Skr.
1992/93:157
Regeringen bereder riksdagen att ta del av vad som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
I skrivelsen redovisas den svenska invandrar-, invandrings- och flykting-
politiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak
budgetåret 1991/92. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i
världen samt Sveriges roll i det internationella samarbetet
1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 157
Rättelse: S. 12 rad 10 Står: 21 406 Rättat till: 1 406
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Skr. 1992/93: 157
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Friggebo
Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet och med statsrådet
Svensson anhåller jag att få lämna följande redogörelse för invandrar-, in-
vandrings- och flyktingpolitiken, avsedd att överlämnas till riksdagen.
Innehållet avser huvudsakligen budgetåret 1991/92. En del uppgifter omfattar
dock kalenderåret 1992. Avsikten är att redovisningen skall kunna användas
som underlag och bakgrundsmaterial i anslutning till regeringens budget-
proposition för budgetåret 1992/93.
Med invandringspolitik avses de principer och regler som reglerar vilka
utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige.
Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att
underlätta invandrares, dvs. även flyktingars, introduktion och integration i
det svenska samhället.
Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de tre invandrarpoli-
tiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan som antogs av riksdagen år
1975.
År 1986 fattade riksdagen ett nytt beslut om den samlade invandrarpoli-
tiken. Då framhölls att de tre invandrarpolitiska målen skall tolkas så att de
syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den
övriga befolkningen. Målen skall också leda till respekt för den enskildes
identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom
ramen för de grundläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig sam-
levnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor
av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället
och samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för etnisk
intolerans.
Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare
i de nordiska länderna som har fri rörlighet och etableringsrätt. Det s.k. EES-
avtalet mellan EG och EFTA, kommer när det träder i kraft, att ge alla EES-
medborgare rätten att fritt flytta mellan de avtalsslutande länderna for att ta
anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva. EES-avtalet innebär Skr. 1992/93: 157
dock inte, som den nordiska överenskommelsen, en passunion.
Invandringen till Sverige har de senaste åren huvudsakligen bestått av
personer som sökt asyl här och av anhöriga till dem som redan bor här.
Mottagandet i Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den
svenska flyktingpolitiken. Dessutom ingår:
- agerande inom FN och andra internationella sammanslutningar för att bidra
till att internationella konflikter motverkas och löses och för att respekten för
de mänskliga rättigheterna upprätthålls,
- ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som
bedriver flyktingarbete utanför Sverige,
- internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning
och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd,
- överföring till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta
personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,
- mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i
vissa avseenden ger ett starkare skydd än vad 1951 års Genévekonvention
stadgar,
- ett av staten finansierat, kommunalt mottagande för flyktingar och därmed
jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna sig
tillrätta i det svenska samhället,
- särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare likvärdiga vill-
kor och möjligheter till integration i Sverige,
- stöd till flyktingar som frivilligt vill iämna Sverige för att bosätta sig i hem-
landet eller annat land.
I en särskild bilaga redovisas ett antal uppgifter inhämtade från länder i
Europa, Nordamerika och från Australien som bl.a. avser antal asylsökande,
nyligen genomförda lagändringar inom området m.m. Det bör understrykas
att uppgifterna i vissa fall avser icke jämförbara tidsperioder. Även andra
redovisade förhållanden kan avse snarlika men icke helt identiska begrepp.
I regeringsförklaringen 1992 gjorde regeringen följande deklaration an-
gående invandrar- och flyktingpolitiken:
"Sverige skall vara ett land präglat av tolerans och öppenhet. Invandrar-
och flyktingpolitiken förs i en anda av internationalism och humanitet.
Främlingsfientlighet och rasistiska tendenser bekämpas.
Det s.k. 13 decemberbeslutet har upphävts. Riksdagen har fattat beslut
som begränsar möjligheterna att ta barn i förvar. Ytterligare åtgärder mot
diskriminering av invandrare vidtas.
Vårt land har en självklar skyldighet att ta sin del av ansvaret för den svåra
flyktingsituationen i Europa på grund av kriget i f.d. Jugoslavien.
Regeringen verkar för att de europeiska staterna skall ta ett gemensamt an-
svar för flyktingarna.
Det är samtidigt nödvändigt att begränsa kostnaderna för flyktingmottag-
ningen. Anspråken på vad Sverige kan erbjuda utöver en fristad måste an-
passas därefter.
Regeringen avser att återkomma med ytterligare förslag för att begränsa Skr. 1992/93: 157
kostnaderna samt förnya och effektivisera flyktingmottagningen."
Under 1980-talet växte migrationsströmmama orsakade av politiskt förtryck
och oroligheter, ekonomisk utarmning och naturkatastrofer i utvecklings-
länderna. Det finns, om inget sker som snabbt och radikalt verkar i motsatt
riktning, anledning att räkna med fortsatt invandringstryck från sådana
länder.
Även den politiska oro som följt på den omvälvande utvecklingen i Öst-
och Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen har skapat en oroande
migrationspotential. Hur framtiden kommer att gestalta sig är mycket svårt att
bedöma. Många andra omständigheter, t.ex. otjänliga miljöförhållanden kan
ge många människor ännu en anledning att vilja söka sin utkomst och ett
bättre liv i något annat land. De faktorer som talar för en stor framtida migra-
tion understryks av framväxten av allt bättre kommunikationer - det gäller
såväl etermedia, vilka ger potentiella migranter kunskap om levnadsvillkoren i
andra länder, som de transportmedel som kan föra dem dit.
Enligt FN:s uppskattningar uppgår jordens befolkning nu (1992) till
mellan 5 1/4 och 5 1/2 miljarder människor. Före år 2000 kan siffran vara
uppe i 6 miljarder. Befolkningstillväxten sker framförallt i tredje världen.
Befolkningarna i de flesta länder i Europa stagnerar. Befolkningstalen i
Europa skulle rent av minska i storlek utan fortsatt invandring.
I Sverige ökade nativiteten kraftigt under 1980-talet men verkar nu plana
ut. Denna ökning har visserligen lett till att den svenska befolkningens
"åldrande" fördröjts, men sammantaget har det inte betytt mer än att befolk-
ningens storlek ligger på ungefär oförändrad nivå.
Samtidigt som man i de flesta europeiska länder inser nödvändigheten av
en viss invandring för att undvika befolkningsminskning, förs i de flesta av
dessa länder en mycket restriktiv invandringspolitik. Detta är givetvis ett poli-
tiskt dilemma. Å ena sidan behövs befolkningstillskott utifrån för att kunna
uppfylla målsättningar om ekonomisk tillväxt. Å den andra inser man risken
att detta kanske inte kan genomföras utan mer eller mindre allvarliga sociala
störningar och problem i integrationshänseende. Detta motsatsförhållande
kommer att kräva känsliga avvägningar.
Det är uppenbart att lösningen på de grundläggande problemen - brist på
framtidstro, ekonomiska, sociala och ekologiska missförhållanden, misstro
mot nya politiska makthavare, bestående brister i rättssystemen i de nya
demokratierna, förtryck av nationella minoriteter - vilka driver eller kan driva
människor i Öst att utvandra, inte kan vara massmigration.
Insikten ökar om att lösningen i stället ligger i intensifierat internationellt
samarbete för att försöka påverka grundproblemen.
Stora skillnader i levnadsvillkor och politisk instabilitet i världen kommer Skr. 1992/93: 157
att skapa fortsatta behov och önskemål hos människor att söka sig bort från
sina hemländer. När flertalet europeiska länder för en politik där invandring i
princip bara tillåts av flyktingar eller personer med nära personlig anknytning
till landet, kommer många av dem som drivs till att flytta till vår del av
världen att åberopa flyktingskäl, även om de bakomliggande orsakerna
huvudsakligen är av annan art. Invandrings-, flykting- och invandrarpolitiken
måste sålunda utformas i en anda av internationalism och humanitet, där
länder hjälps åt för att skapa långsiktiga lösningar på grundläggande obalan-
ser bakom påtvingad migration och flykt för att därmed säkra internationellt
rättsligt skydd för dem som behöver det och för att främja framväxten av
samhällen utan allvarliga etniska motsättningar med lika villkor för alla oav-
sett ursprung.
I dag finns ett betydande antal konventioner och andra internationella instru-
ment som är av betydelse för de avtalsslutande staternas flykting- och immi-
grationspolitik.
1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning, den s.k.
Genévekonventionen, kvarstår dock som den grundläggande och mest bety-
delsefulla konventionen som rör flyktingar. Det är denna konvention som vår
svenska utlänningslagstiftning bygger på. Genévekonventionen komplette-
rades år 1967 med ett protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det
s.k. New York-protokollet. Ratificering av protokollet innebär att stater för-
binder sig att tillämpa Genévekonventionen utan dess tidsbegränsning till den
1 januari 1951.
Genévekonventionen innehåller bl.a. en definition av vem som skall anses
som flykting och stadgar förbud mot avvisning eller utvisning av flykting till
land där han riskerar förföljelse - eller till land där han inte åtnjuter trygghet
mot att bli sänd till land där han riskerar förföljelse - samt innehåller bestäm-
melser om att flykting skall jämställas med medborgare i det egna landet när
det gäller sociala förmåner m.m. I en bilaga till konventionen lämnas närmare
anvisningar för utfärdande av resedokument till flyktingar.
I konventionen och protokollet definieras en flykting som en person som
"i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, reli-
gion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning
befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd". Den flyktingdefinition,
som är intagen i UNHCR:s stadga, och därmed reglerar mandatet, samman-
faller nära nog helt med den citerade.
Konventionens flyktingdefinition är den enda universellt godtagna. Den tar
sikte på personens individuella, subjektiva fruktan att utsättas för förföljelse
på grund av vissa objektivt påvisbara omständigheter. Konventionens flyk-
tingbegrepp täcker dock inte personer som flyr på grund av naturkatastrofer,
misär, väpnad konflikt eller allmänt våld. På regional basis har emellertid Skr. 1992/93: 157
enighet nåtts om vidare flyktingbegrepp.
1969 års OAU-konvention om särskilda aspekter på flyktingproblemen i
Afrika omfattar även personer som "på grund av yttre aggression, ockupa-
tion, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ord-
ningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är med-
borgare, tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan
plats utanför sagda land".
För Centralamerikas del accepterades ett snarlikt flyktingbegrepp i den
deklaration, som berörda regeringar antog i Cartagena år 1984. Det då öve-
renskomna flyktingbegreppet inkluderar också "personer som har flytt från
sitt land därför att deras liv, säkerhet eller frihet hotats av allmänt våld, ut-
ländsk aggression, intern konflikt, massiva kränkningar av de mänskliga
rättigheterna eller andra omständigheter som allvarligt stört den allmänna
ordningen".
Såvitt gäller Asien har UNHCR:s exekutivkommitté - med stöd av första-
asylländer i Sydostasien - godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i
vart fall temporärt, skall tas emot av första-asylstatema och att tvångsrepa-
triering s.k. "refoulement" inte skall ske. OECD-statema har inte accepterat
en vidare flyktingdefinition än Genévekonventionens, men åtskilliga OECD-
stater har i sina interna lagstiftningar infört bestämmelser om uppehålls-
tillstånd som i vissa avseenden ställer lägre krav än Genévekonventionen.
Av stor betydelse är att UNHCR :s verksamhet - på basis av ett antal reso-
lutioner från FN:s generalförsamling - kommit att utvidgas utöver det egent-
liga mandatet. I många fall av omfattande tvångsförflyttningar har UNHCR
bistått med skydd och nödhjälp. Det bör emellertid observeras att flykting-
kommissariens mandat formellt inte har utvidgats.
Härtill kommer också ett 60-tal betydelsefulla "conclusions" som anta-
gits av UNHCR:s exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar
bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening. Dessa
"conclusions" är inte rättsligt bindande men utgör ett viktigt arbetsredskap för
UNHCR.
Inledning
Det finns i dag ca 18 miljoner flyktingar i världen vilket är det största antalet
någonsin. Uppskattningsvis är ett lika stort antal människor på flykt inom sitt
lands gränser på grund av bl.a. inbördeskrig och svält, s.k. intemflyktingar.
De flyktingsituationer som uppstått under det senaste året har visat att det i
många fall är svårt att göra någon åtskillnad, i traditionell bemärkelse, mellan
dessa två flyktinggrupper. I många fall är de s.k. interflyktingama i lika stort
behov av skydd och hjälp utifrån som konventionsflyktingama.
Under det gångna året har arbetet fortsatt för att möjliggöra återvändande
för det stora antalet flyktingar som kriget vid Persiska viken förorsakade.
Detta arbete är den största nödoperation som UNHCR någonsin har lett och Skr. 1992/93: 157
genomfört. Situationen på Afrikas Hom har förvärrats ytterligare under det
senaste året och det är framförallt en följd av händelseutvecklingen i Somalia.
Det bör dock noteras att man på flera håll i världen har kunnat se en positiv
utveckling på flyktingproblemen och att människor kunnat återvända till sina
hemländer, inte minst i Afrika.
Inbördeskriget i f.d. Jugoslavien har fortsatt och över tre miljoner män-
niskor har tvingats lämna sina hem på flykt undan striderna.
Den politiska utvecklingen i Afghanistan medförde en dramatisk ökning av
frivillig återvandring av afghanska flyktingar från Pakistan till Afghanistan.
Under juli månad 1992 återvände ca 10 000 afghaner per dag från Pakistan
till Afghanistan. Fram till augusti månad hade under år 1992 över 700 000
afghaner återvänt från Pakistan. En frivillig återvandring från Iran har också
påböijats. I slutet av juli 1992 hade över 150 000 afghaner återvänt från Iran
till Afghanistan. I Pakistan och Iran finns dock fortfarande cirka fem miljoner
afghanska flyktingar.
Efter fredsuppgörelsen i Kambodja i oktober 1991 inleddes i mars 1992
repatrieringen av de ca 370 000 kambodjanska flyktingarna i lägren nära den
kambodjanska-thailändska gränsen. Mineringar samt problem med att utveck-
la vattentillgångar och att finna användbar jordbruksmark har medfört svårig-
heter att upplåta mark för försörjning. Härtill kommer att situationen i
Kambodja alltjämt är osäker och att stridigheter då och då blossar upp. Fram
till juli 1992 hade över 70 000 kambodjanska flyktingar återvänt från
Thailand till Kambodja.
För att påskynda återvandringen från Thailand av laotiska flyktingar hölls i
juli 1992 en femte trepartsdiskussion mellan Laos, Thailand och UNHCR.
Under de första sex månaderna av år 1992 har ca 1 050 flyktingar återvänt
från Thailand och ca 550 från Kina. Det totala antalet återvändande sedan år
1980 uppgår därmed till ca 11 600 personer.
Antalet nya vietnamesiska båtflyktingar har minskat markant. I slutet av
juni 1992 fanns dock över 102 000 vietnamesiska båtflyktingar i regionen.
Arbetet med att bl.a. främja frivillig återvandring för de många asylsökande
som efter vederbörlig prövning inte fått flyktingstatus fortsätter enligt den år
1989 antagna s.k. "Comprehensive Plan of Action" (CPA). Under de sex
första månaderna 1992 återvände ca 7 400 vietnamesiska asylsökande frivil-
ligt till Vietnam. Totalt hade därmed sedan år 1989 ca 26 700 personer frivil-
ligt återvänt till Vietnam. Den 12 maj 1992 träffades en överenskommelse
mellan regeringarna i Vietnam, Storbritannien och Hong Kong om frivillig
återvandring för de asylsökande som efter prövning inte erhållit flykting-
status.
Under år 1992 har flyktingströmmar från Myanmar (Burma) fortsatt
komma till Bangladesh. I slutet av juni 1992 beräknades antalet flyktingar
uppgå till ca 265 000 personer. Ett av regeringarna i Bangladesh och
Myanmar i april 1992 gemensamt framarbetat förslag om frivilligt återvän-
dande har inte kunnat effektueras. Ca 70 000 flyktingar från Myanmar be-
räknas befinna sig i Thailand vid gränsen till Myanmar.
Efter en överenskommelse mellan Indien och Sri Lanka påbörjades i
januari 1992 ett program för återvandring av tamilska flyktingar från Tamil
Nadui Indien till Sri Lanka. I slutet av maj 1992 hade ca 23 000 flyktingar
återvänt till Sri Lanka. Ca 200 000 tamiler fmns nu kvar i Indien.
Som en följd av den stora flyktingvågen i området kring Persiska viken under
år 1991 har år 1992 präglats av återvandringsarbete för de omkring två mil-
joner irakier som tagit sin tillflykt till Iran och Turkiet. I december 1991 hade
ca 90 % av dessa flyktingar kunnat återvända och över 1 500 byar i norra
Irak hade i början av år 1992 åter blivit befolkade. De som ännu inte kunnat
återvända till Irak befinner sig i läger i närliggande länder; 10 000 i Turkiet,
5 000 i Syrien, 20 000 i Kuwait, 35 000 i Saudi Arabien och 45 000 i Iran.
I april 1992 avslutade UNHCR flera av sina aktiviteter i norra Irak och
ansvaret för det fortsatta arbetet har nu tagits över av andra FN-organ.
UNHCR kommer, med begränsad styrka, även i fortsättningen att närvara i
regionen för att tillse att återvandringen från Turkiet och Iran kan genomföras
som planerat.
Den palestinska flyktingbefolkningen ökar och de som står under
UNRWA:s mandat uppgår till över två miljoner människor. Många palestinier
är eller har varit gästarbetare i olika länder i området kring Persiska viken.
Många har till följd av kriget tvingats på flykt
Kuwaits regering har ändrat sin hållning gentemot palestinierna bosatta i
Kuwait och under sommaren 1992 beviljat ca 20 000 palestinier uppehålls-
tillstånd ytterligare ett år. Två representanter från UNRWA har, med den
kuwaitiska regeringens samtycke, kartlagt palestinierna i Kuwait. För de ca
20 000 irakier som finns kvar i Kuwait är situationen fortfarande oklar för
det stora flertalet, endast 5 000-8 000 har erhållit uppehållstillstånd.
UNHCR strävar efter lokala lösningar och är ovillig att söka "resettlement”
för denna grupp som efter lång vistelse i Kuwait bör få stanna där.
Under år 1991 och i början av år 1992 drabbades Afrika av ett flykting-
problem så stort och komplext att det saknar historiskt motstycke. I dag upp-
skattar UNHCR att det finns mer än sex miljoner flyktingar i Afrika. Den
stora majoriteten finns i länder med betydande ekonomiska problem och ofta i
respektive lands fattigaste och minst utvecklade regioner.
I Västafrika har den stora flyktingströmmen från Liberia till intilliggande
länder fortsatt. Huvddsakligen befinner sig dessa människor i Guinea,
Skr. 1992/93: 157
Elfenbenskusten och Sierra Leone. Försök har gjorts att finna en permanent Skr. 1992/93: 157
och fredlig lösning i Liberia, men man har ännu inte lyckats. Fortfarande
finns ca 655 000 liberianska flyktingar. Situationen i Västafrika har kompli-
cerats av en ny konflikt i Sierra Leone, vilken medfört att ca 200 000
människor sökt sig till i första hand Guinea, men även till Liberia.
De allra största flyktingproblemen finns liksom tidigare på Afrikas Hom.
Den osäkra situationen kännetecknas av stora interna förflyttningar, laglöshet,
svår torka och hungersnöd. Det finns 430 000 somaliska flyktingar i läger i
östra Etiopien. Situationen i lägren är mycket svår men har blivit något bättre
under år 1992 då hjälpsändningar började nå fram. Ca 100 000 har dock
återvänt till Somalia detta år. I Djibouti finns det ca 81 500 somaliska flyk-
tingar och i Kenya drygt 200 000. FN:s hjälparbete i Somalia har under år
1992 intensifierats och nu finns FN-soldater på plats för att tillse att hjälp-
insatserna når fram. Under år 1991 återvände 527 000 etiopier hem från
Somalia, och UNHCR förväntar att ytterligare 45 000 skall söka sig hem
från Djibouti och Kenya. På grund av inbördeskriget i södra Sudan har ca
20 000 sudaneser flytt landet. Främst har man sökt sig till Kenya och
Etiopien.
I Centralafrika har fredsöverenskommelsen i Angola banat väg för en av
Afrikas största frivilliga repatrieringar.
Södra Afrika har drabbats av en svår torka. Bland annat förväntas flyk-
tingar i stor mängd från Mocambique att söka sig till grannländerna Malawi,
Zambia och Zimbabwe.
I Centralamerika har en fortsatt utveckling av regionala fredsinitiativ och den
s.k. CIREFCA-processen, som är en överenskommelse mellan Belize, Costa
Rica, Guatemala, Honduras, Mexico och Nicaragua, givit möjligheter till
fortsatta lösningar av flyktingsituationen. Under år 1991 har bl.a. ca 15 000
nicaraguaner främst från Costa Rica och ca 4 000 salvadoraner återvänt.
Ett första regionalt forum för att belysa flyktingkvinnomas situation "A
Gender Approach to Work with Refugee, Retumee and Displaced Women"
(FOREFEM) har hållits i Guatemala City i september 1991.
Den frivilliga återvandringen till Chile har fortsatt att vara hög under år
1991. Den politiska situationen i Peru är fortfarande sådan att människor
söker sig ut ur landet.
Den flyktingpolitiska situationen i Europa har under de två senaste åren helt
dominerats av situationen i f.d. Jugoslavien. Kriget i f.d. Jugoslavien har
medfört att över tre miljoner människor har fått lämna sina hem. De flesta av
dem finns kvar i närområdet, främst i de olika delarna av f.d. Jugoslavien,
men ett stort antal har också sökt sig till andra länder i Europa. I Bosnien-
Hercegovina fanns (i november 1992) drygt 800 000 internflyktingar, i Skr. 1992/93: 157
Kroatien var antalet över 800 000, varav ungefär 300 000 var intemflyk-
tingar och i Serbien fanns över 400 000 flyktingar. Bland de länder utanför
f.d. Jugoslavien som har fått ta emot ett stort antal asylsökande till följd av
konflikten kan nämnas Tyskland, där det finns drygt 200 000 asylsökande
från f.d. Jugoslavien, Ungern med mer än 50 000 och Österrike samt
Schweiz med mer än 60 000 personer. Inströmningen av asylsökande är
fortfarande stor i många länder.
De befarade stora befolkningsrörelsema i f.d. Sovjetunionen har ännu inte
ägt rum i någon vidare bemärkelse, även om antalet asylsökande i det forna
Sovjet ökat till följd av de olika konflikterna där. Ett stort antal asylsökande
från olika f.d. Sovjetrepubliker har sökt sig bl.a. till Ryssland. Det finns
beräkningar som uppskattar att ca 600 000 är "intemflyktingar" inom f.d.
Sovjetunionen.
I samband med de politiska omvälvningarna i Europa har många av de
europeiska länder, från vilka människor tills nyligen har flytt, nu blivit mot-
tagarländer för asylsökande.
Bland utomnordiska invandrare är de huvudsakliga kategorierna som får bo-
sätta sig i Sverige flyktingar och personer med flyktingliknande eller huma-
nitära skäl samt anhöriga till här bosatta personer (anknytningar).
Beträffande de s.k. anknytningsfallen är det i många fall inte fråga om
återförening av tidigare splittrade familjer utan om nybildade sådana, dvs.
personer som gifter sig med eller börjar sammanbo med en i Sverige bosatt
person som kan vara en infödd svensk eller en som har invandrat tidigare.
Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste åren uppgått till
endast ett par hundra personer om året.
Enligt preliminära siffror har under år 1992 ca 40 000 utländska medborgare
invandrat till Sverige, vilket är en minskning i jämförelse med föregående år.
Utvandringen har i jämförelse med föregående år minskat och uppgår till ca
13 000 (föregående år 15 000). Utflyttningen har främst bestått i norska,
finska och danska medborgare som flyttat tillbaka. Invandringsöverskottet
har minskat i förhållande till år 1991.
10
Skr. 1992/93: 157
Invandringen av utländska medborgare åren 1982-1992 (tusental)
|
År |
Invandring |
Utvandring |
Invandringsöverskotl | ||||||
|
Totalt |
Nor- |
Övriga |
Totalt |
Nor- |
Övriga |
Totalt |
Nor- |
Övriga | |
|
1982 |
25,1 |
7,3 |
17,8 |
19,9 |
14,5 |
5,4 |
5,2 |
-7,2 |
12,4 |
|
1983 |
22,3 |
7,4 |
14,9 |
17,4 |
12,0 |
5,4 |
4,9 |
-4,6 |
9,5 |
|
1984 |
26,0 |
8,4 |
17,6 |
14,6 |
10,0 |
4,6 |
11,4 |
-1,6 |
13,0 |
|
1985 |
27,9 |
8,4 |
19,5 |
14,0 |
9,2 |
4,9 |
13,9 |
-0,8 |
14,7 |
|
1986 |
34,0 |
8,9 |
25,2 |
15,4 |
8,7 |
6,6 |
18,6 |
0,2 |
18,6 |
|
1987 |
37,1 |
8,9 |
28,1 |
11,6 |
8,1 |
3,5 |
25,5 |
0,8 |
24,7 |
|
1988 |
44,5 |
11,5 |
33,0 |
11,8 |
8,3 |
3,5 |
32,6 |
3,2 |
28,4 |
|
1989 |
58,8 |
18,9 |
40,0 |
13,1 |
9,7 |
3,4 |
45,7 |
9,2 |
36,5 |
|
1990 |
53,3 |
15,9 |
37,4 |
16,1 |
12,5 |
3,6 |
37,2 |
3,4 |
33,8 |
|
1991 |
43,9 |
7,8 |
36,1 |
15,0 |
11,6 |
3,4 |
28,9 |
-3,8 |
32,7 |
|
1992 |
40,0 |
7,0 |
33,0 |
13,0 |
9,0 |
4,0 |
27,0 |
-2,0 |
29,0 |
Anm: I tabellen anges antalet under åren invandrade och folkbokförda utländska
medborgare. Tabelluppgifterna om enskilt tillresta asylsökande, avser däremot med-
delade uppehållstillstånd. De olika tabellerna är därför inte sinsemellan jämförbara.
In- och utvandringen av finska medborgare år 1992 var något mindre än
föregående år. Detta resulterade i en nettoutvandring av ca 400 personer.
Nettoutvandringen av nordbor blev under år 1992 drygt 2 000 personer.
Under budgetåret 1991/92 sökte ca 54 500 personer asyl (inkl. barn). Antalet
asylsökande har ökat kraftigt i jämförelse med budgetåret 1990/91 då det
uppgick till ca 20 800 personer. Ökningen är att hänföra till situationen i det
f.d. Jugoslavien. Det totala antalet asylsökande under första hälften av
budgetåret 1992/93 uppgick preliminärt till ca 47 000.
I det följande redovisas de största nationalitetsgruppema som sökt asyl i
Sverige och som fått uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jäm-
ställda. Uppehållstillstånden omfattar även flyktingar som överförts till
Sverige genom flyktingkvoten. De kan dessutom avse beslut i fråga om
asylansökningar som lämnats in tidigare budgetår. Siffrorna är avrundade.
