering i särskild lag. Da-
tainspektionen anför i detta sammanhang att det från integritetssynpunkt
är av största vikt att ändamålet med ett forskningsregister är noga preci-
serat, liksom de föreskrifter i övrigt som skall gälla för registret. Av
särskild betydelse är därvid enligt inspektionen också frågan om den
enskildes samtycke till att uppgifter om honom används för forsknings-
ändamål. Forskningsrådsorganen framhåller den prövning av forsknings-
projekt som anslagsbeviljande instanser gör och hänvisar också till att
projekten vanligen blir granskade av en etisk kommitté.
Personregistrering för forskning och statistikändamål är inte särreg-
lerad i datalagen. I den mån ett forskningsregister inte är reglerat i ett
s.k. statsmaktsregister, dvs. register som inrättats efter beslut av riks-
dagen eller regeringen, krävs i allmänhet tillstånd av Datainspektionen
för att inrätta personregister för forskning och statistik. Vid sin prövning
ifrågasätter som regel inte Datainspektionen det behov som anges för
inrättande av personregister. Däremot sätter inspektionen i det enskilda
fallet upp villkor för att minska intrånget i den personliga integriteten.
Ett prövningsförfarande som innebär att regeringen prövar forsknings-
behovet skulle kunna medföra en inskränkning i den fria forskningen.
Jag har därför förståelse för forskningsföreträdamas kritik av utred-
ningsförslaget. Vidare kan jag instämma i den kritik mot lagstiftnings-
tekniken som främst Datainspektionen framfört. Jag delar således upp-
fattningen att frågan om ett sjukförsäkringsregister skall få användas för
forskning och framställning av statistik bör prövas enligt sedvanliga
regler, dvs. bestämmelserna i sekretesslagen och datalagen. Någon sär-
skild bestämmelse om registrens användning för forskning bör därför
inte tas in i registerlagen. Jag vill i detta sammanhang framhålla att
Datalagsutredningen (Ju 1989:02) i sitt slutbetänkande En ny datalag
(SOU 1993:10) föreslår särskilda bestämmelser om behandling av käns-
liga personuppgifter för forsknings- och statistikändamål. Förslaget är
för närvarande föremål för remissbehandling.
Jag har i det föregående föreslagit att försäkringskassornas handlägg-
ning av ärenden om ersättning enligt 16 respektive 20 § sjuklönelagen
skall få ske med stöd av sjukförsäkringsregistren. Försäkringskassorna
handlägger enligt sjuklönelagen också ett annat slag av ärenden, näm-
ligen sådana som rör arbetsgivares försäkring mot kostnader för sjuklön.
Prop. 1992/93:193
22
Fr.o.m. den 1 juli 1993 skall en arbetsgivare hos försäkringskassan även
kunna försäkra sig mot vissa semesterlönekostnader.
Inför ett beslut om ersättning till en arbetsgivare från någon av dessa
försäkringar behöver försäkringskassan kontrollera vilka sjukfall som
har förekommit hos arbetsgivaren. Genom de uppgifter om försäkrade
arbetstagare som enligt mitt förslag i det följande skall få finnas i ett
sjukförsäkringsregister kan sådana sjukfallskontroller göras effektiva.
Registren bör därför få användas även för handläggning av dessa typer
av ärenden. ADB-stödet kan dock i dessa fall begränsas till åtgärder som
kan utföras på grundval av de uppgifter som samlas in i sjukpenning-
ärenden och de tidigare berörda ärendena enligt 16 och 20 §§ sjuklöne-
lagen. Handläggningen av ärenden om arbetsgivares kostnadsförsäk-
ringar nödvändiggör därför ingen registrering av uppgifter därutöver.
Det är alltså inte fråga om att i det lokala registret anteckna arbetsgiva-
rens försäkring som sådan.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Försäkringskassan är registeransvarig för det eller
de sjukförsäkringsregister som förs inom kassans område.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Endast Datainspektionen har särskilt uttalat sig
om registeransvaret.
Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om registeransvar finns i data-
lagen. Med registeransvarig avses enligt 1 § datalagen den för vars
verksamhet personregister förs, om han förfogar över registret. Att ha
förfoganderätt över ett register innebär en behörighet såväl att påverka
innehållet i registret som att överföra innehållet till läsbar form.
Med registeransvaret följer ett flertal skyldigheter som finns angivna i
datalagen. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak följande. Den regis-
teransvarige skall iaktta att hanteringen av registret inte leder till att
otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Där-
vid skall särskilt iakttas att registret förs för ett bestämt ändamål, att inte
andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med regi-
strets ändamål, att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används
annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller
enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades
medgivande samt att uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller
otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning. Hos den
registeransvarige skall det vidare finnas en förteckning över de person-
register som han är ansvarig för. Den registeransvarige skall rätta en
personuppgift som är oriktig eller missvisande, komplettera en uppgift
som är ofullständig, på begäran snarast lämna den registrerade utdrag
över de uppgifter om honom som finns i registret och förstöra de upp
23
gifter i registret som inte längre är nödvändiga med hänsyn till registrets
ändamål.
Datainspektionen utövar tillsyn över att automatisk databehandling inte
medför otillbörligt intrång i personlig integritet.
Datalagen innehåller också sanktionsregler. Sålunda kan den som bl.a.
bryter mot Datainspektionens beslut om villkor, obehörigen lämnar ut
personuppgift, inte gallrar registret, inte lämnar riktigt registerutdrag
eller lämnar Datainspektionen osanna uppgifter i samband med tillsyn
dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Vidare gäller att den regis-
teransvarige skall ersätta skada som en registrerad tillfogas genom att ett
personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom.
Om någon tillfogas skada genom brott enligt datalagen, skall den som
har gjort sig skyldig till brottet ersätta skadan.
Jag har i det föregående föreslagit att ett sjukförsäkringsregister skall
få föras för varje lokalkontors verksamhetsområde inom en allmän för-
säkringskassa. Jag kommer i det följande att föreslå att terminalåtkomst
till ett sjukförsäkringsregister endast skall få finnas hos det lokalkontor
som för registret. Ett lokalkontor kommer således att självständigt föra
registret och därmed också vara det organ inom försäkringskassan som
kommer att ha förfoganderätten över registret. I praxis har datalagens
registeransvarighetsbegrepp för personregister i det allmännas verksam-
het uttolkats så att registeransvaret åvilar myndigheten i fråga. Som
Datainspektionen anfört i sitt remissyttrande kan således ett organ inom
en myndighets förvaltningsorganisation inte vara registeransvarigt, oav-
sett att registret bara förs i organets verksamhet. I linje härmed bör,
som utredningen har funnit, registeransvaret för sjukförsäkringsregistren
läggas på försäkringskassan.
Med hänsyn till att endast det lokalkontor som för ett sjukförsäkrings-
register skall ha terminalåtkomst till registret har utredningen förordat
att beslutanderätten i registerfrågor delegeras till lämplig nivå, t.ex. till
en viss tjänsteman vid det registerförande lokalkontoret. Datainspek-
tionen har i sitt remissyttrande förklarat sig dela denna mening men har
samtidigt erinrat om att själva registeransvaret inte kan delegeras utan
åvilar försäkringskassan. Detta innebär enligt inspektionen att det straff-
rättsliga ansvaret för överträdelse av datalagens bestämmelser i princip
ligger hos den eller de personer som är ansvariga för kassans verksam-
het, dvs. ledningen.
För egen del instämmer jag i vad utredningen och Datainspektionen
anfört. Den förordade lösningen överensstämmer med den som har valts
för de lokala folkbokföringsregistren. Enligt 4 § lagen (1990:1536) om
folbokföringsregister är skattemyndigheten i länet registeransvarig för
det eller de lokala folkbokföringsregister som förs inom myndighetens
verksamhetsområde.
Prop. 1992/93:193
24
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får innehålla
uppgifter om den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäk-
ring och som genom inskrivning i försäkringskassa tillhör eller
har tillhört lokalkontoret. Från denna huvudregel görs undantag i
fråga om sådana fall då ett lokalkontor gett ett annat lokalkontor i
uppdrag att handlägga ett ärende och när det gäller personer som
är försäkrade men inte inskrivna hos försäkringskassan.
En särskild bestämmelse ges för sjukförsäkringsregistret över
sjömän.
Vilka integritetskänsliga uppgifter om den enskilde försäkrade
som får finnas i ett sjukförsäkringsregister är uttömmande reglerat
i lagen. Uppgifterna kan i huvudsak delas in i tre kategorier. För
alla försäkrade får vissa allmänna ärendeuppgifter anges (person-
nummer och namn, sjukpenninggrundande inkomst m.m.) I sjuk-
ersättningsärenden får vissa ytterligare uppgifter anges (tidpunkt
för sjukanmälan, grad av nedsatt arbetsförmåga, förekomsten av
anmälan om arbetsskada m.m.). Vissa särskilda uppgifter skall
dessutom få antecknas i ärenden om rehabilitering (t.ex. före-
komsten av rehabiliteringsutredning och rehabiliteringsplan). Upp-
gift om diagnos och sjukdomsorsak får inte förekomma i ett regis-
ter. Vissa uppgifter som är väsentligen utan betydelse för den en-
skildes integritet skall också få finnas i ett register. Regleringen
av dessa skall dock kunna ske genom verkställighetsföreskrifter.
Utredningens förslag: En väsentlig skillnad från mitt förslag är att
utredningen föreslår att diagnosregistrering skall få ske. Utredningsför-
slaget innebär till skillnad från mitt förslag också att uppgift om läkares
och annan intygsgivares namn och telefonnummer, den försäkrades
företagshälsovårdstillhörighet samt förekomsten av utredning om sociala
förhållanden, som utförts av försäkringskassan, och arbetsplatsutredning
får anges i ett register. I övrigt överensstämmer utredningens förslag i
huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna föreslår såväl tillägg till som
inskränkningar i utredningens förslag. Tilläggen avser bl.a. arbets-
givares personnummer eller organisationsnummer, totala antalet anställ-
da hos en arbetsgivare och deras ålder, kön och arbetsuppgifter, före-
komst av föreskrift i läkarintyg samt vårdgivares personnummer, mot-
tagningsadress, specialitet, särskild behörighet och anslutning till allmän
försäkringskassa. När det gäller inskränkningar föreslår Datainspektio-
nen att diagnos och sjukdomsorsak skall få registreras endast om vissa
inskränkningar görs i de föreslagna möjligheterna att använda sådana
uppgifter som sökbegrepp. Inspektionen anser vidare att tvångsin-
gripanden och förekomst av socialutredning inte bör framgå av ett regis-
ter. Svenska Läkaresällskapet anser att uppgift om sådana smittsamma
25
sjukdomar som avses i smittskyddslagen bör undantas från registrering.
Statskontoret anser inte att registerlagen bör detaljreglera vad ett register
får innehålla. Enligt Statskontoret bör registren kunna anpassas och
underhållas utan att vaije förändring måste underställas riksdagen. Stats-
kontoret anser att registerlagen bör kompletteras med en förordning som
preciserar registerlagen och är enkel att att anpassa till förändringar i
verksamheten.
Skälen för mitt förslag: I det föregående har jag föreslagit att varje
lokalkontor inom en försäkringskassa skall få föra ett sjukförsäkrings-
register för sitt verksamhetsområde. I linje härmed bör som huvudregel
gälla att endast det lokalkontor till vilket en person hör skall ha uppgif-
ter om denne. Under tid som ett lokalkontor handlägger ett ärende på
uppdrag av ett annat kontor skall dock det uppdragstagande kontoret få
ha uppgifter om den person som avses i sitt eget register. När handlägg-
ningen är avslutad bör dock - för att skydda den personliga integriteten
- uppgifterna tas bort ur registret och föras över till det lokalkontor till
vilket personen hör. För tillsynen, uppföljningen och utvärderingen av
verksamheten hos det kontor som utfört uppdraget bör dock vissa bas-
uppgifter om uppdragsärendet finnas kvar i det kontorets register. När
en persons kassatillhörighet ändras får av samma skäl, dvs. hänsynen till
den enskildes integritet, uppgifter om avslutade ärenden beträffande den
personen finnas kvar i det tidigare kontorets register. Historiska uppgif-
ter skall således inte automatiskt få föras över till det nya lokalkontoret.
Enligt min mening är det av väsentlig betydelse för integritetsskyddet
att det i lagen noga anges vad ett lokalt sjukförsäkringsregister får inne-
hålla. Jag delar därför inte Statskontorets uppfattning om lagstiftnings-
tekniken, såvitt gäller dessa register.
Bestämmelserna om innehållet i de lokala registren bör utformas med
utgångspunkt i att registren i första hand skall vara ett stöd för försäk-
ringskassornas handläggning av sjukpenning- och rehabiliteringsärenden
samt tidigare berörda ärenden enligt 16 och 20 §§ lagen om sjuklön.
Däremot finns, som jag redan anfört (avsnitt 4.2), inget behov av att i
registren ha uppgifter om arbetsgivares försäkringar mot kostnader för
sjuklön och vissa semesterlönekostnader.
I de lokala registren bör därför föras in de uppgifter som behövs för
att kassorna skall kunna handlägga ärendena snabbt och effektivt och för
att kassorna skall kunna hålla en hög effektivitetsnivå i sin rehabili-
teringsverksamhet. Vissa uppgifter som behövs för uppföljningen och
utvärderingen av försäkringskassornas verksamhet bör också få anges i
ett register.
I rehabiliteringsärendena förekommer i regel mer omfattande material
än i sjukpenningärenden och andra typer av massärenden. I rehabilite-
ringsärenden kan det sålunda vara fråga om material i form av utred-
ningar, planer, utlåtanden m.m. Som utredningen har anfört talar redan
praktiska skäl mot att sådant material tas in i sin helhet i ett sjukförsäk-
ringsregister. Därtill kommer som utredningen har framhållit att mate-
rialet många gånger kan innehålla uppgifter som är mycket känsliga för
den enskilde och som av den anledningen inte bör förekomma i ett per-
Prop. 1992/93:193
26
sonregister. Jag delar utredningens uppfattning att ett register i rehabili-
teringsärenden främst bör användas för att ge handläggaren upplysning
om vilket material som finns i försäkringskassans handlingar och för att
underlätta de bevakningsrutiner som ofta kan förekomma i sådana ären-
den. Upplysningen om materialet får inte avse dess innehåll utan endast
förekomsten av handlingar. Detta innebär att även de uppgifter i ett
register som behövs för handläggning av rehabiliteringsärenden kan vara
kortfattade. Uppgifterna i ett sjukförsäkringsregister skall även kunna ut-
nyttjas för att försäkringskassan på ett tidigt stadium skall kunna hitta de
fall där rehabiliteringsåtgärder behöver sättas in. Detta ändamål bör
dock, som utredningen påpekat, inte få leda till att uppgifterna i registret
anges utförligare än vad som just behövs för handläggningen av enskilda
ärenden.
När det gäller att närmare ange de olika slag av uppgifter om de för-
säkrade som behöver registreras står det till en början klart att de upp-
gifter som i dag finns i det centrala registret i huvudsak också måste
finnas i de lokala registren. Därutöver behöver vissa ytterligare uppgif-
ter antecknas i registren. Utredningen har begränsat dessa till att i
huvudsak avse uppgifter som lämnas antingen av den försäkrade själv
eller som anges i de intyg och utlåtanden som den försäkrade själv ger
in. Vissa kortfattade uppgifter ur rehabiliteringsplanen som, om det är
möjligt, upprättas i samråd med den försäkrade skall dessutom få anges.
Härutöver skall enligt utredningen i princip endast få antecknas före-
komsten av olika handlingar och göras noteringar, avsedda för försäk-
ringskassans bevakning av handläggningen. Jag delar utredningens upp-
fattning om att dessa utgångspunkter bör gälla vid urvalet av uppgifter
som skall få tas in i registret.
För det första måste vissa allmänna uppgifter om de försäkrade kunna
finnas i de lokala sjukförsäkringsregistren. Här avses uppgift om person-
nummer och namn, adress och telefonnummer, medborgarskap, folk-
bokföringsfastighet och folkbokföringsort, sjukpenninggrundande in-
komst, årsarbetstid och karenstid.
I det centrala sjukförsäkringsregistret finns dessutom uppgifter om
civilstånd, tidpunkt för utlännings förvärv av svenskt medborgarskap och
pensionsgrundande inkomst. De två sistnämnda slagen av uppgifter
behövs inte i ett lokalt sjukförsäkringsregister.
Några remissinstanser har hävdat att uppgift om civilstånd behövs i
registren. Uppgiften har huvudsakligen betydelse för handläggning av
bidrags- och pensionsärenden. Jag kan därför inte se att det finns något
egentligt behov av den i sjukpenningärendena och den bör således inte få
tas in i de lokala sjukförsäkringsregistren.
För handläggningen av sjukersättningsärenden behövs utöver de all-
männa ärendeuppgiftema vissa andra uppgifter i registren. De uppgifter
som behövs i dessa fall är uppgift om tidpunkt för sjukanmälan, sjuk-
period, den försäkrades yrke och arbetsuppgifter, uppgiven grad av
nedsatt arbetsförmåga, förekomsten av intyg och utlåtande av läkare
eller annan intygsgivare och sjukskrivningsperiod. Hit hör också uppgift
om förekomsten av anmälan om arbetsskada, yrkesskada, skada som
Prop. 1992/93:193
27
omfattas av statligt personskadeskydd och personskada som omfattas av
bestämmelser om krigsskadeersättning till sjömän samt tidpunkt då sådan
skada inträffat. Särskilt för handläggningen av ärenden enligt 16 och
20 §§ sjuklönelagen behövs också vissa uppgifter om den försäkrades
arbetsgivare samt uppgift om sjuklön och sjuklöneperiod.
Försäkringsrätten för Mellansverige har föreslagit att uppgift om före-
komsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygsgivare bör
kompletteras på så sätt att även "uppgift i förekommande fall om före-
skrift i sådant intyg" skall få anges i ett register. Exempel på sådana
föreskrifter är enligt försäkringsrätten "vila" och "får vistas ute". För-
säkringsrätten motiverar tillägget med att uppgifter av detta slag kan
vara av intresse vid handläggning av sjukpenning- och rehabiliterings-
ärenden.
För egen del anser jag att sådana föreskrifter av integritetsskäl inte bör
få förekomma i ett register.
När det gäller uppgifter om arbetsgivare har utredningen föreslagit att
arbetsgivares namn, adress och telefonnummer skall få anges.
Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet har föreslagit att
lagtexten beträffande registrering av uppgifter om arbetsgivare komp-
letteras så, att det klart framgår att även arbetsgivares personnummer
eller organisationsnummer får antecknas i registret. Som remissinstan-
serna påpekat har utredningen förutsatt att arbetsgivares personnummer
eller organisationsnummer skall få anges i ett sjukförsäkringsregister.
Jag delar uppfattningen att detta bör framgå av lagtexten. Uppgifterna
behövs bl.a. för att förhindra förväxling vid utbetalning av ersättning till
arbetsgivare enligt 16 § sjuklönelagen. Jag föreslår således att det i ett
sjukförsäkringsregister skall få anges arbetsgivares namn, adress och
telefonnummer samt organisations- eller personnummer.
Utredningen har föreslagit att uppgift om arbetsställe hos arbetsgiva-
ren, arbetsställenummer eller fartyg samt näringsgren skall få anges i
registren och har som motiv härför anfört att uppgifterna behövs för
handläggningen av rehabiliteringsärenden. För att kunna göra samman-
ställningar över den samlade ohälsan på en arbetsplats finns dock behov
av dessa uppgifter även i ärenden som inte lett till någon rehabiliterings-
åtgärd.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Företagarnas Riksorganisation har
beträffande registrering av arbetsställeuppgifter anfört att en sådan regi-
strering i sig medför risker för företagsintegriteten. Samköming med de
register som redan finns i dag, t.ex. det centrala företags- och arbets-
ställeregistret, CFAR, är enligt dessa remissinstanser mycket olämpligt.
De anser att registreringen gör det möjligt att kartlägga samtliga anställ-
da på en arbetsplats, inte enbart vad avser sjukdomar utan även deras
ekonomiska förhållanden. Dessutom hotar enligt organisationerna sam-
kömingar rikets säkerhet på grund av detaljeringsgraden i uppgifterna.
För egen del vill jag först betona att uppgifter om diagnos inte skall få
registreras enligt mitt förslag. Sådan kartläggning av sjukdomar hos
anställda som remissinstanserna åsyftar är redan av det skälet utesluten.
Vidare innebär den snäva ändamålsbeskrivningen för registren i förening
Prop. 1992/93:193
28
med de bestämmelser om utlämnande av uppgifter på ADB-medium som
jag kommer att föreslå i det följande att risken för att ett sjukförsäk-
ringsregister skall kunna komma att utnyttjas i otillbörligt syfte inte
framstår som så beaktansvärd att den bör leda till att uppgifter om ar-
betsställe undantas från registrering. I detta sammanhang vill jag också
erinra om att arbetsgivares rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen
av korta sjukfall enligt av riksdagen godkända uttalanden i propositionen
om sjuklön m.m. bör omfatta arbetsställenummer (prop. 1990/91:181 s.
49 och bet. 1990/91:SfU18 s. 23, rskr. 372). Jag föreslår därför att
utredningens förslag i dessa delar genomförs och att anteckning i ett
register får göras även i sådana fall då någon rehabilitering inte är ak-
tuell.
Försäkringskasseförbundet har beträffande registrering av uppgifter om
arbetsgivare föreslagit att dessa skall få omfatta uppgift om det totala
antalet anställda, ålders- och könsfördelning bland de anställda samt
deras arbetsuppgifter. Förbundet menar att dessa uppgifter har betydelse
i försäkringskassans arbete med att spåra, eliminera och förhindra ohälsa
i arbetslivet.
Jag delar i och för sig förbundets uppfattning om betydelsen av dessa
uppgifter i arbetet för att få ner ohälsotalet. En sådan kollektiv registre-
ring av uppgifter innebär dock att registren blir utförligare än vad som
behövs för handläggningen av enskilda ärenden. På grund härav men
framför allt av hänsyn till den enskildes integritet bör en sådan registre-
ring inte tillåtas.
Flera remissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket, har föreslagit
att även uppgift om avslutningsanledning för sjukfall eller med andra
ord, anledning till att ett ersättningsärende avslutats skall få antecknas i
registren. Härmed avses uppgift om t.ex. återgång till arbetet, förtids-
pension eller ålderspension. Riksförsäkringsverket har i detta samman-
hang anfört följande. Uppgift om avslutningsanledning är av vital be-
tydelse för uppföljning och utvärdering av sjukfrånvaromönstret och
förändringar i detta samt vid analys av rehabiliteringsarbetet. Uppgiften
ger bl.a. möjlighet att studera vilket slags rehabiliteringsåtgärder som
ger bäst effekt i olika situationer. En möjlighet att registrera avslutnings-
anledning kan på så sätt medverka till successivt förbättrade metoder,
till gagn för såväl den enskilde som för de rehabiliteringsansvariga myn-
digheterna och arbetsgivarna m.fl. Denna uppföljning görs såväl på den
lokala som den regionala och centrala nivån.
Jag instämmer i vad Riksförsäkringsverket anfört och föreslår således
att uppgift om anledning till att ett ersättningsärende avslutats skall få
anges i ett sjukförsäkringsregister.
Jag övergår nu till att behandla frågan vilka uppgifter som behövs i
registren särskilt för handläggning av rehabiliteringsärenden samt till
frågan om registrering av vissa övriga uppgifter.
Den nya rehabiliteringslagstiftningen innebär att försäkringskassorna
skall arbeta på ett mer aktivt sätt än tidigare som ett led i syftet att mot-
verka långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Enligt min me-
ning är det en mycket angelägen uppgift att se till att intentionerna som
Prop. 1992/93:193
29
ligger bakom den nya lagstiftningen realiseras. Intresset av att försäk-
ringskassornas arbete blir så effektivt som möjligt får dock inte leda till
allvarliga inskränkningar i enskildas personliga integritet. Denna int-
ressekonflikt gör sig särskilt starkt gällande i fråga om diagnosregistre-
ring. En avvägning måste göras mellan å ena sidan effektivitetsvinster
vad gäller arbetsmiljöuppföljning och rehabilitering och å andra sidan de
olägenheter för den personliga integriteten som en registrering på ADB-
medium av så känsliga uppgifter skulle medföra. Som anfördes redan i
kompletteringspropositionen våren 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:3)
skall vid en sådan avvägning hänsynen till den personliga integriteten
överväga. Utredningsförslaget bör därför inte realiseras på den punkten.
Jag har alltså gått längre i hänsynstagandet till den enskildes integritet än
vad både Datainspektionen och Svenska Läkaresällskapet gjort i sina
remissyttranden.
Förslaget om att diagnosregistrering inte skall få förekomma innebär
att behovet av att ange uppgifter om läkare och annan intygsgivare i ett
sjukförsäkringsregister väsentligt minskar. En registrering av läkares
eller annan intygsgivares namn innebär också en viss risk för att en
enskild försäkrads sjukdom eller i vart fall art av sjukdom indirekt
skulle kunna identifieras. Av dessa skäl föreslår jag att utredningens
förslag inte heller på den punkten genomförs.
Utredningen har vidare när det gäller behovet av uppgifter i rehabilite-
ringsärenden föreslagit registrering av uppgift om den företagshälsovård
som den försäkrade tillhör, förekomsten av utredning om sociala för-
hållanden som utförts av försäkringskassan, förekomsten av arbetsplats-
utredning och annan utredning, förekomsten av rehabiliteringsutredning,
ansökan om rehabiliteringsersättning och fastställd rehabiliteringsplan
samt arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna
rehabiliteringsåtgärder.
Remissinstanserna har beträffande dessa uppgifter inte framfört några
krav på inskränkningar utom i ett avseende. Datainspektionen har i sitt
remissyttrande ansett att anteckning om förekomsten av utredning om
sociala förhållanden av integritetsskäl inte bör framgå av registren. När-
mare uppgifter om sådan utredning får enligt inspektionen hämtas i
akterna.
För egen del vill jag anföra följande. Uppgift om företagshälsovårds-
tillhörighet torde inte vara absolut nödvändig för en effektiv ärendehand-
läggning hos försäkringskassan. Även om denna typ av uppgift inte hör
till det mest integritetskänsliga slaget av uppgifter bör den därför kunna
avvaras i sjukförsäkringsregistren.
När det gäller uppgift om förekomsten av utredning om sociala för-
hållanden delar jag Datainspektionens ståndpunkt. Detta slag av uppgift
bör alltså inte få tas in ett register. Detsamma bör gälla i fråga om upp-
gift om förekomst av arbetsplatsutredning. Däremot bör i ett register få
föras in en uppgift om att det finns annan utredning än rehabiliteringsut-
redning, dock utan att det framgår vilket slag av utredning det gäller. I
annat fall kan arbetet för den enskilde handläggaren hos försäkrings-
kassan bli tungrott genom att han måste söka i akterna.
Prop. 1992/93:193
30
Uppgifter om arten av föreslagna, planerade eller vidtagna rehabilite-
ringsåtgärder är av stor betydelse för försäkringskassornas rehabilite-
ringsverksamhet. Inte minst vid upphandling av rehabiliteringstjänster är
uppgift om föreslagen rehabiliteringsåtgärd väsentlig. För att kunna göra
en riktig upphandling måste handläggaren veta vilka åtgärder som före-
slagits. De medel som anslås för köp av yrkesinriktade rehabiliterings-
åtgärder riskerar annars att inte bli utnyttjade på ett tillfredsställande
sätt. Uppgifterna är därför nödvändiga för en effektiv handläggning hos
försäkringskassorna. Uppgifterna är emellertid känsliga. Liksom be-
träffande uppgift om läkares namn föreligger även här en viss risk för
att en enskild försäkrads sjukdom eller art av sjukdom indirekt kan iden-
tifieras. Vad som behöver antecknas i ett register är dock endast kort-
fattade uppgifter. Olika slag av medicinska behandlingsåtgärder får inte
antecknas. Det är tillräckligt att ange "medicinsk behandling".
Utredningen har under två punkter föreslagit att vissa uppgifter som
har betydelse för utbetalning av sjukpenning skall få registreras. Detta
gäller bl.a. uppgift om tid under vilken den försäkrade är intagen för
vård på sjukhus eller i särskilt hem, tid i kriminalvårdsanstalt eller i
häkte. För sådan tid skall sjukpenningen enligt lag reduceras eller inte
betalas ut.
