Prop.
1992/93:174
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut-
drag ur regeringsprotokollet den 25 februari 1993 för de åtgärder och
det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bengt Westerberg
Riksdagen har fattat principbeslut om att bostadsbidragens administration
skall föras över från kommunerna till de allmänna försäkringskassorna
den 1 januari 1994.
I propositionen föreslås en ny lag om bostadsbidrag för regleringen av
bidragsgivningen hos försäkringskassorna.
Genom lagen övertar staten hela kostnadsansvaret för bostadsbidragen.
På lokal nivå skall bostadsbidragen handläggas av de allmänna försäk-
ringskassorna. Riksförsäkringsverket (RFV) får som central förvalt-
ningsmyndighet ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av bo-
stadsbidragssystemet. RFV bör samråda och samarbeta med Boverket i
frågor där Boverket har särskild kompetens.
Lagförslaget innebär också att prövningen av bostadsbidrag i allt väs-
entligt skall ske mot en beräknad aktuell inkomst i ett s.k. rullande sys-
tem utan att nya ansökningar görs varje år. Försäkringskassorna gör
löpande kontroller av bidragen och de uppgifter som ligger till grund för
bidragen. Förfarandereglema är anpassade till vad som gäller inom
socialförsäkringsområdet. Överklagande av försäkringskassans beslut
skall göras i allmän förvaltningsdomstol med länsrätt som första instans.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 174
Inkomst- och bostadskostnadsgränser för hushållen har ändrats. För Prop. 1992/93:174
barnfamiljer har införts olika grundbelopp i förhållande till antalet barn.
Enhetliga bostadskostnadsgränser har införts för ungdomar och studeran-
de. I lagen har termen sambor införts.
En överföring av bostadsbidragen till försäkringskassorna medför att
tystnadsplikt och sekretess för uppgift i allmän handling kommer att
regleras på ett annat sätt än tidigare. I konsekvens härmed föreslås i
propositionen en ändring i sekretesslagen.
Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
1993. Lagen om bostadsbidrag föreslås bli tillämplig första gången i
fråga om bostadsbidrag från och med januari månad 1994. Särskilda
övergångsbestämmelser föreslås för handläggning av ärenden om bo-
stadsbidrag enligt äldre lagstiftning.
Prop. 1992/93:174
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som bor och är folkbokförd i Sverige kan få bostadsbidrag
enligt denna lag. Bostadsbidrag lämnas av allmänna medel dels i form
av bidrag till kostnader för den bostad där sökanden är bosatt, dels i
form av särskilt bidrag för hemmavarande barn.
2 § I lagen förstås med
1. förvärvsinkomst: inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksam-
het,
2. bidragsgrundande inkomst: för 12 månader framåt beräknad för-
värvsinkomst med de tillägg som följer av 4 - 6 §§,
3. hushåll: barnfamiljer, makar utan barn och ensamstående utan barn,
4. barn: den som är under 18 år eller som får förlängt barnbidrag eller
studiehjälp,
5. makar: makar som lever tillsammans och
6. sambor: en ogift man och en ogift kvinna som bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden.
3 § Förvärvsinkomst beräknas för varje sökande efter samma grunder
som enligt kommunalskattelagen (1928:370), med de undantag som
anges i andra och tredje styckena.
I inkomstslaget tjänst beaktas kostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen till den del kostnaderna beräknas överstiga 5 000 kronor.
Övriga kostnader i inkomstslaget tjänst beaktas till den del kostnaderna
beräknas överstiga 2 000 kronor.
I inkomstslaget näringsverksamhet beaktas inte underskott som upp-
kommit ett tidigare år.
4 § Till varje sökandes förvärvsinkomst skall läggas inkomst av kapital
till den del inkomsten överstiger 2 000 kronor.
Inkomst av kapital beräknas efter samma grunder som enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt. Till inkomst av kapital skall dock
inte räknas vinst vid icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst) samt
inte heller statligt räntebidrag. Avdrag för kostnader i förvärvskällan får
inte göras.
5 § Till varje sökandes förvärvsinkomst skall läggas
1. sjöinkomst enligt lagen (1958:295) om sjömanskatt,
2. inkomst som är skattefri enligt 54 § första stycket f kommunal-
skattelagen (1928:370),
3. studiemedel i form av studiebidrag,
4. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad.
6 § Om ett eller flera barn som avses i 10 § med undantag av första Prop. 1992/93:174
stycket 2 och 3 samt tredje stycket har inkomst av kapital, skall till
sökandens förvärvsinkomst läggas varje barns inkomst av kapital till den
del inkomsten överstiger 1 000 kronor.
Vid beräkning av inkomst av kapital tillämpas 4 § andra stycket.
7 § Makar anses leva tillsammans om skäl inte visas för annat. För dem
skall bidragsgrundande inkomst beräknas gemensamt.
8 § Med makar jämställs sambor.
Om skäl inte visas för annat skall de anses vara sambor som antingen
har eller har haft gemensamt barn eller är folkbokförda på samma
adress.
9 § Om hushållet disponerar över ansenlig förmögenhet får bostads-
bidrag bestämmas till lägre belopp än som följer av 13 - 17 §§.
Barnfamiljer
10 § Rätt till bostadsbidrag har den som
1. har vårdnaden om barn och varaktigt bor tillsammans med barnet,
2. efter en myndighets beslut har tagit emot barn för vård i familje-
hem, om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader, eller
3. på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt
hem.
Bostadsbidrag lämnas även för barn som för vård eller undervisning
inte varaktigt bor hemma men vistas i hemmet under minst så lång tid
varje år som motsvarar normala skolferier.
Om barnet bor i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende,
får föräldern eller föräldrarna bidrag även i andra fall, om det finns
särskilda skäl att bidrag lämnas.
Bestämmmelsema i första och andra styckena tillämpas även i fråga
om den som är över 18 år och som får förlängt barnbidrag eller studie-
hjälp.
11 § Om ett barns föräldrar inte lever tillsammans men har gemensam
vårdnad om barnet, har den förälder som barnet är folkbokfört hos rätt
till bostadsbidrag enligt 10 § första stycket 1, samt andra och tredje
styckena.
Hushåll utan barn
12 § Rätt till bostadsbidrag har den som
1. har fyllt 18 år och
2. bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres-
eller bostadsrätt.
Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas inte om sökanden eller
dennes make
1. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer eller
2. får kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustru-
tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller på grund av
bestämmelserna om inkomstprövning inte får sådant tillägg.
Prop. 1992/93:174
Barnfamiljer
13 § Bostadsbidrag bestäms enligt 14 och 15 §§, om den bidrags-
grundande inkomsten inte överstiger 110 000 kronor. Om den bidrags-
grundande inkomsten är högre, skall bidraget minskas med 20 procent
av den överskjutande inkomsten.
14 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som
1. särskilt bidrag med
- 600 kronor för ett barn,
- 900 kronor för två barn och
- 1 200 kronor för tre eller flera barn, samt
2. bidrag till kostnader för bostad med 75 procent av den del av
bostadskostnaden per månad som för familjer med
- ett barn överstiger 1 800 kronor men inte 3 000 kronor,
- två barn överstiger 1 800 kronor men inte 3 200 kronor,
- tre eller flera barn överstiger 1 800 kronor men inte 3 600 kronor.
Om bostadskostnaden överstiger de belopp som anges i första stycket
2, lämnas bidrag med 50 procent av den överskjutande bostadskost-
naden per månad upp till
- 4 800 kronor för familjer med ett barn,
- 5 400 kronor för familjer med två barn,
- 6 000 kronor för familjer med tre eller flera barn.
Högre bostadskostnad än som anges i andra stycket får beaktas, om
sökanden eller någon medlem av familjen är funktionshindrad.
15 § Rätt till särskilt bidrag enligt 14 § första stycket 1 har endast fa-
miljer med barn som avses i 10 § första stycket 1 och 2 samt andra och
tredje styckena.
Är föräldern under 29 år och får denne inte bidrag enligt första styck-
et, skall bidrag enligt 14 § första stycket 2 beräknas på den del av
bostadskostnaden per månad som överstiger 1 600 kronor.
Bidrag enligt 14 § första stycket 2 och andra stycket får lämnas endast
till den som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med
hyres- eller bostadsrätt.
Hushåll utan barn
16 § Är sökanden under 29 år bestäms bostadsbidrag till det belopp
som följer av 17 § första och andra styckena, om den bidragsgrundande
inkomsten inte överstiger 38 000 kronor för en ensamboende och 55 000
kronor för makar. Om den bidragsgrundande inkomsten är högre, skall
bidraget minskas med en tredjedel av den överskjutande inkomsten.
Har sökanden eller maken fyllt 29 år bestäms bostadsbidrag till det
belopp som följer av 17 § tredje stycket, om den bidragsgrundande
inkomsten inte överstiger 80 000 kronor. Om den bidragsgrundande
inkomsten är högre, skall bidragsbeloppet minskas med 10 procent av
den överskjutande inkomsten.
Om det är förmånligare för en sökande som avses i första stycket skall
bostadsbidrag bestämmas enligt andra stycket.
Om det är förmånligare för en sökande som avses i andra stycket och
sökanden eller maken uppbär studiemedel skall bostadsbidrag bestämmas
enligt första stycket.
17 § Är sökanden under 29 år, lämnas bostadsbidrag med 75 procent av
den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 600 kronor
men inte 2 600 kronor.
Om bostadskostnaden överstiger det belopp som anges i första stycket
lämnas bostadsbidrag med 50 procent av den överskjutande bostadskost-
naden per månad upp till 3 400 kronor.
Har sökanden eller maken fyllt 29 år, lämnas bostadsbidrag med 30
procent av den del av bostadskostnaden per månad som överstiger
1 600 kronor men inte 3 500 kronor.
Högre bostadskostnad än som anges i första - tredje styckena får
beaktas, om sökanden eller maken är funktionshindrad.
Beslut om bostadsbidrag
18 § Frågor om bostadsbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.
Beslut om bidrag fattas av den allmänna försäkringskassa hos vilken
bidragssökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om sökan-
den uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Denna kassa får dock uppdra åt en annan kassa att handlägga
ärendet.
Beslut om bidrag skall innehålla uppgift om den bidragsgrundande
inkomstens storlek, fördelad på inkomstslag och gjorda tillägg.
19 § Ansökan om bidrag eller om ändring av bidrag görs skriftligen hos
försäkringskassan. Ansökan skall innehålla de uppgifter som behövs för
att bedöma den sökandes rätt till bidrag.
Ansökan som avser makars bostad skall vara gemensam, om det inte
finns särskilda skäl att ansökan görs av ena maken. Barn som avses i
10 § första stycket 1 eller andra stycket och som är över 18 år skall, om
det inte finns särskilda skäl, på ansökningshandlingen själva intyga de
uppgifter som rör barnet.
Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och sam-
vete.
20 § Är en ansökan så ofullständig att den inte kan läggas till grund för
prövning av bidraget, får försäkringskassan förelägga sökanden att inom
viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att ansökningen annars inte tas upp
till prövning. Ett sådant föreläggande får delges. Följs inte föreläggandet
får ansökan avvisas.
21 § Bidrag lämnas tills vidare från och med månaden efter den då
rätten till bidrag har uppkommit samt till och med den månad då rätten
till bidrag har ändrats eller upphört. Om rätten till bidrag uppkommit
den första dagen i en månad, skall dock bidraget lämnas från och med
den månaden. Bidrag får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad
före ansökningsmånaden. Bidrag får dock lämnas för en längre tid
tillbaka, om en ansökan om bidrag avseende höjning av hyra eller
avgift, ges in till försäkringskassan inom en månad från den dag den
sökande fick kännedom om hyres- eller avgiftshöjningen.
Om det finns särskilda skäl, får bidrag lämnas för en begränsad tid.
Ett sådant bidrag får förenas med villkor.
Prop. 1992/93:174
Utbetalning av bidrag
22 § Bidrag betalas ut månadsvis. Bidrag under 100 kronor i månaden
betalas inte ut.
23 § På begäran av sökanden får försäkringskassan besluta att bidraget
skall betalas ut till någon annan än sökanden.
Om det finns synnerliga skäl, får försäkringskassan på framställning av
socialnämnden betala ut bidraget till lämplig person eller till nämnden
att användas för hushållets bästa.
Ändrade förhållanden m.m.
24 § Den som får bidrag skall omgående anmäla till försäkringskassan
1. om hushållet flyttar till en annan bostad,
2. om hushållets sammansättning ändras,
3. om hushållets bidragsgrundande inkomst beräknas öka eller har ökat
med mer än 6 000 kronor under sex månader i förhållande till den in-
komst som låg till grund för bidragsbeslutet,
4. om den bostad som berättigar till bidrag hyrs ut helt eller delvis
eller om bostadskostnaden i annat fall minskar,
5. när ett barn i hushållet fyller 18 år eller när förlängt barnbidrag
eller studiehjälp inte längre lämnas till ett äldre barn, eller
6. om en medlem i ett hushåll utan barn beviljats studiemedel eller inte
längre uppbär studiemedel.
25 § Beslut om bidrag skall ändras om något förhållande har inträffat
som skall påverka storleken av bidraget. Försäkringskassan får under-
låta att besluta om ändring av bidrag, om ändringen endast i ringa mån
påverkar bidraget.
26 § För att utreda rätten till och storleken av bidrag, får försäkrings-
kassan förelägga den som uppbär bidraget att lämna de uppgifter som
har betydelse för bidragsprövningen. Ett sådant föreläggande får delges.
Om föreläggandet inte följs, får försäkringskassan dra in eller sätta ned
bidraget.
27 § Om det är uppenbart att sökanden på grund av hushållets in-
komst- eller förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte
behöver det bidrag som kan beräknas enligt denna lag, får försäkrings-
kassan efter särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned
bidraget.
Beslut enligt första stycket får fattas utan hinder av att viss inkomst
eller förmögenhet inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.
Beslutet skall fattas av socialförsäkringsnämnden.
28 § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av bostadsbidrag,
om den som erhållit bidrag genom att lämna oriktiga uppgifter eller
genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet
eller på annat sätt har förorsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp. Detsamma gäller om bidrag i annat fall har läm-
nats felaktigt eller med för högt belopp och den som erhållit bidraget
skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda skäl får kassan
efterge kravet på återbetalning helt eller delvis.
Prop. 1992/93:174
Vid en senare utbetalning av bostadsbidrag eller annan ersättning som
skall betalas ut av allmän försäkringskassa till någon som skall betala
tillbaka bidrag enligt första stycket får kassan hålla inne ett skäligt be-
lopp i avräkning på vad som har lämnats för mycket.
29 § Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassas beslut och domstols beslut skall
tillämpas i ärenden om bostadsbidrag.
Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats
av en tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala bostadsbidrag
skall göras av socialförsäkringsnämnden, om det belopp som utbetalats
för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
om allmän försäkring.
Ett beslut i ett ärende om bostadsbidrag skall gälla omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet.
30 § Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall tillämpas på bidrag enligt denna lag:
17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 5 § om preskription av bidrag,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse av bidrag,
20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och kommunala myndig-
heter, arbetsgivare m.fl.,
Prop. 1992/93:174
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas i fråga om
bidrag från och med januari månad 1994 (den nya lagen).
2. Genom lagen upphävs lagen (1988:786) om bostadsbidrag (den
gamla lagen) vid utgången av år 1993.
3. I fråga om bostadsbidrag för tid före den 1 januari 1994 samt i
fråga om omprövning, återkrav och överklagande av beslut om sådant
bidrag gäller äldre lagstiftning med de undantag som anges i punkten 5.
4. En ansökan om bostadsbidrag som före den 1 januari 1994 ges in
till kommunen och som helt eller delvis avser bidrag enligt den nya
lagen skall i fråga om sådant bidrag överlämnas till den försäkringskas-
sa som anges i 18 §.
5. Överklagande av beslut som en kommun meddelat i fråga om
bostadsbidrag enligt äldre lagstiftning skall från och med den 1 januari
1994 prövas av Boverket. Boverkets beslut får inte överklagas.
6. Bestämmelserna i 32 § den gamla lagen i fråga om gottgörelse av
statsverket skall fortfarande gälla för bostadsbidrag enligt äldre lagstift-
ning.
7. Kommunen skall på begäran lämna domstolar, Riksförsäkrings-
verket, försäkringskassor och Boverket uppgifter om bidragsgivningen.
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 25 § sekretesslagen (1980:100)’ skall
ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:174
Sekretess gäller i ärende om
kommunal bostadsförmedling för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider betydande men
om uppgiften röjs. Motsvarande
sekretess gäller i ärende om bo-
stadsbidrag eller bostadsanpass-
ningsbidrag.
1 kap.
25 §
Sekretess gäller i ärende om
kommunal bostadsförmedling för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider betydande men
om uppgiften röjs. Motsvarande
sekretess gäller i ärende om bo-
stadsanpassningsbidrag.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i ärenden om bostadsbidrag enligt lagen (1988:786) om
bostadsbidrag
1 Lagen omtryckt 1992:1474
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 § 1
Till skattepliktig inkomst enligt Till skattepliktig inkomst enligt
denna lag räknas icke: denna lag räknas icke:
Prop. 1992/93:174
kommunalt bostadstillägg till
handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen
(1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463)
om bidrag vid adoption av
utländska barn;
kommunalt bostadstillägg till
handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen
(1988:786) om bostadsbidrag och
lagen (1993:00)om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463)
om bidrag vid adoption av ut-
ländska barn;
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.
7Senaste lydelse 1992:1597
10
Prop. 1992/93:174
Utdrag ur protokoll vid regeringsammanträde den 25 februari 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Svensson, af Ugglas, Dinkenspiel,
Olsson, Thurdin, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet B. Westerberg
1 årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 6 s. 24) har regeringen
- mot bakgrund av att förslag om nya regler för bostadsbidragsgiv-
ningen fr.o.m. den 1 januari 1994 bereddes inom regeringskansliet -
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till
Bostadsbidrag för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på
2 300 000 000 kr. Jag återkommer nu till denna fråga.
Med anledning av att kommunalekonomiska kommittén i sitt betänkan-
de (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans
föreslagit att bostadsbidragen helt finansieras av staten, aktualiserades
frågan om att administrationen av bidragen borde överföras från kom-
munerna till försäkringskassorna. Samtidigt förbereddes inom Social-
departementet en samordning av ensamförälderstödet med bostads-
bidraget.
Enligt regeringens direktiv (Dir 1992:5) har en särskild utredare1 -
som arbetat under benämningen BO AD - i betänkandet (SOU 1992:89)
Bostadsbidrag, enklare, rättvisare, billigare, redovisat hur en överflytt-
ning av bostadsbidragens administration till försäkringskassorna skall
kunna genomföras. I direktiven anförde jag att det i samband med
överflyttningen av administrationen kunde finnas behov av att göra
regelförändringar för att förenkla administrationen. Utredaren har också
för bidragsgivningen föreslagit ändrade regler i detta syfte. De föreslag-
na ändringarna innebär främst att inkomstprövningen av bostadsbidragen
anpassas till de nya regler som gäller för inkomstbeskattningen och i allt
väsentligt grundas på en beräknad aktuell inkomst i stället för som nu på
en inkomst som hämtas från den senaste taxeringen. Utredaren har
' Direktören vid Socialstyrelsen Carl-Filip Hammar
11
vidare föreslagit att det årliga ansökningsförfarandet för bidragspröv-
ningen slopas och att ett system med rullande prövning införs. Utreda-
ren har för detta ändamål föreslagit att ett gemensamt ADB-stöd inrättas
för att åstadkomma likformighet i uppgiftshantering och som kan ligga
till grund för ett heltäckande uppföljningssystem. Enligt direktiven
inriktades utredningsarbetet på att administrationsöverflyttningen skulle
ske den 1 juli 1993 och att nya regler för bidragshanteringen skulle
träda i kraft samtidigt. En sammanfattning av utredarens förslag bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Utredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
En sammanställning av remissvaren har gjorts inom Socialdepartementet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr S92/7364/B).
I anslutning till utredningsarbetet startade RFV ett projekt för att
förbereda försäkringskassornas övertagande av ansvaret för bostads-
bidragen och hur den kommande verksamheten skall följas upp. I
projektet deltar företrädare för Boverket.
Inom Socialdepartementet har upprättats promemorian (Ds 1992:53)
Ensamförälderstöd. I promemorian har föreslagits att det nuvarande s.k.
utfyllnadsbidraget inom bidragsförskottet slopas samt att ett behovs-
prövat stöd till ensamföräldrarna införs och att stödet samordnas med
bostadsbidraget. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning av remissvaren som
gjorts inom Socialdepartementet finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr 92/4999/B).
I avvaktan på överföringen av bostadsbidragens administration och
förslag om ett nytt samhällsstöd till ensamföräldrarna har riksdagen
beslutat att bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn till en
början skulle lämnas för månaderna januari - juni 1993 enligt i princip
samma regler som under 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:3, bet.
1991/92:BoU25, rskr. 1991/92:344). Riksdagen har även beslutat att
kompensera ensamstående föräldrar för den genom skattereformen
slopade skattereduktionen (prop. 1991/92:81, bet. 1991/92:SoU14, rskr.
1991/92:171). Kompensationen lämnas i form av ett särskilt bidrag med
1 800 kronor om året för åren 1991 och 1992. Under år 1993 skulle det
särskilda bidraget till en början ha lämnats för tiden den 1 januari - den
30 juni med 900 kronor.
Bestämmelserna om bostadsbidrag finns i lagen (1988:786) om bo-
stadsbidrag och i lagen (1992:654) med särskilda bestämmelser om
bostadsbidrag för år 1993. Bestämmelserna om det särskilda bidraget
finns i lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn.
Med anledning av att ytterligare tid behövdes för att förbereda den
administrativa överföringen av bostadsbidragen till försäkringskassorna
har riksdagen fattat principbeslut om att bostadsbidragens administration
skall föras över till kassorna den 1 januari 1994. Riksdagen har sam-
tidigt beslutat om ändringar i lagen (1992:654) med särskilda bestäm-
melser om bostadsbidrag för år 1993 och i lagen (1992:148) om särskilt
bidrag till ensamstående med barn (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5,
Prop. 1992/93:174
12
rskr. 1992/93:99). Ändringarna innebär att bidragen skall lämnas för Prop. 1992/93:174
hela år 1993. I fråga om det särskilda bidraget till ensamstående med
barn innebär detta att bidraget uppgår till 1 800 kronor för år 1993.
Riksdagen har (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:34)
beslutat att de generella bostadssubventionerna enligt 1992 och tidigare
års regler skall minskas den 1 januari 1994 med sammanlagt 3 miljarder
kronor netto. Statsrådet Lundgren har därefter i sin anmälan till årets
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8) anmält att han senare i vår
avser att återkomma med förslag om hur minskningen skall genomföras.
Riksdagens beslut kan komma att innebära ett ökat resursbehov inom
ramen för bostadsbidragen.
Bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn handläggs i dag hos
kommunerna. Statsbidrag lämnas till kommunerna motsvarande
50 procent av kostnaderna för bostadsbidragen. Under år 1993 gäller
särskilda regler.
Som tidigare nämnts regleras bidragsgivningen i lagen (1988:786) om
bostadsbidrag. Ansökan om bidrag görs huvudsakligen en gång om året.
Bidragsberättigade är barnfamiljer och hushåll utan barn. Avgörande för
bidraget är i huvudsak hushållets årsinkomst och bostadskostnad inom i
lagen angivna gränser.
Vid inkomstprövningen av bidraget utgår man från en bidragsgrundan-
de inkomst som med vissa tillägg bestäms enligt den sammanräknade
inkomsten vid taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret.
Med sammanräknad inkomst avses summan av de vid inkomsttaxeringen
förekommande inkomstslagen före underskottsavdrag och allmänna
avdrag. Om det inte finns några uppgifter från taxeringen skall bidragets
storlek bestämmas med hänsyn till en beräknad inkomst för bidragsåret.
En beräknad inkomst skall även användas om inkomsten av förvärvsar-
bete ändrats väsentligt i förhållande till motsvarande inkomst enligt
taxeringen. Till den bidragsgrundande inkomsten läggs viss andel av
förmögenhet. För barnfamiljer görs dessutom tillägg för barnpension
med ett belopp som svarar mot 26 procent av basbeloppet samt tillägg
för ett bidragsförskott eller underhållsbidrag med högst ett belopp som
svarar mot 40 procent av basbeloppet. Barns förmögenhet beaktas men
inte deras inkomster.
Bostadsbidrag till barnfamiljer - dit även hör familjehem - består dels
av ett grundbelopp om 1 000 kr, dels ett belopp som är beroende av bo-
stadskostnadens storlek och antalet barn i familjen. Om bostadskost-
naden understiger den nedre bostadskostnadsgränsen eller om bidrags-
tagaren inte har några bostadskostnader kan endast grundbelopp lämnas.