11
|
Nationalitet |
Budgetåret 1990/91 |
Budgetåret 1991/92 | ||
|
Asylan- |
Uppehålls- |
Asylan- |
Uppehålls- | |
|
Bulgarien |
120 |
400 |
140 |
411 |
|
Etiopien |
1 240 |
900 |
225 |
1 169 |
|
Irak |
1900 |
2 220 |
2618 |
3 436 |
|
Iran |
3040 |
1 850 |
781 |
2 731 |
|
Jugoslavien (f.d.) |
2 920 |
620 |
41 000 |
1014 |
|
Libanon |
1690 |
660 |
173 |
1 383 |
|
Polen |
200 |
40 |
1406 |
32 |
|
Rumänien |
1000 |
140 |
473 |
660 |
|
Somalia |
1050 |
870 |
1763 |
2 099 |
|
Sovjetunionen(f.d.) 940 |
370 |
772 |
431 | |
|
Statslösa/ | ||||
|
okänt mbskap |
1290 |
1 120 |
425 |
1032 |
|
Syrien |
530 |
490 |
241 |
1028 |
|
Turkiet |
630 |
570 |
322 |
686 |
|
Övriga |
4 200 |
2 580 |
4146 |
3 227 |
|
Totalt |
20 750 |
12 830 |
54 485 |
19 339 |
Skr. 1992/93: 157
Under budgetåret 1991/92 beviljades sammanlagt ca 19 339 personer
upehållstillstånd (konventionsflyktingar, krigsvägrare) enligt 3 kap. 1 § ut-
länningslagen (1989:529) samt enligt 2 kap 4 § andra punkten (humanitära
skäl). Uppehållstillstånden fördelar sig enligt följande:
|
Skäl |
Bå 1990/91 |
Bå 1991/92 | ||
|
Konventionsflyktingar | ||||
|
- Flyktingkvoten |
1433 |
11,2 % |
2 873 |
14,9 % |
|
-Övriga |
1 697 |
13,1 % |
999 |
5,2 % |
|
Krigsvägrare |
4 |
0,1 % |
20 |
0,1 % |
|
De facto-flyktingar |
3 777 |
29,4 % |
3 373 |
17,4 % |
|
Humanitära skäl |
5 919 |
46,2 % |
12 074 |
62,4 % |
|
Totalt |
12 830 |
100,0 % |
19 339 |
100 ,0% |
Härtill kommer anhöriga till flyktingar och därmed jämställda personer,
vilka inrest tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och som
omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som flyktingar. Antalet
sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd uppgick budgetåret 1990/91 till
5 416 personer och budgetåret 1991/92 till 7 122 personer.
Under budgetåret 1991/92 uppgick antalet uppehållstillstånd i Sverige för
nära anhöriga till 20 380 personer.
Med anhöriginvandring avses här bl.a. make/maka, samboende eller barn
under 20 år till en svensk medborgare eller en utlänning med gällande
tillstånd, som bor i Sverige (som regel ensamstående förälder och i vissa fall
föräldrapar). Tillstånd kan också i vissa fall ges andra nära anhöriga till i
Sverige bosatt person.
12
Den utomnordiska invandringen till Sverige under budgetåret 1990/91 och Skr. 1992/93: 157
1991/92 (vuxna och barn) framgår av följande tabell, som även redovisar
grunderna för uppehållstillstånden.
|
Skäl |
Bå 1990/91 |
Bå 1991/92 | ||
|
Flyktingar m.fl. |
12 830 |
35,0 % |
19 339 |
47,1 % |
|
Nära anhöriga( anknytningar) |
21 991 |
61,0 % |
20 380 |
49,7 % |
|
Varav | ||||
|
- anknytning till flykting |
(5 416) |
(7 122) | ||
|
- övriga anknytningar |
(16 575) |
(13 258) | ||
|
Arbetsmarknadsskäl |
336 |
1,0 % |
250 |
0,6% |
|
Adoptivbarn |
1023 |
3,0% |
1059 |
2,6 % |
|
Totalt |
36 180 |
100,0% |
41 028 |
100,0 % |
Sedan år 1950 har Sverige genom organiserad överföring tagit emot flyk-
tingar inom ramen för en särskild flyktingkvot. Budgetåret 1991/92 höjdes
flyktingkvoten från 1 250 till 2 000 personer. Riksdagen beslöt samtidigt att
ytterligare 1 250 personer skulle tas emot i Sverige under budgetåret inom
ramen för flyktingkvoten. För budgetåret 1992/93 har riksdagen beslutat om
en kvot om ca 2 000 personer.
Kvoten skall användas för överföring, huvudsakligen i samverkan med
UNHCR, av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt
utsatt situation. Kvoten är inte begränsad till att användas för flyktingar i
ordets formella bemärkelse. Den kan också användas för personer som är för-
följda och befinner sig i fara men ännu inte kunnat lämna sitt land.
En mindre del av kvoten används för personer med funktionsnedsättningar
och, under senare år, krigsskadade flyktingar och tortyroffer.
Riktlinjer för kvotens användning ges budgetårsvis av regeringen. Det är
Statens invandrarverk (SIV) som har ansvaret för uttagning och överföring av
flyktingar till Sverige. Själva transporten till Sverige ombesörjs till största
delen genom International Organization for Migration (IOM).
Uttagningama sker i nära samverkan med UNHCR och det är främst
utifrån UNHCR:s bedömning som SIV planerar sina uttagningar. I policy-
frågor samråder de nordiska regeringarna regelmässigt inom ramen för den
nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor (NSHF).
Under budgetåret 1991/92 omfattade kvotuttagningen sammanlagt 2 873
personer, varav 75 personer med funktionsnedsättningar. Kvarvarande kvot
har SIV kunnat ta ut innevarande budgetår, enligt beslut av regeringen. Där-
med har SIV t.o.m. september 1992 uppfyllt kvoten med 3 250 personer.
Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar från år till år, eftersom uttag-
ningsbeslut inte alltid omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där
vederbörande vistas. Faktiskt överförda flyktingar uppgick till drygt 2 000
personer under budgetåret 1991/92. 13
Skr. 1992/93: 157
Flyktingkvotens sammansättning under budgetåret 1991/92
|
Ursprungsland |
Beviljade |
|
LATINAMERIKA | |
|
Colombia |
18 |
|
El Salvador |
81 |
|
Guatemala |
26 |
|
Peru |
8 |
|
Summa |
133 |
|
ASIEN | |
|
Irak |
1 113 |
|
Iran |
620 |
|
Vietnam |
897 |
|
Kina |
5 |
|
Libanon |
4 |
|
Syrien |
1 |
|
Afghanistan |
11 |
|
Laos |
10 |
|
SL/Palestina |
38 |
|
Sri Lanka |
5 |
|
Turkiet |
2 |
|
Burma |
5 |
|
Summa |
2 711 |
|
AFRIKA | |
|
Etiopien |
5 |
|
Kenya |
4 |
|
Somalia |
17 |
|
Sydafrika |
1 |
|
Nigeria |
1 |
|
Summa |
28 |
|
EUROPA | |
|
Albanien |
1 |
|
Summa |
1 |
|
Totalt |
2 873 |
Kostnaderna för uttagning och överföring till Sverige av kvotflyktingar
budgetåret 1991/92 uppgick till 6,8 miljoner kronor.
Anhöriga till kvotflyktingar
Anhöriga, dvs. maka/make och ogifta barn under 20 år, räknas in i flyk-
tingkvoten om de kommer i nära anslutning till den överförda flyktingen.
För anhöriga som inte kommer hit i nära anslutning, kan SIV ge ett
behovsprövat bidrag för resa hit för att familjen skall kunna återförenas. Detta
sker med stöd av förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kost-
14
nader för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som här omfattas är Skr. 1992/93: 157
maka/make och ogifta barn under 20 år. Bidrag får även lämnas för andra
anhöriga om synnerliga skäl föreligger.
När beslut om bidrag fattats, ordnas resorna hit på samma sätt som för
kvotflyktingar, dvs. genom IOM eller svensk utlandsmyndighet.
I princip beviljas permanent uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning av
rena arbetsmarknadsskäl endast om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses
inom Sverige. Budgetåret 1991/92 beviljades ca 250 sådana tillstånd. Det kan
gälla t.ex. nyckelfunktioner inom näringslivet. Även fria yrkesutövare och
egna företagare kan få bosätta sig här om de uppfyller vissa krav.
Dessutom beviljas tillfälliga arbetstillstånd för exempelvis montörer, vika-
rierande läkare, artister och idrottsmän.
Tillstånd beviljas vanligen av Invandrarverket i samråd med Arbets-
marknadsverket och efter att arbetsmarknadens parter hörts. Delegering till
svenska utlandsmyndigheter förekommer i vissa fall.
Arbetstillstånd för feriearbetande ungdomar samt andra former för kort-
variga arbeten ingår numera i tillståndstypen säsongsarbetstillstånd som är
mer generell. Länsarbetsnämnderna har att besluta om dessa tillstånd. Antalet
utlänningar som under år 1992 har haft ett tillfälligt arbete i Sverige upp-
skattas till drygt 14 000 personer, varav ca 4 500 säsongsarbetare och ca
5 000 artister och musiker.
Sverige har under hösten 1992 tecknat ett avtal med Estland som möjliggör
för unga medborgare från Estland att under begränsad tid få praktisera på den
svenska arbetsmarknaden. Avsikten är att ge möjlighet för unga människor att
få en inblick i hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Under år 1992 har
drygt 140 personer prövat möjligheten.
När avtalet mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt ekonomiskt
sam arbetsområde (EES) träder i kraft innebär detta att medborgare från de
andra EES-ländema äger tillträde till den svenska arbetsmarknaden utan
arbetstillstånd. Svenska medborgare får på samma sätt tillträde till de andra
EES-ländemas arbetsmarknad. Enligt EES-reglema är det anställningen som
ger rätten till bosättning och inte tvärtom.
Den övriga invandringen består huvudsakligen av adoptivbarn, av personer
som tidigare varit bosatta här och som återvänder till Sverige samt av per-
soner som har svenskt påbrå. Vid prövning av ärenden för den som varit
bosatt här tidigare tas bl.a. hänsyn till den tidigare vistelsetiden i Sverige
resp, utomlands. Svenskfödda som senare förlorat sitt svenska medborgar-
skap samt deras barn beviljas regelmässigt tillstånd. Antalet adoptivbarn
uppgick förbudgetåret 1991/92 till 1 059.
15
Den svenska invandrarpolitiken innefattar de åtgärder som vidtas för att
underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället. Målen för in-
vandrarpolitiken är jämlikhet, valfrihet och samverkan. Det innebär bl.a. att
invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som be-
folkningen i övrigt
Långsiktig invandrarpolitik är i stora delar detsamma som allmän välfärds-
politik. Inom vissa avsnitt av denna politik och i vissa utvecklingsskeden kan
de generella insatserna behöva förstärkas med kompletterande insatser riktade
enbart till invandrare.
Varje myndighet har inom sitt ansvarsområde samma ansvar för invand-
rarna som för den övriga befolkningen. Ansvaret omfattar också att vidta
nödvändiga säråtgärder. Invandrarverket bevakar behovet av åtgärder och
skall uppmärksamma berörda myndigheter på sådana behov. Verket skall
också verka för att myndigheternas arbete samordnas i denna del.
Många frågor med anknytning till invandrarpolitiken behandlas i enlighet
med gällande arbetsfördelning huvudsakligen inom andra politikområden. I
de följande avsnitten redovisas några huvudfrågor som för närvarande är
aktuella inom kulturdepartementet och andra departements ansvarsområden.
Här nedan redovisas först några mera allmänna resonemang med anknytning
till invandrarpolitiken.
Det är ingen självklarhet för alla invandringsländer att ha en invandrarpo-
litik med ett samhälleligt ansvarstagande för invandrares integration. I länder
som USA och Australien anses det att integrationsprocessen i allt väsentligt är
invandrarnas eget ansvar.
I ökande omfattning, inte minst i invandringsländema i Europa, anser man
emellertid att samhället har ett ansvar att underlätta integrationsprocessen för
invandrare. Utan ett sådant åtagande, menar man, skulle det finnas en risk att
invandrare hamnar utanför de samhälleliga processerna, till skada för såväl
dem själva som för samhället i stort.
I ett europeiskt perspektiv har den svenska invandrarpolitiken hävdat sig
väl. Det kan med fog påstås att den kommit att påverka invandrarpolitiken i
många länder i Europa. Det är i sammanhanget intressant att notera, att en
rapport om invandrarpolitik, inkl, etniska relationer, som presenterades av
Europarådet i slutet av år 1991 ("Community and ethnic relations in Europé")
och som nu har översatts till svenska inom Kulturdepartementet, innehåller
rekommendationer, som i väsentliga delar överensstämmer med den svenska
invandrarpolitikens synsätt och värderingar.
Den svenska invandrarpolitiken har uppmärksammats internationellt också
på annat sätt. I september 1992 tilldelades Sverige det prestigefyllda och
ansedda tyska Carl Bertelsmann-priset. I prismotiveringen nämndes att
Sverige tidigare än andra länder insett nödvändigheten av att invandrare inte-
greras i invandringsländema. Det framhölls också, att den långsiktiga
Skr. 1992/93: 157
gotab 42693, Stockholm 1993
16
svenska integrationspolitiken skulle kunna tjäna som förebild för en framtida
europeisk invandrarpolitik.
Prissumman, 300 000 DM, skall användas till att arrangera återkommande
seminarier över frågor med anknytning till invandrares integration, med del-
tagande av bl.a. internationella experter på området. Avsikten är att dessa
seminarier skall komma att fungera som ett viktigt internationellt forum för
diskussion om integrationsfrågor och bidra till den allt viktigare överföringen
av kunskap och erfarenheter på området mellan länderna.
Den svenska invandrarpolitiken har dock kommit att allt mera diskuteras
och ifrågasättas inom Sverige.
Diskussionerna har förts utifrån olika utgångspunkter. Men gemensamt
har i många fall varit att man menar att invandrarpolitiken, som den nu fun-
gerar, inte har kunnat förhindra en utveckling där invandrare på många sam-
hällsområden kommit i en betydligt sämre situation i samhället. De alarme-
rande uppgifterna om den höga, och ökande, arbetslösheten bland flyktingar
och invandrare kan anföras som exempel.
Det har vidare gjorts gällande att invandrarpolitiken i många avseenden
varit allt för okänslig och inflexibel inför de skiftande behoven hos invandrare
med olika bakgrund.
Det har också påståtts att invandrarpolitiken i för liten utsträckning upp-
muntrar och stimulerar invandrare att själva ta ansvar för sig och sin familj,
vilket har lett till att de kommit att för mycket förlita sig på samhällets om-
sorger.
En mera grundläggande kritik utgår från att man menar att invandrarpoli-
tiken bygger på den felaktiga förutsättningen att invandrare skulle vara en
homogen, avgränsad och särskild grupp.
Den svenska invandrarpolitiken har under år 1992 granskats av riksdagens
revisorer. Revisorerna bedömer för sin del att Sverige nått relativt långt vad
gäller målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan. De noterar också att de
etniska relationerna i Sverige verkar vara förhållandevis goda, inte minst i ett
internationellt perspektiv. Man framhåller vidare att skillnaderna mellan in-
vandrare och övriga vad gäller ekonomisk standard och social status är be-
tydande men ändå relativt små i förhållande till vad som gäller i andra länder.
Enligt revisorernas uppfattning tyder emellertid utvecklingen under de senaste
åren på att jämlikheten tenderar att minska, särskilt på arbetsmarknaden.
Revisorerna gör den sammanfattande bedömningen att det är motiverat att
göra en genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken. Som skäl härför
anför man bl.a. att gruppen invandrare i dag har en sammansättning och en
bakgrund som i många avseenden skiljer sig radikalt från de förhållanden
som rådde när invandrarpolitiken lades fast för drygt 15 år sedan.
En diskussion om Sverige som ett mångkulturellt samhälle pågår redan.
Under hösten 1991 arrangerade regeringskansliet tillsammans med Institutet
för framtidsstudier en seminarieserie om hithörande frågor. En särskild anto-
logi rörande det mångkulturella samhället, syftande till att stimulera debatten
på området, stöds av departementet och kommer att ges ut inom kort
Skr. 1992/93: 157
17
2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 157
Under hösten 1991 förekom på olika håll i Europa starka fientliga reaktioner
mot invandrare. Flyktingförläggningar i Tyskland angreps och olika nynazis-
tiska gruppers aktiviteter uppmärksammades. Partier med mer eller mindre
invandrarfientliga program gick framåt i flera länder. Dessa händelser väckte
starka känslor även i Sverige och en omfattande debatt uppstod både i pressen
och bland allmänheten.
Senare under vintem 1991-1992 inträffade i Sverige flera våldsbrott rik-
tade mot enskilda invandrare. En stark folklig opinion uppstod och olika
manifestationer gjordes i hela landet mot främlingsfientlighet och rasism och
för solidaritet med invandrarna i Sverige. Invandrarverket gjorde med hjälp
av pressklippen en sammanställning av aktioner, manifestationer och andra
initiativ mot främlingsfientlighet under tiden december 1991-mars 1992.
Resultatet blev totalt ca 400 olika arrangemang.
En undersökning av ungdomars attityder till invandrare och invandring
presenterades i början av 1992 av Centrum för invandringsforskning
(CEIFO) vid Stockholms universitet. I den visades att vissa grupper av unga
människor ändrat inställning sedan 1987 och blivit mer intoleranta. Även
några andra studier visade liknande resultat.
Incidenter i form av attacker mot flyktingförläggningar har under senare år
förekommit med variationer i antalet. Eftersom antalet förläggningar har ökat
är det svårt att bedöma om det ökade antalet rapporterade incidenter också står
för en verklig ökning av antalet händelser.
På några håll har det visat sig svårare för Invandrarverket att öppna nya
förläggningar på grund av ett motstånd hos ortsbefolkningen. Eftersom beslut
om nya förläggningar ofta måste fattas snabbt har informationen till orts-
befolkningen ibland varit otillräcklig. Motståndet är ofta inte främlingsfient-
lighet i vanlig mening utan oro och rädsla för att så många flyktingar kommit
till relativt små orter. På några håll har det uppstått svårigheter och konflikter
beroende på att asylsökande uppges ha stulit i grannskapet eller begått andra
brott. Det har också förekommit konflikter mellan olika grupper på förlägg-
ningar.
Riksdagen beslutade (bet. 199 l/92:SfU 10, rskr. 1991/92:265) att avsätta
10 miljoner kronor till regeringens disposition för insatser mot främlings-
fientlighet, rasism och antisemitism enligt ett förslag av regeringen i budget-
propositionen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 12, s.7 och 164).
I början av juni 1992 gav regeringen uppdrag åt Statens skolverk, Statens
ungdomsråd, Statens kulturråd och Statens invandrarverk att vidta särskilda
åtgärder för att motverka främlingsfientlighet och rasism. Insatserna skall i
huvudsak inriktas på att på längre sikt påverka normer, attityder och förhåll-
ningssätt hos ungdomar. De fyra myndigheterna fick sammanlagt 6 miljoner
kronor att användas för ändamålet i enlighet med vissa principer och riktlinjer
som redovisades i en bilaga till beslutet. Myndigheterna har i en rapport den 1
oktober 1992 redovisat sina planerade åtgärder.
Skr. 1992/93: 157
18
Regeringen gav i september 1992 uppdrag till CEIFO vid Stockholms uni- Skr. 1992/93: 157
versitet och Statistiska centralbyrån (SCB) att tillsammans genomföra en riks-
representativ undersökning kring invandrare och invandring. CEIFO och
SCB skall under år 1993 undersöka svenskarnas förhållningssätt till invand-
rare och invandring samt invandrarnas förhållningssätt till Sverige och dess
befolkning. Riksomfattande attitydundersökningar kring invandrare och
invandring har tidigare gjorts i Sverige åren 1969, 1981 och 1987 och som
tidigare nämnts gjordes en undersökning av ungdomar inom några geogra-
fiskt begränsade områden åren 1990-1991.1 samtliga undersökningar ingick
en gemensam uppsättning frågor. Inställningen till invandrare kan därför jäm-
föras vid de olika tidpunkterna. Den nu påbörjade undersökningen bör kunna
ge en värdefull kunskap i det fortsatta arbetet mot främlingsfientlighet och
rasism.
För att stimulera och stödja filmprojekt som syftar till att motverka främ-
lingsfientlighet och rasism tilldelades Svenska Filminstitutet ett bidrag på
500 000 kronor.
Svenska kommittén mot antisemitism har beviljats ett bidrag om 1 miljon
kronor för information om antisemitism som i huvudsak syftar till att på
längre sikt påverka attityder och förhållningssätt hos ungdomar.
Barn- och ungdomsdelegationen inom Civildepartementet har under år
1992 fördelat 4 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till projektinsatser
mot främlingsfientlighet. De flesta projekten bedrivs av barn- och ungdoms-
organisationer. Ytterligare drygt 1 miljon kronor ur Allmänna arvsfonden har
genom regeringsbeslut fördelats till insatser mot främlingsfientlighet bland
ungdomar. Barn- och ungdomsdelegationen har även våren 1992 givit ut
material om främlingsfientlighet till eleverna på högstadiet och högstadie-
lärama.
I Invandrarverkets arbete med att främja goda etniska relationer har särskilt
uppmärksammats idé- och kunskapsutvecklingen om förhållningssättets be-
tydelse, när frågan om kulturbakgrunden aktualiseras. I idéskriften Förhåll-
ningssätt i kulturmötesfrågor har detta synsätt presenterats.
Resultat av metod- och kunskapsutvecklingen har spridits till flera strate-
giska opinionsbildare, t.ex. olika yrkesgrupper inom socialtjänsten, hälso-
och sjukvården, skolan och folkrörelserna. Arbetet gentemot skolan har bl.a.
syftat till att föra in invandrar- och flyktingfrågorna i ett intemationelllt per-
spektiv där det globala och lokala stöder varandra. Arbetsmetoden redovisas i
skriften Är främmande skrämmande, som framställts tillsammans med SIDA.
Genom strategiskt riktade projektbidrag till folkrörelserna har arbetet om
metoder och innehåll i arbetet med etniska relationer kunnat fördjupats.
I anknytning till den intensiva debatten om främlingsfientlighet och rasism
har särskilt material sänts ut till olika målgrupper och Invandrarverket har
även deltagit i pressdebatten om dessa frågor.
En ny diskrimineringsombudsman (DO), Frank Orton, tillträdde den
1 januari 1992. DO har bl.a. framställt ett skolmaterial om främlingfientlighet
och rasism.
19
Delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75), som under hösten Skr. 1992/93: 157
1991 lämnades till regeringen av Utredningen för åtgärder mot etnisk diskri-
minering har varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande i
regeringskansliet.
Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering avlämnade sitt slut-
betänkande Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1992:96) i
slutet av september 1992. Utredningen föreslog förbud för arbetsgivare att
diskriminera arbetssökande oeh anställda på grund av ras, hudfärg, etniskt
eller nationellt ursrpung eller trosbekännelse. Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.
Att så snabbt som möjligt få ett arbete och en egen försörjning är en av de
viktigaste faktorerna för invandrares och flyktingars integration i det svenska
samhället.
Arbetsmarknadsverket har till uppgift att hjälpa människor att få arbete
eller utbildning som leder till arbete. En grundläggande princip är att invand-
rares och flyktingars situation på arbetsmarknaden skall lösas inom ramen för
den allmänna arbetsmarknadspolitiken, vid behov kompletterad med sär-
skilda, riktade insatser.
Budgetåret 1991/92 har präglats av att Sverige stått inför de svåraste
arbetslöshetsproblemen sedan mellankrigstiden. Efterfrågan på arbetskraft har
sedan år 1990 minskat inom samtliga sektorer i ekonomin. Antalet nyanmälda
lediga platser till arbetsförmedlingarna är mycket lågt. Totalt har 290 000
personer varslats om uppsägning sedan hösten 1990 fram t.o.m. augusti
1992. Regeringen ser självfallet med oro på den tilltagande arbetslösheten
bland såväl svenskar som invandrare.
Den snabbt stigande arbetslösheten innebär en påtaglig risk för en per-
manent hög arbetslöshet. Den kommer inte minst att slå mot arbetshandi-
kappade och andra grupper, t.ex. invandrare och flyktingar, med en svag
ställning på arbetsmarknaden. Det finns en uppenbar risk att vissa individer
kommer att ställas vid sidan av samhället och arbetslivet. Den sammansätt-
ning som invandringen haft under senare år ökar denna risk påtagligt.
Arbetslösheten bland utländska - och i synnerhet utomnordiska medbor-
gare var under budgetåret 1991/92 betydligt högre än för svenska medbor-
gare. Den kraftiga lågkonjunkturen har ytterligare förstärkt detta förhållande.
I genomsnitt för budgetåret 1991/92 var 3,5 % av befolkningen i åldern
16-64 år registrerade som arbetslösa. Motsvarande tal för utländska och
utomnordiska medborgare var 4,8 resp. 5,5 %. Utländska medborgare i
åldern 20-24 år hade dubbelt så hög arbetslöshet som motsvarande svenska
grupp. Under första halvåret 1992 var nästan var femte utomnordisk med-
borgare i arbetskraften anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen.
Vid slutet av budgetåret 1991/92 var närmare 40 % av den utomnordiska
20
arbetskraften aktuell på arbetsförmedlingen som sökande eller i arbetsmark- Skr. 1992/93: 157
nadspolitiska åtgärder.
Samtidigt har de utomnordiska medborgarnas arbetskraftstal fortsatt att
sjunka på ett alarmerande sätt. Andelen i arbetskraften har för svenska med-
borgare under de senaste åren varit omkring 85 % medan den för de utom-
nordiska medborgarnas del har sjunkit från 86 % år 1980 till 62 % första
halvåret 1992.
Orsaken till detta kan delvis antas bero på utslagning och förtidspensione-
ring. Men också bland relativt nyanlända flyktinginginvandrare finns stora
grupper med mycket låg sysselsättningsgrad. Allt fler utomnordiska invand-
rare har betydande svårigheter att vinna inträde på arbetsmarknaden.
Enligt Arbetsmarknadsverkets riktlinjer för budgetåret 1991/92 var ambi-
tionen att prioritera utsatta grupper som ungdomar, arbetshandikappade samt
flyktingar och invandrare. Under budgetåret har AMS disponerat 147 mil-
joner kronor för särskilda insatser för flyktingar och invandrare. För särskild
förmedlingspersonal för flyktingar och invandrare finns 47 miljoner kronor
anslaget.
I regeringens förslag om åtgärder för att stablisera den svenska ekonomin,
(prop. 1992/93:50) avsätts 10 miljarder kronor för olika arbetsmarknads-
insatser, vilket beräknas ge arbete eller utbildning till ca 130 000 personer
motsvarande 3 % av arbetskraften. Vidare föreslås att arbetsförmedlingen får
en tillfällig förstärkning på högst 200 miljoner kronor under budgetåret
1992/93. Förslaget om personalförstärkning kommer väsentligt att öka
arbetsförmedlingens möjligheter att bistå enskilda arbetssökande. Det är av
största vikt att den ökande tillströmningen av sökande till arbetsförmedlingen
inte leder till att invandrare och andra grupper med svag ställning på arbets-
marknaden trängs undan och inte får en kvalitativt god service. Också ung-
domspraktiken, som infördes redan den 1 juli 1992, föreslås få en kraftig
förstärkning, vilket beräknas ge totalt 75 000 praktikplatser. Erfarenheterna
av ungdomspraktiken är mycket goda i fråga om tillgång på platser och prak-
tikplatsema bör ha stor betydelse för invandrarna eftersom många av dem är
under 25 år.
Under budgetåret 1991/92 placerades 38 000 utomnordiska medborgare i
arbete eller arbetsmarknadsutbildning vilket kan jämföras med 36 000 under
föregående budgetår.
