Prop.
1992/93:183
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 18 februari 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
I propositionen föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning av den svenska
jordbruks- och livsmedelssektorn till de förhållanden som råder inom EG.
Med anledning av de åtgärder som vidtas för att sänka foderkostnadema
inom animaliesektom sänks referenspriset för vissa animalieprodukter. Direkt-
bidraget till mjölkproduktionen sänks med 400 kronor till 1 200 kr/ko budget-
året 1993/94.
Till export av förädlade livsmedel anvisas 150 miljoner kronor för perio-
den den 1 juli 1993-den 31 december 1994. Vidare föreslås att ramen för ex-
port av kött höjs med 100 miljoner kronor till 550 miljoner kronor.
Åtgärder föreslås till stöd för en anpassning av trädgårdsnäringen inför ett
medlemskap i EG.
Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige föreslås för
budgetåret 1993/94 uppgå till 971 miljoner kronor.
Vidare lämnas förslag rörande rådgivningen inom jordbruket och trädgårds-
näringen.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 183
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Prop. 1992/93:183
Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på svensk jordbruks-
politik. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i december
1991 en särskild kommission, Omställningskommissionen för jordbrukspoli-
tiken, med uppgift att förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som
omfattas av 1990 års jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut.
Kommissionen skall beakta effekter och faktorer som inte var kända eller
förutsedda vid 1990 års beslut Utgångspunkten för arbetet är att omställning-
en skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid ett inträde i EG har en stark
och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri. I det första
delbetänkandet Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedels-
industri för EG (SOU 1992:87), behandlas vegetabiliesektoms anpassning.
Kommissionens andra delbetänkande (SOU 1992:125) behandlar huvudsak-
ligen åtgärder för anpassning av animaliesektom.
Sammanfattningar av betänkandena fogades till budgetpropositionen
(prop. 1992/93:100) som underbilaga 10.1 resp. 10.2.
Kommissionens närmare förslag inom animaliesektom (kap. 5) har remiss-
behandlats i särskild ordning. En förteckning över remissinstanserna bör fo-
gas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. En sammanställning av remiss-
svaren finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet
Den 1 mars 1992 tillkallades en särskild utredare (Lantbruksdirektören
Erik Bräsch) för att utreda trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter. Utred-
ningen skulle göras mot bakgrund av ändrade förutsättningar för trädgårds-
näringens produktions- och konkurrensförhållanden på grund av såväl natio-
nella som internationella beslut om reformer.
Utredaren överlämnade i november 1992 betänkandet Svensk trädgårds-
näring - nuläge och utvecklingsmöjligheter (SOU 1992:119). Betänkandet
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till Prop. 1992/93:183
protokollet i detta ärende som bilaga 2. En sammanställning över remissvaren
finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet.
I skrivelser från bl.a. Grossistförbundet Svensk handel och Sveriges
frukt- och grönsaksdistributörers förening har begärts att gränsskyddet för
jordbruks- och trädgårdsprodukter skall sänkas. I skrivelse från Lantbrukar-
nas riksförbund har begärts att gränsskyddet för jordbruksprodukter skall
höjas.
Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Statens jordbruksverk att göra en över-
syn av beräkningsmodellen och beräkningsunderlaget för stödet till jordbru-
ket i norra Sverige. Verket skulle vidare studera konsekvenserna av en över-
gång till alternativa stödformer.
Jordbruksverket har presenterat utredningen i Jordbruksverkets rapport
1992:36. Rapporten har remissbehandlats vad avser kap. 1-5. En förteckning
över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Jordbruksdeparte-
mentet.
Ljusnarsbergs kommun har kommit in med skrivelse med begäran om jus-
tering av stödområdesindelningen för norra Sverige.
Mot bakgrund av vad jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande om råd-
givningen i lantbruket (bet. 1989/90:JoU12) och riksdagens beslut om en ny
livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90: JoU25, rskr. 1989/90:
327) tillkallades en särskild utredare (Jo 1991:06) med uppgift att utreda den
statliga rådgivningen till jordbruket (dir. 1991:83 och dir. 1991:116).
Den särskilde utredaren (Överdirektören Alf Wallin), har i oktober 1992
överlämnat betänkandet Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen
(SOU 1992:99). Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över re-
missinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. En sam-
manställning av remissvaren finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet.
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10) har regeringen före-
slagit att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Stöd till jordbruket
och livsmedelsindustrin i norra Sverige, för budgetåret 1993/94 beräkna ett
förslagsanslag på 955 miljoner kronor. Jag anhåller nu att få ta upp dessa
frågor.
Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbruks-
politik från tidpunkten för medlemskap. Sverige skall vid integrationen uppnå
så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen
till både behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till
konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Ambitionen bör vara att inga
övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt
att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis
av ömsesidighet. Målsättningen är också att behålla den höga svenska ambi- Prop. 1992/93:183
tionsnivån på bl.a. miljö-, djurskydds- och djurhälsoområdena. Målet är ock-
så att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska om-
rådet.
I det fortsatta förberedelsearbetet beaktas olika områden och förutsättning-
ar som kan bli föremål för anpassning till förhållanden inom EG. Vissa av-
steg från 1990 års jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut kommer att vara
nödvändiga för att en anpassning skall vara möjlig. Åtgärder för anpassning
kommer att få vidtas i flera steg under perioden fram till ett svenskt EG-inträ-
de.
Det faktum att Sverige i november 1992 tvingades överge den fasta växel-
kursen återverkar på behovet av anpassning av pris-, stöd- och kostnadsnivå-
er i jordbruket eftersom förhållandet mellan den svenska kronan och EG:s va-
lutor förändrats. Vid utformning av åtgärder i syfte att förbereda jordbrukssek-
torn måste hänsyn tas till den nya valutasituationen och osäkerheten avseende
ytterligare förändringar av valutakurser.
Vissa åtgärder i avsikt att anpassa förutsättningarna för svenskt jordbruk
har redan vidtagits. Beslutet om vissa jordbrukspolitiska frågor (prop.
1992/93:130, bet. 1992/93:JoU9, rskr. 1992/93:102) innebär bl.a. att direkt-
bidragen till jordbruket reduceras. Regeringen har även beslutat sänka gräns-
skyddet på proteinfoder från den 1 januari 1993.
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10) föreslog och avise-
rade regeringen ytterligare åtgärder inom vegetabiliesektom. Avseende ani-
maliesektom anförde jag i min anmälan till budgetpropositionen att jag hade
för avsikt att återkomma till regeringen med konkreta förslag till åtgärder. An-
passning av svenska pris-, stöd- och kostnadsnivåer måste kunna åstadkom-
mas genom sänkning av referenspriser och därmed sänkning av gränsskyddet
likaväl som genom sänkning av direktbidrag. En sådan anpassning förutsätter
ett avsteg från 1990 års beslut
I prop. 1992/93:56 om ny konkurrenslagstiftning anmäls att EG:s konkur-
rensbestämmelser i artikel 85.1 i Romfördraget inte är fullt ut tillämpliga på
jordbruksområdet. Regeringens förslag i propositionen innehåller inga sådana
begränsningar. Frågan om konsekvenserna på jordbruksområdet av en anslut-
ning till EG hänskjuts till att prövas i särskild ordning. Frågan om behov av
åtgärder är ännu föremål för överväganden inom regeringskansliet. En ut-
gångspunkt för dessa överväganden är att verksamheter som i dag är tillåtna
enligt EG:s regelverk inte skall behöva upphöra före ett EG-medlemskap. Jag
är således inte nu beredd att redogöra för konsekvenserna eller lämna förslag
till åtgärder.
Ett regeringsuppdrag att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av
miljöavgifter på kadmium har redovisats och remissbehandlats. Ärendet be-
reds för närvarande i regeringskansliet.
Samtliga förslag i det följande syftar till att förbereda svenskt jordbruk och
trädgårdsnäring för ett EG-medlemskap.
Prop. 1992/93:183
Mitt förslag: Pris-, stöd- och kostnadsnivåer inom animalieproduk-
tionen justeras i avsikt att anpassa villkoren for animalieproduktionen i
Sverige inför beräknat inträde i EG den 1 januari 1995. Direktbidrag till
mjölkkor reduceras. Referenspriset sänks för nötkött, kalvkött, gris-
kött, fågelkött och ägg. Regeringen skall kunna vidta ytterligare juste-
ringar om det är påkallat av valutakursförändringar.
Omställningskommissionens förslag: Kommissionen har föreslagit
att den beräknade skillnaden mellan svenskt pris/stödnivå och beräknat pris/
stödnivå i EG skall reduceras före ett EG-inträde. Omställningskommissio-
nens jämförelser baseras på svensk avräkningsprisnivå 1991/92 och beräknat
relevant pris i EG (Danmark) den 1 januari 1995 varvid svensk prisnivå beräk-
nats ligga över EG:s. Skillnaderna i pris/stödnivå varierar mellan olika pro-
duktområden. Den föreslagna minskningen av skillnaden uppgår till mellan
35 och 65 % beroende på produktområde. Av minskningen motsvaras huvud-
delen av de kostnadssänkningar som följer av borttagen proteinfodermedels-
reglering och sänkt spannmålspris. Resterande minskning motsvarar ett ratio-
naliseringskrav inom resp, produktionsgren. Den successiva minskningen av
skillnader i pris/stödnivåer föreslås ske dels genom sänkta referenspriser och
därmed sänkt gränsskydd, dels genom sänkt direktbidrag vad gäller mjölk.
Kommissionen föreslår att anpassning av stödnivån för mjölkproduktio-
nen skall ske genom att direktbidragen per ko minskas budgetåret 1993/94 till
800 kr per ko och helt tas bort budgetåret 1994/95. Bidraget saknar mot-
svarighet i EG. Referenspriserna på mejeriprodukter skall behållas oföränd-
rade. Kommissionen beräknar att den svenska prisnivån därmed skulle kunna
överstiga EG:s nivå med 0,40 kr/kg mjölk vid tidpunkten för svenskt inträde i
EG.
Referenspriset för nötkött skall enligt kommissionens förslag sänkas med
3 kr/kg. Direktbidrag till ungnöt samt am- och dikor skall behållas oförändrat.
För griskött föreslås en sänkning av referenspriset med 3 kr/kg. Härige-
nom beräknas en skillnad i prisnivå på 1,75 kr/kg återstå vid EG-inträdet.
Omställningskommissionen föreslår att referenspriset för ägg och fågelkött
skall sänkas med 1,50 resp. 2,75 kr/kg. Den skillnad som beräknas återstå
vid tidpunkten för ett EG-inträde skulle bli 0,85 kr/kg resp. 1,60 kr/kg.
Omställningskommissionens motiv för att bibehålla vissa skillnader i pris-
och stödnivå vid ett inträde i EG är att vissa kostnader inte kan påverkas un-
der anpassningsperioden och att kostnader på grund av särregler bör beaktas
vid prisanpassningen. Transportkostnader m.m. skulle kunna medge högre
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 183
priser på den svenska marknaden och dessutom bedöms vissa svenska pro- Prop. 1992/93:183
dukter kunna betinga ett mervärde på grund av kvalitetsegenskaper.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser påtalar att effekterna av
deprecieringen måste tas i beaktande vid bedömning av nuvarande anpass-
ningsbehov till EG:s pris-, stöd- och kostnadsnivåer. Behovet att anpassa
svenska pris- och stödnivåer bör relateras till kostnader för svenska särregler
och även till möjligheter att påverka kostnadsbilden enligt flera instanser.
Statens jordbruksverk har för varje produktionsgren gjort en bedömning
av den anpassningstakt som kommissionen föreslagit och sökt bedöma om
anpassningsperiodens längd påverkar konkurrenskraften på längre sikt. Jord-
bruksverket har gjort bedömningen att de svenska djurskyddsreglema innebär
begränsade möjligheter att uppnå en fullständig anpassning för produktions-
grenarna griskött, fågelkött och ägg till den 1 januari 1995.
