Prop.
1992/93:184
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 18 februari 1993 för de åtgärder och det ändamål
som föredraganden har hemställt om.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
I propositionen föreslås att prisregleringen på fisk i allt väsentligt avvecklas
den 1 juli 1993 till följd av internationella överenskommelser.
De prisregleringsmedel som återstår bör enligt förslagen under budgetåret
1993/94 användas för exportffämjande åtgärder, produktutveckling, informa-
tionsverksamhet, fiskets trygghetsförsäkring, utsättning av fisk, stöd till bil-
dande av producentorganisationer på fiskets område samt för att bekosta av-
vecklingen av prisregleringen.
Det statliga ekonomiska stödet till fiskets rationalisering bör i fortsätt-
ningen endast ha formen av bidrag och kreditgarantier och kunna ges i syfte
att modernisera fiskeflottan och anpassa dess storlek och sammansättning till
fisktillgången. Fiskerilånen avskaffas sålunda. I stället förstärks bidragen. Bi-
draget för skrotning av fiskefartyg höjs. Statligt stöd i form av lånegaranti
skall i fortsättningen kunna lämnas även till fiskodlingsföretag.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 184
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björk, Könberg, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Prop. 1992/93:184
Regeringen bemyndigade den 8 juli 1992 chefen för Jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att mot bakgrund av de internatio-
nella överenskommelser som träffats på bl.a. fiskets område utreda fiskerinä-
ringens utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:83). Till utredaren är knuten en par-
lamentarisk referensgrupp. Utredaren skall redovisa sina slutliga förslag till re-
geringen senast den 1 juli 1993. Utredaren har den 16 december 1992 i delbe-
tänkandet (SOU 1992:136) Svenskt fiske - nuläge och utvecklingsmöjlighe-
ter lämnat förslag till särskilda åtgärder per den 1 juli 1993. Betänkandet har
remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas en förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över delbetän-
kandet som bilaga.
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om fisket med
anledning av EES-avtalet. Verket har redovisat uppdraget i en promemoria
den 4 juni 1992. Promemorian beskriver reglerna för statsstöd till fisket inom
EG och jämför dessa med motsvarande svenska bestämmelser. Vidare be-
skrivs EES-avtalets bestämmelser om etablering och konsekvenserna av des-
sa för svenskt fiske. Promemorian beskriver vidare EG:s regelverk for produ-
centorganisationer på fiskets område och lämnar vissa förslag till åtgärder.
Slutligen lämnas förslag till hur de för konsumentfrämjande åtgärder avsatta
medlen inom prisregleringskassan för fisk bör användas. Även Fiskeriver-
kets promemoria har remissbehandlats.
EFTA-statema träffade våren 1989 en överenskommelse om att fisk och
andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i EFTA-konventio-
nen ff.o.m. den 1 juli 1990. Varje form av statligt stöd till fiskerisektom som
snedvrider konkurrensen skulle vara avskaffat senast den 1 januari 1994. I
prop. 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-överenskommelsen och dess
konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med rege-
ringens förslag att godkänna överenskommelsen (bet. 1989/90:JoU22, rskr.
1989/90:341). I prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt redogjordes
för nödvändiga anpassningar av prisregleringen på fisk till följd av överens- Prop. 1992/93:184
kommelsen. Riksdagen lämnade regeringens redovisning utan erinran och
uttalade samtidigt att den svenska avregleringen på fiskets område bör ske i
takt med motsvarande process i övriga EFTA-länder (bet. 1990/91:JoU25,
rskr. 1990/91:283).
I prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på fisk m.m. redogjordes
bl.a. för vissa riktlinjer för framtida förändringar av prisregleringssystemet
för fisk. Av redogörelsen framgår att prisregleringsavgiften, som i dag helt
finansierar prisregleringen, och alla generella pristillägg inom prisregleringen
avvecklas i och med utgången av budgetåret 1992/93 till följd av internatio-
nella överenskommelser. Genom dessa åtgärder ändras förutsättningarna för
regleringsföreningen Svensk Fisk, ekonomisk förening att fortsätta sin verk-
samhet efter den 1 juli 1993. Jag framhöll då att det är angeläget att den kom-
petens som finns hos Svensk Fisk tas till vara för att i linje med anpassningen
till EG underlätta bildandet och driften av en producentorganisation. Om en så-
dan organisation bildas är det, enligt vad jag då anförde, rimligt att staten bi-
drar med vissa prisregleringsmedel under uppbyggnaden av denna. Den bety-
delsefulla informationsverksamhet som Svensk Fisk bedriver borde fortsätta.
Jag framhöll också att finansieringen av utsättning av fisk och den kollektiva
trygghetsförsäkringen på fiskets område, som i dag bekostas av prisreglerings-
medel, blir en fråga för yrkesfisket
Riksdagen biträdde i väsentliga delar regeringens förslag i propositionen
och uttalade bl.a. följande (bet. 1991/92:JoU20, rskr. 1991/92:304). Med
anledning av EFTA-överenskommelsen är det angeläget att obalanser i fiskets
konkurrensförhållanden inte accentueras genom statliga stödåtgärder och att
regeringen vidtar erforderliga åtgärder för den händelse konkurrensförhållan-
dena skulle snedvridas genom åtgärder i något annat EFTA-land. Det blir en-
ligt riksdagen av avgörande betydelse för svenskt fiskes framtid att Sverige i
de kommande förhandlingarna om medlemskap i EG förmår att förhandla sig
till lika stora andelar i EG:s samlade fiskepolitiska resurser som Sverige av-
står från i samband med medlemskapets verkställighet. De medel som står till
förfogande inom ramen för prisregleringen för fisk bör i större utsträckning
än hittills användas för åtgärder som främjar näringens konkurrenskraft. Det
är enligt riksdagen angeläget att Sverige även i framtiden har en vital och bär-
kraftig fiskerinäring. Fisket har stor betydelse för försörjningen i många regio-
ner, och inte minst i glest bebyggda trakter. Riksdagen hade ingen invänd-
ning mot de riktlinjer för den framtida anpassningen av fisket till ett eventuellt
EG-inträde som skisserades i propositionen.
I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
redovisades bl.a. vissa konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av
redovisningen framgår att avtalet behandlar en rad väsentliga områden inom
fiskerisektom även om EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets
område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik.
Bl.a. återfinns i avtalet tullättnader för vissa fiskprodukter samt bestämmelser
om statsstöd, gränsskydd, marknadsreglering och direktlandningar. Riksda-
gen beslutade i november 1992 att godkänna EES-avtalet (bet. 1992/93:EU1, Prop. 1992/93:184
rskr. 1992/93:18). Avtalet beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1993.
Sverige ansökte sommaren 1991 om medlemskap i EG. Medlemskapsför-
handlingama inleddes den 1 februari 1993. Målet är ett medlemskap från den
1 januari 1995 och i anslutning härtill en fullständig integration i EG:s gemen-
samma fiskeripolitik. Sverige kommer i förhandlingarna att framföra krav på
fiskemöjligheter motsvarande det traditionella svenska fisket i omgivande
vatten samt i Nordsjön. Vidare kommer Sverige att kräva att EG:s tullar på
svensk fisk och svenska fiskprodukter avskaffas från den dag Sverige blir
medlem. För Sverige är det av största vikt att upprätthålla och utveckla sådana
regionalpolitiska åtgärder på fiskets område som motiveras av ett strängt kli-
mat, långa avstånd och andra ogynnsamma villkor.
Av min redovisning framgår att svenskt fiske under de närmaste åren står
inför stora förändringar. Det ger anledning att anpassa delar av den svenska
fiskeripolitiken till de nya förhållandena. Förändringarna bör påbörjas redan
nu så att övergången kan ske så smidigt som möjligt. Även andra skäl talar
för att justeringar görs redan nu. Jag tänker då särskilt på de akuta svårigheter-
na inom det svenska fisket. Utredarens förslag och remissinstansernas yttran-
den utgör enligt min mening lämpliga utgångspunkter för utformningen av de
förändringar jag här föreslår.
Den svenska fiskerinäringen befinner sig för närvarande i en mycket bekym-
mersam situation förorsakad av flera samverkande faktorer. Beståndet av
torsk i Östersjön är mycket svagt som en följd av bl.a. brist på saltvattenin-
flöde från Västerhavet under en lång period, hårt fisketryck och störningar i
miljön. Mot denna bakgrund har Fiskerikommissionen för Östersjön för år
1993 förordat sänkta tillåtna fångstmängder för torsk från 100 000 ton år
1992 till 40 000 ton. Det kan jämföras med 171 000 ton som rekommendera-
des för år 1991. Den svenska kvoten för år 1993 är 9 560 ton jämfört med 23
900 ton för år 1992 och 40 200 ton för år 1991. Östersjötorsken är den vikti-
gaste enskilda arten för det svenska yrkesfisket. Den svarade år 1991 för ca
40 % av yrkesfiskets samlade inkomster. Bristen på torsk i Östersjön har med-
fört att detta fiske i många fall blivit företagsekonomiskt olönsamt. Möjlighe-
terna att övergå till annat fiske är begränsade eftersom fisket efter de flesta
kommersiella arterna är kvoterat. Bestånden av sill och strömming är relativt
goda medan marknaden för dessa arter är fortsatt svag.
Gynnsamma klimatiska förutsättningar under januari 1993 har medfört att
stora mängder saltvatten har strömmat in i Östersjön. Detta förhållande bör på
ett avgörande sätt kunna påverka torskbeståndets förmåga att reproducera sig,
vilket på några års sikt bör ge resultat i form av bättre bestånd och större
fångstmängder. En förutsättning härför är dock ett ansvarsfullt fiske under
tiden.
De internationella överenskommelser som vi har träffat de senaste åren Prop. 1992/93:184
medför att det inte längre är möjligt att stödja fisket genom generella pristill-
lägg. Dessa har i huvudsak lämnats för sill och strömming. Förändringen
innebär att förutsättningarna för fiske ändras radikalt framför allt för fiskeföre-
tagen på syd- och ostkusten.
De minskade landningarna av torsk från Östersjön har skapat stora pro-
blem för de företag som har specialiserat sig på beredning av torsk. För när-
varande har flertalet företag ställt in betalningarna eller försatts i konkurs.
Företag som arbetar med beredning av sill har avsättningsproblem till följd av
bl.a. ofördelaktiga konkurrensförhållanden på EG-marknaden.
Fiskerinäringens situation påverkas även av omläggningen av den gene-
rella näringspolitiken, som lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, bet.
1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108). Omläggningen innebär bl.a. att politiken
inriktas på att genom generella åtgärder såsom skattesänkningar skapa goda
förutsättningar för företagandet i Sverige och på att konkurrenssnedvridande
och selektiva företagsstöd avvecklas.
Mitt förslag: Prisregleringen på fisk upphör i allt väsentligt den 1 juli
1993.
Min bedömning: Under budgetåret 1993/94 bör medel från prisre-
gleringskassan för fisk användas för avveckling av prisregleringen, ex-
portfrämjande åtgärder, produktutveckling, informationsverksamhet,
fiskets trygghetsförsäkring, utsättning av fisk och bidrag till bildande
av producentorganisationer.
Utredarens förslag överensstämmer i stort med mitt förslag och min be-
dömning.
Remissinstanserna: Utredarens förslag till anpassningsåtgärder har fått
ett blandat men i huvudsak positivt mottagande.
Avveckling av prisregleringen på fisk
Grunderna för prisregleringen på fisk beslutades av riksdagen år 1978 (prop.
1977/78:112, bet. 1977/78:JoU23, rskr. 1977/78:272) med senare komplet-
tering år 1981 (prop. 1980/81:198, bet. 1980/8 l:JoU37, rskr. 1980/81:423).
Prisregleringen är uppbyggd så att den skall styra fisket mot lönsamhet. Sam-
tidigt skall den utjämna variationer i fiskamas inkomster. Regleringen skall
omfatta endast den inhemska marknaden. I prop. 1991/92:120 om reglering
av priserna på fisk m.m. redogjordes bl.a. för vissa riktlinjer gällande fram-
tida förändringar av prisregleringssystemet för fisk. Av redogörelsen framgår Prop. 1992/93:184
att prisregleringsavgiften och alla generella pristillägg bör avvecklas i och
med utgången av budgetåret 1992/93 till följd av internationella överenskom-
melser. EFTA-avtalet från år 1989 om liberalisering av handeln med fisk och
fiskprodukter gäller i sin helhet med vissa specificerade undantag från den 1
januari 1994. EES-avtalet beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1993. Avta-
len reglerar inom fiskerisektom delvis samma områden.
Mot denna bakgrund föreslår jag att prisregleringen på fisk i allt väsentligt
upphör från den 1 juli 1993. Dock kvarstår överskottshanteringen av fisk.
Det innebär bl.a. att Fiskeriverket i fortsättningen har att fatta beslut om gäl-
lande återtagspriser för olika fiskslag. Jag återkommer till denna fråga i det
följande. Efter den 1 juli 1993 återstår även vissa awecklingsåtgärder. Såle-
des återstår för regleringsföreningen Svensk Fisk att utföra vissa uppgifter i
samband med prisregleringens avveckling. Kostnaderna härför bör finansie-
ras med resterande prisregleringsmedel. Behållningen inom ramen för prisre-
gleringen var inför budgetåret 1992/93 sammanlagt 125,9 miljoner kronor,
varav 100,1 miljoner kronor hos Fiskeriverket och 25,8 miljoner kronor hos
Svensk Fisk. De medel som inte åtgår för avveckling bör av Svensk Fisk åter-
betalas till regleringskassan. Det ankommer på regeringen att närmare besluta
i dessa frågor. Det bör ankomma på medlemmarna i Svensk Fisk att ta ställ-
ning till förutsättningarna för föreningen att fortsätta verksamheten under and-
ra former och med annan inriktning än myndighetsuppgifter.
I detta sammanhang vill jag framhålla att ett beslut att avskaffa prisregle-
ringsavgiften på fisk med anledning av prisregleringens avveckling den 1 juli
1993 ger goda möjligheter till bestående sänkning av priser i konsumentledet.
Som jag har redovisat befinner sig fiskerinäringen i en mycket bekymmer-
sam situation till följd av bl.a. det mycket svaga beståndet av torsk i Öster-
sjön. Samtidigt har fisket efter sill och strömming dålig lönsamhet. Detta för-
hållande kommer att förstärkas av att de internationella överenskommelserna
inte längre medger stöd i form av generella pristillägg. Mot denna bakgrund
är det väsentligt att de medel som återstår inom ramen för prisregleringen an-
vänds för att stärka den svenska fiskerinäringens konkurrensförmåga och
överbrygga den nuvarande bekymmersamma situationen för näringen. Utreda-
ren har lämnat förslag hur medlen skall användas och beräknat kostnaderna
för vissa av förslagen. Jag delar till viss del utredarens förslag hur de dispo-
nibla medlen bör användas under budgetåret 1993/94. Däremot är jag inte nu
beredd att slutligt ta ställning till hur återstående medel skall användas. Det
bör liksom hittills ankomma på regeringen att besluta om den närmare använd-
ningen av kvarvarande prisregleringsmedel. För riksdagens information redo-
visar jag i det följande vad jag avser att senare föreslå regeringen.
