Regeringens proposition

1992/93:169

om högre utbildning för ökad kompetens

Prop.

1992/93:169

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut-
drag ur regeringsprotokoll den 11 februari 1993 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per Unckel

Propositionens huvudsakliga innehåll

Högre utbildning präglad av kvalitet, effektivitet och förnyelseförmåga
är en förutsättning för öppenhet, tolerans och välstånd. Att stärka Sveri-
ge som kunskapsnation är en av regeringens huvuduppgifter. Att öka
antalet högre utbildade och att höja kvaliteten i utbildningen är avgö-
rande för Sveriges konkurrenskraft och framtida välfärdutveckling.

I princippropositionen Universitet och högskolor - Frihet för kvalitet
(prop. 1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103) lades regering-
ens reformstrategi fast: (1) frihet och incitament för utveckling och kva-
litet inom statliga universitet och högskolor; (2) fasta och entydiga re-
gler för relationerna mellan staten och fristående universitet och hög-
skolor; och (3) förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa uni-
versitet och högskolor.

Genom riksdagens beslut i december 1992 med anledning av reger-
ingens förslag ges de statliga universiteten och högskolorna fr.o.m. den
1 juli 1993 ökad frihet bl.a. när det gäller studieorganisation, utbild-

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

ningsutbud, antagning av studenter och disposition av resurser. I lag
och förordning anges garantier för kritiskt tänkande, forskningens frihet
och rättssäkerhet, liksom principer för funktionella beslutsformer och
ett tydligt ledningsansvar. En internationellt gångbar examensordning
introduceras.

Med denna proposition fullföljer regeringen det första steget i reform-
strategin genom att föreslå ett nytt resurstilldelningssystem samt ange
utbildningsuppdrag för respektive universitet och högskola. Dessutom
presenteras förslag när det gäller internationalisering, avskaffande av kå-
robligatoriet och formerna för fristående högskolors examensrätt.

Med dessa förslag kombineras den ökade friheten för universitet och
högskolor med stimulans till nytänkande, kvalitetskonkurrens och ett
effektivt utnyttjande av resurser.

Principerna för det nya resurstilldelningssystemet har redan godkänts
av riksdagen. Enligt dessa skall statsmakternas beslut om omfattningen
av den högre utbildningen göras i mer översiktliga termer, svarande
mot olika utbildningsområden. Regeringen föreslår att dessa i stort sett
motsvarar de traditionella fakultetsområdena.

Varje universitet och högskola ges ett treårigt utbildningsuppdrag som
innehåller ramar för verksamheten, ersättning för utförda prestationer
och krav på kvalitetssäkringssystem. Dessutom anges vilka examina som
universitetet eller högskolan har rätt att utfärda.

Den nya studieorganisationen bygger på kurser som kombineras till
utbildningar. Det resurstilldelningssystem som regeringen föreslår inne-
bär att ersättning betalas ut dels i form av en "rörlig resurs" baserad på
antalet registrerade studenter på respektive kurs, kallad studentpeng,
dels i relation till de studieprestationer som studenterna uppnår. Alla
universitet och högskolor erhåller lika stor tilldelning för alla kurser
inom samma utbildningsområde. Härtill kommer ett särskilt anslag i
syfte att främja hög kvalitet.

I utbildningsuppdraget anges det högsta antal helårsstudenter och hel-
årsprestationer som kan ge ersättning under treårsperioden samt den
samlade högsta ersättningen för dessa. Detta takbelopp är lägre än sum-
man av de maximala ersättningsnivåerna inom respektive utbildnings-
område, för att stimulera till prioriteringar dem emellan.

Studentpeng och ersättning för helårsprestationer beräknas på grund-
val av det antal helårstudenter och helårsprestationer som universitetet
eller högskolan uppvisar. De medel som tilldelas universiteten och hög-
skolorna får emellertid användas på det sätt som universiteten och hög-
skolorna finner långsiktigt mest ändamålsenligt för att fullgöra sina re-
spektive utbildningsuppdrag. Det ger utrymme för att organisera verk-
samheten på ett sätt som tillgodoser såväl intresset av en god använd-
ning av tillgängliga resurser som behovet av eftertanke och kritisk skol-
ning.

Regering och riksdag avgör inte längre hur många studenter som skall
antas till olika utbildningar. Det blir istället universiteten, högskolorna
och studenterna som genom egna val och prioriteringar avgör detta. De

Prop. 1992/93:169

enda undantagen är utbildningar till vissa viktiga yrken inom vilka sta-
ten ur ett nationellt perspektiv måste garantera ett visst antal examine-
rade studenter. Mindre, men väsentliga ämnen skyddas genom att vissa
universitet åläggs att ordna utbildning i dessa.

Inom dessa vida ramar har universiteten och högskolorna inte bara
en rätt att besluta om utbildningsutbudet utan också en skyldighet att
genom en ständig pågående omprioritering förnya och utveckla den ut-
bildning som erbjuds.

Utbildningspolitikens mål är att under 1990-talet föra upp universite-
tens och högskolornas utbildningsvolymer minst till jämförbara länders
nivå. Regeringens ställningstaganden baseras dels på en analys av den
inriktning och volym som dagens utbildningssystem har, dels på inter-
nationella jämförelser av de prioriteringar och satsningar som görs i vå-
ra viktigaste konkurrentländer. En utförlig bakgrund presenteras i pro-
postionen.

Vissa omprioriteringar på nationell nivå föreslås.

Den kraftiga utbyggnad som har gjorts av högre utbildning sedan 1991
kommer att motverka den kompetensminskning på den svenska arbets-
marknaden som tidigare dimensionering hotade att ge upphov till strax
efter sekelskiftet.

Jämfört med flertalet konkurrentländer är emellertid situationen all-
varlig på så sätt att en mycket hög andel av våra studenter återfinns på
korta utbildningar. Andelen studenter på långa utbildningar måste öka.

På samma sätt måste utbildningar med inriktning mot den privata
sektorn och näringslivet förstärkas.

Särskilt vid de mindre och medelstora högskolorna är utbildningsut-
budet i alltför hög grad inriktat mot den offentliga sektorn.

Civilingenjörsutbildningen måste byggas ut för att stärka näringslivets
långsiktiga konkurrenskraft. Utbyggnaden av den tvååriga ingenjörsut-
bildningen bör bromsas upp.

Det kraftigt minskade behovet av förskollärare och fritidspedagoger
gör det nödvändigt att drastiskt minska dessa utbildningar. Sker inte
detta hotar arbetslöshet för stora grupper. En neddragning med 25 pro-
cent föreslås.

Regeringen avser att återkomma till hur en del av resurserna till hög-
re utbildning skall fördelas på grundval av i förväg fastställda och kända
kvalitetsindikatorer, liksom till hur kostnader för lokaler och resurser
för inredning och utrustning skall inräknas i per capitatilldelningen.
Resurser för de senare kostnaderna beräknas under särskilda anslag för
budgetåret 1993/94.

De konstnärliga utbildningarna ingår inte i det nya resurstilldelnings-
systemet. För dessa utbildningar tillämpas en för var och en av de be-
rörda högskolorna individuellt beräknad ersättning per helårsstudent.
Särskilda medel föreslås avsättas för att stödja internationellt lärarutbyte
och nya samarbetsavtal med europeiska länder.

Prop. 1992/93:169

I propositionen föreslår regeringen att tvånget för studenter att tillhö-
ra studentkår, nation respektive studentföreningen för fakultet, det s.k.
kårobligatoriet, upphör fr.o.m. den 1 juli 1995.

De grundläggande demokratiska principerna som bl.a. regeringsfor-
men vilar på tillåts därmed slå igenom också för studentsammanslut-
ningar.

Prop. 1992/93:169

Utbildningsdepartementet                         ProP-1992/93:169

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thur-
din, Hellsvik, Wibble, Björk, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P.

Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Unckel

Proposition om högre utbildning för ökad
kompetens

1 Inledning

Utmaningen

En stegrad tillväxt av kunskapsbehoven för den enskilde, såväl i rollen
som yrkesutövare som i rollen som medborgare har skett under de se-
naste åren.

Den industriella produktionen bedrivs på en allt högre teknisk nivå.
Inom privat och offentlig tjänste- och serviceproduktion ställs krav på
ökade teoretiska kunskaper.

De skärpta utbildningskraven är en utmaning för universiteten och
högskolorna. Dessa har en nyckelroll i kunskapsutvecklingen. Reger-
ingen har därför inlett ett omfattande reformarbete inom den högre ut-
bildningen. Den grundläggande universitets- och högskoleutbildningen
byggs ut kvalitativt och kvantitativt. Rätten att fatta viktiga beslut för-
läggs till universiteten och högskolorna. Därigenom frigörs deras förmå-
ga till kreativitet och nyskapande. Samtidigt leder det ökade ansvarsta-
gandet till ett mera rationellt beslutsfattande och till ökad effektivitet.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition Univer-
sitet och högskolor - frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, bet.
1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103) utgör första steget i en omfattande re-
form. Med stöd av den nya högskolelagen (SFS 1992:1434) och de i pro-
positionen föreslagna och av riksdagen accepterade principerna har re-
geringen den 4 februari 1993 utfärdat en ny högskoleförordning.

Utbyggnaden av den högre utbildningen måste fortsätta såväl kvalita-
tivt som kvantitativt. Sverige har en förhållandevis låg andel av varje
ungdomsgeneration i längre akademiska utbildningar. Den nödvändiga
utbyggnaden måste emellertid ske på ett sätt som säkerställer kvaliteten.
Utbyggnadens takt och inriktning måste anpassas till detta.

Studenterna och reformen

Prop. 1992/93:169

Jag vill inledningsvis uppehålla mig något vid det nu pågående reform-
arbetets betydelse för studenterna vid universitet och högskolor. Driv-
kraften bakom och motiveringarna för reformeringen av den högre ut-
bildningen utgår från studenternas intressen. Det är deras efterfrågan
på en högkvalitativ utbildning som skall säkerställas.

Utbildningsdepartementet har mot denna bakgrund låtit Statistiska
centralbyrån (SCB) undersöka vad ett representativt urval av studenter
anser om den högre utbildningen och hur man skulle vilja förändra
den. Undersökningen gjordes med tanke på att de enskilda studenternas
intressen i högre grad än nu kommer att vara avgörande för universite-
tens och högskolornas utbildningsutbud.

Dagens studentgeneration anses ofta vara självständig och målinriktad.
Det stämmer väl överens med den bild som framträder i enkätsvaren.
Studenterna är kvalitetsmedvetna och vill att undervisningen skall vara
både mer pedagogisk och bättre kopplad till den vetenskapliga verksam-
heten än vad den för närvarande är.

Ett viktigt sätt att förbättra kvaliteten i undervisningen är att lägga in
mer av fördjupade ämnesstudier. Hos studenterna finns det en önskan
att både få mer av sådan ämnesfördjupning och att få större möjligheter
att själv fritt kombinera ämnen till en examen.

När studenterna uttalar sig om värdet av en högre utbildning är resul-
tatet blandat. De anser att utbildning ger ett bättre liv och ett intressan-
tare arbete, men är mindre hoppfulla om att utbildningen även skall ge
dem en bättre inkomst än vad de skulle få utan en högskoleutbildning.

Studenterna vill också att utbildningen skall bli mer internationell,
vilket ligger väl i linje med det allt mer omfattande samarbete över
gränserna som kan väntas både inom utbildningsområdet och inom
samhället i stort.

Studenterna efterlyser vidare mer information om utbildningsutbudet
vid olika universitet och högskolor, men vill inte ha ett komplicerat an-
tagningssystem som gör det svårt att söka till olika utbildningar. Det
finns behov av en väl fungerande teknisk samordning av ansöknings-
och antagningsförfarandet. Det är mot denna bakgrund en viktig upp-
gift inte bara för universiteten och högskolorna utan också för de cen-
trala myndigheterna att förmedla information. Särskilt bör beaktas stu-
denternas behov av att kunna göra jämförelser mellan olika universitet
och högskolor och deras utbud.

Slutligen finns det visst stöd hos studenterna för uppfattningen att de-
ras inflytande blir starkare om deras val av utbildning eller utbildnings-
ort tillåts påverka universitetens och högskolornas resurser. Det ökade
inflytande, som följer av det resursfördelningssystem jag i det följande
föreslår, kan sägas vara uppskattat av studenterna trots att modellen är
oprövad inom den högre utbildningens område.

Sammantaget visar studenternas svar att de stöder den inriktning på
ökad kvalitet och effektivitet som präglar reformarbetet.

En ny studieorganisation

Prop. 1992/93:169

Det kanske viktigast inslaget i det nu igångsatta reformarbetet är den
nya studieorganisationen. Den innebär ett radikalt brott mot hittills gäl-
lande ordning. Linjesystemet som grundläggande element i statens infly-
tande över universitet och högskolor avskaffas. Linjerna ersätts med an-
tingen av studenterna fritt valda kombinationer av kurser eller av vid
varje universitet eller högskola beslutade sammanhållna utbildningspro-
gram. Dessutom införs en internationellt gångbar examensordning, som
reglerar vilka examina som får förekomma, vad som krävs för att få ut-
färda en examen och var en examen får utfärdas.

Det är möjligt att effekterna av den nya studieordningen inledningsvis
inte blir dramatiska. Skillnaderna kommer emellertid att framträda och
blir alltmer betydelsefulla efterhand. Utbildningsutbudet på längre sikt
kommer att präglas av ökad mångfald och flexibilitet. Olika universitet
och högskolor kommer att välja utbildningsprofiler anpassade till de eg-
na förutsättningarna. Konkurrensen om studenterna kommer att leda
till lösningar som bättre tillgodoser olika krav som kommer att finnas i
den framtida mycket heterogena studentpopulationen. Utbildningsprofi-
ler av helt nya och vitt skilda slag kan förväntas växa fram.

Den nya studieordningen och överföringen av beslutsbefogenheter till
varje universitet och högskola får som en naturlig och nödvändig följd
att hela ansvaret för studentrekryteringen ligger på det enskilda univer-
sitetet eller högskolan. Frågor om behörighet, urval och antagning får
lösas inom ramen för mycket allmänna riktlinjer som anges i högskole-
förordningen.

Dessa frågor är av central betydelse för den högre utbildningens fram-
tida utveckling. För att hålla hög kvalitet och hög effektivitet är det
nödvändigt för universiteten och högskolorna att rekrytera studenter
som är välmotiverade och i övrigt väl förberedda för utbildningen. Det
är också viktigt att de presumtiva studenterna får rimliga möjligheter att
förbereda sig för antagningen. Detta kräver att universitet och högsko-
lor har en väl fungerande studieinformation. Det krävs vidare att det
finns en rimlig permanens och överskådlighet när det gäller de specifi-
ka behörighets- och urvalsreglerna.

Universiteten och högskolorna svarar själva för besluten om antag-
ning av studenterna och sätter förkunskapskraven. Verket för högskole-
service (VHS) erbjuder en teknisk samordning av antagningen till bety-
dande delar av den högre utbildningen utan att inkräkta på den efter-
strävade friheten för universiteten och högskolorna. Därmed kan bety-
dande fördelar för studenterna vinnas. VHS kommer innevarande bud-
getår att tillföras vissa resurser för att möjliggöra en systemutveckling
som innebär att man kan tillhandahålla tjänster anpassade till de krav
som ställs vid antagningen till varje universitet och högskola.

I det nya systemet för högre utbildning kommer den centralt besluta-
de dimensioneringen av utbildningen att vara av mycket övergripande
natur. Mål för antalet examinerade kommer i vissa fall att ges av rege-
ring och riksdag. I övrigt ges stora möjligheter för universiteten och

högskolorna att själva prioritera inom och mellan utbildningsområde-
na. Denna frihet att fatta beslut om omfattning och inriktning av ut-
bildningsutbudet medför naturligtvis också ett ökat ansvar för universi-
teten och högskolorna. Statsmakternas kommer i huvudsak att svara för
att tillräckliga resurser ställs till förfogande och för att göra mer övergri-
pande prioriteringar mellan olika utbildningsområden.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att studenternas val måste få
stor betydelse för universitetens och högskolornas utbildningsutbud.
Det måste också vara en strävan att tillse att studenterna är så välinfor-
merade att de själva kan ta ansvar för sina utbildningsval och därmed
för sin framtida yrkesverksamhet.

Det nu avskaffade linjesystemet byggde på en orealistisk tilltro till att
det genom central planering i allt var möjligt att förutse samhällets och
individernas behov av utbildning för ett framtida arbetsliv. Enligt min
mening var detta en orimlig förutsättning. De kommande förändringar-
na av samhället kommer att ske snabbt och vara stora. En central pla-
nering av innehåll och omfattning av den högre utbildningen kan mot-
verka framtida studentgenerationers möjligheter att utveckla och förnya
sina kunskaper i takt med samhällsförändringarna. Fördjupade kunska-
per inom av studenterna fritt valda områden är den bästa förberedelsen
för framtiden. Inom vissa områden, t.ex. läkarutbildningen, finns dock
överordnade behov av att säkerställa en viss minsta omfattning.

Ett nytt resursfördelningssystem

Jag kommer senare att redovisa mitt förslag till ett nytt resursfördel-
ningssystem för den grundläggande högskoleutbildningen. Det nya sys-
temet kommer att ge incitament för såväl effektivitet och god omvård-
nad av studenterna som hög kvalitet på utbildningen.

Det huvudsakliga ansvaret för dessa frågor förläggs därmed till univer-
siteten och högskolorna. Ett gott utnyttjande av resurserna och ett väl
fungerande kvalitetssäkringssystem är nödvändigt. Överföringen av an-
svaret för studenternas hälsovård till universiteten och högskolorna som
skedde redan i och med förra årets budgetbehandling bör ses som ett
första steg i en långsiktig process för att betona läroanstalternas ansvar
för sina studenter.

Det nya resursfördelningssystemet kommer också att kräva en för-
stärkning av den ekonomiska kompetensen inom universiteten och
högskolorna. Jag har noterat att det på flera håll redan pågår en sats-
ning på detta område. Behovet av bättre fungerande ekonomisk uppfölj-
ning och kontroll accentueras också av den ökade friheten.

Såväl planeringsverksamheten som den ekonomiska förvaltningen vid
universiteten och högskolorna är utomordentligt omfattande och kom-
plex. Samtidigt som verksamheten till sin natur är långsiktig utgör de
medel som tilldelas via de reguljära anslagen i många fall endast en del
av den totala finansieringen.

Det nya systemet för resurstilldelning innebär att ytterligare moment
tillkommer som ställer ännu större krav på universiteten och högsko-

Prop. 1992/93:169

loma. Vidare medför det lokalförsörjningsansvar som nu tilldelas myn-
digheterna, att dessa får ett stort ansvar för långsiktiga ekonomiska åta-
ganden. Förmågan att planera för osäkerhet måste vara stor. Studenter-
nas efterfrågan på utbildning kan t.ex. bli en annan än vad som förut-
satts vid ingåendet av långsiktiga hyreskontrakt. Det primära ansvaret
för att hantera situationer av nämnt slag åvilar universiteten och hög-
skolorna.

För regeringens del finns ett generellt ansvar och en skyldighet att föl-
ja de statliga myndigheternas verksamhet. Formerna för regeringskans-
liets uppföljning av och stöd till myndigheterna i deras arbete med eko-
nomisk förvaltning och planering behöver utvecklas. En sådan verk-
samhet bör bedrivas i dialogform mellan regeringskansliet och universi-
tet och högskolor samt med övriga berörda myndigheter. Det är viktigt
att notera att jag här inte talar om uppföljning av kameral natur utan
om en uppföljning inriktad på förväntade och uppnådda resultat. Dialo-
gens huvudsakliga innebörd bör vara kvalificerad rådgivning och infor-
mationsutbyte.

I det följande ger jag därutöver en relativt detaljerad översikt över de
ekonomi-administrativa aspekterna på de föreslagna förändringarna.
Den samlade effekten av dessa bedömer jag vara klart till läroanstalter-
nas fördel jämfört med nuläget.

Prop. 1992/93:169

2 Förstärkt kvalitet

2.1 Vidtagna åtgärder

Att hävda kvaliteten inom den högre utbildningen är nödvändigt för
Sveriges möjligheter att göra sig gällande i en hårdnande internationell
konkurrens. Denna uppfattning bildar den viktigaste utgångspunkten
för 1993 års universitets- och högskolereform.

I propositionen Universitet och högskolor - Frihet för kvalitet (prop.
1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103) redovisades regering-
ens uppfattning att ansvaret för kvalitetsfrämjande åtgärder i första hand
åligger universiteten och högskolorna. Den ökade friheten tillsammans
med den kvalitetskonkurrens som säkras genom det system för resurs-
tilldelning som där skisseras är den viktigaste förutsättningen för en för-
stärkt utbildningskvalitet.

Stimulans till förnyelse kan även ske genom Rådet för grundläggande
högskoleutbildning. I min anmälan till propositionen erinrade jag om
de förslag för att förbättra kvaliteten som framlagts av Högskoleutred-
ningen i betänkandet (SOU 1992:1) Frihet, Ansvar, Kompetens. Vidare
anvisades vissa riktlinjer för utvärderingsverksamheten, i första hand ge-
nom att jag angav de huvudsakliga arbetsuppgifterna för Sekretariatet
för utvärdering av universitet och högskolor, som enligt vad jag senare
(avsnitt 6.1) kommer att föreslå, bör benämnas Kanslersämbetet (prop.
1991/92:76, bet. 1991/92:UbU18, rskr. 1991/92:195).

Under hösten 1992 föreslog regeringen i propositionen 1992/93:42
Förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen m.m. att riks-
dagen skulle anvisa ytterligare resurser till grundutbildningen för att gö-
ra särskilda insatser för kvaliteten, vilket möjliggjorde en volymmässig
ökning. I enlighet härmed har riksdagen nyligen anvisat anslagsmedel
för dels höjda per capitautgifter för vissa utbildningar, dels tidsbegränsa-
de stimulansåtgärder, såsom externa examinatorer, pedagogisk utbild-
ning och forskarutbildning av lärare (bet. 1992/93:UbU5, rskr.
1992/93:159). Därmed möjliggörs flertalet av de kvalitetshöjande åtgär-
der som Högskoleutredningen föreslog.

2.2 Ytterligare åtgärder

Regeringens grundläggande inställning till hanteringen av kvalitetsfrå-
gorna och de åtgärder som statsmakterna redan vidtagit bildar enligt
min mening en fast grund för de stora förändringar som börjar genom-
föras för universitet och högskolor den 1 juli 1993.

Jag vill dock peka på vissa kompletterande åtgärder, som behöver vid-
tas för att ytterligare understryka betydelsen av att kvaliteten måste stå i
centrum för alla som är involverade i högre utbildning.

Vid utformningen av den nya högskoleförordningen, som beslutades
den 4 februari i år, har regeringen uttryckt de principställningstaganden
som redovisades i proposition 1992/93:1 i författningstext. Många av de
bestämmelser som således kommer att börja tillämpas den 1 juli 1993
har tillkommit för att säkra kvaliteten i verksamheten. Exempel på så-
dana bestämmelser är föreskrifterna om sammansättning av vissa organ
samt olika tjänstetillsättningsprocedurer. Det är enligt min mening vik-
tigt att dessa intentioner fullföljs när föreskrifterna tillämpas.

I samband härmed vill jag också informera om att f.d. universitets-
kanslern Carl-Gustaf Andrén på regeringens uppdrag prövat om Hög-
skolorna i Örebro, Växjö, Karlstad samt Sundsvall/Härnösand och
Östersund (beträffande sammanslagning av de två senare se avsnitt 6.1)
borde få rätt att ge magisterexamen. Uppdraget redovisades strax före
årsskiftet. Utredaren hade tillsammans med en expertgrupp bedömt om
högskolorna uppnår tillräcklig kvalitet i de ämnen de själva önskat
kunna ge magisterexamen i. I vissa fall fann han att så var fallet, i andra
inte. De rekommendationer som utredaren lämnade har regeringen re-
dan tagit fasta på vid utarbetandet av den examensordning som ingår i
den nya högskoleförordningen.

I fortsättningen kommer motsvarande bedömning av huruvida uni-
versitet eller högskolor bör ha rätten att utfärda vissa examina att göras
genom Kanslersämbetets försorg. Sådana bedömningar kommer även att
göras av fristående högskolor. Jag återkommer i det följande med för-
slag till lagreglering av rätten att utfärda akademiska examina och till
en mer utförlig beskrivning av den framtida prövningen av rätten att ut-
färda examina (avsnitt 6.3).

Prop. 1992/93:169

10

Jag räknar med att Kanslersämbetet också i övrigt finner formerna för
sin verksamhet. Även om förväntningarna på dess verksamhet är - och
bör vara - stora, vill jag påminna om att det inte är helt realistiskt att
räkna med att det kan verka med full styrka förrän under senare delen
av treårsperioden.

Det är speciellt viktigt att resultaten av utvärderingar kan börja publi-
ceras så snart som möjligt, så att de kan utgöra underlag för studenter-
nas val av utbildning och utbildningsort. Resultaten kommer naturligt-
vis också att utgöra underlag för statsmakternas prövning av verksamhe-
tens fortsatta inriktning. Jag vill för tydlighetens skull framhålla att
Kanslersämbetets ansvar även omfattar statsunderstödd, men från staten
fristående högskoleutbildning.

Det nya resurstilldelningssystemet för grundutbildningen, vilket jag
återkommer till i det följande (avsnitt 3), bör enligt min mening inne-
hålla följande två komponenter för att säkra kvaliteten.

För det första bör varje universitet och högskola inför aktuell treårs-
period ange vilka åtgärder de avser att vidta för att säkra kvaliteten. Däri-
genom kan åtgärderna anpassas till respektive universitets eller högsko-
las egna förutsättningar och planer. Jag anser att ett sådant förfarande är
det enda rimliga då huvudansvaret för kvaliteten åligger varje universi-
tet och högskola. Högskoleutredningens förslag till kvalitetshöjande åt-
gärder, såsom användning av externa examinatorer, pedagogisk utbild-
ning av lärarna och ökning av andelen lärare med forskarutbildning är
exempel på åtgärder som nu framförts av flera universitet och högsko-
lor. Regeringen kommer också inom kort att fördela särskilda medel
för sådana åtgärder. Dessa åtgärder bör efter regeringens prövning anges
i regleringsbrev och preciseras på ett sådant sätt att det i efterhand är
möjligt att avgöra om åtagandena har fullföljts eller ej. Om åtagandena
inte fullföljs utlöses en sanktionsåtgärd av ekonomisk karaktär, vilken
kommer att framgå av regleringsbrevet.

Den andra komponenten i resurstilldelningssystemet är resurstilldel-
ning i form av kvalitetspremie. Den s.k. Resursberedningen (U 1992:5)
har bl.a. till uppgift att lämna förslag beträffande formerna för detta
(dir. 1992:85). Jag räknar med att beredningen kommer att kunna läm-
na förslaget i sådan tid att regeringen efter sedvanlig remissbehandling
kan redovisa sitt ställningstagande i anslutning till 1994 års budgetpro-
position. Enligt min bedömning innebär detta att en kvalitetspremie
kan betalas ut hösten 1995, grundad på verksamheten under budgetåret
1994/95.

Jag vill också erinra om att en utvärdering nyligen gjorts av Rådet för
grundläggande högskoleutbildning av den brittiske professorn Tony Be-
cher. Rådet, som inrättades som försöksverksamhet år 1990 efter förslag
av Högskoleutredningen, var ursprungligen knutet till dåvarande Uni-
versitets- och högskoleämbetet. Sedan den 1 juli 1992 har rådet en själv-
ständig ställning. Av utvärderingsrapporten (Ds 1992:120) The Learning
Council - an evaluation report on the work of the Council for the Re-

Prop. 1992/93:169

11

newal of Undergraduate Education framgår att utredaren var övervä-
gande positiv till hur rådet bedrivit sitt hittillsvarande uppdrag.

Jag anser därför att rådet nu bör permanentas. För att möjliggöra öka-
de insatser, bl.a. för jämställdhet, fortsatta stimulansåtgärder för miljöin-
slag i olika utbildningar och för att stödja ett internationellt utbyte av
de akademiska lärarna bör rådets resurser förstärkas. Jag beräknar där-
för under anslaget D 41. Rådet för grundläggande högskoleutbildning
en sammanlagd förstärkning med 28 miljoner kronor för budgetåret
1993/94.

Jag vill gärna i anslutning härtill framhålla att intensifierade satsning-
ar på jämställdhet kommer att vara nödvändiga om vi skall nå tillräck-
ligt hög kvalitet i grundutbildningen samtidigt som andelen högskoleut-
bildade ökar. Jag återkommer i det följande till frågor om jämställdhet
(avsnitt 6.4).

Sammanfattningsvis vill jag när det gäller kvaliteten framhålla att
konkurrenskraften i den svenska grundutbildningen kommer att avgö-
ras av i hur hög grad verksamheten bedrivs av kompetenta lärare och
motiverade studenter som tar till vara alla möjligheter att förbättra den.
En indikation på hur väl detta lyckas kommer att vara omfattningen av
det internationella utbytet av såväl lärare som studenter.

3 Resurser

3.1 Nya principer för tilldelning av resurser

Riktlinjer for det nya resurstilldelningssystemet

I propositionen 1992/93:1 Universitet och högskolor - Frihet för kvalitet
föreslogs att resurstilldelningen till grundläggande högskoleutbildning
skulle kunna ske enligt följande huvuddrag.

- Huvuddelen av resurserna tilldelas varje universitet och högskola
med en per capitatilldelning upp till de antal helårsprestationer eller
examina som anges i utbildningsuppdraget.

- En del av anslaget till grundutbildning fördelas på grundval av i för-
väg fastställda och kända kvalitetsindikatorer.

- En "rörlig resurs" som varje aktiv student för med sig skulle kunna
komplettera dessa former för resurstilldelning.

Vid riksdagsbehandlingen framhölls i utbildningsutskottets betänkan-
de följande:

"Utskottet erinrar om att riksdagen kommer att få ta slutlig ställning
till resurstilldelningen inför budgetåret 1993/94 när regeringen lagt
fram sin proposition om grundläggande högskoleutbildning i februari
1993. Med de klarlägganden som i det föregående redovisats anser ut-
skottet att riksdagen kan godkänna de i propositionen anförda princi-
perna för dimensionering och resurstilldelning."(bet. 1992/93:UbU3 s.
54, rskr. 1992/93:103)

Prop. 1992/93:169

12

Dessa nya principer innebär en övergång till ett mål- och resultatin-
riktat system.

Ytterligare underlag för mina ställningstaganden

I enlighet med intentionerna i propositionen tillsatte jag i september
1992 en kommitté med uppdrag att dels utveckla det nya resurstilldel-
ningssystemet, dels följa införandet av detta. Kommittén, som antog
namnet Resursberedningen, har nyligen lämnat ett delbetänkande (SOU
1993:3) Ersättning för kvalitet och effektivitet - utformning av ett nytt
resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. Resurs-
beredningen avser att lämna ytterligare betänkanden under år 1993 av-
seende dels utformningen av kvalitetspremien, dvs. de resurser som
skall fördelas på grundval av kvalitetsindikatorer, dels prestationsrelate-
rad resurstilldelning till forskning och forskarutbildning.

En sammanfattning av de förslag som beredningen nu har lämnat bör
bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Synpunkter på Resursberedningens förslag till utformning av resurs-
tilldelningssystemet framfördes av företrädare för universitet och hög-
skolor samt berörda myndigheter vid en s.k. hearing den 15 januari i
år. En dokumentation av denna hearing har gjorts i departementspro-
memorian Ds 1993:9.

Jag vill också erinra om Högskoleutredningens slutbetänkande (SOU
1992:44) Resurser för högskolans grundutbildning. I betänkandet analy-
serades på pedagogiska grunder det relativa resursbehovet för olika äm-
nesområden. Bl.a. föreslogs en lägsta basnivå, vilken innebär en relativt
kraftig förstärkning av per capitatilldelningen till de flesta humanistis-
ka, juridiska och samhällsvetenskapliga ämnena. Högskoleutredningen
föreslog att denna förstärkning skulle finansieras genom en sänkning av
resursnivån till de tekniska, medicinska och odontologiska utbildning-
arna. En sammanfattning av betänkandet bör bifogas protokollet i detta
ärende som bilaga 3.

Högskoleutredningens betänkande har remissbehandlats och en sam-
manställning av remissynpunkterna bör bifogas protokollet som bilaga
4. Jag har redan tidigare erinrat om att de kvalitetsförstärkningar som
riksdagen nyligen beslutat (prop. 1992/93:42, bet. 1992/93:UbU5, rskr.
1992/93:159) innebär att flertalet av Högskoleutredningens förslag till
kvalitetshöjande åtgärder kan genomföras utan att någon motsvarande
besparing behövt göras inom Utbildningsdepartementets område.

Föredragandens överväganden och förslag

Principerna för det nya resurstilldelningssystemet för grundutbildning-
en har redan godkänts av riksdagen. Resursberedningens förslag till ut-
formning av systemet bygger på dessa principer. Mina förslag ansluter
till vad beredningen angivit med vissa modifieringar som framgår av det
följande.

Prop. 1992/93:169

13

En given utgångspunkt för resurstilldelningssystemet är att den nya
friare studieorganisationen medför att all grundutbildning organiseras i
kurser. Varje kurs måste därför kunna hänföras till ett utbildningsområ-
de. I enlighet med propositionen bör utbildningsområdena motsvara de
traditionella fakultetsområdena, undervisnings- och vårdutbildningsom-
rådena samt det konstnärliga området. Därtill föreslår jag ytterligare ett
område för sådana kurser inom nuvarande lärarutbildningar som inte
naturligen kan inordnas i de nyss nämnda områdena samt för kurser in-
om bibliotekarie- och journalistutbildningarna. Detta område benämns
tills vidare övrigt.

Innan jag går närmare in på hur resurstilldelningen bör gå till vill jag
för tydlighetens skull återge vissa definitioner av begrepp som angavs i
Resursberedningens betänkande.

Tillhandahållna årsstudieplatser används i nuvarande verksamhetsredo-
visningar och avser det antal studieplatser som erhålls när antalet ny-
börjarplatser enligt planeringsramen för en utbildningslinje multiplice-
ras med nominell studietid (i år räknat). För ett universitet eller en
högskola erhålls det totala antalet tillhandahållna årsstudieplatser ge-
nom att summera alla linjers tillhandahållna årsstudieplatser med mot-
svarande antal för fristående kurser.

Helårsstudenter är antalet för första gången registrerade eller fortsätt-
ningsregistrerade studenter på en kurs multiplicerat med kursens poäng
dividerat med 40 poäng.

Helårsprestationer är antalet godkända studenter på en delkurs multi-
plicerat med delkursens poäng dividerat med 40 poäng.

Per capitaersättning avser det belopp som statsmakterna skulle vara be-
redda att betala för varje enhet. Per capitaersättningen för en tillhanda-
hållen årsstudieplats har av Resursberedningen föreslagits delas upp i
dels en studentpeng, dels en ersättning för helårsprestation. Student-
pengen är det belopp som statsmakterna betalar för en helårsstudent in-
om respektive utbildningsområde.

Utbildningsuppdragen

Jag vill inledningsvis erinra om att de övergripande målen för grundut-
bildningen återfinns dels i den nya högskolelagen, dels i den nya hög-
skoleförordningen.

Resultatet av budgetdialogen mellan Utbildningsdepartementet och ett
universitet eller en högskola bör dokumenteras i ett utbildningsuppdrag
avseende grundutbildningen för aktuell treårsperiod. De ersättningsbelopp
som ingår i utbildningsuppdraget fastställs efter riksdagsbehandlingen
slutligt i regleringsbrev för vart och ett av budgetåren. Av utbildnings-
uppdraget bör framgå målen för den verksamhet universitetet eller hög-
skolan skall bedriva och de ersättningar som kan påräknas för detta.
Där bör, i enlighet med Resursberedningens förslag, anges dels det hög-
sta totala antalet helårsstudenter per år som kan ge ersättning, dels det
högsta antalet helårsprestationer inom respektive utbildningsområde el-
ler grupp av utbildningsområden som kan ge ersättning under treårspe-

Prop. 1992/93:169

14

rioden. Den högsta samlade årliga ersättningen för helårsstudenter och
helårsprestationer, benämnt takbelopp, bör som utgångspunkt för pla-
nering anges för vart och ett av budgetåren i treårsperioden. Riksdagen
fattar dock årsvis beslut om anslagsbeloppens storlek. Som jag redan ti-
digare anfört (avsnitt 2.2) bör också universitetets eller högskolans åt-
gärder för att säkra kvaliteten framgå av utbildningsuppdraget i regle-
ringsbrevet. Jag utgår från att användningen av externa examinatorer
därvid kommer att vara ett framträdande inslag i den interna kvalitets-
säkringen.

Jag kommer senare att under varje universitets och högskolas anslag
återge huvudinnehållet i respektive utbildningsuppdrag. Jag vill peka
på att det högsta antalet ersättningsberättigade helårsprestationer och
helårsstudenter angivits med marginal i förhållande till vad som faktiskt
ryms inom takbeloppet. Därmed ges varje universitet och högskola be-
tydande handlingsfrihet att dels anpassa utbildningsutbudet till studen-
ternas efterfrågan, dels göra avvägningar avseende antalet studenter och
deras prestationer. Detta innebär alltså att ersättning för högsta antalet
helårsprestationer som anges i utbildningsuppdraget för varje utbild-
ningsområde eller grupp av utbildningsområden och det högsta antalet
helårsstudenter inte samtidigt ryms inom takbeloppet.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag har tagit fasta på de syn-
punkter som framfördes från samtliga berörda universitet och högsko-
lor beträffande per capitaersättningarna för socionomutbildningen. De
aktuella utbildningsuppdragen har därför utformats så att de tillåter att
det för ca 20 procent av kursutbudet utbetalas ersättning enligt per capi-
tabeloppen för vårdområdet. Jag vill också påpeka att takbeloppen för
Universitetet i Göteborg av Resursberedningen beräknats så att de till-
låter per capitaerättningar för konservatorsutbildningen och den bebyg-
gelseantikvariska utbildningen enligt det naturvetenskapliga området
även om inte detta explicit framgår av betänkandet. Detta är nämligen i
överensstämmelse med att kurser i fortsättningen bör klassificeras ut-
ifrån sitt ämnesinnehåll och inte utifrån det tilltänkta yrkets sektorstill-
hörighet.

För att fullfölja intentionerna i proposition 1992/93:1 att ge universi-
teten och högskolorna frihet att besluta om utbildningens innehåll och
möjlighet att låta studenternas efterfrågan slå igenom på utbildningut-
budet bör utbildningsområdena utgöra den lägsta nivå för vilka kvanti-
tativa mål avseende helårsprestationer anges. Vad gäller vissa examina
kan dock mål anges på en mer detaljerad nivå. Det gäller sådana fall där
statsmakterna har ett särskilt intresse av att förvissa sig om att ett till-
räckligt antal examina avläggs. Av utbildningsuppdragen för varje uni-
versitet och högskola bör framgå vilka examina som regeringen för den
nu aktuella budgetperioden bedömer vara av den karaktären. Därutöver
bör anges ett lägsta antal för examina som avslutar utbildningar som är
tre år och längre. Detta kvantitativa mål är samtidigt ett kvalitetsmål,
då det ställer krav på fördjupnings- och specialiseringskurser.

Prop. 1992/93:169

15

Med stöd av de synpunkter som framfördes vid hearingen anser jag att
statsmakterna vad gäller de kvantitativa målen för Tekniska högskolan i
Stockholm, Chalmers tekniska högskola och Karolinska institutet en-
dast bör ställa krav på ett minsta antal civilingenjörsexamina respektive
läkar- och tandläkarexamina. För dessa specialhögskolor är nämligen
prestationernas fördelning mellan olika utbildningsområden ointressant
ur styrsynpunkt. Däremot bör naturligtvis kurserna även inom dessa
högskolor klassificeras på olika utbildningsområden så att ersättning er-
hålls med de per capitabelopp som jag nu övergår till att redogöra för.

Per capitaersättningar

Enligt proposition 1992/93:1 bör huvuddelen av resurserna tilldelas
universitet och högskolor som en per capitaersättning för fullgjorda stu-
dieresultat, medan en "rörlig resurs" (studentpeng) bör följa varje aktiv
student. Jag vill i detta sammanhang påpeka att studentpengen också
bör tilldelas fristående utbildningsanordnare som efter erforderlig kvali-
tetsprövning erhållit rätten att utfärda examina.

I enlighet med intentionerna i propositionen bör universitet och hög-
skolor erhålla lika stor per capitaersättning för alla kurser inom samma
utbildningsområde. Det konstnärliga området omfattas dock inte av
denna princip. Jag återkommer senare till resursberäkningen för de
konstnärliga utbildningarna. Jag vill beträffande per capitabeloppen för
övriga utbildningsområden framhålla att de har beräknats så att de dels
medger en bastilldelning motsvarande Högskoleutredningens förslag till
de lägst betalda utbildningsområdena redan fr.o.m. budgetåret 1993/94,
dels inte skall leda till omfördelningar av resurser mellan olika utbild-
ningar. Jag vill också framhålla att per capitatilldelningen för studenter
och studieresultat har beräknats så att 1992/93 års utbildningsutbud
samt konsekvenser av redan fattades beslut om dimensioneringsökning-
ar ryms inom den totala resursram som bedöms finnas tillgänglig för
treårsperioden. Däremot leder principen om enhetliga ersättningsbe-
lopp för likartad utbildning till omfördelningar mellan universitet och
högskolor, då den hittillsvarande resurstilldelningen inte utgått från
denna princip.

I det nya systemet kommer således kursens ämnesinnehåll och inte
vilken examen den eventuellt leder till att vara avgörande för statsmak-
ternas resurstilldelning. Jag vill framhålla att de schabloner för fördel-
ning av årsstudieplatser från linjer m.m. till utbildningsområden som
tillämpades av Resursberedningen endast var avsedda för tillämpningen
av beräkningsmodellen inför övergången. Eftersom de centralt reglerade
linjerna försvinner kommer dessa schabloner inte att vara styrande för
uppläggningen av olika utbildningsprogram. Varje universitet och hög-
skola kommer inom ramen för sitt utbildningsuppdrag att själv avgöra
vilka kombinationer av kurser inom olika utbildningsområden som
skall leda till olika examina. Eftersom redovisningen av helårsstudenter
och prestationer kommer att göras per utbildningsområde kommer det
dock för resurstilldelningens skull att vara viktigt att alla kurser klassifi-

Prop. 1992/93:169

16

ceras vad gäller områdestillhörighet på ett rättvist sätt. Jag avser därför Prop. 1992/93:169
återkomma till regeringen beträffande en ny förordning om studiedoku-
mentation.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag noga övervägt de syn-
punkter som framfördes av en del högskoleföreträdare vid hearingen
beträffande principen om enhetliga per capitabelopp, dvs. att alla univer-
sitet och högskolor erhåller lika stor per capitatilldelning för kurser in-
om samma utbildningsområde. Det hävdades att denna princip skulle
missgynna vissa högskolor då den varken tog hänsyn till smådriftsnack-
delar eller till att vissa geografiska lägen medför högre kostnader. Jag
vill för det första påpeka att universitet och högskolor i det nya systemet
i väsentlig utsträckning själva kan påverka utbildningsutbudet och där-
med kan anpassa dess bredd till vad ersättningen medger. För det andra
vill jag framhålla att det även inom stora universitet bedrivs många
verksamheter som inte ger stordriftsfördelar. De småämnen som utan
särskild ersättning ingår i de särskilda åtagandena är de tydligaste
exemplen på detta, fördjupningskurser och specialiseringar inom flera
ämnen är andra exempel. Vad gäller kostnadsnivåerna medger jag att
dessa visserligen kan variera mellan olika orter, men att de sammantag-
na effekterna verkar utjämnande. Högre resekostnader motverkas av
lägre löneläge etc.

Sammanfattningsvis är min bedömning att de befarade negativa effek-
terna inte är av den karaktären att de behöver förhindra att enhetliga
per capitabelopp tillämpas. För Högskoleutbildning på Gotland gäller
dock speciella omständigheter, då samtliga kurser anordnas av något
universitet eller högskola med tillresande lärare. I detta speciella fall an-
ser jag att särskilda medel bör anslås för att kompensera dessa merkost-
nader. Jag återkommer till detta senare under anslaget D 28. Högsko-
leutbildning på Gotland.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att de analyser som gjorts av Re-
sursberedningen inte tyder på att någon viss typ av eller storlek på uni-
versitet eller högskola i jämförelse med nuvarande tilldelningssystem
skulle gynnas eller missgynnas av de enhetliga ersättningsbeloppen.

Innan jag går vidare vill jag erinra om att de principer jag här redogör
för avser statsmakternas resurstilldelning till universitet och högskolor.
Det ankommer sedan på respektive styrelse att besluta om hur de tillde-
lade medlen fördelas och används internt för att fullgöra utbildnings-
uppdraget. Ansvaret för kvaliteten i verksamheten måste vara vägledan-
de för de fördelningsprinciper som universiteten och högskolorna till-
lämpar internt.

Resursberedningen ansåg att den "rörliga resursen" - studentpengen -
skulle vara "studentvårdande", dvs. att universitet och högskolor genom
studentpengen skall ges incitament att stödja och behålla sina studenter.
Beredningens bedömning var att studentpengen, dvs. det belopp som ut-
betalas från statsbudgeten för en helårsstudent, borde utgöra ca 25 pro-
cent av den per capitaersättning för en tillhandahållen årsstudieplats
som beräknats inledningsvis.

17

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

Rättelse: S. 19 rad 16 Står: 138 900 Rättat till: 38 900

Vid hearingen framfördes farhågor från en del håll om att en allt för
stor tilldelning på grundval av prestationer skulle kunna leda till för-
sämrad kvalitet. Jag är för egen del övertygad om att studentpengens
viktigaste syfte är att vara studentvårdande så som Resursberedningen
angett. Om en väsentligt större andel av resurserna skulle tilldelas som
studentpeng närmar man sig vad som upplevs som marginalkostnaden
för en tillkommande student. Därmed ökar sannolikheten för att uni-
versitet och högskolor hellre skulle välja att ta in fler studenter än att
anstränga sig för att förbättra studieresultaten.

Av omsorg om studenterna förordar jag därför att resurstilldelnings-
systemet utformas så att det ger incitament till att förbättra undervis-
ningen och till ett aktivare stöd till och uppföljning av den enskilde stu-
denten. Vad gäller risken för sänkt kvalitet är jag övertygad om att den
professionalitet som finns hos lärarna och de krav som ställs av studen-
terna tillsammans med de övriga åtgärder som jag tidigare redovisat för
att värna om kvaliteten, bl.a. externa examinatorer, (avsnitt 2) kommer
att undanröja den risken.

Jag vill i detta sammanhang markera att 1993 års reform bygger på
förutsättningen att universiteten och högskolorna är mogna för och be-
redda att bedriva undervisning och forskning med höga krav på kvali-
tet. Det universitet eller den högskola som inte alltid sätter kvaliteten
främst kommer snabbt förlora sin trovärdighet gentemot studenterna,
arbetsgivarna och statsmakterna och sitt anseende i det internationella
vetenskapssamfundet.

Den vikt jag anser bör läggas på kvaliteten avspeglas också i principen
att en del av resurserna skall fördelas enbart utifrån kvalitetsbedöm-
ningar. Då vare sig omfattningen av eller formerna för denna resurstill-
delning har beretts inom Resursberedningen kommer emellertid resurs-
tilldelningen för de första åren i treårsperioden huvudsakligen att base-
ra sig på per capitaersättningar.

Jag anser dock för egen del att det kan finnas skäl att något justera be-
redningens förslag att studentpengen bör utgöra 25 procent av per capi-
taersättningen för en tillhandahållen årsstudieplats. Jag förordar därför
att studentpengen till att börja med skall utgöra 30 procent av den be-
räknade per capitaersättningen.

För att ge utrymme för finansiering av vissa nya ändamål har jag be-
räknat kompensationen för pris- och löneomräkningar på anslagen re-
spektive på per capitabeloppen med en något lägre procentsats än de
5,26 procent som beredningen tillämpade. Jag räknar således med 4
procents uppräkning av per capitabeloppen och anslagen. Med denna
kompensation har jag tagit hänsyn till kostnadsökningar med anledning
av de avtal som framgår av proposition 1992/93:100 (bil. 1, Statsbudge-
ten och särskilda frågor s. 111). Utöver där angivna avtalskostnader har
jag också tagit hänsyn till i RALS 1989-90 avsatta medel för höjning av
månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anställda med månadslön un-
der 14 201 kronor.

Prop. 1992/93:169

18

Med utgångspunkt i de beräkningar som beredningen redovisat i sitt Prop. 1992/93:169
betänkande och de överväganden jag just har redovisat anser jag att föl-
jande belopp bör tillämpas för budgetåret 1993/94

dels för studentpeng,

dels för ersättning för helårsprestationer inom respektive utbildnings-
område eller grupper av utbildningsområden:

Utbildningsområde

Studentpeng Ersättning för

(kr)

en helårs-
prestation (kr)

Humanistiskt, teologiskt, juridiskt, samhälls
vetenskapligt

5 500

16 700

Naturvetenskapligt, tekniskt, farmaceutiskt,
vård-

14 100

38 800

Odontologiskt

16 500

42 100

Medicinskt

28 400

70 400

Undervisnings-

15 400

38 900

Övrigt

12 100

31 100

De belopp som jag har angivit i tabellen har - liksom takbeloppen
och övriga belopp som ligger till grund för beräkningen av anslagsbe-
loppen - dock angivits utan hänsyn till de tekniska justeringar som mås-
te göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
getering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare re-
dovisats av chefen för Finansdepartementet i proposition 1992/93:100
(bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). När det gäller
vissa konsekvenser för anslagen till universitet och högskolor återkom-
mer jag till detta i avsnittet Anslagssystem m.m. Samtliga belopp - per
capitabelopp, övriga belopp och anslagsbelopp - kommer således att
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför komma att
avvika från de nu angivna beloppen. Huruvida nettoeffekterna av dessa
förändringar medför en ökning eller en minskning av beloppen kan än-
nu inte överblickas. De korrekta beloppen kommer att framgå av re-
gleringsbrevet för universitet och högskolor avseende budgetåret
1993/94.

Vid hearingen framfördes en oro för att det nya resurstilldelningssys-
temet skulle bidra till att universiteten och högskolorna inte aktivt skul-
le uppmuntra studenter att genomföra en del av sina studier vid utländs-
ka universitet. Enligt min mening har Resursberedningen beaktat detta
genom förslaget att sådana studenter skall ingå i underlaget för student-
peng även under den tid de studerar vid det utländska universitetet.

19

Trots att detta egentligen strider mot logiken i systemet vill jag därför
ansluta mig till detta förslag. Det bör dock inte vara möjligt att räkna in
sådana studenter som bedriver en stor del av sina studier vid utländska
universitet i underlaget för studentpeng. Då jag föreslår att en större del
av resurstilldelningen skall ske i form av studentpeng (30 procent i stäl-
let för 25 procent) innebär detta att universitet och högskolor kompen-
seras i än större omfattning än vad beredningen föreslog. Utländska stu-
denter som läser i Sverige ingår givetvis i underlaget för såväl student-
peng som helårsprestationer.

De konstnärliga utbildningarna samt de konstnärliga inslagen i vissa lä-
rarutbildningar ingår inte i dessa enhetliga per capitaersättningar per
utbildningsområde. För dessa utbildningar bör enligt min mening till-
lämpas en för var och en av de berörda universiteten och högskolorna
individuellt beräknad ersättning per helårsstudent. De ersättningsbelopp
som jag anser bör tillämpas framgår under anslaget för respektive uni-
versitet och högskola.

Övriga ersättningar

Utöver de per capitaberäknade ersättningarna som jag just har redogjort
för kan ett universitet eller en högskola tilldelas ersättning för vissa av
de särskilda åtaganden som anges i utbildningsuppdraget. Jag delar Re-
sursberedningens uppfattning att omfattningen av sådana särskilda åta-
ganden bör begränsas. De åtaganden som jag nu har funnit anledning
att ange särskilt framgår under respektive universitets och högskolas an-
slag. Jag vill särskilt peka på det nationella ansvar för fördelning av me-
del för att täcka kostnader för studenter med funktionshinder som jag
senare kommer att föreslå bör åläggas Stockholms universitet som ett
särskilt åtagande.

Uppföljning av utbildningsutbudet vid de olika universiteten och hög-
skolorna, t.ex. vad gäller fortbildning och vidareutbildning, förläggning
till andra orter och åtgärder för att förbättra rekryteringen av studenter,
kommer att visa om ytterligare åtaganden kommer att bli nödvändiga.
Min utgångspunkt har varit att universiteten och högskolorna kommer
att ta sitt ansvar i dessa avseenden utan särskilda beslut från statsmakter-
na.

Jag har inte funnit det möjligt att i de per capitaersättningar som jag
angivit tidigare nu inkludera medel för att täcka kostnader för lokaler
och inte heller de särskilda medlen för inredning och utrustning. Jag
kommer senare att föreslå att resurser härför anvisas under särskilda an-
slag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 3.2). Förslag till ställningstagande
till hur dessa resurser skall hanteras under resten av budgetperioden
kommer att redovisas senast i anslutning till 1994 års budgetproposi-
tion.

Frågan om utformningen av kvalitetspremien är föremål för fortsatta
överväganden inom Resursberedningen. Kvalitetspremien kommer en-
ligt beredningens bedömning att kunna betalas ut tidigast under budget-
året 1995/96 grundad på redovisning av verksamhet som bedrivits under

Prop. 1992/93:169

20

budgetåret 1994/95. Jag avser att återkomma till denna fråga i anslut-
ning till 1994 års budgetproposition.

Anslagssystem m.m.

Jag övergår nu till att beröra frågorna om anslagstyp och finansiering.

Den slutliga ersättningen för studentpeng och helårsprestationer kan
beräknas först efter budgetårets slut på grundval av det antal helårsstu-
denter och helårsprestationer som universitetet eller högskolan redovi-
sar.

Resursberedningen föreslog att ersättningen för grundutbildning skulle
utbetalas till respektive universitet och högskola från ett bidragsanslag
(obetecknat anslag), vars slutliga belopp skulle justeras efter det att den
slutliga ersättningen för studentpeng och helårsprestationer utbetalats.
För att ge universitet och högskolor rörelsekapital och för att uppnå en
jämnare belastning på statsbudgeten föreslog beredningen att 90 procent
av takbeloppet skulle betalas ut förskottsvis till ett universitets eller en
högskolas räntekonto på ett ränteneutralt datum med en tolftedel per
månad. Resterande ersättning (högst 10 procent) skulle betalas till uni-
versitetet eller högskolan först efter det att det totala ersättningsbeloppet
kunnat beräknas.

För att skapa önskvärd flexibilitet inom de treåriga utbildningsupp-
dragen föreslog beredningen två åtgärder som gjorde det möjligt att för-
dela helårsprestationema över hela treårsperioden. För det första borde
det utrymme inom takbeloppet som ett universitet eller en högskola
eventuellt inte tagit i anspråk kunna disponeras för utbetalning av er-
sättning under kommande budgetår i treårsperioden. För det andra bor-
de fullgjorda helårsprestationer kunna fördelas mellan budgetåren inom
treårsperioden under förutsättning att det maximala antalet inte över-
skrids. Om några universitet eller högskolor vid treårsperiodens slut in-
te kunnat nå upp till sina respektive takbelopp, då de inte redovisat till-
räckligt antal helårsstudenter och/eller helårsprestationer, borde de out-
nyttjade medlen kunna omdisponeras av regeringen.

Jag föreslår, efter samråd med chefen för Finansdepartementet, följan-
de ordning.

Varje universitet och högskola bör tilldelas ett anslag på statsbudgeten
beräknat som det högsta ersättningsbelopp - takbelopp samt ersättning
för särskilda åtaganden - som medges enligt utbildningsuppdraget. Ej
utnyttjade medel på anslaget bör kunna sparas till kommande budgetår
under den treårsperiod utbildningsuppdraget avser. Anslaget bör dock
ej kunna överskridas. Medel för grundläggande högskoleutbildning bör
anvisas i form av reservationsanslag till respektive universitet eller hög-
skola. För att möjliggöra enhetliga redovisningsprinciper och som en
förberedelse för en framtida tilldelning efter prestation bör också ansla-
gen för forskning och forskarutbildning utformas på det sätt jag föreslår
här.

Vid utformning av mitt förslag till finansieringssystem för grundut-
bildningen har jag utgått från att riksdagen antar regeringens förslag i

Prop. 1992/93:169

21

årets finansplan om att införa en generell räntebeläggning av myndighe-
ternas anslagsmedel för förvaltningskostnader. Genom denna nya mo-
dell möjliggörs att det av riksdagen anvisade anslaget till respektive uni-
versitet eller högskola kan betalas ut med en tolftedel per månad till ett
räntebelagt konto med tillhörande kreditutrymme i Riksgäldskontoret.
Även de medel som universiteten och högskolorna erhåller genom s.k.
extern finansiering skall tillföras räntekontot. Universitetet eller hög-
skolan finansierar sedan samtliga löpande utgifter med medel på kontot.

Det nya resurstilldelningssystem som jag nu redogjort för innebär att
den ersättning från anslag på statsbudgeten som universitetet eller hög-
skolan erhåller inte relateras till de utgifter denna har i sin verksamhet
utan till de prestationer som utförts. Detta får till följd att den slutliga
ersättning som universitetet eller högskolan erhåller från statsbudgeten
kan fastställas först när det aktuella budgetåret avslutats.

Genom att tillämpa modellen med ett räntebelagt konto med tillhö-
rande kreditutrymme även för dessa anslag, kan den nya principen för
budgetering av anslagen tillämpas även vad avser buffertutrymme för att
möta kostnadsökningar under löpande budgetår. Därmed kommer inte
heller principen om löneutgiftsram att behöva tillämpas (prop.
1992/93:100, bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2).

I den mån det slutliga ersättningsbeloppet som tillkommer universite-
tet eller högskolan för utförda prestationer inte uppgår till det anvisade
anslagsbelopp som betalats ut till dess räntekonto bör anslagsbelastning-
en justeras så att det motsvarar det slutliga ersättningsbeloppet. Mellan-
skillnaden redovisas som en reservation på anslaget. Under följande år i
treårsperioden får de reserverade medlen, om inte regeringen föreskrivit
annat, tas i anspråk som ersättning för prestationer som då berättigar till
ersättning utöver det aktuella årets anslagsbelopp. Om universitetets el-
ler högskolans utgifter överstiger det belopp som tillförts från anslaget
kan underskottet täckas genom att krediten på räntekontot i Riksgälds-
kontoret tas i anspråk.

Eventuella reservationer kommer dock att ge en räntevinst för uni-
versitetet eller högskolan i fråga. Eftersom reservationen endast är ett
förskott till universitetet eller högskolan för ännu ej utförda prestatio-
ner bör räntevinsten dras in till staten. Jag anser att detta bör kunna gö-
ras schablonmässigt med utgångspunkt i en genomsnittligt beräknad
räntesats.

Som jag redogjort för innebär det föreslagna resurstilldelningssystemet
att universiteten och högskolorna inte kommer att känna sin ekonomi-
ska situation fullt ut förrän budgetåret är slut. Jag har vid mina ställ-
ningstaganden utgått från att de ansvariga ledningarna inte tar i anspråk
större del av de utbetalade anslagsmedlen än vad verksamhetens resultat
motiverar. Detta kräver att universiteten och högskolorna själva aktivt
följer upp verksamheten löpande under året och beaktar detta vid pröv-
ning av nya utgifter. Jag återkommer i det följande till kraven på redo-
visningen. För att tydliggöra behovet av ekonomisk kontroll bör det
kreditutrymme som universiteten och högskolorna får på sina ränte-

Prop. 1992/93:169

22

konton i Riksgäldskontoret begränsas. Det ankommer på regeringen att
fastställa kreditutrymmet. Storleken på kreditutrymmet bör sättas i rela-
tion till universitetets eller högskolans storlek och ekonomiska förhål-
landen och vara ett uttryck för den gräns som myndigheten under alla
förhållanden inte får överskrida.

En annan effekt av att ersättning utgår för redovisade prestationer är
att en kostnadseffektiv verksamhet kan ge upphov till överskott. Jag för-
utsätter att universiteten och högskolorna kommer att använda tillgäng-
liga medel fullt ut för att stärka kvaliteten i grundutbildningen. För att
skapa bättre förutsättningar för en effektiv medelsanvändning bör rege-
ringen generellt medge att mindre överskott får balanseras mellan
budgetåren i universitetens och högskolornas balansräkningar. En rikt-
punkt bör därvid vara att på lång sikt alla medel används för sitt avsed-
da ändamål. På kort sikt bör emellertid ett ackumulerat överskott på
högst 10 procent av den totala omslutningen utan särskild prövning få
föras över till följande budgetår.

Man kan naturligtvis inte frånse möjligheten att verksamheten vid ett
universitet eller en högskola kan gå med underskott. Detta är anmärk-
ningsvärt först om underskottet är av större omfattning och återkom-
mer under flera år. Under alla omständigheter är det ledningen för uni-
versitetet eller högskolan som skall vidta de åtgärder som krävs för att
ett eventuellt underskott avseende grundutbildningen skall hämtas in
inom rimlig tid. Regeringens roll begränsas till att förvissa sig om att
ledningarna verkligen följer upp ekonomin och verksamheten och att
dessa vidtar lämpliga åtgärder.

Den reservation som efter justeringarna återstår vid treårsperiodens
slut bör kunna användas av regeringen för att betala ut ersättning det
kommande budgetåret till de universitet och högskolor som uppnått
fler helårsprestationer än vad de medgetts ersättning för inom ramen
för sitt anslagsutrymme under treårsperioden eller som kvalitetspremie.
I ett system med ett grundutbildningsanslag per universitet eller högsko-
la fordras riksdagens medgivande till detta. Jag anser att regeringen bör
begära ett generellt bemyndigande att få besluta att medel, som riksda-
gen har anvisat på ett anslag för ett universitet eller en högskola, vid
treårsperiodens slut får användas för liknande ändamål vid ett annat
universitet eller högskola. De belopp som kvarstår efter en eventuell
omfördelning bör återföras till statsbudgeten som en besparing.

Underlag för den årliga justeringen av anslagsbeloppen kan inte er-
hållas förrän vårterminens tentamina rättats och resultaten rapporterats,
normalt först efter budgetårets utgång. För att såväl bokslut som redo-
visningen mot anslagen skall bli rättvisande krävs att beslut om ersätt-
ningsbelopp och justeringsbelopp fattas före det att universiteten och hög-
skolorna upprättar sina bokslut. Detta innebär att den tid som står till
förfogande för att beräkna vilken ersättning som skall utgå blir kort.

Det ligger i sakens natur att universitetens och högskolornas beräk-
ningar av ersättningen måste granskas. Jag anser att det bör utgöra ett
naturligt led i Riksrevisionsverkets granskning av de årsredovisningar

Prop. 1992/93:169

23

som universiteten och högskolorna skall göra i enlighet med budgetför-
ordningens grundläggande krav att också granska redovisningen av hel-
årsstudenter och helårsprestationer och den därpå följande beräkningen
av ersättningsbeloppen.

Riksrevisionsverkets uttalande över universitetens och högskolornas
årsredovisningar bör därmed också omfatta beräkningsunderlaget för er-
sättningsbeloppet. Jag är medveten om att en sådan granskning blir mer
omfattande än en sedvanlig granskning av andra myndigheters årsredo-
visningar.

Redovisning

Den föreslagna modellen får konsekvenser för universitetens och hög-
skolornas redovisning.

Vad gäller redovisning mot anslaget på statsbudgeten skall utgifter i an-
slagsfinansierad verksamhet, som ej avser statsbidrag, avräknas löpande
mot anslaget när utgiften uppstår. Jag anser dock att avsteg bör göras
från denna princip för högskoleanslagens del. I stället bör avräkning ske
vid de månatliga utbetalningarna till universitetens och högskolornas
räntekonton. Vid budgetårets slut kommer således 100 procent av an-
slagsbeloppet att ha avräknats mot anslaget. I avvaktan på att ersättning-
en slutligt fastställs bör universiteten och högskolorna bokföra dessa
som en preliminär intäkt. I den mån universitetet eller högskolan inte
får belasta anslaget med hela det tilldelade anslagsbeloppet på grund av
att den slutliga ersättningen vid budgetårets slut inte uppgår till det till-
delade beloppet, skall mellanskillnaden återföras till anslaget före bok-
slutet. Beloppet får reserveras till nästkommande budgetår.

Det nya resurstilldelningssystemet ställer helt nya och ökade krav på
universitetens och högskolornas löpande redovisning och årsredovisning.
Förutom den generellt höjda ambitionsnivån vad gäller kvaliteten på
myndigheternas redovisning som följer av bokföringsförordningen i
dess nya lydelse krävs att universiteten och högskolorna utvecklar sin
internredovisning och andra uppföljningssystem så att såväl deras egna
som statsmakternas behov av information kan tillgodoses. För att nå en
så stor jämförbarhet som möjligt mellan olika redovisningar är det vik-
tigt att god redovisningssed iakttas.

Jag vill i sammanhanget understryka att ersättning från statsbudgeten
inte skall komma ifråga för prestationer som utförts inom ramen för
uppdragsutbildning. Universiteten och högskolorna förutsätts därför
lägga upp sin studiedokumentation så att dessa prestationer inte ingår i
underlaget för beräkning av ersättning för helårsprestationer och stu-
dentpeng.

Ekonomisk uppföljning m.m.

För att det skall vara möjligt att på ett bättre sätt kunna följa upp verk-
samheten avser jag att föreslå regeringen att i regleringsbreven lämna fö-
reskrifter om att universiteten och högskolorna skall lämna en delårs-

Prop. 1992/93:169

24

rapport per verksamhetsgren, grundutbildning respektive forskning och Prop. 1992/93:169
forskarutbildning, omfattande en samlad redovisning för uppnådda pre-
stationer (och därmed upplupna inkomster) samt utgifter och en prog-
nos för intäkter och kostnader avseende hela budgetåret.

Den föreslagna anslagstekniken är bl.a. föranledd av svårigheter för
universiteten och högskolorna att löpande (månadsvis) mot anslaget re-
dovisa de faktiskt uppnådda ersättningarna för prestationer, vilka skulle
behöva användas som underlag för prognoser över statsbudgetens utfall.
Detta måste därför ske i särskild ordning.

Då underlag för finansstatistiken (s.k. realekonomiska utgiftsslag) inte
kommer att kunna hämtas ur riksredovisningen krävs att universiteten
och högskolorna lägger upp sin redovisning så att det går att få fram så-
dana uppgifter för respektive universitets eller högskolas totala verk-
samhet och fördelat på grundutbildning och forskning/forskarutbild-
ning med den periodicitet Riksrevisionsverket föreskriver. Det är härut-
över viktigt att det ur internredovisningen går att erhålla uppgifter för
respektive utbildnings- och fakultetsområde. Redovisningen av presta-
tioner och framtida kvalitetsindikatorer som skall utgöra grund för re-
surstilldelningen måste dessutom kunna verifieras vid Riksrevisionsver-
kets granskning.

Fristående högskolor

I princip kan det föreslagna resurstilldelningssystemet också - helt eller
delvis - tillämpas för fristående anordnare av högre utbildning. De avvi-
kelser som blir aktuella gäller framför allt formerna för utbetalning av
anslagen och hur granskningen av redovisningen av studenter och pre-
stationer skall organiseras.

De avtal som staten sluter med respektive utbildningsanordnare måste
utformas så att konkurrensneutraliteten i förhållande till de statliga uni-
versiteten och högskolorna upprätthålls. I avtalen bör detaljfrågor rö-
rande utbetalningar och redovisning regleras. Jag utgår från att Kam-
markollegiet kan fungera som utbetalningsmyndighet och att staten har
ett avgörande inflytande då de revisorer utses som skall granska ersätt-
ningsunderlagen.

Övergångsfrågor

Den beräkningsmodell som Resursberedningen utarbetade har legat till
grund för utformningen av utbildningsuppdragen för universiteten och
högskolorna avseende perioden 1993/94-1995/96.

Beredningen konstaterade vid tillämpningen av sin modell att de en-
hetliga per capitaersättningarna medförde en viss omfördelning mellan
universiteten och högskolorna. Som jag redan tidigare framhållit tyder
de analyser som gjordes dock inte på att någon viss typ av eller storlek
på universitet eller högskola i jämförelse med nuvarande tilldelningssy-
stem skulle gynnas eller missgynnas av det föreslagna systemet.

25

Jag vill för egen del framhålla beredningens konstaterande att de se-
naste årens beslut om expansion av antalet studenter ökar den tillgängli-
ga ekonomiska totalramen under treårsperioden. Denna medger att
samtliga universitet och högskolor - i förhållande till 1992/93 års till-
delning av medel - kan få ökade takbelopp. Även de universitet och
högskolor, som till följd av de enhetliga ersättningarna får en lägre per
capitaersättning än de nuvarande kostnaderna per helårsstudent, ges
möjlighet att kompensera detta med ett större utbildningsåtagande. Des-
sa universitet och högskolor behöver således öka antalet studenter pro-
portionsvis mer än vad takbeloppet ökar.

För att medge rimliga förutsättningar vid övergången till det nya sy-
stemet föreslår jag i enlighet med beredningens förslag att ett universitet
eller en högskola får disponera anslag på lägst samma nivå under bud-
getåret 1993/94 som under budgetåret 1992/93 även om antalet redovisa-
de helårsstudenter och helårsprestationer inte skulle motsvara denna ni-
vå. De belopp som på detta sätt garanteras för budgetåret 1993/94 fram-
går av respektive universitets och högskolas utbildningsuppdrag. Sum-
man av dessa belopp är således väsentligt lägre än summan av de takbe-
lopp som föreslås för budgetåret 1993/94.

Med detta har jag försökt göra en samlad redovisning av alla de över-
väganden jag har gjort med anledning av Resursberedningens och Hög-
skoleutredningens förslag inför övergången till det nya resurstilldel-
ningssystemet för grundläggande högskoleutbildning. Riksdagen har ti-
digare tagit ställning till principerna för detta system. Nu bör riksdagen
ges möjlighet att ta del av den närmare utformningen av systemet. Riks-
dagen bör också godkänna storleken på per capitaersättningarna, dvs.
beloppen för studentpeng och ersättning för helårsprestationer. Vidare
bör riksdagen bemyndiga regeringen att dels besluta om de tidigare be-
skrivna tekniska justeringarna av per capitabeloppen, dels omfördela
anslagsmedel mellan universitet och högskolor vid treårsperiodens slut.
Beträffande de konkreta förslagen för den nu aktuella treårsperioden
återkommer jag senare under varje universitets och högskolas anslag.

Slutligen anser jag att de reservationer som vid utgången av budgetåret
1992/93 kommer att finnas på de nuvarande ändamålsinriktade reserva-
tionsanslagen för grundläggande högskoleutbildning bör få föras till re-
pektive universitets och högskolas konto i Riksgäldskontoret efter det
att bokslutet har fastställts. För detta bör inhämtas ett godkännande av
riksdagen.

Jag vill redan nu påpeka att i framtiden kommer regeringens bedöm-
ning av resultaten, dvs. utfallet av tidigare givna utbildningsuppdrag -
vad gäller studentefterfrågan och studieresultat i form av examina och
helårsprestationer - att tillsammans med kvalitetsbedömningar vara väg-
ledande för utformningen av uppdragen för kommande treårsperiod. I den
mån den årliga uppföljningen visar på oacceptabla brister bör regering-
en besluta om krav på åtgärder som förutsätts kunna vidtas omgående
av berört universitet eller berörd högskola.

Prop. 1992/93:169

26

Jag vill avslutningsvis framhålla att Resursberedningen har till uppgift
att kontinuerligt följa införandet av det nya resurstilldelningssystemet.
Detta innebär dels ett ansvar för att samla in erfarenheterna av och ana-
lysera samtliga de effekter - önskade och oönskade - som de olika kom-
ponenterna i systemet medför, dels ett uppdrag att föreslå eventuella
korrigeringar i systemet. Om det visar sig vara nödvändigt med föränd-
ringar för att de avsedda målen skall kunna uppnås är jag beredd att
återkomma till regeringen med sådana förslag.

3.2 Lokalförsörjningssystem m.m.

Lokaler m.m.

Den 1 juli 1993 skall universitet och högskolor - i likhet med andra
myndigheter som ingår i budgetcykel 3 och som då övergår till raman-
slagsteknik - överta lokalförsörjningsansvaret från Byggnadsstyrelen.
Universitet och högskolor skall då själva svara för lokalplaneringen. De
är fria att själva välja hyresvärd och själva sluta hyreskontrakten med
hyresvärden. Hyresvärd för det av högskolorna disponerade befintliga
fastighetsbeståndet den 1 juli 1993 blir - i varje fall på de större orterna
- ett lokalt fastighetsbolag som ingår i den särskilda koncernen för hög-
skolefastigheter. Genom beslut av regeringen den 26 november 1992 om
tillägg till beslutet den 26 februari 1992 om nya riktlinjer för myndighe-
ternas lokalförsörjning kommer de avtal som myndigheterna har slutit
med Byggnadsstyrelsen att för den följande treårsperioden i stället gälla
mellan myndigheterna och de nya fastighetsbolagen.

Ändringen i fråga om lokalförsörjningsansvaret är kopplad till över-
gången till ramanslag. Genom att myndigheterna får totala resursramar
att verka inom kan decentraliseringen av beslutsbefogenheter ske. För
universitet och högskolor uppnås motsvarande funktioner genom det
resurstilldelningssystem som jag nyss har redogjort för. Avsikten är såle-
des att staten i fortsättningen inte genom ställningstaganden av riksda-
gen, regeringen eller central myndighet skall besluta om fördelning av
tilldelade resurser mellan olika kostnadsslag som t.ex. löner materiel
och lokaler. En viss begränsning ligger emellertid i att myndigheterna
inte utan regeringens godkännande får sluta hyreskontrakt överstigande
en viss tid. För universitetens och högskolornas del är gränsen satt till
tio år. Hyreskontrakten kan vidare inte slutas annat än inom ramen för
de resurser som redan disponeras genom tilldelade anslag eller andra
inkomster som universitet och högskolor med säkerhet kan räkna med.
Dessa frågor kommer att behöva följas upp genom de lokalförsörjnings-
planer som myndigheterna skall utarbeta och genom den årliga uppfölj-
ningsverksamhet som ingår i planerings- och resurstilldelningssystemet.

Det är enligt min mening väsentligt att beakta att för universitet och
högskolor har lokalförsörjningsfrågorna en annan och ofta större bety-
delse än för andra myndigheter. Detta beror på att lokalförsörjningen i
högskolesammanhang inte bara avser att förse en verksamhet med loka-

Prop. 1992/93:169

27

ler utan i sig ofta innebär grundläggande ställningstaganden till etable-
ring av olika forsknings- och utbildningsverksamheter för lång tid. För
specialutformade laborativa lokaler kan det t.ex. handla om bindningar
för flera decennier. För att sådana etableringar skall vara möjliga ford-
ras det normalt att resurser är garanterade genom statliga anslag.

De medel som har beräknats i den totala anslagstilldelningen på stats-
budgeten för budgetåret 1993/94 till universitet och högskolor motsva-
rar de beräknade utgifterna för de hyreskontrakt som slutits med Bygg-
nadsstyrelsen, eller genom Byggnadsstyrelsen i vad gäller icke statliga
lokaler, med justeringar för åtgärder i budgetarbetet. I hyrorna ingår ka-
pitalkostnader för befintliga fastigheter samt driftkostnader m.m. inklu-
sive avkastning till staten som ägare.

Prisomräkningen för lokalkostnadsdelen bör - i enligt med vad rege-
ringen har föreslagit riksdagen i årets finansplan - ske genom tillämp-
ning av myndighetsspecifika lokalkostnadsindex. För universitetens och
högskolornas del skall hyrorna fastställas med utgångspunkt i vad som
är affärsmässig hyra, vilket innebär att hyran beräknas på återanskaff-
ningsvärdet av lokalerna med beaktande av ålder och förslitning samt
drift- och underhållskostnader (se prop. 1992/93:37 bil. 1 s. 11). Detta
innebär bl.a. att den egentliga marknadens påverkan blir av mindre be-
tydelse. Prisomräkningen behöver således för högskoleområdets del
grundas på vad som är den affärsmässigt motiverade hyresutvecklingen.
Statens lokalförsörjningsverk kommer att lämna bistånd både åt myn-
digheterna och åt regeringen i fråga om lokalkostnadsindex m.m.

I budgeterade utgifter för hyra ingår en kapitaldel som motsvarar rän-
tor och amorteringar på den låneskuld som belastar varje fastighet se-
dan produktionen av densamma samt utgifter för löpande underhåll,
med de justeringar som kan ha blivit följden av senare särskilda upp-
rustningar eller standardförbättringar. Vidare ingår medel för mindre,
verksamhetsberoende åtgärder sedan innevarande budgetår i den årliga
anslagstilldelningen till universitet och högskolor enligt samma princi-
per som tidigare när medlen anvisades till Byggnadsstyrelsen.

Sammanfattningsvis kan sägas att anslagstilldelningen inklusive den
årliga prisomräkningen avser att täcka utgifterna för den hyra som ford-
ras för att bevara befintliga lokaler. Däremot ingår inte automatiskt me-
del som kan täcka utökningar eller standardhöjningar. Hyresmedel som
sålunda fordras för att bestrida årskostnaden för större reinvesteringar
utöver ursprunglig standard eller betydande om- och tillbyggnader in-
går ej eftersom anslag till merkostnader för sådana åtgärder, som med-
för språngvisa kostnadsökningar, tilldelats efter ställningstaganden i det
årliga budgetarbetet.

Under senare år har betydande belopp satsats på upprustningsåtgärder
och på program för att rätta till underhållsbrister inom högskoleområ-
det. Vidare pågår ett omfattande åtgärdsprogram som i första hand avser
reinvesteringar som ersättning för omoderna eller otjänliga lokaler. Jag
återkommer i det följande till förslag om de ytterligare åtgärder som bör
genomföras i samma syfte.

Prop. 1992/93:169

28

Avsikten är att medel för lokaler skall ingå i de anslagsbelopp som an-
visas genom de nya anslagen till forskningen och till den grundläggande
högskoleutbildningen. Vidare är avsikten att forskningsfinansierande or-
gan som forskningråd m.fl. skall finansiera lokalkostnaderna för forsk-
ningsuppdragen, vilket fordrar anslagsjusteringar. Jag har dock vid min
prövning av dessa frågor nu stannat vid att en rent anslagsteknisk om-
läggning i angiven riktning bör anstå ett år så att ett ytterligare underlag
kan tas fram.

