Skr.
1992/93:153
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits
upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 december 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Börje Hörnlund
Regeringen förelägger riksdagen ILO:s konvention (nr 172) och re-
kommendation (nr 179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger
och liknande anläggningar i enlighet med vad som föreskrivs i ILO:s
stadga.
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 153
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hörnlund
Skr. 1992/93:153
Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 inträdde
Sverige som medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO).
ILO:s beslutande församling - Internationella arbetskonferensen -
sammanträder i regel en gång per år. Arbetskonferensen kan enligt
artikel 19 i organisationens stadga beträffande förslag, som förts upp på
mötets dagordning, besluta antingen om en internationell konvention,
avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller om en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat
sätt men utan den bindande karaktär som tillkommer en ratificerad
konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller huvudsakligen av
formell innebörd, t.ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar
det ges formen av en resolution.
Senast 18 månader från avslutandet av konferensens session skall
varje medlemsstat förelägga landets lagstiftande församling antagna
konventioner och rekommendationer för lagstiftning eller andra åtgär-
der. Varje medlemsstat har vidare skyldighet att underrätta Internatio-
nella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder som har vidtagits för
att uppfylla denna förpliktelse samt om vilka åtgärder som i övrigt har
vidtagits.
Internationella arbetskonferensens sjuttioåttonde möte hölls i
Geneve den 5-25 juni 1991.
Sverige deltog i mötet på sedvanligt sätt med en fullständig delega-
tion, dvs. två regerings-, ett arbetsgjvar- och ett arbetstagarombud samt
ett antal experter. Som ombud deltog för regeringen kansliråden i
arbetsmarknadsdepartementet Björn Jonzon och Kerstin Wiklund, för
arbetsgivarna direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Johan von
Holten och för arbetstagarna internationelle sekreteraren i Landsorga-
nisationen i Sverige Ulf Edström.
1991 års arbetskonferens antog en konvention (nr 172) och en Skr. 1992/93:153
rekommendation (nr 179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger
och liknande anläggningar. Texterna på engelska och svenska till
konventionen och rekommendationen bör fogas som bilaga 1—2 till
protokollet i detta ärende.
Jag avser nu att anmäla konventionen och rekommendationen för
den åtgärd som föreskrivs enligt artikel 19 i ILO:s stadga.
2 Konventionen (nr 172) och
rekommendationen (nr 179) om arbetsvillkor
inom hotell, restauranger och liknande
anläggningar
2.1 Bakgrund
När ILO:s styrelse beslöt att på dagordningen för 1990 års arbetskonfe-
rens föra upp ämnet Arbetsvillkor i hotell- och restaurangbranschen,
skedde det mot bakgrund av en stark expansion och stora strukturella
förändringar i branschen. I åtskilliga u-länder har ökad turism och
kongressverksamhet gjort denna näringsgren till en viktig nationell
inkomstkälla. Även i andra länder är denna arbetsintensiva bransch
betydelsefull för sysselsättning och försörjning.
Beslutet var dock inte enhälligt utan fastställdes genom omröstning.
I den föregående debatten ifrågasattes från flera håll att de speciella
förhållanden som råder i branschen skulle motivera ett särskilt ILO-
instrument. På senare år har ILO med S undantag undvikit att anta
normer avsedda för enbart en enskild bransch.
Vissa aspekter när det gäller arbetsförhållandena på hotell, restau-
ranger och liknande arbetsplatser hade beaktats av ILO redan år 1930,
då arbetskonferensen antog rekommendationen (nr 37) om arbetstiden
på hotell m.m. Det var en följd av den samtidigt antagna konventionen
(nr 30) om arbetstid för affiirs- och kontorsanställda, vilken uttryckli-
gen - i artikel 1 punkt 2(b) - gör undantag för personer anställda på
hotell, restauranger, pensionat, kaféer etc. Dessa instrument anmäldes
för riksdagen genom propositionen 1931:32. I juni 1992 hade konven-
tionen nr 30 ratificerats av 30 medlemsländer, dock ej av Sverige.