En av de viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för de utomnor-
diska medborgarna är arbetsmarknadsutbildning. Under budgetåret 1991/92
var de utomnordiska medborgarnas andel 20 % av samtliga som gick igenom
en arbetsmarknadsutbildning. De utomnordiska medborgarna är överrepre-
senterade i förberedande och orienterande utbildningar.
Ett antal framgångsrika projekt med syfte att ta tillvara invandrares tidigare
utländska yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet har genomförts under budget-
året. Sammanlagt har ca 1 000 personer deltagit i dessa projekt. De genom-
förda projekten har vänt sig till sjukvårdspersonal, psykologer, socionomer,
jurister, lärare och tekniker. Till detta kommer verksamheten med yrkes-
21
prövning för invandrare och ett växande antal kompletterande utbildningar Skr. 1992/93: 157
inom bl.a. ekonomi, administration och teknik.
Mot bakgrund av att de lågutbildade invandrarnas antal tenderar att öka,
har ett antal projekt genomförts i samarbete mellan arbetsförmedlingen och
grundutbildning för vuxna för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för
invandrare med låg eller ingen skolutbildning. Ungefär 60 % av eleverna i
grundutbildning för vuxna är utländska medborgare. Arbetsmarknadsverket
uppskattar att ungefär 25-30 % av de nyinflyttade invandrarna har en utbild-
ningsnivå som är klart lägre än svensk grundskola. Ungefär hälften av dessa
uppskattas vara funktionella analfabeter.
Den överenskommelse som träffades år 1990 mellan Arbetsmarknads-
verket, Invandrarverket och Svenska kommunförbundet med syfte att öka
insatserna för att flyktingar och invandrare snabbare skall få arbete har följts
upp på olika sätt
AMS och SIV har i en skrivelse till regeringen hösten 1992 begärt att
regeringen gör en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken samt att
arbetsmarknadsfrågorna då skall spela en central roll. Invandrarverket har
också påtalat att man anser att det behövs kraftigt förstärkta resurser för bl.a.
svenskutbildning och särskilda anpassade arbetspolitiska insatser med inrikt-
ning på bl.a. lågutbildade.
Det av riksdagen fattade beslutet om ett samordnat flyktingmottagande och
om reformerad svenskundervisning trädde i kraft den 1 januari 1991. Hittills
vunna erfarenheter visar att arbetsförmedlingen numera som regel kommer in
på ett mycket tidigt stadium i det kommunala flyktingmottagandet. I de flesta
fall deltar arbetsförmedlingen redan när de individuella introduktionsplanerna
upprättas. Regeringen har innevarande budgetår medgivit att Arbetsmark-
nadsstyrelsen får disponera högst 400 000 kronor för budgetåret 1992/93 för
att göra en utvärdering av arbetsmarknadsverkets insatser i det samordnade
flyktingmottagandet.
Riksrevisionsverket (RRV) har under budgetåret inom ramen för sin för-
valtningsrevision granskat hur utländsk kompetens tas till vara på den
svenska arbetsmarknaden och överlämnat sin rapport till regeringen. RRV har
även redovisat den översyn av UHÄ:s och andra myndigheters bedömnings-
verksamhet, som verket gjort på uppdrag av den förra regeringen. Rapporten
har remissbehandlats och förslagen övervägs inom regeringskansliet
Den 1 juli 1992 trädde en förändring i utlänningsförordningen i kraft.
Förändringen innebär att asylsökande har rätt att ta arbete på den reguljära
arbetsmarknaden i de fall Invandrarverket bedömer att verkets handlägg-
ningstid i tillståndsfrågan kommer att överstiga fyra månader.
Efter riksdagens beslut våren 1991 har organisationen av hemspråksunder-
visningen genomgått vissa ändringar. Inom utbildningsdepartementet har en
arbetsgrupp med företrädare för invandrarorganisationer följt utvecklingen.
22
Skolverket har genomfört en granskning av tio kommuner. Genom en enkät Skr. 1992/93: 157
till kommunerna har Svenska kommunförbundet våren 1992 kartlagt invand-
rarundervisningen i grundskolan. Avsikten med Kommunförbundets under-
sökning var att kartlägga förändringar vad gäller ekonomiska ramar, resurs-
utnyttjande, inriktning och organisation mellan läsåren 1990/91 och 1991/92.
Av Kommunförbundets redovisning framgår att 65 % av de 279 kom-
muner som besvarat enkäten uppger att de till följd av minskad resurstilldel-
ning ökat gruppstorleken inom hemspråksundervisningen. I genomsnitt var
den 3,5 elever per grupp. Antalet elever som fick hemspråksundervisning
minskade med 8 % av det tidigare elevantalet. Med 67 % av lärarvecko-
timmama läsåret 1990/91 har undervisning ordnats för 61 300 elever, vilket
motsvarar 92 % av de 66 900 elever som fick hemspråksundervisning
det året
Mot bakgrund av kartläggningar och utvärderingar som gjorts förefaller
det vara möjligt att kommunerna fortsätter att göra ytterligare effektiviseringar
och rationaliseringar.
Antalet elever som erhöll undervisning i svenska som andraspråk minska-
de med 5 % av det tidigare elevantalet, dvs. från 63 700 till 60 500. Antalet
elever med rätt till hemspråksundervisning resp.undervisning i svenska som
andraspråk har varit i stort sett konstant.
Läroplanskommittén har i sitt betänkande behandlat hemspråksämnets
ställning och bl.a. föreslagit att ämnet skall kunna väljas inom ramen för den
tid som föreslås för elevernas personliga val och som B-språk. Förslag har
också lämnats beträffande svenska som andraspråk. Förslagen har remitterats
och kommer att beredas inom regeringskansliet under våren 1993.
Finsk-svenska ulbildningsrådet, som sedan år 1967 har den svenska och
den finska regeringens uppdrag att bevaka frågor som rör de finskspråkiga
invandrarnas och numera också de återvandrade finländarnas utbildning, har
fått en ny sammansättning i vilken respektive utbildningsminister altenerar
som ordförande.
Till följd av den drastiska ökningen av asylsökande, främst från f.d.
Jugoslavien, har kostnaderna för skolverksamhet för asylsökande barn som
bor på förläggning ökat mycket snabbt. Enligt Skolverkets mätningar våren
1992 var något över 3 000 elever inskrivna i grundskolan. Antalet asyl-
sökande förläggningsboende barn i grundskoleåldern ökade särskilt under
sommaren och var första veckan i september betydligt över 9 000 enligt
uppgifter från Invandrarverket.
Det nya kommunalekonomiska statsbidragssystemet, som införs den 1
januari 1993, tar inte hänsyn till asylsökande barn i skolan. Vissa kommuner
med förläggningar får därigenom väsentligt lägre täckning av skolkostnadema
för asylsökande barn genom generella statsbidrag. Motsvarande ersättning
kommer under vårterminen 1993 i stället att betalas från Invandrarverket.
Regeringen kommer att ge Statens skolverk och Statens invandrarverk ett
uppdrag att gemensamt utreda möjligheterna att lägga upp en skolverksamhet
för de asylsökande barnen med bibehållen tillfredsställande kvalitet till en
23
lägre kostnad per elev. Siktet bör vara att kunna införa ändringar redan inför Skr. 1992/93: 157
höstterminen 1993.
Statsbidrag till kommunernas svenska for invandrare (sfi) har för flyktingar
och andra som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet beräknats i
det schablonbidrag som kommunen får för varje mottagen flykting. Det
särskilda statsbidraget för sfi för övriga invandrare som tidigare utgick från
utbildningsdepartementets huvudtitel upphör den 31 december 1992 och mot-
svarande medel ingår fr.o.m. år 1993 i det kommunalekonomiska stats-
bidragssystemet. Bestämmelserna har tagits in i skollagen.
I sin rapport (1991/92:12) Invandrarpolitikens inriktning och resultat har
Riksdagens revisorer framfört kritik mot att sfi-reformen inte fortlöpande ut-
värderas. Revisorerna menar att undervisningens resultat är dåliga och av-
hoppen betydande. Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvalt-
ningsrevision av 1991 års reform av svenskundervisning för invandrare.
Granskningen avser verksamheten i fyra kommuner. RRV konstaterar att
vissa positiva förändringar har skett inom sfi-verksamheten, men att det totalt
sett har skett förhållandevis lite sedan reformen trädde i kraft RRV har iakt-
tagit ett antal problem som dels rör själva genomförandet av det kommunala
åtagandet, dels problem som rör den statliga styrningen och uppföljningen.
Resultatet av RRV:s granskning redovisas i en revisionsrapport som är ställd
till den ansvariga myndigheten. Skolverket
Regeringen har nyligen beslutat om direktiv till en särskild utredare (Dir.
1992:98). Syftet är bl.a. att söka komma fram till enhetligare regler och större
överblickbarhet. Bl.a. skall eftersträvas en samordning av lagen om ledighet
vid deltagande i svenskundervisning för invandrare med den s.k. studieledig-
hetslagen.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om samordning
m.m. av den värderingsverksamhet som olika myndigheter bedriver när det
gäller utländsk högskoleexamens giltighet i Sverige. Rapporten har remiss-
behandlats.
Regeringen avser att återkomma med anledning av rapporten.
Det mångkulturella samhällets möjligheter och problem är ett huvudtema för
de svenska insatserna under FN:s kulturårtionde. Statens kulturråd har ett
samordningsansvar för arbetet och för den kommitté som leder arbetet.
Kommittén lämnar årligen i september en redogörelse för sitt arbete till
24
Kulturdepartementet. I kommittén ingår bl.a. Statens invandrarverk. Kom-
mittén har under de tre sista budgetåren inom ramen för projektgivning inom
det invandrarpolitiska området förfogat över särskilda medel som har syftat
till att främja goda etniska relationer mellan olika folkgrupper i Sverige.
Inom ramen för den ordinarie bidragsgivningen ägnar Statens kulturråd
särskild uppmärksamhet åt frågor som rör kulturliv och invandrare. Det gäller
bl.a. stöd till litteratur på invandrarspråk, bidrag för inköp av invandrarlitte-
ratur till folkbibliotek m.m.
I regeringens proposition (1991/92:140) om den avgiftsfinansierade radio-
och TV-verksamheten 1993-1996 m.m. föreslås villkor och riktlinjer för
företagen inom Sveriges Radio-koncernen under kommande avtalsperiod. I
propositionen konstateras att den service på invandrar- och minoritetsspråk,
som lämnats av public service-bolagen, är av betydande omfattning. Det
föreslås i propositionen att de totala resurserna för detta ändamål under
kommande avtalsperiod bör vara minst oförändrade. Det framhålls vidare att
storleksförhållandet mellan invandrarnas språkgrupper till följd av invandring
och utvandring kan förändras, sett i ett längre perspektiv. Detta kan leda till
att programföretagens språkval kan behöva ändras med tiden.
Med hänvisning till såväl de historiska banden mellan Sverige och Finland
som till den finskspråkiga gruppens storlek i Sverige påpekas i proposi-
tionen att denna grupp måste ha en särställning vad gäller rätten till program-
service. Propositionen har antagits av riksdagen (bet. 1991/92:KrU28, rskr.
1991/92:329).
Nästan hälften av de flyktingar som kommer till Sverige är barn och ung-
domar under 18 år. Många av dessa har traumatiska upplevelser av våld och
krig bakom sig.
Vid årsskiftet 1989/90 fanns det nära 300 000 barn under 18 år som var
invandrare i första eller andra generationen.
Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Som ett av
de första länderna har Sverige avlämnat en rapport om konventionens till-
lämpning i Sverige. Rapporten kommer att prövas av en särskild kommission
i början av år 1993.
Förhållandena i det svenska flyktingmottagandet har inte alltid stått i
överensstämmelse med barnens bästa. Regeringen ser det som en angelägen
uppgift att förbättra mottagandet av flyktingarna och ta särskild hänsyn till
barnens behov.
Särskilda insatser från Invandrarverkets sida har lett till att ansökningar om
uppehållstillstånd för barnfamiljer nu kan avgöras snabbare än tidigare.
Invandrarverket har i sitt arbete uppmärksammat barnens och ungdomar-
nas situation och olika behov under mottagningstiden på slussar och förlägg-
ningar. Målsättningen är att väntetiden skall användas på bästa sätt i barnens/
Skr. 1992/93: 157
25
ungdomarnas personlighetsutveckling, oberoende av om de får stanna i Skr. 1992/93: 157
Sverige eller reser tillbaka till hemlandet
Med utgångspunkt från Socialstyrelsens rapporter Flyktingbarn i Sverige
1990/91, FN:s konvention om barnets rättigheter samt egna erfarenheter har
Invandrarverket i november 1991 antagit ett åtgärdssprogram "Barn på
slussar och förläggningar". I detta anges bl.a. att Invandrarverkets långsiktiga
mål är att verket i samtliga frågor som rör flyktingmottagningen skall bevaka
barnens behov samt att det i regionarbetet skall göras en tydligare prioritering
av barn- och ungdomsfrågorna, både i mottagningssystement och i kontakt-
arbetet med kommunerna. Dessutom pågår arbete med att följa upp frågor
kring hälsovården för bam utan uppehållstillstånd.
Projekt för bam- och fritidsverksamheten på slussar och förläggningar
med bl.a. utbildning/fortbildning av personal samt bammiljöfrågor pågår.
Syftet med projektet är att bam- och ungdomsverksamheten skall bygga på
föräldra- och familjemedverkan så att den utgör ett komplement till hemmet,
att verksamheten skall vara värdefull oavsett utgången av asylärendet samt att
Invandrarverket skall ha ett utvecklat samarbete med kommunala organ och
frivilligorganisationer.
Antalet ensamma asylsökande bam och ungdomar ökar. Under budgetåret
1991/92 sökte 1 013 ensamma bam under 18 år asyl i Sverige. Flertalet av
dessa var i åldern 16-18 år.
Åtgärder för förbättrande av mottagandet av underåriga utan legal vård-
nadshavare i Sverige genomförs. Inom mottagningssystemet finns ett antal
grupphem med dygnetruntomsorg, avsedda för bam upp till 16 år eller äldre
med stort omvårdnadsbehov. I och med det ökade antalet ungdomar i åldrama
16-18 år har s.k. ungdomsboende inrättats vid slussar och förläggningar. Det
innebär att det finns ansvarig personal under dagtid samt ordnade aktiviteter.
En tjänst som samordnare har inrättats. Denna har överblick över place-
ringsaltemativ i mottagningssystemet och i kommuner. Invandrarverkets mål-
sättning är att varje bam/ungdom skall tas emot och placeras efter den en-
skildes behov och förutsättningar samt att omflyttningar minimeras.
I asylärendehanteringen prioriteras denna grupp med målsättning att
verkets beslut i första instans skall var fattat inom två månader från barnets
inresa i Sverige eller den senare dag då barnets vistelse här blivit känd för
polisen eller Invandrarverket. Utbildning av asylhandläggare har påböljats för
att ge dem specialkompetens, eftersom särskild samtals- och intervjumetodik
erfordras.
Invandrarverket samarbetar med myndigheter och organisationer, bl.a.
Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet samt Föreningen Sveriges över-
förmyndare, kring frågor som rör ansvarsfördelning, förordnande av god
man, mottagande och drivande av kommunala grupphem. För kommun-
placering av ensamma ungdomar mellan 16 och 18 år har nya boende- och
mottagningsformer utvecklats i ett antal kommuner. En uppföljning av er-
sättningen till kommunerna, den s.k. generalschablonen, pågår varvid sär-
skild uppmärksamhet har riktats på kommunernas mottagande av underåriga
26
utan vårdnadshavare och i vilken grad introduktionsplan finns upprättad och Skr. 1992/93: 157
genomförs.
Regeringen ändrade den 1 januari 1992 reglerna i förordningen (1990:427)
om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. och i förordningen
(1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlän-
ningar i syfte att underlätta kommunplacering av ensamma flyktingbarn.
Socialdepartementet har fördelat medel ur allmänna arvsfonden för att ge
bl.a. frivilligorganisationema möjlighet att inom barnomsorgen sprida kun-
skap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige. 5 miljoner kronor
per år under en treårsperiod står till förfogande för detta ändamål.
Det omfattande anställnings- och förnyelsearbetet i Sveriges kommuner
och landsting präglas ofta av en kreativitet som utlöser produktions- och
effektivitetsförbättringar i verksamheten. Från olika håll har emellertid fram-
förts farhågor om att denna process i alltför hög grad riskerar att missgynna
verksamheter som rör bam. Regeringen har därför i september 1992 upp-
dragit åt Socialstyrelsen att följa hur kommuners och landstings verksamheter
för bam utvecklas. Bland de områden som skall prioriteras nämns invandrar-
och flyktingbarns situation inom barnomsorgen med avseende bl.a. på hem-
språksstödets omfattning och inriktning.
En redovisning av situationen inom berörda områden under hösten 1992
skall lämnas senast den 1 mars 1993.
I augusti 1991 avlämnade ungdomskommittén sitt slutbetänkande (SOU
1991:60) Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturella
Sverige.1 betänkandet läggs förslag främst vad gäller områdena arbete,
boende, utbildning och fritid. Rapporten har remissbehandlats och bereds nu
i Civildepartementet
Under senare delen av 1900-talet har ungdomars inträde i vuxenlivet för-
skjutits samtidigt som förutsättningarna för ungdomars etablering i samhället
har förändrats radikalt. Inte minst gäller det möjligheterna för ungdomar att få
arbete och en bostad till överkomlig kostnad.
Regeringen har därför i december 1992 beslutat att tillkalla en särskild
utredare som skall föreslå konkreta åtgärder för att underlätta ungdomars
inträde i vuxenlivet. Särskild vikt skall läggas vid deras möjligheter att
etablera sig på bostads- och arbetsmarknaderna. I detta sammanhang skall
särskilt studeras bl.a. situationen på arbetsmarknaden för ungdomar med
invandrarbakgrund. Utredarens arbete skall vara avslutat före utgången av
april 1994.
Regeringen satsar under tre år 30 miljoner kronor på ungdomar i ett antal
större städer för att förhindra sociala problem och brottslighet. I lokala del-
projekt samverkar olika kommunala förvaltningar, föreningar, företag och
enskilda människor. Projektortema är utvalda utifrån socioekonomiska fak-
torer i områdena. I flera fall har "invandrartäta områden" knutits till projekt.
27
Skr. 1992/93: 157
Regeringen har i propositionen (1992/93:7) om rätten till folkpension m.m.
föreslagit ett nytt system för beräkning av folkpension. Enligt förslaget skall
folkpension beräknas antingen i förhållande till tid för bosättning i Sverige
eller i relation till det antal år for vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Reglerna
skall gälla på samma villkor för svenska som utländska medborgare. För full
folkpension skall krävas 40 års bosättning eller 30 år med ATP-poäng.
Personer, som intjänat pension i andra länder, förutsätts ta med sig denna
pension till Sverige. Vissa personer med invandrarbakgrund kan dock inte
förväntas medges sådan rätt av det land där de tidigare varit bosatta. Särskilda
undantagsbestämmelser har därför föreslagits till förmån för dessa kategorier.
Den som beviljats uppehållstillstånd i Sverige som konventionsflykting och
den som efter år 1975 beviljats uppehållstillstånd som krigsvägrare eller de
facto-flykting får, vid beräkning av pension enligt bosättningsregeln, som
bosättningstid i Sverige även tillgodoräknas viss tid han varit bosatt i sitt tidi-
gare hemland eller annat land där han erhållit tillfälligt skydd.
Detta innebär i praktiken att vissa invandrare, likaväl som svenskar, ej
kommer att kunna erhålla full folkpension. Det innebär ju emellertid inte att de
kommer att ställas utan ekonomiskt grundskydd. I förekommande fall står
möjligheten till socialbidrag öppen.
Riksdagen antog i december 1992 propositionen i dessa delar (bet.
1992/93:SfU4, Rskr. 1992/93:69). Samtidigt beslutade riksdagen dock att
föreslå regeringen att låta utreda om sådana invandrare, som genom de nya
reglerna får en reducerad pension, kan få sin försörjning på annat sätt än att
vara hänvisade till socialbidrag.
Hösten 1991 fick Statens invandrarverk i uppdrag av regeringen att belysa de
invandrade kvinnornas situation i Sverige och föreslå åtgärder för att stärka
deras möjligheter att leva på samma villkor som svenska kvinnor. Uppdraget
redovisades hösten 1992 i rapporten Kvinna och invandrare - Rapport om
invandrade kvinnors ställning i det svenska samhället.
Rapporten ger en god överblick av de kunskaper som finns om invandrade
kvinnor och deras situation i Sverige. Den tar också upp nackdelarna med att,
som så ofta sker, kalla alla kvinnor som invandrat till Sverige för "invandrar-
kvinnor" (ofta hänförs också kvinnor födda i Sverige till denna grupp). Detta
leder lätt till tanken att de är lika, att de bildar en homogen grupp, något som i
sin tur lockar till generaliseringar. I stället poängteras i rapporten vikten av att
betrakta kvinnorna som individer och att man, när man beskriver kvinnornas
situation, försöker förklara den och planerar åtgärder för att förändra den, tar
hänsyn till ålder, social tillhörighet, utbildning, familjemönster och nationell
(kulturell) tillhörighet
I rapporten konstateras att de invandrade kvinnorna är en utsatt grupp på
arbetsmarknaden. Forskning föreslås bland annat om den dolda arbetslös-
28
heten och om hur kunskaper i svenska och deltagande i samhällslivet inverkar Skr. 1992/93: 157
på kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Även forskning om kvinnornas
hälsa är viktig i sammanhanget.
Andra förslag som tas upp i rapporten rör uppföljning av avbrutna studier
och vad man kan göra för de kvinnor som flyttat till Sverige efter kort bekant-
skap med en här bosatt man och som utsätts för misshandel eller annan
kränkande behandling. Vidare betonas kvinnojourernas betydelse och behov
av nätverk.
Kulturdepartementet följer på olika sätt upp rapporten och de förslag som
presenteras i den. En diskussion av rapporten har också skett under en sam-
rådsdag med de invandrade kvinnornas organisationer som Invandrarverket
arrangerade under hösten 1992.
I takt med omstruktureringen av den offentliga sektorn kan man räkna med
att kvinnorna, som hittills inte drabbats lika hårt som männen av den allt mer
besvärliga situationen på arbetsmarknaden, får det allt svårare. Det är sanno-
likt att de invandrade kvinnorna riskerar att drabbas extra hårt i ett sådant
läge. För att stimulera till debatt kring den framtida arbetsmarknadspolitiken
har arbetsmarknadsdepartementet tagit inititativ till en forskarrapport i vilken
även de invandrade kvinnornas situation kommer att belysas. Rapporten
beräknas vara klar i början av 1993.
Kulturministern har ett invandrarråd till sitt förfogande för samråd i invand-
rarpolitiska frågor. Invandrarrådet består av följande invandrarorganisationer:
Assyriska riksförbundet
Chilenska riksförbundet
Eritreanska riksförbundet
Esternas representation i Sverige
Estniska kommittén-Estemas riksförbund i Sverige
Finlandssvenskamas riksförbund i Sverige
Grekiska riksförbundet
Immigranternas riksförbund
Immigranternas centralförbund
Internationella kvinnoförbundet
Isländska riksförbundet
Italienska riksförbundet
Japanska riksförbundet i Sverige
Jugoslaviska riksförbundet
Kroatiska riksförbundet
Kurdiska riksförbundet
Lettiska centralrådet i Sverige
Lettiska hjälpkommittén
Palestinska arbetareförbundet i Sverige
Polska kongressen
Portugisiska riksförbundet
29
Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor (RIFFI)
Riksförbundet polska föreningar i Sverige
Riksföreningen Huelen-Chile
Riksorganisationen av salvadoranska föreningar
Spanska riksförbundet
Sverigefinska riksförbundet
Syrianska riksförbundet
Turkiska riksförbundet
Ungerska riksförbundet
Invandrarrådet möts vanligen två gånger om året och behandlar då aktuella
invandrarpolitiska frågor. Vart tredje år har även ett större invandrarrådslag
anordnats.
Invandrarverket har i sin anslagsframställan redovisat utvecklingen av nya
riksförbund bland invandrare. Invandrarverket har regeringens uppdrag att
särskilt följa organisationsbildningen bland de invandrare som har sin bak-
grund i f.d. Jugoslavien. Verket har också lämnat förslag till statsbidrags-
berättigade organisationer för bidragsåret 1993/94 och bl.a. föreslagit att det
år 1987 bildade Albanska riksförbundet skall få organisationsstöd medan
stödet till de estniska och lettiska valorganisationema skall upphöra.
Regeringen har med uppdrag till en särskild utredare inlett en översyn av
statsbidrag till idéella organisationer (Dir. 1992:81). Utredningen, vars upp-
gift är att söka komma fram till ett enhetligare system av bidrag till folkrörel-
serna skall vara klar med sin uppgift den 30 juni 1993.
Stöd till invandrarnas trossamfund utgår som tidigare från trettonde
huvudtiteln. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trosamfund fördelar
medlen.
Jag har under året sammanträffat med företrädare för invandrarsamfunden.
Invandrarverket har ordnat ett seminarium om religionens roll i ett mångkul-
turellt samhälle och planerar att utge en ny upplaga av publikationen Reli-
gionsguiden. Inom ramen för sin bidragsgivning till avgränsade invandrar-
politiska projekt har verket möjlighet att stödja den sociala och kulturella
verksamheten inom invandrarsamfunden.
Det brukar framhållas att drömmen om återvandring alltid finns hos en flyk-
ting och att denna dröm i många fall kan fungera som ett hinder för en fram-
gångsrik integrering i exillandet. Insikten om denna risk finns nu allmänt, inte
minst hos invandrares och flyktingars egna organisationer, som också aktivt
har engagerat sig för att föra ut denna kunskap till sina medlemmar.
Invandrarverket har möjlighet att under vissa förutsättningar bevilja bidrag
till flyktingars resa från Sverige för bosättning i annat land, s.k. återrese-
bidrag (förordning 1984:890). Bidrag kan utgå med ett belopp motsvarande
kostnaden för resan samt ett mindre kontantbelopp.
Trots att i vart fall de politiska förutsättningarna har förändrats i många av
de länder varifrån flyktingar kommit till Sverige, har ett relativt begränsat
Skr. 1992/93: 157
30
antal personer utnyttjat möjligheten att återvandra med återresebidrag. Det är Skr. 1992/93: 157
naturligtvis inte omöjligt att många flyktingar valt att återvända till sitt hem-
land i första hand för att pröva sig fram innan man tar det definitiva beslutet
om att återvandra.
Under budgetåret 1991/92 beviljades 256 personer återresebidrag av
Invandrarverket Verket bedömer att antalet kommer att stiga till omkring 350
personer under innevarande budgetår.
All erfarenhet visar att återvandringen måste förberedas noga för att
lyckas. Under innevarande budgetår har Invandrarverket stött enskilda orga-
nisationer samt flykingars och invandrares egna organisationer med 800 000
kronor för olika återvandringsprojekt. Bl.a. har medel beviljats Eritreanska,
Kroatiska och Kurdiska riksförbunden.
En av de tre frågor inom integrationsområdet, som Invandrarverket avser
att under de närmaste åren särskilt bevaka och uppmärksamma, är "utveck-
lingen av insatserna för flyktingar som önska återvända till sina hemländer."
