Prop.
1992/93:189
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 april 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen lämnas förslag till två ändringar i körkortslagen. Den ena
innebär att omständigheterna i det enskilda fallet skall beaktas vid
prövningen av körkortsingripande vid allvarliga hastighetsöverträdelser
och att dagens ordning med nästan obligatorisk återkallelse nyanseras.
Den andra innebär att del av körkortsbehörighet skall kunna återkallas
vid vissa former av brottslighet. Exempelvis skall en person som dömts
för våldtäkt kunna få taxi- eller bussbehörighet återkallad.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 189
Prop. 1992/93:189
Förslag till
Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs att 17 och 22 §§ körkortslagen (1977:477)’ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
I fall som avses i 16 § 7, 8, 9 eller 10 får återkallelsen begränsas till
att avse viss del av behörigheten.
Om ett körkort omfattar behörig-
heten D eller taxibehörighet får
sådan behörighet återkallas om
körkortshavaren har gjort sig skyl-
dig till brottslig gärning som visar
att han inte är lämplig att inneha
körkort med sådan behörighet.
22 §;
I stället för att körkortet eller
körkortstillståndet återkallas skall
körkortshavaren, utom dä han
avsevärt överskridit högsta tillåtna
hastighet, meddelas varning i
sådana fall som avses i 16 § 2-6,
om varningen av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd.
I stället för att körkortet eller
körkortstillståndet återkallas skall
körkortshavaren meddelas varning
i sådana fall som avses i 16 § 2-6,
om varningen av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd.
Detsamma gäller om körkortshavaren har brutit mot 4 § första stycket
lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 30 § första stycket
jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) och alkoholkoncentrationen under
eller efter färden inte uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25
milligram per liter i hans utandningsluft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
‘Lagen omtryckt 1980:977.
“Senaste lydelse 1990:1160.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,
Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Jag tar i det följande upp förslag till två ändringar i körkortslagen
(1977:477). Den ena är föranledd av riksdagens önskemål om att betona
vikten av att omständigheterna i det enskilda fallet beaktas vid pröv-
ningen av körkortsingripande när körkortshavaren gjort sig skyldig till
hastighetsöverträdelse (bet. 1991/92:TU2, rskr. 1991/92:27). Den andra
gäller att öppna en möjlighet att återkalla viss behörighet när körkortsha-
vare gjort sig skyldig till vissa brott.
Regeringen beslöt den 26 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över ett inom Kommunikationsdepartementet upprättat lagförslag. Det re-
mitterade förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Lagrådet har yttrat sig över förslaget den 30 mars 1993. Yttrandet bör
fogas till protokollet som bilaga 2. Jag återkommer till Lagrådets
synpunkter i det följande.
Mitt förslag: Körkortslagen ändras så att hänsyn tas till omständig-
heterna i det enskilda fallet vid prövning av körkortsingripande i
samband med hastighetsöverträdelser.
Bakgrunden till mitt förslag: Riksdagen antog under våren 1986 vissa
ändringar i 16 § körkortslagen (1977:477) som bl.a. innebär att körkort
skall återkallas i större utsträckning än vad som tidigare var fallet vid
grova hastighetsöverträdelser (prop. 1985/86:115, bet. 1985/86:TU27,
rskr. 1985/86:348). Ändringarna i nu nämnt hänseende trädde i kraft den
1 juli 1986 och innebär att ett överskridande av den tillåtna hastigheten
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 189
med mer än 30 km/tim skall anses vara av den arten att återkallelse kan Prop. 1992/93:189
komma i fråga. I vissa fall - vid begränsningar till låga hastigheter såsom
till 30 km/tim utanför skolor m.m. - skall redan ett överskridande med
20 km/tim kunna anses vara av den karaktären att återkallelse bör komma
i fråga.
Återkallas ett körkort på grund av hastighetsöverträdelse skall en
spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas.
I 22 § körkortslagen stadgas bl.a. att körkortshavaren skall, utom då
han avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet, meddelas varning i
sådana fall som avses i 16 § 2-6 i stället för att körkortet eller kör-
kortstillståndet återkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara
en tillräcklig åtgärd.