13
För att vara berättigad till grundbeloppet skall dock bidragstagaren ha Prop. 1992/93:174
vårdnaden om barn som stadigvarande bor hos familjen. Undantag kan
göras för barnets stadigvarande boende hos familjen, om barnet får vård
eller undervisning utanför hemmet. Den som på grund av vårdnad eller
umgänge tidvis har barn boende hos sig kan få bostadsbidrag men kan
inte erhålla något grundbelopp.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn består endast av bostadsanknutet
bidrag.
Om bidragssökanden eller medlem i dennes hushåll är handikappad
kan ett högre bidrag lämnas än vad som följer av de övre bostadskost-
nadsgränsema.
Om barnfamiljens bidragsgrundande inkomst överstiger en viss lägsta
inkomstgräns minskas bidraget med 20 procent av den överskjutande
inkomsten. För bidragshushåll utan barn gäller olika inkomstgränser och
procentsatser för minskningen av bidraget beroende på om bidragssökan-
den är under 29 år eller har fyllt 29 år. Skilda regler gäller även när
studiemedel uppbärs av medlem i ett hushåll utan barn.
Under vissa förutsättningar skall bidraget omprövas under bidragsåret.
Detta gäller bl.a. vid väsentliga inkomstminskningar eller inkomstök-
ningar samt vid byte av bostad, eller vid ändrad hushållssammansätt-
ning. För barnfamiljer beaktas endast inkomständringar som beror på
ändrad förvärvsinkomst.
Den som uppbär bostadsbidrag är skyldig att upplysa kommunen om
vissa förhållanden som har betydelse för bidragsgivningen. Sådana
förhållanden är bl.a. bostadsbyte, inkomstökningar och ändrad hus-
hållssammansättning.
Den som förorsakat eller som borde ha insett att bidragsbelopp har
betalats ut felaktigt kan bli återbetalningsskyldig. Återbetalningsskyldig-
heten kan efterges, om det finns särskilda skäl.
Beslut om bostadsbidrag kan överklagas till länsbostadsnämnden.
Nämndens beslut kan i sin tur överklagas till Boverket. Boverkets beslut
får inte överklagas.
Bostadsbidragen i deras nuvarande utformning har vuxit fram genom en
fortlöpande serie av reformer. Sitt ursprung har de i stödformer som
började utvecklas vid mitten av 1930-talet. Bidragen har haft till mål att
höja bostadsstandarden, att minska trångboddheten, att utjämna kost-
nadsskillnader samt att allmänt stärka de ekonomiskt svaga hushållens
bärkraft. Betoningen av de olika delmålen har skiftat över tiden. Under
senare tid har målen främst inriktats på det bostadspolitiska syftet med
stödet, dvs att höja bostadsstandarden för de berörda grupperna.
14
Bostadsbidragens uppgift är således att ge ekonomiskt svaga hushåll
möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Den bostads-
standard som stödet skall säkra skall vara den som man på sikt vill nå
för hela befolkningen och inte bara den standard som kortsiktigt klarar
hushållens omedelbara behov.
Bostadsbidragen till barnfamiljer består i dag av dels en allmänt kon-
sumtionsstödjande del, det s.k. grundbeloppet, dels en del som beror av
bostadskostnadens storlek.
I maj år 1992 lämnades bostadsbidrag till drygt 360 000 barnfamiljer,
varav drygt hälften med en ensam familjeförsörjare. Antalet bidragsta-
gare har ökat markant under senare år, främst beroende av att bostads-
bidragen till hushåll med barn till följd av skatteomläggningen byggdes
ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentligt vidgade bo-
stadskostnadsgränser .
Ett flertal analyser av bostadsbidragens effekter som gjorts under
senare år visar att bidragen till barnfamiljerna har mycket god fördel-
ningspolitisk precision. Sålunda redovisar Boverket att i maj år 1992
gick ca 30 procent av bidragen till de 20 procent av hushållen som hade
de lägsta inkomsterna. Hälften av bidragen gick till de ca 35 procent av
hushållen som hade de lägsta inkomsterna. Boverket redovisar vidare att
jämfört med maj år 1991 gick bostadsbidragen år 1992 i större utsträck-
ning till hushållen med de lägsta inkomsterna, dvs. omfördelningseffek-
tema var större år 1992 än år 1991.
De analyser av bostadsbidragens effekter som genomförts pekar
emellertid även på vissa brister i bidragssystemet.
Det mål för bostadsbidragsgivningen som riksdagen ställt upp (prop.
1986/87:48, bet. 1986/87:BoU20, rskr. 1986/87:248) innebär att bo-
stadsbidragen på sikt skall byggas ut så att de familjer som är beroende
av sådana bidrag skall kunna hålla sig med moderna bostäder med ett
eget rum för varje barn, dvs. 3 rum och kök för familjer med ett barn,
4 rum och kök för familjer med två barn o.s.v.. För att detta skall gälla
även dem som bor i nyare bostäder har de kostnadsgränser inom vilka
bidrag lämnas höjts väsentligt under senare år.
Bostadskostnadernas utveckling understryker betydelsen av att bostads-
bidragen i framtiden alltmer bör utformas mot ett högkostnadsskydd.
Boverkets statistik visar att de övre bostadskostnadsgränsema för
barnfamiljer i stort sett täcker genomsnittshyroma i beståndet. Trots de
senare årens utbyggnad av bidragssystemet ligger emellertid de övre
gränserna fortfarande lågt i förhållande till hyresnivåerna för nyare
bostäder. Det framgår av en jämförelse som visar genomsnittliga hyror
för olika lägenhetstyper år 1994 vid en genomsnittlig hyreshöjning på 8
procent år 1993 och 5 procent år 1994 (se tabell). De hyresnivåer som
valts avser den minsta lägenhetsstorlek som krävs för att målet om att
varje barn skall kunna disponera ett eget rum uppfylls.
Prop. 1992/93:174
15
Prop. 1992/93:174
Beräknade genomsnittliga hyresnivåer år 1994 (kr./mån.)
|
Bostadens fårdig- |
3 RoK |
4 RoK |
5+ RoK (3+ barn) |
|
1981-85 |
4 600 |
5 500 |
6 500 |
|
1986-90 |
4 800 |
5 900 |
6 900 |
|
1991 |
5 100 |
6 500 |
7 400 |
|
Hela beståndet |
4 000 |
5 000 |
6 300 |
|
Övre hyresgräns, |
4 400 |
5 000 |
5 700 |
Boverkets studie visar att en stor andel av de barnfamiljer som är be-
rättigade till bostadsbidrag har en bostadskostnad som är högre än de
övre bostadskostnadsgränsema.
I maj år 1992 hade ca 41 procent av samtliga bamhushåll som uppbär
bostadsbidrag en bostadskostnad som översteg de övre bostadskostnads-
gränsema. Den största enskilda gruppen med höga bostadskostnader var
ensamstående med ett barn. Denna grupp utgjorde en tjärdedel av samt-
liga hushåll med bostadskostnader över den högsta gränsen. Av dem
som hade en bostadskostnad över den högsta bostadskostnadsgränsen
hade ca 60 procent en boendekostnad som översteg den högsta gränsen
med minst 500 kronor.
Detta innebär att om bostadsbidragen till hushåll med barn, i enlighet
med riksdagens målsättning för stödformen, fortsättningsvis skall funge-
ra som ett högkostnadsskydd måste stödet utformas med inriktning mot
höga bostadsutgifter.
Bostadsbidrag lämnas också dels till ungdomar under 29 år och stude-
rande, dels till andra hushåll utan barn. Stöden till de två grupperna har
införts vid olika tillfällen och har skilda syften.
Bostadsbidragen till ungdomar och studerande infördes år 1988. Bidra-
gen blev obligatoriska för kommunerna fr.o.m. år 1989 då både dessa
bidrag och bostadsbidragen till barnfamiljer blev reglerade i lag.
Bostadsbidragen till ungdomar och studerande är avsedda att ge det
ekonomiska stöd som är nödvändigt för att de som har låga inkomster
skall kunna efterfråga en god bostad. Dessa bidrag ger främst ett hög-
kostnadsskydd.
Bostadsbidragen till andra hushåll utan barn (29 år och äldre) infördes
år 1991. I samband med beslut om bostadsbidragen år 1990 gav riks-
dagen mot bakgrund av den förestående reformeringen av skatte- och
bostadsfinansieringssystemet tillkänna att bostadsbidrag för tiden efter år
1990 bör kunna lämnas till hushåll utan barn utan begränsning till
bidragstagarens ålder.
Bostadsbidragen till andra hushåll utan barn riktas sålunda till dem
som till följd av låga inkomster fått begränsat utbyte av skatteomlägg-
ningen.
16
I maj 1992 lämnades bostadsbidrag till knappt 61 000 hushåll utan Prop. 1992/93:174
barn, varav ca 40 000 ungdomshushåll. En betydande ökning av antalet
bidragstagare har skett mellan åren 1991 och 1992. Ökningen avser till
största delen gruppen 29 år och äldre vilken ökat med 50 procent. Ök-
ningen mellan bidragsåren är naturlig med tanke på att detta bidrag
nyligen införts och att allmänhetens kännedom om stödformen succes-
sivt har blivit större. Boverket har också genomfört en ganska omfat-
tande informationskampanj inför bidragsåret 1992. Den ökade arbets-
lösheten är vidare en bidragande orsak till att antalet bidragshushåll har
ökat.
I maj 1992 lämnades en mycket stor andel av bostadsbidragen till
hushåll utan barn till bidragstagare med mycket låga inkomster. För ca
47 procent av ungdomarna och ca 35 procent av de äldre hushållen utan
barn beräknades bidraget på 0 kronor i inkomst.
Mitt förslag: Bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan
barn överförs till statligt huvudmannaskap.
Skälen för mitt förslag: Kommunalekonomiska kommittén föreslog i
sitt betänkande (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällsekono-
misk balans - statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbets-
former att de kommunala bostadstilläggen och bostadsbidragen bör bli
statliga angelägenheter. Kommittén anförde därvid att de kommunala
bostadstilläggen (KBT) och bostadsbidragen är båda i hög grad styrda av
statliga regler för bidragens beviljande. Kommunerna är enligt lag skyl-
diga att bevilja bidrag och bidragen utgår till enskilda som en rättighet
under vissa villkor. I lag fastställda inkomstgränser samt miniminivåer
m.m. innebär att kommunerna inte själva, annat än till en mindre del,
kan bestämma över sina kostnader för bidragen. Av staten gjorda änd-
ringar i regelsystemen innebär direkta och för kommunerna opåverkbara
kostnadskonsekvenser.
Kommittén framhöll vidare att man i många sammanhang betonat
vikten av att ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor
blir tydlig. Kommunala bostadstillägg och bostadsbidrag är generella
transfereringar, som båda i första hand bör ses som en del av fördel-
ningspolitiken, vilken inte primärt är en kommunalpolitisk fråga utan en
fråga av rikspolitisk räckvidd.
I min anmälan till propositionen (1991/92:150, bil. 11:2) Kommunal
ekonomi framhöll jag att jag finner det naturligt att staten, i samband
med de förändringar som nu görs beträffande de specialdestinerade
statsbidragen, övertar det fulla kostnadsansvaret för bostadsbidragen till
barnfamiljer och hushåll utan barn.
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 174
Jag delar således Kommunalekonomiska kommitténs uppfattning och Prop. 1992/93:174
förordar att staten tar över kostnadsansvaret för bostadsbidragen fr.o.m.
den 1 januari 1994.
Mitt förslag: Administrationen av bostadsbidrag till barnfamiljer
och hushåll utan barn förs över från kommunerna till de allmänna
försäkringskassorna.
Utredaren: Utredaren föreslår att administrationen av bostadsbidrag
till barnfamiljer och hushåll utan barn förs över till försäkringskassorna.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Försäkringskassorna administrerar i dag
flertalet bidrag till barnfamiljer och andra liknande bidrag, inklusive
kommunalt bostadstillägg till pensionärer. Det är naturligt att de också
får ansvaret för bostadsbidragen till barnfamiljer och hushåll utan barn.
Därmed kan åstadkommas en administrativ samordning och ett bättre
resursutnyttjande. Samtidigt förbättras även möjligheterna att ta fram
statistik för att avväga de olika bidragen mot varandra. Detta bör i sin
tur leda till att en bättre sammanlagd fördelningspolitik uppnås.
Åtgärden är en naturlig konsekvens av att bostadsbidragen till barnfa-
miljer och hushåll utan barn i fortsättningen kommer att helt finansieras
av staten.
Mitt förslag: Inkomstprövningen bör grunda sig på bidragshus-
hållets aktuella förvärvsinkomster som skall beräknas på mot-
svarande sätt som enligt skattelagstiftningen. Tillägg skall göras
för kapitalinkomster med undantag av bl.a. realisationsvinster.
Hushållens förmögenhet bör i princip inte ingå i behovs-
prövningen. Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall inte
användas som inkomstmått.
Skälen för mitt förslag: Bostadsbidragen är behovsprövade i den
meningen att de avvägs mot det enskilda hushållets inkomster och andra
ekonomiska resurser.
Inkomstprövningen görs i dag i normalfallet mot den sammanräknade
inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret.
18
För bidragsåret 1993 ligger dock 1991 års taxering till grund för in-
komstprövningen. Det använda inkomstmåttet speglar i princip inkomst-
och förmögenhetsförhållandena två år före bidragsåret. Kritik har där-
för riktats mot inkomstprövningens inaktualitet. I skilda sammanhang
har också kritik framförts mot de nuvarande reglerna om hur inkomst-
ändringar skall påverka bostadsbidragen.
Frågan om vilket inkomstbegrepp som skall ligga till grund för in-
komstprövningen av bostadsbidrag har utretts vid ett flertal tillfällen,
senast av bostadsbidragskommittén (SOU 1982:58) och av bostadskom-
mittén (SOU 1986:5). Bostadsbidragskommittén studerade utförligt olika
möjligheter att få fram ett mer aktuellt inkomstmått som uppfyller rim-
liga krav på säkerhet och hanterlighet. Både bostadsbidragskommittén
och därefter bostadskommittén fann emellertid att inkomstprövningen i
allt väsentligt måste grundas på inkomstuppgifter från taxeringen.
Bostadsbidragskommitténs huvudförslag grundades på en ordning där
bidragen bestämdes med ett preliminärt belopp med utgångspunkt i hus-
hållets beräkningar av sin inkomst under bidragsåret. En avstämning
föreslogs ske samordnat med att den slutliga skatten för inkomståret
bestämdes. Den föreslagna ordningen möttes dock av en avgörande
kritik framför allt från dem som företrädde bidragstagamas intressen.
Man menade att det skulle bli för dyrt och komplicerat samtidigt som
det är otillfredsställande för bidragstagarna att inte veta vilka bidrag de
är berättigade till förrän två år efter utbetalningen.
Vid sidan av huvudförslaget redovisade kommittén ett förenklat alter-
nativ där definitiva beslut fattas redan på grundval av de sökandes upp-
gifter om sina förväntade inkomster.
I en rapport i december 1990 med anledning av ett regeringsuppdrag
att redovisa konsekvenserna för bostadsbidragssystemet av ändringarna
i skattesystemet föreslog Boverket att man borde gå över till att pröva
bidragen mot aktuell inkomst fr.o.m. bidragsåret 1992. Förslaget inne-
bar att den bidragsgrundande inkomsten borde fastställas med hänsyn till
främst den sökandes beräknade inkomst under bidragsåret. En avstäm-
ning av det gångna årets bidrag borde vidare enligt Boverket ske mot
den preliminära taxeringen. För högt bidrag skulle kunna krävas tillbaka
och för lågt bidrag betalas ut i efterskott.
Boverkets rapport remitterades till bl.a. Svenska Kommunförbundet
och ett antal kommuner. Remissinstanserna var överlag positiva till
tanken att gå över till en aktuell inkomst, men de menade att ett mer
genomarbetat förslag måste tas fram innan förslaget genomfördes.
Som jag inledningsvis nämnt ansåg jag att det i samband med att bo-
stadsbidragens administration skulle föras över till försäkringskassorna
kunde finnas behov av att göra regelförändringar som syftar till att för-
enkla administrationen, men som samtidigt ger största möjliga tillförlit-
lighet när det gäller bidragen.
En av de frågor som BOAD särskilt hade att undersöka var möjlig-
heten att gå över till att pröva bidragen mot aktuell inkomst och att
skapa ett system för rullande prövning av bidrag för att undvika en
ärendeanhopning vid årsskiften.
Prop. 1992/93:174
19
BOAD föreslår att inkomstprövningen av bostadsbidragen i allt väsent-
ligt grundas på en beräknad, aktuell inkomst i stället för som nu på en
inkomst som hämtas från den senaste taxeringen. Huvudprincipen skall
vara att den som söker bostadsbidrag uppger sin beräknade inkomst för
en viss tid framåt. Vid ansökan skall beräkningen normalt avse 12
månader framåt. Från principen görs avsteg för kapitalinkomster som i
första hand föreslås bli beräknade med ledning av de uppgifter som
hämtats från den senaste taxeringen. Utredaren pekar på att räntor och
andra kapitalinkomster kan vara svåra att beräkna i förväg. Viss möjlig-
het skall dock finnas enligt utredaren att få en aktuell inkomstberäkning
godtagen som bidragsgrund. När det gäller inkomstbegreppets innehåll
anser utredaren att man bör utgå från samma komponenter som ingår i
begreppet sammanräknad inkomst. Förslaget innebär därför främst en
anpassning till de regler som gäller för inkomstbeskattningen fr.o.m.
1992 års taxering.
Utredaren har prövat olika modeller för systemutformningen. Han
föreslår att ett system med rullande prövning införs. I det systemet fattas
bidragsbesluten successivt efter ansökan och anmälan om ändrade för-
hållanden och löper i regel tills vidare.
Riksdagen har fattat ett principbeslut om att bostadsbidragens administ-
ration förs över från kommunerna till försäkringskassorna den 1 januari
1994 (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99).När
försäkringskassorna tar över administrationen kommer handläggningen
att förändras på flera sätt. Handläggningen kommer att ske i en organi-
satorisk miljö där också andra bidrag handläggs inom samma arbetsen-
het och av samma personal. Detta ger stora fördelar i fråga om resursut-
nyttjande, tillgång till uppgifter och säkerhet i prövning och kontroll. Ett
gemensamt ADB-stöd innebär likformighet i uppgiftshanteringen.
Ett system där inkomstprövningen grundas på aktuell inkomst och där
nya beslut fattas efter anmälan om ändrade förhållanden passar väl in i
den organisatoriska miljö för bidragshantering som försäkringskassorna
erbjuder. Jag anser liksom utredaren att inkomstprövningen i fort-
sättningen bör utgå från hushållets aktuella inkomstförhållanden och att
man bör införa ett system med rullande prövning av bidrag. Det nu-
varande årliga ansökningsförfarandet kan då slopas.
Prövningen kommer i huvudsak att grundas på hushållets egna uppgift-
er om sina förväntade inkomster och de anmälningar om ändrade för-
hållanden som bidragstagaren skall vara skyldig att göra till försäkrings-
kassan. Bidragen anpassas härigenom till hushållets behov med hänsyn
till den faktiska inkomsten och inte som i dagens system efter en två år
gammal inkomst.
Ett system enligt denna modell ställer dock höga krav på efterkontroll
och på att felaktigt utbetalda bidrag kan återkrävas av hushållen, i de
fall felen beror på att oriktiga uppgifter har lämnats till försäkrings
Prop. 1992/93:174
20
kassan eller att anmälningsskyldigheten inte fullgjorts. De beslut som
försäkringskassan fattar om bidrag kommer att gälla tills vidare och så
länge försäkringskassans fortlöpande kontroller inte ger anledning till att
ändra bidraget. Jag återkommer i specialmotiveringen till vad som i
övrigt föreslås gälla om återbetalningsskyldighet.
Försäkringskassans kontrollrutiner förutsätter att varje ärende kan
granskas inom en viss tid. Vad jag har erfarit kan en sådan granskning
vara påkallad att sättas in senast inom 15 månader från ett beslut om bi-
drag. De kontroller som då behöver utföras är att jämföra lämnade upp-
gifter med de i skatteregistret tillgängliga uppgifterna från taxeringen
och om anledning finns till det bereda den enskilde tillfälle att lämna
kompletterande uppgifter. RFV har tillsammans med försäkringskassan
ansvar för att reglerna om bostadsbidrag kan förstås av de enskilda. Den
närmare regleringen av försäkringskassornas kontrollrutiner bör med-
delas i verkställighetsföreskrifter.
I samband med efterkontroller kan jämförelser behöva göras med
sökandens självdeklaration. En sådan jämförelse bör i första hand göras
genom en dialog med den enskilde.
Utredaren har föreslagit att inkomstbegreppets innehåll bör bestämmas
med utgångspunkt från samma komponenter som ingår i det nuvarande
inkomstmåttet sammanräknad inkomst, dvs. den inkomst som vid den
årliga inkomsttaxeringen skall redovisas innan underskottsavdrag och
övriga allmänna avdrag utnyttjats.
I det nya inkomstskattesystemet finns tre inkomstslag, nämligen tjänst,
kapital och näringsverksamhet. Begreppet sammanräknad inkomst enligt
taxeringen finns inte längre. Behovsprövningen bör därför enligt ut-
redarens förslag grundas på hushållets beräknade förvärvsinkomst var-
med menas skattepliktig inkomst av tjänst och inkomst av aktiv och
passiv näringsverksamhet.
Några av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, Kammarrätten
1 Jönköping, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län och Riksrevisions-
verket, anser att man bör ha samma grundläggande inkomstuppgift för
bostadsbidragen som för sjukpenningen. Enligt bestämmelserna i 3 kap.
2 § AFL är den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI den årliga in-
komst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan
antas komma att tills vidare få för eget arbete. SGI kan närmast anses
vara en beräkningsmodell för att bestämma sjukpenningens storlek och
har syftet att ge ersättning för inkomstbortfall. I vissa situationer, t.ex.
vid studier och arbetslöshet, sänks inte den försäkrades SGI trots att
inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omständigheter har förändrats.
Behovsprövningen av bostadsbidragen måste grundas på ett inkomst-
mått som speglar hushållets ekonomiska bärkraft. Med hänsyn till att
SGI har ett helt annat syfte är det enligt min mening inte möjligt att utgå
från den fastställda SGI vid behovsprövningen av bostadsbidragen. Ar-
betsgivarens ansvar för att betala sjuklön under de första 14 dagarna
innebär också att försäkringskassan i praktiken inte har fastställt någon
SGI för en stor del av de hushåll som söker bostadsbidrag. Enligt min
mening finns det däremot skäl att definiera den beräknade årliga för-
Prop. 1992/93:174
21
värvsinkomsten på i princip samma sätt som underlaget för SGI. RFV
har också föreslagit en sådan ordning i sitt remissvar. Enligt verket är
det viktigt att inkomstbegreppet utformas så att den som söker bostads-
bidrag på ett enkelt sätt kan beräkna sin inkomst samtidigt som det
främjar en resursbesparande handläggning på försäkringskassorna. Det
är därför viktigt att man rör sig med begrepp och regler som så nära
som möjligt ansluter till det som gäller inom socialförsäkringsområdet.
Jag delar utredarens bedömning, som också fått stöd av flertalet
remissinstanser, att inkomstprövningen skall grundas på hushållens be-
räknade förvärvsinkomster normalt för den kommande tolvmånaders-
perioden. Med förvärvsinkomst avses inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet bestämd på sätt som motsvarar beräkning av inkomst
enligt kommunalskattelagen. I det följande avsnittet återkommer jag till
dessa frågor.
Utredaren har vidare föreslagit att den bidragsgrundande inkomsten
skall omfatta inkomst av kapital vad gäller inkomstränta, utdelning eller
annan inkomst. Däremot bör varken realisationsvinst eller realisations-
förlust ingå. Hänsyn bör inte heller tas till avdragen under inkomsts-
laget. Enligt utredaren talar administrativ enkelhet för att uppgift om
kapitalinkomsten hämtas från den senaste taxeringen till statlig inkomst-
skatt. Enligt utredaren bör även barns ränteinkomster beaktas. Någon
del av hushållets förmögenhet bör däremot inte läggas till den bidrags-
grundande inkomsten.
Jag ställer mig i princip bakom utredarens förslag. Jag anser dock att
även hushållens kapitalinkomster bör beräknas framåt i tiden i likhet
med vad utredaren föreslagit om beräkning av förvärvsinkomster. Häri-
genom uppnås att hushållens inkomster i tiden kan behandlas på ett
likartat sätt. Som jag föreslår i det följande avsnittet skall vissa inkoms-
ter i inkomstslaget kapital inte räknas in i den bidragsgrundande inkoms-
ten för bostadsbidrag. Detta gäller bl.a. realisationsvinster vid avyttring
av tillgångar. Vad sedan gäller vilka poster i kapitalinkomsten som bör
läggas till den bidragsgrundande inkomsten återkommer jag till dem i
det följande avsnittet. Jag kommer där också att föreslå att ett fribelopp
införs för kapitalinkomster.