Konsumentberedningen framhåller att sänkta fodermedelskostnader ome-
delbart bör föras vidare till konsumenterna. Beredningen föreslår att referens-
priserna och gränsskyddet bör sänkas något mer, med tanke på att rationalise-
ring också är nödvändig inom förädlingsindustrin, och något snabbare än
kommissionen föreslagit. Med hänsyn till effekterna av den flytande valutan
föreslår beredningen därutöver ingen ytterligare sänkning. Konsumentbered-
ningen utgår i sin bedömning från en kvarstående devalveringseffekt av ca
10 %.
LRF anför att Omställningskommissionens förslag i princip uppnåtts ge-
nom valutakursförändringen och anser att inga ytterligare åtgärder därför är
påkallade. LRF framhåller även nödvändigheten av att svenskt jordbruk ges
samma förutsättningar avseende exporthantering som konkurrerande länders
jordbruk.
Flera remissinstanser har påtalat nödvändigheten av att kostnadsanpass-
ningar sker även i förädlingsled och handelsled samt att effektiviseringsåtgär-
der måste vidtas även inom dessa led av livsmedelskedjan för att sektorn skall
var konkurrenskraftig vid ett EG-medlemskap.
Nödvändigheten att beakta miljövärden och regionalpolitiska hänsyn har
påtalats av flera remissinstanser. Mjölkproduktionens och nötköttsproduktio-
nens betydelse i dessa sammanhang har framhållits.
Skälen för mitt förslag: I min anmälan till budgetpropositionen (prop.
1992/93:100 bil. 10) anförde jag att det behöver vidtas åtgärder för att
Sverige vid tidpunkten för ett inträde i EG skall ha en stark och konkurrens-
kraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri. För att uppnå detta krävs att
en anpassning av de svenska pris-, stöd- och kostnadsnivåerna påbörjas re-
dan före ett medlemskap.
Vissa åtgärder i avsikt att anpassa förutsättningar för svenskt jordbruk till
EG har redan vidtagits. Beslutet om vissa jordbrukspolitiska frågor (prop.
1992/93:130, bet. 1992/93:JoU9, rskr. 1992/93:102) innebär bl.a. att direkt-
bidragen till jordbruket reduceras. Regeringen har även beslutat sänka gräns-
skyddet på proteinfoder. I budgetpropositionen föreslog och aviserade rege-
ringen ytterligare åtgärder för att anpassa pris-, stöd- och kostnadsnivåer till
de som gäller inom EG. 1 det sammanhanget konstaterades att behovet av an- Prop. 1992/93:183
passningsåtgärder bl.a. var beroende av valutaförändringar.
Kursutvecklingen för den svenska kronan har inneburit att pris-, stöd- och
kostnadsrelationerna i förhållande till EG ytterligare förändrats sedan regering-
en gjorde sina bedömningar i budgetpropositionen.
Med utgångspunkt i Omställningskommissionens beräkningar innebär de
förändrade valutakurserna att vi redan i dagsläget ligger i närheten av de skill-
nader i producentpris som kommissionen föreslog skulle kvarstå den 1 janu-
ari 1995.
Med anledning härav vill jag anföra följande. Målsättningen att ha en stark
och konkurrenskraftig jordbruksnäring vid inträdet i EG kan inte uppnås en-
dast genom anpassning av pris- och stödnivåer, även kostnadssidan måste be-
aktas.
Vid en anpassning av pris/stödnivåer inom jordbruket måste således hän-
syn tas till möjligheterna att påverka kostnadsnivåer och anpassningsperio-
dens längd. Åtgärder i syfte att anpassa förutsättningarna för svensk jord-
bruksnäring till EG måste också ske med beaktande av de skillnader i system
som föreligger mellan Sverige och EG.
Gränsskyddets konstruktion innebär i princip att valutaförändringarna inte
skall slå igenom på importprisema för livsmedel. Valutaförändringarna har
således medfört att Jordbruksverket vid två tillfällen sänkt införselavgiftema
för animalier. Någon kompensation till jordbruket till följd av ökade import-
priser på produktionsmedel kan inte ges utan ett riksdagsbeslut. Eftersom pri-
serna på importerade livsmedel ej tillåts stiga kan jordbruket, till skillnad från
andra branscher, inte kompensera sig för ökade kostnader genom att höja pro-
duktpriserna. Den borttagna proteinfodermedelsreglering och sänkt spann-
målspris har, som Jordbruksverket påpekat, i dagsläget mindre effekt på fo-
derkostnadema än i Omställningskommissionens beräkningar.
Den rådande valutasitutionen gör bedömningar av anpassningsbehov myck-
et osäkra. Våra producent- och konsumentpriser ligger i dag nära Danmarks.
Enligt Konsumentberedningens bedömning skulle konsumentprisskillnaden
mellan Sverige och Danmark vara ca 10 % vid en depreciering av den sven-
ska kronan med 10 %. Den svenska kronans värde har förändrats mer än
10 % i förhållande till den danska kronan och skillnaderna i konsumentpriser
skulle därmed vara ännu mindre. Samtidigt innebär EG:s jordbrukspolitiska
reform att producentpriserna inom EG bör sjunka de närmaste åren. Omställ-
ningskommissionen har beaktat EG:s jordbrukspolitiska reform i sina beräk-
ningar. Vid en sammantagen bedömning anser jag att en sänkning av referens-
prisnivåer eller direktbidrag utöver de som motiveras av sänkta foderkostna-
der inte nu bör genomföras. Vid bedömning av effekterna av sänkta foder-
priser har analysen utgått ifrån den situation som rådde i mitten av januari.
Skulle förhållandena förändras bör emellertid regeringen kunna justera refe-
rensprisnivån för att fullfölja ett närmande av pris/stödnivå till EG:s nivåer.
De faktiska priserna i prisregleringsledet, framför allt på nöt- och griskött,
har under vissa perioder legat lägre än referenspriset, dvs. det pris som skyd-
das med införselavgifter. Detta har också inneburit sjunkande avräkningspri- Prop. 1992/93:183
ser till jordbrukarna. Orsakerna till denna utveckling kan ha sin grund i t.ex.
tillfälligt låga importpriser då gränsskyddet inte förmått skydda referenspriset
eller en intern obalans på den svenska marknaden. En komplikation i detta
sammanhang kan vara att marknaden för svenska varor i avvaktan på ett med-
lemskap i EG inte agerar på samma sätt som den skulle ha gjort med enbart
1990 års jordbruks- och livsmedelspolitiska beslut som grund. Bl.a. kan i
denna situation de numera begränsade möjligheterna till utbytesexport inne-
bära större störningar på marknaden än vad som annars skulle ha varit fallet.
Mot bakgrund av den förändrade situationen bör en översyn av gränsskyd-
dets funktion göras. Jag har för avsikt att återkomma med ett förslag till rege-
ringen om en sådan översyn. Jag kommer i det följande att föreslå vissa åtgär-
der för att förbättra de existerande möjligheterna till export av livsmedel fram
till den 1 januari 1995. Även dessa åtgärder bör kunna bidra till en stabilare
marknadsutveckling.
Emellertid har jag också noterat att priserna sjunkit i prisregleringsledet
medan priserna på jordbruksreglerade livsmedel i efterföljande förädlingsled
och till konsument varit i stort sett oförändrade. Jag vill i detta sammanhang
framhålla vikten av att såväl primärproduktionen som efterföljande led vidtar
alla de åtgärder som är rimliga för att anpassa kostnaderna i verksamheten
inför ett EG-medlemskap. Sådana åtgärder är nödvändiga för att uppnå till-
räcklig konkurrenskraft. En effektiv förädlingsindustri är dessutom en förut-
sättning för att rimliga producentpriser skall kunna upprätthållas. De led i livs-
medelskedjan som ligger efter det prisreglerade ledet har ett stort ansvar för
att åtgärder som vidtas i prisregleringsledet faktiskt kommer konsumenterna
till del. Jag delar Omställningskommissionens bedömning om behovet att
följa livsmedelskedjans olika led. Jag har för avsikt att senare föreslå rege-
ringen att Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden får i uppdrag att genom-
föra en sådan uppföljning.
Mjölkproduktion
För att möjliggöra konkurrenskraftig produktion vid EG-inträdet har regering-
en påböijat utfasning av direktbidrag där motsvarighet saknas inom EG:s ge-
mensamma jordbrukspolitik (CAP). En minskning av direktbidragen till
mjölkkor, vilkas motsvarighet inte finns inom EG, har genomförts för bud-
getåret 1992/93. Under innevarande budgetår uppgår direktbidragen till mjölk-
kor till 1 600 kr/mjölkko, vilket beräknas motsvara en kostnad på 849 miljo-
ner kronor.
Kostnadsnivån i Sverige är något högre än i närliggande konkurrentländer
och en rationalisering är eftersträvansvärd. Åtgärder inom vegetabiliesektom
kommer att reducera foderkostnadema för mjölkproduktionen med ca
0,10 kr/kg mjölk. Denna kostnadssänkning bör föras vidare genom sänkning
av stödnivån.
På grund av det anförda föreslår jag därför att direktbidragen till mjölkkor Prop. 1992/93:183
minskas till 1 200 kr/mjölkko budgetåret 1993/94, vilket motsvarar en minsk-
ning av direktstödet med ca 0,07 kr/kg mjölk. Kostnaden beräknas därmed
uppgå till ca 640 miljoner kronor.
Nötkött
För nötköttsproducenter innebär en anpassning till EG bl.a. övergång till and-
ra uppfödningsformer och en ny planeringssituation exempelvis avseende op-
timering av grovfoderareal. Dessa förändringar tar tid. Produktionstidens
längd är också av betydelse för möjligheten att tillgodogöra sig sänkta foder-
kostnader och vidta kostnadsbesparande åtgärder på kort sikt. Möjligheten att
genomfora förändringar som påverkar produktionsgrenens konkurrenskraft
på längre sikt beror på anpassningsperiodens längd men också på möjligheter-
na att upprätthålla lönsamheten på kort sikt Sänkta foderkostnader på grund
av borttagandet av proteinfoderregleringen och sänkta spannmålspriser får för
vissa produktionsformer begränsad effekt på produktionskostnaderna.
Fördelning av direktbidrag inom ramen för EG:s gemensamma jordbruks-
politik sker enligt andra kriterier än i Sverige. Det finns för närvarande inte
underlag som medger en fördelning av direktbidragen enligt EG:s kriterier.
Mot den bakgrund jag har redovisat föreslår jag att referenspriserna sänks
med endast 1 kr/kg motsvarande ca hälften av foderkostnadssänkningen.
Sänkningen bör ske den 1 januari 1994. Direktbidragen bör behållas oföränd-
rade tills vidare. Kostnaderna för direktbidrag till am- och dikor samt ungnöt
beräknas uppgå till 170 + 180 = 350 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Griskött
Olikheter i kostnadsbild och kostnadsnivåer mellan Sverige och EG i gris-
köttsproduktionen beror till viss del på svenska regleringar. Svenska tving-
ande bestämmelser vad avser djurhållning och djurskydd är mer långtgående
än motsvarande i våra närmaste konkurrentländer i EG. För att möjliggöra
svensk produktion enligt högre normer kan särskilda åtgärder och viss tid för
effektivisering och anpassning vara nödvändiga.
Förutom skillnader i kostnader som beror på djurskyddsbestämmelser be-
döms den svenska produktionen av griskött kunna bli konkurrenskraftig även
inom EG, detta under förutsättning av en viss kostnadsanpassning i övrigt.
Avvecklingen av proteinfoderregleringen innebär en viss anpassning till kost-
nadsförhållandena inom EG. De beräknade kostnadsminskningarna har dock
reducerats i förhållande till Omställningskommissionens bedömning på grund
av kronans depreciering. För grisköttsproducentema beräknas effekten bli ca
1 kr lägre foderkostnad per kilo griskött. Grisköttsproducenter torde kunna
realisera reducerade fodermedelskostnader redan på kort sikt. För att åstad-
komma en styrning mot en anpassning till de villkor branschen har i EG och
successivt skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig produktion anser Prop. 1992/93:183
jag att referenspriset för griskött bör sänkas med 1 kr/kg den 1 juli 1993.