En generell regel under rubriken "Underlätelse av körkortsingripande
m.m." återfinns i 24 § körkortslagen, som bl.a. stadgar följande:
"Föreligger synnerliga skäl får med avvikelse från denna lag återkallelse
underlåtas eller spärrtid sättas ned, om det kan ske utan fara för
trafiksäkerheten. Underlåtes återkallelse får varning meddelas i stället."
I trafikutskottets betänkande 1991/92:TU2 Trafiksäkerhet och trafik-
föreskrifter m.m. behandlade utskottet två motioner i vilka motionärerna
vänt sig mot att körkortsåterkallelse sker vid fortköming utan hänsyn till
förhållandena i de enskilda fållen. I betänkandet sägs bl.a. följande
(s. 25): "Utskottet har vid behandling tidigare av likartade motionsförslag
- senast i betänkande 1990/91 :TU5 (s. 18-19) - framhållit att nuvarande
körkortslagstiftning allmänt förutsätter en individualiserad bedömning och
utskottet har med största skärpa uttalat att bedömningen i fråga om
körkortsåterkallelse for hastighetsöverskridande kan - och bör - påverkas
av omständigheterna i det enskilda fallet. (—) För att det anförda skall
få genomslag i rättstillämpningen bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag till ändring i nuvarande körkortslag eller till ny
körkortslag, som grundas på vad utskottet nu har uttalat. Vad utskottet
sålunda har anfört med anledning av här aktuella motionsförslag bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna." Riksdagen biföll
utskottets hemställan (rskr. 1991/92:27).
Skälen för mitt Förslag: För att tillmötesgå riksdagens begäran har
inom Kommunikationsdepartementet tagits fram ett förslag till en justerad
lydelse av 22 § körkortslagen. Riksdagens önskemål får tolkas så att det
nu får bli en återgång till samma lagtext i 22 § som gällde före den 1 juli
1986. En skillnad mot vad som gällde före sistnämnda datum är att den
lagliga grunden för återkallelse, som återfinns i 16 § 4, inte har samma
lydelse i dag.
Avsikten med ändringen är att betona vikten av att domstolarna verkli-
gen beaktar omständigheterna i de enskilda fallen när de skall handlägga
mål om körkortsingripande vid hastighetsöverträdelser. Det är däremot
inte någon avsikt med lagändringen att få till stånd någon ändring av den
i praxis fastlagda huvudprincipen att den som har kört mer än 30 km/tim
(eller i vissa fall 20 km/tim) för fort har åsidosatt gällande regler på ett
sådant sätt att återkallelse skall komma i fråga.
I sammanhanget är det av vikt att erinra om att hastigheten har stor 4
betydelse för uppkomsten av en olycka genom att en högre hastighet
lämnar kortare tid för upptäckt av en olycksrisk liksom for beslut och Prop. 1992/93:189
åtgärd för att undvika olyckan. Den höga hastigheten innebär ökade
risker inte bara för föraren av fordonet utan även för medtrafikantema.
1 detta perspektiv kan även hastighetsöverskridanden med mindre än 30
km/tim som begås inom tätbebyggda områden med begränsad sikt,
utanför skolor m.m. betecknas som så grova att en återkallelse av
körkortet bör ske. Å andra sidan bör det inte alltid betraktas som en grov
hastighetsöverträdelse som med nödvändighet skall medföra körkortsåter-
kallelse om en person kör mer än 30 km/tim för fort på en motorväg där
110 km/tim är högsta tillåtna hastighet när sikten är god och trafikintensi-
teten är mycket låg (jfr RÅ 1988 ref 1).
Mitt förslag: Körkortslagen ändras så att det blir möjligt att
återkalla körkortsbehörighet till viss del när körkortshavaren har
gjort sig skyldig till vissa brott.
Bakgrunden till förslaget: Föreningen för allmänna ombud i kör-
kortsfrågor har i en skrivelse till regeringen den 26 februari 1993
föreslagit en ändring i körkortslagen (1977:477). Man har pekat på att
nuvarande lydelse av 17 § inte ger möjlighet att återkalla del av
behörighet då en körkortshavare gjort sig skyldig till brottslig gärning
enligt 16 § 6. Enligt nuvarande praxis torde i allmänhet en körkortsha-
vare inte kunna anses olämplig som motorfordonsförare på grund av
exempelvis våldtäkt och narkotikabrott om inte brotten bedömts som
grova. Föreningen föreslår därför att en möjlighet införs i körkortslagen
att återkalla behörigheten "TAXI" och bussbehörigheten D för körkorts-
havare som gjort sig skyldiga till angivna brott som inte bedömts vara
grova. Föreningen anför bl.a. att man måste kunna ställa högre krav på
de personer som har till arbete att mot betalning utföra personbefordran
än på andra körkortshavare.