Datainspektionen har när det gäller dessa punkter motsatt sig en regi-
strering av sådana uppgifter som innebär att det direkt eller indirekt
framgår att någon är föremål för tvångsingripande. Inspektionen har,
under hänvisning till 4 § första stycket datalagen, anfört att denna typ
av uppgifter tillhör den allra känsligaste kategorin av uppgifter och att
inspektionen t.ex. får meddela tillstånd till ett register som skall inne-
hålla sådana uppgifter endast om det finns synnerliga skäl. Enligt in-
spektionen torde det vara tillräckligt att i sjukförsäkringsregistren ange
att ersättning inte skall betalas ut eller att den skall nedsättas med visst
belopp för viss tid. Därigenom skulle ur dataregistret inte kunna utläsas
orsaken till att ersättning inte skall betalas ut eller till att den skall sättas
ned.
Jag delar Datainspektionens uppfattning att registren inte bör innehålla
uppgift att någon är eller har varit föremål för tvångsingripande. Det bör
i sådana fall på sätt inspektionen föreslagit vara tillräckligt med en an-
teckning om att utbetalning inte skall ske eller att sjukpenning skall
betalas ut med reducerat belopp. I övrigt biträder jag utredningens för-
slag på dessa punkter. Jag kommer i specialmotiveringen att närmare
redogöra för vilka uppgifter som här avses.
Utredningen har också under en särskild punkt föreslagit att uppgifter
om inkomster och andra förhållanden som har betydelse för att bestäm-
ma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning etc. skall få registreras.
Datainspektionen har i anslutning till detta förslag i sitt remissyttrande
särskilt framhållit att inspektionen utgår från att sådana känsliga uppgif-
ter som anges i 4 § första stycket och 6 § andra stycket datalagen därvid
inte antecknas.
Uppgifter som avses i de angivna lagrummen är bl.a. uppgifter om att
någon misstänks för eller har dömts för brott eller har avtjänat straff
Prop. 1992/93:193
31
eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångs-
ingripande för vård eller omsorg enligt vissa särskilda lagar samt per-
sonuppgift som utgör omdöme eller annan värderande upplysning om
den registrerade.
Jag delar Datainspektionens uppfattning att sådana känsliga uppgifter
som jag nu har angett inte skall få antecknas i ett sjukförsäkringsregis-
ter.
Någon erinran i övrigt mot utredningsförslaget på denna punkt har inte
framförts av remissinstanserna och jag är för egen del beredd att godta
förslaget. Vilka uppgifter som här närmare avses kommer jag att beröra
i specialmotiveringen.
Utredningsförslaget innebär att de beslut som försäkringskassan fattar
i sådana ärenden som får handläggas med stöd av sjukförsäkringsregis-
tret också skall få antecknas i registret, såvitt avser utgången och de
bestämmelser som har tillämpats.
Försäkringsöverdomstolen har föreslagit att utredningsförslaget komp-
letteras med uppgift om avgöranden från högre instans. Jag delar den
uppfattningen och föreslår för egen del att även uppgift om förekomst av
överklagande får antecknas.
Utöver de uppgifter jag nu har behandlat måste, som utredningen har
föreslagit, ett register få innehålla uppgifter om tidpunkter för de för-
hållanden som får registreras. Slutligen måste ett register få innehålla
olika slag av tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att
uppfylla ändamålen med registret. Härmed avses uppgifter som främst
har att göra med försäkringskassans egen verksamhet och inte med den
enskilde. En förutsättning är dock att uppgifterna framstår som väsent-
ligen utan betydelse från integritetssynpunkt när det gäller försäkrade
eller andra personer om vilka ett sjukförsäkringsregister innehåller upp-
gifter. Den närmare regleringen av sådana tekniska och administrativa
uppgifter bör kunna ske genom verkställighetsföreskrifter. Jag återkom-
mer till frågan i specialmotiveringen.
Som framgått av den tidigare framställningen i detta avsnitt hänför sig
uppgifterna om de enskilda försäkrade i ett register till olika stadier i
försäkringskassans ärendehandläggning. För den som inte varit sjuk-
anmäld eller fått sjuklön kommer ett register i regel bara att innehålla de
allmänna ärendeuppgiftema. I sjukersättningsärenden får ytterligare
anteckningar ske beträffande den försäkrade. Flest uppgifter av olika
slag kommer att finnas i rehabiliteringsärendena. Dessa olika stadier bör
återspeglas i lagtexten. Jag föreslår därför en något annorlunda utform-
ning av lagtexten än vad utredningen gjort.
Jag har nyss vid behandlingen av vad ett sjukförsäkringsregister bör få
innehålla på ett par punkter anfört att en anteckning i ett register inte får
innehålla uppgift om att en försäkrad är eller har varit föremål för
tvångsingripande enligt särskilda lagar eller misstänks eller har dömts
för brott. Inte heller skall anteckningar som innefattar omdöme eller
annan värderande upplysning om en försäkrad få göras i ett register.
Ställningstagandet att uppgift om diagnos inte skall få anges i ett sjukför-
säkringsregister fordrar också särskild uppmärksamhet, särskilt när det
Prop. 1992/93:193
32
gäller anteckningar i ett register av uppgifter i rehabiliteringsärenden.
En anteckning t.ex. om arten av föreslagen, planerad eller vidtagen
rehabiliteringsåtgärd får inte innehålla uppgift om diagnos eller sjuk-
domsorsak beträffande en försäkrad. En särskild erinran om att en an-
teckning av en uppgift i ett register inte får innehålla uppgift om sådana
ömtåliga förhållanden som jag nu har berört bör tas in i registerlagen.
Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Terminalåtkomst till ett sjukförsäkringsregister får
endast finnas hos det lokalkontor som får föra registret.
När det gäller sjukförsäkringsregistret över sjömän får terminal-
åtkomst till registret finnas endast hos den försäkringskassa som
för detta register.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har berört frågan om ter-
minalåtkomst. Försäkringsöverdomstolen, som i dag har tillgång till det
centrala sjukförsäkringsregistret via terminal, har uttryckt förståelse för
att det kan finnas vissa svårigheter att ge domstolen terminaltillgång till
alla lokala sjukförsäkringsregister även om svårigheterna enligt dom-
stolen inte behöver överdrivas. Domstolsverket anser inte att det finns
något behov för försäkringsdomstolama att ha terminaltillgång till regi-
stren. Försäkringsrätten för Mellansverige anser däremot att domstolarna
bör ha sådan åtkomst till registren. Handikappförbundens centralkom-
mitté och Svenska Läkaresällskapet har framfört förslag om att behörig-
heten för lokalkontorens tjänstemän att få åtkomst till registret genom
terminal närmare regleras i registerlagen.
Skälen för mitt förslag: Den som har terminalåtkomst till ett ADB-
register kan ta del av registerinnehållet med hjälp av bildskärm. Från
integritetssynpunkt är det, som utredningen anfört, angeläget att man
inte låter åtkomsten till ett lokalt sjukförsäkringsregister omfatta fler
användare än som behövs med hänsyn till den verksamhet för vilken
registret förs. Eftersom registren i första hand inrättas för att lokal-
kontoren skall få ett förbättrat handläggningsstöd i sin individinriktade
verksamhet, ligger det nära till hands att begränsa terminalåtkomsten till
behöriga tjänstemän hos det registerförande lokalkontoret. Utredningen
har övervägt att av effektivitetsskäl och av administrativa skäl låta kret-
sen av dem som skall ha terminaltillgång till registren få omfatta andra
lokalkontor och respektive centralkontor. Utredningen har emellertid
funnit att detta inte är möjligt med hänsyn till risken för otillbörligt
intrång i de registrerades personliga integritet. Utredningen har därför
ansett att terminalåtkomsten bör begränsas till det lokalkontor som för
registret.
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 193
Trots att ett sjukförsäkringsregister enligt mitt förslag får ett mera be-
gränsat innehåll än vad utredningen har förslagit gör jag samma bedöm-
ning som utredningen har gjort i fråga om terminalåtkomst för andra
lokalkontor och centralkontor. Av integritetsskäl bör inte heller dom-
stolarna inom socialförsäkringsområdet ha terminalåtkomst till de lokala
sjukförsäkringsregistren. I detta sammanhang vill jag erinra om att den
nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål, som gällt
sedan den 1 juli 1991, innebär att det numera finns betydligt fler dom-
stolar än tidigare som handlägger socialförsäkringsmål.
När det gäller de frågor som tagits upp av Handikappförbundens cen-
tralkommitté och Svenska Läkaresällskapet anser jag inte att det är nöd-
vändigt att i registerlagen ta in mer detaljerade bestämmelser om termi-
nalåtkomsten till ett register än vad utredningen föreslagit. Jag påminner
om att datalagens bestämmelser om den registeransvariges skyldigheter,
om tillsyn och om straff och skadestånd blir tillämpliga i fråga om de
lokala sjukförsäkringsregistren. Datainspektionen har vidare utfärdat
allmänna råd om ADB-säkerhet för personregister. I dessa anges bl.a.
vad som bör iakttas i fråga om användarnas tillgång till uppgifter i regi-
stren. Råden innefattar sådana behörighetsfrågor som Handikappförbun-
dens centralkommitté och Svenska Läkaresällskapet anser bör regleras i
registerlagen.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: I registerlagen anges uttömmande i vilka fall uppgif-
ter i ett lokalt sjukförsäkringsregister skall få lämnas ut på ADB-
medium, nämligen
1. till ett annat lokalkontor när den försäkrade genom inskriv-
ning hos försäkringskassa skall tillhöra det kontoret eller om upp-
gifterna annars behövs där i ett ärende som gäller den försäkrade,
2. till Riksförsäkringsverket när det gäller uppgifter som behövs
där för
- verkställighet av beslut i ärenden som handläggs med stöd av
de lokala sjukförsäkringsregistren,
- andra administrativa åtgärder i sådana ärenden,
- uppdatering av Riksförsäkringsverkets sjukförsäkringsregister
som underlag för försäkringskassans beslut i ärenden om er-
sättningar och förmåner som handläggs utan stöd av lokalt
sjukförsäkringsregister,
- verkets handläggning av yrkesskadeärenden.
3. i övrigt endast till försäkringskassans centralkontor och Riks-
försäkringsverket för tillsyn, uppföljning och utvärdering av den
ärendehandläggning hos försäkringskassan för vilken ett sjukför-
säkringsregister får användas samt för framställning av statistik
över den verksamheten.
34
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt när det
gäller punkterna 1 och 2. Utlämnande enligt punkten 3 skall enligt ut-
redningsförslaget endast få ske efter en behovsprövning av regeringen
för särskilda fall. Utredningsförslaget innehåller också en bestämmelse
om utlämnande på ADB-medium som ansluter till utredningens förslag
om att regeringen eller, om regeringen föreskriver det, Datainspektionen
skall få besluta om att ett sjukförsäkringsregister för enskilda fall skall
få användas för forskning och framställning av statistik.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte särskilt uttalat
sig om utlämnande av uppgifter från sjukförsäkringsregistren på ADB-
medium. Vissa har dock tagit upp frågan. Försäkringsöverdomstolen
anser sålunda att det bör övervägas att ge domstolen och eventuellt ock-
så de allmänna förvaltningsdomstolarna tillgång till vissa uppgifter på
ADB-medium. Enligt Datainspektionen bör bestämmelserna om att rege-
ringen i vissa fall skall besluta om utlämnande av uppgifter på ADB-
medium kunna utgå ur förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen föreslår att
vissa uppgifter skall få föras över till Arbetarskyddsverket på ADB-
medium. Riksrevisionsverket framhåller att verket har behov av uppgif-
ter på ADB-medium för revision av försäkringskassorna och Riksförsäk-
ringsverket. Enligt Handikappförbundens centralkommitté skall identi-
fierbara uppgifter inte utan den enskildes medgivande kunna få lämnas
ut på ADB-medium till instans utanför försäkringskassan. Centralkom-
mittén anser också att i de fall uppgifter om den enskilde lämnas ut,
även inom socialförsäkringsadministrationen, bör den enskilde få skrif-
tligt besked om detta.
Skälen för mitt förslag: Flertalet av de uppgifter som enligt mitt för-
slag i det föregående skall få anges i ett sjukförsäkringsregister omfattas
av sekretess. Gällande sekretessbestämmelser inom socialförsäkrings-
området innebär att en uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden inte får lämnas ut eller på annat sätt röjas om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs (7 kap. 7 § sekretesslagen). Sekretessen
hindrar emellertid inte att en uppgift lämnas ut till en myndighet om det
följer av en uppgiftsskyldighet som är bestämd i lag eller förordning
(14 kap. 1 § sekretesslagen). Ett exempel på en sådan skyldighet är för-
ordningen (1980:995) om skyldighet för de allmänna försäkringskassor-
na att lämna uppgifter till andra myndigheter. I denna förordning före-
skrivs bl.a. att en försäkringskassa på begäran skall lämna uppgifter om
enskilda till domstol, Riksförsäkringsverket, Statens löne- och pensions-
verk, en annan allmän försäkringskassa eller en arbetsmarknadsmyndig-
het om uppgifterna behövs där i ärenden enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
annan jämförbar lagstiftning om ekonomisk förmån för enskilda eller
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.
En uppgift får vidare lämnas ut till en myndighet om det är uppenbart
att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse
som sekretessen skall skydda (14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen).
Denna generalklausul gäller dock endast under förutsättning att uppgifts-
Prop. 1992/93:193
35
utlämnandet inte strider mot sådan specialreglering av utlämnandet som
finns i lag eller förordning. När det gäller uppgift i personregister enligt
datalagen kan Datainspektionen vidare genom föreskrifter begränsa eller
utesluta tillämpning av generalklausulen (14 kap. 3 § andra stycket sek-
retesslagen). Utan hinder av sekretess får också uppgifter om utbetalda
ersättningar lämnas ut även till vissa enskilda (20 kap. 9 a § lagen om
allmän försäkring jämförd med 7 kap. 7 § fjärde stycket sekretesslagen).
För ytterligare beskrivning av sekretessen inom socialförsäkringen hän-
visar jag till avsnitt 6.
Utöver de bestämmelser som nu nämnts finns för uppgifter i person-
register en särskild sekretessbestämmelse i 7 kap. 16 § sekretesslagen
till skydd för enskildas personliga integritet. I denna bestämmelse före-
skrivs att sekretess gäller för personuppgift i personregister som avses i
datalagen, om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften
används för ADB-behandling i strid med datalagen. Om den registeran-
svarige finner att så är fallet när en fråga om utlämnande av en uppgift
aktualiseras, får uppgiften inte lämnas ut. Ett exempel på användning
som är oförenlig med datalagen är att uppgiften kan komma att föras in
i ett personregister för vilket behövligt tillstånd enligt datalagen saknas.
Ett annat fall är då den som är registeransvarig för ett personregister
enligt en föreskrift från Datainspektionen saknar befogenhet att föra in
uppgiften i fråga i registret. Om mottagaren har författningsstöd för att
föra personregister som skall innehålla de uppgifter som begärs utläm-
nade, kan uppgifterna lämnas ut.
Förbudet enligt bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen gäller oav-
sett på vilket medium uppgiften lämnas ut. Om förutsättningar finns för
att lämna ut uppgifter från ett personregister, bestämmer den utlämnande
myndigheten i vilken form utlämnande skall ske. Denna befogenhet kan
inskränkas genom föreskrifter i lag eller annan författning.
I detta fall har utredningen med hänsyn till integritetsaspektema funnit
att det bör meddelas uttömmande föreskrifter om utlämnandet av uppgif-
ter på ADB-medium. Utredningen har vidare funnit att dessa föreskrifter
bör tas in den lag som reglerar de lokala sjukförsäkringsregistren. Den-
na bedömning har inte ifrågasatts av remissinstanserna, dock att Data-
inspektionen tvekat om behovet av föreskrifter i ett par avseenden.
Jag delar i huvudsak utredningens bedömning men förordar en något
annorlunda reglering än den som utredningen har föreslagit. Jag åter-
kommer strax till detta och till Datainspektionens synpunkter.
Till en böljan står det klart att en rationell handläggning av ärendena
hos försäkringskassornas lokalkontor i ett par situationer förutsätter att
registeruppgifter får överföras på ADB-medium från ett lokalkontor till
ett annat. Det ena fallet är när en försäkrads kontorstillhörighet ändras,
t.ex. på grund av byte av bostadsort. Det andra är när ett lokalkontor
gett ett annat lokalkontor i uppdrag att handlägga ett ärende. I dessa
båda fall bör alltså överföring av uppgifter få ske på ADB-medium.
Den decentralisering av ärendehandläggningen som skett inom social-
försäkringsadministrationen under senare år innebär inte att utbetalning-
en av olika ersättningar som försäkringskassan beslutat om sker på det
Prop. 1992/93:193
36
lokala planet. För detta ändamål utnyttjas den centrala ADB-anläggning-
en hos Riksförsäkringsverket i Sundsvall. Detta gäller såväl de ersätt-
ningsärenden som skall kunna handläggas med stöd av ett lokalt sjukför-
säkringsregister som vissa andra ersättningsärenden som handläggs av
försäkringskassan. Exempel på sistnämnda ersättningsformer är föräldra-
penning och ersättning för närståendevård. Utbyggnaden och modernise-
ringen av det lokala ADB-stödet innebär emellertid inte att de nuvarande
utbetalningsfunktionema kommer att decentraliseras när det gäller de
ärenden som får handläggas med stöd av ett lokalt sjukförsäkringsregis-
ter. Utbetalningar skall alltså även i fortsättningen ske via Riksförsäk-
ringsverkets ADB-anläggning i Sundsvall. För att försäkringskassan
skall kunna verkställa sina beslut i dessa ärenden måste därför vissa
uppgifter få föras över till det centrala sjukförsäkringsregistret.
En annan rutin som kommer att finnas kvar i den centrala anläggning-
en är utskrift av olika blanketter för försäkringskassans räkning. Även
för denna rutin behöver vissa uppgifter från de lokala registren föras
över till det centrala registret.
Försäkringskassans beslut i de andra typer av ersättningsärenden som
jag nyss nämnde baseras delvis på samma uppgifter som ligger till grund
för beslut i sjukpenningärenden. Dessa ärenden kommer tills vidare att
handläggas med hjälp av det centrala registret. För att beslut i dessa
ärenden skall grundas på ett riktigt underlag måste vissa uppgifter från
de lokala sjukförsäkringsregistren få föras över till det centrala registret.
Av lagtexten bör framgå för vilka syften uppgiftsöverföringen får ske.
Jag kommer att i specialmotiveringen redogöra för de uppgifter som
behöver föras över för de ändamål jag nu har behandlat.
Som framgått inledningsvis svarar Riksförsäkringsverket för handlägg-
ningen av ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vissa äldre
författningar. För samordningen av handläggningen av dessa ärenden
och ärenden enligt lagen om arbetsskadeförsäkring är uppgiften att det
gjorts en anmälan om arbetsskada till försäkringskassan av betydelse.
Den uppgiften jämte uppgift om den försäkrades personnummer och
namn bör därför få föras över till Riksförsäkringsverket.
De föreslagna sjukförsäkringsregistren skall få användas för att följa
och utvärdera den ärendehandläggning som får ske med stöd av ett regi-
ster och för att framställa statistik över den verksamheten. Uppfölj-
ningen, utvärderingen och statistikframställningen är uppgifter som
utförs - förutom av lokalkontoren - av centralkontoren och Riksförsäk-
ringsverket. För att kunna utföra dessa uppgifter kommer central-
kontoren och Riksförsäkringsverket att behöva få tillgång till information
ur de lokala sjukförsäkringsregistren. Ofta torde, som utredningen an-
fört, detta informationsbehov kunna tillgodoses genom avidentifierade
uppgifter. Det kan emellertid förekomma att studier måste göras på
material som inte är avidentifierat. I likhet med utredningen anser jag att
det bör finnas en möjlighet att lämna ut uppgifter i ett lokalt sjukförsäk-
ringsregister på ADB-medium till respektive centralkontor och till Riks-
försäkringsverket. Enligt mitt förslag skall de lokala sjukförsäkrings-
registren också få användas för centralkontorens och Riksförsäkrings-
Prop. 1992/93:193
37
verkets tillsyn över den registerstödda ärendehandläggningen hos lokal-
kontoren. Även för detta ändamål bör överföring av uppgifter kunna få
ske på ADB-medium.
Utredningen har ansett att ett regelmässigt utlämnande inte bör tillåtas
av integritetsskäl. Utredningen har därför föreslagit att regeringen för
särskilda fall får medge att uppgifter i ett sjukförsäkringsregister får
lämnas ut till den centrala förvaltningen inom försäkringskassan (central-
kontoret) eller till Riksförsäkringsverket, om det behövs för att följa och
utvärdera verksamheten eller för att framställa statistik över verksam-
heten.
Datainspektionen har i sitt remissyttrande uttalat förståelse för utred-
ningens förslag att lägga beslutanderätten i dessa fall på regeringen men
har velat framhålla att de föreslagna bestämmelserna endast reglerar
formen för utlämnande och att det finns en viss fara med en sådan regle-
ring. Enligt inspektionen kan det ligga nära till hands att anta att ett
medgivande från regeringen om att få lämna ut uppgifter på ADB-me-
dium innebär att ett s.k. statsmaktsregister inrättas i sådana fall då mot-
tagaren inte har stöd för att ADB-registrera uppgifterna och det i rege-
ringsbeslutet inte klargörs att det inte är fråga om inrättande av ett stats-
maktsregister. Eftersom utredningen säkerligen inte ansett att ett rege-
ringsbeslut skall ha till följd att ett statsmaktsregister inrättas, kommer
det därför enligt inspektionen att på vanligt sätt att krävas att mottagaren
har tillstånd att hantera uppgifterna med hjälp av ADB. I fråga om det
tillståndskrav som gäller för personregister blir det då enligt inspektio-
nen ingen skillnad i förhållande till det fallet att centralkontoret och
Riksförsäkringsverket med hjälp av ADB vill registrera uppgifter från
sjukförsäkringsregister som man fått på papper i stället för på ADB-
medium. Inspektionen har därför ifrågasatt den reella betydelsen av
bestämmelserna.
De skäl som Datainspektionen anfört talar för att den av utredningen
föreslagna ordningen inte bör genomföras. Av stor betydelse för integri-
tetsskyddet är emellertid att det av registerlagen uttömmande skall kunna
utläsas till vilka utlämnande av uppgifter på ADB-medium skall få ske.
Det är därför nödvändigt att ta in en bestämmelse i registerlagen som
gäller utlämnande av uppgifter till ett centralkontor och till Riksförsäk-
ringsverket för tillsyn, uppföljning och utvärdering av försäkrings-
kassans verksamhet det här är fråga om samt för framställning av statis-
tik över den verksamheten.
Den markering av integritetsskyddet som ligger i en lagregel som före-
skriver att endast regeringen för särskilda fall får besluta om överföring
av uppgifter på ADB-medium kan ha ett värde i sig när det gäller att
upprätthålla respekten för den enskildes integritet. Hänsynen till den
enskilde bör dock bli tillgodosedd i tillräcklig utsträckning genom att det
som en följd av 7 kap. 16 § sekretesslagen och bestämmelserna i data-
lagen kommer att krävas att Riksförsäkringsverket och centralkontoren
har tillstånd av Datainspektionen, om det inte följer av lag eller förord-
ning, att ADB-behandla uppgifterna för att utlämnande skall kunna ske.
Att det i den förslagna registerlagen tas in en bestämmelse om att utläm-
Prop. 1992/93:193
38
nande får ske på ADB-medium innebär således inte i sig att Riksförsäk-
ringsverket och centralkontoren fått sådant tillstånd.
På grund av vad jag nu anfört anser jag att utredningens förslag om att
utlämnande på ADB-medium endast skall få ske för särskilda fall efter
beslut av regeringen inte bör genomföras.
Utredningen har diskuterat frågan att ge de domstolar som handlägger
socialförsäkringsmål möjlighet att få tillgång till uppgifter i ett lokalt
sjukförsäkringsregister på ADB-medium. Utredningen har emellertid
inte funnit det motiverat att uppgifter i registren skall få lämnas ut på
ADB-medium i dessa fall. Enligt utredningen bör försäkringskassorna
med utnyttjande av datatekniken lätt kunna göra de sammanställningar
och utskrifter som domstolarna behöver för handläggningen av över-
klagade ärenden.
Försäkringsöverdomstolen har i sitt remissyttrande framhållit att en
möjlighet att få tillgång till registeruppgifter på ADB-medium skulle
betyda en inbesparing av åtskilligt merarbete för både domstolar och
försäkringskassor och skulle säkra en fortsatt snabbhet i informations-
inhämtandet.
Effektivitetsskäl talar naturligtvis för Försäkringsöverdomstolens upp-
fattning. Dock framstår dessa skäl enligt min mening inte som så starka
att de väger över de försäkrades intresse av att registerlagen innehåller
ett så starkt integritetsskydd som möjligt. Jag anser således att det inte
finns tillräckliga skäl för att låta Försäkringsöverdomstolen och övriga
berörda domstolar få tillgång till uppgifter i sjukförsäkringsregistren på
ADB-medium. Jag noterar därvid att Domstolsverket i sitt remissytt-
rande förklarat sig dela utredningens bedömning.
Regeringen har i proposition 1992/93:215 föreslagit att Försäkrings-
överdomstolen läggs ned och att Regeringsrätten skall bli högsta instans
i socialförsäkringsmål. Om riksdagen godtar förslaget anser jag att den
bedömning jag nyss gjort bör vara relevant också när det gäller Rege-
ringsrätten.
Jag anser inte heller att det förebringats tillräckliga skäl för att tillåta
en överföring av uppgifter på ADB-medium från sjukförsäkringsregi-
stren till Riksrevisionsverket. Jag påminner om att jag tidigare inte hel-
ler varit beredd att låta ändamålen med registren omfatta Riksrevisions-
verkets behov av uppgifter för revision av socialförsäkringsadministra-
tionen.
Arbetarskyddsstyrelsen har i detta sammanhang tagit upp frågan om en
viss samordning av de lokala sjukförsäkringsregistren med Arbetar-
skyddsverkets informationssystem om arbetsskador, det s.k. ISA-syste-
met. Syftet med ISA-systemet är att bl.a. ge underlag för en detaljerad
arbetsskadestatistik. Arbetsskadeanmälan enligt lagen om arbetsskadeför-
säkring utgör grunden i systemet. Arbetarskyddsstyrelsen har nu fram-
fört det förslaget att vissa uppgifter som är gemensamma för de före-
slagna registren och ISA-systemet skall få föras över från dessa till ISA-
systemets ADB-register. Styrelsen anser att överföring via ADB-medium
skall få göras för alla sjukfall där en arbetsskadeanmälan från arbets-
Prop. 1992/93:193
39
givare föreligger eller där den försäkrade angett misstänkt arbetsskada
som grund för sin sjukfrånvaro.
Ett sjukförsäkringsregister med det innehåll jag har föreslagit i det
föregående innebär att vissa uppgifter om misstänkt arbetsskadade per-
soner kommer att tas in i registret. Flera av dessa uppgifter kommer
också att tas in Arbetarskyddsstyrelsens ISA-register på grundval av
material som översänds från försäkringskassan.
Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt remissyttrande anfört att en stor del
av det manuella arbetet med att skicka papper mellan försäkringskassan
och yrkesinspektionen skulle upphöra vid en samordning av ADB-regi-
streringen. Enligt Arbetarskyddsstyrelsen skulle också nuvarande bortfall
i den manuella hanteringen försvinna.
Jag ifrågasätter inte att det uppkommer vissa rationaliserings- och
effektivitetsvinster med en sådan samordning av registren som Arbetar-
skyddstyrelsen föreslår. De uppgifter från en arbetsskadeanmälan eller
uppgifter som försäkringskassan i ett senare skede tillställer Arbetar-
skyddsverket i ett arbetsskadefall och som registreras i ISA-registret är
dock betydligt flera än dem som kommer att finnas i ett sjukförsäkrings-
register av det slag som jag har föreslagit. En manuell registrering i
ISA-registret av uppgifter från arbetsskadeanmälan eller annat pappers-
dokument från försäkringskassan kommer därför ändå att få ske hos
Arbetarskyddsverket. Jag finner mot den bakgrunden och med hänsyn
till mängden av lokala register som måste blandas in vid en ADB-över-
föring att den samordning av ISA-registret med de lokala registren som
Arbetarskydsstyrelsen förordat inte är lämplig. Denna fråga får över-
vägas i samband med frågan om reglering av de centrala registren. Jag
biträder därför inte Arbetarskyddsstyrelsens förslag. Jag utesluter där-
med inte att sådana överväganden som jag nyss nämnde kan komma att
leda till att lagen om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäk-
ringskassorna, om den godtagits av riksdagen, behöver ändras för att
möjliggöra utlämnanden av uppgifter på ADB-medium till ett centralt
statistikregister.