Invandrarverket har även möjlighet att ge bidrag till vissa asylsökande,
som frivilligt återvänder till sina hemländer. Under budgetåret 1991/92 rörde
det sig om ca 2 500 personer som återvände, de flesta till f.d. Jugoslavien.
Tendensen under hösten 1992 har varit att allt fler söker bidrag för hemresan.
Det forskningsområde som tidigare kallades "invandrarforskning" har alltmer
etablerats som "forskning om internationell migration och etniska relationer",
ofta förkortat IMER.
De förändringar som har skett och sker i vår omvärld ger forskningsområ-
det en allt större betydelse, såväl i Sverige som utomlands och kontakter med
framför allt det europeiska forskarsamhället har utvecklats. Inom EG:s fjärde
ramprogram för forskning fokuseras frågor inom samhällsvetenskap och
humaniora som kan bidra till ökade kunskaper också inom IMER-området.
Svenska forskare förväntas kunna medverka i olika samarbetsprojekt inom
dessa områden. Inom ramen för EG:s COST-program är ett antal forsknings-
projekt under utveckling, bland annat ett om "migration". Även här förväntas
svenska forskare delta.
Forskningsområdet är mångvetenskapligt och bedrivs inom många såväl
samhällsvetenskapliga som humanistiska ämnen, vilket kräver samordning
och samarbete såväl mellan enskilda forskare som institutioner och hög-
skolor.
Sedan Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) inrättades år 1990 har
forskningsområdet fått en välbehövlig förstärkning. Bland annat har SFR gett
stöd till att knyta samman de centrumbildningar och forskningsmiljöer som
uppstått vid ett stort antal högskolor. Centrum för invandringsforskning
(CEIFO) vid Stockholms universitet svarar för uppbyggnaden av ett nationellt
nätverk. Även lokala nätverk har fått stöd av rådet.
31
SFR har budgetåret 1991/92 anslagit 7,2 miljoner kronor till projekt om Skr. 1992/93: 157
bland annat pluralismens gränser, valdeltagande, kriminalitet, livsåskådnings-
frågor, etnisk diskriminering och flyktingmottagande. Rådet har under
budgetåret tillsatt tre doktorandtjänser. I april 1992 utlyste rådet ett antal
programstöd, dvs. långsiktigt stöd till forskargrupper med eget program-
ansvar. Tre av de lokala forskarmiljöerna inom IMER-området, i Umeå,
Stockholm och Lund, har erhållit sammanlagt ca 2,5 miljoner kronor som
programstöd, och kan därmed påbörja ett långsiktigt kunskapsuppbyggande
inom området internationell migration och etniska relationer. Även
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) stöder forsk-
ningsprojekt inom området.
Som redan nämnts under punkt 2 ovan "Åtgärder för att främja goda rela-
tioner" har regeringen uppdragit åt SCB och CEIFO att göra en undersökning
om "Svenskarnas förhållningssätt till invandrare och invandring och invand-
ramas förhållningssätt till Sverige och dess befolkning".
Regeringen har vidare beviljat Centrum för studier av Kulturkontakt och
Internationell Migration (KIM) vid Göteborgs universitet ett planeringsanslag
för ILO:s projekt "Combating Discrimination Against Migrant Workers and
Ethnic Minorities in the World of Work".
Statens invandrarverk publicerade våren 1991 en första sammanställning av
praxisredovisning i asylärenden. Verket har för avsikt att uppdatera redovis-
ningen.
Även Utlänningsnämnden har under våren 1992 inlett ett arbete med en
praxisredovisning. I maj 1992 publicerades en sammanställning innehållande
vägledande beslut som tagits av utlänningsnämnden i ärenden som omfattas
av förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa asylärenden
"förordningspraxis". Nämnden har vidare påbörjat ett arbete med en allmän
praxisredovisning i asylärenden och en första del kommer ut i början av år
1993.
Enligt utlänningslagen (3 kap. 1 §) har flyktingar, krigsvägrare och s.k. de
facto-flyktingar rätt till asyl i Sverige. En flykting definieras i utlänningslagen
som en utlänning som befinner sig utanför det land som han är medborgare i
därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,
nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin reli-
giösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruktan
inte vill begagna sig av detta lands skydd. En flykting är även den som är
32
statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare Skr. 1992/93: 157
haft sin hemvist. Definitionen sammanfaller med den som finns i 1951 års
konvention angående flyktingars rättsliga ställning, den s.k. Genévekonven-
tionen och personer som faller in under bestämmelsen kallas därför i dagligt
tal för konventionsflyktingar.
En krigsvägrare är enligt utlänningslagen en utlänning som har övergett en
krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i
Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring. En de facto-flykting slut-
ligen är en utlänning som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt
hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt
vägande omständigheter till stöd för detta.
Under senare år har endast en mindre del av de asylsökande som beviljats
uppehållstillstånd i Sverige fått stanna här med stöd av utlänningslagens
skyddsbestämmelser för konventionsflyktingar. Under år 1991 beviljades
5 238 personer uppehållstillstånd på asylskäl. Av dessa var andelen konven-
tionsflyktingar 8 % eller 1 404 personer. Sammanlagt under år 1991 bevilja-
des 3 136 personer uppehållstillstånd antingen som konventions- eller kvot-
flyktning. Under första halvåret år 1992 var andelen konventionsflyktingar
6 %. Antalet de facto-flyktingar uppgick år 1991 till 3 816 personer.
En asylsökande kan även ges uppehållstillstånd inom ramen för tillämp-
ningen av en annan bestämmelse i utlänningslagen (2 kap. 4 § 2), enligt
vilken uppehållstillstånd får ges till en utlänning som av humanitära skäl bör
tillåtas bosätta sig här. Det är här inte fråga om någon egentlig skyddsbe-
stämmelse utan om en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att
bevilja uppehållstillstånd när det är påkallat av humanitära skäl.
Uppehållstillstånd med stöd av denna regel kan beviljas för personer som
på grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden inte bör vägras rätt
att stanna här. Regeln är också avsedd att tillämpas för personer som inte
omfattas av reglerna om asyl i 3 kap. utlänningslagen. Dessa kan beviljas
uppehållstillstånd när förhållandena i hemlandet är av det slaget att det skulle
te sig inhumant att tvinga utlänningen att återvända dit, t.ex. vid ett pågående
krig. Regeln tillämpas vidare i fall då en asylsökande väntat så länge på ett
slutligt beslut i ärendet att det skulle te sig inhumant att tvinga honom att
lämna landet Antalet tillstånd som beviljades med stöd av den nämnda regeln
under år 1991 uppgick till 11 693.
Tillstånd får vägras en konventionsflykting om det föreligger synnerliga
skäl härför, exempelvis vid fall av grov brottslighet eller om hänsynen till
rikets säkerhet så kräver. För krigsvägrare och de facto-flyktingar får tillstånd
vägras om det föreligger särskilda skäl att inte bevilja asyl. Vid bedömning av
om särskilda skäl att vägra asyl skall anses föreligga får - till skillnad mot vad
som gäller beträffande konventionsflyktingar - hänsyn tas även till Sveriges
mottagningsresurser.
Beslut om att inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl
föreligger med hänsyn till mottagningsresursema kan fattas av regeringen
utan riksdagens hörande. Detta har skett vid två tillfällen, första gången år
1976. I december 1989 fattade den dåvarande regeringen beslut i några ,
3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157
enskilda ärenden av innebörd att - utöver konventionsflyktingar - endast de Skr. 1992/93: 157
som hade särskilt starkt skyddsbehov i fortsättningen skulle kunna påräkna
asyl. Beslutet avsåg inte någon viss grupp utan gällde asylsökande från alla
länder. Denna skärpning av asylrätten hävdes genom beslut den 19 december
1991 i vilket regeringen fastställde att utlänningslagen skulle tillämpas utan
inskränkningar.
I början av år 1992 tillsattes en särskild utredare för att se över vissa delar
av utlänningslagstiftningen. Den 27 oktober 1992 redovisade utredaren i en
promemoria Förslag till legal reglering av massflyktssituationer. Förslag i
övriga delar av utredningsuppdraget redovisas i början av år 1993. Förslagen
kommer bl.a. att behandla följande:
- frågan om riktlinjer och praxisbildning efter det att regeringen ersatts av
Utlänningsnämnden som sista instans,
- möjligheterna att ge in en ny ansökan om uppehållstillstånd efter laga-
kraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut,
- möjligheterna att överklaga beslut om avslag på ansökan om resedoku-
ment och flyktingförklaring,
- möjligheterna att få uppehållstillstånd efter inresan,
- utresefristen efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning,
- viseringsreglema.
Regeringen har vid flera tillfällen uttalat att det är skyddsbehovet och inte en
schabloniserad vistelsetid som skall tillmätas betydelse vid asylprövningen.
Som en följd av detta beslutade man i december 1991 att avskaffa den s.k.
väntetidspraxisen. Samtidigt beslutades dock om särskilda övergångsvisa
bestämmelser för utlänningar, som den 1 januari 1992 kommit att vistas i
Sverige mer än 18 månader efter det att ansökan om uppehållstillstånd gjorts,
men som inte fått slutligt besked. Detsamma skulle gälla familj med bam som
var sex år eller äldre, som vistats mer än ett år i landet.
Vidare beslutade regeringen den 8 oktober 1992 att bestämmelserna i
utlänningsförordningen (1989:547) 3 kap. 4 a § eller den s.k. tretermins-
regeln skulle upphöra att gälla vid utgången av november 1992. Regeln inne-
bar att den anknytning som bam hade fått till Sverige genom skolgång särskilt
skulle beaktas vid prövningen av uppehållstillstånd. Om inte särskilda skäl
talade däremot fick uppehållstillstånd ges till familjer i vilka det vid besluts-
tillfället fanns bam som hade fullgjort minst tre terminer i svensk skola, för-
skola eller liknande.
Treterminsregeln tillkom bl.a. mot bakgrund av de långa väntetider som
gällt i asylärenden. Väntetiderna har, förutom för asylsökande från f.d.
Jugoslavien, numera minskat. Frånsett medborgare från f.d. Jugoslavien
skulle en tillämpning av treterminersregeln ha blivit aktuell endast i ett
begränsat antal fall. Att beslut i ärenden rörande familjer från f.d. Jugoslavien
34
inte hade fattats berodde inte på en långsam administration utan på att läget i
f.d. Jugoslavien medfört att verkställighet inte kunnat ske. Därtill skulle en
tillämpning av treterminsregeln på alla familjer från denna grupp ha inneburit
att denna undantagsregel felaktigt fått karaktären av en huvudregel. Det var
mot den bakgrunden som regeringen beslutade att treterminersregeln skulle
upphävas.
Regelns upphörande hindrar i och för sig inte att det kan komma att finnas
familjer som på grund av lång vistelsetid och faktisk anknytning i det indi-
viduella fallet kan få tillstånd att stanna i Sverige. En sådan bedömning kan
väl göras inom ramen för en normal tillämpning av utlänningslagen, främst
2 kap. 4 § denna lag.
Till flyktingskapets natur hör att en person som flyr från förföljelse eller
fängelse och tortyr kan ha mycket svårt att förete giltigt pass eller andra
erforderliga identitetshandlingar. I många fall är det emellertid uppenbart att
de sökande som kommer till Sverige måste ha haft sådana när de startade
resan. Det gäller också biljetter och andra färdhandlingar.
Saknas såväl identitets- som färdhandlingar vid ankomsten försvåras
utredningen starkt. Handläggningstiden förlängs och avvisning till ett första
asylland omöjliggörs inte sällan.
En person som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet
som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de
tillstånd som krävs för inresa hit kan dömas till böter eller fängelse. Brottet
kan medföra fängelse upp till två år.
I en särskild arbetsgrupp med anknytning till UNHCR, i vilken ingår
representanter för några europeiska länders regeringar och företrädare för
olika frivilligorganisationer, pågår arbete med att analysera olika åtgärder för
att komma till rätta med dokumentlösheten.
De nuvarande bestämmelserna rörande förvar av bam infördes i utlännings-
lagen med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990. I propositionen framhölls att de
ändringar som föreslogs borde leda till att intentionerna bakom de dittills-
varande bestämmelserna uppfylldes bättre och att bam därigenom skulle
komma att tas i förvar i färre fall än tidigare.
På regeringens uppdrag har Rikspolisstyrelsen i januari 1992 redovisat en
undersökning av hur bestämmelserna om förvar av bam tillämpats före och
efter den 1 juli 1990. Av undersökningen framgår bl.a. att antalet fall där bam
tagits i förvar ökat sedan de nya bestämmelserna trädde i kraft. Undersök-
ningen omfattar perioderna juli-oktober 1988 samt juli-oktober 1991. Antalet
asylsökande har ökat kraftigt mellan de två undersökta perioderna, och likaså
har andelen barnfamiljer bland de asylsökande ökat. Totalt sett har antalet
Skr. 1992/93: 157
35
asylsökande bam ökat med 79 %. Ökningen av antalet bam i förvar är emel- Skr. 1992/93: 157
lertid relativt sett ännu större, 118 %. Såväl under undersökningsperioden
1988 som 1991 var 83 % av bamen tagna i förvar i högst tre dygn. Under
perioden juli-oktober 1991 var en fjärdedel av barnen tagna i förvar under
högst ett dygn. Dessa utgjordes, enligt Rikspolisstyrelsens bedömning,
huvudsakligen av avvisningar med omedelbar verkställighet.
Mot bakgrund av bl.a. denna undersökning beslutade regeringen att lägga
fram en proposition om principiellt förbud mot förvarstagande av bam (prop.
1991/92:138). Huvudprincipen i förslaget var att bam under 16 år inte längre
skulle få tas i förvar. Undantag skulle dock göras i ärenden som avser avvis-
ning med omedelbar verkställighet Förvar skulle då få tillgripas endast när
det är angeläget att verkställighet av avvisningsbeslutet kan ske omgående. I
sådana fall skulle barnet få tas i förvar som en sista utväg och under högst 72
timmar. Bam skulle få tas i förvar endast tillsammans med vårdnadshavare.
Eftersom det bedömdes angeläget att en ändring av de rådande förhållan-
dena skulle komma till stånd snabbt lades förslaget fram utan formell remiss-
behandling. När propositionen behandlades av socialförsäkringsutskottet i
maj 1992, beslutade dock utskottet att, när det gäller bam i förvar, inhämta
yttranden från ett antal berörda myndigheter. Socialförsäkringsutskottet har i
november 1992 behandlat frågan (bet. 1992/93:SfU3).
Utskottet som inte stödde propositionens förslag lade i sitt betänkande
fram ett eget förslag i fråga om bam i förvar. Förslaget innebär att det även
skall finnas möjlighet att ta bam i förvar vid avvisningsbeslut som inte är
förenat med beslut om omedelbar verkställighet. I dessa fall skall förvar
endast få tillgripas som en sista utväg. Inför en verkställighet skall sålunda ett
bam inte kunna tas i förvar förrän man först prövat att ställa bamen under
uppsikt. Beträffande förslaget i propositionen att begränsa förvarstiden till 72
timmar anser utskottet att det vid synnerliga skäl måste finnas en möjlighet att
förlänga tiden med ytterligare 72 timmar. Utskottet ställde sig i princip bakom
förslaget att bam endast får tas i förvar tillsammans med vårdnandshavare
men anser att i de fall barnet inte har någon vårdnadshavare med sig i landet
bör möjligheten finnas kvar att kunna ta barnet i förvar.
Riksdagen beslutade den 9 december 1992 i enlighet med utskottets för-
slag (rskr. 1992/93:68).
Beslut om förändringar i viseringsreglema innefattar en mängd olika avväg-
ningar av såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som invandrar-
politisk karaktär. I enlighet med den nordiska passkontrollöverenskommelsen
strävar också Sverige efter nordisk harmonisering i dessa frågor.
Med hänvisning till att samtliga EG-stater, Finland, Norge och Schweiz
hade infört visering och att den nordiska passkontrollöverenskommelsen
förutsätter en harmoniserad viseringspolitik införde regeringen den 1 februari
1992 krav på visering för medborgare från Algeriet, Marocko och Tunisien.
36
Efter överenskommelse om viseringsfrihet med Kroatien och Slovenien Skr. 1992/93: 157
infördes viseringsfrihet den 1 mars 1992 för medborgare från Slovenien och
Kroatien. Efter FN:s beslut att inte låta Serbien-Montenegro inta det f.d.
Jugoslaviens plats i generalförsamlingen, beslutade regeringen den 8 oktober
1992 att med verkan fr.o.m. den 10 oktober 1992 suspendera bl.a. 1964 års
viseringsfrihetsavtal med f.d. Jugoslavien. Samtidigt infördes viseringsfrihet
för medborgare från Bosnien-Hercegovina.
I samband med att nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984
gjordes uttalanden om en generös viseringspraxis, framförallt i fråga om
släktbesök. När det gäller anhöriga, och när omständigheterna är mycket
ömmande, bör visering ges, om det inte framstår som uppenbart att avsikten
med besöket är en annan än den uppgivna. I mindre behj ärtans värda fall bör
regeln vara att visering beviljas, om det inte framstår som sannolikt att syftet
är annat än det uppgivna. Invandrarverkets styrelse har att leda utvecklingen
av denna praxis.
De riktlinjer för viseringar som Invandrarverkets styrelse beslutade om
åren 1987 och 1990 gäller alltjämt och avser bl.a. medborgare i Iran och
Bangladesh. Riktlinjerna innebär bl.a. att det är sökanden som skall göra
troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inte något annat.
Särskilda riktlinjerna har dessutom angivits för bedömningen av viserings-
ansökningar från iranska medborgare.
Frågan om viseringsbemyndiganden och viseringspraxis ses över av en
särskild utredare. Frågor om viseringsperiodens längd och de antal inresor ett
viseringsbeslut ger rätt till skall särskilt behandlas.
För att bl.a. påskynda handläggningstiderna i viseringsärenden har
Invandrarverket bemyndigat ett stort antal utlandsmyndigheter att själva be-
vilja visering under vissa förutsättningar. Efter ändringar av vissa bestämmel-
ser i utlänningsförordningen (1989:547) har Invandrarverket bemyndigat 52
svenska utlandsmyndigheter att även avslå viseringsansökningar. Detta gäller
bl.a. utlandsmyndigheterna i Addis Abeba, Ankara, Damaskus, Kairo,
Moskva, Sofia och Teheran.
När det gäller viseringar för sydafrikanska medborgare har regeringen i
förordningen om visering för sydafrikanska medborgare (1991:836) före-
skrivit när visering skall beviljas resp, vägras.
En inom Kulturdepartementet den 7 oktober 1992 upprättad promemoria
Tillfälligt skydd för medborgare från forna Jugoslavien m.m. har beretts
inom departementet och varit föremål för en hearing i oktober 1992. Riks-
dagspartiernas företrädare i socialförsäkringsutskottet har informerats i
ärendet. Beredskap finns för att snabbt lägga ett förslag om exempelvis
situationen i f.d. Jugoslavien skulle förvärras. Det är dock för närvarande inte
aktuellt att förelägga riksdagen en proposition på grundval av promemorian.
37
Som jag tidigare nämnt överlämnades den 27 oktober 1992 en promemoria Skr. 1992/93: 157
från en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa delar av
utlänningslagen Legal reglering av massflyktssituationer. Promemorian inne-
håller förslag till en lag om vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande ut-
länningar från konflikt- eller krisområden. Promemorian remissbehandlas för
närvarande.
Asylsökande
Under budgetåret 1990/91 kom ca 20 500 asylsökande till Sverige. Under
budgetåret 1991/92 ökade inströmningen successivt. Totalt kom 54 500 asyl-
sökande under 1991/92, varav 75 % från f.d. Jugoslavien och merparten av
dem från Kosovo. Antalet asylsökande från andra länder som t.ex Iran, Irak,
Somalia, Etiopien och de kurdiska områdena i Turkiet och Syrien har
minskat.
Utvecklingen kan illustreras enligt följande diagram:
141 00_
12690_
11280_
A 9870-
N 8460_
7050
A
5640,
4230,
2820_
1410
juli aug sep okt nov dec jan febmarsapr maj juni jul aug sep okt nov
MÅNADSVIS 1991 OCH 1992
Den höga inströmningen bestod under inledningen av budgetåret 1992/93,
då det under månaderna juni-september 1992 kom inte mindre än ca 45 000
asylsökande, merparten från Makedonien och den serbiska Kosovopro-
vinsen. Det kraftiga inflödet från Makedonien av personer utan skyddsbehov
kunde, efter informationsinsatser gentemot gruppen i Makedonien och om-
fattande direktawisning av de anlända, fås att upphöra och de allra flesta åter-
vände till hemlandet. Regeringen beslutade i början av oktober månad 1992
att viseringsfrihet inte längre skulle gälla för medborgare från Serbien-
38
Montenegro och Makedonien samtidigt som man upphävde viseringstvånget Skr. 1992/93: 157
för medborgare från Bosnien-Herzegovina. Därefter har antalet asylsökande
minskat kraftigt.
Asylärenden, Statens invandrarverk
Under budgetåret 1991/92 hade Invandrarverket resurser för att dels kunna
besluta i asylärenden motsvarande en inströmning av 30 000 asylsökande,
dels kunna avarbeta eftersläpande ärendebalanser från budgetåret innan.
Antalet ej beslutade asylärenden växte emellertid på nytt, dels på grund av den
accelererande inströmningen, dels på grund av att Invandrarverket inte fattade
några avvisningsbeslut (verkställighetsstopp).
Polisen svarade fram t.o.m. juni månad 1992 för utredningarna i asylären-
den. Fr.o.m. den 1 juli 1992 övertog SIV ansvaret för asylutredningama. I
praktiken innebär det att SIV gör utredningar för personer som sökt asyl
fr.o.m. den 16 juni 1992. Under budgetåret 1991/92 ökade antalet outredda
ärenden hos polisen från ca 1 100 i juli 1991 till 5 900 vid utgången av juni
1992. SIV hade redan vid månadsskiftet juni/juli 1992 hunnit få en kö på
8 200 "egna" outredda asylärenden. Tillsammans med polisens ärenden
fanns det därför ca 14 100 outredda ärenden vid ingången av budget-
året 1992/93. Merparten avsåg asylansökningar från medborgare i f.d.
Jugoslavien.
Totalt hade SIV vid ingången av budgetåret 1991/92 en balans av 14 700
asylärenden. Under perioden november 1991 till månadsskiftet februari/mars
1992 fattades inga beslut om avvisning till f.d. Jugoslavien, s.k. verkställig-
hetsstopp. Detta upphävdes delvis sedan läget i Kroatien och Slovenien för-
ändrats. I fråga om asylsökande från den serbiska Kosovoprovinsen avvak-
tade SIV i stor utsträckning med beslutsfattandet. Verkställighetsstoppet med
avseende på personer från Kosoprovinsen hävdes i juli 1992, bl.a. under in-
tryck av bedömningar av UNHCR. Balansen av sådana ärenden där asyl-
utredning gjorts, men beslut ännu inte fattats, ökade under budgetåret
1991/92 med 13 400 till 28 100 ärenden.
För närvarande gäller det s.k. verkställighetsstoppet enbart för asylsökan-
de från Bosnien-Hercegovina. Under månaderna juli-september 1992 fort-
satte emellertid antalet öppna ärenden att öka. Antalet asylsökande utan
förstainstansbeslut uppgick i slutet av september till 64 500 personer.
I fråga om överklagade avvisningsbeslut har däremot SIV:s balanser minskat,
från 2 400 den 1 juli 1991 till 700 vid utgången av budgetåret 1991/92. Den
30 september 1992 fanns knappt 1 000 sådana öppna ärenden hos SIV.
Asylärenden, Utlänningsnämnden
Utlänningsnämnden är den instans som fr.o.m. den 1 januari 1992 skall
pröva överklaganden enligt utlänningslagen och medborgarskapslagen.
Utlänningsnämnden fick överta en stor balans av överklagandeärenden
från regeringen, som var överprövningsinstans t.o.m. december 1991. Den
39
övertagna balansen omfattade ca 13 000 personer som väntade på slutlig Skr. 1992/93: 157
prövning av sina asylansökningar.
Att nämnden inrättades med kort varsel - organisationsutredningen och
förberedelserna påbörjades hösten 1991 - innebar att det därför dröjde ända
in på våren 1992 innan Utlänningsnämnden hade hunnit komma igång med
beslutsfattande i någon större omfattning. Under tiden överlämnade SIV nya
överklaganden till nämnden. Resultatet blev att nämndens balans vid
utgången av budgetåret 1991/92 hade ökat till att omfatta nästan 14 300 per-
soner. Under första kvartalet av budgetåret 1992/93, dvs. juli-september
1992, överlämnade SIV 2 770 personer till Utlänningsnämnden. Den sista
september omfattade nämndens balans ca 14 600 personer.
Beslut om uppehållstillstånd
Under budgetåret 1991/92 beslutade Invandrarverket i 34 600 asylärenden,
varvid man biföll och lämnade uppehållstillstånd till 12 300 (36%) av de
asylsökande. Verket omprövade 1 600 av sina avslagsbeslut och beslutade
dessutom om uppehållstillstånd i 1 400 fall av ny ansökan. Regeringen, och
fr.o.m. den 1 januari 1991 Utlänningsnämnden, biföll 4 500 överklaganden
(50%), främst på grund av tillämpningen av vistelsetidsreglema. Totalt fick
alltså ca 19 500 asylsökande stanna i Sverige av flyktingskäl eller liknande.
Besluten under budgetåret 1991/92 om uppehållstillstånd påverkades av
olika praxisförändringar: juni 1991 (barnfamiljer får stanna på "tretermins-
regeln”), augusti 1991 (uppehållstillstånd av humanitära skäl på grund av
långa vistelsetider) och december 1991 (upphävande av "13 decemberbeslutet
1989" om inskränkt asylrätt för de facto-flyktingar).
De tre företa månaderna budgetåret 1992/93 fattade Invandrarverket beslut
i 9 760 asylärenden i första instans. Härvid biföll man och lämnade uppe-
hållstillstånd till 1 430 utlänningar (15%). Under samma period omprövade
verket 70 avvisningsbeslut samt lämnade bifall i 120 fall av ny ansökan.
Utlänningsnämnden biföll samtidigt överklaganden från 440 personer.
Som tidigare har redovisats ökade antalet asylsökande kraftigt under budget-
året 1991/92 , främst på grund av utvecklingen i f.d. Jugoslavien. Den dra-
matiska ökningen av antalet asylsökande har självfallet inneburit stora
påfrestningar for Statens invandrarverk och ställt stora krav på verkets resur-
ser, kapacitet och flexibilitet.
Under första halvåret 1992 öppnade Invandrarverket 108 nya anläggningar
(slussannex, förläggningsannex och förläggningar), bl.a. genom avtal med
privata entreprenörer och kommuner. Redan befintliga anläggningar har
också utökats till platsantalet. Vidare har möjligheterna att bo hos släktingar i
kommun utökats för asylsökande från f.d. Jugoslavien.
Vid månadsskiftet juni/juli 1992 fanns ca 51 800 inskrivna på Invand-
rarverkets dåvarande 200 slussar och förläggningar. Detta innebar en ökning
40
med 27 700 under budgetåret 1991/92. Ökningen har fortsatt i ännu högre Skr. 1992/93: 157
takt under det första kvartalet av innevarande budgetår. Invandrarverket
tvingades under denna period att öppna en ny mottagningsanläggning i stort
sett dagligen. Vid utgången av september månad 1992 bodde 75 700 per-
soner på Invandrarverkets 240 förläggningar. Av dessa var 85 % från f.d.