Genom att använda samma begrepp som i inkomstbeskattningen finns
möjligheter för försäkringskassan att vid prövningen jämföra lämnade
inkomstuppgifter med senaste taxering. Det är också en fördel att den
som söker bostadsbidrag inte behöver lära sig ytterligare nya begrepp
utan kan känna igen de begrepp som gäller vid deklarationen.
Systemet bygger genom den löpande uppdateringen och bevakningen
av bl.a. inkomständringar på ett samspel mellan individen och försäk-
ringskassan. Individen ges ett ökat ansvarstagande för att behövliga
uppgifter anmäls i tid. Försäkringskassan åläggs ett stort ansvar för
kontroller och ändringar av bidragen. Ett väl fungerande system ger
snabbhet i behovsanpassningen genom att man direkt meddelar ett nytt
beslut som gäller tills vidare utifrån de nya förhållanden som anmälts.
Prop. 1992/93:174
22
Det gäller dock att skapa garanti för att efterkontroll sker i tillräcklig
omfattning och med inte allt för stora tidsmellanrum.
När det gäller förmögenhet vill jag i likhet med utredaren framhålla att
det redan i nuvarande system finns stora svårigheter att få korrekta
uppgifter. Vid beräkning av den bidragsgrundande inkomsten för barn-
familjer skall för närvarande en femtedel av den del av hushållets sam-
manlagda förmögenhet som överstiger, för ensamboende 180 000 kronor
och för makar/sammanboende 360 000 kronor, läggas till inkomsten.
Även barns förmögenhetstillgångar beaktas därvid. Uppgift om för-
mögenhet - sammanlagda tillgångar minskade med sammanlagda skulder
enligt självdeklarationen - lämnas av sökanden i ansökan om bostads-
bidrag. För kontroll får kommunen uppgift om skattepliktig förmögen-
het. Denna uppgift är emellertid inte helt tillförlitlig när förmögenheten
understiger 800 000 kronor beroende på att det endast är förmögenhet
över 800 000 kronor som resulterar i förmögenhetsskatt. När förmögen-
heten är lägre är därför uppgifterna ofta ofullständiga. Uppgift om taxe-
rad förmögenhet saknas eller kan vara felaktig.
Riksdagen har hösten 1991 beslutat att förmögenhetsskatten skall
slopas (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, rskr. 1991/92:97).
Mot den bakgrunden är det inte meningsfullt att för bostadsbidragen
regelmässigt ta in uppgifter som svårligen går att kontrollera. Genom att
inkomsten av kapital - även barnens - ingår i den bidragsgrundande
inkomsten kommer hushållets förmögenhetsförhållanden ändå att på-
verka bostadsbidragets storlek. Undantagsvis kan det dock finnas an-
ledning att ta hänsyn till åtminstone större förmögenheter. Detta framgår
av 9 §.
Förslaget skall också ses i ljuset av den s.k. generalklausulen som
finns i de bestämmelser som reglerar bostadsbidragen. Den innebär att,
om det är uppenbart att familjen saknar behov av bostadsbidrag,
bidragsmyndigheten får besluta att bidrag inte skall lämnas även om
villkoren för rätt till bidrag är uppfyllda. För att ge underlag för ut-
redning om generalklausulen bör tillämpas, t.ex. vid stora förmögen-
heter, bör kassorna få uppgifter om taxering till förmögenhetsskatt så
länge skatteplikt gäller för förmögenhet. Därefter får kassorna vid behov
begära in uppgift om förmögenhet från den enskilde.
Prop. 1992/93:174
23
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Inkomstprövningen grundas i första hand på uppgift
om beräknad inkomst från den som ansöker om bidrag. I den
bidragsgrundande inkomsten skall ingå för tolv månader framåt
beräknad förvärvsinkomst varmed menas inkomst av tjänst och
inkomst av näringsverksamhet, såväl aktiv som passiv. Inkomster-
na skall beräknas på sätt som motsvarar inkomstberäkningen en-
ligt kommunalskattelagen. I inkomstslaget tjänst skall beaktas
kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen till den del
kostnaderna beräknas överstiga 5 000 kr. Övriga kostnader i in-
komstslaget tjänst får beaktas om de beräknas överstiga 2 000 kr.
I inkomstslaget näringsverksamhet skall inte beaktas underskott
som uppkommit tidigare år.
Till den bidragsgrundande inkomsten läggs inkomstränta, utdel-
ning, ersättning vid upplåtelse av privatbostad samt annan inkomst
av kapital till den del inkomsten överstiger 2 000 kronor för var
och en av de bidragssökande. Kapitalinkomsterna skall beräknas
för tolv månader framåt.
Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar skall inte
räknas in i kapitalinkomsterna och inte heller statligt räntebidrag.
Avdrag får inte göras för kostnader.
Tillägg görs även för sjöinkomst, bidragsdelen i studiemedlen,
vissa icke skattepliktiga inkomster och icke skattepliktiga stipendi-
er över 3 000 kr per månad.
Barns kapitalinkomster skall läggas till sökandens förvärvsin-
komster till den del inkomsterna överstiger 1 000 kronor för varje
barn. Underhållsbidrag, bidragsförskott, barnpension, eller barns
förvärvsinkomster beaktas inte.
Utredarens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.
Remissinstanserna: Som jag tidigare redovisat har utredarens förslag
till inkomstprövning stöd av flertalet remissinstanser. Riksskatteverket
(RSV) har anfört att inkomstberäkningen vid taxeringen av enskild i de
flesta fall sker med kalenderår som beskattningsår och att med annat
tidsbegrepp än kalenderår blir uppgifter från taxeringen mindre använd-
bara. RSV har föreslagit att några förtydliganden bör göras och att vissa
inkomster som är undantagna från beskattningen bör tas med i den
bidragsgrundande inkomsten. Detta kan gälla bl.a. inkomster vid ut-
landstjänstgöring. RFV har anfört att utredaren lagt för stor vikt vid
skattelagstiftningens regler för inkomstberäkningen och att en exakthet i
beräkning av framtida inkomster i många fall inte kan åstadkommas.
Enligt RFV bör grunden för beräkning av inkomst av näringsverksamhet
i första hand vara preliminärskatteunderlaget och inkomst av kapital
24
beräknas på de inkomster som den bidragssökande kan förvänta sig att
få under de närmaste tolv månaderna. RFV har förordat att även in-
komst av kapital vid ansökningstillfället beräknas på de inkomster den
bidragssökande kan förvänta sig att få under de närmaste tolv månader-
na. Enligt verket kan målsättningen att bostadsbidraget skall grundas på
aktuell inkomst därmed bättre uppfyllas.
Skälen för mitt förslag: I mina allmänna utgångspunkter har jag redo-
visat motiven till mina förslag att behovsprövningen skall grundas i
första hand på hushållens aktuella inkomstförhållanden. Detta gäller
hushållens förvärvsinkomster till vilka hör inkomst av tjänst och inkomst
av näringsverksamhet. Genom att lägga en beräknad förvärvsinkomst till
grund för bidragsprövningen skapas förutsättningar för att uppnå en mer
rättvisande bild av hushållens ekonomiska förmåga att svara för sina
bostadskostnader.
Eftersom kostnader inte skall beaktas när kapitalinkomster skall läggas
till den bidragsgrundande inkomsten anser jag att man skall pröva att
låta hushållen beräkna sina kapitalinkomster framåt i tiden på sätt som
skall ske med deras förvärvinkomster.
Vad angår själva beräkningen av förvärvsinkomsterna bör den så långt
möjligt ansluta till de grunder som gäller för inkomstbeskattningen.
Detta är en fördel såväl från begreppssynpunkt som från kontrollsyn-
punkt. Jag delar dock RFV:s uppfattning att man vid en beräkning av
framtida inkomster inte kan eftersträva någon fullständig överensstäm-
melse med skattebestämmelsema såsom gäller vid den årliga inkomst-
taxeringen. Ett sådant förfarande förutsätter att man gör en årlig avstäm-
ning mellan redovisade intäkts- och kostnadsposter i förhållande till det
faktiska resultatet. Som också RSV framfört kan en annan tolvmånaders-
period komma att gälla för inkomstberäkningen enligt bostadsbidragssys-
temet jämfört med det i huvudsak kalenderårsbundna beskattningsåret.
Periodiseringen av intäkter och kostnader kan således bli annorlunda än
vid inkomstbeskattningen. När kontroller sker mot uppgifter från taxe-
ringen kan därför korrigeringar behöva göras. Sammantaget har detta
lett till slutsatsen att beräkningen av förvärvsinkomster som skall ingå i
den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag endast kan motsvara
beräkningen av inkomst enligt kommunalskattelagen.
Även om den enskilde inte kan lämna preciserade uppgifter om sina
inkomstförhållanden för ett år framåt i tiden, måste uppgiftslämnandet
bygga på att den enskilde är noggrann när denne lämnar uppgifter om de
intäkter och kostnader som är kända vid tiden för ansökan. På grundval
av uppgifterna och vad som kan ha kommit fram genom en utredning,
fastställer försäkringskassan storleken av den bidragsgrundande inkoms-
ten för tolv månader framåt. Som jag kommer att föreslå i det följande
(avsnitt 2.3.4) om rullande inkomstprövning är avsikten att en ny tolv-
månadersperiod skall börja löpa i och med att ett nytt beslut fattats på
grund av inkomständringar.
Vad beträffar innebörden av begreppet tjänst och vilka poster som
skall ingå i inkomst av tjänst bör begreppet och posterna sammanfalla
med kommunalskattelagens bestämmelser. Till intäktspostema räknas
Prop. 1992/93:174
25
bl.a. avlöning, arvode och kostnadsersättningar som utgått för tjänsten.
Hit räknas även pension och vissa försäkringsersättningar. I special-
motiveringen redovisas dessa poster mer utförligt.
Beräkningen av näringsverksamhet bör enligt utredaren grundas på
nettoinkomsten av näringsverksamheten utan att underskottsavdragen
beaktas. Utredaren hänvisar här till de förslag som lagts fram i prome-
morian, Inkomstprövning av bostadsbidragen 1993, som utarbetats av en
inom dåvarande Bostadsdepartementet tillsatt arbetsgrupp. Promemorian
överlämnades till Socialdepartementet i december 1991. Arbetsgruppen
föreslog att man vid beräkning av näringsverksamhet skall utgå från en
nettomodell och då bortse från att underskottsavdragen är gjorda. RSV
har ansett det är något oklart om utredaren med sitt förslag avsett enbart
underskott i viss aktiv näringsverksamhet, vilket kvittas mot överskott i
annan aktiv näringsverksamhet, dvs. i förvärvskällan under samma år
eller om utredaren avsett även underskott från tidigare år.
Enligt min uppfattning bör det vara det beräknade nettoresultatet från
flera aktiva verksamheter som räknas in i den bidragsgrundande inkoms-
ten. Är det fråga om samma förvärvskälla bör ett beräknat underskott
från en aktiv verksamhet således kvittas mot ett beräknat överskott i en
annan aktiv verksamhet. Om då ett underskott uppkommer i förvärvs-
källan skall det enligt skattereglerna kunna sparas till påföljande år för
att kvittas mot det årets överskott. Ett sparat underskott bör dock inte
medföra att den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidraget ett
senare år reduceras. Om ett sådant underskott tillåts reducera inkomsten
skulle det inte ge en rättvisande bild av de aktuella inkomstförhållan-
dena. RSV har i sitt remissvar gett uttryck för en liknande uppfattning.
I sitt förslag till hur inkomst av näringsverksamhet skall beräknas, har
utredaren hänvisat till att den sökande bör kunna använda sig av de
uppgifter som lagts till grund för debitering av preliminär skatt. RFV
har också förordat ett sådant förfarande. Beräkning av inkomst av
näringsverksamhet kan vara komplicerad att utföra. En ingående pröv-
ning av olika intäkts- och kostnadsposter bör enligt min mening und-
vikas. I de fall underlaget för preliminärskatt kan användas för beräk-
ning av inkomst av näringsverksamhet bör en sådan beräkningsmetod
användas. Om stor osäkerhet skulle föreligga om de framtida inkomster-
na bör försäkringskassan ha möjlighet att tidsbegränsa bidragsbeslutet
enligt utredarens förslag. Jag biträder utredarens förslag att en tidsbe-
gränsning bör kunna tillämpas i en sådan situation. Vad angår den när-
mare innebörden av näringsverksamhet hänvisas till specialmotiveringen.
Enligt mitt förslag, som huvudsakligen överensstämmer med utreda-
rens, skall inkomst av kapital bestå av enbart positiva poster som ränte-
inkomster, utdelning på aktier, ersättning vid upplåtelse av privatbostad.
Uppgifter om räntor och utdelningar tillställs hushållen som regel en
gång om året. Hushållen bör med ledning av dessa uppgifter vid an-
sökan om bostadsbidrag kunna med en någorlunda god säkerhet beräkna
sina kapitalinkomster för en kommande tolvmånadersperiod. Om svårig-
het föreligger att beräkna vissa avkastningar, bör sökanden kunna få
lämna uppgift om sina kapitalinkomster när storleken av avkastning eller
Prop. 1992/93:174
26
tillgodohavande blivit känd. Enligt mitt förmenande är det avgjort klara
fördelar med att såväl förvärvsinkomster som kapitalinkomster kan be-
räknas för samma tidsperioder. Jag föreslår därför att också kapital-
inkomster skall beräknas framåt i tiden.
Jag anser emellertid att detta förfarande gör det nödvändigt att införa
fribelopp för kapitalinkomster. Beloppen bör enligt min mening vara så
tilltagna att hushållens genomsnittliga nivåer på kapitalinkomster inte
skall behöva räknas in i den bidragsgrundande inkomsten. Jag föreslår
därför att fribeloppet sätts till 2 000 kronor för varje bidragssökande när
barns kapitalinkomster inte är inräknade. Om barn ingår i bidragshus-
hållet och barnen har egna kapitalinkomster som skall räknas in i den
bidragsgrundande inkomsten föreslås att fribeloppet ökas med ytterligare
1 000 kronor för varje barn. Fribeloppet för två vuxna och två barn kan
sägas motsvara en årlig avkastning på en förmögenhet som uppgår till
ungefär 60 000 kronor. Förutom att fribeloppet i viss mån kompenserar
den borttagna avdragsrätten för kostnader i förvärvskällan kapital och
stimulerar till ett visst sparande, medför det förenklingar i bidragshante-
ringen.
Utredaren har föreslagit att realisationsvinster inte skall ingå i kapital-
inkomsten. På grund av de svårigheter att beräkna realisationsvinster i
förväg, är det mer sällan som realisationsvinster kan fastställas innan
den årliga inkomsttaxeringen är klar. Utredaren har framhållit att en
realisationsvinst påverkar bostadsbidraget ett senare år än när vinsten
uppkom och kan starkt reducera bidraget, trots att inkomstförhållandena
det året skulle ha berättigat till ett oreducerat bidrag. En försäljning av
tillgångar kan många gånger bero på tillfälligheter. En realisationsvinst
som ligger långt tillbaka i tiden är enligt min mening förenad med så-
dana nackdelar och innebär sådana betydande avsteg från principen om
att en aktuell inkomst skall ligga till grund för bidragsprövningen, att jag
nu föreslår att realisationsvinst inte skall ingå i denna prövning.
Jag ser däremot inget hinder mot att man inte beaktar avdrag för kost-
nader i förvärvskällan kapital. Förvaltningskostnader eller skuldräntor
kommer således inte att kvittas mot kapitalinkomster. De större be-
loppen av dessa kostnader utgörs i allmänhet av skuldräntor på lån i
egna hem eller bostadsrätter och påverkar således bostadskostnaderna.
Genom att kostnader i förvärvskällan inte beaktas skiljer sig beräkningen
från vad som hittills gällt. En tanke med de föreslagna fribeloppen är
dock att dessa något skall kompensera för dessa begränsningar.
Enligt de regler om beräkning av kapitalinkomster som gäller från och
med 1993 års taxering så ingår statligt räntebidrag. Detta medför att
räntebidragen inte längre kvittas mot ränteskulder i egna hem. Jag anser
därför att inkomst av kapital skall beräknas utan att räntebidragen be-
aktas. Räntebidragen bör dock beaktas vid beräkningen av bostadskost-
nader för egna hem och bostadsrätter.
Vissa inkomster är inte skattepliktiga eller beskattas inte enligt kom-
munalskattelagen. Till den förra kategorin hör bl.a. avlöning för vilken
skattefrihet kan föreligga på grund av utlandstjänstgöring, vissa stipendi-
er, samt t.ex. studiestöd enligt 4 kap studiestödslagen (1973:349). Till
Prop. 1992/93:174
27
den senare katerogin hör sjöinkomst. Jag anser att inkomster av före-
varande slag bör läggas till den bidragsgrundande inkomsten. I föreskrif-
ten till nuvarande lag om bostadsbidrag har skattefria stipendier räknats
med till den del de överstiger 3 000 kronor. Jag finner nu inte skäl till
att föreslå någon förändring av detta fribelopp.
I de följande (avsnitt 3.1) kommer jag att föreslå att det särskilda bi-
draget till ensamstående med barn skall upphöra vid utgången av år
1993 och att medlen tillförs bostadsbidraget för barnfamiljer med in-
riktning på ensamföräldrarna. I linje med dessa överväganden och
strävandena att förenkla hanteringen av bostadsbidraget bör underhålls-
bidrag och bidragsförskott inte längre påverka den bidragsgrundande
inkomsten. I dag skall ett bidrag av endera slaget per hushåll tas upp till
ett belopp som svarar mot 40 procent av basbeloppet, vilket f.n. är
1 147 kronor i månaden. I konsekvens med att dessa bidrag inte skall
inverka på bostadsbidraget bör inte heller förlängt bidragsförskott eller
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn beaktas vid bidragsberäkningen.
Dessa bidrag fyller funktionen att vara en ekonomisk garanti för barn
till ensamstående förälder som inte lever tillsammans med barnets andra
förälder. Om den förälder som inte varaktigt bor tillsammans med
barnet dör, är barnet garanterat barnpension på samma nivå som
bidragsförskottet. Det är därför konsekvent att också ta bort barnpension
från bidragsberäkningen.
Prop. 1992/93:174
Min bedömning: Enhetliga bestämmelser bör införas för ung-
domar med eller utan studiemedel. Frågan om en minskning i
övrigt av antalet hushållsgrupper bör ytterligare övervägas.
Gemensamma bostadskostnadsgränser införs för grupperna ung-
domar och studerande.
Utredarens förslag: Frågorna har inte tagits upp av utredaren.
Remissinstanserna: Några remissinstanser har menat att uppdelningen
på antalet hushållsgrupper bör minskas och reglerna göras lättare att
förstå och tillämpa. Boverket har bl.a. anfört att regelverket har kom-
mit att bli allt svårare att överblicka och att reglerna inom respektive
grupp bör bli enhetligare. RFV har framhållit att den alternativa be-
räkningen av bostadsbidrag för olika åldersgrupper bör tas bort.
Skälen för min bedömning: Den uppdelning på olika bidragshushåll
som i dag gäller har varit oförändrad sedan år 1988. Bidragshushållen
delas i stort upp mellan barnfamiljer och hushåll utan barn.
Till gruppen barnfamiljer räknas makar och ensamstående med hem-
mavarande barn. Som barnfamiljer räknas också makar och ensamståen-
de med barn som tidvis bor i hemmet på grund av förälders vårdnad
eller umgängesrätt. I gruppen ingår också de som har barn i hemmet
men som tagits emot för vård i familjehem. I vissa fall kan barn räknas
28
med både i den egna familjen och i familjehemmet. I denna grupp ingår
även hushåll där bidragstagaren är lägst 29 år eller mellan 18-28 år.
För makar, sambor och ensamstående utan barn gäller bestämmelserna
om hushåll utan barn. Inom gruppen finns särskilda regler för bidrag till
ungdomar mellan 18 och 29 år. Ytterligare särskilda regler finns för
ungdomar som studerar.
I förhållande till skillnader i försörjningsbörda hos dessa bidragshus-
håll har bostadsbidragen utformats något olika. Gemensamt för bidragen
är att de bygger på samma fördelningspolitiska grund, som innebär att
bidragen i stor utsträckning lämnas till hushåll med låga inkomster och
till hushåll med stor försörjningsbörda. I syfte att möta skilda stödbehov
inom hushållsgrupperna har nyanserade inkomst- och kostnadsgränser
tillskapats. Detta har bidragit till en långtgående uppdelning av bidrags-
bestämmelsema. Vid en översyn av bidragsgivningen till olika hushålls-
grupper bör en strävan vara att uppnå förenklingar där så är möjligt utan
att det medför försämringar för bidragstagama.
Jag delar den uppfattning som framförts av Boverket och RFV att det
vore en fördel från bl.a. tillämpningssynpunkt att göra bidragsbestäm-
melsema mer enhetliga inom hushållsgrupperna. Innan sådana ändringar
görs i någon större omfattning bör dock konsekvenserna för berörda
hushåll belysas närmare, vilket fordrar ytterligare överväganden. Jag är
därför inte nu beredd att föreslå annan ändring i dessa bestämmelser än
att regler om gemensamma bostadskostnadsgränser införs för ungdomar
och studerande. I det följande (avsnitt 9.2.1) lämnar jag förslag till en
sådan ändring.
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Termen sambor införs i bostadsbidragslagen. Bo-
stadsbidraget kommer dock inte att omfatta homosexuella sambor
eftersom ingen hänvisning till bostadsbidragslagen görs i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor.
Utredarens förslag: Frågan har inte tagits upp av utredningen.
Remissinstanserna: Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
(RSFL) har bl.a. anfört att formuleringen i utredningens förslag, att med
makar jämställs man och kvinna som utan att vara gifta med varandra
lever tillsammans, utesluter homosexuella sambor från möjligheten att
söka bostadsbidrag. RFSL har föreslagit att fomuleringen "man och
kvinna" ändras till "två personer"
Skälen för mitt förslag: Frågan om att göra bostadsbidragslagen
tillämplig på homosexuella sambor har tagits upp vid flera tillfällen
under senare år. Frågan har bl.a. tagits upp i riksdagsmotioner, vari
framförts förslag som syftar till att möjliggöra en sådan tillämpning.
RFSL har även tidigare gjort framställningar om en ändring av lagen.
Ser man på frågan i ett vidare sammanhang faller den inom de ämnes-
29
områden som kommittén om registrerat partnerskap (JU 1991:01) har att
behandla enligt sina direktiv (Dir. 1991:6). Jag anser att man bör avvak-
ta resultatet av kommitténs arbete innan ett ställningstagande görs. Jag
är därför inte nu beredd att behandla denna fråga särskilt.
Enligt min mening bör emellertid termen "sambor" i bostadsbidrags-
lagen ersätta uttrycket "man och kvinna som utan att vara gifta med
varandra lever tillsammans". Genom att termen sambor införs i bostads-
bidragslagen kan lagens presumtionsregel - angående när sambor skall
jämställas med makar - göras tydligare.
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Den genella åldersgränsen för barn i fråga om
bostadsbidrag till barnfamiljer höjs från 17 till 18 år.
Utredaren har inte behandlat frågan. Boverket har i remissyttrande
föreslagit en sådan lösning.
Skälen för mitt förslag: Bostadsbidrag utgår i dag till dess barn fyller
17 år, dock att bidrag utgår för barn som går i gymnasieskolan. 17 år är
en åldersgräns som i övrigt inte förekommer i bidragssystemen. 16 eller
18 år är normalt förekommande åldersgränser. För att göra åldersgrän-
serna mer enhetliga föreslår jag att den generella åldersgränsen för bo-
stadsbidrag till barnfamiljer sätts till 18 år. Åtgärden berör bara ett
begränsat antal familjer eftersom flertalet barn i denna ålder går i gym-
nasieskolan.
En höjd åldersgräns till 18 år innebär också en bättre anslutning till
när ungdomar kan söka bostadsbidrag. Där gäller en 18-årsgräns.
Mitt förslag: Ett system med rullande prövning införs.
Efter en första ansökan beslutar försäkringskassan om bidrag,
normalt med giltighetstid tills vidare. Beslut om bidrag får tids-
begränsas och förenas med villkor, om det finns särskilda skäl.
Bidrag får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad före
ansökningsmånaden. De bidragsgrundande förhållandena uppdate-
ras fortlöpande genom anmälningar från bidragstagaren och
genom efterkontroll från försäkringskassan. Anmälan skall göras
om den bidragsgrundande inkomsten kan beräknas öka eller har
ökat med mer än 6 000 kronor under sex månader i förhållande
till motsvarande inkomster enligt bidragsbeslutet.
