Regeringens proposition

1992/93:178

om vissa socialförsäkringsfrågor

Prop.

1992/93:178

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 februari 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Könberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att personer som genom smitta vid användning
av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården fått infektion
av HIV ges rätt till avgiftsfria sjukvårdsförmåner i fråga om sjukhus-
vård, tandvård och läkemedel. Samtidigt föreslås att närståendepenning
skall kunna utges för högst 240 dagar vid vård av en sådan HIV-smittad
person.

Vidare föreslås att för period då en försäkrad genomgår medicinsk
behandling eller medicinsk rehabilitering sjukpenning skall kunna utges
med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten även efter den 365:e
dagen i sjukperioden. Som villkor gäller att behandlingen eller rehabili-
teringen har ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan
godkänd behandlingsplan. Vidare läggs förslag fram om en sammanlägg-
ningsregel med innebörd att sjukpenning skall utges med 70 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten om den försäkrade under de senaste 15
månaderna haft sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365 dagar.

I propositionen föreslås också att vissa biståndsarbetare efter tjänst-
göring utom riket som varat längst tre år vid återkomsten till Sverige
skall återfå den sjukpenninggrundande inkomst som gällde för honom
omedelbart före utlandstjänstgöringen. För sådan biståndsarbetare före-
slås vidare att vid bestämmande av rätt till föräldrapenningförmåner får
i vissa avseenden bortses från utlandstjänstgöringen.

På föräldraförsäkringens område föreslås även en ändring av innebörd
att en förälder ges rätt till tillfällig föräldrapenning i form av kontakt-
dagar fr.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 178

På arbetsskadeförsäkringens område föreslås att rätten till arbetsskade-
sjukpenning slopas för personer som är sjukförsäkrade enligt lagen om
allmän försäkring samt att ersättning inte längre skall utges från arbets-
skadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tand-
vård och särskilda hjälpmedel. För den som inte omfattas av sjukförsäk-
ringen enligt lagen om allmän försäkring föreslås dock att ersättning
skall utges från arbetsskadeförsäkringen på samma villkor som den som
är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring. Garantinivån behålls
också för vissa studerande.

I propositionen föreslås i övrigt vissa konsekvensändringar till följd av
förändringar av företagshälsovården, en ändring i 3 kap. 5 § lagen om
allmän försäkring som rör studerande med arbetsskadelivränta samt en
justering av bestämmelserna om basbeloppsuppräkning av livräntor.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993 med undantag av för-
slagen om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa HIV-smittade
vilka avses träda i kraft den 1 juni 1993. Bestämmelserna om beräkning
av livränta föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 1993.

Prop. 1992/93:178

Propositionens lagförslag

Prop. 1992/93:178

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1

dels att 2 kap. 13 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5, 10 och 13 §§, 4 kap. 6, 9 och 10 §§
samt 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 kap. 4 c, 4 d och
5 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §*

För resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande
behandling, som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård enligt 4 §, utges
ersättning enligt grunder som regeringen fastställer. Detsamma gäller
resekostnader i samband med

1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,

2. tandvård som avses i 3 §,

3. besök med anledning av sjuk-
dom hos läkare eller sjukgymnast
inom företagshälsovård, för vilken
bidrag lämnas efter beslut av
yrkesinspektionen,

4. besök med anledning av sjuk-
dom hos läkare inom studerande-
organisationernas hälsovård, för
vilken statsbidrag utbetalas av
högskolestyrelse,

5. konvalescentvård som lämnas
i konvalescenthem som har tagits
upp på förteckning som fastställs
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer,

6. besök för sjukvårdande be-
handling som ges såsom särskild
omsorg enligt lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psy-
kiskt utvecklingsstörda m.fl.,

7. besök för sjukvårdande be-
handling som ges med stöd av
bestämmelserna om den kommunala
hälso- och sjukvården i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),

3. besök med anledning av sjuk-
dom hos läkare inom studerande-
organisationernas hälsovård, för
vilken statsbidrag betalas ut av
högskolestyrelse,

4. konvalescentvård som lämnas
i konvalescenthem som har tagits
upp på förteckning som fastställs
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer,

5. besök för sjukvårdande be-
handling som ges såsom särskild
omsorg enligt lagen (1985:568)
om särskilda omsorger om psy-
kiskt utvecklingsstörda m.fl.,

6. besök för sjukvårdande be-
handling som ges med stöd av
bestämmelserna om den kommunala
hälso- och sjukvården i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1992:1737.

Nuvarande lydelse

8. besök för läkarvård eller
annan sjukvårdande behandling
som ges med stöd av lagen
(1991:1136) om försöksverksam-
het med kommunal primärvård.

Föreslagen lydelse

7. besök för läkarvård eller
annan sjukvårdande behandling
som ges med stöd av lagen
(1991:1136) om försöksverksam-
het med kommunal primärvård.

Prop. 1992/93:178

Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen
fastställer.

3 kap.

4c §

Om den försäkrade under de
närmast föregående 450 dagarna
haft sjukperioder som omfattat
sammanlagt minst 365 dagar, skall
hel sjukpenning för dag utges med
högst 70 procent av den försäkra-
des sjukpenninggrundande inkomst
delad med 365 eller, vid sjukpen-
ningberäkning enligt 10 a §, med
motsvarande arbetstidsfaktor.
Detta gäller till dess 30 dagar
förflutit sedan en sjukperiod av-
slutats utan att en ny sjukperiod
påbörjats.

Vid beräkningen av antalet sjuk-
perioddagar under 450-dagars-
perioden beaktas inte dagar före
ett uppehåll mellan sjukperioder på
mer än 30 dagar.

Högre sjukpenning kan utges
enligt 4 b, 4 d och 7 b §§.

4d §

Den allmänna försäkringskassan
kan efter ansökan av den försäkra-
de besluta att hel sjukpenning för
dag som annars skulle ha utgivits
med 70 procent i stället skall utges
med 80 procent av den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst
delad med 365 eller, vid sjukpen-
ningberäkning enligt 10a§, med
motsvarande arbetstidsfaktor. Ett
sådant beslut får meddelas för en
period när den försäkrade på
grund av sjukdom genomgår medi-
cinsk behandling eller medicinsk
rehabilitering. Som villkor gäller
att behandlingen eller rehabilite-
ringen har ordinerats av läkare
och ingår i en av försäkrings-
kassan godkänd plan.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Beslutet gäller från och med den
dag då ansökan gjordes hos för-
säkringskassan, om inte annat sägs
i beslutet. Beslutet gäller för tid
som anges i beslutet eller, om det
finns särskilda skäl, tills vidare.
Beslutet skall upphävas när vill-
koren enligt första stycket inte
längre är uppfyllda.

5 §3

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en
försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäk-
ringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in-
komst och, om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning,
dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som
avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden
gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenning-
grundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat för-
värvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av be-
tydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med
hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Ändring skall i fall som avses i 1 § fjärde stycket och 12 a § gälla från
och med den första dagen med sjukpenning. Ändring skall i annat fall än
som avses i första stycket a) ske så snart anledning till ändringen upp-
kommit.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än
som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäk-
rade

1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander,

2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning för studierna,

Prop. 1992/93:178

3 Senaste lydelse 1991:1974.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en
arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om
den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt
1 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och
barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som
ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera
det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i
sin vård,

6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår
militär grundutbildning för kvinnor.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjuk-
penninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.
Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att
hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av
enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifråga-
varande förvärvsarbete under utbildningstiden.

För en försäkrad som får sådan
behandling eller rehabilitering som
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och
som under denna tid får livränta
enligt lagen (1976:380)om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande
ersättning enligt en annan författ-
ning skall försäkringskassan, vid
sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen
på en sjukpenninggrundande in-
komst som harfastställts på grund-
val av enbart den inkomst av eget
arbete som den försäkrade kan
antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieupphåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6
när den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill omedelbart
anslutande repetitionsutbildning.

5b §

För en försäkrad som av Svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund,
ett organ som är knutet till ett
sådant samfund eller en svensk
ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet varit sänd till

Prop. 1992/93:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall den
sjukpenninggrundande inkomsten
vid återkomsten till Sverige fast-
ställas till lägst det belopp som
utgjorde hans sjukpenninggrundan-
de inkomst omedelbart före utlands-
resan, om utlandsvistelsen varat
högst tre år. Bestämmelsen i denna
paragraf gäller även den med-
följande maken. Med make likställs
den som utan att vara gift med den
utsände levt tillsammans med
denne, om de tidigare har varit
gifta eller gemensamt har eller har
haft barn.

Prop. 1992/93:178

För de första 14 dagarna i sjuk-
perioden utges sjukpenning som
svarar mot sjukpenninggrundande
inkomst av anställning endast
under förutsättning att den försäk-
rade skulle ha utfört förvärvsar-
bete om han inte hade varit sjuk.
För en försäkrad som avses i 5 §
tredje stycket 1 eller sjätte stycket
skall vad som har sagts nu gälla
även för tid efter de första 14
dagarna av sjukperioden. För
sjukpenningen skall 10 a och
10 b §§ tillämpas.

10 §4

För de första 14 dagarna i sjuk-
perioden utges sjukpenning som
svarar mot sjukpenninggrundande
inkomst av anställning endast
under förutsättning att den försäk-
rade skulle ha förvärvsarbetat om
han inte hade varit sjuk. För en
försäkrad som avses i 5 § tredje
stycket femte eller sjunde stycket
skall vad som har sagts nu gälla
även för tid efter de första 14
dagarna av sjukperioden. För
sjukpenningen skall 10 a och
10 b §§ tillämpas.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs

1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär
semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag,
kan begära att dag då han är oförmögen till arbete på grund av sjukdom
inte räknas som semesterdag,

2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges,

3. ledighet under tid då den försäkrade genomgår sådan utbildning
eller undervisning som anges i 5 § tredje stycket 2 eller uppbär korttids-
studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), och

4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är
anställda inom utbildningsväsendet.

13 §5

Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna för-
säkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit
inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Denna försäk-
ringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva
sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 §.

4 Senaste lydelse 1992:1702.

5 Senaste lydelse 1992:1277.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 2 kap. 13 §
tillämpas även i fråga om sjukpen-
ning. Vid tillämpning av 2 kap.
13 § andra stycket skall hänsyn
inte tas till särskild sjukpenning
enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd.

Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i fråga om fortidspension tillämpas
även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, om han hade
haft rätt till folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap.

Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga,
efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, er-
hållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, far den allmänna försäk-
ringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.

Prop. 1992/93:178

4 kap.

6 §6

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp mot-
svarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om
föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över
garantinivån.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för vaije
barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garanti-
nivån.

Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90
dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt
femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

När föräldrapenning enligt andra
- fjärde styckena skall utges med
belopp motsvarande förälderns
sjukpenning, skall beräkningen
ske enligt 3 kap. med undantag av
5 § fjärde - sjätte styckena samt
10 a och 10 b §§. Därvid skall
dock föräldrapenning för dag
beräknas efter 90 procent av den
fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365, och
även utges för den första dagen.

När föräldrapenning enligt andra
- fjärde styckena skall utges med
belopp motsvarande förälderns
sjukpenning, skall beräkningen
ske enligt 3 kap. med undantag av
5 § fjärde - sjunde styckena samt
10 a och 10 b §§. Därvid skall
dock föräldrapenning för dag
beräknas efter 90 procent av den
fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365, och
även utges för den första dagen.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra - fjärde styckena skall, om
förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 §
tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas
lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde
innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen
inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från för-
värvsarbete för vård av barn. Ar kvinnan gravid på nytt vid utgången av
denna tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds
barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättnings-
vis beräknas på motsvarande sätt.

6 Senaste lydelse 1992:1702.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 §7

Som villkor for rätt till föräldrapenning gäller att föräldern har varit
inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd
närmast före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas.

Villkoret om inskrivning hos försäkringskassa eller om försäkring för
viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket anses uppfyllt om det har be-
rott på åldersregeln i 1 kap. 4 § att villkoret inte har kunnat uppfyllas.
Motsvarande gäller om föräldern inte har varit inskriven eller inte har
varit försäkrad för viss sjukpenning, men skulle ha varit det om kassan
känt till samtliga förhållanden.

När det skall bestämmas om
villkoret om inskrivning hos för-
säkringskassa eller om försäkring
för viss sjukpenning enligt 6 §
andra stycket är uppfyllt för en
försäkrad som avses i 3 kap.
5 b §, får bortses från tiden för
utlandsvistelsen under förutsätt-
ning att den varat högst tre år.

Prop. 1992/93:178

10 §8

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn,
som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsar-
bete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut-
sättning att sistnämnda bam omfattas av bestämmelserna om tillfällig
föräldrapenning.

För vård av ett bam vars levnadsålder understiger 240 dagar utges
tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av
barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För
vård av ett bam som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldra-
penning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapen-
ning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om bamet vårdas på
sjukhus.

En förälder till barn som fyllt
fyra år har, till och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller tolv år, rätt till tillfällig
föräldrapenningäven när föräldern
avstår från förvärvsarbete i sam-
band med föräldrautbildning,
besök i barnets skola eller besök i
förskole- eller fritidsverksamhet
inom samhällets barnomsorg i
vilken bamet deltar (kontakt-
dagar).

En förälder har rätt till tillfällig
föräldrapenning från och med det
kalenderår under vilket barnet
fyller fyra år till och med det
kalenderår under vilket bamet
fyller tolv år även när föräldern
avstår från förvärvsarbete i sam-
band med föräldrautbildning,
besök i barnets skola eller besök i
förskole- eller fritidsverksamhet
inom samhällets barnomsorg i
vilken bamet deltar (kontakt-
dagar).

7 Senaste lydelse 1985:87.
s Senaste lydelse 1992:275.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår
från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid
förlossningen, biträda i hemmet eller vårda bam. Motsvarande gäller i
tillämpliga delar för en fader vid adoption av bam, om bamet inte fyllt
tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett bam i avsikt att
adoptera det.

Prop. 1992/93:178

21 kap.

1 f

Den som är inskriven hos en allmän försäkringskassa, men inte är
försäkrad för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första
stycket 3, uppgår till garantinivån enligt 4 kap. 6 §, skall kunna genom
frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjuk-
penningtillägg.

Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig
för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst till garanti-
nivån enligt 4 kap. 6 §. Den som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap.
1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg, som tillsammans med den
sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 3
uppgår till lägst 20 kronor och högst till garantinivån.

En frivillig försäkring påverkas
inte av att den försäkrades sjuk-
penning enligt 3 kap., under där
angivna förutsättningar, beräknas
med tillämpning av 5 § femte
stycket eller 10 a eller 10 b §
nämnda kapitel.

En frivillig försäkring påverkas
inte av att den försäkrades sjuk-
penning enligt 3 kap., under där
angivna förutsättningar, beräknas
med tillämpning av 5 § sjätte
stycket eller 10 a eller 10 b §
nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av
3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällan-
de karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under
55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av
den månad då den försäkrade böljar uppbära hel förtids- eller ålders-
pension.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sjukpenning och föräldrapenning för tid före den
dagen. Vid tillämpning av 3 kap. 4 c § bortses från tid före den 1 juli
1992.

9 Senaste lydelse 1992:1702.

10

2 Förslag till

Lag om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa
HIV-smittade

Härigenom föreskrivs följande.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas på en person som vid behandling av honom eller
henne inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion av HIV
(humant immunbristvirus) genom smitta vid användning av blod eller
blodprodukter.

Lagen tillämpas även på den som fått infektion av HIV genom smitta
av en sådan person, om de är eller varit gifta med varandra eller sam-
manbott med varandra under äktenskapsliknande förhållanden och om
smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infek-
tion.

Förmåner enligt lagen ersätts av sjukförsäkringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

2 §

När en smittad person får sjukhusvård på grund av sjukdom skall av-
gift enligt 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring inte tas
ut.

3 §

Patientavgift skall inte tas ut av en smittad person som får tandvård
som ersätts enligt 2 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

4 §

En smittad person har rätt att på apotek utan kostnad få läkemedel för
vilka recept har utfärdats av läkare eller tandläkare.

5 §

I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
finns bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet för en närstående
som vårdar en smittad person.

Prop. 1992/93:178

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1993.

11

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs att 4, 6 och 8 §§ lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4

En närstående som vårdar någon
som är svårt sjuk har rätt till
ersättning för tid då han avstår
från förvärvsarbete i samband
med vården.