En orsak till mitt ställningstagande är att lokalkostnaderna skiljer
mellan olika universitet och högskolor beroende på lokalernas sam-
mansättning, ålder och standard. Att infoga den del som avser grundläg-
gande högskoleutbildning i enhetliga kostnadsramar för studentpeng
och helårsprestationer fordrar därför ett ytterligare utredningsarbete.
Vidare behöver det uppdelningsarbete avseende lokalkostnaderna mel-
lan grundläggande högskoleutbildning och forskning som gjorts inför
den nu aktuella budgeten gås igenom ytterligare som en utgångspunkt
inför omläggningen till det nya systemet. Det finns även anledning att
överväga hur budgetdialogen och uppföljningen bör utformas för att re-
geringen och riksdagen skall kunna ta ställning till resurstilldelningar
som avses göra det möjligt att genomföra viktiga lokalförsörjningspro-
jekt. Jag avser att ta initiativ till ett fortsatt översynsarbete.

Lokalkostnadsmedlen bör således för budgetåret 1993/94 tilldelas un-
der ett särskilt anslag med en summa avsedd för varje universitet och
högskola. Medlen under anslaget bör betalas ut med en tolftedel per
månad till ett räntebelagt konto med tillhörande kreditutrymme i Riks-
gäldskontoret. De bör få användas med samma grad av frihet som övriga
medel. Som jag nämnt blir dock i praktiken möjligheten att använda
medlen till annat än lokaler begränsad inledningsvis till följd av överta-
gandet av gällande avtal. Inte heller bör förekomsten av lokalkostnads-
anslag begränsa möjligheterna att använda även andra lokalt disponera-
de medel till lokalkostnader om det befinns lämpligt.

Vad jag nu har anfört medför sålunda inte någon ändring i fråga om
de lokala myndigheternas lokalförsörjningsansvar.

Jag återkommer i det följande till enskilda frågor och anslagsberäk-
ningar. De frågor och anslagsberäkningar som i huvudsak avser forsk-
ning och forskarutbildning tas upp i forskningspropositionen senare
denna dag.

Inrednings- och utrustningsplanering

I enlighet med vad regeringen har föreslagit riksdagen i årets finansplan
kommer kapitalförsörjningen vad gäller finansiering av investeringar i
anläggningstillgångar vid statliga myndigheter att finansieras via lån i
Riksgäldskontoret fr.o.m. den 1 juli 1993. Amortering och ränta skall
belasta myndigheternas anslag. För universitetens och högskolornas del
görs dock undantag under budgetåret 1993/94. Orsaken härtill är att det
är nödvändigt att till dess åstadkomma en lösning på lånefrågan som tar
hänsyn till de särskilda förhållanden vid högskolorna som skiljer dem

Prop. 1992/93:169

29

från vanliga förvaltningsmyndigheter. Vidare saknas tillräckligt under- Prop. 1992/93:169
lag för att pröva myndigheternas lånebehov.

I avvaktan på lånesystemet anser jag att några principiella förändring-
ar av finansieringssättet såvitt gäller inredning och utrustning inte bör
vidtas för högskolans del. Detta innebär att i anslagen bör på motsva-
rande sätt som tidigare beräknas medel för nämnda ändamål. Medel till
att bekosta kapitalinsatsen i samband med större enskilda satsningar och
till särskild ersättningsanskaffning bör som hittills anvisas i särskild ord-
ning.

Jag återkommer i det följande till enskilda frågor och anslagsberäk-
ningar. De frågor och anslagsberäkningar som i huvudsak avser forsk-
ning och forskarutbildning tas upp i forskningspropositionen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

dels bereder riksdagen tillfälle att

1. ta del av den närmare utformningen av resurstilldelningssys-

temet för grundläggande högskoleutbildning,

dels föreslår riksdagen att

2. godkänna de belopp för studentpeng och ersättning för hel-
årsprestationer som jag förordat för de olika utbildningsområdena
under budgetåret 1993/94,

3. bemyndiga regeringen att besluta om angivna tekniska ju-
steringar av de per capitabelopp som avser grundläggande hög-
skoleutbildning,

4. bemyndiga regeringen att besluta om att anslagsmedel till
universitet och högskolor får omfördelas till andra universitet
och högskolor om detta är befogat med hänsyn till de prestatio-
ner som utförts,

5. godkänna att reservationer på de nuvarande reservationsan-
slagen för grundläggande högskoleutbildning får föras till respek-
tive universitets och högskolas konto i Riksgäldskontoret.

4 Långsiktig inriktning av utbildningen vid
universitet och högskolor

4.1 Pågående utbyggnad

Utbildningspolitiken är inriktad på att stärka Sverige som kunskapsna-
tion. Det ställer krav på såväl kvalitativa insatser som åtgärder för att ge
flera möjlighet till högre utbildning.

Ett mål för utbildningspolitiken är att med förstärkt kvalitet föra upp
universitetens och högskolornas utbildningsvolymer till minst samma
nivå som gäller i jämförbara länder.

Sveriges konkurrensförmåga gentemot utlandet skall stärkas. Den
högre utbildningen har härvid en nyckeluppgift. Den akademiska

30

grundutbildningen skall klara att tillgodose forskningens behov av en
bredare rekryteringsbas. Samtidigt krävs ett ökat tillflöde av kvalificerad
arbetskraft, som är inriktad på näringslivets behov. Vårt lands samspel
med omvärlden kräver hög kompetens.

Genom förslagen i propositionen Universitet och högskolor - frihet
för kvalitet (prop. 1992/93:1), som riksdagen godkände i december 1992
och förslagen i årets budgetproposition har en första grund lagts för att
hävda kvaliteten i utbildningen. En utbyggnad av den högre utbildning-
en har samtidigt genomförts under de gångna ett och ett halvt åren.
Denna utbyggnad måste nu föras vidare.

Utbyggnaden hittills

Sedan hösten 1991 pågår en kraftig utbyggnad av den högre utbildning-
en. Under budgetåret 1992/93 har drygt 20 000 fler studenter än under
1990/91 kunnat erbjudas en nybörjarplats. Vid fullt genomslag budgetå-
ret 1997/98 innebär de nu beslutade ökningarna att 45 000 - 50 000 fler
helårsstudenter bereds plats inom universitet och högskolor.

Ökningen upp till 1992/93 års kapacitetsnivå för högre utbildning
kommer att motverka den kompetensminskning på den svenska arbets-
marknaden strax efter sekelskiftet som tidigare dimensionering hotade
att ge upphov till. Sverige riskerade att hamna i en situation där tillväx-
ten av universitets- och högskoleutbildade totalt sett skulle komma att
stagnera. Antalet examina från längre utbildningsprogram skulle till
och med bli färre än pensionsavgångarna i respektive utbildningsgrupp
strax efter sekelskiftet.

Flertalet kategorier av utbildade från universitet och högskolor kom-
mer nu istället att öka även på lång sikt. Det historiskt och internatio-
nellt sett unika trendbrott som på grund av tidigare försummelser inom
utbildningspolitiken hotade att inträffa några år efter sekelskiftet har
därmed motverkats. Enligt min bedömning är emellertid dessa föränd-
ringar inte tillräckliga.

Prop. 1992/93:169

31

Prop. 1992/93:169

Årsstudieplatser 1985/86-1997/98 enligt beslut t.o.ni. december 1992

I den nya universitets- och högskoleorganisationen avstår regeringen,
som jag tidigare nämnt, från att i detalj ange hur många studenter som
skall utbildas på respektive område vid varje universitet och högskola.

Det blir istället studenterna, universiteten och högskolorna som ge-
nom sina egna val och prioriteringar avgör detta. De enda undantagen
är utbildningar till vissa viktiga yrken för vilka staten ur ett nationellt
perspektiv måste garantera ett visst antal examinerade studenter samt
vissa mindre, men väsentliga ämnen. Dessutom anges övergripande mål
för den långsiktiga inriktningen av examinationen.

Jag skall nu redogöra för mina förslag till åtgärder för att möjliggöra
en utbyggnad av de längre utbildningsvägarna och de bedömningar som
ligger bakom dessa förslag. Det kommer emellertid att finnas skäl att
återkomma till den långsiktiga utvecklingen, inte minst mot bakgrund
av den internationella utvecklingen.

Internationella perspektiv

En av utgångspunkterna för de krav den svenska högre utbildningen
ställs inför är utvecklingen i den internationella omgivningen. Sverige
måste vara minst lika förutseende ifråga om kompetensutveckling som
andra länder.

32

Internationella jämförelser av utbildningsandelar på arbetsmarknaden, Prop. 1992/93:169
som Statistiska centralbyrån (SCB) nyligen genomfört i ett begränsat ur-
val av 10 länder, visar att Sverige i jämförelse med exempelvis f.d. Väst-
tyskland har en högre andel personer med kortare högskoleutbildningar
inom såväl utbildning och sjukvård som övrig offentlig verksamhet.
Sverige har emellertid en lägre andel med längre unversitets- eller hög-
skoleutbildningar inom samtliga dessa områden.

Inom bank- och försäkringsbranschen och andra tjänstenäringar har
Sverige i genomsnitt mindre än 15 procent akademiker med längre ut-
bildning. I Danmark, Finland, f.d. Västtyskland, Irland, Australien m.fl.
är motsvarande andel mellan 17 och 23 procent.

Inom transport- och kommunikationsväsendet har i vårt land ungefär

3 procent en längre akademisk utbildning. I Danmark, Finland, Norge,
f.d. Västtyskland, Irland, Australien m.fl. är denna andel något högre.

Totalt sett har Sverige en lägre andel personer med längre universi-
tets- eller högskoleutbildning på arbetsmarknaden än 8 av de 10 länder
som ingick i SCB:s inventering. Österrike och Schweiz utgjorde undan-
tagen. Samtidigt har ungefär hälften av dessa länder en lägre andel per-
soner med kortare eftergymnasial utbildning.

Av andra studier, exempelvis från OECD, framgår att situationen blir
ännu mer ofördelaktig ur svensk synvinkel vid motsvarande jämförelser
med andra och större konkurrentländer, t.ex. USA, Kanada och Japan.

Sverige hade ett relativt högt studiedeltagande i högre utbildning un-
der 1970-talet jämfört med övriga länder i Europa. På grund av en i
stort sett oförändrad totalvolym under en lång följd av år passerades
emellertid Sverige av flera andra länder under början av 1980-talet.

I Norden har framför allt Finland ett högt studiedeltagande. År 1980
var andelarna för Sverige relativt likartade dem i Danmark och Norge.
Tio år senare hade även dessa båda länder passerat Sverige med god
marginal.

En förhållandevis stor andel av de examinerade i Sverige kommer,
som nämnts, från kortare utbildningsprogram. I detta avseende har vårt
land enligt internationella jämförelser upprätthållit en relativt hög nivå
på examenstalen. I mitten av 1980-talet var det i genomsnitt omkring 15
procent per årskull i Sverige som examinerades från en kortare efter-
gymnasial utbildning. En något lägre andel examinerades från längre
utbildningsprogram. Jämfört med övriga OECD-länder betydde detta en
relativt hög nivå av examinerade från de kortare utbildningarna, men
en låg nivå med avseende på de längre utbildningarna.

Den kraftiga tillströmningen av studenter till universiteten i Europa
under 1970- och 80-talen bidrog till att examinerade från de längre ut-
bildningsprogrammen ökade relativt kraftigt under andra hälften av
1980-talet. Det gäller t.ex. Västtyskland, Frankrike, Norge, Holland, Bel-
gien m.fl. länder. Så skedde inte i vårt land.

Anledningen till detta var att samtidigt som den högre utbildningen
expanderade i andra länder i Europa lades den totala kapaciteten för

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

högre utbildning i Sverige på en jämförelsevis låg och dessutom kon-
stant nivå.

Internationella jämförelser pekar således framför allt på nödvändighe-
ten av att bygga ut de längre utbildningsprogrammen. Det gäller särskilt
program inriktade på industrins behov. För att exempelvis nå den ex-
aminationsvolym i relation till arbetskraftens storlek vad gäller längre
tekniska, datavetenskapliga och naturvetenskapliga utbildningar som i
genomsnitt gäller för Tyskland, Finland, Frankrike, USA och Kanada,
skulle det årliga tillskottet av nyexaminerade från dessa utbildningsom-
råden behöva öka med uppskattningsvis 25 till 30 procent jämfört med
1991/92 års examinationstal.

Utbildning måste löna sig

Modern ekonomisk forskning pekar på två fundamentala lärdomar för
utbildningspolitiken. Den ena är att utbildning är ett redskap att höja
välståndsnivån, den andra att medborgarnas benägenhet att utbilda sig
påverkas av i vilken mån detta lönar sig för den enskilde. En fram-
gångsrik politik måste utgå från båda dessa iakttagelser.

Nobelpristagaren Gary Becker har utvecklat teorier om humankapita-
lets betydelse för den ekonomiska tillväxten. Andra ekonomer har byggt
vidare på dessa teorier och påvisat vilka faktorer som skapar välstånd
och främjar ett lands utveckling.

I ett historiskt perspektiv är det uppenbart att ökade kunskaper hos
befolkningen leder till välståndsökning. Genom forskningen görs upp-
täckter som kan omsättas i nya och effektivare produkter. En välutbil-
dad arbetskraft kan dra fördel av framstegen och föra utvecklingen vida-
re. Omvänt gäller att de länder som inte lyckas höja utbildningsnivån
inte heller kommer att kunna öka den ekonomiska tillväxten.

Detta samband gäller för såväl u-länder som för moderna industrilän-
der. Skillnader i medborgarnas utbildningsnivå kan förklara skillnader i
tillväxt och ekonomiskt välstånd. I en rapport till Produktivitetsdelega-
tionen (SOU 1991:82) drar John Bishop slutsatsen att en höjning av
den allmänna teoretiska kunskapsnivån hos befolkningen har djupgåen-
de effekter på konkurrensförmågan och produktiviteten. Det bör dock
tilläggas att det inte existerar något enkelt linjärt samband mellan ut-
bildningsnivån och prestationerna i ett land.

Mycket tyder enligt andra ekonomer på att mängden humankapital,
eller utbildningsinvesteringar per capita, har ett starkare samband med
den genomsnittliga inkomstnivån i olika länder än mängden fysiskt ka-
pital, dvs. andra investeringar per capita. Stora investeringar i fysisk ka-
pitalbildning riskerar att ge låg tillväxt om de inte åtföljs av ökade ut-
bildningsinvesteringar.

Sett i ljuset av dessa samband är de tidigare redovisade uppgifterna
om utbildningsnivån i Sverige i jämförelse med förhållandena i andra
länder mycket allvarliga. Ett fortsatt högt välstånd förutsätter att den ne-
gativa utvecklingen inom utbildningsområdet kan vändas.

Prop. 1992/93:169

34

Iakttagelsen om drivkraften för individers benägenhet att utbilda sig
förvärrar problemet. Den enskildes intresse att satsa tid och resurser på
att öka sina kunskaper påverkas av om det lönar sig eller inte. Givetvis
finns det många andra skäl för att utbilda sig än den ekonomiska av-
kastningen. Ändå är värdet av utbildningen av stor betydelse för många
som är osäkra.

Statistik från bland andra Konjunkturrådet visar att det lönar sig då-
ligt i ekonomiska termer att satsa på en högre utbildning i Sverige. I en
annan rapport till Produktivitetsdelegationen visar Eskil Wadensjö att
lönsamheten är "låg eller till och med negativ för grupper som huma-
nister, religionsvetare och psykologer".

Det ekonomiska värdet av att skaffa sig ytterligare utbildning, det som
ofta kallas utbildningspremien, har halverats sedan slutet av 1960-talet
och är väsentligt lägre i Sverige än i andra jämförbara länder.

Särskilt för dem som vuxit upp i miljöer där akademisk utbildning
inte är tradition kan man vänta sig att dålig ekonomisk utdelning gör
en akademisk utbildning mindre intressant. Den utbildning som fak-
tiskt bedrivs kan komma att genomföras ineffektivt om det för den en-
skilde inte lönar sig att lägga ner mesta möjliga energi på studierna.
Även valet av kurser och utbildningsinriktning kan påverkas av bristan-
de lönsamhet.

Lönsamhetsproblemet innebär annorlunda uttryckt att det som är bra
för individen inte sammanfaller med det som är bra för samhället. När
den enskilde väljer hur just han eller hon skall göra, finns det en stor
risk att han eller hon väljer ett alternativ som är sämre i ett större per-
spektiv. Och uppnås inte det som är bra i ett större perspektiv kommer
individen själv så småningom att drabbas av detta.

Sammanfattningsvis visar de internationella jämförelserna och forsk-
ningen kring humankapitalinvesteringar på behovet av en fortsatt ut-
byggnad av den högre utbildningen i Sverige. Det gäller särskilt längre
akademiska utbildningar.

Jag övergår nu till att diskutera några möjliga slutsatser av det som
just har sagts. Jag redovisar också några preliminära bedömningar av
hur utbyggnaden av den högre utbildningen bör fortsätta.

Rekryteringsunderlag till forskarutbildning

Regeringens mål när det gäller forskarutbildningen är att fördubbla an-
talet doktorsexamina till år 2000. Rekryteringsunderlaget till forskarut-
bildningen kommer med denna ambition att bli otillräckligt om inte
nuvarande examenstal från längre utbildningsprogram vid universitet
och högskolor kan höjas.

Tendensen sedan början av 1970-talet har varit att antalet utbildade
från längre utbildningar minskat något, medan antagna till forskarut-
bildningen ökat. År 1990 fanns det strax över fem nyexaminerade från
längre program inom grundutbildningen per nyantagen i forskarutbild-
ning året därpå. Under början av 1980-talet var detta relationstal cirka

Prop. 1992/93:169

35

sex och under början av 1970-talet cirka sju. Antalet nyexaminerade per
antagen i forskarutbildning har således haft en tendens att minska.

Förutsättningarna är olika för skilda utbildningsområden, men för att
säkra tillgången på forskarbehöriga krävs enligt min bedömning en ök-
ning av antalet examinerade från de längre utbildningsprogrammen i
grundutbildningen med i genomsnitt 10-15 procent. För naturveten-
skapliga och tekniska utbildningar bör ökningen helst bli större än 15
procent. Att så sker är väsentligt för såväl undervisningens som forsk-
ningens kvalitet och förnyelse.

Industrins kompetensbehov

Universiteten och högskolorna har historiskt sett varit inriktade på att
försörja områden som huvudsakligen hör hemma inom den offentliga
sektorn med välutbildad arbetskraft. Successivt har denna roll föränd-
rats. Idag återfinns drygt 40 procent av landets akademiker inom privata
näringsgrenar. Däremot är andelen universitets- och högskoleutbildade
fortfarande blygsam inom industrin. Där har andelen legat på omkring
10 procent under en lång följd av år.

Ett stort antal utredningar har under senare år analyserat industrins
utbildningsbehov på längre sikt och varnat för riskerna med denna rela-
tivt låga kompetensnivå och de komparativa nackdelar för svensk eko-
nomi som den för med sig.

Exempelvis har analyser gjorts vid Fackföreningsrörelsens Institut för
Ekonomisk Forskning som visar att kompetensutvecklingen har varit
betydligt sämre inom exporterande än inom importerande industri un-
der 1980-talet. Den svenska utrikeshandelns struktur har blivit allt
mindre specialiserad på kunskapsintensiv produktion, vilket speglar en
försvagning av det svenska näringslivets tillgång på kvalificerad arbets-
kraft i jämförelse med konkurrentländernas.

I augusti 1992 presenterade Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) en
analys av ingenjörsbehovet i Sverige inför 2000-talet och förordade en
ökning med 50 procent av det årliga tillskottet av nyexaminerade civi-
lingenjörer. Samtidigt menade IVA att den tidigare planerade utbyggna-
den av ingenjörsutbildningarna vid de tekniska högskolorna borde be-
gränsas. Jag återkommer strax till dessa frågor (avsnitt 4.2).

I Finansdepartementets långtidsutredning (LU-92) görs bedömningar
som liknar IVA:s. I utredningens tillväxtscenario, som utgår från en
produktivitetstillväxt på 3,7 procent per år inom industrisektorn, blir
behovet av civilingenjörer avsevärt högre än vad dimensioneringen av
utbildningen i början av 1990-talet skulle kunnat tillgodose. För att
stärka industrins konkurrensförmåga skulle även tillskottet av antalet
examinerade från de naturvetenskapliga, ekonomiska och juridiska om-
rådena behöva öka enligt Långtidsutredningens tillväxtalternativ.

Enligt min mening kräver de här redovisade tendenserna en förstärk-
ning av de utbildningar som först och främst vänder sig till näringslivet.
Särskilt gäller detta civilingenjörsutbildningen. Jag skall strax redovisa

Prop. 1992/93:169

36

mina förslag till preciserade examenstal för civilingenjörsutbildningen Prop. 1992/93:169
(avsnitt 4.2).

Andra kompetensbehov

Även andra områden än industrin har ett långsiktigt ökat behov av kva-
lificerad personal.

Inom skolans område riskerar lärartillgången att bli otillräcklig mot
slutet av 1990-talet. En viss ökning av nuvarande examenstal är nödvän-
dig för att långsiktigt och på ett tillfredsställande sätt säkra grundskolans
och gymnasieskolans rekrytering av lärare. Vetenskapligt skolade lekto-
rer behövs dessutom i växande grad för att säkerställa kvaliteten i sko-
lans undervisning.

Antalet socionomer, psykologer, läkare, tandläkare, humanister och
examinerade från konstnärliga högskolor i arbetsför ålder väntas med
nuvarande examenstal öka relativt svagt under 1990-talet. Tio till fem-
ton år in på nästa århundrade blir pensionsavgångarna större än nytill-
skottet i samtliga dessa utbildningsgrupper.

Samhällsvetarna förväntas dock sammantaget bli en stor grupp på ar-
betsmarknaden, vilket förklaras av att tillväxten av ekonomer och andra
samhällsvetare blir förhållandevis stark.

Det minskade antalet utbildade på arbetsmarknaden på grund av stora
pensionsavgångar, som väntas ske efter sekelskiftet, kan i vissa grupper
helt eller delvis komma att uppvägas av tillskottet av personer med
grundexamen från utländska universitet. Antalet personer med kandi-
dat- och magisterexamina kan också bli större än vad som hittills har
antagits.

Det är därför mycket svårt att bedöma utvecklingen vad gäller t.ex.
antalet utbildade från de matematisk-naturvetenskapliga områdena. I
dag återfinns ungefär hälften av dem som examinerades under 1970-
och 80-talen inom offentlig sektor. Tillväxten av antalet utbildade från
dessa ämnesområden blir mycket långsam efter sekelskiftet med nuva-
rande examenstal, men kan eventuellt komma att stiga om intresset för
dessa utbildningar ökar.

Juristerna utgör också en svårbedömd grupp. Hälften av dem som
examinerats efter 1969 är sysselsatta inom offentliga sektorn. Tillväxten
av antalet jurister kommer, med nuvarande examenstal, också att bli
förhållandevis långsam på längre sikt, men för närvarande går det inte
att bedöma hur studenternas intresse för denna utbildning i praktiken
kommer att påverka utvecklingen av examina.

Vad gäller antalet utbildade från universitetens och högskolornas kor-
tare utbildningsprogram gör jag följande bedömning. För flertalet av
dessa utbildningsområden kommer troligen de examenstal som kan för-
väntas med dagens kapacitetsnivåer och utbildningsinriktningar att väl
tillgodose arbetsmarknadens efterfrågan under de närmaste åren.

Vissa områden är till och med överdimensionerade. Exempelvis är
risken stor för att nuvarande utbildningskapacitet på det barn- och ung-
domspedagogiska området kommer att generera ett kraftigt överskott av

37

utbildade på arbetsmarknaden. Om dagens examenstal för vårdutbil-
dade från den kommunala högskolan bibehålls kan detta likaledes med-
föra övertalighet på arbetsmarknaden. Jag skall strax redovisa mina för-
slag till åtgärder för dessa båda utbildningsområden, samt mina förslag
till preciserade examenstal för grundskollärar-, gymnasielärar-, tandlä-
kar- och läkarutbildningarna (avsnitt 4.3 och 4.4).

Inriktning av antalet examinerade på längre sikt

Den här beskrivna internationella och nationella utvecklingen av kom-
petensnivåer och utbildningsinriktningar leder enligt min mening fram
till följande slutsatser.

För att förbättra Sveriges möjligheter att hävda sig väl i den interna-
tionella konkurrensen, för att tillgodose forskningens behov av en bred
rekryteringsbas, för att säkra tillgången på välutbildad arbetskraft i
svensk industri och för att säkra kvaliteten också inom andra samhälls-
sektorer måste den högre utbildningen byggas ut. Strävan skall vara att
Sverige skall ha en minst lika stor andel av varje ungdomsgrupp i högre
utbildning som i jämförbara länder. De kvalitetsmässiga brister som i
dag finns måste dessutom avhjälpas.

En sådan ambition innebär att antalet examinerade från längre uni-
versitets- och högskoleutbildningar måste öka. En förstärkning av de
tekniska och naturvetenskapliga områdena är särskilt viktig.

Samtidigt som jag betonar betydelsen av en fortsatt utbyggnad av den
högre utbildningen är det angeläget att understryka de hinder som finns
för att snabbt realisera dessa planer. Lärare, lokaler och utrustning mås-
te finnas till hands för att säkerställa kvaliteten. I alla dessa hänseenden
finns i dag tydliga brister.

Särskilt gäller detta tillgången på disputerade lärare. Regeringen har
åtskilliga gånger slagit fast att akademisk utbildning skall förmedlas av
lärare med egen vetenskaplig utbildning. När tyngdpunkten i den högre
utbildningen nu förskjuts i riktning mot längre utbildningar accentue-
ras detta krav. Regeringens strävan att öka antalet disputerade har ett
nära samband med ambitionerna inom grundutbildningen.

Antalet examinerade från längre utbildningsprogram vid statliga uni-
versitet och högskolor kan uppskattas till strax under 14 000 budgetåret
1991/92. För perioden 1993/94 - 1995/96 räknar jag med en ökning till i
genomsnitt drygt 17 000 per år. Denna bedömning för kommande tre-
årsperiod har också fastställts i utbildningsuppdragen för respektive uni-
versitet och högskola. Mot slutet av 1990-talet bör examenstalen kunna
bli ännu högre. Målsättningen bör vara att det budgetåret 1998/99 exa-
mineras åtminstone 20 000 och helst 25 000 från minst treåriga utbild-
ningsprogram vid statliga universitet och högskolor. Därtill kommer
examinerade från minst treåriga utbildningar vid kommunala högsko-
lor.

Den här beskrivna ökningen av antalet examinerade nödvändiggör
vissa förändringar i fördelningen av antalet platser mellan olika utbild-
ningsområden och inriktningar. Dessutom kan genomströmningen för-

Prop. 1992/93:169

38

bättras inom flera av de längre utbildningarna. Min bedömning är att
det är möjligt att öka genomströmningen fram till sekelskiftet inom de
längre utbildningsprogrammen med i genomsnitt minst 10 procent jäm-
fört med 1980-talet. Denna ambition har varit en av utgångspunkterna
vid fastställande av preciserade examenstal för några av utbildningarna
inom ramen för utbildningsuppdragen till universiteten och högskolor-
na.

Den inriktning vad gäller examenstalen fram till sekelskiftet som jag
just föreslagit, behöver kompletteras med bedömningar av villkoren för
en fortsatt utbyggnad i det längre perspektivet. Detta är idag svårt att gö-
ra. Av den anledningen avser jag att initiera studier i syfte att bedöma
vilka kompetensförstärkningar som är nödvändiga på längre sikt, samt
hur dessa kan tillgodoses. Jag avser att återkomma med en redovisning
av dessa frågor i början av 1994.

I detta sammanhang aktualiseras också frågan om den kontinuerliga
kompetensuppbyggnad som är nödvändig för många också efter genom-
gången grundutbildning. Behov av detta liksom formerna och finansie-
ringen av denna verksamhet behöver studeras vidare, inte minst i sam-
verkan med näringslivet. Även på detta område avser jag att initiera stu-
dier och återkomma nästa år.

Den fortbildning som i dag bedrivs vid universitet och högskolor är
viktig. Jag förutsätter att en fortsatt kvalificerad fortbildningsverksamhet
kommer att bedrivas under kommande treårsperiod inom ramen för de
medel som jag strax kommer att föreslå för grundutbildningen vid res-
pektive universitet och högskola.

Samspelet med gymnasieskolan

Mål och ambitioner för utbildningsområdet blir med nödvändighet
långsiktiga och övergripande. Det handlar i grunden om vilken kun-
skapsinvestering enskilda individer vill satsa på. För en elev i grund- el-
ler gymnasieskolan handlar det om att lägga en grund för en yrkeskar-
riär och en yrkesverksamhet mer än trettio år in på nästa århundrade.

De möjligheter att expandera de längre utbildningarna vid universitet
och högskolor, som jag föreslår, kräver att antalet som slutför gymnasie-
skolans studieförberedande program ökar. Den nuvarande fördelningen
av elever i gymnasieskolan leder till att avgångskullarna från gymnasies-
kolans naturvetenskapliga och tekniska program (NT) kommer att
minska under 1990-talet. Därför är det av största vikt att försöka öka in-
tresset för dessa ämnesområden. Det måste ske redan bland grundsko-
lans elever.

Ovanstående ambitioner för den högre utbildningen kräver att ande-
len av en årskull som väljer en utbildning inom gymnasieskolans natur-
vetenskapliga program, inklusive studieförberedande teknisk utbild-
ning, ökar från i dag strax under 20 procent till omkring 25 procent i
slutet av 1990-talet. Det har föranlett regeringen att planera för ett sär-
skilt program med syfte att under 1993 sprida information om såväl den

Prop. 1992/93:169

39

nya gymnasieskolans möjligheter som att i övrigt främja intresset för na-
turvetenskaplig och teknisk utbildning.

Jag vill till slut understryka den betydelse som näringslivet har när
det gäller att ge ungdomar rätt signaler om utbildningens värde. Företa-
gens redovisade behov av mer avancerad arbetskraft måste också mot-
svaras av en benägenhet att anställa dem som skaffat sig en gedigen ut-
bildning.

Inför kommande konjukturförbättring borde det vara av stor vikt för
företagen att så snabbt som möjligt anställa välutbildade personer, vilka
snart kan komma att bli undertaliga på arbetsmarknaden. En sådan re-
aktion från näringslivets sida ger i sin tur en signal till ungdomarna om
att det lönar sig att studera teknik, naturvetenskap och andra ämnen,
som näringslivet efterfrågar, men som för närvarande har lägre popula-
ritet bland skolans elever än vad som är önskvärt. Flertalet av de elever
som en gång valt en viss utbildningsväg brukar inte byta bana. Ett
snabbt ökat intresse för de naturvetenskapliga och tekniska utbildnings-
områdena i gymnasieskolan förbättrar därför möjligheterna att också
uppnå en snabbare ökning av examinationen från de högre utbildningar
som näringslivet efterfrågar.

4.2 Civilingenjörs- och ingenjörsutbildningarna

Kompetensbehov

Svensk industri har historiskt gynnats av ett kvalificerat tekniskt kun-
nande som bland annat resulterat i en internationellt framgångsrik tek-
nikutveckling och en rad avancerade uppfinningar. Detta har bidragit
till att ge Sverige en ledande ställning på världsmarknaden inom flera
områden. Idag är vi - bl.a. på grund av otillräckliga satsningar på högre
utbildning under 1970- och 80-talen - på väg att halka efter. I arbetet
med att försöka vända utvecklingen har civilingenjörsutbildningen en
central betydelse.

Internationellt sett har Sverige, enligt vad jag tidigare redovisat, en be-
tydligt lägre andel civilingenjörer inom tillverkningsindustrin än vad
som är fallet i flera av de länder som svensk industri konkurrerar med
på världsmarknaden.

Ingenjörsvetenskapsakademins (IVA) analys av ingenjörsbehovet inför
2000-talet pekade på att en gynnsam ekonomisk tillväxt, där Sverige
spelar en aktiv roll på den internationella marknaden, skulle som ett
minimum kräva en fördubbling av antalet yrkesverksamma civilingen-
jörer omkring år 2010 jämfört med 1990 års nivå. Det motsvarar en år-
lig tillväxt på cirka 4 procent. IVA presenterade också andra scenarier
som kräver en ännu kraftigare tillväxt.

För att klara en ambitionsnivå av den storlek IVA diskuterar krävs en
betydande expansion av civilingenjörsutbildningarna. En tillväxt av an-
talet civilingenjörer med 4 procent förutsätter att antalet årligen exami-
nerade ökar med minst cirka 50 procent från omkring år 1995.

Prop. 1992/93:169

40

Ungefär en tredjedel av denna expansion skulle kunna åstadkommas
om genomströmningen förbättras från cirka 70 procent till cirka 80
procent. En tredjedel kommer att uppnås genom den kapacitetsökning
som redan har skett vid de tekniska högskolorna fram till budgetåret
1992/93. Resten av expansionsbehovet förutsätter en utökning med cir-
ka 350 examinerade civilingenjörer per år mot slutet av 1990-talet. Det
kräver kapacitetsökningar redan budgetåret 1993/94 som är något högre
än de ambitioner som universitet och högskolor redovisar i de fördjupa-
de anslagsframställningarna.

I den senaste långtidsutredningen (LU-92) görs bedömningar som lik-
nar IVA:s. I utredningens tillväxtscenario växer efterfrågan på ingenjö-
rer från universitet och högskolor samt utbildade från teknisk gymnasi-
al utbildning förvånansvärt lite, medan behovet av civilingenjörer blir
mycket stort. Fram till år 2004 kommer universiteten och högskolorna
att behöva examinera drygt 20 000 fler civilingenjörer än vad en fram-
skrivning av nuvarande förhållande skulle ge. Detta skulle kräva ett till-
skott på nästan 1 500 examina per år.

En försiktigare bedömning gjordes av SCB i en prognos som presente-
rades för två år sedan. Med det antal nybörjarplatser som då fastställts
för de tekniska institutionerna och vid "varierande grad av hög tillväxt
av antalet sysselsatta inom olika branscher" bedömdes tillgången på ci-
vilingenjörer ligga ungefär sju procentenheter för lågt år 2005. Detta be-
tyder att kapacitetsnivån skulle behöva öka från budgetåret 1993/94,
men något mindre än vad IVA och LU-92 anger.

Precisering av antalet examinerade för perioden 1993/94-1995/96

De prognoser som här redovisats pekar alla på en ökad efterfrågan av
personer med civilingenjörsutbildning. Mot denna bakgrund och i en-
lighet med vad jag inledningsvis anfört är det angeläget att en utökning
av utbildningskapaciteten genomförs redan fr.o.m. budgetåret 1993/94. I
huvudsak bygger jag mina förslag i det följande på den bedömning IVA
gjort. Även andra studier pekar i samma riktning.

Min bedömning är att det är viktigt att stimulera flera att genomgå
teknisk utbildning. I ett läge då antalet studenter vid universitet och
högskolor ökar kraftigt är det angeläget att sådana prioriteringar görs
som leder till att en större andel av platserna används för detta syfte.
Särskilt betydelsefullt är det att öka andelen civilingenjörer. Jag kom-
mer nu att ange närmare hur jag anser att denna förstärkning kan ge-
nomföras.

Den tvååriga ingenjörsutbildningen har sedan budgetåret 1989/90 be-
drivits inom universitets- och högskoleväsendet som försöksverksamhet.
En kraftig utbyggnad skall enligt de tidigare planerna vara genomförd i
och med budgetåret 1993/94. Flera av de berörda universiteten och hög-
skolorna uttrycker stor tveksamhet när det gäller att fullfölja utbygg-
nadsprogrammet. Långtidsutredningen (LU-92) har som redan nämnts
förordat återhållsamhet. Enligt IVA:s bedömning bör denna utbyggnad
inte fullföljas. En fortsatt utbyggnad skulle innebära att vi redan vid se-

Prop. 1992/93:169

41

kelskiftet skulle ha fler högskoleutbildade ingenjörer och tekniker än
civilingenjörer på den svenska arbetsmarknaden. Därtill kommer det att
finnas en ganska stor grupp äldre gymnasieingenjörer i förvärvsaktiv ål-
der samt utbildade från den fyraåriga tekniska linjen.

Den kraftiga utbyggnaden av ingenjörsutbildningen vid universitet
och högskolor har dessutom inneburit att det varit svårt att - inom vissa
inriktningar och vid vissa högskolor - fylla platserna. Såväl examensfre-
kvensen som prestationsgraden har på sina håll varit mycket låg.

Jag förordar nu att en betydande del av den tilltänkta utbyggnaden av
ingenjörsutbildningen utnyttjas för en förstärkning av civilingenjörsut-
bildningen. Det bör ske vid de universitet och tekniska högskolor som
idag utbildar civilingenjörer. Den utbyggnad av ingenjörsutbildningen
som planeras vid dessa lärosäten bör i sin helhet omvandlas till en ut-
byggnad av civilingenjörsutbildningen. För en sådan utbyggnad finns gi-
vetvis vissa begränsningar i form av brist på lokaler, utrustning, kvalifi-
cerade lärare m.m. Universiteten och högskolorna redovisar själva i de
fördjupade anslagsframställningarna emellertid förslag till åtgärder som
delvis kan undanröja dessa hinder.

Flera av de högskolor och universitet som idag har en stor volym på
sin civilingenjörsutbildning och begränsade resurser för en utökning
har etablerat samverkan med mindre och medelstora högskolor. Så har
t.ex. Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) sedan länge ett samarbete
med Mälardalens högskola som nyligen utökats till att gälla även Mitt-
högskolan. En grupp studenter bedriver de två första årens mer grund-
läggande naturvetenskapliga studier i Västerås resp. Sundsvall och de
återstående 2,5 årens mer tekniskt inriktade studierna vid KTH. Liknan-
de arrangemang finns mellan bl.a. Chalmers tekniska högskola och
Högskolan i Karlstad samt mellan Universitetet i Linköping och Hög-
skolan i Örebro och Mälardalens högskola. Erfarenheterna av detta
samarbete är goda.

Jag finner denna möjlighet till en utökad civilingenjörsutbildning va-
ra en väl fungerande lösning. Det är önskvärt och nödvändigt att det
ovannämnda samarbetet utvidgas till att gälla fler platser och fler uni-
versitet och högskolor.

Med en uppläggning av den utbyggda civilingenjörsutbildningen av
detta slag läggs ansvaret sålunda på universitet och högskolor som redan
idag ansvarar för civilingenjörsutbildningen. Det bör säkerställa såväl
kvalitetskraven som kraven på geografisk spridning.

En ökning av civilingenjörer bör även kunna åstadkommas genom
höjd examensfrekvens. Flera högskolor och universitet har i de fördju-
pade anslagsframställningarna redovisat sina ambitioner att under den
kommande budgetperioden öka antalet examinerade civilingenjörer. Jag
ser med tillfredsställelse på denna viljeinriktning.

Enligt universitetens och högskolornas egna förslag bör en del av ut-
byggnadskapaciteten för ingenjörsutbildningen användas för en förläng-
ning av denna med ett år.

Prop. 1992/93:169

42

Regeringen har i samband med sitt beslut om en ny examensordning Prop. 1992/93:169
inte velat ta ställning för en förlängning av ingenjörsutbildningen. Be-
hov av ingenjörer med 80-poängsutbildning finns. Ett påbyggnadsår bör
emellertid i flera avseenden kunna stärka vissa av dessa ingenjörers
konkurrenskraft på arbetsmarknaden.

Även om utbyggnaden av ingenjörsutbildningen på detta sätt kan
komma att begränsas vill jag betona vikten av att ingenjörer utbildas vid
universitet och högskolor, och att denna verksamhet permanentas
fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag vill i detta sammanhang dessutom ta till-
fället i akt att understryka vad riksdagen tidigare uttalat (bet.
1990/91 :UbU 12, rskr. 1990/91:355) att lokalisering av utbildning utanför
högskoleorterna är de berörda universitetens och högskolornas eget an-
svar.

Inom den nuvarande organisationen har försöksverksamhet med för-
kortad utbildning till civilingenjör för studenter som genomgått ingen-
jörsutbildning bedrivits vid vissa universitet och högskolor. Inom ra-
men för det nya decentraliserade systemet kommer sådan utbildning att
kunna anordnas i den utsträckning som universitet och högskolor med
rätt att utfärda civilingenjörsexamen själva bestämmer. Jag ser detta som
ytterligare ett sätt att öka antalet examinerade civilingenjörer.

Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till den förstärkning av vis-
sa mindre högskolor som jag senare kommer att föreslå (avsnitt 4.6) och
som innebär att det som återstår av den planerade utbyggnaden av in-
genjörsutbildningen vid Mälardalens högskola och Högskolorna i Fa-
lun/Borlänge, Gävle/Sandviken, Halmstad, Karlskrona/Ronneby och
Skövde genomförs.

En avgörande aspekt som rör de tekniska utbildningarna vid universi-
tet och högskolor gäller rekryteringen. Om inte dagens tendenser att
färre personer genomgår teknisk eller naturvetenskaplig utbildning i
gymnasieskolan bryts kommer expansionen av universitet och högsko-
lor på sikt att innebära brist på sökande till bl.a. civilingenjörsutbild-
ningarna.

Den kompletterande förutbildning (det s.k. basåret) som ges vid vissa
universitet och högskolor under innevarande budgetår kommer som jag
ser det att kunna förbättra tillgången på naturvetenskapligt utbildade till
de tekniska utbildningarna inom universitet och högskolor. Erfarenhe-
terna från denna utbildningsform förefaller att i allt väsentligt vara go-
da. Den innebär att personer som genomgått i första hand samhällsve-
tenskaplig och ekonomisk utbildning i gymnasieskolan har beretts möj-
lighet att under ett år i regi av ett universitet eller en högskola bedriva
kompletterande naturvetenskapliga studier för att skaffa sig behörighet
till teknisk högskoleutbildning. Detta har även fungerat som en attrak-
tiv möjlighet för ungdomar att tänka om ifråga om utbildnings- och yr-
kesval. Inte minst har fler kvinnor därigenom valt att satsa på teknisk
utbildning. Berörda universitet och högskolor bör därför ha rätt att
fortsättningsvis bedriva sådan utbildning inom ramen för sina utbild-

43

ningsuppdrag. Regeringen avser att senare återkomma till frågan om
basårsplatser för kommande år.

Jag kommer att noga följa verksamheten i den nu pågående komplet-
terande förutbildningen.

Jag vill här erinra om vad jag anfört i min anmälan till proposition
1992/93:100 bil. 9 och i föreliggande proposition om vikten av att för-
bättra rekryteringen till de tekniska högskolorna. Regeringen kommer
under året att initiera ett brett program för att främja intresset för na-
turvetenskaplig och teknisk utbildning alltifrån grundskola till universi-
tet och högskolor.

Min bedömning är att de här redovisade åtgärderna kommer att inne-
bära att antalet examinerade civilingenjörer på sikt ökar. Målet för pe-
rioden 1993/94-1995/96 bör vara att inom befintlig kapacitet men med
ökad effektivitet examinera 9 000 civilingenjörer. Det betyder ca 1 000
fler än under innevarande budgetperiod. Inom den kommande treårs-
perioden bör universitet och högskolor inrikta sin verksamhet så att ett
betydligt högre mål för antalet examinerade civilingenjörer kan uppnås
mot slutet av 1990-talet.

För den därpå kommande treårsperioden, dvs. för budgetåren
1996/97-1998/99 då effekterna av ett flexiblare, mer decentraliserat sys-
tem får fullt genomslag räknar jag med att antalet examinerade civiling-
enjörer skall kunna uppgå till ca 11 000 vilket motsvarar en 20 procen-
tig ökning jämfört med den föregående perioden. Detta innebär att de
krav på en fördubbling av antalet yrkesverksamma civilingenjörer som
IVA ställt då skulle ha uppnåtts.

Jag är medveten om att detta ställer mycket stora krav på de universi-
tet och högskolor som idag bedriver civilingenjörsutbildning. Emeller-
tid finns inom ramen för ingenjörsutbildningen stora möjligheter till
omprioriteringar som bör tas tillvara. Inom de universitet och högsko-
lor som anordnar båda utbildningarna finns idag sammanlagt ca 6 000
årsstudieplatser inom ingenjörsutbildningarna. Erforderlig kapacitetsök-
ning för civilingenjörsutbildningen kan genom omprioriteringar väl
rymmas inom detta antal.

Fortbildning och vidareutbildning

Jag har tidigare tagit upp frågan om fortbildning och vidareutbildning
vid universitet och högskolor. Ett ökat engagemang i denna verksamhet
från de tekniska högskolornas sida kan aktivt bidra till att höja den tek-
niska kompetensen i landet. Det får dock inte innebära att den grund-
läggande utbildningen eftersätts.

Forskning och grundutbildning

Jag vill i detta sammanhang även knyta an till vad regeringen kommer
att förslå beträffande forskning inom vissa i detta sammanhang särskilt
intressanta områden. Programsatsningar som särskilt lyfts fram gäller
forskning inom fordonsteknik, flygteknik, informationsteknologi samt

Prop. 1992/93:169

44

trävaruteknisk forskning. Samtliga dessa program skall genomföras i
samverkan med respektive näringsgren. Forskningen samfinansieras av
stat och företag.

Dessa forskningsprogram ger stora möjligheter för universitet och
högskolor att profilera även grundutbildningen. Det gäller särskilt civi-
lingenjörsutbildningen. Universitetet i Linköping planerar tillsammans
med Tekniska högskolan i Stockholm en utbildning med inriktning
mot flygteknik i nära anknytning till forsknings- och utvecklingsverk-
samheten. Motsvarande satsningar görs även med inriktning på trävaru-
teknik i skogsindustrin som har starkt ökat behov av kvalificerad arbets-
kraft med en kombination av biologiska och tekniska kunskaper. Sam-
arbete inom detta område pågår i Uppsala mellan bl.a. universitetet och
Sveriges lantbruksuniversitet. Verksamhet inom detta område pågår
även vid Högskolan i Luleå.

Det bör enligt min mening vara möjligt att inrymma sådana nysats-
ningar på grundutbildningsområdet inom de omprioriteringar jag nyss
förordat.

Prop. 1992/93:169

4.3 Lärarutbildningarna

Lärarutbildningen är av central betydelse för utbildningens kvalitet i
skolan.

Jag vill särskilt framhålla de utgångspunkter som gavs i propositionen
Om lärarutbildning m.m. (prop.1991/92:75, bet.l991/92:UbU20, rskr.
1991/92:282) om att

-  lärarutbildningen är av central betydelse för att säkerställa kvalite-
ten i skolans arbete,

-  staten skall garantera skolans likvärdighet i landet,

-  staten har det slutliga ansvaret för att lärarkompetensen säkerställs.

Välutbildade lärare är en förutsättning för att kunna erbjuda en hög-
kvalitativ skola. En sådan är i sin tur en förutsättning för att studenter
med kvalificerade kunskaper skall kunna rekryteras till våra universitet
och högskolor. Skolan måste dessutom ge en sådan kompetens till ele-
verna att de klarar ett arbetsliv som ställer allt större krav på kunska-
per.

Kunskapssamhället ställer höga krav på varje enskild människas för-
måga att förstå en komplex verklighet. Det ger nya möjligheter för var
och en att berika och fördjupa sitt liv. Kunskapen utvecklar människan.
Samtidigt utvecklas kunskapen av och genom enskilda människor. För
detta växelspel skall skolan, den högre utbildningen och forskningen
skapa förutsättningar.

Frågan om lärarutbildningens utformning och lärarnas kompetens är
särskilt betydelsefull med tanke på förändringarna i skolan och inom
universitet och högskolor. En friare och mer decentraliserad skola lik-
som en högre utbildning fri från statlig detaljstyrning ställer större och
delvis nya krav på såväl lärarna som på dem som är ansvariga för lärar-
utbildningen.

45

Detta garanteras genom de allmänna mål och krav som ställts upp i Prop. 1992/93:169
högskolelagen (1992:1434) samt genom den examensordning som fast-
ställts i den nya högskoleförordningen. I förordningen regleras vilka
krav som skall vara uppfyllda för att lärarexamen skall få utfärdas samt
vilka universitet och högskolor som har rätt att utfärda olika lärarexa-
mina.

Jag vill vidare särskilt betona vad som i propositionen om lärarutbild-
ning framfördes om ökade krav på djupa ämneskunskaper. Dessa skall
kunna inhämtas på olika sätt och det skall finnas olika vägar till lärar-
yrket. Det sistnämnda anser jag vara särskilt betydelsefullt.

Examensbeskrivningarna för respektive lärarexamen anger vilka kun-
skaper och färdigheter studenten skall ha tillägnat sig för att erhålla lä-
rarexamen.

Hur utbildningen skall läggas upp - i form av fasta utbildningspro-
gram eller genom av studenterna fritt valda kombinationer av kurser -
bestämmer universiteten och högskolorna själva. Statens inflytande be-
gränsas till att, utöver examensbeskrivningarna, säkerställa att olikartade
utbildningsvägar finns tillgängliga för studenterna.

Precisering av det framtida lärarbehovet

För att trygga lärarförsörjningen bör krav ställas på universitet och hög-
skolor med avseende på antal examina vad gäller grundskollärare med
inriktning på undervisning i årskurserna 1-7 respektive 4-9 samt gym-
nasielärare.

SCB har i en rapport (SCB 1992:7) Vårt behov av lärare beräknat att
behovet av behöriga grundskollärare kommer att öka under 1990-talet.
Beräkningarna innehåller dock stor osäkerhet och utgår från flera osäk-
ra antaganden. En rad faktorer påverkar lärarutbildningens dimensio-
nering t.ex. förändringarna på skolområdet, det aktuella arbetsmark-
nadsläget som gör att allt fler lärare som varit tjänstlediga återgår till si-
na lärartjänster, pensionsavgångar, kommunernas ekonomi m.m. Det
bör vidare framhållas att SCB:s prognos är gjord utifrån den ideala si-
tuationen att alla lärare i skolan i framtiden skall vara behöriga.

Jag utgår från att tendenserna, om än inte nödvändigtvis styrkan, i
SCB:s bedömningar är riktiga. Enligt min bedömning bör därför exami-
nationen av lärare för i första hand årskurserna 1-7 ligga på en fortsatt
hög nivå. Jag har gjort mina bedömningar utifrån ambitionen att det
skall vara möjligt att ytterligare minska andelen obehöriga lärare i sko-
lan.

Sammanlagt ställs i utbildningsuppdragen krav på examination av föl-
jande antal lärare under budgetperioden 1993/94-1995/96.
Grundskollärarexamen med inriktning på undervisning i
årskurserna 1-7:       ca 6 500

årskurserna 4-9:       ca 5 000

Gymnasielärarexamen: ca 4 500

Som framgått av vad jag tidigare har nämnt beträffande inriktningen
fram till sekelskiftet bedömer jag att rekryteringsbehovet av lärare kom-

46

mer att öka. Mot slutet av 1990-talet beräknar jag att examinationen be-
höver öka med mellan 15 och 20 procent. Examinationen av lärare
med inriktning på undervisning i årskurserna 1-7 kommer sannolikt
att behöva minska i slutet av seklet samtidigt som examinationen av lä-
rare med inriktning på årskurserna 4-9 kommer att behöva öka. Däref-
ter kan en betydande ökning av behovet av gymnasielärare förutses. För
att skolornas behov av behöriga lärare skall kunna tillgodoses är det
nödvändigt att högskolornas planering sker med dessa förutsättningar.
Det är vidare angeläget att utrymme finns för särskilda åtgärder t.ex. för
utbildning av icke behöriga lärare.

Vad gäller olika ämneskombinationer och inriktningar i examina bör
följande gälla. Med utgångspunkt från största möjliga valfrihet för stu-
denten ankommer det på respektive universitet och högskola att efter
samråd med avnämarna - Statens skolverk samt i förekommande fall
med näringslivets branschorganisationer - att besluta om dimensione-
ringen för olika fördjupningar och specialiseringar.

Prop. 1992/93:169

Barn- och ungdomspedagogiska utbildningar

Dimensionering

Förskollärarutbildning om 50, 80 eller 100 poäng, beroende på förkun-
skaper, ges vid de flesta universitet och högskolor i landet. Det är en av
de största utbildningarna och omfattar f.n. närmare en tredjedel av
samtliga nybörjarplatser för lärarutbildningarna dvs. cirka 3 500. Fri-
tidspedagogutbildning, 50-100 poäng ges också på de flesta orter. Anta-
let nybörjarplatser är f.n. cirka 1 100.

Jag kommer senare (i avsnitt 4.6) att förorda en relativt stor nerdrag-
ning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna i landet. Jag vill
här närmare motivera detta.

Under 1980-talet fanns ett omfattande behov av förskollärare med an-
ledning av den stora utbyggnaden av barnomsorgen. Det fanns också ett
utbildningsbehov inom barnomsorgen då andelen utbildade förskollära-
re var relativt liten. Utbildningskapaciteten ökades därför kraftigt under
perioden för att möta dessa utbildningsbehov. Med dagens efterfrågan
kommer behovet av nya utbildade att bli mera normalt. Det gäller nu
att ersätta personal som går i pension eller väljer andra yrken. Det är
därför inte motiverat att upprätthålla nuvarande höga utbildningskapa-
citet.

Enligt SCB:s analyser - Personalprognos för barnomsorgen (SCB
1992:2) - kommer arbetsmarknadens behov av nyexaminerade förskol-
lärare och fritidspedagoger att minska under hela återstoden av 1990-ta-
let. Redan idag märks en ökande arbetslöshet, som inte endast kan hän-
föras till det allmänna arbetsmarknadsläget. SCB har uttryckt läget så
drastiskt, att även om dessa utbildningar skulle upphöra helt så skulle
det från år 1995 fram till år 2015 finnas betydligt fler utbildade förskol-
lärare än vad som behövs inom barnomsorgen. Med dagens examenstal
kommer övertalighetsproblemet att förvärras fram till sekelskiftet -

47

även vid full utbyggnad av barnomsorgen. Enligt SCB:s beräkningar
skulle övertaligheten vid denna tidpunkt vara åtminstone 25 000 för-
skollärare och fritidspedagoger.

Slutsatsen att förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna är kraf-
tigt överdimensionerade har bekräftats i den budgetdialog som förts
med universitet och högskolor i samband med budgetarbetet.

Jag har som utgångspunkter vid min bedömning av behovet av ner-
dragningar haft att barn- och ungdomspedagogisk utbildning skall kun-
na erbjudas i hela landet och att utbildningsvolymen på varje ort som
har rätt att utfärda sådan examen skall vara av ändamålsenlig storlek
bl.a. med hänsyn till studiegruppernas storlek.

Förlängning av den barn- och ungdomspedagogiska utbildningen

Den långt gångna decentraliseringen i kommunerna vad gäller budget-
och personalansvar ställer nya krav på förskollärare och fritidspedago-
ger. Vidare ställer det på många håll fördjupade samarbetet mellan för-
skola och skola ökade krav på ämneskunskaper.

Den barn- och ungdomspedagogiska utbildningen bör därför enligt
min mening förlängas för att skapa utrymme för sådana fördjupade
kunskaper som jag nu givit exempel på.

En förlängning skulle innebära en harmonisering med övriga nordis-
ka länder samt med vissa andra europeiska länder.

Det bör slutligen framhållas att bättre utbildad personal ökar möjlig-
heterna för en effektivisering av verksamheten.

Min avsikt är att återkomma till regeringen med förslag till föränd-
ring i den nya högskoleförordningen så att den barn- och ungdomspe-
dagogiska utbildningen omfattar 120 poäng. De nu antagna genomgår
en utbildning som omfattar 100 poäng. I mån av resurser bör de kunna
erbjudad en förlängning av utbildningen om 20 poäng.

4.4 Medicin- och vårdutbildningarna

Vårdutbildningarna, särskilt läkarutbildningen, tillhör de områden där
en viss central bedömning även i framtiden är ofrånkomlig. Jag skall i
det följande redovisa några särskilda frågor inom detta område.

Tandteknikerutbildningen

I förra årets budgetproposition (prop. 91/92:100, bilaga 9, bet.
1991/92:UbU14, rskr. 1991/92:242) föreslog jag att utbildning till tand-
tekniker skulle inrättas vid de högskolor som har tandläkarutbildning.
Den dimensionering som då föreslogs var 20 platser vardera vid Karo-
linska institutet och vid Universitetet i Göteborg samt 16 platser vid
Universiteten i Lund och Umeå. Den nya examensordning som kom-
mer att träda i kraft den 1 juli 1993 innehåller inte någon särskild exa-
men för tandtekniker. De universitet och högskolor som berörs kom-

Prop. 1992/93:169

48

mer istället att ge t.ex. högskoleexamen inriktad på tandteknik om 120
poäng.

Vid min beräkning av resurserna för Karolinska institutet och Uni-
versiteten i Lund, Göteborg och Umeå för den kommande treårsperio-
den har jag tagit hänsyn till att denna nya utbildning kommer att starta
enligt planerna. Den ersättning som är beräknad för tandteknikerutbild-
ningen är densamma som för tandläkarutbildningen.

Optikerutbildning

Inför arbetet med regeringens proposition Växa med kunskap - om
gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85) utreddes
bl.a. hur gymnasieskolans specialkurser skulle infogas i den nya ut-
bildningsstruktur som planerades. I propositionen föreslog sedan reger-
ingen att dessa kurser skulle avvecklas och att motsvarande utbildningar
skulle anordnas antingen inom de föreslagna nya gymnasieprogram-
men, inom komvux eller vid universitet och högskolor. Avgörande för
valet mellan dessa alternativ borde vara respektive utbildnings innehåll
och syfte. Chefen för Utbildningsdepartementet avsåg att återkomma
med förslag beträffande sådan utbildning som borde föras till universitet
och högskolor (s. 93). Riksdagen lämnade regeringens förslag utan in-
vändning (bet. 1990/91:UbU 16, rskr. 1990/91:356).

Vid sin behandling av denna fråga tog riksdagen även ställning till
motioner vari föreslogs att den optikerutbildning som nu anordnas som
specialkurs i gymnasieskolan fortsättningsvis bör föras till högskolesys-
temet.

Riksdagen gav därvid, i enlighet med utbildningsutskottets förslag, re-
geringen till känna att det är angeläget att denna mycket diskuterade ut-
bildningsfråga nu får sin lösning (bet. 1990/91:UbU 16 s. 48).

Den nuvarande utbildningen till optiker är förlagd till Stockholm och
Motala och har en total dimensionering om 64 intagningsplatser, varav
merparten i Stockholm.

Utbildningen är uppdelad i tre steg som med en praktiktid om två år
totalt sträcker sig över en femårsperiod. Den avslutas med en särskild
legitimationskurs.

Jag föreslår att den nya högskoleutbildningen till optiker blir treårig
och ger behörighet för legitimation. Utbildningen bör därför avslutas
med en yrkesexamen benämnd optikerexamen.

Både Karolinska institutet och Universitetet i Linköping har inkom-
mit med begäran om att få anordna denna utbildning. För Linköpings
del förutsätts en flyttning från Motala till Linköping. Eftersom en så
stor del av utbildningen redan bedrivs i Stockholm förordar jag att Ka-
rolinska institutet får i uppdrag att anordna denna utbildning. För att
Karolinska institutet skall få tid för planering av den nya utbildningen
förordar jag att den startar först budgetåret 1994/95. Under en över-
gångsperiod bör de studerande som genomgått utbildningen i gymnasie-
skolan ges möjlighet att genomgå den särskilda legitimationskursen. Det

Prop. 1992/93:169

49

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

ankommer på Karolinska institutet att inom ramen för sitt utbildnings-
uppdrag anordna sådan utbildning.

Läkarutbildningen - precisering av antalet examinerade

Antalet nybörjarplatser på läkarutbildningen har sedan 1990 ökat från
855 till 925 innevarande budgetår. Frågan om en ytterligare ökning vid
Universitetet i Umeå har aktualiserats av bl. a. samverkansnämnden för
de fyra nordligaste landstingen mot bakgrund av svårigheterna att rekry-
tera läkare till stora delar av Norrlands inland.

Behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas
mot en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbets-
kraft i olika delar av landet. Samtidigt som läkartjänster är vakanta i
Norrlands inland har ett visst överskott av läkare börjat skönjas främst i
storstadsregionerna.

Jag har erfarit att statsrådet Könberg har för avsikt att låta utarbeta en
långsiktig prognos i sådan tid att hänsyn till denna kan tas i nästa års
budgetproposition. Jag är därför nu inte beredd att föreslå en ökning
av läkarutbildningen vid Universitetet i Umeå.

Med det nya systemet för resurstilldelning till universiteten och hög-
skolorna som jag har redogjort för tidigare kommer dimensionerings-
stymingen från statsmakterna att uttryckas i termer av antal avlagda ex-
mina. När det gäller läkarexamen anser jag att en ökning av antalet av-
lagda examina bör kunna ske inom ramen för befintliga medel.

Den genomströmning som nu redovisas från högskolorna är i genom-
snitt 80 procnt av dem som antagits. Jag har i de uppdrag som nu ges
till universitet och högskolor med läkarutbildning räknat med en exa-
mensfrekvens på i genomsnitt 88 procent. En sådan förbättrad exa-
mensfrekvens bör naturligtvis vara möjlig att uppnå också för läkarut-
bildningen i Umeå.

I anslagsframställningarna har flera universitet och Karolinska institu-
tet föreslagit att läkarutbildningen skall förlängas med en termin. De
skäl som redovisas för en sådan förlängning är att utbildningen idag är
alltför kompakt och att universiteten redan förlängt terminerna utöver
de 20 poäng som är riktlinjen för all utbildning.

Enligt min mening är det inte acceptabelt att förlänga den utbildning
som redan nu är den längsta av alla akademiska utbildningar.

Den sammanlagda utbildningstiden till legitimation är mycket lång i
Sverige, närmare 7,5 år. Lösningen på läkarutbildningens problem bör
vara en bättre samordning mellan olika ämnen i utbildningen och av-
vägning mellan vad som skall ingå i grundutbildningen som universitet
och högskolor ansvarar för och vad som skall ingå i den fortsatta utbild-
ningen inom ramen för allmäntjänstgöringen.

De problem som redovisas för läkarutbildningen behandlades redan i
den utredning om läkarutbildningen som genomfördes 1982 av dåva-
rande Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) tillsammans med be-
rörda universitet och högskolor och huvudmännen för hälso- och sjuk-
vården (En förnyad läkarutbildning, UHÄ-rapport 1982:16). De förslag

Prop. 1992/93:169

50

som fördes fram i utredningen har endast delvis genomförts, även om
de flesta universitet redovisar pågående förnyelsearbete i denna rikt-
ning. En utvärdering av läkarutbildningen bör nu göras av Kanslersäm-
betet tillsammans med berörda universitet och högskolor.

Tandläkarutbildningen - precisering av antalet examinerade

Tandläkarutbildningens dimensionering minskade drastiskt under 1980-
talet från 500 nybörjarplatser per år till 260 i slutet av perioden. Samti-
digt med denna nedskärning minskade antalet sökande till utbildning-
en. Därefter har efterfrågan på utbildningen ökat igen och en viss ut-
byggnad ägde rum genom att tandläkarutbildningen vid Lunds universi-
tetet återupptogs budgetåret 1990/91.

Som en följd av svårigheterna att fylla antalet platser sjönk genom-
strömningen på utbildningen vissa budgetår ända ner till 50 procent.
Beräkningar av tillgång på tandläkare har varit mycket osäkra på grund
av detta förhållande.

Vid en allmän bedömning av behovet av tandläkare finns det också
flera osäkra faktorer att ta hänsyn till som den förbättrade tandhälsan
hos befolkningen samt arbetsfördelningen mellan tandläkare och andra
personalgrupper i tandvården, främst tandhygienister. Den nuvarande
dimensioneringen av tandläkarutbildningen och en examinationsfre-
kvens på omkring 70 procent innebär att det kommer att examineras
omkring 560 tandläkare under den kommande treårsperioden. Enligt
bedömningar från både Landstingsförbundet och Sveriges Tandläkare-
förbund är detta en något högre examination än vad arbetsmarknaden
kan komma att efterfråga.

Landstingsförbundet har i en skrivelse den 28 januari 1993 hemställt
att en översyn görs av tandläkarutbildningens dimensionering ställd i
relation till tandvårdsresursernas fördelning i sin helhet, så att bästa
möjliga tandhälsa kan nås på det mest kostnadseffektiva sättet.

Som underlag för sin skrivelse pekar förbundet på att en balans rått
mellan utbud och efterfrågan på personal inom tandvården i landet un-
der de senaste fyra åren men att personalsituationen förändrats på ett
påtagligt sätt under hösten 1992. Kraftiga nedskärningar främst av anta-
let tandläkare och tandsköterskor inom folktandvården planeras. För-
bundet hänvisar till den utredning av tandvårdsförsäkringen som pågår
och som syftar till att ge en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna i
riket men att det faktum att tandläkartätheten varierar över landet inte
behöver betyda att det finns för få tandläkare vare sig i tandläkarglesa
områden eller i landet som helhet.

Även utformningen av tandvårdstaxan påverkar efterfrågan på tand-
vård. Ett nytt förslag till ersättningssystem inom tandvården avses före-
ligga under mars 1993. Ett nytt ersättningssystem avses träda i kraft den
1 januari 1994.

Jag kan konstatera att det finns en stor osäkerhet i bedömningen av
det framtida behovet av tandläkare, bl.a. på grund av läget på arbets-
marknaden. Mot denna bakgrund anser jag att den utökning av antalet

Prop. 1992/93:169

51

platser som gjordes vid Karolinska institutet under innevarande budget-
år inte bör permanentas. Jag har vidare erfarit att statsrådet Könberg
har för avsikt att föreslå regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
göra en förnyad bedömning av behovet av tandläkare när utformningen
av det nya ersättningssystemet har klarnat.

Landstingsförbundet har i sin skrivelse den 28 januari 1993 även
hemställt att en översyn snarast genomförs av AT-perioden i tandläkar-
utbildningen avseende dess längd, innehåll och finansiering. Förbundet
anför som bakgrund att det under det senaste året har blivit allt svårare
att erhålla det antal AT-platser som svarar mot behoven till följd av dels
den allt svårare ekonomiska situationen, dels det bristande patientun-
derlaget. Dessutom ifrågasätts det framtida behovet av tandläkare.

Jag har vidare erfarit att statsrådet Könberg avser ta initiativ till att lå-
ta utreda AT-tjänstgöringens längd, organisation, innehåll och finansie-
ring.

Huvudmannaskapet för den tandvårdande verksamheten i anslutning till
tandläkarutbildningen

Riksdagen beslöt (prop. 1978/79:41, bet. 1978/79:UbU 23, rskr.
1978/79:205) i samband med reformeringen av tandläkarutbildningen
1979 att den tandvårdande verksamheten i anslutning till tandläkarut-
bildning och odontologisk forskning skall föras över till kommunalt/
landstingskommunalt huvudmannaskap.

Efter förhandlingar nåddes senare uppgörelser med Västerbottens läns
landsting och Göteborgs kommun om förändrat huvudmannaskap.

Budgetåret 1990/91 återupptogs tandläkarutbildningen vid Lunds uni-
versitet. I juni 1990 tillkallade regeringen en särskild sakkunnig med
uppdrag att företräda staten i förhandlingar med Malmö kommun om
förändrat huvudmannaskap för tandvårdsverksamheten vid Lunds uni-
versitetet. Senare samma år utsträcktes uppdraget till ytterligare uppgif-
ter, bl.a. att förhandla med Stockholm läns landsting om huvudmannas-
kapet för tandvården i anslutning till tandläkarutbildningen vid Karo-
linska institutet.

Det visade sig att det inte gick att nå en uppgörelse inom de ekonomi-
ska ramar som låg i uppdraget. Jag anser därför att den tandvårdande
verksamheten vid Lunds universitet och Karolinska institutet även fort-
sättningsvis ska ha statligt huvudmannaskap. Jag kommer senare under
anslagen till Karolinska institutet och Lunds universitet att beräkna sär-
skilda medel för denna verksamhet.

Sjuksköterske- och barnmorskeutbildningen

I förra årets budgetproposition (prop. 91/92:100, bil. 9, bet.
1991/92:UbU 14, rskr. 1991/92:242) föreslogs en förlängning av dåvaran-
de hälso- och sjukvårdslinjen till 120 poäng från den 1 juli 1992. Samti-
digt föreslogs att barnmorskeutbildningen skulle förlängas till 60 poäng.
Förlängningarna finansieras med befintliga resurser och innebär inga

Prop. 1992/93:169

52

kostnadsökningar. Jag räknar med att antalet nybörjarplatser i sjukskö-
terskeutbildningen som en konsekvens av förlängningen kommer att
minska med mellan 500 och 1 000. Detta är acceptabelt med tanke på
SCB:s bedömningar av den framtida arbetsmarknaden för sjuksköters-
kor samt de fortsatta åtstramningar som är att vänta inom landstingen.

Enligt beslut av riksdagen (bet. 1991/92:UbU 14, rskr. 1991/92:242)
bemyndigades regeringen att inrätta de nya utbildningarna. Samtidigt
kommer den nuvarande hälso- och sjukvårdslinjen om 80 och 90
poäng, samt försöksutbildningen om 120 och 130 poäng att avvecklas.

Eftersom linjesystemet upphör anges utbildningens omfattning och
inriktning i respektive examensordning. Utbildningarna leder fram till
sjuksköterske- respektive barnmorskeexamen. Examensrätt ges till de
vårdhögskolor som tidigare anordnat utbildningarna.

Sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningen

I förra årets budgetproposition föreslogs en förlängning av dåvarande
rehabiliteringslinjen till 120 poäng från den 1 juli 1992. Förlängningen
finansieras med befintliga resurser och innebär inga kostnadsökningar.

Eftersom linjesystemet upphör anges utbildningens omfattning och
inriktning i respektive examensordning. Utbildningarna leder fram till
sjukgymnast- respektive arbetsterapeutexamen. Examensrätt ges till de
universitet och högskolor som tidigare anordnat utbildningarna.

Sociala omsorgsutbildningen

Riksdagen beslutade med anledning av förra årets budgetproposition
om förlängningar av arbetsterapeut- sjukgymnast- tandhygienist- och
sjuksköterskeutbildningen. Den enda yrkesexamen bland de medellånga
vårdutbildningarna vars omfattning inte förändrades var den sociala
omsorgsutbildningen.

Denna utbildning har i huvudsak omfattat 80 poäng, med undantag
av den socialpedagogiska inriktningen som omfattar 100 poäng. För-
söksverksamhet med en förlängning till 100 poäng genom en samman-
slagning av inriktningarna mot äldre- och handikappomsorg och psy-
kiskt utvecklingsstörda har bedrivits sedan 1986 på nio orter.

Den sociala omsorgsverksamheten, i synnerhet äldre- och handikapp-
omsorgen, behöver personal med högskoleutbildning av god kvalitet.
Det kräver en omfattning på utbildningen som ger möjlighet till fördju-
pade kunskaper inom karaktärsämnet social omsorg. Regeringen har
därför i högskoleförordningens bilaga 3 angivit att social omsorgsex-
amen som helhet bör omfatta minst 100 poäng.

Kommunförbundet har bedömt att efterfrågan på personal med denna
typ av utbildning kommer att minska de närmaste åren. Jag räknar där-
för med att antalet nybörjarplatser kommer att minska med ca 100. Det
innebär dock att en önskvärd ytterligare förlängning av utbildningen
kan finansieras inom ramarna för de resurser vårdhögskolorna tilldelas
i dag.

Prop. 1992/93:169

53

För att ytterligare få utrymme för den födjupning i ämnet jag tidigare Prop. 1992/93:169
förespråkat anser jag att social omsorgsexamen som helhet bör omfatta

120 poäng för de studenter som antas fr.o.m. budgetåret 1994/95. Efter-
som de som antagits till den nuvarande linjen måste få fullfölja sina stu-
dier i planerad omfattning uppstår behov av finansiering först 1997. Det
är emellertid ingenting som hindrar att berörda vårdhögskolor inom ra-
men för sina resurser erbjuder studenter en motsvarande tillvalskurs.
Jag avser även att återkomma med förslag till förändringar i den nya
högskoleförordningen så att social omsorgsutbildning förlängs till 120
poäng.

Övriga medellånga vårdutbildningar

Under 1989/90 års riksmöte väcktes en rad motioner med yrkanden om
förlängningar av flera av de medellånga vårdutbildningarna. Riksdagen
uttalade att regeringen skulle företa en samlad översyn av de medel-
långa vårdutbildningarnas längd m.m. (bet. 1989/90:UbU21, rskr.
1989/90:232). Regeringen uppdrog åt UHÄ att genomföra översynen.
Uppdraget rapporterades den 15 november 1991.

Avveckling av linjesystemet har väsentligt ökat den lokala flexibilite-
ten för att möta kraven på förändring inom de olika utbildningarna. Li-
kaså har regeringens möjligheter att bestämma över utbildningarnas
omfattning begränsats till de utbildningar som avslutas med yrkesexa-
men. Detta har medfört att flera av förslagen i översynen inte längre är
aktuella. Ett exempel är förslaget att förlänga laboratorieassistentutbild-
ningen.

I den nya decentraliserade högskolan kan utbildningens omfattning
beslutas lokalt och examina kan inordnas inom ramen för generella
examina. Finansiering av sådana förlängningar får då ske inom ramen
för de resurser vårdhögskolan tilldelats genom lokala omprioriteringar
eller genom resurstillskott från landstingen.

Huvudmannaskapet för vårdhögskolorna

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om huvudman-
naskapet för vårdhögskolorna och därvid uttalat att principiella skäl ta-
lar för ett statligt huvudmannaskap. När frågan behandlades av 1991 års
riksmöte (bet. 1990/91:UbU12) var det riksdagens mening att tiden var
mogen för en ny utredning om huvudmannaskapet. I första hand borde
de ekonomiska aspekterna fokuseras. Riksdagen gav regeringen sin me-
ning till känna vad utbildningsutskottet anfört.

Efter bemyndigande av regeringen den 2 april 1992 tillkallade jag en
särskild utredare, landshövding Anita Bråkenhielm, med uppdrag att
undersöka möjligheterna att överföra vårdhögskolorna till statligt hu-
vudmannaskap och därvid redovisa alternativa förslag till organisatori-
ska lösningar (dir. 1992:43). Förslag från utredaren har just avlämnats
och kommer att remissbehandlas under våren 1993. Jag räknar med att

54

kunna återkomma med förslag i frågan i anslutning till nästa års bud-
getproposition.

4.5 Distansutbildning

Distansutbildning har en lång tradition i Sverige. Exempelvis togs kor-
respondensundervisning i bruk redan under 1800-talet. Inom högre ut-
bildning nådde distansundervisningen en mer betydande omfattning
först i slutet av 1960-talet. De flesta universitet och högskolor erbjuder i
dag utbildningar per distans med varierande omfattning och utveck-
lingsinsats. Kurserna är utformade för att svara mot utbildningsbehov
både hos individen och i samhället och är planerade så att de ger möj-
lighet till studier utan hinder beroende på bostadsort, arbets- eller fa-
miljeförhållanden.

Framväxten av distansöverbryggande teknik i form av persondatorer,
telefax, interaktiv video och bildtelefon skapar nya möjligheter för dis-
tansutbildningen. Studenter kan få väsentligt förbättrad tillgång till un-
dervisning på valfri tid och plats. För att dessa nya möjligheter skall
öppnas krävs dock en relativt omfattande utveckling av kurser och an-
passning av tekniken till distansundervisningens behov.

Sverige är ett stort, men glest befolkat land. Redan härigenom förelig-
ger goda motiv för en satsning på utbildning per distans inom den hög-
re utbildningen, främst som ett instrument för det efterhand ökande be-
hovet av fortbildning och vidareutbildning, men även för att tillgodose
utbildningsbehov för individer som av något skäl har begränsad geogra-
fisk rörlighet. Även om en betydande geografisk spridning av utbild-
ningsutbudet har skett sedan slutet av 1970-talet kan dessa behov i
praktiken aldrig tillgodoses helt genom utbildningsplatser i konventio-
nell högre utbildning. Distansutbildning torde vara ett av de viktigaste
instrumenten för att åstadkomma en förbättrad tillgång i tid och rum
till utbildning.

En väl utvecklad distansutbildning är ett kostnadseffektivt sätt att nå
många studenter. Det kommer framgent att finnas behov av såväl den
lokalt och regionalt genomförda distansutbildningen i liten skala som
av den mer storskaliga och rikstäckande. Fortbildning och vidareutbild-
ning för ingenjörer och lärare är exempel på områden som kan lämpa
sig för den storskaliga distansutbildningen.

Någon mer omfattande och systematisk ansträngning från statsmakter-
nas sida att öka distansundervisningen - kvalitativt och kvantitativt -
har, med undantag för riksdagens beslut om vissa resursförstärkningar
till Universitetet i Umeå 1989, inte ägt rum.

Internationellt förekommer distansutbildning i en skala och på en ut-
vecklingsnivå som väsentligt överstiger vad Sverige kan erbjuda, t.ex. i
Storbritannien, Nederländerna, Australien och Kanada. En särskild sats-
ning aviseras inom EG:s ram.

Behovet av en utökning av distansutbildningen har påtalats i olika
sammanhang. En särskild utredning har i januari 1992 avgivit en för-

Prop. 1992/93:169

55

studie om distansundervisning (Ds 1992:3) Långt borta och mycket nä-
ra. I rapporten framhålls principen att varje universitet och högskola
själv skall svara för ett ändamålsenligt utbud av utbildning per distans,
men att en viss ansvars- och rollfördelning mellan universitet och hög-
skolor bör komma till stånd. Man framhåller vidare att det är angeläget
att effektiva former skapas för samarbete och kunskapsutbyte samt att
forskning och utvecklingsarbete på området behöver stärkas.

I Högskoleutredningens betänkande (SOU 1992:1) Frihet Ansvar
Kompetens redovisades vissa slutsatser och förslag avseende högre ut-
bildning per distans, vilka pekade på att effektiviteten i distansutbild-
ningen kunde öka genom samordnad metodutveckling och ökad sam-
verkan mellan de olika utbildningsanordnarna. Utredningen framhåller
att den svenska småskaliga modellen har vissa nackdelar, som borde
kunna avhjälpas genom ökad samverkan och viss specialisering univer-
siteten och högskolorna emellan.

Utredningen anser att samordningen bör grundas på ämnesbaserad
ansvarsfördelning mellan universiteten och högskolorna och att ett na-
tionellt samordningsorgan för distansutbildning bör övervägas.

Regeringen uppdrog i april 1992 åt Universiteten i Linköping och
Umeå att i samarbete och efter samråd med övriga berörda universitet
och högskolor göra en samlad bedömning av distansutbildningen och
redovisa förslag till åtgärder för ett effektivt utnyttjande av resurserna
för utveckling och genomförande av distansutbildning inom högre ut-
bildning.

Universiteten redovisade i september 1992 uppdraget i en rapport
med titeln Svenska Distansrådet - ett förslag till organisation av distans-
utbildningen inom högskolan från en arbetsgrupp vid Linköpings och
Umeå universitet.

Arbetsgruppen föreslår upprättandet av ett distansråd, en nätverksor-
ganisation för de universitet och högskolor som i samarbete vill utveck-
la svensk distansutbildning. Förslaget tar sin utgångspunkt i den små-
skaliga modellen och bygger vidare på den kunskap, tradition och erfa-
renhet som finns inom den högre utbildningens område. Gruppens för-
slag är att organisationen kallas Svenska Distansrådet. Verksamheten
skall enligt gruppens förslag ledas av en nationellt sammansatt styrelse
med ett till styrelsen knutet sekretariat. Sekretariatet föreslås ha två ar-
betsställen, ett i Linköping och ett i Umeå.