De begränsningar i möjligheterna att lämna ut uppgifter på ADB-me-
dium som jag har föreslagit i det föregående utgör i förening med sekre-
tessreglerna ett mycket gott skydd för den enskildes integritet. Enligt
min bedömning är det därför inte nödvändigt att, som Handikappför-
bundens centralkommitté förespråkat, särskilt föreskriva att samtycke
från den enskilde skall föreligga för att utlämnande av uppgifter från ett
sjukförsäkringsregister skall få ske på ADB-medium.
Jag kommer i ett följande avsnitt att föreslå att de registeransvariga
försäkringskassorna skall vara skyldiga att allmänt informera de försäk-
rade om ändamålet med ett sjukförsäkringsregister, om registrets inne-
håll m.m. Jag anser därför man kan undvara bestämmelser om sådana
särskilda besked till de försäkrade som Handikappförbundens central-
kommitté förordat. En sådan underrättelseskyldighet skulle innebära en
betydande byråkratisering av försäkringskassans arbete.
Prop. 1992/93:193
40
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Användningen av integritetskänsliga uppgifter som
sökbegrepp i ett sjukförsäkringsregister regleras i lagen om sjuk-
försäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna.
Flertalet av de allmänna ärendeuppgifterna och uppgifterna i
ersättningsärenden får användas som sökbegrepp. Uppgifter som
inte behöver vara sökbara för försäkringskassans handläggning av
ärenden har uteslutits som sökbegrepp. Detta gäller t.ex. uppgift
om den försäkrades telefonnummer och grad av nedsatt arbets-
förmåga. Uppgift om medborgarskap har av integritetsskäl ute-
slutits som sökbegrepp.
Uppgifter i rehabiliteringsärenden får användas som sökbegrepp
endast i sådana ärenden samt för uppföljning och utvärdering av
försäkringskassans verksamhet och för framställning av statistik
över den verksamheten.
Därutöver får vissa tekniska och administrativa uppgifter som
behövs för att tillgodose ändamålen med ett register användas som
sökbegrepp enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Till
skillnad från mitt förslag får enligt utredningsförslaget uppgift om diag-
nos, sjukdomsorsak, företagshälsovårdstillhörighet samt vissa uppgifter
om läkare eller annan intygsgivare registreras. Utredningens förslag
innebär att dessa uppgifter i viss utsträckning också skall få användas
som sökbegrepp. Förslaget saknar bestämmelse om sökbegrepp när det
gäller uppgift om anledning till att ett ersättningsärende avslutats.
Remissinstanserna: Endast ett mindre antal remissinstanser har uttalat
sig om sökbegreppen. Landstingsförbundet och Tjänstemännens central-
organisation uttrycker tillfredsställelse med utredningsförslaget. Om-
budsmannen mot etnisk diskriminering understryker vikten av att uppgif-
ter om medborgarskap inte får vara sökbara. Datainspektionen anser att
utredningens förslag om sökmöjligheter beträffande uppgifter om diag-
nos och sjukdomsorsak bör begränsas ytterligare. Riksförsäkringsverket,
Riksrevisionsverket, Försäkringskasseförbundet, Medicinska forsknings-
rådet och Socialvetenskapliga forskningsrådet anser att uppgifter i ett
register om läkare och annan intygsgivare bör vara sökbara i större
utsträckning än vad utredningen har föreslagit. De tre förstnämnda av
dessa remissinstanser anser dessutom - i likhet med Landsorganisationen
i Sverige och Försäkringsanställdas förbund - att avslutningsanledning
för sjukfall eller uppgift om anledning till att ett ersättningsärende av-
slutats bör tillåtas som sökbegrepp. Riksrevisionsverket anser också att
tillåtna sökmöjligheter även bör få användas för revision.
Skälen för mitt förslag: Enligt mitt förslag om innehållet i ett sjukför-
säkringsregister får ingen diagnosregistrering ske. Inte heller skall i ett
41
register få antecknas uppgifter om läkare eller annan intygsgivare. Vad
remissinstanserna anfört i fråga om sökmöjligheter beträffande sådana
uppgifter föranleder därför inte någon vidare kommentar från min sida.
Jag övergår nu till att något beröra frågan om offentlighetsprincipens
tillämpning på ADB-upptagningar som en bakgrund till den närmare
motiveringen av mitt förslag om sökbegrepp.
Offentlighetsprincipen innebär bl.a. att allmänheten har rätt att ta del
av allmänna handlingar. Med handling avses enligt tryckfrihetsförord-
ningen inte endast pappersdokument utan även upptagningar som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med hjälp av tekniskt
hjälpmedel. En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet
och är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet. En
ADB-upptagning anses förvarad hos en myndighet, om upptagningen är
tillgänglig för myndigheten för överföring i sådan form att den kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Vaije sammanställning av
sakligt sammanhängande uppgifter i en upptagning som en myndighet
kan göra med hjälp av tillgängliga program är att anse som en handling
som förvaras hos myndigheten. En förutsättning är dock att samman-
ställningen skall kunna göras med rutinbetonade åtgärder. Detta innebär
att sammanställningen skall kunna göras med en enkel arbetsinsats och
utan nämnvärda kostnader eller andra komplikationer.
Den information i allmänna handlingar i ett ADB-system som är till-
gänglig för en myndighet skall på begäran lämnas ut till allmänheten,
om informationen inte är sekretessbelagd. Detta innebär att allmänheten
och myndigheten i princip är likställda när det gäller tillgången till in-
formationen. Principen gäller oavsett om myndigheten faktiskt själv har
gjort en sammanställning av informationen eller inte och oberoende av
om informationen behövs för myndighetens verksamhet. Om informa-
tionen är tillgänglig genom rutinbetonade åtgärder, skall den på begäran
lämnas ut. En tänkt sammanställning av uppgifter kan alltså vara att
anse som en allmän handling, även om det tidigare inte existerat någon
sådan sammanställning.
En myndighets möjligheter - och därmed allmänhetens - att få tillgång
till sammanställningar av sådana uppgifter som finns i myndighetens
ADB-system kan underkastas såväl tekniska som rättsliga begränsningar.
När det gäller personregister följer av 2 kap. 3 § andra stycket tryck-
frihetsförordningen att en myndighets befogenhet att göra upptagningar
tillgängliga för egen räkning kan begränsas genom lag, förordning eller
särskilda beslut, som grundar sig på lag. Rättsliga begränsningar av
detta slag kan ske genom föreskrifter om användningen av s.k. sök-
begrepp i personregister.
Om inga begränsningar görs av sökbegreppen i ett personregister,
följer av offentlighetsprincipen att en myndighet måste använda sig av
alla till buds stående sökmöjligheter när någon begär uppgifter ur myn-
dighetens ADB-register. Genom att olika registeruppgifter används som
sökbegrepp kan, som utredningen framhållit, oönskade och oförutsedda
följder uppstå. En sådan följd är att ett urval och en sammanställning av
i och för sig harmlösa uppgifter kan framstå som integritetskränkande.
Prop. 1992/93:193
42
Ingår känsliga uppgifter i en sådan sammanställning kan denna komma
att upplevas som mycket kränkande.
I samband med behandlingen av regeringens prop. 1989/90:40 om tull-
registerlag uttalade riksdagen att frågan om vilka sökbegrepp som skall
få användas i ett register är av stor betydelse för den personliga integri-
teten och att det därför är viktigt att sökbegrepp som är känsliga från
integritetssynpunkt endast används i begränsad utsträckning. Använd-
ningen av sådana sökbegrepp bör enligt riksdagsuttalandet regleras i lag
medan användningen i andra fall bör kunna regleras genom verkställig-
hetsföreskrifter (yttr. 1989/90:KU5y, bet. 1989/90:SkU19, rskr.
1989/90:188).
De lokala sjukförsäkringsregistren kommer enligt mitt förslag i det
föregående att innehålla flera uppgifter som är känsliga från integritets-
synpunkt. Användningen av dessa uppgifter som sökbegrepp bör därför
regleras i själva lagen. I vilken utsträckning vaije uppgift skall få an-
vändas som sökbegrepp får - med beaktande av riksdagens uttalande -
bedömas efter en avvägning mellan å ena sidan de försäkrades intresse
av integritetsskydd och å andra sidan det allmänna intresset av att verk-
samheten hos försäkringskassorna bedrivs effektivt.
Utredningens förslag innebär att vissa registrerade uppgifter skall få
användas som sökbegrepp utan några särskilda begränsningar. Till denna
grupp hör uppgifter om en försäkrads personnummer, namn, adress,
folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort.
Uppgifter om en försäkrads personnummer och namn är absolut nöd-
vändiga för ärendehandläggningen hos försäkringskassan. Behövliga för
handläggningen är också adressuppgifter. Som utredningen anfört kan ett
lokalkontor behöva få uppgift om vilka försäkrade som bor i ett visst
område när försäkringsk issan önskar gå ut med viss lokal information.
Vid eventuella ändringar i ett lokalkontors verksamhetsområde så att det
inte längre omfattar hela församlingar måste försäkringskassan också
kunna få fram uppgifter om vilken fastighet en försäkrad är folkbokförd
på. Sökning på uppgift om folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort
bör därför kunna ske.
Till den angivna gruppen av sökbegrepp har utredningen vidare hänfört
uppgifter om sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid. Sökning
på uppgift om sjukpenninggrundande inkomst motiverar utredningen
med att försäkringskassan vid höjningar av basbeloppet skall kunna
utreda frågan om det sjukpenninggrundande inkomstbeloppet skall höjas
för dem som redan har en sjukpenninggrundande inkomst motsvarande
sju och ett halvt basbelopp, det s.k. taket. Jag ansluter mig till den be-
dömningen. Uppgift om årsarbetstid behöver vara sökbar bl.a. för upp-
följning av frågor som rör deltidsanställda.
Uppgifter om tidpunkt för sjukanmälan, sjukperiod, sjukskri vnings-
period, förekomsten av anmälan om arbetsskada samt uppgift om försäk-
ringskassans beslut, såvitt avser utgången och de bestämmelser som har
tillämpats är också uppgifter som enligt utredningens förslag är sökbara
utan särskilda begränsningar. Motivet när det gäller uppgift om tidpunkt
för sjukanmälning och sjukperiod är behovet av att kunna bevaka långa
Prop. 1992/93:193
43
sjukfall och göra sjukkontroller. Jag instämmer i den motiveringen.
Några särskilda motiveringar för övriga nu nämnda uppgifter har ut-
redningen inte redovisat. Det framstår emellertid som uppenbart att
dessa uppgifter behövs som sökbegrepp framför allt for uppföljning och
utvärdering av försäkringskassornas verksamhet och för framställning av
statistik över den verksamheten. Jag ansluter mig till utredningens för-
slag även i dessa delar. Som sökbegrepp bör vid sidan av uppgift om
försäkringskassans beslut också få användas uppgifter om beslut från
högre instans och om överklagande, vilka uppgifter jag tidigare före-
slagit skall få ingå ett lokalt sjukförsäkringsregister. Vidare bör som
sökbegrepp få användas uppgift om sjuklön och sjuklöneperiod. Dessa
uppgifter behöver vara sökbara för kontroller vid handläggning av ären-
den enligt 16 och 20 §§ sjuklönelagen.
Till den grupp av sökbegrepp som jag nu har uppehållit mig vid bör
enligt min mening också hänföras uppgift om anledning till att ett ersätt-
ningsärende avslutats.
Utredningen har vidare föreslagit att vissa uppgifter skall få användas
som sökbegrepp i begränsad utsträckning, nämligen bara i rehabili-
teringsärenden samt för uppföljning, utvärdering, forskning och fram-
ställning av statistik. De uppgifter som utredningen har avsett är, bort-
sett från uppgifter om diagnos och sjukdomsorsak, uppgifter om arbets-
givare, dennes adress och telefonnummer, näringsgren och arbetsställe
eller arbetsställenummer eller fartyg, den företagshälsovård som den
försäkrade tillhör, yrke och arbetsuppgifter, förekomsten av rehabilite-
ringsutredning, ansökan om rehabiliteringsersättning, fastställd rehabili-
teringsplan samt arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller
vidtagna åtgärder.
Jag har i det föregående (avsnitt 4.4) föreslagit att uppgift om företags-
hälsovårdstillhörighet inte skall få registreras. Frågan om denna typ av
uppgift som sökbegrepp är därför inte aktuell. I övrigt behövs nyss
angivna uppgifter som sökbegrepp för att försäkringskassans verksamhet
enligt den nya rehabiliteringslagstiftningen skall bli effektiv, bl.a. i arbe-
tet med att tillse att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter i rehabilite-
ringsverksamheten och att nödvändiga åtgärder vidtas. De nu berörda
sökbegreppen behövs också, som utredningen anfört, för uppföljning
och utvärdering av försäkringskassans verksamhet som avses i 2 och
3 §§ och för framställning av statistik över den verksamheten. Detta har
inte ifrågasatts från något håll.
Mot bakgrund av mitt tidigare ställningstagande att registerlagen inte
bör innehålla någon bestämmelse om att ett register får användas för
forskning bör inte heller i lagen föreskrivas att vissa uppgifter får an-
vändas som sökbegrepp för forskning.
Utredningen har vid sina överväganden om vilka uppgifter som skall få
användas som sökbegrepp funnit att vissa uppgifter inte behöver vara
sökbara för försäkringskassornas handläggning av ärenden. Hit hör
uppgift om en försäkrads telefonnummer, karenstid, grad av nedsatt
arbetsförmåga, förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan
intygsgivare, tidpunkt för inträffad arbetsskada, förekomsten av utred-
Prop. 1992/93:193
44
ning om sociala förhållanden som utförts av försäkringskassan samt
arbetsplatsutredning och annan utredning, uppgifter som har betydelse
för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning m.m.
samt uppgifter som har betydelse för utbetalning av sjukpenning m.m.
Jag har i det föregående (avsnitt 4.4) föreslagit att uppgift om före-
komsten av utredning om sociala förhållanden, som utförts av försäk-
ringskassan, och arbetsplatsutredning inte skall få registreras annat än
under benämningen "annan utredning". Frågan om dessa typer av upp-
gifter som sökbegrepp är därför inaktuell redan av detta skäl. I övrigt
ansluter jag mig i nu berörda delar till utredningens förslag.
Utredningen har funnit att uppgift om medborgarskap av integritetsskäl
inte bör tillåtas som sökbegrepp. Jag vill i detta sammanhang anföra
följande. Som Statens invandrarverk anfört i sitt remissyttrande finns
bland invandrare grupper med särskilt hög frekvens av långtidssjuk-
skrivna och förtidspensionerade. I arbetet med att få ner ohälsotalet och
därmed minska kostnaderna för sjukförsäkringen är det en angelägen
uppgift att även utröna orsakerna till de långa sjukfallen och förtidspen-
sioneringarna bland invandrargrupperna. Att få använda uppgift om
medborgarskap som sökbegrepp skulle därvid vara värdefullt. Till detta
kommer den betydelse för försäkringskassan som en sökmöjlighet på
medborgarskap skulle ha för att t.ex. kunna nå ut med information till
vissa invandrargrupper om rätt till sjukpenning och andra förmåner. Mot
att använda uppgift om medborgarskap som sökbegrepp kan emellertid,
som utredningen framhållit, anföras att detta kan användas för att i otill-
börligt syfte spåra flyktingar och andra invandrare från ett visst land.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har särskilt framhållit att
främlingsfientlig verksamhet i landet inte på något sätt får underlättas
eller underbyggas. Trots att starka skäl talar för att uppgift om med-
borgarskap skall få användas som sökbegrepp finner jag vid en avväg-
ning mellan dessa skäl och det enskilda skyddsintresset att det sist-
nämnda intresset ändå väger så tungt att en sådan sökmöjlighet inte bör
tillåtas. I detta sammanhang kan erinras om att sökning på medborgar-
skap inte heller är tillåten enligt lagen (1990:1536) om folkbokförings-
register. Jag vill dock här nämna att om uppgifter i ett sjukförsäkrings-
register lämnas ut för forskning och Datainspektionen lämnar tillstånd
att för detta ändamål få bearbeta uppgifterna med hjälp av ADB så an-
kommer det på inspektionen att meddela de föreskrifter som behövs
beträffande sökbegrepp. Frågan om att få använda uppgift om medbor-
garskap som sökbegrepp kan alltså komma att bli prövad på nytt i annat
sammanhang.
Som tidigare har framgått skall ett sjukförsäkringsregister enligt mitt
förslag få innehålla uppgifter om tidpunkter för registrerade förhållanden
och om de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att
tillgodose ändamålen med registret. Regleringen av dessa avses ske
genom verkställighetsföreskrifter. Det är då som utredningen anfört inte
möjligt att på ett mera ingående sätt i lagen reglera sökmöjligheterna
beträffande dessa uppgifter. Uppgifterna är dock inte av integritets-
känslig natur och det bör därför, som utredningen har föreslagit, kunna
Prop. 1992/93:193
45
överlämnas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer att meddela närmare föreskrifter om användningen av dessa uppgif-
ter som sökbegrepp. I lagen om sjukförsäkringsregister hos de allmänna
försäkringskassorna bör därför tas in ett bemyndigande i detta avseende.
Jag har tidigare förklarat att jag inte är beredd att föreslå att ända-
målen med registren skall få omfatta Riksrevisionsverkets behov av
information för revision av socialförsäkringsadministrationen. Enligt min
mening kan det då inte heller vid utformningen av sökbegreppen komma
i fråga att beakta behovet av uppgifter för revision. Jag vill dock i detta
sammanhang erinra om att sammanställningar ur registret som försäk-
ringskassan gör eller kan göra med tillåtna sökmöjligheter är att betrakta
som allmänna handlingar. De är därför tillgängliga för Riksrevisions-
verket inom ramen för gällande regler om offentlighet och sekretess.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Enligt huvudregeln skall uppgifter i ett ärende som
finns i ett sjukförsäkringsregister gallras tio år efter det att ärendet
avslutats. Vissa uppgifter i ärenden om rehabilitering skall dock
gallras fem år efter utgången av det år då ärendet där uppgiften
förekommer har avslutats. Undantag från gallringsplikten görs för
grunduppgifter som den försäkrades personnummer och namn,
adress och telefonnummer, medborgarskap, folkbokföringsfastig-
het och folkbokföringsort. Dessa uppgifter får inte gallras så länge
den försäkrade är inskriven vid det lokalkontor, eller i fråga om
sjömän den försäkringskassa, som för registret.
Ett urval av ett registermaterial får utan hinder av gallringsplik-
ten bevaras för forskningens behov. Närmare föreskrifter om
bevarande får meddelas av regeringen eller av den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådant material skall överlämnas till arkiv-
myndighet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag, bortsett från
den femåriga gallringsfristen för vissa uppgifter i rehabiliteringsärenden,
undantaget från gallringsplikten för vissa grunduppgifter samt bestäm-
melsen om att material som bevaras för forskningen skall överlämnas till
arkivmyndighet. Utredningsförslaget innehåller en bestämmelse om en
treårig gallringsfrist för uppgifter som inte skall få registreras enligt mitt
förslag, nämligen diagnos, sjukdomsorsak samt uppgifter om läkare och
annan intygsgivare.
Remissinstanserna: Ett tiotal remissinstanser har berört frågorna om
gallring och bevarande. Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker
uttryckligen utredningens förslag. Riksförsäkringsverket anser att den
treåriga gallringsfristen enligt utredningens förslag även bör omfatta
uppgifter om tid då sjukpenning inte skall utgå, bl.a. på grund av intag-
ning i kriminal vårdsanstalt. Flera av remissinstanserna betonar betydel-
46
sen av att material ur registren bevaras för forskning. Riksarkivet anser
att det i lag bör regleras dels vilka uppgifter som skall bevaras för forsk-
ning, dels på vilket sätt lagring och förvaring skall ske. Riksarkivet
anser också att frågan om överlämnande till arkivmyndighet av material
som skall bevaras för forskning bör regleras i lag eller förordning. Ar-
betsmiljöinstitutet framhåller att utredningen fört en nyanserad dis-
kussion om gallring med avseende på den motsättning som finns mellan
forskningens behov av uppgifter och den enskildes behov av integritets-
skydd. Institutet anser dock att utredningens förslag inte i tillräcklig
utsträckning beaktar behovet av att i vissa fall kunna spara uppgifter
under lång tid. Medicinska forskningsrådet välkomnar förslaget att rege-
ringen bemyndigas ta närmare ställning till urvalet av uppgifter för
forskning. Medicinska forskningsrådet, Socialvetenskapliga forsknings-
rådet och Samhall betonar vikten av att urvalet görs så, att longitudinella
studier i olika avseenden blir möjliga att genomföra.
Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om bevarande och gallring av
allmänna handlingar hos myndigheter finns i arkivlagen (1990:782).
Lagen gäller också för de allmänna försäkringskassorna. Huvudprin-
cipen enligt arkivlagen är att allmänna handlingar skall bevaras. Gallring
får ske, men därvid skall alltid beaktas att återstående material skall
kunna tillgodose
1. rätten att ta del av allmänna handlingar,
2. behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
3. forskningens behov.
Arkivlagen medger att avvikande bestämmelser om gallring ges i an-
nan lag eller i förordning.
Ett lokalt sjukförsäkringsregister kommer att innehålla känsliga uppgif-
ter och utgångspunkten bör därför, som utredningen har anfört, vara att
uppgifterna i registret skall gallras. Bestämmandet av den tid efter vilken
uppgifterna skall gallras får ske efter en avvägning mellan å ena sidan
integritetsintresset och å andra sidan insyns- och rättssäkerhetsaspekter,
myndigheternas informationsbehov samt forskningsintresset.
Utredningen har som huvudregel föreslagit att uppgifterna i registret
skall gallras tio år efter utgången av det år då ärendet där uppgiften
förekommer har avslutats. Utredningen har därvid beaktat dels den tids-
rymd under vilken försäkringskassan behöver ha tillgång till uppgifterna
för sitt löpande arbete, dels under hur lång tid uppgifterna måste bevaras
för att tillgodose kravet på att enskilda inte skall gå miste om sina rättig-
heter enligt socialförsäkringarna. I sistnämnda avseende har utredningen
särskilt beaktat vad som föreskrivs om rätt till ersättning för förfluten tid
för olika förmåner, bl.a. att den längsta tid under vilken ersättnings-
anspråk kan göras gällande är den sexårsfrist för ansökan om bl.a. sjuk-
penning som finns angiven i lagen om arbetsskadeförsäkring. Utredning-
en har i sin bedömning av bevarandetidens längd även vägt in möjlig-
heten av att ett beslut av försäkringskassan kan komma att överklagas
och att uppgifterna i ärendet kan behöva kompletteras under dom-
stolsprocessen. Utredningens bedömningar om en tioårig bevarandetid
som huvudregel för uppgifter i ett sjukförsäkringsregister har godtagits
Prop. 1992/93:193
47
av flertalet remissinstanser som yttrat sig om gallring. För egen del
finner jag också att denna tid synes vara väl avvägd och jag ansluter mig
därför till utredningens förslag.
De mest integritetskänsliga uppgifterna i ett sjukföijsäkringsregister en-
ligt mitt förslag är de som kan förekomma i rehabiliteringsärenden. Det
gäller här uppgift om förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan
om rehabiliteringsersättning och fastställd rehabiliteringsplan, förekomst-
en av annan utredning än rehabiliteringsutredning samt arten av och
tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna rehabiliterings-
åtgärder. Hänsynen till den enskildes integritet i fråga om detta slag av
uppgifter väger så pass tungt att en kortare gallringsfrist än tio år bör
gälla. Jag anser att en lämpligt avvägd gallringstidpunkt är fem år efter
utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats.
Den föreslagna tidsfristen överensstämmer med vad som gäller enligt
socialtjänstlagen om gallring av uppgifter om ömtåliga personliga för-
hållanden som finns antecknade i personregister hos socialnämnden.
Vissa grunduppgifter bör alltid finnas för en försäkrad som genom in-
skrivning fortlöpande hör till det lokalkontor som för sjukförsäkrings-
registret. Detta bör också gälla i fråga om försäkrade som är registrera-
de i det särskilda sjukförsäkringsregistret över sjömän. Undantag från
gallringsskyldigheten bör därför göras för uppgifter om personnummer
och namn, adress och telefonnummer, medborgarskap, folkbokförings-
fastighet och folkbokföringsort. Om karenstid gäller i sjukförsäkringen
bör inte heller denna uppgift gallras.
Riksförsäkringsverkets förslag att en treårig gallringsfrist skall gälla
för uppgift om tid då sjukpenning på grund av olika tvångsingripanden
skall reduceras eller inte utges är inte längre aktuellt. Som jag tidigare
anfört skall orsaken till att sjukpenning skall reduceras eller inte utges i
sådana fall inte få framgå av ett sjukförsäkringsregister. En uppgift om
att sjukpenning inte skall utges eller att reducerad sjukpenning skall
utges kan enligt min mening omfattas av den tioåriga gallringsfristen.
Utredningen har funnit att en del av uppgifterna i sjukförsäkrings-
registren bör få sparas för forskningens behov och har föreslagit att en
bevaranderegel tas in i registerlagen. Undantag från gallringsskyldig-
heten skall således få göras genom föreskrifter som har meddelats i en
förordning eller med stöd av förordning och som gäller bevarande av ett
urval av material for forskningens behov. Undantaget bör enligt utred-
ningen gälla uppgifter som utgör ett representativt urval av län och kom-
muner (intensivdataområden) och beträffande övriga delar av landet ett
representativt urval av personer (individbaserade urval). Urval för for-
skningens behov skall också kunna göras genom att endast vissa uppgif-
ter sparas. Enligt utredningen bör det dock ankomma på regeringen att
närmare utforma gallringsundantagen.
Den valda lösningen har kritiserats av Riksarkivet. Enligt Riksarkivet
bör särbestämmelser som tar över arkivlagens grundregler om gallring
ha lagform. Således bör enligt Riksarkivet föreskrifter om vilka uppgif-
ter som skall undantas från gallring och hur dessa skall lagras och för-
varas meddelas i registerlagen. Riksarkivet anser också att bevarande av
Prop. 1992/93:193
48
uppgifter som sker genom urval inom intensivdataområden och genom
individbaserade urval inte helt täcker forskningens behov. Riksarkivet
anför bl.a. att hela landet ibland måste inkluderas i en undersökning för
att vetenskapligt säkra resultat skall kunna nås. Vissa uppgifter som kan
bedömas ha ett bredare forskningsintresse bör därför enligt Riksarkivet
inte bevaras enbart i statistiskt eller geografiskt urval utan rikstäckande.
Riksarkivet föreslår att sådana uppgifter ”avställs" tre eller tio år efter
utgången av det år då ärendet där uppgifterna förekommer har avslutats
beroende på uppgiftens art. Avställda uppgifter kan enligt Riksarkivet
lagras sekvensiellt på ADB-medium eller överföras på annat medium,
t.ex. mikrofilm.
Arbetsmiljöinstitutet har framhållit behovet av att spara uppgifter under
tillräckligt lång tid för att försäkringskassornas lokalkontor skall kunna
avläsa eventuella effekter av insatta rehabiliteringsåtgärder. Institutet
anser att de gallringsgrunder för forskning som utredningen har före-
slagit inte ger lokalkontoren sådana möjligheter. Lokalkontoren bör
därför enligt institutet ges befogenhet att i särskilda fall bevara data
under längre tid än vad som följer av de tidsfrister för gallring av upp-
gifter som utredningen har föreslagit.
För egen del vill jag anföra följande. De lokala sjukförsäkrings-
registren kommer att innehålla information av intresse för olika slag av
forskning såsom medicinsk, yrkesmedicinsk eller epidemiologisk forsk-
ning eller forskning som är arbetsmiljörelaterad eller relaterad till den
yttre miljön. I sådan forskning är det ofta nödvändigt att ha tillgång till
individrelaterade uppgifter som har bevarats kontinuerligt under en
längre tid. Detta är t.ex. fallet vid forskning som går ut på att utröna
eventuella samband mellan sjukdom och olika faktorer i arbetsmiljön.