§’

En närstående som vårdar någon
som är svårt sjuk har rätt till
ersättning för tid då han avstår
från förvärvsarbete i samband
med vården. En närstående har
rätt till ersättning då han vårdar
någon som vid behandling av
honom inom den svenska hälso-
och sjukvården har fått infektion
av HIV (humant immunbristvirus)
genom smitta vid användning av
blod eller blodprodukter. Detta
gäller även om den som vårdas fått
infektion av HTV genom smitta av
en sådan person, om de är eller
varit gifta med varandra eller
sammanbott under äktenskapslik-
nandeförhållanden och om smittan
ägt rum innan den först smittade
fått kännedom om sin infektion.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver
studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsar-
bete vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, i
den mån vårdaren går miste om löneförmånerna.

Ersättning utges för högst 30
dagar sammanlagt för vaije person
som vårdas.

Ersättning beräknas för hela den
tid som förmånen avser emligt
3 kap. 10 a § lagen (1962:381)
om allmän försäkring när ersätt-
ningen utges på grundval av sjuk-

§

Ersättning utges för högst 240
dagar sammanlagt för vård av
person som avses i 4 § första
stycket andra och tredje meningar-
na och för högst 30 dagar sam-
manlagt för vaije annan person
som vårdas.

§

Ersättning beräknas för hela den
tid som förmånen avser enligt
3 kap. 10 a § lagen (1962:381)
om allmän försäkring när ersätt-
ningen utges på grundval av sjuk-

1 Senaste lydelse 1992:274.

12

Nuvarande lydelse
penninggrundande inkomst av
anställning och enligt 10 b §
nämnda kapitel när den utges på
grundval av sjukpenninggrundande
inkomst av såväl anställning som
annat förvärvsarbete. I fall som
avses i 3 kap. 5 § femte stycket
samma lag beräknas ersättningen
dock inte på grundval av den
sjukpenninggrundande inkomst
som följer av första - tredje
styckena i den paragrafen.

Föreslagen lydelse
penninggrundande inkomst av
anställning och enligt 10 b §
nämnda kapitel när den utges på
grundval av sjukpenninggrundande
inkomst av såväl anställning som
annat förvärvsarbete. I fall som
avses i 3 kap. 5 § sjätte stycket
samma lag beräknas ersättningen
dock inte på grundval av den
sjukpenninggrundande inkomst
som följer av första - tredje
styckena i den paragrafen.

Prop. 1992/93:178

Ersättning som utges på grundval av enbart inkomst av annat förvärvs-
arbete beräknas enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäk-
ring.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 4 och 6 §§ den 1 juni 1993 och i
övrigt den 1 juli 1993.

13

4 Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följ-
ande lydelse.

Prop. 1992/93:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §'

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets-
skada,

2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
bam, m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt
3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för
vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för vaije bam,
eller vid flerbamsbörd sammanlagt, icke överstiger 120 dagar eller för
ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig
föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10 och 11 §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagar-
en är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudie-
bidrag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller
om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verk-
samhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänande-
året icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av sådan i 27 § vämpliktslagen (1941:967) eller
med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är
beredskapsövning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning,
eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån från-
varon under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar,

6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då
civil försvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid
försvarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstig-
er 60 dagar,

7. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svensk-
undervisning för invandrare, eller

8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård.

8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.

1 Senaste lydelse 1991:1114.

14

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Prop. 1992/93:178

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1993. De nya bestämmelserna
tillämpas vid beräkning av semesterlön för tid från och med den 1 april
1993. Semesterlön som intjänats före ikraftträdandet skall dock inte
minskas.

15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Visar någon att han i den omfatt-
ning som anges i andra stycket
har köpt prisnedsatta eller andra
läkemedel som avses i 3 § eller
har erlagt patientavgift för läkar-
vård eller annan sjukvårdande
behandling som avses i 2 kap. 2
och 5 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller för mot-
svarande vård eller behandling
som erhållits inom företagshälso-
vård, för vilken bidrag lämnas
efter beslut av yrkesinspektionen,
är han befriad från att därefter
betala för utskrivna läkemedel.
Befrielsen gäller under den tid
som återstår av ett år, räknat från
det första vårdtillfället, behand-
lingstillfället eller läkemedels-
inköpet.

Visar någon att han i den omfatt-
ning som anges i andra stycket
har köpt prisnedsatta eller andra
läkemedel som avses i 3 § eller
har erlagt patientavgift för läkar-
vård eller annan sjukvårdande
behandling som avses i 2 kap. 2
och 5 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring, är han befriad
från att därefter betala for utskriv-
na läkemedel. Befrielsen gäller
under den tid som återstår av ett
år, räknat från det första vårdtill-
fället, behandlingstillfället eller
läkemedelsinköpet.

För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att prisnedsatta läke-
medel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst
1 600 kronor. Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett
landsting har beslutat att för sin del tillämpa ett lägsta belopp som
understiger 1 600 kronor, skall i stället det beloppet gälla för kostnads-
befrielse enligt första stycket för den som är bosatt inom landstinget
respektive kommunen.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera bam under 16 år i sin
vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtill-
fällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt
uppgår till vad som sägs i andra stycket.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även
för bam som under denna tid fyller 16 år.

Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har
varit gift eller har eller har haft bam med föräldern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

1 Senaste lydelse 1992:1693.

16

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring1

dels att 3 kap. 4-6 och 8 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 1, 4 och 9 §§ skall utgå,

dels att 3 kap. 1 - 3, 7, 9 och 10 §§, 6 kap. 2 och 4 §§ och 8 kap. 3
och 4 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följ-
ande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:178

3 1
1

Ar den skadade sjukförsäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, har han vid arbets-
skada rätt till samma förmåner
från sjukförsäkringen som vid
annan sjukdom under en tid av
180 dagar efter det att skadan
inträffade, dock längst till dess
skadan medför rätt till livränta
eller rätten till sjukpenning upphör
enligt 3 kap. 3 § andra meningen
nämnda lag (samordningstid).

2

Är någon som avses i 1 § ej
berättigad till sjukpenning från
sjukförsäkringen eller är den
skadade ej sjukförsäkrad enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, har han vid arbetsskada
rätt till förmåner från arbetsskade-
försäkringen i enlighet med vad
som skulle ha utgått om 2, 3 och
22 kap. lagen om allmän försäk-
ring hade varit tillämpliga på
honom. Sjukpenning utgår dock ej
till den som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket denna lag och ej

1 Lagen omtryckt 1977:264.

Senaste lydelse av

3 kap. 4 § 1990:163.

3 kap. 5 § 1992:1704.

3 kap. 5 a § 1991:1049.

3 kap. 5 b § 1988:1538.

3 kap. 5 c § 1989:220.

3 kap. 5 d § 1990:158.

3 kap. 6 § 1991:1049.

3 kap. 8 § 1991:1642.

2 Senaste lydelse 1991:1978.

3 Senaste lydelse 1991:1042.

r

Är den skadade sjukförsäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, har han vid arbets-
skada rätt till samma förmåner
från sjukförsäkringen som vid
annan sjukdom.

Är någon som avses i 1 § inte
berättigad till sjukpenning från
sjukförsäkringen eller är den
skadade inte sjukförsäkrad enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, har han vid arbetsskada
rätt till förmåner från arbetsskade-
försäkringen i enlighet med vad
som skulle ha utgått om 2, 3 och
22 kap. lagen om allmän försäk-
ring hade varit tillämpliga på
honom. Sjukpenning utgår dock
inte till arbetstagare som enligt
3 kap. 16 § första stycket lagen

2 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 178

17

Nuvarande lydelse

heller till arbetstagare som enligt
3 kap. 16 § första stycket lagen
om allmän försäkring har undan-
tagits från rätt till sjukpenning vid
sjukdom.

2 a

Föreslagen lydelse

om allmän försäkring har undan-
tagits från rätt till sjukpenning vid
sjukdom.

Prop. 1992/93:178

I den mån ersättning ej utgår
enligt 1 eller 2 § ersätter arbets-
skadeförsäkringen nödvändiga
kostnader under samordningstiden
för

1. sjukvård utom riket,

2. tandvård,

3. särskilda hjälpmedel.

7

Medför arbetsskada som har
föranlett livränta enligt 4 kap. på
nytt sjukdom, har den försäkrade
rätt till sjukpenning, om sjuk-
domen sätter ned hans kvarstående
förmåga att skaffa sig inkomst
genom arbete. Därvid skall 5 -
6 §§ gälla i tillämpliga delar.

i §

För en försäkrad som avses i
1 kap. 1 § andra stycket eller som
i annat fall genomgår yrkesutbild-
ning när skadan inträffar utges
sjukpenning från arbetsskadeför-
säkringen vid sjukdom som efter en
tid av 180 dagar efter det att
skadan inträffade sätter ned den
försäkrades förmåga att skaffa sig
inkomst genom arbete med minst
en jjärdedel.

Sjukpenning enligt denna para-
graf utges på grundval av den
försäkrades livränteunderlag som
anges i 4 kap. 9-11 §§ och beräk-
nas enligt 3 kap. och 22 kap. lagen
(1962:381)om allmän försäkring.

Sjukpenningen utges dock endast

1 den män ersättningen överstiger
den sjukpenning den försäkrade är
berättigad till enligt 1 eller 2 §.

§

I den mån ersättning inte utges
enligt 1 eller 2 § ersätter arbets-
skadeförsäkringen nödvändiga
kostnader för

1. sjukvård utom riket,

2. tandvård,

3. särskilda hjälpmedel.

§4

Medför en arbetsskada som har
föranlett livränta enligt 4 kap. på
nytt sjukdom, har den försäkrade
rätt till sjukpenning enligt 1 -

2 a §§, om sjukdomen sätter ned
hans kvarstående förmåga att
skaffa sig inkomst genom arbete.

4 Senaste lydelse 1987:225.

18

Nuvarande lydelse

Prop. 1992/93:178

Föreslagen lydelse

Ersättningför tandvård enligt 3 §
utges under förutsättning att tand-
vården lämnas inom den offentliga
vården eller av tandläkare som är
ansluten till sjukförsäkringen
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

9 §5

Läkarvård och tandvård inom
riket bekostas av arbetsskadeför-
säkringen under forutsättning att
den lämnas inom den offentliga
vården eller av läkare eller tand-
läkare som är ansluten till sjukför-
säkringen enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller är
verksam vid företagshälsovårds-
enhet som uppbär ersättning från
det särskilda konto som anges i
4 kap. 8 § första stycket lagen
(1981:691)om socialavgifter.

10 §6

I kostnad för vård m.m. enligt 3 I kostnad för vård m.m. enligt
eller 4 § inräknas nödvändiga 3 § räknas in nödvändiga utgifter
utgifter för resor.                     för resor.

Är den skadade inte sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring har han rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen för
resekostnader i samband med konvalescentvård i enlighet med vad som
skulle ha utgetts om 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring hade varit
tillämplig på honom.

6 kap.

2 §

Fastställd livränta anknytes till En fastställd livränta anknyts till
basbeloppet och omräknas vid det basbelopp som gällde vid den
förändring av detta.                   tidpunkt från vilken livräntan första

gången utges. Livräntan räknas om
när basbeloppet ändras.

Försäkrad som på anmodan av
allmän försäkringskassa eller med
dess samtycke avhåller sig från
arbetet i syfte att förebygga att
arbetsskada uppstår, återuppstår
eller förvärras har rätt att under
tiden få skälig ersättning från
arbetsskadeförsäkringen, motsva-
rande högst hel sjukpenning.

En försäkrad som på anmodan
av allmän försäkringskassa eller
med dess samtycke avhåller sig
från arbetet i syfte att förebygga
att en arbetsskada uppstår, åter-
uppstår eller förvärras, har rätt att
under tiden få skälig ersättning
från arbetsskadeförsäkringen,
motsvarande högst hel sjukpen-
ning enligt bestämmelserna i
3 kap. 1 - 2 a §§.

J Senaste lydelse 1985:325.

6 Senaste lydelse 1990:163.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

3 f

Den allmänna försäkringskassa som avses i 2 § första stycket skall så
snart det kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut. Denna
försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att be-
stämma ersättningen. Beträffande ersättning till arbetstagare hos staten
gäller särskilda bestämmelser som meddelas av regeringen.

Frågan om den försäkrade har
ådragit sig en arbetsskada skall
endast prövas i den mån det be-
hövs för att bestämma ersättning
enligt denna lag.

Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring
om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i fråga om
ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla omedelbart, om ej
annan föreskrivs i beslutet eller bestäms av den myndighet som har att
pröva beslutet.

Prop. 1992/93:178

4 §8

Ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkom-
men fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd
av annat än olycksfall och ärende angående särskild efterlevandelivränta
skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen
får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäk-
ringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte
angår livränta till den försäkrade eller särskild efterlevandelivränta.

Omprövning av beslut skall
göras av socialförsäkringsnämnd,
om beslutet har fattats av tjänste-
man och gäller

1. fråga enligt 3 kap. 5 § om
eller i vilken utsträckning den
försäkrades sjukdom sätter ned
hans förmåga att skaffa sig in-
komst genom arbete,

2. fråga som avses i 6 kap. 5 §,
eller

3. beslut som tjänsteman fattat
med stöd av föreskrifter av rege-
ringen enligt första stycket.

Omprövning av beslut skall
göras av socialförsäkringsnämnd,
om beslutet har fattats av tjänste-
man och gäller

1. fråga som avses i 6 kap. 5 §,
eller

2. beslut som tjänsteman fattat
med stöd av föreskrifter av rege-
ringen enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om ersättning som
avser tid före den dagen. Bestämmelserna i 8 kap. 3 § andra stycket
tillämpas inte på beslut som fattats före ikraftträdandet. De nya bestäm-
melserna i 6 kap. 2 § tillämpas på beslut som fattats från och med den
1 januari 1993.

7 Senaste lydelse 1983:1065.

8 Senaste lydelse 1991:1978.

20

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 10, 11, 13 och 16 §§ lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:178

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10

Ersättning enligt denna lag utgår
vid sjukdom, bestående nedsätt-
ning av arbetsförmågan och döds-
fall. Därvid har 3 kap. 4 - 10 §§
och 4-6 kap. lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring motsva-
rande tillämpning, om ej annat
följer av 11 - 14 §§ denna lag.

11

Sjukvårdsersättning utgår endast
motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta utgår
ej under skyddstiden. Sjukpenning
utgår ej i något fall för den dag då
skadan inträffade.

§

Ersättning enligt denna lag utges
vid sjukdom, bestående nedsätt-
ning av arbetsförmågan och döds-
fall. Därvid tillämpas 3 kap. 1 -
3, 7, 9 och 10 §§ och 4-6 kap.
lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring, om inte annat följer av
11 - 14 §§ denna lag.

§

i den mån staten ej tillhandahåller

Sjukpenning och livränta enligt
denna lag utges inte under skydds-
tiden. Sjukpenning utges inte i
något fall för den dag då skadan
inträffade.

13 §'
Den som avses i 1 § första stycket 1 har rätt till särskild sjukpenning,
om han under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repeti-
tionsutbildning har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter
ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en
fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har ådragits under utryck-
ningsmånaden eller månaden efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap.
10 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 a-
5 c §§ lagen (1976:380)om arbets-
skadeförsäkring skall inte tilläm-
pas i fråga om den särskilda sjuk-
penningen.

Om den som har rätt till särskild
sjukpenning samtidigt har rätt till
annan ersättning enligt denna lag,
sjukpenning enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring eller sjuk-
penning enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

Hel särskild sjukpenning utgör
för dag 80 procent av ersättnings-
underlaget, delat med 365.

Om den som har rätt till särskild
sjukpenning samtidigt har rätt till
annan ersättning enligt denna lag,
sjukpenning enligt lagen om
arbetsskadeförsäkring eller sjuk-
penning enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

1 Senaste lydelse 1991:468.

21

Nuvarande lydelse

utges den särskilda sjukpenningen
endast i den män den är högre.
För den period sjukpenning har
beräknats med tillämpning av
3 kap. 5 a - 5 c §§ lagen om
arbetsskadeförsäkring eller 3 kap.
10 - 10 b §§ lagen om allmän
försäkring utges den särskilda
sjukpenningen endast i den mån
den är högre för sådan period.

Föreslagen lydelse

utges den särskilda sjukpenningen
endast i den mån den är högre.
För den period sjukpenning har
beräknats med tillämpning av
3 kap. 10 - 10 b §§ lagen om
allmän försäkring utges den sär-
skilda sjukpenningen endast i den
mån den är högre för sådan
period.

Prop. 1992/93:178

16 §

Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
angående anmälan om skada, bestämmande och utbetalning av ersätt-
ning, uppgiftsskyldighet, ansvar och besvär m.m. gäller i tillämpliga
delar i ärende enligt denna lag.

Bestämmelserna i 8 kap. 3 §
andra stycket lagen om arbets-
skadeförsäkring gäller inte i
ärende enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter skall fort-
farande tillämpas i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdan-
det.