Regionalt stöd till fisket
Under innevarande budgetår lämnas ett särskilt stöd i form av regionalt pris-
tillägg för sill och strömming till fiskare bosatta vid syd- och ostkusten och på
Gotland. De internationella överenskommelserna på fiskets område begränsar Prop. 1992/93:184
möjligheterna att i fortsättningen stödja fisket. Utredaren föreslår ett regionalt
transportstöd på 85 öre/kg för strömming för human konsumtion levererad
och såld ull förstahandsmottagare på norra ostkusten (Gävleborgs län och
norrut) samt på Gotland. Utredaren avser dock att i slutbetänkandet återkom-
ma med förslag till sådant regionalpolitiskt stöd till fisket som kan rymmas
inom EG:s regionalpolitik.
Jag är inte nu beredd att ta ställning till förslaget om transportstöd till fisket
vid norra ostkusten. Utredaren bör i sina fortsatta överväganden samråda med
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Med tanke på den bekym-
mersamma situationen för fisket i Östersjön är det emellertid motiverat med
särskilda åtgärder under nästa budgetår. Fiskare på syd- och ostkusten inkl.
Gotland bör därför under nästa budgetår erhålla ett inkomststöd i form av ett
engångsvis utbetalt belopp. Beloppet bör motsvara det stöd som under inneva-
rande budgetår har utbetalats som regionalt pristillägg för sill och strömming
på syd- och ostkusten inkl. Gotland. Jag beräknar beloppet till ca 5 miljoner
kronor. Stödet bör lämnas från ett nytt anslag som jag tar upp i det följande.
Exportfrämjande åtgärder
EES-avtalet och ett svenskt medlemskap i EG innebär för såväl det svenska
fisket som för den svenska fiskberedningsindustrin att nya marknader öppnas
men också att konkurrensen ökar. De närmaste åren är betydelsefulla för
Sveriges möjligheter att möta denna ändrade marknadssituation. Prisregle-
ringsmedel bör därför avsättas för begränsade projekt som syftar till att pro-
filera svensk fisk och svenska fiskprodukter i utlandet. Medlen bör komplet-
tera insatser från näringen. Fiskeriverket bör förvalta medlen och besluta om
fördelning av dessa efter förslag från en grupp bestående av representanter
för fiskerinäringen i vid bemärkelse. Till gruppen bör knytas en företrädare
för Exportrådet Jag beräknar att det under budgetåret 1993/94 behövs 5 mil-
joner kronor för ändamålet.
Produktutveckling
Under innevarande budgetår är det avsatt 2 miljoner kronor av prisreglerings-
medel för att stimulera utveckling av produkter baserade på sill och ström-
ming. Enligt min mening bör produktutveckling stimuleras även i fortsätt-
ningen. Jag beräknar att det under budgetåret 1993/94 behövs 2 miljoner kro-
nor för ändamålet.
Informationsverksamhet
Svensk Fisk bedriver i dag olika former av informationsverksamhet. Enligt
min mening bör denna betydelsefulla verksamhet fortsätta i någon form också
framdeles. Verksamheten bör handhas av ett lämpligt organ i vilket företräda- Prop. 1992/93:184
re bör finnas för fiskerinäringen i vid bemärkelse. Jag beräknar att det under
budgetåret 1993/94 behövs 5 miljoner kronor för ändamålet.
Fiskets trygg hettförsäkring
Fiskets kollektiva trygghetsförsäkring omfattar ersättning vid arbetsskada och
dödsfall samt efterlevandeskydd. Under budgetåret 1991/92 uppgick kostna-
derna för försäkringen till 6,2 miljoner kronor. Under innevarande budgetår
beräknas kostnaderna till 8 miljoner kronor. Försäkringen finansieras med me-
del ur prisregleringskassan. I prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på
fisk m.m. framhölls bl.a. att fiskets kollektiva trygghetsförsäkring framdeles
blir en fråga för yrkesfisket. Enligt min mening är det rimligt att som en över-
gångsåtgärd anvisa ett engångsbelopp från prisregleringskassan till Sveriges
fiskares riksförbund som på egen hand i fortsättningen får lösa dessa frågor.
Jag beräknar detta belopp till 8 miljoner kronor.
Utsättning av fisk
I prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på fisk m.m. anfördes bl.a. att
den utsättningsverksamhet av fisk som för närvarande finansieras med medel
från prisregleringskassan i fortsättningen blir en fråga för yrkesfisket.
Fiskeriverket bedriver en omfattande verksamhet med utsättning av fisk.
Den finansieras huvudsakligen med medel från nionde huvudtitelns anslag
Främjande av fiskerinäringen, genom vattendomar, från prisregleringskassan
för fisk, med fiskevårdsavgifter och genom bilaterala fiskeavtal med EG.
Dessutom finansieras utsättningar med regionala medel, exempelvis genom
Laxfond Vänern. Undersökningar visar att fiskutsättningar i många fall är lön-
samma åtgärder.
Utredaren har föreslagit vissa principer för en framtida fördelning av kost-
naderna för utsättningar. Enligt förslaget bör staten svara för forskning och
metodutveckling medan olika kategorier fiskande bör finansiera utsättningar i
förhållande till hur de nyttjar olika fiskbestånd. I avvaktan på utredningens
slutliga förslag till framtida inriktning, finansiering och omfattning av utsätt-
ningsverksamheten bör den del av utsättningarna som finansieras med prisre-
gleringsmedel fortsätta under budgetåret 1993/94 med samma omfattning som
under innevarande budgetår. Verksamheten bör finansieras med medel från
prisregleringskassan. Jag beräknar kostnaderna härför till 9 miljoner kronor.
Ny lagstiftning om marknadsreglering pä fiskets omrdde
Som jag tidigare har redovisat tar EFTA-statema genom EES-avtalet inte över
EG:s regelverk på fiskets område även om avtalet förutsätter en anpassning
av den svenska lagstiftningen vad gäller marknadsreglering och statligt stöd
inom fiskerisektom. Marknadsregleringen av fisk inom EG har som mål att Prop. 1992/93:184
stabilisera marknaden, garantera ett säkert och stabilt utbud på marknaden
samt tillförsäkra konsumenterna skäliga priser och god kvalitet. För att uppnå
dessa mål tillämpas inom EG:s fiskeripolitik fyra medel, nämligen försäljnings-
bestämmelser, producentorganisationer, prisreglering och regler för handel
med tredje land. Försäljningsbestämmelsema omfattar gemensamma, tvingan-
de kvalitets- och marknadsföringsbestämmelser rörande bl.a. livsmedelshy-
gien. Producentorganisationerna, som inrättas på initiativ av producenterna
och godkänns av medlemsländerna, har till uppgift att vidta åtgärder i syfte att
säkra ett rationellt fiske och goda försäljningsvillkor. Prisregleringen ger möj-
lighet till finansiering från EG av bl.a. stöd till överskottshantering, lagrings-
stöd och vissa pristillägg. Regler för handeln med tredje land omfattar bl.a.
gemensamt tullskydd och ett system med lägsta tillåtna pris.
I syfte att åstadkomma en anpassning till EES-avtalet har utredaren före-
slagit dels ändringar i förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket
m.m., dels att lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område och för-
ordningen (1986:428) om prisreglering på fiskets område ersätts med en ny
lag och en ny förordning om marknadsreglering på fiskets område. Jag har
för avsikt att senare i vår föreslå regeringen att lägga fram ett förslag till lag
om marknadsreglering på fiskets område inkl, bestämmelser för producent-
organisationer. Lagen bör kunna träda i kraft den 1 juli 1993.
Bidrag till bildande av producentorganisationer
Som jag har redogjort för i det föregående utgör producentorganisationer ett
viktigt inslag inom EG:s gemensamma fiskeripolitik. Organisationerna bildas
på initiativ av producenterna och har bl.a. som syfte att säkra ett rationellt be-
drivet fiske och att förbättra försäljningsvillkoren för medlemmarnas varor.
Organisationerna skall för att godkännas av resp, medlemsstat uppfylla vissa
näringsmässiga, rättsliga och finansiella villkor. En producentorganisation
tillåts inte inta en dominerande ställning inom den gemensamma marknaden.
Medlemsstaterna kan ekonomiskt stödja bildandet av producentorganisatio-
ner. Stödets storlek beror bl.a. på organisationens produktion och administra-
tionskostnader.
I likhet med vad som anfördes i prop. 1991/92:120 om reglering av priser-
na på fisk m.m. anser jag att det är rimligt att staten bidrar med prisreglerings-
medel till uppbyggnaden av producentorganisationer på fiskets område. I lik-
het med vad som anförts i remissyttrandet av Svensk Fisk finns det enligt min
mening flera fördelar med en producentorganisation framför flera sådana. Stö-
det till bildande av producentorganisationer bör anpassas till den nivå som gäl-
ler för motsvarande stöd inom EG. I det fall en befintlig organisation ombil-
das till en producentorganisation bör bidrag lämnas endast för den merkost-
nad som ombildningen innebär. Utredaren har beräknat kostnaden för stödet
till 4 miljoner kronor. Sveriges fiskares riksförbund har i sitt remissyttrande
anfört att 6 miljoner kronor bör avsättas for ändamålet Jag beräknar att högst Prop. 1992/93:184
5 miljoner kronor ur prisregleringskassan behöver avsättas för ändamålet
Överskottshantering av fisk
Mot bakgrund av vad jag tidigare har redovisat om internationella överens-
kommelser är det i fortsättningen inte längre möjligt att på hittillsvarande sätt
finansiera den överskottsverksamhet som i dag bedrivs av Svensk Fisk. Han-
teringen omfattade budgetåret 1991/92 drygt 6 000 ton, till helt övervägande
del sill och strömming. Inom EG är det producentorganisationerna som ansva-
rar för överskottshanteringen. Dessa finansierar sin verksamhet med medlems-
avgifter och genom försäljning av överskott. Organisationerna får dessutom
vissa bidrag över EG-budgeten.
Det är både möjligt och önskvärt att vi i Sverige behåller en överskottshante-
ring på fisk, främst med hänsyn till dess stora betydelse för sill- och ström-
mingsfisket. Enligt min mening bör verksamheten, liksom fallet är inom EG,
bedrivas inom ramen för den eller de producentorganisationer som bildas.
Sveriges fiskares riksförbund har i sitt remissyttrande anfört att förbundet har
för avsikt att bilda en producentorganisation som kan verka från den 1 juli
1993. Enligt danska erfarenheter krävs en viss tid för att fullfölja bildandet av
en sådan organisation. För att underlätta övergången till det nya systemet bör
Svensk Fisk övergångsvis ansvara för överskottshanteringen av fisk, dock
längst till den 1 januari 1994. Hanteringen bör under övergångsperioden orga-
niseras enligt de nu gällande principerna vad beträffar t.ex. sorteringsbestäm-
melser och omfattningen av överskottshanteringen. Överskottsverksamheten
bör bedrivas enligt de principer som gäller för motsvarande verksamhet inom
EG från den tidpunkt då verksamheten förs över till en producentorganisa-
tion. För budgetåret 1993/94 beräknar jag kostnaderna för verksamheten till
högst 4 miljoner kronor. Som jag redogör för i det följande bör överskottsverk-
samheten fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras med medel från ett nytt
anslag.
Kontrollverksamhet
EES-avtalet medför krav på bl.a. kontroll av fisk och fiskprodukter. Kontroll
på fiskets område utförs i dag i olika avseenden främst av Kustbevakningen,
Statens livsmedelsverk, kommunerna och Svensk Fisk.
Kustbevakningen ansvarar för kontrollen till havs, i kustvattnen samt i
Vänern och Mälaren. Kontrollen omfattar svenska och utländska fiskefartyg
inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt svenska fiskefartyg
som har fiskat i utländsk zon. Den innebär övervakning av bl.a. frednings-
tider, fredningsområden, redskapsbestämmelser, fångstbestämmelser och
fiskeloggböcker. Kustbevakningens kontroll kompletteras i övriga vatten med
insatser från fisketillsyningsmän. Livsmedelsverket utfärdar föreskrifter rö-
rande hygieniska krav på lokaler som hanterar fisk och kontrollerar större
10
fiskberedningsanläggningar och exportanläggningar. Kommunerna ansvarar Prop. 1992/93:184
för kontroll av livsmedelshantering vid bl.a. fiskauktioner, beredningsindu-
strier och hos grossister och kan besluta om saluförbud om fisken bedöms
vara otjänlig för human konsumtion. Svensk Fisk ansvarar bl.a. för kontroll
av storlekssortering, förpackning och isning med syfte i första hand att tillse
att villkoren för det statliga prisstödet uppfylls. Kontrollen utförs huvudsak-
ligen, på uppdrag av Svensk Fisk, av ett privat företag med tre kontrollanter
avdelade för ändamålet med ansvar för resp, väst-, syd- och ostkusten. En
kontrollant är anställd av regleringsföreningen med uppgift att bevaka fisk-
försäljningen i Göteborgs fiskhamn. De årliga kostnaderna uppgår till 1,5 mil-
joner kronor och finansieras med medel från prisregleringskassan för fisk.
I avvaktan på utredarens slutliga förslag till hur fiskerikontrollen skall orga-
niseras och dimensioneras bör Fiskeriverket från den 1 juli 1993 ansvara för
den kontroll av landad fisk som i dag handhas av Svensk Fisk. Utredaren
bör i det fortsatta arbetet med fiskerikontrollen samråda med Livsmedels-
verket och Kustbevakningen. Verksamheten bör tills vidare bedrivas i oför-
ändrad omfattning. Som jag redogör för i det följande bör fiskerikontrollen
fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras med medel från ett nytt anslag.
Återbetalning av prisregleringsmedel
Utredaren har föreslagit att det bör ges restitution av den prisregleringsavgift
som fiskberedningsföretag och grossister har erlagt för fisk som finns i lager
det datum då avgiften avvecklas. Fiskeriverket bedömer att restitutionsbelop-
pet blir sammanlagt högst 4 miljoner kronor. Enligt förordningen (1986:428)
om prisreglering på fiskets område ankommer det på Fiskeriverket att besluta
om återbetalning av prisregleringsavgift.
Statistik pä fiskets omräde
Nuvarande system för insamling av landningsstatistik för fisk är baserat
huvudsakligen på data som insamlas inom ramen för prisregleringen. Upp-
gifterna ligger till grund även för utbetalning av prisstöd till enskilda fiskare.
Statistiska centralbyrån (SCB) levererar varje vecka datalagrat underlag till
Svensk Fisk för vidare bearbetning. För den officiella statistiken svarar dock
SCB.