Utredarens förslag: Överenstämmer i princip med mitt förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan
tillstyrker förslaget. Några remissinstanser från den kommunala sidan
30
varnar för att ett rullande system utan avstämning i efterhand leder till
en galopperande kostnadsutveckling. De förordar ett system med en
aktuell kalenderårsanknuten inkomst som lämnas varje år och som möj-
liggör en avstämning mot bidragstagarens taxering.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande system lämnas bostads-
bidrag för högst ett kalenderår i taget. En ny ansökan om bostadsbidrag
lämnas in varje höst. Enligt direktiven skulle den särskilde utredaren
undersöka om det gick att åstadkomma någon form av rullande prövning
av bidrag för att undvika en ärendeanhopning vid årsskiften.
Utredaren har i sitt betänkande förutom det valda systemet diskuterat
två alternativa system för handläggningen, där aktuell inkomst ingår som
komponent och där ingångsfaktom är den typ av tidsperiod som man
väljer för beslutens giltighet. De alternativa systemen utgick från att
ansökan lämnas för tolv månader i taget. I det ena systemet med en
kalenderårsvis avstämning skulle en justering ske av för mycket eller för
litet erhållet bidrag inom viss minimigräns för beloppen i förhållande till
inkomstutfallet. I det andra systemet med utspridda tolvmånadersperio-
der i förhållande till beslutstidpunkt skulle efterkontrollen kunna omfatta
ett eller flera kalenderår. I detta system skulle avstämning och justering
av bidraget också ske inom en minimigräns för bidragsbeloppen. I båda
systemen skulle bidragstagaren anmäla ändrade förhållanden, bl.a. in-
komstökningar över viss gräns. Omprövningsbeslut skulle gälla längst
till bidragsperiodens slut.
Som jag har redovisat i det föregående (avsnitt 3.1) bör inkomstpröv-
ningen utgå ifrån hushållets aktuella inkomstförhållanden och ett system
med rullande prövning av bidrag. Försäkringskassorna är väl förtrogna
med bidragssystem där inkomstprövningen grundas på aktuell inkomst
och där nya beslut fattas på basis av anmälan om ändrade förhållanden
samt med regelbundna efterkontroller. Jag anser att ett sådant system är
att föredra för bostadsbidraget.
Bidragsprövningen företer stora likheter med vad som gäller i dag.
Vissa ändringar behöver dock göras för att anpassa prövningen till det
nya systemet.
Med hänsyn till att i huvudsak beräknade inkomster skall ligga till
grund för bidragsberäkningen anser jag att det är en nackdel med retro-
aktiv bidragsgivning. Jag föreslår att den nuvarande regeln om tre måna-
ders retroaktivitet begränsas till en månad. Ett bidrag skall alltså inte ges
för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden. Det bör
dock vara möjligt för försäkringskassan att i särskilda fall lämna bidrag
när retroaktiva hyreshöjningar uppkommit som på grund av utdragna
hyresförhandlingar skulle påverka familjens ekonomi. Som förutsättning
bör gälla att en ansökan om en sådan bidragsändring görs inom en
månad från det att bidragstagaren fått kännedom om en hyres- eller
avgiftshöjning.
Ett beslut om bidrag efter ansökan bör i det nya systemet kunna tids-
begränsas och förenas med villkor, om det finns särskilda skäl. Stor
osäkerhet om de framtida inkomstförhållandena kan exempelvis göra att
ett beslut behöver tidsbegränsas. Ett hyresförhållande som på förhand är
Prop. 1992/93:174
31
bestämt till en viss tid för att därefter upphöra bör också ge möjlighet
till en tidsbegränsning av bidraget. Ett rullande bidragssystem som det
jag har föreslagit förutsätter annars i normalfallet att beslut om bidrag
gäller tills vidare med en bidragsgrundande inkomst beräknad för en
tol vmånadersperiod.
Vissa remissinstanser har varnat för att ett sådant system kan leda till
en galopperande kostnadsutveckling. Jag anser dock att ett väl fungeran-
de kontrollsystem torde förhindra kostnadsökningar i lika hög grad som
de kontroller som kan utföras i ett system med årliga ansökningar. Ett
rullande system bör därtill ge en ökad flexibilitet vad gäller möjligheter-
na att avsätta resurser för sådana kontroller som jämförelsevis kan vara
mer nödvändiga att utföra.
Frågor av detta slag är viktiga för RFV att uppmärksamma i den upp-
följning som skall ske av bidragssystemet. Som jag redogjort för i det
föregående behövs en spärr för kontrollen av när ett bidragsbeslut löpt
utan ändring under 15 månader. RFV arbetar även med andra kontroll-
funktioner, däribland möjligheten att göra jämförelser med uppgifter i
andra bidragsregister hos kassorna. Det är också viktigt att RFV till
ledning för försäkringskassornas kontakt med bidragstagarna är tydlig i
sin information om de krav bidragsreglerna kommer att ställa på
bidragstagarna. För att det valda systemet skall kunna fungera på ett bra
sätt fordras att samarbetet mellan individen och försäkringskassan kan
byggas upp på ett förtroendefullt sätt. Systemet ställer också krav på ett
fungerande samarbete mellan individerna i bidragshushållet så att upp-
gifter om ändrade förhållanden av betydelse för bidragsgivningen anmäls
till försäkringskassan.
Bidragstagaren skall ha skyldighet att vid inkomstökningar för hus-
hållet till försäkringskassan successivt anmäla ändringar. Jag anser där-
för att en inkomstgräns direkt bör anges i lagen. En rimlig sådan gräns
är enligt min mening 6 000 kronor fördelat på längst sex månader. Den-
na inkomstnivå, som således rymmer hushållets samtliga inkomster som
skall ingå i bidragsgrundande inkomst, svarar mot ett bidrag på 200
kronor i månaden. Så snart en ökning av hushållets bidragsgrundande
inkomst uppkommit som är större än 6 000 kronor under en period av
sex månader i förhållande till storleken av de inkomster som lagts till
grund för beslutet om bidrag måste en anmälan göras till försäkrings-
kassan. Om det redan i början av en sådan period står klart för bidrags-
tagaren att de inkomster som ingår i den bidragsgrundande inkomsten
kommer att öka med mer än 6 000 kronor under den kommande sex-
månadersperioden måste också en anmälan göras. Men även andra för-
ändringar som kan påverka bostadsbidraget skall omgående anmälas till
försäkringskassan.
Om bidragstagaren inte i tid eller underlåter att anmäla till kassan att
en förändring har inträffat och det visar sig att ett för högt belopp be-
talats ut felaktigt så kan bidragstagaren bli återbetalningsskyldig.
De regler som i fråga om anmälningsplikt föreslås i den nya lagen
kommer på ett antal punkter att skilja sig från reglerna i nuvarande lag.
Dessa är bl.a. när bidragsberättigad bostad hyrs ut helt eller delvis eller
Prop. 1992/93:174
32
när bostadskostnaden i annat fall minskar eller när ett äldre barn som
berättigar till bidrag inte längre får förlängt barnbidrag eller studiehjälp.
För att försäkringskassan inte vid varje tillfälle skall behöva ändra ett
bidrag när något förhållande har inträffat som påverkar bidraget, anser
jag att ringa bidragsändringar får underlåtas. Detta kan motverka bl.a.
att ansökningar om bidragsändringar görs på grund av smärre ränteför-
ändringar. Förslaget att försäkringskassan skall kunna underlåta att änd-
ra bostadsbidraget i sådana fall bör ses som ett komplement till de fri-
belopp och inkomstgränser som föreslås i lagen. En ringa bidragsänd-
ring får anses föreligga om den inte uppgår till 100 kronor per månad.
Beloppet bör ses som en rekommendation och måste alltid sättas i rela-
tion till bidragstagarens ekonomiska situation. Även en ringa bidrags-
ändring kan vara betydelsefull för vissa bidragstagare.
I fråga om övriga förfarandebestämmelser har vissa justeringar gjorts
i förhållande till bestämmelserna i gamla lagen om bostadsbidrag. En
redogörelse för den nya lagens förfarandebestämmelser lämnas i special-
motiveringen. Förslag till ordningen för överklagande av försäkrings-
kassans beslut tar jag upp i det följande.
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Överklagande av försäkringskassans beslut görs i
allmän förvaltningsdomstol enligt den ordning som gäller i social-
försäkringsmål.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget,
däribland Domstolsverket, Kammarrätten i Jönköping, länsrätten i
Göteborgs och Bohuslän, Länsrätten i Norrbottens län, RFV, Boverket.
De kommuner som yttrat sig i frågan, Eskilstuna kommun och
Örnsköldsviks kommun har tillstyrkt förslaget. Tjänstemännens Central-
organisation har förordat att man tills vidare bibehåller den instansord-
ning som motsvarar den man har i dag med länsbostadsnämnd -alterna-
tivt länsstyrelse - som första och Boverket som sista instans.
Skälen för mitt förslag: I likhet med utredaren anser jag att såväl
samordningen av bostadsbidraget med övrig administration på socialför-
säkringens område som möjligheten till enhetlig praxisbildning talar för
att försäkringskassans beslut bör kunna överklagas i allmän förvaltnings-
domstol.
Som utredaren har anfört innebär den reform som genomförts av
instansordningen och organisationen för rättskipningen i socialförsäk-
ringsmål att en anpassning kan ske till det pågående förändringsarbetet
på socialförsäkringsområdet, omfattande även allmänna barnbidrag,
bidragsförskott, förlängt bidragsförskott till studerande och kommunalt
bostadstillägg till folkpension (KBT). För dessa och övriga ärenden
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 174
inom administrationen gäller en enhetlig ordning för överklagande av
beslut. Möjlighet till domstolsprövning finns i alla ärenden. Denna ord-
ning står också i överensstämmelse med den utveckling som går mot en
allt mer utökad rätt till överprövning av förvaltningsbeslut i domstol.
Härigenom kan också en samordning ske med den rättstradition som
gäller inom EG.
Mitt förslag innebär således med nuvarande instansordning att länsrätt
blir första instans, kammarrätt andra instans och Försäkringsöver-
domstolen högsta instans. Regeringen har denna dag beslutat lagråds-
remiss om Försäkringsöverdomstolen. I lagrådsremissen föreslås att
Försäkringsöverdomstolen läggs ner och att Regeringsrätten blir högsta
instans i socialförsäkringsmål.
Det bör också framhållas att det av bestämmelserna i 20 kap. 11 och
12 §§ lagen om allmän försäkring (1962:381) följer att RFV har till
uppgift att verka för att bestämmelserna om den allmänna försäkringen
tillämpas likformigt och rättvist, och att verket får överklaga såväl all-
män försäkringskassas beslut som beslut av länsrätt och kammarrätt.
Verket får överklaga kammarrätts beslut hos Försäkringsöverdomstolen.
När RFV överklagar en försäkringskassas eller domstols beslut intar
verket ställning som part i dessa mål. I mål, där en enskild part hos
länsrätten överklagar allmän försäkringskassas beslut bestämmer dock
RFV, om verket skall vara part i målet. Detsamma gäller i mål i kam-
marrätten, där en enskild part överklagar länsrättens beslut.
Med stöd av bestämmelserna i 24 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) kan domstol inhämta yttrande från myndighet, tjänsteman
eller annan över fråga, som kräver särskild sakkunskap.
För det fall en fråga om bostadsbidrag visar sig vara svårbedömd, bör
en domstol också ha möjlighet att inhämta yttrande från Boverket.
Av förslaget till den nya bostadsbidragslagen (31 §) framgår att de
bestämmelser i AFL som jag nu redogjort för kommer att bli tillämpliga
också i ärenden om bostadsbidrag.
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Bestämmelsen i 7 kap. 25 § sekretesslagen
(1980:100) om sekretess i ärende om bostadsbidrag upphävs.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Utöver yttrandet från Föreningen Kommunala
Förmedlingsorgan har förslaget inte särskilt berörts av remissinstanser-
na. Föreningen har ifrågasatt att ett starkare sekretesskydd skall gälla i
ärenden om bostadsbidrag. RSV har i anknytning till den bidragsgrun-
dande inkomsten anfört att en sekretessbelagd uppgift som utlämnats till
ledning för beräkning av bostadsbidrag för hushåll med fler än en in-
divid kan, med utredningens förslag, inte hemlighållas för andra hus-
34
hållsmedlemmar om uppgiften på något sätt åberopas. Enligt verket bör
de sökande och andra hushållsmedlemmar uppmärksammas på att in-
komstuppgifter om dem kommer att åberopas i den omfattning det be-
hövs för beslutet.
Skälen för mitt förslag: Sekretess i ärenden om bostadsbidrag hos
kommunerna har gällt sedan år 1987 och regleras i 7 kap. 25 § sekre-
tesslagen. Uppgift om enskilds personliga förhållanden får inte lämnas
ut, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider
betydande men. Huvudregeln är således att uppgifterna är offentliga men
att bl.a. ömtåliga uppgifter kan hållas hemliga. Som exempel på uppgif-
ter som kan bli föremål för sekretess anges i förarbetena (prop.
1986/87:3 s. 15) uppgifter i läkarintyg och liknande uttålanden samt
uppgifter om adresser på personer som sökt bostadsbidrag, där man med
fog kan misstänka att utlämnandet leder till personförföljelser i form av
hot om frihetsbrott, misshandel m.m.
Utredaren har framhållit att en konsekvens av att föra över administra-
tionen av bostadsbidragen till försäkringskassorna blir att ärenden om
bostadsbidrag kommer att omfattas av sekretess enligt 7 kap. 7 § sek-
retesslagen.
Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos bl.a. allmän försäk-
ringskassa i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller ar-
betsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för en-
skild. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det an-
kommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts.
Sekretessen gäller för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra per-
sonliga förhållanden om det kan antas att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Genom uttrycket
annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild torde även försäkrings-
kassornas ärenden om bostadsbidrag komma att omfattas av sekretessen
enligt bestämmelsen. Med personliga förhållanden avses även uppgifter
om någons ekonomi.
Jag delar utredarens uppfattning att en enhetlig sekretessreglering bör
eftersträvas på detta område. Jag anser att denna uppfattning stärks av
det förhållandet att försäkringskassan i sin ärendeprövning emellanåt
behöver samordna uppgifter om enskilda från olika bidragssystem.
Genom att sekretessen i ärenden om bostadsbidrag i fortsättningen tas
över av bestämmelserna i 7 kap. 7 § sekretesslagen behövs inte längre
bestämmelsen i 7 kap. 25 § samma lag. Jag föreslår således att en änd-
ring görs i sekretesslagen på så sätt att bestämmelsen om sekretess i
ärende om bostadsbidrag i 7 kap. 25 § upphävs. Bestämmelsen skall
dock gälla övergångsvis för sekretess i ärenden enligt den gamla lagen
om bostadsbidrag.
Som RSV framhållit behöver information riktas till medlemmarna i ett
hushåll om att uppgifter om en medlem som regel måste vara tillgäng-
liga för samtliga hushållsmedlemmar. Från sekretessynpunkt torde hind-
er härför inte föreligga. Detta följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen som
ger part rätt till insyn i mål eller ärende hos domstol eller myndighet.
Eftersom det är hushållet som erhåller bidraget och hushållets gemen-
Prop. 1992/93:174
35
samma inkomster läggs till grund för beräkningen av bidraget torde Prop. 1992/93:174
varje hushållsmedlem vara att anse som part i ett ärende om bostads-
bidrag hos försäkringskassan eller i ett mål om sådant bidrag hos dom-
stol. Endast om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse eller är
av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift inte röjs får handling eller
annat material i ärendet eller målet undanhållas part.
Jag inser att de frågeställningar om sekretess som här har tagits upp
inte är nya för försäkringskassorna. Det ligger dock ett värde i att infor-
mation lämnas om vad som gäller om sekretess när ansvaret för bostads-
bidraget tas över av försäkringskassorna.
Min bedömning: Ett särskilt bostadsbidragsregister som förs med
stöd av ADB bör inrättas för bostadsbidraget på så sätt att data-
lagens krav på skydd för enskildas personliga integritet kan tillgo-
doses. RFV och försäkringskassorna bör ges ett gemensamt regis-
teransvar. Uppgifter från det centrala skatteregistret som behövs
för jämförelse med uppgifter i bostadsbidragsregistret bör kunna
hämtas på ADB-medium. Bostadsbidragsregistret bör lagregleras
men kan övergångsvis inrättas genom en förordning.
Utredarens förslag: Förslaget innebär att regeringen bemyndigas i lag
att inrätta statsmaktsregister enligt 2 a § datalagen.
Remissinstanserna: De remissinstanser som särskilt tagit upp frågan
om ett ADB-baserat bostadsbidragsregister samt inhämtandet av uppgif-
ter från bl.a. det centrala skatteregistret och taxeringen är Datainspektio-
nen (DI), RSV, RFV och Länsrätten i Norrbottens län. DI förordar att
personregister till stöd för verksamheten med bostadsbidragen inrättas
som lokala register hos kassornas lokalkontor, där varje försäkrings-
kassa blir registeransvarig för sitt eller sina register. DI anser att en
författningsreglering av registren är nödvändig. Enligt DI bör inte sam-
bearbetning få ske med kontrolluppgifter. Även RSV, RFV och Läns-
rätten i Norrbottens län ställer sig avvisande till att försäkringskassorna
skall få tillgång till kontrolluppgifter.
Skälen för min bedömning: För administrationen av socialförsäk-
rings- och bidragssystemen inom RFV:s och de allmänna försäkrings-
kassornas verksamhetsområde finns ett omfattande ADB-stöd. Det nuva-
rande ADB-stödet har en central struktur där driften är förlagd till
RFV:s ADB-avdelning i Sundsvall. Försäkringskassornas central - och
lokalkontor har terminaler som är anslutna till den centrala anläggningen
via ett gemensamt kommunikationsnät. Vid RFV förs flera centrala
personregister. Hit hör bl.a. sjukförsäkrings-, pensions- och bidrags-
registren. Till bidragsregistren räknas registren för allmänna barnbidrag,
bidragsförskott och familjebidrag. Ett antal statistik- och forsknings-
36
register samt administrativa register finns också. Förutom för administ- Prop. 1992/93:174
rationen behövs registren för samordning av ersättningar från andra
myndigheter och försäkringsinrättningar. Det nuvarande ADB-systemet
byggdes upp i början av 1970-talet. Sedan flera år har en utveckling av
försäkringskassornas ADB-stöd varit aktuell.
I sin anmälan till årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 6
s. 152 f) har statsrådet Könberg tagit upp frågan om ADB-stöd för för-
säkringsadministrationen. Han redovisar där att RFV på regeringens
uppdrag haft att i samarbete med försäkringskassorna närmare utreda en
modernisering av ADB-stödet. Enligt sin rapport den 27 augusti 1992
konstaterar RFV att kassorna har behov av ett modernt lokalt ADB-stöd
inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden, dvs. utöver sjuk- och
arbetsskadeersättningar även föräldrapenning, övriga dagersättningar,
bidrag och pensioner. Statsrådet Könberg anförde därvid att det är av
yttersta vikt att den enskildes integritet skyddas vid en modernisering av
datorstödet.
I syfte att utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av
personregister på socialförsäkringsområdet har utredningen om socialför-
säkringsregisterlag (S. 1990:05) lämnat delbetänkandet (SOU 1991:9)
Lokala sjukförsäkringsregister. Betänkandet har beretts inom Social-
departementet och ett förslag till lag om sjukförsäkringsregister hos de
allmänna försäkringskassorna är nu föremål för lagrådsremiss. Utred-
ningen har enligt sina direktiv (Dir. 1990:59) i uppdrag att även utarbeta
förslag till en författningsreglering vad gäller övriga personregister inom
socialförsäkringsområdet. Enligt vad jag har erfarit kommer utredningen
under våren 1993 att lämna ett betänkande som innehåller förslag till en
lag för en sådan reglering.
Enligt vad jag har erfarit saknas i dag tekniska förutsättningar att inom
den tidsram som gäller för administrationsöverflyttningen inrätta lokala
register hos försäkringskassorna. RFV har under hand framhållit att man
redan inför administrationsöverflyttningen inte kan lösa registerhante-
ringen på annat sätt än genom ett rikstäckande ADB-system.
Som jag ser saken talar starka skäl för att man i rådande läge löser
registerfrågan på så sätt att regeringen genom förordning inrättar ett
rikstäckande register som bör begränsas i tiden till dess frågan om det
framtida ADB-stödet för bostadsregistret ytterligare kunnat övervägas.
Vid den fortsatta uppbyggnaden av ADB-stödet bör försäkringskassornas
övriga ADB-resurser utnyttjas.
Ett ADB-register för bostadsbidragen bör med hänsyn till enskildas
personliga integritet innehålla enbart uppgifter som är nödvändiga för
handläggningen av ärenden om bostadsbidrag. Jag anser att sådana käns-
liga uppgifter som t.ex. arten av personers funktionshinder inte bör ingå
i registret. Detta tillsammans med att starkare sekretesskydd kommer att
gälla för uppgifter i ärenden om bostadsbidrag när administrationen
överförts till kassorna jämte stränga krav på behörighet för att göra
uppdatering och hämta information, bör enligt min mening kunna tillgo-
dose skyddet för enskildas personliga intregritet enligt datalagen
(1973:239).
37
Jag finner det erforderligt att RFV och försäkringskassorna har termi- Prop. 1992/93:174
nalåtkomst till registret. RFV och försäkringskassorna bör med hänsyn
till sina respektive verksamheter och behov av att förfoga över registret,
kunna ges ett gemensamt registeransvar. Inhämtande av uppgifter från
det centrala skatteregistret bör ske på ADB-medium. Jag avser att åter-
komma med förslag till att regeringen i en förordning meddelar närmare
bestämmelser i enlighet med vad jag nu har anfört. I beredningen av
förordningen kommer yttrande av DI att inhämtas.
I likhet med vad remissinstanserna anfört anser jag att försäkrings-
kassorna inte bör ha generell tillgång till kontrolluppgifter som utgör
underlag för taxeringen.
Min bedömning: Enligt min bedömning omfattas bostadsbidraget
till barnfamiljer av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning-
en av systemet för social trygghet på arbetstagare, självständigt
förvärvsverksamma personer och deras familjemedlemmar som
flyttar inom gemenskapen och bostadsbidrag till hushåll utan barn
av förordning (EEG) nr 1612/68 om förordningen om arbetskraft-
ens fria rörlighet inom gemenskapen. Båda dessa förordningar
omfattas av avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsom-
råde (EES). Sverige bör vid lämpligt tillfälle söka utverka att
EES-avtalet anpassas så att bostadsbidraget till barnfamiljer un-
dantas från det krav som i princip gäller enligt förordningen
(EEG) nr 1408/71 att familjeförmåner skall lämnas även för
familjemedlemmar som är bosatta utomlands.
Utredarens bedömning: Bostadsbidraget är en kontantförmån enligt
förordning (EES) nr 1408/71 men är knuten till utgifter för enbart ett
boende i Sverige.
Remissinstanserna: Utredningen om socialförsäkringen och EG har i
likhet med BOAD ansett att bostadsbidraget - med den konstruktion
förmånen för närvarande har - omfattas av förordning (EES) nr 1408/71
och att den där hänförs till förmånsslaget familjeförmåner. Enligt ut-
redningen är det emellertid endast bostadsbidraget till barnfamiljer som
omfattas av förordning (EES) nr 1408/71, medan bostadsbidraget till
hushåll utan barn omfattas uteslutande av förordning (EEG) nr 1612/68
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Föreningen kommu-
nala Förmedlingsorgan har ansett att överföringen av administrationen
till försäkringskassorna medför att bidragets bostadsanknytning inte blir
lika tydlig och att det därför kan bli betraktat som en familjeförmån som
omfattar även familjer boende i ett annat land inom EES-området.
Skälen för min bedömning: Genom EES-avtalet utsträcktes EG:s
samordningsystem för social trygghet för personer som flyttar inom
38
gemenskapen till att gälla inom det samlade EES-området. Samordnings-
systemet har inkorporerats med svensk lagstiftning genom lagen
(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när perso-
ner flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Samordningssystemet innebär för bostadsbidragets vidkommande att
det torde komma att omfattas av förordning (EES) nr 1408/71. Detta
innebär i sin tur att förordningens särskilda bestämmelser om familjeför-
måner - på grund av förordningens regler om tillämplig lagstiftning -ger
en anställd eller egenföretagare eller arbetslös rätt till bostadsbidrag för
sig och sin familj. Det har därvid inte någon betydelse om familjen är
bosatt i en annan medlemsstat än där den anställde eller företagaren är
verksam eller den arbetslöse har varit verksam. En förutsättning för att
bidrag kan lämnas är dock att villkoren för bostadsbidrag i övrigt är
uppfyllda.
Jag delar den uppfattning som utredningen om socialförsäkringen och
EG har angående att det endast är bostadsbidraget till barnfamiljer som
omfattas av förordning (EES) nr 1408/71 medan bostadsbidrag till hus-
håll utan barn omfattas uteslutande av förordning (EES) nr 1612/68.