Ägg
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22,
rskr. 1987/88:327) skall höns för äggproduktion bl.a. inte få inhysas i burar.
Produktionsmetoder med burhållna värphöns skall vara avvecklade vid ut-
gången av år 1998. Möjligheter för producenter att anpassa kostnaderna till
villkor som råder i EG är därför begränsade så länge EG inte har infort mot-
svarande djurskyddsbestämmelser.
Åtgärder inom vegetabiliesektom beräknas minska foderkostnadema med
ca 0,55 kr/kg ägg. Mot bakgrund av högre kostnader än i EG för djurskydd
och osäkerhet i fråga om kostnader vid införande av nya produktionssystem
anser jag att det inte är lämpligt att sänka referenspriset för ägg under den nivå
som Omställningskommissionen föreslår. Jag föreslår därför att referenspri-
set sänks med 0,25 kr/kg den 1 juli 1993.
Fägelkött
En del av kostnaderna för produktionen av fågelkött i Sverige beror på natio-
nella djurskydds- och smittskyddsbestämmelser. Producenterna har därför
begränsade möjligheter att påverka den totala produktionskostnadsnivån.
Skillnader i kostnadsnivå som beror av nationella särbestämmelser innebär att
en högre pris- och stödnivå är motiverad.
Minskade fodermedelskostnader på grund av borttagen proteinfoderregle-
ring och sänkt spannmålspris beräknas för fågelköttsproduktionen uppgå till
0,60 kr/kg. Minskade foderkostnader får positiva effekter redan på kort sikt i
en produktionsgren med kort omloppstid som fågelköttsproduktion. Jag före-
slår därför att referenspriset på fågelkött sänks med 0,60 kr/kg den 1 juli
1993.
Får- och lammkött
Enligt 1990 års beslut skall pristillägget på får- och lammkött avvecklas steg-
vis under perioden fram till den 1 juli 1993. För att möjliggöra en prishöjning
beslutades att gränsskyddet skulle höjas i motsvarande grad. I jordbruksut-
skottets betänkande (bet. 1989/90:JoU25) framhålls att fåmäringen är av sär-
skilt intresse som medel att upprätthålla ett varierat och rikt odlingslandskap.
Mot bakgrund av strävan att anpassa svenska förhållanden till dem som rå-
der i EG bör inte gränsskyddet höjas ytterligare, eftersom priserna ligger på
ungefär samma nivå i EG och Sverige. Direktbidrag till får- och lammkötts-
produktion är dock högre i EG. Kompensation till får- och lammköttsproduk-
tion för avvecklingen av pristillägget utgår genom den fördubbling av direkt-
10
bidraget som genomfördes redan budgetåret 1992/93. Denna anpassnings- Prop. 1992/93:183
åtgärd innebär ett avsteg från 1990 års beslut att höja gränsskyddet i motsva-
rande grad som pristillägget avvecklas.
Mitt förslag: Inlösenpriset för 1994 års skörd av oljeväxter skall fast-
ställas som en relation till inlösenpriset för 1994 års skörd av spann-
mål. Prisrelationen mellan odlarpriset för oljeväxter och inlösenpriset
för spannmål skall vara 2,5:1. Budgetåret 1994/95 skall oljeväxtodlama
dessutom erhålla samma arealbidrag som lämnas vid odling av spann-
mål.
Skälen för mitt förslag: I min anmälan till 1993 års budgetproposition
(prop. 1992/93:100 bil. 10) föreslog jag att ett system med inlösenpriser i
kombination med arealbidrag för odlingen av spannmål, proteingrödor och
oljeväxter skall gälla fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag framhöll därvid att som
ett led i dessa förändringar av 1990 års beslut bör referenspriset på spannmål
sänkas. En sådan sänkning bör således genomföras den 1 juli 1993. Sänk-
ningen bör uppgå till 16 öre/kg. Det nya referenspriset blir således 1,10 kr/
kg. Jag återkommer senare till regeringen i denna fråga.
Vad beträffar inlösenpris för spannmål och arealbidrag för budgetåret
1994/95 har jag till årets budgetproposition anmält att jag avser att återkomma
med förslag vid ett senare tillfälle.
De förslag som regeringen avgett i budgetpropositionen vad gäller inlösen-
pris och arealbidrag för budgetåret 1993/94 behandlas för närvarande av riks-
dagen. Jag avser emellertid att redan under våren föreslå regeringen att före-
lägga riksdagen förslag till ytterligare steg i anpassningen till EG av pris- och
stödnivåer som bör tas inom detta område budgetåret 1994/95.
I nämnda proposition föreslås att systemet med inlösenpriser i kombina-
tion med arealbidrag bör gälla även för oljeväxter budgetåret 1994/95. Min
bedömning är att prisrelationen mellan oljeväxter och spannmål bör vara 2,5:1
för att odlingen av oljeväxter skall få önskad omfattning.
Det är viktigt att prisrelationen fastställs i god tid före odlingssäsongen.
Hur mycket jordbrukarna väljer att odla beror bl.a. på prisrelationen mellan
oljeväxter och spannmål. Jag anser därför att det är angeläget att på ett tidigt
stadium informera jordbrukarna om de prisrelationer som de kan förvänta sig
vid försäljning av 1994 års skörd.
Inom EG lämnas ett högt arealbidrag för odling av oljeväxter. Det finns
dock inget prisstöd för oljeväxtfrö inom EG, varför det fastställs ett pris som
skall motsvara ett världsmarknadspris. Stödrelationen inom EG var 2,1:1 för
1992 års skörd.
11
Det administrativt fastställda svenska priset bör avse odlarpriset för en vara
som har 9 % vattenhalt, levererad till mottagningsorten och i övrigt motsvarar
de kvalitetskrav som Statens jordbruksverk föreskriver. Jordbruksverket före-
slås köpa oljeväxtfrö levererad på säljarens risk och bekostnad till lager i
Karlshamn under förutsättning att odlaren har fått en ersättning enligt gällande
prisrelation. Det innebär att det utöver ovan angivna odlarpris tillkommer kost-
nad för lagring, frakt, ränta och administration med ca 200 miljoner kronor.
Om odlarpriset t.ex. är 2,50 kr/kg blir kostnaden för inköp av 300 000 ton
oljeväxtfrö således 750 miljoner kronor. Statens intäkter vid försäljning i
Karlshamn beräknas till ca 360 miljoner kronor och dessutom tillkommer ca
260 miljoner kronor i fettvaruavgift. Det kvarstår en mellanskillnad med
330 miljoner kronor vilket även fortsättningsvis måste finansieras med budget-
medel. Mitt förslag innebär en sänkning av kostnaderna med ca 300 miljoner
kronor jämfört med det anbudssystem som tillämpas vid 1993 års skörd.
Utöver detta tillkommer dock kostnaderna för arealbidrag.
Mitt förslag: Producenter av grönmjöl skall erhålla ett arealbidrag på
ca 3 000 kr/ha under budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Prop. 1992/93:183
Skälen för mitt förslag: Inom EG finns ett stöd till produktion av grön-
mjöl. Den 1 oktober 1992 uppgick stödet till 730 kr/ton vid dåvarande valuta-
kurs. Produkten är inte gränsskyddad utan det inhemska priset bestäms uti-
från en korg av proteingrödor och det pris de betingar på världsmarknaden.
Stödnivån inom EG har sänkts med 10 % men är fortfarande relativt hög och
avsikten är att reducera nivån ytterligare. Trots planerade sänkningar av stöd-
nivån beräknas stödet vara i storleksordningen 700 kr/ton eller ca 5 000 kr/ha
den 1 januari 1995.
Den svenska produktionen av grönmjöl utsätts för en ökad konkurrens när
gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort fr.o.m. den 1 juli 1993. Konkur-
rensen består inte i första hand av importerat grönmjöl utan snarare av impor-
terat majsglutenmjöl. När proteinfoderregleringen tas bort blir priset för majs-
glutenmjöl ca 35 % lägre. Detta får till följd att producenterna av grönmjöl
måste sänka försäljningspriset för att kunna sälja sin produkt och det svenska
priset för grönmjöl torde falla till en nivå under det gränsskyddade priset.
Under antagande av att prisrelationen mellan majsglutenmjöl och grönmjöl
förblir densamma kan det inhemska försäljningspriset beräknas sjunka till ca
1,30 kr/kg.
När det inhemska priset sjunker kommer de svenska odlarna att få en sänk-
ning av ersättningen för sin gröda och därmed kan odlarintresset antas min-
ska. Det skulle för tiden fram till ett medlemskap få negativa konsekvenser
för de företag (torkanläggningar) vid vilka produktionen av grönmjöl sker.
12
Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag att det fortsättningsvis bör läm- Prop. 1992/93:183
nas ett stöd i form av ett differentierat arealbidrag baserat på den genomsnitt-
liga produktionen av grönmjöl i området för en torkanläggning. Detta stöd
bör uppgå till 3 000 kr/ha i genomsnitt budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Produktionen uppgår ett normalår till ca 15 000 ton grönmjöl på en areal
om drygt 2 000 ha. Till stöd till grönmjölsproduktion bör anvisas högst
7 miljoner kronor budgetåren 1993/94 resp. 1994/95. Stödet skall i enlighet
med förslaget i 1993 års budgetproposition finansieras inom ramen för ej
disponerade regleringsmedel och direktbidragen för budgetåren 1993/94 resp.
1994/95.
Mitt förslag: Svensk livsmedelsindustri skall ges ökade möjligheter
till export av förädlade livsmedel baserade på svenska råvaror. Vissa
förädlade livsmedel, i synnerhet icke sammansatta produkter, omfattas
inte av systemet för industrins råvarukostnadsutjämning (RÅK). Exem-
pel på dessa är ost och olika förädlade köttprodukter. Möjligheten att
tillämpa prisutjämnande åtgärder bör därför vidgas till att omfatta även
denna typ av produkter. Dessutom bör det temporära systemet för ex-
port av nöt- och griskött tillföras ytterligare medel samt även förlängas
till att gälla fram till den 1 januari 1995. Vissa förändringar bör göras
av råvarugränsema för prisutjämning för vissa råvaror som ingår i
RÅK-systemet.
Omställningskommissionens förslag överensstämmer i huvudsak
med mitt förslag. Kommissionen har i vissa avseenden mera preciserade för-
slag. Kommissionens förslag till finansiering överensstämmer inte med mitt
förslag.
Remissinstanserna: Remissutfallet är i viss mån splittrat. En majoritet
av remissinstanserna ställer sig dock positiva till kommissionens förslag eller
lämnar det utan erinran. Konkurrensverket, Kommerskollegium och Konsu-
mentberedningen m.fl. har principiella invändningar mot införande av export-
stöd som man menar ger fel signaler till marknaden. Lantbrukarnas riksför-
bund anser att kommissionens förslag inte är tillräckligt långtgående.
Skälen för mitt förslag: I och med 1990 års beslut om en ny livsme-
delspolitik inleddes en successiv avreglering av den svenska jordbrukspoli-
tiken och en övergång till ett mer marknadsinriktat system. Beslutet innebär
att de tidigare möjligheterna för producenterna att kollektivt finansiera export
av överskottsproduktion tas bort. Det faktum att exportsubventionema av-
vecklas genom 1990 års beslut begränsar den svenska livsmedelsindustrins
möjligheter till etablering på exportmarknaden inom sådana varugrupper som
ligger utanför RÅK-systemet. RÅK ger svensk livsmedelsindustri som är
13
1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 183
utsatt för internationell konkurrens möjligheter att konkurrera på lika villkor Prop. 1992/93:183
som konkurrenter i andra länder som har tillgång till jordbruksvaror till lägre
priser. Syftet med systemet är alltså att skapa konkurrensneutralitet mellan
vissa livsmedelsprodukter producerade inom och utom landet. Systemet är
utformat så att detta kan gälla såväl konkurrensen på den svenska marknaden
som konkurrensen på exportmarknaden.