Företrädare för de i nätverket ingående universiteten och högskolorna
skall utgöra Svenska Distansrådets Representantskap. I detta föreslås
även Utbildningsradion, Grundutbildningsrådet och Svenska Riksorga-
nisationen för Distansundervisning (SVERD) ingå.

Svenska Distansrådet skall enligt förslaget organisatoriskt ses som en
arbetsenhet, gemensam för universiteten i Linköping och Umeå, med
en styrelse bestående av sju personer, nominerade av representantskapet
och utsedda av Universiteten i Linköping och Umeå gemensamt.

Styrelsen föreslås få en treårig mandatperiod och som huvuduppgifter
att diskutera frågor av policynatur, fastställa budget samt bedöma pro-

Prop. 1992/93:169

56

jektförslag och fördela utvecklingsmedel för distansutbildning. För
verkställigheten skall det föreslagna sekretariatet svara.

Vidare föreslås att grupper av experter och rådgivande grupper för
olika ändamål knyts till nätverket.

Enligt förslaget bör det nationella samordningsorganet erhålla anslag
för sin verksamhet direkt från Utbildningsdepartementet. Medel har be-
räknats för utvecklingsarbete, genomförande av test av utvecklade di-
stanskurser, behovsanalyser, seminarier, utvärdering, rapporter, infor-
mation och dokumentation, internationella kontakter samt det föreslag-
na kansliet.

Enligt en tentativ beräkning har resurserna, för att kunna möta såväl
det växande behovet av fortbildning och vidareutbildning genom di-
stansutbildning, som de utvecklingskostnader och kostnader för kompe-
tensuppbyggnad som förknippas därmed beräknats ligga runt 30 miljo-
ner kronor årligen under de tre första verksamhetsåren.

Det nya nationella organet föreslås inrättas den 1 juli 1993. Nätverket
föreslås verka under en sexårig försöksperiod för att sedan utvärderas av
en fristående utvärderare. Därefter föreslås slutlig ställning böra tas till
verksamhetsformer, kostnader och organisation.

Under försöksperiodens första år prioriteras kompetensuppbyggnad i
form av lärarfortbildning, utbildning av instructural designers, redaktö-
rer m.m. Därefter skall kursutvecklingsprojekt ges ökad prioritet.

Jag har gjort den bedömningen att en organisation enligt förslaget
skulle betinga stora resurser för förberedelse för utvecklingsarbete, me-
dan verksamhetsaspekterna åsidosätts. Enligt min mening bör inrikt-
ningen inom distansutbildningen i stället vara en strävan efter ökad vo-
lym och möjlighet att nå ett större antal studenter på kort sikt. Detta
kan uppnås bl.a. genom framtagande av läromedel för större student-
grupper än vad som nu är fallet.

Jag finner att det sammantaget föreligger ett mycket väl dokumenterat
behov av insatser på distansutbildningens område för att etablera denna
verksamhetsform och ge den goda utvecklingsmöjligheter. Enligt vad
jag har erfarit kommer den särskilde utredare, som svarar för Utred-
ningen om effektivare vuxenutbildning, att senare under våren 1993 fö-
reslå inrättande av ett institut för distansutbildning.

Mot bakgrund av vad jag har redovisat är jag inte nu beredd att fram-
lägga ett detaljerat förslag till förändrad organisation av distansutbild-
ningen inom den högre utbildningens område. Jag förordar dock en
förstärkning av distansutbildningen och avser att återkomma med för-
slag angående formerna för denna. I avvaktan på förslag från den sär-
skilde utredaren och med avsikten att inhämta redovisning från univer-
sitet och högskolor, som är intresserade av att delta i utvecklingen av di-
stansutbildningen, har jag beräknat medel för distansutbildningsända-
mål under anslaget D 42. Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

Prop. 1992/93:169

57

4.6 Utbildningsstrukturen

Lokala omprioriteringar

Samtliga universitet och högskolor har till regeringen inkommit med
fördjupade anslagsframställningar. Dessa innehåller bl.a. redovisning
och värdering av uppnådda resultat. Till dessa redovisningar återkom-
mer jag under min anmälan av anslagen till respektive universitet eller
högskola. Regeringen har på detta sätt fått ett nytt och intressant under-
lag för sina ställningstaganden. I ett universitets- och högskolesystem
där resurserna fördelas efter kvalitet och uppnådda prestationer kom-
mer stora krav att ställas på resultatredovisning och resulatanalys i års-
redovisningarna och i den fördjupade prövningen.

Anslagsframställningarna från universitet och högskolor innehåller vi-
dare en omfattande redovisning av nya initiativ på utbildningsområdet,
som i många fall är motiverade och angelägna.

I de fall dessa förslag gäller en spridning av rätten att utfärda examina,
utöver vad som angivits i den nyligen utfärdade högskoleförordningen,
återkommer jag i det följande.

I de flesta fall kan emellertid de föreslagna nya utbildningsinitiativen
väl rymmas inom den examensrätt som tillkommer det berörda univer-
sitetet eller högskolan enligt högskoleförordningen. Därigenom reduce-
ras frågan till om förslaget ryms inom de resurser som regering och
riksdag anvisar eller om förslaget kräver ett tillskott av medel för att
kunna realiseras.

Jag vill nu i korthet redovisa min inställning till denna typ av frågor.
Genom de beslut om utbyggnad av den högre utbildningen, som rege-
ring och riksdag fattat, har sedan 1991 betydande nya resurser tillförts
den högre utbildningen. Det nya planeringssystemet ger universiteten
och högskolorna vidsträckta befogenheter när det gäller att besluta hur
de växande resurserna skall användas.

Mot denna bakgrund förefaller det mig som ett uttryck för onödig
centralstyrning om regeringen skulle ta ställning för eller emot merpar-
ten av de förslag som framförts. Endast i undantagsfall, när en ny ut-
bildning kräver betydande resurstillskott för att komma till stånd eller
då en ny utbildning innebär långsiktiga och omfattande bindningar av
ekonomisk natur, bör regering och riksdag pröva frågor av denna typ.

Min slutsats är alltså att de nya ansvarsprinciperna inom högskoleom-
rådet inte bara medför en rätt för universiteten och högskolorna att be-
sluta om utbildningsutbudet utan också en skyldighet att genom en
ständigt pågående omprioriteringsprocess förnya och utveckla den ut-
bildning som erbjuds.

Jag anser vidare att, med några få undantag som jag återkommer till
under respektive anslag, de förslag i detta avseende som framförts måste
ställas mot redan existerade utbildningsutbud och att universiteten och
högskolorna själva måste avgöra vad som bör rymmas inom ramen för
redan befintliga och tillkommande resurser.

Prop. 1992/93:169

58

Omprioriteringar på nationell nivå

Jag övergår nu till frågan om vissa erforderliga omprioriteringar på na-
tionell nivå. Dessa omprioriteringar tar sin utgångspunkt i de utveck-
lingstendenser jag nyss redovisat.

De föreslagna omprioriteringarna utgår från de fördjupade anslags-
framställningarna. Det utbildningsuppdrag, som avses komma att gälla
för respektive universitet eller högskola, har dessutom ingående disku-
terats i budgetdialogen mellan utbildningsdepartementet och företrädare
för universiteten och högskolorna.

Jag har nyss framhållit att utbildningsstrukturen i huvudsak skall ut-
formas genom beslut av respektive universitet eller högskola. Det är sär-
skilt viktigt att de mindre och medelstora högskolorna, som inte kan ha
universitetens mera heltäckande bredd i utbudet, utformar ett optimalt
utbildningsutbud som anpassas till de egna förutsättningarna för kom-
petensuppbyggnad och efterfrågan från studenter och omgivande arbets-
liv. Jag vill dock framhålla vikten av att högskolorna har en betydande
bredd för att kunna tillgodose studenternas krav på närhet till utbild-
ning.

Detta utesluter emellertid inte att det i vissa fall kan krävas nationella
beslut för att möjliggöra de nödvändiga förändringarna.

Jag vill nu, mot bakgrund av vad jag tidigare anfört, ange fyra förhål-
landen som jag anser särskilt betydelsefulla för detta arbete.

★ Jämfört med de flesta av våra konkurrentländer återfinns en myck-
et hög andel av våra studenter på korta utbildningar. Andelen studenter
på långa utbildningar måste öka för att vi skall kunna hävda oss i inter-
nationell konkurrens.

★ På samma sätt måste utbildningar med inriktning mot den privata
sektorn och näringslivet förstärkas. Särskilt vid de mindre och medel-
stora högskolorna är utbildningsutbudet i alltför stor utsträckning kon-
centrerat på den offentliga sektorns behov. För att kunna spela en roll i
näringslivets utveckling bör åtminstone vissa av dessa högskolor, vilka
genom sin lokalisering finns på orter där näringslivets struktur ger
gynnsamma förutsättningar, få en delvis ny roll genom att de inriktas i
huvudsak mot behov inom industri, handel och serviceverksamhet. Jag
utgår härvid också från en bedömning av vilka högskolor som nu har
ett utbildningsutbud som lämpar sig för en förändring i denna riktning.
De högskolor som jag bedömer har de bästa förutsättningarna för en så-
dan utveckling är Högskolorna i Falun/Borlänge, Halmstad, Gäv-
le/Sandviken, Karlskrona/Ronneby och Skövde samt Mälardalens hög-
skola.

★ När det gäller den tekniska utbildningen vid universiteten och
högskolorna har jag nyss när jag talade om den högre utbildningens
omfattning kunnat konstatera att en betydande enighet finns om att ci-
vilingenjörsutbildningen måste byggas ut och att utbyggnaden av den
nya ingenjörsutbildningen bör bromsas upp.

Prop. 1992/93:169

59

★ Det kraftigt minskade behovet av förskollärare och fritidspedagoger
gör det naturligt att genom centrala beslut genomföra en drastisk
minskning av kapaciteten för sådan utbildning. Sker inte detta hotar ar-
betslöshet för stora grupper. En nedskärning med vad som motsvarar ca
25 procent av nuvarande kapacitet bör ske.

Mitt sammanvägda ställningstagande till dessa förhållanden är följan-
de.

De högskolor som jag nyss nämnt bör tillföras betydande resurser
inom områdena ekonomi, teknik, språk och ADB för att uppnå de av
mig tidigare skisserade nya inriktningen och för att kunna erbjuda stu-
denterna en större volym längre utbildningar. Även vid Högskolorna i
Luleå och i Trollhättan/Uddevalla finns behov av en utbyggnad av ut-
bildningskapaciteten inom dessa områden. De av mig förordade för-
stärkningarna omfattar resurser under planeringsperioden för helårsstu-
denter och därmed sammanhängande helårsprestationer enligt nedan-
stående sammanställning.

Högskola                     Ökning av antalet

helårsstudenter

Prop. 1992/93:169

Falun/Borlänge

360

Gävle/Sandviken

490

Halmstad

690

Karlskrona/Ronneby

200

Luleå

36

Skövde

200

Trollhättan/Uddevalla

200

Mälardalen

940

Det finns - som jag tidigare visat - ett behov av en begränsad utvidg-
ning av utbildningen av grundskollärare och gymnasielärare. Jag har
därför under planeringsperioden beräknat resurser för helårsstudenter
och motsvarande antal helårsprestationer inom undervisningsområdet
för Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (60), Universiteten i Gö-
teborg (24) och Lund (24) samt för högskolorna i Karlstad (12) och
Örebro (16) för en sådan utbyggnad. Även för Högskolan i Jönköping
har jag beräknat vissa resurser för en större volym inom lärarutbild-
ningsområdet.

De universitet och högskolor som har rätt att utfärda civilingenjörs-
examen tillförs vissa resurser för utbyggd utbildning inom det tekniska
området. Dessa resurser bör framför allt användas för en utbyggnad av
civilingenjörsutbildningen. Det bör därigenom, som jag nyss framhållit,
vara möjligt att i nästa treåriga planeringsperiod ge avsevärt högre pla-
neringsmål för civilingenjörsexamen.

Högskolorna i Falun/Borlänge, Gävle/Sandviken, Halmstad, Karlskro-
na/Ronneby och Skövde samt Mälardalens högskola tillförs resurser
motsvarande den tidigare planerade utbyggnaden av ingenjörsutbild-

60

ningen. Dessa resurser kan användas för fördjupad utbildning inom det Prop. 1992/93:169
tekniska området. Vid övriga berörda högskolor begränsas det planerade
utbyggnaden med ca 50 procent.

Förskollärar - och fritidspedagogutbildningarna minskas med en vo-
lym som motsvarar knappt 2 700 helårsstudenter under planeringspe-
rioden. Den förlängning av dessa utbildningar som jag tidigare redovisat
medför å andra sidan att berörda universitet och högskolor tillförs re-
surser som motsvarar ytterligare knappt 1 100 helårsstudenter mot slu-
tet av planeringsperioden. Vissa högskolor tillförs dessutom en ökad ut-
bildningsvolym totalt inom nu aktuellt område för att skapa en god
miljö för den nya och förlängda utbildningen.

Förändringarna fördelar sig enligt nedanstående sammanställning.

Förändring av
antalet helårsstudenter

Universitet
eller högskola

Uppsala

30

Lund

-87

Göteborg

-123

Linköping

60

Umeå

75

Borås

120

Falun/Borlänge

-345

Gävle/Sandviken

-255

Halmstad

-375

Jönköping

-90

Kalmar

165

Karlstad

105

Kristianstad

174

Luleå

48

HLS

-289

T rollhättanUddevalla

30

Växjö

90

Örebro

-90

Mitthögskolan

75

Mälardalen

-510

Detta innebär att ifrågavarande utbildning helt läggs ned vid Högsko-
lorna i Falun/Borlänge och Halmstad samt vid Mälardalens högskola.
Någon examensrätt inom området kommer därför inte längre att behö-
vas vid dessa högskolor. Jag avser återkomma med de förändringar i
högskoleförordningen som blir nödvändiga. De som redan antagits till
utbildningen i den gamla studieorganisationen kommer att kunna exa-
mineras med stöd av övergångsbestämmelserna i högskoleförordningen.

61

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

6. ta del av vad jag har anfört beträffande den tandvårdande
verksamheten i anslutning till tandläkarutbildningen vid Karo-
linska Institutet och Lunds Universitet (avsnitt 4.4.),

7. ta del av vad jag har anfört om den långsiktiga inriktningen
av utbildningen vid universitet och högskolor (avsnitt 4).

5 Högre konstnärlig utbildning

5.1 Inledning

Högre konstnärlig utbildning är idag förlagd till åtta konstnärliga hög-
skolor i Stockholm. I övriga delar av landet är utbildningen förlagd till
Lunds universitet, Universiteten i Göteborg och Umeå samt till Högsko-
lan i Luleå. Högskolorna i Stockholm är Danshögskolan, Dramatiska
Institutet, Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations-
och reklamutbildning (GI/IHR), Konstfack (tidigare benämnd Konst-
fackskolan), Konsthögskolan, Musikhögskolan i Stockholm, Operahög-
skolan i Stockholm och Teaterhögskolan i Stockholm.

Efter bemyndigande av regeringen den 13 september 1990 tillkallades
en särskild utredare, professor Gunilla Lagerbielke, med uppdrag att se
över den konstnärliga utbildningen i högskolan (dir. 1990:55). Utreda-
ren överlämnade betänkandet Konstnärlig högskoleutbildning (SOU
1992:12) i mars 1992.

En sammanfattning av utredningens förslag, en förteckning över re-
missinstanserna jämte en sammanfattning av remissvaren bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Den högre konstnärliga utbildningen i det nya universitets- och
högskolesystemet

Beslut har nu fattats om genomgripande förändringar för den högre ut-
bildningen. Dessa förändringar innebär bl.a. att universitet och högsko-
lor får större självständighet och blir mer oberoende av beslut av reger-
ing och riksdag vad gäller utbildningsutbud, antagning av studenter, in-
stitutionell organisation, disposition av resurser m.m. Detta gäller själv-
fallet också den högre konstnärliga utbildningen.

Uppdraget till den särskilda utredaren utformades i enlighet med de
förutsättningar som gällde när utredningen beslutades. Utredarens för-
slag angående utbildningslinjer och deras mål, inriktning, poängtal, di-
mensionering och lokalisering är därför inte i alla delar direkt använd-
bara i dagens situation.

Detta innebär på intet sätt att innehållet i betänkandet saknar aktuali-
tet. Betänkandet tar upp många aktuella och angelägna frågor för de
högre konstnärliga utbildningarna. Jag anser att berörda universitet och

62

högskolor bör ha utredarens förslag som en viktig utgångspunkt vid si- Prop. 1992/93:169
na ställningstaganden till framtida förändringar.

I betänkandet framförs en rad förslag till förändringar i utbildningsut-
budet, samt förslag som innebär ny lokalisering av befintliga utbildning-
ar. T.ex. föreslås att en regiutbildning skall inrättas vid Lunds universi-
tet och att inriktningen vetenskaplig fotografering på fotografutbildning-
en vid Universitetet i Göteborg skall överföras till teknisk högskola.

Den större självständigheten för universitet och högskolor vad gäller
beslut om utbildningsutbud och disposition av medel till grundutbild-
ning skall, som jag just nämnt, även gälla den högre konstnärliga utbild-
ningen. Sålunda ankommer det på respektive universitet eller högskola
att inom ramen för de tillgängliga resurserna ta ställning till de i betän-
kandet framförda förslagen.

Omprioriteringar inom ramen för nuvarande medelstilldelning kan
och bör bli aktuella. Universitet och högskolor bör således inom ramen
för examensordningen själva besluta om vilka konstnärliga utbildningar
som ska finnas, och om eventuellt redan befintliga utbildningar skall
minska i omfattning eller avvecklas. Det finns också luckor i utbild-
ningsutbudet inom den högre konstnärliga utbildningen, som man lo-
kalt kommer att kunna fatta beslut om att fylla. Den av Universitetet i
Göteborg föreslagna utbildningen för musikalartister borde t.ex. kunna
komma till stånd inom ramen för de resurser som universitetet dispone-
rar.

Kvalitet i utbildningen

Kvalitetsaspekterna skall givetvis stå i centrum också för de högre
konstnärliga utbildningarna. Målet måste vara att studenterna lär sig be-
härska sina konstnärliga uttrycksmedel så väl att de senare kan utveckla
dem till mästerskap, och att utbildningarna erbjuder en miljö som
grundlägger och stimulerar ett konstnärligt skapande. Omsorgen om de
konstnärliga utbildningarnas kvalitet måste gå före önskemål om en
kvantitativ utbyggnad.

Kvalitetshöjningar förutsätter inte alltid ökade anslag. Att samla resur-
ser genom en koncentration av utbildningsutbudet inom ett konstnär-
ligt område till en eller ett par universitet eller högskolor eller att profi-
lera de enskilda universitetens och högskolornas utbildning kan också
bidra till att höja nivån. I utredningen redovisas en rad profileringsför-
slag. Med anledning av vad jag just anfört om universitets och högsko-
lors rätt att besluta om sitt eget utbildningsutbud finner jag inte anled-
ning att ta upp förslag om profilering av t.ex. musikerutbildningen. Jag
utgår emellertid från att berörda universitet och högskolor överväger
förslagen i sitt eget arbete.

Det finns också möjligheter till en stegvis uppläggning av de konstnär-
liga utbildningarna. En sådan etappindelning skulle många gånger kun-
na skapa en större flexibilitet för såväl studenter som universitet och
högskolor. Min bedömning är att en sådan framtida nivåindelning mås-
te växa fram inom de enskilda universiteten och högskolorna.

63

Då det gäller att tillförsäkra de konstnärliga utbildningarna en omgi- Prop. 1992/93:169
vande miljö med ett rikt och mångskiftande kulturliv, bör den högre
konstnärliga utbildningen vara lokaliserad i huvudsak till storstadsregio-
nerna.

Examina

I en bilaga till den nya högskoleförordningen återfinns examensord-
ningen där det anges vilka examina som får utfärdas, vilka krav som
skall uppfyllas för att respektive examen skall få utfärdas, samt vilka
universitet och högskolor som har rätt att utfärda de olika examina.

Fyra examina har införts för de högre konstnärliga utbildningarna,
nämligen konstnärlig högskoleexamen i dans, i konst och design, i mu-
sik samt i scen och medier. Konstnärlig högskoleexamen kan uppnås ef-
ter olika studietider, men skall omfatta minst 80 poäng. Examensord-
ningen anger med dessa examina inom vilka olika områden universitet
och högskolor har befogenhet att utfärda konstnärlig högskoleexamen.
Vid utfärdande av examensbevis kan emellertid universitet och högsko-
lor själva ange utbildningens närmare inriktning.

Behörighet

Studier vid universitet och högskolor måste bygga på goda förkunska-
per. I den nya gymnasieskolan som riksdagen beslutat om kommer alla
nationella program att vara treåriga. Varje sådant nationellt program
ger i framtiden allmän behörighet till högskoleutbildning. I betänkan-
det från den särskilda utredaren föreslås att samtliga högre konstnärliga
utbildningar skall bygga på genomgången gymnasieskola. Remissopinio-
nen tillstyrker införandet av ett sådant behörighetskrav, under förutsätt-
ning att dispens i speciella fall skall kunna ges. Behörighetskraven till
den högre konstnärliga utbildningen framgår av den nya högskoleför-
ordningen.

5.2 Stockholmsskolorna

Min bedömning: De konstnärliga högskolorna i Stockholm bör
tills vidare fortsätta som självständiga enheter. Grafiska institu-
tet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbild-
ning (GI/IHR) bör ingå i Stockholms universitet fr.o.m. den 1
juli 1994. Resurser avsätts för ett utvidgat samarbete för de
konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Utredaren: Har föreslagit en organisation med fyra självständiga hög-
skolor, nämligen Konstfack, Konsthögskolan, Scen/mediehögskolan och
Musik/dans/operahögskolan.

64

Remissinstanserna: Anser med få undantag att stockholmsskolorna
även i fortsättningen ska vara självständiga.

Skälen för min bedömning: I Stockholm är de åtta konstnärliga hög-
skolorna fristående i förhållande till universitetet. De är emellertid små,
och har en i förhållande till sin storlek stor administrativ organisation.
Dessa administrationer blir också sårbara genom att de är så små vid
t.ex. tjänstledigheter och sjukdom. Dessutom behöver de enskilda hög-
skolorna periodvis specialistkompetens i form av ekonomisk och juri-
disk expertis.

Dessa förhållanden motiverar någon form av samarbete mellan de
konstnärliga högskolorna i Stockholm. Jag har därför beräknat vissa re-
surser under anslaget D 42. Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. för ett sådant samarbete. Samarbete bevarar högskolor-
nas autonomi och ger samtidigt möjlighet att behandla gemensamma
frågor, t.ex. sådana uppgifter som kräver speciell kompetens. På grund
av remissopinionen förordar jag inte någon sammanslagning av konst-
närliga högskolor i Stockholm. Den vidgade prövningen av samarbets-
möjligheterna får visa om de syften som motiverat sammanslagningsför-
slagen kan uppnås på annat sätt, eller om det kan finnas skäl att åter-
komma till riksdagen i frågan.

År 1977 fördes Grafiska institutet och institutet för högre kommuni-
kations- och reklamutbildning (GI/IHR) in i högskolesystemet som en
av åtta konstnärliga högskolor i Stockholm, trots att utbildningen redan
då kunde anses vara snarare akademisk/vetenskaplig än praktisk/konst-
närlig. Denna inriktning har förstärkts sedan dess. Därtill har behovet
av forskning vid GI/IHR blivit mer påtagligt. Utbildningen har en na-
turlig anknytning till både humanistisk-samhällsvetenskaplig och tek-
nisk forskning och utbildning. GI/IHR kan alltså av innehållsmässiga
skäl tänkas tillhöra både Tekniska högskolan och Stockholms universi-
tet. Men med tanke på att Stockholms universitet inom sig erbjuder ett
flertal anknytningsmöjligheter vid sina fakulteter och dessutom har
journalisthögskolan som en möjlig samarbetspartner förefaller det mest
naturligt att GI/IHR blir en del av detta. Vad gäller överförandet till
Stockholms universitet avser jag att senare återkomma till formerna för
detta.

Prop. 1992/93:169

5.3 Bildkonst

Min bedömning: En utbildning i fri konst vid Lunds universitet bör
inte inrättas.

Utredaren: Har föreslagit att en utbildning i fri konst inrättas vid
Lunds universitet tidigast under budgetperioden 1996/97-1998/99.

Remissinstanserna: Det tiotal remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker utredarens förslag.

Skälen för min bedömning: Utbildning i fri konst ges vid Konsthög-
skolan och vid Universiteten i Göteborg och Umeå. Utbildningen i fri
konst vid Universitetet i Umeå tillkom så sent som 1987.

65

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

Enligt utredningen Konstnärens villkor (SOU 1990:39) är den framti- Prop. 1992/93:169
da efterfrågan på konstnärer med högre konstnärlig utbildning framför
allt beroende av sysselsättningsförändringen inom konstområdet, hur
stort utflödet från universitet och högskolor blir, och hur rekryteringen
till konstnärsyrkena från andra konstnärliga utbildningar än den högre
konstnärliga utbildningen förändras.

Försörjningssituationen för konstnärer är till stor del beroende av den
samhällsekonomiska situationen. Den stora efterfrågan på konst under
1980-talet har under början av 1990-talet sjunkit kraftigt. Med en för-
sämrad ekonomisk situation för landets kommuner följer att antalet of-
fentliga uppdrag för konstnärer minskar.

Läsåret 1985/86 utexaminerades 34 studenter. Idag utexamineras ca 50
studenter per år från utbildning i fri konst i landet. Det har också un-
der senare år blivit vanligare att yrkesverksamma bildkonstnärer har
fått sin utbildning utanför universitets- och högskolesystemet.

Det finns i dag högre utbildning i fri konst på tre orter. Att tillföra yt-
terligare en utbildning i fri konst till de redan befintliga skulle förmod-
ligen innebära att ännu fler som utexamineras från utbildningarna i fri
konst inte kan försörja sig som konstnärer.

Behovet av en ny utbildning i fri konst bör vägas mot andra, mer an-
gelägna behov inom den högre konstnärliga utbildningen. Jag anser av
ovan nämnda skäl att en utbildning i fri konst vid Lunds universitet in-
te bör inrättas.

5.4 Design

Min bedömning: Lunds universitet tillförs 1 000 000 kronor för
utveckling och etablering av en designutbildning. Konstfack till-
förs 1 500 000 kronor för att kunna undersöka förutsättningar-
na för att inrätta en utbildning i klädformgivning samt för för-
stärkningar av befintliga designutbildningar. Universitetet i Gö-
teborg och Universitetet i Umeå tillförs 1 000 000 kronor re-
spektive 500 000 kronor för förstärkningar av befintliga design-
utbildningar.

Utredaren: Har föreslagit en anslagsökning om 9 miljoner kronor för
förstärkningar av designutbildningarna.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredarens förslag. Vad beträffar utbild-
ningen i klädformgivning framhåller Konstfack att förslaget är intres-
sant, men att flera svårigheter föreligger.

Skälen för min bedömning: Design står för utformning av produkter,
framställda i stora serier oberoende av material och teknik. Betydelsen
av design som konkurrensmedel har uppmärksammats på flera håll un-
der senare år. Statens industriverk har genomfört utvecklingsprogram
för vissa branscher i vilka design utgör en väsentlig del. 1986 fick Ingen-
jörsvetenskapsakademin (IVA) i uppdrag av regeringen att göra en stu-

66

die av designens betydelse som konkurrensmedel för svensk industri. Prop. 1992/93:169
Stiftelsen Svensk Industridesign tillkom 1988.

Högre utbildning i design ges vid Konstfack samt vid Universiteten i
Göteborg och i Umeå. År 1990 anvisade riksdagen 4 miljoner kronor
för att utveckla utbildningen på designområdet. Dessa medel har förde-
lats i första hand på landets tre industridesignutbildningar. Behovet av
dessa insatser har varit stort. I ett internationellt perspektiv är de emel-
lertid inte tillräckliga.

Industridesign

Industridesign omfattar utformning och utveckling av industriellt fram-
ställda produkter. Det är av största betydelse att svensk industridesign
blir slagkraftig. En inhemsk industridesign på hög nivå är en viktig fak-
tor för svensk exportindustris framtida konkurrenskraft. Den svenska
designtraditionen har en mycket stor utvecklingspotential. Genom att
utveckla svensk industridesigns starka sidor kan dess position flyttas
fram ytterligare och dess möjligheter att hävda sig i internationell kon-
kurrens öka. De svenska utbildningarna har i många avseenden funnit
sin form. För att de skall kunna nå en hög internationell nivå är det
emellertid nödvändigt att de ges resurser för fortsatt utveckling. Utbytet
av en resursförstärkning kan förväntas bli stort.

Grafisk design

Grafisk design omfattar utformning av information och förmedling av
kunskap i ord och bild. I vårt informationssamhälle blir betydelsen av
väl utbildade grafiska designer allt större. Detta accentueras av att data-
tekniken nu öppnat möjligheter att snabbt sätta samman text och bild
till trycksaker. Förutom trycksaksutformning inbegriper grafisk design
utformning av skyltar, affischer, formgivning av böcker, utformning av
förpackningar etc. Grafisk design används också i medier som reklam-
TV och video. De grafiska designutbildningarna saknar idag tillräckliga
resurser för lärare och datorutrustning.

Utredaren föreslår en avveckling av den grafiska utbildningen vid
Universitetet i Göteborg, och att resurserna för denna skall överföras
till utbildningen i grafisk design vid samma universitet. I enlighet med
vad jag anfört om universitetens och högskolornas frihet när det gäller
utbildningsutbudet, anser jag att det bör ankomma på Universitetet i
Göteborg att besluta om en sådan omprioritering.

Textil design

Textil design och klädformgivning omfattar utformning av textilier av-
sedda för inredning respektive kläder, och utformning av såväl yrkesk-
läder som herr-, dam- och barnkläder samt mode.

Utbildningen i textil design och klädformgivning är dåligt tillgodo-
sedd och svarar inte mot de krav som ställs. En kompletterande anled-

67

ning till krisen för svensk konfektionsindustri anses vara den svaga ut-
bildningen i klädformgivning. En förbättrad utbildning i klädformgiv-
ning har sedan länge efterlysts av verksamma inom branschen. Utbild-
ningen behövs för att utveckla småskalig produktion, och är av avgö-
rande betydelse för svensk export av kläder.

Slutsatser

Mot bakgrund av detta resonemang kommer jag vid min anmälan av
anslaget D 2. Lunds universitet att föreslå att 1 000 000 kronor tillförs
Lunds universitet för utveckling och etablering av en designutbildning.
Vid min anmälan av anslaget D 30. Konstfack kommer jag att föreslå att
Konstfack tillförs 1 500 000 kronor för att kunna undersöka förutsätt-
ningarna för att inrätta en utbildning i klädformgivning, samt för för-
stärkningar av befintliga designutbildningar. För förstärkningar av be-
fintliga designutbildningar kommer jag vid min anmälan av anslaget D
3. Universitetet i Göteborg att föreslå att Universitetet i Göteborg till-
förs 1 000 000 kronor, och vid min anmälan av anslaget D 5. Universi-
tetet i Umeå att föreslå att Universitetet i Umeå tillförs 500 000 kronor.

Prop. 1992/93:169

5.5 Dans

Min bedömning: 1 000 000 kronor tillförs Danshögskolan så att
en dansarutbildning med tonvikt på fri dans kan inrättas.

Utredaren: Föreslår att en dansarutbildning omfattande 80 poäng med
tonvikt på fri dans inrättas 1994/95 för åtta studenter. Folkdansutbild-
ningen avvecklas för att frigöra resurser till dansarutbildningen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan
tillstyrker inrättandet av en dansarutbildning. Somliga anser att utbild-
ningen ska betraktats som en påbyggnadsutbildning. Flertalet instanser
avstyrker en avveckling av folkdansutbildningen.

Skälen for min bedömning: Danslivet i Sverige har det senaste decen-
niet vitaliserats. Behov av högre utbildning för dansare har uppstått ge-
nom nyskapande insatser av koreografer inom den fria dansen. De
svenska dansgrupperna står på en hög internationell nivå, men genom
bristen på utbildning i Sverige måste koreograferna i stor utsträckning
anlita utländska dansare. Det finns i Sverige ett stort behov av en kvali-
ficerad dansarutbildning med tonvikt på fri dans. Någon högre utbild-
ning i dans finns inte idag. Detta hämmar dansen som konstart. Efter
förberedande dansutbildning anställs elever idag vid balettensembler på
teatrar och får sin fortsatta utbildning där. Tonvikten ligger här på klas-
sisk balett. Denna tradition är en av orsakerna till att högre utbildning i
dans saknas.

Jag kommer vid min anmälan av anslaget DU. Danshögskolan att fö-
reslå att 1 000 000 kronor tillförs Danshögskolan så att en dansarutbild-

68

ning kan inrättas. Utbildningen bör vara inriktad mot såväl klassisk Prop. 1992/93:169
som nutida dans, med tonvikt på den senare.

5.6 Scen och medier

Min bedömning: Ansvaret för utbildning i mim överförs från
Danshögskolan till Teaterhögskolan i Stockholm.

Utredaren: Föreslår att mimutbildningen överförs från Danshögsko-
lan till Teaterhögskolan i Stockholm.

Utredaren föreslår vidare att skådespelarutbildningen vid Universite-
tet i Göteborg avvecklas och att frigjorda resurser tillförs en ny utbild-
ning för musikalartister.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredarens förslag om överförandet av
mimutbildningen.

Vad gäller avvecklingen av skådespelarutbildningen avstyrker nästan
samtliga remissinstanser utredarens förslag.

Skälen för min bedömning: Då undervisningen i mim redan idag be-
drivs i Teaterhögskolans lokaler förefaller det naturligt att utbildningen
även anordnas av Teaterhögskolan.

Vad gäller avvecklingen av skådespelarutbildningen vid Universitetet i
Göteborg hänvisar jag till vad jag anfört om universitetens och högsko-
lornas frihet när det gäller utbildningsutbudet. Det bör här ankomma
på Universitetet i Göteborg att göra en bedömning av behovet av olika
utbildningar.

5.7 Musik

Min bedömning: Stiftelsen Edsbergs musikinstitut tillförs ytterli-
gare medel.

Utredaren: Föreslår att Stiftelsen Edsbergs musikinstitut blir en del av
påbyggnadsutbildningen vid Musikhögskolan i Stockholm.

Remissinstanserna: Hälften av de åtta remissinstanser som har yttrat
sig i frågan avstyrker av organisatoriska och utbildningspolitiska skäl.
Övriga tillstyrker förslaget.

Skälen för min bedömning: Edsbergs musikinstitut har sin bakgrund i
Sveriges Radios Musikskola som bildades 1958. Den ombildades till en
fristående stiftelse med Kungl. Musikaliska Akademien, Sveriges Riksra-
dio AB och Stiftelsen rikskonserter som stiftare 1986. Regeringen fast-
ställde stadgarna samma år och skolan har nu en egen anslagspost i
statsbudgeten under anslaget D 37. Bidrag till kommunal högskoleut-
bildning m.m.

69

Edsbergs musikinstitut har för perioden 1993/94-1995/96 begärt ett Prop. 1992/93:169
betydande resurstillskott. Orsaken till detta är enligt styrelsen att det in-
te varit möjligt att inom den tilldelade medelsramen uppfylla de mål
som formulerades i stadgarna vid bildandet av Edsbergs musikinstitut.

En arbetsgrupp inom Edsbergs musikinstitut har lagt fram ett pro-
gram för Edsbergs framtid. Målet är att institutet skall bedriva instru-
mental påbyggnadsutbildning med kammarmusikalisk inriktning. Ar-
betsgruppen har föreslagit att stiftelsens namn ändras till Edsbergs kam-
marmusikinstitut.

Institutet vill därigenom skapa sig en tydligare profil, skild från musi-
kerutbildningen vid universitet och högskolor. För att kunna genomfö-
ra arbetsgruppens program krävs resurser för att inom varje ämnesom-
råde kunna knyta kvalificerade lärare till institutet. Dessa måste kunna
erbjudas en lönenivå och anställningsformer som är jämförbara med
vad som erbjuds vid musikhögskolor i våra grannländer och på konti-
nenten.

Statsmakterna har inget juridiskt ansvar för stiftelsen. Jag anser det
emellertid vara angeläget att verksamheten vid Edsbergs musikinstitut
ingår som en del i ett väl avvägt utbud av musikalisk påbyggnadsutbild-
ning i landet. Staten bör därför utöka sitt bidrag.

Jag kommer vid min anmälan av anslaget D 37. Bidrag till kommunal
högskoleutbildning m.m. att föreslå att 1 000 000 kronor tillförs Stiftel-
sen Edsbergs musikinstitut för att möjliggöra ett genomförande av det
program som Edsbergs musikinstitut har föreslagit.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

8. ta del av vad jag anfört om den högre konstnärliga utbildning-

en.

6 Övriga frågor

6.1 Organisatoriska frågor

6.1.1 Inrättande av ny högskola

Mitt förslag: Högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund
upphör den 30 juni 1993.

En ny högskola med namnet Mitthögskolan inrättas den 1 ju-
li 1993.

Resurser som motsvarar verksamheten vid Högskolorna i
Sundsvall/Härnösand och Östersund beräknas fr.o.m. budgetåret
1993/94 för Mitthögskolan.

70

Högskolestyrelsernas förslag

Styrelserna för Högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund har
hemställt hos regeringen att från den 1 juli 1993 få bilda en ny högskola
och begär att fr.o.m. budgetåret 1993/94 få ett gemensamt utbildnings-
uppdrag.

Högskolestyrelserna har föreslagit att den nya högskolan skall benäm-
nas Mitthögskolan.

Syfte och målsättning

Styrelserna framhåller att samgåendet skall baseras på en vidareutveck-
ling av de satsningar som redan gjorts på respektive ort. Profileringar
och specialiseringar skall inledningsvis bibehållas och stärkas.

Följande syften anges:

- att tillgodose ett nationellt behov av utbyggnad av högre utbildning
och forskning,

- att samordna och effektivt utnyttja resurser för högre utbildning i
regionen,

- att säkra kvaliteten i utbildningen,

- att för studenter och personal skapa en kreativ miljö som känne-
tecknas av nytänkande där flera vetenskapliga områden berörs,

- att bättre kunna tillgodose fortbildningskrav från samhället,

- att stärka den internationella anknytningen av utbildningen i re-
gionen.

En central uppgift för den nya högskolan skall vara att möta både nä-
ringslivets och den offentliga sektorns behov av högre utbildning inom
regionen. Särskilt betonas ansvaret för de regionala frågorna och inlan-
dets utbildningsbehov.

Ett samgående mellan två högskolor som kompletterar varandra inne-
bär vidare att studenterna kan erbjudas ett bredare utbud av utbildning-
ar inom olika områden, vilket också ökar förutsättningarna för att rek-
rytera motiverade studenter.

Vidare framhålls att rekryteringsbasen för lärartjänster breddas.

Benägenheten att gå vidare till högre utbildning är för närvarande låg
i regionen i jämförelse med förhållandena i Sverige som helhet. Styrel-
serna framhåller att beslutet om samgående grundar sig på övertygelsen
om att detta är det bästa sättet att tillgodose och utveckla högre utbild-
ning i regionen och därmed även övergripande nationella mål.

Verksamhetens inriktning

Verksamheten vid den nya högskolan skall genomföras som ett nätverk
med likvärdiga verksamheter i Härnösand, Sundsvall och Östersund
och baseras på starka institutioner och ett fast organiserat samarbete
mellan dem. Organisationen skall kännetecknas av långtgående decent-
ralisering och korta beslutsvägar. Organisationen skall omfatta fyra hu-

Prop. 1992/93:169

71

vudområden - naturvetenskap/teknik, samhällsvetenskap, humaniora
och lärarutbildning.

Rektor föreslås stationerad i Sundsvall och prorektor i Östersund.

För att underlätta övergången till den nya organisationen föreslås att
regeringen utser den nya styrelsen snarast under våren 1993. Den nya
styrelsen skall enligt förslaget arbeta fram ett samlat program för bud-
getperioden 1993/94-1995/96 baserat på de anslagsframställningar som
de båda högskolorna givit in till regeringen för perioden.

Skälen for mitt forslag

Jag föreslår att en ny högskola benämnd Mitthögskolan inrättas den 1
juli 1993.

Enligt min mening ger den nya högskolan en ökad slagkraft åt den
högre utbildningen i denna del av landet.

Förutsättningarna för profilering ökar genom sammanslagningen. Jag
vill i detta sammanhang erinra om den granskning som på regeringens
uppdrag genomförts avseende Högskolorna i Sundsvall/Härnösand och
Östersund i samband med förstnämnda högskolas begäran om rätt att ge
magisterexamen. Därvid har framkommit att en sådan rätt kunde ges i
flera ämnen men endast vid ett samgående mellan dessa högskolor. För
egen del anser jag att den nya högskolan skall kunna ges examensrätt
för magisterexamen.

En sammanslagning av de båda högskolorna bör kunna leda till ett ef-
fektivare resursutnyttjande.

Jag kommer senare att föreslå ett samlat utbildningsuppdrag för den
nya högskolan.

Det ankommer på regeringen att fatta beslut om de övergångsbestäm-
melser och förberedelseåtgärder som behövs.

För att genomföra organisationsförändringen bör en interimsstyrelse
snarast tillsättas. Dess uppgift bör vara att fungera som organisations-
kommitté med uppgift att leda verksamheten inför bildandet av den nya
högskolan och organisera de organ som enligt den nya högskoleförord-
ningen skall vara i inrättade fr.o.m. den 1 juli 1993 samt att utse valför-
samling och föreslå rektor.

Min avsikt är att föreslå regeringen en interimsstyrelse så snart som
möjligt så att planeringen av verksamheten för den nya högskolan kan
genomföras utan dröjsmål.

Jag kommer senare vid min anmälan av anslaget D 32. Mitthögskolan
att beräkna vissa medel för uppbyggnaden av den nya högskolan.

Prop. 1992/93:169

6.1.2 Universitets och högskolors namn m.m.

Mitt förslag: Regeringen bör i fortsättningen få bestämma vilket
namn ett universitet eller en högskola skall ha.

72

Skälen för mitt förslag: Några av universiteten och högskolorna har i Prop. 1992/93:169
sina fördjupade anslagsframställningar fört fram önskemål om namnby-
te. Här kan det till en början konstateras att riksdagen i samband med
inrättande av ett universitet eller en högskola i vissa fall har bestämt
namnet på universitetet eller högskolan. Förslagen måste alltså i sådana
fall först underställas riksdagen. Enligt min mening är detta en onödig
procedur för sådana förslag. Jag föreslår därför att namnfrågan i fortsätt-
ningen får avgöras av regeringen. Jag vill emellertid nu för riksdagens
information i korthet redogöra för min syn på de aktuella förslagen.

Universiteten i Lund och Stockholm vill benämnas Lunds universitet
respektive Stockholms universitet. Det bör, enligt min mening, vara till-
låtet för samtliga universitet att ändra ordningsföljden i namnet efter
framställning till regeringen.

Tekniska högskolan i Stockholm vill kalla sig Kungliga tekniska hög-
skolan i Stockholm och Musikhögskolan i Stockholm vill kalla sig
Kungliga musikhögskolan. Jag har inget att invända mot dessa förslag.
Det slaget av namnändringar bör emellertid förutsätta samtycke från
Hans Majestät Konungen. Högskolorna får därför återkomma med
framställan efter att sådant samtycke lämnats.

Högskolan i Luleå anser att Tekniska universitetet i Luleå vore ett
namn som markerar att högskolan är en högskola där forskningen har
viss bredd, men där tekniken dominerar. Jag anser inte att Högskolan i
Luleå för närvarande har tillräcklig bredd i sin forskning för att kunna
kalla sig universitet.

Högskolan i Eskilstuna/Västerås har föreslagit namnbyte till Mälarda-
lens högskola och Konstfackskolan vill förkorta sitt namn till Konst-
fack. Jag är beredd att ställa mig bakom dessa förslag.

Idrottshögskolan i Stockholm vill benämnas Idrottshögskolan. Detta
finner jag för min del mindre lämpligt.

Om riksdagen godkänner mitt förslag avser jag att i annat samman-
hang återkomma till regeringen med förslag till förordningsändringar
som förutsätts för namnbyte. Beträffande vissa universitet och högskolor
som jag redan nämnt och som jag återkommer till i det följande använ-
der jag de benämningar som jag vill förorda att de skall få ha.

I detta sammanhang vill jag också nämna att jag anser att Sekretariatet
för utvärdering av universitet och högskolor bör byta namn till en enk-
lare och modernare benämning. Jag avser att senare återkomma till re-
geringen med förslag att i detta avseende ändra instruktionen för sekre-
tariatet. För enkelhetens skull använder jag redan i denna proposition
benämningen Kanslersämbetet.

73

6.1.3 Åtgärder inom universitet och högskolor for studenter med
funktionshinder

Mitt förslag: Stockholms universitet skall nationellt samordna
och fördela resurser som ställts till förfogande för studenter med
funktionshinder.

För detta ändamål bör universitetet anvisas 8,9 miljoner kro-
nor.

Prop. 1992/93:169

Bakgrund: När Universitets- och högskoleämbetet avskaffades (prop.
1991/92:76, bet. 1991/92:UbU18, rskr. 195) försvann också systemet för
samordning av resurser till universitet och högskolor för studenter med
funktionshinder.

Verket för högskoleservice fick i regleringsbrevet för budgetåret
1992/93 i uppgift att sammanställa och till regeringen redovisa vilka re-
surser som under budgetåret använts för studenter med funktionshin-
der.

Skälen för mitt förslag: Antalet studenter med funktionshinder har
ökat kraftigt på senare år. Det är nödvändigt att skapa en ordning som
kan förbättra deras situation.

Universiteten och högskolorna har det fulla ansvaret för sina studen-
ter med funktionshinder. Samordningen av antagning och resurstilldel-
ning av stödet för dessa studenter är, liksom utvärderingen av verksam-
heten, idag otillräcklig.

Stora resurs- och effektivitetsvinster kan göras genom att skapa en
central samordningsfunktion. Vid Stockholms universitet studerar un-
gefår hälften av landets studenter med funktionshinder, vilket gör det
motiverat att ge universitetet i uppdrag att sköta samordningen natio-
nellt.

Jag anser att resurstilldelningen för funktionshindrade studenter in-
om högskolan bör organiseras på följande sätt. Stockholms universitet
bör ges i uppgift att samla in underlag om övriga universitets och hög-
skolors kostnader för studenter med funktionshinder och i mån av be-
hov nationellt fördela de medel som anvisas för detta ändamål genom
utbetalning till berört universitet eller högskola. Stockholms universitet
bör i sin årsredovisning redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att för-
bättra situationen för studenter med funktionshinder. Det bör ankom-
ma på universitetet att närmare besluta om hur detta arbete skall orga-
niseras.

Stockholms universitet bör tilldelas 8,9 miljoner kronor för detta än-
damål. Administrativa kostnader för samordningen får bestridas ur de
tilldelade medlen. Jag återkommer till detta vid min anmälan av ansla-
get D 4. Stockholms universitet.

74

6.2 Internationella frågor

Internationaliseringen av den högre utbildningen är lika gammal som
den högre utbildningen själv. I den nya högskolelagen som riksdagen
fattade beslut om under hösten 1992 är ett övergripande mål för utbild-
ningen att den skall främja förståelsen för andra länder och för interna-
tionella förhållanden. För ett land som Sverige är en internationaliserad
utbildning viktig också som garant för att säkra kvaliteten i utbildning-
en. Även arbetsmarknaden kommer med ett svenskt tillträde till EES-
avtalet och med ett möjligt svenskt medlemskap i EG att bli allt mer in-
ternationell. Därmed kommer de svenska utbildningarna att utsättas för
en omedelbar granskning också från andra länder.

Sverige deltar tillsammans med övriga Efta-länder i två av EG:s utby-
tesprogram inom den högre utbildningen, nämligen Comett sedan 1990
och Erasmus sedan hösten 1992. Sverige medverkar också i EG:s uni-
versitetsutbytesprogram till stöd för utvecklingen i Öst- och Centraleu-
ropa, Tempus. Regeringen har tidigare redovisat innehållet i dessa pro-
gram för riksdagen i propositionen om europeiska ekonomiska samar-
betsområdet, EES (prop. 1991/92: 170 bil. 7). I samtliga dessa program
har Sverige haft en hög aktivitet. Sverige deltar också i det nordiska
universitetsutbytesprogrammet, Nordplus, som startade 1990.

Flera universitet och högskolor har i sina anslagsframställningar redo-
visat positiva erfarenheter av internationaliseringen av utbildningen. Ett
aktivt utbyte finns på flera håll mellan universitet i olika delar av värl-
den, både bland studenter och bland lärare. För att underlätta för ut-
ländska studenter att bedriva studier i Sverige genomförs ibland kurser
på främmande språk, främst engelska. Det anordnas också särskilda
kurser i svenska språket och kurser om svensk kultur för de utländska
studenterna som kommer hit på utbytesprogram.

De problem som universitet och högskolor redovisar i samband med
internationaliseringsåtagandena är att administrationen är betungande,
särskilt när det gäller att bygga upp nya samarbetsavtal med universitet i
andra länder.

De förändrade reglerna för beviljande av studiemedel för utlandsstu-
dier har också medfört en kraftig ökning av antalet svenska studenter
som läser utomlands. Det gäller främst enstaka kurser, men allt fler stu-
denter bedriver också fortsättningsstudier eller avser att fullfölja en hel
utbildning fram till examen. Under innevarande budgetår utnyttjar om-
kring 12 500 studenter denna möjlighet till utlandsstudier, vilket inne-
bär en fördubbling under den senaste tvåårsperioden. Därutöver beräk-
nas ytterligare omkring 4 000 studenter bedriva utlandssstudier, anting-
en på eget initiativ eller inom ramen för det nordiska studentutbytes-
programmet Nordplus eller i Erasmusprogrammet.

Jag vill starkt understryka språkkunskapernas betydelse för internatio-
naliseringen. För att underlätta studentutbytet är det viktigt att kurser
vid svenska universitet och högskolor också utanför språkämnena er-
bjuds på främmande språk. Sådana kurser kan också indirekt förbättra
svenska studenters språkförståelse.

Prop. 1992/93:169

75

Det stora flertalet studenter kommer emellertid att få hela sin utbild-
ning i Sverige. För dessa är det viktigt att det finns ett internationellt
perspektiv - främst europeiskt - i hela det utbildningsutbud som pre-
senteras vid svenska universitetet och högskolor. Lärarna har här en
nyckelfunktion. För lärare som är forskare inom områden där den in-
ternationella kontakten är livlig är detta ett begränsat problem. För
andra lärare är emellertid det europeiska perspektivet ingen självklar-
het. Det finns ett stort behov av stimulansåtgärder för att förbättra de
internationella kontakterna för dessa lärare.

Under hösten 1992 inbjöds Sverige tillsammans med övriga Efta-
länder att kommentera EG-kommissionens ”Memorandum on Higher
Education in the European Community”. I det svar som överlämnades
från svenska regeringen efter remiss till alla universitet och högskolor
framhöll jag särskilt lärarnas betydelse som förmedlare av den europeis-
ka dimensionen och att det vore önskvärt att Erasmusprogrammet
stärktes i detta avseende.

Jag anser att denna uppgift är så angelägen att särskilda medel bör an-
visas redan nästa budgetår för att stödja ett internationellt lärarutbyte.
Medlen skall kunna användas för att svenska lärare skall få möjlighet
att studera och arbeta utomlands bl.a. i syfte att stärka sina språkkun-
skaper och säkra en europeisk dimension i den högre undervisningen.

Jag förordar att 15 miljoner kronor anvisas under anslaget D 41. Rå-
det för grundläggande högskoleutbildning för detta ändamål. Jag vill i
detta sammanhang nämna att det för närvarande pågår en översyn av
organisationen för olika internationella uppgifter inom utbildningsde-
partementet. Dessa medel bör också i vissa fall kunna användas för att
bygga upp nya samarbetsavtal. I de fall det blir aktuellt med individuel-
la lärarstipendier bör rådet samverka med Svenska institutet.

6.3 Examensrätt m.m.

6.3.1 Inledning

I den högskolelag (1992:1434) som nyligen antagits av riksdagen och
som träder i kraft den 1 juli 1993 ges bestämmelser om universitet och
högskolor under statligt, kommunalt eller landstingskommunalt huvud-
mannaskap, dvs. lärosäten som för enkelhetens skull kan kallas för of-
fentliga högskolor. I lagen finns bemyndigande för regeringen att utfär-
da föreskrifter om examina. Vid sidan av offentliga högskolor finns ett
antal högskoleutbildningar med enskild huvudman. Även för dessa ut-
bildningsanordnare bör det finnas vissa regler om examensrätt. Den lag-
reglering av rätten att utfärda akademiska examina som jag nu föreslår
gäller givetvis alla enskilda rättssubjekt, men har i realiteten endast in-
tresse för dem som arbetar med utbildning på akademisk nivå.

I de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga administ-
rationen, som den dåvarande regeringen redovisade i 1991 års komplet-
teringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 11:7) och som godkändes av

Prop. 1992/93:169

76

riksdagen (bet. 1990/91:UbU21, rskr. 1990/91:389), ingick bl.a. att det Prop. 1992/93:169
centralt fastställda linjesystemet skulle upphöra och ersättas med en exa-
mensordning.

Riksdagen beslutade i december 1992 att ge regeringen bemyndigande
att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer jämte påbyggnadslinjer
vid offentliga högskolor fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samtidigt antog
riksdagen ett förslag till högskolelag som bl.a. ger regeringen rätt att fö-
reskriva vilka examina som får avläggas vid högskolorna (prop.
1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103). I propositionen redo-
visade regeringen grunddragen i en examensordning. Det system som
avses ersätta den gamla, centralplanerade studieorganisationen kan i
korthet beskrivas på följande sätt.

Såvitt gäller de offentliga högskolorna föreskriver regeringen i förord-
ning vilka examina som får avläggas där. Regeringen föreskriver vidare
vilka mål och krav som, utöver vad som anges i högskolelagen, skall va-
ra uppfyllda för att en viss examen skall få utfärdas. Den nya ordningen
har till syfte att främja och upprätthålla kvalitet i utbildningen och ger
vaije högskola ett större ansvar för studieorganisationen. Genom bl.a.
de målformuleringar som ställs upp för varje examen skapas ett instru-
ment för kvalitetskontroll och rätten att utfärda en viss examen skall
kunna återkallas om utbildningen inte längre uppfyller uppställda krav
på kvalitet. Beslut om tilldelning av examensrätt skall fattas av regering-
en efter utredning och bedömning av Kanslersämbetet. Högskolorna
kommer fortlöpande att bli föremål för uppföljningar och utvärdering-
ar.

Den strategi för förändring av det svenska universitets- och högskole-
väsendet som regeringen presenterade i den nyss nämnda propositionen
och som godtogs av riksdagen (bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103)
innebär vidare att det skall skapas fasta normer för relationerna mellan
staten och sådana fristående högskolor som utfärdar angivna examina.
Erkännandet av enskilda utbildningsanordnare som fristående högsko-
lor skall således i princip ske i två kategorier, nämligen de som får rätt
att utfärda nu ifrågavarande examina samt de som förutom examensrät-
ten också får statsbidrag. Någon omedelbar koppling mellan examens-
rätt och statsbidrag förutses inte, men rätt att utfärda examen skall en-
ligt vad som anförs i den nämnda propositionen vara en förutsättning
för att ge studenterna vid utbildningen studiestöd. Regeringen skall be-
sluta om examensrätt efter utredning och bedömning av Kanslersämbe-
tet. I avtal mellan staten och högskolorna skall olika villkor och skyl-
digheter mellan parterna sedan regleras.

Utbildningsutskottet underströk det angelägna i att det skapas fasta
och entydiga relationer mellan staten och fristående universitet och
högskolor, men förutsatte att regeringen skulle återkomma med närma-
re redovisning av vilka de fasta och entydiga reglerna avses vara, t.ex.
när det gäller kriterier för examensrätt och skillnaden mellan dessa och
kriterierna för statsbidrag.

77

I den nyss nämnda propositionen omnämner regeringen att den som
en ytterligare del i strategin att förändra det svenska universitets- och
högskoleväsendet prövar de praktiska och principiella frågorna för att
överföra vissa statliga universitet och högskolor till privaträttslig form.
En sådan form är att skapa universitetsstiftelser.

Lagrådet

Inom Utbildningsdepartementet har utarbetats ett förslag till lag om till-
stånd att utfärda vissa examina. Regeringen beslutade den 28 januari
1993 att överlämna förslaget för lagrådets yttrande. Lagrådsremissens
lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Lagrådet har yttrat sig över förslaget och därvid underkastat lagtexten
en redaktionell bearbetning men i övrigt lämnat förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

Jag har följt lagrådets förslag. Med anledning av mitt tidigare redovisa-
de ställningstagande till frågan om namnbyte för Sekretariatet för utvär-
dering av universitet och högskolor (avsnitt 6.1.2) har ändringar emel-
lertid gjorts i 6 och 7 §§ samt i övergångsbestämmelserna punkten 3.
Dessutom har jag i 8 § fört över uppgiften att förelägga vite från Kans-
lersämbetet till regeringen. Därutöver har förändringar gjorts i det re-
mitterade lagförslagets övergångsbestämmelser innebärande dels i punk-
ten 2 att årtalet 1998 ändrats till 1999, dels att punkten 3 d strukits.

6.3.2 Allmänt om syftet med den föreslagna lagstiftningen om
examensrätt

Den principiella grund för en reglering av förhållandena mellan staten
och de fristående högskolorna som har angivits i prop. 1992/93:1 Uni-
versitet och högskolor - frihet för kvalitet, går i sin tur tillbaka på det
system med examensrätt som nu införs för de offentliga högskolorna. I
detta system anger regeringen, som nyss nämnts, för varje universitet
och högskola vilka examina, av dem som tas upp i examensordningen
eller andra regeringsföreskrifter, som resp, lärosäte får utfärda. Systemet
syftar, som jag också förut påpekat, till att få en fortlöpande kvalitets-
kontroll av lärosätena och skall bidra till att det finns garantier för att
en given examen kvalitetsmässigt håller måttet, oavsett var den utfärdas.

Med denna ordning till skydd för kvaliteten i de examina som sålun-
da författningsregleras är det inte rimligt att examina med samma be-
nämningar fritt får utfärdas av utbildningsanordnare som inte direkt
omfattas av regeringens föreskrifter för de offentliga högskolorna. För
att få utfärda de examina som nu är i fråga bör alltid krävas att utbild-
ningen håller en viss kvalitet, oavsett vem som är utbildningsanordnare.
Att de examina som upptas i examensordningen eller i andra föreskrif-
ter av regeringen bör skyddas på detta sätt framstår enligt min mening
sålunda som en logisk följd av ansträngningarna att garantera kvaliteten
i sådana examina.

Prop. 1992/93:169

78

Detta strider inte mot uppfattningen att det främsta medlet att upp-
rätthålla utbildningens kvalitet är den konkurrens som i framtiden i
större utsträckning kommer att råda mellan olika utbildningsanordna-
re. Större valmöjligheter för studenterna, kombinerat med att ekonomi-
ska resurser följer studenten i det nya resurstilldelningssystemet, skapar
ett starkare intresse hos universitet och högskolor att tillgodose studen-
ternas önskan om en god utbildning. Konkurrensen skapar ett föränd-
ringstryck som främjar nytänkande och kvalitet. Den lagstiftning som
jag nu föreslår är att se som ett bidrag till att få konkurrens på god kva-
litativ nivå.

En lag med regler om enskilda utbildningsanordnares möjligheter att
få utfärda sådana examina som regleras i högskoleförordningen eller i
motsvarande föreskrifter ger en fast grund för att ordna förhållandet
mellan staten och de fristående högskolorna. I lagen kan sålunda läggas
fast kriterier för att en enskild utbildningsanordnare skall ges tillstånd
att utfärda examina. Den som får ett sådant tillstånd får därmed sin hög-
skolestatus officiellt erkänd. Det bör, som jag förut påpekat, rimligen
medföra att de studerande på de erkända utbildningarna får rätt till stu-
diestöd på samma villkor som de studerande vid universitet och högsko-
lor med offentlig huvudman.

Vidare kan den som fått erkännande som fristående högskola komma
i fråga för statsbidrag. Detta är emellertid en fråga helt för sig, som
mycket är beroende av det statsfinansiella läget och ett erkännande skall
därför inte i något fall ses som ett slags löfte om kommande statsbidrag.

Den reglering som jag nu förordar tar primärt syfte på förhållandet
till de enskilda utbildningsanordnare som vill utfärda de examina som
regeringen reglerar i högskoleförordningen eller i motsvarande före-
skrifter. Den kan emellertid också ge en god grund för att ordna förhål-
landena gentemot de enskilda utbildningsanordnare som, utan att ha
behov av examensrätt enligt lagen, vill bli erkända som högskolemässi-
ga. Detta gäller utbildningar som utmynnar i examina med andra be-
nämningar än de som författningsregleras eller som inte avslutas med
en formell examen. Det är då från utbildningsanordnarens sida fråga
om att de studerande skall få rätt till studiestöd på samma villkor som
studerande vid offentliga högskolor och, i en del fall, även om statsbi-
drag.

Om den lagstiftning som jag nu lägger fram förslag till genomförs, är
det sålunda rimligt att de allmänna kvalitetskriterier som ställs upp i la-
gen genom hänvisningen till 1 kap. högskolelagen (1992:1434) används
som ett väsentligt kriterium också vid prövning av sådan rätt till studie-
stöd som nyss nämnts, dvs. utan samband med fråga om examensrättig-
heter. Som jag snart skall återkomma till, anser jag nämligen att till de
grundläggande förutsättningarna för att medge examensrätt bör gälla att
undervisningen i fråga uppfyller de kvalitetskrav som anges i 1 kap.
högskolelagen. Frågan huruvida studiestöd och eventuellt också statsbi-
drag skall ges till andra utbildningar än de som utmynnar i de kvalitets-
skyddade examina får dock inte avgöras helt beroende på utbildningens

Prop. 1992/93:169

79

kvalitet. Den måste också ses mot bakgrund av utbildningens angelägen-
het och de finansiella resurserna. Enligt min mening bör t.ex. kortare
kurser och personalutbildningar inte komma i fråga för studiestöd eller
statsbidrag.

6.3.3 Krav för att få tillstånd att utfärda examina

Mitt förslag: Enskilda utbildningsanordnare får endast efter till-
stånd utfärda sådana examina som regeringen med stöd av hög-
skolelagen (1992:1434) meddelat föreskrifter om.

Ett tillstånd att utfärda en viss examen förutsätter att utbild-
ningen uppfyller dels vissa grundläggande krav som anges i hög-
skolelagen, dels vissa krav som specifikt för denna examen före-
skrivs av regeringen.

Prop. 1992/93:169

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss framhållit ser jag det som viktigt
att, om regeringen i högskoleförordningen eller i en annan förordning
fastställer krav beträffande vissa examina, dessa krav kommer att gälla
oavsett vem som skall utfärda sådana examina. Regeringens förordnings-
föreskrifter i detta hänseende binder bara universitet och högskolor
med offentlig huvudman, dvs. dem som omfattas av högskolelagen
(1992:1434). För att kraven skall gälla också för enskilda utbildningsan-
ordnare krävs lagregler som medför att de ifrågavarande examina inte
får utfärdas fritt. Jag föreslår därför att det i lagen föreskrivs att enskilda
utbildningsanordnare endast efter tillstånd får utfärda de examina som
regleras i regeringens föreskrifter för de offentliga högskolorna. Tillstån-
den skall vara beroende av att kvalitetskraven upprätthålls.

De examina som omfattas av mitt lagförslag är inom den grundläggan-
de högskoleutbildningen de examina som regleras dels i den examens-
ordning som utgör en bilaga till högskoleförordningen, dels i motsva-
rande föreskrifter för andra utbildningar. Det kommer sålunda att fin-
nas särskilda examensbestämmelser såvitt gäller Sveriges lantbruksuni-
versitet. Även doktors- och licentiatexamina regleras i högskoleförord-
ningen och motsvarande bestämmelser för lantbruksuniversitetet och
kommer således att omfattas av mitt förslag om krav på tillstånd.

De krav som bör ställas för att ge en enskild utbildningsanordnare
examensrätt - och därmed erkänna densamma som fristående högskola
- är av två något olika slag.

Det är för det första fråga om de allmänna krav och mål som avses i 1
kap. högskolelagen för grundutbildning resp, forskarutbildning. Av des-
sa bestämmelser följer bl.a. att utbildningen skall vila på vetenskaplig
eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet (2 §). Utbildningen
skall också ha en hög kvalitet (4 §). I begreppet kvalitet ingår t.ex. såda-
na faktorer som lärarnas kompetens, utrustning och andra faciliteter,
t.ex. ett gott bibliotek. Givetvis måste också prövas att det finns rimliga
ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för högskolan att ge-
nomföra utbildningen i fråga med bibehållen kvalitet. Den grundläg-

80

gande utbildningen skall vidare enligt högskolelagen utöver kunskaper
och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och kritisk be-
dömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa
kunskapsutvecklingen inom det område som utbildningen avser (9 §).
Utbildningen skall också enligt samma paragraf utveckla studenternas
förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Forskarutbild-
ningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande utbildning vid
högskolan, ge de kunskaper och färdigheter som behövs för att själv-
ständigt kunna bedriva forskning.

En hänvisning till 1 kap. högskolelagen får anses också innebära en
anvisning om den nivå utbildningen lägst får börja på. Där sägs nämli-
gen, med en koppling till gällande bestämmelser i skollagen om gymna-
sieskolan, att utbildningen väsentligen skall bygga på kunskaper som
eleven får på ett nationellt program i gymnasieskolan eller motsvarande
kunskaper, utom när det gäller konstnärliga utbildningar där undantag
härifrån kan beviljas av regeringen (8 §). Slutligen får genom hänvis-
ningen till kraven i 1 kap. högskolelagen anses framgå att de fristående
högskolorna också skall bedriva verksamheten så att det finns ett nära
samband mellan utbildning och forskning (3 §) och iaktta jämställdhet
mellan män och kvinnor (5 §).

När det gäller grundläggande högskoleutbildning bör rimligen, i till-
lägg till de generella krav som går tillbaka på 1 kap. högskolelagen, ock-
så gälla de speciella krav som för varje särskild examen avses bli angiv-
na i examensordningen eller motsvarande föreskrifter av regeringen. I
fråga om forskarutbildningen bör på motsvarande sätt, i tillägg till de
generella kraven, gälla de speciella krav som i högskoleförordningen el-
ler motsvarande föreskrifter för Sveriges lantbruksuniversitet anges för
doktors- och licentiatexamina. Enligt den nya högskoleförordningen
fordras för doktorsexamen t.ex. att studenten dels genomgått forskarut-
bildning av en omfattning motsvarande 160 poäng, dels med godkänt
resultat presterat och vid en offentlig disputation försvarat en doktorsav-
handling. En licentiatexamen förutsätter studier motsvarande minst 80
poäng och presterandet av en vetenskaplig uppsats som motsvarar 40
poäng.

Jag vill i sammanhanget förtydliga att det föreslagna kravet på till-
stånd för att få utfärda examina inte riktar in sig på enskilda personers
rätt att använda en viss examensbeteckning som titel utan enbart regle-
rar enskilda utbildningsanordnares rätt att utfärda examina med en viss
examensbeteckning. Sådana översättningar till främmande språk av oli-
ka examina som förekommer eller kan komma att föreskrivas omfattas
dock inte. Med begreppet utfärda en examen menas att utdela ett utbild-
ningsbevis med en viss examensbeteckning. Lagförslaget uppställer så-
lunda inte heller något krav på tillstånd att anordna en utbildning, en-
dast krav på tillstånd för att utfärda examen med viss beteckning. Med
enskild utbildningsanordnare avses, såsom framgår av lagförslagets 1 §,
varje enskild fysisk eller juridisk person som anordnar utbildning. I la-
gen kan lämpligen den grundläggande bestämmelsen om kravet på till-

Prop. 1992/93:169

81

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

stånd för att utfärda vissa examina bilda 1 § och förutsättningarna för Prop. 1992/93:169
att få tillstånd att utfärda examina på grundutbildningsnivå och forskar-

utbildningsnivå tas in som 2 § resp. 3 §.

6.3.4 Utvärdering m.m.

Mitt forslag: Tillstånd att utfärda examina kan förenas med vissa
villkor om rätt för enskilda att ta del av handlingar hos utbild-
ningsanordnaren.

En enskild utbildningsanordnare som fått tillstånd att utfärda
examina skall alltid vara skyldig att medverka i uppföljningar
och utvärderingar av utbildningen.

Skälen för mitt förslag: Då regeringen i prop. 1992/93:1, Universitet
och högskolor - frihet för kvalitet, för riksdagen presenterade en metod
för att skapa fasta normer för relationerna mellan staten och fristående
högskolor anges att ett beslut av regeringen om tillerkännande av exa-
mensrätt kan behöva kompletteras av ett avtal mellan staten och hög-
skolan i vilket olika frågor skall regleras. Ett sådant avtal kan gälla åt-
gärder för att säkra kvaliteten, t.ex. en skyldighet att göra egna utvärde-
ringar. Sådana avtalsbestämmelser får ses som ett naturligt utflöde av re-
geringens ansvar för att förvissa sig om utbildningens kvalitet innan exa-
mensrätt ges. Det finns emellertid också andra villkor beträffande vilka
jag ser det som lämpligt att det i lagen ges ett uttryckligt stöd för att stäl-
la dem. Det gäller villkor om handlingsoffentlighet vid den fristående
högskolan.

Fristående högskolor omfattas såsom enskilda rättssubjekt inte av reg-
lerna om allmänna handlingars offentlighet. Det kan emellertid ändå
anses behövligt med viss insyn i de fall de har fått examensrätt enligt
den nu föreslagna lagen. Ett deltagande i uppföljningar och utvärde-
ringar av utbildningarna förutsätter naturligtvis att berörda myndigheter
kan ta del av högskolans handlingar av betydelse för genomförandet av
uppföljningarna och utvärderingarna. Det kan t.ex. gälla statistik, ut-
bildnings- och kursplaner, betyg och redovisning av högskolans ekono-
miska ställning. Att de myndigheter som svarar för uppföljning och ut-
värdering har rätt till sådan insyn får dock anses följa redan av en före-
skrift om skyldighet för dem som fått tillstånd att utfärda examen att
medverka i uppföljningar och utvärderingar. Det kan emellertid därut-
över finnas skäl att medge även andra en viss insyn. Så bör den enskilde
studenten ha ett befogat anspråk på att kunna ta del av sådana handling-
ar som t.ex. betygsnoteringar. Tillstånd att utfärda examina bör därför
få göras beroende av villkor om enskildas rätt att ta del av handlingar
hos högskolan.

Enligt de riktlinjer för kvalitet och utvärdering som regeringen i nyss
nämnda proposition berett riksdagen tillfälle att ta del av kommer ut-
bildningen vid offentliga högskolor att bli föremål för nationella utvär-
deringar av Kanslersämbetet. Enligt min uppfattning är det naturligt att

82

verksamheten vid fristående högskolor som fått tillstånd att utfärda exa- Prop. 1992/93:169
mina på motsvarande sätt blir föremål för utvärderingar initierade av
ämbetet i den mån det är nödvändigt för att deras utbildningsverksam-
het skall kunna bedömas. Därtill behövs givetvis ett visst mått av upp-
följning, bl.a. som grund för utvärderingar. Jag föreslår därför att en be-
stämmelse om skyldighet för högskolorna att medverka i uppföljningar
och utvärderingar tas in i lagen. Den utgör i förslaget 5 §.

Att delta i uppföljningar innebär bl.a. att regelbundet lämna vissa
kvantitativa uppgifter som behövs för att bedöma högskoleverksamhe-
ten, såsom t.ex. uppgifter om antal antagna studenter, helårsstudenter
eller examinerade studenter, fördelning mellan manliga och kvinnliga
studenter, genomförda helårsprestationer, kostnader för verksamheten
m.m. jämte tolkning av dessa uppgifter. Därtill kommer att medverka
vid den mera ingående prövning som vid olika tillfällen sker vid olika
typer av utvärderingar och som tar sikte på att säkra kvaliteten på alla
nivåer.

6.3.5 Tilldelning och återkallelse av tillstånd att utfärda examina m.m.

Mitt förslag: Tillstånd att utfärda examina får lämnas av rege-
ringen efter yttrande från Kanslersämbetet.

Tillståndet kan under vissa förutsättningar återkallas av rege-
ringen efter framställning från Kanslersämbetet.

En fristående högskola som utan tillstånd utfärdar examina
får föreläggas att upphöra med det vid äventyr av vite.

Skälen för mitt förslag: Beslut om att ge tillstånd att utfärda examina
bör fattas av regeringen. Det är också regeringen som skall göra en
eventuell följande bedömning om rätt till statsbidrag. För den kvalitets-
mässiga bedömningen bör det alltid finnas ett underlag från den myn-
dighet som är bäst skickad att göra sådana bedömningar, nämligen
Kanslersämbetet. Jag anser det så viktigt att markera Kanslersämbetets
roll i detta sammanhang att jag föreslår att det direkt i lagen anges att
regeringen fattar sitt beslut efter yttrande från Kanslersämbetet. En pa-
rallell till en sådan handläggningsföreskrift för regeringen finns i 2 a §
datalagen (1973:289). Det yttrande det här är fråga om är frukten av en
noggrann genomgång och utvärdering från Kanslersämbetets sida. Det
bör framstå som ett väl underbyggt förslag till avgörande. Kanslersämbe-
tets bedömning binder inte regeringen, men för att regeringen skall av-
vika från Kanslersämbetets förslag bör den emellertid ha skäl av uto-
mordentlig vikt.

Upplysningsvis vill jag nämna att regeringens beslut om tillstånd, en-
ligt min mening, lämpligen kan få formen av förordningsföreskrifter.
Sålunda kan i en förordning anges vilka fristående högskolor som ges
examensrätt och i vilken omfattning. Därmed får allmänheten en lättill-
gänglig och auktoritativ information om vilka examensrätter som har
delats ut till enskilda utbildningsanordnare. Presentationen blir också

83

parallell med den som i högskoleförordningen avses att ges för universi-
tet och högskolor med offentlig huvudman.

Ett tillstånd skall givetvis kunna återkallas, om de förutsättningar som
gäller för tillståndet sedermera brister. Jag föreslår därför att en bestäm-
melse härom tas in i lagen. Där bör då noggrant anges av vilka skäl
återkallelse kan ske. Det bör för det första vara fallet om det visar sig att
utbildningsverksamheten vid högskolan inte längre uppfyller de krav
som anges i lagförslagets 2 och 3 §. Ett tillstånd skall naturligen kunna
återkallas om en högskola inte deltar i uppföljningar och utvärderingar
i den utsträckning som behövs för att utbildningen skall kunna bedö-
mas, dvs. om högskolan bryter mot 5 §. Jag anser slutligen att ett till-
stånd skall kunna återkallas också om en fristående högskola inte iakt-
tar de villkor för tillståndet som kan ha uppställts med stöd av 4 §.

Ett beslut om återkallelse av tillstånd är av sådan känslig och ingri-
pande natur att det bör fattas av regeringen. Regeringen kan dock inte
själv direkt övervaka förhållandena vid de fristående högskolorna. Det
bör därför, enligt min mening, ankomma på Kanslersämbetet såsom ut-
värderande myndighet att bedöma om någon av de angivna förutsätt-
ningarna för återkallelse föreligger och att göra en framställning till re-
geringen, om så är fallet. Ett tillstånd att utfärda examina kan naturligt-
vis, med tanke på de studenter som påbörjat den aktuella utbildningen,
inte återkallas utan något varsel. Å andra sidan kräver hänsynen till nya
studenter att det snabbast möjligt klargörs att en utbildning vid en fri-
stående högskola inte längre medför rätt till en viss examen. Det är na-
turligt att en framställning från Kanslersämbetet föregås av utredning
och kontakter med högskolan som bör beredas tillfälle att rätta till
eventuella missförhållanden eller brister. Bestämmelser om förfarandet
vid återkallelse som lägger fast den nu föreslagna ordningen har jag tagit
upp som 7 § i lagförslaget.

För att lagen skall ge det skydd för examina som förslaget syftar till
måste det också finnas en sanktion mot fristående högskolor som, sedan
ett tillstånd återkallats eller som trots att skolan inte begärt eller fått be-
gärt tillstånd, utfärdar examina som regleras i författning. En möjlighet
att vid vite förelägga en fristående högskola som utan tillstånd utfärdar
examina att upphöra med detta framstår som den mest ändamålsenliga
formen av sanktion. Jag föreslår därför att en bestämmelse om vitesföre-
läggande införs i lagen. Den utgör 8 § i förslaget. Sannolikt kommer vi-
tesföreläggande inte att behöva tillgripas i praktiken. Avsikten är, som
nämnts, att det i förordningsföreskrifter skall anges vilka högskolor som
fått tillstånd att utfärda examina. Detta jämte den möjlighet till studie-
stöd för studenterna som följer med examenstillstånd bör komma att gö-
ra systemet självreglerande på så sätt att en fristående högskola i varje
fall på lång sikt inte har intresse av att utfärda examina utan rätt. Ut-
bildningar som leder till en erkänd examen bör för studenter och andra
utomstående framstå som mer attraktiva.

I det till lagrådet remitterade förslaget föreslogs att ärenden om vites-
föreläggande skulle handläggas av Kanslersämbetet. Efter ytterligare

Prop. 1992/93:169

84

överväganden har jag emellertid kommit till den uppfattningen att frå- Prop. 1992/93:169
gan om vitesföreläggande bör få ankomma på regeringen. Underlaget
torde regeringen i förekommande fall få från Kanslersämbetet. Ett av
regeringen förelagt vite utdöms av domstol enligt bestämmelser i lagen
(1985:206) om viten. I den finns särskilda föreskrifter om hur fråga om
utdömande av vite väcks när vitet har förlagts av regeringen (6§). Ansö-
kan om utdömande görs således av Justitiekanslern.

6.3.6 Övergångsfrågor m.m.

Mitt förslag: Sådana enskilda utbildningsanordnare som redan
före lagens ikraftträdande vunnit officiellt erkännande i form av
att de fått statsbidrag eller enbart ställts under statlig tillsyn bör
under en övergångstid få fortsätta att dela ut de examina de re-
dan har utan krav på tillstånd enligt den nya lagen.

Vissa enskilda utbildningsanordnare bör i samband med la-
gens ikraftträdande kunna ges examensrätt utan att särskilt ytt-
rande inhämtats från Kanslersämbetet.

Om nya examina efter lagens ikraftträdande införs i regering-
ens föreskrifter rörande universitet och högskolor som omfattas
av högskolelagen (1992:1434) bör det finnas möjlighet för den
enskilde utbildningsanordnare som då redan utdelar sådana exa-
mina att få fortsätta med detta under en övergångstid utan att
det prövats om utbildningen fyller samma krav som gäller för
den nya examen hos de offentliga högskolorna.