Bestämmelserna om familjeförmåner i förordning (EES) nr 1408/71 är
tvingande.
Utredningen om socialförsäkringen och EG har hänvisat till att
Frankrike enligt förordningens artikel 73 medgetts undantag från
skyldigheten att betala ut ett motsvarande bostadsbidrag för familjemed-
lemar bosatta i annat land. Utredningen har ansett det rimligt att undanta
det svenska bostadsbidraget från utbetalning i annat land än Sverige på
samma sätt som skett beträffande den franska bostadsförmånen. Detta
kräver dock att gemensamma EES-kommittén fattar beslut om ett sådant
tillägg till EES-avtalet.
Bostadsbidraget är anpassat speciellt för en inkomst- och bostadskost-
nadsprövning i Sverige. Enligt min mening skulle prövningen av bo-
stadsbidrag till familjemedlemmer bosatta i annat land än Sverige inte
praktiskt kunna genomföras utan att en särskild administration byggdes
upp hos försäkringskassorna och att en särskild reglering infördes. Den
svenska bostadsförmånen är inte lämpad för en sådan särreglering. Jag
anser därför att bostadsbidraget vid de försatta förhandlingarna kring
EES-avtalet liksom om Sveriges medlemskap i EG bör undantas från
kravet på att bidraget skall kunna betalas ut till familjemedlemmar bo-
satta i annat land.
Prop. 1992/93:174
39
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Det särskilda bidraget till ensamstående föräldrar
avskaffas. Medlen som frigörs används till förbättringar av bo-
stadsbidragen med särskild inriktning på ensamstående med barn.
Skälen för mitt förslag: Det särskilda bidraget till ensamstående med
barn infördes år 1991 som en direkt ersättning för den särskilda skatte-
reduktionen på 1 800 kr per år som försvann med den stora skatterefor-
men.
Jag avser inte nu att föreslå regeringen att genomföra några genom-
gripande förändringar av bidragsförskottssystemet på grundval av depar-
tementspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53).
Det förslag som fanns i promemorian att det provisoriska särskilda
bidraget till ensamföräldrar skulle avvecklas i samband med att nya
regler om bostadsbidrag skulle införas och att de frigjorda medlen skulle
använts som en del av finansieringen för ett nytt ensamförälderstöd har
fallit.
Med hänsyn till de problem som aktualiseras i promemorian är en
fortsatt beredning av frågorna om samhällets stöd till ensamföräldrarna
alltjämt behövlig. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till dessa
frågor.
Det särskilda bidraget utgår med 1 800 kr per år, vilket motsvarar
150 kr per månad. Bidraget är således litet och har sedan det infördes
setts som ett provisorium. Det är enligt min mening inte försvarbart från
ekonomiska och administrativa synpunkter att ha ett mycket begränsat
bidrag av detta slag bredvid de övriga familjepolitiska förmånerna.
Bidraget bör därför tas bort och de frigjorda resurserna användas för att
på annat sätt förstärka de ensamståendes ekonomiska situation.
Jag föreslår att de resurser som frigörs i samband med denna föränd-
ring i stället används inom bostadsbidragssystemet. Resurserna kan i hög
grad riktas till ensamstående föräldrar inom ramen för detta system. Jag
återkommer till användningen av dessa medel i det följande.
40
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Den övre bostadskostnadsgränsen höjs per månad
med
400 kr. till 4 800 kr. för familjer med ett barn,
400 kr. till 5 400 kr. för familjer med två barn och
300 kr. till 6 000 kr. för familjer med tre eller flera barn.
De bostadskostnadsgränser över vilka bidrag lämnas med 50 %
av bostadskostnaden höjs med
600 kr. till 3 000 kr. för familjer med ett barn,
400 kr. till 3 200 kr. för familjer med två barn och
400 kr. till 3 600 kr. för familjer med tre eller flera barn.
Gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad fastställs till
1 800 kr. per månad, dvs. till en för samtliga barnfamiljer enhet-
lig nivå.
Skälen för mitt förslag: Det mål för bostadsbidragsgivningen som
riksdagen ställt upp (prop. 1986/87:48, BoU20, rskr. 248) innebär att
bostadsbidragen på sikt skall byggas ut så att de familjer som är be-
roende av sådana bidrag skall kunna hålla sig med moderna bostäder
med ett eget rum för varje barn. För att detta skall gälla även dem som
bor i nyare bostäder har de kostnadsgränser inom vilka bidrag lämnas
höjts väsentligt under senare år. Trots denna utbyggnad av bidragssys-
temet har i dag en stor andel av de barnfamiljer som är berättigade till
bostadsbidrag en bostadskostnad som ligger betydligt över de övre bo-
stadskostnadsgränserna.
Utgiftsbegränsningama i räntebidragen har tillsammans med andra
kostnadsökningar lett till att hushållen själva får bära en större andel av
bostadens totala kostnader. För att de ekonomiskt svagare hushållens
behov inte skall eftersättas måste detta mötas med en ökning av bostads-
bidragen.
Förslag om hur minskningen av de generella bostadssubventionerna
skall genomföras fr.o.m. år 1994 har ännu inte förelagts riksdagen. Det
är således i dagsläget inte möjligt att avgöra hur mycket boendekost-
naderna ökar mellan år 1993 och år 1994 till följd av ytterligare minsk-
ning av subventionerna. I avvaktan på dessa förslag föreslår jag därför
att de övre bostadskostnadsgränserna höjs, med 400 kr. per månad (ca
8 %) för familjer med ett resp, två barn och med 300 kr. per månad
(ca 5 %) för familjer med tre eller flera barn. Jag avser att senare under
detta riksmöte återkomma med slutligt ställningstagande i denna del.
Även de bostadskostnadsgränser över vilka lämnas med 50 % av bo-
stadskostnaden bör höjas. Jag förordar att bostadskostnadsgränsen över
41
vilka bidrag lämnas med 50 % av bostadskostnaden höjs till 3 000 kr. Prop. 1992/93:174
per månad för familjer med ett barn, till 3 200 kr. per månad för familj-
er med två barn och till 3 600 kr. per månad för familjer med tre eller
flera barn.
För att en förstärkning av stödet skall kunna genomföras bör emeller-
tid även gränserna för de lägsta bidragsgrundande bostadskostnaderna
justeras. Enligt min mening är det därvid, i syfte att åstadkomma ett mer
enhetligt och lätthanterligt system, även lämpligt att dessa gränser samti-
digt bestäms till en för samtliga barnfamiljer enhetlig nivå. Jag förordar
därför att gränsen för lägsta bidragsgrundande bostadskostnad per månad
fastställs till 1 800 kr. för samtliga hushåll oavsett antalet barn i famil-
jen.
Mitt förslag: Grundbeloppet differentieras beroende på antalet
barn i familjen. Beloppet benämns i fortsättningen särskilt bidrag
för hemmavarande barn.
Skälen för mitt förslag: 1 bostadsbidraget ingår även ett särskilt be-
lopp om 1 000 kr. per månad som lämnas oberoende av bostadskost-
nadens storlek, det s.k. grundbeloppet. Detta belopp har en tydlig
familjepolitisk karaktär. Jag föreslår att beloppet därför benämns särskilt
bidrag för hemmavarande barn.
Till följd av mitt förslag om en enhetlig nedre bostadskostnadsgräns
för samtliga barnfamiljer bör även det särskilda bidraget för barn juste-
ras. Jag förordar att beloppet per månad fastställs till 600 kr. för famil-
jer med ett barn, till 900 kr. för familjer med två barn och till 1 200 kr.
för familjer med tre eller flera barn.
Mina förslag i denna del kan sammanfattas i följande tablå.
Hushåll
med
Särskilt bidrag
för hemma-
varande barn
(kr/mån)
Lägsta bidrags-
grundande
bostadskostnad
(kr/mån)
Bidrag med 75%
upp till en
bostadskostnad
av (kr/mån)
Bidrag med 50%
upp till en
bostadskostnad
av (kr/mån)
|
1993 |
1993 |
1993 |
1993 | |||||
|
Ett barn |
600 |
1 000 |
1 800 |
2 050 |
3 000 |
2 400 |
4 800 |
4 400 |
|
Två barn |
900 |
1 000 |
1 800 |
1 750 |
3 200 |
2 800 |
5 400 |
5 000 |
|
Tre barn |
1 200 |
1 000 |
1 800 |
1 450 |
3 600 |
3 200 |
6 000 |
5 700 |
|
eller fler |
Mitt förslag: Underhållsbidrag och bidragsförskott beaktas ej vid
inkomstprövningen av bostadsbidrag.
42
Skälen för mitt förslag: Vid inkomstprövningen av bostadsbidrag
skall f.n. för de hushåll som uppbär bidragsförskott eller underhålls-
bidrag den bidragsgrundande inkomsten höjas med motsvarande belopp,
dock med högst 40 % av det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring gäller den 1 oktober året före bidragsåret. För
bidragsåret 1994 innebär detta att den bidragsgrundande inkomsten höjs
med högst ca 13 760 kr. per år. För de hushåll vars inkomster över-
stiger gränsen för oreducerat bostadsbidrag betyder detta tillägg att
bostadsbidraget reduceras med ca 2 750 kr. per år.
Jag har i det föregående föreslagit att det särskilda bidraget till ensam-
stående med barn på 1 800 kr. per år, som infördes som en ersättning
för den skattereduktion som slopades i och med skatteomläggningen,
skall avvecklas. Jag har därvid framhållit att de medel som härigenom
frigörs i huvudsak bör användas till förbättringar av bostadsbidragen
med särskild inriktning på ensamstående med barn. Eftersom bidrags-
förskott/underhållsbidrag ingår i den bidragsgrundande inkomsten för så
gott som samtliga hushåll med bostadsbidrag som har en ensam familje-
försörjare förordar jag att detta tillskott till familjeekonomin fr.o.m.
bidragsåret 1994 inte skall beaktas vid inkomstprövningen av bostads-
bidrag. Mitt förslag innebär att stödet till ensamstående föräldrar med
bostadsbidrag vars inkomster överstiger gränsen för oreducerat bidrag
under år 1994 förstärks med ca (2 750 - 1 800) kr. per år. Med hän-
syn till detta förslag beräknar jag att kostnaderna för bostadsbidrag till
barnfamiljer under år 1994 ökar med ca 320 miljoner kr. i förhållande
till om ingen ändring görs.
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjs
till 110 000 kr per år.
Jag har i det föregående redovisat motiven för att införa ett rullande
system för handläggning av bostadsbidragen. Jag har därvid bl.a. fram-
hållit behovet av att inkomstprövningen av bidragen bör utgå från hus-
hållens aktuella inkomstförhållanden.
Under bidragsåret 1993 har, i avvaktan på resultatet av BOAD:s ut-
redningsarbete om bostadsbidragens administration och ett nytt ensam-
förälderstöd, bostadsbidragen till barnfamiljer bestämts med utgångs-
punkt i den bidragsgrundande inkomst som kan beräknas med ledning av
1991 års taxering, dvs. 1990 års faktiska inkomster. Om mitt förslag att
inkomstprövningen av bostadsbidragen fr.o.m. år 1994 skall grundas på
aktuell inkomst genomförs måste, för att stödsystemet inte skall ur-
holkas, inkomstprövningen av bidragen anpassas till löneutvecklingen
mellan åren 1990 och 1994. Det betyder en uppräkning av gränsen för
oreducerat bidrag med ca 19 000 kr. Jag förordar att gränsen för oredu-
cerat bostadsbidrag höjs till 110 000 kr per år. För inkomster över den-
43
na gräns bör bidraget, liksom nu, reduceras med 20 % av den över- Prop. 1992/93:174
skjutande inkomsten.
De sammanlagda effekterna av mina förslag för hushåll med olika in-
komster och boendekostnader kan belysas genom följande två exempel,
som avser ensamboende med ett barn och makar eller samboende med
tre barn. Exemplen visar hur bostadsbidragen förändras mellan åren
1993 och 1994 vid antagande om att hushållens inkomster har ökat med
ca 15 % mellan inkomståren 1990 och 1994 samt att bostadskostna-
derna ökar med ca 3,5 % mellan åren 1993 och 1994, dvs. utan hänsyn
tagen till de bostadskostnadsökningar som följer av minskade räntesub-
ventioner fr.o.m. den 1 januari 1994.
För hushåll med en ensam familjeförsörjare framgår effekterna av att
bidragsförskott/underhållsbidrag slopas vid inkomstprövningen i form av
kraftigt ökade bidragsbelopp. Vidare framgår för makar/samboende att
det s.k. omfördelningseffektema är större under år 1994 än under år
1993, bidragen ökar för hushåll med lägre inkomst och minskar för
hushåll med högre inkomst.
1 Ensamboende med ett barn
Förvärvsink. Bostadsbidrag vid en bostadskostnad
1994 (kr/år) år 1994 av (kr/mån)
|
3 000 |
3 500 |
4 000 |
4 800 | ||
|
90 000 |
1 500 |
1 |
750 |
2 000 |
2 400 |
|
10 |
- |
5 |
+ 5 |
+ 140 | |
|
120 000 |
1 335 |
1 |
585 |
1 835 |
2 235 |
|
+ 225 |
+ |
230 |
+ 240 |
+ 375 | |
|
160 000 |
665 |
915 |
1 165 |
1 565 | |
|
+ 140 |
+ |
145 |
+ 155 |
+ 290 | |
|
200 000 |
— |
250 |
500 |
900 | |
|
+ /- 0 |
+ |
60 |
+ 70 |
+ 205 | |
2. Makar/samboende med tre barn
Förvärvsink. Bostadsbidrag vid en bostadskostnad
1994 (kr/år) år 1994 av (kr/mån)
|
3 000 |
4 000 |
5 000 |
6 000 | |
|
100 000 |
2 100 |
2 750 |
3 250 |
3 750 |
|
+ 15 |
+ 105 |
+ 120 |
+ 190 | |
|
150 000 |
1 435 |
2 085 |
2 585 |
3 085 |
|
+ /- 0 |
+ 90 |
+ 105 |
+ 175 | |
|
200 000 |
600 |
1 250 |
1 750 |
2 250 |
|
- 120 |
- 30 |
10 |
+ 60 | |
|
250 000 |
— |
415 |
915 |
1 415 |
|
+ /- 0 |
- 130 |
- 110 |
- 40 |
44
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Enhetliga regler för bostadsbidrag till ungdomar och
studerande införs. Inkomstgränsema för oreducerat bostadsbidrag
höjs.
Bostadsbidragen till andra hushåll utan barn anpassas till löne-
utvecklingen.
Skälen för mitt förslag: Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas
dels till ungdomar under 29 år och studerande, dels till andra hushåll
utan barn. Stöden till dessa två grupper har olika syften.
Bostadsbidragen till ungdomar och studerande är avsedda att ge det
ekonomiska stöd som är nödvändigt för att de som har låga inkomster
skall kunna efterfråga en god bostad. Dessa bidrag ger främst ett hög-
kostnadsskydd. Bostadsbidragen till andra hushåll utan barn riktas till
dem som till följd av låga inkomster fått begränsat utbyte av skatteom-
läggningen.
För bostadsbidrag till hushåll utan barn är det ett särskilt problem att
bidragsreglerna varierar mellan olika grupper. Förslag har i skilda sam-
manhang framförts om att bostadsbidrag skall lämnas till samtliga hus-
håll utan barn enligt samma regelsystem. Mot bakgrund av att stöden till
ungdomar och studerande resp, andra hushåll utan barn har olika syften
är jag dock inte beredd att biträda ett sådant förslag fullt ut. Det torde
dock, enligt min mening, vara lämpligt att bidragsreglerna för bostadsbi-
drag till ungdomar och studerande utformas på ett enklare och mer en-
hetligt sätt än vad som är fallet i dag. Mina förslag i det följande inne-
bär sålunda att bostadsbidrag till ungdomar och studerande fortsättnings-
vis lämnas enligt i princip samma regler oavsett om någon i hushållet
uppbär studiemedel eller ej.
Den lägsta bidragsgrundande bostadskostnaden för ungdomar som
uppbär studiemedel är i dag 1 600 kr. per månad. För bostadskostnader
under denna nivå lämnas inte bidrag. De studerande förväntas själva
kunna klara kostnaden för ett studentrum eller motsvarande med hjälp av
studiemedel eller annan ekonomisk ersättning. Även de som inte har
studiemedel bör själva kunna svara för grundkostnaden för en bostad
utan bostadsbidrag. En gemensam nedre hyresgräns för ungdomar resp,
studerande bör därför införas. Jag förordar att den nedre bostadskost-
nadsgränsen för bidrag till ungdomar som inte uppbär studiemedel höjs
med 700 kr. till 1 600 kr. per månad, dvs. till samma nivå som under
innevarande bidragsår gäller för dem som studerar. För de senare hus-
hållen bör således samma nedre bostadskostnadsgräns tillämpas under
såväl år 1993 som år 1994.
Bostadsbidrag till ungdomar och studerande har i princip lämnats enligt
samma regler under år 1992 och år 1993. Inför bidragsåret 1994 bör
45
därför de övre bostadskostnadsgränserna höjas. Vidare bör dessa gränser
samordnas med hänsyn till att bostadsbehovet för hushåll utan barn är
detsamma för ensamboende resp, makar/samboende. Jag förordar att
den övre bostadskostnadsgränsen per månad höjs med 900 kr för en-
samboende och med 300 kr för makar/samboende. Det innebär att den
övre bostadskostnadsgränsen blir enhetlig (3 400 kr) för samtliga
bidragsberättigade hushåll. För att en sådan höjning skall vara möjlig
bör emellertid en gräns mellan en högre och en lägre bidragsandel in-
föras. Jag förordar att bidrag i intervallet mellan lägsta och högsta
bidragsgrundande bostadskostnad lämnas med 75 % av bostadskostnaden
per månad upp till en bostadskostnad av 2 600 kr samt för bostadskost-
nader däröver med 50 % av bostadskostnaden per månad. Motsvarande
bidragsandelar gäller i dag för bostadsbidrag till barnfamiljer.
Bostadsbidragen till ungdomar och studerande har, såsom bostads-
bidrag till hushåll med barn, under bidragsåret 1993 bestämts med ut-
gångspunkt i den bidragsgrundande inkomst som kan beräknas med
ledning av 1991 års taxering, dvs. 1990 års faktiska inkomster. Om mitt
förslag om ny inkomstprövning av bostadsbidragen fr.o.m. år 1994
genomförs måste, för att stödsystemet inte skall urholkas, även behovs-
prövningen av bidragen till ungdomar och studerande anpassas till löne-
utvecklingen mellan åren 1990 och 1994. Jag förordar att gränsen för
oreducerat bostadsbidrag höjs till 38 000 kr per år för ensamstående
och till 55 000 kr per år för makar/samboende. För inkomster över
denna gräns bör bidraget, liksom nu, reduceras med en tredjedel av den
överskjutande inkomsten.
Jag övergår så till bostadsbidrag till andra hushåll utan barn.
Bostadsbidragen till andra hushåll utan barn avser, som jag tidigare
redovisat, att i huvudsak kompensera för de samlade effekterna av
skatteomläggningen. Med hänsyn härtill finns det inte skäl att göra några
justeringar av bostadskostnadsgränserna. Det maximala bostadsbidraget
under år 1994 för andra hushåll utan barn bör därför vara oförändrat i
förhållande till innevarande bidragsår (6 840 kr/år). För att bidragen inte
skall urholkas bör dock gränsen för oreducerat bostadsbidrag anpassas
till inkomstutvecklingen. Jag förordar att inkomstgränsen för oreducerat
bostadsbidrag höjs med ca 10 000 kr till 80 000 kr per år. För inkoms-
ter över denna gräns bör bidraget, liksom nu, reduceras med 10 % av
den överskjutande inkomsten.
Mina förslag beträffande bostadsbidrag till hushåll utan barn kan sam-
manfattas i följande tablå.
Prop. 1992/93:174
46
Hushåll
Inkomst- Nedre bostads- Mellangräns Övre bostads- Bidragsandel
gräns kostnadsgräns (kr./mån.) kostnadsgräns (%)
(kr./år) (kr./mån.) (kr./mån.)
Prop. 1992/93:174
Ungdomar
|
ensamb. |
38 000 |
1 600 |
2 600 |
3 400 |
75/50 |
|
makar/samb. |
55 000 |
1 600 |
2 600 |
3 400 |
75/50 |
|
Andra hus- |
80 000 |
1 600 |
3 500 |
30 |
håll utan
barn
Mina förslag i det föregående i fråga om ungdomar och studerande kan
belysas genom följande exempel.
Bidragsgrundande Bostadsbidrag vid en bostadskostnad
inkomst (kr./år) (kr./mån.) år 1994 på
|
Ensamboende |
2 000 |
2 500 |
3 000 |
> 3 400 |
|
-38 000 |
300 |
675 |
950 |
1 150 |
|
50 000 |
— |
340 |
620 |
815 |
|
60 000 |
- |
- |
340 |
540 |
|
Makar/samboende | ||||
|
- 55 000 |
300 |
675 |
950 |
1 150 |
|
70 000 |
- |
260 |
535 |
735 |
|
85 000 |
- |
- |
120 |
315 |
Effekterna av mina förslag i fråga om andra hushåll utan barn kan be-
lysas genom följande exempel.
Bidragsgrundande
inkomst (kr./år)
Bostadsbidrag vid en bostadskostnad
(kr./mån.) år 1994 på
|
2 500 |
3 000 |
> 3 500 | |
|
80 000 |
270 |
420 |
570 |
|
100 000 |
105 |
255 |
405 |
|
120 000 |
- |
- |
235 |
Mitt förslag: Riksförsäkringsverket får som central förvaltnings-
myndighet ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av bo-
stadsbidragssystemet. RFV bör samråda och samarbeta med Bo-
verket i frågor där Boverket har särskild kompetens.
Utredarens förslag: Överensstämmer i princip med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
47
förslag eller lämnar det utan erinran. Boverket förordar att tillsynsfunk-
tionerna även i fortsättningen i huvudsak skall ligga på Boverket. Kom-
munförbundet förordar dock att Boverket behåller hela det centrala myn-
dighetsansvaret.
Skälen för mitt förslag: Bostadsbidragen kommer att administreras
som en del av försäkringskassornas bidragsadministration. Samma per-
soner kommer i stor utsträckning att arbeta såväl med barnbidrag,
bidragsförskott, etc, som med bostadsbidrag. Grundläggande frågor om
resursdimensionering, arbetsrutiner och liknande för dessa olika bidrag
är därför nödvändigt att behöva lösas i ett sammanhang. Det är ofrån-
komligt att försäkringskassornas centrala förvaltningsmyndighet, RFV,
måste hantera dessa frågor också för bostadsbidragen.
Under alla omständigheter kommer det således att vara nödvändigt att
delar av det centrala myndighetsansvaret ligger på RFV. Ett alternativ
är då att dela upp detta ansvar mellan RFV och Boverket. Boverket för-
ordar en sådan uppdelning och menar att frågor om föreskrifter, statis-
tik, uppföljning, utvärdering, anslagsberäkning och anslagsframställning
bör ligga kvar på Boverket.
Det är enligt min mening angeläget att tillvarata den bostadspolitiska
kompetens som finns på Boverket. En uppdelning av det centrala myn-
dighetsansvaret på två myndigheter ger dock sådana olägenheter att
alternativet inte bör genomföras. En uppdelning ger risk för kompetens-
tvister.
Hela anvaret bör således åligga RFV. Det är dock naturligt att RFV
samråder med Boverket kring frågor av bostadspolitisk karaktär. Fram-
förallt bör det gälla vid diskussion om regelförändringar, som har bo-
stadspolitisk innebörd.
Det är givet att Boverket måste få tillgång till RFV:s statistikmaterial
för sitt samlade utvärderingsarbete inom det bostadspolitiska området.
Prop. 1992/93:174
Mitt förslag: Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Försäkringskassan beslutar om bidrag enligt den nya lagen från
och med januari 1994. Kommunen handlägger ärenden om bo-
stadsbidrag enligt den gamla lagen. Överklagande av kommuns
beslut enligt äldre lagstiftning skall från och med den 1 januari
1994 prövas av Boverket. Boverkets beslut skall inte få över-
klagas.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Till skillnad från mitt förslag har utredaren föreslagit att Boverket från
den 1 juli 1994 skall överta handläggning av kvarvarande ärenden enligt
äldre lagstiftning och att Boverkets beslut skall kunna överklagas till
kammarrätt.