Det är därför viktigt att uppgifterna i sjukförsäkringsregistren bevaras i
så stor omfattning som möjligt. I vilken utsträckning bevarande skall få
ske måste bedömas efter en avvägning mellan de enskildas intresse av
skydd för sin personliga integritet och forskningens behov av uppgifter.
Lika med utredningen anser jag att en sådan avvägning leder till att
vissa uppgifter måste få sparas för forskningens behov. Detta innebär att
det behövs föreskrifter om undantag från den tidigare föreslagna huvud-
regeln om gallringsplikt för att forskningsintresset skall kunna tillgodo-
ses. Jag är därmed inne på den författningsmässiga regleringen av gall-
ringsundan tagen.
Som jag tidigare har redovisat medger arkivlagen att bestämmelser om
gallring som avviker från arkivlagens gallringsregler ges i annan lag
eller förordning. Motivet för detta undantag är att gallring på vissa om-
råden behöver ske efter delvis andra kriterier än de som ställs upp i
arkivlagens gallringsregel. Ett sådant område är där bevarandefrågan
måste bedömas också med särskild hänsyn till integritetsaspekten. I
förarbetena till arkivlagen sägs att särbestämmelser som skall ta över
grundregeln för gallring som regel bör ha lagform. Vidare sägs att det
dock kan tänkas fall då det vore en onödig åtgärd att lagreglera enbart
med hänsyn till en gallringsbestämmelse. En viss möjlighet borde därför
Prop. 1992/93:193
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 193
49
finnas att ge avvikande bestämmelser även i förordning (se prop.
1989/90:72 s. 44 och bet. 1989/90:KrU29 s. 12).
De återgivna förarbetsuttalandena, på vilka Riksarkivet uppenbarligen
grundar sin uppfattning, syftar enligt min mening i första hand på så-
dana särbestämmelser om gallringsplikt för integritetskänsligt material
som jag har föreslagit i det föregående. Däremot kan knappast avsikten
ha varit att undantag från en sådan gallringsplikt alltid bör regleras i lag.
Denna uppfattning vinner stöd av uttalanden som gjordes i proposi-
tionen med förslaget till arkivlag i samband med behandling av frågan
om att göra särregler om gallring i då befintliga registerförfattningar
mer enhetliga (prop. 1989/90:72 s. 44 ff.). Det konstaterades därvid att
författningar som reglerade olika integritetskänsliga register i regel inne-
höll gallringsregler som var omvända i förhållande till de föreslagna
gallringsreglema i arkivlagen, dvs. materialet skall förstöras efter en
viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. Denna
omvända princip ansågs emellertid rimlig med hänsyn till de integritets-
aspekter som kunde föreligga på de särskilda registerlagarnas område.
När det gällde de undantag från gallringsskyldigheten som kunde komma
i fråga på registerlagarnas område fann föredragande departements-
chefen anledning att se något olika på dem från lagstiftningsteknisk
synpunkt. Sammanfattningsvis anförde departementschefen därvid att
undantag som förestavades av hänsyn till insynsaspekten, myndigheter-
nas informationsbehov och rättssäkerhetsaspekter som regel borde tas in
direkt i den särskilda registerlagen. Ytterligare undantag från gallrings-
skyldigheten skulle däremot kunna få föreskrivas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämde. Det fick enligt departementschefen
förutsättas att dessa bemyndiganden skulle komma att användas enbart
för att bevara material med hänsyn till forskningens behov och då främst
ett representativt urval av material. Tanken bakom den återgivna ord-
ningen är att generella bestämmelser inte är någon lämplig form för att
i konkreta fall avgöra vad som skall bevaras med hänsyn till forskning-
en.
Den lagstiftningsteknik som jag nu berört kan inte anses begränsad till
de registerlagar som var i kraft vid arkivlagens tillkomst. De skäl som
för dessa fall lett till att en närmare reglering av gallringsundantaget för
forskning inte görs i lagform är också relevanta när det gäller reglering-
en av gallringsundantaget för forskning i lagen om lokala sjukförsäk-
ringsregister. Jag delar alltså inte Riksarkivets uppfattning att det i lagen
om lokala sjukförsäkringsregister skall tas in föreskrifter om vilka upp-
gifter som skall undantas från gallring för forskningens behov. Inte
heller bör föreskrifter ges i lagen om lagring och förvaring av uppgif-
terna. Jag ansluter mig alltså till utredningens förslag att den närmare
regleringen av gallringsundantaget för forskning bör vara en uppgift för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
De av utredningen förordade urvalsmetoderna, intensivdataområdes-
modellen och individurvalsmetoden, har i princip godtagits av Medicin-
ska forskningsrådet och Socialvetenskapliga forskningsrådet. Riks-
arkivets förslag om vilka uppgifter i registren som bör bevaras rikstäck-
Prop. 1992/93:193
50
ande omfattar flertalet av de mest känsliga uppgifter som föreslås få
antecknas i ett register och är inte begränsat till vissa grupper av indivi-
der. Att bevara uppgifter i en sådan omfattning är enligt min mening
inte godtagbart från integritetssynpunkt. Urval enligt intensivdata-
områdesmodellen och individbaserade urval är de metoder som i första
hand kommer i fråga när undantag skall göras för forskningen. Om
riksdagen antar förslaget till lag om sjukförsäkringsregister kommer
regeringen att föreläggas ett förslag till närmare reglering av gallrings-
undantaget för forskning. Ställning kommer då också att tas till Arbets-
miljöinstitutets förslag om att försäkringskassornas lokalkontor skall ges
befogenhet att i särskilda fall bevara data under längre tid.
Som ett led i att ytterligare stärka integritetsskyddet har utredningen
föreslagit att det material i ett sjukförsäkringsregister som skall undantas
från gallring bör överlämnas till en arkivmyndighet. Utredningen har
inte ansett det nödvändigt att frågan om överlämnande till arkivmyndig-
het regleras i lag utan har förutsatt att frågan kan lösas genom överens-
kommelser mellan försäkringskassorna och arkivmyndigheterna. Riks-
arkivet har i sitt remissyttrande instämt i utredningens slutsats om att de
uppgifter som undantas från gallring skall överlämnas till statlig arkiv-
myndighet men anser att frågan om överlämnande behöver regleras i lag
eller i en förordning. Enligt Riksarkivet ger arkivlagen och andra an-
slutande författningar i regel inte Riksarkivet möjlighet att föreskriva att
materialet skall överlämnas annat än om materialet inte sköts på ett
korrekt sätt eller om lämpliga lokaler saknas. Utredningens förslag om
att överlåta åt arkivmyndigheterna och försäkringskassorna att reglera
frågan genom frivilliga överenskommelser är därför enligt Riksarkivet
inte tillräckligt.
Enligt 11 § arkivförordningen (1991:446) får Riksarkivet, om rege-
ringen inte föreskriver annat, meddela föreskrifter för statliga myndig-
heters arkiv om bl.a. överlämnande av hela eller delar därav till en
annan myndighet eller till en arkivmyndighet. Rätten att meddela sådana
föreskrifter gäller också i fråga om arkiv hos de allmänna försäkrings-
kassorna. Bemyndigandet gör det alltså möjligt att föreskriva att material
som skall undantas från gallring skall överlämnas från försäkringskassan
till arkivmyndighet. Någon ytterligare författningsreglering är därför
egentligen inte nödvändig. Eftersom de föreslagna gallringsbestämmel-
sema utgör en reglering som avviker från arkivlagens bestämmelser, bör
dock i klarhetens intresse redan i registerlagen anges att det material
som skall bevaras skall överlämnas till arkivmyndighet.
Prop. 1992/93:193
Min bedömning: Några särskilda regler om ADB-säkerhet införs
inte i lagen om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäk-
ringskassorna. Datainspektionen får med stöd av datalagen med-
dela de föreskrifter som behövs från säkerhetssynpunkt.
51
Utredningens bedömning: Överensstämmer med min.
Remissinstanserna: Endast Datainspektionen och Statskontoret har
berört säkerhetsfrågorna. Datainspektionen framhåller att det är av cen-
tral betydelse från integritetssynpunkt att de krav på ADB-säkerhet som
följer av de allmänna råd om ADB-säkerhet för personregister som
inspektionen utfärdat uppfylls för sjukförsäkringsregistren. Enligt Stats-
kontoret måste behörighetssystemet för tillgång till informationen i ett
register vara utformat så att det blir möjligt att upptäcka oegentligheter
som kan ha skett från behörig personals sida.
Skälen för min bedömning: De lokala sjukförsäkringsregistren kom-
mer att innehålla känsliga uppgifter. Det är därför viktigt att ADB-
säkerheten för registren är god.
Enligt 6 § datalagen skall Datainspektionen meddela föreskrifter om
bl.a. kontroll och säkerhet vid förande av personregister i den mån det
behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig inte-
gritet. Denna föreskriftsskyldighet gäller enligt 6 a § datalagen också i
fråga om personregister som inrättats av riksdagen eller regeringen (s.k.
statsmaktsregister) i den mån inte regeringen eller riksdagen meddelat
föreskrift i samma hänseende.
I den registeransvariges skyldigheter enligt datalagen ingår att se till att
uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse
eller mot otillåten ändring eller spridning (7 § 5 datalagen). I anslutning
till denna bestämmelse har Datainspektionen utfärdat allmänna råd om
ADB-säkerhet för personregister. Råden är inte bindande men ligger till
grund för de föreskrifter om ADB-säkerhet som Datainspektionen med-
delar.
1 de allmänna råden rekommenderas att vaije personregister känslig-
hetsgraderas. Faktorer som påverkar klassningen är bl.a. arten och
mängden av de uppgifter som ingår i ett register. Känslighets-
graderingen omfattar tre s.k. integritetsklasser. Att ett register hänförs
till en viss integritetsklass innebär att skyddsåtgärder motsvarande en
viss nivå skall iakttas. Integritetsklass 3 innebär att skyddsåtgärder mot-
svarande en grundnivå av ADB-säkerhet skall iakttas. Klass 2 innebär en
hög nivå av ADB-säkerhet och integritetsklass 1 innebär att den register-
ansvarige bör vidta skyddsåtgärder motsvarande en mycket hög nivå av
ADB-säkerhet.
Datainspektionen har i sitt remissyttrande anfört att sjukförsäkrings-
registren enligt utredningens förslag bör hänföras till integritetsklass 1.
Inspektionen har gjort den bedömningen med hänsyn till arten och
mängden av uppgifter om vaije person som registren föreslås innehålla.
Inspektionen framhåller att detta bl.a. innebär att sjukförsäkrings-
registren inte bör lagras eller bearbetas på persondatorer som används i
oskyddad kontorsmiljö eller liknande miljöer och att datamedier där
personuppgifter lagras bör förvaras i säkerhetsskåp försedda med larm
eller i värdeskåp då de inte används. Den lämpligaste ordningen för att
se till att kraven på ADB-säkerhet enligt de allmänna råden blir upp-
fyllda är enligt Datainspektionens mening att inspektionen med stöd av
6 a § datalagen meddelar föreskrifter om ADB-säkerhet i samband med
Prop. 1992/93:193
52
att registren anmäls till inspektionen enligt 7 § andra stycket dataförord-
ningen (1982:480).
Enligt min mening utgör Datainspektionens allmänna råd och inspek-
tionens möjligheter att meddela föreskrifter en tillräcklig garanti för att
en god ADB-säkerhet kommer att kunna upprätthållas för de lokala
sjukförsäkringsregistren. Jag anser det därför inte nödvändigt att riks-
dagen eller regeringen meddelar särskilda föreskrifter om ADB-säker-
heten.
Frågan i vilken utsträckning försäkringskassornas lokalkontor skall ha
egen utrustning för lagring av sin databas har jag behandlat i det före-
gående (avsnitt 3).
Datainspektionens allmänna råd innehåller utförliga rekommendationer
om behörighetssystemens utformning för personregister som är hänför-
liga till de olika integritetsklassema. Inte heller i detta avseende behövs
enligt min mening några föreskrifter av riksdagen eller regeringen för
sjukförsäkringsregistren. Med anledning av vad Statskontoret anfört vill
jag dock särskilt framhålla att de allmänna råden innehåller en rekom-
mendation om att skyddsåtgärder inte bör utformas så, att de medför
risk för otillbörligt intrång i personalens integritet.
Prop. 1992/93:193
Mitt förslag: Försäkringskassan skall se till att de försäkrade får
information om ett sjukförsäkringsregister. Informationen skall
omfatta ändamålet med ett sjukförsäkringsregister och vad regis-
tret får innehålla. Informationen skall vidare innehålla upplysning
om de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller och om
rätten att få registerutdrag enligt datalagen. I övrigt skall infor-
mationen innehålla upplysning om de begränsningar beträffande
terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på ADB-medium, sök-
begrepp och bevarande av uppgifter som gäller i fråga om ett
sjukförsäkringsregister.
Utredningens förslag: Utredningen har inte särskilt berört frågan.
Remissinstanserna: Datainspektionen har föreslagit en lösning som i
huvudsak överensstämmer med mitt förslag.
Skälen för mitt förslag: Informationen till de försäkrade om sjukför-
säkringsregistren är mycket viktig för att förebygga oro för otillbörliga
integritetskränkningar. Datainspektionen menar att möjligheterna att
åstadkomma detta huvudsakligen ligger i att de försäkrade får kunskap
om dels användningen av inhämtade uppgifter, dels de sekretess- och
säkerhetsbestämmelser som gäller och hur de tillämpas. Den kanske
viktigaste informationen att sprida är enligt Datainspektionens mening
vilka rättigheter den enskilde har. Datainspektionen anser det därför
nödvändigt att de försäkrade får en fyllig information om rätten enligt
datalagen att få registerutdrag och om möjligheten att få rättelse till
53
stånd i registren. Datainspektionen har föreslagit att i lagen om sjukför-
säkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna tas in en bestäm-
melse om informationsskyldighet gentemot de försäkrade efter modell
av lagen (1989:329) om en folk- och bostadsräkning år 1990.
Jag delar Datainspektionens uppfattning att registerlagen bör innehålla
en bestämmelse om att de försäkrade skall informeras i de avseenden
som inspektionen anfört. Härigenom skapas en nödvändig grund för att
allmänheten skall kunna få förtroende för registren. Enligt min mening
bör informationen till de försäkrade också omfatta en orientering om de
begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av uppgifter på
ADB-medium, sökbegrepp och bevarande av uppgifter som föreslås
gälla för sjukförsäkringsregistren. Informationsskyldigheten bör ligga på
den registeransvariga försäkringskassan.
Prop. 1992/93:193
Min bedömning: Förslaget till lag om sjukförsäkringsregister hos
de allmänna försäkringskassorna stämmer överens med internatio-
nella regler, riktlinjer och rekommendationer om dataskydd för
enskilda vid ADB-behandling av personuppgifter som Sverige
åtagit sig att följa.
Inom EG saknas en gemensam ordning när det gäller använd-
ningen av ADB inom den offentliga förvaltningen. EG-kommis-
sionen har i oktober 1992 lagt fram ett omarbetat förslag till
direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter.
Mitt förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de allmänna
försäkringskassorna ligger i linje med den reglering av integritets-
skyddet som föreslås i direktivförslaget.
Utredningens bedömning: Utredningen har i sina överväganden inte
tagit upp frågan hur dess förslag förhåller sig till internationella data-
skyddsregler. När det gäller EG-aspekter har utredningen ansett att det
inte är möjligt att ange på vilket sätt direktivarbetet inom EG kommer
att inverka på den typ av reglering som utredningens lagförslag innebär.
Utredningen har därför inte heller funnit det möjligt att lägga några
sådana aspekter på sitt förslag.
Remissinstanserna: Svenska Arbetsgivareföreningen, Företagarnas
Riksförbund samt Universitets- och högskoleämbetet har ifrågasatt för-
slagets överensstämmelse dels med de internationella dataskyddsreg-
lema, dels med ett i september 1990 inom EG framlagt kommissions-
förslag om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Att ut-
redningen inte kunnat beakta EG-direktiv på området anser Sveriges
läkarförbund vara ett viktigt skäl att vänta med registerlagen.
Skälen för min bedömning: I det internationella samarbetet har ut-
arbetats vissa regler och riktlinjer m.m. i fråga om skydd för den enskil-
54
de vid ADB-behandling av personuppgifter. Aktuella i detta samman-
hang är Europarådets dataskyddskonvention som trädde i kraft år 1985,
OECD:s riktlinjer från år 1980 om dataskydd, med anslutande rekom-
mendation till medlemsländerna att beakta riktlinjerna i nationell lagstift-
ning, samt Europarådets rekommendation (Recommendation No.R[86]l)
från år 1986 om skydd for personuppgifter som används för social-
försäkringsändamål.
Sverige har tillträtt dataskyddskonventionen och har utfäst sig att följa
övriga riktlinjer och rekommendationer.
Dataskyddskonventionen gäller för personregister och ADB-behandling
av personregister i allmän eller enskild verksamhet. Den centrala delen
av konventionen innehåller bestämmelser om krav på beskaffenheten av
personuppgifter som undergår ADB-behandling. Kraven innebär bl.a. att
uppgifterna skall inhämtas och behandlas på ett korrekt sätt och vara
relevanta med hänsyn till ändamålet. Vissa typer av uppgifter får inte
ADB-behandlas, om inte den nationella lagen ger ett ändamålsenligt
skydd. Det gäller uppgifter om ras, politiska åsikter, religiös tro eller
annan övertygelse, hälsa, sexualliv samt brott. Lämpliga säkerhetsåt-
gärder skall vidtas för att skydda personuppgifter gentemot oavsiktlig
eller otillåten förstörelse m.m. Vidare föreskrivs vissa ytterligare
skyddsåtgärder för registrerade personer, bl.a. att alla som är regist-
rerade i ett personregister skall ha möjlighet till insyn i registret och
möjlighet att få felaktiga uppgifter rättade. Vissa undantag får göras i
fråga om kraven på uppgifternas beskaffenhet.
Europarådsrekommendationen är tillämplig på personuppgifter som
används för socialförsäkringsändamål inom såväl den offentliga som den
privata sektorn när sådana uppgifter fors med hjälp av ADB. Uttrycket
socialförsäkringsändamål omfattar alla de uppgifter som socialförsäk-
ringsinstitutioner fullgör vad gäller olika former av understöd, t.ex.
sjuk- och havandeskapspenning, pensioner, arbetslöshetsersättning och
familjeunderstöd. Enligt rekommendationen skall respekten för den en-
skildes personliga integritet garanteras vid insamling, lagring, använd-
ning, överföring och bevarande av personuppgifter. Lämpliga åtgärder
för kontroll som är tillräckliga för att garantera skyddet skall vidtas
inom vaije socialförsäkringsinstitution. Insamling och lagring av person-
uppgifter skall begränsas till sådant som är nödvändigt för socialförsäk-
ringsinstitutionema för att fullfölja deras uppgifter. Insamling och lag-
ring av känsliga uppgifter får ske endast inom de gränser som fastställts
av inhemsk lag.
OECD-riktlinjema innehåller i huvudsak samma grundläggande be-
stämmelser som dataskyddskonventionen. Här kan särskilt nämnas den
grundläggande principen att personuppgifter inte får röjas, göras till-
gängliga eller på annat användas för andra ändamål än de preciserade,
om det inte sker med den registrerades medgivande eller med stöd av
författning.
För en närmare genomgång av den nu berörda internationella data-
skyddsregleringen hänvisar jag till delbetänkandet Lokala sjukförsäk-
ringsregister (SOU 1991:9) av Utredningen om socialförsäkringsregister-
Prop. 1992/93:193
55
lag och till de översikter som finns i Datalagsutredningens slutbe-
tänkande En ny datalag (SOU 1993:10).
Utredningen om socialförsäkringsregisterlag har i sina överväganden
inte berört frågan hur dess förslag förhåller sig till överenskommelser
om internationellt dataskydd. Remissinstanserna har inte närmare ut-
vecklat sina farhågor om bristande överensstämmelse mellan lagför-
slaget och den internationella regleringen. För egen del anser jag att de
bestämmelser jag föreslagit i det föregående väl tillgodoser de krav på
garantier för ett ändamålsenligt skydd för registrerade uppgifter som
ställs upp i dataskyddskonventionen och i de riktlinjer och rekommenda-
tioner i övrigt om dataskydd för uppgifter om enskilda som nu berörts.
Jag övergår nu till EG-aspektema på lagförslaget.
Som utredningen konstaterat finns inom EG ingen gemensam ordning
när det gäller användningen av ADB inom den offentliga förvaltningen.
Ett arbete med att ta fram direktiv på området pågår dock. EG-kommis-
sionen lade i september 1990 fram ett förslag till direktiv angående
skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter (Proposal for a
Council Directive conceming the protection of individuals in relation to
the processing of personal data, COM[90] 314 final - SYN 287, OJ C
277/1990). Bakgrunden till förslaget var att man ansett att en hög nivå
för skydd mot integritetskränkning i samband med automatisk eller elek-
tronisk behandling av personuppgifter är nödvändig för att säkerställa
det önskade fria flödet av information mellan medlemsländerna.
Förslaget var avsett att träda i kraft den 1 januari 1993. Efter behand-
ling i EG-parlamentet gick frågan tillbaka till kommissionen som i
oktober 1992 lämnat ett omarbetat förslag till direktiv på området (Pro-
posal for a Council Directive on the protection of individuals with re-
gard to the processing of personal data and on the free movement of
such data, COM[92] 422 final - SYN 287). Det omarbetade direktiv-
förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. En sammanfattning av
förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.
Vid en översiktlig jämförelse med det omarbetade direktivförslaget kan
konstateras att mitt förslag till registerlag ligger i linje med den reg-
lering av integritetsskyddet som föreslås i direktivförslaget. Jag vill
också i detta sammanhang erinra om att Datalagsutredningen i sitt slut-
betänkande En ny datalag (SOU 1993:10) gjort en noggrann genomgång
av direktivförslaget. Utredningens betänkande är som jag nämnt i det
föregående föremål för remissbehandling. Under det fortsatta arbetet
med att ta fram en ny datalag får, om mitt förslag till registerlag godtas
av riksdagen, övervägas om registerlagen behöver ändras i något av-
seende.
Prop. 1992/93:193
Min bedömning: Någon ändring behöver i detta sammanhang inte
göras av reglerna om sekretess inom socialförsäkringsområdet.
56
Utredningens bedömning: Överensstämmer med min.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frå-
gor om sekretess. Datainspektionen och Sveriges läkarförbund anser att
sekretesskyddet inom socialförsäkringsområdet bör förstärkas så att
skyddet blir detsamma som inom hälso- och sjukvården och socialtjän-
sten. Riksarkivet anser att man bör överväga att stärka sekretesskyddet
för uppgifter som överlämnats till arkivmyndighet. Enligt Riksrevisions-
verket bör utredningen i en kommande etapp närmare belysa behovet av
ändringar i sekretesslagstiftningen med hänsyn till det ökade informa-
tionsutbyte som förutsätts ske mellan olika myndigheter och organ som
deltar i rehabiliteringsverksamheten. Handikappförbundens centralkom-
mitté anser att utredningen alltför lätt avfärdat en ändring av sekretess-
reglerna. Försäkringsrätten för Mellansverige har, när det gäller utläm-
nande av uppgifter på ADB-medium, ansett att en hänvisning till lagen
om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna bör tas
in i sekretesslagen.
Skälen för min bedömning: I utredningens uppdrag har ingått att se
över regleringen av sekretesskyddet för känsliga personuppgifter, sär-
skilt för rehabiliteringsverksamheten. Utredningen har i detta samman-
hang också haft till uppgift att behandla frågan hur sekretesslagen för-
håller sig till utlämnande av uppgifter, t.ex. för rehabilitering, till andra
organ än myndigheter.
Utredningen har funnit att det inte finns något behov av ändringar av
sekretesslagstiftningen.
Datainspektionen har anfört att försäkringskassans utvidgade verksam-
het på rehabiliteringsområdet med bl.a. ett övergripande samordningsan-
svar, innefattande ansvar för regionalt och lokalt samarbete mellan olika
myndigheter och organ med uppgifter på rehabiliteringsområdet, i stora
delar påminner om den som finns inom socialtjänsten och hälso- och
sjukvårdsområdet. Datainspektionen anser därför att det är nödvändigt
att förstärka sekretesskyddet och enligt inspektionen är det naturligt att
samma skaderekvisit bör gälla för socialförsäkringssekretessen som för
socialtjänst- och sjukvårdssekretessen. Datainspektionen har därvid ock-
så ifrågasatt om den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen
bör vara tillämplig.
Innan jag går in på den närmare redogörelsen för skälen för min be-
dömning vill jag först framhålla att några av de mest känsliga slagen av
uppgifter, nämligen diagnos, tvångsingripande samt förekomsten av
utredning om sociala förhållanden som utförts av försäkringskassan
enligt mitt förslag inte skall få registreras i ett lokalt sjukförsäkrings-
register. Detta förhållande måste enligt min mening tas i betraktande vid
övervägande om vilket sekretesskydd som skall gälla för personuppgifter
i försäkringskassans verksamhet.
Jag har redan i det föregående (avsnitt 4.6 om utlämnande av uppgif-
ter på ADB-medium) berört gällande sekretessbestämmelser. Som därvid
framgick finns huvudbestämmelsen om sekretess inom
socialförsäkringsområdet i 7 kap. 7 § sekretesslagen. Paragrafen är
tillämplig hos allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket och dom-
Prop. 1992/93:193
57
stol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskade-
försäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild.
Sekretessen gäller för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller
någon som är närstående till honom lider men om uppgiften röjs. Sekre-
tessen är utformad med ett s.k. rakt skaderekvisit, vilket innebär att
presumtionen är för offentlighet.
Inom hälso- och sjukvården är sekretessen för uppgift om någons häl-
sotillstånd eller andra personliga förhållanden formulerad på ett annat
sätt än inom socialförsäkringen. För hälso- och sjukvårdssekretessen
gäller enligt sekretesslagen ett omvänt skaderekvisit. Detta innebär att en
uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider
men. Presumtionen är alltså för sekretess. Detsamma gäller inom social-
tjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden. För hälso- och
sjukvård som inte omfattas av sekretesslagens bestämmelser, dvs. sådan
hälso- och sjukvård som drivs i enskild regi, finns bestämmelser om
tystnadsplikt i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdsper-
sonalen m.fl. Enligt förarbetena till den lagen skall det i princip råda
samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom
sådan vård som bedrivs inom det allmänna (se prop. 1980/81:28 s. 22).
Vid tillkomsten av sekretesslagen anförde den i propositionsärendet
föredragande departementschefen med avseende på utformningen av
sekretessen i socialförsäkringsärenden att det inte kunde råda någon
tvekan om att det förelåg ett påtagligt behov av att skydda enskildas
privatsfär hos de myndigheter som handlägger ärenden om socialförsäk-
ring m.m., främst hos de allmänna försäkringskassorna. A andra sidan
var enligt departementschefen ett beaktansvärt offentlighetsintresse
knutet särskilt till de överprövande instansernas tillämpning av lagstift-
ningen på området. Härtill kom ett fullt legitimt intresse för myndigheter
och vissa enskilda subjekt att få del av upplysningar från försäkrings-
kassan och andra myndigheter för den egna verksamheten. Departe-
mentschefen konstaterade vidare att ett rakt skaderekvisit för sekre-
tessens avgränsning som föreslagits i den departementspromemoria som
låg till grund för propositionen med förslag till ny sekretesslag hade
godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Departe-
mentschefen fann inte heller anledning att frångå promemorieförslaget
när det gällde att använda ett rakt skaderekvisit som förutsättning för
sekretess. Fastän detta innebar en presumtion för offentlighet ansåg
departementschefen att detta inte skulle behöva leda till någon ändring
av rådande praxis.
En utgångspunkt vid utformningen av de egentliga sekretessbestämmel-
serna i sekretesslagen har varit att inte skapa mera sekretess än som är
oundgängligen nödvändigt. För socialförsäkringsområdet har denna
utgångspunkt, som nyss framgått, inneburit att ett rakt skaderekvisit
valts för att avgränsa det sekretesskyddade området, dvs. den enskildes
hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Enligt min mening
innebär inte den omständigheten att försäkringskassan fått ett över-
Prop. 1992/93:193
58
gripande samordningsansvar för rehabiliteringsverksamheten i och för
sig att de överväganden som sålunda legat till grund för utformningen
av socialförsäkringssekretessen inte längre skulle vara relevanta. Mot de
försäkrades intresse av sekretesskydd står nu liksom tidigare behovet hos
myndigheter och andra som deltar i rehabiliteringen av försäkrade att få
information från försäkringskassan för sitt rehabiliteringsarbete.