22

8 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som för-
värvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut-
färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri
eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till
högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som
utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till
någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst-
göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade-
skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning,
vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan
försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skatte-
pliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av liv-
ränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så
ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser
förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapital försäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som
motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet
inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom,
dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan
byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpe-
skilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egen-
domen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av närings-
verksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig
intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för
premie icke förelegat;

Prop. 1992/93:178

2 Senaste lydelse 1992:1597.

23

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;

stipendier för mottagarens utbildning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma
lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för vaije månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension
efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pension-
en avser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till bam enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum
angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan
del av barnpension som inte är skattepliktig;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;

kon tantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

Prop. 1992/93:178

handikappersättning enligt 9 kap.

2 och 3 §§ lagen om allmän för-
säkring, sådan del av vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma
lag som utgör ersättning för mer-
kostnader, ersättning för mer-
utgifter för resor enligt 3 kap.
7 a § samma lag eller enligt

3 kap. 5 d § lagen om arbetsskade-
försäkring eller 10 § lagen om
statligt personskadeskydd, särskilt
pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensions-
tillägg till folkpension för lång-
varig vård av sjukt eller handi-
kappat bam samt hemsjukvårds-
bidrag och hemvårdsbidrag, som
utgår av kommunala eller lands-
tingkommunala medel till den
vårdbehövande;

handikappersättning enligt 9 kap.
2 och 3 §§ lagen om allmän för-
säkring, sådan del av vårdbidrag
enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma
lag som utgör ersättning för mer-
kostnader, ersättning för mer-
utgifter för resor enligt 3 kap.
7 a § samma lag, särskilt pensions-
tillägg enligt lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folk-
pension för långvarig vård av ett
sjukt eller handikappat bam samt
hemsjukvårdsbidrag och hem-
vårdsbidrag, som utges av kom-
munala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;

24

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
bam;

bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående
med bam;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hittelön samt ersättning till den som i särkilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller moders-
mjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om
vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp
avrundat till närmaste hundratal kronor:

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit
från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxe-
ring, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för
vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett be-
skattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1
och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbörds-
lagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 50 §
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 §
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-
ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk-
ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av
anvisningarna till 22 §.

Prop. 1992/93:178

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.

25

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1992:1572) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter1
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:178

Nuvarande lydelse

l.2 Denna lag träder i kraft den
1 januari 1993.

2.  Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter
som avser tid före ikraftträdandet.

3. Utan hinder av 2 kap. 1 §
skall sjukförsäkringsavgiften för
år 1993 utgöra 8,27 procent.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1993.

2.  Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter
som avser tid före ikraftträdandet.

3. Utan hinder av 2 kap. 1 §
skall sjukförsäkringsavgiften för
år 1993 utgöra 8,27 procent.

4. Omfattar ett beskattningsår tid
såväl före som efter utgången av
år 1992 skall, om den avgifts-
skyldige inte visar annat, så stor
del av beskattningsårets inkomst
anses hänförlig till tiden före ut-
gången av år 1992 som svarar mot
förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller före
utgången av år 1992 och hela
beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Punkten 4 tillämpas i fråga
om avgifter som avser år 1993.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1992:1707.

26

Socialdepartementet

Prop. 1992/93:178

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Könberg

Proposition om vissa socialförsäkringsfrågor

1 Inledning

I detta lagstiftningsärende behandlar jag frågor om avgiftsfria sjukvårds-
förmåner och förlängd tid för närståendevård för vissa HIV-smittade.

Jag behandlar också vissa frågor som uppkommit i anslutning till de
förändringar i sjukförsäkringen som träder i kraft den 1 april 1993
(prop. 1992/93:31 bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157).

Andra frågor som behandlas är sjukpenninggrundande inkomst och rätt
till föräldrapenning för biståndsarbetare samt slopande av rätten till
arbetsskadesj ukpenning.

Vidare tar jag upp konsekvensändringar till följd av förändringar av
företagshälsovården, en ändring av 4 kap. 10 § lagen om allmän försäk-
ring såvitt avser tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar, en
ändring i 3 kap. 5 § samma lag som rör studerande med arbetsskadeliv-
ränta samt en justering av bestämmelserna om beräkning av livräntor.

Frågorna har beretts inom Socialdepartementet. Under beredningsar-
betetet har synpunkter inhämtats från Riksförsäkringsverket och Social-
styrelsen. Vidare har flera arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer fått
tillfälle att lämna synpunkter.

2 Avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa
HIV-smittade

2.1 Bakgrund

I början av 1980-talet smittades närmare 200 personer av HIV genom
blodtransfusion och s.k. faktorkoncentrat som de behandlats med inom
den svenska hälso- och sjukvården.

27

Ersättning till de smittade har vid olika tillfällen utgetts från Patientför-
säkringen respektive Läkemedelsförsäkringen som reglerar behandlings-
skador och läkemedelsskador enligt försäkringsavtal med sjukvårds-
huvudmännen och läkemedelsindustrin. Ersättningarna från försäkringar-
na har beräknats efter i huvudsak skadeståndsrättsliga principer och har
omfattat såväl ekonomisk som ideell ersättning.

Ar 1986 erbjöds de smittade ett engångsbelopp som ersättning för de
följder som påvisandet av antikroppar mot HIV hade medfört. Beloppet
skulle utges oavsett om symtom på HIV-infektion utvecklats eller inte.
Ersättningens storlek var åldersrelaterad och uppgick för en 30-åring till
75 000 kronor (i dagens penningvärde ca 126 000 kronor) och för en
50-åring med 50 000 kronor. Någon individuell bedömning gjordes inte.

Efter starka önskemål från de smittade erbjöd respektive försäkring
dem några år senare ett engångsbelopp som en förskottering av den
ersättning som de smittade beräknades komma att ha rätt till enligt för-
säkringsvillkoren. Beloppen räknades fram i samarbete med företrädare
för de smittade. Överenskommelsen reglerades i ett avtal mellan respek-
tive försäkring och vaije smittad. I enlighet med dessa avtal erhöll de
transfusionssmittade år 1989 ett engångsbelopp om 145 000 kronor (i
dagens penningvärde ca 186 000 kronor) oavsett ålder. De blödarsjuka
valde att låta personer som ännu inte insjuknat och antingen var under
35 år eller sammanboende eller hade vård om minderårigt bam få ett
högre belopp, 160 000 kronor (i dagens penningvärde ca 207 000 kro-
nor). Övriga som inte insjuknat fick 145 000 kronor. De som redan
insjuknat i AIDS och påbörjat en skadereglering enligt försäkringens
villkor fick ett engångsbelopp på 100 000 kronor.

I beloppet ingick följande poster

- sveda och värk

- inkomstbortfall/risker under tid från infektionstillfälle fram till
AIDS-diagnos

- kostnader för resor, medicin, läkarbesök, m.m.

- ökade tandvårdskostnader

- olägenhetsersättning under HIV-tid.

Inkomstförluster förorsakade av att den smittade erhållit sjukbidrag
eller förtidspension innefattades inte i den överenskomna ersättningen
och inte heller ersättning för begravningskostnader och underhållsersätt-
ning till efterlevande. Dessa förluster regleras av försäkringarna när de
blir aktuella i vaije enskilt fall.

I februari 1991 beslöt respektive försäkring - sedan Kommittén om
ideell skada (Ju 1989:01) utrett hur ersättningar bör beräknas för person-
skador där skadefölj derna är särpräglade - att utbetala ytterligare
100 000 kronor (i dagens penningvärde ca 108 000 kronor) var till de
smittade. Under samma månad beslöt även regeringen att ex gratia ut-
betala 100 000 kronor var till de smittade på grund av de särskilda för-
hållanden som gäller för de personer som blivit HIV-smittade inom
sjukvården genom blodtransfusion eller genom faktorkoncentrat.
Härigenom ansågs de smittade ha fått kompensation enligt vad som
gäller för ett s.k. mindre maximalfall i enlighet med vad Kommittén om

Prop. 1992/93:178

28

ideell skada rekommenderar. Ett mindre maximalfall ersätts idag med Prop. 1992/93:178
460 000 kronor.

De smittade har framfört krav på ytterligare skadestånd motsvarande
ett belopp om 15 000 kronor skattefritt i månaden. Dessutom har krav
framställts om fri sjukvård, fria mediciner, fri tandvård, möjlighet för
anhöriga att vårda den smittade utan att förlora inkomst samt ytterligare
efterlevnadsersättning.

2.2 Rätt till avgiftsfria sjukvårdsförmåner samt förlängd tid
för närståendevård

Mitt förslag: De personer som genom smitta vid användning av
blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården har fått
infektion av HIV ges rätt till avgiftsfria sjukvårdsförmåner i fråga
om sjukhusvård, tandvård och läkemedel.

Vidare görs ett tillägg i bestämmelserna om ersättning och ledig-
het för närståendevård som innebär att närståendepenning skall
kunna utges för högst 240 dagar vid vård av en sådan HIV-
smittad person.

Skälen för mitt förslag: Men hänsyn till den mycket speciella livs-
situationen för ifrågavarande personer är det enligt min uppfattning
rimligt att de under återstoden av livet befrias från att betala avgifter för
sjukvård, tandvård och läkemedel. Vidare anser jag att reglerna för en
närstående att vårda en sjuk person inom denna grupp med ersättning i
form av närståendepenning bör vara mer generösa än de gällande regler-
na medger i fråga om vårdperiodens längd. Jag föreslår därför att ersätt-
ning för vård av en person inom denna grupp bör kunna utges för 240
dagar. Eftersom ersättningen normalt utges för dag då den anhörige
annars skulle ha förvärvsarbetat bör detta motsvara ett års vårdtid.
Något krav på sjukdomens svårighetsgrad behöver inte ställas i dessa
fall.

Enligt vad jag inhämtat har Landstingsförbundets styrelse den
28 januari 1993 beslutat att rekommendera sjukvårdshuvudmännen att
inte ta ut avgifter för sjukhusvård eller för öppenvård för denna kategori
HIV-smittade. Rekommendationen gäller också fria sjukresor. Jag utgår
från att huvudmännen kommer att följa denna rekommendation.

Avgiftsfrihet i öppenvård bör även omfatta besök hos privatpraktise-
rande läkare och sjukgymnaster med försäkringsanslutning. För de per-
soner i gruppen som är förtids- eller ålderspensionerade bör vid sjukhus-
vård något avdrag på utgående pensionsförmåner inte göras.

Den föreslagna ordningen med avgiftsfrihet för tandvård, läkemedel
och sjukhusvård för förtids- eller ålderspensionärer bör enligt min be-
dömning lagregleras. Jag föreslår därför att en särskild lag utfärdas med
sådant innehåll. Ändring bör även göras i lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närståendevård. För att minska risken att denna

29

utvidgning av ledigheten ökar belastningen på den enskilde arbetsgivaren
föreslås dessutom införande av ett tillägg i 17 § semesterlagen
(1977:480) vilket innebär att ledigheter över 45 dagar per år i samband
med närståendevård inte skall vara semesterlönegrundande.

Vad gäller utformningen av de administrativa rutinerna för avgifts-
befrielse för sjukvård, tandvård och läkemedel för denna begränsade
grupp bör regeringen eller efter regeringens bemyndigande Riksförsäk-
ringsverket utfärda verkställighetsföreskrifter till den nya lagen. Samråd
bör därvid kunna äga rum förslagsvis med Landstingsförbundet och
Apoteksbolaget.

Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juni
1993.

Prop. 1992/93:178

3 Företagshälsovård

Mitt förslag: Med anledning av att det generella statsbidraget till
företagshälsovården avskaffats genom beslut av riksdagen görs
vissa konsekvensändringar i lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Skälen för mitt förslag: Genom beslut av riksdagen under våren 1992
har det generella statsbidraget till företagshälsovården avskaffats fr.o.m.
år 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU12, rskr.
1991/92:251). Den sjukvård som lämnas inom företagshälsovården bör
härigenom inte längre jämställas med den av samhället i övrigt finansie-
rade öppna hälso- och sjukvården i olika avseenden.

Av detta följer att läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som
lämnas av läkare eller sjukgymnaster vilka är anställda av eller har avtal
med företagshälsovård jämställs med övrig oreglerad privatvård under
förutsättning att vårdgivaren inte är ansluten till den allmänna sjukför-
säkringen eller har vårdavtal med sjukvårdshuvudmannen.

Förändringen påverkar de delar av socialförsäkringssystemet som har
haft en koppling till sjuk- och hälsovården inom företagshälsovården,
trots att denna verksamhet i övrigt varit avskild från den allmänna sjuk-
försäkringens ersättningssystem sedan den 1 januari 1986. Det gäller
bestämmelser om avgifter för läkarvård och tandvård vid arbetsskada,
högkostnadsskydd samt sjukresor.

Av vad jag nyss anfört följer att det på nämnda områden krävs kon-
sekvensändringar inom berörda delar av socialförsäkringen som innebär
att återstående bestämmelser med anknytning till företagshälsovården
slopas.

Jag vill i detta sammanhang understryka att de föreslagna ändringarna
inte påverkar den gällande ordningen i fråga om remisser från företags-
läkare till röntgen- och laboretorieundersökningar. Det innebär således

30

att en läkare vid företagshälsovård som avses i 3 kap. 2 § arbetsmiljö-
lagen även fortsättningsvis på sjukförsäkringens bekostnad skall kunna
remittera en patient till sådana undersökningar hos sjukvårdshuvudmän-
nen och vad gäller laboratorieundersökningar till Statens bakteriologiska
laboratorium (fr.o.m. den 1 juli 1993 Smittskyddsinstitutet). Det är
också min förhoppning att - oavsett den föreslagna konsekvensändringen

1 fråga om ersättning för sjukresor - sådan ersättning ändå skall kunna
lämnas vid remiss från företagsläkare i vissa fall genom lokala överens-
kommelser mellan företagshälsovård och sjukvårdshuvudman.

Sammanfattningsvis innebär detta att föreskrifterna i fråga om företags-
hälsovård i 3 kap. 9 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, i

2 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i 7 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. bör slopas.

Jag har i detta ärende samrått med chefen för Arbetsmarknads-
departementet.

Prop. 1992/93:178

4 Sjukersättning vid långvarig sjukskrivning

4.1 Bakgrund

Riksdagen har efter förslag av regeringen (prop. 1992/93:31, bet.
1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157) nyligen fattat beslut om införande av
en karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen fr.o.m. den 1 april
1993. Samtidigt beslöts att sjukpenning skall utges med 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för de två första dagarna efter karens-
dagen och 80 % för tid därefter t.o.m. den 365:e dagen i sjukperioden.
Fr.o.m. den 366:e dagen skall sjukpenning utges med 70 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Bestämmelsen om en sänkt kompensa-
tionsgrad till 70 % tillämpas dock först fr.o.m. den 1 juli 1993. För de
första 90 dagarna i sjukperioden gäller som tidigare att arbetsgivare har
rätt att utge sjuklön med högst 10 %.

I prop. 1992/93:31 (s. 52) angavs bl.a. att i den grupp försäkrade som
är sjukskrivna mer än ett år finns personer som efter en begränsad tids
behandling kommer att återgå i arbete och personer som har livshotande
sjukdomar. Det kunde därför finnas skäl att överväga särskilda regler
för dessa grupper. Utformningen av en undantagsregel i form av en
särskild kompensationsgrad för dessa situationer stöter dock på stora
problem när det gäller att avgränsa vilka som skulle vara berättigade till
högre ersättning. Regeringen ansåg därför att det krävdes ytterligare
utredning om behovet av och möjligheterna att införa sådana bestämmel-
ser.

I propositionen berördes också (s. 54) behovet av en spärr för att för-
hindra att en försäkrad i ett mycket långt sjukfall på ett relativt enkelt
sätt undgår en sänkning av kompensationsgraden. Enligt propositionen
behövdes en sådan spärr dels av rättviseskäl, dels av besparingsskäl.
Frågan om hur en sådan regel närmare skulle utformas behövde dock
övervägas ytterligare inom regeringskansliet.

31

Socialförsäkringsutskottet framhöll i sitt betänkande (bet.
1992/93:SfU9) bl.a. att det bland de långtidssjuka finns försäkrade som
passerar ettårsgränsen i sin sjukdomsperiod på grund av att den medi-
cinska rehabiliteringen inte är avslutad och arbetslivsinriktade reha-
biliteringsåtgärder därför ännu inte är meningsfulla. Det finns också
försäkrade för vilka arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder inte är
meningsfulla och för vilka sjukbidrag inte heller är aktuellt. Utskottet
förutsatte att frågan om en tillfredsställande kompensation för dessa
grupper skulle få en acceptabel lösning genom att kompletterande för-
slag skulle läggas fram för riksdagen under innevarande riksmöte, så att
erforderliga regler kan träda i kraft innan den nya nivån 70 % böljar
tillämpas den 1 juli 1993.