Regeringen har i prop. 1992/93:101 om den statliga statistikens finansie-
ring och samordning föreslagit principer för ansvarsfördelning och finansie-
ring av den statliga statistiken. Förslaget innebär att ansvaret för delar av den i
dag officiella statistiken överförs till olika sektorsmyndigheter. Den officiella
statistiken kommer inte att omfatta all den statliga statistik som produceras i
dag. Användarna kommer själva att kunna styra framställningen av statlig sta-
tistik som inte klassificerats som officiell statistik. Avsikten är att åstadkom-
ma en ökad flexibilitet i statistikproduktionen och ett ökat kostnadsmedve-
tande. Regeringen har den 11 februari 1993 bemyndigat chefen för Finansde-
11
partementet att tillkalla en kommitté för att bereda genomförandet av ändringar Prop. 1992/93:184
i ansvarsfördelningen för den statliga statistiken (dir. 1993:9). Senast den
1 april 1993 skall kommittén redovisa en översiktlig tidsplan för genomföran-
det av förändringarna. Kommitténs uppdrag skall vara slutfört före utgången
av år 1993.1 avvaktan på förslag från kommittén bör den nuvarande officiella
statistiken på fiskets område behållas. Svensk Fisk bör övergångsvis fortsätta
sin bearbetning av statistik från SCB.
I sammanhanget vill jag för riksdagens information erinra om att det an-
kommer på regeringen att besluta om den närmare användningen av de medel
som inom prisregleringskassan är avsatta för konsumentfrämjande åtgärder.
Disposition av vissa prisregleringsmedel
För riksdagens godkännande vill jag redovisa följande vad gäller disposition
av vissa prisregleringsmedel under innevarande budgetår.
Regeringen beslutade den 7 maj 1992 förordning (1992:284) om tillfälliga
stödåtgärder till vissa yrkesfiskare. Enligt förordningen, som gäller till ut-
gången av år 1993, får stöd beviljas sådana fiskeföretag som är särskilt skuld-
satta, har tillfälligt låga inkomster till följd av den ogynnsamma situationen
för torskfisket i Östersjön och kan förutses bli lönsamma inom en tvåårspe-
riod från det att stöd beviljades. Fiskeriverket har beräknat behovet av stöd till
7 miljoner kronor. Åtgärderna bör finansieras med medel från prisreglerings-
kassan för fisk.
Efter förslag i prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på fisk m.m.
avsattes 5 miljoner kronor för särskilt stöd till yrkesfisket på ostkusten.
Fiskeriverket föreslog i skrivelse den 13 januari 1993 att 1 miljon kronor av
de avsatta medlen används till fraktstöd på ostkusten under innevarande
budgetår. Mot bakgrund av den bekymmersamma situationen för fisket på
ostkusten beslutade regeringen den 4 februari 1993 om stöd i enlighet med
Fiskeriverkets förslag.
Regeringen beslutade den 11 februari 1993 dels om förbud mot torskfiske
i delar av Östersjön från den 1 april 1993 till utgången av juli 1993, dels om
bidrag under perioden med högst 2 000 kr per arbetsdag till fiskeföretag som
på grund av förbudet har fått likviditetssvårigheter. Fiskeriverket beräknar
kostnaderna för bidragen till ca 10 miljoner kronor. I den mån medlen under
anslaget Bidrag till fiskets rationalisering inte täcker kostnaderna för bidraget
bör dessa enligt min mening finansieras med de prisregleringsmedel som un-
der innevarande budgetår är avsatta för pristillägg för export av sill och ström-
ming från Östersjön till vissa östeuropeiska länder och som inte har kunnat ut-
nyttjats för det avsedda ändamålet. Härutöver bör från prisregleringskassan
högst 2 miljoner kronor kunna användas för att finansiera kostnaderna för bi-
draget
Mot bakgrund av redovisningen bör den av riksdagen fastställda kostnads-
ramen för prisregleringen för regleringsåret 1992/93 få ökas med ca 9 miljo-
ner kronor till 120 miljoner kronor.
12
Prop. 1992/93:184
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
1. godkänna att prisregleringen på fisk avvecklas den 1 juli 1993,
2. medge att användningen av återstående prisregleringsmedel per
den 1 juli 1993 får ske enligt de grunder som regeringen beslutar,
3. godkänna vad jag har anfört om disposition av vissa prisieglerings-
medel för särskilda åtgärder under budgetåret 1992/93.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta
del av vad jag har anfört om regionalt stöd till fisket, exportfrämjande
åtgärder, produktutveckling, informationsverksamhet, fiskets trygghets-
försäkring, utsättning av fisk, bidrag till bildande av producentorganisa-
tioner samt överskottshantering av fisk.
I prop. 1992/93:100 bil. 10 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1993/94 under angivna
anslagsrubriker beräkna följande belopp.
D 3. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen 1 000 kr
D 4. Bidrag till fiskets rationalisering m.m. 9 388 000 kr
D 5. Lån till fiskerinäringen 40 000 000 kr
D 6. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske 1 000 kr
D 7. Prisreglerande åtgärder på fiskets område 1 000 kr
Jag tar nu upp bl.a. dessa frågor.
D 3. Särskilda insatser för fisket
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
>12 499 792
19 391 000
26 391 000
1 Anslagen Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, Bidrag till fiskets rationalisering m.m..
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske.
13
Mitt förslag: Över detta anslag skall fr.o.m. budgetåret 1993/94
finansieras bidrag till fiskets rationalisering, bidrag till skrotning, bi-
drag vid planerat stillaliggande med fiskefartyg, regionalt stöd till
fisket, överskottshantering och kvalitetskontroll på fiskets område. Bi-
drag till fiskets rationalisering bör i fortsättningen kunna ges i syfte att
modernisera fiskeflottan och långsiktigt anpassa dess storlek och sam-
mansättning till fisktillgången. Bidraget för skrotning av fiskefartyg
höjs. Fiskerilånen avskaffas. Statligt stöd i form av lånegaranti medges
i fortsättningen även till fiskodlingsföretag.
Prop. 1992/93:184
Utredarens förslag överensstämmer delvis med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslagen till förändringar av det statliga stödet till
fiskets rationalisering har fått ett blandat men i huvudsak positivt mottagande.
Skälen för mitt förslag: Under innevarande budgetår disponerar
Fiskeriverket 9 388 000 kr under anslaget Bidrag till fiskets rationalisering
m.m., 40 miljoner kronor under anslaget Lån till fiskerinäringen samt en total
engagemangsram om 75 miljoner kronor för statliga kreditgarantier. Enligt
förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. kan stöd läm-
nas i form av bidrag, lån och lånegaranti. Under budgetåret 1991/92 förde-
lades medlen under anslaget Bidrag till fiskets rationalisering enligt följande.
För skrotning av fiskefartyg användes 2,8 miljoner kronor, för nybyggnad
eller inköp av begagnat fartyg i gott skick 2 miljoner kronor, för övergång till
annan fångstinriktning 1,1 miljoner kronor, för förbättrad arbetsmiljö 1,1 mil-
joner kronor, för säkerhetsutrustning 0,5 miljoner kronor och för stöd vid
fångstbegränsning 0,7 miljoner kronor. Således har under budgetåret 1991/
92 hälften av medlen använts för att modernisera fiskeflottan. Under budget-
året 1992/93 beräknas närmare två tredjedelar av medlen användas för detta
ändamål. Det statliga stödet till rationalisering av fiskeflottan bör även i fort-
sättningen ha denna inriktning. Det behöver dock kompletteras med insatser
som syftar till att långsiktigt anpassa fiskeflottans storlek och sammansättning
till utvecklingen av olika fiskbestånd.
Enligt 14 § förordningen kan lån lämnas med högst 30 000 kr till fiskeföre-
tag som på grund av förbud mot fortsatt havsfiske har fått likviditetssvårighe-
ter. Bidrag får av samma skäl lämnas med högst 625 kr för fartyg och arbets-
dag. Enligt min mening bör det från budgetåret 1993/94 införas ett nytt instru-
ment i fiskeripolitiken. Således bör det som ett alternativ till skrotning av
fiskefartyg och som en metod att tillfälligt minska fångstema inom fiskeflot-
tan vara möjligt att erhålla statligt stöd vid planerat stillaliggande med fiskefar-
tyg. Den ersättningsnivå som gäller i dag motsvarar en ungefärlig kapitalkost-
nad för en fartygsinvestering på ca 1 miljon kronor. Enligt min mening bör bi-
dragsnivån höjas för att bättre svara mot de faktiska kostnaderna vid stillalig-
gande med fiskefartyg. Lån bör i fortsättningen inte kunna lämnas för ända-
målet
14
Under budgetåret 1991/92 fördelades medlen under anslaget Lån till
fiskerinäringen enligt följande. För lån till inköp av nya fiskefartyg användes
2,8 miljoner kronor, för lån till inköp av begagnade fartyg i gott skick
14,4 miljoner kronor och för lån till motorer och teknisk utrustning 22,8
miljoner kronor. För att öka flexibiliteten i användningen av rationaliserings-
stödet bör lånen slopas och ersättas med bidrag. Detta bör även minska admi-
nistrationskostnaderna. Enligt utredaren motsvarar det statliga subventions-
värdet i fiskerilånen ca 17 miljoner kronor. Reserverade medel på det äldre an-
slaget, vilka i huvudsak utgör beslutade men inte utbetalade lån, bör få dispo-
neras enligt hittillsvarande bestämmelser.
Fiskeföretagens efterfrågan på statliga lånegarantier har på senare år varit
begränsad. De utestående garantierna uppgår för närvarande till ca 33 miljo-
ner kronor. Enligt min mening bör i fortsättningen även fiskodlingsföretag
kunna komma i fråga för lånegarantier. Detta kan ske inom ramen för en oför-
ändrad engagemangsram.
Jag har i det föregående redovisat förslag till anpassningsåtgärder under
budgetåret 1993/94 mot bakgrund av att prisregleringen avvecklas den 1 juli
1993. Förslagen är av både engångskaraktär och av mer långsiktig karaktär.
Engångsåtgärderna, dvs. exportfrämjande åtgärder, produktutveckling, in-
formationsverksamhet, fiskets trygghetsförsäkring, utsättning av fisk, stöd
till bildande av producentorganisationer samt kostnader för avveckling av
prisregleringen bör finansieras med medel från prisregleringskassan. Försla-
gen som avser åtgärder av långsiktig karaktär, dvs. regionalt stöd till fisket,
överskottshantering och kvalitetskontroll på fiskets område bör fr.o.m. bud-
getåret 1993/94 finansieras med medel från här ifrågavarande anslag.
Jag vill i detta sammanhang ta upp ett par frågor som berör vattenbruks-
näringen och fiskberedningsindustrin. EES-avtalet reglerar bl.a. veterinära
frågor på vattenbrukets område i syfte att förhindra spridning av smittsamma
sjukdomar vid transport av levande fisk. Enligt reglerna kan ett land ansöka
om status som sjukdomsfri zon vilket innebär att det till zonen endast får fö-
ras in levande fisk från andra zoner med samma status. Det är angeläget att
Sverige inom ramen för EES får status som sjukdomsfri zon. Ett försämrat
smittoläge skulle kunna innebära ekonomiska förluster för vattenbruksnä-
ringen men också försämra smittoläget i de vilt levande fiskbestånden. Sta-
tens jordbruksverk disponerar medel för smittskyddsverksamheten. I årets
budgetproposition föreslås en resursförstärkning på 8 miljoner kronor inför
ett EG-medlemskap.
EES-avtalet innebär bl.a. tullättnader för export av fisk och fiskprodukter
till EG-marknaden. Tullarna har under lång tid inneburit att fiskberednings-
industrin och vattenbruksnäringen inte har kunnat konkurrera på lika villkor
med företag på EG-marknaden. Avtalet innebär dock inte total tullfrihet för
dessa produkter. Jag ser det som en angelägen uppgift att i de kommande
förhandlingarna om medlemskap i EG driva frågan om omedelbar tullfrihet
för dessa produkter.
Prop. 1992/93:184
15
Lån eller bidrag kan lämnas om fast fiskeredskap har skadats eller förlorats Prop. 1992/93:184
i samband med storm. Bidrag får lämnas endast till den som i förväg till
Fiskeriverket anmäler vilket eller vilka redskap som avses omfattas av möjlig-
het till bidrag. När en sådan anmälan görs skall det erläggas en avgift på två
procent av redskapens värde. Stödformen är avsedd att vara självfinansierad.
Mot bakgrund av låg kostnadstäckning och höga administrationskostnader
bör avgiften höjas till fem procent av redskapens värde. Lån bör i fortsättning-
en inte kunna lämnas för ändamålet
De skilda insatser som jag nu har redovisat bör finansieras över ett för-
slagsanslag med benämningen Särskilda insatser för fisket. Från anslaget bör
också täckas kostnader för isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen och för täckan-
de av förluster vid statlig kreditgaranti till fisket
För statligt stöd till fisket bör en sammanlagd bidragsram på 25 miljoner
kronor föras upp. Utbetalningarna under anslaget beräknar jag till
26 391 000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat om grunderna för statligt stöd till
fisket,
2. medge att under budgetåret 1993/94 statligt stöd beviljas till
särskilda insatser för fisket med sammanlagt högst 25 000 000 kr,
3. till Särskilda insatser för fisket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 26 391 000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge-
nom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åt-
gärder och det ändamål han har hemställt om.
16
Prop. 1992/93:184
Bilaga
Refererade delar av remissyttrandena är i huvudsak ordagrant återgivna. I
stort sett har alla som har yttrat sig tagits med i sammanställningen men det är
de mest representativa yttrandena som återges vid resp, frågeställning.
Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av Kommerskol-
legium, Fiskeriverket, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk, Riks-
revisionsverket (RRV), Statskontoret, Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Riksskatteverket (RSV), Statistiska centralbyrån (SCB), Kust-
bevakningen, Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län med bifogat yttrande från Svenska västkustfiskar-
nas centralförbund, Länsstyrelserna i Blekinge och Västemorrlands län,
Svensk Fisk, ekonomisk förening, Konsumentberedningen (KoB), Fiskbran-
schens riksförbund (FR), Sveriges fiskares riksförbund (SFR), Sveriges
sportfiske- och fiskevårdsförbund och Vattenbrukamas riksförbund (VRF).
Rationaliseringsstödet bör även i framtiden inriktas mot upprustning av fiske-
flottan. Denna inriktning bör kompletteras med insatser som syftar till att an-
passa fiskeflottans storlek och beskaffenhet till framtida fångstvolymer och
fångstinriktning. De stödformersom i dag ges enligt förordningen (1985:439)
om statligt stöd till yrkesfisket m.m. bör bibehållas. Stödnivåema bör anpas-
sas till de nivåer som tillämpas inom EG. I likhet med vad som gäller inom
EG bör det införas ett stöd till fiskefartyg vid planerat, permanent stillalig-
gande. Det stöd till investeringar i fiskeföretag som i dag ges i form av fiskeri-
lån (40 miljoner kronor) bör omvandlas till 17 miljoner kronor som ges i
form av bidrag.