I rekommendationen nr 37 föreslogs att medlemsländerna undersö-
ker möjligheterna att tillämpa arbetstidsregler inom hotell- och restau-
rangbranschen i linje med de generella bestämmelserna i konventio-
nen. Vidare skulle arbetsbyrån utarbeta en studie som grund för ett
beslut att föra upp ämnet på dagordningen för en kommande arbets-
konferens. Beslutet kom att dröja närmare 60 år men under mellanti-
den har ILO i andra sammanhang granskat arbetsförhållandena i
branschen.
År 1931 hölls ett rådgivande möte för hotell-, kafé- och restaurang-
anställda. År 1965 kallade ILO till ett första tekniskt trepartsmöte för
hotell- och restauranganställda, följt av ytterligare två möten år 1974
och 1983. Mötena behandlade frågor som sociala problem, migrerande
arbetstagare och säsonganställda, lön och annan ersättning, arbetssche-
man, semester, utbildning och arbetsförmedling. De antog tillsammans
29 konklusioner och rekommendationer. I nr 26 uppmanades ILO:s
styrelse att föra upp ämnet arbetsvillkor i hotell- och restaurangbran-
schen på arbetskonferensens dagordning.
Strax dessförinnan, år 1980, hade ILO:s styrelse betonat branschens
betydelse genom ett beslut att upprätta en industrikommitté för hotell,
catering och turism. Vid en översyn av medlemskapet i ILO:s samtliga
tolv industrikommittéer år 1990 erhöll Sverige plats i bl.a. denna
kommitté.
ILO har under årens lopp antagit ett stort antal konventioner och
rekommendationer. De flesta äger generell tillämpning, dvs. deras
räckvidd omfattar bl.a. hotell- och restaurangbranschen. Vissa av kon-
ventionerna medger undantag från tillämpningen, t.ex. för en viss
bransch, som om de utnyttjas av medlemsländerna skall anmälas till
ILO. Inte i något fall har Sverige - eller något annat medlemsland
enligt Internationella arbetsbyrån - uteslutit just hotell- och restaurang-
näringen.
Inför 1990 års konferensdiskussion utgick arbetsbyrån från de reso-
lutioner och konklusioner som antagits av de nämnda tekniska tre-
partsmötena. Byrån beaktade därvid de allmänt gällande konventioner-
nas och rekommendationernas betydelse för hotell- och restaurang-
branschen. Slutsatsen blev att det skulle vara lämpligt att komplettera
dessa med hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom hotell-
och restaurangbranschen med anvisningar beträffande dels arbetstid,
vilotid och semester, dels lön och annan ersättning och dels utbild-
ning.
Som ett led i förberedelsearbetet inför förstaårsbehandlingen av
ämnet arbetsvillkor i hotell- och restaurangbranschen anmodade ILO
medlemsstaterna att besvara ett av arbetsbyrån utarbetat frågeformulär.
ILO-kommittén uttalade därvid att om förslag till såväl konvention
som rekommendation utarbetades borde konventionen ange grundläg-
gande principer - men ändå så konkret formulerade som möjligt -
medan detaljerade anvisningar borde föras till rekommendationen.
Det förslag till konvention, kompletterad med en rekommendation,
som därefter remitterades av arbetsbyrån inför andraårsbehandlingen,
fann kommittén dock så flexibelt utformat att det var svårt att avgöra
vari en ratificerande stats åtaganden enligt konventionen egentligen
skulle bestå. Detta fann kommittén otillfredsställande både med hän-
syn till ILO:s normarbete i allmänhet och till de granskande instanser-
nas övervakning av tillämpningen. Kommittén befarade också att där-
igenom kunde även tillämpningen av andra konventioner i likartade
frågor, vilka gäller för anställda i allmänhet, komma att åsidosättas.
Kommittén vidhöll mot denna bakgrund sin tidigare uppfattning, att
om andraårsbehandlingen av ämnet tog sikte på två instrument, borde
Skr. 1992/93:153
i konventionen anges grundläggande principer medan detaljerade an- Skr. 1992/93:153
visningar borde föras till rekommendationen. Konventionsbestämmel-
serna borde vara så konkret och klart utformade att övervakningen av
deras tillämpning kunde bedrivas på föreskrivet sätt. Med utgångs-
punkt i det av arbetsbyrån utarbetade förslaget föreslog kommittén en
ändrad konventionstext med endast fem operativa artiklar och där
huvudsyftet var att bringa arbetsvillkoren i hotell- och restaurangbran-
schen i nivå med dem som råder på arbetsmarknaden i övrigt. Det
svenska ändringsförslaget vann dock inte gehör under den fortsatta
konferensbehandlingen.