I fråga om den tidigare nämnda spärregeln uttalade socialförsäkrings-
utskottet att man också förutsatte att regeringen samtidigt skulle åter-
komma med förslag om en regel som innebär en spärr mot möjlig-
heterna att kringgå en sänkning av kompensationsnivån till 70 % genom
att den försäkrade friskskriver sig kortare perioder.

Prop. 1992/93:178

4.2 Sjukpenningens nivå efter den 365:e dagen

Mitt förslag: För tid under vilken en försäkrad på grund av sjuk-
dom genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilite-
ring skall sjukpenning med 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten kunna utges även efter den 365:e dagen i sjukperioden.
Som villkor skall gälla att behandlingen eller rehabiliteringen
ordinerats av läkare och ingår i en av försäkringskassan godkänd
plan.

Skälen för mitt förslag: Som nyss nämnts kommer fr.o.m. den 1 juli
1993 sjukpenning att utges med 70 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten efter den 365:e dagen i sjukperioden. För dem som varit
sjukskrivna mer än ett år och som inte blir aktuella för arbetslivsinriktad
rehabilitering eller pensionsprövning skall sjukpenningnivån 70 % gälla
som huvudregel.

Vad gäller sjukbidrag/förtidspension vill jag redan här erinra om att
någon ändring av möjligheterna att erhålla sjukbidrag eller förtidspen-
sion inte är avsedd. Det bör vidare betonas att motivet till införandet av
sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen är regeringens strävan att
minska omfattningen av de mycket långa sjukfallen.

Bland de försäkrade som varit sjukskrivna mer än ett år finns de som
antingen kommer att återgå i arbete eller vara föremål för arbetslivsin-
riktad rehabilitering eller prövas för sjukbidrag eller förtidspension.

För övriga i gruppen som varit sjukskrivna ett år skall huvudregeln
tillämpas. Det kommer att röra sig om personer som ännu inte är
medicinskt färdigbehandlade eller vars arbetsförmåga inte beräknas vara
nedsatt ytterligare minst ett år. För vissa av dem bör emellertid enligt

32

min uppfattning bestämmelsen om sänkt ersättningsnivå inte tillämpas.
Jag anser därför att en undantagsregel bör införas så att sjukpenning i
vissa särskilda fall skall kunna utges med 80 % av den sjukpenning-
grundande inkomsten även efter den 365:e dagen i sjukperioden.

Som tidigare framhållits kan en undantagsregel ge upphov till svåra
avgränsningsproblem. För att inte hamna i den situationen att sjuk-
domens art skall avgöra ersättningsnivån har jag vid utformningen av en
undantagsregel stannat för att knyta nivån till tid då den försäkrade
genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering. Som
förutsättning bör gälla att det rör sig om behandlingar som ordinerats av
läkare. Vidare bör det krävas att behandlingen ingår i en behandlings-
plan som har godkänts av försäkringskassan. Avsikten är dock inte att
försäkringskassan skall godkänna behandlingen som sådan.

I en behandlingsplan bör enligt min uppfattning ställas krav på att den
försäkrade har regelbunden kontakt med den behandlande läkaren. Jag
anser vidare att det är lämpligt att det i planen föreskrivs att läkarbesök
skall företas i vart fall en gång per månad.

Sjukpenning med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten bör
kunna utges så länge behandlingen pågår. En serie behandlingar med
upphåll mellan behandlingstillfällena bör kunna berättiga till sjukpenning
på den högre nivån under hela behandlingsperioden.

Förslaget bör intas i en ny paragraf, 3 kap. 4 d § AFL.

Prop. 1992/93:178

4.3 Sammanläggning av sjukfall vid långvarig sjukskrivning

Mitt förslag: Sjukpenning skall utges med 70 % av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten om den försäkrade under de senaste 15
månaderna haft sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365
dagar. Tid före ett 30-dagarsuppehåll räknas inte.

Sjukpenning på nämnda nivå skall utges till dess att friskanmälan
följs av en period som överstiger 30 dagar i följd.

Skälen för mitt förslag: I regeringens prop. 1992/93:31 framhölls,
utöver vad jag redovisat i det föregående, att den aviserade spärregeln
inte fick vara utformad så att den motverkar rehabilitering. Den bör
också vara enkel för försäkringskassan att administrera och lätt för den
försäkrade att förstå. En lösning kunde enligt regeringen vara en be-
stämmelse med innebörden att vid beräkning av om sjukperiod förelegat
under 365 dagar längre sjukperioder skall sammanläggas om uppehållet
mellan dem understiger ett bestämt antal dagar.

Som framhållits i det föregående är det nödvändigt att samtidigt med
sänkningen av sjukpenningnivån till 70 % införa en bestämmelse som
förhindrar att en försäkrad på ett alltför enkelt sätt undgår en sådan
sänkning. Vid mina överväganden av en lämplig sådan regel anser jag
att den bör utformas så att den i första hand blir så enkel som möjligt.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 178

33

Jag föreslår att sjukpenning utges med 70 % av den sjukpenning-
grundande inkomsten om den försäkrade under den senaste tiden haft
sjukperioder i stor omfattning. Med stor omfattning avses att antalet
dagar i sjukperioderna uppgår till sammanlagt minst 365 under en 15-
månadersperiod. Om den försäkrade under perioden varit friskskriven
under mer än 30 dagar i följd, bortses från sjukperioddagar före den
tiden.

Sjukpenning med 70 % av den sjukpenninggrundande inkomsten bör
utges till dess att friskanmälan följs av en period som överstiger 30
dagar i följd innan en ny sjukperiod börjar.

Förslaget bör tas in i en ny paragraf, 3 kap. 4 d § AFL.

De förändringar i sjukersättningssystemet som kommer att gälla
fr.o.m. den 1 april resp, den 1 juli 1993 är betydande. Det är också
svårt att förutsäga de ekonomiska och administrativa konsekvenser som
blir följden av de förslag om ersättning efter ett års sjukskrivning som
redovisats ovan. Jag avser därför att med uppmärksamhet följa utveck-
lingen av sjukfall längre än ett år inklusive tillämpning och effekter av
de nya reglerna för sjukpenningnivå efter 365 dagar.

Prop. 1992/93:178

5 Sjukpenninggrundande inkomst för
biståndsarbetare

Mitt förslag: Efter tjänstgöring utom riket som varat längst tre år
skall den sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som
varit anställd hos Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett
organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet fastställas till lägst
den sjukpenninggrundande inkomst som gällde för honom eller
henne omedelbart före utlandstjänstgöringen. Motsvarande skall
gälla för medföljande make eller därmed likställd.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 kap. 3 § AFL gäller att försäkrade
enligt lagen är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara
svenska medborgare är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige
skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst ett år.

Vidare anges att om inte regeringen föreskriver annat skall den som av
en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivar-
ens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden även om
denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande
make samt bam som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan
att vara gift med den utsände lever tillsammmans med denne, om de
tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft bara.

34

Enligt förordningen (1985:73) om undantag från svensk socialförsäk-
ringslagstiftning vid arbete utomlands gäller dock bestämmelserna om att
en utsänd arbetstagare och hans medföljande familjemedlemmar skall
anses bosatta i riket under hela utsändningstiden inte sådan arbetstagare,
som är arvodesanställd av Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
för arbete inom det svenska biståndet i ett annat land eller deras med-
följande familjemedlemmar.

Enligt 1 kap. 4 § första stycket AFL skall en försäkrad från och med
den månad varunder han uppnår 16 års ålder, därest han är bosatt i
riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa.

I 1 kap. 5 § första stycket AFL föreskrivs att försäkringskassan skall
skriva in en försäkrad, så snart kassan erhållit kännedom om att han
skall vara inskriven hos kassan. Inskrivning gäller från den tidpunkt, då
sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall var inskriven, dock
tidigast från och med tredje månaden före den, då han skrivs in. I tredje
stycket anges att så snart försäkringskassan fått kännedom om att en
försäkrad inte längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra
honom från sitt register över inskrivna försäkrade med verkan från den
tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

För rätt till sjukpenning krävs enligt 3 kap. 1 § AFL att en hos allmän
försäkringskassa inskriven försäkrad har en sjukpenninggrundande in-
komst som uppgår till minst 6 000 kronor.

Enligt 3 kap. 5 § första stycket AFL skall försäkringskassan i samband
med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet
till sjukpenningförsäkringen. Försäkringskassan skall samtidigt fastställa
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Enligt
samma stycke skall sjukpenningförsäkringen omprövas bl.a. när kassan
fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden, arbetstid
eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten
till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

I paragrafens tredje stycke föreskrivs att den fastställda sjukpenning-
grundande inkomsten inte får sänkas i vissa situationer bl.a. då den
försäkrade genomgår viss utbildning eller är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av bam.

Enligt 3 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjuk-
penninggrundande inkomst får den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten i dessa och andra närmare specificerade situationer anpassas
efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde. Vidare får
den sjukpenninggrundande inkomsten inte sänkas under avbrott från
förvärvsarbete eller minskning av arbetstid for kortare tid än sex
månader.

I den svenska biståndsverksamheten finns ett stort inslag av verksam-
het som bedrivs av kyrkor och enskilda organisationer. Denna verk-
samhet är beroende av insatser av kvalificerad personal. De personer
som rekryteras för utlandstjänstgöring har ofta en hög utbildning och
lång praktisk yrkeserfarenhet. De rekryteras i regel för arbete i ett ut-
vecklingsland under en tid av minst två år.

Prop. 1992/93:178

35

Som redovisats i det föregående skall försäkringskassan avregistrera en
inskriven försäkrad i de fall en utlandstjänstgöring avses vara längre tid
än ett år. Detta gäller som nämnts inte den som sänts ut av en statlig
arbetsgivare, med undantag dock av SIDA:s arvodesanställda. Vidare
gäller att en försäkrad som avbryter sitt ordinarie arbete för biståndsar-
bete utomlands för en längre tid än sex månader att den sjukpenning-
grundande inkomsten ändras och fastställs med utgångspunkt i den för-
säkrades inkomstförhållanden under utlandstjänstgöringen.

Vid återkomsten till Sverige återinskrivs personen i fråga hos försäk-
ringskassan samtidigt som kassan beslutar om hans eller hennes till-
hörighet till sjukpenningförsäkringen. Sjukpenninggrundande inkomst
fastställs samtidigt på grundval av de då gällande inkomstförhållandena.
För en enskild biståndsarbetare kan detta innebära att han helt går miste
om sjukersättning om han är sjuk vid ankomsten till Sverige.

Med hänsyn till det angelägna arbete som biståndsarbetarna utför anser
jag att det finns skäl att vidta åtgärder i syfte att förbättra de ekonomiska
villkoren för denna grupp. Reglerna bör ändras så att biståndsarbetares
rätt till sjukpenning inte försämras till följd av tjänstgöring utomlands.
Jag föreslår därför att biståndsarbetare efter utlandstjänstgöring om högst
tre år skall kunna få en sjukpenninggrundande inkomst fastställd till ett
belopp som motsvarar lägst den sjukpenninggrundande inkomst som
gällde omedelbart före tjänstgöringen. Löneutvecklingen i den tidigare
anställningen bör därvid beaktas.

Med biståndsarbetare avses den grupp som enligt 1 § tredje stycket
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag har rätt att uppbära barn-
bidrag under längre tid (tre år) än normalt i samband med utlands-
vistelse. Riksförsäkringsverket har i samråd med SIDA upprättat en
förteckning över de organisationer som uppfyller kraven i bambidrags-
reglema.

Det förhållandet att gruppen biståndsarbetare föreslås avgränsas på
samma sätt som enligt lagen om allmänna barnbidrag får till följd att en
arvodesanställd hos SIDA som genom förordningen 1985:73 är undan-
tagen från svensk socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands inte
får tillgodoräkna sig den före utlandstjänstgöringen gällande sjukpen-
ninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige. För övriga
SIDA-anställda gäller att de på grundval av bestämmelserna i 1 kap. 3 §
fjärde stycket AFL anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden
även om denna är avsedd att vara längre än ett år.

Ändringen bör intas i en ny paragraf, 3 kap. 5 b § AFL.

Prop. 1992/93:178

36

6 Rätt till föräldrapenning för biståndsarbetare

Prop. 1992/93:178

Mitt förslag: Om en försäkrad av Svenska kyrkan, ett svenskt
trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet
varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning,
får vid bestämmande av villkoret om 180 dagars inskrivning hos
försäkringskassan bortses från tiden för utlandsvistelsen om den
varat längst tre år.

Detsamma skall gälla beträffande kravet om viss tids (240 dagar)
försäkring för sjukpenning över garantinivån.

Skälen för mitt förslag: Av 4 kap. 1 § första stycket AFL framgår att
en försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa har
rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (föräldrapenning-
förmåner). Föräldrapenning kan utges under högst 450 hela dagar, varav
högst 360 dagar med 90 % av förälderns sjukpenninggrundande in-
komst. Återstående dagar utges föräldrapenning med 60 kronor per dag
(garantinivån). Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller enligt
4 kap. 9 § första stycket AFL att föräldern har varit inskriven hos för-
säkringskassan under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för
vilken föräldrapenning skall utbetalas.

Enligt 4 kap. 6 § andra stycket AFL utges föräldrapenning för de
första 180 dagarna med belopp motsvarande förälderns sjukpenning om
föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över
garantinivån. Enligt paragrafens tredje stycke gäller motsvarande krav
inte för resterande 180 dagar som föräldrapenning kan utges på sjukpen-
ningnivå.

För den som återvänder till Sverige efter en längre tids vistelse i ett
land med vilket Sverige inte träffat överenskommelse om social trygghet
och som fött bam under denna vistelse eller som föder bam efter hem-
komsten innebär reglerna att föräldrapenning kan betalas ut först när
föräldern varit inskriven hos försäkringskassan i 180 dagar. På grund av
kvalifikationsvillkoret om 240 dagar kan föräldrapenning endast utges på
garantinivå de första 180 ersättningsdagama.

Som jag framhållit i det föregående motiverar det angelägna arbete
som utförs av biståndsarbetare att åtgärder vidtas i syfte att förbättra
deras ekonomiska villkor. Mot bakgrund av den betydelse föräldrapen-
ningen har för en förälders eller en familjs ekonomiska villkor anser jag
att rätten till föräldrapenning respektive föräldrapenningens storlek för
denna grupp bör bestämmas med bortseende från tiden för utlands-
vistelsen vad gäller såväl villkoret om 180 dagars inskrivning hos för-
säkringskassan som kravet om 240 dagars försäkring i följd före barnets
födelse för sjukpenning över garantinivån. En förutsättning härför bör
dock vara att utlandsvistelsen inte överstiger tre år.

37

Den föreslagna ändringen får till följd att för bam födda under utlands-
vistelsen kan föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpenning utges
vid återkomsten till Sverige. För rätt till föräldrapenning på denna nivå
bör då krävas att föräldern var försäkrad för en sjukpenning över garan-
tinivån under 240 dagar i följd omedelbart före utlandstjänstgöringen.

För bam som föds efter återkomsten till Sverige beräknas 240-dagars-
villkoret med bortseende från utlandsvistelsen.

Mitt förslag föranleder ändring i 4 kap. 9 § AFL.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för Socialdepartementet.

Prop. 1992/93:178

7 Tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar

Mitt förslag: En ändring görs i 4 kap. 10 § tredje stycket AFL så
att en förälder ges rätt till tillfällig föräldrapenning i form av
kontaktdagar från och med det kalenderår under vilket bamet
fyller iyra år.

Skälen för mitt förslag: Enligt 4 kap. 10 § tredje stycket AFL har
förälder till bam som fyllt fyra år, till och med det kalenderår under
vilket bamet fyller tolv år, rätt till tillfällig föräldrapenning under högst
två dagar per år när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med
föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole- eller
fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken bamet
deltar (kontaktdagar).

Rätten till kontaktdagar gäller således fr.o.m. barnets fyraårsdag och
t.o.m. det kalenderår under vilket bamet fyller 12 år. Bestämmelsens
utformning innebär att föräldrar till bam som är födda mycket sent på
året kan gå miste om kontaktdagar. En förälder till ett bam som fyller år
t.ex. den 31 december har inte möjlighet att ta ut kontaktdagar det år
bamet fyller fyra år. Om bamet däremot fyller år den 1 december före-
ligger rätt till två kontaktdagar under december månad det år bamet
fyller fyra år.

Eftersom det inte finns något motiv för att ha regler som ger olika
förmåner beroende på när på året bamet är fött föreslår jag en ändring
av innebörd att rätten till kontaktdagar inträder fr.o.m. det kalenderår
under vilket bamet fyller fyra år.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för Socialdepartementet.