Vid sidan av RÅK och det exportbidragssystem som gäller för spannmål,
utbetalas i dag exportsubventioner för nöt- och griskött inom ett temporärt
system. Detta är en typ av övergångslösning som gäller for perioden 1991/92—
1993/94. Totalt disponeras 450 miljoner kronor. Medel som avsatts för att
finansiera export av kött får föras mellan budgetåren för att medge en större
flexibilitet. Bidragen administreras av Jordbruksverket Syftet är att medverka
till att partiprisema upprätthålls. Systemet tillåter dock i viss utsträckning att
pristryckande överskott slår igenom på marknaden i form av lägre konsument-
priser (t.ex. framdelskött). Bidragen som betalas ut är begränsade till vissa
delar av sortimentet. Förädlingsgrad och produkternas möjligheter att etablera
sig på exportmarknader beaktas inte i bedömningen av vilka varor som skall
erhålla bidrag. Exporten av nötkött har huvudsakligen utgjorts av framdels-
kött och av griskött huvudsakligen av skinka och sida.
Regeringen har den 5 mars 1992 beslutat att medverka med 60 miljoner
kronor i en satsning på exportfrämjande åtgärder för livsmedel. Satsningen
avser en fyraårsperiod.
Inom ramen för EES-forhandlingama har knutits en bilateral överenskom-
melse med EG. Överenskommelsen innebär bl.a. att det inrättas ömsesidiga
tull- och avgiftsfria kvoter för färskt nötkött och vissa nötköttsprodukter.
Överenskommelsen innefattar även kvoter för expon och impon av ost.
I Sverige tillämpas två system för utjämning av industrins kostnader för
jordbruksråvaror - ett externt och ett internt, tillsammans kallat RÅK-syste-
met. Ett införlivande av EES-avtalets protokoll 3 innebär ett enhetligt system
för hela EES-området och en övergång till s.k. nettokompensation, dvs. ut-
jämning till lägsta EES-pris.
Den exakta tidpunkten för EES-avtalets och det bilaterala avtalets ikraft-
trädande är i dag oklar.
Enligt EG:s marknadsordning är det möjligt att ge exportbidrag för kött-
innehållet i vissa förädlade produkter.
För vissa varor, som mjölkpulver och torkade äggprodukter har i Sverige
införts vissa begränsningar i möjligheterna att få exportbidrag. Detta innebär
att fr.o.m. den 1 juli 1991 ges exportbidrag för maximalt 35 % mjölkpulver
och 15 % torkade äggprodukter av den färdiga varans vikt. För kött gäller
sedan tidigare att exportbidrag ges för maxinalt 40 % av den färdiga varans
vikt. Produkter med innehåll av mer än 40 % kött gavs tidigare exportbidrag
inom jordbruksprisregleringen. Anledningen till dessa begränsningar inom
RÅK-systemets ram är att förhindra att sådana varor som tidigare kunde få
exportbidrag inom jordbruksprisregleringen skulle flyttas över till RÅK-
systemet. Konsekvenserna av begränsningsreglema inom RÅK-systemet har
14
blivit att vissa industrier i ökad utsträckning använder importerad råvara Prop. 1992/93:183
(mjölkpulver, ägg och kött) så att man vid export av färdigvaran kan söka
restitution för erlagd införselavgift. Dessa svenska råvaror kan därför sägas
vara diskriminerade i produktionen av vissa förädlade livsmedel avsedda for
export.
Mot bakgrund av Omställningskommissionens förslag och vad jag tidigare
har anfört om anpassningen av den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn
vill jag anföra följande.
Vid ett EG-medlemskap blir den totala EG-marknaden Sveriges hemma-
marknad. En svensk etablering på denna marknad bör därför, som ett led i
anpassningen inför ett EG-medlemskap, underlättas genom olika typer av åt-
gärder. Syftet med sådana åtgärder bör vara att svenska livsmedelsföretag
därigenom ges möjlighet att arbeta på i första hand EG-marknaden och lära
sig denna marknads villkor. Sverige bör emellertid inte nu införa den typ av
generella exportstöd som förekommer inom EG och som motsvarar de export-
bidragssystem som tidigare tillämpades i Sverige. I stället bör åtgärderna på
detta område ansluta till existerande system för exportbidrag och i första hand
avse förädlade livsmedel. Sådana åtgärder, i kombination med en fortsatt kost-
nadsanpassning, skapar förutsättningar som kan göra svenska produkter kon-
kurrenskraftiga och möjliggöra en etablering på främst EG-marknaden.
Omställningskommissionen nämner som exempel på möjliga exportvaror
ost och förädlade köttprodukter. Jag anser det därför naturligt att möjligheten
att utjämna konkurrensvillkoren genom prisutjämnande åtgärder under perio-
den den 1 juli 1993-den 1 januari 1995 bör vidgas till att omfatta även dessa
typer av produkter. De principer som gäller för export inom RÅK-systemet
bör även tillämpas för dessa åtgärder och storleken på exportbidraget bör
svara mot dess syfte, dvs. bidraget bör ge möjlighet för svenska livsmedels-
företag att konkurrera på exportmarknaden på liknande villkor som livsmedels-
företag i andra länder. De kvantiteter av livsmedelsprodukter som ingår i olika
bilaterala avtal som Sverige upprättat med bl.a. EG bör inte omfattas av möj-
ligheten till prisutjämnande åtgärder i de fall dessa avtal förutsätter att inga
exportbidrag ges.
I likhet med Omställningskommissionen anser jag att vissa höjningar av
råvarugränsema bör göras i RÅK-systemet. Syftet skulle vara att försöka
komma till rätta med de negativa effekter som nuvarande procentuella utjäm-
ningsgränser har fått i form av diskriminering av svenska råvaror vid produk-
tion av vissa förädlade livsmedelsindustriprodukter. Även en övergång till
s.k. nettokompensation inom EES-avtalets protokoll 3 gör det möjligt att höja
bidragsgränsema. RÅK-systemet bör dock inte heller i framtiden kunna ut-
nyttjas för s.k. bulkexport.
Det är emellertid enligt min mening inte lämpligt att riksdagen och rege-
ringen redan nu bestämmer vilka produkter som bör omfattas av en ut-
vidgning av möjligheten att tillämpa prisutjämnande åtgärder. Risken finns då
att dessa produkter i ett senare stadium visar sig sakna konkurrenskraft eller
etableringsmöjligheter på EG-marknaden. Jag är av den uppfattningen att
15
Jordbruksverket, efter samråd med livsmedelsindustrin, är bäst lämpat att be- Prop. 1992/93:183
stämma vilka förädlade livsmedelsindustriprodukter som har förutsättningar
att vara långsiktigt konkurrenskraftiga på en EG-marknad. Regeringen bör
enligt min mening senare uppdra åt Jordbruksverket att, inom ramen för de
medel som anvisas, närmare bestämma vilka förädlade produkter som bör
omfattas av nyss nämnda utvidgning. I enlighet med Omställningskommis-
sionens förslag och mot bakgrund av den aktuella situationen på den svenska
marknaden för kött, som jag beskrivit tidigare (avsnitt 2.1), anser jag att det
temporära exportsystemet for kött bör tillföras ytterligare 100 miljoner kronor
utöver de 450 miljoner kronor som gäller för perioden 1991/92-1993/94. Jag
anser även att systemet bör förlängas till att gälla fram till den 1 januari 1995.
Mot bakgrund av övriga förslag till åtgärder for export av förädlade livsmedel
bör dock inte systemets inriktning förändras enligt Omställningskommissio-
nens förslag. Jordbruksverket har, som tidigare, ansvaret för administratio-
nen av bidrag inom systemet Vad gäller övriga förändringar i RÅK-systemet
har Jordbruksverket i sitt remissvar förutskickat att man avser göra en över-
syn av grunderna för bestämning av begränsningsnivån för vissa råvaror. Det
ankommer på Jordbruksverket att bestämma hur stora procentuella föränd-
ringar som bör göras och vilka råvaror som bör omfattas av förändringarna.
När det gäller kommissionens förslag om en utvidgning av de ömsesidiga
kvoterna delar jag kommissionens åsikt men inser även att det är svårt att ge-
nomföra på kort sikt. Jag har dock för avsikt att se över vilka möjligheter som
finns för en utvidgning av dessa kvoter inom den tidsrymd som gäller inför
ett medlemskap i EG.
Mitt förslag bör innebära att ytterligare förutsättningar skapas för förädlade
produkter med konkurrenspotential att etablera sig på olika exportmarknader.
Kostnader och finansiering
Till RÅK-systemet finns knuten en utjämningskassa som förvaltas av Statens
jordbruksverk. Kassan tillförs avgifter som tas ut inom ramen för systemet
och har under de gångna åren vuxit i sådan omfattning att den enligt Jord-
bruksverket inte fullt ut kommer att behöva utnyttjas för det hittillsvarande
RÅK-systemet.
Med hänsyn till syftet med utjämningssystemet är det enligt min mening
naturligt att utnyttja de medel som inte behövs för det nuvarande RÅK-syste-
met på ett sätt som svarar mot detta syfte. Mot denna bakgrund bör 150 mil-
joner kronor föras från utjämningskassan till statsbudgetens inkomstsida. Ett
motsvarande belopp bör få utnyttjas för den utvidgning av möjligheten att
tillämpa de prisutjämnande åtgärder jag nyss föreslagit i syfte att ge svenska
förädlade livsmedel en möjlighet att konkurrera på exportmarknaden. Utöver
detta anser jag att ytterligare 100 miljoner kronor bör föras från utjämnings-
kassan till statsbudgetens inkomstsida. Ett lika stort belopp bör få disponeras
för det temporära exportsystemet för nöt- och griskött. Medlen bör få dispo-
neras för perioden den 1 juli 1993-den 31 december 1994.
16
Utgångspunkterna för 1992 års trädgårdsnäringsutredning var den nya
näringspolitik som riksdagen lade fast hösten 1991. Utifrån denna skall enligt
direktiven förutsättningar skapas för en svensk trädgårdsnäring, som vid ett
EG-inträde är stark och konkurrenskraftig.
Ett svenskt EG-medlemskap kommer att förändra förutsättningarna för
svensk trädgårdsproduktion, främst genom att tullarna gentemot övriga EG-
länder avvecklas. Härav följer med all sannolikhet en anpassning till ett lägre
prisläge i såväl producent- som konsumentled. Enligt min mening finns det
under tiden före ett svenskt EG-inträde starka skäl för sådana stadiga insatser
som bidrar till att överbrygga de anpassningssvårigheter som i ett övergångs-
skede förväntas uppkomma för svensk trädgårdsnäring.
Problemet för svensk odling är att anpassningen i riktning mot EG:s lägre
producentpriser kan komma att ske snabbare än utjämningen av produktions-
kostnaderna.
Näringen måste förbereda sig för att möta den hårdnande konkurrensen
bl.a. genom en effektivisering av produktionen och marknadsledet samt ge-
nom en ökad produktdifferentiering.
Mitt förslag: För perioden fram till ett planerat svenskt EG-inträde
den 1 januari 1995 anvisas ett anslag på 25 miljoner kronor. Medlen
skall användas för stöd till produktutveckling och utveckling av
marknadsprognoser, introduktion av ny teknik samt insatser för att
effektivisera marknadssidan inom svensk trädgårdsnäring.
Utredarens förslag innebär att 5 miljoner kronor tillförs näringen för
vart och ett av budgetåren 1993/94-1995/96 och att medlen i första hand an-
vänds till centrala insatser för att underlätta en EG-anpassning och för att ef-
fektivisera marknadssidan. Minst 1 miljon kronor bör användas för konsum-
tionsfrämjande verksamhet.