Den nya rehabiliteringslagstiftningen innebär vidare att försäkrings-
kassan i samråd med den försäkrade skall se till att dennes behov av
rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för
en effektiv rehabilitering. Försäkringskassan skall också, om den försäk-
rade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med den för-
säkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjuk-
vården, socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndigheterna och andra
myndigheter som kan vara berörda. Försäkringskassan skall därvid
verka för att dessa, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de
åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
Kravet på medgivande från den försäkrade har tillkommit för
att den försäkrades personliga integritet inte skall kränkas. I förarbetena
sägs att försäkringskassan redan i ett inledningsskede bör inhämta den
försäkrades medgivande till samarbete med andra rehabiliteringsan-
svariga. Vidare sägs att kassan bör vara uppmärksam på att viss infor-
mation om den försäkrade kan vara sekretessbelagd och att kassan där-
för i förekommande fall bör diskutera med den försäkrade om samtycke
kan lämnas till att informationen får användas i samarbete med andra (se
prop. 1990/91:141 s. 91).
Genom utformningen av de nya rehabiliteringsbestämmelsema har kra-
vet på den försäkrades medverkan i rehabiliteringen blivit tydliggjort på
ett sätt som hittills inte varit fallet. I och för sig innebär inte ett med-
givande från den enskilde att försäkringskassan får samverka med annan
att den enskilde givit klartecken för att uppgifter om hans hälsotillstånd
eller andra personliga förhållanden får lämnas ut till annan. Detta för-
hållande har som nyss framgått uppmärksammats i förarbetena. I den
mån samtycke till att lämna ut uppgifter inte går att få från den enskilde
får försäkringskassan pröva om bestämmelsen i 7 kap. 7 § sekretess-
lagen medger utlämnande utan samtycke. När det gäller tillämpningen
av den bestämmelsen kan ledning hämtas från bl.a. uttalanden av JO (se
JO:s ämbetsberättelse 1984/85 s. 265 ff.). JO har bl.a. anfört att, även
om hälso- och sjukvårdssekretessen har ett starkare skaderekvisit än
socialförsäkringssekretessen, bör uttalandena i förarbetena om hälso- och
sjukvårdssekretessen (prop. 1979/80:2 del A s. 168) vara till ledning vid
tolkningen av socialförsäkringssekretessen. Detta innebär i princip att
man alltid först bör försöka få den försäkrades samtycke till utlämnande
av uppgifter.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att den nuvarande
utformningen av socialförsäkringssekretessen ger de försäkrade ett till-
fredsställande skydd även i den nya rehabiliteringsverksamheten.
Den frågan kan då ställas om de ADB-baserade sjukförsäkrings-
registren kommer att innebära att sekretesskyddet blir sämre. I likhet
Prop. 1992/93:193
59
med utredningen vill jag framhålla de långt gående begränsningar som
har föreslagits i fråga om åtkomst och utlämnande av uppgifter från
registren. Endast om ett utlämnande kan ske enligt sekretessbestämmel-
serna kan det bli aktuellt att lämna ut uppgifter på ADB-medium. De
enda som kan få uppgifter på ADB-medium enligt mitt förslag är andra
lokalkontor, centralkontor och Riksförsäkringsverket. Hos de mot-
tagande instanserna är sekretessen densamma som hos det utlämnande
lokalkontoret.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört anser jag att det inte är nöd-
vändigt att infora ett omvänt skaderekvisit för sekretessprövningen på
socialförsäkringsområdet.
Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen har också be-
rörts i det föregående (avsnitt 4.6). I det promemorieförslag som låg till
grund för propositionen om sekretesslagen uttalades att hänsynen till de
enskildas integritet talade för att en sådan skönsmässig avvägning som
generalklausulen förutsätter inte borde äga rum vid de allmänna försäk-
ringskassorna. I propositionen uttalade föredragande departementschefen
att frågan om i vilka fall en försäkringskassa skall få lämna sekretess-
belagda uppgifter till annan myndighet huvudsakligen skulle vara författ-
ningsreglerad. Därmed skulle utrymmet för att med tillämpning av gene-
ralklausulen lämna ut uppgifter bli begränsat. Mot den bakgrunden fanns
enligt departementschefen inte skäl att göra undantag för general-
klausulen i fråga om sekretessen hos försäkringskassan.
Enligt min mening finns det ingen anledning att nu göra någon annan
bedömning av generalklausulens tillämpning hos försäkringskassan än
vid sekretesslagens tillkomst. Någon ändring av bestämmelserna i
14 kap. 3 § sekretesslagen är därför inte påkallad.
Riksarkivet har i sitt remissyttrande framfört den uppfattningen att det
bör övervägas om inte sekretesskyddet kan förstärkas när material från
ett sjukförsäkringsregister överlämnats till statlig arkivmyndighet, så att
uppgifterna inte får begagnas för andra ändamål än forskning.
Enligt 13 kap. 4 § sekretesslagen jämförd med 7 kap. 7 § samma lag
gäller socialförsäkringssekretessen även hos arkivmyndighet som för
arkivering från en försäkringskassa fått uppgifter som är sekretessbe-
lagda hos försäkringskassan. Som jag nyss anfört anser jag att socialför-
säkringssekretessen i dess nuvarande utformning ger ett tillräckligt
skydd för de enskilda i ärenden enligt socialförsäkringslagstiftningen.
Arkivmyndigheterna har att tillämpa sekretessbestämmelsen på samma
sätt som försäkringskassorna. I praktiken torde också utrymmet för en
arkivmyndighet att lämna ut uppgifter vara något mer begränsat än hos
försäkringskassan. Bestämmelserna i t.ex. 1 kap. 5 § sekretesslagen om
s.k. nödvändigt utlämnande torde sällan bli tillämpbara hos arkiv-
myndigheten. Jag anser därför inte att det är påkallat med någon ändring
av det slag som Riksarkivet har berört. För övrigt torde en sådan lag-
stiftningsåtgärd få återverkningar på andra områden och frågan bör i så
fall tas upp i ett vidare sammanhang och inte bara inom ramen för detta
lagstiftningsärende.
Prop. 1992/93:193
60
Försäkringsrätten för Mellansverige har tagit upp frågan om ett tillägg
i 7 kap. 7 § sekretesslagen. Försäkringsrätten anser att den exklusiva
regleringen i den föreslagna registerlagen om möjligheterna att lämna ut
uppgifter från ett sjukförsäkringsregister på ADB-medium innebär en
viss inskränkning i förhållande till sekretesslagen. Enligt försäkrings-
rätten bör därför i den angivna paragrafen i sekretesslagen tas in en
bestämmelse som ger upplysning om att utlämnande på ADB-medium av
uppgift ur ett register enligt lagen om sjukförsäkringsregister hos de
allmänna försäkringskassorna är reglerat i nämnda lag.
Enligt 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen är en myndighet inte skyl-
dig att lämna ut upptagningar för ADB-behandling i annan form än
utskrift. En föreskrift som endast innebär en begränsning av möjligheten
att lämna ut en ADB-upptagning på maskinläsbart medium utgör således
inte någon begränsning i rätten att få ut allmänna handlingar. Det är inte
heller i övrigt att se som ett beslut om sekretess (se prop. 1979/80:2 del
A s. 213 och prop. 1990/91:60 s. 41). Något sådant tillägg i 7 kap. 7 §
sekretesslagen som Försäkringsrätten för Mellansverige föreslagit är
därför inte behövligt.
Till sist vill jag i detta avsnitt ta upp ett par frågor som väckts av
Statskontoret vid remissbehandlingen av utredningens förslag. Enligt
Statskontoret är det rimligt att staten, när det gäller ett integritetskänsligt
register som omfattar en stor del av befolkningen, påtar sig ett större
skadeståndsansvar än vad som följer av 23 § datalagen. Statskontoret
anser sålunda att skadeståndsansvaret inte som nu - förutom skada på
grund av brott - bör vara begränsat till att avse skada som tillfogats en
registrerad genom att ett personregister innehåller oriktig eller miss-
visande uppgift om honom. Enligt Statskontoret bör staten påta sig ett
utökat strikt skadeståndsansvar som innebär att en skada skall ersättas,
oavsett om den härrör från oriktig eller missvisande uppgift, läckage
eller olika former av dataintrång. Skadeståndsansvaret kan enligt Stats-
kontoret utformas efter den modell som tillämpas för patientförsäkringar
inom hälso- och sjukvården och en regel med motsvarande innehåll bör
enligt Statskontoret skrivas in i lagen om sjukförsäkringsregister hos de
allmänna försäkringskassorna. Statskontoret anser också att integritets-
skyddet förbättras om det i registerlagen tas in en hänvisning till data-
lagens straffbestämmelser.
För egen del kan jag bara konstatera att det för närvarande inte finns
något underlag för att överväga eventuella ändringar i gällande skade-
ståndsregler. Detta är också en fråga som måste behandlas i ett vidare
sammanhang än vad som kan ske inom ramen för detta lagstiftnings-
ärende. Någon hänvisning till datalagens straffbestämmelser anser jag
inte behövs. Jag noterar i detta sammanhang att frågan om skadestånd
behandlas i Datastraffrättsutredningens betänkande Information och den
nya InformationsTeknologin. (SOU 1992:110) och Datalagsutredning-
ens slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10). Betänkandena är för
närvarande föremål för remissbehandling.
Prop. 1992/93:193
61
Inrättandet av lokala sjukförsäkringsregister innebär att det kommer att
ställas delvis nya krav på de anställda hos försäkringskassorna när det
gäller hanteringen av integritets- och sekretessfrågor. Det är därför
viktigt att personalen får utbildning som är särskilt inriktad på de til-
lämpningssvårigheter som det nya systemet kan ge upphov till så att
felaktigheter och oegentligheter i tillämpningen kan undvikas. En sådan
tillämpningsfråga som särskilt bör beaktas i utbildningssammanhang är
hur försäkringskassornas sammanställningar över sjukfrånvaron på en
arbetsplats bör utformas utan att enstaka individer kan identifieras. Vik-
tigt är därvid att personalen görs uppmärksam på frågan om s.k. bak-
vägsidentifikation. Jag vill i detta sammanhang också framhålla hur
viktigt det är att personalen instrueras om att de textbehandlingssystem
som finns hos försäkringskassan inte får utnyttjas så att man skapar nya
register vid sidan av sjukförsäkringsregistren. Som utredningen har
betonat och som understrukits av Datainspektionen i dess remissyttrande
får det inte förekomma att textbehandlingssystem används för att lagra
uppgifter om registrerade personer i syfte att återvinna information om
dem.
Inom Riksförsäkringsverket har utarbetats ett kompetensutvecklings-
program för försäkringskassorna med anledning av utvecklingen på
ADB-området. I detta program ingår att bygga upp kompetens för drif-
ten av lokala sjukförsäkringsregister. Förutom utbildning i frågor om
offentlighet, sekretess och integritet omfattar programmet utbildning i
ADB med avseende på säkerhet, teknik och drift.
Jag vill understryka det betydelsefulla i att kompetensutvecklings-
programmet genomförs och att personalens kompetens därefter upprätt-
hålls genom vidareutbildningar.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upp-
rättats förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäk-
ringskassorna.
Förslaget har granskats av Lagrådet.
1§
1 första stycket föreskrivs att vaije lokalkontor inom en allmän försäk-
ringskassa med hjälp av automatisk databehandling får föra ett sjukför-
säkringsregister för sitt verksamhetsområde. När det gäller de ändamål
för vilka ett register skall föras görs i första stycket en hänvisning till
2 - 6 §§ i lagen.
Prop. 1992/93:193
62
Försäkringskasseorganisationen är reglerad i lagen (1962:381) om all-
män forsäkring. 118 kap. 1 § den lagen föreskrivs att en allmän försäk-
ringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt.
Närmare föreskrifter om lokalkontor ges i Riksförsäkringsverkets före-
skrifter (RFFS 1987:6) om organisationen av de allmänna försäkrings-
kassorna. Enligt dessa föreskrifter skall försäkringskassan ha minst ett
lokalkontor i vaije kommun. Om det finns fler än ett lokalkontor i en
kommun, skall vaije lokalkontors område omfatta en eller flera försam-
lingar. För att indelningen skall få ske på annat sätt fordras medgivande
från Riksförsäkringsverket.
Med verksamhetsområde enligt bestämmelsen i första stycket avses det
geografiska område som lokalkontoret verkar inom. Bestämmelsen utgår
från att vaije del av landet täcks av ett lokalkontor. Den innebär att ett
sjukförsäkringsregister för det geografiska område som kontoret om-
fattar bara kan föras hos kontoret. Det är således uteslutet att föra ett
sjukförsäkringsregister för området hos någon annan organisatorisk del
av försäkringskassan.
De försäkrades tillhörighet till försäkringskassorna - och därmed till
lokalkontoren - grundar sig som regel på folkbokföring eller bosättning.
Enligt vissa särskilda bestämmelser prövas sjukförsäkrings- och arbets-
skadeförsäkringsfrågor som gäller sjömän av Göteborgs allmänna för-
säkringskassa. De särskilda bestämmelser som här avses är följande.
Enligt 34 § sjömanslagen (1973:282) utgår lön till en sjöman ombord
även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Rätt
till lön föreligger också under begränsad tid dels efter det att sjömannen
lämnat sin befattning ombord, dels under väntetid. Enligt förordningen
(1982:842) om vissa sjukförsäkringsersättningar för sjömän har arbets-
givaren i sådana fall rätt att uppbära den sjukpenning som tillkommer
sjömannen. I förordningen föreskrivs att ersättningen beslutas av
Göteborgs allmänna försäkringskassa efter ansökan av arbetsgivaren.
I 8 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring föreskrivs att
anmälan om arbetsskada i fråga om sjömän i vissa fall skall göras till
Göteborgs allmänna försäkringskassa.
I 7 § tredje stycket i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS
1985:16) om inskrivning och avregistrering enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring föreskrivs att frågor om förmåner enligt lagen om
allmän försäkring till vissa sjömän som inte är inskrivna hos försäk-
ringskassa skall prövas av Göteborgs allmänna försäkringskassa.
Enligt Riksförsäkringsverkets tidigare nämnda föreskrifter om organi-
sationen av de allmänna försäkringskassorna skall vid centralkontoret i
Göteborgs allmänna försäkringskassa finnas en för alla försäkringskassor
gemensam enhet för sjukförsäkrings-, arbetsskadeförsäkrings- och vissa
pensionsfrågor som gäller sjömän.
I andra stycket av förevarande paragraf har tagits in en bestämmelse
som föreskriver att den försäkringskassa som enligt särskilda bestämmel-
ser prövar frågor om förmåner för sjömän enligt lagen om allmän för-
säkring och lagen om arbetsskadeförsäkring får föra ett sjukförsäkrings-
register över sjömän. I bestämmelsen anges också att ändamålen med
Prop. 1992/93:193
63
registret över sjömän är desamma som för de register som regleras i
första stycket.
Regleringen i paragrafens andra stycke innebär således att det vid cen-
tralkontoret i Göteborgs allmänna försäkringskassa får föras ett sjukför-
säkringsregister över sjömän.
Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande anfört att paragrafen förutsätter
att begreppet sjukförsäkringsregister är definierat i annat sammanhang.
Enligt Socialstyrelsens mening bör en sådan definition ingå i register-
lagen liksom det av lagen bör framgå vilken population som registreras.
Med anledning av vad Socialstyrelsen anfört vill jag framhålla att
någon allmän definition av begreppet sjukförsäkringsregister inte görs i
något annat sammanhang. Ett sjukförsäkringsregister kan sägas vara det
samlade innehållet i 1 - 6 och 8 - 15 §§ i registerlagen. Någon för-
klaring i registerlagen vad ett sjukförsäkringsregister är för något anser
jag inte nödvändig. En sådan upplysning har knappast någon självständig
betydelse. Vilka personer som ett sjukförsäkringsregister får omfatta
anges i 8 - 10 §§ i registerlagen.
2§
Paragrafen utgör den första av fem paragrafer som reglerar ändamålen
med sjukförsäkringsregistren. Registerändamålen har behandlats i avsnitt
4.2. Som där berörts följer av datalagen (1973:289) att uppgifter i ett
personregister inte får användas annat än i överensstämmelse med regi-
strets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning
eller i enlighet med den registrerades samtycke.
1 paragrafens inledning anges som första registerändamål försäkrings-
kassans handläggning av ärenden om inskrivning hos kassan och fast-
ställande av sjukpenninggrundande inkomst. Försäkringskassan skall
inskriva försäkrad, så snart kassan har fått kännedom om att han skall
vara inskriven. Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas få
tills vidare för eget arbete. Sjukpenninggrundande inkomst fastställs av
försäkringskassan.
I fortsättningen av paragrafen anges ytterligare registerändamål under
tre punkter. De gäller försäkringskassans handläggning av ärenden om
olika förmåner och ersättningar. Den första punkten omfattar sjuk-
penning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor till och
från arbetet och rehabiliteringsersättning, allt enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Den andra punkten omfattar sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän och motsvarande
äldre bestämmelser. Med motsvarande äldre bestämmelser avses här i
första hand lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Gängse lagstift-
ningsteknik på socialförsäkringsområdet har varit att ny lagstiftning inte
tillämpas på skadefall som inträffat före ny lags ikraftträdande. Det kan
därför inträffa att ännu äldre lagstiftning än lagen om yrkesskadeförsäk-
Prop. 1992/93:193
64
ring kan bli aktuell att tillämpa på arbetsskadeförsäkringsområdet. Även
dessa äldre bestämmelser omfattas av regleringen i första stycket andra
punkten.
Den tredje punkten i första stycket avser ersättning för kostnader för
sjuklön enligt 16 § lagen (1991:1047) om sjuklön samt ersättning vid
tvist om sjuklön enligt 20 § samma lag (s.k. sjuklönegaranti). Dessa
bestämmelser innebär i korthet följande.
Enligt 13 § sjuklönelagen skall försäkringskassan - efter ansökan av en
arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta
från arbetet i särskilt stor omfattning - kunna besluta att särskilda be-
stämmelser skall gälla för en sådan arbetstagare och dennes arbets-
givare. Ett beslut varigenom kassan bifallit en sådan ansökan medför att
arbetstagaren har rätt till sjuklön efter en kompensationsgrad av 90 %
också för de tre första dagarna med sjuklön i vaije sjuklöneperiod. Er-
sättning kan enligt 16 § sjuklönelagen utges till arbetsgivaren från sjuk-
försäkringen enligt lagen om allmän försäkring för kostnader för sjuklön
till arbetstagaren till följd av ett beslut enligt 13 § sjuklönelagen. Ersätt-
ningen betalas ut av försäkringskassan efter ansökan av arbetsgivaren.
Sjuklönegarantin enligt 20 § sjuklönelagen gäller vid tvist mellan en
arbetstagare och en arbetsgivare om rätt till lön vid sjukdom. Om tvisten
gäller huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av
sjukdom eller nedsättningens omfattning eller huruvida ett arbetstagar-
förhållande föreligger kan försäkringskassan, efter skriftlig ansökan av
arbetstagaren, besluta att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen
avser skall utges från sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäk-
ring. Ersättning till arbetstagaren lämnas med skäligt belopp om det
finns sannolika skäl för att denne har rätt till den begärda sjuklönen eller
del därav. I den utsträckning som ersättning enligt 20 § sjuklönelagen
utbetalats inträder försäkringskassan enligt 24 § samma lag i arbetstaga-
rens rätt enligt sjuklönelagen mot arbetsgivaren.
Handläggningen av de ärenden som avses i de tre punkterna omfattar
inte bara frågan om rätten till en förmån utan också frågan om utbetal-
ning av förmånen. Sjukförsäkringsregistret får alltså användas när för-
säkringskassan skall undersöka om det finns något hinder mot utbetal-
ning eller om någon avräkning skall göras.
Datainspektionen har i sitt remissyttrande föreslagit att i paragrafens
inledning, vars lydelse i den delen överensstämmer med utredningens
författningsförslag, mellan orden "användas" och "för" skjuts in orden
"som stöd". Därigenom markeras enligt inspektionen på ett bättre sätt
att ett sjukförsäkringsregister endast är avsett att användas som ett hjälp-
medel vid handläggning och administration av ärenden.
För egen del har jag funnit ett sådant tillägg onödigt.
Begränsningen av registerändamålet till försäkringskassans handlägg-
ning hindrar inte att uppgifter i ett sjukförsäkringsregister lämnas till
domstolar och andra myndigheter när uppgiftsskyldigheten följer av lag
eller annan författning. Föreskrifter om försäkringskassans uppgiftsskyl-
dighet finns bl.a. i förordningen (1980:995) om skyldighet för de all-
männa försäkringskassorna att lämna uppgifter till andra myndigheter.
Prop. 1992/93:193
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 193
65
Innehållet i denna förordning har delvis återgetts i avsnitt 4.6. Av
14 kap. 1 § sekretesslagen följer att även sekretessbelagda uppgifter får
lämnas ut i sådana fall. I 20 kap. 9 a § lagen om allmän försäkring finns
vidare bestämmelser om att bl.a. försäkringskassan i vissa fall får lämna
ut uppgifter om ersättningar som betalats ut till enskilda enligt lagstift-
ningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring. Uppgifter får
sålunda lämnas till försäkringsinrättningar, försäkringsbolag, arbets-
löshetskassor och arbetsgivare, om dessa behöver uppgifterna för sam-
ordning med ersättning därifrån. Sådant uppgiftslämnande hindras inte
heller av ändamålsbestämningen i denna paragraf. I vilken utsträckning
ett enligt sekretesslagen tillåtet uppgiftslämnande skall få ske på ADB-
medium regleras i 17 och 18 §§.
I paragrafen föreskrivs att ett sjukförsäkringsregister får användas för
försäkringskassans handläggning av ärenden om rehabilitering enligt
22 kap. 3, 5 och 6 § § lagen om allmän försäkring.
I 22 kap. 3 § nämnda lag föreskrivs att försäkringskassan skall överta
arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringsutredningen, om det finns skäl
till det. För de åtgärder som försäkringskassan behöver vidta i anledning
av denna bestämmelse får försäkringskassan använda sjukförsäkrings-
registret.
Enligt 22 kap. 5 § lagen om allmän försäkring har försäkringskassan
ansvaret för samordning av och tillsyn över de insatser som behövs för
rehabiliteringsverksamheten enligt lagen.
Försäkringskassans samordning av rehabiliteringsverksamheten går ut
på att se till att nödvändiga rehabiliteringsinsatser klarläggs och blir till-
gängliga. I ansvaret för samordningen ingår att ge den försäkrade stöd i
kontakterna med andra rehabiliteringsansvariga och att verka för att de
tar aktiv del i rehabiliteringsarbetet. Ändamålsbestämmelsen innebär att
sjukförsäkringsregistret kan användas för sådana syften. Den innebär
också att kassan kan sammanställa uppgifter om rehabiliteringsbehov och
rehabiliteringsåtgärder beträffande flera försäkrade i registret. På grund-
val av sådana sammanställningar kan det skapas en möjlighet för kassan
att samordna rehabiliteringsåtgärdema.
Försäkringskassans tillsyn gäller främst att arbetsgivarna fullgör sina
skyldigheter att klarlägga de anställdas behov av rehabilitering och att
vidta nödvändiga åtgärder. Förevarande ändamålsbestämmelse gör det
möjligt att med hjälp av sjukförsäkringsregistret se till att skyldigheter-
na fullgörs. Tillsynen kan avse enskilda redan påböljade rehabiliterings-
ärenden. Den kan också gälla fall där fråga uppkommer om huruvida det
finns ett behov av utredningar och åtgärder. Det som nu har sagts inne-
bär inte att sekretessbelagda uppgifter utan vidare kan lämnas ut exem-
pelvis till arbetsgivare. För ett utlämnande av sådana uppgifter krävs i
princip den försäkrades samtycke. Frågan om sekretess har behandlats i
avsnitt 6.
Enligt 22 kap. 6 § lagen om allmän försäkring skall försäkringskassan
upprätta en rehabiliteringsplan, om den försäkrade behöver en rehabili-
Prop. 1992/93:193
66
teringsåtgärd for vilken rehabiliteringsersättning kan utges. Försäkrings-
kassans ansvar upphör inte i och med att planen har upprättats. Försäk-
ringskassan skall fortlöpande se till att rehabiliteringsplanen följs och att
det vid behov görs nödvändiga ändringar i den. För detta ändamål får
försäkringskassan använda sjukförsäkringsregistret.
Bestämmelserna i 2 och 3 §§ tar sikte på handläggning av ärenden som
har väckts hos försäkringskassan. I förevarande paragraf föreskrivs att
ett sjukförsäkringsregister också får användas då försäkringskassan vid-
tar förberedande åtgärder för sådan handläggning innan något ärende har
väckts. Detta innebär att försäkringskassan kan registrera namn-
ändringar, adressändringar och andra uppgifter som inte har anknytning
till något aktuellt ärende. Härigenom underlättas handläggningen när ett
ärende väcks. Till förberedande åtgärder hör också anteckning av upp-
gifter som arbetsgivare lämnar enligt 12 § lagen (1991:1047) om sjuklön
samt beslut enligt 13 § samma lag (angående sistnämnda paragraf hän-
visas till kommentaren till 2 §). Även försäkringskassans beslut enligt
10 § sjuklönelagen om åläggande i vissa fall för arbetstagare att styrka
nedsättningen av arbetsförmågan kan behövas vid eventuell senare hand-
läggning av ärende enligt 20 § sjuklönelagen om sjuklönegaranti. Para-
grafen möjliggör att ett register även får användas för anteckning av
sådana beslut.
Enligt 18 kap. 2 § lagen om allmän försäkring utövar Riksförsäkrings-
verket tillsyn över de allmänna försäkringskassorna, som har att rätta sig
efter verkets anvisningar. Inom försäkringskassan leds arbetet från ett
centralkontor enligt de anvisningar som styrelsen för försäkringskassan
meddelar. Ett sjukförsäkringsregister får enligt förevarande paragraf
användas för Riksförsäkringsverkets och ett centralkontors tillsyn av
lokalkontorens verksamhet enligt 2 och 3 §§.
En av försäkringskassans uppgifter är att följa och utvärdera socialför-
säkringsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Riksförsäkrings-
verket har en sådan uppgift när det gäller socialförsäkringsverksamheten
i hela landet. Genom denna paragraf blir det möjligt att använda ett
sjukförsäkringsregister i sådan uppföljning och utvärdering av försäk-
ringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§. Ett sjukförsäkringsregister
får också användas för att framställa statistik över denna verksamhet. I
18 § finns bestämmelser om utlämnande på ADB-medium av uppgifter i
fall som avses i denna paragraf.
Enligt denna paragraf får ett sjukförsäkringsregister användas för försäk-
ringskassans handläggning av ärenden om försäkring enligt 17 § lagen
(1991:1047) om sjuklön samt enligt lagen (1993:16) om försäkring mot
vissa semesterlönekostnader.
Prop. 1992/93:193
67
Enligt 17 § sjuklönelagen kan en arbetsgivare, vars sammanlagda löne-
kostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger det för
året gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring, försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan mot kost-
nader för sjuklön. Närmare bestämmelser om försäkringen finns i för-
ordningen (1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt
17 § lagen (1991:1047) om sjuklön. Dessa innebär bl.a. att vid beräk-
ning av en arbetsgivares sammanlagda lönekostnader bortses från arbets-
givarens lönekostnader för arbetstagare för vilka beslut enligt 13 § sjuk-
lönelagen gäller (arbetstagare med omfattande korttidsfrånvaro) samt
från ersättning som arbetsgivaren betalar till försäkringskassan enligt
24 § sjuklönelagen. Försäkringskassans rätt till ersättning från arbetsgi-
varen inträder i den utsträckning ersättning enligt bestämmelserna om
sjuklönegaranti i 20 § sjuklönelagen har betalats ut till arbetstagaren.
Beträffande innehållet i 13 och 20 §§ sjuklönelagen hänvisas till kom-
mentaren till 2 §.