38

8 Sjukpenninggrundande inkomst för försäkrad som ProP- 1992/93:178
uppbär arbetsskadelivränta under tid för studier

Mitt förslag: En ändring görs i 3 kap. 5 § AFL så att sjukpenning
vid sjukdom under utbildningstiden för studerande som uppbär
livränta med stöd av 6 kap. 5 § lagen om arbetsskadeförsäkring
skall beräknas utifrån en sjukpenninggrundande inkomst som
fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som
den försäkrade kan antas få under denna tid.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 kap. 5 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) gäller att under tid då den försäkrade är
föremål för sådan behandling eller rehabilitering som avses i 3 kap.
7 b § eller 22 kap. 7 § AFL hans förmåga att skaffa sig inkomst genom
arbete skall anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att
förvärvsarbeta.

Ersättning enligt LAF under rehabilitering, t.ex. studier, kan beviljas
antingen i form av sjukpenning eller livränta. Riksförsäkringsverket har
i allmänna råd 1988:7 om ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäk-
ring rekommenderat att livränta beviljas om utbildningen sträcker sig
över ett år.

Som tidigare redovisats skall en fastställd sjukpenninggrundande in-
komst inte sänkas i vissa situationer och den får anpassas efter löne-
utvecklingen inom den försäkrades yrkesområde. Av 3 § Riksförsäk-
ringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande in-
komst framgår att detta gäller t.ex. en försäkrad som inte förvärvsar-
betar av anledning som berättigar till ersättning bl.a. enligt LAF under
rehabilitering.

Enligt 3 kap. 13 § jämförd med 2 kap. 13 § AFL gäller vidare att
sjukpenning enligt AFL inte betalas ut för samma skada som föranleder
ersättning enligt LAF.

För studerande som böljar uppbära livränta under utbildning med stöd
av 6 kap. 5 § LAF innebär reglerna att livräntetagaren får behålla sin
sjukpenninggrundande inkomst under utbildningstiden och följa löne-
utvecklingen inom det egna yrkesområdet. Sjukpenning enligt AFL kan
inte betalas ut för den skada som föranleder ersättning enligt LAF men
något hinder mot att utge sjukpenning enligt AFL för arman sjukdom än
den som föranlett utbetalning av livränta finns inte. Detta förhållande
innebär att den som uppbär livränta under studier samtidigt kan få sjuk-
penning enligt AFL om han sjukanmäler sig av annan orsak än den som
utgör grund för livräntan.

En försäkrad som uppbär livränta med stöd av 6 kap. 5 § LAF kan
därmed bli överkompenserad om han drabbas av annan sjukdom än
arbetsskadan. För att minska risken för överkompensation föreslår jag
att den sjukpenninggrundande inkomst på vilken livräntan är grundad
skall vara vilande under den tid som föranleder livräntan. Har den för-

39

säkrade inkomst av arbete under studietiden, t.ex. ferieinkomst, skall
särskild sjukpenninggrundande inkomst beräknas på grundval av den
inkomsten (studietids-SGI). I det följande föreslås att den angivna be-
stämmelsen i 3 kap. 13 § AFL slopas. Detta minskar dock inte pro-
blemet med möjlig överkompensation.

Vad nu sagts skall även gälla om den försäkrade uppbär livränta enligt
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) och lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän.

Prop. 1992/93:178

9 Samordning av sjuk- och arbetsskade-
försäkringarna

9.1 Gällande regler

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) trädde i kraft den
1 juli 1977 och gäller skador som visat sig denna dag eller senare.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egen-
företagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av
skada i sitt arbete. Även vissa studerande omfattas av LAF.

Arbetsskadan skall i princip bestå längre än 180 dagar för att ge den
försäkrade rätt till ersättning enligt LAF. För tiden dessförinnan, sam-
ordningstiden, gäller att den försäkrade har rätt till ersättning i form av
sjuklön från arbetsgivaren och ersättning från den allmänna försäkringen
i form av sjukvårdsförmåner och sjukpenning. Den som inte är sjukför-
säkrad har dock rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäk-
ringen även under samordningstiden. Linder denna tid ersätter arbets-
skadeförsäkringen dessutom nödvändiga kostnader för sjukvård utom
riket, tandvård och särskilda hjälpmedel i den mån dessa kostnader inte
ersätts enligt lagen om allmän försäkring. För skada som inträffat före
den 1 januari 1992 är samordningstiden 90 dagar.

Efter samordningstidens slut ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvän-
diga kostnader för läkarvård, tandvård, sjukvårdande behandling, sjuk-
husvård, läkemedel och särskilda hjälpmedel. Vid sjukdom som sätter
ned arbetsförmågan efter samordningstiden utges sjukpenning från
arbetsskadeförsäkringen. Hel sjukpenning enligt LAF motsvarar normalt
1/365 av årsinkomsten upp till 7,5 basbelopp (258 000 kronor år 1993).

Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel
har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta för den inkomst-
förlust som uppkommer. Livräntan motsvarar skillnaden mellan den
inkomst den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den
inkomst han trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan ersätter
inkomstförlust upp till 7,5 basbelopp. Inkomstbortfall som för år under-
stiger en fjärdedel av basbeloppet ger dock inte rätt till livränta. Liv-
ränta kan också utges till efterlevande.

40

Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras genom socialavgifter och Prop. 1992/93:178
avkastning från arbetsskadefonden. Avgiften utgör för närvarande

1,38 % av avgiftsunderlaget.

9.2 Utvecklingen

Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. Ar
1985 uppgick antalet inkomna ärenden som skulle prövas hos försäk-
ringskassorna till drygt 64 000. År 1989 var antalet som högst eller
118 600. Därefter har antalet ärenden minskat. År 1991 uppgick antalet
ärenden till 108 600.

Försäkringens kostnader (inkl, ersättning enligt äldre lagstiftning) har
under perioden 1985 - 1991 ökat från 1 813 miljoner kronor till
11 295 miljoner kronor. Kostnaderna för arbetsskadesjukpenning upp-
gick under år 1985 till 670 miljoner kronor och år 1991 till 6 779 miljo-
ner kronor. Motsvarande kostnader för livräntor var 223 respektive
4 516 miljoner kronor.

Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid ut-
gången av år 1992 var det ackumulerade underskottet drygt
26 000 miljoner kronor. Trots höjning av arbetsskadeavgiften till
1,38 % fr.o.m. den 1 januari 1993 och tillskott från delpensionsfonden
(8,3 miljarder kronor under budgetåret 1992/93) bedöms underskottet
vid utgången av budgetåret 1992/93 uppgå till drygt 22 000 miljoner
kronor. Utan de av regeringen hittills föreslagna och av riksdagen god-
kända åtgärderna skulle underskottet vid utgången av år 1997 ha uppgått
till mer än 80 miljarder kronor enligt av Riksförsäkringsverket gjorda
beräkningar.

Arbetsskadeförsäkringen har bl.a. varit föremål för en granskning av
Riksdagens revisorer. I en rapport (1988/89:5) uttalade revisorerna att
arbetsskadeförsäkringen inte fungerar väl i sin nuvarande utformning.
Som skäl angavs bl.a. att arbetsskadeförsäkringens högre ersättningsnivå
jämte handläggningstidema i systemet torde verka starkt rehabiliterings-
hindrande samt att kompensationsnivån inom andra trygghetssystem för
flertalet försäkrade ligger på en tillfredsställande nivå. Revisorerna
anmälde därefter sin granskning till riksdagen (förs. 1989/90:8).

Socialförsäkringsutskottet uttalade med anledning av revisorernas
granskning i bet. 1989/90:SfU15 bl.a. att principen att en skada som
beror på arbetet, i vart fall efter det akuta sjukdomsstadiet, genom för-
säkringsskydd skall ersättas med högre belopp än annan skada bör bi-
behållas. Vidare utgick utskottet från att överväganden skulle komma att
göras beträffande samordning av sjuk- och arbetskadeförsäkringama.
Utskottet hänvisade till den beredning av frågan som då pågick inom
regeringskansliet.

Den dåvarande regeringen framhöll i prop. 1990/91:141 om rehabilite-
ring och rehabiliteringsersättning att en samordning av sjuk- och arbets-
skadeförsäkringama är av mycket stor betydelse för ett framgångsrikt
rehabiliteringsarbete. Utgångspunkten för en samordning skulle därvid
vara att den enskilde som skadas i sitt arbete skall hållas skadeslös samt

41

att samhällets åtaganden gentemot den skadade i huvudsak skall omfatta
sjukpenning under sjukdomstid, rehabiliteringspenning under rehabilite-
ringstid och livränta vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Ut-
gångspunkten var vidare att arbetsmarknadens parter skulle ta ansvar för
vad som därutöver krävs för att genom avtalsförsäkringar hålla de
arbetsskadade skadeslösa. Därefter tillsattes en kommitté med uppgift att
göra en översyn av vissa frågor inom arbetsskadeförsäkringen
(S 1991:10).

För att komma till rätta med problemen vad gällde kostnadsutveckling-
en inom arbetsskadeförsäkringen beslöt riksdagen på förslag av den
nuvarande regeringen att förlänga samordningstiden från 90 till 180
dagar fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1991/92:40, bet. 1991/92:SfU5,
rskr. 1991/92:81). Regeringen utfärdade vidare tilläggsdirektiv till den
nyss nämnda utredningen om översyn av vissa frågor inom arbetsskade-
försäkringen (dir. 1991:109). Utredningen, som antog namnet Arbets-
skadeförsäkringsutredningen, fick i uppdrag att dels överväga förslag till
ändring av grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada, dels
pröva om försäkringsskyddet för arbetsskadade kunde tillgodoses i
annan ordning än den nuvarande. Utredningen har i april 1992 över-
lämnat ett delbetänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada.

Med utgångspunkt i Arbetsskadeförsäkringsutredningens betänkande
och efter förslag av regeringen i prop. 1992/93:30 om ändring av
begreppet arbetsskada har riksdagen beslutat att kravet på skadlighet hos
en arbetsmiljöfaktor skall höjas från sannolikhet till hög grad av sanno-
likhet. Samtidigt har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i
arbetet och den försäkrades skada skärpts så att samband skall anses
föreligga om övervägande skäl talar för det. De nya reglerna har trätt i
kraft den 1 januari 1993. Äldre lag gäller alltjämt för skador som in-
träffat före den 1 januari 1993 om de anmäls till försäkringskassan
senast den 30 juni 1993.

Vid riksdagens behandling av propositionen erinrade socialförsäkrings-
utskottet (bet. 1992/93:SfU8 s. 14) bl.a. om att arbetsskadeförsäkringen
till skillnad från den allmänna försäkringen vilar på skadeståndsrättsliga
principer. Enligt utskottet kunde det emellertid finnas anledning, inte
minst av administrativa skäl, att inom den kommande utredningen om
hur sjuk- och arbetsskadeförsäkringama skall finansieras och administre-
ras i framtiden även undersöka en modell där socialförsäkringssystemet
kompenserar arbetsskador med samma nivå som sjukpenningförsäkring-
en. Detta gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1992/93:142).

Den mellan regeringen och Socialdemokraterna träffade överenskom-
melse, som närmare redovisats i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin, inbegriper bl.a. att en beredning skall
tillsättas i syfte att införa en ny försäkringsmodell som innebär bl.a. att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten och att
arbetsmarknadens parter ges huvudansvaret för försäkringarna. Jag avser
att inom kort föreslå regeringen att besluta om direktiv för en sådan
beredning.

Prop. 1992/93:178

42

Med anledning av att förutsättningarna för Arbetsskadeförsäkrings-
utredningen ändrats väsentligt genom regeringens överenskommelse med
Socialdemokraterna har utredningens arbete efter beslut av regeringen
avslutats den 31 december 1992.

Som redovisats i det föregående har riksdagen beslutat om sänkta kom-
pensationsnivåer i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 april respektive den
1 juli 1993 (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157).
Bl.a. sänks rehabiliteringspenningen till 95 % av den sjukpenning-
grundande inkomst fr.o.m. förstnämnda tidpunkt.

I samband med riksdagens behandling av nyss nämnda proposition ut-
talade socialförsäkringsutskottet (s. 15 f) bl.a. att utskottet tillstyrkte att
rehabiliteringspenningens kompensationsgrad sänks till 95 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Efter samordningstidens slut kan dock
arbetsskadesjukpenning utges även i rehabiliteringssituationer med ett
högre belopp än denna rehabiliteringspenning. Utskottet ansåg att den
kommande beredningen om sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har
möjlighet att uppmärksamma de eventuella problem som kan föreligga
med rehabilitering av arbetsskadade personer.

Som redan framhållits i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100
bil. 6, s. 39) medför de ändrade kompensationsnivåema inom sjuk-
penning- och sjuklönesystemen behov av anpassning av arbetsskade-
sjukpenningen. Utan en sådan anpassning kan befaras att arbetsskadeför-
säkringen i ökad utsträckning kommer att bli rehabiliteringshämmande
eftersom den som anmält en arbetsskada svårligen kommer att vara
motiverad att påbörja rehabilitering innan skadan blivit prövad. Mot
bakgrund härav föreslår jag i det följande att rätten till arbetsskadesjuk-
penning i princip skall upphöra den 1 juli 1993.

Prop. 1992/93:178

9.3 Sjukersättning vid arbetsskada till den som är försäkrad
enligt lagen om allmän försäkring

Mitt förslag: Vid arbetsskada utges till den som är sjukpenning-
försäkrad ersättning under sjukdomstid för inkomstbortfall i form
av sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt AFL.

Skälen för mitt förslag: Sedan länge gäller principen att skador till
följd av arbete kompenseras med högre ersättning än andra skador.
Bakom denna uppfattning ligger bedömningen att en förvärvsarbetande
löper större risk att skadas än den som inte förvärvsarbetar.

Principen att en arbetsskada skall ersättas med högre belopp än en
annan skada bör alltjämt gälla. Med hänsyn till utvecklingen av kost-
naderna för arbetsskadeförsäkringen samt risken för att arbetsskadesjuk-
penningen verkar rehabiliteringshämmande anser jag det emellertid be-
fogat att föreslå att, såvitt avser arbetsskadeförsäkringen, detta skall
gälla först sedan en bestående nedsättning av arbetsförmågan till följd av
arbetsskada har inträtt. Jag föreslår därför att rätten till arbetsskadesjuk-
penning i princip slopas.

43

Som nämnts har antalet arbetsskadeärenden ökat mycket kraftigt under
en följd av år. Detta har i sin tur medfört att väntetiden för ett beslut om
arbetsskada förlängts i motsvarande mån. Eftersom den skadade i många
fall vill ha ersättningsfrågan löst innan han är beredd att medverka i en
rehabilitering har handläggningstiden jämte den höga ersättningsnivån
kommit att utgöra ett hinder för ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete.
Detta är enligt min mening otillfredställande. Tidigare vidtagna åtgärder,
bl.a. förlängningen av samordningstiden, är inte tillräckliga, varför
ytterligare åtgärder behövs för att ändra detta förhållande. Genom för-
slaget att i huvudsak slopa rätten till arbetsskadesjukpenning anser jag
att förutsättningarna för att få den försäkrade att medverka i en fram-
gångsrik rehabilitering ökar väsentligt.

Mitt förslag innebär att den som till följd av arbetsskada har fått sin
arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel skall erhålla sjukpenning i
enlighet med bestämmelserna i 3 kap. AFL under sjukdomstiden. Detta
innebär, med utgångspunkt i de nya regler om ändrad sjukersättning som
träder i kraft den 1 april 1993, att sjukpenning i regel kommer att utges
med 80 % eller, efter ett års sjukskrivning, i flertalet fall med 70 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Bestämmelsen om sjukpenning
med 70 % tillämpas dock först fr.o.m. den 1 juli 1993.

I de fall en arbetslivsinriktad rehabilitering blir aktuell innebär för-
slaget att sjukpenning enligt 3 kap. AFL kommer att bytas ut mot i
första hand rehabiliteringspenning enligt 22 kap. samma lag, om förut-
sättningarna i övrigt för denna ersättning är uppfyllda.

Med sjukdomstid avses tiden fram till dess att sjukdomstillståndet
upphör. Beträffande tidpunkten härför föreslår jag ingen ändring i för-
hållande till nuvarande regler.

Vad gäller förutsättningarna att erhålla sjukpenning med stöd av 6 kap.
4 § LAF föreslår jag heller ingen ändring. Enligt denna paragraf kan
försäkrad som på anmodan av försäkringskassan eller med kassans sam-
tycke avhåller sig från arbete i syfte att förebygga att arbetsskada upp-
står, återuppstår eller förvärras få skälig ersättning från arbetsskadeför-
säkringen, motsvarande högst hel sjukpenning. Då sådan ersättning inte
kan erhållas från den allmänna försäkringen bör rätten till denna form av
ersättning kvarstå. Ersättningens storlek anpassas dock till AFL:s regler.