Skälen för mitt förslag: Den lagstiftning som här föreslås bör träda i
kraft samtidigt som den nya högskolelagen och högskoleförordningen,
dvs. den 1 juli 1993.

Det kommer vid den tidpunkten att finnas ett antal fristående högsko-
lor som i enlighet med tidigare fattade beslut får statsbidrag för en viss
utbildning eller har den ställd under statlig tillsyn och vars studenter
eventuellt är berättigade till studiestöd. Om dessa högskolor då utfärdar
examina som omfattas av den nya lagen bör de under en övergångstid
få fortsätta med detta. För att inte spoliera högskolornas möjligheter till
planering och för att undvika rättsförluster för enskilda studenter bör
rätten att utan särskilt tillstånd utfärda examina gälla studenter som på-
börjat utbildningen senast den 1 oktober 1993, och sträcka sig till ut-
gången av juni 1999. Även för tiden därefter bör det finnas en möjlighet
för regeringen att meddela dispens för en högskola att i ett enskilt fall
utfärda examen till en student som på grund av sjukdom eller annat så-
dant särskilt skäl inte kunnat fullfölja sin utbildning inom utsatt tid.

Beträffande vissa enskilda utbildningsanordnare finns skäl att i sam-
band med lagens ikraftträdande ge dem examensrätt utan att underkasta
dem prövning hos Kanslersämbetet.

Handelshögskolan i Stockholm har sedan lång tid tillbaka en allmänt
erkänd utbildning såväl på grundutbildningsnivå som på forskarutbild-

85

ningsnivå. Högskolan har också sedan lång tid avtal med staten om ut-
bildningen där. Det finns inte någon anledning att nu ifrågasätta kvali-
teten i denna verksamhet och att nu som villkor för examensrätt låta
Handelshögskolan undergå särskild utvärdering av Kanslersämbetet.

Att Handelshögskolan på det sättet skulle få tillstånd att utfärda exa-
mina utan den eljest i lagen föreskrivna prövningen innebär givetvis in-
te något undantag från skyldigheten att fortlöpande delta i kvalitetssäk-
ringsarbetet och i uppföljningar. Skulle högskolan framdeles inte hålla
måttet i något visst avseende bör givetvis tillståndet kunna återkallas un-
der samma betingelser som för andra som fått tillstånd att utfärda exa-
mina.

Behovet av undantag gäller vidare ett antal läroanstalter som nyligen
har undergått en särskild utvärdering genom en särskild sakkunnig som
jag tillkallat (f.d. universitetskanslern, professor Carl-Gustaf Andrén).
Enligt denna utvärdering får kvalitetskraven sålunda anses uppfyllda i
fråga om Stiftelsen Stora Sköndal för socionomexamen och i fråga om
Ericastiftelsen för psykoterapeutexamen.

En särskild övergångsbestämmelse bör införas som ger regeringen rätt
att ge tillstånd att utfärda examina till de nu nämnda läroanstalterna
utan det yttrande från Kanslersämbetet som annars är föreskrivet i la-
gen.

Krav på tillstånd att utfärda examina gäller generellt för sådana exa-
mina som regleras av regeringsföreskrifter vid universitet och högskolor
som omfattas av högskolelagen (1992:1434). Det får förutses att nya exa-
mina i framtiden kan komma att införas för sådana högskolor eller att
examina i framtiden kan komma att föras ut ur regeringens föreskrifter
och senare åter införas. Dessa examina kommer enligt lagen automa-
tiskt att omfattas av tillståndskravet. Om sådana examina då redan skul-
le vara i bruk vid en fristående högskola, bör den högskolan som regel
få en viss rimlig övergångstid på sig, förslagsvis fem år, för att avveckla
användningen av berörd examen, om skolan under tiden inte ges till-
stånd enligt lagen. Ett sådant undantag från ett i lag uppställt krav på
tillstånd kan inte införas genom en övergångsbestämmelse till en framti-
da ändring i högskoleförordningen eller annan föreskrift av regeringen.
Regeringen bör därför i denna lag medges rätt att meddela sådana över-
gångsdispenser. Det bör understrykas att det här inte är fråga om en au-
tomatisk rätt att fortsätta utfärdandet av examina. Dispensen kan dock
ges utan sådan prövning som annars skulle följa av lagen. Jag föreslår
att en bestämmelse av angiven innebörd tas in i lagen (9 §).

6.3.7 Erkännande av övriga högskolemässiga utbildningar m.m.

Utöver enskilda utbildningsanordnare som vill få rätt att utfärda exami-
na kan, som jag tidigare nämnt, finnas utbildningsanordnare som vill
bli erkända som högskolemässiga utan sådan rätt. Det kan då vara fråga
om att de studerande vid sådana läroanstalter skall få rätt till studiestöd
på samma villkor som studerande vid högskolor med offentlig huvud-
man samt även till statsbidrag. Sådana utbildningar bör, som jag tidigare

Prop. 1992/93:169

86

anfört, prövas enligt samma principer och kriterier som gäller för dem
som vill ha examensrätt och som jag nyss redogjort för. Regeringen kan
således, efter utredning och bedömning av Kanslersämbetet, besluta om
den verksamhet en utbildningsanordnare bedriver kan anses högskole-
mässig och om de studerande skall erhålla studiestöd samt komma ifrå-
ga för statsbidrag.

Det finns för närvarande några sådana fristående högskolor som i en-
lighet med tidigare fattade beslut får statsbidrag för en viss utbildning
och vars studenter är berättigade till studiestöd. Det gäller Stiftelsen
Edsbergs musikinstitut samt Stockholms Musikpedagogiska Institut. Då
jag anser det angeläget att regeringens ställningstagande till fortsatt stu-
diestöd och statsbidrag inte fördröjs har jag, som nyss nämnts, tillkallat
en särskild sakkunnig för utvärdering av dessa läroanstalter. Enligt den-
na utvärdering får kvalitetskraven anses uppfyllda för dessa utbildning-
ar.

Jag kommer senare vid min anmälan av anslaget D 37. Bidrag till
kommunal högskoleutbildning m.m. att beräkna medel för dessa läro-
anstalter.

Övrigt

Ett antal ansökningar med begäran om examensrätt har kommit in till
Utbildningsdepartementet. Dessa har överlämnats till Kanslersämbetet.
Jag har erfarit att de teologiska seminarierna för närvarande är föremål
för ämbetets utvärdering. Därmed bör underlag för regeringens ställ-
ningstagande till examensrätt och eventuella statsbidrag kunna föreligga
under våren 1993 för beslut efter det att den nya lagen trätt i kraft.

Jag kommer senare vid min anmälan av anslaget D 42. Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. att ta hänsyn till att vissa
kostnader för bidrag till fristående högskolor kan uppstå under budgetå-
ret 1993/94.

6.3.8 Vissa följdändringar i andra lagar

Linjesystemets avskaffande medför en följdändring i lagen (1991:1109)
om uppdragsutbildning i vissa fall. I lagens 3 § föreskrivs att uppdrags-
utbildning som bedrivs i anslutning till kommunal högskoleutbildning
inom vårdområdet inte får motsvara någon hel allmän utbildningslinje.
Den begränsningen är inte möjlig att upprätthålla i det nya systemet.
Jag förslår nu att föreskriften upphävs.

Linjesystemets avskaffande påverkar behörighetsreglerna för organist
och kantor i kyrkolagen (1992:300).

I 37 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen finns bestämmelser om behörighet
att anställas på de numera rent kyrkokommunala tjänsterna som orga-
nist och kantor.

För att vara behörig att anställas på en tjänst som organist krävs för
närvarande högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen. För att vara behö-
rig att anställas på en tjänst som kantor krävs antingen kantorsexamen,

Prop. 1992/93:169

87

som är en folkhögskoleutbildning, eller högskoleexamen på musiklärar-
linjen med kyrkomusikaliskt tillval. Dessutom är den som är behörig
att anställas på en tjänst som organist behörig att anställas på en tjänst
som kantor. Någon direkt motsvarighet till vad som för närvarande är
musiklärarexamen med kyrkomusikaliskt tillval föreskrivs inte i den
examensordning som ingår i nya högskoleförordningen. En musiklärar-
examen, så som kraven ställs för den i examensordningen, kan inte utan
vidare anses lämplig som behörighetsgrund för kantorstjänst. Därtill
krävs förutom den rent musikaliska utbildningen lämplig kyrkomusika-
lisk profilutbildning. Enligt min mening är det därför en bättre ordning
att, om en sökande har en musiklärarutbildning, domkapitlet med stöd
av 37 kap. 11 § kyrkolagen i det individuella fallet får avgöra om den
sökande kan anses fylla de särskilda profilkrav som annars krävs för en
kantorsexamen. I det nya systemet blir sålunda organistexamen den en-
da behörighetsgivande högskoleexamen för kyrkomusikertjänster. Jag
föreslår därför att de angivna lagrummen ändras i enlighet med detta.

Efter en lagändring år 1991 - i samband med att riksdagen godkände
den nordiska överenskommelsen om gemensam arbetsmarknad för per-
soner som har en högre, behörighetsgivande utbildning på minst tre år
- jämställs vid anställning som kyrkomusiker en svensk examen i behö-
righetshänseende med motsvarande högskoleexamen eller kantorsexa-
men i Danmark, Finland, Island eller Norge (prop. 1990/91:116, bet.
1990/91:JuU 37, rskr. 1990/91:261). Denna ordning ändras inte genom
den nya examensordningen.

Det EES-avtal som tidigare upprättats men som inte trädde i kraft
skulle ha påverkat behörighetskraven för organister. Enligt avtalet skul-
le sålunda EG-direktivet (89/48/EEG) om en generell ordning för er-
kännande av exemensbevis över behörighetsgivande högre utbildning
som omfattar minst tre års studier ha kommit att gälla inom EES.

Frågan om ändringar i föreskrifterna om kyrkomusiker med anled-
ning av EES-avtalet har behandlats i en inom Socialdepartementet upp-
rättad departementspromemoria (Ds 1992:34) Införande av EES-rätt -
ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom hälso-
och sjukvården m.m. I promemorian (s. 51 ff.) anges att bestämmelser-
na om behörighet till kyrkomusikertjänster inom kyrkan kommer att
behöva anpassas efter de förutsättningar som EES-avtalet ger.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna finns som bilaga 2 till propositionen 1992/93:83 om vissa be-
hörighetsfrågor inom hälso- och sjukvården m.m. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr
S92/3842/J).

Det kan förutskickas att det nya EES-avtal som nu är under förhand-
ling kommer att innebära detsamma på denna punkt. Det är ännu osä-
kert när ett sådant avtal kan komma tillstånd. Enligt min mening är det
emellertid inte nödvändigt att hänga upp en vidgning av behörighets-
kretsen på ett EES-avtal. Examina från de europeiska länder som ingår
i EFTA och EG och som motsvarar vår organistexamen bör sålunda re-

Prop. 1992/93:169

88

dan nu kunna godtas för behörighet till svensk organisttjänst. När nu Prop. 1992/93:169
behörighetsreglerna måste ändras till följd av linjesystemets avskaffande,
föreslår jag att bestämmelser om behörighet för organisttjänst ändras så
att både svensk organistexamen och motsvarande examen från EFTA-
eller EG-land blir behörighetsgivande.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.

Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom Utbildningsdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om tillstånd att utfärda vissa examina

2. lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa
fall

3. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).

Lagförslaget under 1 har granskats av lagrådet.

Lagförslaget under 3 har upprättas efter samråd med chefen för Civil-
departmentet.

Förskrifterna i kyrkolagen om behörighet till kyrkomusikertjänster
hör formellt sett till Lagrådets granskningsområde. De föreslagna änd-
ringarna gäller emellertid bara enkla anpassningar. Lagförslaget är där-
för av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

6.4 Jämställdhet i högre utbildning

Vad har hänt?

Högskolelagen inskärper en skyldighet för universitet och högskolor att
i verksamheten alltid iaktta jämställdhet mellan kvinnor och män.

Tidigare beslutade mål för jämställdhetsarbetet innebär att andelen
antagna till universitet och högskolor av underrepresenterat kön skall
öka till minst 10 procent i de utbildningar där kvinnor respektive män
utgör endast 5 procent. Främst skall ansträngningarna syfta till att skapa
bättre balans inom ett antal tekniska utbildningar, vissa lärarutbildning-
ar och några medellånga vårdutbildningar.

För de tekniska utbildningarna vid universitet och högskolor är målet
att antalet kvinnliga studenter vid femårsperiodens slut, dvs. budgetåret
1992/93 ökat till minst 30 procent av de antagna.

Vad har hänt under de fyra år som passerat sedan riksdagen formule-
rade dessa mål? Hur ser utvecklingen ut hittills?

Antalet institutioner där nyantagna studenter till minst 91 procent do-
minerades av det ena könet var budgetåret 1988/89 omkring 130. Bud-
getåret 1991/92 var motsvarande siffra 140. Utvecklingen pekar således
på en försämring i detta avseende.

Totalt utgör kvinnorna majoritet inom den högre utbildningen. De
dominerar fortfarande starkt i utbildningar som leder till vård- och lä-

89

raryrken. Inom den kommunala högskolan har andelen kvinnor bland
nybörjarna hållit sig kring 88 procent under perioden 1987/88-1991/92.

Könsfördelningen är oftast korrelerad med utbildningarnas längd. I
början av 1990-talet utgjorde kvinnorna 70 procent av nybörjarna på
utbildningar kortare än tre år, 120 poäng, (inklusive kommunal hög-
skoleutbildning). För utbildningar som omfattar 120-140 poäng var
motsvarande andel ca 55 procent och för utbildningar längre än 140
poäng var andelen kvinnor ca 40 procent.

Inom teknikområdet som helhet var andelen kvinnliga nybörjare 23
procent budgetåret 1991/92. Jämfört med budgetåret innan var det vis-
serligen en höjning med 3 procentenheter men detta var i första hand
ett uttryck för en återgång till den högre nivå som gällde budgetåret
1989/90.

Inom civilingenjörsutbildningarna har andelen kvinnor ökat med
drygt 10 procentenheter sedan början av 1970-talet. Nybörjarsiffrorna
speglar emellertid fortfarande en påtaglig skillnad mellan könen. Kvin-
norna utgör nu omkring hälften av nybörjarna inom kemiteknik, men
mindre än 20 procent inom exempelvis teknisk fysik och bara omkring
10 procent i elektroteknik.

Sett i ett längre tidsperspektiv har dock utvecklingen lett till en jäm-
nare fördelning av kvinnor och män på de tekniska utbildningarna.

Bland nybörjarna vid universitetens och högskolornas längre matema-
tisk-naturvetenskapliga utbildningar har andelen kvinnliga studenter
ökat och uppgår för närvarande till drygt 40 procent.

Det som nu synes vara ett huvudproblem är att ökningen av andelen
kvinnliga studenter inom de tekniska utbildningarna som skett sedan
mitten av 1980-talet avstannat.

Inom exempelvis civilingenjörsutbildningarna har den långsiktiga
trenden mot ökad utjämning brutits, om man bortser från smärre varia-
tioner inom enskilda utbildningsinriktningar.

Eftersom andelen kvinnor i det primära rekryteringsunderlaget till
tekniska utbildningar på universitet och högskolor, nämligen gymnasie-
skolans naturvetenskapliga och tekniska program, inte längre ökar finns
det en uppenbar risk för att det kan dröja många år innan det mål nås
som riksdagen satt upp, nämligen 30 procent kvinnor av de antagna till
högre tekniska utbildningar.

JÄST-gruppen

För att stärka jämställdhetsarbetet har jag i juni 1992 tillsatt en arbets-
grupp, den s.k. JÄST-gruppen, med uppgift att lämna förslag till åtgär-
der som kan förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män i högre
utbildning och forskning.

Med utgångspunkt i universitetens och högskolornas jämställdhetspla-
ner, som lämnats i samband med de fördjupade anslagsframställningar-
na, har gruppen i november 1992 redovisat förslag till åtgärder i en för-
sta rapport (Ds 1992:119) Jämställdhet i högre utbildning och forsk-
ning. Åtgärder med anledning av gruppens förslag på områdena forsk-

Prop. 1992/93:169

90

ning och forskarutbildning redovisas i proposition 1992/93:170 Forsk- Prop. 1992/93:169
ning för kunskap och framsteg.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition Univer-
sitet och högskolor - frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, bet.
1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103), innebär att universitet och högskolor
själva beslutar i en rad frågor. Det gäller även ansvaret för jämställdhet
som enligt vad jag nyss sagt framgår av den nya högskolelagen. Flera av
gruppens välmotiverade förslag blir därför till följd av den nya beslut-
sordningen inte föremål för ställningstagande av regering och riksdag.

Några av förslagen är emellertid av den karaktären att de kräver stats-
makternas beslut för att kunna genomföras.

Enligt vad gruppen framhåller kommer satsningar på jämställdhet att
ge ökad kvalitet i verksamheten vid universitet och högskolor. För att
en höjd ambitionsnivå skall resultera i konkreta förändringar krävs
emellertid vissa stödåtgärder. Gruppen föreslår därför att 20 miljoner
kronor anvisas under treårsperioden till Rådet för grundläggande hög-
skoleutbildning för utvecklingsinsatser som rör jämställdhet i grundläg-
gande högskoleutbildning samt att en särskild referensgrupp på området
inrättas vid rådet.

Olika stödinsatser kommer sannolikt att behövas för att korrigera stu-
denternas tidigare ”felval”. Gruppen föreslår att försöken med s.k. basår
till tekniska utbildningar (kompletterande förutbildning) forsätter och
helst utvidgas till att gälla även andra utbildningar.

Vidare föreslår gruppen bl.a. att en samordnad utvärdering av tidigare
försök och projekt inom jämställdhetsområdet företas, samt att ett sär-
skilt jämställdhetspris inrättas. Det bör utdelas årligen till institutioner
eller fakulteter/sektioner, som gjort betydelsefulla insatser för att främja
jämställdheten.

Hur går vi vidare?

Av det jag nu redovisat framgår att det finns goda skäl att fortsätta arbe-
tet med att förbättra jämställdheten i den högre utbildningen. Bestäm-
melsen om jämställdhet i den nya högskolelagen ser jag som en viktig
förutsättning för en utveckling i rätt riktning. Lika villkor för kvinnor
och män inom högre utbildning och forskning är emellertid inte enbart
en rättvisefråga som i första hand berör kvinnliga studenter och forska-
re vid våra universitet och högskolor utan även en angelägenhet av be-
tydelse för samhället i stort.

I ett läge som kräver att vi satsar betydande resurser på att fler studen-
ter genomgår längre akademisk utbildning inom framför allt teknik och
naturvetenskap är det viktigt att kunna rekrytera fler kvinnor. I annat
fall kommer det på sikt att råda brist på studenter inom dessa utbild-
ningar.

Förutom den självklara rättviseaspekten ser jag därför ambitionen att
öka jämställdheten mellan kvinnor och män i högre utbildning som en
del av den allmänna strävan att stärka Sverige som kunskapsnation. Det
innebär både att öka antalet högskoleutbildade och att höja kvaliteten

91

inom utbildningen. Att ta till vara såväl kvinnliga som manliga erfaren-
heter och begåvningar i utbildning och forskning är därför en nödvän-
dighet.

Jag anser det vara särskilt angeläget att garantera en fortsatt ökning av
andelen kvinnor inom de tekniska utbildningarna på universitets- och
högskolenivå. För detta krävs en förstärkning av rekryteringsunderlaget
från gymnasieskolan och att intresset för teknik ökar bland flickor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag inledningsvis anfört
(avsnitt 4.2) om vikten av att förbättra rekryteringen till de tekniska
högskolorna. Regeringen kommer under året att inititiera ett brett pro-
gram för att främja intresset för naturvetenskaplig och teknisk utbild-
ning alltifrån grundskola till universitet och högskolor.

I likhet med JÄST-gruppen anser jag att den kompletterande förut-
bildning (det s.k. basåret) som bedrivits vid vissa universitet och hög-
skolor under budgetåret 1992/93 kommer att kunna förbättra möjlighe-
terna för flickor att söka till högre teknisk utbildning. Basåret innebär
att personer som genomgått i första hand samhällsvetenskaplig och eko-
nomisk utbildning i gymnasieskolan har beretts möjlighet att under ett
år i regi av ett universitet eller en högskola bedriva kompletterande na-
turvetenskapliga studier för att skaffa sig behörighet till teknisk högsko-
leutbildning. Detta har även fungerat som en attraktiv möjlighet för
ungdomar att tänka om i fråga om utbildnings- och yrkesval. Inte minst
har fler kvinnor valt att satsa på teknisk utbildning. Berörda högskolor
bör därvid ha rätt att fortsättningsvis bedriva sådan utbildning inom ra-
men för sina utbildningsuppdrag.

Jag kommer mycket noga att följa erfarenheterna av den nu pågående
försöksverksamheten med basår.

Av de skäl som jag tidigare anfört anser jag det vara av största vikt att
ett framgångsrikt arbete bedrivs för att förbättra jämställdheten i den
högre utbildningen. I det nya högskolesystemet ser jag detta som i första
hand ett ansvar för universitet och högskolor.

Emellertid anser jag, i likhet med vad jämställdhetsgruppen föreslagit,
att vissa stödinsatser kan behövas som bidrag till att jämställdhetsfrågor-
na förs in i all högskoleutbildning. Jag avser därför att vid min anmälan
av anslaget D 41. Rådet för grundläggande högskoleutbildning föreslå
att 5 miljoner kronor anvisas rådet budgetåret 1993/94 för särskilda in-
satser inom jämställdhetsområdet. Insatserna bör primärt vara inriktade
på studenterna. För de två följande budgetåren i treårsperioden bör ett
motsvarande belopp anvisas. Detta förslag ingår även i det tio-punkts-
program för jämställdhet som redovisas i regeringens proposition om
forskning och forskarutbildning (1992/93:170). I detta program ingår
även förslag till vissa ytterligare stimulansbidrag till universitet och hög-
skolor för att främja jämställdhetsarbetet.

Prop. 1992/93:169

92

6.5 Ledning av universitet och högskolor

Ny intern organisation

1993 års universitets- och högskolereform innebär långt driven rätt för
universiteten och högskolorna att fatta beslut om den inre organisatio-
nen. I stort sett alla internorganisatoriska beslut, utom vad gäller den
högsta ledningen (styrelse och rektor) och beslutsorganisationen för
forskning, får fattas fritt.

Det är min övertygelse att detta kommer att leda till en väsentligt för-
bättrad intern organisation för universiteten och högskolorna. Hittills-
varande regler, som har utmärkts av kravet på enhetlighet och av strikta
bestämmelser om hur olika grupper skall vara representerade, har mot-
verkat en anpassning till universitetens och högskolornas skilda förut-
sättningar.

Det har särskilt från studenthåll framförts kritik mot att inte studen-
ternas representation i olika organ är centralt reglerad. I den nya hög-
skolelagen slås endast fast studenternas rätt att vara representerade i alla
organ som behandlar utbildningsfrågor. Min principiella syn på univer-
sitet och högskolor utgår från den traditionella innebörden av begrep-
pet universitetet: en autonom akademi bestående av studenter och lära-
re som fritt väljer varandra. Denna tanke synes också ha ett betydande
stöd i den remissbehandling som föregick förra årets stora universitets-
och högskoleproposition. Att döma av reaktionerna från universitet och
högskolor finns det mycket små risker för att studentinflytandet i fram-
tiden skulle komma att minska. Regeringen avser att noga följa om hur
studenternas inflytande tillgodoses i organ som beslutar om frågor som
sammanhänger med utbildningen.

Ledning av samhällets främsta kunskapsorganisationer

Universiteten och högskolorna är de främsta företrädarna för kunska-
pen. De har unika möjligheter att överblicka och bedöma hela vårt ut-
bildningssystem. Den högre utbibildningens institutioner innehåller in-
om samma organisation forskning, forskarutbildning och högre utbild-
ning - med bland annat lärarutbildning för skolans behov - samtidigt
som de är den största avnämaren för de underliggande utbildningsfor-
mernas utflöde av utbildade.

Det ger företrädarna för universiteten och högskolorna ett särskilt an-
svar. Detta ansvar inbegriper också uppgiften att försvara och motivera
behovet av kunskap, bildning och kritiskt tänkande.

Stödet för högre utbildning och forskning kan inte betraktas som nå-
got för alla tider givet. Historiska och internationella jämförelser ger vid
handen att inställningen kan skifta över tiden. Endast genom resultat,
information om verksamheten och deltagande i debatten kan positionen
värnas.

Universitetens och högskolornas eget ansvar kompletterar regeringens
och riksdagens ansvar. Statsmakterna måste ge universitet och högsko-
lor incitament för en önskad utveckling i enlighet med omvärldskrav

Prop. 1992/93:169

93

och studenternas intressen. Nationella avvägningar och omprioritering-
ar måste därutöver ibland göras och ramarna för verksamheten anges.
Detaljreglering av verksamheten har däremot ingen roll att spela i fram-
tidens forskning och högre utbildning.

Den framtid för våra universitet och högskolor som skisseras i denna
proposition kommer naturligtvis att ställa ökade och nya krav på led-
ningen av universitet och högskolor.

Den viktigaste uppgiften för styrelser och rektorer blir att svara för en
långsiktig strategisk planering. Denna planering måste utgå från frihet för
studenterna i deras utbildningsval och vetenskaplig frihet för lärarna.
Samtidigt måste optimala beslut fattas när det gäller sambandet mellan
hur tillgängliga resurser skall utnyttjas, hur kvaliteten skall säkras, vil-
ken intern organisation som skall finnas och på vilket sätt ekonomin
skall skötas. Målet måste vara att skapa ett universitet eller en högskola
med gott rykte när det gäller kvalitet och omvårdnad av sina studenter.
Därigenom blir man attraktiv för studenter och lärare och kan stå sig
väl i en framtida tävlan med svenska och utländska konkurrenter.

I detta sammanhang vill jag också kort beröra ansvaret för den högre
utbildningens geografiska spridning. Hur finmaskigt nätet av universitet
och högskolor än görs, kommer närhetsönskemålen aldrig att kunna
uppfyllas helt.

Universiteten och de stora högskolorna har ett särskilt ansvar för kun-
skapsutveckling och kunskapsspridning över hela landet. De mindre
och medelstora högskolorna utgör härvid viktiga komplement. Dessa
högskolor har dessutom en särskild möjlighet att möta de lokala arbets-
marknadernas behov. Universiteten och högskolorna har dessutom ett
särskilt ansvar för att bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Rekryteringen till högre utbildning hänger nära samman med avstån-
det till närmaste utbildningsort. Många människor kan av ekonomiska
eller sociala skäl inte byta bostadsort för att studera. Därför behövs oli-
ka former av decentraliserad utbildning och distansundervisning. Jag
har i det föregående redovisat hur distansundervisningen skall främjas.
Jag vill här särskilt peka på det ansvar i detta avseende som faller på
universiteten och de tekniska högskolorna.

Jag är angelägen om att understryka betydelsen av att universiteten
och de större högskolorna tar det här angivna nationella ansvaret på all-
var.

Jag tror i detta sammanhang på vikten av att bygga vidare där det re-
dan finns en samlad miljö med anknytning till avancerad utbildning. I
en sådan bör utsikterna vara störst att lyckas med nya satsningar. Det är
mot denna bakgrund jag senare kommer att föreslå att viss högre utbild-
ning bör förläggas till Novum Forskningspark i Huddinge. 1 Huddinge
finns redan högre utbildning. Där finns vidare förutsättningar till sam-
verkan med befintliga forskningscentra. Ändamålsenliga lokaler och re-
levant utrustning finns i betydande utsträckning omedelbart tillgänglig.

Universitets- och högskoleledningarna har nu ansvar för att ta initia-
tiv till förnyelse, omfördelning och kvalitetssäkring. Inom en nära fram-

Prop. 1992/93:169

94

tid kommer resurser inte att anvisas särskilt för t.ex. lokaler, utrustning,
internationellt samarbete, regionala åtaganden, personalutbildning eller
jämställdhetsarbete. Det blir då nödvändigt att rektorer och styrelser
förmår göra de prioriteringar som krävs för att universiteten och hög-
skolorna skall kunna behålla sina centrala positioner i samhällslivet
centralt, regionalt och lokalt.

Ansvaret för att åstadkomma en effektiv ledningsorganisation, som
förmår allt detta ligger naturligtvis främst på universiteten och högsko-
lorna själva. Beslutet att inte längre ha centralt inrättade och tillsatta
förvaltningschefstjänster vid universitet och högskolor med fast forsk-
ningsorganisation innebär inte något ställningstagande från min sida till
behovet av att ha högt kvalificerad administrativ och ekonomisk kom-
petens vid rektors sida. Det är viktigt att ledningen utformas så att det
blir möjligt att utse rektorer som inte bara skall vara chefer för stora
myndigheter utan också vara akademiska ledare.

Det ankommer också på ledningen att se till att redovisning och upp-
följning läggs upp så att det går att få fram underlag för en bedömning
av om verksamheten bedrivits på ett kostnadseffektivt sätt och i enlighet
med de målsättningar som regering och riksdag lagt fast. Detta arbete
bör ges hög prioritet.

För att stödja ledningsutvecklingen vid universiteten och högskolorna
avser jag att redan innevarande budgetår ta initiativ till ett högre led-
ningsseminarium för de svenska universiteten och högskolorna. Härvid
bör det vara möjligt att ta till vara såväl internationella erfarenheter
som svenska erfarenheter från andra samhällssektorer.

Prop. 1992/93:169

6.6 Kårobligatoriet

6.6.1 Bakgrund

Vid de statliga universiteten och högskolorna är de studerande skyldiga
att tillhöra studentkår. Vid universiteten i Uppsala och Lund gäller den-
na skyldighet även nation och vid Stockholms universitet fakultetsför-
ening. Sammanlagt finns 79 obligatoriska studentkårer och 27 nationer.
Storleken på varje kår varierar mellan ca 40 och ca 27 000 medlemmar.
Totalt omfattar obligatoriet ca 175 000 studenter.

Bestämmelser om det s.k. kårobligatoriet finns i förordningen
(1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fa-
kultet. Förordningen är utfärdad med stöd av bemyndigande i 36 a §
högskolelagen (1977:218) enligt vilken regeringen får meddela föreskrif-
ter om skyldighet för studerande som går igenom utbildning inom hög-
skolan att tillhöra särskilda studerandesammanslutningar. Ett motsva-
rande bemyndigande har tagits in i 4 kap. 4 § i den nya högskolelag
(1992:1434) som träder i kraft den 1 juli 1993.

De obligatoriska sammanslutningarnas verksamhet kan grovt indelas i
två huvudområden. I det studentfackliga området ingår representation i
universitets eller högskolas organ, utbildningsbevakning och annan in-

95

tressebevakning. I det studiesociala ingår frågan om studentbostäder,
studerandehälsovård, motionsidrott, restauranger och samlingslokaler.
Dessutom bedriver vissa sammanslutningar annan verksamhet, oftast
på affärsmässig grund, t.ex. nöjesverksamhet, bokhandelsverksamhet
och tryckeriverksamhet.

Frågan om det obligatoriska medlemskapet i studentkår, nation och
studentförening för fakultet har tidigare utretts vid flera tillfällen. Bak-
grunden har varit en vitt spridd uppfattning att det utifrån grundläggan-
de demokratiska principer är felaktigt med ett obligatoriskt medlem-
skap i sammanslutningar av detta slag. En redogörelse för tidigare ut-
redningsarbete och riksdagsbehandling finns i betänkandet (SOU
1990:105) Studenten och tvångsanslutningen.

Genom beslut den 23 februari 1989 bemyndigade regeringen chefen
för Utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredning med
uppdrag att utreda kårobligatoriet m.m. Med stöd av bemyndigandet ut-
sågs professor Nils Stjernquist till särskild utredare. Utredningen, som
antog namnet 1989 års obligatorieutredning överlämnade i november
1990 betänkandet (SOU 1990:105) Studenten och tvångsanslutningen.
Som direktiv för utredningen gällde att utreda konsekvenserna av ett
avskaffande av kårobligatoriet. En sammanfattning av utredningens för-
slag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

Utredningens förslag har remissbehandlats. En förteckning över re-
missinstanserna och övriga som inkommit med yttranden jämte en sam-
manfattning av remissvaren bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 8. Remissyttrandena i ärendet (dnr 3990/90) finns tillgängliga hos
Utbildningsdepartementet. Universiteten, högskolorna och studentkå-
rerna delgavs i december 1992 ett arbetsmaterial, framtaget inom Ut-
bildningsdepartementet, som skulle ligga till grund för det fortsatta be-
redningsarbetet.

Prop. 1992/93:169

6.6.2 Kårobligatoriet avvecklas

Mitt förslag: Tvånget för studenter att tillhöra studentkår, na-
tion respektive studentförening för fakultet, det s.k. kårobligato-
riet, upphör i och med utgången av juni månad 1995.

Utredningens förslag: Som framgått tidigare hade utredningen i upp-
drag att utreda konsekvenserna av ett avskaffande av kårobligatoriet
men inte att ta ställning till frågan om det skulle avskaffas eller ej.

Remissinstanserna: Inställningen till frågan om ett avskaffande av kå-
robligatoriet var delad.

Skälen för mitt förslag: Bakgrunden till det omfattande utredningsar-
bete som har ägt rum när det gäller kårobligatoriets vara eller inte vara
är den vitt spridda uppfattningen att det utifrån grundläggande demo-
kratiska principer är felaktigt med obligatoriskt medlemskap i samman-
slutningar av detta slag.

96

Principen om föreningsfrihet är en av de grundläggande fri- och rät-
tigheterna och är tillsammans med bl.a. yttrandefriheten inskriven i re-
geringsformen. Den s.k. negativa föreningsfriheten innebär enligt rege-
ringsformen 2 kap. 2 § ett skydd gentemot det allmänna mot tvång att
tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslut-
ning för åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende.

Även om det har ansetts att kårobligatoriet faller utanför grundlagsre-
gelns tillämpningsområde kan - enligt min mening - obligatoriet, från
de principiella utgångspunkter som regeringsformen här vilar på, starkt
ifrågasättas. Den negativa föreningsfriheten är grundläggande för varje
demokratiskt samhälle. Den bör omfatta även studentsammanslutning-
ar.

En fråga av viss betydelse i detta sammanhang är huruvida dagens
obligatoriska studentsammanslutningar är att betrakta som privaträttsli-
ga juridiska personer eller om de skall betraktas som en del av ett uni-
versitet eller högskola. Enligt min mening överväger numera det förra
synsättet. De principiella invändningarna mot ett obligatoriskt medlem-
skap blir härigenom än starkare.

Jag anser härutöver att det finns ett samband mellan obligatoriefrågan
och den allmänna utvecklingen inom universitets- och högskoleområ-
det. Den avreglering och frigörelse som pågår minskar av naturliga skäl
styrkan i argumenten för att just vad gäller studenterna bibehålla en
central reglering av organisationsstrukturen.

En avveckling av obligatoriet möjliggör också en vitalisering av stu-
dentlivet och studentengagemanget i universitetens och högskolornas
framtid. Det låga deltagandet från studenternas sida i de obligatoriska
kårernas val och arbete är idag ett stort problem för det studentfackliga
arbetet. Det kan också med fog ifrågasättas i vilken utsträckning det kan
betraktas som demokratiskt rimligt att basera ett av staten säkerställt in-
flytande inom den högre utbildningen på en kårstruktur som endast
förmår att engagera en bråkdel av studenterna.

En avveckling av kårobligatoriet är därmed både principiellt riktigt
och demokratiskt förnyande.

Om riksdagen biträder en avveckling av obligatoriet till 1 juli 1995
bör till den tidpunkten bestämmelsen i högskolelagen med bemyndi-
gande för regeringen att föreskriva om sådant obligatorium upphävas.

Prop. 1992/93:169

97

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

6.6.3 Konsekvenser av en avveckling av obligatoriet

Prop. 1992/93:169

Mina bedömningar och mina förslag: Avvecklingen av kårobliga-
toriet kan väsentligen genomföras med åtgärder som ligger inom
regeringens kompetensområde. En rad praktiska frågor kräver
emellertid fortsatt beredning. Hit hör bl.a. studentfackliga, so-
ciala och ekonomiska frågor. Det är angeläget att dessa kan lösas
på ett sådant sätt att viktiga studentintressen kan tillgodoses.

Bland frågorna märks följande:

- Formerna för studenternas representation i olika organ.

- Ansvaret för studenternas sociala omvårdnad.

- Studentbostäder och samlingslokaler.

Skälen för mina bedömningar och mina förslag: Ett avskaffande av
kårobligatoriet får givetvis konsekvenser på en rad olika områden. Jag
bedömer det emellertid som sannolikt att de nuvarande kårerna kom-
mer att fortsätta att vidareutveckla sin verksamhet. På några års sikt är
det möjligt att framförallt de stora universitetskårerna kommer att ersät-
tas av sammanslutningar på ämnes- eller fakultetsbasis.

En av studentkårernas viktigaste funktioner nu är att utse studentre-
presentanter i de olika universitets- och högskoleorganen. Det finns
två förslag till hur detta kan ske. Den ena innebär att universitetet eller
högskolan ombesörjer dessa val. Den andra modellen är att även i fort-
sättningen låta studenterna själva ta ansvaret för studentrepresentatio-
nen via de frivilliga sammanslutningar som kan komma att finnas. Des-
sa kan i sin tur vara av samma typ som dagens kårer eller vara t.ex.
sammanslutningar av studentrepresentanter i de olika universitets- eller
högskoleorganen.

Jag anser det mycket viktigt att klara regler föreligger när det gäller
formen för hur studentrepresentationen skall se ut vid universiteten
och högskolorna. Jag vill understryka att det inte får bli så att formerna
för hur studentinflytandet skall komma till stånd blir ensidigt beroende
av beslut från lärosätenas sida. En framtida lösning måste därutöver ga-
rantera högt ställda krav på representativitet.

Studentkårerna har svarat för stora delar av det studiesociala omhän-
dertagandet. En av de viktigaste delarna av detta har varit studenthälso-
vården.

Riksdagsbeslutet (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:UbU14, rskr.
1991/92:242) innebär att frågan om ansvaret för studenthälsovården en-
tydigt kan anses vara löst. Det ligger nu hos respektive universitet och
högskola. Av riksdagsbeslutet följer också att det hittillsvarande särskil-
da bidraget till studenthälsovård ingår i respektive universitets eller
högskolas anslag.

Det finns emellertid andra uppgifter på det studiesociala området som
kårerna har tagit ansvar för. Jag anser det viktigt att en avveckling av
kårobligatoriet inte medför en försämring i detta avseende.

98

Vad beträffar nationerna i Lund och Uppsala anser jag att ett bibehål-
lande av nationsobligatoriet inte är hållbart vid en avveckling av kåro-
bligatoriet. De principiella skälen väger tungt även här. Jag anser emel-
lertid också att det ligger betydande såväl sociala som kulturhistoriska
värden i att nationshusen fortsatt kan användas för nuvarande verksam-
het. Några alternativa användningsområden - framförallt för nationshu-
sen i Uppsala - är dessutom svåra att finna.

Nationerna bör även i framtiden kunna ansvara för husen.

I dag är sådana obligatoriska studentsammanslutningar vid rikets uni-
versitet och högskolor befriade från skattskyldighet för all annan in-
komst än inkomst av fastighet. Bland de befriade subjekten är alltså de
nuvarande nationerna vid Universiteten i Uppsala och Lund. Bl.a. frå-
gan om nationernas framtida beskattning övervägs för närvarande inom
stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) som väntas komma
med ett betänkande under hösten 1993. Ett ställningstagande till natio-
nernas och liknande subjekts skattestatus får således anstå till bered-
ningen i regeringskansliet av detta betänkande.

Flertalet obligatoriska studentsammanslutningar disponerar lokaler
för sin verksamhet. Dessa lokaler är allmänt tillgängliga för studenter
och studentföreningar när det gäller sammankomster av olika slag. Jag
anser att tillgången till samlingslokaler för studenter och för deras sam-
manslutningar är av stor vikt även efter en avveckling av obligatoriet.

En stor del av landets studentbostäder är uppförda med statligt stöd.
Bostäderna skulle direkt eller indirekt via studentkårerna komma samt-
liga studenter till del.

Tillgång till studentbostad är ofta också en förutsättning för att kunna
bedriva studier. Mot den bakgrunden är det önskvärt att studentbostä-
der som till väsentlig del har finansierats av staten även i framtiden kan
komma samtliga studenter tillgodo och inte reserveras enbart för med-
lemmarna i någon viss frivillig kår eller användas som rekryteringsargu-
ment.

Jag avser att låta genomföra avvecklingen av kårobligatoriet i sådana
former att ett fortlöpande samråd kan ske mellan företrädare för rege-
ringen, universiteten och högskolorna samt berörda studentsamman-
slutningar. Jag kommer därför senare att föreslå regeringen att en sär-
skild beredning tillkallas för denna uppgift. Den bör vara färdig med si-
na förslag för att praktiskt genomföra avvecklingen till den 1 januari
1994 för att ge universitet, högskolor och studentkårer tillräcklig tid att
förbereda avvecklingen.

6.7 Handelshögskolan i Stockholm

Förhållandet mellan staten och Handelshögskolan i Stockholm (HHS)
regleras i ett avtal som gäller budgetåren 1979/80-1993/94. Inför 1994/95
behöver ett nytt avtal ingås.

Jag har i det föregående behandlat omfattningen av de förändringar
som nu förestår för de statliga universiteten och högskolorna. Jag anser

Prop. 1992/93:169

99

att det är en rimlig utgångspunkt för ett nytt avtal mellan staten och
HHS, att avtalets uppläggning så långt möjligt anpassas till uppläggning-
en av de utbildningsuppdrag som kommer att gälla för de universitet
och högskolor som har statligt huvudmannaskap.

Examensrätten för HHS bör regleras på samma sätt som för övriga fri-
stående högskolor. Min bedömning av dessa frågor har jag tidigare redo-
visat (avsnittet 6.3 Examensrätt m.m.)

Jag kommer nu att beskriva huvuddragen i ett nytt avtal med HHS.
Min avsikt är att föreslå regeringen att begära ett bemyndigande av riks-
dagen att ingå ett avtal med följande huvudsakliga innebörd.

Handelshögskolan i Stockholm bör ha ställning som fristående hög-
skola. Dess ändamål bör vara de som anges i punkt 1 av Handelshög-
skolans av Kungl. Maj:t den 27 maj 1909 fastställda grundstadgar.

Utbildning och forskning skall hållas på hög internationell nivå.

HHS bör stå under ledning av en direktion i vilken skall ingå en leda-
mot utsedd av regeringen. Regeringen utser även en suppleant för den-
na ledamot.

Högskolans förvaltning och räkenskaper bör årligen granskas av högst
tre revisorer, av vilka regeringen skall utse en jämte suppleant.

Handelshögskolan bör till statens förfogande ställa sådana utvärder-
ingar av sin verksamhet, som Handelshögskolan på eget initiativ genom-
för samt att delta i sådana uppföljningar och utvärderingar som staten
anordnar för det allmänna högskoleväsendet.

Staten bör varje budgetår ge ett bidrag till Handelshögskolans biblio-
teksverksamhet med 4,5 miljoner kronor. Detta motsvarar det bidrag,
som beräknats i nu gällande avtal.

Staten bör vidare för varje år ge ett bidrag till den grundläggande ut-
bildningen vid högskolan. Detta bör beräknas på samma sätt som ansla-
gen till ett statligt universitet eller högskola i enlighet med vad jag tidi-
gare anfört (avsnitt 3. Resurser). Ersättningen för helårsstudenter och
helårsprestationer bör beräknas i enlighet med vad som gäller för det
samhällsvetenskapliga området. Detta innebär - i enlighet med tidigare
fattade beslut om kvalitetshöjningar inom bl.a. det samhällsvetenskapli-
ga området - en betydande ökning av de ekonomiska resurserna per
plats.

För forskarutbildningen bör HHS få 8,5 miljoner kronor per år för
studiestöd och 0,3 miljoner kronor per utfärdad doktorsexamen.

Det totala bidrag som kan utgå bör maximeras till 50 miljoner kronor
per år. Bidraget är för närvarande ca 27,5 miljoner kronor per år.

Det nuvarande bidraget är beräknat från en volym på knappt 1000
helårsstudenter och 5-6 doktorsexamina per år. För att uppnå det ovan
angivna maximala bidraget måste HHS göra en betydande ökning av
prestationerna inom såväl grundläggande utbildning som forskarutbild-
ning.

Alla nya belopp har jag angivit i kostnadsläge för budgetåret 1993/94.
Beloppen bör korrigeras årligen med hänsyn till förändringar i basbe-
loppet sedan föregående år.

Prop. 1992/93:169

100

Handelshögskolan bör inte få ta ut avgifter för sådan utbildning som i Prop. 1992/93:169
allt väsentligt, såväl till omfattning som till nivå och insatser i övrigt,
motsvarar sådan utbildning som förekommer vid statliga universitet el-
ler högskolor.

Avgifter som tas ut för annan utbildning bör få beräknas endast med
hänsyn till kostnaderna för de extra insatser som görs i förhållande till
närmast jämförbar utbildning vid statliga universitet eller högskolor.
Avgifterna skall vara skäliga. De får beslutas först efter samråd med uni-
versitetskanslern.

Avtalet bör träda i kraft den 1 juli 1994 och gälla till och med den 30
juni 2009. Om avtalet inte sägs upp av någon part minst två år före av-
talstidens utgång bör det förlängas för varje gång med 15 år.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

9. godkänna vad jag förordat om att Högskolorna i Sunds-
vall/Härnösand och Östersund skall upphöra vid utgången av ju-
ni 1993,

10. besluta om inrättande av Mitthögskolan den 1 juli 1993,

11. godkänna vad jag förordat om universitetens och högsko-
lornas namn,

12. anta förslaget till lag om tillstånd att utfärda vissa examina,

13. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1109) om
uppdragsutbildning i vissa fall,

14. anta förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

15. godkänna vad jag förordat om att tvånget för studenter att
tillhöra studentkår, nation och studentförening för fakultet skall
upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995,

16. bemyndiga regeringen att ingå ett avtal om bidrag till Han-
delshögskolan i Stockholm med i huvudsak det innehåll som jag
redovisat.

7 Anslagsberäkningar för högre utbildning

m.m.

Medlen under anslagen till universiteten och högskolorna har tidigare
beräknats under anslagen för Vissa tandvårdskostnader, Utbildning för
tekniska yrken, Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala
yrken, Utbildning för vårdyrken, Utbildning för undervisningsyrken,
Utbildning för kultur- och informationsyrken och Lokala och indidi-
vuella linjer samt fristående kurser. Medlen under anslaget D 41. Rådet
för grundläggande högskoleutbildning har tidigare beräknats under an-
slaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.

101

Universitets- och högskoleämbetet anhöll om medel för täckning av
merkostnader avseende trygghetsavtalet för arbetstagare i staten budgetå-
ret 1988/89 under reservationsanslagen till utbildning och forskning vid
universitet och högskolor. Dessa kostnader bör finansieras inom nu fö-
reslagna anslagsbelopp.

Vissa omfördelningar har gjorts i syfte att finansiera nya uppgifter.

Vid beräkning av anslagen har ett avdrag för allmän rationalisering
(RAK) tillämpats.

Prop. 1992/93:169

Beräknat antal helårsstudenter för budgetåret 1993/94 fördelade på
utbildningsområde

U tbildningsområde

Antal helårs-
studenter

Procent

Humanistiskt

26 028

15,3

Teologiskt

1 770

1,0

Juridiskt

7 793

4,6

Samhällsvetenskapligt

51 220

30,1

Medicinskt

5 487

3,2

Odontologiskt

1 421

0,8

Farmaceutiskt

1 002

0,6

Naturvetenskapligt

24 135

14,2

Tekniskt

27 357

16,1

Vård

1 943

1,1

Undervisnings

14 212

8,3

Övriga

4 390

2,6

Konstnärligt

3 588

2,1

Summa

170 346

100,0

102

Medel för grundläggande högskoleutbildning fördelat per universitet och Prop. 1992/93:169
högskola budgetåret 1993/94

U niversitet/högskola

Belopp

Universitetet i Uppsala

534 514 000

Lunds universitet

875 718 000

Universitetet i Göteborg

640 573 000

Stockholms universitet

421 437 000

Universitetet i Umeå

460 296 000

Universitetet i Linköping

388 224 000

Karolinska institutet

271 130 000

Tekniska högskolan i
Stockholm

384 510 000

Chalmers tekniska högskola

306 683 000

Högskolan i Luleå

209 141 000

Danshögskolan

10 393 000

Dramatiska institutet

30 705 000

Grafiska institutet och
institutet för högre reklam-
och kommunikationsutbildning

6 092 000

Högskolan i Borås

71 816 000

Högskolan i Falun/Borlänge

97 065 000

Högskolan i Gävle/Sandviken

95 509 000

Högskolan i Halmstad

54 234 000

Högskolan i Jönköping

88 331 000

Högskolan i Kalmar

110 311 000

Högskolan i Karlskrona/Ronneby

41 438 000

103

Högskolan i Karlstad

Högskolan i Kristianstad

Högskolan i Skövde

Högskolan för lärarutbildning

i Stockholm

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

Högskolan i Växjö

Högskolan i Örebro

Högskoleutbildning på Gotland

Idrottshögskolan i Stockholm

Konstfack

Konsthögskolan

Mitthögskolan

Musikhögskolan i Stockholm

Mälardalens högskola

Operahögskolan

Teaterhögskolan

Summa                            6

184 000             Prop. 1992/93:169

416 000

452 000

454 000

627 000

634 000

975 000

570 000

676 000

496 000

669 000

923 000

178 000

005 000

676 000

226 000

279 000

104

Åttonde huvudtiteln

D. Den grundläggande högskoleutbildningen
m.m.

D 1. Universitetet i Uppsala: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 534 514 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Universitetet i
Uppsala. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för univer-
sitetet.

Prop. 1992/93:169

1. Examina

Universitetet har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993
rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Apotekarexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Civilingenjörsexamen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9

Gymnasielärarexamen

Ingenjörsexamen

Juris kandidatexamen

Läkarexamen

Psykologexamen

Receptarieexamen

Slöjdlärarexamen (med inriktning mot textilslöjd)

Teologie kandidatexamen

2. Nulägesbeskrivning

Universitetet i Uppsala har i den fördjupade anslagsframställningen re-
dovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-
hålls inom områdena humaniora, teologi, juridik, samhällsvetenskap,
teknik, naturvetenskap, vård, farmaci, undervisning och medicin. Uni-
versitetet har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 16 000
helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt preliminä-
ra uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 11 310.

105

3. Resultatanalys

Prop. 1992/93:169

Universitetets resultatanalys för perioden 1987/88 - 1990/91 visar bl. a.

★ beträffande tillströmning och antagningskrav

- att inom de tekniska-, samhällsvetenskapliga- och vårdutbildnings-
områdena har utnyttjandegraden av nybörjarplatser varit god och antag-
ningspoängen för tillträde till studierna har under perioden varit bland
de högsta i landet. Kravet inom dessa områden har i allmänhet inte un-
derstigit 4,0 i betygsmedelvärde,

- att undervisningsområdet har haft svårigheter att fylla vissa av sina
linjer. Detta har främst gällt vissa inriktningar på grundskollärarlinjen
samt ämneslärarlinjen,

- kultur- och informationsutbildningsområdets bristande utnyttjan-
degrad har härrört enbart från svårigheter på den religionsvetenskapliga
linjen. Kulturvetarlinjen har däremot inte haft några svårigheter att fyl-
la sina platser,

- utnyttjandegraden av nybörjarplatser på allmänna utbildningslinjer
har under perioden i genomsnitt varit:

Teknik

106%

Samhällsvetenskap

103%

Undervisning

78%

Kultur och information

87%

★ beträffande resursutnyttjandet

- att tillhandahållna årsstudieplatser inom teknik- och undervis-
ningsområdet har växt under perioden medan det samhällsvetenskapliga
området och Kl-området har avtagit något. Vårdutbildningarna har un-
der perioden legat på oförändrad nivå. Utnyttjandegraden har under pe-
rioden i genomsnitt varit:

Teknik

87%

Samhällsvetenskap

91%

Vård

89%

Undervisning

73%

Kultur och Information

85%

★ beträffande studieresultat

- att antalet helårsprestationer på linjer och kurser varierar mellan
utbildningsområdena. Inom vård- och undervisningsområdet är helårs-
prestationerna 94 procent respektive 92 procent. De tekniska och sam-
hällsvetenskapliga områdena redovisar något lägre siffror, 74 procent re-
spektive 77 procent. Lägsta antalet helårsprestationer återfinns inom
kultur- och informationsområdet,

- att antalet avlagda examina inom det samhällsvetenskapliga områ-
det och vårdområdet har ökat något mot slutet av perioden. Inom

106

teknik-, kultur- och informationsområdet har antalet examina i stort Prop. 1992/93:169
sett varit konstant under fyraårsperioden.

Undervisningsområdet uppvisar på grund av avveckling av vissa ut-
bildningslinjer och samtidigt inrättande av nya en starkt nedåtgående
trend i antalet avlagd examina,

- inom de flesta utbildningsområden används kursutvärderingar i
systematiserad form som ett instrument för återkoppling och uppfölj-
ning av undervisningen,

- att ett stort antal undersökningar av olika utbildningslinjer har
gjorts främst med avsikt att pröva och finna former för att förbättra kva-
liteten.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som universitetet kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
universitetet följande inriktningar för den kommande treårsperioden,

- uppbyggnad av nya tekniska utbildningar. I dessa kommer andra
ämnen att kunna vävas in då universitetet har praktiskt taget alla fakul-
teter,

- utveckling av en särskild ”Europakompetens” inom det juridiska
och samhällsvetenskapliga samt språkvetenskapliga området.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som universitetet redovisat visar att utnyttjandegraden över-
lag har varit hög. På de områden där detta inte varit fallet torde det vara
möjligt för universitetet att öka antalet helårsprestationer och därige-
nom uppnå ett bättre resursutnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om universitetets utbildningsuppdrag. Antalet avlagda exami-
na som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till minst 6 000 under tre-
årsperioden. Av dessa bör minst 350 avse civilingenjörsexamen, minst
310 grundskollärarexamen 1-7, minst 480 grundskollärarexamen 4-9,
minst 450 gymnasielärarexamen samt minst 290 läkarexamen.

107

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall Prop. 1992/93:169
universitetet även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Universitetet bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som universitetet bör kunna få
medel från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Teologi

Juridik

Samhällsvetenskap

28 000

Naturvetenskap

Teknik
Farmaci
Vård

14 000

Medicin

2 700

Undervisning

2 500

Övrigt

600

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 20 000 helårsstuden-
ter per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det före-
gående avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 522 926 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 542 527 000 kronor respektive 552 722 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
482 361 000 kronor (= garantibelopp).

Universitetet bör anordna svenskundervisning för utländska gäststu-
denter motsvarande minst 30 helårsstudenter per år.

Universitetet bör vidare varje läsår anordna utbildning i egyptologi,
estetik, estniska, iranska språk, keltiska språk, seismologi, swahili, tur-
kiska språk och ungerska.

Universitetet bör vidare fullfölja de lärarutbildningar som startats un-
der budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för
att förbättra lärartillgången.

108

Universitetet bör vidare fortsätta att anordna viss internationell lärar-
fortbildning samt språkassistentverksamhet m.m. Härutöver skall uni-
versitetet svara för Sveriges deltagande i Europarådets fortbildningspro-
gram för lärare, ”CDCC Teacher Bursaries Scheme”, samt för hem-
språkslärares deltagande i fortbildningskurser i samarbete med invand-
rarnas ursprungsländer.

Universitetet bör under perioden utveckla en ny civilingenjörsutbild-
ning inriktad mot miljö- och vattenteknik.

Det förslag beträffande forskning med inriktning mot trävaruteknik i
skogsindustrin som regeringen kommer att redovisa i propositionen om
forskning (1992/93:170) bör föranleda Universitetet i Uppsala att priori-
tera även grundutbildningen inom detta område.

För dessa angivna åtaganden beräknar jag en ersättning på 11 588 000
kronor för budgetåret 1993/94, 10 086 000 kronor för budgetåret
1994/95 och 9 604 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
534 514 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 553 613 000 kronor respektive 562 326 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

17. till Universitetet i Uppsala: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 534 514 000 kronor,

18. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 2. Lunds universitet: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 875 718 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Lunds univer-
sitet (tidigare benämning Universitetet i Lund). Under anslaget har me-
del beräknats för samtliga kostnader som är förenade med det utbild-
ningsuppdrag som skall gälla för universitetet.

1. Examina

Universitetet har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993
rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen
Kandidatexamen
Högskoleexamen

Arkitektexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Prop. 1992/93:169

109

Brandingenjörsexamen
Civilingenjörsexamen
Grundskollärarexamen 1-7
Grundskollärarexamen 4-9
Gymnasielärarexamen

Ingenjörsexamen

Juris kandidatexamen

Konstnärlig högskoleexamen i musik

Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier

Logopedexamen
Läkarexamen
Musiklärarexamen

Organistexamen
Psykologexamen
Psykoterapeutexamen
Sjukgymnastexamen
Socionomexamen

Specialpedagogexamen *

Studie- och yrkesvägledarexamen

T andläkarexamen

Teologie kandidatexamen

Yrkesteknisk examen

* Gäller inriktningarna mot komplicerad inlärningssituation samt utvecklings-
störning.

2. Nulägesbeskrivning

Universitetet har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin
verksamhet. Universitetet är landets största utbildningsanordnare och
tillhandahåller grundläggande högskoleutbildning inom samtliga områ-
den, utom det farmaceutiska, dvs. inom humaniora, teologi, konst, juri-
dik, samhällsvetenskap, medicin, odontologi, vård, naturvetenskap, tek-
nik och undervisning. Universitetet har för budgetåret 1992/93 tilldelats
resurser för cirka 23 100 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet
helårsprestationer, enligt preliminära uppgifter från Verket för högsko-
leservice, cirka 16 670.

Universitetet är uppdelat i nio områden som under universitetsstyrel-
sen leds av områdesstyrelser. I dessa ingår företrädare för lärare, studen-
ter, för yrkes- och samhällsliv samt för de anställda. För fyra av områ-
dena används benämningen högskola, nämligen Lunds tekniska högsko-
la (LTH), Tandvårdshögskolan, Lärarhögskolan och Musik- och teater-
högskolan. De tre sistnämnda är förlagda till Malmö. Universitetet be-
driver även verksamhet i Helsingborg och Markaryd.

3. Resultatanalys

Universitetets resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a.

Prop. 1992/93:169

110

★ beträffande tillströmning och antagningskrav

- att universitetet ligger i täten i landet vad gäller antalet förstahands-
sökande,

- en kraftig ökning av efterfrågan som genomgående lett till höga an-
tagningskrav,

★ beträffande resursutnyttjandet

- att utnyttjandet av utbildningsplatserna genomgående legat på en
hög nivå. Vad gäller det totala antalet nybörjarplatser på linjebunden ut-
bildning steg platsutnyttjandet under perioden från 95 till 103 procent.
Sektorerna för kultur- och informationsyrken samt för undervisnings-
yrken var de enda sektorer där inte alla nybörjarplatser fyllts. Utnyttjan-
degraden ökade något under perioden och var för samtliga sektorer 89
procent vid periodens slut. Utnyttjandegraden för fristående kurser har
varit exceptionellt hög och har ökat under perioden. Vid periodens slut
var denna 121 mot tidigare mellan 102 och 108 procent.

★ beträffande studieresultat

- att examensfrekvenserna genomgående är låga, särskilt vad gäller
kandidatexamen.

För utbildningar som varit organiserade i linjer gäller följande.

Utbildningar med specifik yrkesinriktning och fast studiegång, läkar-,
förskollärar- och fritidspedagog- och social utbildning, uppvisar vid pe-
riodens slut examensfrekvenser omkring 80 procent.

Skådespelarutbildningen har en examensfrekvens om 90-100 procent.
I denna grupp är antalet helårsprestationer också högt.

För övriga utbildningar med en mer bestämd yrkesinriktning, t.ex.
ekonom-, civilingenjörs- och arkitekt- samt juristutbildningarna, är ex-
amensfrekvenserna lägre och ligger mellan 60 och 70 procent. Presta-
tionsgraden är dock förhållandevis hög också i denna grupp.

För övriga utbildningar (inom det förutvarande filosofiska fakultets-
området) där yrkesinriktningen är mindre bestämd och studiegången
relativt fri, t.ex. utbildningar inom kulturvetenskap, religionsvetenskap,
naturvetenskap och samhällsvetenskap ligger examensfrekvenserna mel-
lan 27 och 45 procent. Även i denna grupp är antalet helårsprestationer
högt jämfört med antalet examina. Inom denna grupp är gränserna fly-
tande i förhållande till utbildningen för kandidatexamen i ett ämne.
Inom vissa områden har antalet kandidatexamina varit mycket lågt.

Generellt gäller dock att såväl utnyttjandegrad som prestationsgrad vi-
sar en positiv utveckling under perioden.

För utbildningar som varit organiserade som fristående kurser gäller
följande:

- utnyttjandegraden och prestationsgraden har ökat framför allt un-
der den senare delen av perioden samtidigt som antalet tilldelade årsstu-
dieplatser under perioden varit oförändrat. 1990/91 var prestationsgra-
den 62 procent. Prestationsgraden låg högst på B-nivå, 70 procent. Va-
riationerna är stora mellan olika områden. Det matematisknaturveten-
skapliga området (MN) uppvisar hög och ökande prestationsgrad, 80
procent, på C- och D-nivå. På det humanistiska området (HT) har pre-

Prop. 1992/93:169

111

stationerna på denna nivå visat en sjunkande tendens och är nu 50 pro- Prop. 1992/93:169
cent.

Antalet studenter som håller normalstudietiden visar en uppgång un-
der perioden från 35 till 39 procent. Variationen mellan områden är re-
lativt stor med 51 procent inom det matematisk-naturvetenskapliga om-
rådet och 32 procent inom det humanistiska.

Kvinnorna presterar genomgående bättre än männen.

★ beträffande kostnads- och resursutveckling

- att universitetet har de lägsta kostnaderna i landet per helårsstu-
dent inom områdena juridik, samhällsvetenskap och humaniora,

- att universitetet intar en tätplats i landet vad gäller kostnadseffekti-
vitet, dvs. kostnader i förhållande till åtaganden. Detta gäller såväl för-
hållandet mellan förbrukade medel och helårsstudenter som förhållan-
det mellan förbrukade medel och helårsprestationer.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som universitetet kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
följande målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

★ en genomgående höjning av examensfrekvensen,

★ genomförande av ett internationaliseringsprogram med följande
kvantitativa mål. År 1997 skall 20 procent av universitetets studenter
genomföra en termin under sin utbildningstid (i genomsnitt 3,5 år) vid
utländskt universitet. Motsvarande antal utländska studenter skall då
finnas vid universitetet. Som kvalitativa mål anges ökade insatser på
språkutbildning, internationell studievägledning, internationella nät-
verk samt bostäder för utländska studenter. Vidare anges satsningar på
Ost-Sydostasien och Östeuropa

★ introduktion av nya utbildningar såsom

- i fri konst, förlagd till konsthögskola i Malmö

- i design knuten till Lunds tekniska högskola

- för bibliotekarier

-  i regi

★ förlängning av ingenjörsutbildningen från två till tre år samt ut-
byggnad enligt nu gällande plan. Vidare förlängning av brandingenjörs-
utbildningen från 2,5 år till 3,5 år.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt universitetet såväl ompriori-
teringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter.

112

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul- Prop. 1992/93:169
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål. Emellertid visar universi-
tetets fördjupade anslagsframställning, enligt min mening, att verksam-
heten bedrivs med en sådan inriktning att den utvecklas i positiv rikt-
ning.

Fördjupad, prövning

Universitetet redovisar generellt en hög utnyttjandegrad av studieplatser
och att verksamheten i allt väsentligt bedrivs rationellt och effektivt.
Även om universitetet i ett nationellt perspektiv hävdar sig väl på de
flesta områden vad gäller studieresultat bör det vara möjligt att genom-
snittligt öka effektiviteten både vad gäller helårsprestationer och exa-
mensfrekvenser.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om universitetets utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 8 400 under treårsperioden. Av dessa bör minst 1 520 avse civi-
lingenjörsexamen, minst 610 grundskollärarexamen 1-7, minst 580
grundskollärarexamen 4-9, minst 1 000 gymnasielärarexamen, minst
500 läkarexamen samt minst 30 tand läkarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
universitetet även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Universitetet bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som universitetet bör kunna få
medel från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Teologi

Juridik

Samhällsvetenskap

37 000

Naturvetenskap

Teknik

Vård

21 000

113

8 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 169

Prop. 1992/93:169

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Utbildningsområde

Odontologi

750

Medicin

3 800

Undervisning

5 100

Övrigt

900

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 29 000 helårsstuden-
ter per år, inklusive det konstnärliga området. Det högsta antalet helårs-
studenter inom det konstnärliga området som kan ge ersättning under
treårsperioden är 1 460.

Per capitaersättningarna för helårsstudenter och helsårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det före-
gående avsnittet 3.1. För det konstnärliga området erhåller universitetet
en ersättning om 101 500 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till 838 824 000 kronor för
budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 876 018 000 respektive 891 467 000 kronor. Det
lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock 761 907 000
kronor (= garantibeloppet).

Utöver ovan angivna åtaganden bör universitetet anordna svenskun-
dervisning för utländska gäststudenter motsvarande minst 40 helårsstu-
denter per år.

Universitetet bör vidare varje läsår anordna utbildning i estniska, in-
donesiska, rumänska, rättssociologi, thai och ungerska.

Dessutom bör universitetet anordna civilingenjörsutbildning med in-
riktning på lantmäteri.

Vidare bör universitetet, som jag tidigare anfört, under perioden ut-
veckla och bedriva försöksverksamhet med en ny designutbildning, i
enlighet med vad som angivits den fördjupade anslagsframställningen,
med planerad start senast budgetåret 1995/96.

Universitetet bör fullfölja de lärarutbildningar som startats under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången.

Universitetet åtar sig vidare att i anslutning till tandläkarutbildningen
bedriva en tandvårdscentral.

För dessa åtaganden beräknar jag en ersättning på 36 894 000 kronor
för budgetåret 1993/94, 35 296 000 kronor för budgetåret 1994/95 och
31 120 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
875 718 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag

114

motsvarande belopp till 911 314 000 kronor respektive 922 587 000 Prop. 1992/93:169
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

19. till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 875 718 000 kronor,

20. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 3. Universitetet i Göteborg: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 640 573 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Universitetet i

Göteborg. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för univer-
sitetet.

7. Examina

Universitetet har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993

rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9

Gymnasielär arexamen

Hushållslärarexamen

Juris kandidatexamen

Konstnärlig högskoleexamen i konst och design

Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier

Konstnärlig högskoleexamen i musik

Logopedexamen

Läkarexamen

Musiklärarexamen

Organistexamen

Psykologexamen

Slöjdlärarexamen (med inriktning mot textilslöjd)

Socionomexamen

Specialpedagogexamen (med inriktning mot komplicerad inlärningssi-
tuation och inriktning mot utvecklingsstörning)

Tandläkarexamen

115

2. Nulägesbeskrivning

Universitetet har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin
verksamhet.

Enligt denna utmärker sig universitetet främst genom en medveten
satsning på ett antal profilområden som samtliga är av en områdesöver-
skridande karaktär. Som exempel på detta kan nämnas samarbetet mel-
lan de olika konstnärliga utbildningarna inom universitetet samt sam-
verkan med Chalmers tekniska högskola.

Universitetet spelar också en viktig roll i ett regionalpolitiskt perspek-
tiv genom ett väl utbyggt samarbete med näringslivet.

Universitetet har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för ca 17
500 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer,
enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, ca 12 820.

3. Resultatanalys

Universitetets resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a.
följande.

Sammanfattningsvis kan konstateras att prestationsgraden och utnytt-
jandegraden under perioden visar en positiv utveckling.

Det totala antalet helårsstudenter har varierat något kring 15 300.
Tillströmningen till de flesta utbildningslinjer har varit hög och kon-
kurrensen om utbildningsplatserna har blivit allt hårdare. Undantagen
finns främst inom undervisningssektorn, som en längre tid haft rekry-
teringsproblem, samt linjen för kostekonomi och kostterapi som länge
haft obesatta platser.

Genom att överintag gjorts till linjeutbildningarna har utnyttjandegra-
den varit hög utom inom undervisningsområdet, där den legat runt
85%.

Mätt i förhållandet mellan antalet helårsprestationer och antalet hel-
årsstudenter har prestationerna på utbildningslinjerna legat i intervallet
80-100%.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som universitetet kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
bl.a. följande målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

★  inrättande av fullständig utbildning för teologie kandidatexamen

★  särskilda åtgärder för kvalitetssäkring

★  inrättande av musikalutbildning

★  förlängning av läkarlinjen

★  förlängning av tandläkarlinjen

För att förverkliga dessa mål krävs enligt universitetet såväl ompriori-
teringar som resursförstärkningar.

Prop. 1992/93:169

116

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som universitetet redovisat visar att utnyttjandegraden av ut-
bildningsplatserna är tillfredsställande.

Även om universitetet i ett nationellt perspektiv hävdar sig väl på de
flesta områden vad gäller studieresultat bör det vara möjligt att genom-
snittligt öka effektiviteten både vad gäller helårsprestationer och exa-
mensfrekvens.

Prop. 1992/93:169

Slutsatser

Mot bakgrund av den prövning jag har gjort har jag dragit följande slut-
satser om universitetets utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 6 800 under treårsperioden. Av dessa bör minst 730 avse grund-
skollärarexamen 1-7, minst 1 100 grundskollärarexamen 4-9, minst
1 000 gymnasielärarexamen, minst 272 läkarexamen samt minst 170
tandläkarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
universitetet även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Universitetet bör beakta vad jag har redovisat i det föregående beträf-
fande omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som universitetet bör kunna få
medel från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande:

Utbildningsområde             Högsta antal helårsprestationer

som ger ersättning

Humaniora                  32 000

Teologi

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap                 7 200

Vård

117

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Odontologi

Medicin

Undervisning

Övrigt

1 250

2 700

5 800

2 800

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 23 000 helårsstuden-
ter per år, inklusive det konstnärliga området. Det högsta antalet helårs-
studenter inom det konstnärliga området som kan ge ersättning under
treårsperioden är 2 430.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag har anfört i det
föregående avsnittet 3.1. För det konstnärliga området erhåller universi-
tetet en ersättning av 91 600 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 615 778 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 645 276 000 respektive 661 251 000 kronor.
Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock 593 103
000 kronor ( = garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtaganden bör universitetet anordna undervis-
ning i svenska för utländska gäststudenter motsvarande minst 68 årsstu-
dieplatser per år.

Universitetet bör fullfölja de lärarutbildningar som startade under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången.

För dessa angivna åtaganden beräknar jag en ersättning på 24 795 000
kronor för budgetåret 1993/94, 17 661 000 kronor för budgetåret
1994/95 och 6 511 000 kronor för budgetåret 1995/96.

Som jag tidigare anfört under avsnittet 5.3 tillförs universitetet
1 000 000 kronor för förstärkning av de befintliga designutbildningarna.
Detta belopp är inkluderat i ersättningen per heltidsstudent.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
640 573 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 662 937 000 kronor respektive 667 762 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

21. till Universitetet i Göteborg: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 640 573 0000 kronor,

118

22. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud- Prop. 1992/93:169
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 4. Stockholms universitetet: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 421 437 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Stockholms
universitet. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för univer-
sitetet.

1. Examina

Stockholms universitet har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1
juli 1993 rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Juris kandidatexamen

Psykologexamen
Socionomexamen
Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Stockholms universitet har i sin fördjupade anslagsframställning redovi-
sat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls
inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap och naturveten-
skap. Universitetet har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för
17 300 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestatio-
ner, enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka
13 100.

Vid universitetet finns Tolk- och översättarinstitutet som bl.a. anord-
nar tolk- och översättarutbildning, grundläggande högskoleutbildning
såväl som fortbildning och vidareutbildning. Vidare finns vid universi-
tetet en enhet för teckenspråkstolkar vilken tillgodoser behovet av teck-
enspråkstolkar vid samtliga högre utbildningsinstitutioner i stockholms-
området utom Högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

3. Resultatanalys

Universitetets resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

- den höga efterfrågan på utbildningsplatser har lett till ett högt ut-
nyttjande av de tillhandahållna årsstudieplatsema vid universitetet, vil-
ket medfört höga antagningspoäng,

119

- utnyttjandegraden är genomgående hög, men prestationsgraden lig-
ger något under riksgenomsnittet,

- produktiviteten är genomgående hög och har ökat under den se-
naste femårsperioden,

- många olika utvärderingar har gjorts av kvaliteten på den grund-
läggande utbildningen. Dessa har lagts till grund för åtgärder som syftar
till kvalitetsförbättringar.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som universitetet kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
följande målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

- öka kvaliteten genom att förbättra forskningsanknytningen, föränd-
ra kursinnehåll och undervisningsformer, ge stöd till pedagogiskt ut-
vecklingsarbete samt genomföra åtgärder för att öka studenternas enga-
gemang i utbildningen,

- vidta åtgärder för att universitetet skall kunna ta emot fler studen-
ter, ungdomsstudenter så väl som studenter som läser vidareutbild-
nings- och fortbildningskurser.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt universitetet såväl ompriori-
teringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

Universitetet redovisar generellt en hög utnyttjandegrad av studieplat-
serna och att verksamheten i allt väsentligt bedrivs rationellt och effek-
tivt. Däremot ligger prestationsgraden under riksgenomsnittet, trots att
den har ökat under perioden 1987/88-1990/91. Det borde därför vara
möjligt för universitetet att genomsnittligt öka effektiviteten, dvs. att nå
en högre prestationsgrad med oförändrade resurser per helårsstudent.

Prop. 1992/93:169

120

Slutsatser

Prop. 1992/93:169

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om universitetets utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 5 100 under treårsperioden.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
universitetet även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Det högsta antalet helårsprestationer som universitetet bör kunna få
medel från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

42 000

Naturvetenskap

5 500

Medicin*

500

Övrigt                            800

* Avser en del av psykologutbildningen

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 21 000 helårsstuden-
ter per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det före-
gående avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 405 048 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 419 400 000 kronor respektive 425 759 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
373 450 000 kronor (= garantibelopp).

Universitetet bör anordna svenskundervisning för utländska gäststu-
denter för motsvarande minst 50 helårsstudenter per år.

Universitetet bör vidare varje läsår anordna utbildning i allmän kri-
minologi, koreanska, lettiska, litauiska, strålningsbiologi och tecken-
språk.

Universitetet skall avsätta 4 500 000 kronor för kostnader vid Tolk-
och översättarinstitutet (TÖI). Universitetet får i uppdrag att förbereda
en ny konferenstolkutbildning.

Utöver anordnandet av tolk- och översättarutbildningar har TÖI i
uppgift att fördela statsbidrag till tolkutbildning för döva, dövblinda och
vuxendöva samt teckenspråkslärarutbildningen (UHÄ:FS 1986:23,

121

1991:26, SFS 1992:815 Förordning om tolk- och översättarinstitutet).
TÖI skall också fördela statsbidrag för kontakttolkutbildning till studie-
förbund och folkhögskolor enligt förordningen (1991:976) om statsbi-
drag till kontakttolkutbildning. Dessa delar av TÖI:s uppgifter behand-
lades i prop. 1992/93:100 bil.9, anslagen C 2. Bidrag till vissa handikap-
påtgärder inom folkbildningen och C 3. Bidrag till kontakttolkutbild-
ning. Då föreslogs att TÖI:s olika anslag och anslagsposter skall redovi-
sas i en och samma fördjupade anslagsframställning och ingå i samma
budgetcykel som universiteten och högskolorna.

Vidare bör universitetet avsätta 2 050 000 kronor för verksamheter
med teckentolkning. Universitetet skall, i enlighet med vad jag tidigare
anfört, samla in uppgifter om övriga universitets och högskolors kostna-
der för studenter med funktionshinder och i mån av behov fördela me-
del som universitet och högskolor avsätter för detta ändamål inom en
ram av 8,9 miljoner kronor.

Med anledning av vad som anförts i proposition (1992/93:159, bil. 2)
om stöd och service till vissa funktionshindrade beräknar jag en utök-
ning av påbyggnadsutbildningen för tolkar vid universitet och högsko-
lor. För budgetåret 1993/94 beräknas 350 000 kronor (halvårseffekt).
Helårseffekten beräknar jag till 700 000 kronor. Medlen skall utgå
fr.o.m. den 1 januari 1994.

Stockholms universitet har med Grafiska institutet och institutet för
högre kommunikations- och reklamutbildning (GI/IHR) diskuterat ett
samgående. Detta skulle lösa GI/IHR:s behov och önskemål om fakul-
tetstillhörighet. Jag föreslår att den organisatoriska och utbildningsmäs-
siga samverkan som GI/IHR eftersträvar enligt sin fördjupade anslags-
framställning löses så att ett organisatoriskt samgående mellan Stock-
holms universitet och GI/IHR sker fr.o.m. den 1 juli 1994. Jag återkom-
mer om detta vid min anmälan av anslaget D 13. Grafiska institutet och
institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning.

Universitetet skall årligen förlägga 275 helårsstudentplatser till verk-
samheten i anslutning till forskningsparken Novum i Huddinge.

För dessa angivna åtaganden beräknar jag en ersättning på 16 389 000
kronor för budgetåret 1993/94, 16 389 000 kronor för budgetåret
1994/95 och 16 389 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
421 437 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 435 789 000 kronor respektive 442 148 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

23. till Stockholms universitet: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 421 437 000 kronor,

24. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

Prop. 1992/93:169

122

D 5. Universitetet i Umeå: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 460 296 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Universitetet i
Umeå. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som
är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för universite-
tet.

1. Examina

Universitetet har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993
rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Bildlärarexamen

Civilingenjörsexamen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9

Gymnasielärarexamen

Hushållslärarexamen

Ingenjörsexamen

Juris kandidatexamen

Konstnärlig högskoleexamen i konst och design

Läkarexamen

Psykologexamen

Psykoterapeutexamen

Slöjdlärarexamen (med inriktning mot textilslöjd)

Socionomexamen

Specialpedagogexamen (med inriktning mot komplicerad inlärningssi-
tuation och inriktning mot utvecklingsstörning)

Studie- och yrkesvägledarexamen

Tandläkarexamen

2. Nulägesbeskrivning

Universitetet har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin
verksamhet.

Universitetet har drygt 25 års verksamhet bakom sig och har nu fem
fakulteter.

Till stor del har universitetet inriktat sig på att erbjuda utbildning
inom områden där det råder brist i regionen. En omfattande distansut-
bildning i regionen bedrivs också av universitetet.

Ungefär två tredjedelar av studenterna rekryteras från den nordliga re-
gionen.

Prop. 1992/93:169

123

Universitetet har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för ca
11 200 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestatio-
ner, enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, ca
7 090.