48
Remissinstanserna: Utredarens förslag till övergångsreglering har
godtagits av flertalet remissinstanser. Kammarrätten i Jönköping har
förordat att den nya instansordningen för överklagande bör gälla även
ärenden som skall handläggas enligt äldre lagstiftning efter årsskiftet
1993/94. Enligt kammarrätten är det inte motiverat att för ett fåtal ären-
den skapa en ny instansordning via Boverket och kammarrätten. Bo-
verket har, med hänvisning till att länsbostadsnämnderna från den 1
januari 1994 avses upphöra som myndighet, föreslagit bl.a. att verket
från samma tidpunkt övertar nämndernas uppgift som besvärsinstans i
ärenden om bostadsbidrag.
Skälen för mitt förslag: Efter överföringen av administrationen av
bostadsbidragen till försäkringskassorna kommer det att finnas visst
behov av att handlägga kvarvarande ärenden enligt den gamla lagen med
anslutande författningar. I likhet med utredaren anser jag det mest ända-
målsenligt att kommunerna under en övergångstid svarar för den hand-
läggningen. Härigenom kan en klar åtskillnad göras i hanteringen av
ärenden enligt den nya lagen och äldre lagstiftning.
Under första halvåret 1994 får det antas att kommunerna hunnit avgöra
de flesta kvarvarande ärendena. Endast ett fåtal ärenden torde finnas
kvar att handlägga. Jag anser därför att det inte finns tillräckligt vägande
skäl för att införa särskilda regler enligt vilka Boverket övertar hand-
läggningen av ärenden enligt äldre lagstiftning. Jag föreslår i stället att
de ärenden som kan finnas kvar hos kommunerna vid halvårsskiftet
1994 handläggs av dem.
Statsrådet Lundgren har i sin anmälan till regeringens proposition om
anslag till Boverket och dess regionala administration av statens stöd för
bostadsfinansieringen m.m. (prop. 1992/93:172) föreslagit att riksdagen
skall besluta om att länsbostadsnämnderna läggs ner vid utgången av år
1993. Därmed upphör länsbostadsnämndernas funktion som besvärs-
instans i ärenden om bostadsbidrag. Boverket är för närvarande instan-
sen över länsbostadsnämnderna.
Med hänsyn till behovet för enskilda att kunna få ärenden om bostads-
bidrag överprövade även enligt äldre lagstiftning anser jag det följd-
riktigt att länsbostadsnämndernas funktion som första besvärsinstans
övertas av Boverket från och med den 1 januari 1994. Jag anser det inte
vara påkallat att införa en ny besvärsinstans för prövning av ärenden
enbart under en övergångstid. Boverkets beslut skall därmed inte få
överklagas.
Prop. 1992/93:174
49
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 174
Min bedömning: Det är viktigt att hanteringen av bostads-
bidragen som stödform följs upp på ett grundligt sätt både som del
i familjepolitiken och som del i bostadspolitiken. Det nya inkomst-
prövningssystemet ställer också stora krav när det gäller uppfölj-
ning. Särskilda resurser bör avsättas för uppföljningen av bostads-
bidragen inom RFV.
Utredaren: Utredningen framhåller att särskild uppmärksamhet be-
höver ägnas åt utvärderingsfrågoma.
Remissinstanserna: När det gäller behovet av uppföljning och utvär-
dering instämmer remissinstanserna i utredningens bedömning eller
lämnar den utan erinran.
Skälen för min bedömning: Ett av skälen bakom förslaget om över-
flyttning av bostadsbidragen till försäkringskassorna och RFV är att
möjliggöra ett bättre beslutsunderlag för en samlad bedömning av stödet
till barnfamiljerna. Det bör nu bli möjligt att se hur olika grupper av
barnfamiljer får nytta av de olika stödsystemen, vilka som inte får ett
tillräckligt stöd och vilka som kanske överkompenseras. Eftersom barn-
bidragen ger en bild av alla barnfamiljer blir det också möjligt att se hur
stor andel av andra grupper som får del av olika stöd. Dessa jämförelser
bör endast grundas på statistisk material.
Den samlade hanteringen av de olika bidragen bör också underlätta
beräkningar av kostnads-och individeffekter i samband med reformer.
Också hur bostadsbidragen fungerar som bostadspolitiskt instrument
bör följas noga. Det innebär bl.a. att det är viktigt att relatera bidrags-
hushållens sammansättning till stödnivåer och upplåtelseformer. Minsk-
ningen av de generella stödformerna får betydande konsekvenser på
bostadskostnader och därmed på bostadsbidragen.
Det nya inkomstprövningssystemet innebär att bidraget skall beräknas
mot en framtida beräknad inkomst med efterkontroll. Inkomsten skall
omprövas i ett rullande system, oftare för dem med en osäker inkomst-
situation, mer sällan för dem med stabila inkomster, dock så att alla
skall omprövas inom en femtonmånadersperiod. Tanken bakom förslaget
om prövning mot en aktuell inkomst i stället för mot en två år gammal
inkomst är att den fördelningspolitiska träffsäkerheten skall bli avsevärt
bättre.
Det är givet att det nya systemet ställer stora krav på belysning av
inkomstförhållandena hos olika grupper bidragsmottagare. För att
kassorna skall kunna rikta kontrollinsatserna mot de fall där kontrollen
är särskilt motiverad måste det finnas en grundläggande beskrivning av
inkomstförhållanden och inkomstförändringar i samhället.
Slutligen vill jag peka på behovet av uppföljning av regelsystemet för
bostadsbidragen. Det innehåller förhållandevis många komplicerade
regler. Det är därför viktigt med en analys av hur de olika reglerna
50
fungerar för att ändringar skall kunna vidtas när det behövs. Detta gäller Prop. 1992/93:174
inte minst de nya reglerna för inkomstprövning.
RFV bör få i uppdrag att senast den 1 oktober 1995 lämna en rapport
om hur det nya bostadsbidragssystemet fungerar. Vid behov bör RFV
samråda med Boverket.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
2 531 103 428
2 300 000 000
8 560 000 000
Boverket beräknar, i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94,
kostnaderna för bostadsbidrag under år 1993 till ca 2 780 miljoner kron-
or. I beräkningen förutsätts att de regler för bostadsbidrag som fastställts
för det första halvåret 1993 skall gälla oförändrade under hela år 1993.
Boverket föreslår att inkomstgränserna anpassas till det ändrade be-
räkningssätt för bostadsbidragen, där aktuell inkomst skall användas i
stället för inkomsten enligt taxeringen året före bidragsåret. Verket
föreslår vidare att inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag därefter
räknas upp med hänsyn till inkomstutvecklingen, att de övre bo-
stadskostnadsgränsema anpassas till kostnadsutvecklingen samt att för-
mögenhet inte skall beaktas vid beräkning av bidragsgrundande inkomst.
När det nya statliga utjämningsbidraget till kommunerna infördes förut-
sattes att bostadsbidragen skulle föras över till statligt huvudmannaskap
fr.o.m. den 1 januari 1993. För att ekonomiskt reglera denna förändring
drogs kommunernas andel (50%) av de beräknade kostnaderna för bo-
stadsbidrag under år 1993 in till staten. Detta skedde genom att utjäm-
ningsbidraget för år 1993 minskades med 2 285 miljoner kronor.
Med hänvisning till statens övertagande av hela kostnadsansvaret för
bostadsbidragen tidigast bedömdes kunna ske år 1994, föreslog regering-
en i propositionen (1992/93:63) om ändrade bestämmelser i fråga om
bostadsbidrag för år 1993, m.m. att det belopp som via utjämnings-
bidraget dragits in från kommunerna till staten skulle återföras till kom-
51
munema för detta ändamål. Metoden för detta är att kommunerna får
statsbidrag med 100 % av sina kostnader för bostadsbidrag som lämnas
enligt lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1992:654) med
särskilda bestämmelser om bostadsbidrag från år 1993. Statens kostna-
der för detta statsbidrag beräknades i prop. 1992/93:63 till (2 285 +
2 285 =) 4 570 miljoner kronor.
Samtidigt slogs fast att en avräkning i efterhand skulle ske så att
statens sammantagna kostnader inte skulle bli högre än vad de skulle
blivit med gällande statsbidragsregler. Innebörden av detta är att om
kostnaderna för bostadsbidragen under år 1993 överstiger 4 570 miljoner
kronor - det belopp som låg till grund för beräkningen av utjämnings-
bidraget för år 1993 - skall merkostnaden fördelas lika mellan staten
och kommunerna som kollektiv. Regleringen av detta avses ske inom
ramen för utjämningsbidraget år 1994.
De totala kostnaderna för bostadsbidrag under år 1993 kan nu beräknas
till ca 5 600 miljoner kronor, dvs. ca 1 000 miljoner kronor mer än
enligt tidigare beräkningar. Staten och kommunerna som kollektiv skall
svara för hälften vardera av denna merkostnad.
Regleringen av merkostnaden för 1993 års bostadsbidrag skall ske
först under år 1994. Samtidigt skall kommunerna erhålla statsbidrag i
augusti 1993 och i februari 1994 som motsvarar 100 % av deras utgift-
er. Staten måste därför anvisa ett bruttoanslag för bostadsbidragen under
år 1993 av 5 600 miljoner kronor.
Under femte huvudtitelns anslag B 2. Bostadsbidrag för budgetåret
1993/94 måste därutöver anvisas medel för att täcka försäkringskassor-
nas utgifter för bostadsbidrag under första halvåret 1994. Kostnaderna
härför kan beräknas till ca 2 960 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis innebär detta att anslagsbehovet under anslaget
Bostadsbidrag för budgetåret 1993/94 kan beräknas uppgå till ca 8 560
miljoner kronor. I beräkningen av anslagsbehovet har dock ej beaktats
eventuella merkostnader för bostadsbidragen till följd av riksdagens
beslut om minskade bostadssubentioner fr.o.m. år 1994. Som jag tidiga-
re aviserat avser jag därför att återkomma med mitt ställningstagande
när regeringen fattat slutligt beslut i denna fråga.
En ekonomisk reglering avseende bostadsbidragen skall göras mellan
staten och kommunerna. Dels skall en engångsvis återreglering från
kommunerna till staten göras avseende statsbidraget för bostadsbidrag
under verksamhetsåret 1993. Dels skall en permanent reglering göras till
följd av förstatligandet av bostadsbidragen fr.o.m. år 1994.
Aterregleringen avseende statsbidraget för bostadsbidrag under 1993
innebär att hälften av den beräknade merkostnaden, på ca 1 000 miljoner
kronor, skall återföras från kommunerna till staten. Det slutliga beloppet
som skall återföras fastställs under hösten 1993, då en mer tillförlitlig
prognos för bostadsbidragen för år 1993 finns tillgänglig. Regleringen
från kommunerna till staten bör ske engångsvis under år 1994 enligt
samma principer som gäller för andra regleringar mellan staten och
kommunsektorn till följd av prop. 1992/93:123 om vissa ekonomiska
regleringar år 1993 mellan staten och kommunsektorn.
Prop. 1992/93:174
52
Regleringen till följd av förstatligandet av bostadsbidragen fr.o.m. år
1994 innefattar en permanent återföring från kommunerna till staten av
skillnaden mellan det belopp som utjämningsbidraget år 1993 minskades
med, 2 285 miljoner kronor, och hälften av de beräknade totala kost-
naderna för bostadsbidragen år 1994. Därtill kommer ytterligare en
permanent reglering till följd av att staten tar över administrationen,
vilken kostnadsberäknats till 270 miljoner kronor per år. Den samman-
lagda permanenta återföringen kan nu beräknas till 785 miljoner kronor.
Regleringen bör ske så att utjämningsbidraget fr.o.m. år 1994 minskas
med detta belopp. Det slutliga beloppet fastställs under hösten 1993, då
en mer tillförlitlig prognos för bostadsbidragen för år 1993 finns till-
gänglig.
Kostnaderna under femte huvudtitelns anslag B 4. Bidragsförskott
kommer genom förslaget att minska med 400 miljoner kronor för helt
år. För budgetåret 1993/94 kommer kostnaderna att minska med
200 miljoner kronor.
Behovet av resurser för försäkringskassorna för administrationen av
bostadsbidrag har beaktats i den anslagsberäkning som presenterades
budgetpropositionen. Behovet av resurser för täckande av domstolarnas
arbete i anledning av den nya ordningen för överklagande kan beräknas
till 5,2 miljoner kronor för helt år. Av dessa medel bör 2,6 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94 redan nu tillföras till andra huvudtitelns
anslag D 2. Domstolarna m.m.
RFV har i tilläggsbudget I fått vissa resurser för utvecklingsarbete i
samband med övertagandet av den nya verksamheten för budgetåret
1992/93. Nu behöver anvisas dels 10 miljoner kronor för RFV:s fort-
satta utvecklingsarbete under budgetåret 1993/94, dels 3 miljoner kronor
för verkets löpande kostnader för administration av bostadsbidrag. Av
dessa bör 1 miljoner kronor avsättas för utvärderingsarbete. De nya
resurserna, sammanlagt 13 miljoner kronor, bör begäras av riksdagen
och tillföras anslaget G. 1. Riksförsäkringsverket.
Prop. 1992/93:174
I enlighet med det anförda har inom Socialdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om bostadsbidrag,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Lagförslagen har upprättats i samråd med statsrådet Laurén (lagförslag
1 och 2) och statsrådet Lundgren (lagförslag 3).
Förslagen 2 och 3 gäller ämnen som faller inom Lagrådets gransk-
ningsområde. Dessa förslag har emellertid endast karaktär av följd-
ändringar varför Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
53
Prop. 1992/93:174
Till lagens inledande bestämmelser (2-9 §§) har förts definitioner om
vad som skall avses med bidragsgrundande inkomst, förvärvsinkomst
och hushåll. Bestämmelserna upptar även de tillägg som skall göras till
den bidragsgrundande inkomsten och vad som gäller om beräkning av
makars och sambors inkomster. Därefter följer i ordning bestämmelser
om bidragsberättigade hushåll (10-12 §§), beräkning av bostadsbidrag
(13-17 §§). Samtliga förfarandebestämmelser (18-30 §§) har förts till ett
avslutande avsnitt. I detta avsnitt finns även hänvisningar till de bestäm-
melser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) som skall
tillämpas på bostadsbidraget. Efter själva lagen följer ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser (punkterna 1-7).
För att skilja äldre lagstiftning från nya bestämmelser om bostads-
bidrag, används termen den gamla lagen för lagen (1988:786) om bo-
stadsbidrag och den nya lagen för propositionens förslag till lag om bo-
stadsbidrag. Till den gamla lagen hör också dels den särskilda lagen om
bostadsbidrag för år 1993 och dels den tidigare särskilda lagen
(1989:285, omtryckt 1989:910) om bostadsbidrag för år 1990. Den nya
lagen bygger i stort på den gamla lagens bestämmelser till vilka hän-
visningar görs i förekommande fall.
I den gamla lagen redovisas i vilka hänseenden som regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer kan komma att meddela komplet-
terande föreskrifter. Denna redovisning har inte tagits in i den nya lagen
eftersom regeringen enligt 8 kap. 13 § regeringsformen, utan bemyn-
digande i lag får besluta föreskrifter om verkställighet av lag och före-
skrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Det kan
förutses att behov av sådana kompletterande föreskrifter till den nya
lagen kommer att föreligga i fråga om bl.a. ansökningsförfarande, bi-
dragsgrundande inkomst, beräkningen av bidragens storlek, beräkningen
av bostadskostnadens storlek, anmälningsskyldighet, utbetalning av
bidrag samt vad som närmare gäller när bostaden utgör del av upplåta-
rens bostad, hyrs ut i andra hand eller är gemensam för flera hushåll.
1 §
För att kunna erhålla bidrag skall sökanden vara bosatt och folkbokförd
i Sverige. Genom uttrycket allmänna medel slås fast att bidragen skall
finansieras av statsmedel över statsbudgeten. Bidrag lämnas för den
bostad där bidragssökanden är bosatt. Av paragrafen framgår att bo-
stadsbidraget består av två bidrag, dels ett bostadsankutet bidrag, dels
ett särskilt bidrag som lämnas till barnfamiljer för hemmavarande barn
enligt 14 § första stycket 1.
Med hemmavarande barn avses även barn som bor i familjehem eller
barn som på grund av vård eller undervisning vistas i sitt hem under
54
ferier eller motsvarande tid. Paragrafen saknar dock bestämmelser om
barns folkbokföring. Rätten till bidrag för barn får avgöras enligt be-
stämmelserna i 10 och 11 §§. För att erhålla det särskilda bidraget upp-
ställs inte krav på att sökanden skall ha en egen bostad. Om föräldrarna
har gemensam vårdnad om barnet, har den förälder hos vilken barnet är
folkbokfört rätt till det särskilda bidraget. Detta följer av 11 §.
Enligt folkbokföringslagen (1991:481) skall en person folkbokföras på
den fastighet eller i den territoriella församling där han är att anse som
bosatt. Med utgångspunkt från folkbokföringslagens bestämmelser läm-
nas bidrag för kostnader för den bostad där bidragssökanden är bosatt.
Härav följer att bidragssökanden kan medges bidrag endast för en bo-
stad. Detta är normalt samma bostad som den där den bidragsberättigade
är folkbokförd. Genom paragrafens utformning krävs dock inte att en
bidragssökande skall vara folkbokförd på den fastighet där han eller hon
är bosatt. Avsteg kan alltså i vissa fall göras från folkbokföringsregler-
na. Speciella fall kan nämligen inträffa när det råder oklarhet om sökan-
dens rätta folkbokföringsort eller att godtagbara skäl finns för att en
flyttningsanmälan inte har gjorts. Enligt folkbokföringslagen (16 §) finns
möjlighet att medge kvarskrivning på den gamla folkbokföringsorten om
någon blivit utsatt för allvarlig eller upprepad brottslighet.
2 §
Paragrafen innehåller grundläggande definitioner för bidragsberäkning-
en.
I punkt 1 anges att med förvärvsinkomst menas inkomst av tjänst och
inkomst av näringsverksamhet. Av 3 § framgår att beräkningen skall ske
på motsvarande sätt som enligt kommunalskattelagen (1928:370). Det är
därvid den lydelse av kommunal skattelagen (KL) som gäller efter skatte-
reformens genomförande, fr.o.m. 1992 år taxering som avses. Eftersom
den bidragsgrundande inkomsten är en för framtiden beräknad inkomst
kan, såsom anförts i den allmänna motiveringen, inte någon fullständig
överensstämmelse med kommunalskattelagens bestämmelser eftersträvas
såsom gäller vid den årliga inkomsttaxeringen. Bestämmelserna i lag-
förslaget är inte heller utformade så att de avses helt motsvara den in-
komstberäkning som sker vid taxeringen. Den bidragsgrundande in-
komsten för bostadsbidrag skall dock beräknas enligt samma grunder
som gäller för inkomstbeskattningen. Detta innebär att endast de intäkter
och kostnader som är kända eller med stor säkerhet kan förväntas upp-
komma vid ansökan om bidrag eller bidragsändring skall räknas in i den
bidragsgrundande inkomsten. Hänvisningen till kommunalskattelagen
innebär dock att begreppen tjänst och näringsverksamhet får samma
betydelse i bostadsbidragslagen. Inkomst av kapital har samma betydelse
som i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL).
I punkt 2 anges att med bidragsgrundande inkomst menas en för 12
månader framåt beräknad förvärvsinkomst. Därtill skall läggas vissa
andra inkomster enligt 4 - 6 §§, bl.a. kapitalinkomster utom realisa-
tionsvinster. Dessa frågor behandlas närmare i motiveringen till respek-
tive paragraf.
Prop. 1992/93:174
55
I den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.2, har beskrivits att beräk-
ningen av den bidragsgrundande inkomsten skall avse den sammanlagda
summan av förvärvsinkomster och andra inkomster som bidragstagaren
kan förvänta sig att få under de närmaste 12 månaderna. För det fall
osäkerhet råder om inkomstens varaktighet, bör den aktuella månads-
inkomsten eller veckoinkomsten läggas till grund för beräkningen och
multipliceras med 12 månader respektive 52 veckor. När sedan
inkomsten ändras, anmäls detta till försäkringskassan som gör en ny
inkomstberäkning.
I det följande lämnas en redogörelse för kommunalskattelagens be-
stämmelser om inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet.
Enligt 31 § KL räknas till tjänst inkomst av anställning, uppdrag och
annan verksamhet av varaktig eller tillfällig natur. Till tjänsteintäkter
räknas bl.a. avlöning, arvode, sjukpenning, studiestöd (bl.a. korttids-
studiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestöds-
lagen (1973:34)), föräldrapenning, trygghetsförsäkring vid arbetsskada,
avtalsgruppförsäkring, dagpenning och kontant arbetsmarknadsstöd,
pensioner, vissa livräntor, kostnadsersättningar som traktamenten, m.m.
samt förmåner i form av bil, bostad, kost, resor, värdepapper. Det kan
tilläggas att semesterersättning räknas till löneförmån.
I fråga om avdrag från intäkt av tjänst gäller fr.o.m. inkomståret 1993
vissa nya bestämmelser (SFS 1992:841). Avdrag får i princip göras för
samtliga utgifter, som är att anse som kostnader för fullgörande av tjäns-
ten.
Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att vid beräkning av bi-
dragsgrundande inkomst för bostadsbidrag gäller andra kostnadsbelopp
för avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen än enligt KL.
Till näringsverksamhet räknas enligt 21 § KL intäkt av yrkesmässigt
självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räk-
nas innehav av näringsfastighet samt innehav och avyttring av rätt till
avverkning av skog. En privatbostadsfastighet eller en privatbostad kan
inte ingå i näringsverksamhet.
Fysiska personer kan ha flera förvärvskällor i inkomstslaget närings-
verksamhet. En förvärvskälla kan bestå av en eller flera verksamheter
som utgör antingen passiv eller aktiv näringsverksamhet. Varje verksam-
het som ugör passiv näringsverksamhet bildar en särskild förvärvskälla.
Verksamheter som bedrivs aktivt bildar tillsammans en förvärvskälla. En
verksamhet är passiv om näringsidkaren i normalfallet ägnar verksam-
heten mindre tid än en tredjedel av den tid som åtgår för vanlig anställ-
ning på heltid. Ägnas verksamheten minst en tredjedel av sådan tid är
det fråga om aktiv näringsverksamhet.
Verksamheterna kan exempelvis vara detaljhandel i viss bransch, in-
dustriell tillverkning av visst slag, jordbruk, fiske, fastighetsförvaltning,
försäljning av fastigheter. Verksamheter som har naturlig anknytning till
varandra slås ihop till en verksamhet, t.ex. aktivt bedrivet jordbruk
kombinerat med avverkningsrätt till skog och utarrendering av grustäkt.
Inkomstberäkningen av näringsverksamhet sker i varje förvärvskälla
för sig. Mellan aktiva verksamheter i samma förvärvskälla får under-
Prop. 1992/93:174
56
skott kvittas mot överskott. Däremot får ett underskott som uppkommit
i en förvärvskälla på grund av att kostnaderna överstigit intäkterna inte
kvittas mot överskott i annan förvärvskälla i näringsverksamheten.
Underskottet får inte heller dras av från inkomst av tjänst eller kapital.
Ett underskott får i stället dras av från inkomsterna i förvärvskällan
påföljande år (26 § KL). Den som bedriver aktiv litterär, konstnärlig
och därmed jämförlig verksamhet får dock på vissa villkor dra av ett
underskott i verksamheten vid beräkning av inkomst av tjänst.
Enligt bokföringslagen (1976:125) är varje fysisk person som yrkes-
mässigt bedriver näringsverksamhet bokföringsskyldig. Bokförings-
skyldigheten, som gäller för både aktiv och passiv näringsverksamhet,
innebär att löpande bokföra uppkomna affärshändelser både kronologiskt
och systematiskt. Vidare skall verifikationer finnas till alla bokförings-
poster. Till bokföringen hör även att upprätta årsbokslut och arkivera
räkenskapsmaterialet. Enskild näringsidkare med en årlig bruttoomsätt-
ning som normalt understiger 20 gånger basbeloppet behöver inte upp-
rätta årsbokslut. Enskild näringsidkare skall ha kalenderår som räken-
skapsår. Om synnerliga skäl finns kan Riksskatteverket medge dispens
för brutet räkenskapsår. Den som driver flera verksamheter skall an-
vända samma räkenskapsår för alla verksamheter.
Vid beräkning av bostadsbidrag för näringsidkare bör således upp-
märksammas att det i inkomstslaget näringsverksamhet kan förekomma
flera förvärvskällor. Överskotten från varje förvärvskälla skall läggas
samman och ingå i den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag.
Som anförts i den allmänna motiveringen skall inte underskott från
tidigare år beaktas.
I de fall svårigheter föreligger att göra en godtagbar uppskattning av
de förväntade inkomsterna som skall läggas till grund för bidragsberäk-
ningen bör viss ledning kunna erhållas från de inkomstuppgifter som
lagts till grund för den senaste taxeringen eller sjukpenninggrundande
inkomsten. Vid behov bör man som beräkning för året kunna använda
taxeringsuppgiften uppräknad med ett procenttal som motsvarar det som
skattemyndigheten använder vid debitering av skatt. Om uppgifterna
ändå är osäkra bör den som söker bidrag upplysas om det och efter en
tid ges tillfälle att inkomma med kompletterande uppgifter. Försäkrings-
kassan har även möjlighet att i sådana fall tidsbegränsa ett bidrag enligt
21 §.