Inte heller vad gäller förutsättningarna för att erhålla livränta respek-
tive för livräntans storlek föreslår jag någon ändring av de nuvarande
reglerna. Jag kan här nämna att antalet nybeviljade livräntor kan upp-
skattas till ca 17 000 - 18 000 per år de närmaste åren.

Som redovisas i det följande innebär förslaget att försäkringskassorna
i regel först i samband med att fråga om rätt till livränta aktualiseras
skall pröva om förutsättningarna för att erhålla ersättning enligt LAF är
uppfyllda.

Jag vill i det här sammanhanget något beröra de avtalsbundna ersätt-
ningarna vid arbetsskada. Det försäkringsskydd som den allmänna för-
säkringen och arbetsskadeförsäkringen ger kompletteras för flertalet
anställda av förmåner som arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisa-
tioner kommit överens om genom kollektivavtal, t.ex. trygghetsförsäk-

Prop. 1992/93:178

44

ring vid arbetsskada (TFA) och det statliga avtalet om ersättning vid
personskada (PSA).

TFA administreras av försäkringskonsortiet AMF-trygghetsförsäkring.
Försäkringsvillkoren gäller i regel for ett år i taget. De ersättningar som
utges från TFA är i första hand ideella ersättningar för lyte och men,
sveda och värk m.m. Ersättning kan också lämnas för den inkomstför-
lust och för de kostnader som återstår sedan ersättning från arbetsskade-
försäkringen betalats ut.

Kompletterande förmåner av samma slag som utges från TFA garante-
ras statligt anställda genom PSA som böljade gälla den 1 april 1986.
Statens trygghetsnämnd prövar ersättningsanspråk enligt PSA. För
trygghetsnämndens räkning sker regleringen av skadorna hos AMF-
trygghetsförsäkring .

Försäkringskassornas beslut utgör i regel grunden for den ersättning
som utges enligt de avtalsbundna försäkringarna. Den föreslagna sam-
ordningen kan därmed få såväl administrativ som kostnadsmässig be-
tydelse för TFA och PSA.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter
bör alltjämt tillämpas i fråga om ersättning som avser tid före detta
datum. Förslaget innebär således att för sjukfall som ligger i tid före den
1 juli 1993 kommer nuvarande regler i LAF att tillämpas fram till detta
datum. För sjukfall som böljar denna dag eller senare kommer den
föreslagna ändringen att gälla fullt ut. För pågående sjukfall får förslaget
till följd att ersättning som avser tid före den 1 juli 1993 kommer att
utges enligt nuvarande bestämmelser i LAF medan ersättning som avser
tiden därefter kommer att utges i enlighet med den föreslagna ändringen.

Riksförsäkringsverket har under beredningen av detta ärende framhållit
att ikraftträdande bör ske tidigast den 1 januari 1994. Förslaget att slopa
arbetsskadesjukpenningen är dock ett led i arbetet med att minska statens
kostnader. Av det skälet och för att befrämja rehablitering av arbets-
skadade ser jag det som angeläget att de nya reglerna i LAF införs utan
dröjsmål.

För den som före den 1 juli 1993 beviljats arbetsskadesjukpenning för
att genomgå en arbetslivsinriktad rehabilitering kan emellertid problem
uppstå i samband med att arbetsskadesjukpenningen skall bytas till reha-
biliteringspenning. I sådana fall bör rehabiliteringsplanema fullföljas.
För att försäkringskassorna under ett övergångsskede skall kunna ta
särskild hänsyn i dessa fall bör regeringen meddela de närmare före-
skrifter som behövs i syfte att underlätta övergången till den nya ersätt-
ningsförmånen.

Vad jag nu föreslagit förutsätter ändringar i 3 och 6 kap. LAF.

För att upprätthålla principen om ett likvärdigt skydd vid skada i
arbetet och i verksamhet som omfattas av lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd erfordras en ändring också i nämnda lag.

Förslaget avseende LAF får återverkningar också för ersättningar
enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän.

Prop. 1992/93:178

45

9.4 Sjukersättning till arbetsskadeförsäkrade som inte           Prop. 1992/93:178

omfattas av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring

Mitt förslag: Den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket
utan att vara försäkrad för sjukvårdsförmåner och sjukpenning
enligt AFL skall vid arbetsskada under sjukdomstid erhålla sjuk-
vårdsförmåner, sjukpenning och rehabiliteringsersättning från
arbetsskadeförsäkringen på samma villkor som den som är försäk-
rad för dessa förmåner enligt AFL.

Undantag från rätt till sjukpenning enligt LAF skall dock allt-
jämt gälla för arbetstagare som enligt 3 kap. 16 § första stycket
AFL har undantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom samt
för den som avses i 1 kap. 1 § andra stycket LAF under de första
180 dagarna efter det att skadan inträffade.

Skälen för mitt förslag: Försäkrad enligt AFL är enligt 1 kap. 3 §
dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska med-
borgare är bosatta här i riket. Sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL
utges dock inte för annan försäkrad än den som är bosatt i Sverige.
Försäkrad för sjukpenning är enligt 3 kap. 1 § AFL den som är inskri-
ven hos en allmän försäkringskassa och har en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till minst 6 000 kronor.

Försäkrad för arbetsskada är den som förvärvsarbetar i verksamhet här
i riket samt, vad gäller annan förvärvsarbetande än arbetstagare, är
bosatt här i Sverige. Försäkrad enligt LAF är också den som genomgår
utbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för
arbetsskada. Särskilda regler finns vidare för arbetstagare som är utsänd
för arbete utomlands av en arbetsgivare med verksamhet här i riket.

Ar 1964 antog Internationella arbetsorganisationen (ILO) en konven-
tion (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Konventionen ratificerades
av Sverige år 1969 med verkan från år 1970. Konventionens förmåner
utgörs dels av olika former av hälso- och sjukvård, dels av kontantför-
måner.

En medlemsstat som tillhandahåller hälso- och sjukvård och därmed
sammanhängande förmåner enligt ett allmänt sjukförsäkringssystem kan
låta detta bli tillämpligt även på de yrkesskadade under förutsättning att
systemet har sådant innehåll att vederbörande inte utsätts för ekonomiska
svårigheter. Vidare är det inte något hinder för en medlemsstat, som
tillhandahåller ifrågavarande förmåner enligt ett återbetalningssystem, att
uppställa särskilda regler enligt vilka de försäkrade själva får svara för
viss del av kostnaden. Reglerna måste även i detta fall vara sådana att
de inte medför ekonomiska svårigheter för den skadade.

Kontantförmånerna kan enligt artikel 13 i konventionen beräknas på
två sätt. Enligt det ena beräkningssättet (artikel 19) skall kontantför-
månerna inklusive eventuella familjebidrag för en standardförmånstagare
utgöra minst 60 % av dennes tidigare arbetsförtjänst ökade med de
familjebidrag som utgår till en skyddad person med samma försöijnings-

46

plikt. Man har med detta beräkningssätt dock rätt att lämna inkomster
som överstiger medelinkomsten för en yrkesutbildad manlig industriar-
betare utan kompensation.

Enligt det andra beräkningssätt som konventionen anvisar (artikel 20)
skall kontantförmånerna för alla standard förmånstagare oavsett tidigare
inkomst inklusive familjebidrag utgöra minst 60 % av en oskolad manlig
industriarbetares lön ökad med de familjebidrag som utgår till en
skyddad person med samma försöijningsplikt. För annan förmånstagare
skall förmånen sta i rimlig relation till standardförmånstagarens förmån.

Vaije land kan fritt välja beräkningssätt för uppfyllande av kraven på
kontantförmånernas storlek.

Konventionen stadgar vidare att vaije land har skyldighet att inom sitt
territorium behandla dem som inte är medborgare i landet lika med
landets egna medborgare.

Enligt en av ILO antagen rekommendation (nr 121) om förmåner vid
yrkesskada bör kontantförmåner vid arbetsoförmåga uppgå till minst två
tredjedelar av den skadades inkomster eller av genomsnittsinkomsten för
arbetstagaren inom den undergrupp av ekonomisk verksamhet som
sysselsätter det största antalet förvärvsarbetande manliga personer.

Min redogörelse för sjukförsäkringens resp, arbetsskadeförsäkringens
omfattning visar att personkretsen enligt LAF är en annan än enligt
AFL. LAF omfattar bl.a. vissa personkategorier som inte uppfyller
bosättningskravet i AFL eller som inte är inskrivna hos allmän försäk-
ringskassa och har en sjukpenninggrundande inkomst om minst
6 000 kronor. En samordning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama
bör av det skälet inte genomföras så att arbetsskadeförsäkrade personer
som enligt gällande regler saknar skydd inom den allmänna försäk-
ringens ram ställs utan försäkringsersättning vid arbetsskada. En sådan
lösning skulle stå i strid med Sveriges förpliktelser enligt ILO-konven-
tionen nr 121.

Jag förordar därför att samordningen genomförs på så sätt att de här
avsedda personkategoriema får ett fortsatt skydd från arbetsskadeförsäk-
ringen men att villkoren utformas så att de överensstämmer med vad
som gäller för den som är försäkrad för ifrågavarande förmåner enligt
AFL. De arbetsskadeförsäkrade får då vid arbetsskada rätt att erhålla
sjukvårdsförmåner och sjukpenning motsvarande vad som utgår enligt 2
och 3 kap. AFL. Vidare bör de - om förutsättningarna i övrigt är upp-
fyllda - ha rätt till ersättning motsvarande rehabiliteringsersättning enligt
22 kap. samma lag. Med detta förslag bör de i ILO-konventionen nr 121
uppställda kraven vara tillgodosedda.

Vad nu sagts skall dock inte gälla arbetstagare som enligt 3 kap. 16 §
första stycket AFL har undan tagits från rätt till sjukpenning samt i fråga
om den som avses i 1 kap. 1 § andra stycket LAF under de första 180
dagarna efter det att skadan visade sig.

Mitt förslag föranleder ändringar i 3 och 6 kap. LAF.

Förslaget avseende LAF får återverkningar också för ersättningar
enligt lagen om statligt personskadeskydd och lagen om krigsskadeersätt-
ning till sjömän.

Prop. 1992/93:178

47

9.5 Ersättning för kostnader från arbetsskadeförsäkringen

Prop. 1992/93:178

Mitt förslag: Nödvändiga kostnader för sjukvård utom riket,
tandvård och särskilda hjälpmedel skall vid arbetsskada ersättas
enligt LAF.

Ersättning för kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling,
sjukhusvård och läkemedel utges vid arbetsskada enligt AFL som
vid annan sjukdom. Den som inte är sjukförsäkrad enligt AFL har
rätt till motsvarande ersättning enligt LAF.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande bestämmelser i 3 kap. 3 och 4 §§
LAF innebär att under samordningstiden utges ersättning för sjukvård
utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel från arbetsskadeförsäk-
ringen, såvida inte ersättning kan erhållas från den allmänna sjukförsäk-
ringen. Efter samordningstiden utges från arbetsskadeförsäkringen
ersättning för läkarvård, tandvård, sjukvårdande behandling, sjukhus-
vård, läkemedel och särskilda hjälpmedel.

Som nämnts i det föregående kan enligt ILO:s konvention om för-
måner vid yrkesskada en medlemsstat som tillhandahåller hälso- och
sjukvård och därmed sammanhängande förmåner enligt ett allmänt sjuk-
försäkringssystem under vissa förutsättningar låta detta bli tillämpligt
även på de yrkesskadade. Konventionens bestämmelser utgör enligt min
mening inte något hinder mot att avskaffa rätten till ersättning enligt
LAF i fråga om kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjuk-
husvård och läkemedel under förutsättning att ersättning kan erhållas i
enlighet med bestämmelserna i AFL. Annorlunda förhåller det sig med
ersättning för kostnader för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda
hjälpmedel.

Kostnader för sjukvård utom riket ersätts fr.o.m. år 1983 inte av den
allmänna försäkringen. Den skadade är i stället hänvisad till privata
försäkringar i de fall det inte finns en social försäkringskon ven tion som
ger den skadade rätt till sjukvård enligt de villkor som gäller bosatta i
det land vården ges. Ersättning från den allmänna försäkringen kan dock
fortfarande utges enligt en särskild gränssjukvårdsförordning (1962:390)
för läkarvård eller sjukgymnastik i Finland eller Norge, när vårdbehovet
uppkommit under vistelse i en gränskommun. Eftersom den allmänna
försäkringen ger ett otillräckligt skydd för dem som till följd av arbets-
skada är i behov av sjukvård utom riket anser jag det motiverat att
arbetsskadeförsäkringen även fortsättningsvis lämnar ersättning för nöd-
vändiga sådana kostnader.

Ersättning för kostnader för tandvård betalas endast delvis av den
allmänna försäkringen. För försäkrade över 20 år ersätter försäkrings-
kassan 30 % av behandlingskostnaden upp till ett belopp om 3 000 kro-
nor, 50 % av belopp mellan 3 000 kronor och 7 000 kronor samt 75 %
av belopp däröver. Vad gäller kostnaden för ädla metaller beräknas
ersättningen endast på halva kostnaden. Tandvård är förhållandevis
kostsam för den enskilde patienten. Av det skälet bedömer jag det inte

48

möjligt att vid arbetsskada hänvisa den försäkrade till att söka ersättning
enbart från den allmänna försäkringen. Rätten till ersättning från arbets-
skadeförsäkringen bör därför finnas kvar i denna situation.

Hjälpmedel tillhandahålls i regel kostnadsfritt av landstingen i enlighet
med vad som anges i en för respektive landsting särskilt upprättad för-
teckning. I de fall ett visst hjälpmedel inte är förtecknat bör emellertid
möjlighet finnas att, liksom för närvarande, vid arbetsskada utge ersätt-
ning för nödvändiga kostnader från arbetsskadeförsäkringen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att kostnader för
sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel även fortsätt-
ningsvis skall ersättas enligt LAF.

Övriga förmåner som idag kan erhållas från arbetsskadeförsäkringen -
läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård och läkemedel - sub-
ventioneras i hög grad inom den allmänna försäkringen. Patienten be-
talar vid sjukdom och skada som inte är arbetsskada en låg patientavgift.
Vid arbetsskada träder arbetsskadeförsäkringen in och ersätter patientens
avgift för respektive förmån. Med hänsyn till den subventionering som
redan finns genom sjukförsäkringen bör rätten till ersättning från arbets-
skadeförsäkringen begränsas i fråga om dessa förmåner. Den nu före-
slagna ändringen - i förening med förslaget beträffande den som inte
omfattas av sjukförsäkringen enligt AFL - får till följd att alla som är
försäkrade för arbetsskada kommer att erhålla ersättning för ifråga-
varande kostnader i enlighet med sjukförsäkringens bestämmelser. Som
jag nyss nämnt anser jag att ILO-konventionen inte uppställer något
hinder mot en sådan ändring.

Vad jag föreslagit i detta avsnitt föranleder ändringar i 3 kap. LAF
samt i lagen om statligt personskadeskydd.

Förslaget avseende LAF får även återverkningar på ersättningar som
utges enligt lagen om krigsskadeersättning till sjömän.

Prop. 1992/93:178

9.6 Försäkringskassornas skyldighet att pröva anmälda
arbetsskador

Mitt förslag: Försäkringskassan skall pröva om den försäkrade
har ådragit sig arbetsskada endast i den mån det behövs för att
bestämma rätt till ersättning enligt LAF.

Skälen för mitt förslag: Genom den praxis som utbildats vad gäller
arbetsskadeförsäkringen har det slagits fast att försäkringskassorna skall
pröva anmälda arbetsskador även om anspråk på arbetsskadeersättning
inte föreligger i det enskilda fallet.

Försäkringskassorna prövar således vissa ärenden, s.k. serviceärenden,
rörande kvarstående medicinsk defekt även om skadan inte medfört
inkomstförlust eller ersättningsgilla kostnader. Sådana skador kan inte
medföra ersättning enligt LAF, men väl från avtalsförsäkringarna, t.ex.
ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Det kan gälla skador
av typen hörselskada, pleuraplaques och silikos. Försäkringskassornas

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 178

49

prövning gäller i dessa fall endast frågan huruvida arbetsskada föreligger
eller inte. Ersättningsfrågan prövas sedan av AMF eller Statens trygg-
hetsnämnd.

Som framhållits i det föregående kommer försäkringskassorna i regel
inte ha anledning att pröva huruvida den försäkrade har ådragit sig en
arbetsskada förrän i samband med att en anmäld arbetsskada har föran-
lett ett arbetsbyte med inkomstförlust som följd eller i samband med en
förtidspensionsprövning och fråga om rätt till livränta således upp-
kommit.

För att begränsa administrationskostnaderna föreslår jag att de s.k.
serviceärendena inte längre skall prövas av försäkringskassorna.