Utredaren har vidare föreslagit energiskattelättnader motsvarande ca 8 mil-
joner kronor per år under perioden 1993-1996 för att sänka kostnaderna in-
om trädgårdsnäringen.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna anser att det finns
skäl för att genom insatser som föreslagits av utredaren underlätta en EG-an-
passning genom effektiviseringar på marknadssidan. Flera remissinstanser
anser att en större satsning än vad utredaren föreslagit för konsumtionsfräm-
17
jande insatser bör komma i fråga. Konsumentberedningen och Kooperativa Prop. 1992/93:183
förbundet framhåller i likhet med Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers
förening att man vid stöd för konsumtionshöjande åtgärder ej bör göra skill-
nad på inhemska och importerade produkter.
Sveriges livsmedelshandlareförbund menar att näringen själv bör finansi-
era marknadsutveckling m.m. och att eventuellt statliga insatser för sådana
åtgärder bör begränsas till det minimum som kan behövas för att denna verk-
samhet skall kunna etableras och ges egen livskraft Konkurrensverket har en
liknande uppfattning.
Länsstyrelsen i bl.a. Malmöhus län förordar att ett speciellt stöd till produ-
centorganisationer bör övervägas. Trädgårdsnäringens riksförbund och Lant-
brukarnas riksförbund föreslår att ett sådant stöd införs före EG-inträdet.
Kooperativa förbundet noterar att utredningen ej föreslagit ett förtida införan-
de av denna EG-stödform och anser inte heller att så bör ske.
Utredarens förslag om skattelättnader m.m. har av instanserna fått ett över
lag positivt bemötande även om några remissinstanser motsätter sig ytterligare
nedsättningar av energiskatterna.
Skälen för mitt förslag: Den svenska trädgårdsnäringens internatio-
nella konkurrenskraft är inte beroende bara av effektivitet i primärproduktio-
nen utan också av effektivitet i marknadsledet. Som framhållits i utredningen
kommer den svenska trädgårdsnäringen även i framtiden att bestå av ett för-
hållandevis stort antal små produktionsenheter som inte själva har förutsätt-
ningar att aktivt genomföra produktutvecklings- och försäljningsarbete.
Köparna är koncentrerade till två, tre stora kedjeföretag medan bilden på od-
lingssidan är en annan. Samtidigt måste odlama möta köparnas krav på kor-
rekt information om utbudet, stora kvantiteter och hög grad av leveranssäker-
het.
Utredaren redovisar produktdifferentiering som en anpassningsväg för den
svenska trädgårdsnäringen. Med detta avses att utveckla och anpassa olika
produkter för olika marknader eller konsumentkategorier. Några remissinstan-
ser har också pekat på att ett stöd för produktutveckling, i likhet med i Dan-
mark, skulle kunna få stor betydelse för den svenska trädgårdsnäringens ut-
vecklingsmöjligheter.
Jag delar utredarens uppfattning om behovet av effektiviseringar på mark-
nadssidan och förbättrad prognos- och produktutvecklingsverksamhet. Ett
fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete på dessa områden enligt min me-
ning är av stor vikt.
Av EG:s strukturprogram har utredaren bedömt investeringsstöd, startstöd
och stöd till bildande av producentorganisationer vara av största betydelse för
svensk trädgårdsnäring. I likhet med utredaren anser jag att förberedelsear-
bete behöver inledas för att dessa stödformer skall kunna träda i kraft genast
vid ett svenskt EG-inträde. Jag anser dock inte att dessa stöd skall införas
före EG-inträdet. I detta sammanhang kan också noteras att utredaren i sina
förslag om stödåtgärder utgått från att övergångsperioder ej är aktuella vad
gäller gränsskyddets avvecklande efter ett svenskt EG-inträde. Utredaren
18
påpekar emellertid att behovet av anpassningsåtgärder är beroende av hur Prop. 1992/93:183
snabbt avvecklingen av gränsskyddet gentemot EG-ländema genomförs.
Flera remissinstanser har tagit upp frågan om i vilken takt tullskyddet bör
avvecklas.
Jag anser emellertid att det inte nu finns skäl lämna några förslag i denna
fråga. Inte heller avser jag att föreslå något statligt stöd för konsumtionshöjan-
de åtgärder eftersom sådana åtgärder inte kan motiveras utifrån de behov av
anpassningsåtgärder som finns till följd av ett svenskt EG-inträde.I stället har
jag tagit fasta på det behov som finns av att med statliga insatser bidra till att
utveckla näringens konkurrenskraft inför ett EG-inträde.
Jag vill emellertid först ta upp frågan om den kollektiva återföringen av
prisregleringsavgift till trädgårds- och grönytesektom. Härvid vill jag erinra
om vad regeringen nyligen har föreslagit i prop. 1992/93:170 om forskning
för kunskap och framsteg. Där konstaterades att finansieringen av den FoU
på hemträdgårdsområdet och grönytemiljöer, som hittills finansierats med
prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel, bortfaller
eftersom avgifterna har slopats fr.o.m. den 2 december 1992. Mot bakgrund
av den vikt som denna forskning har föreslår regeringen i propositionen att
för budgetåret 1993/94 detta forskningsområde tillförs 11 miljoner kronor
över nionde huvudtitelns anslag Stöd till kollektiv forskning. Medlen skall
användas för FoU och därmed sammanhängande information och rådgivning
på grönytemiljö- och hemträdgårdsområdet, inkl, verksamheten inom det s.k.
MOVIUM-sekretariatet vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Medlen
skall fördelas av Skogs- och jordbrukets forskningsråd som i anslutning till
fördelningen av medlen så långt möjligt skall söka få till stånd en medfinansi-
ering av intressenterna på området. Detta innebär att frågan om en framtida
finansiering av dessa verksamheter på grönyte-, miljö- och hemträdgårdsom-
rådet långsiktigt kan tryggas. För budgetåret 1993/94 kommer till nämnda sek-
torer, utöver nämnda 11 miljoner kronor, att återföras de prisregleringsavgif-
ter som har influtit under budgetåret 1992/93. Det innebär en successiv ned-
trappning av de medel som i dag återförs till sektorerna, vilket bör underlätta
en anpassning till den nya situationen.
Genom avvecklingen av prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och
bekämpningsmedel kommer den yrkesmässiga trädgårdsnäringen att efter
utgången av år 1993 stå i stort sett utan kollektiva medel för information,
marknadsföring och utvecklingsarbete. Under de senaste åren har årligen
drygt 10 miljoner kronor av influtna avgiftsmedel per år avsatts för sådana
ändamål.
Mot bakgrund av dels det behov av anpassningsåtgärder inför ett EG-in-
träde som enligt min mening föreligger, dels trädgårdsnäringens avsaknad av
kollektiva medel efter utgången av år 1993, anser jag det motiverat att förorda
en kraftfull satsning för att stärka näringens långsiktiga konkurrenskraft. För
detta ändamål bör ett anslag på 25 miljoner kronor anvisas för perioden den
1 juli 1993-den 31 december 1994. Medlen skall för perioden fram t.o.m. ett
planerat EG-inträde användas för stöd i form av projektbidrag för produktut-
19
veckling, förbättrade och säkrare marknadsprognoser samt centrala insatser Prop. 1992/93:183
för att effektivisera marknadssidan inom trädgårdsnäringen. Utvecklingsverk-
samhet med sikte på att ta fram plantmaterial för den svenska trädgårdsproduk-
tionen är enligt min mening också en form av produktutveckling som bör kun-
na stödjas med dessa medel. Även introduktion av ny teknik vid trädgårds-
företagen bör kunna stödjas.
Regeringen bör enligt min mening uppdra åt Statens jordbruksverk att, ef-
ter hörande av berörda intressenter, fördela detta belopp. Vid fördelningen på
ansökningar om projektbidrag skall som vägledande princip eftersträvas att
stödet används för att skapa förutsättningar för en på sikt konkurrenskraftig
näring. Verket bör således identifiera de produkter och verksamheter inom
trädgårdsnäringen som vid ett EG-medlemskap kan bedömas som långsiktigt
konkurrenskraftiga.
Utredaren och några remissinstanser har föreslagit skattelättnader på bl.a.
energiskatteområdet. Jag är väl medveten om att skatterna är en betydande
kostnadspost för enskilda företag. Denna fråga uppmärksammandes också i
juni 1992 då riksdagen beslutade om en omläggning av energibeskattningen
(prop. 1991/92:150, bil. 1:5, FiU 30, rskr 350). Beslutet innebär bl.a. att
växthusnäringen befrias från energiskatt på elförbrukning fr.o.m. år 1993
och på förbrukning av fossila bränslen fr.o.m. år 1995. Växthusnäringen be-
frias också från skatten på all användning av el. Vidare skall växthusodlingen
under åren 1993 och 1994 få behålla den 85-procentiga nedsättningen av
energi- och koldioxidskatten för bränslen för växthusuppvärmning.Jag vill i
sammanhanget också erinra om att beslutet om att slopa prisregleringsavgif-
tema på handelsgödsel och bekämpningsmedel kommer att minska de sam-
mantagna kostnaderna för svenska trädgårdsföretag budgetåret 1993/94 med
ca 12 miljoner kronor, jämfört med budgetåret 1991/92. Jag har nyligen till-
satt en arbetsgrupp med uppgift att ta fram underlag rörande obeståndssituatio-
nen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Jag är därför inte beredd att nu
föreslå några ytterligare åtgärder på detta område.
Beträffande utredarens förslag vad gäller forskning och statistik på träd-
gårdsnäringens område avser jag att återkomma till regeringen vid ett senare
tillfälle. Jag återkommer i det följande (avsnitt 5) till rådgivningen inom träd-
gårdsnäringen.
20
Prop. 1992/93:183
Mitt förslag: Budgetåren 1993/94-1995/96 skall 3 miljoner kronor
om året avsättas för miljöförbättrande åtgärder på trädgårdsnäringens
område. Medlen skall bl.a. användas för att minska användningen av
bekämpningsmedel och för miljöinriktad rådgivning.
Det stöd för ekologisk jordbruksproduktion med 10 miljoner kronor
per år som föreslås för budgetåren 1993/94 och 1994/95 skall även
kunna användas för stöd till ekologisk trädgårdsproduktion.
Utredarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker för-
slagen om satsningar på ekologisk trädgårdsproduktion och näringens miljö-
frågor. Trädgårdsnäringens riksförbund anser att miljöpolitiken med avse-
ende på kemikalieanvändningen inom trädgårdsnäringen bör ges ett tydligare
bransch- och produktionsinriktat mål. Halveringsprogrammet för att minska
användningen av bekämpningsmedel är enligt förbundet numera ett för grovt
och okänsligt mål för denna politik. Förbundet anser att konkurrensförhållan-
dena i relation till andra länder i dag bör väga tyngre beträffande tillgången på
olika preparat inom olika produktionsinriktningar.
Statens naturvårdsverk föreslår att regeringen uppdrar åt Jordbruksverket,
Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Arbetarskyddsstyrelsen att till-
sammans utarbeta ett handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljö-
frågor.
Skälen för mitt förslag: Något särskilt trädgårdspolitiskt miljömål har
inte lagts fast. Sedan mitten av 1980-talet har dock trädgårdsnäringen i varie-
rande utsträckning kommit att omfattas av de miljöinsatser som primärt avser
jordbruket. Det bör finnas goda möjligheter för trädgårdsnäringen att ytter-
ligare minska bekämpningsmedelsanvändningen under förutsättning att staten
bidrar med de utvecklingsåtgärder m.m. som utredaren redovisar. Det kan no-
teras att den svenska ekologiska trädgårdsproduktionen är lägre än konsum-
tionen och att det framöver borde finnas utsikter för såväl en ökad svensk pro-
duktion som en ökad konsumtion. Enligt min mening talar inte minst konsu-
ment- och miljöskäl för statliga insatser avseende ekologisk produktion och
miljöfrågor i övrigt.