Kommerskollegium: Utredningen anför att stödet till fisket skall utformas
i enlighet med Sveriges internationella åtaganden. Utredningen nämner dock
bara EG i detta sammanhang och saknar en analys av GATT:s regler på områ-
det. Särskilda stödregler på fiskeområdet gäller dessutom inom ramen för
EFTA-avtalet
Kollegiet anser att utredningen i högre grad kunde ha klargjort de föreslag-
na stödåtgärdernas förenlighet med EES-avtalet. I betänkandet refereras ge-
nomgående till vad som gäller inom EG, vilket i och för sig är viktigt med
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 184
tanke på ett eventuellt framtida svenskt medlemskap. Först i kapitel 6 redo-
görs mera ingående för EES-avtalets bestämmelser, som ju närmast beräknas
komma att gälla för Sveriges del. Generellt sett innebär EES-avtalet att EFTA-
statema inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om fiskeripolitiken. Av
gemensam förklaring till protokoll 9 till avtalet framgår emellertid att statligt
stöd på fiskeriområdet skall bedömas av de avtalsslutande partema inom ra-
men för artiklarna 92 och 93 i Romfördraget och i relation till relevanta be-
stämmelser i EG:s regelverk om fiskeripolitiken samt innehållet i den gemen-
samma förklaringen rörande artikel 61.3 c i avtalet Det lämnas här ingen kom-
mentar till innebörden av ”relevanta bestämmelser i EG:s regelverk om fiskeri-
politiken”, vilket hade varit önskvärt
Konkurrensverket: Av riksdagsbeslutet från 2 juni 1992 (prop. 1991/92:
120) framgår att bl.a. det statliga rationaliseringsstödet på fiskets område
skall inriktas på att effektivisera den svenska fiskeflottan i syfte att skapa en
konkurrenskraftig näring med företagsekonomiskt lönsamma foretag. Utifrån
de förutsättningar utredningen haft att arbeta efter har Konkurrensverket inget
att invända mot utredningens förslag om att det nuvarande rationaliseringsstö-
det EG-anpassas, får en mer offensiv inriktning och i vissa avseenden direkt
syftar till ”att begränsa fångstkapaciteten”. Enligt Konkurrensverkets uppfatt-
ning bör det övervägas att skrotningsbidrag även kan utgå för fartyg under
12 meter.
Statens naturvårdsverk: Åtgärder som syftar till att förbättra de biolo-
giska förutsättningarna för fisket bör betonas starkare. Skälen till detta är
främst att om de ekologiska förhållandena för fisk förbättras kommer fiskbe-
stånden att öka. Dessutom minskar fiskens innehåll av toxiska ämnen. Det på-
gående miljöskyddsarbetet för att minska utsläppen av föroreningar till sjöar,
vattendrag och kustområden har sannolikt en stor betydelse för det svenska
fisket. Biotoper, som kan vara reproduktions-, uppväxt- eller vandringsområ-
den för fisk är viktiga att bevara, skydda eller restaurera för att bibehålla ett
livskraftigt fiske.
Riksrevisionsverket: Riksrevisionsverket konstaterar att delbetänkandet i
huvudsak utgör en genomgång av stödformer, resurstillgång, kvoter, regel-
system m.m., vilket innebär att underlaget är otillräckligt som grund för att
fatta för framtiden bindande beslut. Mot bakgrund av uppdraget att utveckla
en långsiktigt god strategi vill RRV därför betona vikten av att utredningen nu
på ett mer övergripande sätt dels söker urskilja flaskhalsar i försöijningsked-
jan, dels utröna de förutsättningar och verksamhetsformer som kan ge en lång-
siktigt god utveckling inom svensk fiskerinäring.
Vidare kommer informationssystemen inom fiskeriområdet att behöva ses
över, något som för övrigt redan inletts inom Fiskeriverket. RRV vill i detta
sammanhang erinra om de förslag som riktades till verket i revisionsrapporten
”Informationskvalitet inom fiskeriområdet”.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
18
Statskontoret: Statskontoret ifrågasätter om det kan vara rimligt och moti-
verat att enligt utredningens förslag genom en offensiv inriktning av rationali-
seringsstödet satsa på effektivisering av den svenska fiskeflottan i Östersjön
när problemet i dag för Östersjöns del syns vara den kraftiga obalansen mel-
lan biologisk produktion och storskalig, industriellt inriktad fiskekapacitet.
Samtidigt föreslås åtgärder som skrotningsbidrag och ersättning för plane-
rat stillaliggande som syftar till att begränsa fångstkapaciteten, dvs. samtidigt
föreslås såväl stimulansåtgärder som begränsande åtgärder. Syftet kan förstås
vara att åstadkomma en mindre och effektivare fiskeflotta, men enligt utred-
ningens direktiv ingår, som nämnts, bland förutsättningarna för dess förslag
den näringspolitik som lagts fast av riksdagen, vilken innebär att statliga insat-
ser skall inriktas på att genom generella åtgärder skapa goda förutsättningar
för företagandet och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd
skall avvecklas. De riktade åtgärder som utredningen föreslår riskerar enligt
Statskontorets bedömning att resultera i ett reglerings- och bidragstänkande.
Det kan t.ex. bli en grannlaga fråga att avgöra vilka fiskeföretag som skall bli
föremål för rationaliseringsstöd resp, vilka som skall få skrotningsbidrag.
Utredningen hävdar att med hänsyn till de aktuella behoven av statliga
rationaliseringsinsatser bör en minskning av dagens budgetram inte bli aktu-
ell. Enligt Statskontoret är det rimligt att även fiskenäringen måste vara be-
redd att ge avkall på sina behov i en statsfinansiell situation, där de flesta and-
ra områden får vidkännas besparingar och nedskärningar. Det kan för övrigt
ifrågasättas om staten skall ta ett så stort ansvar för näringens rationalisering.
Tidigare tog staten t.ex. ett ansvar för jordbrukets såväl yttre som inre ratio-
nalisering, men denna politik är nu på väg att uppges och jordbruket jämställs
med andra näringar. Detsamma borde gälla för fiskenäringen.
Närings- och teknikutvecklingsverket: Statligt stöd till fartygsfinansie-
ring kunde under andra halvåret 1992 utgå med 5 % för att fr.o.m. 1993 upp-
höra helt.
Statens jordbruksverk: Utredningen föreslår att ett särskilt stöd skall kun-
na utgå vid planerat stillaliggande. Ett sådant system torde i förlängningen
komma att kräva både stora administrativa resurser och betydande statliga me-
del om systemets omfattning inte starkt begränsas. Det saknas dock i utred-
ningen tillräckligt underlag för att närmare kunna kommentera förslaget.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen bör även
grovt analysera konsekvenserna om Sverige inte blir medlem i EG eller an-
slutningen försenas. Länsstyrelsen vill betona inriktningen av kvalitetsutveck-
ling av fisk, sill och skaldjur hårdare än vad utredningen gjort. I olika effekti-
viseringsåtgärder av fisket bör kvalitetsaspekten ständigt beaktas.
En övergripande inriktning inom fisket - som också stärker beståndsvår-
den - bör därför vara att prioritera och påskynda utvecklingen av nya och
selektiva fångstmetoder, som selekterar/undantar fisket inom olika områden
Prop. 1992/93:184
Bilaga
19
för t.ex. skydd av ung och lekande fisk. Den fiskeribiologiska forskningen
bör ges ett utökat och betydande stöd för dessa uppgifter. I Sverige har skett
utveckling och forskning (ex. projekt Lindholmen) kring fiskeriteknik (ex.
trålbord, bättre arbetsmiljö, sorteringsmaskiner) i moderniseringsprocessen,
där O-läns fiskeflotta varit långt framme. Det är viktigt att denna kompetens
behålls och utvecklas. Länsstyrelsen ansluter sig till utredningens syn att upp-
rustning av fiskefartyg bör ha företräde framför nybyggnad. Åtgärderna för
statligt stöd bör dock inte avse ostkusten generellt utan bedömas mer behovs-
inriktat. Inom Göteborgs och Bohus län finns flera kust- och skärgårdsområ-
den som utifrån regionalekonomiska förutsättningar bör stödjas.
Länsstyrelsen vill starkt stödja utredningens förslag om att det statliga stö-
det till fartyg kan utgå som planerat stillaliggande. En full kostnadstäckning
för fiskefartygen under tillfällig tid bör ur ett ekonomiskt helhetsperspektiv
för det svenska fisket vara gynnsamt.
Länsstyrelsen förutsätter dock att resonemang kring hur flottan skall dimen-
sioneras och anpassas med hänsyn till de biologiska resurserna, fördjupas i
kommande delar av utredningen. En långsiktig fiskeripolitik innebär att man
bättre kan förankra en definition av jämvikt i näringen, som leder till ett fiske-
tryck som inte hotar de biologiska resurserna.
Länsstyrelsen anser även att rationaliseringsstöden bör utgå som bidrag/
avskrivningslån.
Svenska västkustfiskarnas centralförbund: För att utnyttja befintliga och beslu-
tade ramar för kreditgaranti föreslår förbundet, att de medel som finns inom
75 miljoner kronor, ges möjlighet att utnyttjas i konsoliderande syfte. T.ex.
att överföra utlandslån till svensk bank eller på annat vis lyfta av betungande
garantiåtaganden såsom borgen eller liknande. I dessa fall bör staten ligga på
en högre risknivå än botteninteckning.
Förbundet anser även att fiskerilån med kortare amorteringstid än tio år bör
ges möjlighet till förlängning.
Länsstyrelsen i Blekinge län: Rationaliseringsstödet till fiskerinäringen
föreslås anpassas till EG:s regelsystem. Eftersom näringen kommer att utsät-
tas för ökad konkurrens från utlandet är det nödvändigt att rationaliseringsstö-
det får samma omfattning som i de viktigaste konkurrentländerna. Den aktuel-
la situationen med ökade risker för fiskestopp till följd av internationella över-
enskommelser måste kompenseras. Av denna anledning bör därför stödet vid
fångstbegränsning anpassas till fiskeföretagens faktiska kostnader. Länsstyrel-
sen anser att förslagen om ökade bidrag för skrotning av äldre fartyg samt er-
sättning i samband med planerat stillaliggande underlättar en anpassning och
omställning av fisket Det nuvarande stödet till säkerhetsutrustning har haft en
positiv effekt och motverkat drunkningsolyckor och bränder i samband med
yrkesfiske. Det är därför viktigt att stöd till ökad sjösäkerhet kan utgå även i
fortsättningen samt att stödet anpassas bättre till de verkliga kostnaderna för
brandskydd och livräddningsutrustning i fartygen.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
20
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ett statligt ekonomiskt stöd före-
slås utgå för att effektivisera fiskeflottan samtidigt som en reduktion av fångst-
kapaciteten skall eftersträvas. Länsstyrelsen finner det märkligt att man hellre
ser högeffektiva enheter som med statligt stöd tidvis ligger outnyttjade på
grund av uppfiskade kvoter än små och därmed mindre kostnadskrävande en-
heter som nyttjas hela året. Den nu uppkomna situationen visar när det gäller
torskbeståndet i hela Östersjöbäckenet att effektiviteten och storleken på nuva-
rande fartyg har varit och är fortfarande fullt tillräckliga för att skapa de be-
ståndsmässiga och ekonomiska problem som svenskt fiske nu har. Fartyg
och fiskebåtar samt redskap och teknisk utrustning bör därmed anpassas till
de speciella förutsättningar som finns i området. Här kan då främst nämnas
klimatets inverkan i området vid stränga vintrar och svåra isförhållanden. Erfa-
renheten visar att detta kan innebära perioder då fisket hindras helt. Fåtalet
fiskarter och därmed få alternativ är faktorer som skapar ekonomiska problem
för i första hand stora enheter med höga fasta kostnader. Fisket har inte bara
direkt och indirekt betydelse i sysselsättningssvaga regioner. Exempel på det-
ta är turismen och servicen i dessa områden. Med anledning av detta är det
nödvändigt att skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för en utveck-
ling av kustfisket och fiske med små trålenheter. Hittillsvarande möjligheter
att med statligt stöd inköpa s.k. säkerhetsutrustning (brandskyddsutrustning
och livräddningsflottar m.m.) har haft en positiv inverkan vid bränder och
olyckor som drabbat yrkesfiskare. Med anledning av detta är det viktigt att
säkerhetsarbetet fortsätter samt att stöd lämnas till detta som hittills.
Konsumentberedningen: KoB vill nämna sin principinställning att EG-
anpassningar inte bör vidtas nu, som blir mindre lämpliga om ett EG-inträde
fördröjs eller inte alls kommer till stånd. Vidare bör förslagen bedömas uti-
från de långsiktiga möjligheterna till lönsam avsättning av svenskfångad fisk.
Fiskbranschens riksförbund: De allt större kraven på kostnadseffek-
tivitet kombinerat med högre krav för inre och yttre miljö är viktiga faktorer
bakom den fortgående strukturrationaliseringen inom fiskindustrin. Större
volymer krävs för att uppnå skalfördelar i olika led. Den tulldiskriminering av
svenskproducerade fiskprodukter, som sker vid försäljning till EG-markna-
den, har sedan 1973 gjort det mycket svårt för svensk fiskindustri att uppnå
önskvärda skalfördelar. I Europa är Tyskland och Frankrike de största mark-
naderna för förädlade livsmedelsprodukter med en utvecklad modem distri-
bution. Fisk- och skaldjursprodukter i skilda former omsätts för stora belopp.
Det finns definitivt kunnande inom svensk fiskindustri att utnyttja denna po-
tential, om man fick likvärdiga villkor. Den sedan 1973 rådande diskrimine-
ringen har lett till att en stor del av förädlade fisk- och skaldjursprodukter im-
porteras till Sverige.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
21
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 184
- Företagen, i synnerhet de större företagsgrupperingarna, koncentrerar si-
na investeringar till EG. Deras svenska sälj- och marknadsbolag förses i
ökande utsträckning med produkter från produktionsenheter inom EG.
- Många mindre företag minskar eller avstår från investeringar och koncen-
trerar sig på att marknadsföra och distribuera. Produktforsöijningen sker
mer och mer i form av legoproduktion utomlands.
- En del företag stagnerar och vissa överlever helt enkelt inte.
Om inte svensk handel och industri också inom fiskets område uppnår
omedelbar och full frihandel i samband med en svensk EG-anslutning, så
kommer rådande utvecklingstendenser att accelerera.
Sveriges fiskares riksförbund: SFR delar utredningens uppfattning att
ersättning vid fångstbegränsning även skall utgå vid s.k. planerat stillalig-
gande, vilket kommer att bli verklighet under våren/sommaren 1993 med ett
fyra månaders stopp i torskfisket i östra delen av Östersjön. Det är dock nöd-
vändigt att den s.k. båtersättningen räknas upp, både för de större och mindre
fartygen för att motsvara dagens penningvärde. Sveriges Fiskares Riksför-
bund har i skrivelse till Jordbruksdepartementet redogjort för hur stora dessa
belopp bör vara. Det är nödvändigt att yrkesfisket får denna hjälp till att ”över-
vintra” tills möjligheter till ett bättre torskfiske i Östersjön åter öppnas. Mot
bakgrund av de kvantiteter småtorsk som för närvarande observeras i Öster-
sjön finns all anledning att anta att det skall finnas betydligt bättre möjligheter
till torskfiske under kommande år än för närvarande.
