Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Statsrådet Ask har varit föredragande vid regeringssammanträdet.
Stockholm den 18 februari 1993
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Beatrice Ask
Regeringen föreslår att resurserna för skolans internationalisering för-
sträks med totalt 16 miljoner kronor.
Bland annat föreslås att resurser satsas på
- lärares, skolledares och elevers internationella kontakter m.m.,
- en funktion som kan ge råd och stöd till huvudmän och enskilda
skolor när det gäller internationella kontakter och
- introduktionskurser i svenska för elever från utlandet som tas emot i
gymnasieskolan.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 158
1 propositionen föreslås även att en elev på ett program i gymnasie- Prop. 1992/93:158
skolan skall ha rätt att fullfölja sin utbildning på det aktuella program-
met efter högst ett läsårs ledighet för utlandsstudier.
En kommun eller en fristående skola som så önskar bör vid sidan av
sin gymnasieskola få anordna IB-utbildning (International Baccalaurea-
te) utan godkännande av regeringen. Elevens hemkommun blir skyldig
att betala ersättning till utbildningsanordnaren för kostnaderna för ut-
bildningen.
1 propositionen dras även riktlinjerna upp för ett ändrat och förbätt-
rat bidrag till utlandsundervisningen från den 1 juli 1994. Bland annat
föreslås att bidraget schablon iseras i högre grad än hittills.
Prop. 1992/93:158
Skolans yttersta uppgift är att ge dem som är unga i dag kunskaper, fär-
digheter och en grund att stå på som kan komma till användning under
decennier framöver. Till det som kan sägas med visshet om framtiden är
att det internationella utbytet och samarbetet ökar i betydelse och om-
fattning. Det finns ett stort och växande intresse hos eleverna att lära sig
främmande språk och att få möjlighet att resa, studera eller arbeta i
andra länder. Många av dem som går i skolan i dag kommer under en
eller flera perioder av sitt liv att arbeta i ett annat land. Allt fler svenska
elever kommer att tillbringa någon del av sin skoltid i en svensk eller
annan skola i utlandet. 1 stort sett alla kommer att, i yrkeslivet eller pri-
vat, resa och komma i kontakt med andra länder och språk. Denna ut-
veckling ställer skolan inför nya och stimulerande utmaningar.
Regeringens långsiktiga ambition är att stödja dessa internationella
kontakter och utbyten på skolans område och att i möjligaste mån ver-
ka för att fler svenska elever bereds tillfälle att studera i utlandet under
en tid.
Internationaliseringen av det svenska samhället har under de senaste
årtiondena påskyndats. Ett viktigt skäl till detta är de framsteg som
gjorts i strävandena inom EG att skapa ett gränslöst Europa, byggt på fri
rörlighet för människor, tjänster, varor och kapital. Insatserna för sko-
lans internationalisering måste därför också ses som en följd av det eu-
ropeiska integrationsarbetet och de nya förutsättningar för det arbetet,
som skapats genom frigörelsen och demokratiseringen i Ost- och Cen-
traleuropa.
Behovet av och intresset för internationell samverkan ökar inom alla
områden. Ideellt samarbete för miljön och de globala överlevnadsfrågor-
na, mot krig och konflikter, inom bistånd och mission samt för idéut-
byte och gränslös förståelse engagerar många, inte minst ungdomar. Det
engagemanget är en tillgång för hela samhället, inte minst skolan.
Ett annat skäl är den tilltagande internationaliseringen av det ekono-
miska livet. Sverige är ett land med ett i hög grad internationaliserat nä-
ringsliv och ett välstånd byggt på utrikeshandel. Undanröjandet av han-
delshinder genom EES-avtalet och ett möjligt svenskt EG-medlemskap
kommer att ytterligare öka det internationella handelsutbytet. Frihan-
delns principer omfattas i dag av alltfler länder och därmed ökar också
det internationella utbytet för svenska företag och deras personal.
Ett tredje skäl är de möjligheter som förbättrade kommunikationer
och ny informationsteknologi erbjuder och som innebär att de dagliga
kontakterna mellan människor i olika delar av världen underlättas och
ökar i betydelse och omfattning. I detta sammanhang har utvecklingen
på mediaområdet spelat en mycket viktig roll för att knyta närmare
band mellan olika länder och folk.
Skolans uppgifter och utmaningar är mot denna bakgrund flera. Det Prop. 1992/93:158
handlar om att skolan i Sverige måste ge goda kunskaper i främmande
språk och kulturer. Goda kunskaper i de stora europeiska språken
kommer att bli en nödvändighet för allt fler. Goda kunskaper i moders-
målet och en fast förankring i det svenska och nordiska kulturarvet
kommer att bli viktigare, inte minst för de barn och ungdomar som bor
utomlands under en eller flera perioder av sin skoltid. På motsvarande
sätt kommer det att bli viktigare att Sverige kan erbjuda en internatio-
nellt anpassad skolgång för de utländska medborgare som under en pe-
riod bor och arbetar i Sverige.
Men insatserna måste också omfatta det internationella utbytet mellan
olika länders skolväsenden.
Det EES-avtal som tidigare framförhandlats innebar på sikt att sven-
ska elever ges möjlighet att delta i de utbytesprogram som finns inom
EG. Det ändrade avtal som nu är under förhandling med anledning av
att Schweiz inte tillträdde det tidigare EES-avtalet kan inte förväntas in-
nebära någon ändring på denna punkt. Elev- och lärarutbytet med våra
grannländer växer, inom Norden genom Nordplus Junior men framför
allt genom lokala initiativ av enskilda skolor. 1 växande utsträckning
sker utbytet också med de baltiska länderna och med Frankrike och
Tyskland. Värdet av vistelse och utbildning i ett annat land är för de
flesta stort och långsiktigt. Förutom att ge språkträning är det en beri-
kande upplevelse som bidrar till att skapa en insikt hos den enskilde
om skillnader mellan olika länder och deras levnadsbetingelser. Därför
är det en viktig del av internationaliseringsarbetet att på olika sätt öka
antalet elever som deltar i sådant utbyte. Hittills har merparten av utby-
tet skett inom den högre utbildningen. Det finns dock skäl för att öka
det internationella utbytet också inom skolväsendet och att då låta det
komma såväl elever som lärare och skolledare till del.
Det är naturligt att det mest omfattande utbytet och kontakten inom
skolan sker med de länder och kulturer som ligger närmast - Norden
och övriga Europa.
Detta får dock inte dölja det faktum att det finns en lång tradition och
goda kontakter även med andra delar av världen som måste utvecklas.
Många har genom biståndsarbete och ideellt intresse byggt upp kon-
takter och skolutbyte med tredje världen. De insatserna kan ha en vik-
tig funktion även i skolans utbildning av de globala frågorna.
Elevutbytet på gymnasienivån med främst USA har stor omfattning
och en stark tradition. Det utbytet har stor betydelse såväl för de enskil-
da elevernas utveckling som för kontakterna inom högre utbildning,
forskning och näringsliv och måste utvecklas vidare.
Intresset för Asien, Australien och Latinamerika är också växande och
viktigt för skolans utveckling.
Med internationaliseringen ökar också behovet och betydelsen av de
svenska utlandsskolorna och riksinternaten i Sverige. Det växande antal
svenska familjer som under någon tid verkar i ett annat land, måste
kunna göra det utan att deras barn riskerar att förlora sambandet med
den egna kulturen och det egna språket. De svenska utlandsskolorna Prop. 1992/93:158
och riksinternaten är en viktig nationell tillgång och behovet av deras
verksamhet kommer att växa.
En nyckelgrupp för skolans internationalisering är lärare och skolle-
dare. Utbytesprogram för lärare och skolledare kan höja lärarkompe-
tensen samtidigt som de tillför skolan och dess elever nya perspektiv
och erfarenheter. Det är en viktig framtidsinvestering att utveckla lära-
res möjlighet att under en period arbeta i ett annat lands skolväsende el-
ler i en svensk utlandsskola. Det är angeläget att Sverige snart kommer
med i de utbytesprogram som EG erbjuder. Det är också viktigt att de
nordiska programmen fortsätter att utvecklas.
Arbetet med att internationalisera skolan är långsiktigt. De flesta och
viktigaste insatserna i det arbetet är de som kommer till stånd lokalt -
genom vänortskontakter och kommunalt gränssamarbete eller till följd
av kontakter och initiativ från lärare, föräldrar och elever. Invandrare
och den växande gruppen elever med ett annat modersmål än svenska
utgör också en viktig tillgång i skolans dagliga arbete för internationell
kunskap och förståelse. Detta utesluter inte att även staten måste ta ini-
tiativ och ett övergripande ansvar för skolans internationalisering.
För att utreda frågor om skolans internationalisering och internationel-
la kontakter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i
andra länder tillkallade det statsråd som föredrar ärenden om skolan
med stöd av regeringens bemyndigande den 25 juli 1991 en särskild ut-
redare (dir. 1991:62).
Utredaren, som antog namnet Internationaliseringsutredningen
(U 1991:08), överlämnade i september 1992 sitt betänkande (SOU
1992:93) Svensk skola i världen.
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har
remissbehandlats. I bilaga 2 finns en sammanställning över remissin-
stanserna och av remissyttrandena.
Internationaliseringsutredningen har föreslagit en rad åtgärder som
innebär ambitionshöjningar och ökade statliga kostnader när det gäller
möjligheterna för svenska ungdomar - både inhemska och utlandssven-
ska - att studera utomlands. Utredningen beräknar kostnaderna för sina
förslag till 144 miljoner kronor. Till största delen utgörs förslagen av
studiesociala åtgärder vid utlandsstudier (86 miljoner kronor). Något
förslag om finansiering lämnas inte. Utredningen anser att finansiering-
en måste ses i ett vidare perspektiv än enbart inom utbildningsområdet.
Regeringen anser att åtgärder för att stimulera internationaliseringen
är viktiga. Vi bedömer det dock inte som möjligt att i nuvarande statsfi-
nansiella läge genomföra alla utredningens förslag. Vi prioriterar åtgär-
der för ökat skolutbyte och andra internationella kontakter samt stipen-
dier för att främja lärares m.fl. internationella kontakter. 1 propositio-
nen dras även riktlinjerna upp för ett ändrat och förbättrat bidrag till
utlandsundervisningen. De förslag regeringen lägger fram innebär en Prop. 1992/93:158
sammanlagd reformkostnad för budgetåret 1993/94 om 16 miljoner kro-
nor som finansierats genom omdisponeringar inom utbildningsområdet.
Regeringen bedömer det däremot inte som möjligt att i nuvarande
statsfinansiella läge genomföra utredningens förslag som avser studieso-
ciala förmåner vid studier utomlands.
Internationaliseringen som ett av skolans mål
Läroplanskommittén har nyligen i betänkandet (SOU 1992:94) Skola
för bildning med förslag till läroplaner för grundskolan samt gymnasie-
skolan och komvux särskilt markerat vikten av att eleverna får utveckla
förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrun-
der samt att kontakter med skolor och ungdomar i andra länder kan
bidra verksamt till detta. I förslaget till läroplan för gymnasieskolan och
komvux sägs särskilt att internationella kontakter, utbyte och praktik i
andra länder skall främjas. För båda skolformerna betonas rektors sär-
skilda ansvar för dessa frågor. Regeringen återkommer senare i vår till
riksdagen med förslag i läroplansfrågan.
Vi vill dock redan nu markera vår avsikt att låta det nyss sagda få ge-
nomslag i läroplanerna för alla skolformer. Med detta slår staten fast att
internationaliseringen är en central uppgift för skolan.
Internationella tendenser
Norden är traditionellt en sammansvetsad region, där enskilda och loka-
la initiativ medverkar till att upprätthålla och förstärka utbyten och
andra kontakter mellan länderna. Aven Nordiska ministerrådet och
Föreningen Norden har initierat verksamhet på skolområdet i detta syf-
te. Nordplus Junior är ett utbytesprogram i Ministerrådets regi för ele-
ver och lärare i gymnasieskolan.
Europarådet driver flera projekt för att få till stånd en ökad kontakt-
verksamhet på skolområdet. Rådet söker bl.a. med hjälp av konferenser
sprida konkreta modeller mellan länderna för hur kontaktverksamhet
kan utvecklas.
Inom EG har utbyten och andra kontakter hittills endast spelat någon
nämnvärd roll inom skolområdet i fråga om yrkesutbildningen. En rati-
ficering av överenskommelsen i Maastricht i december 1991 innebär
emellertid att möjligheter öppnas för röt lighetsfrämjande åtgärder
också för den allmänna skolans del, dvs. i Sverige grundskolan och de
studieförberedande programmen i gymnasieskolan.
Inom Unescos ram finns också olika projekt för kontakter mellan
skolor, bl.a. Associated Schools Project (ASP) och Baltic Sea Project.
Avslutningsvis skall också sägas att den ojämförligt största delen av ut- Prop. 1992/93:158
bytena sker på rent bilateral basis, via direkta kontakter mellan enskilda
skolor och via utbyten, organiserade av ideella organisationer.
Läget i Sverige - allmänt
Som en grund för sina överväganden har utredningen genom en enkät
till ett urval kommuner skaffat sig en överblick över omfattningen och
inriktningen av skolornas kontaktverksamhet i dag. I skolorna finns
många internationella anknytningar som kan tillvaratas i undervisning-
en eller utgöra grund för ett internationellt utbyte. Utredningen redovi-
sar att praktiskt taget varje skola har någon form av kontakt med en el-
ler flera skolor i ett eller flera länder. Där kontakterna kan utvecklas
till en resa görs den oftast i grupp av lärare och elever, och besöket kan
vara från några dagar upp till tre veckor. Omkring 5 % av eleverna i de
undersökta kommunerna hade deltagit i sådana resor.
Enskilda elevkontakter
Enligt utredningen reser varje år omkring 3 00(1 elever på eget initiativ
till andra länder för studier, oftast på ett år. Till Sverige kommer samti-
digt endast drygt 400 utbyteselever för att studera i gymnasieskolan. Det
råder således en kraftig obalans i flödet.
Det visar sig vidare att läsåret 1990/91 tog USA emot 70 % av de sven-
ska eleverna, dvs. drygt 2 000 av de 3 000. Australien, Kanada och Nya
Zeeland tog emot ca 400, medan resterande 15 % fördelade sig på ett
antal länder inom och utom Europa. 1 de dominerande EiG-länderna
Frankrike, Storbritannien och Tyskland fanns totalt bara något hundra-
tal elever.
Enskilda lärar- och skolledarkontakter
Studieresor i grupp för lärare förekommer inom ramen för fortbildning
och brukar omfatta från några dagar upp till en vecka. Detsamma gäller
för enskilda resor, finansierade med bl.a. de resestipendier för vilka
Svenska institutet sedan ett par år disponerat 1,5 miljoner kronor per
budgetår. Syftet med stipendierna är att låta svenska lärare komma i di-
rektkontakt med kolleger i andra länder för att få erfarenheter av ut-
ländska skolor och skolsystem. Alla lärare kan också få stipendier för
utlandsvistelser genom medel som Statens skolverk disponerar för indi-
viduellt motiverad fortbildning. Ca 2 miljoner kronor avsätts årligen till
stipendier för sådana utlandsvistelser.
Skolledare deltar ofta i utbytesverksamhet och andra studieresor i fort-
bi Id ni ngssyfte för lärare. De har dessutom egna fottbildningsresor.
Andelen lärare som deltar i någon form av internationell kontakt-
verksamhet uppgår i utredningens material till ca 5 %. Andelen skolle-
dare är fem gånger så stor.
Här skall också uppmärksammas den särskilda uppgiften för fortbild- Prop. 1992/93:158
ningsavdelningen vid Universitetet i Uppsala att svara för viss interna-
tionell lärarfortbildning och samtidigt verka för att internationella me-
del för svensk lärarfortbildning kan tas till vara på ett rationellt och
kvalificerat sätt. Vidare samordnar avdelningen bl.a. den svenska verk-
samheten inom Europarådets stipendieprogram, Teachers Bursaries
Scheme.
En stor verksamhet med liten överblick
Som tidigare nämnts har utredningen gjort en enkät om skolans inter-
nationella kontakter. Denna visade på ett behov av överblick, kunskap,
råd och stöd bl.a. när det gäller många praktiska problem i samband
med en internationalisering av den svenska skolan. De som besvarade
enkäten från kommunernas sida uttalade sig för centrala informations-
och serviceinsatser för att underlätta skolans kontaktverksamhet. En or-
ganisation för sådana insatser finns i flera länder. Ett exempel är den
brittiska Central Bureau for Educational Visits and Exchanges.
Regeringens förslag: Medel anvisas för en funktion som kan ge
sådant stöd som huvudmän och enskilda skolor kan behöva när
det gäller internationella kontakter. Formerna för denna funk-
tion utreds vidare.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit ett centrum för sko-
lans internationella kontakter, där kompetens inom området kan sam-
las och stöd till skolor och kommuner kan lämnas. Utredningen har
diskuterat en anknytning av centret till antingen Svenska institutet eller
Skolverket. Utredningen har föreslagit att organisationsfrågan tas upp i
ett sedermera påbörjat utredningsarbete inom Utbildningsdepartementet
rörande rollfördelningen mellan Svenska institutet och myndigheterna
inom Utbildningsdepartementets område.
Remissinstanserna: Ett fristående centrum avstyrks av ett flertal re-
missinstanser. I stället förordas en anknytning till i första hand Skolver-
ket. Verket borde därvid även få i uppdrag att samlat hantera alla till-
gängliga medel för stöd och stimulans på internationaliseringens områ-
de. Ett par instanser förordar i stället ett samlande av uppgifterna till
Svenska institutet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget till läroplan för gym-
nasieskolan skall en strävan vara att eleverna får kännedom om möjlig-
heter till utbildning, praktik m.m. i andra länder. Denna formulering
understryker vikten av att information om utbildning och arbete i förs-
ta hand i Europa utvecklas och görs lättillgänglig för dem som arbetar i
skolan.
Regeringen vill i sammanhanget understryka att förslaget avser det
stöd som huvudmän och skolor kan vilja ha. Självklart skall, som utred-
ningen uttryckt det, varje kommun och varje skola bära ansvaret för si-
na internationella kontakter och för den praktiska hanteringen av dem.