Utredaren har föreslagit att 3 miljoner kronor per år anvisas under tre år
för att främst minska användningen av bekämpningsmedel. Jag tillstyrker ut-
redarens förslag. Åtgärderna bör finansieras inom ramen för anslaget Miljö-
förbättrande åtgärder inom jordbruket. Eftersom rådgivningen spelar en avgö-
rande roll för miljöfrågorna anser jag i likhet med utredaren att medel från det-
ta anslag även bör kunna användas till miljöinriktad rådgivning inom träd-
gårdsnäringen. Fortsatta insatser på utveckling av tekniken för bl.a. recirku-
21
lering av näringslösning i växthus bör också kunna göras inom ramen för Prop. 1992/93:183
detta anslag.
Jag finner Jordbruksverket vara en lämplig samordnande myndighet för
utarbetande av ett handlingsprogram avseende trädgårdsnäringens miljöfrå-
gor. Jag avser att senare föreslå regeringen att Jordbruksverket ges i uppdrag
att i samråd med Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Arbetarskydds-
styrelsen utarbeta ett handlingsprogram rörande trädgårdsnäringens miljö-
frågor.
Jag delar utredarens uppfattning om att stödet för ekologisk produktion
också bör kunna användas till ekologisk trädgårdsproduktion. Medel för
främjande av ekologisk produktion skall enligt regeringens förslag i prop.
1992/93:100 bil. 10 anvisas med 20 miljoner kronor för budgetåren 1993/94—
1994/95 utöver det stöd som nedan lämnas.
Mitt förslag: Stödnivån för jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige skall vara oförändrad under budgetåret 1993/94. Det ger
en beräknad total kostnad för stödet på 971 miljoner kronor, varav
65 miljoner kronor tillförs förädlingsindustrin.
Statens jordbruksverks förslag överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat vad gäller stödnivån för
budgetåret 1993/94. Flera remissinstanser anser att stödnivån bör räknas upp.
Några instanser tillstyrker Jordbruksverkets förslag till oförändrad stödnivå,
medan andra anser att beräkningarna endast bör ta hänsyn till reformens ef-
fekter och att stödnivån därför kan sänkas.
Skälen för mitt förslag: Antalet jordbruksföretag i stödområdet har
under de senaste åren minskat något mer än i resten av landet. Denna utveck-
ling har varit tydligare i de norra delarna av stödområdet. Utvecklingen för
jordbruket i stödområdet mellan åren 1989 och 1991 har dock sammantaget
varit något mer positiv än för landet som helhet. Åkerarealen minskade mind-
re än genomsnittet och antalet svin ökade i stödområdet men minskade i lan-
det totalt sett Antalet mjölkkor har minskat något mindre än genomsnittet och
den sammanräknade inkomsten i riksområde 3 var jämförbar med den i riks-
områdena 1 och 2. Utvecklingen i stödområde 1 har emellertid varit sämre än
i resten av stödområdet. Produktionen av mejerivaror motsvarar för närva-
rande konsumtionen totalt sett i stödområdet. Avräkningsprisema för mjölk
exkl. pristillägg ligger lägre än riksgenomsnittet och prisvariationerna har
under åren 1991-1992 varit kraftigare för norrlandsföreningama.
22
I Jordbruksverkets uppdrag ingick att göra en översyn av modellen och be- Prop. 1992/93:183
räkningsunderlaget mot bakgrund av att syftet med beräkningarna ändrats i
samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut. I 1990 års beslut slås fast
att lönsamheten i jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt
till följd av avregleringens effekter. Beräkningsmodellen utformades med
syfte att belysa merkostnader för produktion i stödområdet jämfört med ett
referensområde i mellersta Sverige. Efter 1990 års beslut skall beräkningarna
emellertid syfta till att urskilja dels lönsamhetsförändringar inom stödområ-
det, dels reformens effekter på lönsamheten. Kopplingen till Mellansverige
har således släppts. I uppdraget ingick vidare att undersöka möjligheterna att
basera beräkningarna på verkliga data i stället för syntetiska typföretag samt
hur en ökad helhetssyn på företagens lönsamhet skall kunna uppnås.
Modellkalkylema för mjölk och kött utgår från typföretag med 21 mjölk-
kor och det antas att en tredjedel av fodersädsbehovet produceras inom det
egna företaget. Arbetsbehovet beräknas enligt normtal för vegetabilie- och ani-
malieproduktionen. För slaktsvin grundar sig beräkningarna på typföretag
med omgångsvis uppfödning av 400 slaktsvin och för smågrisar på typföre-
tag med ca 60 suggor, vilka får 1 000 smågrisar per år. I beräkningarna an-
vänds täckningsgraden som lönsamhetsmått. Täckningsgraden anger hur hög
den reella ersättningen till arbete och kapital är i förhållande till en kalkylerad
kostnad för arbete och kapital. För getnäringen, ägg- och potatisproduktionen
saknas denna typ av modellberäkningar.
Riksdagen har påpekat att det i dag saknas en helhetssyn som beaktar alla
de faktorer (ekonomiska, sociala m.fl.) som avgör dessa företags framtid och
fortbestånd (prop. 1990/91:99, bet. 1990/91 :JoU27, rskr. 1990/91:276).
Jordbruksverket påvisar i sin rapport att det finns svårigheter att integrera
kombinationsverksamheter till jordbruket i modellen. Jag anser i likhet med
verket att kombinationsverksamhetemas betydelse för företagens lönsamhet
bör kunna belysas med separat statistik. Verket bör därför fortsättningsvis, i
samband med att stödnivån beräknas, även lämna en redogörelse beträffande
kombinationsverksamhetemas betydelse.
Jordbruksverket anser att det uppstår problem om beräkningarna skall base-
ras på verkliga data från exempelvis deklarationsundersökningen. Problem
som nämns är bl.a. eftersläpning av data och ett alltför litet urval av företag.
Jag anser därför att Jordbruksverkets och Livsmedelsekonomiska samarbets-
nämndens (LES) arbete med att utveckla en typgårdsmodell baserad på verk-
liga data avvaktas tills vidare.
Jordbruksverket har därför utnyttjat samma beräkningsmodell som tidigare
vid beräkningarna av stödet för budgetåret 1993/94. Verket har emellertid ge-
nomfört vissa justeringar i beräkningsmodellen med syfte att erhålla ett beräk-
ningsunderlag som är mer jämförbart över tiden. Produktekvivalentema har
slopats för att inkomster från kött och mjölk skall kunna särskiljas. Arbetsvo-
lymen antas minska med 2 % per år till följd av effekti viseringar. För att erhål-
la ett mer homogent prismaterial har priser från Lantmännenföreningama sam-
lats in. En översyn av foder- och gödselbalanser samt samkostnadema har
23
också gjorts. De nivåjusteringar i täckningsgraden som dessa justeringar med- Prop. 1992/93:183
för har mindre betydelse for stödnivån eftersom den baseras på förändringen
mellan två år. Så länge denna modell används kan justeringar av denna typ
behöva göras löpande även fortsättningsvis. Enligt min mening bör modellen
utgöra ett underlag för att fastlägga stödnivån för budgetåret 1993/94.
Jordbruksverket har beräknat stödnivån på tre olika sätt. Ett beräknings-
altemativ har gjorts under förutsättning av oförändrad lönsamhet. Dessutom
redovisas två alternativ där hänsyn endast tagits till lönsamhetsförändringar
på grund av reformens effekter. Om kompensationen till jordbruket i norra
Sverige endast skall avse lönsamhetseffektema av den livsmedelspolitiska
reformen visar beräkningarna att stödnivån kan sänkas något. Om lönsam-
heten å andra sidan skall hållas oförändrad jämfört med basåret 1989/90 bör
nivån i stället höjas. Jordbruksverket föreslår en oförändrad stödnivå för bud-
getåret 1993/94.
Det föreligger viss osäkerhet vad gäller utvecklingen på framför allt avräk-
ningsprisema. Även mycket små prisförändringar har relativt stora återverk-
ningar på lönsamheten och därigenom stödbehovet. Det är vidare svårt att på
ett entydigt sätt urskilja reformens effekter på lönsamheten. Mot bakgrund av
detta och att det föreligger vissa tveksamheter vad gäller beräkningsmodellen
samt att vissa justeringar av 1990 års livsmedelspolitiska beslut påbörjats och
planeras inför anpassningen till EG är jag i dag inte beredd att föreslå en sänk-
ning av stödnivån för jordbruket i norra Sverige. Jag föreslår, i enlighet med
Jordbruksverkets förslag, att stödnivån bibehålls på oförändrad nivå under
budgetåret 1993/94. Kostnaden för stödet beräknas uppgå till 971 miljoner
kronor, varav 65 miljoner kronor avser kostnadstillägg till förädlingsindu-
strin. Inom ramen på 65 miljoner kronor bör högst 43 miljoner kronor avsät-
tas för mejerier, 20 miljoner kronor för slakterier och 2 miljoner kronor för
äggpackerier. Jag avser att återkomma till regeringen i fråga om fördelningen
av stödet till jordbruket.
Omställningskommissionen skall under våren lägga förslag med övervägan-
den vad gäller former för stöd till jordbruket i norra Sverige i ett EG-perspek-
tiv. Jag avser att senare återkomma till regeringen vad gäller riktlinjerna för be-
räkningen av stödet för budgetåret 1994/95.
Stödet till smågrisproduktionen lämnas i dag till företag för högst 120 sug-
gor. Det har då förutsatts att smågrisuppfödaren också är ägare till suggoma.
Jag har i flera sammanhang betonat vikten av att jordbruksföretagen förbere-
der sig för ett EG-inträde genom att sänka sina kostnader. För att bereda ut-
rymme för effektiviseringar och kostnadssänkningar och därmed öka konkur-
renskraften bör stödet till smågrisuppfödningen ges till smågrisuppfödare oav-
sett om de äger suggoma eller inte. Smågrisuppfödare som hyr sina suggor
från s.k. suggringar ges då möjlighet att arbeta under samma villkor som de
som äger egna suggor. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.
24
Inriktningen av den nuvarande statliga rådgivningsverksamheten till jordbru-
ket och trädgårdsnäringen beslutades av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:
191, bet. 1983/84:JoU37, rskr. 1983/84:416). Jordbruksutskottet anförde i
sitt betänkande att det var angeläget att rådgivningen liksom hittills ingår som
en integrerad del av de statliga insatserna för rationaliseringen och att alla möj-
ligheter tas till vara när det gäller att samordna och effektivisera sagda verk-
samheter.
Den statliga rådgivningen finansierades fram till budgetåret 1984/85 nästan
helt från lantbruksnämndens förvaltningsanslag på statsbudgeten. Efter hand
har dock en ökad del av finansieringen skett direkt i anslutning till den utförda
prestationen genom avgiftsuttag.
Staten bedriver rådgivningsverksamhet på två olika nivåer. Den huvudsak-
liga verksamheten vänder sig till företagare inom jordbruket och trädgårdsnär-
ingen och genomförs av länsstyrelserna i resp. län. Viktiga stödfunktioner på
central och regional nivå svarar Statens jordbruksverk och Sveriges lantbruks-
universitet (SLU) för.
Länsstyrelserna använder rådgivning som ett av flera medel för att genom-
föra olika statliga program. Inriktningen på information och rådgivning har
sin tyngdpunkt i omställningen av jordbruket och rådgivning rörande miljö
och djurskydd.
Den rådgivning som är knuten till myndighetsutövning finansieras i stor
utsträckning av länsstyrelsernas förvaltningsanslag och andra särskilda pro-
gram som genomförs på grund av det livsmedelspolitiska beslutet år 1990.
Endast 9 % av den myndighetsanknutna rådgivningen är avgiftsfinansierad.
Av den rådgivningsverksamhet som ej är myndighetsanknuten är ca 25 %
avgiftsfinansierad. Avgiftsfinansieringen är lägre och andelen rådgivning som
inte är kopplad till myndighetsutövning större vid länsstyrelserna i norra
Sverige än i övriga Sverige.