Sveriges Fiskares Riksförbund anser det värdefullt att man genom föränd-
ringar i möjligheterna till rationaliseringsstöd av olika slag kan ersätta bl.a. de
befintliga fiskerilånen, vilka enligt utredningens bedömning ej kan behållas. I
detta ingår också förbättrade villkor vid skrotning av fartyg, vilket underlättar
en nödvändig rationalisering och förnyelse av fiskeflottan.
För att utnyttja befintliga och beslutade ramar för kreditgaranti föreslår för-
bundet att de medel som finns inom 75 miljoner kronor kan få utnyttjas i kon-
soliderande syfte, t.ex. att överföra utlandslån till svensk bank eller att på an-
nat sätt lyfta av betungande garantiåtaganden som borgen eller liknande. I des-
sa fall bör staten kunna ligga på en högre risknivå än botteninteckning.
SFR anser även att fiskerilån med kortare amorteringstid än tio år bör ges
möjlighet till förlängning.
Vattenbrukarnas riksförbund: Utredningen talar om insatser som ska
underlätta för den svenska exporten av fisk och fiskprodukter. Dessa åtgärder
bör också innefatta vattenbruksföretag.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
22
Medlen bör användas dels till information under minst fyra år i syfte att på
lång sikt öka konsumtionen av fisk och fiskprodukter, dels till insatser som
syftar till att förbättra kvaliteten på dessa. Medlen bör fonderas och förstärkas
med medel från fiskbranschen i vid bemärkelse. Regeringen bör besluta om
översiktliga riktlinjer för verksamheten. Beslut om genomförande av åtgärder-
na bör fattas av en grupp bestående av representanter för fiskbranschen i vid
bemärkelse och representanter för allmänintresset. Samarbete bör ske med
Folkhälsoinstitutet. Det kunnande som finns representerat inom Svensk Fisk
bör tas tillvara.
Kommerskollegium: Kollegiet vill framhålla att de statligt understödda
konsumentfrämjande åtgärder (30 miljoner kronor) som föreslås i betänkan-
det bör utformas så att de inte verkar diskriminerande i förhållande till ut-
ländsk import (artikel 11 i EES-avtalet, motsvarande artikel 30 i Romfördra-
get, förbjuder kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande effekt).
I övrigt kan konstateras att utredningen koncentrerar analysen till de kris-
drabbade delarna av fisket. Kommerskollegiums uppfattning är dock att före-
slagna medel till konsument- och exportffämjande åtgärder främst bör avsät-
tas för de konkurrenskraftiga delarna av svenskt fiske. Kollegiet hade önskat
att det i betänkandet tydligare hade framgått vilka delar av fisket som är rela-
tivt konkurrenskraftiga i förhållande till konkurrenterna inom EES, dels med
avseende på den ökade konkurrensen på den svenska hemmamarknaden, dels
med avseende på svensk export.
Konkurrensverket: I jordbruksprisförhandlingama 1987 och 1988 avsat-
tes sammanlagt 30 miljoner kronor för konsumentffämjande åtgärder. Kon-
kurrensverket finner det anmärkningsvärt att beslut om hur dessa medel skall
användas ännu ej fattats. Som konsumentfrämjande åtgärder föreslår utred-
ningen att medlen inriktas på informations- och marknadsföringsverksamhet
av fiskprodukter. En sådan användning är snarast att betrakta som producent-
inriktad, varvid de rättsliga konsekvenserna kommer i fokus. Enligt Konkur-
rensverkets mening måste dessa medel, i form av generella prissänkningar på
fiskprodukter eller liknande direkta åtgärder, komma konsumenterna till del.
Vad gäller behovet av en marknadsföringssatsning för fiskprodukter torde
den uppgiften vara ett naturligt inslag i producenternas verksamhet. Generellt
sett tillgodoses dock konsumentens intresse bäst genom att marknadens meka-
nismer och därmed konsumenternas signaler får styra utbudet och prisbild-
ningen på en konkurrensutsatt marknad. Konkurrensverket har i olika sam-
manhang förespråkat att även ett sådant speciellt område som yrkesfisket suc-
cessivt bör öppnas för marknadens mekanismer, vilket på sikt gör det möjligt
att uppnå en effektiv och konkurrenskraftig fiskenäring i Sverige.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
23
Statens naturvårdsverk: Behovet av att minska förekomsten av toxiska
ämnen i fisk förbigås av utredningen som konsumentfrämjande åtgärd. De
födoämnen som tas från sjöar, vattendrag och hav bör kunna utnyttjas som
föda utan hälsorisk. Förekomsten av kvicksilver, organiska miljögifter, kad-
mium och cecium -137 är de ämnen som för närvarande främst begränsar den-
na möjlighet Det är därför speciellt viktigt att utredningen beaktar hur konsu-
menterna skall ges information som främjar konsumtionen av lämplig fisk.
Statens jordbruksverk: Jordbruksverket vill understryka att använd-
ningen av medlen måste i första hand vara en konsumentfråga. Vid utarbe-
tande av förslag till medlens användning bör därför synpunkter från nuva-
rande Konsumentberedningen (f.d. Konsumentdelegationen) tillmätas sär-
skild betydelse. Konsumentberedningen bör vidare vara representerad i den
grupp som tillsätts för att närmare utarbeta förslag till användning av medlen.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om medlens användning på för-
slag av gruppen.
Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket instämmer i utredningsförslag
att medel avsätts för konsumentfrämjande åtgärder och att de används för en
långsiktig informationsinsats i syfte att öka intresset för fisk och fiskproduk-
ter. Livsmedelsverket vill erinra om de konsumentfrämjande åtgärder som ver-
ket bedriver med stöd av livsmedelslagstiftningen och som syftar till att förbät-
tra kvalitet och hygien på fisk och fiskprodukter. Verket vill också här påmin-
na om det mångåriga och mycket goda samarbetet med Svensk Fisk. En sam-
ordning av kommande informationsinsatser och Livsmedelsverkets verksam-
het bör därför ske. Delar av de avsatta medlen bör enligt verkets uppfattning
användas till följande områden:
- Kostrekommendationer för fisk
- Kost och hälsoaspekter på fisk
- Livsmedelshygien och fisk
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fisk som ett viktigt livs-
medel för folkhälsan bör betonas och organiserad samverkan med relevant
medicinsk forskning inom området är viktig. De konsumtionsfrämjande åt-
gärderna som föreslås i utredningen är också positiva. Det är inte minst vik-
tigt att man kan ta till vara råvaruutbudet där det är som störst, dvs. i sill/
strömmingfisket. Det är angeläget att försöken att få fram produkter baserade
på sillråvara till både storkök och enskilda konsumenter. Det är länsstyrelsens
övertygelse att genomtänkta marknadsföringsinsatser för produkter av sillrå-
vara kan ge betydande marknadsandelar, som på sikt ger positiva återverk-
ningar för sillpriset.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
Svensk Fisk, ekonomisk förening: Föreningen tillstyrker utredarens
förslag om hur de 30 miljoner kronor som tidigare avsatts för konsument-
främjande åtgärder skall användas. Det är väsentligt att informationsverk-
24
samheten blir fristående från såväl statliga som privata organisationer. Det är
inom detta område viktigt att det kontaktnät och den informationsverksamhet
som föreningen byggt upp kan bibehållas också under det väl inarbetade
namnet Svensk Fisk.
Konsumentberedningen: Konsumentberedningen vidhåller den grundupp-
fattning som kom till uttryck i brev till regeringen av den 22 juni 1992 och för-
ordar att
1. i första hand bör 30 miljoner kronor (med tillägg för ränta) användas
enligt ursprungligt beslut, för prisnedsättning på torsk.
2. om regeringen föreslår riksdagen ändrad användning, för information
m.m., bör beloppet handhas av organisationer, som bevakar konsument-
intresset och som nu samlats i ett nybildat svenskt konsumentråd. Det vore
stötande om fiskbranschen, som ursprungligen drog fördel av de höga torsk-
priserna, skulle styra handhavandet av pengarna. (I detta sammanhang gjorde
beredningen i brevet en jämförelse mellan 30 miljoner kronor till fisket och 2
miljoner kronor/år till konsumentorganisationer för aktiviteter på det livsme-
delspolitiska området.) Om det inte går att åstadkomma en för konsumenterna
tillfredsställande användning av beloppet på fiskets område vore det måhända
bättre att det via statsbudgeten tillfördes konsumentorganisationer för allmän-
na insatser på konsumentområdet. Beloppet 30 miljoner kronor avsågs ur-
sprungligen skola disponeras 1988/89. Medlen har ingått i prisreglerings-
kassan och har varit räntebärande. Räntorna (inkl, ränta på ränta) bör läggas
till det ursprungliga beloppet och användas på samma sätt som detta.
Fiskbranschens riksförbund: Vi delar utredarens förslag då det gäller
konsumentfrämjande åtgärder, men vill understryka, att oavsett om medlen
används under en period på 3-4 år eller för ännu mera långsiktiga insatser, är
det av stor vikt att åtgärderna samordnas med ”fiskbranschen i vid bemär-
kelse”. Som ansvarig för genomförandet av åtgärderna anger utredningen två
alternativ, dels Svensk Fisk, om verksamheten där fortsätter, eller en grupp
där fiskbranschen finns representerad. FR föreslår det senare alternativet och
är berett att delta i den beslutande gruppen. Vi vill understryka vikten av att
beslut fattas före den 1 juli 1993 och föreslår att medlen överförs till Fiskeri-
verket att användas enligt utredarens förslag med Fiskeriverket som huvud-
man.
Sveriges fiskares riksförbund: Frågan om de 30 miljoner kronor som
reserverats för konsumentfrämjande åtgärder har varit föremål för flera för-
slag och överväganden. Utredningens förslag borde kunna tillfredsställa kon-
sumentintresset i vid bemärkelse. SFR delar i huvudsak utredningens förslag.
Förbundet vill understryka, att den övervägande målsättningen bör vara att
Svensk Fisk skall få möjlighet att långsiktigt kunna genomföra den informa-
tions- och upplysningsverksamhet som i dag är etablerad - inte minst för stor-
Prop. 1992/93:184
Bilaga
25
hushåll, skolverksamhet och massmedia. Avkastningen på nämnda belopp
garanterar en verksamhet som ungefärligen kan jämställas med dagens.
Det bör i detta sammanhang understrykas, att försvinner informations- och
konsumentupplysningen om fisk som livsmedel, finns det i framtiden ingen
möjlighet att etablera en liknande verksamhet. Fisken som kostriktigt livsme-
del och kvalitetsaspekter i övrigt kommer totalt bort för andra livsmedel, som
har stora resurser för reklam och övriga marknadsföringsåtgärder. Detta är
inte minst viktigt i ett EG-perspektiv. Bl.a. har i marknadsföringen vilsele-
dande beteckningar på fisk utgjort ett stort problem för konsumenterna i
många EG-länder. Detta är ett problem som man delvis kommit till rätta med i
Sverige genom samarbete mellan branschorganisationerna och Livsmedels-
verket. Svensk Fisk har i detta sammanhang en stor uppgift att fylla.
Vattenbrukarnas riksförbund: VRF delar Fiskeriverkets förslag gällande
en väl genomarbetad informationskampanj. Även här gäller att VRF ges till-
fälle att medverka i och påverka kampanjens utformning. Vattenbruksföretag
bör även kunna påverka utformningen av och medverka i insatser, som syftar
till att förbättra kvalitén på fisk och fiskprodukter.
För verksamheten med utsättning av fisk bör under budgetåren 1993/94 och
1994/95 avsättas 9,2 miljoner kronor ur prisregleringskassan för fisk. Utred-
ningen återkommer i slutbetänkandet den 1 juli 1993 med förslag till framtida
inriktning, finansiering och omfattning av utsättningsverksamheten.
Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket stöder i huvudsak utredning-
ens förslag. Resurserna för kompensationsodling och utsättning av bl.a. lax
bör på sikt i störTe omfattning utnyttjas för biotopvård och förbättrande av
naturreproducerande fiskbestånd. Skälen till detta är dels att det är viktigt att
bevara de hotade genetiska resurserna, dels de risker för fisksjukdomar som
fiskodlingarna innebär. Finansiering genom fiskevårdsavgifter för flera områ-
den än Vänern bör utredas för att bl.a. möjliggöra etableringen av flera fiske-
vårdsområden i Sverige. Då det är angeläget att finna lämpliga finansierings-
former för biotopvård, utsättning av fisk och andra åtgärder som kan gynna
både yrkes- och fritidsfisket, bör möjligheterna till fiskevårdsavgifter för även
andra områden än Vänern utredas.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utsättning av fisk måste
art- och områdesvis väl utvärderas innan beslut om inriktning fattas. Värdet
av naturligt reproducerande fiskbestånd är en stor nationell resurs, vilken bör
skyddas långsiktigt. Omfattande odlingsverksamhet utan betryggande kon-
troll utgör ett hot mot biologisk mångfald och genetisk variation. Det är ange-
Prop. 1992/93:184
Bilaga
26
läget att den planerade utvärderingen av torskförsöken bl.a. integrerar andra Prop. 1992/93:184
länders forskningsresultat inom området och att lönsamheten vid utsättningar Bilaga
under olika tänkbara utfall prognosticeras.
Länsstyrelsen i Blekinge län: Enligt utredningen är fiskutsättningar i
många fall en samhällsekonomiskt lönsam fiskevårdsåtgärd som bl.a. kan
medföra att lönsamheten i ett pågående fiske upprätthålls eller ökas. Under
många år har ål, lax och havsöring satts ut vid Blekingekusten. Utsättningar i
mindre omfattning har även gjorts av gädda och sik. Fiskutsättningar gynnar
emellertid inte bara yrkesfisket utan även husbehovsfisket och sportfisket.