Regeringen delar utredningens uppfattning att organisationsfrågan
måste lösas tillsammans med andra frågor om rollfördelningen på cen-
tral nivå när det gäller internationella kontakter inom utbildningsområ-
det. Men eftersom det är fråga om en verksamhet för att stödja skolor
och kommuner, som i princip bör utvecklas på dessas villkor, bör det
också prövas om och i så fall hur skolans huvudmän skulle kunna en-
gageras i och ta ett medansvar för verksamheten.
Prop. 1992/93:158
Regeringens bedömning: Särskilda medel anvisas för stöd till in-
ternationella kontakter på skolområdet.
Medlen bör kunna användas till stipendier för att främja lära-
res och skolledares internationella kontakter samt för kostnader
för deltagande i internationella konferenser o.d.
Medlen skall vidare kunna användas till stöd för sådana inter-
nationella kontakter, som innefattar även elever.
Av de anvisade medlen skall också en viss del kunna användas
till direkt riktade insatser för fortbildning av lärare som bedri-
ver undervisning i olika ämnen på annat språk än svenska.
Utredningens forslag: Utredningen har föreslagit stipendiemedel för
fördelning av Svenska institutet och utvecklingsmedel med läroplansan-
knytning för fördelning av Skolverket.
Remissinstanserna: Ett antal kommuner och ett par universitet föror-
dar en fördelning av medlen genom Skolverket. Skolverket självt föror-
dar att medlen tillförs det kommunala utjämningsbidraget eller fördelas
mellan detta och verkets anslag för skolutveckling. Statskontoret skulle
hellre se medel för projekt under ett tidsbegränsat anslag. Stockholms
stad ser i särskilda medel till elevprojekt en risk för en administrativ
överbyggnad som inte står i proportion till utbytet av satsade medel.
Några instanser föreslår utökningar av målgruppen för de av utred-
ningen föreslagna medlen till syokonsulenter samt lärare i komvux och
vid fristående skolor med statligt verksamhetsstöd.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen vill här för riksdagens
information redovisa huvuddragen i den planerade uppläggningen. Det
bör sedan ankomma på regeringen att i lämplig form precisera använd-
ningen av medlen.
Regeringen ser, liksom utredningen, det inte motiverat att föreslå nå- Prop. 1992/93:158
got ekonomiskt stöd till internationella kontakter i allmänhet. Däremot
delar vi utredningens syn att statsmakterna bör stödja utvecklingen av
de internationella kontakterna i den riktning som anges i läroplansför-
slagen. Stöd bör således kunna ges till huvudmän och skolor som ut-
vecklar former för att integrera t.ex. studieresor i sitt arbete att förverk-
liga läroplanens mål eller som på annat sätt införlivar de internationella
kontakterna i undervisningen.
Det är särskilt i ett decentraliserat system viktigt att goda exempel
uppmuntras och lyfts fram. En god ansats till detta har också utredning-
en gjort i en bilaga till betänkandet med exempel på internationalise-
ring genom kontaktverksamhet, hämtade från olika skolor.
Svenska institutet disponerar i dag för resestipendier åt lärare 1,5 mil-
joner kronor under anslaget D 5. Vissa särskilda utgifter inom högsko-
lan m.m. Av de medel som Skolverket disponerar för stipendier för in-
dividuellt motiverad fortbildning under anslaget B 6. Fortbildning m.m.
ingår en ”utlandsdel” om ca 2 miljoner kronor. Beloppet för nuvaran-
de stipendier uppgår alltså till ca 3,5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår en förstärkning av resurserna för lärares, skolle-
dares och elevers internationella kontakter med 14 miljoner kronor (jfr
avsnitt 6).
Det sammanlagda beloppet som anvisas för stöd till internationella
kontakter blir således 17,5 miljoner kronor. De myndigheter som blir
berörda bör utforma enklast möjliga rutiner för hantering av medlen.
En förutsättning för stöd bör - när det gäller projekt - normalt vara att
resp, huvudman är beredd att tillskjuta minst lika mycket medel inom
ramen för den reguljära skolbudgeten.
Vi vill inte föreslå någon detaljerad fördelning av de nya, samlade
medlen på olika ändamål. Här bör ges utrymme för att med stor flexibi-
litet göra satsningar där sådana kan ge bäst resultat. Möjlighet bör
också finnas att fördela medlen olika från ett budgetår till ett annat.
Frågor som rör internationalisering måste självklart ges hög prioritet i
de samlade fortbildningsinsatserna för skolans personal. Regeringen de-
lar utredningens syn att detta kommer att ske utan några särskilda
markeringar från statsmakternas sida. Samtidigt är det angeläget att för-
bättra enskilda lärares möjligheter till den stimulans i utvecklingen,
som studier, studiebesök eller t.o.m. tjänstgöringsperioder i andra län-
der utgör.
Regeringen förordar därför dels att dessa ändamål skall omfattas av
den föreslagna förstärkningen, dels en för de sökande mer rationell ord-
ning för det statliga stödet än den som gäller i dag.
De resestipendier och de fortbildningsstipendier, som Svenska institu-
tet resp. Skolverket administrerar, kan användas för likartade ändamål.
Även om det finns en principiell skillnad mellan fortbildning och mera
allmänt utvecklingsmotiverade utlandskontakter, skulle det, som flera
remissinstanser påpekat, vara en fördel att koncentrera det statliga stö-
det till en "pott".
10
Utifrån vad regeringen föreslår bör medlen disponeras av Skolverket. Prop. 1992/93:158
Från år till år får det sedan avgöras hur stor del av medlen som skall av-
sättas till stipendier. Själva hanteringen av stipendierna kan - i enlighet
med vad utredningen föreslagit - anförtros Svenska institutet.
1 likhet med utredningen anser regeringen det angeläget att stödja en-
skilda lärares oeh skolledares deltagande i internationellt skolsamarbete
i form av konferenser m.m., om de bedöms vara värdefulla från den
svenska skolutvecklingens synpunkt. Oekså detta ändamål bör därför
kunna tillgodoses inom ramen för de föreslagna medlen.
Utredningen har visat hur lärarutbyten oeh enskilda lärarkontakter
kan vara viktiga som inspirationskällor till kontakter som involverar
också elever.
En viss del av de här föreslagna medlen bör Skolverket därför även
kunna använda till stöd för skolor vilka - som en väl integrerad del av
undervisningen - utnyttjar utbyten och andra internationella kontakter,
där också elever blir berörda. Redan av volymskäl måste det här i hu-
vudsak bara bli fråga om att stödja utvecklingsarbete.
Regeringens bedöming: Lokala initiativ till att bedriva undervis-
ning på annat språk än svenska bör stödjas av staten med sär-
skilda medel för direkt riktade insatser för fortbildning av lära-
re.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Inga invändningar finns mot förslaget.
Skälen för regeringens bedöming: Den gymnasiala utbildning som le-
der fram till en s.k. IB-examen (International Baccalaureate, se vidare
avsnitt 4.1) bedrivs på engelska. Även på reguljära linjer och program i
gymnasieskolan förekommer det på ett tjugotal skolor att man undervi-
sar på engelska i delar av ett ämne eller i hela ämnen, och i något fall
t.o.m. i alla ämnen på en studieväg. Undervisning av detta slag på fran-
ska eller tyska är ännu mycket sällsynt. Detta sätt att använda främman-
de språk för att undervisa i olika ämnen går ofta under den något oe-
gentliga benämningen "bilingual education".
Det är också värt att notera att "bilingual education" är ett av de prio-
riterade områdena i Europarådets pågående stora språkprojekt, i vilket
Sverige länge tagit aktiv del. Projektets syfte är att verka för en mer
kommunikativ och praktiskt inriktad språkundervisning. Läroplans-
kommittén har i sitt slutbetänkande beskrivit "bilingual education"
som en praktisk väg att ge mer utrymme åt engelska (och på sikt även
andra språk) i skolan.
Sedan år 1988 lämnas inom ramen för Svenska institutets s.k. lärarsti-
pendier (behandlade i avsnitt 2.2) ett stöd till kommuner för fortbild-
ning av lärare för att undervisa i olika ämnen på främmande språk.
Ett ökat intresse för utbyteskontakter är att vänta. Undervisning på
framför allt engelska blir då än mer betydelsefull, inte bara för svenska
elever. Sådan undervisning kan också göra utbildning i Sverige mer till-
gänglig och attraktiv även för utländska ungdomar, som vill förlägga nå-
gon del av sina studier hit. Det är viktigt att söka göra vad som går för
att underlätta den ömsesidighet som är en grundprincip bl.a. för EG:s
olika utbildningsprogram.
Regeringen delar den bedömning som utredningen gör att ansatsen att
starta med endast något eller några ämnen är lovvärd. En sådan verk-
samhet kan småningom byggas ut allt eftersom man ser vad de lokala
förhållandena tillåter. Detsamma gäller för de ställen, där man kanske
t.o.m. nöjer sig med att pröva sig fram i delar av ämnen under en ensta-
ka årskurs, när ett visst moment eller t.ex. ett historiskt dokument be-
handlas. Redan denna mer anspråkslösa ansats har ett givet värde. Rätt
bedriven kan "bilingual education" bli ett värdefullt medel för en prak-
tisk internationalisering av den svenska skolan.
Fortbildning kan här spela en viktig roll. Regeringen ser det därför
som naturligt att nu utöka den riktade insatsen i form av ett särskilt
stöd till kommuner som själva är beredda att prioritera fortbildning för
att bedriva "bilingual education".
Prop. 1992/93:158
2.4.1 Ett breddat urval av länder för svenska elevers utlandsstudier
Regeringens bedömning: Det är lämpligt att ta upp diskussioner
med berörda organ i första hand i EG-länderna om utbytespro-
gram på gymnasienivå. En grundläggande ambition bör vara att
ge reella förutsättningar för svenska gymnasister att förlägga upp
till ett studieår till utlandet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flera instanser har velat se ett bredare urval euro-
peiska länder än de av utredningen särskilt prioriterade Frankrike och
Tyskland.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen vill lika litet som ut-
redningen förringa värdet av ett års studier i t.ex. USA eller Australien
för svenska ungdomar. I likhet med utredningen konstaterar vi samti-
digt att det i perspektivet av den västeuropeiska integrationen och Sveri-
ges förhållande till den är utomordentligt angeläget att öka antalet
12
svenskar med goda kunskaper i de dominerande europeiska språken Prop. 1992/93:158
och med goda insikter i kultur- och samhällsförhållanden i EG-
länderna.
2.4.2 Förbättrat mottagande av elever från utlandet
Regeringens bedömning: Förutsättningarna för att ta emot elever
från utlandet i gymnasieskolan bör förbättras genom att deras
möjligheter till introduktionskurser i svenska ökas. De medel
som redan finns till Skolverkets förfogande för detta ändamål
bör utökas.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit dels en ordning med
"extra" elever, dels möjligheter till särskilda statsbidrag för kommuner,
som tar emot sådana elever. Kommunerna borde också uppmanas att
för sina ungdomar ge bidrag, motsvarande interkommunal ersättning
för svensk gymnasieutbildning, till i varje fail sådan utländsk utbildning
på gymnasienivå, som saknar motsvarighet i Sverige.
Remissinstanserna: Skolverket och ett antal kommuner har avvisat el-
ler varit tveksamma till att återuppta ordningen med "extra elev". I frå-
ga om särskild ersättning till mottagande kommuner har Piteå kommun
förordat ett stimulansbidrag lägre än den interkommunala ersättningen,
eftersom mottagandet av elever från utlandet ändå sker "på margina-
len".
Skolverket, Lärarnas riksförbund och ulbylesorganisalionen Youth For
Understanding har alla förordat introduktionskurser i svenska för ut-
ländska elever.
Skälen for regeringens bedömning: Förutsättningarna för att svenska
ungdomar skall få studera i andra länder förbättras, om den svenska
skolan också tar emot ungdomar från dessa länder. Exempelvis bygger
EG:s utbytesprogram på utbildningsområdet i princip på en sådan reci-
procitet i kontakterna. Därför behöver mottagandet av utbyteselever i
gymnasieskolan stimuleras.
Förutom genom den redan behandlade "bilingual education" kan det-
ta göras genom att vidareutveckla och sprida de introduktionskurser i
svenska för utländska gästelever som inrättades för några år sedan. Detta
kan t.ex. med fördel göras i samordning med utbytesorganisationerna.
Detta har också förordats av vissa remissinstanser.
Utredningen har föreslagit ett återinförande av begreppet "extra elev"
och att särskilda bidrag skulle lämnas till kommuner som tar emot fler
elever från utlandet än de sänder iväg egna utomlands. Enligt regering-
ens uppfattning skulle regleringar av detta slag inte ge tillräckligt stora
fördelar för att uppväga nackdelarna av sådana ingrepp i ett system där
kommunerna skall ha det fulla driftansvaret.
13
Prop. 1992/93:158
Regeringens förslag: En elev som har påbörjat utbildning på ett
program i gymnasieskolan skall ha rätt att fullfölja sina studier
på det aktuella programmet i kommunen eller inom samver-
kansområdet eller i förekommande fall inom landstingsområdet
efter högst ett års studieavbrott för studier utomlands. Detsam-
ma bör gälla den elev som har påbörjat utbildning på en gren
på ett program. I det fall eleven när han togs in på ett program
har getts en garanti för att senare tas in på en viss gren skall ele-
ven vara tillförsäkrad rätt att fullfölja sina studier på den aktuel-
la grenen om inte kommunen eller landstinget när garantin
gavs har gjort ett uttryckligt förbehåll om annat.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: En rätt för eleven att återkomma till sin skola ef-
ter ett års utlandsstudier synes inte möta något motstånd hos remissin-
stanserna.
De är däremot mer delade i fråga om tillgodoräknandet av utlandsstu-
dier. Såväl Falu som Haninge kommuner betonar problemen i det prak-
tiska hanterandet och förordar ordentlig kontroll. Svenska kommunför-
bundet och Sundsvalls kommun vill inte se någon förordningsreglering
på området, något som däremot förordas av Malmö kommun.
Skälen för regeringens förslag:
Det finns i dag inte något i gällande bestämmelser som förhindrar el-
ler stimulerar tillgodoräknande av utländsk utbildning för en elev som
återvänder efter studier utomlands. Normalt är det skolledningen vid
den mottagande skolan som tar ställning till frågan om tillgodoräknan-
de av utlandsstudiers innehåll och meritvärde och om hur den återvän-
dande elevens fortsatta studier skall se ut.
Utredningen konstaterar också att tillgodoräknandet av utlandsstudier
i dag är förhållandevis begränsat. Ett antal skillnader har bidragit till
detta:
Antalet ämnen är ofta väsentligt större på en studieväg i Sverige än
inom motsvarande utbildningar i andra länder. Behovet av att ta igen
kunskaper i ämnen som eleven inte läst under utlandsåret blir därför
normalt så omfattande, att eleven måste fortsätta studierna, där de av-
bröts.
Även innehållet i de ämnen som studerats under utlandsåret kan skilja
sig avsevärt från motsvarande innehåll i den kurs elevens kamrater un-
der tiden läst hemma i Sverige. Särskilt gäller detta i fråga om studier
vid den vanligaste skolformen för svenska gymnasister utomlands - den
amerikanska High School, där de ämnen eleverna väljer ofta helt sak-
nar motsvarighet i Sverige. Därtill kommer att High School nivåmässigt
inte motsvarar den svenska gymnasieskolan.
14
Utredningen uppmärksammar också att studieuppehåll för ett års stu-
dier utomlands i dag inte alltid garanterar eleven en plats vid hemkoms-
ten i samma skola. Utredningen ger exempel på att elever t.o.m. tvingats
byta kommun för att få återvända till den studieväg de lämnat.
Utifrån det allmänna internationaliseringsmålet bör, som utredningen
föreslagit, samhället stödja enskilda ungdomars ambitioner i fråga om
utlandsstudier genom att de garanteras sin plats på samma program i sin
kommun, när de kommer tillbaka.
Enligt 5 kap. 16 och 20 §§ skollagen (1985:1100) har den som har på-
börjat ett program i gymnasieskolan rätt att fullfölja sin utbildning på
programmet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer får enligt 5 kap. 19 § skollagen föreskriva vad som krävs för att
flytta till högre årskurs och begränsningar i rätten att gå om årskurser.
Bestämmelserna avser situationer där det är fråga om att fullfölja studi-
erna i ett sammanhang. Som en självklarhet har också framstått att den
som till följd av sjukdom eller skada tvingas till avbrott skall få fullfölja
sin gymnasieutbildning. Däremot finns inte någon bestämmelse som
klart ger rätt att efter ett frivilligt avbrott återuppta studierna. Med hän-
syn till den vikt regeringen lägger vid att utlandsstudier stimuleras är
det rimligt att en sådan rätt uttryckligen ges för den som återvänder ef-
ter sådana studier. Rätten bör dock inte gälla vid längre avbrott än ett
läsår.
Mot bakgrund av vad nu anförts föreslås att det i 5 kap. 16 och 20 §§
skollagen tas in en bestämmelse om rätt för den som påbörjat utbild-
ning på ett program att fullfölja sina studier på programmet i kommu-
nen eller inom samverkansområdet eller, om utbildningen har ett
landsting som huvudman, inom det landstingsområdet efter ett studieav-
brott på ett läsår för studier utomlands. Med program avses såväl natio-
nella som specialutformade och individuella. I prop. 1990/91:85 s. 67
anförde statsrådet Persson att sedan en elev väl tagits in på en viss gren
skall han givetvis få gå kvar där och inte mot sin vilja flyttas över till en
annan gren. Detta bedömde statsrådet som en så självklar sak att den in-
te behövde regleras i lag. 1 likhet härmed bör det anses självklart och
inte behöva vara nödvändigt att reglera i lag att den elev som har tagits
in på en gren och därefter gör ett studieavbrott om högst ett läsår för
studier utomlands skall ha rätt att fullfölja utbildningen på den aktuella
grenen.