Remissinstansernas inställning: Vägverket, Svenska busstrafikförbun-
det och Svenska taxiförbundet har yttrat sig över förslaget.
Vägverket tillstyrker förslaget. Verket har dock framhållit att även 21 §
körkortslagen bör kompletteras med en föreskrift om att spärrtid inte
skall bestämmas vid återkallelse av delbehörighet enligt 16 § 6 samma
lag. Ett beslut om spärrtid skulle i dessa fall kunna ge fel signaler.
Svenska taxiförbundet tillstyrker förslaget. Förbundet anser också att
det bör övervägas om inte personer som gjort sig skyldiga till vissa andra
våldsbrott också bör komma i fråga för indragen behörighet.
Svenska busstrafikförbundet har i princip inget att erinra mot förslaget.
Man har dock pekat på vissa komplikationer vad gäller bussbehörigheten,
då det finns fordon som är registrerade som bussar, men som inte
används för yrkesmässig personbefordran. Prop. 1992/93:189
Skälen för mitt förslag: Regeringen har tidigare i år gett Statskontoret
i uppdrag att utreda vissa frågor rörande taxinäringen. Det uppdraget
skall redovisas den 1 juni 1993.
I dagens läge med en avreglerad taxinäring kan det inte uteslutas att en
person som dömts for exempelvis våldtäkt arbetar som taxichaufför.
Detta kan skapa oro och rädsla hos allmänheten for att anlita taxi for
transport, vilket är negativt för taxirörelsen som helhet.
Den föreslagna lydelsen pekar inte direkt ut de två exempel på brott
som föreningen angett. Jag gör den bedömningen att det kan finnas fler
brott än de som nämnts i framställningen som i och för sig inte dis-
kvalificerar en körkortshavare som förare av körkortspliktigt fordon, men
som innebär att den dömde får betraktas som direkt olämplig att mot
betalning utföra personbefordran. Ofta rör det sig om speciella om-
ständigheter i de enskilda fållen som kan utgöra skäl för att återkalla
delar av en körkortsbehörighet, och någon fullständig brottsförteckning
låter sig inte göras. I 83 § körkortsförordningen (1977:722) återfinns en
förteckning över de brott som skall föranleda en underrättelse om brottet
från Rikspolisstyrelsen till Vägverket. Det blir därför huvudsakligen
dessa brott som kan komma i fråga.
Lagrådet har i sitt yttrande framhållit att den i lagrådsremissen före-
slagna ändringen i 17 § med koppling till 16 § 6 inte synes leda till den
avsedda effekten eftersom återkallelsegrunderna i 16 § endast tar sikte på
en persons lämplighet att föra körkortspliktigt fordon. En lagändring
borde därför i stället inriktas på att behörigheten att föra taxi eller buss
skall kunna återkallas på grund av körkortshavarens personliga för-
hållanden. Lagrådet anger därför som en möjlig lösning att man till 17 §
fogar ett andra stycke av innebörd att ett körkort får återkallas såvitt
avser behörigheten D eller taxibehörighet om körkortshavaren på grund
av personliga förhållanden inte bör ha körkort med sådan behörighet.
På Lagrådets inrådan har lagförslaget omarbetats i denna del.