Enligt 14 § i den nyss nämnda förordningen ersätter försäkringen ar-
betsgivarens kostnader för bl.a. sjuklön enligt 6 § sjuklönelagen. För-
säkringen ersätter inte kostnader för sjuklön till arbetstagare för vilka
beslut enligt 13 § sjuklönelagen gäller.
Den 1 juli 1993 träder lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semes-
terlönekostnader i kraft. Den lagen innebär att en arbetsgivare kan för-
säkra sig hos den allmänna försäkringskassan för kostnader för den del
av arbetstagares semesterlön som grundar sig på frånvaro enligt 17 §
semesterlagen (1977:480), om de sammanlagda lönekostnaderna under
ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätten till semester-
lönegrundande frånvaro enligt 17 § semesterlagen omfattar bl.a. ledighet
på grund av sjukdom.
Med stöd av förevarande paragraf kan försäkringskassan i ärenden som
rör arbetsgivares kostnadsförsäkringar genom sjukförsäkringsregistret
kontrollera vilka sjukfall som förekommit hos arbetsgivaren och som har
betydelse för tillämpningen av försäkringsbestämmelserna.
I den mån ett lokalkontor behöver inhämta uppgifter från ett annat
lokalkontor om t.ex. ett beslut enligt 13 § sjuklönelagen gäller för en
viss arbetstagare får detta ske inom ramen för gällande regler om offent-
lighet och sekretess. Uppgifter kan i sådant fall dock inte lämnas ut på
ADB-medium, eftersom detta inte är föreskrivet i de bestämmelser som
reglerar sådant utlämnande (17 och 18 §§).
Paragrafen har behandlats i avsnitt 4.3. I paragrafen regleras register-
ansvaret för ett sjukförsäkringsregister. Registeransvaret åvilar den all-
männa försäkringskassan och gäller alla sjukförsäkringsregister inom
kassan.
Centralkontoret hos en allmän försäkringskassa kan inte med hjälp av
bildskärm ta del av innehållet i ett sjukförsäkringsregister som förs hos
Prop. 1992/93:193
68
ett lokalkontor hos kassan. Som förordats i avsnitt 4.3 bör därför försäk- Prop. 1992/93:193
ringskassan i regel delegera beslutanderätten i registerfrågor till någon
lämplig befattningshavare vid lokalkontoret.
I paragrafen finns föreskrifter om vilka personer som ett sjukförsäk-
ringsregister får innehålla uppgifter om.
Enligt första stycket får registret innehålla uppgifter om sådana försäk-
rade enligt lagen om allmän försäkring som genom inskrivning i försäk-
ringskassa tillhör lokalkontoret. Begreppet försäkrad omfattar enligt den
lagen dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska
medborgare är bosatta i Sverige. En försäkrad som lämnar Sverige skall
fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ett år.
Fr.o.m. den månad som en försäkrad uppnår 16 års ålder skall han,
om han är bosatt i Sverige, vara inskriven hos en allmän försäkrings-
kassa. Den försäkrade skall skrivas in hos den kassa inom vars verksam-
hetsområde han är folkbokförd. Om han inte är folkbokförd här, skall
han vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är
bosatt vid årets ingång. Om han bosätter sig här senare under året, skall
han skrivas in hos den kassa inom vars verksamhetsområde bosättningen
sker. Riksförsäkringsverket har meddelat föreskrifter av motsvarande
innebörd när det gäller de försäkrades tillhörighet till lokalkontoren.
Enligt bestämmelserna i första stycket får det också finnas uppgifter i
ett sjukförsäkringsregister om försäkrade som genom inskrivning hos
försäkringskassa har hört till lokalkontoret. Härigenom blir det möjligt
att ha kvar uppgifter om den som flyttar från kontorets verksamhetsom-
råde eller som av andra skäl inte längre hör dit. Från integritetssynpunkt
är det nämligen betydelsefullt att inte uppgifterna om den enskilde i av-
slutade ärenden förs över till det nya kontoret annat än vid behov. En
lämplig ordning vid sådana flyttningar är därför att det nya kontoret
registrerar grundläggande identitetsuppgifter och uppgifter som har som
har att göra med pågående ärenden medan uppgifter om avslutade ären-
den stannar kvar hos det gamla kontoret. Om det nya kontoret i något
nytt ärende behöver uppgifter om avslutade ärenden från det gamla
kontoret, får uppgifterna lämnas ut på ADB-medium enligt 17 §.
Av kommentaren till 1 § andra stycket framgår att det finns vissa sjö-
män vars förmåner skall prövas av Göteborgs allmänna försäkringskassa
och att ett sjukförsäkringsregister får föras över sådana sjömän. Andra
stycket i förevarande paragraf innebär att det sjukförsäkringsregistret får
innehålla uppgifter om dessa sjömän.
I paragrafen ges bestämmelser om registrering av uppgifter i ett sjukför-
säkringsregister vid uppdragsverksamhet mellan försäkringskassor.
Bestämmelserna i första stycket tar sikte på de fall då ett lokalkontor
har fått ett uppdrag att pröva frågor om ersättning eller rehabilitering be-
69
träffande någon som inte hör till kontoret. Uppdraget kan lämnas av ett Prop. 1992/93:193
annat lokalkontor inom samma försäkringskassa eller inom någon annan
kassa. Även den försäkringskassa som prövar förmåner till sjömän kan
lämna uppdrag. Föreskrifter om överlämnande av sådana uppdrag finns
i lagen om allmän försäkring, lagen om arbetsskadeförsäkring och sjuk-
lönelagen. Sådana bestämmelser finns även i Riksförsäkringsverkets
föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och avregistrering enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Det lokalkontor som har fått ett sådant uppdrag får med stöd av be-
stämmelserna i första stycket föra in uppgifter i sitt sjukförsäkringsregis-
ter om den som uppdraget gäller. I detta stycke finns också bestämmel-
ser om vad som skall ske med uppgifterna när uppdraget är avslutat.
Enligt dessa bestämmelser skall samtliga uppgifter överlämnas till det
kontor som den försäkrade hör till genom inskrivning. I sjukförsäkrings-
registret hos det kontor som har utfört uppdraget får därefter bara finnas
kvar ett fåtal uppgifter, nämligen personnummer, namn och uppgifter
som avses i 14 § 3 och 5. Vidare får de beslut som försäkringskassan
fattat under uppdragstiden vara kvar i registret. Det kan i detta samman-
hang erinras om föreskriften i 14 § 4. Enligt den föreskriften får beslut
anges i registret endast såvitt avser utgången och de bestämmelser som
har tillämpats.
Den försäkringskassa som prövar frågor om förmåner till sjömän kan
också få uppdrag. Bestämmelserna i andra stycket innebär att föreskrif-
terna i första stycket om lokalkontor i sådana fall även gäller den försäk-
ringskassan.
I paragrafen föreskrivs att ett sjukförsäkringsregister får innehålla upp-
gifter om försäkrade som i andra fall än som avses 8 och 9 §§ före-
kommer eller har förekommit i ärenden hos den som för registret. Be-
stämmelsen är tillämplig på vissa arbetsskadeärenden och på ärenden
beträffande försäkrade som är under 16 år. Den som är under 16 år är
inte inskriven i försäkringskassa men kan likväl förekomma i ärenden
där, t.ex. i ärenden om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst
och om rätt till och utbetalning av sjukpenning. Föreskriften gör det
möjligt att ha uppgifter om sådana försäkrade i sjukförsäkringsregistret
även efter det att ärendena avslutats.
Paragrafen utgör den första av fem paragrafer som reglerar vilka upp-
gifter som får finnas i ett sjukförsäkringsregister i fråga om personer
som avses i 8 - 10 §§.
I paragrafen anges under sex punkter vilka allmänna ärendeuppgifter
som får anges i ett register. Enligt punkterna 1 - 4 får personnummer,
namn, adress, telefonnummer, medborgarskap, folkbokföringsfastighet
och folkbokföringsort anges.
70
Uppgiften om namn avser förnamn med tilltalsnamn, mellannamn och Prop. 1992/93:193
efternamn eller motsvarande. Svenska namn anges enligt svenskt namn-
skick.
Uppgift om adress avser både bostads- och postadress. I postadress
ingår postnummer. I förekommande fall får även särskild vistelseadress
anges.
Med telefonnummer avses telefonnummer både till bostaden och till
arbetet.
För den som är svensk medborgare skall eventuellt utländskt medbor-
garskap inte antecknas. För den som är statslös får detta anges. Med-
borgarskapet har betydelse för tillämpningen av vissa bestämmelser som
är knutna till internationella konventioner på socialförsäkringsområdet.
Med folkbokföringsort avses församling. Folkbokföringsuppgiftema
har betydelse för att avgöra till vilket lokalkontor en försäkrad skall
höra. I de flesta fall räcker det med uppgiften om folkbokföringsort. Att
ange folkbokföringsfastighet kan dock bli aktuellt om en församling
kommer att omfattas av två eller flera lokalkontors verksamhets-
områden. Som framgår av kommentaren till 1 § fordrar en sådan indel-
ning särskilt medgivande från Riksförsäkringsverket.
Sjukpenninggrundande inkomst enligt punkt 5 är den årliga inkomst i
pengar eller skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas att tills
vidare få för eget arbete. Den som är försäkrad och inskriven hos all-
män försäkringskassa har rätt till sjukpenning, om hans sjukpenning-
grundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. I vissa fall gäller detta
också personer som inte är inskrivna men där inskrivningsvillkoret ändå
skall anses uppfyllt, se 3 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäk-
ring. Enligt punkt 5 får också uppgift om årsarbetstid anges i ett regis-
ter. Årsarbetstiden har betydelse för beräkning av s.k. timsjukpenning.
Punkt 6 avser uppgift om karenstid. Den som är försäkrad för en sjuk-
penning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
kan - om han vill det - välja karenstid för sådan sjukpenning. Karens-
tiden kan efter den försäkrades önskemål bestämmas till 3 eller 30
dagar. Detta innebär att sjukpenning som grundas på annat arbete än
anställning i dessa fall inte utges för de första 3 eller 30 dagarna av en
sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Om en ny sjukperiod börjar
inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut skall de båda sjuk-
perioderna från karenstidssynpunkt betraktas som en sjukperiod. Den
som vill ha karenstid för sin sjukpenningförsäkring måste anmäla detta
till försäkringskassan.
12 §
I denna paragraf anges under tio punkter de uppgifter utöver de allmän-
na ärendeuppgifterna som får anges i ett sjukförsäkringsregister.
Punkterna 1 och 2 avser tidpunkt för sjukanmälan resp, sjukperiod.
Dessa uppgifter har betydelse för rätten till sjukpenning.
Punkt 3 avser uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga. Denna uppgift
antecknas i registret på grundval av uppgift i läkarintyg m.m. eller från
71
den försäkrade. Graden av nedsatt arbetsförmåga har betydelse för be-
stämmande av sjukpenning.
Punkt 4 avser den försäkrades yrke och arbetsuppgifter. Dessa uppgif-
ter är centrala för bedömningen av rätt till sjukpenning. I vilken ut-
sträckning en försäkrads arbetsförmåga är nedsatt skall i de flesta fall
bedömas i förhållande till hans yrke och arbetsuppgifter. Dessa uppgifter
har också betydelse för eventuell rehabilitering. Uppgifterna antecknas
på grundval av upplysningar från den försäkrade eller intyg eller utlåtan-
den från läkare eller motsvarande.
Förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygsgivare
får anges enligt punkt 5. Några uppgifter ur intygen eller utlåtandena
kan inte anges i registret med stöd av denna punkt. Tidpunkter för intyg
och utlåtanden får registreras med stöd av 14 § 3.
Med sjukskrivningsperiod enligt punkt 6 avses den av läkare eller
annan intygsgivare angivna tiden för nedsättning av arbetsförmåga på
grund av sjukdom.
Punkt 7 upptar arbetsgivares namn, adress, telefonnummer, organisa-
tions- eller personnummer, arbetsställe, arbetsställenummer eller fartyg
samt näringsgren.
Uppgiften om fartyg gäller för sjömän som avses i 1 § andra stycket.
När det gäller arbetsställenummer har utredningen utgått från att anteck-
ning skall ske av sådana arbetsställenummer som Statistiska centralbyrån
(SCB) tilldelar arbetsgivare enligt lagen (1984:553) om arbetsställe-
nummer m.m., s.k. AST-nummer. Riksförsäkringsverket har i sitt re-
missyttrande anfört att verket i samband med förberedelserna för en
arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen funnit att AST-numren inte är
användbara inom socialförsäkringen för registrering av arbetsställen. I
stället bör enligt verket arbetsställenummer från SCB:s centrala företags-
och arbetsställeregister, det s.k. CFAR-numret användas.
Jag instämmer i Riksförsäkringsverkets uppfattning och förordar att det
s.k. CFAR-numret används för att i ett sjukförsäkringsregister ange
arbetsställenummer.
Enligt punkt 8 får anges förekomsten av anmälan om arbetsskada,
yrkesskada, skada som omfattas av statligt personskadeskydd och sådan
skada som avses i lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
samt tidpunkt då sådan skada inträffat. Inga andra uppgifter ur anmäl-
ningar om arbetsskada etc. kan anges i registret med stöd av denna
punkt. Tidpunkt för anmälan får anges med stöd av 14 § 3.
Uppgift om tidpunkt för inträffad arbetsskada etc. har betydelse för
den tid under vilken den försäkrade är berättigad till sjukpenning och ut-
trycket avser såväl dag för olycksfall som dag då en skada till följd av
annat än olycksfall visade sig. Uppgiften kan avse både en av den för-
säkrade eller arbetsgivaren uppgiven tidpunkt och en tidpunkt som för-
säkringskassan har fastställt. Den fastställda tidpunkten har betydelse för
under vilken tid den försäkrade har rätt till sjukpenning.
Enligt punkt 9 får uppgift om sjuklön och sjuklöneperiod antecknas i
ett register. Uppgifterna behövs för handläggningen av ärenden enligt 16
och 20 §§ lagen (1991:1047) om sjuklön men även i förberedande syfte
Prop. 1992/93:193
72
för handläggning av sjukpenningärenden enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lagen (1977:265) om arbetsskadeförsäkring.
Enligt punkt 10 får anledning till att ersättningsärendet avslutats an-
tecknas i registret. Denna punkt har behandlats i avsnitt 4.4.
I paragrafen anges under tre punkter de uppgifter som får registreras i
ärenden om rehabilitering.
Enligt punkt 1 får i ett register anges förekomsten av rehabliterings-
utredning, ansökan om rehabiliteringsersättning och fastställd rehabilite-
ringsplan. I den mån annan utredning än rehabiliteringsutredning före-
kommer får detta enligt punkt 2 anges endast genom uttrycket ”annan
utredning". Inga uppgifter ur de nämnda utredningarna får anges i regi-
stret med stöd av denna punkt. Tidpunkter för utredningarna får anges
med stöd av 14 § 3.
Enligt punkt 3 får uppgifter om arten av och tidpunkter för föreslagna,
planerade och vidtagna rehabiliteringsåtgärder anges. Med föreslagen
åtgärd avses läkares eller annan intygsgivares förslag. Uppgifterna är till
för att underlätta försäkringskassans samordning och tillsyn över reha-
biliteringsverksamheten. Bestämmelsen medger endast att kortfattade
uppgifter om rehabiliteringsåtgärdema förs in i registret. Bl.a. får an-
tecknas vem som har ansvaret för en åtgärd, t.ex. länsarbetsnämnden.
Den närmare informationen om åtgärderna får hämtas ur handlingarna i
ärendet. Denna punkt har också berörts närmare i avsnitt 4.4.
I denna paragraf anges under fem punkter vad som får antecknas i ett
register utöver de uppgifter som har räknats upp i 11 - 13 §§.
Punkt 1 avser uppgifter om inkomster och andra förhållanden som har
betydelse för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning
och de övriga förmåner och ersättningar som avses i 2 §. Med "andra
förhållanden" åsyftas bl.a. sådana omständigheter som enligt 3 kap. 5 §
lagen om allmän försäkring medför att sjukpenningförsäkringen skall
omprövas. Detta är fallet t.ex. när vissa pensionsförmåner beviljats den
försäkrade. I 3 kap. 4 § samma lag finns ytterligare förhållanden an-
givna som har betydelse för att fastställa sjukpenning m.m., t.ex. att den
försäkrade erhåller lön från arbetsgivaren för samma tid som sjuk-
penningen avser. Punkt 1 medger också att ännu kvarvarande s.k. hem-
mamakeförsäkringsfall får anges i ett sjukförsäkringsregister.
Enligt punkt 2 får ett sjukförsäkringsregister innehålla uppgifter om
förhållanden som har betydelse för utbetalning av förmåner och ersätt-
ningar som avses i 2 §. Sådana förhållanden är skatteavdrag, såväl för
preliminär som kvarstående skatt. Vid utbetalning beaktas också beslut
om utmätning och införsel. I sådana fall får i registret anges uppgifter
om utmätningsbelopp och utmätningsfria belopp respektive införsel-
belopp och förbehållsbelopp. Också förhållanden som innebär att sjuk-
Prop. 1992/93:193
73
penning eller annan förmån som avses i 2 § skall reduceras eller inte
betalas ut får antecknas enligt denna punkt, dock endast i den mån en
sådan anteckning inte kommer i konflikt med förbudet i 15 § mot regi-
strering av vissa känsliga förhållanden. Här hänvisas vidare till kom-
mentaren till 15 §.
I punkt 3 föreskrivs att ett sjukförsäkringsregister även får innehålla
andra uppgifter om tidpunkter för registrerade förhållanden än de som
anges i 12 § 1, 2, 6, 8 och 9 samt 13 § 3. En förutsättning för att upp-
gifterna skall få registreras är att de behövs för att tillgodose ändamålen
med registret. Som anförts i avsnitt 4.4 behövs t.ex. inte tidpunkt för
utlännings förvärv av svenskt medborgarskap antecknas.
Enligt punkt 4 får försäkringskassans beslut såvitt avser utgången och
de bestämmelser som har tillämpats anges i ett sjukförsäkringsregister.
Detsamma gäller i fråga om domstolsavgöranden. Enligt punkt 4 får
registret även innehålla uppgift om att ett avgörande av försäkrings-
kassan eller domstol har överklagats. Uppgifterna är nödvändiga för
frågan om verkställighet av ett avgörande, t.ex. utbetalning av en be-
slutad ersättning. Beslut som får antecknas med stöd av denna punkt kan
avse förelägganden av olika slag, t.ex. ett föreläggande att ge in läkar-
intyg enligt 3 kap. 7 § lagen om allmän försäkring eller 10 § sjuklöne-
lagen. Hur denna punkt förhåller sig till förbudet i 15 § framgår av
kommentaren till sistnämnda paragraf.
Enligt punkt 5 får tekniska och administrativa uppgifter anges i ett
register. Bestämmelsen gör det möjligt att ange till vilken försäkrings-
kassa och till vilket lokalkontor som den försäkrade hör och har hört.
Dessa uppgifter har betydelse bl.a. i de uppdragsfall som berörts i kom-
mentaren till 9 §. Även uppgift om särskild sekretessprövning kan regi-
streras med stöd av andra stycket. En sådan uppgift anger att det finns
särskild anledning att närmare pröva frågan om utlämnande av uppgifter
ur registret eller ur försäkringskassans handlingar. Till tekniska och ad-
ministrativa uppgifter hör också uppgifter i ett s.k. back-up-register,
olika kodnummer för registerföring och markeringar av förekomsten av
tekniska fel samt namn på försäkringskassa, lokalkontor och hand-
läggare. Vidare bör anteckningar kunna göras om att handlingar har
expedierats eller infordrats och att vissa kontrollåtgärder har
vidtagits. Också när det gäller uppgifter enligt denna punkt är en förut-
sättning för registrering att uppgifterna behövs för att tillgodose ända-
målen med registren.
I detta sammanhang kan erinras om att en uppgift i en allmän handling
aldrig får raderas bort. Om man rättar en uppgift måste den felaktiga
uppgiften fortfarande vara klart avläsbar. Detta gäller även allmänna
handlingar i form av ADB-upptagningar (se prop. 1990/91:60 s. 36 med
där gjord hänvisning till bet. KU 1982/83:12 s. 22). Med den felaktiga
uppgiften bör förfaras så att den inte ger upphov till missuppfattningar
och misstag.
Prop. 1992/93:193
74
Enligt denna paragraf gäller viktiga inskränkningar vid anteckning i ett
register av uppgifter som får anges enligt 11-14 §§. En anteckning
enligt dessa bestämmelser får, med visst undantag som strax skall be-
röras, sålunda inte innehålla uppgifter om vissa känsliga förhållanden.
Syftet med inskränkningarna är att hindra att sådana förhållanden fram-
går av ett register.
Sådana känsliga förhållanden som avses är att den som uppgiften avser
misstänks eller har dömts för brott, avtjänar eller har avtjänat straff,
undergår eller har undergått annan påföljd för brott eller som är eller
har varit föremål för annat tvångsingripande för vård eller omsorg.
Andra känsliga förhållanden som anges i paragrafen är diagnos och
sjukdomsorsak, omdöme eller annan värderande upplysning i fråga om
den registrerade.
De registeranteckningar som här åsyftas är i första hand sådana som
sker med stöd av 14 § 1 och 2. Båda dessa bestämmelser innehåller
allmänt hållna beskrivningar av vad som får antecknas, nämligen "för-
hållanden som har betydelse" för bestämmande respektive utbetalning av
förmåner och ersättningar. Regleringen i förevarande paragraf hindrar
således att sådana känsliga förhållanden som nyss sagts antecknas med
stöd av dessa allmänt hållna beskrivningar. Om t.ex. sjukpenning inte
skall betalas ut på grund av att den försäkrade sitter häktad eller är
intagen i kriminalvårdsanstalt eller är omhändertagen enligt lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får orsaken till
att utbetalning inte skall ske inte anges i registret med stöd av 14 § 1
eller 2.
Inskränkningarna enligt denna paragraf kan också göra sig gällande vid
andra registeranteckningar enligt 11-14 §§. Som exempel kan anges
anteckning om "arten av föreslagna, planerade eller vidtagna rehabilite-
ringsåtgärder" enligt 13 § 3. En anteckning om en sådan åtgärd får
alltså inte innefatta uppgift om t.ex. ett omdöme eller annan värderande
upplysning som kan ha gjorts i fråga om den försäkrade. Inte heller får
en sådan anteckning innehålla uppgift om diagnos eller sjukdomsorsak.
Begränsningarna enligt denna paragraf gäller inte uppgift som anteck-
nas med stöd av 14 § 4. Det är således tillåtet att t.ex. ange de bestäm-
melser i lagen om allmän försäkring som tillämpats vid ett beslut att inte
betala ut eller reducera sjukpenning, även om grunden för beslutet är ett
sådant känsligt förhållande som här avses. Denna reglering överensstäm-
mer med vad som t.ex. gäller för register inom socialtjänsten, se 59 §
socialtjänstlagen (1980:620).
Terminalåtkomst till ett sjukförsäkringsregister får endast finnas hos det
lokalkontor som enligt 1 § första stycket får föra registet eller, såvitt
gäller register enligt 1 § andra stycket, den försäkringskassa för vars
verksamhet registret förs. Frågan om terminalåtkomst har kommenterats
i avsnitt 4.5.
Prop. 1992/93:193
75
17 § Prop. 1992/93:193
Paragrafen utgör den första av två som reglerar utlämnande av uppgifter
i ett sjukförsäkringsregister på ADB-medium. Vad som regleras i dessa
paragrafer avser endast sådant utlämnande som kan ske utan hinder av
sekretess. I den mån socialförsäkringssekretessen eller sekretessen enligt
7 kap. 16 § sekretesslagen lägger hinder i vägen för ett utlämnande kan
detta således inte ske. Sekretessreglerna har beskrivits i avsnitt 4.6 samt
avsnitt 6.
Enligt paragrafen är det, med den nyss gjorda reservationen, tillåtet att
lämna ut uppgifter i ett sjukförsäkringsregister på ADB-medium till ett
annat lokalkontor när den försäkrades kontorstillhörighet ändras. Ut-
lämnande på ADB-medium får enligt paragrafen också ske i och för
sådan uppdragsverksamhet som berörts i kommentaren till 9 §.
18 §
Hos Riksförsäkringsverket förs med tillstånd av Datainspektionen ett
ADB-baserat sjukförsäkringsregister. Registret får användas för admini-
stration av sjukförsäkring, föräldraförsäkring, utbildningsbidrag, studie-
stöd, dagpenning till värnpliktiga m.fl., närståendepenning och frivillig
sjukpenningförsäkring. Vidare förs, också med tillstånd av Datainspek-
tionen, ett personregister när det gäller yrkesskador. Detta register an-
vänds för att administrera utbetalning av yrkesskadelivräntor.
I första stycket av förevarande paragraf föreskrivs att vissa uppgifter i
ett sjukförsäkringsregister får lämnas ut på ADB-medium till Riksförsäk-
ringsverket. Skälen för denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 4.6.
Enligt första stycket får sålunda för verkställighet av försäkrings-
kassans beslut i ärenden som avses i 2 § och för utförande av andra
administrativa åtgärder i sådana ärenden lämnas uppgift om den försäk-
rades namn, personnummer, adress, telefonnummer, tidpunkt för sjuk-
anmälan, arbetsgivares namn och adress, andra förhållanden som har
betydelse för utbetalning av förmåner och ersättningar som avses i 2 §,
försäkringskassans beslut, såvitt avser utgången och tillämpade bestäm-
melser samt de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att
tillgodose ändamålen med ett register. Med uttrycket "andra administra-
tiva åtgärder" avses främst maskinell framställning av olika blanketter,
t.ex. "Försäkran för sjukpenning" och utsändande av förfrågningar och
förelägganden till de försäkrade.
Bestämmelserna i första stycket innebär även att sjukförsäkringsregi-
stret hos Riksförsäkringsverket kan förses med aktuella uppgifter för en
försäkringskassas handläggning av ärenden om andra ersättningar och
förmåner än dem som avses i 2 §.
I paragrafens andra stycke föreskrivs att uppgift om en registrerad per-
sons namn och personnummer samt förekomsten av anmälan om arbets-
skada, yrkesskada och annan skada som som avses i 2 § 2 samt tidpunkt
då sådan skada inträffat får lämnas ut på ADB-medium till Riksförsäk-
ringsverket för dess handläggning av ärenden enligt lagen (1957:243)
om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser. Som
76
anförts i avsnitt 4.6 behövs uppgifterna för samordning av handlägg-
ningen med ärenden enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Om försäk-
ringskassan för över en uppgift om att en arbetsskadeanmälan inkommit,
kan man undvika att samma skada godkänns både som arbetsskada och
yrkesskada. Frågan om ersättning för en sjukperiod som inträffat efter
den 1 juli 1977 skall nämligen prövas enligt lagen om yrkesskadeförsäk-
ring om skadan ursprungligen visat sig före nämnda datum, medan pröv-
ningen skall göras enligt lagen om arbetsskadeförsäkring om skadan
visat sig först därefter.
Enligt 5 § får ett sjukförsäkringsregister användas för försäkrings-
kassans egen och för Riksförsäkringsverkets tillsyn, uppföljning och
utvärdering av försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för
att framställa statistik över den verksamheten. I allmänhet torde tillsyns-
abetet etc. kunna klaras med avidentifierade uppgifter men i vissa fall
kan det dock bli aktuellt att göra studier på material som kan knytas till
individer. Ändamålsbestämmelsen i 5 § innebär i sig inte att ett utläm-
nande av uppgifter får ske på ADB-medium. I tredje stycket i före-
varande paragraf har därför tagits in en bestämmelse som gör det möj-
ligt att lämna ut uppgifter på ADB-medium till det centralkontor inom
försäkringskassan som det registerförande lokalkontoret hör till och till
Riksförsäkringsverket.
Regleringen i paragrafens första - tredje stycken innebär att uppgifter
i vissa fall får lämnas ut på ADB-medium till Riksförsäkringsverket och
till ett registerförande kontors centralkontor. Avsikten med bestämmel-
serna är att ange de gränser som skall gälla för lokalkontorens möjlig-
heter att lämna ut uppgifter på ADB-medium utöver vad som följer av
17 §. Några regler för registreringen av uppgifterna hos Riksförsäk-
ringsverket och centralkontoren ges inte denna lag. I dessa fall blir data-
lagen (1973:289) tillämplig på registerföringen. Enligt 2 § första stycket
datalagen får personregister inrättas och föras endast av den som har
anmält sig hos Datainspektionen och fått bevis om detta av inspektionen
(licens). Utöver licens behövs tillstånd av Datainspektionen bl.a. för att
inrätta och föra personregister som skall innehålla personuppgifter som
inhämtas från något annat personregister.