Jugoslavien. Av dem hade ungefär 60 % albanska och 30 % serbokroatiska
som modersmål medan 10 % kom från andra språkgrupper, t.ex. romanes.
Den 30 november hade antalet personer boende på förläggning stigit till ca
77 000.
Det stora flertalet asylsökande bor på förläggningar med lägenhetsboende
och egen mathållning. Det finns också ett antal tillfälliga förläggningar som
stugbyar och liknande. På Invandrarverkets utredningsslussar, där man vistas
en kortare tid innan man får plats på en förläggning, kan formen för inkvar-
teringar visa stora variationer. Det kan vara nedlagda institutioner som de
permenenta slussarna Carlslund och Sagåsen. För tillfälliga slussar används
hotellboende, pensionat, militärkasemer och liknande. Normalboendet är två
personer per rum på såväl förläggning som sluss men det förekommer även
att tre personer eller fler får dela ett rum. Familjer bor tillsammans familjevis.
På utredningsslussama serveras som regel lagad mat.
På grund av den extremt höga inströmningen av asylsökande tvingades
Invandrarverket att använda transitanläggningar som tältförläggning och
andra typer av enkel inkvartering under våren och sommaren 1992. Även
baracker och gymnastiksalar togs i anspråk för att överhuvudtaget kunna
erbjuda tak över huvudet. Tältförläggningama avvecklades hösten 1992.
Den genomsnittliga dygnskostnaden under budgetåret 1991/92 var 360
kronor för boende på utredningssluss resp. 269 kronor för förläggnings-
boende. I summan ingår mat, husrum, fickpengar (alltså även dagbidraget),
hälsoundersökning, akut sjuk- och tandvård. Även personal- och lokalkost-
nader (inkl, upprustning och underhåll), bam- och fritidsverksamhet samt
kostnaderna för svenskundervisning och annan meningsfull vistelse. Den
genomsnittliga flyktingdygnskostnaden, inkl, extraordinära kostnader för
sluss- och förläggningsboende var 290 kronor per dygn för budgetåret
1991/92. Invandrarverket har lyckats sänka kostnaden till 287 kr/dygn under
hösten 1992.
Kostnadssänkningen kan bl.a.ses mot bakgrund av att Invandrarverket
minskat personaltätheten och eftersträvat en högre beläggningsgrad än tidi-
gare. Konkret innebär detta att en sluss eller förläggning som t.ex. har 400
platser skall eftersträva att genom olika insatser i stället kunna ta emot 10 %
fler, dvs. 440 personer. En allmän tendens är också att allt fler förläggningar
numera drivs i kommunal regi, för närvarande ett tiotal. Utvecklingen får ses
mot bakgrund av att många kommuner har tomma lägenheter samt brist på
arbetstillfällen. Många kommuner har dessutom inte kunnat få ta emot det
antal flyktingar inom ramen for det kommunala flyktingmottagandet, som
man planerat för, eftersom allt färre asylsökande beviljats asyl.
Kritik har i olika sammanhang framförts mot Invandrarverket att forlägg-
ningsverksamheten är för dyr därför att verket gjort dåliga upphandlingar.
41
Verkets generaldirektör har mot denna bakgrund tillsatt en fristående utred-
ningsgrupp som skall analysera och utvärdera - samt om så är påkallat - före-
slå förbättringar av metoderna för upphandling och drift av förläggnings-
verksamheten.
Vidare har regeringen genom beslut den 3 december 1992 givit Riksrevi-
sionsverket i uppdrag att granska kostnadseffektiviteten i Invandrarverkets
upphandlingsverksamhet. Uppdraget skall rapporteras till regeringen senast
den 15 mars 1993.
Kostnaderna för förläggningsverksamheten var under budgetåret 1991/92
ca 3,5 miljarder kronor. För budgetåret 1992/93 har Invandrarverkets an-
visats ett anslag på knappt 3 miljarder kronor avseende förläggningsverk-
samheten. Regeringen har i tilläggsbudgeten anmält för riksdagen att anslaget
troligen kommer att överskridas med 4,5 miljarder kronor.
Invandrarverkets målsättning är att asylsökande skall tas emot under
sådana former att väntetiden i asylärendet tas till vara på bästa sätt - oavsett
utgången i tillståndsfrågan. Under budgetåret 1991/92 har intensiva sats-
ningar gjort för att utveckla verksamheten inom ramen för programmet
Meningsfull vistelse på förläggning. Principerna för meningsfull vistelse är
att den asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga livsföring, också
har en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen. Dessutom erbjuds
de asylsökande andra former av organiserad sysselsättning av varierande
slag. Vidare skall verksamheten stimulera till att utveckla kunskaper i svenska
språket och om det svenska samhället Invandrarverket har också i ett särskilt
projekt utvecklat formerna för kvalitativa förbättringar inom verkets barn-
verksamhet genom aktiv medverkan från föräldrar och andra vuxna.
Erfarenheterna efter ett års verksamhet med meningsfull vistelse visar goda
resultat. Ungefär 40 procent av alla vuxna asylsökande sysselsätts minst fyra
timmar per dag med s.k. självförvaltning av förläggningen, studieverksamhet
eller sysselsättning som anordnas utanför förläggningen. En följd av verk-
samheten är att de asylsökande som deltar, stärker sin självkänsla, mår bättre
och har en mer positiv syn på verksamheten totalt. En viss minskning av
efterfrågan på sjukvård har även kunnat märkas.
Den utredning som utrett frågan om Meningsfull vistelse pä asylförlägg-
ning lade fram sitt betänkande (SOU 1992:69) under sommaren 1992.
Utredningens förslag innebär en utveckling av den verksamhet för menings-
full vistelse för asylsökande på förläggning som Invandrarverket bedrivit de
senaste åren. För att en sådan utveckling skall bli möjlig har utredningen
bedömt att man måste skapa nya arbetstillfällen utanför förläggningar för
asylsökande på områden som av oika skäl inte utnyttjats av den öppna arbets-
marknaden. Samverkan måste, enligt utredningens förslag, äga rum mellan
förläggningarna, berörda lokala fackliga organisationer och länsarbets-
nämnden i syfte att få sådana arbetstillfällen till stånd. Utredningen föreslår att
verksamheten regleras i en särskild lag, benämnd lagen om arbete för asyl-
sökande som vistas på asylförläggning. Utredningens förslag har remiss-
behandlats och bereds inom regeringskansliet
Skr. 1992/93: 157
42
Frågan om arbete på den reguljära arbetsmarknaden har utretts separat Skr. 1992/93: 157
inom kulturdepartementet och lett till ändring i utlänningsförordningen. Änd-
ringen innebär att det fr.o.m. den 1 juli 1992 är möjligt för asylsökande att
arbeta på den reguljära arbetsmarknaden förutsatt att Invandrarverket bedömt
att verkets handläggningstid i tillståndsfrågan överstiger fyra månader.
Erfarenheterna visar att i det rådande svåra arbetsmarknadsläget är det hittills
ytterst få asylsökande som lyckats få ett arbete.
Reglerna för bistånd åt asylsökande infördes i en tid när flertalet asyl-
sökande fick stanna i Sverige samt med utgångspunkt från Socialstyrelsens
rekommenderade norm för socialbidrag. Mottagningsförfarandet präglades då
av ett integrationstänkande, vilket också i viss utsträckning kom att påverka
asylbidragets utformning. Andelen asylsökande som får stanna i Sverige har
under senare år avsevärt minskat. Det mycket stora antalet asylsökande som
kommit till Sverige under senare tid har ställt utomordentligt stora krav på
Invandrarverkets mottagningskapacitet och medfört mycket höga kostnader.
Det kan vidare konstateras att nivån på socialbidragsnormen har sjunkit i för-
hållande till konsumentprisindex under senare år i flertalet kommuner. Många
kommuner har dessutom infört en lägre socialbidragsnorm vid korttidsbehov.
Regeringen har mot denna bakgrund och som en del av uppgörelsen med
socialdemokraterna om att minska de offentliga utgifterna beslutat, under
hösten 1992, att sänka dagbidraget till asylsökande. Beslutet innebär att dag-
bidraget för vuxna asylsökande som själva svarar för sin mathållning har
sänkts med 10 kronor per dag fr.o.m. den 1 december 1992. För bam har
dagbidraget sänkts med något lägre belopp. Dessutom har en ytterligare
sänkning av dagbidraget för barnfamiljer med fler än två bam genomförts.
Samtidigt har regeringen också beslutat om en begränsning av hälsounder-
sökningarna för asylsökande så att omfattning och innehåll mer än för när-
varande anpassas till en riskbedömning för olika grupper.
Sammantaget har de vidtagna åtgärderna inneburit att dessa kostnader för
budgetåret 1992/93 kunnat budgeteras ner ca 170 miljoner kronor.
Under år 1992 har även en omfattande översyn av mottagandet av asyl-
sökande och flyktingar genomförts. Utredningen (Ku 1992:04) rörande
Översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar (Dir. 1992:25)
föreslår de regeländringar och övriga ändringar som behövs för att motverka
långa vistelser i flyktingförläggningar och för att göra mottagandet mer
flexibelt och mindre kostnadskrävande. Målsättningen är att asylsökande i
större utsträckning än i dag själva skall kunna välja sitt boende och ordna sin
levandsförhållanden. Utredaren skall bl.a. undersöka hur frivilligorganisa-
tioner, kommuner och andra kan få en ökad roll för att permanent driva
förläggningar och annan verksamhet för för de asylsökande. I uppdraget
ligger vidare att lämna förslag till de förändringar som krävs i lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsökande för att skapa ökad flexibilitet och större
valfrihet vad gäller asylsökande boende. Utredningens förslag överlämnades i
december 1992 och kommer att remissbehandlas.
43
Omfattning
Det nuvarande systemet for flyktingmottagande infördes den 1 januari 1985.
I nedanstående tabell ges en statistisk överblick över det kommunala mot-
tagandet sedan år 1985.
|
År |
Avtalade |
Faktiskt |
Antal |
|
1985 |
8 737 |
14 232 |
137 |
|
1986 |
12 400 |
14 838 |
197 |
|
1987 |
14 282 |
18 686 |
245 |
|
1988 |
16 934 |
17 889 |
265 |
|
1989 |
18 297 |
21 143 |
276 |
|
1990 |
22 330 |
22 237 |
278 |
|
1991 |
23 000 |
18 960 |
275 |
|
1992 |
21 802 |
15 708 |
270 |
|
(t.o.m. | |||
|
30 sep) |
Under de första åren omfattade det kommunala mottagandet även asyl-
sökande, vars ansökningar om uppehållstillstånd fortfarande behandlades.
Riktlinjerna för mottagandet har emeliertid ändrats genom riksdagens beslut
och fr.o.m. maj 1988 skall normalt endast personer med uppehållstillstånd tas
emot i kommunerna. Fr.o.m. år 1991, då ersättningsreglerna ändrades, ingår
endast personer som beviljats uppehållstillstånd i de redovisade siffrorna.
Kommunernas flyktingmottagande omfattar, förutom personer som beviljats
asyl, också personer som fått stanna av humanitära skäl och även vissa
anhöriga till flyktingar.
Flyktingmottagandet bygger på att ett flertal av Sveriges kommuner med-
verkar så att inte bara de största och traditionella mottagarkommunema får
bära ansvaret. Många flyktingar har dessutom upptäckt att det finns fördelar
med att bo i en liten eller medelstor kommun och att service, tillgång på
utbildning och arbete inte bara finns i storstadsområdena.
Bostadssituationen i kommunerna har under budgetåret 1991/92 varit
relativt gynnsam varför utflyttningen från förläggningar till kommunerna för
huvuddelen av flyktingarna kunnat ske i anslutning till att uppehållstillstånd
beviljats. Under budgetåret 1991/92 medverkade sammanlagt 270 kommuner
(av 286) i flyktingmottagandet
Det totala antalet mottagna personer i kommunerna under kalenderåret
1991 uppgick till ca 19 000 personer. Härav har ca 13 400 tagits emot från
förläggning. Drygt 1 400 var kvotflyktingar som kom direkt till kommunen.
Ca 4 160 var nära anhöriga till flyktingar som ej vistades på förläggning när
de beviljades tillstånd. Totalt fanns överenskommelser med kommunerna om
att ta emot ca 23 000 flyktingar.
Skr. 1992/93: 157
44
Statlig ersättning/kostnader
Kommunerna får statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa
andra utlänningar enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m.
Nuvarande ersättningssystem trädde i kraft den 1 januari 1991. I propo-
sitionen (1989/90:105) redovisades ett program för att underlätta för flyk-
tingar att snabbare få en förankring i svenskt arbets- och samhällsliv. Huvud-
syftet med förändringen av ersättningssystemet var att stimulera kommunerna
att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall kunna bli själv-
försörjande.
Kommunerna förutsätts fr.o.m. den 1 januari 1991 göra upp individuella
planer för flyktingarnas introduktion i det svenska samhället. Planen skall
alltid göras i samråd med flyktingen själv och i samverkan med den lokala
arbetsförmedlingen.
I programmet för aktivt och samordnat flyktingmottagande betonas särskilt
att det behövs en helhetssyn och en samordning mellan olika myndigheter i
arbetet med flyktingar. Vidare understryks vikten av att de fackliga organisa-
tionerna, arbetsgivarna och frivilligorganisationema får en mer aktiv roll än
hittills.
Kostnaderna för ersättning till kommunerna uppgick under budgetåret
1991/92 till ca 3,3 miljarder kronor. Kommunerna får en schabloniserad
ersättning för vaije mottagen flykting och annan utlänning som omfattas av
flyktingmottagandet. Vid sidan härav lämnas också viss annan ersättning.
Den statliga ersättningen består av följande delar:
- grundersättning,
- schablonersättning,
- ersättning för vissa särskilda kostnader,
- ersättning för extraordinära kostnader,
- ersättning för kostnader för asylsökande och
- ersättning för sjukvårdskostnader m.m.
Grundersättning skall utges till alla kommuner som träffat överenskom-
melse med Invandrarverket om mottagande av flyktingar och är oberoende av
hur många flyktingar kommunen tar emot. Beloppet motsvarar schablon-
ersättningen för tre vuxna flyktingar.
Schablonersättningen skall täcka kommunernas kostnader för bl.a. eko-
nomiskt bistånd, bostad och annan introduktion, svenskundervisning samt
tolkar och administration. För år 1993 är schablonersättningen höjd från
135 500 till 138 300 kronor för flyktingar som fyllt 16 år och från 83 100
till 84 800 kronor för bam under 16 år. Beloppen skall justeras årligen med
hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen.
Särskilda regler - vilka är avsedda att ge en rättvis ersättning åt såväl den
första inflyttningskommunen som den nya - finns för flyktingar som flyttar
under introduktionsperioden.
För vissa handikappade och äldre flyktingar kan ersättning beviljas för
ekonomiskt bistånd, social hemhjälp och färdtjänst.
Skr. 1992/93: 157
45
För ensamma flyktingbarn under 18 år beviljas ersättning för faktiska Skr. 1992/93: 157
kostnader för bistånd som ges med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättningen
avser främst placering i familjehem eller grupphem.
Ersättning for extraordinära kostnader kan efter prövning i varje enskilt fall
lämnas till kommuner som har vissa typer av extraordinära kostnader för
flyktingmottagandet
Den totala ramen för ersättning av extraordinära kostnader under budget-
året 1992/93 omfattar 100 miljoner kronor.
Ersättning för kommunala kostnader för asylsökande skall lämnas för
kommunernas kostnader för bistånd enligt lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m.fl. samt för vissa kostnader för vård av bam och transporter.
Ersättning till sjukvårdshuvudmannen lämnas för akut- och förlossnings-
vård samt för vård vid abort, som har givits till utlänningar som sökt uppe-
hållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är folkbokförda i riket. För
vissa handikappade flyktingar med uppehållstillstånd ersätts även varaktig
vård. Vidare lämnas ersättning för hälsoundersökningar av asylsökande och
flyktingar. Särskilda bidrag kan också lämnas för vårdinsatser för flyktingar
med särskilda behov.
Svenska kommunförbundet har i en rapport till regeringen i oktober 1992
redovisat kostnaderna t.o.m. den 30 juni 1992 för de flyktingar som togs
emot i en kommun under år 1991. Kostnaderna för flyktingmottagandet mäts
som särkostnader, dvs. kostnader som direkt förorsakas kommunen, som
kommunen annars inte skulle ha om man inte tog emot flyktingar. Särkost-
nadema har mätts i tolv kommuner av varierande storlek och med geografisk
spridning i landet
Av rapporten framkommer att bidragsutnyttjandegraden, dvs. ackumule-
rade särkostnader i relation till summan av schablonbidrag för antalet mot-
tagna flyktingar, för flyktingar mottagna under år 1991 är ca 63 % t.o.m.
första halvåret 1992. Den genomsnittliga bruttosärkostnaden per flykting
uppgår under samma period till ca 66 000 kronor Av bruttosärkostnaden
beräknas mottagning, introduktion, administration och lokaler till ca 23 %,
socialt bistånd till 43 % och sfi till 14 %. Enbart administration beräknas till
7 % av bruttosärkostnaden.
Invandrarverket har i november 1992 också lämnat en rapport till rege-
ringen om uppföljningen av statsbidragssystemet för kommunalt flyktingmot-
tagande. Rapporten avser kalenderåret 1991. Av rapporten framkommer bl.a.
att det är för tidigt att dra några slutsatser om det nya ersättningssystemet har
fått avsedda effekter.
I Invandrarverkets rapport redovisas särskilt flyktingarnas flyttningar från
en kommun till en annan under den första tiden i Sverige. Totalt har ca 1 000
personer flyttat från mottagningskommunen under året. Dessa utgör knappt
6 % av det totala antalet kommunmottagna flyktingar under år 1991. Anled-
ningen till flyttningarna är bl.a. arbetsmarknadsskäl och önskan till tätare
kontakter med både landsmän och svenskar. Flera kommuner anser att antalet
flyttningar och därmed kostnaderna för staten bör kunna minskas genom en
46
bättre kartläggning av och information till den enskilde flyktingen redan på Skr. 1992/93: 157
förläggningsstadiet.
Lån till hemutrustning
Sedan den 1 januari 1991 erbjuds flyktingar ett lån till hemutrustning.
Tidigare erhöll flertalet flyktingar socialbidrag till hemutrustning vid bosätt-
ning i en kommun.
Lånet administreras av Centrala studiestödsnämnden. Lånen kan beviljas
till flyktingar m.fl. som fyllt 18 år, som tas emot i en kommun från förlägg-
ning eller som i övrigt omfattas av flyktingmottagandet. Lånen är ränte- och
amorteringsfria under de första två åren efter utbetalningen. Därefter utgår
ränta. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt från lånens stor-
lek. Lånebeloppet fastställs i procent av gällande basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring. Låntagare med låga inkomster kan få anstånd med åter-
betalning eller nedsättning av det belopp som skall betalas. Vid långvarig
oförmåga att betala tillbaka lånet skall detta kunna avskrivas.
Under budgetåret 1991/92 beviljades lån till ca 13 500 personer/hushåll.
Det genomsnittliga belopp som beviljats är ca 16 000 kronor. Utbetalade lån
uppgick totalt till ca 236 miljoner kronor. Statens kostnader för låneverksam-
heten under budgetåret 1991/92 var ca 34 miljoner kronor.
Introduktionsersättning
Regeringen lämnade i maj 1992 en proposition (1991/92:172) om introduk-
tionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar till riksdagen. I
propositionen föreslås en lag om introduktionsersättning för flyktingar och
vissa andra utlänningar. Lagförslaget innebär att kommunerna ges möjlighet
att under en introduktionsperiod bevilja introduktionsersättning i stället för
socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kom-
munala flyktingmottagandet. Ett villkor för att introduktionsersättning skall
kunna beviljas är att flyktingen följer en introduktionsplan som upprättats av
kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen. Den 4 november 1992
beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:SfUl,
rskr. 1992/93:9). Det nya systemet träder i kraft den 1 januari 1993.
Migrations- och flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad
internationella fora. Sverige verkar aktivt för att internationellt bidra till var-
aktiga lösningar av både de problem som orsakar folkomflyttningar och av de
konsekvenser som följer därav.
47
Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska frågor, med avseende på såväl Skr. 1992/93: 157
åtgärder för dem som tvingats på flykt (UNHCR, UNRWA) som insatser för
att komma åt grundorsaker till flykt
Inom FN diskuteras även frågor med anknytning till invandrares sociala
och rättsliga förhållanden i invandringsländema.
Inom OECD är det av naturliga skäl den ekonomiska politiken i med-
lemsländerna, arbetskraftsfrågoma etc. som bestämmer infallsvinkeln för det
migrationspolitiska arbetet
Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig dialog kring
integration av invandrare i medlemsländerna. Där har man också under en
följd av år arbetat med asylrättsliga spörsmål. Demokratiseringsprocessen i
Öst- och Centraleuropa har sedan år 1990 satt nya frågor på Europarådets
dagordning.
I anslutning till en ministerkonferens i januari 1991, i regi av Europarådet
och på initiativ och inbjudan av Österrikes regering, har samarbete mellan
länder i Öst-, Central- och Västeuropa kunnat inledas i flera viktiga avseenden
som rör flyttningsrörelsema i öst-västlig riktning.
Den västeuropeiska integrationen har även immigrationspolitiska aspekter.
Inom ramen för EES-avtalet mellan EFTA och EG har Sverige, såsom
medlem av EFTA, markerat sitt intresse av att delta i och bidra till det arbete
som EG bedriver i syfte att avveckla eller förenkla gränskontrollen för per-
soner.
Det nordiska samarbetet i migrations- och flyktingpolitiska frågor har även
under den nu aktuella perioden varit en betydelsefull plattform för avstämning
inför nordiskt agerande i internationella sammanhang.
Sverige har kommit att spela en aktiv roll i praktiskt taget samtliga dessa
internationella sammanhang, inte minst när det gällt att betona behovet av att
angripa grundorsakerna till flykt och påtvingad migration. Här finns en nära
koppling mellan demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fredliga lös-
ningar av konflikter och den ekonomiska och sociala utvecklingspolitik som
förs i berörda länder.
Sverige har vidare aktivt verkat för att göra biståndet till flyktingar mer
effektivt FN-organens administrativa struktur och kapacitet, främst UNHCR
och FN:s program för livsmedelsbistånd, ses över i syfte att göra dem effek-
tivare. En ökad samordning och effektivisering inom FN-systemet behövs.
Under den nu aktuella perioden har Sverige vidare deltagit aktivt i reform-
arbetet inom UNHCR. Sverige kom att spela en medlande roll mellan u-
länder som önskar ökade resurser för flyktingprogram och en del i-länder
som vill förbättra resursanvändningen utan att öka bidragen. I samband med
insatserna för att lindra nöden för människor på flykt från sina hem i f.d.
Jugoslavien har Sverige aktivt förespråkat och stött UNHCR:s ansträng-
ningar.
Sveriges finansiella bidrag till de internationella flyktingprogrammen är
betydande. Sverige är den tredje största bidragsgivaren till UNHCR och till
UNRWA. De svenska bidragen till FN:s livsmedelsprogram (WFP) för flyk-
tingar, är bland de största och mest flexibla.
48
Även under den nu aktuella perioden har Sverige, bl.a. via SIDA:s kata- Skr. 1992/93: 157
strofmedel, gjort stora insatser till förmån för flyktingar i olika regioner, ofta i
nära samarbete med enskilda organisationer.
Vidare utgår svenskt ekonomiskt stöd till internationella organisationer
som Internationella Rödakorskommittén och Rödakorsföreningars förbund,
där många av insatserna görs till förmån för flyktingar.
Dessutom utgår bidrag till flyktinginsatser som genomförs av eller i sam-
arbete med svenska enskilda organisationer.
De totala svenska bidragen till flyktingprogram och för intemflyktingar
under kalenderåret 1991 uppgick till (mkr):
|
UNHCR |
380 |
|
UNRWA |
145 |
|
WFP (budgetåret 1990/91) |
195 |
|
Genom andra FN-organ och | |
|
internationella organisationer |
85 |
|
Genom enskilda organisationer |
735 |
Totalt
1 540
UNHCRrs verksamhet behandlas varje höst i FN:s generalförsamling när
församlingen tar del av organisationens årsrapport. I ett svenskt anförande
framhölls att dagens flyktingsituation i Europa, framför allt den i f.d.
Jugoslavien, var den allvarligaste i Europa sedan andra världskriget. Den
måste dock ses tillsammans med andra flyktingkatastrofer i länder som hör till
världens fattigaste, Lex. de i Somalia, Mocambique, Liberia och Afghanistan.
Generalförsamlingen antog med bl.a. de nordiska länderna som medför-
slagsställare en resolution varigenom beslutades att UNHCRrs verksamhet
skall fortsätta under ännu en femårsperiod från den 1 januari 1994 samt att
frågan om ytterligare förlängning skall behandlas vid församlingens möte år
1997. En ytterligare resolution antogs, med de nordiska länderna som med-
förslagsställare, till stöd för UNHCR:s verksamhet. Resolutionen bekräftar
UNHCRrs grundläggande uppgift att svara för internationellt skydd av flyk-
tingar, understryker behovet av gemensamma och internationella insatser till
förmån för det ökande antalet flyktingar samt uppmanar alla stater att avstå
från åtgärder som kan riskera asylproceduren. Vidare antogs en resolution om
uppföljning av flyktingkonferensen i Centralamerika samt en resolution om
bistånd till flyktingar, återvändande och intemflyktingar i Afrika.
Även UNRWA:s verksamhet behandlas årligen av generalförsamlingen i
samband med att den tar del av UNRWA:s årsrapport.
En resolution om observatörsskap i FN:s generalförsamling för Interna-
tional Organization for Migration (IOM) antogs under hösten 1992 av
generalförsamlingen efter att ha lagts fram av Sverige jämte ett stort antal
medförslagsställare från samtliga regionala grupper.
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157
Skr. 1992/93: 157
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) inrättades 1950 utifrån behovet att lösa
de europeiska flyktingarnas problem efter andra världskriget. UNHCR:s
grundläggande mandat, att ge rättsligt skydd åt personer som på grund av
välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951 års
flyktingkonvention och 1967 års tilläggsprotokoll. Genom utvecklingen efter
undertecknandet av flyktingkonventionen, finns idag huvuddelen av världens
flyktingar i tredje världen vilket gjort att inslaget av materiellt bistånd har ökat
kraftigt
UNHCR:s mandat kan förlängas vart femte år av Förenta Nationernas
generalförsamling. Verksamheten är huvudsakligen finansierad genom fri-
villiga bidrag från givarländerna. De fyra största är USA, Japan, EG och
Sverige. UNHCR leds av en styrelse (Exekutiv kommitté) som fastlägger
organisationens övergripande målsättning och behandlar flyktingkommissa-
riens förslag till budget. Huvudkontoret ligger i Genéve och verksamheten
karakteriseras bl.a. av ett nära samarbete med enskilda organisationer, såväl
internationella som nationella
Världens flyktingsituation har förändrats kraftigt under tiden efter
UNHCR:s grundande. Antalet flyktingar uppskattas i dag till 18 miljoner och
intemflyktingar till minst lika många. En orsak till denna utveckling är det
ökade antalet s.k. komplexa katastrofer där väpnade konflikter spelar en
avgörande roll. Dessutom är flera av de största flyktingproblemen fortfarande
olösta (Afghanistan, Afrikas Hom, Södra Afrika). Flyktingproblematiken har
blivit mer omfattande och svårhanterlig.