Åtskilligt tyder dessutom på att kustfiskets betydelse kommer att öka under de
närmaste åren. Länsstyrelsen anser att fiskutsättningar vid kusten är en myck-
et viktig åtgärd som i de flesta fall ökar lönsamheten i fisket samtidigt som det
bidrar till att konsumenterna får ett bredare utbud av fisk. Utsättningar av fisk
vid kusten bör därför vara en viktig uppgift för staten. Härigenom skapas för-
utsättningar för ett mera differentierat fiske, ökade inkomster och fler arbets-
tillfällen i kust- och skärgårdsområden samt ökade möjligheter till ändrad
fiskeinriktning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Påtagliga brister och oklarheter
finns i utredningens sammanfattning om utförd fiskevård. Så gott som ute-
slutande uppräknas utförda insatser vid väst-, syd- och ostkusten. I andra fall
uppräknas utsättningar i de större insjöarna i södra Sverige samt utsättningen
i Östersjön. Sammanfattningen blir missvisande eftersom fiskevården i Norr-
land reducerats till enbart försök med odling av flodkräfta och torsk trots att
huvuddelen av all lax- och havsöringutsättning i Sverige sker vid Norrlands-
kusten och Norrlandsälvarna. Betydande kvantiteter sättål utsättes även varje
år inom detta område. Bortsett från havsöringen som i stort är stationär gag-
nar denna fiskevård hela det svenska fisket inkl, då husbehovsfisket och
sportfisket. Länsstyrelsen anser att fiskutsättningar vid kusten och älvarna är
en värdefull åtgärd som bidrar till sysselsättningen samt till att konsumenterna
får ett brett utbud av fisk. Utsättning av fisk skapar därmed möjligheter till
fiske på flera fiskarter vilket bidrar till ett differentierat fiske. Genom detta
skapas ökad sysselsättning samt ökade inkomster i de sysselsättningssvaga
regioner som speciellt Norrlands kust- och skärgårdsområden utgör. Fiskut-
sättning vid kusten och i älvarna bör med detta vara en statlig uppgift när det
gäller att uppnå ovanstående syfte.
Sveriges fiskares riksförbund: Det är viktigt att utsättningar av fisk får
fortsätta enligt ungefär samma mönster som för närvarande och förbundet fin-
ner det tillfredsställande att medel för denna verksamhet föreslås för vart och
ett av de kommande två budgetåren. Utsättningsverksamheten ger en mycket
god ekonomisk avkastning för yrkesfisket och SFR ser det också mycket an-
geläget att påbörjade försök med förstärkningsutsättningar av bl.a. torsk och
plattfisk kan fortsätta.
27
SFR noterar också att utredningen återkommer i sitt slutbetänkande till den
långsiktiga omfattningen och finansieringen av utsättningar.
I samband med förslagen rörande utsättningsverksamheten, anförs i betän-
kandet, att de ”förslag som läggs av utredningen om en särskild fiskevårdsav-
gift för Vänern bör beaktas när ställning tas till hur utsättningsverksamheten
generellt bör organiseras och finansieras.” Förbundet vill i detta sammanhang
mycket kraftigt framhålla, att denna särskilda fiskevårdsavgift bör utformas
som en ”allmän” fiskevårdsavgift med en fastställd avgift per fiskande, och
inte, som diskuterats, i förhållande till mängden upptagen fisk. Ett system,
som inte bara skulle drabba yrkesfisket orimligt hårt, utan också införa för-
delningsprinciper som går rakt emot de förslag som presenteras i förslaget till
ny fiskeriförordning. SFR:s bestämda uppfattning är vidare, att en eventuell
kommande fiskevårdsavgift skall administreras av fiskeriverket, eftersom det-
ta är att betrakta som en myndighetsuppgift.
Det bör införas ett regionalt transportstöd för fiskare på norra ostkusten och
på Gotland.
Kommerskollegium: Utredningens förslag till transportstöd i form av re-
gionalt pristillägg kan vara mer kontroversiellt än vad som framgår i betän-
kandet. Frågan om ”stöd till arktiska och subarktiska regioner” är ännu inte
avgjord mellan Sverige och EG. Inom EG är man generellt sett negativ till
driftstöd, som det ju är fråga om här.
Fiskeriverket: Fiskeriverket vill understryka behovet av stöd till speciellt
norra ostkusten som har långa avstånd och där fisket är beroende av ett fåtal
kommersiellt intressanta arter. I EG:s nuvarande stödsystem lämnas inget ut-
rymme för ffaktstöd. I EES-avtalet sägs i protokoll 9 artikel 4 att allt statligt
stöd som snedvrider konkurrensen skall avskaffas. Fiskeriverket bedömer att
ett fraktstöd till norra ostkusten inte står i strid med EES-avtalet.
Konkurrensverket: En viktig del av EES-avtalet som berör bl.a. fiskets
område gäller generella principer för statligt stöd. Dessa regler baseras på
EG:s bestämmelser för statligt stöd enligt Romfördragets artiklar 92-94 och
innebär att i princip allt stöd som kan snedvrida konkurrensen är förbjudet, i
den mån det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt protokoll 9
inom EES-avtalet förbjuds vidare användning av bl.a. importavgifter för att
stödja den egna produktionen. Mot bakgrund härav borde utredningen när-
mare ha belyst om ett transportstöd till vissa områden och ett exportstöd, som
under ett antal år skall finansieras från den befintliga prisregleringskassan,
kommer att vara förenliga med EES-avtalets bestämmelser.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
28
Närings- och teknikutvecklingsverket: NUTEK vill framhålla att det
sedan många år finns ett regionalpolitiskt godstransportstöd som just har till
syfte att ge företagen kompensation för fraktmerkostnader som uppstår på
långa avstånd. Stödet ges med 10-50 % bereoende på var företaget är beläget
och hur lång transportsträckan är. En lägsta transportvikt är 100 kg. Detta
stöd kan lämnas för huvuddelen av transporter av fisk från transportstödsom-
rådet per bil eller järnväg på ett avstånd om minst 251 km. Stödet täcker Norr-
landskusten från Söderhamns kommun och norrut. NUTEK anser att detta
stöd är mer konkurrensneutralt och tar mer hänsyn till avstånd och geografisk
belägenhet än det i utredningen föreslagna systemet. Stödet lämnas som bi-
drag i procent på faktiskt erlagd kostnad till den av avsändaren eller motta-
garen som erlagt fraktkostnaden. NUTEK menar att utredningens förslag ger
en överkompensation och inte tar hänsyn till avstånd och geografisk belägen-
het. Vidare menar NUTEK att staten bör verka för rationella transportlös-
ningar. NUTEK anser att utredningens förslag inte alls utgör ett incitament till
att effektivisera transporterna. Snarare motverkar förslaget en sådan utveck-
ling. NUTEK anser därför att någon särskild form av transportstöd för fisk
inte behöver införas. I stället bör det befintliga transportstödet utvecklas.
NUTEK har regeringens uppdrag att utvärdera godstransportstödet och har
nyligen påböljat detta arbete där hela regelsystemet - inkl, stödet till jordbruk/
fiske och livsmedelsindustri - kommer att ses över. När det gäller transport-
stöd till Godand finns även här redan i dag ett statligt transportstöd som läm-
nas direkt till rederiet som därigenom kan reducera sina frakttaxor. Innan ett
ytterligare transportstöd för fisk på Godand införs bör det befintliga stödet
studeras närmare. NUTEK anser dock att ett transportstöd dll/från Godand
måste grundas på att ge kompensation för fraktmerkostnadema.
Statens jordbruksverk: Utredningen diskuterar regionalpolitiskt motive-
rat stöd i form av transportstöd i öre/kg. Upplysningsvis vill Jordbruksverket
meddela att det inom EG för närvarande inte tillämpas sådana stödformer.
Stöd för transporter kan i stället utgå genom att transportapparaten stöds,
t.ex. genom investeringsbidrag till fäijor. För det godändska jordbrukets kon-
kurrenskraft har Jordbruksverket gjort bedömningen att ett transportstöd är av
avgörande betydelse. Detsamma torde gälla för fisket.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utifrån vissa motiv pekar
utredningen ut norra ostkusten (Gävleborgs län och norrut) samt Godand
som område för regionalt stöd. Länsstyrelsen anser inte att särskilda områ-
den/kuststräckor bör anges innan definitiva uttolkningar i enlighet med EG-
tillämpning kan göras. Ett större urval av adekvata kriterier för regionalekono-
miskt svaga områden bör utarbetas innan definitiv ställning tas till vilka områ-
den, som bör ifrågakomma. Jämförelser mellan övriga nordiska länders syn
på regionalt EG-stöd bör för att uppnå konkurrenslikhet ske. I Göteborgs och
Bohus län finns öar och andra områden utmed kusten där alternativa syssel-
sättningsmöjligheter till fiske är få eller saknas, där samhälleliga servicegra-
Prop. 1992/93:184
Bilaga
29
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 184
den är låg, där transportvägar för avsättning av fisk och till erforderlig service
för fisket är långa.
Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen konstaterar att utredningen
nu inte framför några konkreta förslag for att komma till rätta med de akuta
problemen för många sillfiskeföretag på sydkusten. Frågan om hur ett regio-
nalt eller annat stöd till sydkusten skall utformas för att överensstämma med
internationella åtaganden bör därför utredas med det snaraste.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I utredningen föreslås att ett regio-
nalt transportstöd på 2 miljoner kronor skall utgå till fiskare på Gotland samt
inom Gävleborgs län och norrut. Inom detta område finns ca 300 båtar och
skepp med yrkesfiskelicens. Antalet fiskare på vatje enhet varierar men om
medeltalet är två på vatje fartyg blir det fråga om ca 600 personer. Föreslaget
stöd blir därmed drygt 3 000 kr till vatje fiskare. Länsstyrelsens bedömning
är i detta fall att den föreslagna summan måste räknas upp mycket kraftigt om
den skall få någon ekonomisk betydelse för fiskare i området.
Svensk Fisk, ekonomisk förening: Om regionalt pristillägg skall utgå
med ett öresbelopp/kg fisk som är avsedd för mänsklig konsumtion är det för-
eningens uppfattning att stödet bör administreras på liknande sätt som nu,
dvs. genom utbetalning direkt till fiskare och inte via förstahandsmottagare.
Skälet till detta är att efarenheten visar på svårigheterna att alltid göra en kor-
rekt bedömning huruvida en fiskare är berättigad till stöd eller ej. Dessutom
finns i dag ett väl utvecklat och flexibelt utbetalningssystem som dock förut-
sätter en landningsstatistik som bygger på de avräkningsnotor som upprättas
mellan fiskare och förstahandsmottagare.
Sveriges fiskares riksförbund: Utredningen avser att i sitt slutbetän-
kande återkomma med en diskussion kring ett regionalpolitiskt stöd som ryms
inom den av EG fastlagda regionalpolitiken. Förbundet vill dock redan nu
framhålla, att regionalstödet är av avgörande betydelse för delar av det
svenska yrkesfiskets framtid. Det är av största vikt att ett väl fungerande
regionalt stöd till yrkesfisket redan är i funktion vid ett framtida inträde i den
Europeiska Gemenskapen. Det är angeläget att norra ostkusten och Gotland
kan erhålla sådant stöd som föreslås i betänkandet, men sett från yrkesfiskets
synpunkt finns också andra områden på södra ostkusten inkl. Öland och syd-
kusten där regionala stöd är nödvändiga för att bibehålla ett livskraftigt yrkes-
fiske. SFR förutsätter i detta sammanhang att man till de stödområden som
kan bli aktuella också hänför inlandet, dvs. det sötvattensfiske som förekom-
mer där. Insjöfiskama har ofta mycket långa transportvägar till sina försäljnings-
platser, ibland 30 mil eller mer och bör därför kunna ifrågakomma för trans-
portstöd på samma villkor som kustfiskarna. Vad beträffar regionalstöd till fis-
ket är detta en fråga - förutom de i utredningen föreslagna åtgärderna - som
noggrant måste beaktas i det fortsatta utredningsarbetet och i medlemskapsförhand-
Prop. 1992/93:184
Bilaga
30
lingama. Beträffande transportstödet anser förbundet också att det skall finnas
möjlighet att erhålla stöd för frakt av s.k. industrifisk till fiskmjölsfabriken på
Ängholmen. Med förhållandevis små kvantiteter och låga råvarupriser finns
utan ett sådant transportstöd inga möjligheter att avsätta denna typ av vara, en
fråga som också har en klar miljöaspekt eftersom det råder strikt dumpningsför-
bud av fisk i Östersjön.
Det stöd i form av lånegaranti som i dag ges till investeringar i fiskeföretag
bör omfatta också vattenbruksföretag. Det bör med EG förhandlas om en tull-
fri kvot för export av regnbåge. I syfte att förbättra vattenbrukets konkurrens-
kraft bör Sverige skaffa sig status som sjukdomsfri zon.
Statens naturvårdsverk: Utredningen bör även överväga vilka miljöskydds-
åtgärder som kan erfordras för att minska utsläppen av föroreningar, främst
fosfor och kväve, från odlingsanläggningama. Sverige skall enligt riksdagens
beslut halvera sina fosfor och kväveutsläpp till omkringliggande hav mellan
1985 och 1995. Kostnaderna för att uppfylla dessa åtaganden är betydande
och kräver långtgående åtgärder för många samhällssektorer. De krav som
kan ställas på vattenbruket beträffande reduktionen av närsalter är så omfat-
tande att utredningen bör klarlägga vilka former av vattenbruk som med erfor-
derliga miljöskyddsåtgärder är ekonomiskt konkurrenskraftiga.
Statskontoret: I betänkandet sägs att vattenbrukets produktion under flera
år minskat. Förutom stagnerande eller fallande priser till följd av en omfat-
tande import har utbrott av fisksjukdomar bidragit till problemen. Mot denna
bakgrund menar utredningen att det är angeläget att insatser görs för att stödja
vattenbruket. Enligt EG:s direktiv kan ett land ansöka om status som sjuk-
domsfri zon till vilken inte får föras in levande fisk om den inte kommer från
en zon med samma status. För att erhålla och behålla status som godkänd zon
krävs omfattande kontrollprogram med frekventa provtagningar i alla odling-
ar. Den årliga kostnaden för dessa anges till mellan 2 och 4 miljoner kronor.
Det finns anslagsmedel avsatta för framtagande av underlag för ansökan om
sjukdomsfri zon. Utredningen framhåller att det är av största vikt att det fram-
gent avsätts anslagsmedel för att Sverige skall kunna upprätthålla status som
sjukdomsfri zon. Statskontoret anser emellertid att det är rimligt att de som od-
lar fisk för konsumtionsändamål själva svarar för, eller åtminstone till en del
står för kostnaden för de kontrollprogram som krävs. Annars kan åtgärden be-
traktas som en indirekt statlig subventionering av vattenbruket.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
Statens jordbruksverk: Det i avsnittet nämnda anslaget om 10 miljoner
kronor skall täcka ökade undersökningskostnader, kontrollåtgärder etc., som
31
bedöms nödvändiga till följd av EES-avtalet. Anslaget skall täcka sådana kost-
nader för samtliga djurslag och utbetalades första gången budgetåret 1992/93.
Framför allt skall anslaget disponeras till åtgärder som skall möjliggöra för
Sverige att erhålla s.k. tilläggsgarantier för olika sjukdomar. Sverige förbere-
der för närvarande ansökan om sådana garantier för sjukdomar på bl.a. nöt-
kreatur, får, svin, fjäderfa, fisk, blötdjur, bin och hjortdjur. En bedömning
av hur medlen skall fördelas görs i samråd med smittskyddsexpertis för de
olika djurslagen vid Statens veterinärmedicinska anstalt, Sveriges lantbruksuni-
versitet och Fiskeriverket. Då det gäller tilläggsgarantier utgör fisksjukdomar-
na generellt sett högt prioriterade ansökningar. Fisksjukdomar är svårbekäm-
pade och det är ofta svårare och dyrare att kontrollera en fisksjukdom genom
spridning av smitta via vattensystem etc. än att kontrollera en sjukdom på
t.ex. nötkreatur eller svin. Det föreligger också risk för spridning av sjukdo-
mar till den vilda fiskpopulationen, som kan bli reservoar för sjukdomarna.