Beträffande förhållandet mellan denna utlämnandebestämmelse och
regler om sekretess hänvisas till kommentaren till 17 §.
I denna paragraf anges de sökbegrepp som skall få användas i ett sjuk-
försäkringsregister. Detta har kommenterats utförligt i avsnitt 4.7. Här
skall dock understrykas att i den mån försäkringskassan till följd av
regleringen av sökbegreppen helt saknar befogenhet att göra viss sam-
manställning av information från sjukförsäkringsregistret anses en sådan
sammanställning enligt 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
inte förvarad hos kassan. Den är då inte heller att betrakta som en all-
män handling.
Prop. 1992/93:193
77
Även om möjligheterna att använda vissa uppgifter som sökbegrepp är
begränsade, är uppgifterna och sammanställningar av uppgifterna med
andra uppgifter att anse som allmänna handlingar. Uppgifterna kommer
därför också att kunna användas som sökbegrepp vid fullgörandet av
skyldigheten att lämna ut allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförord-
ningen. Detta följer av tryckfrihetsförordningen. Någon särskild bestäm-
melse härom har därför inte ansetts behövlig i lagen om sjukförsäkrings-
register hos de allmänna försäkringskassorna.
De begränsningar av sökmöjligheterna som föreskrivs i förevarande
paragraf bör motsvaras av ADB-tekniska åtkomstbegränsningar.
I denna paragraf finns sådana särskilda bestämmelser som tar över
arkivlagens föreskrifter om gallring. Den särskilda regleringen beror
framför allt på hänsynen till de försäkrades integritet. Den närmare
motiveringen framgår av avsnitt 4.8.
I första stycket föreskrivs som huvudregel att uppgifterna i ett sjukför-
säkringsregister skall gallras efter tio år. För vissa uppgifter i rehabilite-
ringsärenden, nämligen de som anges i 13 §, gäller dock att gallring
skall ske redan efter fem år. Beträffande samtliga uppgifter räknas tiden
från utgången av det år då ärendet i vilket uppgifter förekommer av-
slutades. Uppgift om försäkrads personnummer, namn, adress, telefon-
nummer, medborgarskap, folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort
behöver dock inte gallras så länge den försäkrade genom inskrivning
skall tillhöra det lokalkontor som för registret. Detta gäller också för
sjukförsäkringsregistret över sjömän enligt 1 § andra stycket.
Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer göra undantag från gallringsplikten enligt första
stycket. Undantaget får bara gälla bevarandet av ett urval av material för
forskningens behov.
Material som undantas från gallring skall enligt en föreskrift i andra
stycket överlämnas till arkivmyndighet.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 4.10.
I paragrafens första stycke föreskrivs en skyldighet för försäkrings-
kassan att informera de försäkrade om sjukförsäkringsregistret. Infor-
mationen skall innehålla upplysning om ändamålen med registret, de
uppgifter som registret får innehålla, de sekretess- och säkerhetsbestäm-
melser som gäller för registret, rätten att få registerutdrag och rättelse
till stånd enligt datalagen samt de begränsningar i fråga om terminal-
åtkomst, utlämnande av uppgifter på ADB-medium, sökbegrepp och
bevarande av uppgifter som gäller för registret.
Informationen behöver inte ges individuellt till vaije försäkrad utan
kan ske genom t.ex. annonser, broschyrer eller anslag i lokalkontorets
lokaler.
Prop. 1992/93:193
78
Prop. 1992/93:193
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om sjukförsäkringsregister hos de all-
männa försäkringskassorna.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som före-
draganden har lagt fram.
79
Till stöd for administrationen av socialförsäkringen finns i dag en central
dataanläggning vid riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall.
Till denna dataanläggning är försäkringskassorna anslutna via det
gemensamma kommunikationsnätet. I det centrala systemet finns riks-
täckande register för sjukförsäkrings-, pensions- resp, bidragsärenden.
Även riksförsäkringsverket och några andra myndigheter kan via ter-
minal ta del av vissa uppgifter ur registren.
Försäkringskassornas datasystem fick sin nuvarande utformning i
böijan av 1970-talet. Redan efter några år konstaterades att systemet
borde förbättras. En parlamentarisk utredning, ALLFA-kommittén, lade
under år 1981 fram förslag till ändringar i datasystemet, men förslagen
genomfördes inte. Riksförsäkringsverket fick i stället i uppdrag att göra
en ny utredning, och efter flera års utredande lade den s.k. FAS 90-
utredningen under år 1988 fram ett förslag som bl.a. innebar att grund-
informationen för sjuk- och föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala
register, medan lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns
(pensioner, barnbidrag, bidragsförskott m.m.) i första hand skulle ske
centralt.
Med utgångspunkt i FAS 90-utredningens förslag är avsikten nu att i
en första etapp registrera uppgifter om sjukpenning- och rehabiliterings-
ärenden i register som skall föras vid försäkringskassornas lokalkontor.
De centrala registren i övrigt skall tills vidare finnas kvar. Det gäller
även utbetalningsfunktionema i det centrala systemet. För närvarande
skall några ändringar inte heller göras i rutinerna med utskrifter av
beslutsmeddelanden och blanketter från ADB-avdelningen i Sundsvall.
Målsättningen, sådan den angivits av regeringen, är att de lokala regist-
ren skall ha inrättats senast den 1 juli 1992. I en senare etapp skall
uppgifter om föräldraförsäkringen och ev. andra ersättningsförmåner
förläggas till lokala register.
De nuvarande centrala registren förs med stöd av tillstånd från datain-
spektionen. Behovet av en författningsreglering av registren har aktuali-
serats bl.a. i samband med de planerade lokala sjukförsäkringsregistren,
och vi har fått i uppdrag att utarbeta förslag till de författningsregler
som behövs. I direktiven anges att riksdagen bör ta ställning till regle-
ringen av registren. I en första etapp skall förslag lämnas till reglering
Prop. 1992/93:193
Bilaga 1
80
av de lokala sjukförsäkringsregistren. Utgångspunkten för utrednings-
arbetet skall vara gällande bestämmelser på socialförsäkringsområdet,
men utredaren måste även beakta och hålla sig underrättad om det arbete
som pågår i syfte att bl.a. effektivisera försäkringskassornas rehabilite-
ringsverksamhet.
I enlighet med direktiven lägger vi i detta delbetänkande fram förslag till
en registerlag för de lokala sjukförsäkringsregistren. I enlighet med vad
som anförts i direktiven har vi under hand tagit del av information om
propositionsarbetet rörande rehabiliteringsverksamheten. Vi har även
beaktat att enligt ett principbeslut av riksdagen skall en arbetsgivarperiod
införas som innebär att arbetsgivarna svarar för ersättningen till de
anställda under de första 14 dagarna i vaije sjukperiod.
Vi skall först i nästa etapp av utredningsarbetet lämna förslag till en
reglering av de centrala registren inom riksförsäkringsverket och försäk-
ringskassorna. Vi kan därför få anledning att återkomma till vissa frågor
i det fortsatta utredningsarbetet. Det gäller bl.a. frågan om inrättande av
ett centralt statistikregister där uppgifter från de lokala registren skall
kunna samlas och användas i icke personidentifierbar form.
Vi konstaterar (se avsnitt 11.1.1) att - även om en arbetsgivarperiod
införs i sjukförsäkringen - det är angeläget att försäkringskassorna får
tillgång till ett betydligt bättre teknikstöd än för närvarande vid sin
handläggning av ärenden om sjukpenninggrundande inkomst och om
sjukpenning. För att rehabiliteringsverksamheten skall bli effektiv
behöver försäkringskassorna även vid denna handläggning få tillgång till
ett förbättrat teknikstöd (se avsnitt 11.1.2). Vi konstaterar vidare att, om
datasystemet skall kunna utgöra ett sådant förbättrat teknikstöd, ytterli-
gare vissa uppgifter måste få föras in i registren utöver dem som redan
finns i de nuvarande centrala registren.
I en verksamhet där man prövar enskilda personers rätt till ersättning
vid sjukdom är det självfallet att uppgifter om enskildas hälso- och
sjukdomstillstånd och andra mycket integritetskänsliga uppgifter behövs
i stor omfattning vid handläggningen. En hel del sådana uppgifter ingår
redan i dag i det centrala försäkringsregistret. Övriga uppgifter finns i
handlingar av olika slag, främst i intyg eller utlåtanden från läkare, som
förvaras på försäkringskassan. Även om uppgifterna således redan finns
att tillgå vid försäkringskassorna innebär en registrering på ADB-
medium i sig en ökad risk för otillbörligt intrång i den personliga
integriteten.
När det gäller att avgöra vilka uppgifter som skall få föras in i ett
ADB-register och vad som i övrigt skall gälla för registret måste en
Prop. 1992/93:193
Bilaga 1
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 193
81
noggrann avvägning göras mellan hänsynen till den personliga integritet-
en och försäkringskassornas behov av tillgång till uppgifter på ADB-
medium. Vi anser att en grundläggande förutsättning därvid skall vara
att de uppgifter av integritetskänslig karaktär som försäkringskassorna
behöver ha tillgång till på ADB-medium så långt möjligt enbart skall
lagras i lokala dataregister och att möjligheterna att sprida uppgifterna
utanför detta register skall vara ytterst begränsade. En annan utgångs-
punkt skall vara att de lokala sjukförsäkringsregistren om möjligt skall
helt regleras i lag. I vart fall bör lagen innebära en fullständig reglering
när det gäller integritetskänsliga uppgifter. Genom att införa begräns-
ningar såvitt gäller innehållet i och användningen av registret samt
beträffande terminalåtkomst, utlämnande och sökmöjligheter kan skyddet
för den personliga integriteten stärkas. Detta gäller även föreskrifter om
en tidig gallring av särskilda känsliga uppgifter.
Vi anser att ADB-registrerade uppgifter i regel är mer skyddade mot
obehörig åtkomst i ett register som förs vid ett lokalkontor och där
endast personlen vid lokalkontoret får ha direktåtkomst till registret via
terminal än i ett centralt fört register. Vi anser också att ett register som
endast omfattar en mindre del av befolkningen är mindre intressant för
obehörig åtkomst t.ex. i politiska syften. En lokal placering av datorut-
rustningen innebär dessutom en minskad sårbarhet för socialförsäkrings-
systemet totalt sett i händelse av krig eller andra katastrofsituationer. Ett
sjukförsäkringsregister skall därför föras av vaije lokalkontor för det
kontorets verksamhetsområde.
Ett lokalt sjukförsäkringsregister skall i första hand utgöra ett stöd för
försäkringskassornas personal vid handläggningen av sjukpenningärend-
en och vissa andra sjukförsäkringsärenden samt för försäkringskassornas
rehabiliteringsverksamhet. I registren skall endast få föras in uppgifter
som är nödvändiga för denna handläggning. Registren skall emellertid
också få användas av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för
deras uppföljning av nämnda verksamhet och för statistik över verksam-
heten. Om regeringen eller, i förekommande fall, datainspektionen för
visst fall så beslutar, får ett sjukförsäkringsregister även användas för
forskning och framställning av statistik.
Någon försäljning av uppgifter i ett sjukförsäkringsregister får således
inte förekomma.
Vi har utgått från att i huvudsak de uppgifter som i dag finns i de
centrala registren i fortsättningen måste få finnas i de lokala registren.
Härutöver skall för handläggningen av sjukpenningärenden även få
anges vissa andra uppgifter som medger att ärendena i stor utsträckning
Prop. 1992/93:193
Bilaga 1
82
kan handläggas med stöd enbart av registret. Rehabiliteringsärenden lär
i allmänhet bli mer komplicerade och innehålla mer omfattande material.
Här bör registret därför främst användas för att ge handläggaren upplys-
ning om vilket material som finns i försäkringskassans handlingar och
för att underlätta nödvändiga bevakningsrutiner. För båda ärende-
grupperna blir det dock endast fråga om mycket kortfattade uppgifter.
Enligt vårt förslag skall innehållet i registret vara i det närmaste
fullständigt reglerat i registerlagen.
Vi anser att försäkringskassorna vid handläggningen av ett sjukpenning-
ärende skall få registrera bl.a. angiven diagnos eller sjukdomsorsak, och
vi har i ett särskilt avsnitt (11.6.1) redovisat våra överväganden i denna
fråga. I den mån man begränsar åtkomsten till uppgifterna i ett lokalt
dataregister och likaså begränsar möjligheterna att lämna ut uppgifter ur
registret på ADB-medium kan uppgifterna vara mer skyddade mot
obehörig åtkomst i ett dataregister än om läkarintyg och andra hand-
lingar förvaras i kortlådor som liksom för närvarande står framme på
lokalkontoret. Uppgifter om diagnos eller sjukdomsorsak skall endast få
finnas kvar i registret under tre år.
Uppgifter om diagnos eller sjukdomsorsak behövs i första hand för att
försäkringskassan skall kunna ta ställning till om en persons arbetsför-
måga är nedsatt av sådan orsak och i sådan omfattning att han har rätt
till sjukpenning. Uppgifterna får betydelse även i försäkringskassans
rehabiliteringsverksamhet. Genom att också registrera uppgift om vid
vilken arbetsplats en person arbetar och vilka arbetsuppgifter han har
kan försäkringskassan dessutom i många fall få en uppfattning om vilken
omfattning sjukfrånvaron har vid en viss arbetsplats och huruvida vissa
typer av sjukdomsbesvär är mer förekommande än andra. Genom denna
information ges försäkringskassan möjlighet att snabbt få en uppfattning
om vilka personer som är i behov av rehabiliteringsåtgärder.
När det gäller integritetskänsliga uppgifter anser vi att sökmöjligheterna
skall regleras i lagen och begränsas så långt möjligt. Vi föreslår t.ex. att
man vid handläggningen av sjukpenningärenden inte skall få ställa
samman uppgifter med utgångspunkt i diagnosen. Uppgiften skall
således endast ha betydelse vid handläggningen i det enskilda fallet. För
att försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet skall bli effektiv har
en motsvarande begränsning dock inte kunnat göras för denna verksam-
het.
Uppgifter från ett lokalt sjukförsäkringsregister skall endast få lämnas ut
på ADB-medium i de fall det anges i registerlagen. Uppgifter får lämnas
från ett lokalkontor till ett annat rörande en person som skall tillhöra det
Prop. 1992/93:193
Bilaga 1
83
andra lokalkontoret. Det gäller också när det andra lokalkontoret i
enskilda fall skall handlägga ett ärende rörande en person som inte är
inskriven där. Uppgifter måste få lämnas ut på ADB-medium för att
utbetalning av olika försäkringsförmåner skall kunna ske och för att de
centrala rutinerna med utskrift av olika meddelanden eller blanketter
skall kunna utnyttjas. En uppgift om att anmälan om arbetsskada ingivits
skall få föras över till riksförsäkringsverket för dess handläggning av
y rkesskadeärenden.
I övrigt skall utlämnande endast kunna ske till riksförsäkringsverket
och försäkringskassans centralkontor för uppföljning och utvärdering av
ifrågavarande verksamhet samt för forsknings- och statistikändamål. Ett
sådant utlämnande förutsätter särskilt tillstånd. I andra fall får uppfölj-
ningen m.m. baseras på avidentifierade uppgifter.
Det är viktigt att uppgifterna i sjukförsäkringsregistret inte sparas längre
tid än som är nödvändigt. Vi föreslår därför att alla uppgifter i ett
ärende skall tas bort ur registret tio år efter det att ärendet avslutats.
Dessutom skall vissa uppgifter, t.ex. om diagnos, tas bort ur registret
redan tre år efter det att ärendet avslutats.
Ett urval av uppgifterna skall dock få sparas efter dessa tidpunkter om
regeringen så förordnar. Sådana sparade uppgifter skall förvaras av
arkivmyndighet och skall endast få användas för forskningsändamål.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 1
84
Prop. 1992/93:193
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vaije lokalkontor inom en allmän försäkringskassa skall för de
ändamål som anges i 2 - 5 §§ med hjälp av automatisk databehandling
föra ett sjukförsäkringsregister för sitt verksamhetsområde.
Den försäkringskassa som enligt särskilda bestämmelser prövar frågor
om förmåner för sjömän enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall för samma ända-
mål föra ett sjukförsäkringsregister över sjömän.
Handläggning av ärenden
2 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans
handläggning av ärenden om inskrivning hos försäkringskassan, fastställ-
ande av sjukpenninggrundande inkomst samt rätt till och utbetalning av
1. sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor
till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och motsvarande äldre
bestämmelser.
Registret får användas för försäkringskassans förberedande åtgärder
för handläggning som avses i första stycket.
3 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans
tillsyn och samordning av de insatser som behövs i rehabiliteringsverk-
samheten enligt 00 kap. 00 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
och för försäkringskassans egna åtgärder för rehabilitering av försäkrade
enligt 00 kap. 00 §§ samma lag.
Övrig användning av sjukförsäkringsregister
4 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för att följa och utvärdera
försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för att framställa
statistik över den verksamheten.
5 § Regeringen eller, om regeringen föreskriver det, datainspektionen
får för enskilda fall besluta att sjukförsäkringsregister får användas för
forskning och framställning av statistik.
85
6 § Försäkringskassan är registeransvarig för det eller de sjukförsäk-
ringsregister som förs inom kassans ansvarsområde.
7 § Ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får innehålla uppgifter om
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
som genom inskrivning i försäkringskassa tillhör eller har tillhört
lokalkontoret.
Det sjukförsäkringsregister som förs av en försäkringskassa enligt 1 §
andra stycket får innehålla uppgifter om sjömän för vilka den försäk-
ringskassan prövar förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
8 § Om ett lokalkontor har fått ett uppdrag att pröva frågor om förmåner
eller rehabilitering som avses i 2 och 3 §§, får lokalkontorets sjukför-
säkringsregister innehålla uppgifter om den som uppdraget avser. När
uppgifterna inte längre behövs där, skall de överlämnas till det lokal-
kontor som han genom inskrivning i försäkringskassa hör till. Därefter
får i registret bara anges personnummer, namn, försäkringskassans
beslut och uppgifter som avses i 10 § andra stycket.
Bestämmelserna i första stycket om lokalkontor som har fått ett upp-
drag gäller även den försäkringskassa som enligt 1 § andra stycket för
sjukförsäkringsregister över sjömän, om den har fått ett sådant uppdrag.
9 § Ett sjukförsäkringsregister får även innehålla uppgifter om den som
i andra fall än som avses i 7 och 8 §§ förekommer eller har förekommit
i ärende som avses i 2 och 3 §§ hos den som för registret.
10 § I fråga om personer som avses i 7 - 9 §§ får i ett sjukförsäkrings-
register anges
1. personnummer och namn,
2. adress och telefonnummer,
3. medborgarskap,
4. folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort,
5. arbetsgivare, dennes adress och telefonnummer, näringsgren och
arbetställe eller arbetsställenummer eller fartyg,
6. karenstid,
7. sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid,
8. den företagshälsovård som den försäkrade tillhör,
9. tidpunkt för sjukanmälan,
10. tidpunkter för sjukdomsfall,
11. diagnos och sjukdomsorsak,
12. yrke och arbetsuppgifter,
13. uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga,
14. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygs-
givare,
15. läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer,
16. sjukskrivningsperiod,
17. tidpunkter för sjukhusvård och för sådan vård som avses i 3 kap.
4 a § och 15 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring,
18. förekomsten av anmälan om arbetsskada,
19. tidpunkt för inträffad arbetsskada,
Prop. 1992/93:193
Bilaga 2
86
20. förekomsten av utredning om sociala förhållanden som utförts av
försäkringskassan samt arbetsplatsutredning och annan utredning,
21. förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan om rehabilite-
ringsersättning och fastställd rehabiliteringsplan,
22. arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna
rehabiliteringsåtgärder,
23. uppgifter om inkomster och andra förhållanden som har betydelse
för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning och de
övriga förmåner som avses i 2 § första stycket,
24. uppgifter som utöver dem som anges i 17 har betydelse för utbe-
talning av sjukpenning och de övriga förmåner som avses i 2 § första
stycket,
25. försäkringskassans beslut såvitt avser utgången och de bestäm-
melser som har tillämpats.
Registret får även innehålla uppgifter om tidpunkter för registrerade
förhållanden utöver dem som anges i första stycket 9, 10, 16, 17, 19
och 22 samt de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att
tillgodose ändamålen med registret.
11 § Endast den som enligt 1 § skall föra ett sjukförsäkringsregister får
ha terminalåtkomst till registret.
12 § Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på
medium för automatisk databehandling till ett annat lokalkontor, om den
registrerade genom inskrivning i försäkringskassa hör till det kontoret
eller om uppgifterna annars behövs där i ett ärende som gäller den
registrerade. Uppgifter i det sjukförsäkringsregister som avses i 1 §
andra stycket får under samma förhållanden lämnas ut på sådant medium
till ett lokalkontor.
Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på
medium för automatisk databehandling till den försäkringskassa som
avses i 1 § andra stycket, om uppgifterna behövs där i ett ärende som
gäller den registrerade.
13 § Om det behövs för att följa och utvärdera sådan socialförsäkrings-
verksamhet som avses i 2 och 3 §§ eller för att framställa statistik över
den verksamheten, får regeringen för särskilda fall medge att uppgifter
i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till den centrala förvaltningen hos den försäk-
ringskassa inom vars ansvarsområde registret förs.
14 § De uppgifter i ett sjukförsäkringsregister som avses i 10 § första
stycket 1 - 4, 9, 17 - 19 och 23 - 25 samt de administrativa uppgifter
som avses i 10 § andra stycket får lämnas ut på medium för automatisk
databehandling till riksförsäkringsverket.
Om det behövs för att följa och utvärdera sådan socialförsäkringsverk-
samhet som avses i 2 och 3 §§ eller för att framställa statistik över den
verksamheten, får regeringen för särskilda fall medge att även andra
uppgifter i ett sjukförsäkringsregister lämnas ut på medium för automa-
tisk databehandling till riksförsäkringsverket.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 2
87
15 § Om ett sjukförsäkringsregister enligt ett beslut som avses i 5 § får
användas för forskning eller framtällning av statistik, får uppgifter ur
registret lämnas ut för angivna ändamål på medium för automatisk
databehandling.
16 § I ett sjukförsäkringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter
som avses i 10 § första stycket 1, 2 såvitt avser adress, 4, 5, 7 - 12, 15,
16, 18, 21, 22 och 25. Uppgifter som avses i 15 får dock bara användas
som sökbegrepp för framställning av utdrag enligt 10 § datalagen
(1973:289). Vidare får uppgifter som avses i 5, 8, 11, 12, 21 och 22
bara användas som sökbegrepp i rehabiliteringsärenden som avses i 3 §
samt för uppföljning, utvärdering, forskning och framställning av
statistik.
Som sökbegrepp får dessutom, enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
användas uppgifter som avses i 10 § andra stycket.
17 § Uppgifter som avses i 10 § andra stycket 11 och 15 skall gallras tre
år efter utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har
avslutats. Andra uppgifter som avses i 10 § skall gallras tio år efter
utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats.
Utan hinder av första stycket gäller föreskrifter som har meddelats i en
förordning eller med stöd av en förordning och som gäller bevarande av
ett urval av material för forskningens behov.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991. Intill utgången av juni 1992
skall bestämmelserna i 1 § tillämpas i den lydelse som följer av att ordet
"skall" i första och andra styckena byts ut mot "får".
Prop. 1992/93:193
Bilaga 2
88
Yttrande över utredningens betänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukför-
säkringsregister har avgetts av Justitiekanslem, Försäkringsöverdom-
stolen, Försäkringsrätten för Mellansverige, Domstolsverket, Data-
inspektionen, Överstyrelsen för civil beredskap, Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Riksarkivet, Universitets- och hög-
skoleämbetet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbets-
livsfonden, Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmiljöfonden, Invandrarverket,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, Statens
arbetsgivarverk, Riksdagens ombudsmän (JO), Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Forskningsrådsnämnden, Medicinska forsknings-
rådet, Socialvetenskapliga forskningsrådet, Samhall, Landstingsför-
bundet, Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisa-
tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade-
mikers centralorganisation, Försäkringsanställdas förbund, Handikapp-
förbundens centralkommitté, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkar-
förbund, Föreningen Svensk Företagshälsovård och Arbetslöshetskassor-
nas samorganisation.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 3
7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 193
89
I kompletteringspropositionen under våren 1992 angavs som förutsätt-
ning för det fortsatta beredningsarbetet att registrering av diagnos på
ADB-media inte bör få förekomma. Detta ledde dels till att omedelbara
åtgärder i linje med uttalandet företogs i pågående projektarbete vad
avser decentraliserad försäkringsinformation och dels till det uppdrag
som denna skrivelse avser.
Förbudet mot diagnosregistrering medför att stödet till rehabiliterings-
arbetet försvagas. Det får tydliga konsekvenser i synnerhet för det före-
byggande arbetet och folkhälsoarbetet. Rationaliseringseffekterna min-
skar med 300 årsarbetare.
En lokal informationslagring utgör emellertid fortfarande, förbudet mot
diagnosregistrering oaktat, enligt verkets mening ett väsentligt inslag i
den pågående decentraliseringen av verksamheten och för socialförsäk-
ringsadministrationens förmåga att ge ett kraftfullt ADB-stöd till den
lokala handläggningen för att ytterligare öka servicegraden gentemot
allmänheten.
Det finns således fortfarande starka motiv för att decentralisera viss
försäkringsinformation och därmed starkt grundad anledning att till-
varata hittills uppnådda arbetsresultat genom att låta detta utgöra en av
grunderna för det fortsatta utvecklingsarbetet. Detta synsätt får i sin tur
hög påverkan på det fortsatta förnyelsearbetets inriktning och priorite-
ringar.
Verket har i direkt samarbete med försäkringskassorna nyligen genom-
fört en översyn av planerna för det fortsatta förnyelsearbetet inom ADB-
området. Det är ett stort men också viktigt förnyelsearbete som före-
ligger:
- Förbättrade möjligheter till lokalt ADB-stöd för uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet - något som starkt efterfrågas av försäkrings-
kassorna som ett medel för bättre styrning av sin verksamhet.
- Utbrytning av utbetalnings- och redovisningsfunktioner från försäk-
ringssystemen till ett särskilt redovisnings- och utbetalningssystem-
område - något som både ger bättre möjlighet att uppfylla inre och
yttre redovisningskrav och ge bättre underlag för styrning av försäk-
ringskassornas verksamhet.
- Införande av automatiserade utbetalningsrutiner och vänteregister för
samtliga ersättningsområden och en likartad tillämpningsutformning
för samtliga dagersättningar - något som ger ytterligare ökade
rationaliseringseffekter och förstärker det lokala ADB-stödet.
- En genomgripande modernisering av ADB-systemen inom pensions-
området - något som är nödvändigt för att klara kommande reformer
inom området.
- En konsolidering och vidareutveckling av teknikmiljön - något som
möjliggör ett flexibelt och effektivt ianspråktagande av såväl centrala
som lokala ADB-resurser.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 4
90
Utredningen visar försäkringskassornas behov av lokalt ADB-stöd
inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden. Vad det i grunden
handlar om är försäkringstagarnas rättighet till rätt ersättning i rätt tid
kombinerat med information och service på individuell nivå. Detta skall
ses i belysningen av de stora förändringar som sker och beräknas ske
inom socialförsäkringen samtidigt som en anpassning och handläggning
enligt EG-regler kan komma att införas. Detta sammantaget kräver ett
både modernt och kvalificerat teknikstöd.
Sammanfattningsvis har verkets utredningsarbete lett till slutsatserna att
en decentralisering av sjukförsäkringsinformationen bör genomföras på
samma sätt och i samma omfattning som skulle ha gällt för system med
diagnosregistrering. I den ambitionen ingår fortfarande högt ställda krav
på tekniskt och administrativt integritetsskydd. Samtidigt påverkar, tids-
och inriktningsmässigt, regeringens och riksdagens beslut med avseende
på lagreglering av socialförsäkringsadministrationens ADB-register och
de investeringsmedel som behöver ställas till utvecklingsarbetets för-
fogande även det fortsatta utvecklingsarbetet inom andra försäkringsom-
råden, varför snara beslut är av nöden.