Rådgivningsverksamheten på trädgårdsområdet är organiserad i fem di-
strikt. Litet mer än en tredjedel av trädgårdsrådgivningens verksamhet har di-
rekt koppling till myndighetsutövning som till största delen är inriktad på mil-
jöfrågor och statligt stöd till trädgårdsnäringen.
25
Prop. 1992/93:183
Mitt förslag: Statens engagemang i rådgivningen till jordbruket skall
begränsas till att omfatta information och service som är förknippad
med myndighetsutövning samt de tillfällen där det ligger i samhällets
intresse att rådgivning används som medel för att främja jordbruksnäring-
ens utveckling.
Utredarens förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet instanser anser att principen att näringen
själv skall bära ansvaret för branschmässig rådgivning är riktig. Flera instan-
ser anför att tidpunkten för en förändring är mindre lämplig med hänsyn till
arbetet med jordbrukets omställning och anpassning till EG.
Många av instanserna anser att gränsdragningen mellan myndighetsanknu-
ten och icke myndighetsanknuten rådgivning är svår att identifiera och kan
leda till problem gentemot kunden. Det framförs också viss oro för att viktig
kompetens av produktionsteknisk och företagsekonomisk karaktär kommer
att gå förlorad och kommer att leda till brister för de som arbetar med statlig
rådgivningsverksamhet i dag vid länsstyrelserna.
Skälen för min bedömning: Det är i vissa fall av allmänt intresse att
använda rådgivning som ett verktyg för att främja jordbrukets utveckling. Så-
dana situationer är t.ex.
- spridning av statligt finansierade forsknings- och försöksresultat,
- ny lagstiftning och nya mål inom jordbruks-, miljö- och djurskyddsom-
rådet,
- behov av stöd till jordbruket i norra Sverige,
- behov av stärkt konkurrenskraft inför en svensk anslutning till EG.
Det finns således situationer då det är motiverat att från statens sida använ-
da rådgivning som ett medel att uppnå angelägna samhällsmål och att effektivt
genomföra myndighetsutövning och andra myndighetsuppgifter. Statens en-
gagemang i rådgivningen bör emellertid begränsas till dessa situationer och i
princip inte omfatta produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning.
Sådan rådgivning bör bedrivas i näringens egen regi.
Medlen som staten är beredd att ställa till förfogande bör användas på ett så
effektivt sätt som möjligt. Det innebär att statliga medel inte behöver vara för-
behållna statliga rådgivningsorgan. Staten måste dock ha ett avgörande infly-
tande över hur sådana resurser används. De av staten uppsatta målen måste
följas och alla berörda jordbruksföretag oavsett organisationstillhörighet och
kommersiella intressen måste få tillgång till det rådgivningsutbud som staten
avsatt medel för.
Både inriktningen och omfattningen på rådgivningen kan förväntas att vari-
era över åren. Även det kompetens- och effektivitetsmässiga sambandet mel-
lan rådgivning och myndighetsutövning eller andra myndighetsanknutna upp-
gifter kan vara olika starka. Det måste avgöras från fall till fall vilket som är
26
det effektivaste sättet att genomföra ett statligt rådgivningsprogram. Avsatta Prop. 1992/93:183
medel bör kunna disponeras för att genomföra rådgivning i statlig regi eller
genom att staten upphandlar genomförandet på marknaden.
Mitt förslag ligger i linje med utvecklingen av rådgivningsverksamheten
inom EG-ländema där ansvaret för verksamheten flyttas över till näringen i
större utsträckning än tidigare.
Rådgivningsverksamhet i jordbruket har i näraliggande konkurrentländer
ett omfattande stöd som kan innebära konkurrensfördelar för jordbruket i
dessa länder. För att förbättra svenskt jordbruks konkurrensförmåga gent-
emot omvärlden kan det bli motiverat för staten att avdela medel för att stärka
rådgivning och kompetensutveckling inom jordbruket Jag anser emellertid, i
likhet med utredaren, att ett EG-inträde inte utgör något motiv för att nu före-
slå ett generellt långsiktigt stadigt engagemang inom rådgivningen till jord-
bruket. Förändringar av svenskt jordbruks konkurrenskraft jämfört med nära-
liggande konkurrentländer bör naturligtvis följas och om behov uppstår av
särskilda statliga åtgärder bör det prövas från fall till fall.
Jordbruksverket bör liksom hittills ha det samlade ansvaret för program,
måluppfyllelse, utvärdering och en effektiv användning av särskilt anvisade
medel vad avser rådgivningsverksamheten inom jordbruket, trädgårdsnär-
ingen och rennäringen. Genomförandet av statlig rådgivningsverksamhet på
regional nivå sker normalt sett genom länsstyrelserna. I dessa fall har läns-
styrelserna ansvaret för resultat och genomförande av enskilda rådgivnings-
program och för att det i länen eller i en större region finns tillräcklig kompe-
tens och personella basresurser för att genomföra de rådgivningsuppdrag
staten beställer. Genomförandet kan ske i resp, länsstyrelses regi eller genom
samarbete och köp av tjänster från annan länsstyrelse eller på marknaden.
Målet är att alla tillgängliga finansiella och personella resurser i regionen an-
vänds så effektivt som möjligt.
Det kan finnas undantag då staten anser att det är mer ändamålsenligt att
välja en annan för hela landet generell lösning. I Jordbruksverkets ansvar in-
går också att svara för olika stödfunktioner centralt och regionalt. Det bör ske
i nära samarbete med SLU och omfatta bl.a. en utveckling och framställning
av underlag för information, rådgivning och kompetensutveckling för perso-
nal vid länsstyrelserna som medverkar i genomförandet av olika rådgivnings-
program.
Vid länsstyrelsernas lantbruksenheter bedrivs i dag en liten andel icke myn-
dighetsanknuten rådgivningsverksamhet. Jag gör den bedömningen att i kon-
kurrens med andra privata rådgivningsorgan kan det vara möjligt för länssty-
relserna att marginellt bedriva icke myndighetsanknuten rådgivningsverksam-
het för att kunna effektivisera sitt arbete gentemot kunder. Det är också givet
att förutsättningen för det är full kostnadstäckning enligt de principer som gäl-
ler på marknaden.
Rådgivningsverksamheten i norra Sverige är statligt finansierad i större ut-
sträckning än i övriga Sverige. Enligt min mening bör särskild hänsyn tas till
förhållandena i norra Sverige så att näringen under en längre tidsperiod och i
27
den takt det är möjligt, får ta över ansvaret för icke myndighetsanknuten råd- Prop. 1992/93:183
givning och information.
För rennäringens rådgivningsverksamhet bör samma principer gälla som
för övriga näringar. Ett samarbete mellan länsstyrelserna i norra Sverige, det
nyinrättade Sametinget och näringen bör initieras för att ta fram underlag for
hur näringens behov av rådgivning och information skall tillgodoses.
Att inrikta länsstyrelsens verksamhet mot endast myndighetsanknuten råd-
givning för jordbruket gör att vissa besparingar och omprioriteringar kan gö-
ras. Utredaren har föreslagit en besparing på 10 miljoner kronor för budget-
året 1994/95. Jag anser emellertid att besparingen kan genomföras under bud-
getåret 1993/94. Mot denna bakgrund föreslog chefen för Civildepartementet
i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 14) efter samråd med mig
att en besparing skulle göras på 8 miljoner kronor fördelat per länsstyrelse
med hänsyn till hur stor icke myndighetsförknippad rådgivningsverksamhet
länsstyrelsen beräknas utföra. För länsstyrelserna i norra Sverige har dock
hänsyn tagits till att näringen själv inte har samma förutsättning att överta råd-
givningsverksamheten inom jordbruket vilket har lett till lägre besparingsuttag
vid dessa länsstyrelser.
Mitt förslag: Den statliga rådgivningen till trädgårdsnäringen skall
som ett led i arbetet med en anpassning till EG tills vidare bedrivas på
samma sätt som hittills.
Utredarens förslag: Samma inriktning bör gälla för rådgivningsverksam-
heten inom trädgårdsnäringen som inom jordbruksnäringen. Den statliga råd-
givningsverksamheten skall, efter en övergångsperiod på tre år, begränsas till
information och rådgivning i anslutning till myndighetsutövning.
Remissinstanserna belyser svårigheterna för trädgårdsnäringen att själv
kunna tillhandahålla den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgiv-
ning som krävs för att Sverige skall ha en stark och konkurrenskraftig träd-
gårdsnäring på den internationella marknaden. Flera instanser anser att den i
utredningen redovisade övergångsperioden om tre år är för kort och föreslår
en övergångsperiod på fem år.
Skälen för mitt förslag: Rådgivningsverksamheten till trädgårdsföre-
tag är till stor del inriktad på produktionsteknisk och företagsekonomisk råd-
givning och utgör ett viktigt led i rationaliseringen av näringen. Ett minskat
statligt engagemang skulle innebära att näringen själv tar över ansvaret för
den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen. Enligt min
mening finns det i dag inte förutsättningar för att näringen själv skall kunna ta
över denna rådgivning. Trädgårdsnäringen är liksom jordbruket beroende av
att anpassningsåtgärder vidtas inför ett EG-medlemskap för att näringen skall
28
vara konkurrenskraftig. En minskning av de statliga medlen till rådgivning Prop. 1992/93:183
inom trädgårdsnäringen skulle enligt min mening leda till att näringen får ett
sämre utgångsläge vid en EG-anslutning. Jag anser därför att det är viktigt att
rådgivningen till trädgårdsnäringen tills vidare behålls på nuvarande nivå vid
länsstyrelserna.
De medel som avsatts under anslaget Rådgivning och utbildning till finansi-
ering av kompetenshöjande utbildningar för näringsutövama bör, som också
föreslogs av 1992 års trädgårdsnäringsutredning (SOU 1992:119), innefatta
både trädgårdsnäringen och jordbruksnäringen. Med anledning härav bör yt-
terligare 2 miljoner kronor få disponeras för verksamheter under detta anslag.
Förstärkning bör ske genom ianspråktagande av tillgängliga prisreglerings-
medel.
Mitt förslag: Ett stöd skall övergångsvis kunna utgå till de natur-
bruks/lantbruksskolor som utvecklar sin roll som kunskapsförmedlare
till yrkesverksamma inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Utredarens förslag överensstämmer i princip med mitt förslag.
Remissinstanserna: Det framgår av flera remissvar att redan i dag har
lantbruksskolorna en betydelse för regionernas utveckling. Förslaget att
stärka lantbruksskolornas roll som kunskapscentra mottas mycket positivt.
Flertalet instanser påpekar att det kommer att behövas dels ytterligare medel
och dels ett omfattande samarbete mellan olika centrala och regionala myndig-
heter, landsting och privata rådgivningsorgan.
Skälen för mitt förslag: Det är viktigt för Sverige att de allmänna beho-
ven av fortbildning och kompetensutveckling inom jordbruket och trädgårds-
näringen kan tillgodoses även i framtiden och att kompetensutveckling inne-
fattas i statens näringspolitiska strategi. Det är få yrkesområden som har den
största delen av sin utbildning baserad på specialkurser i den utsträckning
som jordbruket och trädgårdsnäringen har.
Det finns i dag lantbruksskolor som erbjuder fortbildningskurser och fun-
gerar som regionens utvecklingscentrum för de som är sysselsatta inom jord-
bruket och trädgårdsnäringen. För att utveckla och fördjupa de utbildnings-
möjligheter som finns är en ökad fortbildnings- och rådgivningsverksamhet
inriktad på ekonomi och produktionsteknik ett naturligt led.