Däremot bör det regleras i lag när det gäller en elev som har kommit
in på ett program och kommunen har gett eleven garanti att senare tas
in på en viss gren. Den eleven skall vid ett studieavbrott för utlandsstu-
dier vara tillförsäkrad att efter återkomsten kunna fullfölja utbildningen
på den aktuella grenen. För att kommunerna inte skall tveka att ge en
grengaranti när det gäller grenar som inte anordnas varje år, bör det
emellertid införas en möjlighet för kommunerna att, i samband med att
grengarantin ges, göra ett förbehåll som innebär att garantin inte gäller
om eleven gör sådana längre studieavbrott som det nu är fråga om. Det-
samma gäller naturligtvis om det är ett landsting som gett grengarantin.
Prop. 1992/93:158
15
Av praktiska skäl kan en sådan rätt inte garanteras elever som går på Prop. 1992/93:158
de linjer som nu är under avveckling. En övergångsbestämmelse bör så-
ledes införas som innebär att rätten att fullfölja utbildningen efter ett
studieavbrott för studier utomlands endast gäller för de elever som går
på ett program i gymnasieskolan. Detta utgör ett undantag från bestäm-
melserna i punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107)
om ändring i skollagen (1985:1100) där det stadgas att bestämmelserna
som gäller program även skall gälla för linjer.
De kunskaper och erfarenheter som en elev har skaffat sig under ut-
landsstudier utgör en viktig del av den samlade kompetens som eleven
har förvärvat under sin studietid, oavsett hur mycket av utlandsstudier-
na som direkt kan tillgodoräknas. För arbetsgivare och andra avnämare
är det viktigt att få en så fullständig bild som möjligt av elevens kunska-
per och färdigheter. Det bör därför av avgångsbetyget från gymnasiesko-
lan framgå om en elev har haft ett längre studieuppehåll för studier
utomlands och vilken karaktär och omfattning dessa studier haft.
De förändringar som nu införs beträffande både den gymnasiala ut-
bildningen och universitetsutbildningen ger i flera avseenden nya förut-
sättningar för att lösa de frågor som har med tillgodoräknande att göra.
Den nya gymnasieskolan innehåller utrymme för individuella val och
för lokala tillägg. Detta kan, som utredningen visat, utnyttjas planmäs-
sigt i samband med utlandsstudier: dels genom att en del av själva ut-
landsstudierna betraktas som individuellt eller lokalt val, dels genom att
utrymmet tas i anspråk för den återläsning som är nödvändig efter en
utlandsperiod. 1 det senare fallet kan samverkan med komvux också va-
ra en framkomlig väg.
Den nya gymnasieskolan, samverkansmöjligheterna med komvux och
högskolans ökade frihet i fråga om antagningskrav bör leda till en mins-
kad koppling mellan å ena sidan studievägar, årskurser, ämnen och be-
tyg i gymnasieskolan, å andra sidan högskolans t i I Iträdeskrav. Rent all-
mänt är det väsentligt att dessa möjligheter tas till vara för dem som del-
vis bedrivit sina gymnasiestudier utomlands.
För gymnasieskolornas och högskolornas möjligheter att bedöma me-
ritvärdet av olika utlandsstudier är det givetvis viktigt, att det finns lätt-
tillgänglig information om utbildningar på olika nivåer i berörda län-
der. Hithörande frågor prövas i det förut nämnda utredningsarbetet om
ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter m.fl. inom Utbildnings-
departementets område. Som resultat av detta bör informationssystem
och informationsmaterial utvecklas, som kan bli av stor betydelse för
bedömningar i gymnasieskolan och högskolan i fråga om meritvärdet av
utländska studier.
Till detta ansluter också förslaget i avsnitt 2.2 om Skolverkets uppgif-
ter till stöd för skolans internationella kontakter. Inom ramen för detta
blir det naturligt för Skolverket att till hjälp för skolledningarna i deras
bedömningar göra jämförelser mellan de nya gymnasieprogrammen i
deras grundutformning och de utbildningar som är de vanligast före-
kommande för svenska gymnasister som studerar ett år i utlandet.
16
I ett sådant sammanhang bör det också - som en viktig och av flera re- Prop. 1992/93:158
missinstanser önskad biprodukt - bli både möjligt och lämpligt att lösa
frågan om en auktoriserad och enhetlig utformning av en engelsk ver-
sion av betygsdokumenten från gymnasiets program.
Centrala föreskrifter varken bör eller kan utformas för hur olika slag
av utländska studier skall tillgodoräknas. Däremot är det viktigt att ska-
pa bättre förutsättningar för att göra utlandsstudier på gymnasial nivå
möjliga att tillgodoräkna.
International Baccalaureate (IB)
Syfte och organisation
Idén till internationellt godkända skolor med studieprogram för stude-
rande i en värld med allt större rörlighet väcktes omkring år 1960 av lä-
rare vid internationella skolor. Ar 1970 började universitet och natio-
nella skolmyndigheter att jämställa IB-examen med nationella examina.
IB är en utbildning som leder till examen godkänd för inträde till
universitet i alla länder som valt att ansluta sig till systemet. En elev vid
en IB-skoia som flyttar till ett annat land skall kunna fortsätta sina stu-
dier i det nya landets IB-skola.
IB administreras centralt av en internationell organisation med kon-
tor i Geneve International Baccalaureate Office, (IBO). Dess legala sta-
tus är en stiftelse under uppsikt av Schweiz federala regering. The
Council of Foundation, som består av företrädare för dels länderna med
IB-skolor, dels skolorna, beslutar om generell policy och the Executive
Committee (EC) ansvarar för att föra ut stiftelsens policy. Läroplans-
och examinationsfrågor sköts av en läroplansnämnd vari ingår chefexa-
minatorer.
IB-examination hålls två gånger om året, på våren för norra och på
hösten för södra halvklotet. Skriftliga prov sker på samma dag över hela
världen. Proven utformas, sänds ut och rättas av organisationen. Arbets-
språken är engelska, franska och spanska. Endast läroböcker godkända
av IBO får användas i undervisningen.
IB-läroplan
IB-läroplanen består av sex ämnesgrupper; Language A och B (ett första
språk - inkl, studier valda från världslitteraturen - och ett andra språk
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 158
eller ännu ett första språk), Study of Man in Society (Historia, Geografi, Prop. 1992/93:158
Ekonomi, Filosofi, Psykologi, Socialkunskap, Handelskunskap), Experi-
mental (Biologi, Kemi, Tillämpad Kemi, Fysik, Naturkunskap), Mate-
matik, ett av följande ämnen (som kan ersättas med något av tidigare
nämnda ämnen) Art/Design, Musik, Latin, klassisk grekiska, Datorstu-
dier eller en skolbaserad uppsats godkänd av IBO.
För studier vid IB måste en elev dels välja minst sex ämnen varav
minst tre men högst fyra av ämnena för högre nivå och övriga på lägre
nivå, dels bifoga en uppsats i ett av läroplanens ämnen dels ock följa en
kurs i Theory of Knowledge (100 tim). Eleven måste också delta i CAS
(Creativity Action and Service), ett meningsfullt schemalagt fritidspro-
gram som inkluderar att göra något för andra människor.
1 Sverige finns IB-utbildning i dag i
* Stockholm (främsta rekryteringsbas är utländska diplomaters barn),
* Göteborg (främst med tanke på många utländska tjänstemäns barn)
* Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (främst med tanke på barn
med i utlandet bosatta svenska föräldrar).
Utbildningen sker i alla tre fallen på engelska. IB omfattar två läsår,
men i Sverige tillämpas tre läsår, varav år ett som ett introduktionsår.
IB-utbildning är en kostnadskrävande utbildning. Utbildningarna i
Stockholm och Göteborg sker vid sidan av resp, kommuns gymnasie-
skola, eftersom det bl.a. är nödvändigt för kommunen att kunna ta ut
avgift, vilket inte är tillåtet i den kommunala gymnasieskolan. Avgiften
får motsvara högst kommunens kostnad reducerat med statsbidrag.
Avgifter till IBO för studier enligt IB består av dels årsavgift för sko-
lan (anslutningsavgift), för närvarande 10175 schweizerfranc, dels exa-
mensavgift (baskostnad för alla som går upp i examen) 20000 schweizer-
franc per skola dels ock en per capitaavgift på för närvarande 175
schweizerfranc/elev som går upp i examen.
Den svenska staten betalar till IBO innevarande budgetår ett belopp
som för närvarande täcker dels anslutningsavgiften, dels baskostnaden,
dels per capitaavgiften för eleverna i årskurs tre vid de tre skolorna.
Skolorna betalar själva resterande avgifter. Vidare lämnas särskilt stats-
bidrag till utbildningsanordnarna.
Hittills har för start av IB krävts godkännande förutom från IBO
också av regeringen och riksdagen. Tre orter har hittills ansetts fylla be-
hovet av sådan utbildning i Sverige.
Vid intagning till högskola behandlas elever med IB-examen på sam-
ma sätt som andra studerande med utländska betyg, dvs. deras betyg
ekvivaleras till svensk nivå.
I Finland bedömer regeringen landets behov av antal IB-skolor och
betalar särskilt statsbidrag vid sidan av det generella bidraget. Danmark
har liknande tillämpning.
18
Prop. 1992/93:158
Regeringens förslag: En kommun får fortsättningsvis, vid sidan
av sin gymnasieskola, anordna IB-utbildning utan godkännande
av regeringen. Staten skall betala basavgifterna till IBO.
Om en elev väljer att gå en IB-utbildning är hemkommunen
skyldig att betala ersättning för kostnaderna för utbildningen.
Om inte parterna kommer överens om annat skall hemkommu-
nen betala den ersättning för kostnaderna som regeringen be-
stämmer.
Hemkommunen är inte skyldig att erbjuda den elev, som har
gått igenom en IB-utbildning, ytterligare gymnasieutbildning.
En bestämmelse av denna innebörd bör införas i skollagen.
Utbildningsanordnaren har rätt att ta ut en skälig avgift av ele-
ven för utbildningen.
Statsbidrag till basavgifterna till IBO och ersättning från ele-
vens hemkommun bör också kunna utgå till fristående skolor
som anordnar IB-utbildning, under förutsättning att den utbild-
ningen är ställd under statlig tillsyn.
Utredningens förslag innebär att en kommun i fortsättningen endast
skall behöva ha ett godkännande av IBO i Geneve. IB-studierna skall
likställas med studier på nationella program i gymnasieskolan och skall
betraktas som ett reguljärt alternativ i gymnasieskolan.
Remissinstanserna finner i allmänhet förslaget positivt men har fram-
fört vissa invändningar. Falu kommun anför att förslaget tycks innebära
att IB blir ett alternativ till gymnasieprogram, som Skolverket ej har va-
re sig tillsyn eller någon kontroll över och anser att Skolverket naturligt
bör kopplas in även på detta programalternativ. Göteborgs kommun till-
styrker förslaget att IB-utbildningen inordnas i det reguljära utbild-
ningssystemet men anser att reglerna för intagning av svensktalande ele-
ver i högskola/universitet bör ses över. Extra statsbidrag bör tillföras
kommuner som anordnar IB, om en internationellt hög utbildningskva-
litet skall kunna hållas. Malmö kommun ser positivt på förslaget om IB
som ett alternativ likvärdigt med de nationella programmen. Kommu-
nen anser dock att det behövs statligt stöd till kommuner som anordnar
IB. Tillgång till lärare med goda språkliga kunskaper räcker inte. Stock-
holms stad har inget att invända mot en stimulering av undervisning i
olika ämnen på främmande språk men konstaterar att föreslagna för-
sämringar för IB-utbildningen får främst stora ekonomiska konsekven-
ser. Skolverket anser att i anslutning till IB bör också ansvar, kostnader
och omfattning för en variant av IB tas upp nämligen Baccalauréat å
option international som ges i Saint Germain en Laye utanför Paris
(BOI) och vid Lycée francais Saint-Louis i Stockholm.
Skälen för regeringens förslag: Internationaliseringsutredningens för-
slag att en kommun i fortsättningen endast skall behöva ha ett godkän-
19
nande av IBO i Geneve förutsätter att avsteg görs från läroplanen för Prop. 1992/93:158
den reguljära gymnasieskolan ifråga och från principen att undervis-
ningen skall ske på svenska. Enligt bestämmelser i gymnasieförordning-
en måste regeringens medgivande inhämtas om ett helt program skall
ges på ett annat språk. Det förutsätter också tillägg i intagningsbestäm-
melser och i betygsbestämmelser. En kommun kan inte heller ta ut av-
gifter, enligt nuvarande lagreglering.
Eftersom det blir allt vanligare att svenska familjer för längre eller
kortare perioder tjänstgör utomlands, är det viktigt att deras ungdomar
kan få en utbildning på gymnasial nivå som inte hindrar eller begränsar
familjens möjlighet att flytta eller att byta tjänstgöringsort.
Därför bör den kommun som bedömer att underlag finns för att star-
ta IB-utbildning, och naturligtvis efter godkännande av IBO, kunna få
anordna sådan. Denna utbildning bör dock som hittills få ske vid sidan
av den reguljära gymnasieskolan. Utbildningen bör dock omfattas av
Skolverkets tillsyn.
Om en elev väljer att gå en IB-utbildning i Sverige, bör hemkommu-
nen vara skyldig att betala ersättning för kostnaderna för utbildningen.
Därmed inskränks inte möjligheterna att gå IB-utbildning till att i prak-
tiken endast gälla dem som bor i en kommun där sådan utbildning an-
ordnas. Hemkommunen bör dock inte vara skyldig att erbjuda en elev
som har gått igenom en IB-utbildning, en annan gymnasieutbildning.
Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 13 §§ skollagen (1985:1100) bör såle-
des ändras så att det framgår att hemkommunen inte är skyldig att er-
bjuda den elev som har valt att gå en utbildning, som leder fram till
examen International Baccalaureate en utbildning i den vanliga gymna-
sieskolan. Det bör vidare införas en ny bestämmelse i 5 kap. skollagen
(26a §) som reglerar kommunens skyldighet att betala ersättning för ut-
bildningsanordnarens kostnader. Hemkommunens skyldighet att betala
ersättning till den som anordnar IB-utbildning bör rimligen begränsas i
olika hänseenden. Först och främst bör skyldigheten omfatta endast IB-
utbildningen för sådana elever som, när de började IB-utbildningen,
kunde ha gjort anspråk på att få gymnasieutbildning av sin hemkom-
mun. De får sålunda inte redan ha gått en gymnasieutbildning och de
måste dessutom ha börjat sin IB-utbildning senast under det första ka-
lenderhalvåret det år de fyller 20 år. En elev som vid IB-utbildningens
början uppfyllde dessa villkor bör hemkommunen däremot vara skyldig
att betala hela IB-utbildningen för, eftersom den träder i stället för en
gymnasieutbildning som kommunen annars varit skyldig att ge. Vidare
skall kommunen endast vara skyldig att betala till de utbildningsanord-
nare för vilka staten betalar avgifterna till IBO. Därigenom vinner man
från kommunen en kontroll att utbildningen är godtagen av IBO. 1
första hand bör elevens hemkommun och utbildningsanordnaren kom-
ma överens om hur stor ersättning som skall betalas. Om de inte kan
komma överens om ersättningen skall den ersättning betalas som rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, har beslutat.
Regeringen bör kunna fastställa olika ersättningsbelopp för olika fall,
20
bl.a. med hänsyn till att särskilt statsbidrag kan utgå till vissa anordnare
av IB-utbildning.
Regeringen anser att staten skall betala den särskilda avgiften som be-
talas till IBO (anslutningsavgift per skola, basavgift per skola och per
capitaavgift per elev i examen) för såväl nu befintliga tre IB-skolor som
tillkommande skolor. En kommun, som fått godkännande av IBO och
som avser starta sådan utbildning måste därför informera Skolverket
härom. Enligt vår bedömning kommer inte IB-utbildning i Sverige att
få någon större spridning dels eftersom det är fråga om en krävande ut-
bildning, dels på grund av de ökade möjligheterna till internationalise-
ring av den reguljära gymnasieundervisningen.
Även fristående skolor som anordnar IB-utbildning bör kunna få
statsbidrag till avgiften till IBO. En förutsättning för detta bör rimligen
vara att den fristående skolan får IB-utbildningen ställd under statlig
tillsyn. För detta fordras att den anmäls till Skolverket och att Skolver-
ket finner klarlagt att utbildningen är godtagen av IBO. En annan för-
utsättning för att staten skall bidra till IBO-avgiften för fristående skolor
måste vara att IB-utbildningen hålls skild från annan utbildning som åt-
njuter offentliga bidrag.
När det gäller regleringen i skollagen av hemkommunernas skyldig-
het att betala ersättning till anordnaren av IB-utbildning kan från lag-
teknisk synpunkt synas principiellt mest riktigt att reglera fallet med
kommunal anordnare och fristående anordnare var för sig. Regleringen
kan emellertid enligt vår uppfattning göras så kortfattad att den med
fördel kan göras i ett sammanhang. Regleringen bör då tas in i det nu-
varande 5 kap. skollagen.
Enligt regeringens mening är det viktigt att utländska familjer bosatta
i Sverige för längre eller kortare tid kan få gymnasieutbildning för sina
ungdomar i en form som om och när familjen flyttar till ett annat land
underlättar för dem att övergå till utbildning där. Vid sådana förhållan-
den är IB, vars syfte är just detta, en utmärkt lösning. På samma sätt är
IB-utbildningen vid Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket ett utmärkt
alternativ för svenska barn till familjer bosatta i utlandet.
Det särskilda statsbidrag, som lämnas till befintliga tre IB-skolor, bör
därför lämnas i oförändrad omfattning. Något särskilt statsbidrag före-
slås däremot inte för tillkommande IB-skolor.
Prop. 1992/93:158
21
Prop. 1992/93:158
Regeringens bedömning: Hemvändande elevers språkfärdigheter
bör tas tillvara och utvecklas från den nivå de har när eleverna
inträder i den svenska skolan.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Uttalar stöd för förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Med en ökande internationalise-
ring kommer alltfler barn och ungdomar att under vistelser med föräld-
rar utomlands få möjlighet att lära sig ett främmande språk. En sådan
språkfärdighet, som förvärvas på plats, kommer att ha ett särskilt värde
för både individen och det samhälle han eller hon skall verka i. Det är
därför viktigt att tillfälle ges att underhålla och vidareutveckla en sådan
språkfärdighet.