I riksförsäkringsverkets skrivelse till regeringen i februari 1991 under-
ströks vikten av att beslut skyndsamt fattades beträffande registerlag och
investeringsmedel för att inte få en för utvecklingsarbetet och verksam-
heten ogynnsam tidsförskjutning. En av de faktorer som då utpekades
var om en ny upphandling skulle behöva genomföras. Såvitt verket kan
bedöma måste en sådan ny upphandling ske. Detta betyder att kravspeci-
fikationen för den tekniska upprustningen skall revideras, förnyade
offerter infordras, utvärdering ske samt förhandlingar föras och avtal
slutas. Det är just nu inte möjligt för verket att bedöma den sammantag-
na ledtiden av beslut avseende registerlag och investeringsmedel samt
genomförande och avslut av en upphandling.
När det gäller de ekonomiska bedömningarna är omständigheterna
sådana att en noggrann kalkyl inte låter sig göras. Verket har emellertid
inriktat sig på en studie beträffande å ena sidan erhållna och förväntade
investeringsmedel och å andra sidan beräknade rationaliseringseffekter.
Även om denna analys är starkt förenklad torde den för de beslut som
just nu behöver fattas vara tillräcklig. Verket har dessutom inhämtat
uppgifter som tyder på att den kommande relativa ADB-kostnaden för
verket väsentligt understiger motsvarande historiska kostnadsandel inom
de privata nordiska försäkringsbolagen. I övrigt hänvisas till de tidigare
och i flera andra sammanhang avlämnade mera omfattande ekonomiska
analyser som gjorts. Verket har också för avsikt att redovisa efterkal-
kyler när förutsättningar för sådana föreligger.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 4
91
Datainspektionen har anmodats att avge yttrande enligt 2 a § datalagen
(1973:289) över ett inom socialdepartementet upprättat förslag till
lagrådsremiss med förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de
allmänna försäkringskassorna.
Datainspektionen har tidigare lämnat remissyttrande över ett delbe-
tänkande (SOU 1991:9), som avlämnats av utredningen om socialförsäk-
ringsregisterlag. I betänkandet föreslogs att lokala sjukförsäkrings-
register skulle inrättas. Betänkandet ligger till grund för det nu upprätta-
de förslaget. Inspektionen konstaterade i sitt remissyttrande att reglering-
en av socialförsäkringsregistren skulle bli ofullständig, eftersom utred-
ningen ännu inte behandlat frågan hur personregistreringen i övrigt inom
socialförsäkringsadministrationen skall utformas. Inspektionen godtog
för sin del att lokala sjukförsäkringsregister inrättades, om utredningens
förslag kompletterades i vissa angivna avseenden.
Datainspektionen vidhåller att det vore en fördel att avvakta utredning-
ens slutbetänkande som väntas under våren. Emellertid konstaterar
inspektionen med tillfredsställelse att inspektionens huvudsynpunkter i
remissyttrandet har tillgodosetts genom att särskilt känsliga personupp-
gifter enligt 15 § lagförslaget numera inte får föras in i registret. Data-
inspektionen godtar därför att lokala sjukförsäkringsregister inrättas i
enlighet med förslaget.
I samband med att försäkringskassorna fullgör sin skyldighet enligt 7 §
dataförordningen (1982:480) att göra anmälan till Datainspektionen om
registren kommer inspektionen att pröva behovet av säkerhetsföre-
skrifter.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 5
92
Prop. 1992/93:193
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vaije lokalkontor inom en allmän försäkringskassa får för de ända-
mål som anges i 2 - 6 §§ med hjälp av automatisk databehandling föra
ett sjukförsäkringsregister för sitt verksamhetsområde.
Den försäkringskassa som enligt särskilda bestämmelser prövar frågor
om förmåner för sjömän enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring får för samma ändamål
föra ett sjukförsäkringsregister över sjömän.
2 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans
handläggning av ärenden om inskrivning hos försäkringskassan, fast-
ställande av sjukpenninggrundande inkomst samt rätt till och utbetalning
av
1. sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifiter vid resor
till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän och motsvarande äldre bestämmelser,
3. ersättning för kostnader för sjuklön som avses i 16 § lagen
(1991:1047) om sjuklön samt ersättning vid tvist om sjuklön enligt 20 §
samma lag.
3 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans
handläggning av ärenden om rehabilitering enligt 22 kap. 3, 5 och 6 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
4 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans
förberedande åtgärder för handläggning av ärenden som avses i 2 och
3 §§•
5 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans egen
och för Riksförsäkringsverkets tillsyn, uppföljning och utvärdering av
försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för framställning
av statistik över den verksamheten.
6 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans
handläggning av ärenden om försäkring enligt 17 § lagen (1991:1047)
om sjuklön samt lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlöne-
kostnader.
93
7 § Försäkringskassan är registeransvarig för det eller de sjukförsäk-
ringsregister som förs inom kassans ansvarsområde.
8 § Ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får innehålla uppgifter om
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
som genom inskrivning i försäkringskassan tillhör eller har tillhört
lokalkontoret.
Det sjukförsäkringsregister som förs av en försäkringskassa enligt 1 §
andra stycket får innehålla uppgifter om sjömän för vilka den försäk-
ringskassan prövar förmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
9 § Om ett lokalkontor har fått ett uppdrag att pröva frågor om för-
måner, ersättningar eller rehabilitering som avses i 2 och 3 §§, får
lokalkontorets sjukförsäkringsregister innehålla uppgifter om den som
uppdraget avser. När uppgifterna inte längre behövs där, skall de
överlämnas till det lokalkontor som han eller hon genom inskrivning i
försäkringskassa hör till. Därefter får i registret bara anges person-
nummer, namn, försäkringskassans beslut och uppgifter som avses i
14 § 3 och 5.
Dessa bestämmelser om lokalkontor som har fått ett uppdrag gäller
även den försäkringskassa som enligt 1 § andra stycket för sjukförsäk-
ringsregister över sjömän, om den kassan har fått ett sådant uppdrag.
10 § Ett sjukförsäkringsregister får även innehålla uppgifter om den som
i andra fall än som avses i 8 och 9 §§ förekommer eller har förekommit
i ärende som avses i 2 och 3 §§ hos den som för registret.
11 § För personer som avses i 8 - 10 §§ får i ett sjukförsäkringsregister
anges följande allmänna ärendeuppgifter.
1. personnummer och namn,
2. adress och telefonnummer,
3. medborgarskap,
4. folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort,
5. sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid,
6. karenstid.
12 § Utöver de allmänna ärendeuppgiftema får i ersättningsärenden som
avses i 2 § 1 - 3 i ett register anges
1. tidpunkt för sjukanmälan,
2. sjukperiod,
3. uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga,
4. den försäkrades yrke och arbetsuppgifter,
5. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygs-
givare,
6. sjukskrivningsperiod,
7. arbetsgivares namn, adress, telefonnummer, organisations- eller
personnummer, arbetsställe, arbetsställenummer eller fartyg samt
näringsgren,
8. förekomsten av anmälan om arbetsskada och annan skada som avses
i 2 § 2 samt tidpunkt då sådan skada inträffat,
9. sjuklön och sjuklöneperiod,
10. avslutningsanledning för sjukfall.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 6
94
13 § I ärenden om rehabilitering som avses i 3 § får i ett register dess-
utom anges
1. förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan om rehabilite-
ringsersättning och fastställd rehabiliteringsplan,
2. förekomsten av annan utredning än rehabiliteringsutredning,
3. arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna
rehabiliteringsåtgärder.
14 § Utöver de uppgifter som anges i 11 - 13 §§ får ett sjukförsäkrings-
register innehålla uppgifter om
1. inkomster och andra förhållanden som har betydelse för att be-
stämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning samt de övriga
förmåner och ersättningar som avses i 2 §,
2. förhållanden som har betydelse för utbetalning av förmåner och
ersättningar som avses i 2 §,
3. tidpunkter för andra registrerade förhållanden än dem som avses i
12 § 1, 2, 6, 8 och 9 samt 13 § 3,
4. försäkringskassans och domstols avgörande såvitt avser utgången
och de bestämmelser som har tillämpats samt förekomsten av över-
klagande av försäkringskassans eller domstols avgörande,
5. de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att till-
godose ändamålen med ett register.
15 § En registrering enligt 11 - 13 §§ och 14 § 1 - 3 och 5 får inte
innehålla uppgifter om att den som registreringen avser misstänks eller
har dömts för brott, avtjänar eller har avtjänat straff, undergår eller har
undergått annan påföljd för brott eller är eller har varit föremål för
annat tvångsingripande för vård eller omsorg. Detta gäller också upp-
gifter om diagnos och sjukdomsorsak, omdömen eller andra värderande
upplysningar i fråga om den registrerade.
16 § Endast den som enligt 1 § får föra ett sjukförsäkringsregister får ha
terminalåtkomst till registret.
17 § Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på
ett medium för automatisk databehandling till ett annat lokalkontor, om
den registrerade genom inskrivning i försäkringskassa hör till det konto-
ret eller om uppgifterna annars behövs där i ett ärende som avses i 2
och 3 §§ och som gäller den registrerade. Uppgifter i det sjukförsäk-
ringsregister som avses i 1 § andra stycket får under samma förhålland-
en lämnas ut på sådant medium till ett lokalkontor.
Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på ett
medium för automatisk databehandling till den försäkringskassa som
avses i 1 § andra stycket, om uppgifterna behövs där i ett ärende som
avses i 2 och 3 §§ och som gäller den registrerade.
18 § Uppgifter som avses i 11 § 1 och 2, 12 § 1 och 7 såvitt avser
arbetsgivares namn och adress samt 14 § 2, 4 och 5 får lämnas ut på ett
medium för automatisk databehandling till Riksförsäkringsverket för
verkställighet av försäkringskassans beslut i ärenden som avses i 2 § och
för utförande av andra adminstrativa åtgärder i sådana ärenden samt som
Prop. 1992/93:193
Bilaga 6
95
underlag för försäkringskassans beslut i ärenden om andra ersättningar
och förmåner än som avses i 2 §.
Uppgifter som avses i 11 § 1 och 12 § 8 får även lämnas ut på ett
medium för automatisk databehandling till Riksförsäkringsverket för
handläggning av ärenden enligt lagen (1957:243) om yrkesskadeförsäk-
ring och motsvarande äldre bestämmelser.
I övrigt får uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister endast
lämnas ut på ett medium för automatisk databehandling till den centrala
förvaltningen (centralkontoret) hos den försäkringskassa inom vars
ansvarsområde registret förs och till Riksförsäkringsverket för tillsyn,
uppföljning och utvärdering av sådan verksamhet som avses i 2 och 3 §§
eller för framställning av statistik över den verksamheten.
19 § I ett sjukförsäkringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter
som avses i 11 § 1, 2 såvitt avser adress, 4 och 5, 12 § 1, 2, 4, 6, 7, 8
såvitt avser förekomsten av anmälan om skada, 9 och 10, 13 § 1 och 3
samt 14 § 4. Uppgifter som avses i 12 § 7 samt 13 § 1 och 3 får dock
bara användas som sökbegrepp i rehabiliteringsärenden som avses i 3 §
samt för uppföljning och utvärdering av sådan verksamhet som avses i 2
och 3 §§ och för framställning av statistik över den verksamheten.
Som sökbegrepp får dessutom, enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
användas uppgifter som avses i 14 § 3 och 5.
20 § Uppgifter som avses i 13 § skall gallras fem år efter utgången av
det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Andra upp-
gifter i ett sjukförsäkringsregister skall gallras tio år efter utgången av
det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Detta gäller
dock inte för uppgifter som avses i 11 § 1 - 4 och 6 så länge den
försäkrade genom inskrivning skall tillhöra det lokalkontor eller den
försäkringskassa som avses i 1 § andra stycket som för registret.
Trots första stycket första och andra meningarna gäller föreskrifter
som har meddelats i en förordning eller med stöd av en förordning och
som gäller bevarandet av ett urval av material för forskningens behov.
Sådant material skall överlämnas till en arkivmyndighet.
21 § Försäkringskassan skall se till att personer som omfattas av ett
sjukförsäkringsregister får information om registret. Informationen skall
innehålla upplysning om
1. ändamålen med registret,
2. de uppgifter som registret får innehålla,
3. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för registret,
4. rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd enligt datalagen
(1973:289),
5. de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utlämnande av upp-
gifter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och
bevarande av uppgifter som gäller för registret.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 6
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
96
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-15
Prop. 1992/93:193
Bilaga 7
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Könberg beslutat inhämta lag-
rådets yttrande över förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de
allmänna försäkringskassorna.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hyresrådet Rune Thomsson.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
97
Sammanfattning av förslag till EG-direktiv om
skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter
(Proposal for a Council Directive on the protection of
individuals with regard to the processing of personal
data and the free movement of such data, COM[92]
422 final - SYN 287)
I direktivförslagets inledning sägs bl.a. att inrättandet och upprätthållan-
det av den inre marknaden inom EG med fri rörlighet för varor, perso-
ner, tjänster och kapital kräver att personuppgifter fritt får växlas mellan
medlemsländerna. Ett sådant utbyte förutsätter i sin tur att individens
grundläggande rättigheter skyddas. Med hänsyn till att nivån när det
gäller skyddet av personuppgifter skiljer sig mellan de olika medlems-
länderna och att dessa skillnader kan medföra att det erforderliga infor-
mationsutbytet hindras, har det ansetts nödvändigt att skapa för med-
lemsländerna gemensamma regler när det gäller skyddet av människors
fri- och rättigheter.
I direktivförslagets första artikel föreskrivs sålunda att medlemsländer-
na vid behandling av personuppgifter skall vara skyldiga att - i enlighet
med bestämmelserna i direktivet - skydda enskilda personers fri- och
rättigheter, särskilt när det gäller privatlivet. Vidare föreskrivs att en
medlemsstat i förhållande till en annan medlemsstat inte skall få be-
gränsa eller förbjuda ett fritt utbyte av personuppgifter.
I direktivförslaget (artikel 2) anges vissa grundläggande definitioner. Av
dessa kan här nämnas följande.
Med personuppgift avses vaije uppgift som kan hänföras till en identi-
fierad eller identifierbar enskild person (den registrerade).
Med behandling av personuppgifter avses vaije åtgärd som vidtas med
uppgifterna. Som exempel anges bl.a. insamling, lagring, bearbetning,
förändring, överföring, blockering och utplåning.
Persondataansvarig Är vaije fysisk eller juridisk person som behandlar
eller låter behandla personuppgifter och som beslutar om ändamålet med
behandlingen, vilka personuppgifter som skall behandlas, vilka åtgärder
som får vidtas med upgiftema och vilka utomstående som får ha tillgång
till dem.
Med tredje man avses vaije annan fysisk eller juridisk person än den
registrerade, den persondataansvarige eller annan som är behörig att
behandla personuppgifter under den persondataansvariges direkta överin-
seende eller för hans räkning.
Med den registrerades samtycke avses vaije uttrycklig viljeyttring,
varigenom den registrerade tillkännager sitt samtycke till att personupp-
gifter som rör honom får behandlas. En förutsättning är att han dessför-
Prop. 1992/93:193
Bilaga 8
98
innan har fått tillgång till information om ändamålet med behandlingen,
uppgifter eller kategorier av uppgifter som avses med behandlingen,
mottagare av uppgifterna samt den persondataansvariges namn och
adress. Ett samtycke måste vara frivilligt lämnat och kan när som helst
tas tillbaka.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 8
Enligt förslaget skall direktivet vara tillämpligt vid behandling av per-
sonuppgifter som sker helt eller delvis automatiskt och vid manuell
behandling som innebär att uppgifterna är eller avses bli ordnade i ett
register (artikel 3). Medlemsländerna skall anpassa sin lagstiftning i
enlighet med direktivet (artikel 4). Direktivet föreslås gälla för såväl den
allmänna som den privata sektorn.
Direktivförslaget innehåller ett flertal grundläggande bestämmelser om
lagligheten av behandling av personuppgifter. Med beaktande av dessa
bestämmelser får medlemsländerna närmare ange under vilka förutsätt-
ningar behandling av personuppgifter skall anses laglig (artikel 5). De
föreslagna bestämmelserna innebär bl.a. följande.
När det först gäller beskaffenheten av personuppgifter föreslås i artikel 6
att sådana skall
a) behandlas ärligt och lagligt,
b) insamlas för specifika, uttryckliga och lagliga ändamål och användas
på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål,
c) vara lämpliga, relevanta och inte överflödiga i förhållande till de
ändamål för vilka de lagras,
d) vara korrekta och, om nödvändigt aktuella; felaktiga eller ofullstän-
diga uppgifter skall strykas eller rättas,
e) bevaras i en form som inte gör det möjligt att identifiera den regist-
rerade under längre tid än som är nödvändigt för de ändamål för vilka
uppgifterna lagrats; undantag får göras för personuppgifter som på ett
säkert sätt lagras for historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
I artikel 7 anges sex fall då behandling av personuppgifter skall vara
tillåten, nämligen om
a) den registrerade gett sitt samtycke,
b) behandlingen är nödvändig för att kunna fullfölja ett avtal som
träffats med den registrerade eller för att kunna upprätta ett avtal med
denne,
99
c) behandlingen är nödvändig for att kunna uppfylla en laglig skyldig-
het,
d) behandlingen är nödvändig för att skydda den registrerades vitala
intressen,
e) behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift i det allmännas
intresse eller i myndighetsutövning som utförs av den persondata-
ansvarige eller av tredje man till vilken personuppgifter har utlämnats,
f) behandlingen är nödvändig för att tillgodose ett allmänt intresse eller
den persondataansvariges eller tredje mans legitima intressen, dock
endast i sådana fall där dessa intressen väger tyngre än den registrerades
intressen.
Särskilda bestämmelser föreslås när det gäller skyddet av känsliga
personuppgifter (artikel 8). Till känsliga uppgifter hör uppgift om ras
eller etniskt ursprung, politisk uppfattning, religiös tro, filosofisk eller
etisk övertygelse, facklig tillhörighet samt uppgifter som rör hälsotill-
stånd och sexualliv.
Som huvudregel föreslås att behandling av känsliga uppgifter skall vara
förbjuden. Undantag från huvudregeln medges om
a) den registrerade gett sitt skriftliga samtycke till behandlingen,
b) behandlingen sker hos politisk, filosofisk eller religiös sammanslut-
ning eller hos fackförening som ett led i dessas legitima verksamhet
samt under förutsättning att behandlingen endast rör medlemmar och att
uppgifterna inte lämnas ut till tredje man,
c) behandlingen sker på ett sätt som uppenbarligen utesluter kränk-
ningar av privatlivet eller grundläggande friheter.
Undantag från förbudet mot behandling av känsliga uppgifter får också
göras genom nationell lagstiftning eller genom beslut av datatillsynsmyn-
digheten, om det behövs för att tillgodose ett viktigt allmänt intresse. I
lagstiftningen eller beslutet skall anges vilket slag av uppgifter som får
behandlas, till vilka uppgifterna får lämnas ut, vem som är persondata-
ansvarig samt specifikation på lämpliga säkerhetsåtgärder.
Uppgift om att någon dömts för brott får handhas endast av domstol,
polismyndighet och annan rättsvårdande myndighet. Undantag härifrån
får göras genom nationell lagstiftning.
När det gäller personnummer eller annat generellt identifieringssätt
föreslås medlemsstaterna få en skyldighet att bestämma under vilka
förutsättningar sådan identifiering skall få användas.
Medlemsländerna förslås få en skyldighet att göra sådana undantag från
direktivet för pressen, audiovisuella medier och journalister som behövs
Prop. 1992/93:193
Bilaga 8
100
för att en lämplig avvägning mellan rätten till ett privatliv och yttrande- Prop. 1992/93:193
frihet skall uppkomma (artikel 9). Bilaga 8
Enligt artikel 10 i förslaget skall envar ha rätt att på begäran få känne-
dom om förekomsten av en behandling, dess ändamål, vilket slag av
uppgifter som behandlingen avser, till vilka tredje män eller kategorier
av tredje män uppgifter skall lämnas ut samt den persondataansvariges
eller hans ställföreträdares namn och adress.
Medlemsstaterna skall kunna göra undantag från denna information-
skyldighet av hänsyn bl.a. till nationell säkerhet, försvaret, allmän
säkerhet (undantagsfallen anges i sin helhet i artikel 14, se nedan).
Om uppgifter samlas in från den registrerade skall han enligt artikel 11
bli informerad i vart fall om
a) behandlingens ändamål,
b) om uppgiftslämnandet är obligatoriskt eller frivilligt,
c) konsekvenserna om han vägrar lämna uppgifter,
d) mottagare eller kategorier av mottagare av uppgifterna,
e) rätten till tillgång till och rättelse av personuppgifter,
f) den persondataansvariges eller hans ställföreträdares namn och
adress.
Denna informationsskyldighet gäller inte sådana fall där informationen
till den registrerade skulle hindra myndighetsutövning eller upprätt-
hållandet av allmän ordning.
Enligt artikel 12 skall i vissa fall vid utlämnande av uppgifter till tredje
man den registrerade informeras. De fall som avses är de som anges i
artikel 7 b), c), e) och f), se ovan. Den registrerade skall senast vid den
tidpunkt som utlämnandet sker informeras om utlämnandet och om
-den persondataansvariges eller hans ställföreträdares namn och adress,
-ändamålet med behandlingen,
-vilka uppgifter som avses med behandlingen,
-mottagare eller kategorier av mottagare av uppgifterna,
-rätten till tillgång till uppgifterna, rättelse av dem samt invändning mot
att de behandlas.
Informationsskyldigheten enligt föregående stycke gäller inte om
-den registrerade i förväg har informerats om utlämnandet,
-utlämnandet följer av lag som dessutom innehåller bestämmelser om
undantag från informationsskyldigheten,
- uppgifterna lämnas ut i fall som avses i artikel 14 (se nedan).
101
Medlemsländerna skall dessutom kunna bemyndiga datatillsynsmyndig-
heten att föreskriva undantag från informationsskyldigheten bl.a. i
sådana fall där det visar sig omöjligt eller innebär ett oproportionellt
stort arbete att förse den registrerade med information.
Prop. 1992/93:193
Bilaga 8
Medlemsländerna föreslås enligt artikel 13 få en skyldighet att garantera
alla, vars personuppgifter behandlas, följande rättigheter.
1. Den registrerade skall på begäran och med rimliga mellanrum samt
utan onödiga förseningar och kostnader få
-bekräftelse på vilka personuppgifter som finns om honom,
-information i begriplig form om deras innehåll,
-uppgift om varifrån de hämtats,
-allmän information om deras användning.
Medlemsländerna skall kunna bestämma att medicinska data får för-
medlas endast genom praktiserande läkare.
2. Den enskilde skall ha rätt att vägra uppfylla en begäran från tredje
man om att utnyttja informationsrätten för att förse tredje mannen eller
annan med uppgifter, om inte tredje mannens begäran grundas på
nationell rätt eller EG-rätten.
3. Allt efter omständigheterna skall den registrerade erhålla rättelse av
felaktiga eller ofullständiga uppgifter samt radering eller blockering av
uppgifter som behandlats i strid med direktivet.
4. Då punkt 3 är tillämplig skall den registrerade få meddelande om att
tredje man till vilken uppgifterna lämnats ut fått kännedom om rättelsen,
raderingen eller blockeringen.
5. Om en automatisk behandling av personuppgifter medför någon
nackdel för den enskilde, skall han informeras om skälen för behand-
lingen.
Enligt artikel 14 i direktivförslaget skall medlemsländerna genom
nationell lagstiftning kunna göra undantag från informationsskyldigheten
enligt artikel 10 och rätten att få del av uppgifter enligt artikel 13
punkt 1, om sådana undantag är nödvändiga med hänsyn till
a) nationell säkerhet,
b) försvaret,
c) straffrättsliga förfaranden,
d) allmän säkerhet,
e) ett välgrundat allmänt ekonomiskt eller finansiellt intresse hos ett
medlemsland eller inom EG,
f) myndighets tillsynsverksamhet,
g) en motsvarande rättighet hos ett annat rättssubjekt.
Om begränsning av informationsrätten sker i enlighet med någon av de
angivna punkterna, skall datatillsynsmyndigheten på den enkildes be-
gäran kunna inspektera behandlingen.
102
Den registrerade skall enligt artikel 15 ha rätt att när som helst på
legitima grunder motsätta sig att personuppgifter som rör honom be-
handlas. Som exempel då sådan grund för vägran föreligger anges i en
kommentar i direktivförslaget att behandlingen sker i strid med en
rättslig reglering av den.
Om en berättigad invändning från den registrerade föreligger skall den
persondataansvarige upphöra med behandlingen.
Enligt artikel 16 skall en enskild person inte, vare sig i allmän eller
privat verksamhet, behöva bli utsatt för ett för honom ogynnsamt beslut
som grundas på en beskrivning av hans person som erhållits genom
automatisk databehandling. Av kommentaren i direktivförslaget till
denna bestämmelse framgår att ADB-behandling får utnyttjas som
beslutsstöd, men inte i sådan utsträckning att beslutsfattaren enbart med
hjälp av ADB får fram en personlighetsbeskrivning som läggs till grund
för ett negativt beslut.
Automatiskt framställda beslut får dock bl.a. förekomma, om det följer
av lag som också innehåller bestämmelser om på vilket sätt den registre-
rades berättigade intressen skall skyddas.
Förslaget till dataskyddsdirektiv innehåller i övrigt bestämmelser om
-säkerhet vid behandling av personuppgifter (artikel 17),
-skyldighet för den persondataansvarige att underrätta datatillsynsmyn-
digheten innan igångsättning av ADB-behandling av personuppgifter
sker (artikel 18),
-förenkling i och undantag från underättelseskyldigheten enligt
artikel 18 (artikel 19),
-manuell behandling av personuppgifter (artikel 20),
—förteckning över underrättelser om behandling av personuppgifter
(artikel 21),
-domstolsprövning, skadeståndsansvar och straff (artiklarna 22 - 25),
-överföring av personuppgifter till tredje land (artiklarna 26 och 27),
-tillämpningsregler för olika sektorer (artiklarna 28 och 29),
-tillsynsmyndighet och arbetsgrupp för skyddet av individen vid be-
handling av personuppgifter (artiklarna 30 - 32),
-kommissionens rätt att utfärda bestämmelser (artiklarna 33 och 34),
-avslutande bestämmelser om bl.a. implementering (artiklarna
35 - 37).
Prop. 1992/93:193
Bilaga 8
103
Prop. 1992/93:193
Propositionen..................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993 . . 7
1 Inledning ................................7
2 Nuvarande ADB-stöd och ärendehandläggning inom sjuk-
försäkringen ...............................9
2.1 Det centrala datasystemet ...................9
2.2 Innehållet i det centrala sjukförsäkringsregistret.....10
2.3 ADB-stödet hos försäkringskassorna............10
2.4 Manuella register hos försäkringskassorna........11
3 Lokalt ADB-stöd hos de allmänna försäkringskassorna .... 12
4 Författningsreglering ........................16
4.1 Registerlag...........................16
4.2 Registerändamål........................17
4.3 Registeransvar.........................23
4.4 Registerinnehåll........................25
4.5 Terminalåtkomst........................33
4.6 Utlämnande av uppgifter...................34
4.7 Sökbegrepp...........................41
4.8 Gallring m.m..........................46
4.9 ADB-säkerhet .........................51
4.10 Information...........................53
5 Internationell harmonisering....................54
6 Sekretess m.m.............................56
7 Utbildning och kompetens.....................62
8 Upprättat lagförslag.........................62
9 Specialmotivering ..........................62
10 Hemställan ..............................79
11 Beslut .................................79
Bilaga 1 Sammanfattning av Utredningens om social försäk-
ringsregisterlag betänkande Lokala sjukförsäkrings-
register (SOU 1991:9)....................80
Bilaga 2 Utredningens om socialförsäkringsregisterlag för-
fattningsförslag ........................85
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser..............89
Bilaga 4 Sammanfattning av Riksförsäkringsverkets rapport
den 27 augusti 1992 om modernisering av det lokala
ADB-stödet...........................90
Bilaga 5 Datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen
(1973:289) över förslag till lag om sjukförsäkrings-
register hos de allmänna försäkringskassorna ......92
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag.................93
Bilaga 7 Lagrådets yttrande.......................97
Bilaga 8 Sammanfattning av förslag till EG-direktiv om
skydd för enskilda vid behandling av personupp-
gifter, m.m...........................98
gotab 43461. Stockholm 1993
104