UNHCR strävar efter att finna varaktiga lösningar på flyktingproblemen
och brukar ange tre möjligheter:
- frivillig repatriering,
- integration i första asylland,
- omplacering i tredje land.
De flesta flyktingrörelser sker mellan länder i tredje världen. UNHCR har
fokuserat sina ansträngningar på att hjälpa flyktingar att återvända till sina
hemländer och frivillig repatriering har allt tydligare kommit att framstå som
den enda möjliga lösningen på flertalet av världens flyktingproblem. Endast i
undantagsfall och då det kan motiveras utifrån den enskildes säkerhetssitua-
tion, eller då det gäller fysiskt eller psykiskt handikappade, har omplacering
till tredje land blivit aktuell.
Under flyktingkommissarie Sadako Ogatas ledning har en förändring av
UNHCR:s verksamhetsinriktning skett. Två år efter hennes tillträde är det i
dag tydligt att organisationen ser på sin skyddsroll i ett bredare perspektiv och
söker nya lösningar på gamla problem.
Efter en svår period 1989/90 då organisationen genomgick såväl en finan-
siell kris som en förtroendekris, åtnjuter idag UNHCR:s ett starkt stöd inom
världssamfundet. De senaste årens ökade flyktingproblem hr ställt stora krav
på UNHCR vilket inneburit en dryg fördubbling av budgeten. Sverige och de
50
nordiska länderna har varit mycket aktiva i styrelsen och medverkat till att Skr. 1992/93: 157
övervinna nämnda problem och att stärka UNHCR.
UNHCR och katastrofinsatser
Förebyggande insatser, ökad katastrofberedskap, behovet av varaktiga lös-
ningar och samarbete med andra organisationer är områden av särskild be-
tydelse för UNHCR. Förebyggande insatser innebär bl.a. att UNHCR i dag
fäster större uppmärksamhet vid de mänskliga rättigheternas betydelse för
flyktingfrågan. Framförallt försöker UNHCR spela en mer direkt roll i svåra
krigs- och katastrofsituationer. UNHCR har därför blivit involverade i om-
fattande insatser för att ge stöd och hjälp åt intemflyktingar. Det främsta
exemplet på detta är f.d. Jugoslavien där UNHCR är s.k. "lead-agency" inom
FN-familjen och har huvudansvaret för världsorganisationens arbete.
Delvis på svenskt initiativ kallade UNHCR i juli 1992 samman de länder
som på olika sätt berördes av krisen och flyktingproblemen i f.d.
Jugoslavien. Konferensen blev en viktig grund för de många hjälpinsatser
dels i krigsområdena, men också i närområdet, som UNHCR fått världs-
samfundets uppdrag att samordna.
Ökad katastrofberedskap är det andra området där UNHCR har utvidgat
sin kapacitet. UNHCR är ett av de FN-organ som snabbast och effektivast
kan ingripa i en akut katastrofsituation. Genom beslut i generalförsamlingen
år 1991 (46/182) lades grunden för bättre samordning inom FN-systemet vid
katastrofer. Redan tidigare hade ett samarbete inletts med FN:s värdslivs-
medelsprogram (WFP) som inneburit att huvuddelen av flyktingarnas livs-
medelsbehov nu tillgodoses genom WFP. För att öka sin katastrofberedskap
har UNHCR även inlett ett samarbete med svenska Räddningsverket.
FN:s organ för bistånd åt Palestinaflyktingar (UNRWA) kom till år 1949 för
att bistå de palestinska flyktingar som blivit hemlösa på grund av det arabisk-
israeliska kriget år 1948. UNRWA:s högkvarter skall egentligen ligga i
Beirut, men administrationen är sedan ett antal år, på grund av säkerhetsläget
i Libanon, lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhets-
område, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.
UNRWA har kommit att få särskild betydelse för skolundervisningen
bland palestinska bam, hälsovård och samhällsservice. Till skillnad från
UNHCR har UNRWA inget direkt mandat när det gäller flyktingarnas rätts-
liga skydd, men utövar en viss skyddsfunktion genom sin närvaro i länderna.
Under åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter kriget år
1967 då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Golanhöjdema. De höga
födelsetalen har därtill gjort att denna flyktinggrupp, som år 1948 uppgick till
en halv miljon, idag är mer än fem gånger så stor. Jordanien har det största
antalet palestinska flyktingar, cirka en miljon. Övriga finns på Västbanken
och i Gazaområdet, Libanon och i Syrien. Krisen vid Persiska viken har för-
51
sämrat palestiniernas situation. Antalet flyktingar har ökat genom att palesti- Skr. 1992/93: 157
nier i Kuwait återvänt till regionen. Flyktingarna har också drabbats ekono-
miskt genom bl.a. ökad arbetslöshet. Någon lösning på detta flyktingproblem
kan knappast åstadkommas så länge Palestinakonflikten förblir olöst
FN:s livsmedelsprogram inrättades år 1963 som en multilateral kanal för
livsmedelshjälp, underställd FN och FN:s livsmedels- och jordbruksorga-
nisation (FAO). WFP:s huvudkontor finns i Rom.
Under år 1991 förmedlade WFP livsmedelshjälp till 40 miljoner män-
niskor.
Drygt hälften av WFP:s totala resursmobilisering år 1991 gällde kata-
strofbistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhållande till utveck-
lingsbistånd.
UNHCR och WFP har slutit en överenskommelse som innebär att WFP
fr.o.m. den 1 januari 1992 successivt övertar ansvaret för livsmedelsbistånd
till flyktingar.
Sverige ger ett omfattande bistånd till WFP. Två tredjedelar av Sveriges
ordinarie bidrag till WFP är bundet till upphandling av livsmedel i u-länder
med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stad-
geenligt kontraktbidrag till transportkostnader, administration och arbets-
kapital. Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt
livsmedelsbidrag till flyktingar och katastrofhjälp genom WFP.
Inom OECD finns sedan år 1978 en arbetsgrupp för migrationsfrågor, den
s.k. Working Party on Migration. Gruppen rapporterar direkt till OECD:s
råd. Sverige har sedan starten deltagit aktivt i arbetet. Syftet är främst att
analysera sambandet mellan migrationen och den ekonomiska utvecklingen i
OECD-ländema. Arbetsgruppen har bl.a. initierat ett treårigt forsknings-
projekt, som närmare skall studera vilka effekter de senaste årens förändrade
migration har och kan förväntas få för berörda arbetsmarknader och för den
sociala utvecklingen i ut- och invandringsländer. Sverige har stött projektet
och även vunnit gehör för ett bredare angreppssätt än vad tidigare varit fallet
inom OECD. Arbetet har starkt påverkats av den växande insikten om be-
hovet av samordning mellan främst invandringsländema för att på sikt på-
verka bakgrundsorsakema till utvandring.
Inom OECD:s ram pågår sedan flera år ett viktigt arbete med att i en årlig
rapport sammanställa och analysera migrationspolitik och migrationsdata från
medlemsländerna, den s.k. SOPEMI-rapporten. Arbetet sker i en grupp, som
består av både forskare och representanter för ländernas regeringar. Den har
under år 1992 utökats med några länder utanför OECD-kretsen, nämligen,
52
Bulgarien, Rumänien, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Även Japan har Skr. 1992/93: 157
under året inträtt som korrespondent till SOPEMI.
Sverige övertar från mitten av december 1992 ordförandeskapet i ESK, den
europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen. ESK har hittills endast i
mindre utsträckning ägnat sig åt migrationsfrågor. Genom sin breda med-
lemsbas kan ESK-processen vara ett värdefullt forum för behandling av
migrationsfrågor. ESK-processen är också ett sätt att utöva kollektivt politiskt
tryck på medlemsregeringama att fredligt lösa etniska och andra konflikter.
Statsminister Carl Bildt uttalade i sitt tal vid ESK:s toppmöte i Helsingfors
sommaren 1992 bl.a. att en europeisk ordning snarast måste etableras för ett
gemensamt och solidariskt agerande vid framtida flyktingsituationer i Europa.
Under toppmötet diskuterades migrationsfrågor för första gången mer samlat,
men frågorna upptar inte något större utrymme i slutdokumentet från topp-
mötet. I den politiska deklarationen erkännes behovet av samarbete och sam-
ordning på migrationsområdet och man uttrycker även behovet av internatio-
nellt samarbete i massflyktssituationer.
Migrationsfrågoma skall behandlas vid ett ESK-seminarium i april 1993.
ESK samarbetar även med UNHCR, bl.a. genom att UNHCR deltagit i dele-
gationsresor, t.ex. till Nagomo-Karabach, anordnade av ESK.
CDMG
Europarådets migrationskommitté (CDMG) arbetar huvudsakligen med
frågor rörande flyktingars och invandrares integration i invandringslän-
dema. Kommittén avslutade under år 1991 sitt mångåriga s.k. Community
Relations-projekt om olika aspekter på etniska relationer. Projektets erfa-
renheter har sammanfattats i en särskild rapport Community and Ethnic
Relations in Europé, som redovisar strategier för att åstadkomma bättre
etniska relationer mellan flyktingar/invandrare och den övriga befolkningen.
Rapporten har nyligen översatts till svenska.
I sitt fortsatta arbete utgår kommittén från slutsatserna från Community
Relations-projektet Avsikten är att studera och analysera praktiska åtgärder,
som vidtagits i medlemsländerna för att på olika samhällsområden åstad-
komma faktisk jämlikhet mellan flyktingar/invandrare och övrig befolkning.
Under hösten 1991 arrangerades sålunda seminarier rörande invandrarfrågor
inom polisutbildningen och arbetsmarknadsutbildning för flyktingar och
invandrare.
Kommittén kommer att under senhösten 1993 arrangera den femte euro-
peiska migrationsministerkonferensen.
53
CAHAR
Skr. 1992/93: 157
Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) möts regel-
bundet två gånger per år. En av de viktigaste uppgifterna för kommittén är att
ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och informera varandra om för-
ändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i respektive land. Under år 1992
har bl.a. frågan om mottagandet av asylsökande vid internationella flygplatser
diskuterats.
Wienprocessen
I januari 1991 hölls en ministerkonferens i Europarådets regi (immigrations-
ministrama) i Wien om migration från Öst- och Centraleuropa. Ministrar från
såväl väst som öst deltog. Konferensen antog en deklaration med rekommen-
dationer som tillvaratog såväl mottagande västländers som öststaternas in-
tressen.
För uppföljning av konferensen tillsattes en grupp av "Senior Officials"
från alla deltagande länder, den s.k. Wiengruppen. Denna är administrativt
löst knuten till Europarådet. Wiengruppen tillsatte i sin tur tre arbetsgrupper
vari tre ämnen skulle behandlas; personers fria rörlighet och immigrations-
kontroll, biståndsfrågor, inklusive temporära arbetskraftskvoter, samt infor-
mation, dvs. information i öst om immigrationsregler, arbetsmarknad,
bostadsförhållanden m.m. i väst.
Vid Wiengruppens senaste möte i september 1992 överenskoms att arbe-
tet, som det nu kommit att utformas i gruppen, skulle fortsätta i arbetsgrup-
perna för visumpolitik, asylutredningsprocedurer och information. Under år
1993 kommer arbetet i Wiengruppen att sammanfattas och troligen avslutas
med ett överlämnande av frågorna till andra organ. Främst knyts förhopp-
ningen till den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK).
Den fria rörligheten för personer är en av EG:s grundläggande fyra friheter
vid sidan av fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Dessa fyra friheter
utgör tillsammans grundpelarna i den inre marknaden. Målet för EG-arbetet
har, sedan Vitboken antogs år 1985, varit att fullt ut genomföra den fria
rörligheten på alla områden fr.o.m. den 1 januari 1993.
EES-avtalet
Sverige blir del av EG:s regelverk vad gäller den fria rörligheten för person
när EES-avtalet träder i kraft. Att avtalet omfattar denna frihet är en betydelse-
full nyhet i EFTA-länders relationer till EG. EES-avtalet innebär att EES-
medborgare får rätt att fritt flytta mellan de avtalsslutande länderna för att ta
anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva - enligt ett för hela
EES gemensamt regelsystem. En gemensam arbetsmarknad skapas och med-
borgare i EG- och EFTA-ländema får rätt att utan krav på arbetstillstånd ta
54
arbete var som helst inom hela EES-området. Reglerna innebär förbud mot Skr. 1992/93: 157
diskriminering på grund av nationalitet när det gäller sysselsättning, lön,
arbetsvillkor liksom sociala och skattemässiga förmåner m.m. Den fria rör-
ligheten omfattar också familjemedlemmar.
Regeringens proposition (1991/92:170) om EES antogs den 18 november
1992 men avtalets ikraftträdande den 1 januari 1993 kommer, som en följd av
det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen, att skjutas upp
något.
Avskaffandet av de inre EG-gränsema
EG-arbetet med den fria rörligheten för personer och genomförandet av den
inre marknaden omfattar också avskaffandet av de inre EG-gränsema. Gräns-
kontrollfrågor regleras inte i EES-avtalet och Sverige är således inte delaktigt i
det arbetet. Avskaffandet av de inre gränskontrollerna inom EG aktualiserar
behovet av att stärka de yttre gränskontrollerna och att samarbeta på
immigrationsområdet och brottsbekämpningens område för att upprätthålla en
hög säkerhetsnivå. Syftet med arbetet med dessa "kompensatoriska åtgärder
är att motverka att avskaffandet av EG:s inre gränser kunde få en negativ
verkan i form av ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling och
annan gränsöverskridande brottslighet. Dessa alternativ till gränskontroller
kan t.ex. vara att EG-ländema uppträder på ett gemensamt sätt gentemot
medborgare från icke-EG-länder (kontroll vid EG:s yttre gräns) eller former
för samverkan mellan medlemsstaternas administrationer samt uppbyggnad
av datanät och databanker.
Målet att avveckla personkontrollerna vid de inre EG-gränsema har sin
grund i Romfordraget men det är i dagsläget EG:s medlemsländer som har
kompetens i fråga om lagstiftning, dvs. immigrations- och gränskontroll-
frågor i fråga om personer ligger utanför EG-rätten. Ett omfattande arbete har
sålunda bedrivits på mellanstatlig nivå inom EG vilket bl.a. lett fram till två
konventionstexter. Den första behandlar vilket EG-land som är ansvarigt för
att handlägga en asylansökan (s.k. Dublinkonventionen) och den andra EG:s
yttre gränskontroller. Dublinkonventionen har hittills ratificerats av endast
fyra länder men beräknas träda i kraft under år 1993. Yttre gränskontroll-
konventionen är ännu inte undertecknad på grund av en tvist mellan Stor-
britannien och Spanien om Gibraltar. En tredje konvention om ett europeiskt
informationssystem (EIS) är under utarbetande. EIS skall komplettera det två
tidigare konventionerna och möjliggöra det informationsutbyte mellan länder
som förutses i dessa. EG:s immigrationsministrar har färdigställt ett förslag
till parallellkonvention till Dublinkonventionen. I juni 1992 bestämdes att till-
träde skulle erbjudas i första hand EFTA-kretsen. Texten lämnades över
informellt till Sverige i juni 1992 men förhandlingar om tillträde kan inte
starta innan alla EG:s medlemmar ratificerat Dublinkonventionen. Sverige har
uttryckt sitt intresse för förhandlingar med EG.
I mars 1992 tillsatte regeringen en interdepartemental arbetsgrupp med
uppgift att utreda frågor rörande gränskontroller inför de kommande förhand-
55
lingama om svenskt medlemskap i EG. En första delrapport föreligger, inne- Skr. 1992/93: 157
hållande en lägesbeskrivning vad gäller arbetet inom EG med gränskontrol-
lernas avskaffande. Arbetet fortsätter med en reviderad rapport som torde
kunna föreligga i juni 1993 om konsekvenserna för svensk del av ett EG-
medlemskap.
EG:s Unionsfördrag
Vid EG:s statschefmöte i Maastricht i december 1991 skrev man för första
gången in immigrations- och flyktingpolitiska frågor i Romfördraget.
Viseringsfrågoma fördes sålunda in under EG-kompetens i Artikel 100c av
den reviderade Romtraktaten samtidigt som grunden lades för fortsatt
mellanstatligt arbete, under den s.k. "tredje pelaren", vad gäller asylfrågor,
invandringspolitik och visst polisiärt samarbete. Detta innebär att det mellan-
statliga arbete i vilket man bl.a. arbetat fram de två ovan nämnda konven-
tionerna förs in i den "tredje pelaren" tillsammans med bl.a. polisiära frågor
och säkerhetsfrågor.
Unionsfördragets "tredje pelare" har en något annan ram än de frågor som
stikt faller under Romtraktaten i det att både EG-kommissionen och med-
lemsstaterna har initiativrätt En nyhet för det mellanstatliga arbetet som EG-
ländema tidigare ägnat sig åt på detta område är att det nu finns en möjlighet
att, om man så önskar, föreskriva i konventionerna att EG-domstolen har rätt
att tolka och slita tvister vad gäller tillämpningen. Dessutom skall Europa-
parlamentet regelbundet informeras och konsulteras i dessa frågor.
Förutom de delar som fördes in i Romfordraget så antog EG:s statschefer
också en rapport från immigrationsministrama om att starta förberedelser för
en harmoniserad invandrings- och asylpolitik och ett arbetsprogram lades
fram. Ministrarna kommer enligt arbetsprogrammet att fatta beslut i böljan av
år 1993.
En gång under varje EG-ordförandeskap hålls möte angående immigra-
tionsfrågor på ministernivå. Vid dessa möten har Sverige status som s.k.
"likasinnat land", vilket innebär att den svenska ministern inbjuds till ett
informationsmöte som hålls efter det att EG:s ministrar avslutat sina över-
läggningar. En redogörelse för beslut och dylikt ges av EG:s trojka, dvs.
nuvarande, förutvarande och blivande ordförande i EG, och synpunkter förs
fram från svensk sida.
Schengen-avtalet
Parallellt med EG:s arbete har Frankrike, Tyskland och Benelux-ländema
slutit det s.k. Schengenavtalet om avskaffandet av dessa staters inre gränser.
Avtalet kan sägas vara svaret på EG:s ursprungsstaters önskan att ytterligare
fördjupa samarbetet vad gäller avvecklandet av de inre gränserna som dittills
förlupit relativt långsamt. Schengen har varit, och är fortfarande, en motor
eller ett slags "laboratorium" för EG-arbetet på detta område.
Avtalet har i dag undertecknats av Frankrike, Tyskland, Belgien, Neder-
länderna, Luxemburg, Italien, Spanien och Portugal och nu senast av den
56
nionde medlemmen Grekland. I juni 1990 undertecknades Schengen-avtalets Skr. 1992/93: 157
tillämpningskonvention som med sina 142 paragrafer lägger grunden för det
praktiska genomförandet av avvecklingen av de inre gränserna. Såvitt nu kan
bedömas träder tillämpningskonventionen i kraft tidigast andra halvåret 1993.
Schengenavtalets tillämpningskonvention innehåller bestämmelser om av-
skaffandet av alla personkontroller vid de inre gränserna. Dessa kompletteras
av en lång rad s.k. kompensatoriska åtgärder och många av dessa är de-
samma eller liknande dem man komit fram till i EG-arbetet Eftersom inte alla
EG-länder deltar i Schengen så inställer sig frågan hur EG och Schengen för-
håller sig till varandra. Det faktum att inte alla EG-stater deltar i Schengen
torde komplicera implementeringen av avtalet.
Under året har arbetet i de s.k. 16-landskonsultationema gått vidare. Gruppen
omfattar nu Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike,
Italien, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tyskland, USA och Österrike. UNHCR och IOM deltar som observatörer.
Konsultationernas koordinerande sekretariat är administrativt knutet till
UNHCR och leds av svensken Jonas Widgren.
Konsultationerna har under året arbetat särskilt med metodfrågor om hur
man i vissa regioner och flyktingsituationer kan samverka mellan stater för att
få varaktiga förbättringar, s.k. "country assessment approach". Vidare har ett
antal värdefulla seminarier kring vissa specifika migrationsproblem, bl.a.
Ghana, Sri Lanka, hållits Inom konsultationernas ram anordnas vidare
expertseminarier avsedda att bidra till förbättrad och snabbare asylprövning.
Ett plenarmöte inom ramen för konsultationerna hölls i Canada i juni 1992.
International Organization for Migration (IOM), med säte i Genéve grundades
år 1951. Dess verksamhet består av rådgivning till regeringar i migrations-
frågor, utbytesprogram, praktikprogram, främjande av återvandring samt
transport av flyktingar och migranter. Transportverksamheten har varit sär-
skilt omfattande och har ofta skett i samarbete med UNHCR.
Efter att ha haft observatörsstatus sedan år 1980 är Sverige fullvärdig
medlem sedan den 1 juli 1991. Medlemskapet ger Sverige möjlighet att ta
aktiv del i organisationens olika verksamheter samt i den organisationsöver-
syn som pågår. Sverige har under en lång tid haft ett praktiskt inriktat sam-
arbete med IOM avseende transport till Sverige av kvotflyktingar, m.fl. och
från Sverige av återvandrare.
Under de senaste åren har IOM spelat en mer aktiv roll än tidigare i
anslutning till diskussionerna om nya strategier för att hantera växande
migrationsströmmar. IOM bör kunna utgöra ett komplement till UNHCR.
57
Finland
Det bilaterala samarbetet på migrationsområdet mellan Sverige och Finland
bygger på en lång tradition. Riktlinjer för samarbetet antogs år 1986 och ses
för närvarande över inom resp, regeringskansli.
Förhållandena för finska invandrare i Sverige berörs i flera olika samman-
hang, t.ex. finsk-svenska utbildningsrådet och inom den svensk-finska
arbetsgruppen rörande de finskspråkiga invandrarnas situation inom den
svenska hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (SFINKS).
Baltikum
De baltiska staterna har efter självständigheten börjat bygga upp egna migra-
tionsmyndigheter. Kulturdepartementet och Invandrarverket har haft kontakt
främst med den estniska migrationsmyndigheten, med vilken ett samarbete
för utbildning och utbyte av information inletts.
Rumänien
Sverige bedriver sedan våren 1992 ett projekt i syfte att stärka den rättsliga
infrastrukturen i Rumänien. Arbetet är inriktat på de delar av den rumänska
statsförvaltningen som är verksamma inom migrationsområdet och syftar
ytterst till att stärka den inhemska befolkningens förtroende för sina rättsliga
institutioner. Projektet drivs i form av utbildningsinsatser och studiebesök i
Sverige och kontaktskapande insatser i förhållande till svenska myndigheter
och rättsvårdande organ. Projektet kommer att utvärderas och avslutas under
år 1993.
De nordiska regeringarnas samrådsgrupp i flyktingfrågor (NSHF) har under
år 1992 hållt fyra ordinarie möten och ett särskilt möte med anledning av
situationen i f.d. Jugoslavien. Under år 1992 har Finland innehaft ordföran-
deskapet. Vid de ordinarie mötena har bl.a. avsatts tid för diskussioner med
UNHCR:s nordiska representant samt IOM.
I gruppen har under året bl.a. diskuterats frågan om samverkan och
samråd avseende mottagande av flyktingar, rättslig bedömning m.m. i möj-
liga massflyktssituationer. Inom ramen för samrådsgruppens verksamhets-
område och mandat har vidare samordning och samverkan skett avseende de
nordiska ländernas insatser för att stödja en ekonomisk och demokratisk
utveckling i såväl Baltikum som Ryssland.
Sverige innehar ordförandeskapet för kalenderåret 1993.
Det nordiska utlänningsutskottet, som primärt ansvarar för övervakningen
av hur den nordiska passkontrollöverenskommelsen tillämpas, har regelbund-
na samrådsmöten med företrädare för de nordiska utlänningsmyndighetema,
Skr. 1992/93: 157
58
senast i oktober 1992. I dessa möten deltar även representanter för berörda Skr. 1992/93: 157
departement
I den s.k. nordiska migrationsgruppen, som organisatoriskt hör till
nordiska ministerrådet, behandlas frågor om samarbete mellan de nordiska
länderna om integration av flyktingar och invandrare. Gruppen tar på detta
område initiativ till och driver ett antal olika gemensamma projekt for erfaren-
hetsutbyte och metodutveckling.
Bland projekten kan nämnas seminarier för och med invandrarkvinnor, ett
projekt om nordiska erfarenheter av "kriscentra" för invandrarkvinnor och ett
projekt rörande mottagande av tortyroffer. På arbetmarknadssidan har nyligen
avslutats ett projekt om arbetsmarknadspolitiska insatser för flyktingar. I ett
annat pågående projekt studeras arbetsplatsens funktion som mötesplats
mellan invandrare och värdbefolkningen i de nordiska länderna. Ett projekt
om invandrare som entreprenörer kommer att starta under år 1993. Under
hösten 1993 kommer gruppen att arrangera ett nordiskt migrationsforskar-
seminarium.
Vid sidan härav förekommer omfattande kontakter mellan Invandrarverket
och motsvarande myndigheter i Danmark, Finland och Norge.
Ett stort antal internationella frivilligorganisationer är aktiva inom såväl flyk-
tingbiståndet som det asylrättsliga området
En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer (ECRE) har
tidigare presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har disku-
terats inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet samt inom
UNHCR.
International Council ofVoluntaryAgencies (ICVA) är en sammanslutning
av frivilliga organisationer med säte i Genéve. Av de internationella frivilliga
organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas:
Internationella rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk
organisation och arbetar efter principerna i Genévekonventionema (den grupp
av avtal som gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och civilper-
soner under krig). ICRC:s arbete omfattar skydd och bistånd till krigsfångar
och civila internerade, intemflyktingar, efterforskning av saknade personer,
förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning om Genéve-
konventionema och numera också materiellt bistånd till nödlidande. Sverige
bidrar årligen med ett mindre bidrag till ICRC:s reguljära budget samt till
katastrofinsatser. Innevarande år har Sverige hittills bidragit med 195 mil-
joner kronor till ICRC:s katastrofverksamhet.
Kyrkornas världsråd (WCC) får sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medel för
verksamhet som främst omfattar insatser för att främja skyddet av de mänsk-
liga rättigheterna samt även till viss del social verksamhet För 1991/92
bidrog Sverige med 10 miljoner kronor till WCC vilket till största delen
kanaliserades till kyrkliga organisationer i Latinamerika.
59
World University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från Skr. 1992/93: 157
SIDA för stipendieprogram för flyktingar i Latinamerika. Bidrag utgår även
till utbildningsprojekt i Sydafrika samt till stipendieverksamhet för sydafrika-
ner i Sydafrika och för sydafrikaner som lever i exil i andra afrikanska länder.
För 1991/92 utgick ett svenskt bidrag om 12 miljoner kronor till Latinamerika
och 21,4 miljoner kronor till Södra Afrika. I takt med demokratiseringspro-
cesser i dessa områden kan bidragen komma att ändras och eventuellt
minskas.
Flera svenska frivilligorganisationer är aktiva inom invandrar-, flykting- och
biståndspolitiken. På central nivå samlas de största organisationerna i ett
flyktingpolitiskt råd, som är knutet till Kulturdepartementet och leds av stats-
rådet. I rådet ingår ledamöter från Amnesty Intemationals svenska sektion,
Sveriges Advokatsamfund, Rädda bamen, Svenska flyktingrådet. Svenska
kyrkans församlingsnämnd, Svenska röda korset och Sveriges frikyrkoråd.