3. Resultatanalys

Universitetets resultatanalys för perioden 1987/88-1991/92 visar bl.a.
följande.

Sammanfattningsvis kan konstateras att prestationsgraden och utnytt-
jandegraden under perioden visar en positiv utveckling.

Den genomsnittliga utnyttjandegraden av antalet nybörjarplatser på
linjer är 98% under perioden. Motsvarande mått för helårsstudenter är
85% på linjer och 84% på fristående kurser. Antalet helårsprestationer
på linjer visar under perioden, i relation till antalet helårsstudenter, ett
snitt på drygt 90%. För fristående kurser är motsvarande mått 67%.
Den lägre prestationsgraden för fristående kurser är en följd av att om-
kring hälften av dessa kurser läses på distans eller som fortbildnings-
och vidareutbildningskurser.

Enligt universitetets redovisning saknas data för att kunna göra en
grundlig analys av antalet examina. En lägre examensfrekvens behöver
inte innebära en avvikelse från utbildningsmålen. Den enda specialana-
lys som gjorts visar att 1989/90 tog 73% av dem som påbörjat en yrkes-
eller legitimationsutbildning ut examen.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som universitetet kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
bl.a. följande målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

★ sammanhållen utbildning för juris kandidatexamen

★ förstärkning av språkinstitutionerna

★ utökad läkarutbildning och inrättande av logopedutbildning

★ förstärkt konstnärligt utvecklingsarbete

★ inrättande av idrottslärarutbildning och bibliotekarieutbildning,
utbildning inom livsmedelsområdet, dimensioneringsökning på psyko-
loglinjen, etablerande av religionsvetenskaplig utbildning

★ uppbyggnad av en arkitekturhögskola med planerad start 1996/97.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt universitetet såväl ompriori-
teringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-

Prop. 1992/93:169

124

de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be- Prop. 1992/93:169
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Universitetet lägger stor vikt vid sin betydelse för den regionala ut-
vecklingen.

Enligt min bedömning har dessa satsningar på en inriktning mot ut-
bildning för att täcka behoven inom bristyrkesområden i den nordligas-
te regionen varit framgångsrika. En stor del av de studenter som utbild-
ats vid universitetet har inlett sin yrkesverksamhet i regionen.

Fördjupad prövning

De resultat som universitetet redovisat visar att utnyttjandegraden av ut-
bildningsplatserna är tillfredsställande.

Även om universitetet i ett nationellt perspektiv hävdar sig väl på de
flesta områden vad gäller studieresultat bör det vara möjligt att genom-
snittligt öka effektiviteten både vad gäller helårsprestationer och exa-
mensfrekvens.

Slutsatser

Mot bakgrund av den prövning jag har gjort har jag dragit följande slut-
satser om universitetets utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 3 900 under treårsperioden. Av dessa bör minst 75 avse civiling-
enjörsexamen, minst 410 grundskollärarexamen 1-7, minst 430 grund-
skollärarexamen 4-9, minst 500 gymnasielärarexamen, minst 269 läkar-
examen samt minst 130 tandläkarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
universitetet även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Universitetet bör beakta vad jag har redovisat i det föregående beträf-
fande omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som universitetet bör kunna få
medel från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande.

Utbildningsområde             Högsta antal helårsprestationer

som ger ersättning

Humaniora                   17 000

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap                 9 700

Teknik

Vård

125

Prop. 1992/93:169

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Utbildningsområde

Odontologi

1 150

Medicin

2 400

Undervisning

3 900

Övrigt

750

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 14 000 helårsstuden-
ter per år, inklusive det konstnärliga området. Det högsta antalet helårs-
studenter inom det konstnärliga området som kan ge ersättning under
treårsperioden är 590.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag har anfört under
avsnitt 3.1. För det konstnärliga området erhåller universitetet en ersätt-
ning om 125 300 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 444 125 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 460 074 000 respektive 467 236 000 kronor.
Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock lägst 404
656 000 kronor ( = garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtaganden bör universitetet anordna undervis-
ning i svenska för utländska gäststudenter motsvarande minst 30 helårs-
studenter.

Universitetet bör vidare varje läsår anordna utbildning i samiska.

Universitetet bör fortsatt bedriva utvecklingsarbete inom distansut-
bildningens område.

Universitetet bör ävenledes fortsatt stödja och främja samarbetet med
näringslivet och andra regionala intressenter.

Universitetet bör fullfölja de lärarutbildningar som startade under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången.

För dessa angivna åtaganden beräknar jag en ersättning på 16 171 000
kronor för budgetåret 1993/94, 15 043 000 kronor för budgetåret
1994/95 och 11 497 000 kronor för budgetåret 1995/96.

Som jag tidigare anfört under avsnittet 5.3 tillförs universitetet
500 000 kronor för förstärkning av den befintliga designutbildningen.
Detta belopp är inkluderat i ersättningen per helårsstudent.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
460 296 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 475 117 000 kronor respektive 478 733 000
kronor.

126

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

25. till Universitetet i Umeå: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 460 296 000 kronor,

26. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 6. Universitetet i Linköping: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 388 224 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Universitetet i
Linköping. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för univer-
sitetet.

1. Examina

Universitetet har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993
rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Civilingenjörsexamen

Folkhögskollärarexamen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9

Gymnasielär arexamen

Ingenjörsexamen

Läkarexamen

Slöjdlärarexamen (med inriktning mot trä- och metallslöjd)
Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Universitetet i Linköping har i den fördjupade anslagsframställningen
redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-
hålls inom områdena humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap,
teknik, medicin, vård och undervisning.

Universitetet har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka
9 600 helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt pre-
liminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 6 970.

Universitetet i Linköping är uppdelat i olika enheter, eller planerings-
områden. För två av dessa enheter används särskilda benämningar: Lin-
köpings tekniska högskola och Hälsouniversitetet. Det sistnämnda är en

127

på lokal nivå genomförd organisatorisk och innehållsmässig integration Prop. 1992/93:169
av Vårdhögskolan i Östergötland, universitetets medicinska fakultet och
vårdutbildning inom grundutbildningen.

Universitetet bedriver även verksamhet i Norrköping.

3. Resultatanalys

Universitetets resultatanalys för perioden 1987/88- 1990/91 visar bland
annat:

★ beträffande tillströmning och antagningskrav

- att cirka hälften av studenterna inom utbildningsprogrammen
kommer från orter utanför det regionala rekryteringsområdet,

- att antalet studenter har ökat inom samtliga utbildningsområden
utom vårdområdet. Ökningen inom det tekniska området sammanhäng-
er framför allt med en utbyggnad av ingenjörsutbildningen och med att
införandet av en nionde termin inom civilingenjörsutbildningen då fick
sitt genomslag,

-  att rekryteringen i stort sett är god. Antalet sökande i relation till
platsutbudet ökade särskilt i samband med att ett nytt antagningsförfa-
rande till läkarutbildningen införts, som innebär att hälften av platserna
tillsätts efter intervju. Det har dock varit vissa problem med att fylla
platserna inom grundskollärarutbildningen 4-9,

★ beträffande resursutnyttjande

-  att det goda sökandeintresset har lett till att den totala utnyttjande-
graden varje år pendlat omkring 100 procent. En jämfört med övriga
områden svag utnyttjandegrad inom lärarområdet har delvis kunnat
kompenseras genom överintag till andra utbildningar och via ompriori-
teringar till andra lärarutbildningar,

★ beträffande studieresultat

- att helårsprestationerna per tillhandahållen årsstudieplats i genom-
snitt överstigit 90 procent under hela periden 1987/88-1990/91.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som universitetet gjort i framtids- och resursanalysen föreslår universi-
tetet målsättningar att gälla för den kommande treårsperioden, nämli-
gen bland annat att,

- stärka utbildningsprofileringen på nationell nivå och behålla och
helst vidga det rekryteringsunderlag som nu finns. Undersökningar som
universitetet genomfört visar att de utbildningar som erbjuds är okända
för en stor del av Sveriges ungdomar. Universitetet anger att en målsätt-
ning är att om möjligt förbättra kvaliteten inom grundutbildningen i
kombination med en väl fungerande spridning av information,

- förbättra rekryteringen av kvinnliga studenter till mansdominerade
utbildningar genom åtgärder av typen tekniskt-naturvetenskapliga ba-
sår,

128

- av regionalpolitiska och ekonomiska skäl öka omfattningen av di-
stansutbildningen,

- förbättra examensfrekvensen,

- förbättra såväl utnyttjandegraden av platserna som helårsprestatio-
nema per utbildningsplats under kommande år,

- göra en målmedveten satsning på att bygga ut internationaliserings-
verksamheten och göra den till en ännu tydligare profil,

- utveckla ett nationellt program för forskning och utbildning inom
flygteknik i nära samverkan mellan industri och universitet och verka
för att ett flygtekniskt centrum utvecklas i Linköping,

- bygga ut civilingenjörsutbildningarna med fler utbildningsplatser,

- starta en civilingenjörsutbildning med ny inriktning (industriell
ekonomutbildning-internationell inriktning),

- bygga upp en civilingenjörsutbildning med biologi bland de grund-
läggande ämnena,

- utveckla en psykologutbildning,

- utveckla en optikerutbildning.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt universitetet både omfördel-
ningar och resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsframställning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som Universitetet i Linköping redovisat visar att såväl ut-
nyttjandegraden som prestationsgraden totalt sett ligger över genomsnit-
tet i landet under den gångna femårsperioden.

En ytterligare förbättring av utnyttjandegraden, framför allt inom
undervisnings- och vårdområdena, borde ändå vara möjlig inom ramen
för de resurser som universitetet förfogar över. En viss förbättring av
prestationsgraden bland de humanistiska utbildningarna borde också
vara möjlig att uppnå.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om universitetets utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 3 500 under treårsperioden 1993/94-95/96. Av dessa bör minst

Prop. 1992/93:169

129

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

1 250 avse civilingenjörsexamen, 290 grundskollärarexamen 1-7, 390
grundskollärarexamen 4-9, 250 gymnasielärarexamen och 150 läkarex-
amen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
universitetet även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Universitetet bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som universitetet bör kunna få
medel från stadsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande:

Område                       Högsta antal helårsprestationer

som ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

11 600

Teknik

Naturvetenskap

Vård

13 100

Medicin

1 200

Undervisning

3 400

Övrigt

800

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 12 000 helårsstuden-
ter per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det före-
gående avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 386 112 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 398 920 000 respektive 404 849 000 kronor.
Det lägsta belopp som kan utgå för 1993/94 är dock 365 671 000 kronor
(= garantibelopp).

Universitetet bör anordna svenskundervisning för utländska gäststu-
denter för motsvarande minst 25 helårsstudenter per år.

Vidare bör de förslag beträffande forskningsprogram med inriktning
mot flygteknik som regeringen kommer att redovisa i den forskningspo-
litiska propositionen (1992/93:170) föranleda universitetet att profilera
grundutbildningen inom detta område.

130

Universitetet bör också utveckla och bedriva försöksverksamhet med
en psykologutbildning i enlighet med vad som angivits i universitetets
fördjupade anslagsframställning med planerad start senast budgetåret
1995/96.

Utöver ovan angivna åtaganden bör universitetet fullfölja de lärarut-
bildningar som startat under budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen
för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången.

För de här nämnda åtagandena beräknar jag en ersättning på
2 112 000 kronor för budgetåret 1993/94, 1 412 000 kronor för budget-
året 1994/95 och 1 000 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
388 224 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 400 332 000 kronor respektive 405 849 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

27. till Universitetet i Linköping: Grundutbildning för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 388 224 000 kronor,

28. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 7. Karolinska institutet: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 271 130 000 kr.

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Karolinska in-
stitutet (Kl). Under anslaget har beräknats medel för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för hög-
skolan.

1. Examina

Kl har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt att utfär-
da följande examina.

Magisterexamen
Kandidatexamen

Högskoleexamen

Logopedexamen

Läkarexamen

Psykoterapeutexamen

Sj ukgymnastexamen

Tandläkarexamen

Prop. 1992/93:169

131

2. Nulägesbeskrivning

Kl har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin verksam-
het.

Vid Kl bedrivs grundläggande utbildning för läkare, tandläkare, sjuk-
gymnaster och logopeder. Utbildning för psykoterapeuter och toxikolo-
ger bedrivs som påbyggnadsutbildningar. Kl har också fristående kurser
inom vårdområdet.

Kl har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för 2 641 helårsstu-
denter. 1991/92 var antalet helårsprestationer enligt preliminära uppgif-
ter från Verket för högskoleservice cirka 2 240.

Kl har det sammanhållande ansvaret för att prov efter läkares och
tandläkares allmäntjänstgöring anordnas och har erhållit särskilda me-
del för detta ändamål. Vidare finns vid högskolan en tandvårdscentral i
anslutning till tandläkarutbildningen.

3. Resursanalys

KI:s resursanalys för perioden visar bl. a. att grundutbildningens andel
av högskolans totala verksamhet minskat något. Samtidigt har också an-
talet studieavbrott och studieuppehåll ökat. För att kompensera för det-
ta och öka uttnyttjandegraden har högskolan sedan några år tillämpat
överintag till flera av utbildningslinjerna.

Ett problem som är gemensamt för KI:s utbildningar är att den veten-
skapliga kunskapsutvecklingen gått så fort. Allt mer kunskapsmaterial
har införts i utbildningarna utan att tillräckligt mycket annat lyfts bort.
Detta har lett till kompakta utbildningsplaner och svårigheter för stu-
denterna att hålla studietakten.

Det reformarbete som nu pågår vid Kl och som berör i stort sett samt-
liga utbildningar syftar bl. a. till att minska antalet studieavbrott och
öka genomströmningen. Sedan budgetåret 1991/92 pågår försöksverk-
samhet med lokal antagning av studenter till läkar- och tandläkarut-
bildningen med urval baserat på intervjuer.

4. Framtida inriktningar och prioriteringar

I sin fördjupade anslagsframställning föreslår Kl att läkarlinjen och
tandläkarlinjen förlängs med vardera en termin till 240 resp. 200 poäng.
Genom denna reform anser Kl sig bättre kunna anpassa studiernas
längd till den faktiska studietiden som i praktiken redan har förlängts
genom att den schemalagda utbildningen under ett läsår överstiger läså-
rets 40 veckor med 2-4 veckor per läsår.

Kl är också berett att anordna optikerutbildning med en dimensio-
nering om 40-60 nybörjare per år fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samver-
kan kommer då att ske med Tekniska högskolan i Stockholm och den
praktiska utbildningen kan ske vid S:t Eriks sjukhus.

Prop. 1992/93:169

132

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resursfördelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggningen förutsätter. Jag har därför inte kunnat
göra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

Kl bedriver sedan några år ett omfattande förnyelsearbete med refor-
mering av institutionsorganisationen och en förändring av uppläggning-
en av utbildningarna. Läkarutbildningen, som reformerades senast 1984
i samband med en riksomfattande utredning om läkarutbildningen, till-
fördes nya ämnesområden för att bättre svara mot de krav som samhäl-
let ställer på läkarnas kunskaper. Den förnyelse av utbildningen som
nu pågår med bl.a. en bättre ämnesmässig samordning inom utbild-
ningsprogrammen syftar till att bringa ner antalet studieavbrott, en åt-
gärd som jag finner mycket angelägen.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om KI:s utbildningsuppdrag.

Vid sidan av utbildning som för den enskilda leder till examen, skall
Kl även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 1 100 under treårsperioden. Av dessa skall minst 740 vara läkar-
examen och 240 tandläkarexamen. Jag har därvid beräknat att den
utökning av tandläkarutbildningen som beslutats för budgetåret 1992/93
inte permanentas.

Ersättning bör kunna påräknas för högst 3 100 helårsstudenter.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer
inom de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det före-
gående (avsnitt 3.1).

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 205 394 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 208 533 000 kronor respektive 209 638 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
186 141 000 kronor ( = garantibelopp).

Kl bedriver i anslutning till tandläkarutbildningen en tandvårdscen-
tral. För driften av denna beräknar jag 63 500 000 kronor för budget-
året 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag motsvaran-
de belopp till 65 00 000 kronor respektive 65 000 000 kronor.

Prop. 1992/93:169

133

Kl ansvarar tillsammans med övriga universitet med examensrätt för Prop. 1992/93:169
läkar- och tandläkarexamen för att prov efter läkares och tandläkares
allmäntjänstgöring anordnas. Jag har beräknat kostnaderna för dessa na-
tionella prov till 2 150 000 kronor och medlen anvisas till Kl.

Som jag tidigare anfört har jag räknat resurser för att Kl skall anordna
utbildning för tandtekniker enligt riksdagens beslut. Jag förordar också
att Kl från och med budgetåret 1994/95 skall anordna utbildning för op-
tiker och kommer därför senare att ge Kl rätt att utfärda optikerexa-
men.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
271 130 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 275 769 000 kronor respektive 276 874 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

29. för Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 271 130 000 kronor,

30. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 8. Tekniska högskolan i Stockholm:

Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 384 510 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Tekniska hög-
skolan i Stockholm (KTH). Under anslaget har medel beräknats för
samtliga kostnader som är förenade med det utbildningsuppdrag som
skall gälla för högskolan.

7. Examina

Tekniska högskolan i Stockholm har enligt högskoleförordningen

fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt att utfärda följande examina:
Magisterexamen
Kandidatexamen

Högskoleexamen

Arkitektexamen
Civilingenjörsexamen
Ingenjörsexamen
Yrkesteknisk examen

134

2. Nulägesbeskrivning

KTH har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin verksam-
het. KTH tillhandahåller civilingenjörs-, arkitekt-, ingenjörs- och yr-
kesteknisk utbildning. Verksamheten är indelad i följande huvudområ-
den: arkitektur, materialteknik/bergsvetenskap, datateknik/dataveten-
skap, elektroteknik, teknisk fysik, kemiteknik/kemi, lantmäteri, ma-
skinteknik, tillämpad mekanik och farkostteknik, väg- och vattenbygg-
nad, ingenjörsskolan samt vissa centra.

KTH tillhandahåller även ett stort antal fortbildnings- och vidareut-
bildningskurser varav huvuddelen som uppdragsutbildning.

KTH bedriver ett samarbete med mindre och medelstora högskolor.
Under en längre tid har man således samarbetat med Mälardalens hög-
skola där en grupp på 30 studenter bedriver de två första åren av sina
studier och därefter de återstående vid KTH. Erfarenheterna av denna
verksamhet är mycket goda. Budgetåret 1992/93 har därför den regiona-
la samverkan byggts ut till att även gälla Mitthögskolan. Ytterligare 30
studenter kommer dessutom att bedriva studier i Västerås detta budget-
år.

KTH har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för 7 813 helårsstu-
denter. För budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer enligt pre-
liminära uppgifter från Verket för högskoleservice ca 5 940.

3. Resultatanalys

Civilingenjörs- och arkitektutbildningarna

KTH:s resultatanalys för perioden 1987/88 - 1990/91 visar att civilingen-
jörs- och arkitektutbildningarna varit mycket efterfrågade, vilket bl.a.
framgår av att antalet förstahandssökande per plats de senaste åren legat
kring 2,9.

Utnyttjandegraden har ökat de senaste åren och uppgår budgetåret
1990/91 till 0,93.

De resultat studenterna uppnått har varit sjunkande under andra
hälften av 1980-talet. De två senaste åren har denna trend brutits. För
budgetåret 1990/91 har prestationsgraden varit 88 %.

KTH anser inte att man har en tillfredsställande examensfrekvens. I
förhållande till antalet nybörjarplatser fem år tidigare är den låg, men
den varierar också kraftigt över tiden. Budgetåret 1990/91 var exa-
mensfrekvensen 0,68 (antalet examinerade dividerat med antalet nybör-
jare fem år tidigare). En anledning har varit att industrins efterfrågan
på kvalificerad arbetskraft under högkonjunktur har medfört att studen-
terna går ut i arbetslivet innan de helt avslutat sina studier.

Ingenjörsutbildningarna

Tillströmningen till ingenjörsutbildningarna är lägre än till civilingen-
jörsutbildningen och KTH hyser en oro för att efterfrågan kommer att
minska ytterligare. Resultaten i form av helårsprestationer ligger enligt

Prop. 1992/93:169

135

KTH på en acceptabel nivå medan resultaten mätt i examina inte är till-
fredsställande.

Yrkestekniska utbildningar (YTH)

KTH redovisar att de yrkestekniska utbildningarna har genomgående en
hög utnyttjandegrad (93 % budgetåret 1990/91), dvs. man fyller sina
platser väl. Studenterna har likaså en mycket hög prestationsgrad. Detta
sammanhänger givetvis med att utbildningen är väl sammanhållen och
har mycket studiemotiverade studenter.

Fortbildning och vidareutbildning

KTH har funnit att fortbildning och vidareutbildning blivit alltmer an-
gelägen. Huvuddelen av studenterna inom fortbildning och vidareut-
bildning läser kortare kurser. Utbildningens omfattning omräknad till
årsstudieplatser blir därför låg. Totalt beräknar KTH att man haft ca 900
personer i fortbildning och vidareutbildning under budgetåret 1990/91.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanlysen och de bedömningar
som KTH kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår högsko-
lan följande mål för den kommande treårsperioden;

- Den regionala samverkan under de första årens civilingenjörsut-
bildning skall om möjligt utvidgas.

- Examinationen skall uppgå till 80 % vid utgången av budgetåret
1995/96.

- Minst 10 % av studenterna på varje program skall ha tillbringat ett
år av sin samlade studie- och praktiktid vid något utländskt universitet
eller företag.

- Inom fortbildning och vidareutbildning skall insatserna mångfaldi-
gas. För att uppnå detta skall informationen till industrin och de enskil-
da kunderna intensifieras och en bättre finansiell bas skapas för institu-
tionernas kursutveckling.

KTH begär förstärkning av resurserna för

- internationalisering

- fortbildning och vidareutbildning

- kvalitetsförstärkning av utrustning i grundutbildningen

- kompletterande förutbildning (”tekniskt basår”)

- förlängning av ingenjörsutbildningen med ett år.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-

Prop. 1992/93:169

136

tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan- Prop. 1992/93:169
de anslagsomläggning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål. Utifrån den redovisning av
verksamheten som KTH lämnar i den fördjupade anslagsframställning-
en är det dock min uppfattning att verksamheten bedrivs så att den ut-
vecklas positivt.

Fördjupad prövning

KTH:s resultatredovisning visar en hög prestationsgrad för civilingen-
jörs- och YTH-utbildningarna och en något lägre för ingenjörsutbild-
ningarna. Examensfrekvensen för ingenjörs- och civilingenjörsutbild-
ningarna är emellertid sådan att den bör kunna förbättras under treårs-
perioden.

KTH har föreslagit åtgärder beträffande ökning av examensfrekven-
sen, regional samverkan och kompletterande förutbildning. Detta sam-
mantaget med möjligheterna att vidareutbilda ingenjörer till civilingen-
jörer bör göra det möjligt för KTH att examinera fler civilingenjörer.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 2 900 under treårsperioden. Av dessa bör minst 2 750 avse civil-
ingenjörsexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört under av-
snitt 3.1.

Det högsta antal helårsstudenter per år för vilka ersättning kan utgå
är 10 200.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 384 510 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 408 237 000 kronor resp. 415 932 000 kronor.
Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
366 455 000 kronor (= garantibelopp).

De förslag beträffande forskning med inriktning mot flygteknik och
trävaruteknik som regeringen kommer att redovisa i propositionen om
forskning (1992/93:170) bör föranleda KTH att profilera grundutbild-
ningen inom detta område.

137

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

31. till Tekniska högskolan i Stockholm: Grundutbildning för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 384 510 000
kronor,

32. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 9. Chalmers tekniska högskola: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 306 683 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Chalmers tek-
niska högskola (CTH). Under anslaget har medel beräknats för samtliga
kostnader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla
för högskolan.

1. Examina

CTH har enligt högskoleförordningen fr.o.m den 1 juli 1993 rätt att ut-
färda följande examina:

Magisterexamen
Kandidatexamen
Högskoleexamen

Arkitektexamen

Civilingenjörsexamen
Ingenjörsexamen
Maskinteknikerexamen

Sjöingenjörsexamen
Sjökaptensexamen

Styrmansexamen

Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

CTH har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin verksam-
het. CTH tillhandahåller grundläggande högskoleutbildning inom föl-
jande områden: Fysik och teknisk fysik, kemi, elektro- och datorteknik,
maskin- och farkostteknik, väg- och vattenbyggnad, arkitektur, indust-
riell ekonomi, samt i samarbete med Universitetet i Göteborg inom om-
rådena miljövetenskap, matematik och datavetenskap. Vid CTH ges vi-
dare sjöbefälsutbildning samt ingenjörsutbildning. CTH har för budgetå-
ret 1992/93 tilldelats resurser för 6 003 helårsstudenter. Budgetåret
1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt preliminära uppgifter från
Verket för högskoleservice, cirka 4 780.

138

3. Resultatanalys

Prop. 1992/93:169

CTH:s resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a.

★ beträffande rekrytering och antagningskrav

- att vad gäller civilingenjörsutbildningen CTH på flera linjer har
det högsta antalet förstahandssökande per plats i landet, vilket också
medfört höga antagningspoäng.

- att rekryteringen till de tvååriga nya ingenjörsutbildningarna är
god medan rekryteringen till drift-, sjömaskintekniska och styrmansut-
bildningarna är svagare med ca en sökande per plats,

★ beträffande resursutnyttjande

- att utnyttjandegraden varit hög, över 90 procent, både vad gäller ci-
vilingenjörsutbildningen och ingenjörs- och sjöbefälsutbildningarna,

★ beträffande studieresultatet

- att prestationsgraden i civilingenjörsutbildningen varit god i förhål-
lande till riksgenomsnittet. I ingenjörs- och sjöbefälsutbildningen har
antalet helårsprestationer varit tillfredsställande,

- att examensfrekvensen varit instabil under den senare delen av pe-
rioden. Bl. a. har examensfrekvensen i civilingenjörsutbildningen varit
onormalt låg, ca 66 procent, vilket tillskrivs den genomförda förläng-
ningen av denna utbildning samt studenternas ökade benägenhet att gö-
ra studieuppehåll. Omläggningen till 180 poängsutbildning har ännu
inte lett till ökad genomströmning, men tecken tyder på en kvalitetsför-
bättring vilket visat sig i att andelen höga betyg ökat något. Examensfre-
kvensen i ingenjörs- och sjöbefälsutbildningarna ökar något men är in-
te tillfredsställande.

De internationella utbytesprogrammen har utökats och ca 7 procent
av de examinerade från CTH:s civilingenjörsutbildningar har läst ett år
utomlands.

Under perioden har maskintekniklinjen varit föremål för nationell
utvärdering som visat på tillfredsställande resultat men också på beho-
vet av utveckling och förnyelse av denna utbildning. Elektrotekniklin-
jen har varit föremål för internationell utvärdering. Resultatet av denna
placerar utbildningen bland de allra främsta i Europa.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som CTH kunnat göra i sin framtids- och resursananlys föreslås följan-
de målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

- en examensfrekvens på minst 80 procent skall uppnås utan avkall
på uppsatta kvalitetsmål,

- satsningar skall göras på pedagogisk och ämnesmässig kompetens-
utveckling av lärarna för att ytterligare öka kvaliteten i utbildningen,

- ökade satsningar skall göras på den miljöutbildning som startats
tillsammans med Universitetet i Göteborg,

- ökad internationalisering genom ökat internationellt utbyte och ut-
veckling av nya engelskspråkiga ettåriga program.

139

För att förverkliga dessa mål krävs enligt CTH såväl omprioriteringar Prop. 1992/93:169
som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål. Emellertid visar CTH:s
fördjupade anslagsframställning, enligt min mening, att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att den utvecklas i positiv riktning.

Fördjupad prövning

Det resultat som CTH redovisar visar att utnyttjandegraden är hög vad
gäller civilingenjörsutbildningen men lägre vad gäller drift-, sjömaskin-
tekniska och styrmansutbildningarna. När det gäller de nya ingenjörsut-
bildningarna är den tillfredsställande. Prestationsgraden är högst i riket
medan examensfrekvensen är förhållandevis låg. Det borde vara möjligt
för CTH att förbättra rekryteringen till ingenjörsutbildningen samt för-
bättra examensfrekvensen i civilingenjörsutbildningen.

CTH har förslagit åtgärder för att öka examensfrekvensen. Detta kan
sammantaget med möjligheterna att vidareutbilda ingenjörer till civi-
lingenjörer samt utrymme för en friare resursanvändning göra det möj-
ligt att examinera fler civilingenjörer.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om CTH:s utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 2 400 under treårsperioden. Av dessa bör minst 2 200 avse civi-
lingenjörsexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
CTH även bedriva fortbildning och vidareutbildning. CTH bör varje
budgetår anordna utbildning för aktiv sjöpersonal motsvarande 25 hel-
årsstudenter.

Det högsta antal helårsstudenter per år för vilka ersättning kan påräk-
nas är 7 500.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 306 683 000 kronor

140

för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren har jag beräk- Prop. 1992/93:169
nat motsvarande belopp till 321 049 000 kronor respektive 325 559 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock

270 705 000 kronor ( = garantibeloppet).

Utöver angivna åtaganden bör CTH regelbundet anordna grundutbild-

ning i kärnkemi och reaktorfysik.

CTH bör beakta vad jag redovisat i det föregående angående ompriori-
teringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

33. till för Chalmers tekniska högskola: Grundutbildning för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 306 683 000
kronor,

34. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 10. Högskolan i Luleå: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 209 141 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i

Luleå. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som

är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan i Luleå har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli

1993 rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Civilingenjörsexamen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9

Ingenjörsexamen

Musiklärarexamen

Organistexamen

Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Luleå har i den fördjupade anslagsframställningen redovi-

sat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls

141

inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, teknik, natur- Prop. 1992/93:169
vetenskap, undervisning och konst. Högskolan har för budgetåret
1992/93 tilldelats resurser för 5 000 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92
var antalet helårsprestationer, enligt preliminära uppgifter från Verket
för högskoleservice, cirka 3 400.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88 - 1990/91 visar bl.a. att

- utnyttjandegraden har varit 97 procent för civilingenjörsutbild-

ningar och 90 procent för lärarutbildningar,

- prestationsgraden har varit 72 procent,

- examinationsfrekvensen har varit 65 procent,

-  utbildningarna har kvalitativt hävdat sig väl i ett nationellt per-
spektiv enligt olika utvärderingar, några med externa bedömare.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

-  förbättra resultatet och få högre effektivitet,

- utveckla och stärka högskolans kärnverksamheter,

- beakta behov och önskemål i den närmaste regionen,

- förbättra forskningsankytningen för all utbildning vid högskolan.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden är hög
för de flesta utbildningar. Prestationsgraden ligger under riksgenomsnit-
tet, trots att den har ökat under perioden 1987/88-1990/91. Det borde
därför vara möjligt för högskolan att genomsnittligt öka effektiviteten,
dvs. att nå en högre prestationsgrad med oförändrade resurser per hel-
årsstudent.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

142

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till Prop. 1992/93:169
1 400 under treårsperioden. Av dessa bör minst 800 avse civilingenjörs-
examen, minst 300 grundskollärarexamen 1-7 samt minst 60 grundskol-
lärarexamen 4-9.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antalhelårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

5 000

Naturvetenskap
Teknik

8 200

Undervisning

1 600

Övrigt

450

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 6 900 helårsstudenter
per år, inklusive det konstnärliga området. Det högsta antalet helårsstu-
denter inom det konstnärliga området som kan ge ersättning under tre-
årsperioden är 540.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1. För det konstnärliga området erhåller högskolan en
ersättning med 82 800 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 207 508 000 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräk-
nar jag motsvarande belopp till 213 573 000 respektive 217 865 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
199 065 000 kronor (= garantibelopp).

Högskolan bör vidare fullfölja de lärarutbildningar som startat under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången.

Högskolan bör anordna grundskollärarutbildning med inriktning på
samiska, tornedalsfinska och finska.

143

För dessa angivna åtaganden beräknar jag en ersättning på 1 633 000
kronor för budgetåret 1993/94, 1 633 000 kronor för budgetåret 1994/95
och 408 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
209 141 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 215 206 000 kronor respektive 218 273 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

35. till Högskolan i Luleå: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 209 141 000 kronor,

36. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 11. Danshögskolan: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 10 393 000 kr.

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Danshögsko-
lan. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som är
förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Konstnärlig högskoleexamen i dans

2. Nulägesbeskrivning

Danshögskolan har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat
sin verksamhet.

Vid Danshögskolan ges utbildning i danspedagogik, koreografi, mim
och folkdans.

Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för 80 cirka
helårsstudenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. föl-
jande.

Antalet sökande till nybörjarplatserna har varit stort. Till danspeda-
goglinjen har man haft 6-7 sökande till vaije plats och till koreograflin-
jen 20-25.

Prop. 1992/93:169

144

De flesta studenter som antas fullföljer studierna. Av totalt 150 stu- Prop. 1992/93:169
denter som antagits under femårsperioden har endast elva definitivt av-
brutit studierna.

Utvärdering av kvaliteten på den grundläggande utbildningen görs för
högskolans del bäst i ett internationellt perspektiv eftersom högskolan
är den enda i sitt slag i Sverige. Som en form av extern utvärdering av
högskolan kan nämnas att franska staten 1991 godkände den svenska
danspedagogutbildningen som ekvivalent med franska statens diplomut-
bildning.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
bl.a. följande målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

★ förlängning av danspedagogutbildningen till sju terminer

★ ökade resurser för lärarnas kompetensutveckling

★ överföring av mimutbildningen till Teaterhögskolan i Stockholm.
För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

Högskolans resultatredovisning visar att utnyttjandegraden av utbild-
ningsplatserna är hög. Att dansen i hög grad är en internationell konst-
form visar det stora intresse som Danshögskolans utbildningar tilldrar
sig från utländska studenter och lärare. Högskolan har utvecklat ett om-
fattande kontaktnät med andra länders motsvarande utbildningar och
deltar bl.a. i utbytesprogrammet Erasmus inom EG.

Enligt min bedömning kommer högskolans utbildning också att kva-
litativt stärkas genom att en professur i koreografi inrättats.

Slutsatser

Mot bakgrund av min prövning har jag dragit följande slutsatser om
högskolans utbildningsuppdrag.

Jag förordar att mimutbildningen vid Danshögskolan från budgetåret
1993/94 överförs till Teaterhögskolan i Stockholm i enlighet med försla-
get och beräknar medel för denna utbildning under anslaget D 36. Tea-

145

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

terhögskolan i Stockholm: Grundutbildning. Samtidigt föreslår jag en Prop. 1992/93:169
minskning under detta anslag med motsvarande belopp.

Högskolan bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 273 hel-
årsstudenter under treårsperioden.

Högskolan ersätts med 110 500 kronor per helårsstudent.

Som jag tidigare anfört under avsnittet 5.4 tillförs Danshögskolan

1 000 000 kronor så att en dansarutbildning med tonvikt på fri dans kan
skapas. Medlen avses användas för planering och utveckling av den nya
dansarutbildningen under budgetåret 1993/94, medan platserna i utbild-
ningen kan besättas fr.o.m. läsåret 1994/95.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter uppgår för budget-
året 1993/94 till 9 393 000 kronor (= garantibelopp). Den sammanlagda
ersättning som kan erhållas för vardera av de två följande budgetåren
beräknar jag till 10 387 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

37. till Danshögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 10 393 000 kronor,

38. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdraget för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 12. Dramatiska institutet: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 30 705 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Dramatiska
institutet. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för hög-
skolan.

7. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt

att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier

2. Nulägesbeskrivning

Dramatiska institutet har i den fördjupade anslagsframställningen redo-
visat sin verksamhet. Vid Dramatiska institutet ges utbildning för yrkes-
verksamhet inom teater, film, radio och TV. Högskolan har för budget-
året 1992/93 tilldelats resurser för cirka 120 helårsstudenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

146

- högskolan har ett mycket stort antal sökande i förhållande till an-
talet utbildningsplatser,

- såväl utnyttjandegraden som prestationsgraden är 100 procent,

- i stort sett samtliga studenter avlägger examen,

- högskolan har de högsta kostnaderna i landet per helårsstudent,

- utvärdering av kvaliteten på den grundläggande utbildningen bäst
görs ur ett internationellt perspektiv då Dramatiska institutet är den en-
da högskolan i sitt slag i Sverige. Vid deltagande i internationella film-
festivaler har Dramatiska institutets studenter genomgående uppnått go-
da resultat.

4. Framtida inriktningar och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- fortsättning av det förändringsarbete som omfattar både organisa-
tion och pedagogisk uppläggning av utbildningen,

- ökad inriktning på att ge studenterna bredare yrkeskompetens,
större genrebredd och större professionalism,

- förstärkning av regi- och dramatikutbildningarna,

- breddning av scenografiutbildningen,

- ökad omfattning av medverkande skådespelare i utbildningen,

- introduktion av ett nytt program för fortbildning och vidareutbild-
ning inom media och estetik, bl.a. för lärare inom gymnasieskolan,
samt en ettårig påbyggnadsutbildning.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att både utnyttjandegraden
och prestationsgraden är hög. I ett nationellt perspektiv hävdar sig hög-
skolan mycket väl i dessa avseenden. Det bör vara möjligt för högskolan
att även i fortsättningen ligga kvar på denna nivå.

Verksamheten vid Dramatiska institutet var 1990 föremål för utred-
ning. Jag instämmer i resultatet av denna som uttalar sig för en fortsatt
verksamhet vid Dramatiska institutet. Dessutom pågår sedan ett år till-

Prop. 1992/93:169

147

baka en förnyelse av organisationen och den pedagogiska uppläggning- Prop. 1992/93:169
en av utbildningen, vilket jag finner angeläget.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Högskolan bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 345 hel-
årsstudenter under treårsperioden.

Högskolan ersätts med 267 000 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter uppgår för budget-
året 1993/94 till 30 705 000 kronor (= garantibelopp). Den sammanlag-
da ersättningen som kan erhållas för vardera av de två följande budget-
åren beräknar jag till 30 705 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

39. Till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 705 000 kronor,

40. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 13. Grafiska institutet och institutet för högre
kommunikations- och reklamutbildning:
Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 6 092 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Grafiska insti-
tutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning
(GI/IHR). Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för institu-
ten.

1. Examina

GI/IHR har enligt högskoleförordningen fr.o.m den 1 juli 1993 rätt att
utfärda högskoleexamen.

2. Nulägesbeskrivning

GI/IHR har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin verk-
samhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls inom det
konstnärliga området med stor anknytning till samhällsvetenskap och
teknik.

Instituten har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 160
helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt
preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 170.

148

Prop. 1992/93:169

3. Resultatanalys

GI/IHR:s resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bland annat:

- att omkring 300 studenter per år har sökt till de drygt 80 platser
som funnits vid GI/IHR,

-  att det goda sökandeintresset har lett till att utnyttjandegraden legat
omkring 100 procent under perioden,

- att jämfört med genomsnittet för landets högskolor har GI/IHR
haft en hög prestationsgrad,

- att i genomsnitt omkring 75 studenter per år har slutfört sin ut-
bildning, vilket betyder att examensfrekvensen varit hög i jämförelse
med flertalet andra utbildningar i landet.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som institutet gjort i framtids- och resursanalysen föreslår GI/IHR mål-
sättningar för den kommande treårsperioden, nämligen bland annat att:

- kunna erbjuda Gl-examinerade en förlängning av utbildningen
med en termin samt bygga ut IHR-utbildningens fjärde termin med 5
årsstudieplatser,

- få ett bättre resursutnyttjande och en bättre anpassning till nuva-
rande projektinriktade utbildningsform genom byte av lokaler,

- av internationella konkurrensskäl utveckla utbildningarnas inne-
håll och inriktning,

- uppnå bättre internationell standard bland annat genom samver-
kan med andra utbildningar, närmare koppling till samhällssvetenskap-
lig och teknisk fakultet och med bibehållen hög grad av autonomi, som
underlättar samverkan med andra specialmediautbildningar.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan resursförstärk-
ningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsframställning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som GI/IHR redovisat visar att utnyttjandegraden varit hög.
Instituten redovisar också att verksamheten i allt väsentligt bedrivs ra-
tionellt och effektivt.

149

Jag instämmer också i GI/IHR:s bedömning att fakultetstillhörigheten Prop. 1992/93:169
och samverkan med andra utbildningar är angelägna frågor för GI/IHR.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om GI/IHR:s utbildningsuppdrag.

Jag föreslår att GI/IHR:s organisatoriska och utbildningsmässiga sam-
verkan med andra högskolor löses så att ett organisatoriskt samgående
med Stockholms universitet sker fr.o.m. den 1 juli 1994.

Instituten skall, vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till
examen, även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Instituten bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 465 helårs-
studenter under treårsperioden.

Instituten ersätts med 39 300 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter uppgår, för bud-
getåret 1993/94 till 6 092 000 kronor (= garantibelopp). Den samman-
lagda ersättningen som kan erhållas för vardera av de två följande bud-
getåren beräknar jag till 6 092 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

41. till Grafiska institutet och institutet för högre kommunika-
tions- och reklamutbildning: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 6 092 000 kronor,

42. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 14. Högskolan i Borås: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 71 816 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Borås. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som
är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

150

1. Examina

Prop. 1992/93:169

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk högskoleexamen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Borås har i den fördjupade anslagsframställningen redovi-
sat sin verksamhet. Högskolan bildades 1977 utifrån den statliga biblio-
tekshögskolan, som förlädes till Borås 1972 och förskollärar- och fri-
tidspedagogutbildningen som funnits sedan 1960-talet. Biblioteksutbild-
ningen utgör fortfarande en viktig del, men högskolans verksamhet har
breddats på senare år bl.a. med den nya ingenjörsutbildningen. Vid si-
dan av bibliotekarieutbildningen har högskolan ett utbud av ingenjörs-
och teknikutbildningar, bland annat inom textil och konfektion, samt
samhällsvetenskaplig utbildning. Högskolan har budgetåret 1992/93 till-
delats resurser för cirka 1 800 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var
antalet helårsprestationer, enligt preliminära uppgifter från Verket för
högskoleservice, cirka 1 380.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88 till 1990/91 visar bl.a.
att

- utnyttjandegraden genomgående är hög, nära 100 procent budgetå-
ret 1991/92,

- prestationsgraden är hög, budgetåret 1991/92 var antalet helårspre-
stationer 1 384, dvs. cirka 84 procent av antalet helårsstudenter,

- utvärderingar av kvaliteten på de grundläggande utbildningen har
genomförts bl.a. inom ingenjörsutbildningen och bibliotekarieutbild-
ningen. Dessa utvärderingar har lagts till grund för åtgärder som syftar
till kvalitetsförbättringar.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden

- erbjuda alla ingenjörer möjlighet till kandidatexamen,

- utveckla en ny utbildning med inriktning mot internationell han-
del och distribution,

151

- för att kunna möta framtidens utbildningskrav kommer högskolan Prop. 1992/93:169
att satsa på att kunna erbjuda studier på fördjupningsnivån inom alla si-
na utbildningsområden.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden har va-
rit genomgående hög de senaste åren. Även prestationsgraden har varit
hög på de bundna utbildningarna. Däremot är prestationsgraden på fris-
tående kurser inte lika hög. Det borde därför finnas utrymme för hög-
skolan att öka prestationsgraden och därigenom uppnå bättre resursut-
nyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om utbildningsuppdraget.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 400 under perioden.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder fram till examen
skall högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antalhelårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

1 700

Naturvetenskap

Teknik

2 100

152

Utbildningsområde

Högsta antalhelårsprestationer
som ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Undervisning

Övrigt

450

1 600

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 2 500 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsprestationer och helårsstudenter
inom olika utbildningsområden framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 71 816 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande högsta belopp beräknade till 71 010 000 kronor respektive
72 394 000 kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret
1993/94 är dock 65 769 000 kronor ( = garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

43. till Högskolan i Borås: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 71 816 000 kronor,

44. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för buget-
åren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 15. Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 97 065 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Falun/Borlänge. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kost-
nader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för
högskolan.

7. Examina

Högskolan i Falun/Borlänge har enligt högskoleförordningen fr.o.m.
den 1 juli 1993 rätt att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk högskoleexamen

153

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Falun/Borlänge har i sin fördjupade anslagsframställning
redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-
hålls inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, teknik,
naturvetenskap och undervisning. Högskolan har för budgetåret 1992/93
tilldelats resurser för cirka 2 400 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92
var antalet helårsprestationer, enligt preliminära uppgifter från Verket
för högskoleservice cirka 1 840.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

- utnyttjandegraden är hög, med undantag för grundskollärarutbild-
ningen,

- antalet examina och antalet helårsprestationer är relativt högt.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås föl-
jande inriktning gälla för den kommande treårsperioden:

- öka utbudet av lokala utbildningsprogram och fristående kurser,

- erhålla examensrätt för magisterexamen,

- vidareutveckla civilingenjörsutbildningen i samverkan med Uni-
versitetet i Uppsala,

- utveckla en trafiklärarutbildning,

- få ge ingenjörsutbildning vid Bergsskolan i Filipstad,

- utveckla samarbetet med Universitetet i Uppsala, Tekniska högsko-
lan i Stockholm och med högskolorna i Gävle/Dala-området.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden är hög
för de flesta utbildningar. Däremot är prestationsgraden lägre än riksge-
nomsnittet, trots att den har ökat under perioden 1987/88-1990/91. Det
borde därför vara möjligt för högskolan att öka effektiviteten, dvs. att

Prop. 1992/93:169

154

nå en högre prestationsgrad med oförändrade resurser per helårsstu- Prop. 1992/93:169
dent.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 400 under treårsperioden. Av dessa bör minst 270 avse grundskol-
lärarexamen 1-7.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

2 700

Naturvetenskap

Teknik

3 600

Undervisning

1 000

Övrigt

300

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 3 200 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 96 255 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 95 694 000 kronor respektive 92 834 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock 78
486 000 kronor (= garantibelopp).

Högskolan bör vidare fullfölja de lärarutbildningar som startat under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången.

För detta angivna åtagande beräknar jag en ersättning på 810 000 kro-
nor för budgetåret 1993/94, 810 000 kronor för budgetåret 1994/95 och
400 000 kronor för budgetåret 1995/96.

155

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag
om 97 065 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 96 504 000 kronor respektive 93 234 000 kro-
nor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

45. till Högskolan i Falun!Borlänge: Grundutbildning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 97 065 000 kro-
nor,

46. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 16. Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 95 509 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Gävle/Sandviken. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kost-
nader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för
högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Gävle/Sandviken har i den fördjupade anslagsframställning-
en redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhan-
dahålls inom områdena humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap,
teknik och undervisning.

Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka
2 600 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer,
enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka
1 550.

Prop. 1992/93:169

156

3. Resultatanalys                                                        Prop. 1992/93:169

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88- 1990/91 visar bland an-
nat:

- att efterfrågan på utbildningar ökat överlag, men att bilden har varie-
rat under perioden i samband med uppbyggnaden av de nya ingenjörs-
och grundskollärarutbildningarna,

- att antalet utnyttjade årsstudieplatser har ökat inom samtliga ut-
bildningsområden utom lärarområdet under perioden. Ökningen inom
det tekniska området hänför sig främst till utbyggnaden av ingenjörsut-
bildningen,

- att till följd av rekryteringssvackor under perioden har utnyttjande-
graden legat något under genomsnittet för landets högskolor. 1987/88
var utnyttjandegraden i genomsnitt cirka 86 procent. Därefter skedde en
minskning till strax under 80 procent 1990/91,

- att jämfört med genomsnittet för landets högskolor har Högskolan

i Gävle/Sandviken haft relativt hög prestationsgrad, både på kurser och
lokala utbildningsprogram.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan gjort i framtids- och resursanalysen föreslår högskolan
målsättningar för den kommande treårsperioden, nämligen bland annat
att,

★ förbättra såväl utnyttjandegraden av platserna som helårsprestatio-

nema,

★ åstadkomma en starkare profilering och ökad riksrekrytering. Hög-
skolan bedömer att behovet ökar av utbildade i framför allt språk, eko-
nomi, teknik samt grundskollärare och vill öka antalet utbildningsplat-
ser inom dessa områden, men menar att det är svårare att bedöma efter-
frågan på förskollärare,

★ bygga upp de grundläggande naturvetenskapliga och tekniska äm-
nena som utgör bas för ingenjörsutbildningarna, samt utveckla ämnen
som fysik, statistik och optimeringslära,

★ förlänga/bygga på vissa utbildningar till 120 poäng inom områdena
teknik, undervisning och samhällsvetenskap och därmed ge möjlighet
för studenterna bland annat på ingenjörsutbildningarna att läsa ett tred-
je år inom ramen för kandidatexamen,

★ utöka samarbetet med andra högskolor och med forskningsinstitu-
tioner, vilket väntas ge effektivitetsvinster och bedöms ge positiva kon-
sekvenser för grundutbildningen,

★ under förutsättning att examensrätter ges

- inrätta magisterprogram i fastighetsekonomi/fastighetsförvaltning,

- bygga upp en civilingenjörsutbildning inom området energi/inne-
klimat,

- bygga upp en grundskollärarutbildning 4-9.

157

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan resursförstärk-
ningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

1 det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsframställning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden i all-
mänhet varit tillfredsställande, även om denna vid vissa tillfällen legat
under genomsnittet för landets högskolor. Högskolan redovisar också
att verksamheten i allt väsentligt bedrivs rationellt och effektivt.

Det borde vara möjligt för högskolan att förbättra rekryteringen och
att uppnå minst de senaste årens antal helårsprestationer under kom-
mande treårsperiod.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 350 under treårsperioden 1993/94-95/96. Av dessa bör minst 300
avse grundskollärarexamen 1-7.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan kan erhålla er-
sättning från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat
till:

Område                        Högsta antal helårsprestationer

som ger ersättning

Humaniora                    4 000

Juridik

Samhällsvetenskap

Prop. 1992/93:169

Teknik

Naturvetenskap

Vård

3 400

158

Område

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Undervisning

Övrigt

850

300

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 3 600 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 94 265 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 94 081 000 kronor respektive 92 288 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
71 620 000 kronor( = garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtaganden bör högskolan fullfölja de lärarutbild-
ningar som startat under budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för
särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången.

För detta åtagande beräknar jag en ersättning på 1 244 000 kronor för
budgetåret 1993/94, 1 244 000 kronor för budgetåret 1994/95 och
600 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
95 509 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 95 325 000 kronor respektive 92 888 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

47. till Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 95 509 000 kro-
nor,

48. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 17. Högskolan i Halmstad: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 54 234 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Halmstad. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för hög-
skolan.

159

1. Examina

Prop. 1992/93:169

Högskolan i Halmstad har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 ju-
li 1993 rätt att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Ingenjörsexamen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Halmstad har i den fördjupade anslagsframställningen re-
dovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-
hålls inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, teknik
och naturvetenskap. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats re-
surser för cirka 1 500 helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårspresta-
tioner, enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cir-
ka 1 090.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl. a. att

-  antalet helårsstudenter har ökat från 600 till ca

1 200 under perioden, dvs. en fördubbling,

- sökandetrycket överlag har varit mycket högt,

- de kursutvärderingar som görs vid slutet av resp, kurs ger företrä-
desvis positiva besked,

- under senare år har tre av högskolans utbildningsprogram utvärde-
rats av externa bedömare. Det huvudsakliga intrycket från samtliga tre
utvärderingar är att Högskolan i Halmstad klarar sig bra i en jämförelse
med andra mindre högskolor,

- högskolan ligger under riksgenomsnittet vad avser kostnad per hel-
årsstudent.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden,

- fortsatt inriktning på de bestämda kunskapsområden som har visat
sig vara unika för högskolan, såväl inom som utom landet.

- Högskolan förespråkar en fortsatt utbyggnad av verksamheten bl.a.
med hänvisning till högt sökandetryck och starka regionala motiv.

- Förlängning av kortare utbildningsprogram och magisternivå på
vissa utbildningar.

För att öka utbildningsvolymen och för en ytterligare ökning av kvali-
teten fordras det, enligt högskolans mening, ytterligare resurser.

160

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål. Emellertid visar högskolans fördjupade anslagsframställ-
ning, enligt min mening, att verksamheten bedrivs i en sådan riktning
att den utvecklas positivt.

Prop. 1992/93:169

Fördjupad prövning

Helårsprestationer och examensfrekvens har ökat kontinuerligt under
mätperioden. Utnyttjandegraden ligger över 100 procent för samtliga ut-
bildningsprogram. Prestationsgraden har ökat markant under perioden
1987/88-1990/91, t.ex. ökade denna för utvecklingsingenjörsprogrammet
från 53 procent vid periodens början till 97 procent vid periodens slut.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om utbildningsåtagandet.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 150 under perioden.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde              Högsta antal helårsprestationer

som ger ersättning

Humaniora                   3 100

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap                  1 700

Teknik

Undervisning

Övrigt

300

75

161

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 2 300 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 54 234 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 51 501 000 kronor respektive 48 841 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
45 803 000 kronor (= garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

49. till Högskolan i Halmstad: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 54 234 000 kronor,

50. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 18. Högskolan i Jönköping: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 88 331 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Jönköping. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för hög-
skolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk högskoleexamen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Jönköping har i den fördjupade anslagsframställningen re-
dovisat sin verksamhet. Högskolan bildades 1977 utifrån den tidigare lä-
rarhögskolan och förskoleseminariet i Jönköping och utbildningsområ-
det dominerar fortfarande. Vid Högskolan i Jönköping finns dessutom

Prop. 1992/93:169

162

ett varierat utbud av ingenjörsutbildningar, ekonomiutbildning och in-
formationsutbildning. Högskolan har budgetåret 1992/93 tilldelats resur-
ser för cirka 2 300 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet hel-
årsprestationer enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleser-
vice cirka 1 740.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88 till 1990/91 visar bl.a.
att

- utnyttjandegraden är hög och genomgående har legat över 95 %
den senaste femårsperioden,

- prestationsgraden är hög, antalet helårsprestationer var 1 744 bud-
getåret 1991/92, dvs. cirka 89 % av antalet helårsstudenter,

- utvärdering av kvaliteten inom ingenjörsutbildningen har genom-
förts och en plan för lokal utvärdering av grundskollärarutbildningen
har antagits.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden

- påbörja uppbyggnaden av en ny internationell handelshögskola,
antingen under statligt eller ickestatligt huvudmannaskap, med inrikt-
ning på småföretagande och entreprenörskap, service och europeiskt fö-
retagande,

- kunna erbjuda studenterna den utbildning de efterfrågar genom ett
någorlunda brett kursutbud utan att ge avkall på möjligheterna till äm-
nesfördjupning.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att både utnyttjandegraden
och prestationsgraden har varit genomgående höga de senaste åren. Det
bör emellertid vara möjligt för högskolan att ytterligare öka prestations-
graden inom informations- och kulturutbildningarna samt vissa ingen-

Prop. 1992/93:169

163

jörsutbildningar. Med bibehållen hög prestationsgrad inom andra områ- Prop. 1992/93:169
den kommer därmed högskolan att erhålla ett värdefullt resurstillskott.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om utbildningsuppdraget.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 550 under perioden. Av dessa bör minst 360 avse grundskollärar-
examen 1-7.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder fram till examen
skall högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

2 800

Naturvetenskap

Teknik

2 200

Undervisning

1 700

Övrigt

400

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 3 000 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsprestationer och helårsstudenter in-
om olika utbildningsområden framgår av vad jag anfört i det föregående
avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 85 900 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande högsta belopp beräknade till 86 864 000 kronor respektive
88 577 000 kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret
1993/94 är dock 68 732 000 kronor (= garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtagande bör högskolan fullfölja de lärarutbild-
ningar som startat under budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för
särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången.

164

För detta ändamål har jag för budgetåret 1993/94 beräknat 2 431 000 Prop. 1992/93:169
kronor. För de därpå följande budgetåren har motsvarande summa be-
räknats till 1 823 000 kronor respektive 600 000 kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om

88 331 0000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 88 687 000 kronor respektive 89 177 000 kro-
nor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

51. till Högskolan i Jönköping: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 88 331 000 kronor,

52. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 19. Högskolan i Kalmar: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 110 311 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Kalmar. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för hög-
skolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Ingenjörsexamen

Maskinteknikerexamen

Sjöingenjörsexamen

Sjökaptensexamen

Styrmansexamen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verk-
samhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls inom områ-
dena naturvetenskap, teknik, humaniora, samhällsvetenskap och under-
visning. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cir-
ka 2 700 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestatio-

165

ner, enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka Prop. 1992/93:169
1 830.

3. Resultatanalys

Högskolan resultatanalys för perioden 1987/88 till 1990/91 visar bl.a. att

- studenternas efterfrågan på utbildningsplatserna genomgående är
hög, med undantag för vissa utbildningar på teknikområdet och grund-
skollärarutbildningen,

- utnyttjandegraden har stigit de senaste fem åren, med undantag av
vissa utbildningar på teknikområdet och grundskollärarutbildningen.
prestationsgraden följer riksgenomsnittet,

- utvärderingar av kvaliteten på den grundläggande utbildningen har
genomförts på flera olika områden.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- fördjupning av studieprogrammen inom högskolans profilområ-
den. Detta bör ske genom att högskolans program blir treåriga så att
studenterna kan avlägga kandidatexamen,

- fler valmöjligheter för studenterna inom programmen,

- examensrätt för magisterexamen,

- genomförande av forskningsförberedande utbildning för att stimu-

lera studenterna att påbörja forskarutbildning,

- förstärkning av den internationella dimensionen i utbildningen
och en utökning av den internationella utbytesverksamheten för studen-
terna.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

Högskolan redovisar generellt en hög utnyttjandegrad och att verksam-
heten i allt väsentligt bedrivs rationellt och effektivt. Även om högsko-
lan i ett nationellt perspektiv hävdar sig väl på de flesta områden vad

166

gäller studieresultat bör det vara möjligt att genomsnittligt öka både ut- Prop. 1992/93:169
nyttjande- och prestationsgraden.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör under pe-
rioden uppgå till minst 500. Av dessa bör minst 330 vara grundskollä-
rarexamen 1-7.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

2 350

Naturvetenskap

Teknik

3 850

Undervisning

1 350

Övrigt

450

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 3 500 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningarna för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 103 969 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 103 765 000 kronor respektive 105 922 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för 1993/94 är dock 88 494 000
kronor (= garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtaganden bör högskolan varje läsår anordna ut-
bildning av aktiv sjöpersonal för motsvarande minst 19 helårsstudenter.

Högskolan skall vidare att anordna fortbildning av journalister. För
detta åtagande beräknar jag en ersättning på 5 532 000 kronor för bud-

167

getåret 1993/94, 5 532 000 kronor för budgetåret 1994/95 och 5 532 000 Prop. 1992/93:169
kronor för budgetåret 1995/96.

Högskolan bör också fullfölja de lärarutbildningar som startat under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången. För detta åtagande beräknar jag en ersättning
på 810 000 kronor för budgetåret 1993/94 och 405 000 kronor för bud-
getåret 1994/95.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om

110 311 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 109 702 000 respektive 111 453 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

53. till Högskolan i Kalmar: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 110 311 000 kronor,

54. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 20. Högskolan i Karlskrona/Ronneby:

Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 41 438 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Karlskrona/Ronneby.

7. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt

att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Karlskrona/Ronneby har i den fördjupade anslagsframställ-
ning redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning till-
handahålls inom områdena humaniora, samhällsvetenskap, teknik och
naturvetenskap. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser
för cirka 1 100 helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer
enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice cirka 670.

168

3. Resultatanalys                                                       Prop. 1992/93:169

Eftersom Högskolan i Karlskrona/Ronneby endast har funnits sedan
budgetåret 1989/90 har verksamheten inte hunnit stabilisera sig på ett
sådant sätt att resultaten kan jämföras med dem från andra universitet
och högskolor. Utnyttjandegraden ökade under de två första åren från
83 procent till 90 procent. Examinationsfrekvensen har inte varit helt
tillfredställande enligt högskolans mening men har ökat det senaste året.

4. Framtida inriktningar och prioriteringar

Hälften av de anvisade medlen används för ingenjörs- och teknikerut-
bildningarna och en stark profilering finns inom området informations-
teknologi. För den kommande treårsperioden föreslår högskolan en
fortsatt utveckling inom dessa områden. En förstärkning av det huma-
nistiska området föreslås - främst inom språkämnena och området
europakunskap. Även samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga
ämnen kommer att byggas ut, särskilt med profilering mot datautbild-
ning. Samtliga dessa ämneområden skall kunna ligga till grund för en
lärarutbildning, vilket innebär att också utbildning på magisternivå
skall erbjudas.

Högskolan föreslår också en fortsatt utbyggnad av den tvååriga ingen-
jörsutbildningen samt en förlängning av denna utbildning till tre år. Vi-
dare föreslås en utbyggnad av den yrkestekniska utbildningen mot om-
rådet byggnadsteknik.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till

minst 100 under treårsperioden.

Högskolan skall, vid sidan av utbildning som för den enskilde leder

till examen, även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan kan erhålla er-
sättning från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till
följande:

169

Område

Högsta antal helårsprestationer
under treårsperioden

Prop. 1992/93:169

Humaniora

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap

Teknik

1 900

1 900

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 1 900 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag tidigare anfört i
det föregående avsnitt 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 41 438 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 41 773 000 kronor respektive 41 953 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock 34
396 000 kronor (= garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

55. för det utbildningsuppdrag som jag har angett för Högsko-
lan i KarlkronalRonneby: Grundutbildning för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 41 438 000 kronor,

56. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 21. Högskolan i Karlstad: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 174 184 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Karlstad. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag skall kunna gälla för hög-
skolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Magisterexamen*

Kandidatexamen

Högskoleexamen

170

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7 och 4-9

Gymnasielärarexamen * *

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk högskoleexamen

* Examensrätten gäller följande ämnen: engelska, franska, historia, litteraturve-
tenskap, religionsvetenskap, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi,
pedagogik, sociologi, statskunskap, ADB, kemi.

** Förenad med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka
krävs 80 poäng far endast ges i ämnen för vilka högskolan givits rätt att utfärda
magisterexamen.

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Karlstad har i den fördjupade anslagsframställning redovi-
sat sin verksamhet. Högskolan tillkom 1977 då de olika lärarutbildning-
ar som fanns i Karlstad slogs samman med universitetsfilialen. Högsko-
lan i Karlstad har ett brett utbud av utbildningar. En stark kärna finns
inom lärarutbildningarna och inom de filosofiska fakultetsområdena,
men här finns också ingenjörs- och teknikutbildningar. Högskolan har
budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 5 400 helårsstudenter.
Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer enligt preliminära
uppgifter från Verket för högskoleservice cirka 3 270.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88 till 1990/91 visar bl.a.
att

- utnyttjandegraden har stigit från 77 % budgetåret 1987/88 till 90 %
budgetåret 1991/92,

- prestationsgraden är hög, och har under perioden legat runt 91 %
på de bundna utbildningslinjerna vilket är över riksgenomsnittet,

På de fristående kurserna är prestationsgraden dock under riksgenom-
snittet, runt 60 %,

- utvärderingar av kvaliteten på de grundläggande utbildningen har
genomförts på flera olika områden och dessa har lagts till grund för åt-
gärder som syftar till kvalitetsförbättringar.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande målsättningar för den kommande treårsperioden

- att höja antalet avlagda examina med 10% vid oförändrad kapaci-
tet,

- att sätta kvalitetsfrågor i centrum bl.a. genom tydligt ökad interna-
tionalisering,

- att förbättra forskningsanknytningen i grundutbildningen,

Prop. 1992/93:169

171

- att utveckla flera utbildningsprogram som kan bilda grunden till
en ”Karlstadsprofil” och har anknytning till högskolans tvärvetenskapli-
ga profil,

- att vidta åtgärder för att högskolan skall kunna ta emot fler studen-
ter,

- under perioden påbörja utvecklingen av civilingenjörsutbildning
vid högskolan.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden är hög,
speciellt på de bundna utbildningarna. Däremot är prestationsgraden
under riksgenomsnittet på fristående kurser. Det borde därför finnas ut-
rymme för högskolan att öka prestationsgraden och därigenom uppnå
bättre resursutnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 1 700 under perioden. Av dessa bör minst 500 avse grundskollä-
rarexamen 1-7, minst 300 avse grundskollärarexamen 4-9 och minst
100 avse gymnasielärarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder fram till examen
skall högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet(avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Prop. 1992/93:169

172

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer som
ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap

Teknik

Undervisning

Övrigt

8 000

3 700

1 900

600

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 6 400 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsprestationer och helårsstudenter in-
om olika utbildningsområden framgår av vad jag anför i det föregående
avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 151 413 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 155 188 000 kronor respektive 157 789 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
129 679 000 kronor (= garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtagande bör högskolan fullfölja de lärarutbild-
ningar som startat under budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för
särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången.

För detta ändamål har jag för budgetåret 1993/94 beräknat 22 771 000
kronor. För de därpå följande budgetåren har motsvarande summa be-
räknats till 17 505 000 kronor respektive 9 302 000 kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
174 184 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 172 693 000 kronor respektive 167 091 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

57. till Högskolan i Karlstad: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 174 184 000 kronor,

58. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

173

D 22. Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 73 416 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Kristianstad. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader
som är förenade med det utbildningsuppdrag skall gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan i Kristianstad har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1
juli 1993 rätt att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Ingenjörsexamen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Kristianstad har i den fördjupade anslagsframställningen
redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-
hålls inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, teknik
och naturvetenskap. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats re-
surser för ca 2 000 helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestatio-
ner, enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, ca
1380.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88 - 1990/91 visar bl.a. att

- lärarutbildningarna håller hög standard,

- uppläggningen av utbildningarna är god, men att förändringar är
nödvändiga då vissa ämnen splittras i alltför små delar i kurserna,

- utbildningens innehåll får i stort sett goda omdömen, men att stu-
denterna efterlyser en ökad integration mellan olika ämnen.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- förlängning av ingenjörsutbildningar och magisterexamensrättighe-
ter,

- utvidgat internationellt utbildningssamarbete,

- utökad utbildning på andra språk än svenska,

-  förbättrade faciliteter för gästande lärare och studenter,

Prop. 1992/93:169

174

- utveckling av program för internationella examina,                  Prop. 1992/93:169

- ökat samarbete med andra utbildningsanordnare inom högskole-
området,

- fortsatt utveckling av utbildningar som tar hänsyn till lokala och
regionala behov,

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att prestationsgraden har va-
rierat starkt under perioden 1987/88-1990/91. Nivån är låg med undan-
tag för det samhällsvetenskapliga utbildningsområdet. Det finns stora
möjligheter för högskolan att öka antalet helårsprestationer och därmed
effektiviteten i resursutnyttjandet.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 560. Av dessa bör minst 400 avse grundskollärarexamen 1-7.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde             Högsta antal helårsprestationer som

ger ersättning

Humaniora                    2 800

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap                  1 700

Teknik

175

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer som
ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Undervisning

Övrigt

1 400

400

Vidare bör ersättningen kunna påräknas för högst 2 800 helårsstuden-
ter per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 71 228 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 72 549 000 kronor respektive 75 316 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
60 808 000 kronor (= garantibelopp).

Högskolan bör vidare fullfölja de lärarutbildningar som startat under
budgetåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången.

För detta angivna åtagande beräknar jag en ersättning på 2 188 000
kronor för budgetåret 1993/94, 1 580 000 kronor för budgetåret 1994/95
och 486 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
73 416 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 74 129 000 kronor respektive 75 802 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

59. till Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning för budgetå-
ret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 73 416 000 kronor,

60. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 23. Högskolan i Skövde: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 43 452 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Skövde. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som
är förenade med det utbildningsuppdrag som bör gälla för högskolan.

176

1. Examina

Prop. 1992/93:169

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Ingenjörsexamen
Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Skövde har i den fördjupade anslagsframställningen redovi-
sat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls
inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, teknik och na-
turvetenskap. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser
för cirka 1 200 helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer,
enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 750.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys visar bl.a. att

- högskolan uppvisar en prestationsgrad inom den grundläggande ut-
bildningen som i huvudsak överensstämmer med riksgenomsnittet,

- utbildningskvaliteten är enligt styrelsens uppfattning genomgående
acceptabel och i flera fall god eller mycket god.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande målsättningar att gälla för den kommande treårspe-
rioden,

- att inom ett antal kompetensområden erbjuda kvalitativt högtståen-
de och i hög grad probleminriktad utbildning med såväl bredd som
djup. För detta behövs ett betydande resurstillskott. Breddningen skall
ansluta till den nuvarande strukturen genom att existerande ämnen in-
om högskolan förstärks och att närliggande kompetenser tillförs vilka är
nödvändiga för att långsiktigt upprätthålla och stärka grundkompeten-
sen.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-

177

12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 169

ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

Prestationsgraden för ekonomlinjen har ökat under perioden 1987/88-
1991/92 och ligger nu över riksgenomsnittet. För de flesta korta ingen-
jörsprogram ligger denna däremot något under riksgenomsnittet. För
data- och systemvetenskapliga program är utnyttjandegraden hög. Det
borde vara möjligt för högskolan att öka effektiviteten, dvs. öka antalet
helårsprestationer och därigenom uppnå ett bättre resursutnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 120 under treårsperioden.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde             Högsta antal helårsprestationer som

ger ersättning

Humaniora                   2 300

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap                  1 700

Teknik

Övrigt                             150

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 2 000 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 43 452 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 45 585 000 kronor respektive 45 765 000 kro-

Prop. 1992/93:169

178

nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock Prop. 1992/93:169
36 469 000 kronor ( = garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

61. till Högskolan i Skövde: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 43 452 000 kronor,

62. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
geåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 24. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm:
Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 228 454 000

Anslaget avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan för lä-
rarutbildning i Stockholm (HLS). Under anslaget har medel beräknats
för samtliga kostnader som är förenade med det utbildningsuppdrag
som skall gälla för högskolan.

1. Examina

HLS har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt att ut-
färda följande examina:

Magisterexamen *

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Flyglärarexamen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9

Gymnasielärarexamen
Specialpedagogexamen**

Studie- och yrkesvägledarexamen

* med pedagogik som huvudämne

** samtliga inriktningar

2. Nulägesbeskrivning

HLS har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin verksam-
het. HLS är den enda fristående högskolan för lärarutbildning i landet.
Utbildning tillhandahålls för de flesta undervisningsyrken. Den ämnes-
teoretiska utbildningen för lärare med inriktning på grundskolans års-
kurser 4-9 och gymnasieskolan samt den praktisk-estetiska utbildning-
en sker i samarbete mellan HLS och Stockholms universitet respektive

179

relevanta fackhögskolor i Stockholmsområdet såsom Idrottshögskolan i
Stockholm, Konstfack och Musikhögskolan i Stockholm.

HLS är den enda högskola i landet som kan erbjuda utbildning inom
den specialpedagogiska utbildningens samtliga inriktningar. Likaledes
den enda högskola i landet som kan erbjuda flyglärarutbildning.

HLS har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för 5 700 helårsstu-
denter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt prelimi-
nära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 3 870.

3. Resultatanalys

HLS resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att beträff-
ande

★ förskollärar- och fritidspedagogutbildning

- att utnyttjandegraden ligger på mellan 70 och 85 procent, lägre för
fritidspedagogutbildningen, samt att utnyttjandegraden stigit något un-
der perioden,

- att prestationsgraden dvs. relationen mellan helårsprestationer och
helårsstudenter ligger på ca 85 i förskollärarutbildningen respektive 95
procent i fritidspedagogutbildningen under 1990/91,

★ grundskollärarutbildning

- att utnyttjandegraden under perioden stigit från ca 40 till ca 55
procent på grundskollärarutbildningen med inriktning på undervisning
i årskurserna 1-7 respektive från 60 till ca 70 procent på utbildningen
med inriktning på 4-9,

- att prestationsgraden sammantaget stigit från ca 75 till ca 85 pro-
cent,

- att examensfrekvens ej redovisats eftersom examina på den nya
grundskollärarutbildningen inte hunnit avläggas inom perioden,

★ specialpedagogisk påbyggnadsutbildning

- att tillströmningen av lärare från grund- och gymnasieskola är då-
lig jämfört med tillströmningen från barnomsorgen. Enligt fastställda
kvoteringsprinciper skall en större andel av de förstnämnda antas,

★ ämneslärar-, vårdlärar- och yrkespedagogisk utbildning

- att platserna i slutet av perioden som helhet är väl utnyttjade. I
början av perioden kan noteras dålig rekrytering, avhopp och avbrott i
ämneslärarutbildningen samt rekryteringsproblem till industri- och
hantverkslärarutbildningen.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som HLS kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås följande
målsättningar gälla för den kommande treårsperioden:

- Att lärarutbildningen även i fortsättningen skall vara yrkesinriktad
vilket innebär att utbildningen från början till slut skall genomsyras av
den kommande yrkesverksamheten. Detta innebär att ämnesstudierna

Prop. 1992/93:169

180

skall vara didaktiskt inriktade och praktikperioder varvas in i utbild- Prop. 1992/93:169
ningen.

- Utveckling av ”bryggor” mellan grundskollärarutbildning och
bamomsorg/skolbarnsomsorg och gymnasieskola.

- Förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna i
två steg från 100 till 140 poäng. Det första steget skall omfatta en fältför-
lagd del motsvarande 20 poäng och det andra i huvudsak fördjupade
ämnesstudier. Allt i syfte att ytterligare introducera dessa lärarkategorier
i skolan och öka samverkan med andra lärarkategorier i skolan.

- Omorganisation av praktikdelen i lärarutbildningen med en över-
gång till praktikanttjänstgöring så att studenterna anställs i kommuner-
na. Högskolans roll skulle därmed bli att utbilda praktikanthandledare.

- Utveckling av den specialpedagogiska utbildningen så att den blir
mer marknadsanpassad.

- Motsvara den allt viktigare roll som högskolan kommer att få vad
gäller fortbildning och vidareutbildning i länet av personal såväl inom
barnomsorgen som inom skolan.

- Utveckling av det internationella samarbetet generellt samt utveck-
ling av en internationell specialpedagogisk utbildning med inriktning
mot utbildning av synskadade.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt HLS resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tatet enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhän-
gande anslagsomläggning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som HLS redovisat visar att utnyttjandegraden av utbild-
ningsplatserna varit låg men förbättrats. Vidare att prestationsgraden på
flera områden ligger under riksgenomsnittet. Det borde vara möjligt för
HLS att öka effektiviteten dvs. öka antalet helårsprestationer och därige-
nom få ett bättre resursutnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om HLS utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 3 300 under treårsperioden. Av dessa bör minst 750 avse grund-

181

skollärarexamen 1-7, minst 980 grundskollärarexamen 4-9 och minst Prop. 1992/93:169
1 070 gymnasielärarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall

HLS även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

HLS bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande omprio-

riteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antal helårsprestationer som HLS bör kunna få medel från

statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till följande:

Högsta antal helårsprestationer som
ger ersättning

Utbildningsområde

Humaniora

Samhällsvetenskap

4 600

Naturvetenskap
Vård

2 600

Undervisning

6 750

Övrigt

1 600

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 5 600 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningarna för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 208 083 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande åren beräknar jag motsva-
rande belopp till 203 464 000 kronor respektive 206 978 000 kronor.
Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
186 420 000 kronor (= garantibeloppet).

Utöver ovan angivna åtaganden bör HLS fullgöra följande vad gäller
specialpedagogisk påbyggnadsutbildning:

- I samråd med Högskolan i Örebro och Stockholms universitet an-
svara för utvecklingen av lärarutbildning för döva och hörselskadade.

- Ansvara för utvecklingen av lärarutbildning för synskadade.

- Tillsammans med universiteten i Lund, Göteborg och Umeå ansva-
ra för utvecklingen av lärarutbildningen för komplicerad inlärningssi-
tuation och utvecklingsstörda.

Högskolan bör vid behov anordna flyglärarutbildning.

Högskolan bör vidare fullfölja under budgetåren 1990/91-1992/93 på-
började åtgärder för att förbättra lärartillgången.

För dessa åtaganden beräknar jag en ersättning på 20 371 000 kronor
för budgetåret 1993/94, 15 376 000 kronor för budgetåret 1994/95 och
5 700 000 kronor för budgetåret 1995/96.

182

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
228 454 000 kronor. För de därpå följande bugetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 218 840 000 kronor respektive 212 678 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

63. till Högskolan för lärarutbildning i Stockholm: Grundutbild-
ning för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
228 454 000 kronor,

64. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 25. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:
Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 38 627 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla. Under anslaget har medel beräknats för samtliga
kostnader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla
för högskolan.

7. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Ingenjörsexamen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla har i den fördjupade anslagsfram-
ställning redovisat sin verksamhet.

Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls inom områdena
teknik/naturvetenskap, samhällsvetenskap, undervisning och humanio-
ra.

Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 900
helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt
preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 590.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

Prop. 1992/93:169

183

- antalet sökande till högskolans nybörjarplatser har fördubblats från Prop. 1992/93:169
höstterminen 1991 till höstterminen 1992,

- två av högskolans linjer, driftteknikerlinjen och elektroingenjörs-
linjen före höstterminen 1992 hade svårt med rekryteringen av studen-
ter,

- högskolan arbetar sedan föregående år med ett kvalitetssäkrings-
projekt som omfattar flera verksamhetsområden.

4. Framtida inriktningar och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- förlängning av flera utbildningar till att omfatta 120 poäng,

- introduktion av utbildningar som omfattar flera ämnesområden -

t.ex. teknik, ekonomi, språk och beteendevetenskap,

- volymökning av fristående kurser för fortbildning och vidareut-
bildning och i samband därmed ett fördjupat samarbete med arbetslivet,

- ökad internationell inriktning på utbildningsutbudet,

- förbättrade förutsättningar för forsknings- och utvecklingsverksam-
het vid högskolan.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat för sitt första verksamhetsår visar
att utnyttjande- och prestationsgraden inom vissa utbildningsområden
ligger under riksgenomsnittet. Det borde därför vara möjligt för högsko-
lan att i dessa delar förbättra sitt resultat.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör under pe-
rioden uppgå till minst 100.

184

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall Prop. 1992/93:169
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer som
ger ersättning

Humaniora

Samhällsvetenskap

1 700

Naturvetenskap

Teknik

1 400

Undervisning

350

Övrigt

75

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 1 600 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningarna för helårsstudenter och helårsprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 38 627 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 38 862 000 kronor respektive 39 567 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgår för 1993/94 är dock 29 825 000
kronor (= garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

65. till Högskolan i Trollhättan!Uddevalla: Grundutbildning för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 38 627 000
kronor,

66. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

185

D 26. Högskolan i Växjö: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 121 634 000

Prop. 1992/93:169

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Växjö. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som
är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Magisterexamen*

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Grundskollärarexamen 4-9
Gymnasielärarexamen * *

Ingenjörsexamen

* examensrätten gäller följande ämnen: engelska, franska, historia, litteraturve-
tenskap, företagsekonomi, nationalekonomi, pedagogik, sociologi, statskunskap
och matematik/tillämpad matematik

** förenat med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka
krävs minst 80 poäng far endast ges i ämnen för vilka högskolan givits rätt att
utfärda magisterexamen.