I punkt 3 ges definitionen av hushåll, varmed avses barnfamiljer,
makar utan barn och ensamboende utan barn. För att ett hushåll skall
räknas som en barnfamilj skall förutsättningarna i 10-11 §§ vara upp-
fyllda. En barnfamilj kan bestå av bl.a. två föräldrar med barn eller en
ensam förälder med barn. Som barnfamilj enligt lagen räknas också
ensamboende eller samboende umgängesrättsförälder samt familjehem.
Med förälder avses även styvförälder. Vad som avses med ett hushåll
utan barn framgår av 12 §. Ett sådant hushåll kan givetvis bestå av en
enda person.
Av punkt 4 framgår att som barn avses den som är under 18 år eller
uppbär förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Åldersgränsen i den nya
Prop. 1992/93:174
57
lagen har höjts från barn under 17 till barn under 18 år. Föreskriften i
den gamla lagen (6 §) om när rätten till bidrag upphör på grund av
barns ålder har dock tagits bort. Det som avses täcks av bestämmelserna
i 21 samt 24 och 25 §§ den nya lagen.
I punkt 5 anges att med makar avses makar som lever tillsammans.
Termen sambor i punkt 6 har samma innebörd som i lagen (1987:233)
om sambors gemensamma hem. Här hänvisas till specialmotiveringen
till 8 §.
3 §
I paragrafen anges de närmare förutsättningarna för beräkningen av
förvärvsinkomst. Som tidigare nämnts skall beräkningen ske enligt de
grunder som gäller för inkomstberäkning enligt KL. Vissa avsteg görs
dock från KL. Ett avsteg är att en annan tidsperiod än kalenderår kan
gälla för beräkningen. Av paragrafens andra stycke framgår dessutom
att kostnadsavdrag i inkomstslaget tjänst endast beaktas om kostnader för
resor mellan bostaden och arbetsplatsen beräknas överstiga 5 000 kr.
respektive 2 000 kr. för övriga kostnader. I tredje stycket anges att ett
underskott i inkomstslaget näringsverksamhet från ett tidigare år inte får
beaktas.
4 §
Enligt paragrafens första stycke skall kapitalinkomster läggas till den
bidragsgrundande inkomsten. Kapitalinkomster skall i likhet med för-
värvsinkomster beräknas för tolv månader framåt. Det är här fråga
endast om sådana inkomster som skall läggas till grund för taxeringen
till statlig inkomstskatt. Även här avses de skatteregler som gäller
fr.o.m 1993 år taxering. Endast de kapitalinkomster som under en tids-
period av 12 månader beräknas överstiga 2 000 kr för varje sökande
skall läggas till förvärvsinkomsten. För varje hemmavarande barn gäller
ett särskilt fribelopp enligt 6 §.
Som anförts i den allmänna motiveringen bör sökanden vid beräkning-
en kunna göra en jämförelse med de årsbesked om räntor och utdelning-
ar som tillställs dem. Saknas uppgifter om exempelvis tidigare utdel-
ningar måste sökanden göra uppskattning om den framtida avkastningen.
Kan inte detta göras på grund av stor osäkerhet får sökanden ange detta
i sin ansökan och tala om vari osäkerheten består. När sedan sökanden
fått kännedom om avkastningens storlek och om beloppet medför att
inkomsterna ökat med mer än 6 000 kr under sex månader skall enligt
24 § en anmälan göras till försäkringskassan. Skyldigheten att till för-
säkringskassan anmäla när den bidragsgrundande inkomsten i sådana fall
ökat med mer än 6 000 kr. under sex månader, fordrar att bidragstaga-
ren bevakar storleken av sina räntetillgodohavanden och mottagna ut-
delningar på bl.a. aktier. Beroende vilka förhållanden som gäller i det
enskilda fallet kan försäkringskassan som villkor för bidraget begära att
sökanden inom en viss tid skall redovisa uppburna kapitalinkomster (jfr.
21 §)•
Prop. 1992/93:174
58
Av paragrafens ordalydelse framgår att realisationsvinster inte skall tas
med bland inkomsterna och inte heller statligt räntebidrag. Vid de kont-
roller försäkringskassan har att göra mot taxerade inkomster får därför
korrigeringar göras för räntebidragen. Vidare framgår att kostnadsav-
drag inte får göras från kapitalinkomsterna. Det är således endast de
positiva inkomstposterna som skall tas med vid beräkningen.
I det följande redogörs för huvudragen av vad som avses med kapital-
inkomster enligt SIL.
Till kapitalinkomster räknas enligt 3 § 1 mom lagen SIL bl.a. löpande
avkastning, vinster och annan intäkt som härrör från egendom, i den
mån intäkten inte hänförs till näringsverksamhet. Det är endast fysiska
personer (och dödsbon) som kan beskattas för inkomst av kapital. I detta
inkomstslag kan det bara finnas en förvärvskälla. De vanligaste
inkomsterna är ränta på tillgodohavanden, obligationer, och andra ford-
ringar, utdelning på aktier och andelar, ersättning vid upplåtelse av
privatbostad, lotterivinst som inte är frikallad från beskattning (jfr 19 §
KL). Mindre vanliga inkomster i bostadsbidragssammanhang är bl.a.
valutakursvinst på fordringar i utländsk valuta och vissa utdelningar vid
likvidation eller fusion av bolag.
5 §
All inkomst som inte uttryckligen är undantagen från skatteplikt skall i
princip hänföras till något av inkomstslagen näringsverksamhet, tjänst
eller kapital.I 19 § KL finns en uppräkning av sådana inkomster som
inte är skattepliktiga. Om en inkomst är undantagen från skatteplikt
enligt KL är den också det enligt SIL.
Lön eller annan gottgörelse för vilken skall betalas sjömansskatt om-
fattas inte av SIL eller KL. Sjömanskatt skall betalas inte bara av sjö-
man som är anställd i redarens tjänst, utan även av den som är anställd
hos någon entreprenör ombord, t.ex. hos någon som självständigt driver
restaurang- eller kioskrörelse ombord.
I punkt 1 anges särskilt att sjöinkomst skall läggas till varje sökandes
förvärvsinkomst. Med sjöinkomst avses inkomst ombord och dagpenning
från erkänd arbetslöshetskassa inom sjöfartsnäringen.
I punkt 2 hänvisas till 54 § f KL som upptar olika skattefria inkomster
som också skall läggas till sökandens förvärvsinkomst. Inkomster som
här avses är bl.a. avlöning m.m. som erhållits under vistelse utomlands
eller inkomster som är undantagna från beskattning på grund av dubbel-
beskattning.
I punkt 3 anges att bidragsdelen av studiemedel skall läggas till för-
värvsinkomsten och likaså enligt punkt 4 den del av icke skattepliktiga
stipendier som överstiger 3 000 kr per månad.
6 §
I paragrafen har införts en regel att barns kapitalinkomster med undan-
tag av fribelopp om 1 000 kr för varje barn skall läggas till sökandes
förvärvsinkomst. Beloppet beräknas för varje barn som berättigar till
Prop. 1992/93:174
59
bostadsbidrag enligt 10 § med undantag första stycket 2 och 3 samt Prop. 1992/93:174
tredje stycket. Första stycket 2 avser barn som tagits emot för vård i
familjehem. Första stycket 3 avser avser barn som tidvis bor hos vård-
nadshavare eller umgängesrättsförälder. Tredje stycket avser barn som
bor i familjehem m.m. För övriga barn skall deras kapitalinkomster
läggas till sökandens förvärvsinkomst. Dessa fall är när barnet varaktigt
bor tillsammans med sin vårdnadshavare eller när barn på grund av
studier eller vård inte varaktigt bor med sin vårdnadshavare men vistas
i hemmet under normala skolferier. Om föräldrarna har gemensam vård-
nad om ett barn skall kapitalinkomsten räknas med hos den förälder där
barnet är folkbokfört.
Bestämmelserna i den gamla lagen att barnpension, underhållsbidrag,
bidragsförskott, och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn skall läggas till
förvärvsinkomsten har tagits bort. I avsnitt 2.3.1 har skälen redovisats
för denna förändring.
7 §
Enligt paragrafen, som har sin motsvarighet i 10 § första stycket andra
meningen den gamla lagen, skall den bidragsgrundande inkomsten be-
räknas gemensamt för makar. I förevarande paragraf har införts en regel
som innebär att bestämmelserna om makar bara blir tillämpliga på
makar som lever tillsammans. En presumtionsregel har tillagts. Enligt
den åvilar det makarna att visa i fall de inte lever tillsammans. Har
makarna flyttat isär är inte avsikten att deras inkomster skall läggas
samman.
Enligt den gamla lagen har taxeringen året före bidragsåret betydelse
för inkomstberäkningen. För att någon sammanläggning inte skall ske av
inkomster för makar som flyttat isär gäller att de taxerats som ensamstå-
ende året före bidragsåret och att de fortfarande särlever (prop.
1987/88:151 s. 13). Avsikten är att detta skall gälla även enligt den nya
lagen. Dock måste en jämförelse göras med den taxering son ligger
närmast ansökningstillfället eftersom bidragsår inte förekommer enligt
den nya lagen. För att makar skall betraktas som särlevande skall de
vara folkbokförda på skilda adresser. Har makarna inte hunnit taxeras
som ensamstående då de ansöker om bostadsbidrag kan andra förhållan-
den beaktas vid bidragsprövningen. Som sådana förhållanden kan näm-
nas att makarna ansökt om äktenskapsskillnad eller att de lever åtskilda
under betänketid.
8 §
Paragrafen motsvarar 2 § den gamla lagen. Paragrafen har ändrats
språkligt i förtydligande syfte. Motiven till den gamla lagens lydelse har
närmare utvecklats i prop. 1986/87:48 s. 56. Enligt den propositionens
lagförslag skulle med makar jämställas man och kvinna som utan att
vara gifta med varandra lever tillsammans, om de är folkbokförda på
samma adress. I dessa fall var det den sökandes sak att visa att hushålls-
gemenskap inte förelåg. Därmed skulle den sökande själv råda över
60
vilka uppgifter som togs fram, medan myndigheten hade att värdera det Prop. 1992/93:174
som sökanden redovisade.
I förevarande paragraf har uttrycket "man och kvinna som utan att
vara gifta med varandra lever tillsammans" ersatts av ordet "sambor".
Detta uttryck avses här ha samma innebörd som i lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem. Det omfattar alltså samtliga fall då en ogift
man och en ogift kvinna bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden (se prop. 1986/87:1 s. 394).
I paragrafens andra stycke har en presumtionsregel införts. Den inne-
bär att med sambor avses de som antingen har eller har haft gemensamt
barn eller är folkbokförda på samma adress, om inte skäl visas för
annat. Regeln motsvarar i sak presumtionsregeln i 2 § den gamla lagen.
9 §
Enligt denna paragraf får en ansenlig förmögenhet som hushållet dis-
ponerar över beaktas vid bestämmande av bostadsbidrag. En nedsättning
av bidraget kan således ske med så stort belopp att något bidrag inte
skall lämnas till sökanden. Bestämmelsen skall ses tillsammans med
generalklausulen i 27 § enligt vilken bostadsbidrag kan avslås eller sättas
ned, om bidragssökanden på grund av bl.a. förmögenhetsförhållanden
inte är i behov av bidrag. I normala fall skall försäkringskassan inte
behöva kontrollera hushållets förmögenhet. Men om det i ett särskilt fall
framkommer att en familj har betydande tillgångar i form av t.ex. bank-
medel eller värdepapper och därför inte kan anses vara i behov av eko-
nomiskt stöd i form av bostadsbidrag, bör bidraget kunna minskas eller
helt vägras.
Barnfamiljer
10 §
Paragrafen motsvarar i sak 3 § den gamla lagen. Bestämmelserna har
ändras språkligt för att anpassas till förslaget att bostadsbidragen endast
är en statlig uppgift. En språklig ändring har även gjorts för att bestäm-
melserna bättre än tidigare skall stämma med olika familjebildningar.
Paragrafen är så utformad att en make som inte har vårdnaden om andra
makens barn inte kan grunda någon självständig rätt till bostadsbidrag,
utan dennes rätt till bidrag är så att säga en följd av vårdnadshavarens
rätt till bidrag.
I paragrafens första stycke 1 har ordet "stadigvarande" ersatts av ordet
"varaktigt". Ändringen är redaktionell och syftar till att samma begrepp
skall gälla för bostadsbidrag som för bidragsförskott. Angående innebör-
den av begreppet "varaktigt" kan hänvisas till prop. 1978/79:12 s. 197,
där fråga var om ett barn kan anses varaktigt bo tillsammans med en
förälder. I den propositionen anförs att försäkringskassan som regel bör
kunna utgå från att barnet är varaktigt bosatt där det är kyrkobokfört
61
(numera folkbokfört). Situationer kan emellertid inträffa då barn olov- Prop. 1992/93:174
ligen förs bort från sitt hemvist och kvarhålls inom eller utom landet på
sätt som strider mot den rätt att ta vård om barnet som tillkommer vård-
nadshavaren. Till dess frågan om vårdnadshavarens utsikter att utöva sin
rätt att ta vård om barnet kunnat klargöras får barnet alltjämt betraktas
som boende hos vårdnadshavaren. Motsvarande bör gälla för de fall när
gemensam vårdnad om barn föreligger och den ene vårdnadshavaren
utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört barnet.
Enligt paragrafens första stycke 2 gäller att bostadsbidrag lämnas till
familjehem, om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader.
En motsvarighet till denna bestämmelse finns i 4 § den gamla lagen. I
konsekvens med att bidrag inte lämnas för längre tid tillbaka än en må-
nad enligt huvudregeln i 21 § har bestämmelsen i förevarande paragraf
gjorts framåtssyftande. Bestämmelserna i 5 § den gamla lagen är obe-
hövliga och har därför inte tagits in i den nya lagen.
Av bestämmelsen i första stycket 1 får anses följa att rätt till bostads-
bidrag har även ett barn som med eget barn varaktigt bor tillsammans
med sin vårdnadshavare. Såväl vårdnadshavaren som barnet har då rätt
till det särskilda bidraget enligt 14 § första stycket 1.
Enligt paragrafens tredje stycke skall särskilda skäl finnas för att för-
älder skall få bidrag när barnet bor i familjehem eller i hem för vård
eller boende. Regeln innebär att både föräldern och familjehemmet kan
få det särskilda bidraget (jfr 15 §). Tidigare fanns i den gamla lagen ett
krav på att socialnämndens tillstyrkt bidrag för att det skulle få lämnas
till förälder. I den nya lagen har detta krav slopats. Det bör vara till-
räckligt att försäkringskassan samråder med nämnden innan beslut fattas
i frågan.
11 §
Bestämmelsen i paragrafen om vem av vårdnadshavama som är be-
rättigad till bostadsbidrag enligt 10 § första stycket 1 och andra stycket
har brutits ut från 20 § första stycket andra meningen den gamla lagen.
Bestämmelsen har i sin tur betydelse för rätten till det särskilda bidraget
för barn enligt 14 § första stycket 1. Bestämmelsens placering syftar till
att den skall bli tydligare. I jämförelse med 6 § har bestämmelsen också
betydelse för till vilken av vårdnadshavamas förvärvsinkomst som barns
kapitalinkomster skall läggas.
12 §
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 7 och 8 §§ den gamla lagen. Para-
grafen har språkligt ändrats för att anpassas till att bidraget endast är en
statlig angelägenhet. Den har även ändrats redaktionellt.
Av paragrafen framgår att bostadsbidraget skall avse den bostad som
sökanden bor i. Detta innebär att bidraget upphör när denne inte längre
bor i sin bostad, t.ex. på grund av utlandstjänstgöring. För barnfamiljer
finns motsvarande bestämmelser i 14 § tredje stycket. Kravet enligt
punkt 2, att sökanden skall äga bostaden eller inneha den med hyres-
62
eller bostadsrätt är uppfyllt bl.a. om sökanden i andra hand hyr en Prop. 1992/93:174
lägenhet, möblerad eller omöblerad.
Bemyndigandet i 7 § andra stycket den gamla lagen har tagits bort.
Enligt de föreskrifter som utfärdats genom tidigare bemyndigande krävs
att andrahandsuthymingar har avtalats skriftligt och att uthyrningen är
godkänd av hyresvärden eller hyresnämnden. Korttidsupplåtelser kan
berättiga till bidrag om hyrestiden är minst tre månader. Om två eller
flera hushåll bor i en bostad, anses kravet på egen bostad uppfyllt för
vartdera av hushållen, om de var och för sig eller gemensamt har ett
hyresförhållande gentemot hyresvärden. Motsvarande gäller om flera
hushåll gemensamt äger ett egnahem eller innehar en lägenhet med bo-
stadsrätt (se prop. 1987/88:151 s. 12).
Enligt bestämmelsen i 8 § första stycket 2 den gamla lagen, som nu
alltså föreslås bli överflyttad till den nya lagen, utgår inte bostadsbidrag
till hushåll utan barn om bidragssökanden eller dennes make får kommu-
nalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension (KBT) eller är utesluten från sådant
tillägg endast på grund av bestämmelsen om inkomstprövning. Be-
träffande hushåll med barn finns inte denna spärr. Enligt Riksförsäk-
ringsverkets föreskrifter (RFFS 1977:228) om beräkning av bostadskost-
nad som utfärdats med stöd av lagen om KBT skall dock det kommunala
bostadstillägget minskas med erhållet bostadsbidrag till den del detta
överstiger det s.k. grundbidraget. Samordningen mellan KBT-systemet
och bostadsbidragssystemet kan inte anses ha en fullt tillfredsställande
utformning genom de nu nämnda reglerna. Det kan inte uteslutas att
vissa grupper missgynnas. Frågan om samordning är emellertid komplex
och kräver ytterligare beredning. Jag avser att i samband med den om-
läggning av KBT-systemet som pågår återkomma till denna fråga.
Barnfamiljer
13 §
Paragrafen innehåller i sak samma bestämmelser som 9 § den gamla
lagen. De efterföljande bestämmelserna om bidragsgrundande inkomst
saknas i den nya lagen. Dessa bestämmelser har sammanförts till 2 §.
14-15 §§
I paragraferna ges bestämmelser om bostadsbidragens belopp för barn-
familjer. Paragraferna motsvarar 19 och 20 §§ i den gamla lagen med
den skillnaden att tidigare grundbidrag om 1 000 kr, som i den nya
lagen benämns särskilt bidrag för hemmavarande barn, nu delats upp på
olika belopp beroende på antalet barn i familjen samt att bostadskost-
nadsgränsema har ändrats. I tredje stycket har termen handikappad
ersatts av termen funktionshindrad och kravet på socialnämndens till-
styrkan för att medge högre bidrag tagits bort. Begreppet funktions-
63
hindrad har här samma innebörd som i regeringens proposition
1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Samråd
med nämnden kan vid behov ske innan beslut fattas om att medge bidrag
med högre belopp.
En språklig justering har gjorts i 15 § andra stycket angående ålders-
kravet. För bidrag enligt detta stycke krävs att bidragstagaren skall vara
under 29 år. Även här har bemyndigandet att utfärda närmare föreskrift-
er tagits bort. Vad beträffar möjligheten att erhålla bostadsbidrag vid
hyra av en bostad i andra hand hänvisas till redogörelsen i special-
motiveringen till 12 §.
Hushåll utan barn
16-17 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om bidragsbelopp för hushåll utan
barn. Bestämmelserna har sin motsvarighet i 21 § den gamla lagen.
Gemensamma bostadskostnadsgränser har införts för ungdomar och
studerande. I 17 § har termen handikappad ersatts av funktionshindrad.
Föreskriften om socialnämndens tillstyrkan har tagits bort även här.
Dock bör vid behov yttrande inhämtas från nämnden innan beslut fattas
om att lämna högre bidrag på grund av handikapp.
Beslut om bostadsbidrag
18 §
Av paragrafen första stycke framgår att det är Riksförsäkringsverket och
de allmänna försäkringskassorna som skall handha frågor om bidrag.
Riksförsäkringsverkets närmare uppgifter består bl.a. av att utöva tillsyn
över kassorna och att utfärda föreskrifter och råd om lagens tillämpning.
Av hänvisningen i 30 § till 20 kap. 10-13 §§ AFL följer att Riksförsäk-
ringsverket även har rätt att föra talan hos domstol i mål om bostads-
bidrag.
Av paragrafens andra stycke framgår att försäkringskassorna prövar
ärenden om bostadsbidrag. Ansökan om bidrag skall göras hos den
kassa där sökanden skall vara inskriven. Genom hänvisningen till 1 kap.
4 § AFL kommer sökandens folkbokföring den 1 november föregående
år att bli bestämmande för vilken kassa som skall handlägga bidraget.
För att undvika att denna regel skall leda till praktiska problem i hand-
läggningen i samband med flyttningar får den kassa hos vilken sökanden
skall vara inskriven uppdra åt en annan kassa att handlägga ärendet.
Lämpligt är att kassan på den ort där den bostad som berättigar till
bidrag är belägen handlägger ärendet. Detta har också betydelse från
servicesynpunkt. Förutom bestämmelserna i denna lag gäller bestämmel-
serna i förvaltningslagen (1986:223) för kassans handläggning av ären-
den.
Prop. 1992/93:174
64
Regeln i paragrafens tredje stycke om bidragsgrundande inkomst avser Prop. 1992/93:174
varje beslut som kassan fattar i fråga om bidrag. Av beslutet skall även
framgå vilka tillägg som gjorts till den bidragsgrundande inkomsten.
Detta gäller även vid ändringar av den bidragsgrundande inkomsten.
Beslut om bidrag skall innehålla uppgift om den bidragsgrundande
inkomstens storlek, fördelad på inkomstslag och gjorda tillägg enligt
bestämmelserna i 2 - 6 §§.
19 §
I paragrafen ges bestämmelser om vad som gäller för ansökningsför-
farandet, både vad gäller en ansökan som görs första gången och änd-
ring av bidrag. Bestämmelsen om att uppgifter som rör faktiska
förhållanden skall avges på heder och samvete är avsedd att inskärpa
vikten av att uppgifterna är riktiga. Vad avser makars ansökan bör blan-
ketten utformas så att där framgår att deras ansökan skall vara gemen-
sam. Ingår barn som är över 18 i hushållet skall skall de uppgifter som
rör barnet självt intygas av barnet, om det inte finns särskilda skäl. Om
barnet på grund av sjukdom eller annan anledning inte kan intyga upp-
gifterna får det anses utgöra sådana skäl att enbart förälder undertecknar
ansökan. Föräldern svarar då för att de uppgifter som lämnas är riktiga.
Av ansökan bör framgå vem av makarna som skall vara betalningsmot-
tagare. Den närmare regleringen härav kan ges i verkställighetsföre-
skrifter. En oriktig uppgift kan leda till att bidragstagaren blir
återbetalningsskyldig. En osann uppgift kan dessutom medföra påföljd
enligt brottsbalken.
20 §
Enligt paragrafen ges försäkringskassan möjlighet att genom föreläggan-
de begära in kompletterande uppgifter, om ansökan inte kan prövas i
befintligt skick. Följs inte föreläggandet kan ansökan avvisas. I före-
läggandet bör sökanden erinras om den påföljden. Eftersom en ansökan
som avvisas inte sakprövas kan avvisningsbeslut överklagas enligt för-
valtningslagen.
21 §
I paragrafen första stycke anges att som huvudregel gäller att bidrag
lämnas tills vidare. Ett beslut om bidrag är således enligt denna regel
inte tidsbegränsat utan måste ersättas av ett nytt beslut, om bidraget
skall upphöra eller ändras. Analogt med bestämmelsen följer att rätten
till bidrag gäller till och med den månad då rätten till bidrag ändras eller
upphör. Skulle rätten till bidrag upphöra den första dagen i månaden
gäller alltså bidraget för den månaden.
I paragrafens andra stycke anges att bidrag inte får lämnas för längre
tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden. Detta gäller dock inte
ansökningar som avser ansökan om bidragsändring på grund av retroak-
tiv höjning av hyreskostnad eller bostadsrättsavgift. I dessa fall skall
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 174
ansökan ges in till kassan inom en månad från den dag sökanden under- Prop. 1992/93:174
rättades om en hyres- eller avgiftshöjning.