Dessutom ingår representanter från berörda myndigheter, riksdagspartierna,
Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flyktingmottagningar
(RIB) och UNHCR.
Under budgetåret 1991/92 har flyktingpolitiska rådet haft tre samman-
träden. Rådet fungerar som ett samrådsorgan i olika flyktingpolitiska frågor.
Bl.a. kallades rådet samman i juli 1992 för diskussion och information med
anledning av den flyktingsituation som uppstått till följd av konflikten i f.d.
Jugoslavien.
Som tidigare nämnts tillsatte regeringen i mars 1992 en utredning, som
skall se över mottagandet av asylsökande och flyktingar. I uppdraget ingår
bl.a. hur frivilligorganisationema kan få en ökad roll för att permanent driva
förläggningar och andra former av boende och verksamhet för asylsökande.
En viktig roll spelar också invandrarnas och flyktingarnas egna organisa-
tioner. Det gäller både de organisationer som representerar arbetskraftsin-
vandrama och de med många flyktingar bland sina medlemmar. Dessa orga-
nisationer gör värdefulla insatser inom flyktingmottagandet och i vissa fall för
att underlätta återvändande till hemlandet
Frivilligorganisationema spelar också en viktig roll i det internationella
flyktingbiståndet Genom insamlade medel och SID A-anslag medverkar de i
många av de internationella flyktingprogrammen.
Här nedan följer de svenska frivilligorganisationemas egna redogörelser
för verksamheten.
60
Skr. 1992/93: 157
Amnesty International (AI), som finansierar sin verksamhet helt utan statliga
medel, motsätter sig att personer sänds från ett land till ett annat, där risk
finns att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr, döms till döden, avrättas
eller ''försvinner". Mot denna bakgrund distribueras fortlöpande aktuell doku-
mentation om situationen beträffande mänskliga rättigheter till berörda myn-
digheter, organisationer och advokater m.fl. Vår förhoppning är att denna
landinformation, och annan kompletterande utredning som görs i enskilda
asylärenden, alltid skall ingå i myndigheternas beslutsunderlag.
I juli 1992 vände sig AI till regeringen och kritiserade avvisningsbeslut för
en grupp peruaner som ansågs ha verkat för Sendero Luminoso. AI uttryckte
oro för att dessa peruaner riskerade tortyr och utomrättsliga avrättningar om
de återsändes till hemlandet och att gängse rättsprinciper åsidosatts i besluten.
Efter ett andra brev till regeringen i oktober 1992 i samma ärende, erhöll AI
ett svar som bl.a. försäkrade att risken för tortyr beaktats.
AI:s regionala kontaktnät med 22 ideellt arbetande flyktingombud landet
runt ansvarar för spridningen av AI:s landdokumentation samt förfrågningar
från juridiska ombud, asylsökanden etc. Flyktingombuden erhåller konti-
nuerligt utbildning och stöd från sekretariatet.
Svenska sektionen har för närvarande 52 000 medlemmar. Bland sek-
tionens 308 arbetsgrupper har flera valt att arbeta med flyktingfrågor.
Centralt arbetar en flyktingsamordnare samt frivilliga universitetsstude-
rande bl.a. med att bearbeta och sprida AI:s landinformation till klart definie-
rade målgrupper. Under året utvecklades samarbetet med Rådgivningsbyrån
för asylsökande och flyktingar, ett projekt som inleddes 1991 med Rädda
bamen och Svenska flyktingrådet. Frivilliginsatsema vid Asylbyrå Nord
(Carlslunds utredningssluss) samordnades under året via en projektanställd,
vilket stöddes av bl.a. AI:s Stockholmsdistrikt.
Rädda bamen är en folkrörelse som kämpar för barns rättigheter. Det är en
partipolitiskt och religiöst obunden organisation byggd på frivilligt indivi-
duellt medlemskap.
Barns rättigheter finns fastlagda i en av FN antagen konvention, som
Sverige har ratificerat. Den kan sammanfattas som rätten till liv och hälsa,
rätten till utveckling och utbildning samt rätten till egen talan och respekt.
Rädda barnens arbete för barns rättigheter bedrivs genom konkret bistånd
till de fattigaste och mest utsatta bamen i tredje världen och genom
opinionsbildning som syftar till att sprida kunskap och driva på reformarbetet
för barns rättigheter.
I Sverige arbetar Rädda bamen för flyktingbarn genom att på olika sätt
bilda opinion och sprida kunskap om barnens villkor. Via skrifter och rappor-
ter samt via utbildningsdagar och seminarier som vänder sig till olika mål-
61
grupper fokuseras och debatteras flyktingbarnens situation i syfte att åstad- Skr. 1992/93: 157
komma förbättringar.
Vidare driver Rädda bamen tillsammans med Amnesty Intemationals
svenska sektion och Svenska flyktingrådet en rådgivningsbyrå för asyl-
sökande och flyktingar. Byrån ger råd och vägledning till asylsökande och
flyktingar och ger information till advokater och juridiska ombud som hand-
lägger asylärenden.
Rädda bamen har öppnat en mottagning för bam med krigs- och flykting-
bakgrund. Där kan bam och ungdomar, som upplevt olika typer av svåra
trauman, få psykoterapeutisk behandling. Även stöd till föräldrar och enstaka
rådgivande samtal erbjuds. En annan viktig uppgift på mottagningen är att
samla och sprida kunskap.
I många av Rädda barnens länsförbund och lokalföreningar arbetar med-
lemmarna på frivillig basis med flyktingfrågor. Man arbetar med opinions-
bildning och med praktiska insatser för flyktingbarn t.ex. att såsom vänfamil-
jer/kontaktfamiljer ställa upp som god man för ett ensamt flyktingbarn.
Rädda bamen har en omfattande internationell biståndsverksamhet för
flyktingbarn. I samarbete med FN (UNHCR) och lokala enskilda organisa-
tioner läggs tonvikt i projekten på arbete med familjeåterförening och utbild-
ning. Samarbetsprojekt omfattar även psyko-sociala rehabiliteringsprogram.
Svenska flyktingrådet (SvFR) har till ändamål bl.a. att verka för en solidarisk
och human flyktingpolitik samt att verka för goda etniska relationer. SvFR
skall öka kunskap om och förståelse för flyktingskapet och de förhållanden
som tvingar människor på flykt. Medlemmar är riksorganisationer, lokal-
avdelningar av sådana samt enskilda. I kommunerna sker flyktingarbetet
genom lokala flyktingråd. SvFR arrangerar kurser och seminarier bl.a. i
flyktingrätt, familjeåterförening, om kulturmöten samt i opinionsbildnings-
frågor. Särskild vikt läggs vid flyktingbarnens rätt och situation. SvFR ger
också råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan sker med svenska och
internationella organisationer. Verksamheten bedrivs i huvudsak genom fri-
villiga insatser.
Svenska kyrkan kommer genom sina ca 2 500 församlingar i kontakt med de
flesta av invandrarna och flyktingarna till Sverige. I många församlingar
bedrivs arbete med att hjälpa till med integreringen av dessa nya invånare i
Sverige. Integreringsarbetet är en del av den ordinarie verksamheten men
åtskilliga församlingar har dessutom anställd personal som kan hjälpa till med
särskilt stöd i asylprocessen och integreringsarbetet.
Svenska kyrkans stift har utsett ansvariga för invandrar- och flyktingfrå-
gan. Dessa stiftsansvariga stödjer församlingarnas arbete med idéer och
62
utbildningsinsatser. De samordnar också information till församlingarna och Skr. 1992/93: 157
mellan stiften. Stiften medverkar i samordningen av olika frivilligorganisa-
tioners gemensamma arbete t.ex. vid utredningsslussar och förläggningar.
Svenska kyrkans församlingsnämnd stödjer stiftens flyktingarbete genom
utbildningsverksamhet och genom att sprida information i invandrar- och
flyktingfrågor. Församlingsnämnden har också huvudansvaret för utveck-
lingen av Svenska kyrkans policy i flykting- och invandrararbetet. Inom
ramen för församlingsnämndens arbete samarbetar Svenska kyrkan med
Sveriges frikyrkoråd och rikstäckande frivilligorganisationer och invandrar-
samfund.
Genom att delta i opinionsbildningsarbete och som remissinstans vill
Svenska kyrkans centralstyrelse arbeta för en positiv och human grundsyn på
flyktingar och invandrare i Sverige.
Bland andra, som inom Svenska kyrkan också arbetar med flykting- och
invandrarrelaterade frågor, kan nämnas: Lutherhjälpens biståndsverksamhet,
Stadsmissionernas verksamhet som på flera håll också vänder sig till flyk-
tingar, Svenska kyrkans missions verksamhet bland svensk ungdom och den
informationsverksamhet hemvändande missionärer kan bidra med.
Internationellt samverkar kyrkan i dessa frågor med Kyrkornas världs-
råd, Europeiska kyrkokonferensen, "Churches Committee for Migrants in
Europé" och "European Churches' Working group on Asylum and
Refugees". Kyrkan deltar också i Nordiska Ekumeniska rådets årliga åter-
kommande konsultationer kring flyktingfrågor.
Svenska röda korset (SRK) är en självständig ideell förening med över
400 000 medlemmar. Cirka tio procent av medlemmarna arbetar på sin fritid
med hjälpverksamhet i Sverige. SRK har 24 distriktskontor och vid de flesta
av dem finns det tjänstemän som ansvarar för SRK:s flyktingverksamhet i
distriktet (=länet). På centralstyrelsens sekretariat, som är huvudkontor, finns
en särskild flyktingenhet med ett 15-tal anställda vilka huvudsakligen ägnar
sig åt att utveckla och samordna det nationella arbetet
Det internationella flyktingarbetet görs i första hand genom samarbete med
Internationella rödakorskommittén (ICRC), Internationella rödakorsfedera-
tionen, IOM och FN:s flyktingkommissarie. Stora insatser har under år 1992
gjorts för flyktingar i Malawi från Mocambique, för offer i den liberianska
konflikten, för flyktingar och intemflyktingar i Kambodja, intemflyktingar i
Sri Lanka, vietnamesiska båtflyktingar i Sydostasien, flyktingar från Bhutan i
Nepal samt omfattande hjälp till kurdiska flyktingar och intemflyktingar i
norra Irak.
SRK bedriver ett omfattande stöd- och rådgivningsarbete till flyktingar och
asylsökande. Mer än 3 000 enskilda ärenden rörande asyl eller familjeåterför-
ening har under året handlagts inom organisationen. I ett mindre antal asyl-
ärenden intervenerade SRK till beslutsfattande myndighet med ett vädjande
63
om att vederbörande borde få stanna i Sverige. SRK har använt 2,3 miljoner Skr. 1992/93: 157
kronor av insamlade medel för att genom bidrag till biljetter möjliggöra för
flyktingar i Sverige att få hit sina nära anhöriga.
Trycket på efterforskningsverksamheten har varit stort även under 1992.
Antalet efterforskningsärenden i Somalia ökar stadigt bl.a. beroende på att
ICRC har kunnat återupprätta efterforskningsverksamheten i huvudstaden.
Vidare ökar hela tiden antalet utväxlade familjemeddelanden. Dessa beräknas
vid årets slut uppgå till över 3 000. Konflikten i f.d. Jugoslavien har också
givit upphov till en ökad aktivitet både gällande efterforskning av försvunna
anhöriga, speciellt i "lägren" och gällande utväxling av meddelanden.
Lokalt arbete med flyktingar för att underlätta livet i exil fortsätter att öka i
intresse hos lokalföreningar och distrikt. Internationella träffpunkter, vänkon-
takter och vänfamiljer, opinionsbildningsinsatser, utflykter, besök på flyk-
tingförläggningar m.m. är exempel på sådan lokal verksamhet vilken har fått
ökad betydelse med de nya förläggningar som öppnats på många håll i
Sverige.
SRK driver tre rehabiliteringscentra för torterade flyktingar. Dessa finns i
Stockholm, Malmö och Skövde. I Stockholm finns en växande grupp pro-
fessionella frivilliga som på olika sätt kan ge stöd åt torterade asylsökande
som ännu inte fått sin status i Sverige reglerad.
Sveriges frikyrkoråd (SFR) och De fria kristna samfundens råd (SAMRÅD)
består av elva, från staten fristående, trossamfund. Dessa kyrkors gemen-
samma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom invandrar- och
flyktingavdelningen, som leds av ett utskott (INFLU). IINFLU finns även
de ortodoxa och österländska kyrkornas ekumeniska råd och Romersk-katol-
ska kyrkan representerade. Övriga fria trossamfund i Sverige representeras i
INFLU av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. På detta sätt
verkar INFLU i nära kontakt med 36 trossamfund med en total kontaktyta av
närmare en miljon personer i Sverige.
De internationella insatserna sker genom Diakonia, som är frikyrkosam-
fundens gemensamma organ för bistånds- och flyktinginsatser i tredje
världen. Omfattande program för flyktingar genomförs i Centralamerika,
Mellanöstern, Afrika och Asien.
I samverkan med Sociala missionen i Stockholms län har sedan mitten av
80-talet genomförts ett projekt för stöd till frivillig återvandring.
I Europa verkar INFLU främst genom Churches Committee for Migrants
in Europé bl.a. genom dess olika arbetsgrupper.
INFLU:s arbete är ett uttryck för de fria trossamfundens "gemensamma
strävan att verka för bästa möjliga villkor för invandrare och flyktingar".
Verksamheten sker genom trossamfunden med dess lokala församlingar.
64
Prioriterade verksamhetsområden är:
Skr. 1992/93: 157
- invandrares integration i det svenska samhället,
- mångkulturell förståelse,
- kamp mot rasism och främlingsfientlighet,
- information och opinionsbildning,
- arbete för en human flyktingpolitik.
En omfattande kurs- och konferensverksamhet i migrationsfrågor är en
viktig del av INFLU:s samlade insats.
Lokalt arbetar församlingar och/eller ekumeniska grupper med stöd till
asylsökande under väntetiden, med internationella träffpunkter, vänkontakter,
lägerverksamhet, studieverksamhet m.m.
I vissa kommuner pågår samverkansprojekt i flyktingmottagandet mellan
ekumeniska grupper och kommunernas flyktingmottagning. Några försam-
lingar driver grupphem för ensamma flyktingbarn.
INFLU har under året, tillsammans med andra frivilligorganisationer, del-
tagit i riksaktionema Ja - rum för medmänsklighet samt Sverige Mot
Främlingsfientlighet.
I samverkan med Frikyrkliga studieförbundet och omkring 15 folkhög-
skolor genomförs en folkrörelsebaserad arbetsmodell i kampen mot rasism
och främlingsfientlighet, Mångfald och Dialog (MOD). Ett 7O-tal s.k. "MOD-
pedagoger" har utbildats i de flesta av landets län.
Under året har ett treårigt projekt startats, Bygg broar till en ny framtid.
Projektet syftar till att ge ökad kulturell förståelse mellan folkgrupper i
Sverige och har som övergripande målsättning att skapa goda relationer både
mellan majoritetssamhället och de olika minoritetsgrupperna i landet, men
även mellan invandrargrupper med olika nationell och kulturell bakgrund.
Projektet drivs med stöd från Statens invandrarverk.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i
det föregående har anfört om invandrar- och flyktingpolitiken.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157
65
Skr. 1992/93: 157
Redovisningen bygger på uppgifter som inhämtats hösten 1992 genom be-
rörda svenska utlandsmyndigheter. Det måste understrykas att de statistiska
uppgifterna inte alltid är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftning och lagtill-
lämpning åt mellan länderna, dels kan statistiken avse snarlika men inte helt
identiska begrepp. Även tidsperioderna kan skilja sig åt. Vissa uppgifter
saknas avseende några länder.
Uppgifterna i det följande avser:
1. Antal asylsökande under tidsperioden och deras ursprungsländer.
2. Antal personer som kommit under tidsperioden och som har fått flyk-
tingstatus enligt 1951 års Genévekonvention, inkluderande kvotflyktingar.
3. Antal personer under tidsperioden som fått tillstånd att stanna på andra
grunder:
a) humanitära eller andra de facto-skäl,
b) familjeåterförening,
c) arbetskraftsinvandring:
- under kortare tid, t.ex. praktikanter,
- under längre tid,
- enligt speciella överenskommelser.
4. Eventuella större förändringar i de bestämmelser (motsv.) och den poli-
tik som berör flyktingar/immigranter.
1. Under år 1991 kom 4 609 asylsökande fördelade på huvudsakligen föl-
jande länder:
Irak
Jugoslavien, f.d.
Palestinier
Iran
Somalia
Sri Lanka
OSS
Libanon
Bulgarien
967
705
532
418
280
280
272
110
40
Under år 1992 uppgick t.o.m. augusti månad antalet asylsökande till ca
5 000 personer. Av dessa var ca 2 250 från f.d. Jugoslavien. Per den
1 oktober 1992 beräknas antalet asylsökande personer från f.d. Jugoslavien
uppgå till ca 3 500.
Vid årsskiftet 1991/92 fanns 4 450 asylsökande inkvarterade i asylcentra
och privat i avvaktan på beslut
2. Totalt under år 1991 fick 985 personer konventionsstatus. Dessutom
mottogs 860 personer som kvotflyktingar genom UNHCR.
66
3. Sammanlagt 1 472 personer fick uppehållstillstånd som de facto-fiyk- Skr. 1992/93: 157
tingar. 435 personer fick uppehållstillstånd av humanitära skäl och 188 per-
soner fick uppehållstillstånd som flyktingar efter att ha sökt på danska ambas-
sader i udandet
Under år 1991 hade 8 517 personer, varav 1 665 flyktingar, fått uppe-
hållstillstånd på grund av familjeåterförening.
Av olika arbetsmarknadsskäl fick 3 155 personer uppehållstillstånd. Av
dessa var 742 personer praktikanter och 678 specialister.
4. En ändring har skett i utlänningslagen under senare tid. Lagen har
skärpts vad avser familjeåterföreningsfall gällande invandrare (alltså ej flyk-
tingar). Danmark har nyligen lagstiftat om tillfälliga uppehållstillstånd för
vissa personer från f.d. Jugoslavien. Syftet är att under begränsad tid, sex,
månader, kunna ge medicinsk och annan vård till personer som inte kan få
detta i närområdet. Lagen förutsätter att personerna tas ut i nära samarbete
med UNHCR.
Norge
1. År 1991 sökte 4 569 personer asyl fördelade enligt följande:
Jugoslavien, f.d. 1 334
Somalia 731
Sri Lanka 556
Etiopien 260
Iran 244
Libanon 179
Irak 131
Övriga och statslösa 254
2. Under år 1991 erhöll 1 237 personer flyktingstatus. Av dessa var
1 114 kvotflyktingar.
3. Under år 1991 har sammanlagt 1 877 personer erhållit uppehållstill-
stånd av humanitära skäl.
Beviljade uppehållstillstånd på grund av familjeåterförening uppgick till
5 766 personer.
Arbetstillstånd har beviljats under år 1991 för 5 617 personer under en
kortare tid, 2 653 under en längre tid och 2 personer genom specialprogram.
4. En ny utlänningslag trädde i kraft den 1 januari 1991 tillsammans med
föreskrifter för lagens tillämpning. Fr.o.m. samma tidpunkt har man lagt om
systemen för flyktingmottagande och för finansiering av kommunernas åtgär-
der för integration av flyktingar och personer med uppehållstillstånd av
humanitära skäl.
67
Skr. 1992/93: 157
1. Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 tog Finland emot 2 307 asyl-
ansökningar. De flesta kom från följande länder:
OSS 643
Jugoslavien, f.d. 535
Rumänien 272
Turkiet 122
Bangladesh 88
Somalia 84
Irak 50
Zaire 49
Från ytterligare 40 länder har enstaka asylsökande kommit.
2. Under tiden den 1 januari 1990-30 juni 1992 fick 12 personer
konventionsstatus. Dessutom tog Finland emot ca 500 kvotflyktingar under
år 1991.
3. I siffrorna nedan ingår enbart de första tillstånd som beviljats av de
finska beskickningarna utomlands eller inrikesministeriets utlänningscentral.
De av polisen beviljade fortsättningstillstånden för personer, som redan vistas
i landet, är alltså inte medräknade.
Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 fick 1 516 personer uppehålls-
tillstånd av humanitära skäl eller på grund av behov av skydd.
Under samma period fick ca 265 personer stanna på grund av familje-
anknytning. Under tiden den 1 september 1991-den 30 juni 1992 fick 993
personer ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (status B) på grund av att deras
familjemedlemmar redan fått uppehållstillstånd i Finland (icke asylsökande).
Under samma tid beviljades 3 715 utlänningar ett tidsbegränsat arbets-
tillstånd och 1 991 personer ett arbetstillstånd av mera permanent varaktighet
(status A).
Genom vissa särskilda program anlände ytterligare 40 personer till Finland
under den ovan nämnda tiden.
4. Finlands riksdag antog nyligen en lag om tillfälligt uppehållstillstånd för
personer från f.d. Jugoslavien. Lagen innebär att personer från f.d.
Jugoslavien i regel skall ges ett års uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Eventuella asylansökningar som lämnats in skall inte behandlas under denna
tid.
68
Skr. 1992/93: 157
1. Under budgetåret 1991/92 sökte 21 852 personer tillstånd att stanna i
landet De kom främst från följande länder:
|
Kina |
15 386 964 807 684 590 478 362 349 304 206 |
2. Under budgetåret fick 245 personer flyktingstatus.
3. Uppgifter saknas.
4. Ett nytt förslag om ändringar i 1958 års utlänningslag är för närvarande
föremål för behandling i parlamentet
Lagförslaget, som innebär stora förändringar, går ut på en fortsatt moder-
nisering av Australiens immigrationslag. Huvudtankarna bakom förändring-
arna är är göra asylprocessen enklare, klarare, särkare oeh rättvisare.
Förslaget innebär tekniska förändringar av handläggningen av ansökningar
om asyl. I framtiden skall ansökan om uppehållstillstånd i Australien och
ansökan om flyktingstatus behandlas tillsammans. Enligt lagförslaget bildas
en ny myndighet som skall behandla ärenden om flyktingstatus. I lagförslaget
finns också förslag till ändringar av regler om överklagande.
Förslaget, om det går igenom, kommer att träda i kraft i böljan av år 1993.
1.Under år 1992 fram t.o.m. 30 september var antalet asylsökande i Belgien
totalt 12 461. De viktigaste länderna var:
Zaire 2 528
Rumänien 2 194
Jugoslavien, f.d. 1 439
Indien 759
Turkiet 620
Ghana 618
Nigeria 380
2. Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 har 667 personer erhållit
flyktingstatus enligt 1951 års Genévekonvention. Av dessa kom 220 från
Europa, företrädesvis från Rumänien (32) och Turkiet (56) medan 200 per-
soner kom från Afrika, i första hand från Zaire (43).
3. Någon officiell siffra finns inte då i princip de asylsökande vars ansök-
ningar ej godkänts, skall lämna landet. Enligt uppgift uppehåller sig närmare
69
6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 157
150 000 personer i Belgien utan någon legal status. De "tolereras" som Skr. 1992/93: 157
myndighetstermen lyder. Många f.d. asylsökande lyckas komma in i reguljär
förvärvsverksamhet och blir med tiden inskrivna i olika kommuner samt
erhåller även arbetstillstånd.
4. I augusti 1992 införde Belgien ett system med tillfälliga uppehålls-
tillstånd för medborgare från f.d. Jugoslavien.
1. Under 1991 kom 30 055 asylsökande vilket är en ökning med nästan
10 000 jämfört med föregående år. Under första halvåret 1992 kom 17 429
asylsökande.
De asylsökande fördelar sig i stort på följande länder:
|
1991 |
1992 (l:a halvåret) | |
|
Sri Lanka |
3 803 |
3 164 |
|
Somalia |
3 687 |
1 929 |
|
Kina |
1 798 |
761 |
|
Iran |
1 638 |
718 |
|
Libanon |
1 612 |
579 |
|
Sovjetunionen, f.d. |
1 383 |
776 |
|
El Salvador |
1 291 |
671 |
|
Ghana |
1 191 |
421 |
|
Pakistan |
894 |
705 |
|
Indien |
653 |
411 |
|
Jugoslavien, f.d. |
254 |
531 |
2. Under år 1991 fick av 26 941 avgjorda ärenden 19 425 personer flyk-
tingstatus. Inkl, kvotflyktingar och personer med flyktingliknande skäl fick
ca 24 000 tillstånd att stanna under året. Under första halvåret 1992 var
siffrorna 15 135 resp. 9 710.
3. Under år 1991 tilläts totalt 61 226 personer att stanna i Canada av
humanitära skäl. I denna siffra ingår familjeåterföreningar(anhöriga), kon-
ventionsflyktingar och övriga.
Under år 1991 utfärdades totalt 199 177 tillstånd att arbeta. I denna siffra
ingår såväl flyktingars arbetstillstånd som tillstånd för tillfälliga besökare samt
studenter.
4. Udänningslagstiftningen är för närvarande under omarbetande.
1. Under tiden den 1 juli 1991-30 juni 1992 ingavs 32 741 ansökningar om
asyl i Frankrike. Den största gruppen asylsökande utgjordes av turkiska
medborgare.
70
Under de första sex månader av år 1992 har 13 288 personer sökt asyl. Skr. 1992/93: 157
|
Av dessa beviljades 6 477 ansökningar varav de största grupperna kom från | |
|
följande länder: | |
|
Sri Lanka |
2 221 |
|
Turkiet |
778 |
|
Vietnam |
568 |
|
Zaire |
388 |
|
Kambodja |
350 |
|
Haiti |
340 |
|
Laos |
265 |
|
Mauritanien |
184 |
|
Rumänien |
166 |
|
Angola |
106 |
|
Iran |
101 |
|
OSS |
88 |
2. Av de asylsökande som kom under perioden den 1 juli 1991-30 juni
1992 beviljades 16 026 personer flyktingstatus enligt 1951 års Genéve-
konvention.
3. Ingen statistik förs i Frankrike över personer som fått uppehållstillstånd
av flyktingliknande skäl.
Familjeåterföreningsfallen uppgick till 112 personer under år 1991.
Under år 1991 erhöll 141 personer permanent arbetstillstånd och 120 per-
soner erhöll temporära arbetstillstånd.
4.1 oktober 1991 infördes forbud för asylsökande att arbeta under tiden de
väntar på beslut i asylärendet. Avsikten var att utlänningar skulle avhållas från
att integreras i det franska samhället före det att arbets- och uppehållstillstånd
erhållits. Detta arbetsförbud har kombinerats med höga böter (upp till
200 000 FRF) jämte fängelse för arbetsgivare som anställer utlänningar som
saknar arbetstillstånd.
Vidare har den franska tillståndsmyndigheten OFPRA erhållit utökade
resurser, vilket inneburit att handläggningstidema därmed har kunnat kortas
ned betydligt. Normalt tar det högst fem månader från ansökan till beslut,
inklusive överklagande.
En grundläggande fråga i den invandrarpolitiska debatten sedan länge är
hur man skall komma till rätta med det stora antalet utlänningar som uppe-
håller sig och arbetar illegalt i Frankrike. Liksom tidigare verkställs endast ett
fåtal utvisningsbeslut. Enligt tjänstemän i det franska inrikesministeriet beror
detta främst på de höga kostnaderna förenade med verkställighet av dessa
beslut.