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin
verksamhet.

Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för ca 4 100
helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt
preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, ca 3 120.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. föl-
jande.

Sammanfattningsvis sägs att prestationsgraden har utvecklats i positiv
riktning. Högskolan har genomgående haft en högre utnyttjandegrad än
riksgenomsnittet. Vad gäller andelen helårsprestationer i förhållande till
helårsstudenter har det under 1989/90 resp. 1990/91 skett ett närmande
till riksgenomsnittet.

På fristående kurser och lokala linjer ligger prestationsgraden över
riksgenomsnittet.

Högskolan har ett omfattande internationaliseringsprogram samt viss
undervisning på engelska.

186

4. Framtida inriktning och prioriteringar                                  Prop. 1992/93:169

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
bl.a. följande målsättningar för den kommande treårsperioden:

★ fortsatt uppbyggnad av naturvetenskaplig kompetens till 60 poäng i
fysik och kemi

★ ökade resurser för studier upp till kandidatnivå

★ resurser för fler kurser för magisterexamen samt för ökad satsning

på distansutbildning för fortbildning och vidareutbildning

★ ytterligare platser för grundskollärarutbildning 4-9.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden av ut-
bildningsplatserna och prestationsgraden är tillfredsställande.

Det bör dock vara möjligt att genomsnittligt öka effektiviteten både

vad gäller helårsprestationer och examensfrekvens.

Slutsatser

Mot bakgrund av den prövning jag har gjort har jag dragit följande slut-
satser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 1 300 under treårsperioden. Av dessa bör minst 370 avse grund-
skollärarexamen 1-7, minst 160 grundskollärarexamen 4-9 och minst
60 gymnasielärarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag har redovisat i det föregående beträffan-

de omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

187

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap

Teknik

Undervisning

Övrigt

7 600

2 300

1 600

400

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 5 300 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårssprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag har anfört i det fö-
regående avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 117 249 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 117 388 000 kronor respektive 119 389 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
115 909 000 kronor ( = garantibelopp).

Högskolan bör fullfölja de lärarutbildningar som startade under bud-
getåren 1990/91-1992/93 inom ramen för särskilda åtgärder för att för-
bättra lärartillgången.

För dessa åtaganden beräknar jag för budgetåret 1993/94 en ersättning
på 4 385 000 kronor, för budgetåret 1994/95 har motsvarande belopp be-
räknats till 3 169 000 kronor och för budgetåret 1995/96 till 1 860 000
kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
121 634 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 120 557 000 kronor respektive 121 249 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

67. till Högskolan i Växjö: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 121 634 000 kronor,

68. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för
budgetåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

188

D 27. Högskolan i Örebro: Grundutbildning            Prop. 1992/93:169

1993/94 Nytt anslag (förslag) 142 975 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Högskolan i
Örebro. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som
är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt

att utfärda följande examina:

Magisterexamen *

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 4-9

Gymnasielärarexamen **

Idrottslärarexamen

Ingenjörsexamen
Musiklärarexamen

Socionomexamen

* examensrätten gäller följande ämnen: engelska, historia, litteraturvetenskap,
företagsekonomi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, socialt arbete, sociolo-
gi, statistik, statskunskap.

** förenad med följande villkor: gymnasielärarutbildning i ämnen för vilka
krävs minst 80 poäng kan endast ges i ämnen för vilka högskolan har givits rätt
att utfärda magisterexamen.

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Örebro har i den fördjupade anslagsframställningen redovi-
sat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls
inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, teknik och na-
turvetenskap. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser
för cirka 4 700 helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer,
enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka
3 300.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys visar bl.a. att

-  kvaliteten i statistiken måste avsevärt förbättras för att kvantitativa

mått i resultatanalys skall kunna användas,

- den kunskap om studieavbrott och avhopp som finns bör samman-
ställas systematiskt så att man kan få en mer samlad bild av problemen.

189

4. Framtida inriktning och prioriteringar                                    Prop. 1992/93:169

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslå föl-
jande inriktning för den kommande treårsperioden:

- Organisering av högskolestudierna så att studenterna själva måste
söka den kunskap de vill ha och själva kombinera sin kunskap utifrån
de basämnen som högskolan kan erbjuda. Övergången till ett system
som i allt väsentligt baserar sig på fria studieval måste tas på stort allvar.

- Ett aktivt och konkret utvecklande av högskolans internationella
kontakter - detta inte minst av kvalitetsskäl.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål. Emellertid visar högskolans fördjupade anslagsframställ-
ning, enligt min mening att verksamheten bedrivs i en sådan riktning
att den utvecklas positivt.

Fördjupad prövning

För det samhällsvetenskapliga utbildningsområdets linjer är den redovi-
sade utnyttjandegraden av nybörjarplatser överlag hög. Prestationsgra-
den ligger inom detta område i allmänhet mellan 80 och 100 procent.
Däremot är de kvantitativa studieprestationerna något lägre för tekniska
utbildningar än övriga områden. Prestationsgraden inom undervis-
nings-, kultur och informationsområdena är genomgående hög även
om en del undantag föreligger, däribland fritidspedagogutbildningen.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 1 600 under treårsperioden. Av dessa bör minst 110 avse grund-
skollärarexamen 4-9 och minst 60 avse gymnasielärarexamen.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen, skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

190

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Prop. 1992/93:169

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

Naturvetenskap

Teknik

Undervisning

Övrigt

9 900

1 700

2 100

200

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 7 000 helårsstudenter
per år, inklusive det konstnärliga området. Det högsta antalet helårsstu-
denter inom det konstnärliga området som kan ge ersättning under tre-
årsperioden är 810.

Per capitaersättningen för helårsprestationer och helårsstudenter in-
om olika utbildningsområden framgår av vad jag anfört i det föregående
avsnittet 3.1. För musik och idrott erhåller högskolan ersättning med 77
200 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 141 935 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 143 432 000 kronor respektive 144 098 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
123 972 000 kronor (= garantibelopp).

Högskolan bör fortsätta att anordna restaurangutbildning i Grythyt-
tan.

Högskolan bör vidare anordna särskild skolledarutbildning.

För detta angivna åtagande beräknar jag en ersättning på 1 040 000
kronor för budgetåret 1993/94, 1 040 000 kronor för budgetåret 1994/95
och 1 040 000 kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
142 975 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 144 472 000 kronor respektive 145 138 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

69. till Högskolan i Örebro: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 142 975 000 kronor,

70. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

191

D 28. Högskoleutbildning på Gotland:
Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 11 570 000

Detta anslag avser grundläggande Högskoleutbildning på Gotland. Verk-
samheten leds av en styrelse till vilken ett kansli som svarar för det di-
rekta arbetet med planering, uppföljning m.m. är knutet. Under ansla-
get har medel beräknats för kostnader som är förenade med upphand-
ling av utbildning från ett eller flera universitet och högskolor.

1. Nulägesbeskrivning

Högskoleutbildning på Gotland har i sin fördjupade anslagsframställ-
ning redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning till-
handahålls inom områdena humaniora, juridik, samhällsvetenskap, tek-
nik och naturvetenskap. Föregående budgetår fanns det cirka 330 hel-
årsstudenter vid högskoleutbildningen.

2. Resultatanalys

Högskoleutbildning på Gotlands resultatanalysen för perioden 1987/88-
1990/91 visar bl.a. att

- utnyttjandegraden är hög för utbildningar som riktar sig till ung-
domsstudenter,

- utbildningsutbudet varierar mellan olika år och det har visat sig
vara svårt att sammanställa en heltäckande och tillförlitlig statistik över
studenternas prestationer. Bidragande orsaker är att många olika uni-
versitet och högskolor deltar i verksamheten och att rapporteringen av
studenternas prestationer ofta sker med avsevärd fördröjning.

3. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som styrelsen för högskoleutbildningen kunnat göra i sin framtids- och
resursanalys föreslår denna följande målsättningar att gälla för den
kommande treårsperioden:

- fördubbla utbudet av lokala utbildningsprogram och fristående
kurser,

- utöka den nationella rekryteringen av studenter,

- utveckla ett aktivt samarbete med universitet och högskolor runt
Östersjön.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Den fördjupade anslagsframställningen för Högskoleutbildning på Got-
land visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan

Prop. 1992/93:169

192

inriktning att de verksamhetsmål som hittills funnits uppsatta har nåtts.
Emellertid finns det inte ett nöjaktigt underlag för en noggrann bedöm-
ning av verksamheten, eftersom de tekniska förutsättningarna för en så-
dan prövning saknas.

Fördjupad prövning

De resultat som styrelsen för Högskoleutbildning på Gotland redovisat
visar att utnyttjandegraden för de flesta utbildningar är hög. Det har
emellertid varit svårt att sammanställa en heltäckande och tillförlitlig
statistik över studenternas prestationer på Gotland. Vid slutet av treårs-
perioden bör verksamhetens omfattning ha fördubblats, vilket skulle le-
da till ett effektivare resursutnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om utbildningsåtaganden.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
Högskoleutbildning på Gotland även bedriva fortbildning och vidareut-
bildning.

Det högsta antalet helårsprestationer som Högskoleutbildning på Got-
land kan erhålla ersättning för under treårsperioden bör vara 1 100.

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 500 helårsstudenter
per år.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan uppgå till högst 10 070 000 kronor för budgetåret 1993/94.
För de därpå följande budgetåren beräknar jag motsvarande belopp till

10 018 000 kronor respektive 11 310 000 kronor. Det lägsta belopp som
kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock 9 654 000 kronor (= garantibe-
lopp).

Modellen för högre utbildning på Gotland fungerar väl, med en in-
byggd kvalitetssäkring genom att examination av studenter sker vid det
universitet eller den högskola utbildningen har upphandlats av. Model-
len medför emellertid merkostnader, både för de institutioner som ge-
nomför kurserna, för dubbeladministration och för resor. För att kom-
pensera merkostnader för dessa speciella omständigheter har jag beräk-
nat en ersättning på 1,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om

11 570 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 11 518 000 kronor respektive 12 810 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

71. till Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 11 570 000
kronor,

Prop. 1992/93:169

193

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

72. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 29. Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 16 676 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Idrottshögsko-
lan i Stockholm. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kost-
nader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för
högskolan.

1. Examina

Idrottshögskolan i Stockholm har enligt högskoleförordningen fr.o.m.
den 1 juli 1993 rätt att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Idrottslärarexamen

2. Nulägesbeskrivning

Idrottshögskolan inrättades den 1 juli 1992 och skall bedriva grundläg-
gande utbildning i idrott för skolans, idrottsrörelsens och andra avnä-
mares behov.

3. Resultatanalys

Interrimsstyrelsen för Idrottshögskolan har lämnat anslagsframställning
för Idrottshögskolan men har av naturliga skäl inte kunnat redovisa nå-
gon resultatanalys. Av resultatanalysen för Högskolan för lärarutbild-
ning i Stockholm för perioden 1987/88-1990/91 framgår dock att såväl
sökandetryck som studieresultat varit mycket goda för såväl idrottslärare
som specialidrottslärare.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Interimsstyrelsens för Idrottshögskolan föreslag till en framtida inrikt-
ning av den grundläggande utbildningen innebär följande:

- Idrottshögskolans utbud bör breddas till att också omfatta program
med hälsoinriktad profil. De utbildningar som förbereder för verksam-
het utanför skolan, t.ex. inom idrottsrörelsen, bör tillsammans med id-
rottslärarutbildningen ingå i en gemensam basutbildning som följs av
olika, alternativa inriktningar.

- Idrottslärarutbildningen bör breddas för att ge idrottslärarna en vi-
dare kompetens.

- Utökat utbud av kurser för studenter utanför lärarprogrammet
med intresse för friskvård och förebyggande hälsovård i olika former.

Prop. 1992/93:169

194

- I utbildningen bör särskilt uppmärksammas idrotten i socialisa-
tions-, köns-, jämställdhets- och jämlikhetsperspektivet.

- Åtgärder för att stärka sambandet mellan utbildning och forskning
som allmänt kvalitetshöjande inslag i utbildningen men också som för-
beredelse för forskarutbildning.

Föredragandens överväganden

Som bakgrund till mina resursberäkningar redovisar jag här ett sam-
mandrag av det utbildningsuppdrag som skall gälla för Idrottshögsko-
lan.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 250 under treårsperioden.

Högskolan skall, vid sidan av utbildning som för den enskilde leder
till examen, även bedriva forbildning och vidareutbildning.

Idrottshögskolan erhåller ersättning för högst 375 helårsprestationer
under treårsperioden.

Idrottshögskolan erhåller vidare ersättning för högst 450 helårsstuden-
ter per år.

Per capitaersättningen för helårsstudent och helårsprestation inom
undervisningsområdet framgår av vad jag anför under avsnitt 3.1.3. För
idrott erhåller Idrottshögskolan 55 400 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 16 676 000 kronor för
budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 19 318 000 kronor per år. Det lägsta beloppet för
budgetåret 1993/94 uppgår till 13 972 000 kronor ( = garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

73. till Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 676 000 kronor

74. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 30. Konstfack: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 44 496 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Konstfack.
Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som är för-
enade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

Prop. 1992/93:169

195

1. Examina

Prop. 1992/93:169

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Bildlärarexamen

Konstnärlig högskoleexamen i konst och design

2. Nulägesbeskrivning

Konstfack har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verk-
samhet. Utbildningen vid Konstfack är indelad i områdena konst,
konsthantverk, design och formgivning, foto och bildpedagogik. Hög-
skolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 550 helårs-
studenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

- tillströmningen till utbildningarna är god. Under den senaste fem-
årsperioden har i regel högst 10 procent av de sökande kunnat antas,

- utnyttjandegraden är nästan 100 procent. Endast linjen för bild
och miljö uppvisar en märkbart lägre utnyttjandegrad,

- prestationsgraden är nästan 100 procent, och omkring 70 procent
av studenterna erhåller examensbevis från den valda utbildningen inom
avsedd tid. På bildlärarlinjen får i stort sett samtliga studenter exa-
mensbevis inom den avsedda tiden,

- utbildningen vid Konstfack kvalitativt uppfyller höga krav, vilket
både intern och extern kontroll visar.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- bidragande till förnyelse av sortiment och produktionsmetoder in-
om industrin,

- ytterligare internationalisering av verksamheten,

- utökad lokalyta, upprustning av nuvarande lokaler och ersättning
av försliten materiel,

- uppbyggande av en multimediaverkstad,

- förbättrad kvalitet på designutbildningarna,

- introduktion av en ny utbildning i klädformgivning.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

196

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att både utnyttjandegraden,
med undantag för linjen för bild och miljö, och prestationsgraden för
högskolans utbildningar är hög. I ett nationellt perspektiv hävdar sig
högskolan mycket väl i dessa avseenden. Det bör emellertid vara möjligt
att i nämnda del förbättra utnyttjandegraden.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Högskolan bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 1 775 hel-
årsstudenter under treårsperioden.

Per capitaersättningen för helårsprestationer och helårsstudenter in-
om undervisningsområdet framgår av vad jag anfört i det föregående av-
snittet 3.1. För det konstnärliga området erhåller Konstfack en ersätt-
ning med 78 200 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 43 996 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 45 128 000 kronor. Det lägsta belopp som kan
utgår för 1993/94 är dock 41 838 000 kronor (= garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtagande bör högskolan under perioden under-
söka förutsättningarna för att inrätta en utbildning i klädformgivning.

För detta åtagande beräknar jag en ersättning på 500 000 kronor för
budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 500 000 kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
44 496 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 45 628 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

75. Till Konstfack: Grundutbildning för budgetåret 1993/94 an-
visa ett reservationsanslag på 44 496 000 kronor,

Prop. 1992/93:169

197

76. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 31. Konsthögskolan: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 20 669 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Konsthögsko-
lan. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kostnader som är
förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Konstnärlig högskoleexamen i konst och design

2. Nulägesbeskrivning

Konsthögskolan har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat
sin verksamhet. Vid Konsthögskolan ges utbildning av konstnärer inom
måleri, skulptur och grafik. Vidare finns påbyggnadsutbildningar inom
arkitektur och restaureringskonst. Högskolan har för budgetåret
1992/93 tilldelats resurser för cirka 200 helårsstudenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a att

- tillströmningen till utbildningarna är god. Under den senaste fem-
årsperioden har i regel omkring 4 procent av de sökande kunnat antas,

- utnyttjandegraden på linjen för fri konst är stigande efter en om-
byggnad i mitten av 1980-talet,

- nästan alla studenter avlägger examen,

- den genomsnittliga studenten vid Konsthögskolan har en gedigen
förutbildning.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- en ökad intemationaliseringsverksamhet,

- en större mångfald och förnyelse i olika tekniker, bl.a. inom mul-
timediaområdet,

Prop. 1992/93:169

198

- en vidareutbildning som i praktiken motsvarar en doktorandut-
bildning.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan resursförstärk-
ningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

Utnyttjandegraden på linjen för fri konst är på grund av ombyggnads-
projekt inte tillfredsställande. De resultat som högskolan redovisat visar
att prestationsgraden på linjen för fri konst är mycket hög. Däremot är
prestationsgraden för högskolans påbyggnadsutbildningar för låg. Det
borde därför vara möjligt för högskolan att i nämnda delar förbättra sitt
resultat.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Högskolan bör kunna erhålla medel från statsbudgeten för högst 633
helårsstudenter under treårsperioden.

Högskolan ersätts med 97 800 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter uppgår för budge-
tåret 1993/94 till 20 636 000 kronor. Den sammanlagda ersättning som
kan erhållas för vardera av de två följande budgetåren beräknar jag till
20 636 000 kronor.

Utöver ovan angivna åtaganden skall högskolan utdela tre stipendier
till studenter vid arkitekturskolan.

För detta ändamål har jag för budgetåret 1993/94 beräknat 33 000 kro-
nor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag motsvarande belopp
till 33 000 kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
20 669 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 20 669 000 kronor.

Prop. 1992/93:169

199

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

77.  till Konsthögskolan: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 20 669 000 kronor,

78. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 32. Mitthögskolan: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 182 923 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Mitthögskolan
(förslag om inrättande av den nya högskolan i avsnitt 6.1.1). Under an-
slaget har medel beräknats för samtliga kostnader som är förenade med
det utbildningsuppdrag som skall gälla för den nya högskolan.

1. Examina

Under förutsättning av riksdagens godkännande om sammanslagning av
Högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund och inrättandet av
Mitthögskolan avser jag att föreslå regeringen att Mitthögskolan från
den 1 juli 1993 har rätt att utfärda följande examina:

Magisterexamen*
Högskoleexamen

Kandidatexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Grundskollärarexamen 1-7

Ingenjörsexamen
Socionomexamen
Yrkesteknisk examen

‘Examensrätten gäller följande ämnen: företagsekonomi, psykologi, socialt ar-
bete, sociologi, statskunskap, systemvetenskap/ADB och kemi.

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Sundsvall/Härnösand har i den fördjupade anslagsframställ-
ningen redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning
tillhandahålls inom områdena teknik, naturvetenskap, samhällsveten-
skap, kommunikationsvetenskap samt inom lärarutbildningsområdet -
grundskollärarutbildning 1-7 samt förskollärar- och fritidspedagogut-
bildning. Utbildning inom humaniora och kultur är under uppbygg-
nad. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för 3 400
helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt preliminä-
ra uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 2 210.

200

Högskolan i Östersund har i den fördjupade anslagsframställningen
redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-
hålls inom humaniora, samhällsvetenskap, teknik och naturvetenskap.
Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 2 000
helårsstudenter. 1991/92 var antalet helårsprestationer, enligt preliminä-
ra uppgifter från Verket för högskoleservice, cirka 1 420.

3. Resultatanalys

Högskolans i Sundsvall/Härnösand resultatanalys under perioden
1987/88-1990/91 visar bl.a. att

- journalist- och informationsutbildningarna är högskolans mest ef-
tersökta. Vidare att ingenjörsutbildningarna har rekryteringsproblem
och att grundskollärarutbildningarna 1-7 har haft det men att dessa
problem är lösta,

- för högskolan som helhet har utnyttjandegraden under perioden
varierat mellan 83 och 90 procent. Inom samhällsvetenskapliga, kultur-
och informationsområdena samt inom undervisningsområdet har ut-
nyttjandegraden varit 90 procent eller högre och i allmänhet högre än
riksgenomsnittet under hela perioden. Utnyttjandegraden för lokala ut-
bildningsprogram ligger också något högre än riksgenomsnittet medan
motsvarande siffra för fristående kurser är lägre, mellan 70 och 80 pro-
cent. Teknisk utbildning har haft rekryteringsproblem och ligger under
riksgenomsnittet,

- prestationsgraden ligger sammantaget under planeringsperioden i
nivå med riksgenomsnittet, inom tekniska området på cirka 80 procent,
inom det samhällsvetenskapliga området varierande mellan 86 och 92
procent. Inom fristående kurser ligger prestationsgraden på cirka 60
procent vilket överenstämmer med riksgenomsnittet men ej är tillfreds-
ställande. Förklaringarna till den låga siffran ligger i att i denna grupp
finns förhållandevis många yrkesarbetande som läser vid sidan av hel-
tidsarbete och att dessa också i mindre utsträckning tar ut utbildnings-
bevis.

Genom bl.a. alternativa utbildningsmetoder t.ex. distansutbildning är
såväl utnyttjandegrad som prestationsgrad inom grundskollärarutbild-
ningen under periodens senare del tillfredsställande.

Internationaliseringsarbetet har utvecklats positivt under perioden.

Högskolans i Östersund resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91
visar bla. att

- turismutbildningen varit den i särklass mest eftersökta, att ekono-
mutbildningen varit relativt eftersökt och att tillströmningen till ingen-
jörsutbildningen varit ojämn,

- utnyttjandegraden har varit högst i turism- och förvaltningsutbild-
ningarna och lägst i ingenjörsutbildningen, cirka 60 procent,

- prestationsgraden har varierat kraftigt under perioden. Detta gäller
såväl förvaltnings-, ekonom- och turismutbildningarna som ingenjörsut-
bildningen. Inom det samhällsvetenskapliga området har prestationsgra-
den varit högst, mellan 85 och 95 procent. Vad gäller fristående kurser

Prop. 1992/93:169

201

föreligger relativt stora skillnader mellan olika kurser. Inom företags- Prop. 1992/93:169
ekonomi och juridik är prestationsgraden hög, på mer speciella kurser

låg.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som de bägge högskolorna kunnat göra i sina framtids- och resursanaly-
ser föreslås följande målsättningar gälla för den kommande treårsperio-
den:

- utveckla verksamheten så att den blir ett än effektivare instrument
för omstrukturering och utveckling av regionens närings- och yrkesliv,

- förstärkning och omstrukturering av utbildningsutbudet i syfte att
få flera studenter att avlägga examen på 120 poängsnivån. Detta skall
ske bl.a. genom att antalet fördjupningskurser ökas samt genom att in-
genjörsutbildningarna förlängs alternativt kompletteras med ytterligare
påbyggnadsalternativ,

- förstärkning av kompetensen i syfte att successivt kunna ge fler ut-
bildningsprogram på magisternivå,

- utveckla utbildningsutbudet så att högskolan kan bidra till att till-
godose behovet i regionen av grundskollärare med inriktning mot un-
dervisning i årskurs 4-9,

- stärka utbildningens internationalisering främst genom ökat lärar-
och studentutbyte, ökad språkutbildning, införande av mer utländsk lit-
teratur samt ett ökat inslag av undervisning på engelska,

- fortsatt utbyggnad av utbildningen inom kulturvetenskap och hu-
maniora som komplettering till den samhällsvetenskapliga och teknisk/
naturvetenskapliga utbildningen,

- utveckling av biblioteksresurser och vetenskapliga informations-
tjänster för att förbättra förutsättningarna för kvalificerad högskoleut-
bildning och forskning,

- ge alla forskarutbildade lärare möjlighet att bedriva forskning i
tjänsten för att stärka utbildningens vetenskapliga grund.

För att förverkliga målsättningarna krävs resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter.

Jag har därför inte kunnat göra en bedömning av prestationer, resul-
tat och effekter m.m. utifrån uppställda mål. Emellertid visar högsko-
lornas fördjupade anslagsframställningar, enligt min mening, att verk-
samheten bedrivits med en sådan inriktning att den utvecklas i positiv

202

riktning. Förutsättningarna för ett effektivare resursutnyttjande bör Prop. 1992/93:169
kunna öka genom sammanslagningen av de båda högskolorna.

Fördjupad, prövning

De resultat som Högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund re-
dovisat visar att utnyttjandegraden av utbildningsplatserna sammantaget
är god. Däremot är varken utnyttjandegraden eller prestationsgraden in-
om det naturvetenskapliga och tekniska området tillfredsställande. Det
borde vara möjligt för den nya högskolan att väsentligt öka dessa.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om Mitthögskolans utbildningsuppdrag.

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till
minst 1 500 under treårsperioden. Av dessa bör minst 370 avse grund-
skollärarexamen 1-7.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag redovisat i det föregående beträffande
omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

8 800

Naturvetenskap

Teknik

5 500

Undervisning

1 450

Övrigt

800

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 7 000 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningarna för helårsprestationer och helårsstudenter in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag anfört i det föregå-
ende avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 178 492 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren har jag beräk-

203

nat motsvarande belopp till 178 597 000 kronor respektive 179 885 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
168 249 000 kronor (= garantibeloppet).

Utöver ovan angivna åtaganden bör högskolan fullfölja under budge-
tåren 1990/91-1992/93 påbörjade åtgärder för att förbättra lärartillgång-
en.

För dessa åtaganden beräknar jag en ersättning på 2 431 000 kronor
för budgetåret 1993/94, 2 431 000 kronor för budgetåret 1994/95 och
1 216 000 kronor för budgetåret 1995/96.

Jag beräknar 2 000 000 kronor för budgetåret 1993/94 för uppbyggna-
den av den nya högskolan, i första hand för biblioteksresurser och and-
ra liknande angelägna ändamål. Jag har beräknat motsvarande belopp
för budgetåret 1994/95.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
182 923 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 183 028 000 kronor respektive 181 101 000
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

79. till Mitthögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 182 923 000 kronor,

80. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

D 33. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 46 178 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Musikhögsko-
lan i Stockholm. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kost-
nader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för
högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. 1 den juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Konstnärlig högskoleexamen i musik

Musiklärarexamen

Organistexamen

2. Nulägesbeskrivning

Musikhögskolan i Stockholm har i den fördjupade anslagsframställning
redovisat sin verksamhet. Grundläggande högskoleutbildning tillhanda-

Prop. 1992/93:169

204

hålls inom det konstnärliga området samt inom undervisningsområdet.
Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka 550
helårsstudenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys visar bl. a. att

-  den grundläggande utbildningen håller hög kvalitet, såväl vid na-
tionell som internationell jämförelse,

-  en genomgripande reformering av basutbildningen vad gäller inne-
hållsliga frågor och examinationssystemet har gjorts under det gångna
budgetåret,

-  musikerutbildningen har visat goda resultat, men en stor del av
studenterna avlägger ej examen.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande målsättningar för den kommande treårsperioden,

-  åstadkomma en mot verksamheten balanserad tjänstestruktur,

-  skapa resurser för en mer aktiv internationaliseringsverksamhet ge-
nom inrättandet av ett antal studieplatser för studerande från utlandet,

-  erbjuda två nya pedagogiska påbyggnadsutbildningar, en för hög-
skolans behov, en för övriga behov,

-  möjliggöra ett ökat kursutbud och därmed ökade möjligheter för
studenterna att profilera sin utbildning.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle kunna göra det möjligt att redovisa
resultat enligt de normer som det nya systemet och därmed samman-
hängande anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat gö-
ra en bedömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån
uppställda mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden är hög.
Antalet avlagda examina är lågt trots att prestationsgraden är hög.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Prop. 1992/93:169

205

Högskolan bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 1 685 hel- Prop. 1992/93:169
årsstudenter under treårsperioden.

Per capitaersättningen för helårsprestationer och helårsstudenter
inom undervisningsområdet framgår av vad jag anfört i det föregående
avsnittet 3.1. För det konstnärliga området erhåller Musikhögskolan er-
sättning med 88 600 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsprestationer och helårsstu-
denter kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 45 980 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 46 852 000 kronor respektive 47 724 000 kro-
nor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
46 178 000 kronor (= garantibelopp).

Utöver ovan angivna åtaganden bör högskolan anordna utbildning av
pianostämmare.

Vidare bör högskolan fortsätta att ombesörja utbetalning av bidrag till
Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation.

För dessa åtaganden beräknar jag en ersättning på 198 000 kronor för
budgetåret 1993/94, 198 000 kronor för budgetåret 1994/95 och 198 000
kronor för budgetåret 1995/96.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag således ett sammanlagt anslag om
46 178 000 kronor. För de därpå följande budgetåren beräknar jag mot-
svarande belopp till 47 050 000 kronor respektive 47 921 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

81. till Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 46 178 000 kro-
nor,

82. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 34. Mälardalens högskola: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 106 005 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Mälardalens
högskola (tidigare Högskolan i Eskilstuna/Västerås). Namnbytet kan ske
endast under förutsättning av riksdagens beslut att bemyndiga regering-
en att godkänna förslaget. Under anslaget har medel beräknats för samt-
liga kostnader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall
gälla för högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

206

Kandidatexamen

Högskoleexamen

Barn- och ungdomspedagogisk examen

Ingenjörsexamen

Yrkesteknisk examen

2. Nulägesbeskrivning

Högskolan i Eskilstuna/Västerås (numera Mälardalens högskola) har i
den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin verksamhet.

Högskolan är lokaliserad till två län, Södermanlands och Västman-
lands län. Högskolan har ett närområde med en befolkning på mer än
300 000.

Grundläggande högskoleutbildning tillhandahålls inom områdena
teknik och naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap samt lä-
rarutbildning. Under budgetåret 1992/93 hade högskolan ca 2 600 stu-
denter med huvudparten inom området teknik. Utnyttjandegraden var
91% året 1991/92.

Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser för cirka
2 700 helårsstudenter. Budgetåret 1991/92 var antalet helårsprestationer,
enligt preliminära uppgifter från Verket för högskoleservice, ca 1 670.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88 - 1991/92 visar bl.a. föl-
jande.

Genomströmningen har under perioden legat på i genomsnitt 80%.
Examensfrekvensen, särskilt inom det tekniska området, är förhållande-
vis låg.

Största andelen obesatta platser har återfunnits inom det tekniska om-
rådet, där högskolan dock under 1992/93 besatt samtliga platser.

Högskolan har ökat insatserna när det gäller att följa upp studieresul-
taten, förbättra introduktionen och studievägledningen, lokalisera flask-
halsar i utbildningen och förstärka det pedagogiska utvecklingsarbetet.

Utvärderingar av verksamheten har ännu inte hunnit startas i full
skala, men högskolan har under det senaste året tagit initiativ till såväl
extern som intern uppföljning och utvärdering av några utbildningar
och verksamheter.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

I sin fördjupade anslagsframställning anhåller högskolan inledningsvis
om att få byta namn till "Mälardalens högskola" i syfte att därigenom ge
högskolan en önskvärd regional profil och samtidigt understryka sam-
hörigheten mellan dess båda huvudorter.

Prop. 1992/93:169

207

★ Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömning-
ar som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
följande målsättningar för den kommande treårsperioden:

★ utbyggnad och förstärkning av de tekniska utbildningarna

★ förstärkning av forskning och forskningsstödjande åtgärder

★ ämnesutbildning för kandidatexamen

★ förlängning och förstärkning av de barn- och ungdomspedagogiska
utbildningarna

★ resurser för förstärkning av ekonomutbildningarna.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Dock har högskolan i sin anslagsframställning själv pekat på de nack-
delar som en geografisk spridning av utbildningsutbuden medför såväl
ekonomiskt som organisatoriskt. Man har därför redan genomfört en
organisationsförändring i syfte att profilera verksamheten på de olika
utbildningsorterna.

Högskolan lägger stor vikt vid sin betydelse för den regionala utveck-
lingen. Regionen domineras av industrin som genom sin konjunktur-
känslighet berörs av strukturförändringar. Den verksamhet högskolan
inriktar sig mot bedrivs enligt min mening i en för regionen positiv
riktning.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att utnyttjandegraden av ut-
bildningsplatserna inte har varit särdeles hög. Det borde vara möjligt
för högskolan att öka effektiviteten.

Slutsatser

Med hänvisning till vad jag har anfört under avsnittet 6.1.2 tillstyrker
jag, under förutsättning av riksdagens beslut att bemyndiga regeringen
att besluta om namnbyte att Högskolan i Eskilstuna/Vasterås fortsätt-
ningsvis fr.o.m. den 1 juli 1993 benämns Mälardalens högskola.

Mot bakgrund av den prövning jag har gjort har jag dragit följande
slutsatser beträffande högskolans utbildninguppdrag.

Prop. 1992/93:169

208

Antalet avlagda examina som omfattar minst 120 poäng bör uppgå till Prop. 1992/93:169
minst 180 under treårsperioden.

Vid sidan av utbildning som för den enskilde leder till examen skall
högskolan även bedriva fortbildning och vidareutbildning.

Högskolan bör beakta vad jag har redovisat i det föregående beträffan-

de omprioriteringar i utbildningsutbudet (avsnitt 4.6).

Det högsta antalet helårsprestationer som högskolan bör kunna få me-
del från statsbudgeten för under treårsperioden har jag beräknat till föl-
jande:

Utbildningsområde

Högsta antal helårsprestationer
som ger ersättning

Humaniora

Juridik

Samhällsvetenskap

4 400

Teknik

Naturvetenskap

4 400

Undervisning

300

Övrigt

100

Vidare bör ersättning kunna påräknas för högst 4 300 helårsstudenter
per år.

Per capitaersättningen för helårsstudenter och helårssprestationer in-
om de olika utbildningsområdena framgår av vad jag har anfört i det fö-
regående avsnittet 3.1.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter och helårspresta-
tioner kan mot bakgrund av detta uppgå till högst 106 005 000 kronor
för budgetåret 1993/94. För de därpå följande budgetåren beräknar jag
motsvarande belopp till 112 210 000 kronor respektive 108 567 000
kronor. Det lägsta belopp som kan utgå för budgetåret 1993/94 är dock
79 887 000 kronor (= garantibelopp).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

83. till Mälardalens högskola: Grundutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 106 005 000 kronor,

84. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag har angett.

209

14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

D 35. Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning Prop. 1992/93:169
1993/94 Nytt anslag (förslag) 7 676 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Operahögsko-
lan i Stockholm. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kost-
nader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för
högskolan.

1. Examina

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt

att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier

2. Nulägesbeskrivning

Operahögskolan i Stockholm har i sin fördjupade anslagsframställning
redovisat sin verksamhet. Operahögskolan i Stockholm bedriver utbild-
ning i musikdramatik för operasångare, musikaliska instuderare samt
operaregissörer. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tilldelats resurser
för cirka 45 helårsstudenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

- antalet sökande till utbildningen för operasångare ligger konstant
på omkring 130 till 11 platser,

- både utnyttjandegraden och prestationsgraden är mycket hög,

- utbildningen utformas individuellt för varje student för att garante-
ra en tillfredsställande nivå. Även det noggranna urvalet bidrar till hög
kvalitet i verksamheten.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- möjlighet för studenterna i avgångsklasserna till en introduktion i
arbetslivet genom etablerandet av en turnerande operaensemble och ge-
nom ett utökat samarbete med musikdramatiska institutioner.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

210

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att både utnyttjandegraden
och prestationsgraden är hög. I ett nationellt perspektiv hävdar sig hög-
skolan mycket väl i dessa avseenden. Det bör vara möjligt för högskolan
att även i fortsättningen ligga kvar på denna nivå.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Högskolan bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 114 hel-
årsstudenter under treårsperioden.

Högskolan ersätts med 202 000 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter uppgår för budge-
tåret 1993/94 till 7 676 000 kronor. Den sammanlagda ersättning som
kan erhållas för vardera av de två följande budgetåren beräknar jag till
7 676 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

85. till Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 676 000 kronor,

86. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 36. Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 11 226 000

Detta anslag avser grundläggande högskoleutbildning vid Teaterhögsko-
lan i Stockholm. Under anslaget har medel beräknats för samtliga kost-
nader som är förenade med det utbildningsuppdrag som skall gälla för
högskolan.

Prop. 1992/93:169

211

1. Examina

Prop. 1992/93:169

Högskolan har enligt högskoleförordningen fr.o.m. den 1 juli 1993 rätt
att utfärda följande examina:

Högskoleexamen

Konstnärlig högskoleexamen i scen och medier

2. Nulägesbeskrivning

Teaterhögskolan i Stockholm har i sin fördjupade anslagsframställning
redovisat sin verksamhet. Vid högskolan ges utbildning för yrkesverk-
samhet som skådespelare. Högskolan har för budgetåret 1992/93 tillde-
lats resurser för cirka 65 helårsstudenter.

3. Resultatanalys

Högskolans resultatanalys för perioden 1987/88-1990/91 visar bl.a. att

- tillströmningen till utbildningarna är god. Under den senaste fem-
årsperioden har i regel drygt 1 procent av de sökande kunnat antas,

- utnyttjandegraden har i genomsnitt varit 93 procent under den
gångna femårsperioden,

- prestationsgraden är 100 procent,

- den interna kvalitetskontrollen utgör en integrerad del av utbild-
ningsprocessen, samt att den höga undervisningstätheten och arbetsfor-
merna möjliggör en fortlöpande kvalitetskontroll.

4. Framtida inriktning och prioriteringar

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som högskolan kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår
högskolan följande inriktning för den kommande treårsperioden:

- konsolidering och förstärkning av skådespelarutbildningens kvali-
tet,

- utbildning i teaterpedagogik och förstärkt kompetensutveckling för
högskolans personal,

- diversifiering av verksamheten genom utbildning av regissörer och
mimartister vid högskolan,

- förstärkning av högskolans tekniska funktioner,

- resursförstärkning till elevproduktioner,

- förlängning av skådespelarutbildningen.

För att förverkliga dessa mål krävs enligt högskolan såväl ompriorite-
ringar som resursförstärkningar.

212

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:169

Resultatbedömning

I det tidigare resurstilldelningssystemet har inte angetts några mål för
verksamheten av det slag som skulle göra det möjligt att redovisa resul-
tat enligt de normer som det nya systemet och därmed sammanhängan-
de anslagsomläggning förutsätter. Jag har därför inte kunnat göra en be-
dömning av prestationer, resultat och effekter m.m. utifrån uppställda
mål.

Fördjupad prövning

De resultat som högskolan redovisat visar att både utnyttjandegraden
och prestationsgraden är hög. I ett nationellt perspektiv hävdar sig hög-
skolan mycket väl i dessa avseenden. Det bör vara möjligt för högskolan
att även i fortsättningen ligga kvar på denna nivå.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen har jag dragit följande
slutsatser om högskolans utbildningsuppdrag.

Högskolan bör kunna få medel från statsbudgeten för högst 222 hel-
årsstudenter under treårsperioden.

Högskolan ersätts med 151 700 kronor per helårsstudent.

Den sammanlagda ersättningen för helårsstudenter uppgår för budge-
tåret 1993/94 till 11 226 000 kronor. Den sammanlagda ersättning som
kan erhållas för vardera av de två följande budgetåren beräknar jag till

II 226 000 kronor.

Som jag tidigare nämnt under anslaget D 11. Danshögskolan: Grund-
utbildning har jag beräknat medel för en mimutbildning vid Teaterhög-
skolan.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

87. till Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 11 226 000 kro-
nor,

88. godkänna de riktlinjer för utbildningsuppdragen för bud-
getåren 1994/95 och 1995/96 som jag angett.

D 37. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

255 980 000

271 153 000

284 660 000

213

Detta anslag avser statsbidrag till kommuner och landsting för grundläg-
gande högskoleutbildning. Anslaget avser även bidrag till vissa enskilda
sjuksköterskeskolor, bidrag till Ingesunds Musikhögskola, Ericastiftel-
sen, Handelshögskolan i Stockholm, Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut,
Stiftelsen Stora Sköndal samt Stockholms Musikpedagogiska Institut.

Anslagsframställningar har avgivits av samtliga landsting samt Göte-
borg och Malmö kommun, Ingesunds Musikhögskola, Ericastiftelsen,
Handelshögskolan i Stockholm, Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut, Stif-
telsen Stora Sköndal samt Stockholms Musikpedagogiska Institut.

Prop. 1992/93:169

Anslagsfördelning

Anslagspost

1992/93

Beräknad
ändring
1993/94

Föredragan,

Varav pris-
och löne-
omräkning

den

Utbildning för vårdyrken

204 731 000 + 11 927 000 + 10 769 000

Bidrag till Ingesunds
Musikhögskola

19 778 000

+ 666 000

+ 644 000

Bidrag till Ericastiftelsen

4 621 000

+ 425 000

+ 252 000

Bidrag till Handelshögskolan

25 596 000

+1 891 000

+1 340 000

Bidrag till Stiftelsen Edsbergs
Musikinstitut

2 934 000

+1 154 000

+ 154 000

Bidrag till Stiftelsen

Stora Sköndal

3 639 000

+191 000

+ 191 000

Bidrag till Stockholms

Musikpedagogiska Institut

6 752 000

+ 355 000

+ 355 000

Till regeringens disposition

3 102 000

-3 102 000*

Summa kronor

271 153 000 + 13 507 000 + 13 705 000

* Förändring av anslagsteknisk natur, överföring mellan anslag.

Föredragandens överväganden

Kommunal högskoleutbildning

Utbildning för vårdyrken

Jag beräknar under detta anslag medel för grundläggande högskoleut-
bildning inom den kommunala högskolan. Jag har i det föregående be-
handlat vårdutbildningarnas innehåll (avsnitt 4.4). I fråga om olika ut-
bildningars lokalisering hänvisar jag till högskoleförordningens bilaga 3.

214

Prop. 1992/93:169

Mitt förslag: För budgetåret 1993/94 fastställs ett maximalt antal
statsbidragsberättigade årsstudieplatser för varje landsting eller
motsvarande. Antalet årsstudieplatser beräknas utifrån de plane-
ringsramar som tidigare gällt för kommunal högskoleutbildning
inklusive konsekvernser av tidigare fattade beslut om förläng-
ningar och dimensioneringsökningar. Härigenom får vårdhög-
skolorna möjlighet att självständigt genomföra de förlängningar
av vissa vårdutbildningar som tidigare beslutats, samt även att i
övrigt prioritera inom ramen för det statsbidrag som utgår till
kommunal högskoleutbildning.

Skälen till mitt förslag: Sedan budgetåret 1992/93 tillämpas det bi-
dragssystem som föreslogs i förra årets budgetproposition. Statsbidrags-
systemet grundar sig i princip på den genomsnittsmodell som Statskon-
toret har utarbetat i sin utredning 1991:25 Den kommunala högskolan
- kostnader och framtida statsbidrag.

Bidraget per utnyttjad årsstudieplats är ett och detsamma för samtliga
utbildningar inom den kommunala högskolan. Tilldelningen av statsbi-
drag beräknas utifrån utnyttjade antal årsstudieplatser för budgetåret in-
nan. Statsbidraget för budgetåret 1993/94 kommer således att bero på
det totala antalet utnyttjade årsstudieplatser för 1992/93. Inga andra bi-
drag utgår till utbildning för vårdyrken.

Eftersom bidrag per utnyttjad årsstudieplats tillämpas redan inneva-
rande budgetår och begreppet nybörjarplatser försvinner som plane-
ringsinstrument när de allmänna utbildningslinjerna avskaffas anser jag
att min föreslagna bidragsmodell är både rättvisande och enkel att för-
stå.

Jag föreslår följande omräkning av planeringsramarna till årsstudie-

platser:

Stockholms LL

3 159*

Uppsala LL

1 011

Södermanlands LL

401

Östergötlands LL

966

Jönköpings LL

1 034

Blekinge LL

334

Kalmar LL

348

Kronobergs LL

453

Kristianstads LL

509

Malmöhus LL

1 148

Malmö kommun

800

Hallands LL

305

Göteborgs och Bohus LL

226

Vårdskoleförbundet

1 588

Älvsborgs LL

698

Skaraborgs LL

494

215

Värmlands LL
Örebro LL
Västmanlands LL
Kopparbergs LL
Gävleborgs LL
Västernorrlands LL
Jämtlands LL
Västerbottens LL
Norrbottens LL
Summa

432

935

335

455

496

591

284

1 256

665

Prop. 1992/93:169

18 923

* Varav 36 årsstudieplatser avser Gotlands kommun

Ingesunds Musikhögskola

Jag beräknar medel till Värmlands LL för musik- och musiklärarut-
bildning vid Ingesunds musikhögskola till 20 444 000 kronor.

Fristående högskolor

Jag har i avsnitt 6.3 behandlat frågor rörande examensrätt m.m. vad gäl-
ler fristående högskolor.

Ericastiftelsen

Jag beräknar bidraget till Ericastiftelsen för psykoterapeutbildning till
5 046 000 kronor för budgetåret 1993/94.

Handelshögskolan i Stockholm

Jag beräknar bidraget till Handelshögskolan i Stockholm för budgetåret
1993/94 till sammanlagt 27 487 000 kronor. I beloppet ingår 4 572 000
kronor för utbildningsbidrag till doktorander. Jag har beräknat en ök-
ning av detta bidrag med 154 000 kronor. Som slutreglering av statsbi-
draget för budgetåret 1990/91 har jag beräknat 2 489 000 kronor.

Stiftelsen Edsbergs musikinstitut

Jag har beräknat bidraget till Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut till
4 088 000 kronor för budgetåret 1993/94. Jag har därvid räknat med en
resursförstärkning om 1 000 000 kronor.

Stiftelsen Stora Sköndal

Jag har beräknat bidraget till Stiftelsen Stora Sköndal för socionomut-
bildning till 3 830 000 kronor för budgetåret 1993/94.

Stockholms Musikpedagogiska Institut

Jag har beräknat ett bidrag om 7 107 000 kronor till Stockholms Musik-
pedagogiska Institut.

216

Prop. 1992/93:169

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

89. till Bidrag för kommunal högskoleutbildning m. m. för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 284 660 000 kro-
nor.

D 38. Kanslersämbetet

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

19 800 000

26 000 000

Kanslersämbetet (tidigare Sekretariatet för utvärdering av universitet
och högskolor) inrättades den 1 juli 1992 med uppgift att ansvara för
utvärdering och kvalitetskontroll av universitet och högskolor. Kans-
lersämbetets arbetsuppgifter och organisaton framgår av förordningen
(1992:814) med instruktion för Sekretariatet för utvärdering av univer-
sitet och högskolor.

Kanslersämbetet har i sin anslagsframställning redovisat förslag till
verksamhet för budgetåret 1993/94. Under innevarande budgetår anord-
nas en serie konferenser och överläggningar med företrädare för den
statliga och kommunala högskolan, forskningsråd, akademier och vissa
sektorsforskningsorgan, arbetsmarknadens organisationer och avnämare
av högskoleutbildade samt företrädare för de studerande. Vidare räknar
Kanslersämbetet med att arrangera ett antal seminarier kring utvärde-
ringsmetodiska frågor och kvalitetssäkring med redovisning av svenska
och utländska erfarenheter. Det totala anslaget inklusive en fortsatt
uppbyggnad av de administrativa funktionerna har Kanslersämbetet be-
räknat till 24 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Reformeringen av den högre utbildningen med ökad frihet både vad
gäller studieorganisation och resurser och den därmed ökade konkur-
rensen inom den högre utbildningen kommer att ställa kvalitetsfrågorna
i fokus på ett annat sätt än tidigare. Kvalitetskontroll och utvärdering av
den högre utbildningen och forskningen blir en central fråga både för
den enskilda högskolan och för statsmakterna. Ansvaret för att utvärde-
ringar sker ligger primärt på den enskilda högskolan men genomföran-
det bör spridas på många olika organ.

För att garantera att kvalitetsfrågorna får den uppmärksamhet som är
nödvändig inrättades Kanslersämbetet (Sekretariatet för utvärdering av
universitet och högskolor) den 1 juli 1992.

Kanslersämbetet ansvarar för att nationella utvärderingar genomförs
samt för att sprida resultatet av den samlade verksamheten. I fråga om
den senare uppgiften är det särskilt betydelsefullt att studenterna far del

217

av resultaten. Genom studenter med valmöjligheter och god kunskap
om olika universitet och högskolors resultat kan den samlade kvalitets-
utvecklingen främjas.

En av Kanslersämbetets uppgifter är att pröva universitets och hög-
skolors rätt att examinera på olika nivåer. Examensrätten finns definie-
rad i den nya högskoleförordningen. Kanslersämbetets prövning gäller
även fristående högskolor med examensrätt liksom de fristående hög-
skolor som hos regeringen kan komma att begära att få sådan examens-
rätt.

I det nya systemet för tilldelning av resurser till universitet och hög-
skolor kommer i framtiden en viktig komponent att vara kvaliteten i
den högre utbildningen. Jag räknar med att Resursberedningen senare
kommer att lämna ett förslag som innebär att en del av universitetens
och högskolornas ersättningar kommer att relateras till vissa preciserade
kvalitetskrav. I detta arbete kommer jag att lägga stor vikt vid den be-
dömning som görs av Kanslersämbetet.

Kanslerämbetet har hittills inriktat sig på att utarbeta närmare riktlin-
jer för sin verksamhet samt bygga upp den organisation och skapa de
kontakter som krävs för att fullgöra uppgifterna i övrigt. Kanslersämbe-
tet har i sin anslagsframställning beskrivit planeringen för den närmaste
framtiden. Jag anser att Kanslersämbetets förslag till verksamhetsinrikt-
ning är väl övervägt och jag räknar med att planering och igångsättande
av utvärderingar också kommer till stånd inom kort.

Jag har i min resursberäkning för Kanslersämbetet tagit hänsyn till att
ämbetet under budgetåret 1993/94 kommer att få ökade arbetsuppgifter
och förordar en ökning av anslaget med 6 200 000 kronor.

Anslaget för Kanslersämbetet har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lö-
nekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare redovisats av chefen för Finansdeparte-
mentet i proposition 1992/93:100 (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). De belopp som kommer att ställas till Kanslerämbe-
tets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade rikt-
linjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

90. till Kanslersämbetet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reser-
vationsanslag på 26 000 000 kronor.

Prop. 1992/93:169

218

D 39. Verket för högskoleservice

Prop. 1992/93:169

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

77 178 000

69 452 000

Arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:397)
med instruktion för Verket för högskoleservice (VHS).

De övergripande målen för Verket för högskoleservice är att, i enlig-
het med de uppdrag som lämnas av regeringen samt av universitet och
högskolor,

- utföra uppgifter, som med fördel kan göras samordnat för universi-
tet och högskolor,

- biträda universitet och högskolor med specialistkunskap inom ex-
empelvis det juridiska området,

- följa upp verksamheten vid universitet och högskolor i samarbete
med dem.

Verket skall främja internationalisering av den högre utbildningen,
bedriva rationell utrustningsplanering och ekonomiskt gynnsam upp-
handling, informera i samhället om verksamheten vid universitet och
högskolor och anta studerande.

Anslagsframställning

Verket för högskoleservice har i förenklad anslagsframställning för bud-
getåret 1993/94 föreslagit att resurstilldelningen för verksamheten höjs
till en nivå som gör det möjligt för VHS att leva upp till de krav som
ställs på den nya myndigheten. Verksamheten under den första tiden
har ägnats åt att närmare utforma verkets uppgifter. VHS återkommer
därför i en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1994/95 och
1995/96 med en närmare redovisning av förslag till verksamhetsinrikt-
ning.

VHS begär i anslagsframställningen, förutom vissa anslagstekniska för-
ändringar, förstärkning av anslaget för förvaltningskostnader, drift, un-
derhåll och utveckling av datasystem för central antagning av studeran-
de samt att medel för det lokala antagningssystemet LANT och det loka-
la dokumentationssystemet LADOK anvisas under anslaget för Verket
för högskoleservice. Därutöver begär verket befrielse från kansli- och
handläggaruppgifter för Högskolans avskiljandenämnd.

VHS har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 87,5 mil-
joner kronor (+ 10,4 mkr). Förslagen till förändringar uppgår till 12,5
miljoner kronor som en förstärkning av förvaltningsanslaget, 5,7 miljo-
ner kronor för investeringar av ADB-utrustning och 3,2 miljoner kro-
nor för drift, underhåll och utveckling av datasystem för central antag-
ning av studerande.

VHS föreslår att 3 094 000 kronor av verksamheten finansieras genom
inkomster av uppdrag.

I särkild skrivelse till Utbildningsdepartementet har VHS begärt för-
stärkning av anslaget för innevarande budgetår för investeringar i ADB-

219

system, kompetensutveckling, marknadsföring och andra extraordinära
kostnader i samband med igångsättningen av det nya verket. Förstärk-
ningen, som sammanlagt uppgår till 11,1 miljoner kronor, är enligt
VHS en nödvändig förutsättning för att man skall kunna bedriva verk-
samheten i enlighet med instruktionen.

VHS har vidare i en särskild skrivelse lämnat förslag till anslagskon-
struktion för de medel som verket disponerar.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Eftersom myndigheten bedrivit verksamhet under så kort tid att någon
egentlig resultatredovisning inte har kunnat lämnas, saknar jag underlag
för att göra en bedömning av effektiviteten i verksamheten.

Slutsats

Min bedömning innebär att de riktlinjer som lades fast i prop.
1991/92:76 (bet. 1991/92 UbU18, rskr. 1991/92:195) och som nu finns
uttryckta i verkets instruktion skall gälla även för budgetåret 1993/94.

Den bärande idén är att verksamheten vid VHS huvudsakligen skall
finansieras genom uppdrag från universitet och högskolor. VHS behö-
ver emellertid under ett uppbyggnadsskede möjlighet att utveckla de
tjänster som verket enligt instruktionen skall kunna erbjuda i första
hand universitet och högskolor.

Jag räknar med att verket för innevarande budgetår skall kunna till-
delas en viss tillfällig förstärkning i syfte att förbättra verkets situation
när det gäller att få uppdrag från universitet och högskolor.

En viktig serviceuppgift för VHS är värderingen av utländska högsko-
leutbildningar (ekvivalering). Ansvaret för att förklara att utländsk lä-
rarutbildning motsvarar svensk utbildning åvilar enligt skollagen fr.o.m.
den 1 juli 1992 Skolverket som dock remitterar dessa ärenden till VHS
för yttrande. Regeringen behandlar i proposition 1992/93:100 bil. 9 frå-
gan om arbetet med bedömning av utländsk behörighet av lärare. Arbe-
tet bör föras över till VHS och det är därvid rimligt att verket får ta ut
en avgift som täcker kostnaderna för värderingen.

Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av regeringen - i ett vidare
perspektiv - granskat verksamheten med bedömning, värdering och
prövning av utländska utbildningar, examina och yrkeskunskaper (F
1992:9) Att värdera utländsk kompetens. RRV:s förslag innebär att en
central instans inrättas för bedömningsverksamheten. Den bör bygga sin
verksamhet på de uppgifterna som tidigare utfördes av ekvivaleringsen-
heten vid dåvarande Universitets- och högskoleämbetet och numera av
VHS. Ansvaret bör dock utvidgas. RRV föreslår att verksamheten an-
slagsfinansieras. Förslagen har remissbehandlats och remissinstanserna
är i huvudsak positiva till förslagen. Jag är emellertid inte nu beredd att

Prop. 1992/93:169

220

ta ställning till någon förändring av VHS ekvivaleringsverksamhet med
anledning av RRVrs granskning.

Frågor om avskiljande av studenter från utbildningen prövas av Hög-
skolans avskiljandenämnd. VHS ansvarar idag för nämndens kansliupp-
gifter. I likhet med VHS anser jag att dessa uppgifter inte bör ankomma
på verket. VHS skall i förhållande till universitet och högskolor i första
hand ge service. I den rollen kan verket komma att biträda universitet
och högskolor i frågor som rör avskiljande. Jag avser att vid min anmä-
lan av anslaget Överklagandenämnden för högskolan föreslå att nämn-
den fr.o.m. den 1 juli 1993 övertar ansvaret för avskiljandenämndens
kansliuppgifter.

Medel för vissa oförutsedda utgifter för central antagning har under
anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m. anvisats under in-
nevarande budgetår. Medlen bör finnas kvar ytterligare minst ett år på
grund av det stora antalet sökande till universitet och högskolor. För
budgetåret 1993/94 har jag därför beräknat 3 miljoner kronor för ända-
målet.

VHS bör i nästa års fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1994/95 och 1995/96 redovisa en plan för hur verket avser att bedriva
central antagning i ett framtida högskolesystem.

Medel som har anvisats till VHS för förvaltningskostnader för perso-
ner som handlägger försöksdjursfrågor samt vissa kostnader för försöks-
djur m.m. har regeringen i proposition 1992/93:170 om forskning för
kunskap och framsteg beräknat under anslaget till Medicinska forsk-
ningsrådet.

För investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål har
jag beräknat en låneram i Riksgäldskontoret för VHS som uppgår till
1 500 000 kronor.

Mot bakgrund av vad jag ovan anfört anser jag mig inte kunna bifalla
Verkets för högskoleservice förslag till medelsförstärkning. Den tillfälli-
ga förstärkning som jag räknar med att verket skall kunna tillföras inne-
varande budgetår tillsammans med den låneram som beräknats för pla-
neringsperioden innebär att det nu skapats förutsättningar för VHS att
bygga upp en avgiftsfinansierad verksamhet.

Anslaget för VHS har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya
principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa för-
ändringar har tidigare redovisats av chefen för Finansdepartementet i
proposition 1992/93:100 (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, av-
snitt 2.2). De belopp som kommer att ställas till VHS disposition kom-
mer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan där-
för avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:169

221

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

91. att till Verket för högskoleservice för budgetåret 1993/94 an-
visa ett ramanslag på 69 452 000 kronor.

D 40. Överklagandenämnden för högskolan

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 900 000

3 182 000

Överklandenämnden för högskolan (ÖNH) inrättades den 1 juli 1992.
Enligt instruktionen (1992:404) prövar nämnden överklaganden av vis-
sa beslut inom universitetens och högskolornas område enligt närmare
föreskrifter av regeringen. Enligt den nya högskoleförordning som trä-
der i kraft den 1 juli 1993 skall nämnden pröva överklaganden över be-
slut rörande tjänstetillsättningar, utom vad avser doktorandtjänster, be-
hörighet för antagning till grundläggande högskoleutbildning, tillgodo-
räknande av kurs samt avslag på begäran att få examensbevis.

Överklagandenämnden har i sin fördjupade anslagsframställning re-
dovisat att nämnden fått in betydligt fler ärenden än vad som hittills fö-
rekommit inom området. Nämnden räknar mot denna bakgrund med
en oundviklig förstärkning av anslaget, framför allt mot bakgrund av
kravet på snabb handläggning vad gäller överklaganden i antagningsfrå-
gor.

Föredragandens överväganden

Frågor som rör avskiljande av studenter från undervisningen prövas av
Högskolans avskiljandenämnd. Kanslifunktionen för denna nämnd har
tidigare omhänderhafts av Universitets- och högskoleämbetet och ålig-
ger från den 1 juli 1992 Verket för högskoleservice (VHS) att omhän-
derha. VHS har i sin anslagsframställning anhållit om att bli befriat från
denna uppgift. Jag förordar att överklagandenämndens kansli får i upp-
drag att också fullgöra kanslifunktioner åt avskiljandenämnden fr.o.m.
den 1 juli 1993, samt att svara för avskiljandenämndens arvoden och öv-
riga kostnader.

Jag beräknar ytterligare medel under detta anslag mot bakgrund av
dels den ökade, oförutsedda ärendebelastningen hos överklagandenämn-
den, dels de kostnader som tillkommer genom överflyttning av ansvaret
för kanslifunktionerna för avskiljandenämnden till ÖNH:s kansli.

Anslaget för Overklagandenämnden har budgeterats utan hänsyn till
de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån
på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshäl-
san samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna
för dessa förändringar har tidigare redovisats av chefen för Finansdepar-
tementet i proposition 1992/93:100 (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda

222

frågor, avsnitt 2.2). De belopp som kommer att ställas till Överklagan- Prop. 1992/93:169
denämndens diposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisa-
de riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

92. till Överklagandenämnden för högskolan för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 182 000 kronor.

D 41. Rådet för grundläggande högskoleutbildning

1993/94 Nytt anslag (förslag) 40 908 000

Detta anslag avser Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Rådets
arbetsuppgifter och organisation framgår av 1990 års budgetproposition
(prop. 1989/1990:100 bil. 10 s. 43 ) samt förordningen (1992:817) med
instruktion för Rådet för grundläggande högskoleutbildning.

Rådet inrättades som försöksverksamhet genom regeringsbeslut den
26 juni 1990. Enligt sin instruktion har rådet till uppgift att främja och
stödja insatser för att utveckla den grundläggande högskoleutbildning-
ens kvalitet och pedagogiska förnyelse. Rådet skall särskilt fördela me-
del till utvecklingsinsatser och inhämta och sprida kännedom om pla-
nerade, pågående och avslutade utvecklingsinsatser av principiell och
nydanande karaktär i Sverige och utomlands. Rådet skall vidare utvär-
dera de utvecklingsinsatser som rådet har fördelat medel till.

Föredragandens överväganden

Rådet för grundläggande högskoleutbildning inrättades formellt som en
självständig myndighet den 1 juli 1992. Beslutet var emellertid proviso-
riskt till sin karaktär och föranlett av avvecklingen av Universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ). Rådet har i den fördjupade anslagsframställ-
ningen redovisat förslag till verksamhet för budgetåret 1993/94.

Jag har tidigare (avsnitt 2) redogjort för den utvärdering som i enlig-
het med riksdagens beslut skulle äga rum efter en första treårsperiod.
Denna utvärdering, The Learning Council - An evaluation report on
the work of the Council for the Renewal of Undergraduate Education
(Ds 1992:120) ligger till grund för min bedömning i det följande.

Jag förordar att Rådet för grundläggande högskoleutbildning nu
etableras som en egen myndighet. Det markerar den vikt regeringen fäs-
ter vid den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och pedago-
gik.

Rådet skall främja utvecklingen av den grundläggande högskoleutbild-
ningen genom att fördela anslag till experimentbetonade utvecklings-
projekt, som ligger utom ramen för vad som normalt kan och bör be-
kostas. Rådet skall vidare fortsätta att inhämta och sprida kännedom om

223

avslutade, pågående och planerade utvecklingsinsatser av principiell
och nydanande karaktär i Sverige och utomlands.

Denna sistnämnda uppgift tillmäter jag stor betydelse. Grundutbild-
ningen kan och bör utvecklas på grundval av goda exempel och erfaren-
heter.

Rådet skall vidare utveckla och stödja sådana insatser och projekt som
kan leda till en ökad rekrytering av kvinnor till naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar.

Härutöver bör särskilda insatser göras på följande fyra områden:

- datorstöd i grundläggande högskoleutbildning,

- miljöutbildning,

- jämställdhetsfrågor,

- ökad internationalisering av utbildningen (avsnitt 6.2).

För att möjliggöra ökade insatser, vilket rådet begärt i sin anslagsfram-
ställning, har jag beräknat 4 000 000 kronor. Jag räknar också med att
den särskilda satsning om 4 000 000 kronor per år, som gjorts under
budgetåren 1991/92 och 1992/93 för att stimulera till integrerade miljö-
inslag i olika utbildningar, bör göras även under budgetåret 1993/94.
Härutöver tar jag upp förslaget i departementspromemorian (Ds
1992:119) Jämställdhet i högre utbildning och forskning att 5 miljoner
kronor bör tillföras rådet för en särskild jämställdhetsinsats. Enligt min
mening bör dessa medel i första hand användas för att ändra på inne-
håll och arbetssätt i teknisk och naturvetenskaplig utbildning i syfte att
permanent öka rekryteringen av kvinnliga studenter till dessa utbild-
ningar (avsnitt 6.4).

Anslaget för Rådet för grundläggande högskoleutbildning har budge-
terats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd
av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansie-
ringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen
av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare redovisats
av chefen för Finansdepartementet i proposition 1992/93:100 (bil. 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). De belopp som kommer
att ställas till Rådet för grundläggande högskoleutbildnings diposition
kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

93. till Rådet för grundläggande högskoleutbildning för budgetå-
ret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 40 908 000 kronor.

Prop. 1992/93:169

224

D 42. Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.

Prop. 1992/93:169

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

80 541 000

88 909 000

128 091 000

Detta anslag avser verksamhet inom högskoleområdet för vilken medel
inte har ställts till förfogande under annat anslag. Anslaget avser även
bidrag till Stiftelsen Svenska institutet samt för Svenska studenthemmet
i Paris.

Anslagsfördelning

Anslagspost

1992/93

Beräknad Varav pris-
ändring     och löne-

1993/94     omräkning

Föredraganden

1. Rådet för grund-
läggande högskole-
utbildning

2. Rådet för forskning
om universitet och
högskolor

3. Stiftelsen
Svenska institutet

4. Svenska student-
hemmet i Paris

5. Distansutbildning

6. Till regeringens
disposition

Summa kr.

12 263 000

-12 263 000

500 000

-500 000

3 313 000

+ 924 000

174 000

586 000

+ 161 000

31 000

0

+10 000 000

0

72 247 000

+ 40 860 000

1 262 000

88 909 000

+ 39 182 000

2 139 000

Anslagsframställning har avgivits av Stiftelsen Svenska institutet och
Svenska studenthemmet i Paris.

Stiftelsen Svenska institutet

Stiftelsen Svenska institutet hemställer i sin anslagsframställning om
750 000 kronor för budgetåret 1992/93 för stipendiater till College
d’Europe m.m. För kurser och stipendier samt för svensk lektor i Rey-
kjavik föreslås oförändrat belopp.

225

15 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 169

Rättelse: S. 225 rad 5, 24, 26, 27 och S. 227 rad 4 delvis nya belopp S. 229 rad 5, 12, 13
och 20 delvis ändrad text

Svenska studenthemmet i Paris

Prop. 1992/93:169

Svenska studenthemmet i Paris hemställer i sin anslagsframställning om
715 000 kronor för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående föreslagit att medlen som anslås under anslags-
posten 1. Rådet för grundläggande högskoleutbildning fr.o.m budgetåret
1993/94 anvisas under ett nytt anslag, D 41. Rådet för grundläggande
högskoleutbildning.

Jag föreslår att medlen under anslagsposten 2. Rådet för forskning om
universitet och högskolor beräknas under anslaget E 24. Rådet för
forskning om universitet och högskolor, proposition om forskning och
forskarutbildning 1992/93:170.

Med anledning av vad som anförts i proposition (1992/93, bil. 2) om
stöd och service till vissa funktionshindrade beräknar jag 250 000 kro-
nor (halvåreffekt) under anslagsposten 6. Till regeringens disposition
för försöksverksamhet med teckenspråkslärarutbildning inom grund-
skollärarutbildningen. Helårseffekten blir 500 000 kronor. Medlen skall
utgå fr.o.m. den 1 januari 1994.

Som jag tidigare föreslagit (avsnitt 5) har under anslagsposten 6. Till
regeringens disposition beräknats vissa resurser för ett utvidgat samarbe-
te för de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Jag har dessutom vid min beräkning av anslagsposten 6. Till regering-
ens disposition beaktat behovet av medel för pedagogisk utveckling i en-
lighet med riksdagens tidigare beslut. Vidare beräknar jag en reserv för
oförutsedda behov vid övergången till ett nytt resurstilldelningssystem.

Stiftelsen Svenska institutet

För budgetåret 1992/93 tilldelades Stiftelsen Svenska institutet medel för
nio stipendier till College d’Europe i Briigge, Belgien. Jag anser att me-
del även fortsättningsvis skall tilldelas Stiftelsen Svenska institutet för
stipendier för studier vid universitet med Europastudier, bl.a. College
d’Europe och föreslår därför en ökning av anslaget med 750 000 kro-
nor.

Svenska studenthemmet i Paris

För Svenska studenthemmet i Paris beräknar jag en ökning av anslags-
posten med 130 000 kronor, bl.a. på grund av bortfall av tidigare bidrag
från Byggnadsstyrelsen, försämring av valutakursen m.m.

226

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

94. till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
128 091 000 kronor.

D 43. Europeisk utbildningssamverkan

1993/94 Nytt anslag (förslag)1 47 545 000

1 Medel har innevarande budgetår anvisats under förslagslagsanslaget D 15. Eu-
ropeisk utbildningssamverkan

Från anslaget bestrids kostnader för Sveriges deltagande i den europei-
ska gemenskapens utbildningsprogram Comett, Erasmus och Tempus.

Anslagsfördelning

Anslagspost/

Anslagsfördelning

Medel för

1993/94

1. Comett

14 950 000

2. Erasmus

23 150 000

3. Tempus

9 445 000

Summa kr

47 545 000

Föredragandens överväganden

Comett

Sverige deltar som medlem i EFTA sedan budgetåret 1990/91 i EG:s
program för samarbete mellan universitet och företag inom det tekniska
området, Comett. Programmet i sin nuvarande femåriga fas pågår till
och med budgetåret 1994/95. En närmare redogörelse för Cometts
struktur lämnade jag i min anmälan till regeringens proposition om eu-
ropeiska ekonomiska samarbetsavtalet (prop. 1991/92: 170 bil. 7).

Verket för högskoleservice (VHS), som är svenskt s.k. Comettkontor,
har nyligen avlämnat en utvärdering av det svenska Comettprogrammet.
Av denna framgår att Sverige under de tre första åren bidragit finan-
siellt med ca 40 miljoner kronor för deltagande i Comettprogrammet
och under samma period fått ansökningar beviljade av EG på motsva-
rande ca 38 miljoner kronor. Detta bedöms vara ett framgångsrikt resul-
tat jämfört med övriga EFTA-länder.

Comettverksamhet i form av internationella nätverk, projekt och
praktikantutbyten har kommit igång vid flera svenska universitet och
högskolor men det har varit något svårare att engagera företagen.

227

De problem som nämns i rapporten är bl.a. att det varit svårt att få Prop. 1992/93:169
igång sådant samarbete som prioriterats högst av EG, nämligen överfö-
ring av avancerad teknisk kunskap till små och medelstora företag.

Erasmus

Avtal träffades i oktober 1991 om svenskt deltagande i EG:s utbytespro-
gram för studenter, lärare och administratörer vid universitet och hög-
skolor, Erasmus. En närmare redogörelse även för Erasmus och de
svenska erfarenheter lämnade jag till proposition 1991/92:170 bil. 7.

Innevarande budgetår är det första året som Sverige deltar i Erasmus
och de svenska ansökningarna har blivit framgångsrikt behandlade av
EG. Inte mindre än 212 nätverk har blivit godkända. Enligt planerna
skulle 1 445 svenska studenter omfattas av denna första etapp, men det
blir 1 161 som reser ut. Från EG-länderna skulle Sverige ta emot 1 287
studenter men antalet beräknas bli 800. För många europeiska studen-
ter är Sverige ett allt för dyrt land att leva i och det stipendium som föl-
jer med Erasmusutbytet är alltför lågt för att klara sitt uppehälle i Sveri-
ge-

Tempus

Tempus är en del av EG:s biståndsprogram (PHAREprogrammet) för
ekonomisk återuppbyggnad av Central- och Östeuropa. Inom detta
ramprogram har utbildning blivit ett av de prioriterade områdena för
samarbete mellan EG och de Central- och Östeuropeiska länderna.

Första etappen av Tempus startade den 1 juli 1990 och löper till och
med budgetåret 1993/94. EG-kommissionen har föreslagit att program-
mets fortsättning (Tempus II) skall starta budgetåret 1994/95 och vara
fram till och med 1997/98.

Inom Tempus-programmet deltar för närvarande 10 länder i central-
och Östeuropa. Totalt pågår nu över 600 projekt och Sverige deltar i 23
projekt. De flesta projekt löper under flera år.

Huvudmålen för Tempus är att öka kvaliteten och stödja utvecklingen
och förnyelsen av den högre utbildningen i de central- och östeuropeis-
ka länder som EG anser kan komma ifråga för ekonomiskt bistånd.
Dessutom skall programmet genom bl.a. nätverksuppbyggnad upp-
muntra ländernas växande samarbete med EG-länderna.

Gemensamt för de nämnda programmen är att främja samarbetet och
rörligheten mellan högskolor och universitet i Europa. Det gäller ock-
så att skapa fler gemensamma och europeiskt inriktade studieprogram.

Samtliga dessa tre program torde efter vissa utvärderingar fortgå un-
der den närmaste femårsperioden.

228

Hemställan

Prop. 1992/93:169

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

95. till Europeisk utbildningssamverkan för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 47 545 000 kronor.

D 44. Kostnader för Universitets- och
högskoleämbetets och Utrustningsnämndens för
universitet och högskolor awecklingsorganisation

1993/94 Anslag (förslag) 1 000

I 1992 års budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9
1991/92:UbU18, rskr. 1991/92:196) föreslog jag att ett särskilt anslag
skulle inrättas med anledning av kostnader i samband med avveckling-
en av Universitets- och högskoleämbetet och Utrustningsnämnden för
universitet och högskolor (prop. om vissa förändringar av myndighets-
strukturen inom högskole- och studiestödsområdet m.m. prop.
1991/92:76).

Jag föreslår att det särskilda anslaget för awecklingsorganisationen
skall beräknas även för budgetåret 1993/94 för att täcka kvarstående
kostnader.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

96. till Kostnader för Universitets- och högskoleämbetets och Ut-
rustningsnämndens för universitet och högskolor avvecklingsorgani-
sation för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 1 000
kronor.

G Lokalförsörjning m.m.

Inledning

Planeringsförutsättningar

Jag har i det föregående (avsnitt 3.2) redogjort för principerna för lokal-
försörjningen m.m. I det följande tas förslagen till åtgärder upp. Dessa
förslag avser dels åtgärder och anslagsmässiga konsekvenser för budget-
året 1993/94, dels en precisering av planeringsförutsättningarna för åt-
gärder som får kostnadskonsekvenser först under senare budgetår.

Universitet och högskolor har i sina fördjupade anslagsframställningar
fört fram ett 90-tal lokalförsörjningsprojekt. En förteckning över dessa
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.

I det här sammanhanget tar jag upp lokalfrågor av allmänt slag samt
lokalkostnader som följer av tidigare beslut om investeringar, av tidiga-

229

re beslut om dimensionering av grundläggande högskoleutbildning samt Prop. 1992/93:169
av de förslag om dimensionering jag har förordat i det föregående. Frå-
gor som lämpligen bör ses i forskningssammanhang tas upp senare till
propositionen om forskning och forskarutbildning. Detta innebär att de
anslagsberäkningar jag nu gör är preliminära för de universitet och hög-
skolor som berörs av forskningspropositionen.

Tillsammans med den nya hanteringsordningen, där lokalförsörj-
ningsansvaret åvilar de lokala myndigheterna, innebär systemet att de
medelsbelopp, som jag kommer att föreslå till anslag för budgetåret
1993/94 och till planeringsramar i anslutning till lokalförsörjningspro-
jekt under budgetår därefter endast utgör ekonomiska ramar, med ka-
raktär av bidrag. Tillsammans med de övriga medel myndigheterna för-
fogar över skall medlen användas till att genomföra verksamheten in-
klusive lokalförsörjningen. Ramarna är de högsta ekonomiska tillskott
som jag är beredd att föreslå till lokaler och inredning och utrustning.
Erfarenheten är att kostnaden för projekten kan bli högre än vad som
beräknats från början. Eftersom det ankommer på myndigheterna att
planera och genomföra verksamheten inom de totala ekonomiska ra-
mar som läggs fast anser jag att någon höjning av tillskotten till följd av
fördyringar inte bör komma i fråga. Regeringen bör dock kunna besluta
om lägre belopp om detta blir motiverat till följd av väsentligt ändrade
planeringsförutsättningar. Regeringen blir inte bunden vid någon sär-
skild utformning av de konkreta lösningarna. Dessa utformas av de an-
svariga myndigheterna inom ramen för PBL och andra gällande bestäm-
melser. Medlen ställs till förfogande i den takt som kostnaderna upp-
står. För hyreskostnaderna gäller att medlen tilldelas fr.o.m. det budget-
år som hyra betalas enligt kontraktet med hyresvärden. Dessa förhållan-
den behöver således i fortsättningen redovisas årligen i de lokalförsörj-
ningsplaner som myndigheterna skall upprätta.

Det är viktigt att notera att medlen bör få användas även till att täcka
utgifter för annat än lokaler och inredning och utrustning. Högskole-
myndigheterna kan även använda andra resurser till lokaler och inred-
ning och utrustning. Om resursmässiga förutsättningar kan skapas av
myndigheterna finns således intet som hindrar att de genomför även
andra nya lokalförsörjningsprojekt än de för vilka särskilda medelstill-
skott beräknats.

Inventering av inredning och utrustning

Med anledning av riksdagens önskemål om bättre underlag för en be-
dömning av vad som är rimliga resurstillskott för utrustning och inred-
ning m.m. (UbU:1989/90:25, rskr. 328) uppdrog regeringen i komplette-
rande direktiv till anslagsframställningarna den 12 september 1991 åt
universitet och högskolor att redovisa ett underlag. Byggnadsstyrelsen
och dåvarande Utrustningsnämnden för universitet och högskolor skul-
le stödja arbetet och har utformat mallar att utgå ifrån vilka också har
använts av flertalet universitet och högskolor.

230

Inventeringen har varit förenad med svårigheter. Det presenterade
materialet varierar kraftigt bl.a. beroende på vilket underlag som fun-
nits tillgängligt i olika register och på hur eventuella inventeringar ge-
nomförts. Alla myndigheter har inte lämnat de begärda uppgifterna i al-
la delar. En sammanställning av inventeringsresultatet bör fogas till pro-
tokollet i detta ärende som bilaga 10.

Sammanfattningsvis kan sägas att några mer vittgående slutsatser inte
bör dras med redovisningen som grund. Under nästa budgetår förbättras
möjligheterna att ta fram underlag på grund av att den nya bokförings-
förordningen tilllämpas fr.o.m. nästa budgetår. Ett underlagsmaterial
behövs även inför en övergång till ett nytt kapitalförsörjningssystem.

Översikt

Anslagsberäkningarna i det följande innebär att anslagen budgetåret
1993/94 sammantaget förstärks med ca 1 300 miljoner kronor till följd
av konsekvenser av tidigare beslut. Därutöver avser jag att i det följande
föreslå att ytterligare satsningar nu görs.

Den lokalförsörjningsverksamhet som f.n. pågår vid universitet och
högskolor är således mycket omfattande. Detta framgår också av den
översikt som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 11.

Jag anmäler i det följande tre anslag. Det första anslaget (G 1.) är lik-
som tidigare ett reservationsanslag och avser i allt väsentligt resurser för
inredning och utrustning till tidigare beslutade projekt, som behöver
fullföljas enligt den nu gällande ordningen. De båda övriga anslagen
(G 2. och G 3.) avser medelstillskott enligt den nya ordningen till lokal-
kostnader resp, inredning och utrustning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

97. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om
planeringsförutsättningar för lokalförsörjningen m.m.,

98. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört
om inventering av inredning och utrustning.