Enligt paragrafens tredje stycke kan försäkringskassan tidsbegränsa ett
beslut om bidrag och förena bidraget med särskilda villkor. Särskilda
skäl skall dock finnas för dessa åtgärder. Sådana skäl kan vara att stor
osäkerhet föreligger om sökandens framtida inkomster eller att det finns
särskild anledning att bevaka vissa händelser som kommer att inträffa
och som har betydelse för bidragsgivningen. Exempelvis kan det vara
känt för kassan att sökandens hyrestid är tidsbegränsad eller att sökan-
dens bostad är tillfällig. Ytterligare exempel på tidsbegränsning är när
behov finns att bevaka väntade inkomstökningar efter beslut om bidrag
på grund av inkomstminskning eller att bevaka att en separation fullföljs
med ansökan om äktenskapsskillnad. Fall kan även ha inträffat där
sökanden upprepade gånger lämnat oriktiga uppgifter och att det därför
finns behov att efter viss tid få in en ny ansökan. Ett tidsbegränsat beslut
bör skiljas från provisoriskt beslut som kassan kan fatta med stöd av
20 kap. 2 a § AFL, se hänvisningen i 30 §.
Utbetalning av bostadsbidrag
22 §
Innehållet i paragrafen överensstämmer med 23 § den gamla lagen.
23 §
Enligt paragrafens första stycke får försäkringskassan besluta att bi-
draget skall betalas ut till någon annan än sökanden. Som förutsättning
gäller dock att sökanden gör en särskild framställning om önskemålet.
Utrycket "särskilda skäl" har ersatts av uttrycket "synnerliga skäl" i
paragrafens andra stycke. Synnerliga skäl kan vara t.ex. att det är klar-
lagt att bostadsbidraget används för att finansiera missbruk av alkohol
eller narkotika, spelmissbruk e. d. Motsvarande bestämmelser finns om
allmänna barnbidrag och bidragsförskott. Av 4 § socialtjänstlagen fram-
går att vad som i lag eller annan författning sägs om socialnämnd gäller
i förekommande fall den eller de nämnder som kommunfullmäktige
bestämmer.
Ändrade förhållanden m.m.
24 §
I paragrafen, som motsvarar 27 § den gamla lagen, ges bestämmelser
om bidragstagarens skyldighet att till försäkringskassan anmäla när vissa
förhållanden inträffar i hushållet som har betydelse för bidraget. Skyl-
digheten infinner sig så snart förhållandet har inträffat. En anmälan kan
lämnas formlöst till kassan, t.ex. på telefon. Kassan kan sedan begära
skriflig bekräftelse. En anmälan kan leda till att kassan begär komplette-
rande uppgifter av bidragstagaren för att kunna ta ställning till om
bidraget skall ändras eller upphöra. Ett dröjsmål med att lämna anmälan
66
till kassan om ett visst förhållande kan medföra återbetalningsskyldighet, Prop. 1992/93:174
om upplysningen skulle ha föranlett att bidraget påföljande månad skulle
ha sänkts eller upphört. I den allmänna motiveringen avsnitt 2.3.1 har
närmare redovisats skälen för inkomstgränsen 6 000 kr. Anmälnings-
skyldigheten inträder således när inkomsterna beräknas öka eller har
ökat med mer än 6 000 kr för den närmaste sexmånadersperioden. Ök-
ningen skall avse samtliga hushållets inkomster i förhållande till de
inkomster som lagts till grund för det senaste bidragsbeslutet.
25 §
I paragrafens första stycke förskrivs att försäkringskassan skall ändra ett
bidragsbeslut om något förhållande inträffar som påverkar bidragets
storlek. För att undvika alltför ofta återkommande justeringar av bi-
draget med små belopp så föreskrivs att ändring av bidraget skall ske
om något förhållande inträffar som inte endast i ringa mån påverkar
storleken av bidraget. 1 den allmänna motiveringen har angetts att en
ändring av bidraget får anses vara ringa om den inte uppgår till 100 kr
per månad. Föreskriften gäller för såväl fall där bidragstagaren i an-
sökan begär ändring som fall där kassan initierar en prövning om änd-
ring med anledning av inkomna uppgifter.
26 §
Genom bestämmelserna i paragrafen ges försäkringskassan befogenhet
att förelägga bidragstagaren att inkomma med uppgifter för att utreda
rätten till bidrag. Följs inte föreläggandet kan bidraget dras in eller
sättas ned. En erinran om dessa påföljder bör tas in i föreläggandet. I
likhet med vad som angetts i kommentaren till 21 § är bestämmelsen om
delgivning att se som ett komplement till förvaltningslagens bestämmelse
om delgivning.
27 §
Paragrafens bestämmelser motsvarar 17 § samt 28 § andra stycket och
29 § andra stycket den gamla lagen. Bestämmelserna har språkligt juste-
rats och preciserats. Av paragrafens andra stycke framgår att inkomst
och förmögenhet får beaktas vid prövningen av bidragsbehovet även om
förmögenhet eller vissa inkomster inte skall räknas in i den bidrags-
grundande inkomsten. Bestämmelserna att förmögenhet får beaktas an-
knyter till 9 §.
Förevarande paragraf bör kunna tillämpas exempelvis när en bidrags-
tagare genom en realisationsvinst kunnat frigöra betydande kapital som
gör att det framstår som uppenbart att behov av bostadsbidrag inte före-
ligger eller när det i annat fall klart framgår att någon har betydande
kapital till sitt förfogande eller har mycket hög materiell levnads-
standard, trots låg eller ringa taxerad inkomst. Beslut enligt paragrafen
skall i försäkringskassan fattas av socialförsäkringsnämnd.
67
Återbetalning
28 §
Enligt paragrafen kan försäkringskassan besluta om att bostadsbidrag
som betalats ut felaktigt skall återbetalas. Bestämmelsen har införts efter
mönster av 20 kap. 4 § AFL. Till skillnad från bestämmelsen i den
gamla lagen omfattar den nya lagen även underlåtenhet att upplysa om
ändrade förhållanden som kan påverka bidraget. Av 29 § framgår att
omprövning av ett beslut om återbetalning av bostadsbidrag i vissa fall
skall göras av socialförsäkringsnämnden.
Överklagande m.m.
29 §
Enligt paragrafen blir bestämmelserna i 20 kap. 10 - 13 §§ AFL
tillämpliga i ärenden om bostadsbidrag. Enligt bestämmelserna i 20 kap.
13 § AFL är den nuvarande instansordningen för överklagande av för-
säkringskassas beslut länsrätt, kammarrätt och Försäkringsöverdom-
stolen.
30 §
I paragrafen hänvisas till de övriga bestämmelser i AFL som skall
tillämpas i ärenden om bostadsbidrag. Bestämmelserna behandlar bl.a.
sammanträffande av förmåner, tillsyn, tillfälliga beslut, preskription,
förbud mot utmätning av bidrag. Av 17 kap. 1 § framgår att social-
nämnd kan från försäkringskassa erhålla ersättning för vad nämnden
betalt ut i form av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620), om
ersättning motsvar vad nämnden har betalat ut. Enligt bestämmelserna
om retroaktivitet i 21 § kan sådan ersättning i form av bostadsbidrag
inte lämnas för längre tid tillbaka en månad. Av 20 kap 9 § AFL fram-
går att statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare är
skyldiga att på begäran av Riksförsäkringsverket, allmän försäkrings-
kassa och domstol lämna uppgift för namngiven person rörande för-
hållande som har betydelse för tillämpningen av lagen.
Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1993 men skall tillämpas
första gången på bostadsbidrag från och med januari månad 1994.
Genom att lagen kan träda i kraft vid en tidigare tidpunkt än när
bidragsgivningen skall börja, ges de allmänna försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket tid att förbereda arbetet med bidragsansökningar
för januari månad 1994.
Genom den nya lagen upphävs lagen (1988:786) om bostadsbidrag
(den gamla lagen) vid utgången av år 1993. Den upphävda lagen liksom
annan äldre lagstiftning om bostadsbidrag, dels den särskilda lagen om
Prop. 1992/93:174
68
bostadsbidrag för år 1993 och dels den tidigare särskilda lagen Prop. 1992/93:174
(1989:285, omtryckt 1989:910) om bostadsbidrag för år 1990, kommer
alltjämt att gälla i fråga om bidrag före den nya lagens tillämpning.
Sådana frågor kan gälla bl.a. återkrav eller överklagande av äldre
bidrag. Detta framgår av punkt 3 övergångsbestämmelserna. Vissa
undantag har dock gjorts beträffande den gamla och den särskilda lagens
tillämpning.
Bidrag enligt den nya lagen kan ges endast fr.o.m. januari månad 1994
på grund av bestämmelsen i punkt 1. Uppkommer fråga om retroaktivt
bidrag före den 1 januari 1994 får den frågan prövas enligt den gamla
lagen.
Av punkt 5 framgår att kommunens beslut enligt äldre lagstiftning
fr.o.m den 1 januari 1994 överklagas till Boverket. Denna ordning är en
konsekvens av att länsbostadsnämnderna upphör vid utgången av år
1993. Av bestämmelsen i punkt 5 framgår även att Boverkets beslut
inte får överklagas.
Om det i samband med ansökan om bidrag uppkommer fråga om änd-
ring av bidrag som beviljats före den 1 januari 1994 skall alltså en sådan
fråga avgöras av kommunen enligt äldre lagstiftning. En ansökan som
kommer in till försäkringskassan och som innehåller en begäran om
bidrag enligt äldre lagstiftning bör således överlämnas till kommunen.
Enligt punkt 6 skall kommunen få gottgörelse enligt nuvarande stats-
bidragsregler för de ärenden kommunen handlägger enligt äldre lagstift-
ning.
Av punkt 7 följer att de uppgifter om bidragsgivningen som förvaras
hos kommunen och som har betydelse för tillämpningen av den nya
lagen på begäran skall lämnas till domstol och angivna myndigheter.
Ändringen är en konsekvens av att administrationen av bostadsbidragen
flyttar över från kommunen till försäkringskassan. Den särskilda regle-
ringen av sekretess i ärenden om bostadsbidrag enligt 7 kap. 25 § är
därför obehövlig. Regeln skall dock gälla övergångsvis så länge bostads-
bidrag handläggs enligt äldre lagstiftning.
I 19 § har införts en bestämmelse som innebär att bostadsbidrag enligt
den nya lagen räknas till icke skattepliktig inkomst. Ändring i denna
paragraf har tidigare föreslagits i prop. 1992/93:159 och prop.
1992/93:178.
69
Prop. 1992/93:174
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att
dels anta förslagen till
1. lag om bostadsbidrag,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels
4. godkänna vad jag anfört om statens övertagande av hela
kostnadsansvaret för bostadsbidragen till barnfamiljer och till
hushåll utan barn (avsnitt 2.2.2),
5. godkänna vad jag anfört om överförande av administrationen
av bostadsbidrag från kommunerna till de allmänna försäkrings-
kassorna (avsnitt 2.2.3),
dels
6. under andra huvudtitelns anslag Domstolarna m.m. för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett ramanslag som är 2 600 000 kr högre
än vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 3,
7. under femte huvudtitelns anslag Riksförsäkringsverket för
budgetåret 1993/94 anvisa 13 000 000 kr utöver vad som före-
slagits i prop. 1992/93:100, bil. 6,
8. till Bostadsbidrag för budgetåret 1993/94 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 8 560 000 000 kr,
samt hemställer även att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om ADB-baserat bostadsbidragsregis-
ter (avsnitt 6).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för de åtgärder eller ändamål som föredraganden har hemställt om.
70
Den utgångspunkt som anges i direktiven är att bostadsbidragens admi-
nistration skall föras över från kommunerna till försäkringskassorna den
1 juli 1993. I uppdraget ingår dels att se över regelsystemet i första
hand när det gäller inkomstprövningen, dels att gå igenom de praktiska
frågorna kring en överföring av administrationen.
Utredarens förslag till nytt regelsystem har två huvudsakliga bestånds-
delar. Den ena utgörs av enskilda regelfrågor, den andra av själva
handläggningssystemet i stort. Utredaren framhåller dock att det i detta
sammanhang är viktigt att verkligen se regelverket som ett system där
de olika komponenterna samverkar på ett logiskt sätt.
Utredaren föreslår att man går över till att använda en beräknad aktuell
inkomst i stället för som nu en på den senaste taxeringen grundad
inkomst. Huvudprincipen skall vara att den som söker bostadsbidrag
uppger sin beräknade inkomst för en viss tid framåt. Vid ansökan skall
beräkningen normalt avse 12 månader framåt.
När det gäller inkomstbegreppets innehåll anser utredaren att man bör
utgå från samma komponenter som ingår i begreppet sammanräknad
inkomst. Förslaget innebär därför främst en anpassning till reglerna för
inkomstbeskattningen som införts fr.o.m. 1992 års taxering.
Med bidragsgrundande inkomst avses en för hushållet för viss tid
beräknad, varaktig skattepliktig inkomst av tjänst, aktiv och passiv
näringsverksamhet samt kapital. Som inkomst av kapital medtas dock
endast inkomster av det slag som vid taxeringen tas upp under begreppet
Inkomstränta, utdelning eller annan inkomst eller tillgångar. Inkomsten
av kapital skall beräknas med ledning av uppgifter som hämtas från den
senaste taxeringen. Även barns ränteinkomster etc. tas med i den bi-
dragsgrundande inkomsten.
I lagen om bostadsbidrag benämns inkomst av tjänst och näringsverk-
samhet tillsammans förvärvsinkomst.
Utredaren föreslår att varken realisationsvinst (kod 45) eller realisa-
tionsförlust (kod 49) skall ingå i den bidragsgrundande inkomsten. Inte
heller någon förmögenhetsfaktor tas med i det nya regelsystemet. Som
ett alternativ redovisar dock utredaren att förmögenhetsfaktom i den
bidragsgrundande inkomsten slopas först när förmögenhetsbeskattningen
är avvecklad. Utredaren pekar dock på att generalklausulen bör kunna
användas om någon som får bostadsbidrag har så stora realisations-
vinster eller stor förmögenhet att behovet av bostadsbidrag väsentligt
påverkas.
Försäkringskassan fastställer hushållets bidragsgrundande inkomst med
utgångspunkt i första hand från en uppgift om beräknad inkomst lämnad
av den som söker bostadsbidrag eller av den som enligt lagen har att
lämna ny inkomstuppgift för bidraget.Kan sådan beräkning inte lämp-
ligen göras får försäkringskassan beräkna inkomsten med stöd av upp-
Prop. 1992/93:174
Bilaga 1
71
gifter som kassan har tillgång till. I sista hand får den bidragsgrundande
inkomsten eller del därav fastställas med ledning av kontrolluppgift eller
taxering.
En annan regelfråga som utredningen behandlat är vilken ordning för
överklagande av bidragsbeslut som bör gälla. För närvarande överklagas
kommunala beslut om bostadsbidrag till länsbostadsnämnden och i sista
instans till Boverket. Utredaren föreslår att domstolsprövning på samma
sätt som gäller övriga ärendetyper vid försäkringskassorna, dvs. länsrätt
och kammarrätt samt Regeringsrätten som sista instans.
Handläggningsordningen i stort får formen av ett rullande system i
stället för det nuvarande till kalenderår bundna bidragsgivningen med
ansökan och beslut varje år. Förslaget innebär att den som behöver
bostadsbidrag ger in en fullständig ansökan endast en gång. Beslutet om
bostadsbidrag löper sedan i normalfallet tills vidare. Det ändras succes-
sivt till följd av nya uppgifter som bidragstagaren antingen är skyldig att
lämna eller har anledning att lämna i eget intresse. Detta innebär en viss
ökning av uppgiftsskyldigheten i förhållande till nuvarande regler, men
flera av uppgifterna förekom tidigare i den årsvisa fullständiga ansökan,
som således nu avskaffas.
I det föreslagna systemet behöver ingen finavstämning ske i efterhand
för den som skött sitt uppgiftslämnande utan bidraget rullar då hela tiden
framåt. För den som lämnar i legal mening oriktiga uppgifter sker
däremot avstämning och återkrav. Om någon, kanske helt korrekt, inte
lämnat någon ändringsuppgift under en längre tid kommer kassan ändå
som ett led i sin efterkontroll att infordra aktuella uppgifter. För den
som inte lämnar begärd uppgift skall kassan ha sanktionsmöjlighet.
Enligt utredaren innebär detta system en klar rollfördelning mellan
bidragstagaren och försäkringskassan. Den som får bostadsbidrag har
därmed ett ansvar för att ändringsuppgifter lämnas. Kassans roll blir i
huvudsak en servicefunktion. De resurser som avsätts för kontroll kan
användas på ett flexibelt sätt med inriktning på svåra fall och på eventu-
ellt missbruk av systemet.
När administrationen av bostadsbidragen flyttas över från kommunerna
till försäkringskassorna förändras handläggningen på flera sätt. Hand-
läggningen kommer att ske i en organisatorisk miljö där också andra
bidrag handläggs inom samma arbetsenhet och av samma personal.
Detta ger stora fördelar i fråga om resursutnyttjande, tillgång till upp-
gifter och säkerhet i prövning och kontroll. Ett gemensamt ADB-stöd
innebär likformighet i uppgiftshanteringen och ger grunden för ett
heltäckande uppföljningssystem. Utbetalningen av bostadsbidrag kan på
flera olika sätt förenklas.
Prop. 1992/93:174
Bilaga 1
72
Tillsammans med de administrativa effekterna av det föreslagna regel-
systemet beräknar utredaren att förändringarna minskar kostnaderna för
den lokala administrationen med ca 30 %, även vid den ökade volym
som antagits. I fråga om kontakt- och servicemöjlighet för bidragstagar-
na bör försäkringskassorna kunna erbjuda minst samma och sannolikt
bättre förhållanden.
Personalåtgången vid kassorna har i förslaget beräknats till ca 400
årsarbetskrafter. Det är drygt 100 färre än vad kommunerna disponerade
våren 1992 enligt en enkät som BOAD gjort till samtliga kommuner.
Skillnaden beror emellertid på de redovisade nya förutsättningarna. Hur
resursbehovet kvantitativt skall tillgodoses vid kassorna i förhållande till
nuvarande ramar och arbetsuppgifter är en fråga som utredaren menar
hör hemma i budgetprocessen.
Den centrala administrationen bör enligt utredaren, i konsekvens med
förändringen lokalt, flyttas över från Boverket till Riksförsäkringsverket.
RFV får då samma ställning i fråga om bostadsbidrag som för andra
bidrag och ersättningar hos försäkringskassorna. Boverket har ansett att
man där bör ha kvar sin roll som planerande, föreskrivande och upp-
följande myndighet för bostadsbidragen, medan RRV:s roll då skulle bli
enbart den verkställande. Utredaren avvisar ett sådant delat huvud-
mannaskap med hänsyn bl.a. till att oklarhet och orationalitet skulle
kunna uppstå vid kassorna och ett minskat incitament till engagemang
skulle kunna bli följden för RFV. Boverkets roll inom det bostadspoli-
tiska området och den kompetens man där har föranleder emellertid ett
förslag om viss samrådsskyldighet för RFV.
Uppföljning och utvärdering av bostadsbidragen och av dess administ-
ration bör till stor del kunna grundas på data från handläggningen vid
försäkringskassorna. RFV bör således ha ansvaret för det grundläggande
uppföljningssystemets utformning och drift. Boverket bör ha en roll som
kravställare och mottagare av uppgifter. Enligt utredaren bör Boverket
få minst lika goda förutsättningar som nu för de utvärderingar verket vill
göra. Boverkets utvärderingsverksamhet påverkas inte heller organisa-
toriskt eller resursmässigt av förslaget.
Förslaget leder däremot till att uppgifterna upphör för den grupp för
bostadsbidragens centrala administration som nu finns på Boverket. Det
gäller dock endast en mindre grupp. Eftersom uppgifterna förs över till
annan myndighet, främst RFV, bör enligt utredaren någon egentlig
förändring inte inträffa i fråga om resurserna för bostadsbidragens
centrala administration.
I enlighet med direktiven föreslår utredningen att förändringen av såväl
regelsystem som administration genomförs per den 1 juli 1993. Nu-
varande regler gäller således t.o.m. den 30 juni 1993.
Ärenden enligt det nya regelsystemet handläggs av försäkringskassor-
na. Alla som har bidrag från kommunen måste göra en ny ansökan som
entrébiljett till det nya systemet. Ansökan måste kunna göras och kassor-
Prop. 1992/93:174
Bilaga 1
73
nas handläggning påbörjas under våren 1993. Handläggningen bör
emellertid kunna utsträckas i vissa fall och bör då vara avslutad i och
med oktober månad. Anledningen till detta är den stora anhopning som
uppstår då drygt 350 000 bidragsbeslut skall fattas med giltighet fr.o.m.
den 1 juli. Den som inte fått sitt nya bidragsbelopp redan i juli får under
mellantiden fram till kassans beslut ett interimsbelopp som är detsamma
som utgavs av kommunen för juni månad.
Kommunerna handlägger bidragsärenden fram t.o.m. den 30 juni
enligt nuvarande regler. Vissa restärenden avseende dessa förmånsregler
kan dock uppträda efter systembytet. Kommunerna bör handlägga även
sådana ärenden. De kommunala åliggandena bör dock begränsas så
mycket som möjligt. Om ett sådant restärende blir anhängiggjort senare
än under december 1993 bör det därför handläggas av Boverket.
Genom dessa förslag vinns betydande praktiska fördelar utan att någon
enskild förlorar sin rätt. Dels behöver kassornas resp, kommunernas
personal inte lära sig några andra regler än de som de själva skall
tillämpa. Dels onödiggörs ett omfattande övertagande av kommunernas
aktmaterial. Vidare kommer försäkringskassorna att kunna starta det nya
systemet med ett likvärdigt och fräscht ansökningsmaterial från hela
gruppen bidragstagare.
Rent praktiskt förbereds förändringen i Riksförsäkringsverkets regi
genom ett genomförandeprojekt som stått i direktkommunikation med
utredningen. Boverket deltar i projektet. Utgångspunkten för projekt-
arbetet är, i avvaktan på vederbörliga beslut, de förslag som utredningen
arbetat fram.
Prop. 1992/93:174
Bilaga 1
74
Prop. 1992/93:174
Bilaga 2
Domstolsverket, Kammarrätten i Jönköping, Datainspektionen, Riks-
försäkringsverket, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket,
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Norrbottens län,
Utredningen om socialförsäkringen och EG (S 1991:03).
Svenska Kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet, Svenska arbets-
givareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Eskilstuna kom-
mun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Vårgårda kommun,
Borlänge kommun, Örnskäldsviks kommun, Föreningen kommunala
Förmedlingsorgan.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.
75
Prop. 1992/93:174
Proposition...................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1993 11
1 Inledning ...............................11
2 Allmänna utgångpunkter ......................13
2.1 Nuvarande ordning......................13
2.2 Allmänna utgångspunkter för ändrade regler om
bostadsbidrag..........................14
2.2.1 Mål för bostadsbidragen...............14
2.2.2 Staten övertar kostnadsavsvaret för bostadsbidragen
till barnfamiljer, m.m.................17
2.2.3 Överföring av administrationen till
försäkringskassorna..................18
2.2.4 Inkomstprövningen av bostadsbidragen ......18
3 Regelsystemet för bostadsbidragen................24
3.1 Behovsprövningen av bostadsbidragen ..........24
3.2 Bidragshushållet........................28
3.3 Sambor .............................29
3.4 Åldersgräns för bostadsbidrag till barnfamiljer .....30
3.5 Ett rullande system för handläggning av
bostadsbidrag..........................30
4 Ordningen för överklagande m.m.................33
5 Sekretess................................34
6 ADB-baserat bostadsbidragsregister ...............36
7 EG-frågor...............................38
8 Ensamförälderstöd..........................40
8.1 Avskaffande av det särskilda bidraget för ensamstående
med barn ............................40
9 Ändrade regler för bostadsbidrag för år 1994 41
9.1 Bostadsbidrag till barnfamiljer ...............41
9.1.1 Bostadskostnadsgränser ...............41
9.1.2 Grundbelopp ......................42
9.1.3 Slopad inkomstprövning med hänsyn till bidrags-
förskott m.m.......................42
9.1.4 Inkomstgräns för oreducerat bostadsbidrag .... 43
9.1.5 Förslagens effekter ..................44
9.2 Bostadsbidrag till hushåll utan barn............45
9.2.1 Inkomst-och bostadskostnadsgränser .......45
9.2.2 Förslagens effekter ..................47
10 Centralt myndighetsansvar ....................47
11 Övergångsbestämmelser.......................48
12 Uppföljning och utvärdering av bostadsbidragen........50
13 Anslagsfrågor.............................51
14 Upprättade lagförslag........................53
76
15 Specialmotivering ..........................54
15.1 Förslaget till lag om bostadsbidrag ............54
15.2 Förslaget till om ändring i sekretesslagen ........69
15.3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen ... 69
16 Hemställan ..............................70
17 Beslut .................................70
Prop. 1992/93:174
Bilaga 1 Sammanfattning av BOAD:s betänkande (SOU 1982:89) 71
Bilaga 2 Remissinstanser ........................75
77