Det är därför ett primärt mål att inte introducera nya fisksjukdomar i landet.
Jordbruksverket kommer därför att utarbeta ansökningar om tilläggsgarantier
för sju olika fisksjukdomar inkl, ansökan om status som godkänd zon (”ap-
proved zone”) för sjukdomarna IHN och VHS. Av det beviljade anslaget
kommer djurslaget fisk att höra till de mest prioriterade djurslagen. En förut-
sättning för att Jordbruksverket skall kunna fortsätta att stödja de undersök-
ningar, kontrollprogram m.m., som erfordras för att bibehålla eventuella till-
läggsgarantier är naturligtvis att verket även fortsättningsvis tilldelas det sär-
skilda anslaget på lägst dagens nivå. Jordbruksverket disponerar för detta än-
damål inte några andra medel.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar utred-
ningens uppfattning och vill ytterligare understryka vikten av att Sverige skaf-
far sig status som sjukdomsfri zon, vilket inte enbart är av grundläggande be-
tydelse för vattenbruket och fiskevården utan också i hög grad gynnar mark-
nadsföringen och försäljning av svenskfångad fisk i och utanför landet
Fiskbranschens riksförbund: Utredaren understryker att det är av vital
betydelse att Sverige i ”internationella förhandlingar kan förhandla sig till
sänkta tullar eller tullfria kvoter”. Med referens till vad ovan sagts anser vi
detta vara en alltför defensiv hållning då det gäller förhandlingarna mellan
Sverige och EG vid en kommande EG-anslutning. I stället för att försöka för-
handla sig till sänkta tullar eller tullfria kvoter anser vi att en svensk EG-an-
slutning måste innebära en total frihandel också på fiskets område. Även om
svensk handel och industri inom fiskets område tidigare missgynnats finns
det ingen anledning varför detta skulle ske ytterligare en gång.
Sveriges fiskares riksförbund: SFR vill understryka vad som nämns i
rapporten angående fisksjukdomar med anknytning till vattenbruket och till-
styrker att Sverige försöker skaffa sig status som en ”sjukdomsfri zon”. Det
finns stora risker att sjukdomar i vattenbruksanläggningar också sprider sig
Prop. 1992/93:184
Bilaga
32
till viltlevande fiskbestånd och allvarligt skadar dessa. Det är mycket viktigt
att man så långt det är möjligt söker eliminera sådan sjukdomsspridning, detta
även vad det gäller spridande av smitta mellan olika anläggningar. Slentrian-
mässig tillståndsgivning har under det senaste decenniet inneburit allvarliga
fall av sjukdomsspridning. Detta har inte gynnat vattenbruket som näring.
Vattenbrukarnas riksförbund: Vi noterar med tillfredsställelse att utred-
ningen anser det angeläget att insatser görs for att stödja vattenbruket i en in-
ternationell konkurrens. Vi delar också uppfattningen att det behövs statliga
medel både för att kunna erhålla statusen som sjukdomsfri zon och för att
framgent kunna behålla samma status. Den långsiktiga finansieringen av Fisk-
hälsans verksamhet, utvecklingsprojekt och marknadsföringsinsatser av gene-
rell karaktär är av avgörande betydelse för Vattenbrukets framtida utveckling.
Lånegarantier inom den statliga ramen skulle ge nödvändig stimulans och möj-
lighet till investeringar, vilka är livsavgörande för flera vattenbruksföretag. Lä-
get är för närvarande så svårt för många fiskodlare att man t.o.m. saknar möj-
ligheter att finansiera foderinköpen. Utredningens förslag om en tullfri kvot
skulle också öka möjligheterna för exportföretagen. Förslaget bör omgående
undersökas.
Från prisregleringskassan för fisk bör det avsättas dels ett engångsbelopp på
4 miljoner kronor för att stödja bildandet av en producentorganisation på
fiskets område, dels 4 miljoner kronor för vardera budgetåren 1993/94 och
1994/95 för att finansiera överskottshantering av fisk.
Konkurrensverket: Bildandet av producentorganisationer efter EG:s mo-
dell innebär att producenterna själva skall ta hand om egen produktion och
eventuella överskott. Det är dock sannolikt att problem, inte minst från kon-
kurrenssynpunkt, kan uppstå inom det nya systemet. Därför är det viktigt att
utredningen i sitt slutbetänkande redovisar EG:s erfarenheter av producentor-
ganisationer, t.ex. hur dessa administrerar ett statligt stöd inbördes och hur
förhållanden mellan organisationerna och den stora delen av icke-anslutna
fiskeföretag har varit i olika EG-länder, innan slutlig ställning tas i denna
fråga.
Svensk Fisk, ekonomisk förening: Svensk Fisk vill peka på vissa svå-
righeter om det bildas flera producentorganisationer. Exempelvis har man inte
den möjlighet till samordning och överblick över hela näringens situation som
en gemensam organisation ger. Dessutom kommer självklart de totala admi-
nistrationskostnaderna, för vilka statliga bidrag visserligen kan komma att ges
initialt, att bli större om flera organisationer skall utarbeta egna rutiner för att
Prop. 1992/93:184
Bilaga
33
klara av bl.a. de rapporteringskrav som kommer att finnas vid ett eventuellt
EG-medlemskap. Med Svensk Fisks kännedom om förstahandsmottagares ad-
ministrativa rutiner måste här varnas för att underskatta de problem som kan
uppstå vid ombildande av exempelvis en fiskarägd fiskförsäljningsförening
till en producentorganisation.
Konsumentberedningen: KoB anser i princip att staten inte bör stöda pro-
ducentorganisationer och ge dessa myndighetsuppdrag inom en reglering, i
detta fall överskottshanteringen. Med tanke på överenskommelser inom ra-
men för EES och EFTA och på EG:s regler är det dock svårt att komma fram
till alternativt förslag att hantera överskotten. Risker föreligger emellertid för
uppkomst av monopol; det visar inte minst utvecklingen på jordbruksområdet
i Sverige. Dessa risker blir större om man, som utredningen, accepterar att en-
dast en producentorganisation bildas för hela landet.
Sveriges fiskares riksförbund: Förbundet har uttalat, att avsikt finns att
bilda en producentorganisation ff.o.m. 1 juli 1993. En arbetsgrupp inom för-
bundet är tillsatt. Det bör i detta sammanhang understrykas, att förbundet i
utredningen klart har deklarerat att om EES-avtalet träder i kraft senare än
1993-07-01, vilket i skrivande stund har uteslutits, bör prisregleringsavgiften
behållas fram till 1994-01-01, då EFTA-avtalet träder i kraft. Inriktningen på
insatserna under detta halvår bör vara av annorlunda karaktär, vilket förbun-
det vill återkomma till. Starten för producentorganisationen bör vid detta läge
flyttas fram till 1994-01-01. Möjligheten att beräkna bidraget till PO-verksam-
heten är förknippad med svårigheter, eftersom förbundet i dag inte vet hur
många PO som bildas. Förbundets uppfattning är dock i detta sammanhang
klar, nämligen att en PO-organisation bör bildas för hela landet. Vid beräk-
ningar har förbundet kommit fram till att utredningens förslag om att reserve-
ra 4,0 miljoner kronor för detta ändamål är otillräckligt. Förbundet föreslår i
stället 6,0 miljoner kronor.
Från prisregleringskassan för fisk bör det avsättas dels ett engångsbelopp på
5 miljoner kronor för avveckling av prisregleringen, dels ett engångsbelopp
på 4 miljoner kronor för restitution av prisregleringsavgift till fiskberednings-
industrin, dels 5 miljoner kronor för exportfrämjande åtgärder för vardera
budgetåren 1993/94 och 1994/95. En utredningsman bör tillsättas med upp-
gift att lösa praktiska frågor i samband med prisregleringens avveckling.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
Fiskeriverket: Utredningen har föreslagit att stöd för exportffämjande åtgär-
der utformas som en parallell till det stöd som utgår på jordbrukets område.
Enligt EG:s nya marknadsordning (3759/92) är direkta exportsubventioner
34
inte tillåtna. Enligt EG:s riktlinjer for statligt stöd (92/C 152/02) är stöd till
annonsering och marknadsföring tillåtna under följande förutsättningar
a) stödet får inte favorisera ett speciellt företag utan skall utformas för att
stödja hela sektorn eller en grupp produkter,
b) stödet får inte gynna något eller några speciella medlemsstater,
c) stödet skall vara tillfälligt och avse arter som mera sällan används till
mänsklig konsumtion eller avse nya fiskeprodukter eller produkter som
kommer från mindre utvecklade regioner,
d) för färsk fisk kan stödet utgöra 100 % och för färdiga produkter 50 % av
kostnaden.
Stöd till marknadsföring på nya marknader är tillåtna om det avser indirek-
ta åtgärder som organiserande av eller deltagande i mässor, marknadsstudier,
marknadsundersökningar, etc.
Konkurrensverket: Konkurrensverket ser positivt på att nuvarande prisre-
glering, som bl.a. omfattar prisregleringsavgift och generella prisstöd, avskaf-
fas den 1 juli 1993. Förändringen är en följd av den anpassning som måste
ske på grund av EES-avtalet.
Utredningen föreslår också att generella åtgärder bör vidtas för att under-
lätta för svensk export och att ”detta stöd utformas som en parallell till det
stöd som utgår på jordbruksområdet”. I den mån detta avser exportbidrag så
vill Konkurrensverket påpeka att ett system med avsättningsgarantier till ett
visst pris kombinerat med exportfinansiering bidrar till att incitamenten för
aktörerna att konkurrera på den svenska marknaden minskar eller försvinner
helt, vilket också motverkar en anpassning till en rationell företagsstruktur.
Statskontoret: Bland de förslag till stödåtgärder som utredningen för fram
ingår även exportfrämjande åtgärder. Målsättningen bör enligt utredningen
vara att underlätta för företag att exportera fiskprodukter samt att stärka profi-
len för svenska fiskprodukter i utlandet. För ändamålet föreslås att medel ur
prisregleringskassan reserveras med 5,0 miljoner kronor under vart och ett av
de kommande budgetåren. Medlen bör enligt utredningen förvaltas av Fiskeri-
verket, som också föreslås få besluta om deras användning. Ansvarig för be-
sluten bör en särskild styrgrupp med representanter för berörda intressen
vara. Statskontoret anser att medlen bör disponeras av näringen, t.ex. genom
Svensk Fisk och den föreslagna styrgruppen ges beslutskompetens. Det är en-
ligt vår bedömning olämpligt att staten, på föreslaget sätt, genom Fiskeriver-
ket tar på sig ansvar för näringens utveckling och lönsamhet. Däremot bör det
ankomma på Fiskeriverket att svara för uppföljning av satsningen i sin helhet.
Utredningen utgår från att nuvarande prisreglering avvecklas per den 1 juli
1993. Fiskbranschens Riksförbund har föreslagit att restitution (ca 4,0 miljo-
ner kronor) bör ges för de partier för vilka prisregleringsavgift erlagts och
Prop. 1992/93:184
Bilaga
35
som finns i lager den 1 juli 1993 hos beredningsföretag och grossister. Utred-
ningen instämmer i de av Fiskbranschens Riksförbund framförda kraven.
Statskontoret ifrågasätter emellertid om en restitution är motiverad dä pris-
regleringsavgiften inbetalats enligt ett dä gällande prisregleringssystem.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen vill slä fast
att det föreslagna exportstödet pä 5 miljoner kronor per är som föresläs av ut-
redningen är en ätgärd som kan fä gynnsamma återverkningar pä fiskerinä-
ringens möjligheter att anpassa sig till en växande marknad med kvalificerade
produktkrav. Svensk beredningsindustri håller en hög internationell klass
men anläggningarna är ofta små och befinner sig långt ifrån marknaden varför
ett samhällsstöd för att komma in på marknaden kan vara nödvändigt I utred-
ningen päpekas ocksä att aktiv marknadsföring i form av t.ex. mässdelta-
gande kan vara en viktig ätgärd. Länsstyrelsen vill betona betydelsen av att ut-
ländska avnämare också ges möjlighet att komma till Sverige för att pä plats
möta svensk fiskerinäring i hela des bredd; yrkesfiske, beredningsindustri
och fisketekniska företag. I den styrgrupp som utredningen föreslår skall be-
sluta om olika marknadsutvecklingsprojekt har länsstyrelsen intresse av att in-
gä i.
Svensk Fisk, ekonomisk förening: Även om den överskottshantering
som Svensk Fisk i dag svarar för efter den 1 juli 1993 blir en fråga för produ-
centorganisationer nämner utredaren att vissa övergängslösningar kan krävas.
Med tanke på den korta tid som återstår till den 1 juli menar föreningen att det
snarast bör fattas beslut om en övergångslösning som innebär att Svensk Fisk
handhar överskottsverksamheten även under regleringsåret 1993/94. Skälet
till detta är att ge fiskarna tid för bildande av en producentorganisation samt
arbetsro för denna organisation att utarbeta väl fungerande administrativa
rutiner. Skall kompetensen hos Svensk Fisk tas till vara, vilket kan visa sig
behövas vid bildandet av en producentorganisation, bör dessutom den nu an-
ställda personalen vid Svensk Fisk snarast få besked om hur framtiden kom-
mer att gestalta sig. Svensk Fisk anser för sin del att det är en öppen fråga om
en särskild utredningsman behövs för att ta ställning till en eventuell fortsätt-
ning av Svensk Fisks verksamhet. I den mån Svensk Fisk skall avvecklas an-
kommer det på föreningsstämman att besluta om likvidation liksom om fram-
ställan till rätten om förordnande av likvidator.
Konsumentberedningen: KoB avstyrker förslaget om restitution av pris-
regleringsmedel. Det skulle föra långt om man inom statlig regleringsverksam-
het med avgiftsändringar uppåt och nedåt skulle beakta inverkan på lagren.
Det kan tilläggas att restitution av prisregleringsavgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel inte utgår efter avgifternas avskaffande den 2 december
1992.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
36
Fiskbranschens riksförbund: Utredaren påpekar att man utgår från att
prisregleringen avvecklas per den 1 juli 1993 men att det står Sverige fritt att
bibehålla systemet till den 1 januari 1994 om inte EES-avtalet träder i kraft
den 1 juli 1993.
FR föreslår att beslut fattas om att prisregleringen avvecklas per den 1 juli
1993 oavsett om EES-avtalet då trätt i kraft eller ej.
En förlängning av prisregleringen skulle ytterligare försvåra situationen för
handel och industri.
Som framgår av utredningen har FR föreslagit att restitution ges för de par-
tier som finns i lager per den 1 juli 1993.
Vi vill ånyo understryka vikten av att så sker.
Sveriges fiskares riksförbund: Förbundet avstyrker detta förslag då
hela förslaget bl.a. bygger på ett retroaktivt beräkningssätt som är synnerligen
tveksamt Kontrollsvårigheter kommer också att uppkomma.