G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m.

Prop. 1992/93:169

1991/92

Utgift

483 842 720 Reservation 219 793 182

1992/93

Anslag

872 600 000

1993/94

Förslag

836 500 000

Från detta reservationsanslag betalas utgifter för inredning och utrust-
ning av lokaler vid högskoleenheterna inom Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde samt vid vissa statliga institutioner inom bl.a. skol-
området.

231

Av anslaget disponeras innevarande budgetår 90 miljoner kronor av Prop. 1992/93:169
Byggnadsstyrelsen enligt en av regeringen fastställd inredningsplan. Ver-
ket för högskoleservice (VHS) disponerar 502,7 miljoner kronor enligt
en av regeringen fastställd utrustningsplan. En anslagspost om 4,4 mil-
joner kronor står till regeringens allmänna disposition och en om 100,5
miljoner kronor står till regeringens disposition för utökade utbildning-
ar. Vidare finns en anslagspost om 175 miljoner kronor för underhåll
och upprustning av lokaler.

Myndigheterna

Byggnadsstyrelsen hemställer att 240 miljoner kronor anvisas för inred-
ningsverksamhet budgetåret 1993/94. Dåvarande Utrustningsnämnden
för universitet och högskolor (UUH), som upphörde den 1 juli 1992,
föreslog den 25 juni 1992 med överlämnande av förslag från berörda
myndigheter m.fl. att den för VHS verksamhetsområde avsedda anslags-
posten för budgetåret 1993/94 beräknas till 710 miljoner kronor.

Byggnadsstyrelsen beräknar statens kostnader för inredning i samband
med övertagandet av kostnadsansvaret för den tvååriga ingenjörsutbild-
ningen till 162 miljoner kronor i prisläget den 1 januari 1992. Dåvaran-
de Utrustningsnämnden för universitet och högskolor har beräknat den
sammanlagda kostnaden för utrustningen för nämnda utbildning till

456,2 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

I gällande inredningsplan finns kostnadsramar om ca 754 miljoner kro-
nor uppförda i prisläget den 1 januari 1991.

Med utgångspunkt i redovisade förslag avseende inredningsbehov till
följd av påbörjade byggnadsobjekt föreslår jag att i inredningsplanen för
nästa budgetår förs upp kostnadsramar om sammanlagt 103 949 000
kronor i prisläget den 1 januari 1992 för ombyggnad för matematiska
institutionen och ombyggnad i kv. Garnisonen för Universitetet i Stock-
holm, ombyggnad i kv. Garnisonen för Grafiska institutet och Institutet
för högre kommunikations- och reklamutbildning, om- och tillbygg-
nad för fysik och mätteknik m.m. vid universitetet i Linköping, om-
byggnad av huvudbyggnaden vid Tekniska högskolan i Stockholm, om-
och tillbyggnad för Konsthögskolan, etapp 2, nya lokaler på Gåsmyre-
vreten för Mälardalens högskola, nybyggnad för beteendevetenskapligt
centrum vid Universitetet i Umeå samt ombyggnad för Kungl. bibliote-
ket. För den tvååriga ingenjörsutbildningen utökas den tidigare delra-
men med 77 miljoner till en definitiv ram om 147 miljoner kronor.
För vissa mindre pågående projekt bör enskilda ramar fastställas senare
varför en ram om 30 miljoner kronor bör föras upp för senare fördel-
ning av regeringen.

I gällande utrustningsplan finns kostnadsramar om ca 2 393 miljoner
kronor uppförda.

232

För utrustningsändamål i samband med påbörjade byggnadsobjekt fö-
reslår jag att kostnadsramar om sammanlagt 134,6 miljoner kronor förs
upp i utrustningsplanen för budgetåret 1993/94 för följande objekt: upp-
rustning av kemicentrum, etapp 1, vid Lunds universitet, om- och till-
byggnad för fysik och mätteknik m.m. vid Universitetet i Linköping,
mikrobiologiskt centrum vid Karolinska institutet, ombyggnad av hu-
vudbyggnaden vid Tekniska högskolan i Stockholm, upprustning av
forskarhus för kemi, etapp 1, vid Chalmers tekniska högskola, om- och
tillbyggnad, etapp 2, för Konsthögskolan samt ombyggnad för Kungl.
biblioteket.

För utrustning för tvåårig ingenjörsutbildning beräknar jag ett ramut-
rymme för nästa budgetår om 323 miljoner kronor. Tillsammans med
tidigare beslutade kostnadsramar blir totalkostnaden för ändamålet
411,5 miljoner kronor.

Vidare beräknar jag ett ramutrymme för nästa budgetår om 52 miljo-
ner kronor för telefonväxlar.

Regeringen har under innevarande budgetår fördelat 175 miljoner
kronor till underhåll och upprustning av högskolelokaler. Jag för upp
133 miljoner kronor för samma ändamål för budgetåret 1993/94.

Vid utgången av budgetåret 1991/92 utgjorde behållningen på ifråga-
varande anslag drygt 219 miljoner kronor. För innevarande budgetår
har 872,6 miljoner kronor förts upp under anslaget. Jag räknar med att
sammanlagt 836,5 miljoner kronor bör anvisas för nästa budgetår. Av
dessa bör 4,4 miljoner kronor tillföras anslagsposten Till Regeringens
disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

99. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inred-
ning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. inom
de kostnadsramar som jag förordat i det föregående,

100. bemyndiga regeringen att besluta om underhåll och upp-
rustning av lokaler i enlighet med vad jag förordat i det föregåen-
de,

101. till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheter-
na m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
836 500 000 kr.

Prop. 1992/93:169

G 2. Lokalkostnader m.m. vid universitet och

högskolor

m.m.

1991/92

Utgift1

2 160 906 703

1992/93

Anslag1

2 355 097 000

1993/94

Förslag

2 972 926 000

1 Anslaget Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna

233

Anslaget är ett medelstillskott till utgifter för lokalhyror, bränsle, lyse Prop. 1992/93:169
och vatten samt övriga kostnader för fastighetsdrift vid de statliga hög-
skoleenheterna inom Utbildningsdepartementetets verksamhetsområde,
Kungl. biblioteket och Nordiska institutet för samhällsplanering. Me-
delstillskott från anslaget får även användas till andra utgifter för grund-
läggande högskoleutbildning och forskning och forskarutbildning.

Föredragandens överväganden

Jag redovisar i det följande mina förslag för varje universitet och hög-
skola för sig. I samtliga berörda fall har jag tagit hänsyn till förändring-
ar av den grundläggande högskoleutbildningens dimensionering och lo-
kalisering.

Enligt regeringens uppdrag den 12 september 1991 har Byggnadssty-
relsen redovisat beräknade lokalkostnader om 171,5 miljoner kronor i
samband med statens övertagande av kostnadsansvaret för den tvååriga
ingenjörsutbildningen den 1 juli 1993. Jag har i konsekvens med mina
tidigare förslag om dimensioneringsförändringar i berörda fall beräknat
medelstillskott till lokalkostnader för den tvååriga ingenjörsutbildning-
en om sammanlagt 155,1 miljoner kronor.

Universitetet i Uppsala

Av tidigare beslutade större lokalförsörjningsprojekt kommer nybyggna-
den för lärarutbildning att färdigställas under nästa budgetår.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Universi-
tetet i Uppsala om 339 135 000 kr.

Lunds universitet

Under innevarande och nästa budgetår kommer av tidigare beslutade
större lokalförändringar tillbyggnad av MAX-LAB II, nybyggnad av
ekologihus, upprustning av Kemicentrum, etapp 1, i Lund samt upp-
rustning av lokalerna för tandläkarhögskolan, etapp 1, i Malmö att fär-
digställas.

Jag beräknar medelstillskott för budgetåret 1993/94 till lokalkostnader
för ombyggnad av den sista etappen i kv. Paradis.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Lunds
universitet om 397 489 000 kr.

Universitetet i Göteborg

Av tidigare beslutade större lokalförsörjningsprojekt kommer ombygg-
nad för fotohögskolan, nya lokaler för Marint forskningscentrum i Kris-
tineberg och nybyggnad för Biomedicinskt centrum (Lundbergslabora-
toriet) att färdigställas under innevarande och nästa budgetår.

För att anpassa resursberäkningen till mitt förslag i det föregående om
ändrat resurstilldelningssystem för högskolan beräknar jag under detta

234

anslag medel för lokalkostnader även för universitetets andel av lokal-
kostnaderna för de med Chalmers tekniska högskola gemensamma in-
stitutionerna. Tidigare har dessa medel anvisats under anslaget till Chal-
mers tekniska högskola.

Jag återkommer senare till frågan om medelstillskott för fortsatt ut-
byggnad av Matematiskt centrum.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Universi-
tetet i Göteborg om 358 662 000 kr.

Universitetet i Stockholm

Under innevarande och nästa budgetår kommer av tidigare beslutade
större lokalförändringar ombyggnad för matematiska institutionen, om-
byggnad i kv. Garnisonen för institutionen för journalistik, medier och
kommunikationsteknik m.m. samt upprustning av botaniska institutio-
nen att färdigställas.

För att anpassa anslagsberäkningen till mitt förslag i det föregående
om ändrat resurstilldelningssystem för högskolan beräknar jag ej medel
under detta anslag för lärarutbildningarnas ämnesteoretiska avsnitt.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Universi-
tetet i Stockholm om 275 518 000 kr.

Universitetet i Umeå

Av tidigare beslutade projekt kommer lokaler för marin forskning i
Norrbyn, nybyggnad för beteendevetenskapligt centrum samt nybyggnad
för ingenjörsutbildning att färdigställas under innevarande och nästa
budgetår. Vidare kommer nybyggnad för matematiskt-informationstek-
nologiskt hus att färdigställas till hösten 1994.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Universi-
tetet i Umeå om 179 147 000 kr.

Universitetet i Linköping

Av tidigare beslutade större lokalförjningsprojekt kommer nybyggnad
av förvaltningsbyggnad inom Vallaområdet att ha färdigställts under in-
nevarande budgetår. Regeringen uppdrog den 18 juni 1992 åt Byggnads-
styrelsen att inom en kostnadsram om 334 miljoner kronor i prisläget
den 1 januari 1991 projektera om- och tillbyggnad för fysik och mät-
teknik m.m.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Universi-
tetet i Linköping om 155 317 000 kr.

Karolinska institutet

Av tidigare beslutade större lokalförsörjningsprojekt kommer färdigstäl-
landet av Mikrobiologiskt centrum att medföra ökade lokalkostnader
fr.o.m. nästa budgetår.

Prop. 1992/93:169

235

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Karolins- Prop. 1992/93:169
ka insitutet om 147 689 000 kr.

Tekniska högskolan i Stockholm

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Tekniska
högskolan i Stockholm om 276 476 000 kr .

Chalmers tekniska högskola

Av tidigare beslutade större lokalförsörjningsprojekt kommer första
etappen av Matematiskt centrum att färdigställas under innevarande
budgetår. Driftingenjörs- och sjöbefälsutbildningarna samt den tvååriga
ingenjörsutbildningen flyttar till nyuppförda lokaler på Lindholmen
under nästa budgetår. Under nästa budgetår kommer även första etap-
pen av upprustningen av Forskarhuset att färdigställas.

Jag beräknar under detta anslag endast medel för Chalmers andel av
lokalkostnaderna för de med Universitetet i Göteborg gemensamma in-
stitutionerna.

Jag delar högskolans bedömning att en ytterligare etapp i utbyggnaden
av Matematiskt centrum bör vara högt prioriterad. Jag räknar därför nu
med att ett medelstillskott gemensamt för Chalmers tekniska högskola
och Universitetet i Göteborg om 3 miljoner kronor för ytterligare en
etapp av Matematiskt centrum skall kunna tilldelas med början budgetå-
ret 1995/96.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Chalmers
tekniska högskola om 186 817 000 kr.

Högskolan i Luleå

Av tidigare beslutade större lokalförjningsprojekt kommer om- och ny-
byggnad för ingenjörsutbildning vid Högskolan i Luleå att färdigställas
under nästa budgetår.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Luleå om 105 427 000 kr.

Danshögskolan

Jag har vid min beräkning av anslaget utgått från oförändrad lokalsitua-
tion vid Danshögskolan.

I konsekvens med mitt förslag tidigare idag beräknar jag inte medels-
tillskott till lokalkostnader för mimutbildningen under Danshögskolans
anslagspost.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Danshög-
skolan om 5 567 000 kr.

236

Dramatiska institutet

Prop. 1992/93:169

Jag har vid min beräkning av anslaget utgått från oförändrad lokalsitua-
tion för Dramatiska institutet.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Dramatis-
ka insitutet om 10 589 000 kr.

Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och
reklamutbildning

Under anslaget har beräknats medelstillskott till ökade lokalkostnader
för flyttningen av institutet till nya lokaler i kv. Garnisonen.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Grafiska
institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamutbild-
ning om 2 346 000 kr.

Högskolan i Borås

Under nästa budgetår kommer den tidigare beslutade ombyggnaden i
kv. Balder för den tvååriga ingenjörsutbildningen att färdigställas.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Borås om 26 758 000 kr.

Högskolan i Falun/Borlänge

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högskolan
i Falun/Borlänge om 32 872 000 kr.

Högskolan i Gävle/Sandviken

Ökade lokalkostnader för högskolan till följd av den tidigare beslutade
flyttningen till Kungsbäcksområdet beräknas uppkomma först budgetå-
ret 1994/95.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Gävle/Sandviken om 17 358 000 kr.

Högskolan i Halmstad

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högskolan
i Halmstad om 16 041 000 kr.

Högskolan i Jönköping

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högskolan
i Jönköping om 17 985 000 kr.

237

Högskolan i Kalmar                                                 Prop. 1992/93:169

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högskolan
i Kalmar om 22 978 000 kr.

Högskolan i Karlskrona/Ronneby

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högskolan

i Karlskrona/Ronneby om 14 696 000 kr.

Högskolan i Karlstad

Under innevarande år kommer tillbyggnader i Kronoparken bl.a. för
den tvååriga ingenjörsutbildningen att färdigställas.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Karlstad om 31 927 000 kr.

Högskolan i Kristianstad

Regeringen uppdrog den 15 oktober 1992 åt Byggnadsstyrelsen att inom
en årskostnad om högst 12 miljoner kronor i prisläget budgetåret
1991/92 planera lokaler inom P6-området för Högskolan i Kristianstad.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Kristianstad om 11 409 000 kr.

Högskolan i Skövde

Jag har vid min beräkning av medelstillskottet tagit hänsyn till de un-
der nästa budgetår tillkommande kostnaderna för de nyligen förhyrda
nya lokalerna och även till en ytterligare utökning.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m för Högskolan

i Skövde om 19 918 000 kr.

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm

Jag beräknar under detta anslag medel för lokalkostnader även för ut-
bildningarnas ämnesteoretiska avsnitt.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan för lärarutbildning i Stockholm om 63 578 000 kr.

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m för Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla om 12 285 000 kr.

238

Högskolan i Växjö

Jag räknar nu med att ett medelstillskott om högst 8 miljoner kronor
för om- och tillbyggnad av biblioteket skall kunna tilldelas med början
tidigast budgetåret 1995/96.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Växjö om 24 296 000 kr.

Högskolan i Örebro

I anslagsberäkningarna ingår medelstillskott till ökade lokalkostnader
med anledning av att nybyggnaden i Almby färdigställes under inneva-
rande budgetår samt medelstillskott om 2 350 000 kronor för nya loka-
ler i Grythyttan för högre restaurangutbildning.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Högsko-
lan i Örebro om 41 088 000 kr.

Högskoleutbildning på Gotland

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för högskoleut-
bildning på Gotland om 3 417 000 kr.

Idrottshögskolan i Stockholm

Jag har erfarit att de av högskolan framförda önskemålen om förbätt-
ring av nedslitna lokaler avser lokaler som även disponeras av Centrum
för idrottsforskning. Ett ökat medelstillskott ingår i mina beräkningar.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m för Idrotts-
högskolan i Stockholm om 12 521 000 kr.

Konstfack

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Konstfack
om 22 727 000 kr.

Konsthögskolan

Enligt regeringens beslut den 18 juni 1992 kommer om- och tillbygg-
nad, etapp 2, att utföras för Konsthögskolan på Skeppsholmen i Stock-
holm. Om- och tillbyggnaden blir inflyttningsklar till juli 1995.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Konst-
högskolan om 13 126 000 kr.

Mitthögskolan

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Mitthögsko-
lan om 56 677 000 kr.

Prop. 1992/93:169

239

Musikhögskolan i Stockholm                                          Prop. 1992/93:169

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m för Musikhög-

skolan i Stockholm om 13 699 000 kr fr.o.m budgetåret 1994/95.

Mälardalens högskola

Medelstillskott till ökade lokalkostnader för den tidigare beslutade flytt-
ningen av högskolan till nya lokaler på Gåsmyrevreten ingår i anslags-
beräkningarna med början budgetåret 1993/94.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Mälarda-
lens högskola om 28 193 000 kr.

Operahögskolan

Under anslaget har beräknats medelstillskott till ökade lokalkostnader
för Operahögskolans behov av scen och repetitionslokaler.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Opera-
högskolan om 2 345 000 kr.

Teaterhögskolan

I konsekvens med mitt förslag tidigare i dag beräknar jag medelstill-
skott till lokalkostnader för mimutbildningen under Teaterhögskolans
anslagspost.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Teater-
högskolan om 5 908 000 kr.

Nordiska institutet för samhällsplanering

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Nordiska
institutet för samhällsplanering om 1 663 000 kr.

Kungl. biblioteket

Medelstillskott till ökade lokalkostnader till följd av den pågående om-
och tillbyggnaden i Humlegården berör ej budgetåret 1993/94.

Jag beräknar ett medelstillskott för lokalkostnader m.m. för Kungl.
biblioteket om 19 282 000 kr.

Medelstillskott att fördelas senare av regeringen

Som jag har nämnt i det föregående har universitet och högskolor lagt
fram förslag om ett 90-tal lokalförsörjningsprojekt. Jag har nu tagit upp
ett antal projekt under förevarande anslag. Avsikten är att återkomma
till ämnet i forskningspropositionen. Bland de förslag som universitet
och högskolor har lagt fram finns ett antal kostnadsmässigt mindre be-
tydande projekt, som framstår som angelägna, men som till följd av osä-
kerheter i underlaget behöver beredas ytterligare. Beredningen av dessa

240

projekt pågår i regeringskansliet. Ett särskilt planeringsutrymme bör
därför beräknas för att fördelas senare av regeringen. Detta bör fr.o.m.
budgetåret 1994/95 vara 22 miljoner kronor, fr.o.m. budgetåret 1995/96
ytterligare 12,5 miljoner kronor och därefter ytterligare 4,5 miljoner
kronor.

Sammanfattningsvis innebär mina förslag följande medelstillskott för
budgetåret 1993/94:

Prop. 1992/93:169

1. Universitetet i Uppsala

339 135 000 kr

2. Lunds universitet

397 489 000 kr

3. Universitetet i Göteborg

358 662 000 kr

4. Universitetet i Stockholm

275 518 000 kr

5. Universitetet i Umeå

179 147 000 kr

6. Universitetet i Linköping

155 317 000 kr

7. Karolinska institutet

147 689 000 kr

8. Tekniska högskolan i Stockholm

276 476 000 kr

9. Chalmers tekniska högskola

186 817 000 kr

10. Högskolan i Luleå

105 427 000 kr

11. Danshögskolan

5 567 000 kr

12. Dramatiska institutet

10 589 000 kr

13. Grafiska institutet och Institutet för högre

kommunikations- och reklamutbildning

2 346 000 kr

14. Högskolan i Borås

26 758 000 kr

15. Högskolan i Falun/Borlänge

32 872 000 kr

16. Högskolan i Gävle/Sandviken

17 358 000 kr

17. Högskolan i Halmstad

16 041 000 kr

18. Högskolan i Jönköping

17 985 000 kr

19. Högskolan i Kalmar

22 978 000 kr

20. Högskolan i Karlskrona/Ronneby

14 696 000 kr

21. Högskolan i Karlstad

31 927 000 kr

22. Högskolan i Kristianstad

11 409 000 kr

23. Högskolan i Skövde

19 918 000 kr

24. Högskolan för lärarutbildning i

Stockholm

63 578 000 kr

25. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

12 285 000 kr

26. Högskolan i Växjö

24 296 000 kr

27. Högskolan i Örebro

41 088 000 kr

28. Högskoleutbildning på Gotland

3 417 000 kr

29. Idrottshögskolan i Stockholm

12 521 000 kr

30. Konstfack

22 727 000 kr

31. Konsthögskolan

13 126 000 kr

32. Mitthögskolan

56 677 000 kr

33. Musikhögskolan i Stockholm

13 699 000 kr

34. Mälardalens högskola

28 193 000 kr

35. Operahögskolan

2 345 000 kr

241

16 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 169

36. Teaterhögskolan

37. Nordiska institutet för samhällsplanering

38. Kungl. biblioteket

Summa

5 908 000 kr

1 663 000 kr

19 282 000 kr

2 972 926 000 kr

Prop. 1992/93:169

De resursmässiga planeringsförutsättningar för nya lokalförsörjnings-
projekt som jag har tagit upp i det föregående och som avser tiden efter
budgetåret 1993/94 sammanfattas i följande tabell. Beloppen avser hög-
sta belopp för ökade hyreskostnader beräknade i 1993/94 års kostnadslä-
ge-

Universitet/
högskola

1994/95

1995/96

1996/97 eller

senare

Universitetet i

Göteborg

1 500 000

Chalmers tekniska
högskola

1 500 000

Högskolan i

Växjö

4 000 000

4 000 000

Fördelning av
regeringen

22 000 000

12 500 000

4 500 000

Summa

22 000 000

19 500 000

8 500 000

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningarna
hemställer jag att regeringen förslår riksdagen att

102. godkänna vad jag har anfört om resursmässiga planerings-
förutsättningar för nya lokalförsörjningsprojekt fr.o.m. budgetåret
1994/95,

103. bemyndiga regeringen att besluta om fördelning av anvi-
sade medel för medelstillskott till lokalkostnader m.m. vid uni-
versitet och högskolor m.m.

104. till Lokalkostnader m.m. vid universitet och högskolor
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 2 972 926 000 kr.

G 3. Inredning och utrustning av lokaler m.m. vid
universitet och högskolor m.m.

1993/94 Nytt anslag (Förslag)        195 075 000

Anslaget avser medelstillskott till utgifter för inredning och utrust-
ning m.m. vid de statliga högskoleenheterna inom Utbildningsdeparte-
mentets verksamhetsområde. Medelstillskott från anslaget får även an-

242

vändas till andra utgifter för grundläggande högskoleutbildning och Prop. 1992/93:169
forskning och forskarutbildning.

Föredragandens överväganden

Under detta anslag tar jag upp medelstillskott till inredning och utrust-
ning i samband med nya lokalförsörjningsprojekt samt följande tidigare
beslutade projekt: ny- och ombyggnad för ekonomutbildningen m.m.
vid Universitetet i Göteborg, nybyggnad för geologi och nybyggnad för
kemiskt övningslaboratorium vid Universitetet i Stockholm, nya lokaler
för högskolorna i Gävle/Sandviken och Kristianstad samt nya lokaler i
Grythyttan för högre restaurangutbildning. Jag beräknar under föreva-
rande anslag även medelstillskott till inredning och utrustning för kon-
sekvenser av före innevarande budgetår beslutade utökningar av utbild-
ningar. Dessutom beräknar jag medelstillskott till särskild ersättningsan-
skaffning av inredning och utrustning för senare fördelning av regering-
en.

Följande medelstillskott bör gälla för budgetåret 1993/94:

1. Universitetet i Uppsala

6 650 000 kr

2. Lunds universitet

6 100 000 kr

3. Universitetet i Göteborg

9 650 000 kr

4. Universitetet i Stockholm

12 750 000 kr

5. Universitetet i Umeå

3 790 000 kr

6. Universitetet i Linköping

3 650 000 kr

8. Tekniska högskolan i Stockholm

2 670 000 kr

9. Chalmers tekniska högskola

1 985 000 kr

10. Högskolan i Luleå

2 250 000 kr

11. Högskolan i Borås

410 000 kr

12. Högskolan i Falun/Borlänge

550 000 kr

13. Högskolan i Gävle/Sandviken

6 800 000 kr

14. Högskolan i Halmstad

950 000 kr

15. Högskolan i Jönköping

970 000 kr

16. Högskolan i Kalmar

450 000 kr

17. Högskolan i Karlskrona/Ronneby

1 800 000 kr

18. Högskolan i Karlstad

1 480 000 kr

19. Högskolan i Kristianstad

6 360 000 kr

20. Högskolan i Skövde

2 400 000 kr

21. Högskolan för lärarutbildning i

Stockholm

875 000 kr

22. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

340 000 kr

23. Högskolan i Växjö

585 000 kr

24. Högskolan i Örebro

3 130 000 kr

25. Högskoleutbildning på Gotland

140 000 kr

26. Idrottshögskolan i Stockholm

860 000 kr

27. Konstfack

120 000 kr

243

28. Mitthögskolan                                     1 390 000 kr

29. Musikhögskolan i Stockholm                        74 000 kr

30. Mälardalens högskola                              1 800 000 kr

31. Fördelning av regeringen                        114 096 000 kr

Summa                                      195 075 000 kr

De resursmässiga planeringsförutsättningarna, som jag föreslår för
medelstillskott till inredning och utrustning för i det föregående nämn-
da nya och vissa tidigare beslutade lokalförsörjningsprojekt fr.o.m. bud-
getåret 1994/95, sammanfattas i följande tabell. Beloppen avser ramar
beräknade i 1993/94 års kostnadsläge.

Prop. 1992/93:169

Universitet/
högskola

1994/95

1995/96

1996/97 eller

senare

Universitetet i

Göteborg

25 350 000

Universitetet i
Stockholm

33 000 000

18 800 000

Chalmers tekniska
högskola

5 350 000

Högskolan i Gävle/
Sandviken

13 000 000

Högskolan i
Kristianstad

14 000 000

Högskolan i

Växjö

7 000 000

7 000 000

Fördelning av
regeringen

21 100 000

40 000 000

Summa

118 800 000

65 800 000

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen fö-
reslår riksdagen att,

105. godkänna de angivna ramarna för medelstillskott till in-
redning och utrustning för nya och vissa tidigare beslutade pro-
jekt fr.o.m. budgetåret 1994/95,

106. bemyndiga regeringen att besluta om fördelning av
medelstillskott till inredning och utrustning av lokaler m.m. vid
universitet och högskolor m.m.

107. till Inredning och utrustning av lokaler m.m. vid universitet
och högskolor m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
195 075 000 kronor.

244

Beslut

Prop. 1992/93:169

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förlägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

245

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om tillstånd att utfärda vissa examina

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En enskild fysisk eller juridisk person som anordnar utbild-
ning (enskild utbildningsanordnare) får endast efter tillstånd ut-
färda sådana examina som regeringen med stöd av högskolelagen
(1992:1434) meddelat föreskrifter om.

Tillstånd får lämnas endast om utbildningen uppfyller de krav
som uppställs i 2 eller 3 §.

2 § Följande krav gäller för att få utfärda andra examina än
doktors- och licentiatexamina.

Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund
och bedrivas så att den i övrigt uppfyller de krav som uppställs
på grundläggande högskoleutbildning i 1 kap. högskolelagen
(1992:1434).

För vaije examen som tillståndet avser skall utbildningen också
svara mot de särskilda krav som enligt vad regeringen föreskriver
gäller för denna examen vid de universitet och högskolor som
omfattas av högskolelagen.

3 § Följande krav gäller för att få utfärda doktors- eller licen-
tiatexamen.

Utbildningen skall vila på vetenskaplig grund och bygga på en
grundläggande högskoleutbildning samt bedrivas så att den i öv-
rigt uppfyller de krav som uppställs på forskarutbildning i 1 kap.
högskolelagen (1992:1434).

För en doktors- eller licentiatexamen inom ett vetenskapsområ-
de som tillståndet avser skall utbildningen också svara mot de sär-
skilda krav som enligt vad regeringen föreskriver gäller för denna
examen vid de universitet och högskolor som omfattas av högsko-
lelagen.

4 § Ett tillstånd att utfärda examina får förenas med villkor om
rätt för enskilda att ta del av handlingar hos utbildningsanordna-
ren.

5 § En enskild utbildningsanordnare som fått tillstånd att utfär-
da examina är skyldig att medverka i uppföljningar och utvärde-
ringar av utbildningen.

6 § Tillstånd att utfärda examina lämnas av regeringen.

Innan beslut fattas i tillståndsfrågor skall yttrande inhämtas från
Kanslersämbetet.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 1

246

7 § Ett tillstånd att utfärda examina får återkallas, om de krav
som uppställs i 2 eller 3 § inte är uppfyllda. Detsamma gäller om
sådana villkor som har ställts upp med stöd av 4 § inte iakttas el-
ler om utbildningsanordnaren inte iakttar sin skyldighet enligt
5 § att medverka i uppföljning och utvärdering av utbildningen.

Beslut om återkallelse av tillstånd fattas av regeringen efter
framställning av Kanslersämbetet. Innan Kanslersämbetet gör en
sådan framställning skall utbildningsanordnaren ha givits tillfälle
till rättelse.

8 § Om en enskild utbildningsanordnare utan tillstånd utfärdar
examina som avses i denna lag får regeringen förelägga utbild-
ningsanordnaren att upphöra med det. Ett sådant föreläggande
får förenas med vite.

9 § Om regeringen med stöd av högskolelagen (1992:1434)
meddelar föreskrifter om examina som vid den tidpunkten inte är
reglerade i sådana föreskrifter, får regeringen medge undantag
från krav på tillstånd enligt denna lag under en tid av högst fem
år.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 1

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Enskilda utbildningsanordnare som vid ikraftträdandet får
statsbidrag till viss utbildning eller har viss utbildning ställd under
statlig tillsyn och i denna utbildning utfärdar examina som omfat-
tas av denna lag får även efter ikraftträdandet utfärda sådan exa-
men för den som har påbörjat utbildningen före den 1 oktober
1993. Möjligheten kvarstår längst till utgången av juni 1999. Re-
geringen får dock, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fall
medge att examen utfärdas även vid en senare tidpunkt.

3. I samband med ikraftträdandet av denna lag får regeringen,
utan att ha inhämtat yttrande från Kanslersämbetet, lämna till-
stånd att utfärda examina till

a. Handelshögskolan i Stockholm för examina som avses i 2 och
3 §§,

b. Ericastiftelsen för psykoterapeutexamen,

c. Stiftelsen Stora Sköndal för socionomexamen.

247

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1109) om
uppdragsutbildning i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:1109) om uppdragsutbild-
ning i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I anslutning till kommunal hög-
skoleutbildning inom vårdområdet
får bedrivas uppdragsutbildning
som i fråga om art och nivå har
anknytning till huvudmannens
högskoleutbildning inom detta
område, dock inte uppdragsutbild-
ning som motsvarar någon hel all-
män utbildningslinje.

I anslutning till kommunal hög-
skoleutbildning inom vårdområdet
får bedrivas uppdragsutbildning
som i fråga om art och nivå har
anknytning till huvudmannens
högskoleutbildning inom detta
område.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 1

I fråga om uppdragsutbildning i anslutning till högskolan i övrigt
finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

248

3 Förslag till

Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Prop. 1992/93:169

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen (1992:300)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

37 kap.

Behörig att anställas på en tjänst
som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusiker-
linjen eller motsvarande examen i
Danmark, Finland, Island eller
Norge.

10

Behörig att anställas på en tjänst
som kantor är den som

1. har avlagt kantorsexamen,

2. har avlagt högskoleexamen på
musiklärarlinjen med kyrkomusika-
liskt tillval, eller

3. är behörig att anställas som
organist.

Med examen som avses i första
stycket 1 eller 2 jämställs motsva-
rande examen i Danmark, Fin-
land, Island eller Norge.

§

Behörig att anställas på en tjänst
som organist är den som har avlagt
organistexamen eller motsvarande
examen i något annat land som till-
hör den Europeiska frihandelssam-
manslutningen eller de Europeiska
gemenskaperna.

§

Behörig att anställas på en tjänst
som kantor är den som

1. har avlagt kantorsexamen, el-
ler

2. är behörig att anställas som
organist.

Med examen som avses i första
stycket 1 jämställs motsvarande
examen i Danmark, Finland, Is-
land eller Norge.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Den som enligt äldre föreskrifter är behörig till en tjänst som orga-
nist eller kantor skall anses behörig till motsvarande tjänst enligt de nya
föreskrifterna.

249

Sammanfattning av Resursberedningens
betänkande (SOU 1993:3) Ersättning för
kvalitet och effektivitet - utformning av ett nytt
resurstilldelningssystem för grundläggande
högskoleutbildning

Resursberedningens förslag till utformning av det nya resurstilldelnings-
systemet för grundläggande högskoleutbildning följer de riktlinjer som
anges i propositionen 1992/93:1 Universitet och högskolor - Frihet för
kvalitet. Detta innebär en övergång från ett resurs- och kostnadsbaserat
till ett mål- och resultatinriktat system.

I ett utbildningsuppdrag dokumenteras resultatet av budgetdialogen
mellan utbildningsdepartementet och ett universitet eller en högskola
avseende grundutbildningen för aktuell treårsperiod. Av utbildnings-
uppdraget framgår ramarna för den verksamhet universitetet eller hög-
skolan skall bedriva och de ersättningar för detta som kan påräknas.
Där anges också det högsta antal helårsstudenter och helårsprestationer
som kan ge ersättning under treårsperioden samt den högsta samlade er-
sättningen för dessa, ett takbelopp. Takbeloppet anges för vart och ett av
budgetåren i treårsperioden.

Verksamheten skall organiseras i kurser. Dessa hänförs till olika ut-
bildningsområden. Utbildningsområdena motsvarar i stort de traditio-
nella fakultetsområdena samt undervisnings- och vårdutbildningsområ-
dena, det konstnärliga området och övrigt.

Utbildningsområdena utgör den lägsta nivå för vilken kvantitativa
mål anges avseende helårsprestationer. Vad gäller vissa examina kan
statsmakterna dock ange mål på en större detaljnivå. De belopp som
skall tilllämpas per capita för studentpeng och ersättning för helårspre-
stationer anges också per utbildningsområde. Formerna för ersättning
för de konstnärliga utbildningarna samt de konstnärliga inslagen i vissa
lärarutbildningar ingår inte i beredningens överväganden. För särskilda
åtaganden tilldelas ersättningar som komplement till de per capita be-
räknade ersättningarna. (Se vidare avsnitt 2.1)

Studentpeng och ersättning för helårsprestationer beräknas efter bud-
getårets slut på grundval av det antal helårsstudenter och helårspresta-
tioner som universitetet eller högskolan redovisar. För att ge universitet
och högskolor rörelsekapital och för att uppnå en jämnare belastning
på statsbudgeten betalas 90 procent av takbeloppet förskottsvis ut ränte-
neutralt med en tolftedel per månad. Resterande ersättning (högst 10
procent) betalas till universitetet eller högskolan i samband med att det
totala ersättningsbeloppet slutligt tilldelas. (Se vidare avsnitten 2.2-2.4
och 3.1-3.2)

Eventuella överskott av medel vid universitetet eller högskolan får ba-
lanseras mellan budgetår oberoende av treårsperiodens avgränsning.
Underskott måste också, så länge de är av begränsad omfattning, balan-
seras till nästkommande budgetår. (Se vidare avsnitt 3.3)

Prop. 1992/93:169

Bilaga 2

250

Ur statsbudgetens synvinkel betraktas de medel som tilldelas universi-
teten och högskolorna som bidrag (motsvarande gäller även fakultetsan-
slagen). Bidragen får användas på det sätt som universiteten och hög-
skolorna finner långsiktigt mest ändamålsenligt. Kortsiktigt måste de gi-
vetvis användas för att ge den utbildning som är en förutsättning för att
åstadkomma de helårsprestationer och för att rekrytera och behålla det
antal helårsstudenter som ger huvuddelen av inkomsterna för grundut-
bildningen. (Se vidare avsnitt 4.2)

Universitetens och högskolornas ekonomiska redovisning kommer att
vara fristående från anslagssystemet. De medel som universitetet eller
högskolan har erhållit eller disponerar skall stå på räntekonto hos Riks-
gäldskontoret. Den ekonomiska ställningen redovisas i balansräkning
för varje budgetår. Underlag för riksredovisningen lämnas månadsvis
för hela verksamheten, oberoende av finansiär. (Se vidare avsnitt 4.3)

Slutligen har Resursberedningen utarbetat en beräkningsmodell som
kan ligga till grund för utformningen av utbildningsuppdragen avseende
perioden 1993/94-1995/96. Enligt denna beräkningsmodell medger de
ramar för antal ersättningsgrundande helårsstudenter och helårspresta-
tioner, som tillsammans med takbeloppet utgör de ekonomiska restrik-
tionerna, att samtliga universitet och högskolor under treårsperioden
både kan öka sin prestationsgrad och sina intäkter räknat i fasta priser.
Övergångsvis - för budgetåret 1993/94 - garanteras samtliga universitet
och högskolor minst samma anslagsnivå som för budgetåret 1992/93. (Se
vidare kapitel 5)

Prop. 1992/93:169

Bilaga 2

251

Sammanfattning av Högskoleutredningens
betänkande (SOU 1992:44) Resurser för
högskolans grundutbildning

Inledning

Frågan om det lärarstöd som erbjuds studenterna i den svenska högsko-
lan är ”rätt avvägt och bra utformat” är enligt direktiven en av högsko-
leutredningens huvuduppgifter. I vårt huvudbetänkande ”Frihet - an-
svar - kompetens” (SOU 1992:1) har vi gett en del synpunkter på un-
dervisningens och examinationens utformning.

Vi har konstaterat att omfattningen och utformningen av lärarstödet i
olika utbildningar är mycket varierande både i form och omfattning. Vi
anser dock inte att det är möjligt slå fast allmängiltiga riktlinjer för av-
vägningen mellan olika undervisningsformer. Vi har emellertid velat fö-
rorda att undervisning i seminarieform ges ökat utrymme och anser det
önskvärt med en utveckling mot mer individcentrerade former av lärar-
stöd.

En av de mest grannlaga uppgifterna i utredningsarbetet har varit att
diskutera i vilken mån det finns pedagogiskt motiverade skäl till dessa
skillnader, som har vuxit fram inom olika undervisningstraditioner och
i många fall är baserade främst på historiskt betingade resursskillnader.
Det är denna fråga som behandlas i det betänkande som nu föreligger.

Redan inledningsvis måste det konstateras att den uppgift utredningen
fått sig ålagd - att på pedagogiska grunder definiera det relativa resurs-
behovet för olika ämnesområden inom den högre utbildningen - i prin-
cip inte har någon lösning. Att på något objektivt sätt fastställa den opti-
mala omfattningen av lärarstödet i olika utbildningar är inte möjligt.
Varken den pedagogiska forskningen eller det empiriska material som
föreligger ger någon egentlig vägledning för detta.

Det är också svårt att rekonstruera de överväganden som ligger till
grund för dagens resurstilldelning. Genom successiva ändringar i olika
budgetbeslut och genom förändrade beräkningsprinciper har dessutom
de ursprungliga beräkningarna förlorat sin aktualitet, och de kan heller
inte längre urskiljas i tilldelningen.

När detta sagts vill vi samtidigt understryka att det är nödvändigt att
utgångspunkterna för statsmakternas resurstilldelning görs tydligare och
mer preciserade än vad som hittills varit fallet - särskilt inför övergång-
en till det nya budgetsystem som skall träda i kraft 1993/94. När vi i be-
tänkandet lägger fram preciserade förslag till resurstilldelning för vissa
grupper av högskoleutbildningar är avsikten bl.a. att den kommande re-
missbehandlingen skall ge ytterligare belysning av det pedagogiskt moti-
verade i dessa förslag.

Resursanvändningen i högskolan

I utredningsuppdraget ingår enligt direktiven att ”beskriva praxis” -
dvs. att teckna en bild av ”hur lärarstödet till de studerande faktiskt

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

252

ges” inom olika högskoleutbildningar. Vi har emellertid inte bedömt
det som möjligt att göra en total kartläggning och analys av hur under-
visningen faktiskt bedrivs inom alla olika utbildningar på samtliga stu-
dieorter i den svenska högskolan i dag.

I vårt huvudbetänkande begränsade vi oss därför till en kartläggning
av undervisningstätheten (dvs antalet undervisningstimmar som erbjuds
studenten) i samtliga utbildningar vid alla högskolor. Denna kartlägg-
ning har kompletterats med uppgifter från ett begränsat antal utbild-
ningar om vilka undervisningsformer och gruppstorlekar som förekom-
mer och vilka lärarkategorier som medverkar i undervisningen. Uppgif-
terna har förutom i betänkandet redovisats i en separat rapport.

I arbetet med föreliggande betänkande har vi - för att få en belysning
av hur utbildningsresurserna faktiskt utnyttjas - gjort en mer detaljerad
kartläggning på institutionsnivå av några ämnen och utbildningslinjer,
där både medelsdispositionen och den pedagogiska uppläggningen av
undervisningen har studerats. Studien refereras kortfattat i betänkandet
och presenteras mer utförligt i en separat rapport.

Vi har i detta sammanhang också tagit del av en kostnadsanalys av
grundutbildningen vid Uppsala universitet, som gjorts som ett led i för-
beredelserna inför det nya styr- och anslagssystemet 1993/94. Även
Uppsalarapporten refereras i kapitlet om resursanvändningen.

Principerna för resursberäkningen

Principerna för statens resurstilldelning måste vara enkla, generella och
förutsebara (dvs. relativt konstanta över tiden); de måste förstås, och
helst också accepteras, av högskolorna. Det är väsentligt att ett nytt re-
surstilldelningssystem utformas så att det inte råder någon tveksamhet
om hur tilldelningen till den enskilda högskolan är beräknad.

Att göra detaljerade beräkningar av behovet av lärarstöd inom varje
utbildningsområde är emellertid varken teoretiskt möjligt eller prak-
tiskt genomförbart. Det är nödvändigt att utgå från tämligen grova,
schablonmässiga uppskattningar när kostnadsramarna skall fastställas.
En utgångspunkt för våra överväganden har därför varit att kostnadsra-
marna för statsmakternas resurstilldelning bör uttryckas som ett belopp
per student (per capita-tilldelning).

Andra system för resursberäkning - t.ex. det s.k. automatiksystemet,
som tillämpades vid de filosofiska fakulteterna under 1960- och 1970-
talen - förutsätter en central styrning och kontroll som inte är förenlig
med dagens, och än mindre med morgondagens, decentraliserade hög-
skolesystem. Statens beslut om resurstilldelning och dimensionering av
utbildningen måste i framtiden ske i betydligt mer översiktliga termer
än hittills. Detaljbesluten om antalet platser på olika utbildningar och
om fördelningen av resurserna kommer att fattas av de enskilda högsko-
lorna själva. I ett sådant system är enligt vår bedömning resursramar
per capita den enda praktiskt användbara principen för statsmakternas
resursfördelningsbeslut.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

253

Men det bör samtidigt framhållas att den lokala fördelningen av re-
surser inom varje högskola måste ta hänsyn till att varje ämne och varje
kurs - även om antalet studenter är litet - måste ha en basal resursnivå
om undervisning alls skall bedrivas. Vi understryker därför att det inte
är avsikten att de kostnadsramar per student som vi diskuterar skall va-
ra normerande för den lokala budgeteringen.

Vi har utgått från att basen för resurstilldelningen bör vara antalet ut-
nyttjade årsstudieplatser per utbildningsområde, vilket är en betydande
förändring jämfört med i dag. Denna princip har dock bl.a. den förde-
len att den tar hänsyn till studenternas val av utbildning och studieort.
Vi understryker vidare att tilldelningen måste ske före budgetperiodens
(budgetårets) början.

En alltför stark betoning av utbildningens resultat kan medföra risker
för försämrad kvalitet. I vårt huvudbetänkande konstaterade vi att det är
naturligt att den löpande resultatuppföljningen koncentreras på kvanti-
tativt mätbara resultat - t.ex. genomströmning mätt som antalet helårs-
prestationer - men vi framhöll samtidigt att ett sådant resultatmått mås-
te kompletteras med en betryggande kvalitetskontroll. Annars finns det
uppenbara risker för att kvaliteten påverkas negativt, särskilt om resurs-
tilldelningen baseras på redovisade resultat. Vi hänvisar i kapitel 3 till
de förslag beträffande mekanismer för kvalitetssäkring som vi lagt fram
i huvudbetänkandet.

Motiv för förändrade resursnivåer

Vår principiella utgångspunkt är att all utbildning på högskolenivå,
oavsett ämnesområde, skall ha karaktären av självstudier med lärarstöd.
Det är därför rimligt att söka fastställa en ”basnivå” - dvs. en lägsta ni-
vå av lärarstöd och resurser i övrigt som inte bör underskridas om man
skall kunna bedriva meningsfull utbildning på högskolenivå.

Även om det kanske är omöjligt att definiera den optimala undervis-
ningsorganisationen menar vi dock att det är möjligt att konstatera att
den undervisningsvolym som erbjuds studenterna i humaniora, juridik
och flera samhällsvetenskapliga ämnen är mindre än vad som rimligen
bör betraktas som en rimlig basnivå för akademisk undervisning.

Om man inom oförändrad total resursram skall förstärka resurserna
för dessa ämnen, måste detta emellertid innebära en minskning av re-
surserna per student i andra utbildningar. Detta skulle i och för sig
kunna vara försvarligt eftersom vi har kunnat konstatera att spännvid-
den mellan ”billiga” och ”dyra” utbildningar i Sverige är större än i
andra jämförbara länder.

Det är emellertid inte enbart den stora spännvidden mellan olika ut-
bildningar som motiverar att basnivån sätts högre än den lägsta resurs-
nivå som förekommer i dag. Kritiken mot grundutbildningen i högsko-
lan har pekat på en rad förhållanden som motiverar en förstärkning av
lärarstödet (förutom att de kräver både attitydförändringar och förstärkt
kompetens hos lärarna). Vi betonar framför allt följande faktorer som
skäl för en höjning av basnivån:

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

254

• Internationalisering

• Kommunikationsfärdigheter

• Vetenskapligt förhållningssätt

• Överblick och sammanhang

• Fördjupning

• Aktiv inlärning och problemlösning

• Individuell utveckling.

För vissa ämnen eller utbildningsområden måste behovet av lärarstöd
och andra undervisningsresurser anses ligga över denna basnivå. De re-
sursskillnader som skall förekomma bör i princip vara tydligt pedago-
giskt motiverade - t.ex. av följande skäl:

- att ämnets eller utbildningens karaktär är sådan att särskilda insat-
ser i lärartid eller kostnadskrävande färdighetsträning krävs för att
studenten skall kunna tillgodogöra sig de kunskaper eller tillägna
sig de färdigheter som behövs;

- att samhällets utbildningsuppdrag innebär att högskolan skall ga-
rantera en viss kompetensnivå hos dem som examineras (som un-
derlag för legitimation eller motsvarande);

- att utbildningen avser att förändra studentens attityder på ett så ge-
nomgripande sätt att det inte kan ske utan särskilt intensiva lärar-
studentkontakter. Det sistnämnda kan gälla för utbildningar mot
klientcentrerade yrken som t.ex. psykologutbildning.

Med dessa utgångspunkter diskuterar vi i kapitel 4 de olika faktorer
som kan inverka på behovet av lärarstöd och undervisningsresurser.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

En ny resursfördelning

I kapitel 5 redovisar vi ett räkneexempel med utgångspunkt i följande
gruppering av högskolans utbildningar:

Ämnesgrupp
per utnyttjad
årsstudieplats

Rambelopp

1

2

3

4

5

6

7

8

Humanistisk, teologisk och juridisk utbildning           19 000 kr

Utbildningar med vissa laborativa inslag (samhällsveten-
skaplig utbildning utom psykologi)                      21 000 kr

Barnomsorgsutbildningar (förskollärar- och
fritidspedagogutbildning)                                28 000 kr

Övrig lärarutbildning (främst grundskole- och
gymnasielärarutbildning)                                46 000 kr

Kortare laborativ utbildning (ingenjörsutbildning,
teknikerutbildning, farmaceutisk utbildning)            40 000 kr

Kvalificerad laborativ utbildning - i första hand
naturvetenskaplig och teknisk-vetenskaplig utbildning 47 000 kr
Klientrelaterad utbildning - t.ex. psykologutbildning
och de kortare vårdutbildningarna                     52 000 kr

Både laborativ och klientrelaterad utbildning:

(a) tandläkarutbildning                                 62 000 kr

(b) läkarutbildning                                     84 000 kr

255

Utanför denna gruppering faller de konstnärliga utbildningarna. Des-
sa utbildningar är sinsemellan ganska olikartade, och deras resursbehov
måste bedömas också med hänsyn till en rad historiska faktorer. Ett
skäl till att vi valt att inte gå närmare in på de konstnärliga utbildning-
arna är dessutom att deras organisation och resurser har varit föremål
för en särskild utredning, i vars uppdrag även ingick att behandla beho-
vet av lärarstöd.

I konsekvens härmed ligger också de lärarutbildningar som har an-
knytning till de konstnärliga utbildningarna (musik- och bildlärare)
utanför denna gruppering. I vårt räkneexempel har vi jämställt dessa ut-
bildningar med läkarutbildningen i fråga om resursbehov.

Vi har gjort en beräkning av vilken effekt de kostnadsramar vi här re-
dovisat skulle få om de hade tillämpats på de statliga högskoleenheter-
nas budget för 1991/92. Vi har härvid utgått från det av UHÄ beräknade
antalet planerade årsstudieplatser och räknat med en utnyttjandegrad
som motsvarar genomsnittet för åren 1987/88-1989/90 inom respektive
ämnesområde.

Av den tabell som redovisas i kapitel 5 framgår att det totala resursbe-
hovet skulle bli oförändrat jämfört med i dag. Detta är enligt direktiven
en av de förutsättningar vi haft att utgå från. Vi understryker emellertid
att det i första hand är i fråga om basnivån som vi menar att det från
pedagogisk synpunkt finns goda skäl för en förändring av resursnivån i
förhållande till i dag. Att undervisningsresurserna för t.ex. teknisk och
medicinsk/odontologisk utbildning samtidigt minskar är en nödvändig
följd av att förslaget skall innebära oförändrad total resursnivå. Att ge-
nomföra den föreslagna resursförstärkningen för de utbildningar som i
dag har den lägsta resursnivån - utan att minska resurserna för de dyra-
re utbildningarna - skulle innebära en kostnadsökning av totalt ca 130
milj.kr. (vilket motsvarar något mindre än 3 procent av dagens anslag
till grundläggande utbildning).

När man skall bedöma effekterna av detta förslag bör hänsyn också tas
till att kostnadsramarna avses innefatta även medel för inredning och
utrustning. Som framgår av kapitel 6 medför detta att inget utbildnings-
område får minskade resurser totalt.

Lokaler, inredning och utrustning

Av uttalandena i departementspromemorian ”Fria universitet och hög-
skolor” (Ds 1992:1) framgår tydligt att det förväntas att alla kostnadsslag
- även kostnaderna för lokaler, inredning och utrustning - skall ingå i
våra bedömningar av resursbehovet för grundutbildningen. I det nya
budgetsystemet kommer resurserna för dessa ändamål, som tidigare all-
tid beräknats i särskild ordning, att ingå i anslagen för utbildning och
forskning.

Inom ramen för utredningens arbete har gjorts en noggrann beräk-
ning av såväl lokalbehovet som resursbehovet för inredning och utrust-
ning för de ämnesgrupper som definierats i kapitel 5. Som resultat får
vi följande förslag till kostnadsramar för de olika ämnesgrupperna:

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

256

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

Ämnesgrupp

Utrustning Lokal-
och inredning kostnader

1

2

3

4

5

6

7

8

Humanistisk, teologisk och juridisk

utbildning

Utbildningar med vissa laborativa inslag

3 000 kr

6 000 kr

(samhällsvetenskap utom psykologi)4 000 kr

Barnomsorgsutbildningar (förskollärar- och

8 000 kr

fritidspedagogutbildning)

3 000 kr

7 000 kr

Grundskole- och gymnasielärarutbildning
Kortare laborativ utbildning (ingenjörsut-
bildning, teknikerutbildning, farmaceutisk

4 000 kr

9 000 kr

utbildning)

Kvalificerad laborativ utbildning (naturve-
tenskaplig och teknisk-vetenskaplig

9 000 kr

16 000 kr

utbildning

Klientrelaterad utbildning - t.ex. psykolog-

12 000 kr

19 000 kr

utbildning och de kortare vårdutbildningarna
Både laborativ och klientrelaterad utbildning:

4 000 kr

10 000 kr

(a) tandläkarutbildning

11 000 kr

19 000 kr

(b) läkarutbildningi

6 000 kr

9 000 kr

1 Beträffande läkarutbildningen har hänsyn tagits till högskolans driftanslag
endast bekostar lokaler och utrustning under de första två studieåren (4 av 11
terminer).

I fråga om inrednings- och utrustningskostnaderna redovisar vi en be-
räkning av utfallet för 1991/92 - med samma förutsättningar i fråga om
studentantal och utnyttjandegrad som anges i kapitel 5. Med de föreslag-
na rambeloppen blir resultatet att det totala resursbehovet för inredning
och utrustning för 1991/92 skulle uppgå till drygt 785 milj.kr. Grundut-
bildningens andel av det särskilda anslaget för inredning och utrustning
(I 2) kan beräknas till knappt 241 milj.kr. Behovet av resurstillskott blir
därmed ca 545 milj.kr.

Härtill kommer emellertid att utrustning f.n. även finansieras av
grundutbildningsanslagen. Underlag för att beräkna detta belopp kom-
mer emellertid att finnas först när högskolornas fördjupade anslagsfram-
ställningar för 1993/94-1995/96 föreligger i juni 1992.

När det gäller lokalkostnaderna har vi inte kunnat göra motsvarande
beräkningar. De schablonbelopp för lokalkostnader som vi redovisar
avser marginalkostnaderna vid nyproduktion och är därför väsentligt
högre än den genomsnittliga hyresnivån för det befintliga lokalbestån-
det. Dessa schabloner är enbart avsedda att användas vid beräkningen av
kostnaderna för nytillkommande utbildningsplatser. Vi föreslår att hela
frågan om lokalkostnadernas relation till övriga utbildningskostnader
blir föremål för en mer ingående utredning än vad vi haft möjlighet att
göra, så att ett fullgott underlag föreligger inför budgetperioden
1995/96-1997/98.

257

17 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 169

Den lokala resursfördelningen

Vårt utredningsuppdrag gäller uttryckligen principerna för statsmakter-
nas fördelning av resurser till högskolorna, inte formerna för högsko-
lornas interna budgetering. Vi vill understryka att de kostnadsramar för
olika ämnesgrupper som vi här har skisserat inte är avsedda att vara
helt styrande för den lokala medelsfördelningen och än mindre för den
pedagogiska uppläggningen av undervisningen.

Vid den lokala budgeteringen måste hänsyn tas till en rad faktorer
som inte kan beaktas vid resursfördelningen på central nivå. Bl.a. är det
klart att de genomsnittliga kostnadsramarna för de olika ämnesgrupper-
na inte är tillämpliga för alla enskilda ämnen och utbildningsprogram
inom det berörda området eller fakulteten. Även vid fördelningen av
resurser mellan olika områden inom en högskola kan det dessutom ofta
vara motiverat att tilllämpa andra beräkningsgrunder än dem som legat
till grund för statens tilldelning till högskolan.

I kapitel 7 redovisar vi en del synpunkter på principerna för den lo-
kala budgeteringen. Som bakgrund ger vi en sammanfattning av svaren
på en enkät om lokala budgetprinciper som gjordes under våren 1990.
En utförligare redogörelse för enkätsvaren finns i bilaga 3.

De lokala normer för resursfördelningen som måste utvecklas kan i
många fall bygga på principer som redan tillämpas. Men det är nödvän-
digt att ta hänsyn till att varje ämne och varje kurs måste ha en basal re-
sursnivå, även om antalet studenter är litet, om undervisning alls skall
kunna bedrivas.

En vanlig praxis vid den lokala resursfördelningen har hittills varit att
utgå enbart från föregående års budget och endast justera för av stats-
makterna beslutade dimensioneringsförändringar. Vid övergången till
det nya budgetsystemet kommer detta inte längre att vara möjligt, dels
eftersom statsmakterna inte kommer att ange dimensioneringen per lin-
je eller motsvarande, dels därför att tilldelningen från staten kommer
att baseras på antalet utnyttjade studieplatser i stället för det planerade
antalet.

Att enbart utgå från de belopp per årsstudieplats som använts vid
statsmakternas resurstilldelning kan inte ge en tillfredsställande resurs-
fördelning till det enskilda ämnet eller utbildningsprogrammet, efter-
som denna utgår från ett genomsnittligt beräknat resursbehov för hela
landet inom ett större utbildningsområde. Vid den lokala resursfördel-
ningen är det nödvändigt att differentiera mellan olika ämnens resurs-
behov. Hänsyn måste också tas till lokala förutsättningar av olika slag.

Att lägga antalet schemalagda lärartimmar till grund för fördelningen
kan innebära att man konserverar undervisningsstrukturen och block-
erar förändringar.

Resursfördelningen mellan ämnena på den lokala nivån bör enligt vår
uppfattning normalt baseras på ett system med kursbudgetering, som
bygger på en resursram per kursgrupp, som inte är knuten till en be-
stämd uppläggning av undervisningen. De naturvetenskapliga fakulte-

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

258

terna och humanistiska fakulteten i Göteborg, som redovisas i bilagan,
erbjuder goda exempel på detta slag av budgetering.

Vissa övriga frågor

•   Resursgaranti för utbildningar med få studenter

Ett tilldelningssystem som bygger på resursramar per capita måste kom-
pletteras med vissa garantier för att även utbildningar och ämnen med
litet antal studenter får en rimlig minsta resursnivå om ämnet alls skall
finnas vid en viss högskola.

Enligt vår uppfattning måste statsmakterna ta ett ansvar för att garan-
tera att vissa ämnen som bedöms som omistliga från nationell synpunkt
kan fortleva även om studenttillströmningen i sig inte skulle motivera
det. När det gäller grundutbildningen bör detta som hittills innebära att
regeringen fastställer en förteckning - en ”krysslista” - över sådana äm-
nen. Denna förteckning skall innebära ett åliggande för den berörda
högskolan att tilldela ämnet resurser som motsvarar minst en fastställd
miniminivå. Denna ”garantitilldelning” bör ligga utanför de resurser
som beräknas på grundval av högskolans utbildningsuppdrag, och dessa
ämnen bör heller inte inräknas i det antal årsstudieplatser som den be-
rörda högskolan förväntas fylla.

•   Andra faktorer som påverkar resurstilldelningen

Den diskussion vi för i detta betänkande utgår från en generell bedöm-
ning av behovet av lärarstöd och undervisningsresurser i övrigt. I stats-
makternas ställningstagande till resursfördelningen kan också behöva
beaktas att kostnaderna för att åstadkomma denna resursnivå kan varie-
ra något mellan olika högskolor och olika orter.

Vi ger i kapitel 8 några exempel på faktorer som ofta åberopas i detta
sammanhang. Att närmare precisera dessa faktorer ingår emellertid inte
i vårt uppdrag, som är att från pedagogiska utgångspunkter diskutera
hur olika ämnens och utbildningsområdens karaktär påverkar behovet
av lärarinsatser och resurser i övrigt. De andra faktorer som vi nu dis-
kuterar är av en annan art, och de måste bedömas från andra - admi-
nistrativa eller politiska - utgångspunkter. Vår bestämda uppfattning är
dock att avvikelser från den ”normala” resursberäkningen måste moti-
veras med särskilda skäl i varje enskilt fall. Sådana avvikelser bör rimli-
gen också vara relativt små i förhållande till den berörda högskolans to-
tala anslag.

Kostnadskonsekvenser

•   Basresurser för utbildningen

För vårt utredningsarbete har gällt de allmänna direktiven att förslagen
inte får öka de offentliga utgifterna och att förslag till utgiftsökningar
skall motsvaras av konkreta förslag till rationaliseringar eller besparing-

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

259

ar. Det räkneexempel för undervisningsresurserna som vi redovisar byg-
ger på denna förutsättning. Det innebär därför att de föreslagna resurs-
förstärkningarna för de utbildningsområden som i dag har den lägsta re-
sursnivån balanseras av motsvarande resursminskningar för andra om-
råden. Att genomföra dessa resursförstärkningar utan reduktioner för
andra utbildningar skulle innebära en merkostnad av ca 130 milj.kr.
(vilket motsvarar knappt 3 procent av utbildningsanslagen).

•   Lokal- och utrustningskostnader

Utrustningskostnaderna har dock - i enlighet med ett uttalande av riks-
dagen - undantagits från det generella kravet att våra förslag beträffande
resurstilldelningen skall rymmas inom samma ekonomiska ramar som i
dag.

De principer för beräkning av resursbehovet för inredning och utrust-
ning som vi redovisat i det föregående innebär enligt vår uppfattning en
så rimlig avvägning som över huvud taget är möjlig att göra. De bör
därför kunna läggas till grund för den bedömning som riksdagen efter-
lyst.

Som framgår av kapitel 6 kan det sammanlagda resursbehovet för in-
redning och utrustning för grundutbildningen beräknas till ca 785
milj.kr. med utgångspunkt i studerandeantalet 1991/92. De resurser som
f n står till förfogande för dessa ändamål kan beräknas till ca 240
milj.kr. Behovet av resurstillskott blir därmed ca 545 milj.kr. Hänsyn
bör dessutom tas till att viss utrustning i dag bekostas av grundutbild-
ningsanslagen. Underlag för att bedöma detta belopp kommer emeller-
tid att föreligga först när högskolornas anslagsframställningar för
1993/94-1995/96 kommit in.

De schablonbelopp för lokalkostnader som vi föreslår är avsedda som
underlag för kostnadsberäkningen av nytillkommande utbildningsplat-
ser. De kan däremot inte användas för att fördela lokalkostnaderna för
befintliga utbildningsplatser i nuvarande lokaler.

•   Kvalitetsfrämjande åtgärder

Sammanfattningsvis kan man räkna med följande kostnader - beräkna-
de i 1991/92 års kostnadsläge - för de kvalitetsfrämjande åtgärder som vi
föreslagit.

• Kostnader för externa examinatorer: 32 milj.kr.

• Resurser för kompetensutveckling för högskolans lärare: minst 40
milj.kr. första året (1993/94) och successivt ökande till 120 milj.kr.
(eller minst 65 milj.kr) i ett fortvarighetstillstånd.

Sammantaget motsvarar detta ca 1,5 % av de nuvarande anslagen till
grundläggande utbildning under det första året för att sedan öka till ca 3
% av anslagen.

Medlen för externa examinatorer bör i princip ingå i de reguljära ut-
bildningsanslagen. Under ett inledningsskede (förslagsvis den första tre-

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

260

årsperioden) torde det dock vara lämpligt att de hålls samman och för-
delas mellan högskolorna efter ansökan.

Resurserna för kompetensutveckling bör likaså under den första tiden
hållas samlade. Frågan om storleken och finansieringen av denna resurs
bör bli föremål för samråd mellan staten som arbetsgivare och högsko-
lelärarnas fackliga organisation. Avvägningen mellan generella löneök-
ningar och åtgärder för personalutveckling bör t.ex. kunna diskuteras i
anslutning till de centrala löneförhandlingarna.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 3

261

Sammanställning av remissyttranden över
Högskoleutredningens slutbetänkande (SOU
1992:44) Resurser för högskolans
grundutbildning

Remissinstanser

Yttrande över betänkandet har avgivits av Byggnadsstyrelsen, Statskon-
toret, Riksrevisionsverket, Universitetet i Stockholm, Tekniska högsko-
lan i Stockholm, Karolinska institutet, Högskolan för lärarutbildning,
Danshögskolan, Dramatiska institutet, Konstfackskolan, Musikhögsko-
lan i Stockholm, Operahögskolan, Teaterhögskolan i Stockholm, Uni-
versitetet i Uppsala, Högskolan i Eskilstuna/Västerås, Högskolan i Fa-
lun/Borlänge, Högskolan i Gävle/Sandviken, Högskolan i Örebro, Uni-
versitetet i Linköping, Högskolan i Jönköping, Universitetet i Lund,
Högskolan i Halmstad, Högskolan i Kalmar, Högskolan i Kristianstad,
Högskolan i Växjö, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Universitetet i
Göteborg, Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Borås, Högskolan i
Karlstad, Högskolan i Skövde, Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, Uni-
versitetet i Umeå, Högskolan i Luleå, Högskolan i Sundsvall/Härnösand,
Högskolan i Östersund, Högskoleutbildning på Gotland, Tjänstemän-
nens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Sveriges Förenade Studentkårer (SFS).

Dessutom har särskilda yttranden inkommit från Stockholms Univer-
sitets Studentkår, Tekniska Högskolans Studentkår i Stockholm, YTH-
konferensen, Sveriges Socionomers, Personal- & Förvaltningstjänste-
mäns Riksförbund, Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Läkarför-
bund, Sveriges Universitetslärarförbund, DIK-förbundet, Prefekterna
på journalistik och kommunikationsvetenskapliga institutionerna i
Stockholm, Göteborg och Sundsvall samt Sveriges medicinska fakulte-
ter.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker huvudprinciperna i utred-
ningens förslag till ny resursfördelning. I stort sett alla remissinstanser
delar utredningens uppfattning att principerna för statens resurstilldel-
ning måste var enkla, generella och förutsebara och att resursfördel-
ningen skall utgå från utnyttjade årsstudieplatser. Flera remissinstanser
har uppmärksammat att förutsättningarna för utredningens förslag vä-
sentligt förändrats med den förstärkning om 150 miljoner kronor till
humaniora, samhällsvetenskap och juridik som regeringen föreslog i
proposition 1992/93:44. Högskolestyrelsen i Kalmar anger i inledningen
till sitt yttrande ”vikten av att inte försämra nuvarande utbildningsstan-
dard för s.k. ”dyra ämnen” och att den merkostnad på 130 miljoner
kronor som redovisas för en resursförstärkning utan reduktion för ”dy-
ra” utbildningar bör täckas genom en förstärkning av högskolornas
grundutbildningsanslag”.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 4

262

Flera remissinstanser anmärker på utredningens klassificering av oli-
ka utbildningar i ämnesgrupper och föreslår alternativa härtill. Exem-
pelvis anser Högskolan i Luleå att den systemvetenskapliga utbildningen
inte är en samhällsvetarutbildning utan borde ha förts till kortare labo-
rativ utbildning. Högskolan i Falun/Borlänge anser att lärarutbildning-
arna inte bör delas i två grupper med olika per capitatilldelning. Uni-
versitetet i Stockholm skriver att förekomsten av klientinriktad utbild-
ning inom det beteendevetenskapliga området (socionomutbildningen)
bör brytas ut ur samhällsvetenskapliga området på samma sätt som för
psykologutbildningen. Många remissinstanser anser att prislappen för
ingenjörsutbildning bör var lika stor som på civilingenjörsutbildningen.

Slutligen pekar de flesta remissinstanser på behovet av bättre under-
håll av högskolefastighetema. SFS anser att underhållet är så eftersatt att
en miljard kronor bör avsättas för att åtgärda detta.

Av remissinstanserna har endast SAF och LO avstått från att svara.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 4

263

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:12)
Konstnärlig högskoleutbildning

Utredningen om översyn av den konstnärliga utbildningen i högskolan
överlämnade sitt betänkande (SOU 1992:12) Konstnärlig högskoleut-
bildning till utbildningsminister Per Unckel den 24 mars 1992.

Särskild utredare har varit professorn Gunilla Lagerbielke.

Utredningen har haft till uppgift att sammanställa en utvecklingsplan
rörande utbildningslinjer, deras mål och inriktning, studietid samt ut-
bildningens dimensionering och lokalisering. Utredningen har också
haft till uppgift att lämna förslag rörande den institutionella organisa-
tionen för den konstnärliga utbildningen i Stockholm.

Utredaren anser att omsorgen om kvaliteten på den högre konstnärli-
ga utbildningen skall gå före mål om kvantitativ utbyggnad.

Utredningens huvudförslag är:

- Allmän behörighet, dvs. genomgången gymnasieskola, skall gälla
för samtliga högre konstnärliga utbildningar.

- I Stockholm skall de åtta konstnärliga högskolorna minskas till fy-
ra enheter. Konstfack och Konsthögskolan kvarstår som självständiga
högskolor. Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet slås
samman till Scen/mediehögskolan. Musikhögskolan i Stockholm, Ope-
rahögskolan i Stockholm och Danshögskolan slås samman till Musik/
opera/danshögskolan. Grafiska institutet och institutet för högre kom-
munikations- och reklamutbildning (GI/IHR) föreslås ingå i Stock-
holms universitet.

- Konsthögskolan får en ny och mer flexibel struktur med möjlighet
att genomföra avslutande studier vid skolan omfattande ett eller två år.
Några av de fasta professurerna dras in till förmån för gästprofessurer.
En ny pedagogisk påbyggnadsutbildning, kombinerad med amanuens-
tjänst, föreslås.

- Universitetet i Umeå får en ny utbildning i scenografi och utställ-
ningsgestaltning.

- Konstfacks utbildning i måleri och skulptur slås samman till en ut-
bildning i miljögestaltande konst.

- En ny utbildning i fri konst inrättas vid Lunds universitet.

- Resursförstärkningar för undervisning och utrustning på datorom-
rådet till landets utbildningar i industri- och grafisk design.

- En ny utbildning i klädformgivning inrättas vid Konstfack.

- En ny dansarutbildning med tonvikt på fri dans inrättas vid Dans-
högskolan.

- Skådespelarutbildningen vid Universitetet i Göteborg avvecklas
och frigjorda resurser tillförs en ny utbildning för musikalartister.

- En ny utbildning i teaterregi inrättas vid Lunds universitet.

- Musikerutbildningarna vid Musikhögskolan i Stockholm, Lunds
universitet och Universitetet i Göteborg får i uppdrag att gemensamt ut-
arbeta en plan för en ämnesmässig profilering av respektive utbildning.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

264

Utredaren framhåller att av de framförda förslagen är de som rör dans Prop. 1992/93:169
och design de mest angelägna.                                          Bilaga 5

Remissammanställning

Remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1992:12)
Konstnärlig högskoleutbildning.

1 Remissinstanserna

Yttranden över betänkandet har inkommit från Byggnadsstyrelsen, Ut-
rustningsnämnden för universitet och högskolor, Statens skolverk, Sta-
tens kulturråd, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Statskontoret, Riksre-
visionsverket (RRV), Statistiska centralbyrån, Statens arbetsgivarverk,
Stockholms universitet (SU), Tekniska högskolan i Stockholm, Dans-
högskolan (DH), Dramatiska institutet (DI), Grafiska institutet och in-
stitutet för högre kommunikations- och reklamutbildning (GI/IHR),
Konstfack (KF), Konsthögskolan (KH), Musikhögskolan i Stockholm
(SMH), Operahögskolan i Stockholm (OH), Teaterhögskolan i Stock-
holm (TH), Universitetet i Linköping (ULi), Lunds universitet (LU),
Universitetet i Göteborg (UG), Chalmers tekniska högskola (CTH),
Högskolan i Borås (HB), Högskolan i Skövde (HS), Universitetet i
Umeå (UUm), Högskolan i Luleå (HLu), Humanistisk-samhällsveten-
skapliga forskningsrådet (HSFR), Konstnärsnämnden, Svenska rikstea-
tern, Stiftelsen Svenska rikskonserter, Stiftelsen Riksutställningar,
Kungl. Teatern AB, Kungl. Akademien för de fria konsterna (Konstaka-
demien), Kungl. Musikaliska akademien (KMA), Sveriges Radio AB,
Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sve-
riges Akademikers Centralorganisation (ArkitektFörbundet och Sveri-
ges universitetslärarförbund), Landsorganisationen i Sverige (Grafiska
Fackförbundet och Svenska Musikerförbundet), Sveriges Förenade Stu-
dentkårer (SFS), Statens konstmuseer, Stockholms Konserthusstiftelse,
Svenska kyrkan, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets-
nämnd (Svenska Journalistförbundet, Föreningen Sveriges Konsthant-
verkare och Industriformgivare, Svenska Fotografernas Förbund, Konst-
närernas Riksorganisation, Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen
Svenska Kompositörer Av Populärmusik, Sveriges Yrkesmusikerför-
bund, Svenska Tonkonstnärsförbundet, Svenska Teaterförbundet, Svens-
ka Regissörsföreningen och Svenska Danspedagogförbundet), Svenska
Artisters och Musikers Intresseorganisation, Föreningen Svenska In-
dustridesigner, Föreningen Svensk Form, Stiftelsen Svensk Industride-
sign, Svenska Inredningsarkitekters Riksförbund, Svensk Teaterunion -
Svenska ITI samt Teatrarnas Riksförbund.

Yttranden har dessutom inkommit från Eksjö kommun, Göteborgs
kommun, Skellefteå kommun, Svenska Balettskolan i Stockholm,
Svenska Samernas Riksförbund, Riksföreningen för Folkmusik och

265

Dans, Samverkansgruppen för fristående skolor för hantverk, Svenska
Ungdomsringen för Bygdekultur, Studentkåren vid Musikhögskolan i
Piteå, Stiftelsen Edsbergs musikinstitut, Beckmans skola AB, Danscent-
rum, Sveriges Dramatikerförbund, Elevkåren vid Teater- och operahög-
skolan i Göteborg, Sveriges Television, Konstnärliga rektorskonventet
samt Göteborgs Musikteater AB

2    Allmänt

Remissinstanserna redovisar allmänt en positiv inställning till betänkan-
det. De flesta instämmer i allt väsentligt i utredarens bedömningar och
ansluter sig till de slutsatser som dras. Många instanser anser att betän-
kandet utgör ett gott underlag för beslut om framtida förändringar av
den högre konstnärliga utbildningen. Utredarens uppfattning att kvali-
tetsaspekterna ska stå i centrum för den högre konstnärliga utbildning-
en delas av ett flertal instanser.

Vissa remissinstanser inom dans- och teaterområdet framhåller att
brist på samråd med företrädare för dessa konstnärliga områden präglat
utredningen. En del remissinstanser anser också att förslagen har en
ojämnhet i kvaliteten, och att vissa förslag är bristfälligt underbyggda.
Viss kritik har också framförts att alltför små resurser ställts till utreda-
rens förfogande för att en insiktsfull värdering inom varje konstområde
skulle kunna ha genomförts.

3    Utgångspunkter

Utbildningens fördelning över landet

Utredaren föreslår en koncentration av den högre konstnärliga utbild-
ningen till Stockholmoch övriga två storstadsområden.

Ett 15-tal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

Statens kulturråd, LU, Konstnärsnämnden, Konstakademien, KMA
och Statens konstmuseer instämmer av utbildningspolitiska skäl i utre-
darens synpunkter.

HB, HLu, HS och UUm framhåller att förutsättningarna för konst-
närlig utbildning i vissa fall kan vara lika goda utanför storstadsområde-
na, och att framhållna svårigheter med lärarrekrytering är överdrivna.
Regionalpolitiska skäl talar också för en spridning av den högre konst-
närliga utbildningen.

Sveriges Radio AB, Svenska Teaterförbundet och Svensk Teaterunion
anser att man bör förlägga teaterutbildning även till norrlandsregionen.

Etappindelning av de högre konstnärliga utbildningarna samt
förutbildningar

Utredaren föreslår en möjlighet till differentierad utbildningslängd i
form av en etappindelning av alla högre konstnärliga utbildningar. Den
första etappen är 120 poäng och den andra är 40 eller 80 poäng. Båda

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

266

dessa etapper skall kunna leda till en examen. Förslaget förutsätter goda
förkunskaper, och inom flera områden saknas en adekvat förutbildning.

Ett femtal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

UG, UUm och KMA är positiva till någon form av etappindelning.

OH, UUm och KMA instämmer i utredarens synpunkter vad gäller
bristande förutbildning. Samverkansgruppen för fristående skolor för
hantverk framför liknande synpunkter. Statens kulturråd framhåller att
förutbildningarnas kvalitet och inriktning i särskild ordning bör utre-
das.

Behörighet och antagning

Utredaren föreslår att genomgånget gymnasium skall vara allmänt behö-
righetskrav för samtliga högre konstnärliga utbildningar, men att det
skall vara möjligt att ge dispens från detta krav.

Av det 40-tal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker de fles-
ta utredarens förslag.

DH anser att rika möjligheter till en komplettering av förkunskaper-
na skall finnas om genomgånget gymnasium skall vara behörighetskrav.

ULi framhåller att en höjning av den teoretiska kunskapsnivån inver-
kar höjande på kvaliteten i den konstnärliga praktiken.

Följande remissinstanser avstyrker utredarens förslag. SU anser att
alltför många dispensärenden kan väntas uppstå. KH framhåller att den
konstnärliga begåvningen måste vara helt avgörande för antagning. SFS
framhåller att de konstnärliga högskolorna själva bäst kan bedöma vilka
behörighetskrav som skall gälla. Sveriges Dramatikerförbund framför
liknande åsikter. Föreningen Svenska Tonsättare framhåller att musi-
kerutbildningen ibland måste påbörjas i en lägre ålder än den studenter
har som genomgått gymnasium.

Examen

Utredaren har föreslagit ”konstnärlig högskoleexamen” som examesbe-
nämning för de högre konstnärliga utbildningarna. Dessutom föreslås
att kyrkomusikerutbildningen förs till de konstnärliga utbildningarna
och att examensbenämningen bör vara ”organistexamen”.

Av det 30-tal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker ett 20-
tal utredarens förslag.

CTH anser att förslaget om examensbenämningar jämställer de konst-
närliga utbildningarna med övrig akademisk utbildning, vilket gynnar
de konstnärliga yrkesgrenarna.

Svenska Danspedagogförbundet och Konstnärliga rektorskonventet fö-
reslår krav på examensarbete för att erhålla konstnärlig högskoleexa-
men.

Statens kulturråd, DH, TH, LU, UUm, KMA, ArkitektFörbundet,
SFS och Stiftelsen Svensk Industridesign framlägger alternativ till de
examensbenämningar och yrkesexamina som utredaren föreslagit.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

267

SU, KF, OH, UG, SFS och Konstnärliga rektorskonventet framhåller
att det är viktigt att de konstnärliga utbildningarna ges examensbenäm-
ningar som står i samklang med andra generella högskoleutbildningar,
och att de är internationellt anpassade, t.ex. ”konst kand” eller ”art
kand”, respektive ”konst mag” eller ”art mag”.

Linjenämnden för skådespelar- och musikdramatiska linjen vid UG
och KMA anser inte att det finns något större behov eller intresse för
examina inom de konstnärliga yrkena. UUm framhåller att förhållande-
na inom de skilda utbildningarna är så olika att en enhetlig examensbe-
nämning kanske inte är relevant.