En utgångspunkt bör därvid från skolans sida vara att på samma sätt
ta hänsyn till utlandsstudier och organisera studierna individuellt för
dessa elever som för de elever som t.ex. studerat utomlands under ett år
(avsnitt 3).
En elev med goda kunskaper i ett språk och om det aktuella landets
realia och kultur kan tillföra mycket till den reguljära undervisningen i
språket.
Det är angeläget att skolorna, i princip skolledningarna, prövar de
stödmöjligheter som kan finnas i varje enskilt fall, när en elev vill få
hjälp med att bevara och utveckla en språkfärdighet som, kanske under
en längre tid, har förvärvats på plats. Som utredningen påpekar är det
emellertid omöjligt att reglera detta i konkreta föreskrifter.
Ett viktigt incitament för att elever skall vilja fortsätta mot högre ni-
våer i språkfärdighet, trots att de redan klarat av vad skolan egentligen
kräver, är givetvis att den högre kompetensen kan dokumenteras på ett
påtagligt sätt. Med ett målrelaterat betygssystem bör förutsättningar fin-
nas att på ett rättvist sätt beskriva och även premiera en sådan högre
kompetens. Om detta blir möjligt, kommer förhoppningsvis ett större
antal elever att välja att fortsätta sina språkstudier och därigenom också
bli en god resurs för undervisningen i stort.
22
Bidrag till svensk undervisning i utlandet har i olika former utgått se-
dan år 1908. Med en kraftig ökning av svensk industriell verksamhet i
olika länder i kombination med en ökad svensk diplomatisk representa-
tion och en ökad biståndsverksamhet har behovet av svensk undervis-
ning i utlandet för medföljande barn och ungdomar ökat sedan mitten
av 1960-talet.
Det statliga stödet till undervisning av utlandssvenska barn och ung-
domar syftar till att bereda dem undervisning på grundskole- och gym-
nasienivå eller, om de går i utländska skolor, undervisning i svenska
och om Sverige för att underlätta deras återgång till undervisning i Sve-
rige efter utlandsvistelsen.
Utlandsundervisningen omfattar innevarande läsår skolor på nästan
40 platser i fyra världsdelar. Högstadieundervisning i skolform bedrivs
på sex platser, nämligen Bryssel, London, Paris, Fuengirola, Madrid och
Nairobi, och självständig gymnasieundervisning fr.o.m. innevarande läs-
år i Bryssel. Vid övriga skolor bedrivs högstadie- och gymnasieundervis-
ning i form av korrespondensundervisning.
Som följd av en överenskommelse mellan berörda regeringar finns
också finska och norska elever i de svenska utlandsskolorna.
För läsåret 1991/92 uppgick elevantalet i utlandsskolorna till drygt
1 200. Antalet elever i korrespondensundervisning var ca 500 och i
kompletterande svensk undervisning ca 2 650.
Statsbidrag från anslaget Bidrag till svensk undervisning i utlandet
m.m. lämnas enligt förordningen (1978:591) om statsbidrag till svensk
undervisning i utlandet (omtryckt 1988:830), i det följande benämnd ut-
landsskoleförordningen, för närvarande till följande kostnadsslag och
ändamål med anknytning till utlandsskolorna:
- kostnader för lärarlöner som i princip motsvarar lönen för motsvaran-
de anställning som lärare vid svensk grundskola (grundresurs) samt för
kompletterande undervisningstimmar (kompletteringsresurs),
- kostnader för ATP-avgifter,
- lokalkostnader med 60 % av årskostnaden för nödvändiga undervis-
ningslokaler och
- särskilt driftbidrag med 16 % av lönekostnader och vissa pensionskost-
nader.
Enligt samma förordning lämnas också bidrag till
- kostnader för korrespondensundervisning på högstadie- och gymnasie-
nivå samt material för denna undervisning enligt avtal mellan Skolver-
ket och Liber-Hermods och
- kompletterande svensk undervisning.
Statsbidrag enligt särskilda föreskrifter lämnas
- till kostnader för resor i samband med lärares flyttning och
- till kommun som i sin grundskola eller gymnasieskola har tagit emot
barn med utlandssvenska föräldrar.
Prop. 1992/93:158
23
Dessutom görs omföring till statsbudgetens inkomsttitel Statliga pen- Prop. 1992/93:158
sionsavgifter netto av medel motsvarande pensionskostnader för sådan
lärare vid utlandsskola som har pensionsrätt enligt förordningen
(1991:1427) om tjänstepension för vissa arbetstagare med icke-statlig an-
ställning.
Till svenska sektionen vid Lycée International i Saint-Germain-en-
Laye lämnas statsbidrag enligt särskilt regeringsbeslut.
Det samlade statliga bidraget till svensk undervisning i utlandet m.m.
uppgår för budgetåret 1992/93 till ca 54 miljoner kronor.
Av dessa medel disponeras en mindre summa av Svenska institutet för
bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt för förmedling och distribu-
tion av läromedel m.m. till svenskundervisning på alla nivåer i utlan-
det.
Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om vilka
barns undervisning som stödet skall avse bör gälla även i fort-
sättningen.
Utredningens forslag: Utredningen föreslår att statsbidrag till under-
visning av utlandssvenska barn och ungdomar skall lämnas för barn
och ungdomar som är svenska medborgare, är bosatta utanför Sverige
och har svenska som normalt umgängesspråk med minst en av sina för-
äldrar (vårdnadshavare).
Remissinstanserna: Skolverket, som tillstyrker utredningens förslag,
menar att även ett system där barnets status är avgörande för behörighet
i vissa fall kan upplevas som orättvist. LO anser att nuvarande bestäm-
melser bör gälla. Övriga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Vid beräkning av lärarresurser för
utlandsskolorna anges i 29 § utlandsskoleförordningen vilka elever som
får medräknas i underlaget. Dessa bestämmelser är också tillämpliga för
vilka elever som har rätt att kostnadsfritt få korrespondensmaterial på
högstadie- och gymnasienivån.
Enligt 29 § får bara de elever medräknas för vilka åtminstone en av
föräldrarna är svensk medborgare och åtminstone en av dem vistas i ut-
landet på grund av
1. tjänstgöring vid svensk myndighet eller organisation,
2. tjänstgöring vid internationell organisation,
3. tjänstgöring vid företag med nära anknytning till Sverige eller en i
förväg tidsbegränsad tjänstgöring vid utländsk juridisk person,
4. studier eller forskning för vilka studiemedel, stipendier eller lön ut-
går,
5. kulturarbete på vilket vederbörandes huvudsakliga försörjning beror,
eller
24
6. verksamhet i utlandet som i övrigt bedöms väsentlig för det svenska
samhället.
Om synnerliga skäl föreligger med hänsyn till sociala förhållanden får
även andra elever medräknas.
För kompletterande svensk undervisning gäller dock endast att åtmin-
stone en av föräldrarna är svensk medborgare.
Utgångspunkten vid fastställande av kriterier för s.k. behöriga elever
har varit att utlandsvistelsen skall vara motiverad av det svenska samhäl-
lets intresse för att svenskar med barn i skolåldern skall kunna rekryte-
ras till olika slag av utlandstjänst.
Utredningen bedömer att antalet barn, som i dag inte är statsbidrags-
grundande men skulle bli det som följd av den föreslagna regeländring-
en, inte är så stort. Däremot tror utredningen att antalet familjer vilkas
barn med nuvarande regler blir att anse som icke behöriga kommer att
öka, i första hand i Västeuropa.
1 nuvarande statsfinansiella läge anser regeringen att storleken på bi-
draget till utlandsskolorna bör knytas till det nationella intresse som
kan finnas att stödja verksamheten. Regeringen föreslår därför att nuva-
rande bestämmelser bör gälla även i fortsättningen.
Det bör vara Skolverket som i fortsättningen prövar vilka elever som
skall anses behöriga på grund av sociala förhållanden. Därvid bör en-
dast de elever räknas med som verkligen har synnerliga skäl. Sådana
kan t.ex. vara att eleven måste vistas i utlandet på grund av medicinska
skäl eller att familjeförhållandena ändras under elevens skolgång.
Prop. 1992/93:158
5.2.1 Allmänna grunder
Regeringens förslag: Utlandsskolornas verksamhet bedrivs så
långt som möjligt enligt grunderna för skolan i Sverige. Läro-
planerna för grundskolan och gymnasieskolan tillämpas. Jämk-
ningar av timplanerna kan göras för att ge undervisningen en
mera internationell inriktning, för att ge särskilt utrymme åt
värdlandets språk och kultur och för att underlätta samverkan
med ett eller flera andra nordiska länder.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Utlandsskolorna bör motsvara jämför-
bara skolor i det svenska offentliga skolväsendet. Grundskoleförord-
ningen (1988:655, omtryckt 1991:1083) och gymnasieförordningen
(1992:394) bör därför ligga till grund för deras verksamhet med den an-
passning till de särskilda förutsättningarna som är nödvändiga.
25
Det bör också klarare än hittills slås fast att utlandsskolorna skall följa Prop. 1992/93:158
läroplanerna för den svenska skolan. Samtidigt finns det skäl för att ut-
landsskolorna skall kunna jämka timplanerna utöver vad som är gene-
rellt möjligt i Sverige. De tre särskilda skäl för jämkning som regering-
en föreslår, anknyter till vad som redan i dag tillämpas vid flera ut-
landsskolor. Inom ramen för grundläggande föreskrifter av regeringen
om jämkningar bör det vara Skolverkets uppgift att meddela närmare
föreskrifter med sikte på att central prövning av enskilda fall skall kun-
na undvikas. Regeringens bestämmelser i detta avseende bör kunna trä-
da i kraft redan den 1 juli 1993.
5.2.2 Etablering
Regeringens förslag: Skolverket får besluta om en utlandsskola
skall vara berättigad till statsbidrag för årskurserna 1-6. Rege-
ringen beslutar om en statsbidragsberättigad skola skall få fullt
och självständigt ansvar för högre årskurser i grundskolan resp,
för gymnasieundervisning.
Studiebidrag inom studiehjälpen bör lämnas till de elever som
deltar i gymnasieundervisningen.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att regeringen förklarar en
skola berättigad till statsbidrag, men att Skolverket beslutar om skolan
skall få ansvara för högstadie- resp, gymnasieundervisning. Vidare före-
slår utredningen att en större eller mindre del av undervisningen eller
handledningen inte behöver äga rum vid skolan. Den kan i stället orga-
niseras genom att "moderskolan" samverkar med en eller flera andra
skolor - utlandsskolor, skolor i värdlandet eller skolor i Sverige - eller
med en huvudman för distansundervisning.
Remissinstanserna: Skolverket anser att regeringen bör precisera kra-
ven för ett godkännande. SIDA påpekar att samverkan mellan skolorna
i Afrika kan vara svår att genomföra, eftersom flygförbindelserna oftast
fungerar bättre med Europa än mellan många afrikanska länder.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser beslu-
tar regeringen om inrättandet av en utlandsskola. Som villkor gäller att
elevantalet skall vara lägst tio på grundskolans låg- och mellanstadier.
Skolverket bereds alltid tillfälle att yttra sig över skolornas ansökningar.
1 de fall Skolverket tillstyrkt ansökningarna har regeringen beviljat
statsbidrag under förutsättning att kravet på antalet elever uppfylls.
I fortsättningen bör Skolverket besluta om statsbidrag till utlandssko-
lorna på låg- och mellanstadierna. Normalt bör, som utredningen före-
slagit, minst tio elever på låg- och mellanstadierna krävas för att en sko-
la skall kunna få statsbidrag, men någon exakt gräns bör inte fastställas,
utan varje ärende om bidrag till en ny skola bör prövas för sig med
hänsyn till såväl huvudmannens egna planer och satsningar, förutsätt-
ningarna på orten som det allmänna svenska intresset av skolan i fråga.
26
Högstadieundervisning har hittills endast bedrivits reguljärt på sex or- Prop. 1992/93:158
ter. 1 övriga fall har undervisningen bedrivits som korrespondensunder-
visning. Gymnasieundervisning har - med undantag för skolan i Bryssel
- endast bedrivits som korrespondensundervisning. Frågan om i vilken
form de högre årskurserna i grundskolan och gymnasieundervisningen
skall bedrivas är så viktig - både från ekonomisk och pedagogisk syn-
punkt - att regeringen bör besluta i dessa frågor. Beslutet bör innefatta
vilka utbildningar som en utlandsskola får anordna. Frågan bör prövas i
det årliga budgetarbetet. En reguljär undervisning för grundskolans
högre årskurser och på gymnasienivå måste ha ett rimligt elevantal om
undervisningen skall ske med den bredd i kursutbud som dessa nivåer
förutsätter. För närvarande krävs 14 elever på högstadiet för att statsbi-
drag till två lärartjänster skall lämnas. Något exakt elevantal bör inte
fastställas utan elevantalet får vägas in i den prövning som görs från fall
till fall.
Regeringen är inte beredd att nu formalisera en sådan modell för
samverkan som utredningen föreslagit. Det är rimligt och naturligt att
utlandsskolor med begränsat underlag och resurser samverkar med and-
ra utbildningsanordnare, men samarbetet mellan de olika skolorna bör
få växa fram successivt och först efter ansökan från skolorna bör det bli
aktuellt med beslut om en s.k. moderskola.
Skolornas rätt att anordna reguljär undervisning i grundskolans högre
årskurser och på gymnasienivå bör tidsbegränsas. Därefter får förnyad
prövning göras.
De skolor som anordnar reguljär undervisning bör också ha rätt att
utfärda slutbetyg från grundskolan resp, avgångsbetyg från gymnasiesko-
lan.
De gymnasieelever som deltagit i Liber-Hermods korrespondensun-
dervisning har av Centrala studiestödsnämnden betraktats som elever
vid svensk skola och har därigenom fått studiebidrag under sin utbild-
ningstid. Regeringen anser att de elever som deltar i gymnasieundervis-
ning vid svensk utlandsskola skall ha rätt till studiebidrag även om sam-
bandet med Liber-IIermods bryts. Det bör vara regeringens uppgift att
utfärda erforderliga bestämmelser om detta.
I nästa avsnitt (5.2.3) föreslås ett elevrelaterat statsbidrag för utlands-
skolorna. Bidraget bör utgöra ett allmänt finansiellt stöd för undervis-
ningen. Skolorna får själva besluta om hur undervisningen skall bedri-
vas i de högre årskurserna av grundskolan och på gymnasienivå. I vissa
delar av t.ex. gymnasieundervisningen har skolorna då frihet att utnyttja
distansundervisning.
Genom en särskild överenskommelse den 15 september 1982 (ändrad
den 20 juni 1991) förekommer ett samarbete på utlandsundervisningens
område mellan Finland, Norge och Sverige. Enligt överenskommelsen
får i respektive lands utlandsskola vid bestämmandet av lärarresurser
räknas in även elever från de andra länderna. Respektive land betalar
sedan en ersättning till "värdlandet". Regeringen har för avsikt att un-
27
dersöka möjligheterna att utöka samarbetet till att även omfatta skolor Prop. 1992/93:158
på gymnasienivå.
5.2.3 Statsbidrag till utlandsskolor
Regeringens förslag: Statsbidraget beräknas med ett belopp per
elev i dels grundskoleundervisning, dels gymnasieundervisning,
dels kompletterande svensk undervisning. Beloppen fastställs av
regeringen för varje budgetår.
Statsbidraget utgör ett allmänt finansiellt stöd till verksamhe-
ten vid utlandsskolan. Huvudmannen beslutar själv hur bidraget
skall användas.
Särskilt statsbidrag lämnas med ett belopp motsvarande 75 %
av skolans faktiska kostnader för nödvändiga undervisningsloka-
ler.
Utredningens forslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Utredningen föreslår dessutom att statsbidraget för grundskole- resp,
gymnasieundervisning i princip skall motsvara genomsnittskostnaden
per elev i motsvarande undervisning i Sverige samt att kostnadsskillna-
der mellan olika skolorter beaktas genom att en del av schablonbelop-
pen indexberäknas.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i stort sett utredning-
ens förslag. Svenska Utlandsskolors Förening (SUF) och Föreningen för
Svenskar i Världen anser att en ytterligare analys behövs av vilka fakto-
rer som skall utgöra underlag för indexberäkningar.
Skälen för regeringens förslag: För utlandsskolorna var det genom-
snittliga statsbidraget läsåret 1991/92 ca 30 % av de samlade driftkostna-
derna. Återstoden täcks av elevavgifter samt bidrag från resp, skolhu-
vudman närstående organisationer och andra finansiärer. De tidigare
statsbidragssystemen till det kommunala skolväsendet i Sverige, vilka nu
inordnats i det kommunala utjämningsbidraget, innebar att staten stod
för ungefär 45 % av skolkostnaderna.
1 likhet med vad som hänt med det kommunala skolväsendet i Sveri-
ge bör även för utlandsskolornas del en avreglering ske. Statsbidraget för
undervisning bör beräknas för olika undervisningsformer och kategori-
er, men huvudmannen bör få disponera de samlade medlen utan detalj-
reglering. Nuvarande statsbidrag för lärarlönekostnader samt det särskil-
da driftbidraget bör ersättas med ett bidragsbelopp per elev. Däri bör in-
räknas även det nuvarande bidraget för kostnader i samband med lära-
res flyttning.
Vid fastställande av schablonbelopp bör regeringen överväga om olika
belopp skall användas för skolorna beroende på t.ex. storlek och geogra-
fisk belägenhet.
Medelvärdet av elevantalen under de tre närmast föregående läsåren
bör utgöra grund för beräkning av undervisningsbidragen för såväl
28
grundskole- som gymnasieundervisning för ett visst läsår. Det bör vara
regeringens uppgift att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.
Med en rörligare arbetsmarknad kan man utgå ifrån att det blir vanli-
gare att människor erbjuds arbete utomlands. Detta kan få till följd att
företagens intresse för att betala dyra skolavgifter minskar. Den höga
frekvensen kan också leda till att människor med "vanliga" inkomster
oftare får möjlighet att arbeta utomlands. Det är därför rimligt att staten
ger ett visst ökat bidrag till utlandsskolorna så att elevavgifterna kan
hållas på en lägre nivå än i dag. En höjning av bidraget bör bestämmas i
samband med beräkningen av anslaget för budgetåret 1994/95.