I vissa situationer kommer det emellertid att krävas att försäkrings-
kassorna har möjlighet att pröva rätten till ersättning från arbetsskade-
försäkringen trots att den sjukdom som förorsakats av skadan ännu inte
har upphört. Det gäller dels beträffande den som inte omfattas av sjuk-
försäkringen enligt AFL, dels i fråga om sådana kostnader som enligt
vad som föreslagits i det föregående alltjämt skall ersättas enligt LAF.

Jag föreslår därför att försäkringskassan i nu nämnda fall skall pröva
rätten till ersättning från arbetsskadeförsäkringen så snart frågan om
ersättning uppkommit. En ändring bör därför göras i 8 kap. 3 § LAF så
att prövning av om en försäkrad ådragit sig arbetsskada skall ske endast
om det behövs för att bestämma rätten till ersättning enligt LAF.

Jag är medveten om att mitt förslag kan få konsekvenser för AMF och
Statens trygghetsnämnd. För dem uppstår ett administrativt problem
genom att utredningar och beslut som i dag erhålls från försäkrings-
kassorna inte kommer att bli tillgängliga i samma utsträckning som
tidigare. Jag skulle se positivt på en lösning som innebär att försäkrings-
kassorna, om AMF och Trygghetsnämnden så önskar, yttrar sig om en
arbetsskada bedöms föreligga. En förutsättning skulle vara att försäk-
ringskassorna erhåller ersättning från AMF/Trygghetsnämnden för detta
arbete. Frågan bör beredas ytterligare.

Förslaget om att slopa arbetsskadesjukpenningen kan komma att få
konsekvenser för det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsskadeför-
säkringen fyller en viktig funktion i detta arbete. Arbetsskadeanmälan
och den statistik som bygger på denna anmälan är härvid av stor be-
tydelse. I Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador
(ISA) registreras samtliga anmälningar om arbetsskador som rapporteras
till försäkringskassorna. Uppgifterna används sedan i olika sammanhang
i det förebyggande arbetsmiljöarbetet, t.ex. i yrkesinspektionens tillsyn
och för statistik.

Omkring 190 000 anmälningar om arbetsskada görs per år. Den en-
skilde skall enligt 8 kap. 1 § LAF anmäla en inträffad arbetsskada till
sin arbetsgivare. En arbetsgivare som underrättats eller på annat sätt fått
kännedom om en inträffad arbetsskada är enligt samma paragraf skyldig
att omedelbart anmäla skadan till försäkringskassan. Av förordningen
(1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd
framgår att anmälan skall göras på en särskild blankett och att försäk-
ringskassan skall sända en kopia av denna till yrkesinspektionen.

Prop. 1992/93:178

50

Drygt 110 000 av arbetsskadeanmälningama leder inte till någon för-
säkringsmässig prövning av arbetsskadan hos försäkringskassan, efter-
som ett tillfrisknande har skett inom samordningstiden. Resterande
anmälningar behandlas hos försäkringskassan för att pröva om en arbets-
skada föreligger eller inte.

Med den föreslagna samordningen kommer försäkringskassan i regel
inte att ha anledning att göra någon arbetsskadeprövning förrän krav på
livränta uppkommit. Antalet arbetsskadeanmälningar kan därmed komma
att minska. Detta minskar samhällets kunskap om arbetsskador, liksom
möjligheterna att förebygga att skador inträffar. En sådan utveckling är
inte acceptabel. Frågan om eventuella åtgärder för att tillgodose
Arbetarskyddsverkets behov av information om arbetsskador och hälso-
risker i arbetsmiljön bör därför, i avvaktan på resultatet av den kom-
mande beredningen om sjuk- och arbetsskadeförsäkringama, övervägas
inom regeringskansliet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet.

Jag vill framhålla att mitt förslag att slopa arbetsskadesjukpenningen
inte innebär någon som helst ändring i fråga om arbetstagares respektive
arbetsgivares skyldighet att anmäla arbetsskada. Det är mycket angeläget
att arbetsskador anmäls även i fortsättningen. Det bör här framhållas att
arbetsgivare som underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet kan
dömas till böter med stöd av 8 kap. 11 § LAF. Vidare bör framhållas de
skyldigheter för arbetsgivare i fråga om rutiner för planering, ledning
och uppföljning av en verksamhet som följer av Arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse med föreskrifter om intemkontroll av arbetsmiljön (ASF
1992:6).

En anställd som omfattas av bestämmelserna om sjuklön i lagen
(1991:1047) om sjuklön skall om han gör anspråk på sjuklön enligt 8 §
sjukanmäla sig till arbetsgivaren. Om den anställde i sin sjukanmälan
uppger att sjukdomen är orsakad av arbetet är arbetsgivaren skyldig att
göra anmälan till försäkringskassan.

Om sjukperioden överstiger 14 dagar har den försäkrade rätt till sjuk-
penning enligt AFL fr.o.m. den 15:e dagen. Om försäkringskassan i
samband därmed får kännedom om att sjukdomen är orsakad av arbetet,
t.ex. genom att den försäkrade anger detta på blanketten Försäkran för
sjukpenning fr.o.m. 15:e dagen, är det lämpligt att kassan kontrollerar
att arbetsgivaren fullgjort sin anmälningsskyldighet.

Prop. 1992/93:178

10 Beräkning av livräntor

Mitt förslag: En ändring görs i 6 kap. 2 § LAF så att det klargörs
att i fall då en tidsbegränsad livränta skall börja utges för ny tids-
period, den nya livräntan skall omräknas i förhållande till det
basbelopp som gällde när livräntan första gången började utges.
Detta gäller även när en löpande livränta omräknas.

51

Skälen för mitt förslag: De regler om beräkning av livränteunderlag
som gällde fram till den 1 januari 1993 medförde att olika principer
tillämpades beroende på om det gällde retroaktiva eller framåtverkande
livräntor. I prop. 1992/93:30 föreslogs därför ändringar i 4 kap. 5 och
6 §§ LAF med innebörd att retroaktiva livräntor och framåtverkande
livräntor skall fastställas efter samma principer. Riksdagen godkände
regeringens förslag (bet. 1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142).

Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller därmed att när livränta beviljas för
förfluten tid skall livränteunderlaget fastställas med utgångspunkt i den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid livräntans begynnelsetid-
punkt. Denna tidpunkt blir således avgörande för livräntans storlek och
det då fastställda livränteunderlaget kommer att gälla också för den
framtida livräntan.

Motivet till de ändrade reglerna har varit att - för såväl tidsbegränsad
livränta som livränta som beviljats tills vidare - låsa livränteunderlaget
till begynnelsetidpunkten för utgivande av livränta i ett skadefall. Sedan
de nya reglerna trätt i kraft har dock vissa problem uppmärksammats i
fråga om basbeloppsanknytningen av tidsbegränsade livräntor. Jag anser
att ett förtydligande bör ske för att skapa klarhet på denna punkt. Jag
föreslår därför att i 6 kap. 2 § LAF anges att en fastställd livränta skall
anknytas till det basbelopp som gällde vid den tidpunkt från vilken liv-
ränta första gången utges. Detta medför att även vid omprövning enligt
4 kap. 12 § LAF av en löpande livränta den nya livräntan skall följa
samma basbelopp.

Prop. 1992/93:178

11 Ikraftträdande

Ikraftträdande vad gäller förslaget att slopa rätten till arbetsskadesjuk-
penning har behandlats i det föregående liksom förslaget om avgiftsfria
sjukvårdsförmåner m.m. för vissa HIV-smittade.

Reglerna i övrigt bör träda i kraft den 1 juli 1993 med undantag av
ändringen i 6 kap. 2 § LAF som föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari
1993.

12 Kostnader och finansiering

12.1 Socialavgifter avseende sjuk- och
arbetsskadeförsäkringama

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom en särskild arbetsskadeavgift.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 är avgiften 1,38 % av avgiftsunderlaget.

Av de influtna arbetsskadeavgiftema avsätts en tjugondei som bidrag
till kostnaderna för försäkringens förvaltning. Återstoden förs till arbets-
skadefonden, som förvaltas av Riksförsäkringsverket. Sedan år 1987 är
fondens behållning noll. Det underskott, som därefter uppkommit genom

52

att utgifterna överstigit avgiftsintäkterna, har täckts från statsbudgetens
inkomsttitel 1251 Övriga socialavgifter, netto.

Trots ett särskilt tillskott på 8 300 miljoner kronor från delpensions-
fonden under budgetåret 1992/93 beräknas vid utgången av budgetåret
1992/93 det ackumulerade underskottet uppgå till ca 22 000 miljoner
kronor. Det löpande underskottet har i budgetpropositionen (prop.
1992/93:100, bil. 6.2) för budgetåret 1993/94 beräknats till
4 400 miljoner kronor om ingen förändring görs.

Sjukförsäkringen finansieras av socialavgifter och bidrag över stats-
budgeten. Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap. 2 § AFL
vara sådan att avgiftsinkomsterna täcker 85 % av försäkringens utgifter.
Sjukförsäkringsavgiften för år 1993 är fastställd till 8,27 % av avgifts-
underlaget för arbetstagare och 9,12 % för egenföretagare.

Sjukförsäkringsutgifterna beräknas i årets budgetproposition (prop.
1992/93:100, bil. 6, s. 60) till 30 991 miljoner kronor.

Den 1 januari 1993 infördes en allmän sjukförsäkringsavgift på 0,95 %
på förvärvsinkomst som är pensionsgrundande för att bidra till finansie-
ringen av sjukförsäkringen.

12.2 Förändrade försäkringsutgifter

Min bedömning: De förändrade utgifterna för sjuk- och arbets-
skadeförsäkringama kommer att innebära en bruttobesparing för
staten på ca 1 700 miljoner kronor.

Skälen för min bedömning: Utgifterna för arbetsskadesjukpenningen
exkl. vissa vårdkostnader kan för budgetåret 1993/94 beräknas till ca
6 200 miljoner kronor. De vårdkostnader som ersätts enligt LAF uppgår
till ca 100 miljoner kronor.

Av sjukpenningutgiftema avser ca 70 % dagar i sjukfall som varat
längre än ett år. För dessa sjukpenningdagar kommer kompensations-
graden att minska från 100 % till 70 % varigenom utbetalningarna mins-
kar med ca 1 300 miljoner kronor. För sjukpenningdagar som avser
sjukfall mellan 181 - 365 dagar kommer kompensationsgraden att
minska från 100 % till 80 % vilket ger en besparing på ca 400 miljoner
kronor. Sammantaget beräknas sjukpenningutgiftema för arbetsskador
minska med ca 1 700 miljoner kronor.

Den slopade arbetsskadesjukpenningen innebär samtidigt att samtliga
sjukpenningkostnader i framtiden kommer att belasta femte huvudtitelns
förslagsanslag Bidrag till sjukförsäkringen.

12.3 Arbetsskadeavgiften och sjukförsäkringsavgiften

Min bedömning: Socialavgifterna för sjukförsäkring respektive
arbetsskadeförsäkring föreslås förbli oförändrade.

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 178

Prop. 1992/93:178

53

Skälen för min bedömning: Jag föreslår tills vidare ingen förändring Prop. 1992/93:178
av socialavgifterna för sjuk- respektive arbetsskadeförsäkringama. Skälet
till detta är att avgiftsinkomsterna under en följd av år inte varit till-
räckliga för att täcka utgifterna, vilket i sin tur medfört att underskotten
finansierats via statsbudgeten. Dessutom avses en beredning om en ny
modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama tillsättas inom kort.

12.4 Administrativa konsekvenser

För försäkringskassorna innebär slopandet av arbetsskadesjukpenningen
på sikt minskade resursbehov. För närvarande finns emellertid ett stort
antal ännu ej avgjorda ärenden till följd av att den genomsnittliga hand-
läggningstiden uppgår till ca 13 månader. Detta medför att administra-
tiva besparingar kommer att realiseras först under budgetåret 1994/95.

12.5 Anslagskonsekvenser

Mitt förslag: De ökade utgifterna för sjukförsäkringen föranleder
ett ökat anslagsbehov på 750 000 000 kronor.

Skälen för mitt förslag: I regeringens budgetproposition 1992/93:100
beräknades anslaget Cl. för budgetåret 1993/94 till 4 649 miljoner
kronor.

Förslagen i föreliggande proposition innebär bl.a. att rätten till arbets-
skadesjukpenning i princip upphör den 1 juli 1993.

Sjukförsäkringens utgifter beräknas därmed öka med ca 4 500 miljoner
kronor. Belastningen på anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen, som
utgör 15 % av bruttoutgiften, ökar med 675 miljoner kronor. Dessutom
ökar belastningen på detta anslag med ytterligare 75 miljoner kronor till
följd av riksdagens beslut i december 1992 att kommunerna fr.o.m. den
1 mars 1993 får uppbära avgifter i sjukhem och andra vårdinrättningar
som kommunerna övertagit av landstingen eller har betalningsansvar för.
Dessa avgifter kommer härigenom inte längre att kunna tillföras sjukför-
säkringen. Sammantaget bedöms utgifterna för sjukförsäkringen för
budgetåret 1993/94 öka från en utgift om 30 991 miljoner kronor till
närmare 36 000 miljoner kronor. Anslaget bör därför ökas med 750 mil-
joner kronor.

13 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upp-
rättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa HIV-smittade,

54

3. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,

4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

5. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels-
kostnader, m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagförslag 4 har upprättats i samråd med chefen för Arbetsmarknads-
departementet och lagförslag 8 i samråd med statsrådet Lundgren.

Lagförslag 3, 4, 8 och 9 gäller ämnen som faller under Lagrådets
granskningsområde. Förslagen är dock av sådan beskaffenhet att Lag-
rådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1992/93:178

14 Specialmotivering

14.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

2 kap.

6 §

Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att det generella stats-
bidraget till företagshälsovården har avskaffats fr.o.m. år 1993.

Ändring i denna paragraf har tidigare föreslagits i prop. 1992/93:159
om stöd och service åt vissa funktionshindrade.

13 §

Genom den samordning med reglerna i AFL som föreslås i 3 kap. 1 -

2 a §§ lagen om arbetsskadeförsäkring kan denna paragraf upphävas.

3 kap.

4c §

Enligt bestämmelserna i denna nya paragraf skall sjukpenning högst
utges med 70 % även för dagar innan ett sjukfall varat ett år. Sjukpen-
ningen blir således lägre för den 4:e t.o.m. den 365:e dagen i en sjuk-
period, dvs. tid då sjukpenning annars skulle ha utgivits med 80 %.
Bestämmelserna är till för att en försäkrad inte skall kunna kringgå
bestämmelserna i 4 § genom att friskskriva sig under viss kortare tid
innan sjukperioden varat ett år - dock mer än fem dagar med hänsyn till
den s.k. återinsjuknanderegeln. Bestämmelserna blir tillämpliga på den
som under de senaste 15 månaderna (närmare angivet till 450 dagar)
haft sjukperioder som tillsammans omfattar över ett år. Med sjukperiod
avses detsamma som i 3 kap. 8 § fjärde stycket. Om ett uppehåll mellan

55

sjukperioderna under 15-månaderstiden varat mer än 30 dagar skall
tiden dessförinnan inte beaktas.

Den sänkta ersättningsnivån skall gälla till dess mer än 30 dagar gått
sedan senaste sjukperiod avslutades.

Bestämmelserna tillämpas även på den som löpande varit sjukskriven
ett år - eller med kortare avbrott enligt den s.k. återinsjuknanderegeln
varit sjukskriven sammanlagt ett år - och enligt de vanliga reglerna får
sjukpenning med 70 % för de följande dagarna i sjukperioden. Enligt
denna paragraf kommer sjukpenning att utges med högst 70 % även vid
kommande sjukfall, om friskskrivningsperioden däremellan är högst 30
dagar.

Att bestämmelserna i denna paragraf är tillämpliga på nya sjukfall
påverkar inte arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön enligt sjuklöne-
lagen.

Försäkringskassan bör i god tid avisera den försäkrade om att sjukpen-
ningen kan komma att sänkas.

Sjukpenning kan enligt bestämmelserna i kapitlets 4 b, 4 d och 7 b §§,
i förekommande fall för de tre första dagarna, utges med 80 procent av
SGI:n.

Prop. 1992/93:178

4d§

Genom bestämmelserna i denna paragraf, som är ny, införs en möjlighet
för en försäkrad att få rätt till sjukpenning med 80 % av SGI:n för tid
då sjukpenning annars skulle ha utgivits med 70 %. Beslutet kan också
avse den som enligt 4 c § får sjukpenning med 70 %. Det gäller under
en period när den försäkrade på läkares ordination genomgår medicinsk
behandling eller medicinsk rehabilitering. En behandlingsplan skall
godkännas av kassan.