Från prisregleringskassan för fisk bör det under budgetåret 1993/95 avsättas
1,5 miljoner kronor för att finansiera den kontroll av fisk som i dag utförs av
Svensk Fisk. Utredningen återkommer i slutbetänkandet med detaljerat för-
slag hur en kontrollorganisation skall organiseras och dimensioneras.
Statskontoret: Utredningen avser att återkomma till organisationsfrågor i
sitt slutbetänkande bl.a. om hur en kontrollorganisation skall vara organise-
rad. Utredningen föreslår emellertid redan nu att Fiskeriverket får ansvaret för
kvalitetskontrollen vid landningen av fisk. Statskontoret tillstyrker detta då
kvalitetskontroll enligt EG bör vara en myndighetsuppgift och denna kontroll
enligt utredningen inte är att betrakta som livsmedelshygienisk kontroll.
Kustbevakningen: Avsnittet beskriver på ett rättvisande sätt Kustbevak-
ningens kontrollerande verksamhet. Här kan tilläggas, att Kustbevakningen
avsätter betydande resurser på fiskeövervakningen. Under föregående budget-
år avsåg inemot en femtedel av övervakningsinsatsema fisket. Ytterligare för-
fattningar som ej nämns i avsnittet men som också omfattas av Kustbevak-
ningens kontrollverksamhet är Kk (1933:282) med vissa bestämmelser rö-
rande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen
samt Förordning (1985:711) med vissa bestämmelser om torskfisket i Öster-
sjön nordost Bornholm. Kustbevakningen vill erinra om att vår kontrollverk-
samhet omfattar även att bevaka landningen av fisk. Denna verksamhet inrik-
tas exempelvis på minimimått, frednings- och införselbestämmelser men inte
kvalitetskontroll i annan mening. Kustbevakningen tillstyrker att Fiskeriver-
ket får huvudansvaret för den kvalitetskontroll, som ingår i marknadsreglerings-
Prop. 1992/93:184
Bilaga
37
systemet. Kustbevakningen är beredd att medverka i kontrollen. I 24 § för-
slaget till lag om marknadsreglering på fiskets område bör därför anges att,
utöver polismyndigheten, även Kustbevakningen på begäran skall lämna den
hjälp som behövs vid tillsynen.
Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket är den centrala myndigheten
för tillsyn av fisk- och fiskprodukter. Tillsynen av hantering och anlägg-
ningar utövas, med undantag av vissa större anläggningar och exportkontroll-
anläggningar, av kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Verksam-
heten omfattar kontroll av hygien och redlighetsbestämmelser från fiskebåten
till konsumenten.
EG:s gemensamma bestämmelser inom ramen för fiskepolitiken samt EG:s
rådsförordning nr 103/76 av 19 januari 1976, angående gemensamma mark-
nads standarder för viss färsk och kyld fisk, ingår inte inom Livsmedelsver-
kets ansvarsområde.
Fiskproduktdirektivet 91/493/EEG av 22 juli 1991 om bl.a. hygienkrav
och kontroll av fisk och fiskprodukter ingår däremot. Bestämmelser i detta
direktiv kommer att utfärdas med stöd av livsmedelslagen. I direktivet ingår
även bestämmelser om landningskontroll. Då verket inte helt är klar med hur
landningskontrollen skall organiseras kan inte slutlig ställning tas till hur den-
na kontroll kan samordnas med annan kontroll. Verket kommer därför att ta
kontakt med Fiskeriverket för vidare diskussion om landningskontrollens
framtida utformning. Livsmedelsverket önskar en samordning med Fiskeri-
verket vad gäller landningskontroll av färsk fisk.
Svensk Fisk, ekonomisk förening: Föreningen delar utredarens me-
ning att den uppgift en kontrollorganisation skall ha primärt bör vara att be-
vaka landningen av fisk samt att det är olämpligt att avveckla den kontroll
som i dag finns och som sker i Svensk Fisks regi. Vem som skall ansvara för
kontrollen fr.o.m. den 1 juli 1993 anser föreningen vara beroende av om en
övergångslösning för överskottshanteringen kommer till stånd eller ej. Skulle
Svensk Fisk även efter den 1 juli 1993 övergångsvis ha hand om överskotts-
verksamheten bör föreningen kunna handha även landningskontrollen av
fisk.
Den nuvarande statistiken på fiskets område bör bibehållas i avvaktan på för-
slag från kommittén för genomförande av ändrad ansvarsfördelning för den
statliga statistiken.
Statistiska centralbyrån: Utredningens beskrivning av nuvarande fiske-
statistik och vad som bör vara styrande för den framtida landningsstatistiken
Prop. 1992/93:184
Bilaga
efter normprissystemets avveckling stöds helt av SCB. SCB ansluter sig till
utredningens förslag att frågan om den framtida statistiken på fiskets område i
första hand tas upp till behandling av den i statistikpropositionen aviserade
genomförandekommittén. SCB stöder också utredningens uppfattning att i
avvaktan på kommitténs ställningstagande talar starka skäl för att nuvarande
statistik bibehålies. SCB vill framhålla att det nu etablerade och väl funge-
rande insamlingssystemet till landningsstatistiken baserat på avräkningsnotor
bör i sina huvuddrag bibehållas även efter normprissystemets avveckling.
SCB delar utredningens bedömning att ett svenskt medlemskap i EG kommer
att kräva detaljerad information om förstahandsomsättningen av fisk, kräft-
och blötdjur. SCB menar att det då är ytterst angeläget att ha fortsatt tillgång
till information på de avräkningsnotor som upprättas mellan fiskare och
förstahandsmottagare. Att avveckla systemet med avräkningsnotor för att
ersätta det med ett annat för tidsperioden mellan normprissystemets avveck-
ling och ett eventuellt EG-medlemskap skulle enligt SCB:s uppfattning vara
synnerligen ineffektivt
Svensk Fisk, ekonomisk förening: Föreningen instämmer helt i utreda-
rens bedömning att i avvaktan på den aviserade genomförandekommitténs
ställningstagande talar starka skäl för att nuvarande statistik bibehålls. I detta
sammanhang vill föreningen understryka vikten av att den detaljerade mark-
nadsstatistik som Svensk Fisk i dag tar fram, som en biprodukt i prisregle-
ringen, inte upphör den 1 juli 1993. Om en övergångslösning för överskotts-
verksamheten kommer till stånd bör Svensk Fisk övergångsvis även kunna få
i uppdrag att bibehålla kontinuiteten i statistikproduktionen. I annat fall bör
diskussioner omgående inledas mellan Fiskeriverket och Svensk Fisk om hur
man på bästa sätt tar till vara på dels den kompetens som finns hos föreningen
och dels det flexibla datasystem, inkl, hårdvara, som finns tillgängligt.
Från prisregleringskassan för fisk bör under budgetåret 1993/94 avsättas
34,5 miljoner kronor för exportfrämjande åtgärder, utsättningar av fisk, regio-
nalt stöd, bildande av producentorganisation, överskottshantering, prisregle-
ringens avveckling och kontroll av fisk. För konsumentfrämjande åtgärder
bör avsättas 30 miljoner kronor och för trygghetsförsäkringen på fiskets områ-
de bör avsättas 8 miljoner kronor. Under budgetåret 1994/95 bör från prisre-
gleringskassan avsättas 25 miljoner kronor för exportfrämjande åtgärder, ut-
sättningar av fisk, regionalt stöd, överskottshantering och kontroll av fisk.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
Fiskeriverket: En huvudfråga är hur stora inkomsterna till prisreglerings-
kassan kan komma att bli under budgetåret 1992/93. Fiskeriverket kan i dag
inte lämna någon säkrare prognos än den som redovisats av utredningen. Mot
39
bakgrund av den stora osäkerhet som råder både vad gäller det svenska fisket
och importen vill Fiskeriverket betona den stora osäkerhet som åvilar inkomst-
prognosen. Fiskeriverket har den 21 december 1992 i ett yttrande till rege-
ringen tillstyrkt en framställan från Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) om
en höjning av bidraget för stillaliggande. Enligt verkets bedömning kommer
kostnaderna under budgetåret 1992/93 att belöpa sig på ca 10 miljoner kro-
nor.
Statskontoret: Utredningen avser att i sitt slutbetänkande diskutera alterna-
tiva långsiktiga finansieringsformer vid sidan av finansiering via statsbudge-
ten, exempelvis i form av en avgift på svenskfångad fisk. Statskontoret vill
framhålla angelägenheten av att alternativa finansieringsformer övervägs.
Sveriges fiskares riksförbund: Utredningen anför att kostnaden för
yrkesfiskarnas trygghetsförsäkring för det kommande budgetåret skall finan-
sieras via prisregleringskassan, vilket förbundet ser med tillfredsställelse. Vi
vill i sammanhanget framhålla den stora betydelse som det s.k. trygghetspake-
tet har för de aktiva yrkesfiskarna. Utredningen anser att den långsiktiga finan-
sieringen på trygghetsförsäkringsområdet bör vara parallell med de lösningar
som väljs inom jordbruket. Såvitt känt är denna fråga ännu ej helt avgjord var-
för det finns anledning att återkomma till denna.
I syfte att till EES-avtalet anpassa lagstiftningen om statligt stöd och mark-
nadsreglering inom fiskerisektom bör dels omfattande ändringar göras i för-
ordningen (1985: 439) om statligt stöd till yrkesfisket m.m., dels lagen
(1974: 226) om prisreglering på fiskets område och förordningen (1986: 428)
om prisreglering på fiskets område ersättas av en ny lag och en ny förordning
om marknadsreglering på fiskets område.
Kommerskollegium: I utredningens förslag till förordning om marknadsregle-
ring på fiskets område, 14 § 2 p. vill kollegiet göra följande förtydligande. I
lagtexten anges det att ”gentemot EES-länder får dock inga import- eller ex-
portbegränsande åtgärder vidtas”. Kollegiet vill framhålla att även licenskrav
utan begränsning av importen är förbjuden i EES eftersom dessa räknas som
åtgärder med motsvarande verkan.
Konkurrensverket: Konkurrensverket är vidare kritiskt mot förslagen till
en marknadsregleringslag resp, en förordning som rör orienteringspriser och
återtagspriser. Förslagen innebär i princip att en myndighet ska ”fastställa för
hela landet gällande orienteringspriser och återtagspriser”. Konkurrensverket
anser det viktigt att konsumentintresset inte bara beaktas utan sätts främst vid
Prop. 1992/93:184
Bilaga
40
prisbildningen. Förhållandet mellan efterfrågan och utbud bör därvid vara den
viktigaste utgångspunkten.
Riksskatteverket: I förslag till ny lag om marknadsreglering på fiskets om-
råde (MRL, s. 130 ff) föreslås införandet av producentorganisationer med vis-
sa i MRL angivna uppgifter. Motsvarande organisationer torde kunna bli aktu-
ella även på andra områden inom näringslivet. En producentorganisation en-
ligt utredningens EG-modell har många likheter med en svensk ekonomisk
förening men skiljer sig samtidigt i flera principiellt viktiga avseenden från en
sådan. Det är därför väsentligt att en sådan producentorganisations skattemäs-
siga status blir klarlagd, t.ex. frågan om en sådan organisation är oinskränkt
eller inskränkt skattskyldig, om den har rätt att göra avsättning till skatteutjäm-
ningsreserv, om avsättning till den obligatoriska interventionsfonden är skatte-
mässigt avdragsgill etc.
Statistiska centralbyrån: För att kunna fortsätta insamlingen av avräk-
ningsnotor efter avvecklingen av normprissystemet krävs en ny reglering av
uppgiftsskyldigheten. Denna har också utredningen behandlat i framlagda
förslag till lag och förordning om marknadsreglering på fiskets område. SCB
anser det vara ytterst väsentligt att uppgiftsskyldigheten lagregleras från 1 juli
1993 för att undvika störningar i den nuvarande landningsstatistiken. SCB
vill dock framhålla följande med anledning av hur uppgiftsskyldigheten be-
handlats i utredningens förslag till lag och förordning om marknadsreglering
på fiskets område:
Uppgiftsskyldigheten i förslaget till lag om marknadsreglering är formu-
lerat för att täcka såväl import- resp, exportverksamhet av fisk och fiskpro-
dukter som förstahandsförsäljningen av svenskfångad fisk i Sverige. Detta
gör förslaget svåröverskådligt. Uppgiftsskyldigheten vid förstahandsförsälj-
ningen bör särskiljas så att det där kan framgå att uppgifterna skall lämnas på
särskild godkänd avräkningsnota som upprättas mellan fiskare som säljare
och förstahandsmottagare som köpare. Det är från uppgiftslämnarsynpunkt
en fördel om en avräkningsnota, som ändock upprättas mellan köpare och säl-
jare, även kan utnyttjas för att fullgöra uppgiftsskyldigheten enligt lagen och
förordningen om marknadsreglering. Uppgiftsskyldigheten behöver även
specificeras vad gäller fiskare som använder egna fångster i annan rörelse.
Uppgifterna behövs för att komplettera landningsstatistiken. I nuvarande
normprissystem omfattar förstahandsmottagarens uppgiftsskyldighet endast
fisk, skal- och blötdjur fångade i saltvatten. Lagförslaget omfattar även söt-
vattenfångad fisk men förslaget till förordning medger att uppgiftsskyldig-
heten kan begränsas. Det behöver enligt SCB:s uppfattning, undersökas när-
mare om uppgifter om sötvattenfångad fisk bör ingå i den framtida uppgifts-
insamlingen baserad på avräkningsnotor. Med tanke på återtagsprisemas be-
tydelse i samband med marknadsregleringen bör övervägas att försålda partier
som inte uppnår lägst återtagspris bör särredovisas. Detta kan vara väsentligt
för att systemet med återtåg från marknaden skall kunna följas och kontrolle-
Prop. 1992/93:184
Bilaga
41
ras. Vidare bör, i enlighet med nuvarande ansvarsfördelning mellan Fiskeri-
verket och SCB, av förordningen framgå att uppgifterna skall lämnas till SCB
på av Fiskeriverket och centralbyrån godkänd avräkningsnota. Informationen
på avräkningsnotoma utgör nödvändigt underlag för båda myndigheterna i
deras resp, roller.
Kustbevakningen: Kustbevakningen hänvisar i denna del till sitt yttrande
den 13 oktober 1992 över promemorian (Ds 1992:70) Enklare fiskebestäm-
melser.
Prop. 1992/93:184
Bilaga
42
Proposition......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993 ... 2
1 Bakgrund....................................... 2
2 Fiskerinäringens situation ............................ 4
3 Anpassningsåtgärder ............................... 5
4 Hemställan...................................... 13
5 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 .................... 13
6 Beslut ......................................... 16
Bilaga Sammanställning av remissyttrandena över
delbetänkandet (SOU 1992:136) Svenskt fiske
- nuläge och utvecklingsmöjligheter ................. 17
43
gotab 43230, Stockholm 1993