Beträffande frågan om ett beslut om partiell återkallelse skall förenas
med spärrtid enligt 21 § körkortslagen vill jag anföra följande. Spärrtid
skall i dag bestämmas vid återkallelse av körkortet på grund av åter-
kallelsegrundema i 16 § 1-6. Dessa behandlar huvudsakligen olika brott,
förseelser och opålitlighet i nykterhetshänseende vilka tyder på att
körkortshavaren är olämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Det
förslag som nu är aktuellt har visserligen en knytning till olika former av
brottslighet, men brottet blir där mer en indikation på att berörd
körkortshavare visserligen inte är direkt olämplig som bilförare men ändå
har inslag i sin personlighet som gör honom eller henne olämplig att
inneha viss behörighet. Vid sådant förhållande liknar en partiell
återkallelse mer sådan återkallelsegrund där ett beslut om spärrtid inte
skall meddelas. Till skillnad från det remitterade förslaget föreslår jag
därför att ett beslut om återkallelse av viss behörighet enligt propositio-
nens förslag till ny lydelse av 17 § körkortslagen inte skall kombineras
med ett beslut om spärrtid. Vid detta förhållande föreligger inget behov
av en sådan ändring av 10 §, som fanns med i det remitterade förslaget. g
Jag tror inte att andelen olämpliga och dömda personer som behöver
bussbehörigheten D for att köra fordon som visserligen är registrerade Prop. 1992/93:189
som buss men som inte används för personbefordran är så stor att den
motiverar en speciallösning. Jag är därför inte beredd att föreslå en
sådan.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Kommunikationsdepar-
tementet upprättats ett forslag till
lag om ändring i körkortslagen (1977:477).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att anta lagförslaget.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som före-
draganden lagt fram.
Förslag till
lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs att 10, 17 och 22 §§ körkortslagen (1977:477)'
skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:189
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Körkortet får inte lämnas ut
under tid då spärrtid som avses i
21 § löper.
I fall som avses i 16 § 7, 8, 9
eller 10 får återkallelsen begrän-
sas till att avse viss del av be-
hörigheten.
§
Körkortet får inte lämnas ut
under tid då spärrtid som avses i
21 § löper.
Om en viss del av behörigheten
återkallats och spärrtid bestämts
får körkort utfärdas for återstående
behörighet.
§
I fall som avses i 16 § 6, 7, 8,
9 eller 10 får återkallelsen be-
gränsas till att avse viss del av
behörigheten.
I stället för att körkortet eller
körkortstillståndet återkallas skall
körkortshavaren, utom då han
avsevärt överskridit högsta tillåt-
na hastighet, meddelas varning i
sådana fall som avses i 16 § 2-6,
om varningen av särskilda skäl
kan anses vara en tillräcklig åt-
I stället för att körkortet eller
körkortstillståndet återkallas skall
körkortshavaren meddelas varning
i sådana fall som avses i 16 §
2-6, om varningen av särskilda
skäl kan anses vara en tillräcklig
åtgärd.
gärd.
Detsamma gäller om körkortshavaren har brutit mot 4 § första
stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 30 §
första stycket jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) och alkoholkoncen-
trationen under eller efter färden inte uppgick till 0,5 promille i hans
blod eller 0,25 milligram per liter i hans utandningsluft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1980:977.
"Senaste lydelse 1990:1160.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30
Prop. 1992/93:189
Bilaga 2
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Odell beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i körkortslagen (1977:477).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Olof
Hedberg.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
När det gäller förslaget om ökad möjlighet att återkalla viss del av den
behörighet som ett körkort medför synes den föreslagna ändringen i 17 §
inte kunna leda till den avsedda effekten, eftersom den faller tillbaka på
återkallelsegrundema i 16 §, som endast tar sikte på en persons
lämplighet att föra körkortspliktigt fordon. En lagändring borde därför
i stället inriktas på att behörigheten att föra taxi eller buss skall kunna
återkallas på grund av körkortshavarens personliga förhållanden.
En möjlighet skulle vara att till 17 § foga ett andra stycke av innebörd
att ett körkort får återkallas såvitt avser behörigheten D eller taxibe-
hörighet om körkortshavaren på grund av personliga förhållanden inte
bör ha körkort med sådan behörighet.
Beträffande frågan huruvida spärrtid skall bestämmas vid en åter-
kallelse av detta slag kan med hänsyn till att återkallelsen har ett annat
syfte än återkallelse enligt 16 § 1-6 skäl anföras mot att reglerna om
spärrtid tillämpas. Från systematisk synpunkt kan å andra sidan skäl
anföras till förmån för att spärrtidsreglema skall göras tillämpliga.
Lagrådet anser sig emellertid inte ha möjlighet att, med den beredning
som ärendet hittills fått, ta ställning i denna fråga och inte heller att
lämna förslag till lagtext.
I övrigt lämnar lagrådet förslaget utan erinran.
gotab 43543, Stockholm 1993