Lokalbidragel uppgår i dag till 60 % av årskostnaden för de lokaler
som behövs för undervisningen. För elever som deltar i korrespondens-
undervisning lämnas inget bidrag för lokalkostnader vid handledning.
Som ett led i den samlade förstärkningen av bidraget till utlandsskolor-
na föreslås en höjning av bidraget till 75 % av lokalkostnaderna.
Statsbidrag för kompletterande svensk undervisning lämnas i dag dels
för lärarlönekostnader, dels som ett allmänt driftbidrag. Bidraget upp-
går i genomsnitt till ca 1 800 -1 900 kronor per elev. Statsbidraget före-
slås i fortsättningen schabloniseras och beräknas med i princip oförän-
drat belopp per elev för den kompletterande svenska undervisning som
bedrivs av en svensk utlandsskola.
Regeringen är inte beredd att föreslå en indexreglering av viss del av
bidraget till utlandsskolorna. Svenska Utlandsskolors Förening har i sitt
yttrande, bl.a. utifrån synpunkter som framkommit från skolor i Afrika,
framfört att en ytterligare analys behövs av vilka faktorer som skall ut-
göra underlag för indexberäkningar.
Dessutom blir en indexreglering av anslaget tekniskt och administra-
tivt krånglig. Vidare kan orättvisor uppstå även vid en indexreglering.
Enligt utredningen kan en indexreglering genomföras endast om en
kraftig uppräkning sker av anslaget för att inte negativa effekter skall
uppstå för vissa skolor.
Huvudmannen för en utlandsskola skall även i fortsättningen ha rätt
att ta ut avgifter för de kostnader som inte täcks via statsbidrag. Skolver-
ket bör i sin tillsyn av utlandsskolorna bevaka att avgifterna är skäliga
med hänsyn till de kostnader som skolorna har och de statsbidrag som
lämnas.
Regeringen har för avsikt att i utlandsskoleförordningen införa en be-
stämmelse om att i det fall Skolverket konstaterar missförhållanden vid
en skola skall Skolverket ha rätt att innehålla viss del av statsbidraget.
Prop. 1992/93:158
29
5.2.4 Ledning och lärare
Prop. 1992/93:158
Regeringens förslag: En skola leds av en styrelse. Skolans styrel-
se förordnar en rektor för utbildningen. För att kunna förord-
nas som rektor skall man ha pedagogisk insikt som förvärvats
genom utbildning och erfarenhet.
Skolans styrelse bestämmer vilka lärartjänster som skall fin-
nas. Beträffande krav för sådan tjänst gäller vad som föreskrivs i
skollagen i fråga om lärare i skolan i Sverige.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att en styrelseledamot utses av den svenska be-
skickningen i landet.
Utredningen föreslår dessutom att nuvarande bestämmelse om att lä-
rare vid utlandsskola skall tjänstgöra som lärare i skolväsendet i Sverige
under minst två av åtta på varande följande år skall gälla även i fortsätt-
ningen.
Remissinstanserna: Skolverket anser att verket liksom hittills bör utse
en ledamot i styrelsen. Skolverket och SUF pekar på svårigheterna att
förena fasta lärartjänster med kravet på tjänstgöring i Sverige. Skolverket
anser att anställningsfrågorna bör ses över igen. Högskolan i Växjö fram-
för att i stället för tjänstgöring i Sverige vore det önskvärt att Svenska
institutet anordnade fortbildningskurser på ferietid för denna lärar-
grupp så att personerna kan hålla sig å jour med svenskt skolväsende
och att sådana kurser var obligatoriska. Sundsvalls kommun anför att
om schablonbidraget till utlandsskolorna även skall innefatta motsvarig-
heten till kommunernas medel för lokal skolutveckling bör kravet på
två års tjänstgöring i Sverige inte regleras i förordningstext.
Skälen för regeringens förslag:
Ledning
Bestämmelserna om skolans styrelse bör inte ändras. Enligt regeringens
uppfattning bör Skolverket även i fortsättningen utse en ledamot i sty-
relsen.
Enligt nuvarande bestämmelser i 9 § utlandsskoleförordningen är det
skolans styrelse som leder verksamheten. Några statliga föreskrifter om
rektor för skolan finns inte. Som regel har skolorna dock förordnat en
person att fungera som rektor.
Med de ökade krav som ställs på utlandsskolan med ett schabloniserat
statsbidragssystem är det rimligt att en rektorsfunktion föreskrivs. För
behörighet till den bör gälla detsamma som för motsvarande funktion i
den svenska skolan. Rektor kan utses bland lärarna vid en skola eller
särskilt.
30
Lärare
Prop. 1992/93:158
Antalet lärartjänster vid en utlandsskola bestäms i dag av statsbidragssy-
stemet. Enligt 18 § utlandsskoleförordningen skall 2 kap. 3-5 §§ skolla-
gen (1985:1100) tillämpas på dessa tjänster. För lärare vid utlandsskola
har vidare gällt att de skall tjänstgöra som lärare i skolväsendet i Sveri-
ge under minst två av åtta på varandra följande år, den s.k. sexårsregeln.
I det föreslagna statsbidragssystemet ankommer det på skolans styrelse
att ta ställning till hur tillgängliga medel skall utnyttjas och följaktligen
bl.a. bedöma behovet av och innehållet i lärartjänster. Den uppdelning
av statsbidragstjänster och lokala tjänster som finns i dag bortfaller såle-
des. För lärartjänsterna skall liksom hittills de generella behörighetsfö-
reskrifterna för läraranställning i Sverige gälla.
1 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 9 s. 25) har före-
slagits en ändring av 2 kap. 4 § skollagen (1985:1100) som bl.a. innebär
ett krav på att lärare inom det svenska offentliga skolväsendet skall ha
nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för det offentliga skolvä-
sendet, särskilt de föreskrifter som anger målen för utbildningen, dvs.
de nationella styrdokumenten för skolan. Med en sådan skrivning i
skollagen anser regeringen att kravet på tjänstgöring i Sverige under
minst två av åtta på varandra följande år, den s.k. sexårsregeln, kan ut-
gå-
Skolverket bör i sin tillsyn fästa stor uppmärksamhet vid att lärarna
är förtrogna med den svenska skolan. Om skolorna så önskar och den
arbetsrättsliga lagstiftningen i resp, land medger det kan tidsbegränsade
anställningar ändå tillämpas i framtiden utan någon svensk föreskrift
om det.
Som en service till skolorna bör Skolverket erbjuda dem att annonse-
ra de lediga lärartjänsterna. Enligt nuvarande bestämmelser skall Skol-
verket kungöra tjänsterna lediga. Tjänsterna bör även fortsättningsvis
tillsättas av skolans styrelse. Därvid bör även hänsyn tas till meriter av
särskild betydelse vid den aktuella skolan, t.ex. visst slag av utlandserfa-
renhet.
Av största betydelse för de svenska utlandsskolorna är att de kan re-
krytera lärare från Sverige. Före kommunaliseringen av lärartjänsterna
i Sverige fanns en föreskrift om att kommunerna borde ge lärare ledig-
het för tjänstgöring vid utlandsskola. Under det senaste året har det in-
träffat att lärare vägrats tjänstledighet av sin kommun för att uppehålla
eller flytta till en tjänst vid utlandsskola. Enligt regeringens uppfattning
är det av nationellt intresse att lärare ges tjänstledighet för tjänstgöring
vid utlandsskola för att dessa skolor skall kunna fungera. Det borde
också vara av värde för en kommun att ha lärare med erfarenheter från
andra länder, eftersom de vid återkomsten till Sverige kan utnyttjas i
den egna skolans internationaliseringsverksamhet. Det borde därför va-
ra en självklarhet att kommunerna beviljar lärarna tjänstledighet. Nå-
gon statlig reglering som garanterar sådan rätt till tjänstledighet är dock
föga förenlig med kommunernas fullständiga arbetsgivaransvar för lä-
rarna och bör därför inte komma i fråga.
31
Hittills har staten betalat medel motsvarande pensionskostnader för så- Prop. 1992/93:158
dan lärare vid utlandsskola som har pensionsrätt enligt förordningen
(1991:1427) om tjänstepension för vissa arbetstagare med icke-statlig an-
ställning. Med den allmänna avreglering som skett för lärartjänster i
Sverige bör det vara utlandsskolornas uppgift att svara för lärarnas so-
ciala förmåner. För en samordning av eventuella försäkringar o.d. bor-
de Svenska Utlandsskolors Förening som intresseorganisation kunna
medverka. Det elevbaserade undervisningsbidrag som föreslås för ut-
landsskolorna bör därför inkludera nuvarande bidrag för lönekostnads-
pålägg och tilläggspensionsavgifter. Det bör vara regeringens uppgift att
besluta om erforderliga övergångsbestämmelser.
Regeringens bedömning: Skolverket bör som hittills träffa över-
enskommelse med en huvudman för distansundervisning (kor-
respondensundervisning) om ersättning till denne för sådan un-
dervisning. Överenskommelsen bör också säkerställa att ett ma-
terial för distansundervisning för grundskolans högre årskurser
finns tillgängligt.
Den som är behörig, är i grundskole- eller gymnasieålder och
inte är elev vid svensk utlandsskola, bör ha rätt att kostnadsfritt
få material för distansundervisning enligt den nyss nämnda
överenskommelsen samt om möjligt delta i anordnad handled-
ning.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utred-
ningen föreslår att avtalet även skall inkludera kostnader för handled-
ning som i varje enskilt fall kan organiseras på platsen.
Remissinstanserna: Liber-Hermods anser att arbetsgivaransvaret för
handledare måste läggas på den lokala skolstyrelsen.
Skälen for regeringens bedömning: Enligt nuvarande ordning har den
som inte är elev vid svensk utlandsskola och uppfyller villkoren om be-
hörighet enligt 29 § utlandsskoleförordningen rätt att kostnadsfritt få
material för korrespondensundervisning enligt beslut av Skolverket.
Skolverket sluter för varje läsår avtal med Liber-Hermods om den er-
sättning som skall lämnas för de elever som har rätt till sådant material.
Det är Skolverket som prövar om eleven är behörig och betalar ut er-
sättningen till LiberHermods för elevens korrespondensmaterial. För
handledning fastställer Skolverket varje läsår antalet lärarveckotimmar
enligt föreskrifter i 36 § utlandsskoleförordningen utifrån antalet s.k.
behöriga elever.
Enligt regeringens bedömning bör, som redovisas närmare i avsnitt
5.6, inte något nytt centralt organ anförtros fördelning av statsbidrag
och andra administrativa uppgifter. Skolverket bör därför även i fort-
32
sättningen pröva vilka elever som har rätt att kostnadsfritt få material
för distansundervisning. Vidare bedömer regeringen det som mest
lämpligt att Skolverket även beslutar om bidrag för handledning vid di-
stansundervisningen.
Skolverket bör träffa avtal med huvudman för distansundervisning ef-
ter anbudsförfarande.
För grundskolenivån kan det knappast finnas någon marknad utöver
den som utlandseleverna utgör. Staten måste därför ta ett grundläggande
ansvar för att ett material för grundskolans högre årskurser finns till-
gängligt. Skolverkets avtal med berörd huvudman för distansundervis-
ning bör därför även innefatta en garanti att ett sådant material finns
tillgängligt.
Om en huvudman för distansundervisning skall ges rätt att - som
Liber-Hermods i dag - sätta och utfärda betyg, måste detta ske genom
beslut av regeringen i varje enskilt fall.
Prop. 1992/93:158
Regeringens förslag: Till annan huvudman för kompletterande
svensk undervisning än en svensk utlandsskola lämnas bidrag
med ett belopp per behörig elev under förutsättning att eleven
inte deltar i annan av svenska staten understödd undervisning i
svenska.
Regeringen beslutar, efter prövning av varje särskilt fall, om
statsbidrag till utländsk skola som har svenska elever och anord-
nar undervisning i svenska och om Sverige.
Det särskilda statsbidraget till undervisning i Swedish Culture
upphör.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: SUF och Föreningen för Svenskar i Världen anser
att statsbidraget för kompletterande svensk undervisning bör vara det-
samma oavsett om huvudmannen är en svensk utlandsskola eller en sär-
skild förening.
Skälen för regeringens förslag:
Kompletterande svensk undervisning
Kompletterande svensk undervisning är en väg att ge svenska elever i
utländska skolor möjlighet att bevara och utveckla kunskaper i svenska
och om Sverige. Den kan bedrivas antingen vid en utlandsskola (jfr av-
snitt 5.2.3) eller med en särskild lokal huvudman.
I avsnitt 5.2.3 har föreslagits att bidraget för kompletterande svensk
undervisning, när den bedrivs vid svenska utlandsskolor, skall beräknas
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 158
som ett schablonbidrag per elev. Den kompletterande undervisning som Prop. 1992/93:158
anordnas utanför utlandsskolorna har kostnader för lokaler m.m., som
inte finns på motsvarande sätt för den undervisning som är knuten till
utlandsskolor.
Regeringen anser det därför vara motiverat med ett högre bidrag för
den undervisning som anordnas med lokal huvudman.
För att ge ökad stadga till denna till antalet elever största och också
mest spridda delen av den svenska utlandsundervisningen avser rege-
ringen att ge Skolverket i uppdrag att utfärda en kursplan för undervis-
ningen. Ett sådant centralt dokument bör vara ett stöd för organiseran-
det av kompletterande svensk undervisning på de många orter, där möj-
ligheter att anknyta till en svensk utlandsskola eller någon annan
svensk pedagogisk organisation helt saknas.
Svensk undervisning vid utländsk skola
Den svenska sektionen vid Lycée International i S:t Germain-en-Laye är
hittills det enda exemplet på sådan undervisning. Vid denna skola finns
sektioner för olika länder med elever som i princip kommer från resp,
land. Undervisningen följer till större delen en gemensam fransk tim-
plan, men varje sektion disponerar ett antal veckotimmar för undervis-
ning i sitt lands språk, historia, litteratur etc. Till den svenska sektionen
vid lycéet utgår statsbidrag enligt särskilt regeringsbeslut.
Modeller av detta slag bör kunna utvecklas också i andra samman-
hang och regeringen bör då kunna medge bidrag för den svenska delen
av undervisningen.
Swedish Culture
Statsbidrag till Swedish Culture utgår enligt förordningen (SKOLFS
1991:36) om statsbidrag till kostnader för undervisning i ämnet Swedish
Culture i anslutning till gymnasieskola i utlandet. Syftet har varit att ge
svenska elever i utländska skolor en orientering om svensk kultur och
svenskt samhälle. Sådan undervisning bedrivs innevarande läsår endast
på sju orter. Enligt regeringens uppfattning bör det särskilda statsbidra-
get upphöra. Ifrågavarande undervisning bör kunna tillgodoses inom ra-
men för kompletterande svensk undervisning eller genom korrespon-
densundervisning i första hand i svenska.
34
Prop. 1992/93:158
Regeringens forslag: Till en kommun eller ett landsting som i
sin grundskola eller gymnasieskola tar emot utlandssvenska ele-
ver skall statsbidrag lämnas med belopp per elev och termin
som regeringen fastställer.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att bidragsbeloppen
skall vara desamma som de som tillämpas för utlandsskolorna.
Remissinstanserna instämmer i stort sett i utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Hittills har statsbidrag för utlandssven-
ska elever lämnats till kommunerna med belopp motsvarande de tidiga-
re statliga bestämmelserna för interkommunal ersättning.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om bidragets storlek utan
att det för den skull behöver vara någon koppling till storleken av bi-
draget till svenska utlandsskolor.
När det gäller riksinternatskolorna avser regeringen att ta upp dem
till behandling i en senare proposition i vår.
Regeringens bedömning: Skolverket skall svara för administrati-
va uppgifter, uppföljning och utvärdering samt ha tillsyn över
u t landsunder visningen.
Utlandsskolorna omfattas av Skolverkets ansvar för nationell
skolutveckling
De medel som Skolverket disponerar för lärarfortbildning
skall kunna tas i anspråk också för insatser som avser utlands-
skolorna.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en ideell förening, bil-
dad av intressenter i utlandsundervisningen, anförtros uppgiften att sva-
ra för fördelning av statsbidrag och andra administrativa uppgifter samt
informations- och serviceuppgifter som rör undervisningen av utlands-
svenska barn och ungdomar.
Remissinstanserna: Förslaget om en ideell förening avstyrks av RRV,
Malmö, Norrköpings och Ljusdals kommuner, TCO, Lärarförbundet, Lä-
rarnas Riksförbund och SAF. Statskontoret, Piteå kommun och Lands-
tinget i Kalmar län är tveksamma. SAF föreslår att en rådgivande nämnd
inrättas som stöd till den centrala myndigheten för utlandsundervis-
ningen.
Skälen för regeringens bedömning: Flera remissinstanser har avstyrkt
förslaget att en ideell förening ges ansvar för utlandsundervisningen.
35
Med hänsyn härtill bör inte detta förverkligas. Det naturliga blir då att
Skolverket även i fortsättningen svarar för administrativa uppgifter för
utlandsundervisningen såsom godkännande, kontroll, beslut om och ut-
betalning av statsbidrag.
Regeringen utgår ifrån att Skolverket i frågor om utlandsundervis-
ningen håller en nära kontakt med Svenska Utlandsskolors Förening.
Någon särskild nämnd torde därför inte behövas.
För att utlandsskolorna skall kunna hävdas vara inte bara formellt
utan också reellt jämförbara och likvärdiga med de svenska skolorna
måste Skolverket ägna uppmärksamhet åt undervisningens innehåll och
kvalitet samt överväga vilka utvecklingsinsatser som kan göras. Det är
vidare väsentligt att de erfarenheter som görs vid utlandsskolorna beak-
tas och nyttiggörs i utvecklingen av den svenska skolan i stort.
Med ett bidragsbelopp per elev för utlandsundervisningen och frihet
för skolans styrelse att besluta om användningen kan skolorna, liksom
skolhuvudmän i övrigt, disponera vissa medel för fortbildning. Skolver-
ket bör även kunna använda viss del av de medel som anvisas under an-
slaget B 6. Fortbildning m.m. också för anordnande av fortbildning för
personal vid utlandsskolorna.