En metod att erhålla uppehållstillstånd i Frankrike har varit att ingå ett
skenäktenskap med en fransk medborgare. Den högsta förvaltningsdom-
stolen, Conseil d'Etat, meddelade i ett beslut den 9 oktober 1992 att en
utlänning som på grund av giftermål med en fransk medborgare blir berät-
tigad till uppehållstillstånd, skall kunna nekas detta, om äktenskapet ingåtts på
"falska grunder".
71
För närvarande pågår en polisutredning rörande ett 50-tal turkiska med- Skr. 1992/93: 157
borgare som trots att de saknar såväl uppehålls- som arbetstillstånd under
flera år bedrivit yrkesverksamhet i södra Frankrike. Detta har väckt nytt liv i
debatten om den illegala invandringen och arbetsmarknadsministern har med-
delat att hon i förebyggande syfte avser föreslå införande av ett obligatoriskt
registreringssystem for utlänningar. Denna registrering skulle enligt förslaget
bli ett krav för att få arbeta i Frankrike.
1. Sammanlagt under år 1991 och de första sex månaderna 1992 har 3 388
personer ansökt om asyl. De mest representerade länderna var:
1991 1992 (l:a halvåret)
|
Irak |
817 |
496 |
|
Turkiet |
562 |
187 |
|
Albanien |
499 |
2 |
|
Pakistan |
185 |
5 |
|
Iran |
153 |
3 |
|
Etiopien |
117 |
4 |
|
Sri Lanka |
79 |
1 |
Totalt sökte medborgare från 31 länder politisk asyl under år 1991 och
från 17 länder de första sex månaderna år 1992.
2. Under år 1991 erhöll 123 personer politisk asyl varav 81 turkar och 16
iranier.
Under det första halvåret 1992 erhöll 52 personer politisk asyl varav 31
turkar och 9 albaner.
3. Uppgifter saknas.
4. Lagen som berör flyktingar/immigranter har inte ändrats i Grekland
sedan 1975.
1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 uppgick de asylsökande till
4 482 personer. De tio mest representerade länderna var:
Rumänien 1549
Somalia 911
Bulgarien 562
Etiopien 500
Albanien 405
Jugoslavien f.d. 115
OSS 79
Irak 68
Sri Lanka 62
Zaire 29
72
2. Antalet erkända kvotflyktingar enligt 1951 års Genékonvention utgjorde Skr. 1992/93: 157
271 under samma period som ovan.
3. Antalet icke-EG-medborgare bosatta i Italien utgjorde 920 930 per-
soner, varav 250 262 anställda, 20 758 egenanställda, 97 905 medföljande
och 638 med andra motiv. Bland dessa torde en stor del utgöra de facto-flyk-
tingar.
4. Inga förändringar i lagstiftningen har skett under ovanstående period.
1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 ansökte 19 745 personer om
asyl i Nederländerna. De mest representerade länderna var:
|
Jugoslavien, f.d. |
4 475 |
|
Somalia |
1 851 |
|
Rumänien |
1 484 |
|
Iran |
1 387 |
|
Sri Lanka |
1 040 |
|
Turkiet |
858 |
|
OSS |
804 |
|
Kina |
731 |
|
Irak |
727 |
|
Polen |
553 |
|
2. Under år 1991 beviljades 775 personer flyktingstatus. Dessutom mot- | |
|
Vietnam |
449 |
|
Cambodja |
89 |
|
Iran |
25 |
|
Övriga |
26 |
3. Under år 1991 beviljades uppehållstillstånd för 1 920 personer på
humanitära grunder.
Uppgifter saknas om antalet familjeåterföreningsfall.
Under år 1991 beviljades 9 356 arbetstillstånd i Nederländerna. De största
grupperna kom från USA (1 298), Japan (848), Polen (691) och Kina (650).
4.1 september 1992 lade regeringen fram ett förslag om ändringar i den
gällande flyktinglagstiftningen. Förslaget går i huvudsak ut på att effektivi-
sera och snabba upp behandlingen av asylärenden.
I början av oktober 1992 har regeringen vidare deklarerat att man skall bli
mer restriktiv vad gäller familjeåterföreningsfallen. Man ämnar dock inte
ändra lagstiftningen på området utan bara införa en mer restriktiv tolkning av
densamma.
73
Skr. 1992/93: 157
1. Antalet asylsökande under år 1991 (december ej med) uppgick till 373 per-
soner, varav 72 är familjemedlemmar. De mest representerade länderna var:
Zaire
Rumänien
Ghana
Liberia
Angola
Indien
Jugoslavien, f.d.
170
72
30
26
16
9
8
2. Uppgifter saknas.
3. Under år 1991 erhöll ca 6 500 personer uppehållstillstånd i Portugal.
De flesta kom från Kap Verde, Brasilien, Guinea-Bissau och Angola.
Enligt 1991 års siffror finns det totalt 113 978 utlänningar boende på
portugisiskt territorium, av dessa är 29 743 från Kap Verde. Näst störst är
brasilianarna med 12 678. Av europeema är britterna den största gruppen
med 8 912 personer. Svenskarna utgör 691 personer.
Någon indelning i korta eller långa arbetskontrakt finns inte i Portugal.
4. Inga förändringar i de bestämmelser och den politik som berör flyk-
tingar/immigranter under den den 1 juli 1991 - 30 juni 1992.
Man uppskattar att det i dag finns 150 000 illegala immigranter i Portugal.
Huvuddelen av dessa kommer från de tidigare kolonierna Angola, Mocam-
bique, Kap Verde, Guinea-Bissau och Sao Tomé. Många av dem lever under
svåra förhållanden och utnyttjas som billig arbetskraft utan att ges grund-
läggande sociala förmåner. Överenskommelser har nyligen träffats mellan
Portugal och dessa länder om att sådana illegala immigranter som uppfyller
vissa kriterier beträffande t.ex. antal år som tillbringats i Portugal skall kunna
få uppehållstillstånd. I gengäld har deras afrikanska hemländer utfäst sig att
förhindra att immigrationen späs på ytterligare. Det senare ligger i linje med
EG:s riktlinjer inför den inre marknadens ikraftträdande.
1. Under perioden den 1 januari-31 augusti 1992 ansökte 12 739 personer
om asyl i Schweiz. Detta innebar en minskning med ca 55 % i jämförelse med
samma period förra året.Under perioden dominerade personer från följande
länder:
Jugoslavien, f.d. ca 34 %
Sri Lanka ca 16 %
Turkiet ca 10 %
Somalia ca 6 %
Under den aktuella tidsperioden togs beslut i 18 933 ärenden, varav
17 966 avvisningsbeslut.
74
2. I slutet av augusti 1992 fanns nästan 94 000 personer i Schweiz med
uppehållstillstånd grundat på asyllagstiftningen.
3. Vid utgången av augusti 1992 fanns totalt 1 197 977 utländska med-
borgare bosatta i Schweiz. Av dessa hade 24 % tidsbegränsade tillstånd (1 år)
och 76 % permanenta uppehållstillstånd.
4. Några förändringar har inte gjorts sedan år 1990 när det gäller asyllag-
stiftningen.
1. Under år 1991 sökte 8 138 personer asyl. De fördelade sig främst på
följande länder:
Skr. 1992/93: 157
Peru 1 618
Polen 972
Rumänien 813
Bulgarien 577
Angola 497
Sierra Leone 339
Nigeria 331
Guinea Bissau 325
Irak 309
Kuba 199
Under år 1992 har hittills mindre än 12 000 personer sökt asyl.
2. Under år 1991 beviljades 2 personer flyktingstatus och 13 personer
under perioden januari-september 1992.
3. Uppgift saknas.
4. Den spanska regeringen överlämnade den 6 november 1992 ett förslag
till parlamentet om ändring av lagen om asylrätt Den nuvarande lagen, som
antogs år 1984, innebär att asylsökande och flyktingar automatiskt har rätt att
resa in i landet.
Avsikten med förslaget är att få den spanska lagstiftningen om asylrätt att
överensstämma med övriga EG-länders. Detta innebär bl.a. att det dubbla
begreppet asylsökande och flykting försvinner, att Spanien endast kommer att
ta emot sådana personer som är att betrakta som flyktingar enligt Genéve-
konventionen och att dessa automatiskt får uppehålls- och arbetstillstånd.
Den nya tillståndsproceduren avser att snabbt skilja fallen av bl.a. eko-
nomisk invandring från de verkliga flyktingfallen. Den automatiska inrese-
rätten upphävs, och en frist på fyra dagar införs for att avgöra om en ansökan
om asyl skall tas upp till behandling eller ej. Beslutet fattas av inrikes-
ministern som bl.a. inhämtar yttrande från UNHCR. I händelse av avslag har
vederbörande 24 timmar på sig att begära omprövning och därefter skall fallet
avgöras inom 48 timmar efter ny undersökning av UNHCR. Ett negativt
beslut medför att den sökande sänds tillbaka till ursprungslandet. Möjlighet
75
finns dock att överklaga inför domstol, som kan avgöra om beslutet skall Skr. 1992/93: 157
verkställas eller ej.
l.Under år 1991 kom totalt 44 840 asylsökande och under det första kvar-
talet år 1992 kom 5 180 personer. De flesta kom från följande länder:
|
1991 |
1992 (1 :a kvartalet) | |
|
Zaire |
7 010 |
280 |
|
Angola |
5 780 |
75 |
|
Sri Lanka |
3 750 |
525 |
|
Pakistan |
3 195 |
475 |
|
Ghana |
2 405 |
390 |
|
Turkiet |
2 110 |
495 |
|
Indien |
2 045 |
515 |
|
Somalia |
1 995 |
240 |
|
Togo/Elfenbenskusten |
1 910 |
65 |
|
Etiopien |
1 685 |
135 |
Efter händelserna i Kuwait 1990-1991 har ett antal kuwaitiska medborgare
och medborgare i vissa andra stater i Mellanöstern kommit till Storbritannien
och fått särskilt tillstånd för viss tid utan att söka asyl.
2. År 1991 erhöll ca 450 personer konventionsstatus.
3. Av humanitära eller de facto-skäl fick 1 860 personer stanna under år
1991.
Familjeåterföreningsfallen uppgick under år 1991 till 45 160 personer.
Arbetskraftsinvandring under år 1991:
- 2 250 personer har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha haft ett
tillfälligt tillstånd i fyra år,
- 1 150 personer accepterades att arbeta utan krav på arbetstillstånd, t.ex.
tandläkare, läkare, övriga specialister,
- Ytterligare 330 har fått tillstånd att arbeta tex. som egna företagare.
4. Förslag Ull ny asyl- och migrationslagstiftning är under behandling i
parlamentet. Under hösten 1992 har förslaget passerat underhuset en första
gång. Man uppskattar att det inte förrän under våren 1993 kan bli en lag.
I lagförslaget har man inskränkt rätten att överklaga avslag på ansökan om
tillfällig visering för besök eller studier. På så sätt kan man omfördela
resurser till dem som söker uppehållstillstånd, för att därigenom kunna arbeta
ned asylbalansen.
Nya procedurregler föreslås, bl.a. kortare tidsfrister för överklagande.
Bestämmelser om bl.a. obligatorisk fingeravtryckstagning vid asylansökan
för att undvika att personer använder sig av olika identiteter och försämringar
i rättshjälpsmöjlighetema finns också med i lagförslaget
76
Skr. 1992/93: 157
1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 kom 9 889 personer. De
asylsökande fördelade sig enligt följande:
Irakier 7 985
Iranier 1904
2. Statistik över konventionsflyktingar finns inte. Flyktingar som kom
under ovanstående period och som erkänts av UNHCR uppgick till 3 727
personer:
Irakier 2 572
Iranier 1 155
3. Uppgifter saknas.
4. Hittills har inga större förändringar skett inom lagstiftningen som rör
flyktingar.
1. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 ansökte 352 798 personer
om asyl fördelade i huvudsak enligt följande:
|
Jugoslavien, f.d. |
132 158 |
|
Rumänien |
57 813 |
|
Turkiet |
26 608 |
|
Bulgarien |
14 540 |
|
Nigeria |
12 169 |
|
Vietnam |
10417 |
|
OSS |
9 622 |
|
Afghanistan |
5 979 |
|
Iran |
5 591 |
|
Libanon |
5 363 |
Under år 1992 t.o.m. november månad har 406 348 personer sökt asyl.
De flesta från f.d. Jugoslavien och de övriga från Rumänien, Bulgarien och
Turkiet. Det är mer än dubbelt så många som under motsvarande period förra
året Om denna utveckling håller i sig får man räkna med en totalsiffra på över
450 000 personer för år 1992. För tre år sedan var antalet 120 000.
Av de nya asylsökande i juli 1992 kom nära 14 000 från Rumänien,
11 000 från f.d. Jugoslavien (av dessa 700 från Bosnien-Hercegovina),
3 000 från Turkiet, ca 3 000 från Bulgarien, 1 400 från Vietnam, 1 300
från OSS samt drygt 1 000 från Ghana resp. Nigeria.
2. Under perioden den 1 juli 1991-30 juni 1992 har 10 128 erhållit flyk-
tingstatus. Någon uppgift om politiskt förföljda som fått flyktingstatus enligt
1951 års Genévekonvention finns inte.
Som kvotflyktingar har 168 personer rest in i Tyskland.
3. Uppgifter saknas.
4. I dag bor drygt sex miljoner utlänningar i Tyskland. Av dessa utgörs
fem miljoner av gästarbetare och deras familjer, ca 500 000 av asylsökande
och ett lika stort antal av flyktingar. Till den senare kategorin räknas sådana Skr. 1992/93: 157
som illegalt uppehåller sig i landet, och sådana som fått sin asylansökan
avslagen men på grund av krigstillstånd eller liknande i hemlandet inte kunnat
återsändas dit
Den tyska utlänningslagen skiljer mellan fyra olika kategorier av "flyk-
tingar": asylsökande, asylberättigade, de facto-flyktingar och kontingent-
flyktingar.
Status som asylsökande har den som har lämnat in en asylansökan an-
tingen vid gränsen eller hos asylbyrån inom det distrikt man uppehåller sig i.
Asylsökande har inget rättsligt anspråk på vistelseort. De fördelas över
Tyskland enligt vissa procentsatser och de bor i regel i flyktingförläggningar.
Sedan januari 1991 kan de få arbetstillstånd, om läget på arbetsmarknaden så
tillåter. I övrigt har de rätt till socialhjälp, som är begränsad till existens-
minimum.
Asylberättigade^. är personer som av "Bundesamt fur Anerkennung
ausländischer Fliichtlinge" eller av domstol erkänts som politiskt förföljda i
grundlagens mening (Art 16). Denna grupp har rätt att arbeta eller påbörja en
utbildning. De kan fritt välja bostadsort De har rätt till bostadsbidrag, studie-
lån, språkkurser och sociala förmåner.
De facto-flyktingar har varken lämnat in en asylansökan eller fått avslag på
en sådan. Av rättsliga, politiska eller humanitära skäl utvisas de trots detta
inte. Deras rätt att stanna härleds till FN:s flyktingkonvention. Denna grupps
tillvaro är kringärdad av en mängd förhållningsregler. De har t.ex ingen rätt
till språkutbildning, studiebidrag eller arbetsmarknadstöd. De kan dock arbeta
så fort de fått uppehållstillstånd.
Kontingentflyktingar hör också till gruppen "de facto-flyktingar", men
behandlas som en separat grupp. Dessa flyktingar tas emot enligt ett speciellt
kvotsystem, påminnande om det svenska.
Asylförfarandet
För att erkännas som asylberättigad, måste den asylsökande göra en ansökan
enligt "Asylverfahrensgesetz". Detta kan göras antingen vid gränsen eller hos
den asylbyrå inom vars distrikt man uppehåller sig. Man måste inställa sig
personligen och redan vid detta tillfälle uppge samtliga skäl som kan vara
asylgrundande. Ansökan skickas till "Bundesamt" som är den beslutande
myndigheten.
Om asylprövningen utfaller negativt, kan beslutet överklagas av den
sökande till förvaltningsdomstolarna, Verwaltungsgericht eller Oberlandes-
gericht. Om även dessa rättsliga instanser avslår ansökan, måste utlänningen
lämna landet. Först uppmanas han att lämna landet inom en viss frist. Iakttas
inte denna, hotas han av utvisning.
Den som sökt asyl ges således rätt att stanna kvar så länge en rättslig pröv-
ning pågår. Med nuvarande handläggningstider kan det röra sig om årslånga
uppskov. I praktiken har detta medfört att endast sju procent av de asyl-
78
sökande registrerat sig som sådana vid ankomsten till Tyskland, övriga väntar Skr. 1992/93: 157
till efter inresan med att ansöka om asyl.
Stalls en ansökan vid gränsen, kan inresa vägras om ansökan förefaller
uppenbart ogrundad. Detta kan vara fallet t.ex. när sökanden redan fått skydd
mot förföljelse i annat land. Även detta beslut kan överklagas, men bara en
instans.
I början av december 1992 har överenskommelse träffats mellan den tyska
regeringskoalitionen och socialdemokraterna om:
- att invandringen till Tyskland måste begränsas och styras,
- att missbruk av asylrätten förhindras men att politiskt förföljda även i
fortsättningen tillförsäkras skydd.
För personer som flytt undan krig eller inbördeskrig skall man införa en
ny status som krigsflykting, vilken berättigar personerna till tillfälligt uppe-
hållstillstånd.
Politiskt förföljda tillförsäkras fortsatt rätt till asyl. Däremot räknas inte
personer som asylberättigade som reser in från ett EG-land. Ej heller från ett
land där Genévekonventionen och Europakonventionen för de mänskliga
rättigheterna tillämpas. Vilka dessa länder är kommer att fastställas i lag.
Vidare avser man förändra asylprocessen så att förfarandet snabbas upp.
Även personella och organisatoriska förändringar kommer att genomföras för
att förkorta handläggningstidema.
1. Antalet asylsökande som anlände under perioden den 1 juli 1991-30 juni
1992 uppgick till 131 400.
Siffrorna nedan, över de mest representerade länderna, avser perioden den
1 oktober 1991-den 30 september 1992, dvs. USA:s budgetår. Under denna
period sökte 103 447 personer asyl fördelade i huvudsak från följande
länder:
|
Guatemala |
43 834 |
|
El Salvador |
6 730 |
|
OSS |
5 823 |
|
Haiti |
5 291 |
|
Filippinerna |
4012 |
|
Kina |
3 440 |
|
Pakistan |
3 323 |
|
Indien |
3 160 |
|
Kuba |
2 368 |
|
Jugoslavien, f.d. |
2313 |
2. Uppgifter saknas.
79
3. Under perioden den 1 oktober 1991-30 september 1992 fick drygt Skr. 1992/93: 157
1,5 miljoner tillstånd att stanna av olika skäl enligt följande:
|
permanent uppehållstillstånd - kort tid - lång tid - övriga skäl |
704 000 160 500 476 000 170 000 58 000 9 500 |
Dessutom har drygt 180 000 personer s.k. "temporary protectiv status",
dvs. en form av tillfällig asyl. Denna kategori innefattar bl.a. flyktingar från
El Salvador och f.d. Jugoslavien. "Immigrant labor" omfattar ca 70 000 per-
soner som faller under "intra-company status".
4. "The Immigration and Naturalization Service" likformar fortlöpande sin
asylprocess. Målet för närvarande är att göra intervjuerna av nya asylsökande
inom 90 dagar, efter att de registrerats. Det yttersta målet för likformningen är
att hela asylproceduren inom myndigheten skall hinnas med mellan 90-120
dagar efter registreringen." 120-dagarsramen" är ett mål de närmaste åren och
kommer att kräva några mindre regeländringar innan det helt kan uppfyllas.
1. Under år 1991 ansökte 19 648 personer om asyl, varav 61 % från öst-
europeiska stater och 39 % från tredje världen.
Fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 september 1992 uppgick antalet asyl-
sökande till 14 641 personer. Totalt 69 % kom från östeuropeiska stater och
31 % från tredje världen. De mest representerade länderna var:
Jugoslavien, f.d. 5 763
Rumänien 2 487
Turkiet 1058
Bosnien-Hercegovina 891
Irak 888
2. Under år 1991 erkändes totalt 2 116 personer som flyktingar enligt
Genévekonventionen.
Under tiden januari-september 1992 blev 1 763 personer erkända som
flyktingar enligt konventionen. Av dem som beviljades asyl kom 643 per-
soner från östeuropeiska stater och 1 120 personer från tredje världen.
3. Flyktingarna från f.d. Jugoslavien betraktas inte som flyktingar i
Genévekonventionens mening. Man är noga med att framhålla att de som flytt
från f.d. Jugoslavien - i praktiken de som flytt från Bosnien - inte är "krigs-
flyktingar" utan "fördrivna" eller "displaced persons" eller de facto-flyk-
tingar, som tillåts stanna i Österrike på humanitära grunder. I oktober 1992
fanns ca 60 000 "fördrivna" från f.d. Jugoslavien. Av dessa hade ca 600 an-
sökt om asyl.
80
Tendensen är en fortsatt svag ökning av antalet flyktingar från f.d. Skr. 1992/93: 157
Jugoslavien, dels på grund av familjeåterförening, dels av flyktingar som
kommer direkt från krigsområden.
Flyktingarna från Bosnien får uppehållstillstånd och status som vanliga
turister, vilket betyder att deras uppehållstillstånd för tre månader kan för-
längas. De behöver alltså inte visum, eller kunna intyga att de har medel för
sin försörjning. Bosnienflyktingamas ställning regleras i enlighet med
"polisiära" författningsbestämmelser i den s.k. "Fremdenpolizeilagen". Flyk-
tingarna skall anmäla sig till registrering hos polisen.
Flyktingarna från f.d. Jugoslavien kunde få tillstånd att arbeta för ideella
organisationer fram t.o.m. oktober månad 1992. För flyktingar från Bosnien
gällde den allmänna lagen om utlänningars arbetstillstånd, som innebar att de
kunde få arbetstillstånd om det rådde brist på arbetskraft lokalt.
Desertörer från Serbien avvisas inte, och deras asylansökan prövas från
fall till fall.
4. Den österrikiska invandrar-, flykting- och asylpolitiken återfinns i flera
olika lagar. En del har trätt i kraft i augusti 1990, andra den 1 juli 1992.
Övriga bestämmelser skall träda i kraft den 1 januari 1993. Lagstiftningen rör
dels flyktingmottagandet, dels snabbare asylförfarande med skärpta regler, en
lag om uppehållstillstånd och nya regler i den s.k. främlingslagen, vilka
syftar till att reglera och begränsa antalet illegala invandrare.
2. Förkortningar
|
AMS CAHAR |
Arbetsmarknadsstyrelsen Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Territoral |
|
CDMG |
Steering Committee on Migration/Europarådets styrkommitté för |
|
CEIFO CPA |
Centrum för invandringsforskning Comprehensive Plan of Action/Övergripande plan inom FN för |
|
DO |
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering |
ECOSOC FN:s ekonomiska och sociala råd
|
EES |
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (avtal 1991 om eko- |
|
EG ECRE |
Den europeiska gemenskapen European Consultation on Refugees and Exiles/Europeiska |
|
EFTA |
European Free Trade Association/Europeiska frihandelssamman- |
|
ICRC |
International Committee of the Red Cross/Intemationella röda- |
81
ICVA International Council of Voluntary Agencies/Intemationella rådet Skr. 1992/93:157
för frivilliga organisationer
ILO International Labour Organisation/Intemationella arbetsorganisa-
tionen
IOM International Organization for Migration/ Internationella migra-
tionsorganisationen
NSHF Nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor
OAU Organization of African Unity/Organisationen för afrikansk enhet
OECD Organization for Economic Co-operation and Development/
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
RPS Rikspolisstyrelsen
RRV Riksrevisionsverket
SCB Statistiska centralbyrån
sfi Svenskundervisning för invandrare
SFR Socialvetenskapliga forskningsrådet
SIDA Styrelsen för internationell utveckling
SIV Statens invandrarverk
UNDP United Nations Development Programme/FN:s utvecklings-
program
UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees/FN:s flykting-
kommissarie
UNRWA United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees
in the Near East/FNs hjälporganisation för Palestinaflyktingar
UtlF Utlänningsförordningen
UtlL Utlänningslagen
WCC World Council of Churches/Kyrkomas världsråd
WFP World Food Programme/Intemationella livsmedelsprogrammet
82
Skr. 1992/93: 157
Inledning
I Sverige och världen............................... 4
1. Migration i ett globalt perspektiv.................. 4
2. Vem är flykting?............................ 5
3. Flyktingsituationen i världen.................... 6
- Inledning................................. 6
- Asien och Oceanien.......................... 7
- Mellersta Östern............................. 8
- Afrika................................... 8
- Latinamerika............................... 9
- F.d. Jugoslavien/Öst- och Centraleuropa............ 9
II Utomnordisk invandring till Sverige budgetåret 1991/92 ...... 10
1. Inledning................................. 10
2. Invandringens omfattning...................... 10
3. Enskilt tillresta asylsökande och anhöriga till dessa..... 11
4. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten) och
anhöriga till dessa........................... 13
5. Arbetskraftsinvandring........................ 15
6. Övrig invandring............................ 15
III Invandrarpolitiken (integrationsfrågor).................. 16
1. Inledning................................. 16
2. Åtgärder för att främja goda etniska relationer......... 18
3. Arbetsmarknaden............................ 20
4. Skolfrågor................................ 22
5. Svenska för invandrare........................ 24
6. Utländsk examens giltighet i Sverige............... 24
7. Kulturfrågor............................... 24
8. Invandrarbarn och -ungdomar................... 25
9. Pensionsfrågor............................. 28
10. Invandrade kvinnor.......................... 28
11. Invandrarnas organisationer och trossamfund......... 29
12. Återvandring............................... 30
13. Forskning om internationell migration och etniska relationer 31
IV Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning..... 32
1. Inledning; redovisning av praxis.................. 32
2. Asylrätten................................. 32
3. Vistelsetidsregler............................ 34
4. Dokumentlöshet............................. 35
5. Förvar................................... 35
6. Visum................................... 36
7. Tillfälligt skydd............................. 37
83
V Asylsökande och flyktingar i Sverige - tillståndsprövning och
mottagande.................................... 38
1. Asylprövningen............................. 38
2. Förläggningsverksamheten..................... 40
3. Det kommunala flyktingmottagandet............... 44
VI Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och
Sveriges roll................................... Al
1. Inledning................................. 47
2. Flyktingfrågorna i FN:s generalförsamling m.m........ 49
3. UNHCR ................................. 50
4. UNRWA................................. 51
5. FN:s livsmedelsprogram (WFP).................. 52
6. OECD................................... 52
7. ESK.................................... 53
8. Europarådet; Öst/Väst-migration.................. 53
9. EES-avtalet; EG............................. 54
10. De informella konsultationerna mellan 16 länder i
Västeuropa, Nordamerika och Australien............ 57
11. IOM.................................... 57
12. Det bilaterala migrationssamarbetet................ 58
13. Det nordiska samarbetet....................... 58
14. De internationella frivilligorganisationema........... 59
VD De svenska frivilligorganisationemas roll................ 60
Inledning...................................... 60
2. Amnesty Intemationals svenska sektion............. 61
3. Rädda bamen.............................. 61
4. Svenska flyktingrådet......................... 62
5. Svenska kyrkan............................. 62
6. Svenska röda korset.......................... 63
7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia................... 64
VIK Hemställan .................................... 65
IX Beslut ....................................... 65
X Bilagor....................................... 66
1. Flyktingar och asylsökande i andra länder och världsdelar... 66
2. Förkortningar.............................. 81
Skr. 1992/93: 157
gotab 42658, Stockholm 1992
84