4 Stockholmsskolorna

Utredaren har föreslagit att vissa av de åtta konstnärliga högskolorna i
Stockholm skall slås samman. I betänkandet föreslås en organisation
med fyra självständiga enheter, nämligen KF, KH, Scen/mediehögskolan
och Musik/dans/operahögskolan.

GI/IHR skall ingå i SU.

Ett drygt femtal remissinstanser tillstyrker förslaget.

RRV framhåller att även KF och KH borde sammanföras.

SMH och KMA tillstyrker utredarens förslag av administrativa och ut-
bildningsmässiga skäl. SMH framhåller vidare att en samlokalisering är
en förutsättning. Utan gemensamma lokaler är förslaget ointressant.

KMA och Svenska Regissörsföreningen instämmer av pedagogiska
skäl i utredarens motiv för de föreslagna sammanslagningarna.

Ett drygt 15-tal remissinstanser avstyrker utredarens förslag.

SU och DI framhåller att det för närvarande inte finns något större
behov av ett utökat administrativt samarbete.

SU, TH och Teatrarnas Riksförbund anser att de administrativa, eko-
nomiska och konstnärliga fördelarna med en sammanslagning inte re-
dovisas tydligt.

DH, DI och Svensk Teaterunion framhåller att en organisatorisk sam-
manslagning skulle kunna orsaka motsättningar om resurser. OH fram-
för liknande synpunkter.

DI, TH, TCO, Stockholms Konserthusstiftelse och Svenska Teaterför-
bundet framhåller att de fristående, små högskolorna är uppbyggda och
organiserade efter sin särart, vilket medger den flexibilitet som konst-
närlig verksamhet kräver.

DH, OH och UG ställer sig tveksamma till motiven för sammanslag-
ningen till Musik/dans/operahögskolan.

Många remissinstanser kommer med förslag om en närmare bindning
i någon form mellan samtliga Stockholmsskolor.

Statskontoret, Statens arbetsgivarverk och SFS anser att en samman-
hållen skola för all konstnärlig utbildning skulle innebära administrati-
va, ekonomiska och konstnärliga stordriftsfördelar.

GI/IHR och KF diskuterar också att sammanföra de konstnärliga hög-
skolorna till en konstnärlig fakultet. Detta skulle ge möjligheter till
tvärkonstnärliga utbildningar.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

268

GI/IHR, OH och SMH diskuterar en federation av konstnärliga hög-
skolor i Stockholm. Federationen skulle medföra möjligheter att bevara
autonoma styrelser samt möjlighet ges att behandla gemensamma frågor
och uppgifter som kräver specialkompetens.

SU framhåller att GI/IHR:s framtida organisation ytterligare bör utre-
das innan beslut om samgående fattas. Om det beslutas att GI/IHR skall
ingå i SU bör inte GI/IHR knytas till någon fakultet, utan vara en egen
institution med tanke på GI/IHR:s tvärvetenskapliga karaktär.

5 Bildkonst, Konsthantverk och Design och formgivning

5.1 Fri konst och Miljögestaltande konst

Alternativ utbildning vid Konsthögskolan

Utredaren har föreslagit inrättande av en alternativ utbildning i fri
konst och en pedagogisk påbyggnadsutbildning vid KH.

Ett femtal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredarens
förslag.

AMS anser att den alternativa utbildning som föreslås skulle avlasta
den nuvarande arbetsmarknadsutbildningen.

KH föreslår en mer radikal profilering med KH som centrum för den
fria konstutbildningen. SFS framhåller att förslaget om en pedagogisk
påbyggnadsutbildning för konstnärer borde förverkligas på fler ställen
än vid KH.

Konstakademien avstyrker och uppfattar profileringen av konsthög-
skolorna som en överdriven styrning. Konstnärernas Riksförbund anser
att om en alternativ utbildning bedöms som värdefull så ska den inrät-
tas generellt vid samtliga konsthögskolor och bör då bli en vidareutbild-
ning för verksamma konstnärer.

Utbildning i scenografi och utställningsgestaltning

Utredaren har föreslagit att en utbildning i scenografi och utställnings-
gestaltning skall inrättas i anslutning till utbildningen i fri konst vid
UUm. En möjlig finansiering sägs vara indragning av en professur och
neddragning av studentantalet i fri konst.

Ett femtal instanser tillstyrker utredningens förslag.

UUm tillstyrker och framför krav på egen organisation och egna lo-
kaler för den nya utbildningen.

UG, Föreningen Svensk Form och Svensk Teaterunion menar att den
föreslagna utbildningen borde utformas som en påbyggnadsutbildning.

AMS, DI, HSFR, Stiftelsen Riksutställningar, Landstingsförbundet,
Svenska Teaterförbundet och Teatrarnas Riksförbund tillstyrker den del
av utbildningen som avser utställningsgestaltning.

Sveriges Television anser att en scenografiutbildning på högskolenivå
måste ta större hänsyn till televisionens speciella behov.

Ett femtontal remissinstanser avstyrker utredarens förslag.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

269

DI, Svenska Teaterförbundet och Svensk Teaterunion avstyrker av ar-
betsmarknadsskäl.

AMS, DI, UG, Konstakademien, Statens konstmuseer, Svenska Teater-
förbundet, Svensk Teaterunion och Teatrarnas Riksförbund anser att ut-
bildningar i scenografi bör ske i anslutning till film-, teater- och TV-
utbildningar.

Stiftelsen Riksutställningar avstyrker av innehållsmässiga skäl. TCO
avstyrker av utbildningsmässiga skäl och framhåller att fortbildning för
redan yrkesverksamma är en lämpligare form.

Statens kulturråd, UUm, SFS och Konstnärernas Riksorganisation på-
pekar att den föreslagna finansieringen skulle skada dagens konstutbild-
ning.

DI, HLu, Teatrarnas Riksförbund och Skellefteå kommun pekar på
den befintliga utbildningen i scenografi i Skellefteå och avstyrker utre-
darens förslag av resursutnyttjandeskäl.

Utbildning i fri konst vid Lunds universitet

Utredaren har föreslagit att en utbildning i fri konst inrättas vid LU ti-
digast under budgetperioden 1996/97 - 1998/99.

Det tiotal remissinstanser som yttrat sig tillstyrker förslaget.

ULi och LU tillstyrker utredarens förslag med tanke på skåneregio-
nens befolkningsunderlag och starka och särpräglade ställning i svenskt
konstliv. LU framhåller att det finns en dubbel utbildning i fri konst i
Stockholm.

LU och Statens konstmuseer framhåller betydelsen av att utbildning-
en inriktas mot miljögestaltande konst. Konstakademien instämmer i
dessa instansers åsikt att utbildningen ska inrättas tidigare än vad som
föreslagits i utredningen. Konstakademien och TCO anser att skolan
själv bör få välja profil.

AMS, LU och Konstnärernas Riksförbund anser vidare att Forumsko-
lan i Malmö skall bilda bas för den föreslagna utbildningen.

UG påpekar att krav på en bättre utbildning i fri konst först borde
tillgodoses vid redan existerande utbildningar.

Utbildning i miljögestaltande konst

Utredaren har i ett reviderat förslag skisserat en utbildning i miljöge-
staltande konst vid KF med en grundläggande del om 120 poäng och en
fördjupningsdel om 50 poäng. Grundläggande utbildning i måleri och
skulptur bevaras inom den nya utbildningen.

I ett tidigare framlagt underhandsförslag har utredaren föreslagit en
påbyggnadsutbildning i gestaltande konst i offentlig miljö om 40 poäng.
Detta förslag innebär att utbildningen i måleri och skulptur avvecklas.

Ett femtal remissinstanser som yttrat sig tillstyrker det reviderade för-
slaget.

KF tillstyrker det reviderade förslaget men framhåller att utbildning-
en bör vara 200 poäng, och att samtliga studenter som antagits till den

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

270

grundläggande utbildningen också skall beredas plats på fördjupnings-
delen.

Ett femtal instanser tillstyrker underhandsförslaget. RRV, KH och
Konstakademien pekar på att detta förslag upphäver den dubblering av
utbildningen i fri konst som finns vid KF och KH.

5.2   Konsthantverk

Utredaren har föreslagit att konsthantverksutbildningen i glas begränsas
till KF, och skisserar dessutom ett framtida scenario i vilket all konst-
hantverksutbildning överförs till KF. Den textila formgivningen på de-
signutbildningen vid UG överförs till konsthantverksutbildningen vid
samma universitet och den årliga antagningen till utbildningen i textil
konst vid KF minskas från tolv till åtta studenter.

KF, UG och TCO tillstyrker utredarens förslag vad gäller konsthant-
verksutbildningen i glas. KF och Föreningen Svensk Form framhåller
att en professor i glas och en i keramik bör inrättas vid KF. UG fram-
håller behovet av en professor i keramik vid UG.

UG, Statens konstmuseer, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och
Industriformgivare och Föreningen Svensk Form avstyrker utredarens
förslag om koncentration av konsthantverksutbildning av utbildnings-
skäl.

UG tillstyrker förslaget om överföring av utbildningen i textil form-
givning.

KF och TCO tillstyrker förslaget om minskad antagning i textil konst
vid KF av omfördelningsskäl.

ULi och Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgiva-
re förespråkar en konsthantverksutbildning med inriktning mot trä.

5.3   Design och formgivning

Industridesign

Utredaren har föreslagit att inriktningen produktdesign vid UG avveck-
las, att industridesignutbildningarna i landet förstärks med 4 miljoner
kronor, och att en professor i industridesign inrättas vid UG.

Ett drygt femtal remissinstanser har yttrat sig och tillstyrker utreda-
rens förslag.

KF, UG, UUm, Statens konstmuseer, Föreningen Svenska Industride-
signer, Föreningen Svensk Form och Stiftelsen Svensk Industridesign
tillstyrker, bl.a. av konkurrensskäl.

LU och Föreningen Svensk Form anser att en föreslagen designutbild-
ning vid LU borde ha behandlats i utredningen.

Grafisk design

Utredaren har föreslagit att utbildningen i grafisk design förstärks med
1 miljon kronor för förstärkningar på datorområdet. Vidare föreslås att

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

271

den grafiska utbildningen vid UG avvecklas och att resurserna överförs
till utbildningen i grafisk design vid samma universitet.

KF, UG, Statens konstmuseer och TCO tillstyrker utredarens förslag
om förstärkningar. UG framhåller att studenter vid konsthantverk-, de-
sign- och fotografutbildningarna måste vara utbildade i datateknik.

UG tillstyrker utredarens förslag om avveckling av den grafiska ut-
bildningen. Grafiska Fackförbundet avstyrker förslaget.

Inredningsarkitektur

Utredaren har konstaterat ett behov av ökade resurser till utbildningen
i inredningsarkitektur, men framlägger inga förslag.

AMS anser att antalet utbildningsplatser på inredningsarkitektutbild-
ningen bör minskas.

UG och ArkitektFörbundet framhåller att antagningen till inred-
ningsarkitektutbildningen bör utökas och att resurser för datoruppbygg-
nad även bör komma inredningsarkitektutbildningen till del.

Klädformgivning

Utredaren har föreslagit att en ny utbildning i klädformgivning ska in-
rättas vid KF.

Ett femtal remissinstanser har yttrat sig.

KF och HB tillstyrker utredarens förslag. KF framhåller att man är
tvungen att förstärka kompetensen för att kunna inrätta den föreslagna
utbildningen. HB vill åta sig utbildning upp till 120 poäng, för att KF
sedan ska svara för en påbyggnadsutsbildning.

UG framhåller att en specialisering av utbildningarna vid HB, KF och
UG är nödvändig för att kunna erbjuda goda fördjupningsalternativ.

Beckmans Skola AB framhåller att behovet av ytterligare klädformgi-
vare i landet är litet.

5.4 Foto

Utredaren har föreslagit att möjligheten att utbildningen i vetenskaplig
fotografi vid UG överförs till teknisk högskola skall undersökas närma-
re.

Ett femtal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

Svenska Journalistförbundet tillstyrker utredarens förslag. Svenska
Fotografers Förbund och UG avstyrker förslaget. UG framhåller att den
vetenskapliga delen av fotografin däremot kan ges som påbyggnadsut-
bildning.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

272

Dans, Teater, Musikdramatik och Musik

Dans

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

Danspedagogutbildning

Utredaren har föreslagit att danspedagogutbildningen vid DH utvecklas
mot dansundervisning i skolan och att ett lektorat i danspedagogik in-
rättas 1994/95. Dessutom föreslås att danspedagogutbildningen för yr-
kesdansare bör ses över alternativt läggas ned.

Statens kulturråd och Teatrarnas Riksförbund tillstyrker utredarens
förslag vad gäller dansundervisning i skolan. Svensk Teaterunion till-
styrker förslaget om ett lektorat i danspedagogik.

DH, TCO, Svenska Danspedagogförbundet, Svensk Teaterunion och
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur framhåller att danspedagogut-
bildningen bör ha en mycket bred inriktning, och inte alltför mycket
inriktas på dans i skolan.

Det tiotal remissinstanser som yttrat sig i frågan om yrkesdansare till-
styrker en översyn, men avstyrker en avveckling.

Dansarutbildning

Utredaren har föreslagit att en dansarutbildning med tonvikt på mo-
dem, fri dans ska inrättas vid DH 1994/95, och att folkdansutbildningen
vid samma högskola avvecklas för att frigöra resurser till dansarutbild-
ningen.

Det 15-tal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker inrättan-
det av en dansarutbildning, men avstyrker förslaget om en avveckling av
folkdansutbildningen.

AMS, DH, Teatrarnas Riksförbund och Göteborgs Musikteater AB
bedömer att den föreslagna utbildningen bör vara en påbyggnadsutbild-
ning.

Svenska Balettskolan i Stockholm och Göteborgs Musikteater AB an-
ser att inriktningen på dansarutbildningen endast bör vara modern fri-
dans.

SU framhåller att det inom folkdansen finns möjligheter till interna-
tionellt samarbete. Statens kulturråd, TH, Kungl. Teatern AB, Teatrar-
nas Riksförbund, Svenska Danspedagogförbundet, Riksföreningen för
Folkmusik och Dans och Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur
framhåller att folkdansutbildningen har stor betydelse för bevarandet av
ett nationellt kulturellt särdrag, och att det är angeläget att vidareut-
veckla folkdanstraditionen.

Repetitör- och Balettmästarutbildning

Utredaren har föreslagit att en repetitörsutbildning inrättas 1994/95 och
att en balettmästarutbildning inrättas 1995/96.

Ett tiotal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

273

18 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 169

AMS och TCO tillstyrker utredarens förslag.

Statens kulturråd, DH, Svenska riksteatern, Svenska Teaterförbundet,
Svensk Teaterunion, Teatrarnas Riksförbund och Svenska Ungdoms-
ringen för Bygdekultur framhåller att behovet av repetitörer och balett-
mästare är begränsat och att utbildningarna bör ges som fortbildning el-
ler vidareutbildning. Kungl. Teatern AB anser att behovet av den före-
slagna utbildningen bör vägas mot övriga fortbildningsbehov inom
dansområdet.

Arbetsgrupp och Koreografutbildning

Utredaren har föreslagit att en arbetsgrupp tillsätts för att genomföra de
föreslagna utbildningarna.

DH och Teatrarnas Riksförbund tillstyrker utredarens förslag.

Kungl. Teatern AB och Svenska Balettskolan i Stockholm anser att
planering av en dansarutbildning ska göras i balans med befintliga
grundutbildningar som Svenska Balettskolan och Balettakademin. Sven-
ska Ungdomsringen för Bygdekultur, Danscentrum och Göteborgs Mu-
sikteater AB för fram liknande synpunkter.

Utredaren anser att det bör avsättas medel för att anställa kvalificerade
dansare för koreografutbildningen.

DH, Svenska Teaterförbundet, Svensk Teaterunion, Teatrarnas Riks-
förbund och Göteborgs Musikteater AB instämmer i utredarens syn-
punkter.

6.2 Teater

Undervisningsteater

Utredaren har föreslagit att TH tilldelas ett engångsanslag om 0,5 miljon
kronor för att i samverkan med DI genomföra en treårig försöksverk-
samhet med undervisningsteater.

Av det tiotal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker de flesta
utredarens förslag.

DI, TH, Svenska riksteatern, TCO, Svenska Regissörsföreningen,
Svenska Teaterförbundet och Svensk Teaterunion anser att de föreslag-
na resurserna är otillräckliga.

Svenska riksteatern, Sveriges Radio AB, TCO, Svenska Teaterförbun-
det, Svensk Teaterunion och Teatrarnas Riksförbund framhåller att en
undervisningsteater bara kan utgöra ett komplement, och inte en ersätt-
ning för praktikperioder på teatrarna.

Dockteaterutbildning

Utredaren har föreslagit att TH skall få i uppdrag att utarbeta ett förslag
till försöksverksamhet med dockteaterutbildning.

Ett drygt femtal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

274

TH framhåller att resurser behöver anslås för detta. TCO, Svenska
Teaterförbundet och Svensk Teaterunion anser att en försöksverksam-
het inte bör inrättas innan en utvärdering av den norska utbildningen
har genomförts. Teatrarnas Riksförbund framhåller att i utredningsupp-
draget bör ingå en översyn av utbildningen i ett nordiskt perspektiv.

Regiutbildning vid Lunds universitet

Utredaren har föreslagit att en treårig teaterregiutbildning inrättas vid
LU.

Det tiotal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredarens
förslag.

LU framhåller att förslaget innebär att regissörer kan utbildas som får
förankring i regionen.

DI påpekar att regiutbildningen vid DI är av en annan omfattning
och kvalitet än den föreslagna utbildningen, varför detta bör avspegla
sig i olika examensbenämningar.

Svenska riksteatern, TCO, Svenska Regissörsförbundet och Teatrarnas
Riksförbund framhåller vidare att den föreslagna regiutbildningen bör
inrättas endast som påbyggnadsutbildning för redan yrkesverksamma
skådespelare.

Svenska Teaterförbundet föreslår att regiutbildningen inrättas som
försöksverksamhet, och att utbildningen skall ske i samråd med regiut-
bildningen vid DI.

Avveckling av skådespelarutbildningen i Göteborg

Utredaren har föreslagit en avveckling av skådespelarutbildningen vid
UG. Frigjorda resurser tillförs en ny utbildning för musikalartister vid
UG.

Av det 20-tal remissinstanser som yttrat sig i frågan avstyrker nästan
samtliga utredarens förslag.

OH och Kungl. Teatern AB framhåller att skådespelarutbildningen är
en förutsättning för andra dramatiska utbildningar vid UG.

TH och UG anser att skådespelarutbildningen i Göteborg är unik,
och att den utgör ett viktigt bidrag till mångfalden och profileringen av
teaterutbildningar.

UG, Svenska riksteatern och Sveriges Television framhåller vikten av
decentraliserade utbildningar och deras betydelse för kulturlivet i sin
region.

AMS framhåller att arbetslösheten bland skådespelare är stor, och till-
styrker utredarens förslag. TH, UG, Svenska riksteatern, Sveriges Radio
AB och TCO betonar att skådespelarutbildningen inte är överdimensio-
nerad. Svenska Teaterförbundet anser att utredarens mening att skåde-
spelarutbildningen är överdimensionerad inte styrks i betänkandet.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

275

Utbildning i musik- och teaterljudteknik

Utredaren har föreslagit att en tvåårig utbildning i musik- och teater-
ljudteknik inrättas vid HLu.

Av det femtal remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker samtliga ut-
redarens förslag.

Skådespelarutbildning vid Högskolan i Luleå

Utredaren refererar ett förslag från HLu till ny skådespelarutbildning
vid HLu, men anser att skådespelarutbildningen är något överdimensio-
nerad och föreslår ingen ny utbildning.

HLu anser att en skådespelarutbildning bör lokaliseras till HLu, och
framhåller tillsammans med Svenska riksteatern och Sveriges Radio AB
att det är svårt att rekrytera skådespelare i andra delar av landet än i
storstadsregionerna.

HLu och Teatrarnas Riksförbund anser vidare att den föreslagna ut-
bildningen skiljer sig från befintliga utbildningar eftersom den bygger
på en stark integration med Norrbottensteatern.

HLu, Svenska riksteatern och Sveriges Radio AB tillstyrker det refere-
rade förslaget av kulturpolitiska skäl.

Mim

Utredaren har föreslagit att utbildningen i mim överförs från DH till
TH.

De sju remissinstanser som har yttrat i frågan tillstyrker utredarens
förslag.

6.3 Musikdramatik

Musikalutbildning

Utredaren har föreslagit att en utbildning av musikalartister omfattande
140 poäng med en årlig antagning av åtta studenter ska inrättas vid UG
med resurser överförda från skådespelarutbildningen som avvecklas.

Av det tiotal remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker de flesta
förslaget om musikalutbildning, men avstyrker att denna skall finansie-
ras med resurser överförda från skådespelarutbildningen vid samma in-
stitution.

UG anser att utbildningen till en början endast bör omfatta 80 poäng.

AMS anser att en utbildning av musikalartister bör bedrivas som för-
söksverksamhet. KMA och SFS föreslår olika former av periodiseringar
och kvoteringar.

UG, TCO, Svenska Teaterförbundet och Göteborgs Musikteater AB
anser att den skådespelarutbildning som finns vid UG ska utgöra en
grund för musikalutbildningen.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

276

Musikalregi

Utredaren har föreslagit att den planerade utbildningen i operaregi vid
UG inriktas mot musikalregi.

Ett femtal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

UG, Svenska riksteatern, Svenska Teaterförbundet och Svensk Teater-
union anser att utbildningen bör betecknas musikteaterregi. UG fram-
håller att avsikten är att erbjuda utbildning i opera, operett och musi-
kal.

6.4 Musik

Profilering

Utredaren har föreslagit att SMH, LU och UG får i uppdrag att lägga
fram förslag om ämnesmässig profilering av utbildningen inom musi-
kerlinjen inför budgetperioden 1996/97-1998/99.

Av det tiotal remissinstanser som har yttrat sig i frågan instämmer de
flesta i behovet av en profilering.

RRV har i en egen granskning av musikerutbildningen konstaterat ett
behov av tydligare profilering mellan musikhögskolorna. SMH, SFS
och Svenska Kompositörer Av Populärmusik framhåller att beslut om
profilering måste fattas av varje högskola för sig efter interna övervägan-
den.

LU framhåller att en profilering inte bör förändra antalet utbildnings-
platser på musikerutbildningen.

KMA anser att orkesterutbildning skall finnas vid samtliga högskolor
som har musikerutbildning, om än inte med full symfonisk besättning.

Differentierad utbildningslängd

Utredaren har framfört förslag om differentierad utbildningslängd för
musikerutbildningarna i vid LU och UG. Utbildningen i gitarrspel vid
UG delas in i två etapper, den första omfattande 120 poäng, den andra
80 poäng.

Ett drygt fem tal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

KMA framhåller att det generellt inte går att göra vissa utbildningar
kortare, då inlärningstiden är individuellt betingad. KMA framhåller
också att likadana examensbeteckningar med olika utbildningslängd
varken är upplysande för arbetsmarknaden eller stimulerande för stu-
denterna.

Svenska Teaterförbundet och Sveriges Yrkesmusikerförbund framhål-
ler att den föreslagna 120-poängsnivån inte är tillräcklig som utbildning
för orkestermusiker, speciellt som det inte finns en adekvat förutbild-
ning som motiverar detta.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

277

Påbyggnadsutbildning

Utredaren framhåller att grundutbildningen inom vissa områden är
överdimensionerad och att behovet av en ökning av påbyggnadsutbild-
ningen är stort. Vidare föreslås i betänkandet en koncentration av resur-
serna för påbyggnadsutbildning till SMH.

Ett tiotal remissinstanser har yttrat sig i frågan.

RRV, KMA, Stockholms Konserthusstiftelse, Föreningen Svenska
Kompositörer Av Populärmusik och Sveriges Yrkesmusikerförbund
framhåller att musikerutbildningen är överdimensionerad.

LU avstyrker förslaget om en koncentration till Stockholm och fram-
håller att påbyggnadsutbildningen är av stor betydelse för varje musiker-
utbildning och en viktig stimulans för de studerande på grundutbild-
ningsnivå. LU framhåller vidare att det av resursskäl vore olyckligt att
inte använda sina professorsresurser för påbyggnadsutbildning.

UG avstyrker utredarens förslag då resurserna för påbyggnadsutbild-
ning på sikt kan möjliggöra en rimligare tjänstestruktur och garantera
en rekrytering på hög nivå till den kreativa forskarutbildningen.

SFS anser att påbyggnadsutbildning bör bedrivas vid den högskola
som är mest lämplig.

Stockholms Konserthusstiftelse tillstyrker en koncentration till Stock-
holm då resurserna för påbyggnadsutbildningen där idag är för små.

Edsbergs musikinstitut blir en del av påbyggnadsutbildningen vid
Musikhögskolan i Stockholm

Utredaren har föreslagit att utbildningen vid Edsbergs musikinstitut
skall bli en del av påbyggnadsutbildningen vid SMH, och att stiftelsefor-
men vid Edsbergs musikinstitut bibehålls.

Omkring hälften av det tiotal remissinstanser som yttrat sig tillstyrker
utredarens förslag.

RRV och Föreningen Svenska Tonsättare anser att studenter från öv-
riga musikerutbildningar bör ges reella möjligheter till antagning om
Edsberg blir en del av påbyggnadsutbildningen vid SMH.

KMA, Stiftelsen Svenska rikskonserter och Stiftelsen Edsbergs musik-
institut avstyrker utredarens förslag då ankytningen till SMH är omoti-
verad och oförenlig med stiftelseformen. SMH framför liknande syn-
punkter.

Kyrkomusikerlinjen

Utredarens har föreslagit att tre årsstudieplatser på nuvarande kyrkomu-
sikerlinjen överförs från SMH till HLu.

Merparten av de sju remissinstaner som yttrat sig i frågan är tveksam-
ma.

KMA, SFS och Svenska kyrkan tillstyrker en viss ökning av utbild-

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

278

ningsplatserna vid HLu, men anser inte att någon indragning av platser
bör ske i Stockholm.

LU framhåller att tjänsteorganisatoriska skäl inte bör motivera en
utökning av studentantalet.

UG framhåller att det idag är svårt att besätta platserna vid HLu med
kompetenta sökande. Då UG nu genomför uppbyggandet av ett orgel-
centrum bör de tre platserna fördelas jämnt över landet.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 5

279

Sammanfattning av (SOU 1990:105) Studenten ProP-1992/93:169
och tvångsanslutningen. Vad händer om          Bllaga 6

obligatoriet försvinner?

De studerande vid de statliga högskolorna är skyldiga att tillhöra stu-
dentkåren, i Uppsala och Lund även nation och vid Stockholms univer-
sitet studentförening för fakultet. Denna tvångsanslutning, i dagligt tal
kallad obligatoriet, har sedan länge ifrågasatts, utretts och blivit föremål
för skiftande beslut. Motståndarna har hävdat att obligatoriet måste av-
skaffas därför att det strider mot föreningsfriheten, anhängarna har pe-
katpå vad de menar vara praktiska fördelar.

Vid de statliga högskolorna finns i vårt land ca 170 000 studenter.
Högskolorna varierar både i inriktning och i storlek. Vid de sex univer-
siteten och en rad specialhögskolor som Sveriges lantbruksuniversitet
och de tekniska högskolorna bedrivs förutom grundläggande utbildning
även forskarutbildning, vid de övriga endast grundläggande utbildning.
Drygt 80 % av studenterna finns vid de sex universitetsorterna. Det lägs-
ta antalet studerande uppvisar en rad konstnärliga specialhögskolor.

Sammanlagt finns det 79 obligatoriska studentkårer vid de statliga
högskolorna. I flertalet fall endast en per högskola men i åtskilliga fall
mer än en, vid Sveriges lantbruksuniversitet nio och därtill spridda över
hela landet, vid universiteten i Lund och Göteborg inte mindre än tio.
Därtill kommer i Uppsala och Lund sammanlagt 27 nationer och i
Stockholm tre studentföreningar för fakultet. Medlemsavgiften varierar
1990 från 325 kr. till 0 kr. per termin. De obligatoriska avgifterna upp-
går 1990/91 till sammanlagt drygt 80 milj.kr.

Vanligt är att indela de obligatoriska sammanslutningarnas verksam-
het i två huvudområden, det studerandefackliga och det studiesociala.
Till det studerandefackliga hör framför allt bevakningen av hela verk-
samhetsområdet; den sker främst genom de studerandes representation i
högskolans olika organ.

Till det studiesociala området hör studentbostäder, studerandehälso-
vården, motionsidrotten, restauranger, samlingslokaler och en hel rad
andra aktiviteter som kulturella arrangemang och studiecirklar, vidare
nöjesarrangemang och fadderverksamhet för de nytillkomna.

Utredningens uppdrag har varit att utreda konsekvenserna av ett av-
skaffande av obligatoriet, däremot inte att ta ställning till om obligato-
riet skall avskaffas eller behållas.

Efter en genomgång av studerandesammanslutningarnas utveckling
och regelverket om obligatoriet (kap. 2), av de skiftande synsätt som
funnits över tiden vid regleringen av obligatoriet (kap. 3), av studeran-
desammanslutningarnas verksamhet och ekonomi (kap. 4) och av obli-
gatoriet i ett internationellt perspektiv med jämförelser framför allt med
övriga nordiska länder och med Tyskland (kap. 5) gör utredningen sina
bedömningar av vad som händer om obligatoriet avskaffas (kap. 6).

280

Obligatoriet är ett ingrepp i den enskildes rätt att stå utanför en före-
ning. Avskaffas denna tvångsanslutning, värnas föreningsfriheten. De
nuvarande obligatoriska sammanslutningarna, i den mån de kommer
att finnas kvar, blir då att betrakta som vanliga, fria föreningar, jämställ-
da med alla andra studentföreningar som kan finnas vid högskolan.

Studeranderepresentanterna i högskoleorganen utses i dag av student-
kåren. Motiveringen är att denna på grund av obligatoriet representerar
samtliga studenter. En sådan ordning kan inte behållas, om obligatoriet
slopas. Att låta den gamla ordningen bestå vore att betrakta som ett för-
sök att bakvägen återinföra obligatoriet; endast genom medlemskap i
studentkåren skulle den enskilde studenten då kunna agera studerande-
fackligt med framgång.

Föreningsstrukturen kommer att ändras men säkerligen variera från
högskola till högskola. Man får räkna med att både ämnes- och linje-
föreningar, liksom fackliga och politiska klubbar kommer att visa ökad
aktivitet i framför allt studerandefackliga frågor. De tidigare obligatoris-
ka sammanslutningarna kommer att klara sig bättre vid de mindre hög-
skolorna och vid de mera homogena, t.ex. de tekniska. I genomsnitt
högst 25 % av de studerande torde komma att ansluta sig frivilligt till
dagens studentkårer.

Att utse studeranderepresentanterna i högskoleorganen kan alltså inte
längre ankomma på studentkåren. Från allmän demokratisk synpunkt
är det ej heller möjligt att överlåta funktionen till en elektorsförsamling
med elektorer från alla studentföreningar vid högskolan.

I stället måste den enskilde studenten sättas i centrum och studeran-
derepresentanterna väljas i allmänna val i högskolans regi, ett förfaran-
de som tillämpas i andra länder utan obligatorium och även i länder
med obligatorium. Utredningen skisserar ett
sådant valförfarande med mönster från valen till riksdagen och de kom-
munala beslutande församlingarna. Nomineringsrätten bör vara fri. Att
ansvara för valen av studeranderepresentanterna kommer att medföra
kostnader för högskolan, ca 8-10 milj.kr.

I utredningens direktiv sägs att de studerandes inflytande över och in-
syn i högskoleorganen är av stor vikt och att utredningen skall beräkna
behovet av statligt stöd till den studerandefackliga verksamheten, om
obligatoriet avskaffas. Utredningen har funnit behovet uppgå till ca 35
milj.kr. Stödet bör som i Danmark fördelas i proportion till det antal
platser i högskoleorganen som respektive grupp fått i de allmänna va-
len.

Vad angår den studiesociala verksamheten gör utredningen följande
bedömningar.

Studentbostäderna och restaurangverksamheten är inte beroende av
några bidrag från de obligatoriska studerandesammanslutningarna och
påverkas därför knappast av ett avskaffande av obligatoriet.

Annorlunda förhåller det sig med samlingslokalerna. Redan nu har
åtskilliga studerandesammanslutningar stora ekonomiska bekymmer
med sina lokaler och det är i hög grad tveksamt, om de med sitt starkt

Prop. 1992/93:169

Bilaga 6

281

reducerade medlemsantal och därmed följande minskade inkomster i
form av avgifter kan behålla beståndet. Om detta reduceras eller helt
upphör, rycks grundvalen undan för stora delar av den studiesociala
verksamheten. Ytterst är det ett ansvar för stat och kommun att se till
att den studiesociala verksamheten fungerar. Det är emellertid i dagens
läge knappast möjligt att göra en realistisk beräkning av behovet av
samhälleligt stöd.

Studerandehälsovården och motionsidrotten är båda beroende av till-
skott från de obligatoriska studerandesammanslutningarna och kommer
därför att få minskade resurser om obligatoriet försvinner.

Utredningen har som särskilt uppdrag haft att analysera och lämna
förslag till hur studerandehälsovårdens verksamhet lämpligen skall kun-
na organiseras (kap. 7).

Studerandehälsovården är i första hand inriktad på förebyggande samt
sociala och kurativa insatser. Den är en särskild företagshälsovård för de
studerande vid de statliga högskolorna. Huvudman för verksamheten är
studentkåren om den det vill. Den erhåller ett statsbidrag, om den åtar
sig uppdraget och i avtal med högskolestyrelsen förbinder sig att följa de
fastställda riktlinjerna. Verksamhetens omfattning varierar efter högsko-
lans storlek men är bäst utbyggd vid de äldre och större högskolorna,
medan den är under uppbyggnad vid de nytillkomna och mindre.

Den totala omslutningen uppgår till ca 20 milj.kr. för innevarande år.
Statsbidraget täcker ungefär halva beloppet, dvs. ca 60 kr. per student
och år. För det allra mesta av återstoden svarar studentkåren. Studenter-
nas bidrag varierar från högskola till högskola. Genomsnittbeloppet är
45 kr. per student och år. Kritik har riktats mot den nuvarande ord-
ningen från två utgångspunkter. För det första mot att studentkåren är
huvudman och arbetsgivare. Studenterna är, har det sagts, inte lämpade
för den rollen. För det andra mot att de studerande vid de statliga hög-
skolorna som enda kategori i vårt land måste själva gemensamt bidra
till finansieringen av sin företagshälsovård.

Utredningen betonar att det i vårt land, liksom i andra jämförbara
länder, måste finnas en särskild studerandehälsovård och att den i första
hand skall vara inriktad på förebyggande samt sociala och kurativa in-
satser. Det måste därför enligt utredningens mening finnas en garanti
för att det finns en fungerande studerandehälsovård. Studentkåren har
inget ansvar för att så blir fallet. Utredningen anser att högskolan bör ta
detta ansvar.

I betänkandet diskuteras olika alternativ till huvudman. Utredningen
föreslår att studerandehälsovården på varje ort organiseras som stiftelse
med högskolan som en av stiftarna.

Högskolan skall alltså vara en av stiftarna. Om obligatoriet är kvar,
bör även studentkåren ingå som stiftare. Det bör vara en strävan att
bland stiftarna skall finnas också landstinget (i dess egenskap av sjuk-
vårdshuvudman och därmed totalansvarig för hälso- och sjukvården
inom landstingsområdet) samt studiemedelsnämnden och, där så be-
döms lämpligt, kommunen och statshälsan. I styrelsen bör förutom för

Prop. 1992/93:169

Bilaga 6

282

stiftarna finnas representanter även för de studerande (om obligatoriet
avskaffas) och för personalen. Ingen av grupperna bör ha majoritet i
styrelsen, men ett betydande studerandeinflytande är under alla förhål-
landen angeläget.

Studenthälsorna, dvs. de lokala inrättningarna brottas redan nu med
betydande ekonomiska problem på grund av ökande omkostnader.
Upphävs obligatoriet, får man räkna med att studentkårerna varken kan
eller vill lämna något bidrag. Det är möjligt att bidragen uteblir även
om obligatoriet är kvar.

Utredningen är förhindrad att föreslå en uppräkning av statsbidraget.
Utredningen kan bara konstatera att om en väsentlig del av den finan-
siella grundvalen rycks undan, måste studerandehälsovården inskränkas
till en för de studerande inte godtagbar och samhällsekonomiskt inte
försvarbar nivå.

I betänkandet förordas en undersökning av effekterna av fördelningen
av statsbidraget till studerandehälsovården liksom ett klarläggande av de
kriterier som riksidrottsförbundet tillämpar vid upprättande av förslag
till fördelningen av statsbidraget till motionsidrotten.

Ett avskaffande av obligatoriet kommer, för att sammanfatta, att med-
föra följande kostnader per år:

Kostnader för högskolans genomförande av allmänna val ca 8-10
milj.kr.

Statsbidrag för att garantera den studerandefackliga verksamheten ca
35 milj.kr.

Därtill kommer sannolika kostnader för samlingslokaler, därför att
studerandesammanslutningarna inte längre kan ekonomiskt svara för
dessa.

Till bilden hör även att studerandehälsovården kommer att mista nära
hälften av sitt finansiella underlag.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 6

283

Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet (SOU 1990:105) Studenten och
tvångsanslutningen. Vad händer om
obligatoriet försvinner?

Remissinstanser

Yttranden över betänkandet har avgivits av Universitets- och högskole-
ämbetet (UHÄ), riksrevisionsverket (RRV), Statskontoret, Centrala stu-
diestödsnämnden, Stiftelsen Statshälsan, Sveriges Förenade Studentkårer
(SFS), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Riks-
idrottsförbund (RF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Cen-
tralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Länsstyrelsen i Östergöt-
lands län, Länsstyrelsen i Bekinge län, Länsstyrelsen i Malmöhus län,
Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länssty-
relsen i Norrbottens län, Sveriges socialdemokratiska studentförbund,
Centerns högskoleförbund, Liberala studentförbundet, Kuratorskonven-
tet i Uppsala, Kuratorskollegiet i Lund, Linköpings förenade studentkå-
rer, Stockholms Studenters Centralorganisation, Göteborgs Förenade
Studentkårer, Stockholms universitets studentkår, Tekniska högskolans
studentkår, Medicinska föreningen vid Karolinska institutet, Handels-
högskolans i Stockholm studentkår, Uppsala studentkår, Lantbrukshög-
skolans studentkår i Uppsala, studentkåren i Eskilstuna/Västerås,
Örebro studentkår, studentkåren vid universitetet i Linköping (filoso-
fisk fakultet), Linköpings teknologers studentkår, lärarutbildningens
studentkår i Linköping, Lunds studentkår, teknologkåren vid Lunds
tekniska högskola, studentkåren vid högskolan i Kristianstad, Filosofis-
ka fakultetetrnas studentkår i Göteborg, Chalmers studentkår, Karlstads
studentkår, Umeå studentkår, lärarhögskolans studentkår i Luleå, stu-
dentkåren i Östersund, Humanistiska fakultetsföreningen vid univeris-
tetet i Stockholm, Juridiska fakultetsföreningen vid universitetet i
Stockholm, Naturvetenskapliga fakultetsföreningen vid universitetet i
Stockholm, Stockholms nation i Uppsala, Upplands nation i Uppsala,
Gästrike-Hälsinge natin i Uppsala, Västgöta nation i Uppsala, Söder-
manlands-Nerikes nation i Uppsala, Smålands nation i Uppsala, Kal-
mar nation i Uppsala, Norrlandsnation i Uppsala, Gotlands nation i
Uppsala, Östgöta nation i Lund, Lunds nation i Lund, Helsingkrona na-
tion i Lund, Blekingska nationen i Lund, Göteborgs nation i Lund,
Hallands nation i Lund, Kalmar nation i Lund, Värmlands nation i
Lund, Kristianstad nation i Lund,

Inspektörerna i Uppsala, Inspektorskollegiet i Lund samt studerande
hälsovårdsmottagningarna vid; universitetet i Uppsala, högskolan i
Örebro, universitetet i Linköping, universitetet i Lund, högskolan i
Halmstad och universitetet i Umeå.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 6

284

UHÄ har bifogat yttranden från Universiteten i Stockholm, Uppsala,
Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, högskolorna i Eskilstu-
na/Västerås, Gävle/Sandviken, Örebro, Jönköping, Halmstad, Kristian-
stad, Borås, Karlstad, Skövde, Luleå och Östersund, konstfack, karolins-
ka institutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska hög-
skola samt vårdhögskolornas rektorskollegium.

Särskilt yttrande har dessutom inkommit från Uppsala kommun.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 6

Allmänna synpunkter

Skall kårobligatoriet avskaffas eller behållas?

Flertalet remissinstanser tillstyrker inte förslaget att avskaffa kårobliga-
toriet.

De olika studentnationerna, SFS, RF, SACO, Inspektörerna i Uppsa-
la, Inspektorskollegiet i Lund, Kuratorskonventet i Uppsala, Kurator-
skollegiet i Lund samt 14 av de frivilliga studentorganisationerna öns-
kar behålla kårobligatoriet.

UHÄ har givit samtliga högskoleenheter samt företrädare för vårdhög-
skolorna tillfälle att yttra sig över betänkandet och sammanfattar re-
missorganens åsikter till att nuvarande kårobligatorium skall behållas
(endast Konstfack förordar ett avskaffande). UHÄ delar denna uppfatt-
ning.

LO, SAF samt länsstyrelserna i Östergötland, Blekinge, Värmland,
Jämtland och Norrbotten avstår från att yttra sig.

Stockholms universitets, Örebros, Chalmers, Lunds, Umeås och
Östersunds studentkårer, Juridiska fakultets föreningen och Naturve-
tenskapliga fakultetsföreningen vid universitetet i Stockholm, Socialde-
mokratiska studentförbundet, Liberala studentförbundet samt Statskon-
toret är för ett avskaffande av kårobligatoriet.

Remissvar på frågan om kårobligatoriet skall behållas eller avskaffas

Remissinstans

Behållas

Avskaffas

Inget svar

Myndigheter

7

1

18

Studentnationer

18

0

0

Frivilliga student

föreningar

14

12

1

Övriga

4

0

2

Totalt

43

13

21

Om kårobligatoriet skall avskaffas - hur bör då studierepresentanter-
na i olika högskoleorgan utses?

Majoriteten av de remissorgan som har yttrat sig i denna fråga har in-
stämt i utredningens uppfattning att studierepresentanterna bör utses
genom allmänna val, direkta eller indirekta beroende på nivå.

285

Förslag finns också om att valsättet kan ställas i relation till hur stor
anslutningen blir i en frivillig organisation samt att valfrågan inte skall
regleras närmare på central nivå utan att valsättet bör få avgöras lokalt,
och att valförfarandet skall överlåtas på den frivilliga studentkåren vid
mindre högskolor.

Om kårobligatoriet avskaffas innebär det ökade kostnader för staten.
Hur bör dessa täckas?

På denna fråga har flertalet remissinstanser avstått från att svara an-
tingen på grund av sitt ställningstagande till obligatoriet eller för att de
ansett att det är statens uppgift att finansiera de ökade kostnaderna.

Högskoleenheterna anser dock att det inte är möjligt att omprioritera
i de interna budgeten då högskolorna redan ålagts krav på att spara och
skära ned verksamheten.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 6

286

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om tillstånd att utfärda vissa examina

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Enskilda utbildningsanordnare får endast efter tillstånd utfärda
sådana examina som regeringen reglerar i föreskrifter när det gäl-
ler de universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen
(1992:1434).

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om utbildningen uppfyller
de krav som uppställs i 2 § samt, i förekommande fall, i 3 §.

Med enskild utbildningsanordnare menas i denna lag en enskild
fysisk eller juridisk person som anordnar utbildning.

2 §

Följande krav gäller för att få utfärda andra examina än doktors-
och licentiatexamina.

Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund
och bedrivas så att den i övrigt uppfyller de allmänna krav som
uppställs i 1 kap. högskolelagen (1992:1434).

För varje examen som tillståndet avser skall utbildningen också
svara mot de särskilda krav som enligt vad regeringen föreskriver
gäller för denna examen vid de universitet och högskolor som
omfattas av högskolelagen (1992:1434).

3 §

Följande krav gäller för att få utfärda doktors- eller licentiatexa-
men.

Forskarutbildningen skall vila på vetenskaplig grund och bygga
på en grundläggande högskoleutbildning samt bedrivas så att den
i övrigt uppfyller de allmänna krav som uppställs i 1 kap. hög-
skolelagen (1992:1434).

För en doktors- eller licentiatexamen inom ett vetenskapsområ-
de som tillståndet avser skall forskarutbildningen också svara mot
de särskilda krav som enligt vad regeringen föreskriver gäller för
denna examen vid de universitet och högskolor som omfattas av
högskolelagen (1992:1434).

4 §

Ett tillstånd att utfärda examina får förenas med villkor om all-
mänhetens rätt att ta del av handlingar hos utbildningsanordna-
ren.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 7

287

5 §

En enskild utbildningsanordnare som fått tillstånd att utfärda
examina är skyldig att medverka i uppföljningar och utvärdering-
ar av utbildningen.

Tillstånd att utfärda examina lämnas av regeringen.

Innan beslut fattas i tillståndsfrågor skall yttrande inhämtas från
Sekretariatet för utvärdering av universitet och högskolor.

Ett tillstånd att utfärda examina får återkallas, om de krav som
uppställs i 2 § eller, i förekommande fall, i 3 § inte längre upp-
fylls. Detsamma gäller om sådana villkor som har ställts upp med
stöd av 4 § inte iakttas eller om utbildningsanordnaren inte iakt-
tar sin skyldighet enligt 5 § att medverka i uppföljning och utvär-
dering av utbildningen.

Beslut om återkallelse av tillstånd fattas av regeringen efter
framställning från Sekretariatet för utvärdering av universitet och
högskolor. Innan sekretariatet gör en sådan framställning skall ut-
bildningsanordnaren ha givits tillfälle till rättelse.

8 §

Om en enskild utbildningsanordnare utan tillstånd utfärdar exa-
mina som avses i denna lag får Sekretariatet för utvärdering av
universitet och högskolor förelägga utbildningsanordnaren att
upphöra med det. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Sekretariatets beslut i ärenden om förelägganden får inte över-
klagas.

Om regeringen efter det att denna lag har trätt i kraft ger de uni-
versitet och högskolor som omfattas av högskolelagen
(1992:1434) rätt att utfärda andra examina än sådana som får ut-
färdas där vid denna lags ikraftträdande, får regeringen medge
undantag från krav på tillstånd enligt denna lag under en tid av
högst fem år.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 7

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Enskilda utbildningsanordnare som vid ikraftträdandet får
statsbidrag till viss utbildning eller har viss utbildning ställd under
statlig tillsyn och i denna utbildning utfärdar examina som omfat-
tas av denna lag får även efter ikraftträdandet utfärda samma
examina för den som har påbörjat utbildningen före den 1 okto-
ber 1993. Möjligheten kvarstår längst t.o.m. utgången av juni

288

1998. Regeringen får dock, om det finns särskilda skäl, i ett en-
skilt fall medge att examina utfärdas även vid en senare tidpunkt.

3. Regeringen får i samband med ikraftträdandet av denna lag
ge examensrätt till nedanstående enskilda utbildningsanordnare i
den omfattning som där anges utan att dessförinnan ha inhämtat
det yttrande från Sekretariatet för utvärdering av universitet och
högskolor som föreskrivs i lagen.

a. Handelshögskolan i Stockholm för såväl examina som avses i
2 § som examina som avses i 3 §.

b. Stiftelsen Stora Sköndal för socionomexamen.

c. Ericastiftelsen för psykoterapeutexamen.

d. Ingesunds musikhögskola för musiklärarexamen.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 7

289

19 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 169

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-02-02

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet
Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 januari 1993
har regeringen på hemställan av statsrådet Unckel beslutat in-
hämta lagrådets yttrande över förslag till lag om tillstånd att ut-
färda vissa examina.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Ann-Charlotte Wallin.

Lagrådet har underkastat lagtexten en redaktionell bearbetning
på sätt som framgår av bilagan till detta protokoll men lämnar i
övrigt förslaget utan erinran.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 8

290

Förslag till Lag om tillstånd att utfärda vissa examina

Härigenom föreskrivs följande.

En enskild fysisk eller juridisk person som anordnar utbildning
(enskild utbildningsanordnare) får endast efter tillstånd utfärda
sådana examina som regeringen med stöd av högskolelagen
(1992:1434) meddelat föreskrifter om.

Tillstånd får lämnas endast om utbildningen uppfyller de krav
som uppställs i 2 eller 3 §.

2 §

Följande krav gäller för att få utfärda andra examina än doktors-
och licentiatexamina.

Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund
och bedrivas så att den i övrigt uppfyller de krav som uppställs
på grundläggande högskoleutbildning i 1 kap. högskolelagen
(1992:1434).

För vaije examen som tillståndet avser skall utbildningen också
svara mot de särskilda krav som enligt vad regeringen föreskriver
gäller för denna examen vid de universitet och högskolor som
omfattas av högskolelagen.

3 §

Följande krav gäller för att få utfärda doktors- eller licentiatexa-
men.

Utbildningen skall vila på vetenskaplig grund och bygga på en
grundläggande högskoleutbildning samt bedrivas så att den i öv-
rigt uppfyller de krav som uppställs på forskarutbildning i 1 kap.
högskolelagen (1992:1434).

För en doktors- eller licentiatexamen inom ett vetenskapsområ-
de som tillståndet avser skall utbildningen också svara mot de sär-
skilda krav som enligt vad regeringen föreskriver gäller för denna
examen vid de universitet och högskolor som omfattas av högsko-
lelagen.

4 §

Ett tillstånd att utfärda examina får förenas med villkor om rätt
för enskilda att ta del av handlingar hos utbildningsanordnaren.

Prop. 1992/93:169
Bilaga till lagrådets
protokoll 1993-02-02

291

7 §

Ett tillstånd att utfärda examina får återkallas, om de krav som
uppställs i 2 eller 3 § inte är uppfyllda. Detsamma gäller om så-
dana villkor som har ställts upp med stöd av 4 § inte iakttas eller
om utbildningsanordnaren inte iakttar sin skyldighet enligt 5 § att
medverka i uppföljning och utvärdering av utbildningen.

Beslut om återkallelse av tillstånd fattas av regeringen efter
framställning av Sekretariatet för utvärdering av universitet och
högskolor. Innan sekretariatet gör en sådan framställning skall ut-
bildningsanordnaren ha givits tillfälle till rättelse.

Prop. 1992/93:169
Bilaga till lagrådets
protokoll 1993-02-02

9 §

Om regeringen med stöd av högskolelagen (1992:1434) meddelar
föreskrifter om examina som vid den tidpunkten inte är reglerade
i sådana föreskrifter, får regeringen medge undantag från krav
på tillstånd enligt denna lag under en tid av högst fem år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Enskilda utbildningsanordnare som vid ikraftträdandet får
statsbidrag till viss utbildning eller har viss utbildning ställd under
statlig tillsyn och i denna utbildning utfärdar examina som omfat-
tas av denna lag får även efter ikraftträdandet utfärda sådan exa-
men för den som har påbörjat utbildningen före den 1 oktober
1993. Möjligheten kvarstår längst till utgången av juni 1998. Re-
geringen får dock, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fall
medge att examen utfärdas även vid en senare tidpunkt.

3. I samband med ikraftträdandet av denna lag får regeringen,
utan att ha inhämtat yttrande från Sekretariatet för utvärdering
av universitet och högskolor, lämna tillstånd att utfärda examina
till

a. Handelshögskolan i Stockholm för examina som avses i 2 och
3 §§,

b. Stiftelsen Stora Sköndal för socionomexamen,

c. Ericastiftelsen för psykoterapeutexamen,

d. Ingesunds musikhögskola för musiklärarexamen.

292

Förteckning över lokalförsörjningsprojekt i de Prop. 1992/93:169
fördjupade anslagsframställningarna              Bilaga 9

Beroende på varierande uppläggning och utformning av de fördjupade
anslagsframställningarna kan förteckningen ej göra anspråk på att vara
helt fullständig. För fullständig information hänvisas till anslagsfram-
ställningarna.

Enhet/projekt

Universitetet i Uppsala

Centrum för Europastudier m.m. i kv. Torget

Ombyggnad i Uppsala slott

Nybyggnad för Materialcentrum, etapp 1

Förhyrning för univ.förv. i kv. Rosenberg

Övertagande av kostnad i PET-centrum

Lunds universitetet

Ombyggnad i kv. Paradis, etapp 5

Ombyggn för astronomiska institutionen

Ombyggn/upprustn för tandvårdshögskolan
Åtgärdsprogram/upprustn kemicentrum

Biomediciniskt centrum, etapp 2-6

Åtgärdspaket för UB 1

Nybyggnad av växthus

Åtgärdsprogram för genetiska institutionen

Ombyggnad av nuvarande ekologihus

Ombyggn av Vita huset i Botan. trädgården

Ombyggn för inst. för miljö- och energisystem

Lasercentrum

Åtgärdsprogram för UB 2

Nya lokaler för sjukgymnastik

Åtgärdsprogram för historiska museet

Åtgärdsprogram för Lundagårdshuset

Ekonomicentrum, etapp 3

Allhelgonaskolan

Universitetet i Göteborg

Lundbergslaboratoriet

Centrum för exp biomedicin inkl, djurhus

Geovetarcentrum

Förhyrning i Botaniska trädgården

Hyresökn. för inst för design - konsthantverk

Förhyrning i Haga

293

20 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 169

Universitetet i Stockholm

Lokaler för journalister i kv. Garnisonen
Åtgärdsprogram för Södra huset

Fysikcentrum i Albano-Roslagstull

Bro över Roslagsvägen

Nybyggnad för geologi, etapp 2

Tovetorp, övernattningsmöjligheter

Stor samlingssal eller aula

Restaurang

Universitetet i Umeå

Tillförhyrn för preklinisk forskn. och utbildn.
Nybyggnad av kemi- och biologicentrum
Ombyggnad av administrationsbyggnad

Universitetet i Linköping

Förhyrning i Norrköping

Lokaler för ekonomutbildning inkl, slöjd
Nybyggnad för lärarutbildning

Nybyggnad för datavetenskap etapp 2

Nybyggnad för temaforskning etapp 2

Karolinska institutet

Ombyggn/upprustn inkl, nybyggnad av lab.
Nya lokaler för sjukgymnastik

Tekniska högskolan i Stockholm

Kostn.ökn. för ombyggn. av hus AB 43:3
Ombyggnad av hus AB 90:1

Mindre om- och tillbyggnad inkl, teknisk akustik
Förhyrning av lokaler i Kista

Fysikcentrum i Albano-Roslagstull
Roslagstulls sjukhus forskarbost m.m.

Chalmers tekniska högskola

Tillbyggnad för mikroelektronik

Om- och tillbyggnad för Skeppsbyggnad
Nybyggnad för M-sektionen

Om- och tillbyggnad för ED-sektionen
Ombyggnad hörsal 07:25, 07:22, bibi.
Ombyggnad för M-sektionen
Ombyggnad för A-sektionen

Upprustning av kemi II

Matematiskt centrum, etapp 2

Tillbyggnader i Onsala

Utökning av förhyrning i Lindholmen

Prop. 1992/93:169

Bilaga 9

294

Högskolan i Luleå

Danshögskolan

Utökade lokaler för bibl./videotek och förråd

Dramatiska institutet

Teaterlokaler

Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och
reklamutbildning

Lokaler för journalister i kv. Garnisonen

Högskolan i Borås

Högskolan i Falun/Borlänge

Förhyrning av forskningslokaler i Borlänge

Utökade lokaler i Falun

Högskolan i Gävle/Sandviken

Högskolan i Halmstad

Högskolan i Jönköping

Samlad lokallösning önskas

Högskolan i Kalmar

Ny gymnastikhall, lärosalar m.m.

Högskolan i Karlskrona/Ronneby

Restaurang och bibliotek

Högskolan i Karlstad

Nybyggn. för lärarutbildn. m.m.

Högskolan i Kristianstad

Nya lokaler för högskolan

Högskolan i Skövde

Förhyrning av lokaler för mediateknik

Restaurang

Aula

Ombyggnad av bibliotek

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm

Nya lokaler

Prop. 1992/93:169

Bilaga 9

295

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

Högskolan i Växjö

Om- och tillbyggnad av bibliotek

Omlok. av lärare till Teleborg

Ombyggn /upprustn av restaurang

Högskolan i Örebro

Nybyggnad för lärarutbildning

Lokaler för restaurangutbildning

Högskoleutbildning på Gotland

Idrottshögskolan i Stockholm

Nybyggn/ersättn av paviljong m.m.

Konstfack

Utökade lokaler

Konsthögskolan

Mitthögskolan

Utökade lokaler i Sundsvall, Åkroken

Utökade lokaler i Härnösand

Samlokalisering med Vårdhögskolan och Försvarets skolor i Östersund

Musikhögskolan i Stockholm

Förbättrade lokaler

Mälardalens högskola

Operahögskolan

Scen- och repetitionslokaler

Teaterhögskolan

Nordiska institutet för samhällsplanering

Kungl. biblioteket

Manne Siegbahninstitutet för fysik

Fysikcentrum i Albano-Roslagstull

Prop. 1992/93:169

Bilaga 9

296

Sammanställning av återanskaffningsvärdet av i
bruk varande inredning och utrustning vid
universitet och högskolor

Det sammanräknade redovisade återanskaffningsvärdet av i bruk varan-
de inredning och utrustning inköpt för statliga medel uppgår till
10 628,1 miljoner kronor, varav inredningen utgör 3 335,6 miljoner
kronor, enligt nedanstående tabell.

Prop. 1992/93:169

Bilaga 10

Universitet/högskola

Återanskaffningsvärde

(miljoner kronor)

Inredning

Utrustning

Universitetet i Uppsala

542

1 185

Lunds universitet

558

1 663

Universitetet i Göteborg

296

872

Universitetet i Stockholm

311

389

Universitetet i Umeå

183

469

Universitetet i Linköping

156

376

Karolinska institutet

130

667

Tekniska högskolan i Stockholm

285

519

Chalmers tekniska högskola

291

468

Högskolan i Luleå

204

106

Danshögskolan

6

4

Dramatiska institutet

4

56

Grafiska institutet och Institutet för
högre kommunikations- och reklam-
utbildning

1

Högskolan i Borås

20

58

Högskolan i Falun/Borlänge

16

44

Högskolan i Gävle/Sandviken

3

12

Högskolan i Halmstad

-

12

Högskolan i Jönköping

12

13

297

Universitet/högskola

Återanskaffningsvärde

(miljoner kronor)

Inredning

Utrustning

Högskolan i Kalmar

20

47

Högskolan i Karlskrona/Ronneby

-

2

Högskolan i Karlstad

62

30

Högskolan i Kristianstad

24

9

Högskolan i Skövde

-

23

Högskolan för lärarutbildning i
Stockholm

58

41

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

2,6

5

Högskolan i Växjö

29

27

Högskolan i Örebro

60

53

Högskoleutbildning på Gotland

0

1,5

Idrottshögskolan i Stockholm

-

-

Konstfack

-

11

Konsthögskolan

-

8

Mitthögskolan

35

42

Musikhögskolan i Stockholm

16

60

Mälardalens högskola

-

13

Operahögskola

3

3

Teaterhögskolan

9

3

Summa

3 335,6

7 292,5

Prop. 1992/93:169

Bilaga 10

298

Översikt över beslutade lokalprojekt vid
universitet och högskolor

Prop. 1992/93:169

Bilaga 11

i

im

S K

S K

u

2

S K

S = Projektet startar

K = Byggnadsarbetena blir klara

§

S K

X

X

X

X

X

X

X

r

1

S K

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

r

2

S K

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

i

1771

S K

X

1UV.IUII1
910101

8

SO

8

00

1

cm
cm

1

8

ci

8

Os
Os
v>

v>

8

00
•'t

[oooisi

8

00

o

Tt

(N

,0009

§

ö

h
Q X)

910620

920130

r-
CM
CM
o
CM

Os

920130,

920625

VI
CM

8

CM
Os

CM

8

CM

Os

911017

o
CM
OO
o
CM

Os

Os

CM

OS

CM

£

920130

O
n

O

C4

Os

r-
ri
VI

O

CM
Os

00

i
CM
Os

920625

CM

8

CM

Os

VI
CM

8

CM

Os

CM

8

CM

Os

920130

00

8

CM

Os

8

00
o
CM

Os

1 BESLUTADE LOKALPROJEKT

V

9

i
u
£

•s
j

2

3

Nyb. för lärarutbildning

Omb. av f.d. underofficersbostader

Förhyrning för pedagogiska institutionen

ng m.m.

ng Trädgårdsg. textil

ng Djurhus BMC

Omb. av Uppsala slott, utök. utb.

I Förhyrning för utökad utbildning

|Förhyrning för utökad utb. kv. Torget

g

c

3

C

5

iTillb. till Ekonomicentrum m.m.

|Om- o. tillbyggnad av MAX-LAB 11

Upprustning Kem icent rum, etapp 1

[Ombyggnad kv. Paradis, et 4

|Nyb. av ekologihus

|Nyb. för undervisningslokaler

ing Tandläkarhögskolan

ing Kemi, etapp 1 B

O

Q.
Q.
s
t

C

ing Genetik

Förhyrning för tvååriga ing. Malmö

IFörhyming för utökad utbildning Malmö

IFörhyming för utökad utbildning

|Upprustni

C
17}
S

G.
CX

Upprustni

Upprustni

C
to
E
Q.

CL,

lupprustni

c

s

Q.

Cl.

299

Prop. 1992/93:169

Bilaga 11

19971

*

CA

1

SZ

CA

IT)

B

*

CA

X

X

u

2

3

s

2

u

I

II

ca

K = Byggnadsarbetena blir klara

T

B

*

CA

X

X

X

PM

iZ

CA

K

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

CM
a

*

CA

><

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

c*

Os

JZ

CA

X

X

Inv.ram

5

O

£

s

§

cc

8

W)

Cl

320000

8

00

o

o

8

o
>A
CM

i

Ch

1

s

Cl

8

Cl
ci
ci

ci

Z
s
£
03

datum

CM
m
o

o

CM

i

o

CM

Os
O

O

920723

920827

920618

O

Cl

00
o
Cl
o

r~
CM
CM

Os

c-
CM

8

Os

CM
o
O

O

C'

CM

8

Os

o
cn

o
CM

Os

o
cj

o
CM

Os

o
m

o

Cl
Os

O
Cl
Cl
o
Cl
OS

920429

920625

wi
Cl

8

Cl
Os

c-

8

Cl

Os

r-

CM

CM

Os

o
ci
W)
o

os

Os

CM

Os

so
CM
Cl
O
CM

Os

8

00
o
Cl

Os

CM

CM

Os

|beslutade lokalprojekt

| Ärende

2?

■i
b
s

B
1

| Marint forskningscentrum

|Nyb. för biomedicenskt centrum

|Omb. för fotohögskolan

[Ny- o. omb. för handelshögskolan.

|0mb. för slöjd o. hushållsvetenskap

|Förhyming för utökad lärarutbildning

| Förhyr, för utökad utbildning Glaxohuset

|Förhyr, för utökad utbildning kv. Lyktan

5

-c
-K

©
CA

S

t

|Donation Lab.byggnad

|Fältstationen på Askö

|Askö lab. Frescatidelen

[Omb. för matematiska inst.

|Upprustning Södra huset

|Upprustning byggnad 88:1

|Nyb. vid forskningsstationen i Ar

|Nyb. för geologi (projektering)

|Upprustning kemi-hufo

[Upprustning botaniska inst.

|Nyb. för KÖL (projektering)

|Omb. i kv. Garnisonen, joumalistut.

|Förhyr. för utökad utbildning, kv. Mimer

[Förhyr, för utökad utbildn. f.d. QZ'lokaler

|Förhyming för utökad utbild. Södra huset

|Förhyming för utökad utbildning

|Förhyming för utökad utbildning

300

Prop. 1992/93:169

Bilaga 11

B

*

CA

X

'O
os
Os

*

CA

X

B

*

CA

S = Projektet startar

K = Byggnadsarbetena blir klara

B

CA

X

X

X

Os
Os

*

CA

X

X

X

X

X

X

X

X

X

CM
Os
Os

*

CA

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

£

Os

CA

X

X

X

X

X

X

X

Inv.ram

910101

CM

s
cn

§
r~

§
r-
Os

g

rr

r-

o

Os
\O

14800

Tt

334OOOI

8
m
o
m

CM

CM

o

B

Besluts-

datum

CM
cn
o

Os

r-
cm

8

Os

CM

Os

O
m

O
CM

Os

920402

00

§

CM

Os

Os

CM

£

920220

r-

CM

CM

Os

920312

Os

920618

r-

§
CM
Os

00

8

CM
Os

r-
o
rr
O

£

o
cn

o
CM

Os

V")
c^

8

CM

Os

CM
O
rr
Os

CM

CM

Os

CM

8

CM
Os

o
CM
CM

O
CM
Os

819026

| BESLUTADE LOKALPROJEKT

Ärende

1 Universitetet i Umeå

Entresolering av bibi.lok.

Marin forskningscentrum i Norrbyn

Nybyggnad för BTC

H
S
u

O

u.

:C3

M)
•S

M

OD
c
c
•C?
:O

u

:O
u.

iNybbyggnad av MIT-huset

1 Nybyggnad för ingenjörsutb.

Tillfällig förhym. f. utökad utb.

Ipaviljonger för utök. utb.

lOmb. av paviljonger f. utök. utb.

[Tillbyggnad för rymdingenjörsutb. i Kiruna

| Universitetet i Linköping

|Nyb. för univer.förvaltningen

Om- o. tillb. för fysik o. mätteknik m.m.

u

-X
£

C

£
U
•O

c

>

03

X>

6
É
O

Förhyrning för utökad utbildning

*5

•i
•S

g
a

|Nyb. för mikrobiologiskt centrum

[Upprustning Berzeliuslab.

[Upprustning hus 32 biokemi

Tekniska högskolan i Stockholm

Ombyggnad av hus 43:3

Omb. av byggnad AB 90:1

Upprustning byggnad 11 VoV

Förhyrning för utökad utbildning

[Förhyrning för utökad utbildning E, Fl

301

Prop. 1992/93:169

Bilaga 11

d

g

*

£

B

*

CZJ

| 1995

X

&

-

X

S = Projektet startar

K = Byggnadsarbetena blir klara

g

*

&

X

X

X

X

1993 |

*

X

X

X

X

X

X

X

d

8:

*

c/>

X

X

X

X

X

1

X

X

X

X

X

X

Inv.ram

o

o

cT

108000

d

d

,00015

GC
D
o
C/J

0

Besluts-

datum

cn
d
VT)
O

C>

o
cn

o

Cl
Os

d
Os

Q.
m

d

s
d
Os

920130,

00

§
d
Os

d

d
d

Os

s

s
d
os

d

d
d

Os

920326

d
O

8
d
Os

Os

d

Os

911017

>n

3

d
Os

d

d

Os

1 BESLUTADE LOKALPROJEKT

1 Ärende

•S

i

■C

■S

■3

ii
•2

Nyb. för mat. centrum, etapp 1

Upprustning Forskarhuset, deletapp 1

Nyb. for mikroelektronik

Upprustn. Forskarhuset, deletapp 2

Förhyrning Lindholmen

3

4

c

•o5
te

Om- o. nybyggnad för ingenjörsutb.

■s

3
B

-9

o

É
£

<5>

U

£

-C

•s

o

*5
•S

Omb. kv. Garnisonen

<<
•s

81

9

•2
s

Ombyggnad i kv. Balder m.m.

Tillfällig förhym. f. utökad utbildning

/fögrfw&ift i Falun/Borlänge

Förhyrning för utökad utbildning Borlänge

s:

■8S

8t

£
ii

3

1

§
tc

Om- o. tillbyggnad Kungsbäcksomr.

04»

C

’c

£

3
•o

«O


u.

&

00
c
E

>>
JZ
£

1
a

1
£

2

i

Förhyrning för utökad utbildning

IFörhyming för utökad utbildning

ÖC
•S

•K
8:

5

c

9

2
s
tc

|Förhym. för utökad utbildn. (åö 960 92/93)

302

Prop. 1992/93:169

Bilaga 11

B

*

CO

X

Os

Os

CO

irj

*

CO

X

S = Projektet startar

K = Byggnadsarbetena blir klara

2

CO

f*')

*

CO

X

X

X

X

X

X

X

X

X

cm
Os
Os

*

CO

X

X

X

X

X

X

X

X

i

*

CO

X

X

lnv.ram

o

5

c*

''t

§
o
Tt

8

■st
00
sO

0

CM

Besluts-

E

5

w
-o

920910

Os

cm

Os

CC
Cl
»n
o

Os

920130

Os

CM

Os

920820

00

8

Cl

Os

920130

sn

CM

8
ci

Os

SO
ci
m
O

Cl
Os

CM

Cl

Os

cn

Cl

o

Cl

Os

Os

Cl

3

Cl

Os

se
Cl

8

CM
Os

1 BESLUTADE LOKALPROJEKT

| Ärende

i

c
-3
■S
t
5:

Förhyrning för utökad utbildning

Förhyrning f. tvååriga ing.

g
<>

SS
•s
•S
S

Nyb. i Almby, etapp 3 A

Tillbyggnad, etapp 3 B

Ä

s:

•2
§
•c

i

Förhyrning för utökad utbildning

§

c

£

Förhyrning för utökad utbildning

c

-S

©

£

c

£

Om- o. tillbyggnad, etapp 2

J
i

1

Upprust. kv. Ädelstenen, Härnösand

Upprust. Lärarhögsk. Härnösand

Förhyrning för utökad utbildning

Förhyrning för utökad utbildning

■S
•2
§

-c

•1
i
■s

i

Förhyrning i Gåsmyrevreten

Förhyrning för utökad utbildn. Eskilstuna

Förhyrning för utökad utbildning Västerås

^5

t

s

5

•O

§
>s

-O

6
é
o

303

Prop. 1992/93:169

Bilaga 11

r

j

177 !

S K

; *

CA

i

S K

X

S = Projektet startar

K = Byggnadsarbetena blir klara

*
c
c

S K

r

i

S K

X

X

X

X

X

r
é

S K

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

s

CA

X

X

X

2 2
» o
= 3C

296001

41800'

h

Q "3

8

oo
o

04
Os

04

04
Os

04

s

Os

o

04

Os

Os

04

Os

04

04

Os

r-
o
cn
o

Os

r~

o

OS

9209171

o

04
Os

00

8

04

Os

Os

04

Os

o-
04
IO)
O
04
Os

o

CO

o

04

Os

04

04

Os

r-

04

04

OS

910613

8

04
O
04

Os

1 BESLUTADE LOKALPROJÉKT

V

3

é
u
e

k.

5

C!
•s

3
-X
So

Förhyrning för utökad utbildning

x>

3
"O
-X

>O

3
t-
&
-d

u>

2.
op
i

H

e
ss
s

3
e

■s
=2

SS
■S

t

Förhyrning i Gräsvik

Förhyr, för utökad utbildn Ronneby, Olof.

Prov. lok. f. utök. utb.

Förhyr, för utökad utbildning Ronneby

1

■€

■S

■S

&

£

ITillbyggnad, etapp 2                            J

ITillb. för ingenjörsutbildning m.m.

Ny- och omb. för lärarutb. m.m.

1

X

8t

!

ss
-S
i

Lokaler inom P 6-området

Förhyrning för utökad utbildning

i
§
ss
•S

i

Förhyrning för utökad utbildning

Förhyrning

5
§
s
u

2

CA

öo
•5

1
I

e.

SS
■s
•§

£

Upprustning hus AB 108

Förhyrning för utökad utbildning

Förhyrning för utökad utb. kv. Lysbomben

£

3

i
•'■X

SS

I
i

i

Förhyrning Vbg, Ua

IFörhyming Trollhättan

304

Innehåll

Prop. 1992/93:169

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 11 februari 1993 .................................. 5

1  Inledning ........................................ 5

2  Förstärkt kvalitet .................................. 9

2.1 Vidtagna åtgärder ............................... 9

2.2 Ytterligare åtgärder............................. 10

3  Resurser ....................................... 12

3.1 Nya principer för tilldelning av resurser............. 12

3.2 Lokalförsörjningssystem m.m..................... 27

Hemställan ...................................... 30

4  Långsiktig inriktning av utbildningen vid universitet

och högskolor ................................... 30

4.1 Pågående utbyggnad ............................ 30

4.2 Civilingenjörs- och ingenjörsutbildningarna ......... 40

4.3 Lärarutbildningarna ............................ 45

4.4 Medicin- och vårdutbildningarna .................. 48

4.5 Distansutbildning .............................. 55

4.6 Utbildningsstrukturen .......................... 58

Hemställan ...................................... 62

5  Högre konstnärlig utbildning ......................... 62

5.1 Inledning .................................... 62

5.2 Stockholmsskolorna ............................ 64

5.3 Bildkonst .................................... 65

5.4 Design ...................................... 66

5.5 Dans ....................................... 68

5.6 Scen och medier .............................. 69

5.7 Musik....................................... 69

Hemställan

6  Övriga frågor .................................... 70

6.1 Organisatoriska frågor .......................... 70

6.1.1 Inrättande av ny högskola ................... 70

6.1.2 Universitets och högskolors namn m.m ......... 72

6.1.3 Åtgärder inom universitet och högskolor

för studenter med funktionshinder ............ 74

6.2 Internationella frågor ........................... 75

6.3 Examensrätt m.m.............................. 76

6.3.1 Inledning ............................... 76

6.3.2 Allmänt om syftet med den föreslagna lagstiftningen

om examensrätt ........................... 78

6.3.3 Krav för att få tillstånd att utfärda examina ...... 80

6.3.4 Utvärdering m.m................. 82

305

6.3.5 Tilldelning och återkallelse av tillstånd att utfärda

examina m.m............................. 83

6.3.6 Övergångsfrågor m.m....................... 85

6.3.7 Erkännande av övriga högskolemässiga utbildningar

m.m ................................... 86

6.3.8 Vissa följdändringar i andra lagar ............. 87

6.4 Jämställdhet i högre utbildning  ................... 89

6.5 Ledning av universitet och högskolor ............... 93

6.6 Kårobligatoriet ................................ 96

6.6.1 Kårobligatoriet ........................... 95

6.6.2 Kårobligatoriet avvecklas .................... 96

6.6.3 Konsekvenser av en avveckling av obligatoriet ....   98

6.7 Handelshögskolan i Stockholm  ................... 99

Hemställan ..................................... 101

Prop. 1992/93:169

Anslagsfrågor för högre utbildning m.m.

101

105

105

109

115

119

123

127

131

134

138

141

144

146

D. Den grundläggande högskoleutbildningen ...........

D 1. Universitetet i Uppsala: Grundutbildning ......

D 2. Lunds universitet: Grundutbildning ..........

D 3. Universitetet i Göteborg: Grundutbildning .....

D 4. Stockholms universitet: Grundutbildning ......

D 5. Universitetet i Umeå: Grundutbildning ........

D 6. Universitetet i Linköping: Grundutbildning ....
D 7. Karolinska institutet: Grundutbildning ........

D 8. Tekniska högskolan i Stockholm: Grundutbildning
D 9.    Chalmers tekniska högskola: Grundutbildning

D 10. Högskolan i Luleå: Grundutbildning ..........

D 11.    Danshö^kolan: Grundutbildning ............

D 12. Dramatiska institutet: Grundutbildning........

D 13. Grafiska institutet och Institutet för högre
kommunikations- och reklamutbildning :
Grundutbildning .........................

D 14. Högskolan i Borås: Grundutbildning ..........

D 15.    Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning . .

D 16.    Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning .

D 17. Högskolan i Halmstad: Grundutbildning .......

D 18. Högskolan i Jönköping: Grundutbildning ......

D 19. Högskolan i Kalmar: Grundutbildning ........

D 20. Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning
D 21. Högskolan i Karlstad: Grundutbildning ........

D 22. Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning .....

D 23. Högskolan i Skövde: Grundutbildning ........

D 24. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm:
Grundutbildning .........................

D 25. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning
D 26. Högskolan i Växjö: Grundutbildning..........

D 27. Högskolan i Örebro: Grundutbildning ........

D 28. Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning

148

150

153

156

159

162

165

168

170

174

176

179

183

186

189

192

306

D 29.

D 30.

D 31.

D 32.

D 33.

D 34.

D 35.

D 36.

D 37.

D 38.

Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning .   194

Konstfack: Grundutbildning ................ 195

Konsthögskolan: Grundutbildning ........... 198

Mitthögskolan: Grundutbildning ............. 200

Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning     204

Mälardalens högskola: Grundutbildning ....... 206

Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning  .   210

Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning  .   211

Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.  .   213

Kanslersämbetet ......................... 217

Prop. 1992/93:169

D 39.    Verket för högskoleservice ................. 219

D 40.    Överklagandenämnden .................... 222

D 41.    Rådet för grundläggande högskoleutbildning ....   223

D 42.     Vissa särskilda utgifter inom universitet och

högskolor m.m........................... 225

D 43.    Europeisk utbildningssamverkan............. 227

D 44. Kostnader för Universitets- och högskole-

ämbetets och Utrustningsnämndens för
universitet och högskolor
awecklingsorganisation .................... 229

G. Lokalförsörjning m.m.......................... 229

Hemställan ............................. 231

Gl.      Inredning och utrustning av lokaler vid

högskoleenheterna m.m.................... 231

G 2. Lokalkostnader m.m. vid universitet och

högskolor m.m........................... 233

G 3. Inredning och utrustning av lokaler m.m.

vid universitet och högskolor m.m............ 242

Beslut ...................................... 245

Bilagor

Bilaga 1 Propositionens lagförslag

246

Bilaga 2 Sammanfattning av Resursberedningens betänkande

(SOU 1993:3) Ersättning för kvalitet och
effektivitet - utformning av ett nytt
resurstilldelningssystem för grundläggande
högskoleutbildning ......................... 250

Bilaga 3 Sammanfattning av Högskoleutredningens

betänkande (SOU 1992:44) Resurser för

högskolans grundutbildning................... 252

Bilaga 4 Sammanställning av remissynpunkter på

Högskoleutredningens slutbetänkande (SOU 1992:44)  262

307

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

Sammanfattning av och sammanställning
av remissynpunkter på betänkande
(SOU 1992:12) Konstnärlig högskoleutbildning ....   264

Sammanfattning av och sammanställning av
remissynpunkter på betänkande (SOU 1990:105)
Studenten och tvångsanslutningen - Vad händer

om obligatoriet försvinner? ................... 280

Lagrådsremissens lagförslag ................... 287

Lagrådet. Utdrag ur protokoll vid sammanträde

den 2 februari 1993 ......................... 290

Förteckning över lokalförsörjningsprojekt i

de fördjupade anslagsframställningarna .......... 293

Sammanställning av redovisat återanskaffningsvärde
för inredning och utrustning för grundläggande
högskoleutbildning och forskning och forskarutbildning 297

Översikt över beslutade lokalprojekt vid universitet
och högskolor ............................. 299

gotab 43148, Stockholm 1993

Prop. 1992/93:169

308