Prop. 1992/93:158
Regeringens förslag: Under åttonde huvudtitelns reservationsan-
slag B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet anvisas budgetåret
1993/94 16 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i prop.
1992/93:100 bil. 9.
Skälen för regeringens förslag: De förslag regeringen redovisar i av-
snitten 2-4 bör kunna genomföras den 1 juli 1993. Detta fordrar me-
delsanvisningar utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
Enligt vad regeringen tidigare redovisat (avsnitt 2.2) föreslås en för-
stärkning av resurserna för lärares, skolledares och elevers internatio-
nella kontakter m.m. Regeringen beräknar ett belopp om 14 miljoner
kronor för ändamålet.
Vidare föreslår regeringen att ett belopp om sammanlagt 2 miljoner
kronor anvisas för
- en funktion som kan ge råd och stöd till huvudmän och enskilda
skolor när det gäller internationella kontakter (avsnitt 2.1),
- introduktionskurser i svenska för elever från utlandet som tas emot i
gymnasieskolan (avsnitt 2.4.2),
- vissa statsbidrag till avgifter för IB-utbildning (avsnitt 4) och
- Skolverkets administration och utökade tillsyn m.m. av utiandssko-
lorna (avsnitt 5.6).
36
För nästa budgetår bör de ökade medlen för här redovisade ändamål Prop. 1992/93:158
beräknas under ett anslag. Regeringen föreslår därför att under åttonde
huvudtitelns reservationsanslag B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet
anvisas 16 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i 1993 års budget-
proposition (prop. 1992/93:100 bil. 9).
Vad gäller bidrag till utlandsundervisningen (avsnitt 5) måste beräk-
ningar av statsbidragen göras utifrån här redovisade förslag och riksda-
gens ställningstagande därtill. Regeringen avser återkomma till riksda-
gen i denna fråga i 1994 års budgetproposition. Redovisade ändringar i
statsbidragssystemet för utlandsundervisningen bör därför genomföras
först från den 1 juli 1994.
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar förslaget till lagom ändring i skollagen (1985:1100),
2. godkänner riktlinjerna för statsbidrag till utlandsundervisningen
(avsnitt 5),
3. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd för utveckling av
skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar 16 000 000 kronor utöver
vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9.
37
Prop. 1992/9.3:158
Propositionens
lagförslag
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)
dels att 5 kap. 5, 13, 16 och 20 S§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 26 a §, av föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap. Gymnasieskolan
5 §'
Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella pro-
gram för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 § första
stycket förutsatt att de
I. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och
2. inte tidigare har gått igenom
utbildning på ett nationellt pro-
gram eller likvärdig utbildning.
2. inte tidigare har gått igenom
utbildning på ett nationellt pro-
gram eller likvärdig utbildning el-
ler avlagt International Baccalau-
reate (IB).
Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program.
Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas
med hänsyn till elevernas önskemål.
Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el-
ler i en annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samver-
kansavtal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en ut-
bildning på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den
utbildningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett lands-
ting om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbild-
ningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be-
stämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för lokala grenar
eller utbildningar på främmande språk.
Senaste lydelse 1992:599.
.38
Nuvarande lydelse
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda gymnasieutbildning i form
av special utformade program eller
individuella program för de ung-
domar i kommunen som avses i
1§ oeh som inte har tagits in på
något nationellt program. I fråga
om elever från särskolan gäller
skyldigheten dock endast individu-
ella program och endast om ele-
ven vid prövning enligt 6 kap. 7 §
inte tas emot i särskolan, därför att
eleven bedöms kunna gå i gymna-
sieskolan.
Föreslagen lydelse
13
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda gymnasieutbildning i form
av specialutformade program eller
individuella program för de ung-
domar i kommunen som avses i
1§ och som inte har tagits in på
något nationellt program eller har
avlagt International Baccalaureate
(IB). I fråga om elever från särsko-
lan gäller skyldigheten dock endast
individuella program och endast
om eleven vid prövning enligt 6
kap. 7 § inte tas emot i särskolan,
därför att eleven bedöms kunna
gå i gymnasieskolan.
Prop. 1992/93:158
Propositionens
lagförslag
Ett specialutformat program bör i fråga om utbildningens nivå mot-
svara ett nationellt program och därmed kunna ligga till grund för fort-
satt utbildning på högskolenivå eller för yrkesverksamhet.
Ett individuellt program kan
1. syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt
program eller ett specialutformat program,
2. göra det möjligt för ungdomar att förena en anställning som syftar
till yrkesutbildning med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan,
3. avse utbildning för udda yrken och
4. möta speciella behov hos eleven.
Utbildningen på ett specialutformat eller ett individuellt program
skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. I
fråga om sådana individuella program som avses i tredje stycket 2 får re-
geringen föreskriva att utbildningen i skolan skall omfatta minst vissa
av de ämnen som anges i timplanerna i bilaga 2.
16 Sf
Den som har tagits in på ett nationellt program i gymnasieskolan och
påbörjat det, har rätt att fullfölja sin utbildning på det programmet i
kommunen eller inom samverkansområdet eller, om utbildningen har
ett landsting som huvudman, inom det landstingsområdet. Detta gäller
även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras un-
der studietiden.
Dessa bestämmelser gäller också i fråga om utbildning på en viss gren,
om eleven har tagits in på ett program och därvid getts garanti för att
senare bli intagen på den grenen.
2 Senaste lydelse 1992:569.
3 Senaste lydelse 1992:599.
39
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rätten att fullfölja utbildningen
enligt första stycket gäller även efter
ett studieavbrott på högst ett läsår
för studier utomlands. Detsamma
gäller i fråga om grengaranli enligt
andra stycket, såvida inte skolhu-
vudmannen vid utfärdandet av gar-
antin gjort uttryckligt förbehåll mot
dess giltighet i händelse av studieav-
brott.
20
Den som har påbörjat en utbildning på ett specialutformat eller ett
individuellt program i en kommun har rätt att fullfölja programmet en-
ligt den plan som fanns när utbildningen inleddes.
Om eleven har medgivit att programmet ändras, har han rätt att full-
följa utbildningen på det ändrade programmet.
Rätten att fullfölja utbildningen
gäller även efter ett studieavbrott
på högst ett läsår för studier utom-
lands.
26 a §
En elevs hemkommun är skyldig
alt betala ersättning för kostnader
för elevens utbildning till anordnare
av utbildning som leder fram till
International baccalaureate (IB).
Skyldigheten gäller dock endast ut-
bildning för sådana elever som
hemkommunen var skyldig att er-
bjuda gymnasieutbildning vid den
tidpunkt då IB-utbildningen började
och endast om utbildntngsanordna-
rens avgifter ull International Bac-
calaureate Office (IBO) betalas av
staten.
Om parterna inte kommer över-
ens om annat skall ersättning utgå
med ett belopp som regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer beslutar.
Prop. 1992/93:158
Propositionens
lagförslag
4 Senaste lydelse 1992:599.
40
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen
(1985:1100) gäller bestämmelserna om rätt att fullfölja utbildningen
efter ett studieavbrott för studier utomlands endast de elever som går
på ett program.
Prop. 1992/93:158
Propositionens
lagförslag
41
Skolan har en nyckelroll när det gäller att ge alla unga en grund för att
leva i en alltmer internationaliserad värld. Utbildningens mål och inne-
håll måste utvecklas med internationalismen som ett förtecken.
Det finns allt fler beröringspunkter mellan den svenska skolans inter-
nationalisering och svenska elevers utlandskontakter å ena sidan, insat-
ser för utlandssvenska barn och ungdomar å den andra. När det gäller
finansieringen av förslagen anser utredningen att förslagen måste ses i
ett vidare perspektiv än enbart utbildningsbudgetens.
Intresset för skolutbyten o.d. har ökat de senaste åren, i första hand
inom ramen för det europeiska samarbetet. EG/EU kan komma att ut-
veckla program inom detta område.
Också i den svenska skolan har intresset ökat för internationella skol-
kontakter, både i form av resor och med hjälp av bl.a. datakommunika-
tion
1. Skolkontakter
Internationella kontakter måste ses som en del av skolans reguljära
verksamhet. Men det finns skäl att uppmuntra kommuner och skolor,
som gör utbyten och tar andra kontakter. Utredningen föreslår att 15
miljoner kronor anvisas för att stödja projekt som ger goda exempel på
utnyttjande av utbyten och andra internationella kontakter som en del
av undervisningen. Medlen bör disponeras av Skolverket. En förutsätt-
ning för stöd bör vara att kommunen betalar lika mycket av egna me-
del.
Varje kommun och varje skola skall självklart bära ansvaret för sina
internationella kontakter och för den praktiska hanteringen av dem.
Enligt utredningen finns det ett behov av centrala insatser för att under-
lätta och stödja kommuner och skolor i denna verksamhet. Utredningen
föreslår att ett centrum för internationell kontaktverksamhet på skolom-
rådet upprättas.
Organisationen för det föreslagna centret bör lösas i anslutning till en
översyn inom utbildningsdepartementet av ansvarsfördelningen beträf-
fande information om utlandsstudier, internationella kontakter m.m.
mellan Svenska Institutet (SI), Centrala studiestödsnämnden (CSN),
Verket för högskoleservice (VHS) och Skolverket.
42
2. Elevkontakter
Antalet svenska ungdomar på gymnasienivå, som studerar utomlands,
är i dag väsentligt större än antalet utländska elever i Sverige. Förutsätt-
ningarna att ta emot utländska elever i gymnasieskolan måste därför
förbättras. Utredningen föreslår
- att inordnandet av utbyteselever och andra utländska elever i gymna-
sieskolans studieorganisation underlättas genom att begreppet "extra
elev" återinförs,
- att kommuner som tar emot extra elever inom av statsmakterna prio-
riterade utbytesprogram m.m. skall få särskilda medel för dessa elever
samt
- att det skall ses som en angelägenhet för kommunen att, på samma sätt
som den i vissa fall måste betala för sina ungdomars utbildning i annan
kommun, bekosta sådan utländsk utbildning som saknar motsvarighet i
Sverige.
Den helt övervägande delen av de svenska ungdomar, som studerar ett
år utomlands på gymnasial nivå, gör detta i engelskspråkiga länder
utanför Europa. Utredningen föreslår att diskussioner tas upp med i
första hand Tyskland och Frankrike om utbytesprogram eller andra an-
ordningar som ökar möjligheterna för svenska gymnasister att förlägga
ett studieår till dessa länder.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 1
3. Lärar- och skoiledarkontakter
Även om internationaliseringssträvandena ges hög prioritet i lärarfort-
bildningen, är det angeläget att förbättra enskilda lärares m.fl. möjlighe-
ter till internationella kontakter. De statliga insatserna i detta syfte bör
också koncentreras. Utredningen föreslår att sammanlagt 15 miljoner
kronor (inkl. 3,5 miljoner kronor som redan disponeras av dels Sven-
ska institutet, dels Skolverket) anvisas till stipendier för att främja lära-
res m.fl. internationella kontakter. Medlen bör disponeras av Svenska
institutet.
De flesta internationella överenskommelser om tillgodoräknande av ut-
landsstudier gäller fullständiga utbildningar. Huvudfrågan för utred-
ningen har varit hur ett studieår i annat land skall kunna tillgodoräknas
som en del av utbildningen i gymnasieskolan. De flesta som läser ett år
utomlands i dag förlänger sin totala studietid med detta år. Det finns in-
te några bestämmelser om tillgodoräknande, inte heller någon rätt att
efter ett utlandsår återvända till den studieväg man lämnat.
Utredningen föreslår
- att en elev i gymnasieskolan skall ha rätt till ett års ledighet för ut-
landsstudier,
43
- att skolan, när eleven återvänder, skall eftersträva dels att tillgodoräk- Prop. 1992/93:158
na så mycket som möjligt av de utländska studierna, dels att organisera Bilaga 1
de fortsatta studierna så att hänsyn tas till de kunskaper, som eleven
skaffat sig utomlands, och så att omfattningen av kompletterande studi-
er begränsas till det nödvändiga,
- att utlandsstudier, för vilka en elev haft ledighet, skall anges i avgångs-
betyg från gymnasieskolan samt
- att universitet och högskolor vid bedömningen av sökandes förkunska-
per skall ta hänsyn till också sådana utlandsstudier på gymnasienivå
som inte har formellt tillgodoräknats i gymnasieskolan.
Studiestöd för utlandsstudier på gymnasienivå utgår i dag generellt till
dem som studerar i Norden. I övrigt utgår stöd dels till ungdomar som
är bosatta utomlands med sina föräldrar, om minst en av dessa har yr-
kesmässig anknytning till Sverige, dels till elever i sådan klart yrkesin-
riktad utbildning som saknar motsvarighet i Sverige.
Frågan om ökade möjligheter till studiestöd på gymnasienivå också
utanför Norden har diskuterats de senaste åren, och statsmakterna har
uttalat sig positivt i frågan. CSN förde i samband med 1991 års anslags-
framställning fram vissa förslag. Dessa har överlämnats till utredningen.
1. Svenska gymnasisters utlandsstudier under kortare tid
Utredningen anser det angeläget att möjligheterna för svenska gymnasis-
ter att få studiestöd för ett års utlandsstudier ökas. Utredningen föreslår
att studiebidrag och ett merkostnadstillägg skall utgå till svenska ungdo-
mar för högst ett års studier på gymnasial nivå utomlands. Studiebidra-
get skall utgå med samma belopp som i Sverige och merkostnadstilläg-
get inledningsvis med 1 150 kronor i månaden.
2. Svenska ungdomars längre utlandsstudier
Utredningen anser en ökning av möjligheterna till studiestöd motiverad
när det gäller internationellt inriktad utbildning. Utredningen föreslår
att studiebidrag och merkostnadstillägg skall utgå i högst tre år till sven-
ska elever i internationellt inriktad utbildning i annat land, efter pröv-
ning av den enskilda utbildningen. Därtill skall stöd även i fortsättning-
en utgå för dels studier i Norden, dels yrkesinriktad utbildning som sak-
nar motsvarighet i Sverige.
3. Utlandssvenska ungdomars studier
När det gäller utlandssvenska ungdomar innebar CSN:s förslag ett när-
mande till reglerna för de familjepolitiska stöden och därmed en viss
försämring av möjligheterna till studiestöd. Utredningen anser att stu-
44
diestödet måste kunna utnyttjas också för att främja internationalise-
ringssyften, som är utbildningspolitiskt motiverade. Utredningen föreslår
att bestämmelserna om studiestöd för studier på gymnasial nivå till ut-
landssvenska ungdomar ses över tillsammans med bestämmelserna om
barnbidrag m.m. för utlandssvenska familjer.
Det statliga stödet till inackordering för gymnasieelever är numera
inordnat i det generella stödet till skolan i kommunerna. Utredningen
anser att samma modell bör tillämpas för de svenska utlandsskolorna
och föreslår
- att för elever i gymnasieundervisning vid svenska utlandsskolor medel
motsvarande studiestödets merkostnadstillägg skall anvisas som en del
av statsbidraget till skolhuvudmannen samt
- att för andra utlandssvenska elever, som är berättigade till studiehjälp,
merkostnadstillägg skall utgå, om eleven reser mellan skolan och hem-
met eller är inackorderad.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 1
För att det skall vara möjligt att rekrytera svenskar med barn i skolål-
dern till arbetsuppgifter i andra länder är det viktigt att det i dessa län-
der finns tillgång till undervisning som motsvarar den svenska skolans.
Utredningen utgår från att statsbidrag även i fortsättningen bara skali
utgå för i någon mening svenska - eller vid nordisk samverkan nordiska
- utbildningsalternativ.
Utredningen förordar en radikal förenkling av statsbidragssystemet
med en ökad frihet för huvudmän och skolor att utnyttja resurserna.
Vidare anser utredningen att statens roll i förhållande till utlandsunder-
visningen bör utformas efter mönster av dess roll i förhållande till de
kommunala och fristående skolorna.
1. Behörighet
Behörighetsreglerna går i dag ut på att försöka definiera utlandssvenska
familjers anknytning till Sverige genom att ange sysselsättningar som det
i någon mening är ett samhällsintresse att svenska medborgare ägnar sig
åt utomlands. Det har emellertid blivit allt svårare att utforma hållbara
sådana bestämmelser. Enligt utredningens bedömning kommer det att
bli än svårare med den utveckling som kan förutses på i första hand den
europeiska arbetsmarknaden.
Utredningen menar dessutom att principerna för statligt stöd bör ut-
gå från elevens behov och intresse, inte från föräldrarnas skäl för att
lämna Sverige eller deras sätt att försörja sig i det land där de bor.
Utredningen föreslår att i underlaget för statsbidrag - i de kategorier
som anges nedan - skall ingå barn och ungdomar, som är svenska med-
borgare, är bosatta utanför Sverige och har svenska som normalt um-
gängesspråk med minst en av sina föräldrar (vårdnadshavare).
45
2. Utlandsskolorna
A. Allmänna grunder
Utredningen föreslår
- att utlandsskolornas verksamhet så långt möjligt skall bedrivas enligt
grunderna för skolan i Sverige,
- att läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan skall tilllämpas
men jämkningar i timplanerna kunna göras:
a) för att ge undervisningen en mera internationell inriktning,
b) för att ge särskilt utrymme åt värdlandets språk och kultur och
c) för att underlätta samverkan med ett eller flera andra nordiska län-
der.
B. Etablering
Utredningen föreslår att en utlandsskola skall förklaras berättigad till
statsbidrag av regeringen.
I praktiken kommer sådana ärenden att handla om inrättande av låg-
och mellanstadieundervisning. Varje skola bör kunna ha elever också i
högstadie- och gymnasieundervisning. I den mån skolan inte själv kan
klara av den undervisning eller handledning som behövs, får den sam-
verka med en eller flera andra skolor - utlandsskolor, skolor i värdlan-
det eller skolor i Sverige - eller med en organisation för distansunder-
visning. Tecknet på att en utlandsskola har ett självständigt ansvar
också för högstadie- eller gymnasieundervisning blir då att den har rätt
att utfärda slutbetyg från grundskolan resp, avgångsbetyg från gymnasie-
skolan, i förekommande fall också för elever vid andra skolor, med vil-
ka den samverkar. Utredningen föreslår att Skolverket skall besluta om
huruvida en statsbidragsberättigad utlandsskola skall få fullt och själv-
ständigt ansvar för högstadie- resp, gymnasieundervisning.