5 §

I ett nytt femte stycke föreslås att försäkrad som uppbär livränta med
stöd av 6 kap. 5 § LAF vid annan sjukdom än den som ligger till grund
för livräntan skall få sjukpenning beräknad på den inkomst av eget
arbete som han kan antas få under studietiden (s.k. studietids-SGI).

5b §

I denna nya paragraf införs särskilda bestämmelser om SGI för försäk-
rade som bedriver biståndsverksamhet. De närmare motiven för bestäm-
melserna har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5). För-
slaget innebär att när en försäkrad som avses i paragrafen återkommer
till Sverige skall SGI fastställas till lägst den SGI som gällde för honom
vid avresan till utlandet. Utlandsvistelsen får inte överstiga tre år.

Avgränsningen av den grupp personer som skall kunna få en SGI fast-
ställd med stöd av denna särregel skall ske på samma sätt som i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag. Rätten att få en sådan SGI fast-
ställd skall även gälla medföljande make eller därmed likställd.

56

10 §                                                              Prop. 1992/93:178

I första stycket anges att sjukpenning som utges till en studerande som
har livränta enligt 6 kap. 5 § lagen om arbetsskadeförsäkring skall
"timberäknas" på grundval av studietids-SGI även för tid efter de första

14 dagarna av sjukperioden.

13 §

Med hänsyn till att den som är sjukpenningförsäkrad inte kommer att få
rätt till sjukpenning enligt LAF, bortsett från garantinivån för vissa
studerande, kan andra stycket i denna paragraf slopas.

Ändring i denna paragraf har tidigare föreslagits i prop. 1992/93:155
om höjd pensionsålder.

4 kap.

6 §

Ändringen i paragrafen är en anpassning till ändringen i 3 kap. 5 §
beträffande studerande som har arbetsskadelivränta.

9 §

I ett nytt tredje stycke föreslås att för den grupp personer som anges i

3 kap. 5 b § får vid bestämmande av såväl villkoret om 180 dagars
inskrivning hos försäkringskassan som kravet om 240 dagars försäkring
för sjukpenning över garantinivån bortses från tiden för utlandsvistelsen
om den varat högst tre år. Tiden före resp, efter utlandsvistelsen får
därvid läggas samman vid beräkning av kvalifikationstiden.

10 §

I paragrafens tredje stycke föreslås en ändring som innebär att en
förälder har rätt till s.k. kontaktdagar från och med det kalenderår under
vilket bamet fyller fyra år. Det sammanlagda antalet kontaktdagar som
en förälder kan få för ett bam blir därmed lika för alla.

Ändring i denna paragraf har tidigare föreslagits i prop. 1992/93:159.

21 kap.

Ändringen i denna paragraf är en följd av att ett nytt femte stycke före-
slås bli infört i 3 kap. 5 §.

14.2 Förslaget till lag om avgiftsfria sjukvårdsförmåner

m.m. för vissa HIV-smittade

1 §

Lagen tillämpas i första hand på personer som fått behandling inom den
svenska hälso- och sjukvården och därvid smittats med HIV. Det gäller
personer som genom faktorkoncentrat eller blodtransfusion smittats och

57

fått HlV-infektion. Lagen tillämpas också på makar till dessa personer Prop. 1992/93:178
som sekundärt blivit smittade av HIV. En forutsättning är dock att
smittan skett innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

Med make jämställs person som sammanbott med den först smittade
under äktenskapsliknande förhållande.

Den som på detta sätt fått infektion av HIV har rätt till förmåner enligt
lagen såväl under latentstadiet som under AIDS-tid.

I lagens 2 - 4 §§ finns bestämmelser om vissa förmåner i form av
avgiftsfrihet eller motsvarande. Kostnaden för dessa förmåner skall
belasta sjukförsäkringen.

2 §

Den som har hel ålders- eller förtidspension och som vårdas på sjukhus
skall enligt 2 kap. 12 § AFL erlägga avgift i form av ett avdrag på pen-
sionen. Av förevarande paragraf följer att den som fått HlV-infektion
inom hälso- och sjukvården eller make eller likställd som blivit smittad
är befriad från sådan avgift.

3 §

Den smittade personen får genom denna paragraf rätt till kostnadsfri
tandvård. Detta gäller sådan tandvård som omfattas av tandvårdsförsäk-
ringen. Innebörden blir att försäkringskassan betalar även den del av
kostnaden som patienten erlagt eller skulle ha erlagt i form av patientav-
gift.

4 §

Genom bestämmelserna i denna paragraf får den smittade personen rätt
till kostnadsfria läkemedel om de förskrivits av läkare eller tandläkare.
Med läkemedel avses för människor avsedda varor på vilka läkemedels-
förordningen (1962:701) skall tillämpas. Även receptfria läkemedel
omfattas. Det krävs inte att Riksförsäkringsverket fastställt pris för läke-
medlet. Referensprissystemet görs inte heller tillämpligt.

Som följer av 1 § skall kostnaden ersättas av den allmänna försäk-
ringen.

5 §

Denna paragraf innehåller en hänvisning till att bestämmelser om rätt till
ersättning och ledighet vid vård av en smittad person finns i särskild lag.

14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård

4 §

I paragrafen görs ett tillägg som innebär att närståendepenning kan utges
vid vård av viss HIV-smittad person. Personkretsen är densamma som
enligt den föreslagna lagen om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för

58

vissa HIV-smittade, nämligen de som blivit smittade av blod eller blod- Prop. 1992/93:178
produkter inom den svenska hälso- och sjukvården och sekundärsmittade
makar och likställda. Vid vård av sådan person ställs inte något krav på
sjukdomens svårighetsgrad.

6 §

Närståendepenning kan utges för högst 240 dagar vid vård av en sådan
HIV-smittad person som avses i 4 §. Vid vård av annan person är an-
talet dagar oförändrat 30.

8 §

Ändringen i paragrafen är en följd av att ett nytt femte stycke föreslås
bli infört i 3 kap. 5 § AFL.

14.4 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480)

17 §

Genom ändringen i första stycket 8 begränsas den period med när-
ståendepenning som ger rätt till semesterlön till 45 dagar för vaije in-
tjänandeår. Närståendepenning utges i regel endast för arbetsdagar. I
frånvaroperioden inräknas enligt tredje stycket även arbetsfria dagar.

14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

7 §

Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att det generella stats-
bidraget till företagshälsovården har avskaffats fr.o.m. år 1993.

14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

3 kap.

1 §

Paragrafen reglerar i sin nuvarande lydelse de förmåner som under en
tid av 180 dagar efter det att skadan inträffade - den s.k. samordnings-
tiden - utges till en arbetsskadad som är sjukförsäkrad enligt AFL.
Genom den föreslagna ändringen kommer samordningen att gälla utan
tidsbegränsning. Ersättning skall alltså under hela sjukdomstiden utges
från sjukförsäkringen enligt reglerna i AFL.

2 §

Den förevarande paragrafen reglerar för närvarande rätten till förmåner
under samordningstiden för en arbetsskadad som inte har rätt till sjuk-
penning från sjukförsäkringen eller som inte är sjukförsäkrad enligt
AFL.

59

Även i fråga om de arbetsskadade som avses i denna paragraf förslås Prop. 1992/93:178
att enhetliga regler om rätt till förmåner skall gälla under sjukdomstid.
Med hänsyn till den angivna kategorins begränsade rätt till förmåner
enligt AFL skall dock ersättning också i fortsättningen utges från arbets-
skadeförsäkringen. Även de förmåner, som enligt nuvarande 3 kap. 4 §
utges efter samordningstidens utgång, skall utges enligt reglerna i AFL.

Eftersom dessa arbetsskadade inte har någon sjukpenninggrundande
inkomst föreslås att sjukpenningen enligt LAF utges med ett belopp som
motsvarar vad som skulle ha utgetts vid tillämpning av AFL.

Den nu gällande begränsningen i paragrafens andra mening av rätten
till sjukpenning under den s.k. samordningstiden för studerande har
slopats i denna paragraf. I den mån de har förvärvsinkomster utges
ersättning från LAF enligt vad som skulle ha utgivits från AFL om de
varit sjukpenningförsäkrade. Såväl de som är försäkrade enligt AFL som
de som inte är det garanteras i en ny 2 a § sjukpenning på en viss lägsta
nivå.

2a§

I denna nya paragraf föreslås att de studerande som har särskilt arbets-
skadeskydd enligt 1 kap. 1 § andra stycket och andra studerande som
genomgår yrkesutbildning skall kunna få en ersättning som motsvarar
vad som för närvarande gäller efter samordningstidens utgång, dock
med de lägre procentsatser m.m. som gäller enligt AFL. Sjukpenning
från arbetsskadeförsäkringen utges då på grundval av de garantinivåer
som gäller för denna kategori försäkrade vid beräkning av livränta. Har
sjukpenning utgivits från AFL enligt 1 § ersätter arbetsskadeförsäk-
ringen endast mellanskillnaden upp till garantinivån.

3 §

De förmåner som avses i denna paragraf utges enligt nuvarande lydelse
under samordningstiden medan kapitlets 4 § reglerar förmåner för tid
därefter. Genom ändringen i 3 § kommer ersättning för nödvändiga
kostnader för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel att
utan tidsbegränsning utges från arbetsskadeförsäkringen i den mån
ersättning inte utges enligt 1 eller 2 §.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse ersätter arbetsskadeförsäkringen
nödvändiga kostnader efter samordningstidens slut för läkarvård, tand-
vård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård, läkemedel och särskilda
hjälpmedel. Behovet av ersättning för kostnader utöver dem som anges
i 3 § i föreslagen lydelse kan numera anses i tillräcklig utsträckning
tillgodosett genom reglerna i AFL. Genom hänvisningen i kapitlets 2 §
till AFL blir den som drabbas av arbetsskada och inte är sjukförsäkrad
enligt lagen om allmän försäkring berättigad till motsvarande ersättning
från arbetsskadeförsäkringen. Förevarande paragraf kan därför upp-
hävas.

60

5-5d§

Genom samordning med reglerna i lagen om allmän försäkring som görs

1 kapitlets 1 och 2 §§ och som genom de föreslagna ändringarna kom-
mer att gälla för all sjukpenningtid kan reglerna i 5 - 5 d §§ upphävas.

6 §

Genom de föreslagna ändringarna i de föregående paragraferna i detta
kapitel behöver något sjukpenningunderlag för de i paragrafen aktuella
kategorierna inte fastställas enligt förevarande lag. Paragrafen kan där-
för upphävas.

7 §

Ändringen i paragrafen beror på att 5 - 6 §§ föreslås bli upphävda.

8 §

Med hänsyn till de hänvisningar som görs till AFL i 1 och 2 §§ och den
ändring som föreslås i 1 § kommer innehållet i 8 § att sakna betydelse.
Paragrafen kan därför upphävas.

Ändringarna i paragrafen innebär en anpassning till den nya lydelsen i
3 § och upphävandet av 4 § och en konsekvens av att det generella stats-
bidraget till företagshälsovården har avskaffats fr.o.m. år 1993.

10 §

Ändringen är en följd av att kapitlets 4 § föreslås upphävd.

6 kap.

2 §

Enligt nuvarande lydelse av denna paragraf skall fastställd livränta
anknytas till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Fr.o.m.
den 1 januari 1993 skall, med undantag för dem som skadar sig i unga
år eller under utbildningstid, endast ett livränteunderlag fastställas i ett
skadefall (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142).
Om en livränta som beviljats tills vidare omprövas eller en ny livränta
fastställs efter det att en tidsbegränsad livränta upphört skall även den
nya livräntan följa basbeloppsutvecklingen. Genom ändringen i para-
grafen klargörs att även den senare fastställda livräntan skall knytas till
det basbelopp som gällde när livränta i skadefallet första gången böljade
utges.

Prop. 1992/93:178

4 §

Ändringen i paragrafen innebär en anpassning till de föreslagna änd-
ringarna i 3 kap.

61

8 kap.

3 §

I ett nytt andra stycke föreslås att försäkringskassorna endast skall pröva
de ärenden där ersättning enligt LAF skall bestämmas. Skälen härför
anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.6).

4 §

Ändringen i paragrafen är en följd av att 3 kap. 5 § föreslås bli upp-
hävd.

14.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd

10 §

Hänvisningarna i förevarande paragraf har anpassats till de föreslagna
ändringarna i LAF. Detta innebär bl.a. att ersättning inte utges från LSP
under sjukdomstid till den som är sjukpenning försäkrad enligt AFL.

II §

Enligt andra stycket i paragrafen utges inte sjukpenning och livränta
under skyddstiden enligt LSP. Sjukpenning enligt AFL kan dock utges.

13 §

Även den särskilda sjukpenningen anpassas i huvudsak till AFL:s ersätt-
ningsnivåer. Sjukpenning enligt denna paragraf skall utges med
80 procent av SGI:n eller motsvarande och utges för kalenderdag och
utan karensdag.

16 §

Den föreslagna ändringen i paragrafen innebär att försäkringskassorna
till skillnad från reglerna i LAF skall pröva alla ärenden enligt denna
lag. Anledningen härtill är att alla som täcks av personskadeskyddet i
LSP har rätt till ersättning enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning
vid ideell skada m.m. om de uppfyller förutsättningarna härför i den
lagen.

14.8 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

19 §

Ändringen i paragrafen är föranledd av förslagen att upphäva 3 kap.

5 d § LAF och att ändra 10 § lagen (1977:265) om statligt person-
skadeskydd.

Ändring i denna paragraf har tidigare föreslagits i prop. 1992/93:159.

Prop. 1992/93:178

62

14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1572) har kompletterats med
den punkt riksdagen beslöt i anledning av prop. 1992/93:50 och i enlig-
het med bet. 1992/93:FiUl (rskr. 1992/93:134, SFS 1992:1572) men
som föll bort genom en senare lagändring (prop. 1992/93:31, bet.
1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157, SFS 1992:1707).

Prop. 1992/93:178

15 Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

dels anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa HIV-
smittade,

3. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledig-
het för närståendevård,

4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

5. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskade-
skydd,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels

10. under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till sjukför-
säkringen anvisa ett belopp som är 750 000 000 högre än vad som
föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6.

16 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-
draganden har lagt fram.

63

Innehållsförteckning

Prop. 1992/93:178

Propositionen..................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1

Propositionens lagförslag...........................3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 18 februari 1993 . . 27

1     Inledning ...............................27

2     Avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa HIV-smittade . . 27

2.1  Bakgrund............................27

2.2  Rätt till avgiftsfria sjukvårdsförmåner samt förlängd

tid för närståendevård ....................29

3    Företagshälsovård ..........................30

4    Sjukersättning vid långvarig sjukskrivning ...........31

4.1  Bakgrund............................31

4.2  Sjukpenningens nivå efter den 365:e dagen .......32

4.3  Sammanläggning av sjukfall vid långvarig sjuk-

skrivning ............................33

5    Sjukpenninggrundande inkomst för biståndsarbetare......34

6     Rätt till föräldrapenning för biståndsarbetare..........37

7     Tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar.......38

8    Sjukpenninggrundande inkomst för försäkrad som uppbär

arbetsskadelivränta under tid för studier.............39

9    Samordning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama......40

9.1  Gällande regler ........................40

9.2  Utvecklingen..........................41

9.3  Sjukersättning vid arbetsskada till den som är

försäkrad enligt lagen om allmän försäkring.......43

9.4  Sjukersättning till arbetsskadeförsäkrade som
inte omfattas av sjukförsäkring enligt lagen om

allmän försäkring.......................46

9.5  Ersättning för kostnader från arbetsskadeför-
säkringen ............................48

9.6  Försäkringskassornas skyldighet att pröva anmälda

arbetsskador ..........................49

10   Beräkning av livräntor .......................51

11    Ikraftträdande.............................52

12   Kostnader och finansiering.....................52

12.1 Socialavgifter avseende sjuk- och arbetsskade-
försäkringama .........................52

12.2 Förändrade försäkringsutgifter...............53

12.3 Arbetsskadeavgiften och sjukförsäkringsavgiften .... 53

12.4 Administrativa konsekvenser ................54

12.5 Anslagskonsekvenser.....................54

13   Upprättade lagförslag........................54

14   Specialmotivering ..........................55

14.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring.....................55

64

14.2 Förslaget till lag om avgiftsfria sjukvårdsförmåner

m.m. för vissa HIV-smittade................57

14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465)

om ersättning och ledighet för närståendevård......58

14.4 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen

(1977:480)........................... 59

14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49)

om begränsning av läkemedelskostnader, m.m......59

14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring ..................59

14.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:265)

om statligt personskadeskydd................62

14.8 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)........................... 62

14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)

om socialavgifter .......................63

15   Hemställan ..............................63

16   Beslut .................................63

Prop. 1992/93:178

65