Inom ramen för det särskilda utbildnings- och rådgivningsprogram som
redovisas under anslaget Rådgivning och utbildning bör 5 miljoner kronor
per år disponeras för att underlätta etableringen av ett antal kunskapscentra för
fortbildning inom jordbruket och trädgårdsnäringen. För finansieringen bör
medel disponeras av tillgängliga prisregleringsmedel. Det ankommer på Jord-
29
bruksverket att i samråd med berörda myndigheter och organisationer utforma Prop. 1992/93:183
ramarna för programmet, villkoren för stöden samt att fördela medlen till lant-
bruksskolorna.
Inom SLU har under de senaste åren pågått ett utvecklingsarbete med nya
former för regionalt arbete inom försöks- och informationsverksamheten.
Erfarenheterna av detta arbete är positiva. Effektiviteten har ökat genom ett
större intresse och bättre förankring av verksamheten bland avnämarna för
forskningsinformationen dvs. främst rådgivare, lärare och företagare. För att
nå en så effektiv resursanvändning som möjligt är det naturligt att samarbetet
mellan SLU och Jordbruksverket vidareutvecklas. Det är därvid nödvändigt
att se till att dubbelarbete inte förekommer, inte minst mot bakgrund av de
begränsade statliga resurser som står till förfogande. Det ankommer på
Jordbruksverket och SLU att gemensamt utveckla samarbetet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har
förordat om
1. anpassningsåtgärder inom animaliesektom (avsnitt 2.1),
2. villkoren för oljeväxtodlingen budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.2),
3. stöd till grönmjölsproduktionen (avsnitt 2.3),
4. industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. (avsnitt 2.4),
5. åtgärder för att främja produktutveckling m.m. inom
trädgårdsnäringen (avsnitt 3.2),
6. åtgärder för att minska miljöpåverkan och främja ekologisk
trädgårdsproduktion (avsnitt 3.3),
7. stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
budgetåret 1993/94 (avsnitt 4),
8. rådgivningen till jordbruket (avsnitt 5.2),
9. rådgivningen till trädgårdsnäringen (avsnitt 5.3),
10. stöd till fortbildning och rådgivning vid lantbruksskolor (avsnitt
5.4).
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an-
visats ett reservationsanslag på 9 313 000 kr. Den ingående reservationen
under anslaget uppgick till 766 792 kr.
30
Under budgetåret 1992/93 har utredningsverksamheten blivit mer omfat- Prop. 1992/93:183
tande och kostnadskrävande än vad som förutsågs vid anslagsberäkningen
hösten 1991. Bl.a. har en särskild utredare tillkallats med uppgift att se över
den svenska fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:83). Utred-
ningen skall göras mot bakgrund av de internationella överenskommelser som
har träffats på bl. a. fiskets område.
Det ytterligare medelsbehovet kan beräknas till 2,5 miljoner kronor. Jag
räknar med att en besparing motsvarande detta belopp kan göras for inneva-
rande budgetåret under anslaget Jordbruksdepartementet
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2 500 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
850 383 873
955 000 000
971 000 000
Statens jordbruksverk disponerar anslaget för främst pristillägg enligt för-
ordningen (1985:672) om stöd till jordbruk och livsmedelsindustri i norra
Sverige samt enligt förordningen (1989:896) om bidrag till vissa jordbruks-
företag.
Jag har i det föregående (avsnitt 4) behandlat det stöd som bör ges till jord-
bruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige fr.o.m. den 1 juli 1993. Me-
delsbehovet för nästa budgetår beräknas därmed uppgå till 971 000 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 971 000 000 kr.
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10) har regeringen beräknat
1 550 miljoner kronor som direktbidrag till jordbruket. Medlen skall tillsam-
mans med kvarstående och inflytande regleringsmedel, i huvudsak förmal-
ningsavgifter, enligt regeringens förslag, disponeras för bl.a. arealbidrag, ex-
31
portkostnader för spannmål, viss kostnad för ökad omställning, direktbidrag Prop. 1992/93:183
till animalieproduktionen, m.m. Tillgängliga medel kan beräknas till 3 miljar-
der kronor. Mot bakgrund av beräkningen i budgetpropositionen och de för-
slag jag redovisat i det föregående bör tillgängliga medel fördelas så att ca
1 400 miljoner kronor disponeras för arealbidrag, exportkostnader för spann-
mål, skördeskadeskyddet, ökade omställningsbidrag och ekologisk produk-
tion.
För direktbidrag till animalieproduktionen inkl, sjukdomsbekämpningspro-
gram disponeras ca 1 050 miljoner kronor. Drygt 50 miljoner kronor dispone-
ras för andra anpassningsåtgärder inför ett EG-medlemskap som tex. rådgiv-
ning, grönmjölsproduktion och stöd till trädgårdsnäringen. Jordbrukare Ung-
domens förbund har i en skrivelse till Jordbruksdepartementet anhållit om en
ekonomisk garanti för genomförandet av VM i plöjning hösten 1993. En så-
dan garanti bör kunna ges genom att regleringsmedel reserveras för ändamå-
let. Resterande medel skall balanseras till budgetåret 1994/95 bl.a. för finan-
siering av detta års spannmålsöverskott.
Det bör liksom hittills få ankomma på regeringen att besluta om den när-
mare fördelningen av medlen.
Som en övergångsåtgärd beslutades i samband med 1990 års jordbruks-
och livsmedelspolitiska beslut att totalt 450 miljoner kronor skulle anvisas för
export av kött under budgetåren 1991/92-1993/94.1 enlighet med vad jag an-
fört i det föregående (avsnitt 2.4) bör systemet utsträckas till att gälla t.o.m.
den 31 december 1994. Medelsramen för perioden bör därutöver utökas till
550 miljoner kronor.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har förordat om dispositionen av medel under
anslaget.
Jag har i det föregående (avsnitt 2.4) föreslagit vissa åtgärder för att möjlig-
göra utökade möjligheter till export av förädlade livsmedel. Således bör Sta-
tens jordbruksverk inom en ram av 150 miljoner kronor få lämna bidrag till
sådan export under tiden den 1 juli 1993 till den 1 januari 1995.
Av tillgängliga medel hos Jordbruksverkets råvarukostnadsutjämnings-
kassa, som för närvarande uppgår till ca 400 miljoner kronor, bör 250 mil-
joner kronor föras som en inkomst till statsbudgeten.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att Statens jordbruksverk under perioden den 1 juli 1993 -
den 1 januari 1995 får bevilja bidrag till export av förädlade livsmedel
inom en ram på 150 000 000 kr,
2. godkänna vad jag har förordat om dispositionen av medel i
råvarukostnadsutjämningskassan.
32
Prop. 1992/93:183
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
33
Sammanställning över remissinstanserna beträffande
delbetänkandet (SOU 1992:125) Åtgärder för att
förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri
för EG - förslag om animaliesektom
Efter remiss har yttranden över rubricerade delbetänkande avgetts av Kon-
sumentberedningen (KoB), Statens jordbruksverk (SJV), Livsmedelsekono-
miska samarbetsnämnden (LES), Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukar-
nas riksförbund (LRF), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Svenska natur-
skyddsföreningen (SNF) samt Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (SLA).
Vidare har yttrande inkommit från Familjejordbrukamas riksförbund.
Prop. 1992/93:183
Bilaga 1
34
Efter remiss har yttranden över rubricerade betänkande avgetts av Kommers-
kollegium, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Konjunkturinstitutet,
Statens jordbruksverk (SJV), Statens livsmedelsverk (SLV), Arbetsmarknads-
styrelsen, Glesbygdsmyndigheten, Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Konkurrensverket, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk,
Kemikalieinspektionen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Skogs- och
jordbrukets forskningsråd, Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder-
manlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvs-
borgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävle-
borgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Gros-
sistförbundet Svensk handel, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksför-
bund (LRF), Hushållningssällskapens förbund, Tjänstemännens centralorga-
nisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Lands-
organisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Alternativ-
odlarnas riksförbund, Blomstergrossistemas riksförbund, Familjejordbru-
kamas riksförbund, Fritidsodlingens riksorganisation, Handelns samarbets-
organ i jordbruksfrågor, Konsumentberedningen (KoB), Stiftelsen Lant-
brukets skördeskadeskydd, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges frukt-
och grönsaksdistributörers förening, Sveriges livsmedelshandlareförbund,
Sveriges livsmedelsindustriförbund, Trädgårdsfrämjandenas service AB,
Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).
Vidare har skrivelser i ärendet inkommit från dels Föreningen Sveriges
trädgårdskonsulenter, dels Norrbottens Bär & Grönsaker ekonomisk före-
ning.
Prop. 1992/93:183
Bilaga 2
35
Sammanställning över remissinstanserna beträffande
Statens jordbruksverks rapport (1992:36) Stödet till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
1993/94
Efter remiss har yttranden över rubricerade rapport avgetts av Överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB), Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
(LES), Glesbygdsmyndigheten, Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Konkurrensverket, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Läns-
styrelserna i Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorr-
lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Lantbrukarnas riks-
förbund (LRF), Konsumentberedningen (KoB), Svenska livsmedelsarbetare-
förbundet och Sveriges livsmedelsindustriförbund (SLIM).
Prop. 1992/93:183
Bilaga 3
36
Efter remiss har yttranden över rubricerade betänkande avgetts av Statskon-
toret, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbruksverk (SJV), Statens livs-
medelsverk (SLV), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Glesbygdsmyndig-
heten, Statens naturvårdsverk (SNV), Riksantikvarieämbetet och Statens
historiska museer, Kemikalieinspektionen (Kemi), Länsstyrelserna i Stock-
holms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop-
parbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr-
bottens län, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Hus-
hållningssällskapens förbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Trädgårdsnäringens riks-
förbund (TRF), Landstinget i Halland, Föreningen Sveriges maskinkonsu-
lenter, Altemativodlamas riksförbund, Föreningen Sveriges trädgårdskonsu-
lenter, Östergötlands distrikt TRF, Föreningen Sveriges jordbrukskonsu-
lenter och Nordiska förbundet för kulturlandskap.
37
Prop. 1992/93:183
Proposition......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993 ... 2
1 Inledning ....................................... 2
1.1 Utredningar m.m.............................. 2
1.2 Utgångspunkter .............................. 3
2 Anpassningsåtgärder inom jordbruket inför ett EG-medlemskap ... 5
2.1 Åtgärder inom animaliesektom .................... 5
2.2 Åtgärder inom vegetabiliesektom................... 11
2.3 Åtgärder inom grönmjölsproduktionen ............... 12
2.4 Industrins råvarukostnadsutjämning m.m.............. 13
3 Anpassningsåtgärder inom trädgårdssektom infor ett EG-med-
lemskap........................................ 17
3.1 Allmänna utgångspunkter........................ 17
3.2 Åtgärder för att främja produktutveckling m.m.......... 17
3.3 Åtgärder för att minska miljöpåverkan och främja ekologisk
trädgårdsproduktion ........................... 21
4 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
budgetåret 1993/94 ................................. 22
5 Rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen ........... 25
5.1 Allmänna utgångspunkter........................ 25
5.2 Rådgivningen till jordbruket...................... 26
5.3 Rådgivningen till trädgårdsnäringen................. 28
5.4 Lantbruksskolornas roll i fortbildning och rådgivning, m.m. 29
6 Hemställan...................................... 30
7 Anslagsfrågor for budgetåren 1992/93 och 1993/94 ........... 30
8 Beslut ......................................... 33
Bilaga 1 Sammanställning över remissinstanserna beträffande del-
betänkandet (SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda
Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG
- förslag om animaliesektom...................... 34
Bilaga 2 Sammanställning över remissinstanserna beträffande be-
tänkandet (SOU 1992:119) Svensk trädgårdsnäring
- nuläge och utvecklingsmöjligheter................. 35
Bilaga 3 Sammanställning över remissinstanserna beträffande Statens
jordbruksverks rapport (1992:36) Stödet till jordbraket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige 1993/94 ............ 36
Bilaga 4 Sammanställning över remissinstanserna beträffande be-
tänkandet (SOU 1992:99) Rådgivningen inom jordbruket
och trädgårdsnäringen.......................... 37
38
gotab 43229, Stockholm 1993