C. Statsbidrag
Utredningen anser starka skäl tala för att utlandsskolorna får resurser
på en nivå i princip motsvarande vad de kommunala och fristående
skolorna i Sverige får och föreslår
- att statsbidraget för grundskole- resp, gymnasieundervisning i princip
skall motsvara genomsnittskostnaden per elev i motsvarande undervis-
ning i Sverige,
- att statsbidraget till en utlandsskola skall vara ett allmänt finansiellt
stöd till verksamheten vid skolan och att således huvudmannen själv
skall få besluta hur de anvisade medlen skall utnyttjas,
- att statsbidraget beräknas med ett schablonbelopp per elev i dels
grundskoleundervisning, dels gymnasieundervisning, dels kompletteran-
de svensk undervisning samt
- att dessa belopp fastställs i det årliga budgetarbetet, de två förstnämnda
utifrån aktuell statistik rörande skolan i Sverige.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 1
46
Utredningen utgår från en genomsnittskostnad av 49 000 kronor per Prop. 1992/93:158
elev i grundskole- och 46 000 kronor i gymnasieundervisning. Beloppet Bilaga 1
innefattar då alla slag av kostnader som för den svenska skolan täcks av
kommunen med hjälp av statsbidrag. Med hänsyn till de mycket skif-
tande förutsättningarna i fråga om lokaler anser utredningen det emel-
lertid inte lämpligt att innefatta lokalkostnader i schablonerna. Utred-
ningen föreslår att medel för lokaler skall anvisas särskilt till varje skola
med ett belopp motsvarande 75 % av skolans faktiska kostnader för
nödvändiga lokaler.
För den kompletterande svenska undervisningen vid utlandsskola räk-
nar utredningen med ett schablonbelopp av 1 800-1 900 kronor per
elev, motsvarande nuvarande genomsnittskostnad.
I dag tas i statsbidragssystemet ingen hänsyn till de betydande skillna-
derna i levnadskostnader mellan olika skolorter. Utredningen föreslår att
kostnadsskillnaderna mellan olika skolorter beaktas genom att en del av
schablonbeloppen i första hand personalkostnaderna, indexregleras.
D. Lärare
I det föreslagna systemet finns inte längre någon koppling mellan stats-
bidrag och lärartjänster. Utredningen föreslår
- att undervisningen i så stor utsträckning som är möjligt skall fullgöras
av innehavare av fasta lärartjänster och
- att styrelsen skall bestämma vilka lärartjänster som skall finnas vid en
skola.
Utlandsskolorna kan inte fungera som en del av det svenska skolvä-
sendet utan ett samspel med skolan i Sverige i fråga om lärare. De reg-
ler som finns om att lärare vid utlandsskola efter ett visst antal år skall
tjänstgöra i Sverige bör därför finnas kvar. Utlandsskolornas möjlighe-
ter att rekrytera lärare från skolan i kommunerna måste vidare säkras.
Utredningen föreslår
- att den som är lärare vid utlandsskola normalt skall tjänstgöra som lä-
rare i skolväsendet i Sverige under minst två av åtta på varandra följan-
de år samt
- att den som är lärare i skolväsendet i en kommun bör medges upp till
sex års ledighet för tjänstgöring vid utlandsskola.
Utredningen anser det också viktigt för möjligheterna att rekrytera lä-
rare och rektorer till utlandsskolorna att tjänstgöring där värderas på i
princip samma sätt som statlig och kommunal tjänst och föreslår att
värdet av tjänstgöring vid utlandsskola i olika sammanhang i Sverige ses
över i särskild ordning.
3. Distansundervisning
Flertalet av dagens korrespondenselever blir enligt utredningens modell
elever vid resp, utlandsskola. Varje skola får ta ställning till behovet av
distansundervisning för sina elever och bekosta sådan undervisning
inom ramen för sitt statsbidrag. De skolor som samverkar med andra -
47
och alltså omfattas av beslut av Skolverket om rätt att utfärda betyg -
bör ha frihet att välja samarbetspartner också i fråga om distansunder-
visning. För övriga skolor anser utredningen att samma ordning bör
gälla som för den "rena" distansundervisningen. Utredningen föreslår
- att behöriga elever i grundskole- och gymnasieålder, som inte går i
svensk skola, skall ha rätt att kostnadsfritt få material för och delta i di-
stansundervisning samt
- att Skolverket skall träffa överenskommelse med en huvudman för di-
stansundervisning om att denne skall svara för sådan undervisning för
berörda elever.
För grundskolenivån kommer det - i motsats till vad som gäller för
gymnasienivån - inte att finnas någon marknad för distansundervisning
utöver den som utlandseleverna utgör. 1 detta läge måste staten ta ett
grundläggande ansvar. Utredningen föreslår att Skolverkets överenskom-
melse med en huvudman för distansundervisning också skall syfta till
att garantera att ett material för högstadieundervisning per distans finns
tillgängligt.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 1
4. Kompletterande svensk undervisning
Utredningen föreslår att statsbidrag till kompletterande svensk undervis-
ning skall lämnas till huvudman, som inte är utlandsskola, med ett
schablonbelopp per behörig elev.
Denna undervisning har högre kostnader per elev än den kompletter-
ande undervisningen vid utlandsskola. Utredningen anser en viss för-
stärkning av resurserna motiverad och räknar med ett genomsnittsbe-
lopp av 2 400 kronor per elev.
5. Svensk undervisning vid utländsk skola
Modeller liknande den vid Lycée International i Saint Germain-en-Laye
bör kunna utvecklas också i andra sammanhang. Utredningen föreslår
att regeringen, efter prövning av varje särskilt fall, skall kunna besluta
om statsbidrag till utländsk skola med svenska elever, som anordnar un-
dervisning i svenska och om Sverige.
6. Skolgång i Sverige
Valfrihet för utlandssvenska familjer bör enligt utredningens mening
innefatta också alternativet skolgång i Sverige. Utredningen föreslår att
kommun eller landsting, som i sin skola tar emot utlandssvenska elever,
skall få statsbidrag för dem enligt samma schabloner som de som tilläm-
pas för utlandsskolorna.
7. Central organisation
Skolverkets uppgifter i fråga om utlandsskolorna bör vara i princip de-
samma som i fråga om skolorna i Sverige. Det innebär en tyngdpunkt
48
på tillsyn, uppföljning och utvärdering samt på allmän skolutveckling.
Skolverket bör i linje härmed avlastas de administrativa uppgifterna rö-
rande utlandsundervisningen.
Samtidigt finns det behov av ett centralt organ, som kan fungera som
länk mellan utlandsskolorna och det svenska skolsamhället, företräda
utlandsundervisningen i olika sammanhang och svara för informations-
och serviceuppgifter av skilda slag till både utlandsskolor och allmän-
het. Utredningen föreslår
- att en planerad ideell förening, preliminärt kallad Föreningen för Ut-
landsundervisning (FFU), anförtros fördelningen av statsbidrag och
andra administrativa uppgifter samt informations- och serviceuppgifter
som rör undervisningen av utlandssvenska barn och ungdomar,
- att Skolverket skall ha tillsyn över samt svara för uppföljning och ut-
värdering av utlandsundervisningen,
- att utlandsskolorna skall vara skyldiga att lämna det underlag som
Skolverket behöver för detta ändamål,
- att utlandsskolorna skall omfattas av Skolverkets ansvar för nationell
skolutveckling samt
- att de medel som Skolverket disponerar för fortbildning skall kunna
tas i anspråk också för insatser för personal vid utlandsskolorna.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 1
1. International Baccalaureate
Utredningen anser att studierna för International Baccalaureate (IB) bör
likställas med ett nationellt program i gymnasieskolan och föreslår att
för att anordna studier för IB skall en kommun i fortsättningen bara be-
höva ha godkännande av den centrala IB-organisationen (IBO) i Gene-
ve.
2. Bilingual education
Det är viktigt att även fortsättningsvis stödja utvecklingen av undervis-
ning på främmande språk i andra ämnen (bilingual education). Utred-
ningen föreslår att 1,5 miljoner kronor av de för lärarstipendier avsedda
medlen (jfr ovan) skall utnyttjas för stöd till fortbildning av lärare i
samband med initiativ till att bedriva undervisning på annat språk än
svenska.
3. Hemvändande elever med särskilda språkkunskaper
Utredningen anser det viktigt att skolan ger möjligheter att underhålla
och vidareutveckla språkkunskaper som förvärvats "på köpet" vid ut-
landsvistelser. Utredningen föreslår att bestämmelser införs om att språk-
undervisningen så långt möjligt skall organiseras så att hemvändande
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 158
elevers språkfärdigheter tas till vara och utvecklas från den nivå de har Prop. 1992/93:158
när eleverna inträder i den svenska skolan. Bilaga 1
Utredningen uppskattar merkostnaderna för förslagen till 144 miljoner
kronor.
Huvuddelen av förslagen kan, under förutsättning att finansieringsfrå-
gan löses, efter proposition och riksdagsbeslut våren 1993 genomföras
den 1 juli 1993. Inrättandet av ett informations- och servicecentrum för
internationella skolkontakter är dock beroende av fortsatt utredningsar-
bete. Det nya statsbidragssystemet för utlandsundervisningen kan vidare
inte tillämpas förrän inför budgetåret 1994/95.
50
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
Över betänkandet (SOU 1992:93) Svensk skola i världen har efter re-
miss yttranden avgivits av styrelsen för internationell utveckling (SI-
DA), stiftelsen Svenska institutet (SI), Riksförsäkringsverket, Statskonto-
ret, Riksrevisionsverket (RRV), Statens skolverk, Verket för högskole-
service (VHS), Centrala studiestödsnämnden (CSN), Arbetsmarknadssty-
relsen (AMS), Tekniska högskolan i Stockholm, Universitetet i Uppsala,
Universitetet i Göteborg, Högskolan i Växjö, Stockholms stad, Haninge,
Uppsala, Norrköpings, Jönköpings, Vimmerby, Karlskrona, Perstorps,
Malmö, Helsingborgs, Vellinge, Göteborgs, Trollhättans, Mariestads,
Örebro, Falu, Ljusdals, Söderhamns, Sundsvalls, Skellefteå och Piteå
kommuner, landstingen i Stockholms, Kalmar och Älvsborgs län, Sven-
ska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska ar-
betsgivareföreningen (SAF), Lärarnas Riksförbund (LR), Lärarförbun-
det, Sveriges Skolledarförbund, Svenska Utlandsskolors Förening
(SUF), Föreningen Norden, Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutby-
te, Riksförbundet Hem och Skola, Riksföreningen Sverigekontakt,
Föreningen för Svenskar i Världen, LiberHermods.
Yttranden har dessutom inkommit från styrelsen för Svenska skol-
föreningen i Nairobi, svenska skolan i Paris, svenska Missionsrådet,
Svenska skolföreningen på Costa del Sol, Synskadades Riksförbund, sty-
relsen för Svenska skolföreningen i Botswana, AFS Interkulturell Ut-
bildning, YFU Youth For Understanding-Internationellt ungdomsutby-
te, Botkyrka kommun, Bo Swedenklef, Fransklärarföreningen och Ly-
cée International i Saint Germain en Laye.
I stort har remissinstanserna ställt sig positiva till förslagen i betänkan-
det. Avvikande yttranden har bl.a. lämnats vad gäller inrättandet av ett
centrum för internationell kontaktverksamhet samt förslaget att en
ideell förening, Föreningen för Utlandsundervisning (FFU), ges ansvar
för utlandsundervisningen.
51
Uppdraget, som lämnades sommaren 1991, har gällt internationalise-
ringen av ungdomsskolan, inkl, insatser för svenska barn och ungdomar
i andra länder. De frågor som rör utbildningens mål och innehåll har
dock hört till läroplanskommitténs uppdrag.
Internationaliseringsutredningen har föreslagit åtgärder som innebär
ambitionshöjningar och ökade statliga kostnader när det gäller möjlig-
heterna för svenska ungdomar - både inhemska och utlandssvenska - att
studera utomlands. Utredningen beräknar kostnaderna för sina förslag
till 144 miljoner kronor. Till största delen utgörs förslagen av studieso-
ciala åtgärder vid utlandsstudier (86 miljoner kronor). Något förslag till
finansiering lämnas inte.
RRV anser att de beräknade kostnaderna för det föreslagna studiestö-
det bygger på osäkra antaganden. Universitetet i Göteborg menar att det
begränsade uppdraget inte möjliggör en helhetssyn på internationalise-
ringen av ungdomsskolan, då insatserna inom skolans reguljära arbete
med nödvändighet måste kopplas till utbildningens mål. Vellinge kom-
mun framhäver vikten av en intensifierad diskussion om Sveriges för-
hållande till det europeiska integrationsarbetet samt de grundläggande
frågorna om förhållandet mellan rika och fattiga länder, om befolk-
ningsexplosionen, om den gemensamma miljön samt om solidaritet och
mänskliga rättigheter. Piteå kommun menar att man i betänkandet skri-
vit att internationaliseringen inte får stanna i Europa utan skall ses i ett
vidare sammanhang. Utredningen har trots detta begränsat sig till Euro-
pa och i synnerhet Västeuropa och EG. Det är ett alltför snävt perspek-
tiv. Landstinget i Kalmar län anser att principen att möjliggöra för
svensk ungdom, att i första hand under ett år utbilda sig i annat land, är
riktig. Det ska inte vara avhängigt av föräldrarnas möjlighet att finansie-
ra utbildningen utan mera ses som en viktig del i internationalisering-
en. Under förutsättning att finansieringen sker utan att resurser tas från
den reguljära skolverksamheten är Lärarnas Riksförbund positiv till de
reformer som föreslås. Föreningen Norden anser att det är viktigt att den
svenska skolan förmedlar kunskaper om det nordiska kulturarvet, de
nordiska språken och det nordiska samarbetet. Arbetet i skolan bör i
högre grad än hittills ge plats för ökat nordiskt elev- och lärarutbyte
samt för gemensam fortbildning för nordiska lärare. Vänortsverksamhe-
ten borde utnyttjas än mer som en naturlig del i skolans utbytesverk-
samhet.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
52
Utredningen föreslår att skolornas utnyttjande av utbyten och andra in-
ternationella kontakter som en del av undervisningen stimuleras genom
särskilda projektmedel, fördelade av Skolverket, för utbyten och andra
internationella kontakter för elever, samt ökade medel för stipendier
för internationella kontakter för lärare och skolledare. Sistnämnda me-
del bör fördelas av Svenska institutet. Vidare föreslås att ett centrum för
internationell utbytes- och annan kontaktverksamhet på skolområdet
upprättas.
Förutsättningarna för att ta emot utländska elever i gymnasieskolan
förbättras genom att begreppet "extra" elever återinförs och möjlighet
ges till särskilda statsbidrag till kommuner som tar emot dessa elever.
Diskussioner bör i första hand tas upp med Tyskland och Frankrike om
utbytesprogram eller ökade möjligheter för svenska ungdomar att stude-
ra i resp. land. Kommunerna uppmanas att ge bidrag till sina ungdo-
mar, motsvarande interkommunal ersättning för svensk gymnasieutbild-
ning. I vart fall till sådan utländsk utbildning på gymnasienivå som sak-
nar motsvarighet i Sverige.
Örebro kommun påpekar att det är en brist i utredningen att den inte
redovisar en analys av hur de 3 000 enskilda elever som varje år på eget
intitiativ reser till andra länder för studier fördelar sig utifrån kön och
studieinriktning. Problemet med att avbrottsfrekvensen hos utländska
studenter i Sverige är dubbelt så hög som hos svenska i utlandet borde
utredas.
Ett flertal remissinstanser avstyrker utredningens förslag att ett cen-
trum för internationell kontaktverksamhet på skolområdet upprättas.
Man vill i flera fall att Skolverket skall samordna och fördela medel till
internationaliseringens främjande. Andra instanser anser att Svenska in-
stitutet bör ta hand om detta.
Statskontoret ställer sig avvisande till utredningens förslag om ett sär-
skilt anslag för internationella skolkontakter administrerat av Skolver-
ket, inrättandet av ett centrum för internationellt utbytes- och annan
kontaktverksamhet och ökade resurser för lärar- och skolledarkontak-
ter. För att stimulera arbetet med internationaliseringen föreslås ett tids-
begränsat anslag för projektstöd. Även Svenska kommunförbundet avstyr-
ker förslagen.
Universitetet i Uppsala framhåller att man i betänkandet får den upp-
fattningen att de tänkta stipendiemedlen inte är skall användas till lärar-
fortbildning.
Lidingö kommun anser att vad gäller de internationella kontakterna
för lärare och skolledare så finns det redan ett nätverk utvecklat av
Uppsala universitet. Det borde finnas möjligheter att utvidga denna
verksamhet för lärares och skolledares utbyte med andra länder.
Universitetet i Göteborg, Uppsala och Söderhamns kommuner samt Lä-
rarnas Riksförbund m.fl. anser att när det gäller utbyte så bör man inte
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
53
bara prioritera Tyskland och Frankrike utan även ta med spansktalande
länder och länder i Östeuropa.
CSN stöder utredningens förslag att diskussioner tas upp med de icke
engelskspråkiga EG-länderna för att kunna vidta åtgärder som ökar
möjligheterna för svenska gymnasister att förlägga ett studieår till dessa
iänder. CSN instämmer vidare i att det bör finnas en central instans
som stödjer skolor och kommuner att etablera internationella kontak-
ter. CSN:s erfarenheter är att de som studerat en viss del av sina gymna-
siala studier utomlands ofta väljer att lägga hela eller delar av sina efter-
gymnasiala studier utomlands.
Några av remissinstanserna är negativa till förslaget att återinföra be-
greppet "extra" elev, bl.a. Skolverket som menar man återinför detalj-
reglering och att detta strider mot strävandena att minska den statliga
regleringen av enskildheter och mot att låta kommunerna ta det fulla
driftansvaret. Däremot anser man att ett statsbidrag skulle stimulera
kommunerna till att vilja ta emot utländska elever. Mariestads, Helsing-
borgs och Piteå kommuner samt Lärarnas Riksförbund tillstyrker försla-
get.
Utredningen föreslår att en elev på ett program i gymnasieskolan skall
ha rätt till högst ett läsårs ledighet för utlandsstudier. När eleven kom-
mer tillbaka skall skolan se till att så mycket som möjligt tas till vara av
utlandsstudierna. I avgångsbetyg från gymnasieskolan föreslås att ut-
landsstudiernas huvudsakliga omfattning och inriktning skall anges. Vi-
dare föreslås att universitet och högskolor skall ta hänsyn till enskilda
sökandes studier på gymnasienivå utomlands också i de fall då dessa stu-
dier inte har formellt tillgodoräknats i gymnasieskolan.
Förslaget mottas positivt av remissinstanserna. CSN instämmer i ut-
redningens uppfattning. Man ser detta som rekryteringsbefrämjande och
undviker i många fall en onödig förlängning av de gymnasiala studier-
na. Det innebär minskade utbildningskostnader och även besparingar
inom studieestödet. Haninge och Falu kommuner anser att man bör ha
krav på ordentlig kontroll hur den utländska utbildningen skall värde-
ras. Svenska kommunförbundet och Sundsvalls kommun avvisar förord-
ningsreglering, medan Malmö kommun ställer sig positiv till det.
De flesta remissinstanser är positiva till utredningens förslag om studie-
bidrag och merkostnadsstillägg till svenska gymnasisters utlandsstudier
under högst ett år. En förutsättning skall vara att den utländska utbild-
ningen håller en godtagbar standard och avser heltidsstudier under
minst tre månader.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
54
Riksförsäkringsverket påpekar att om studiebidrag skall utgå vid ut-
landsstudier bör även vissa bestämmelser inom socialförsäkringens om-
råde ändras och innebär då en kostnadsökning för staten. Statskontoret
anser principiellt att rätten till studiebidrag bör omfatta hela EES-
området. Eftersom utredningen inte redovisar något förslag till finansie-
ring av verksamheten så anser Statskontoret det svårt att bedöma om
förslaget skall genomföras genom omprioriteringar av annan verksam-
het. RRV ifrågasätter om studiestödet, förutom studiebidrag, även skall
inkludera ett merkostnadstillägg. Det är tveksamt om staten bör stå för
de merkostnader som uppstår vid utlandsstudier utan att det därmed
kan komma att uppfattas som ett otillbörligt gynnande av dessa studier
jämfört med gymnasiestudier i Sverige. CSN, som under en rad år för-
ordat ökade insatser för internationalisering inom utbildningsområdet,
ställer sig positiv till utredningens förslag. CSN menar att en viktig för-
utsättning för att fler ungdomar skall ges reella möjligheter att studera
kortare eller längre tid utomlands är att reglerna om rätt till studiestöd
för studier utomlands liberaliseras.
7.1 Behörighet
I underlaget för statsbidrag till undervisning av utlandssvenska barn och
ungdomar ingår barn och ungdomar, som är svenska medborgare, är
bosatta utanför Sverige och har svenska som normalt umgängesspråk
med minst en av sina föräldrar (vårdnadshavare).
De flesta remissinstanserna, bl.a. Skolverket och Universitetet i Göte-
borg, delar i princip utredningens förslag. Samtidigt påpekas att även ett
sådant system kommer att ha nackdelar och upplevas som orättvist.
LO menar att generell rätt för svenska medborgare att i utlandet få
undervisningen bekostad av skattemedel ska knytas till de nu gällande
kriterierna för detta och avvisar därmed utredningens förslag om utökat
generell rätt.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
7.2 Utlandsskolorna
Allmänna grunder
Remissinstanserna har inga invändningar mot utredningens förslag om
att utlandsskolornas verksamhet bedrivs så långt möjligt enligt grunder-
na för skolan i Sverige samt att jämkningar av timplanerna kan göras i
vissa fall.
Utredningen föreslår att regeringen bör besluta om en utlandsskola är
berättigad till statsbidrag. Det blir sedan Skolverkets uppgift att besluta
55
om en statsbidragsberättigad skola skall få fullt ansvar för högstadie-
resp. gymnasieundervisning.
Flertalet remissinstanser anser att regeringen skall besluta om statsbi-
dragsberättigande.
Statskontoret ifrågasätter om inte uppgiften bör åvila Skolverket.
Skolverket menar att regeringen måste precisera kraven för ett god-
kännande.
Statsbidrag
Utredningen föreslår att statsbidraget för grundskole- resp, gymnasieun-
dervisning i princip skall motsvara genomsnittskostnaden per elev i
motsvarande undervisning i Sverige. Huvudmannen skall själv besluta
hur de anvisade medlen skall användas. Kostnader för lokaler ersätts
särskilt med ett belopp motsvarande 75 % av resp, skolas faktiska kost-
nader. Hänsyn skall tas till kostnadsskillnader mellan olika skolorter ge-
nom att en del av schablonbeloppen indexregleras.
Merparten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Statskontoret me-
nar att förslaget bör kunna finansieras genom minskning av det generel-
la bidraget till kommunerna. De elever som går i utlandsskolorna är
svenska medborgare och skulle normalt gått i skola i Sverige och alltså
innefattas av bidraget till svenska skolor. SUF tror att en indexreglering
av bidraget kan ge mer rättvis fördelning än i dag, men menar att ytter-
ligare analys av utlandsskolornas totala kostnadsbild behöver göras av
vilka faktorer som skall utgöra underlag för indexberäkningen. Liknan-
de synpunkter framförs av Föreningen för Svenskar i Världen.
Avgifter
Remissinstanserna instämmer i stort sett i förslaget att huvudmannen
för en utlandsskola skall ha rätt att ta ut elevavgifter. Lärarnas Riksför-
bund anser att Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta kriterier för om
och i så fall hur stor avgift en utlandsskola har rätt att ta ut.
Nordisk samverkan
Utredningen föreslår att överläggningar tas upp med de andra nordiska
länderna om att dessa skall ge ett bidrag per elev som motsvarar det för
svenska elever tillämpade schablonbeloppet.
Skolverket stöder förslaget och utgår ifrån att de förhandlingar som
omnämns i förslaget förs på departementsnivå. Både SUF och Förening-
en för Svenskar i Världen vill understryka behovet av att överläggningar
skyndsamt tas upp med de andra nordiska länderna.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
56
Ledning
Förslaget innebär att en utlandsskola leds av en styrelse och i den ingår
en ledamot av den svenska beskickningen i landet. Rektor skall finnas
för ledning av utbildningen.
Skolverket anser att det även i fortsättningen skall ankomma på Skol-
verket att utse en representant i styrelsen. Skolverkets erfarenhet har vi-
sat att utlandsskolorna än mer behöver tillsyn och även i vissa fall in-
spektion i dess mer formella mening.
Lärare
Utredningen föreslår att skolans styrelse skall bestämma vilka fasta lä-
rartjänster som skall finnas. Beträffande krav för sådan tjänst gäller vad
som föreskrivs i skollagen om lärare i skolan i Sverige. I övrigt föreslås
att den som är lärare vid utlandsskola skall tjänstgöra som lärare i skol-
väsendet i Sverige under minst två att åtta på varandra följande år. Lära-
re i kommunala skolväsendet bör medges upp till sex års ledighet för att
tjänstgöra vid utlandsskola. Värdet av tjänstgöring vid utlandsskola bör
ses över i särskild ordning.
Remissinstanserna, bl.a. Skolverket, Svenska insltutet, SUF och Lärar-
nas Riksförbund, är positiva till utredningens förslag om att man bl.a.
skall se över anställningsfrågorna. Skolverket och SUF pekar på svårig-
heterna att förena fasta tjänster med kravet på tjänstgöring i Sverige.
Några remissinstanser, bl.a. SIDA, anser att någon form av tvingande
bestämmelse borde finnas för skolföreningarna att garantera lärarna ett
bra försäkringsskydd. Inte bara pensionsförsäkring utan även sjukför-
säkring som täcker inkomstbortfall vid långvarig sjukdom. Högskolan i
Växjö känner oro för att tjänstekonstruktionen för utlandsverksamma
lärare av praktiska skäl blir svår att genomföra utom i tider av akut lä-
rarbrist. Ett önskemål är att Svenska institutet för denna lärargrupp i
stället ordnar obligatoriska fortbildningskurser på ferietid så att de kan
hålla sig ä jour med skolväsendet i Sverige. Sundsvalls kommun anför att
om schablonbidraget till utlandsskolorna även skall innefatta motsvarig-
heten till kommunernas medel för lokal skolutveckling bör kravet på
två års tjänstgöring i Sverige inte regleras i förordningstext.
7.3 Distansundervisning
Utredningen föreslår att Skolverket, efter anbudsförfarande, ska träffa
avtal med en huvudman för distansundervisning om ersättning till den-
na för sådan undervisning. Avtalet skall också säkerställa att material
för distansundervisning på högstadiet finns att tillgå. Avtalet skall också
inkludera kostnader för handledning som i varje enskilt fall kan organi-
seras på platsen.
Liber-Hermods menar att avtal måste slutas i god tid mellan Skolver-
ket och den organisation som blir ansvarig för rena distansundervis-
ningen på grundskole- och gymnasienivå. En förutsättning för Liber-
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
57
Hermods långsiktiga medverkan med nuvarande pedagogiska och admi-
nistrativa kvalitetskrav är att garantibeloppet ger full kostnadstäckning
med kalkylmässig vinst. Man menar också att arbetsgivaransvaret måste
läggas på den lokala skolstyrelsen samt att man bör konsulteras vid
tjänstetillsättningarna och att handledarna bör genomgå en obligatorisk
utbildning i Liber-Hermods regi på våren innan de tillträder sin tjänst.
7.4 Kompletterande svensk undervisning
Förslaget om att ett indexreglerat schablonbidrag per behörig elev läm-
nas till huvudman för kompletterande svensk undervisning mottages
positivt av remissinstanserna. SUF och Föreningen Svenskar i Världen
förordar ett enhetligt schablonbidrag oavsett om huvudmannen är en
utlandsskola eller lokal skolförening. 1 sistnämnda fall aktualiseras frå-
gan om ett "startbidrag".
Remissinstanserna har inga invändningar mot att statsbidraget till
Swedish Culture upphör.
7.5 Svensk undervisning vid utländsk skola
Remissinstanserna ställer sig i stort sett positiva till att regeringen skall
besluta, efter prövning av varje särskilt fall, om statsbidrag till utländsk
skola som har svenska elever och anordnar undervisning i svenska och
om Sverige. Piteå kommun anser att Skolverket bör besluta i dessa frå-
gor.
7.6 Skolgång i Sverige
Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget att en kommun
eller ett landsting, som i sin grundskola eller gymnasieskola tar emot ut-
landssvenska elever, skall få statsbidrag för dessa elever enligt samma
schabloner som de som tillämpas för utlandsskolorna.
7.7 Ett nytt centralt organ
Förslaget innebär all en ideell förening, Föreningen för Utlandsunder-
visning (FFU), anförtros fördelningen av statsbidrag och andra adminis-
trativa uppgifter samt informations- och serviceuppgifter som rör un-
dervisningen av utlandssvenska barn och ungdomar.
Många remissinstanser, däribland RRV, Malmö, Norrköpings och Ljus-
dals kommuner, TCO, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och SAF,
avstyrker förslaget att en ideell förening, FFU, inrättas. RRV och Stats-
kontoret menar liksom många andra remissinstanser att Skolverket även
i fortsättningen bör svara för fördelning av statsbidrag till utlandsskolor-
na och även anförtros de informations- och serviceuppgifter som rör
undervisningen. Piteå kommun, Landstinget i Kalmar län m.fl. är tvek-
samma inför utredningens förslag.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
58
SAF föreslår att en rådgivande nämnd inrättas som stöd till den cen- Prop. 1992/93:158
trala myndigheten för utlandsundervisningen. Bilaga 2
8.1 Internationell studentexamen - International Baccalaureate (IB)
Utredningen föreslår att för att anordna studier som leder fram till den
internationella studentexamen (IB) skall en kommun i fortsättningen
endast behöva ha ett godkännande av International Baccalaureate Orga-
nisation (IBO) i Geneve.
Många remissinstanser, bl.a. CSN, VHS, KTH, Stockholms stad, Vel-
linge, Uppsala och Göteborgs kommuner stöder utredningens förslag.
CSN tycker att svenskt studiestöd bör kunna utgå till studerande som lä-
ser denna utbildning i Sverige eller utomlands. KTH anser att detta in-
ternationella studieprogram kan ge en värdefull stimulans till utveck-
ling av den svenska gymnasieskolan. VHS menar att av särskild betydel-
se för högskolans fortsatta internationalisering är förslagen om Interna-
tional Baccalaureate och "bilingual education" liksom tanken på största
möjliga tillvaratagande av hemvändande elever med särskilda språkkun-
skaper.
8.2 Undervisning i olika ämnen på främmande språk - s.k. bilingual
education
Enligt utredningen bör kommunala initiativ till att bedriva undervis-
ning på annat språk än svenska bör stödjas av staten för direkt riktade
insatser för fortbildning av lärare.
Haninge kommun anser att undervisningen på cngclska/tyska (bilingu-
al education) bör helst ske av engelsklärare resp, tysklärare eller inföd-
da lärare. Kommunen föreslår också att man inför linjespecifik engels-
ka/B-språk på samtliga program samt att lärarna fortbildas i ex. teknisk
engelska, ekonomisk franska osv. Uppsala kommun anser att bilingual
education är en mycket kostnadskrävande verksamhet för de flesta
kommuner, då man ställer stora krav på språkkunskaper hos de lärare
som skall svara för undervisningen. Kommuner med IB-undervisning
har ofta rekryterat lärare från annat land. Man bör satsa på fortbildning
av svenska lärare. Göteborgs kommun menar att fortbildningsinsatser in-
te enbart bör riktas mot undervisning på engelska, eftersom behoven av
fortbildning inom det franska och tyska språkområdet är mycket stora.
Kommunen tillstyrker förslagen men vill uppmärksamma att de före-
slagna medlen inte på något sätt motsvarar de faktiska behoven.
59
8.3 Insatser for barn och ungdomar som skaffat sig färdighet i
främmande språk utomlands
I förordningarna för grundskolan och gymnasieskolan förs bestämmel-
ser in om att språkundervisningen så långt det är möjligt skall organise-
ras så att hemvändande elevers språkfärdigheter tas tillvara och utveck-
las från den nivå de har när eleverna inträder i den svenska skolan.
Remissinstanserna är positiva till förslaget. Skolverket anser dock att
förslaget att införa bestämmelser om att hemvändande elevers språkfär-
digheter skall tas till vara är alltför vagt för att kunna bli förordnings-
text. Skolverket betonar att det är viktigt att färdigheterna tas till vara
men att det bör komma fram i andra styrdokument för skolan. Universi-
tetet i Göteborg tycker att då utlandssvenska elever återvänder till Sveri-
ge bör de kunna ges tillfälle till studier i de program som finns för ele-
ver som inte har svenska som modersmål, t.ex. ITK. Perstorps kommun
föreslår att återanpassningsprogram utarbetas. Malmö kommun anser att
det är riktigt att man bör sträva efter att bevara och utveckla språkfär-
digheten från den nivå eleven har vid återkomsten till svensk skola. En
samverkan med komvux och med hemspråksundervisningen är natur-
lig-
Kostnaderna för alla förslag som utredningen lagt fram har beräknats
till 144 miljoner kronor. Förslag till finansering finns inte.
Skolverket anser att på sikt bör verket avlastas den ekomomiadminis-
trativa hanteringen och i stället utvidga sitt engagemang vad gäller upp-
följning, utvärdering, tillsyn och utvecklingsstöd till den svenska under-
visningen i utlandet.
Några remissinstanser, bl.a. Universitetet i Uppsala och Svenska kom-
munförbundet ansluter sig till utredningens uppfattning att finansiering-
en av de reformer som föreslås måste ses i ett vidare perspektiv än ut-
bildningsområdets.
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2
60
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Prop. 1992/93:158
Statsrådet Ask anmäler fråga om skolans internationalisering.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen
om skolans internationalisering i enlighet med bilagan till detta proto-
koll.
Ur protokollet
Maud Melin
61
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
1 Ärendet och dess beredning 3
1.1 lnternationaliseringsutredningen 5
2 Utbyten och andra internationella kontaker 6
2.1 Organiserandet av internationell utbytes- och annan
kontaktverksamhet på skolområdet 8
2.2 Särskilt stöd till internationella kontakter 9
2.3 Undervisning i olika ämnen på främmande språk 11
2.4 Elevutbyten 12
2.4.1 Ett bretidat urval av länder för svenska elevers
utlandsstudier 12
2.4.2 Förbättrat mottagande av utländska elever 13
3 Tillgodoräknande av utlandsstudier 14
4 Vissa övriga frågor om skolan i Sverige 17
4.1 Internationell studentexamen 17
4.2 Insatser för barn och ungdomar som skaffat sig
färdighet i främmande språk utomlands 22
5 Undervisning av utlandssvenska barn och ungdomar 23
5.1 Behörighet 24
5.2 Utlandsskolorna 25
5.2.1 Allmänna grunder 25
5.2.2 Etablering 26
5.2.3 Statsbidrag till utlandsskolorna 28
5.2.4 Ledning och lärare 30
5.3 Distansundervisning 32
5.4 Kompletterande svensk undervisning och svensk
undervisning vid utländsk skola 33
5.5 Skolgång i Sverige 35
5.6 Administration, tillsyn och utveckling 35
6 Genomförande m.m. 36
7 Ärendet till riksdagen 37
Propositionens lagförslag 38
Bilagal Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:93)
Svensk skola i världen 42
Prop. 1992/93:158
Bilaga 2 Sammanfattning av remissyttranden över
betänkandet (SOU 1992:93) Svensk skola i världen 51
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 18 februari 1993 61
62
gotab 43188, Stockholm 1993