Efter sedvanlig tvåårsbehandling antog internationella arbetskonfe-
rensen år 1991 konventionen (nr 172) och rekommendationen (nr
179) om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och liknande anlägg-
ningar. För konventionen röstade 262 ombud medan 133 avstod (bl.a.
hela arbetsgivargruppen). För att konventionen skulle antas krävdes
246 röster (quorum). För rekommendationen röstade 272 ombud
medan 116 avstod. Av de svenska ombuden röstade regerings- och
arbetstagarrepresentanterna för både konventionen och rekommenda-
tionen medan arbetsgivarrepresentanten i båda fallen lade ned sin röst.
Den finländska regeringsrepresentanten avgav en röstförklaring, även
på isländska, norska och svenska regeringsrepresentanters vägnar. Hon
förklarade att även om vederbörande länders regeringsombud röstat för
konventionen, ansåg de den alltför vag och alltför flexibel. Hon
erinrade även om den tidigare uttryckta tveksamheten till branschspe-
cifika instrument.
2.2 Konventionens och rekommendationens
huvudsakliga innehåll
I konventionen nr 172 erinras inledningsvis om att de internationella
konventioner och rekommendationer som förekommer på arbetslivets
område och som uppställer generellt tillämpliga normer omfattar
arbetstagarna inom hotell, restauranger och liknande anläggningar.
Tillämpningen inom hotell- och restaurangsektorn av dessa generellt
gällande normer bör främjas. En komplettering har befunnits önsk-
värd för att främja arbetsvillkoren, yrkesutbildningen och karriärutsik-
terna i branschen. Kollektiva förhandlingar konstateras vara ett effek-
tivt sätt att reglera arbetsvillkoren i branschen. Själva konventionen i
förening med kollektiva förhandlingar anses främja arbetsvillkor, kar-
riärutsikter och anställningstrygghet till arbetstagarnas förmån.
Konventionens operativa del omfattar åtta artiklar. Den äger till-
ämpning på arbetstagare sysselsatta inom hotell, restauranger och lik-
nande anläggningar. Det ankommer på varje medlemsstat att själv mot
bakgrund av nationella förhållanden definiera vilka kategorier av
anläggningar som avses. Länder som ratificerar konventionen har
möjlighet att undanta vissa anläggningar som faller inom definitionen
men för vilka särskilda problem inte desto mindre uppstår. Regering-
arna skall då i de tillämpningsrapporter, som de fortsättningsvis är $
skyldiga att till följd av en ratifikation lämna enligt artikel 22 i ILO:s
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 153
stadga, ange dessa undantag, uppge skälen härför samt beskriva de
åtgärder som vidtas för att successivt utsträcka konventionens tillämp-
ning även till dessa anläggningar. Länder som ratificerar konventionen
kan även välja att utsträcka dess tillämpning till andra anläggningar
som tillhandahåller turistservice och anmäla detta antingen i en dekla-
ration fogad till ratifikationsdokumentet eller vid senare tillfälle.
Konventionen äger tillämpning på arbetstagare sysselsatta inom
nämnda företag oavsett arten och varaktigheten av deras anställnings-
förhållande. Även här ges emellertid utrymme för undantag, nämligen
av vissa kategorier arbetstagare, från tillämpningen av antingen alla
eller vissa av konventionens bestämmelser. I likhet med de tidigare
nämnda undantagen skall de undantagna kategorierna av arbetstagare
anges i regeringarnas rapporter om konventionens tillämpning. Vidare
skall skälen för undantagen och åtgärder för en mer vidsträckt tillämp-
ning beskrivas.
Medlemsstaterna åläggs att föra en politik ägnad att främja berörda
arbetstagares arbetsvillkor och att garantera att de inte undantas från
miniminormer, inkl, sociala trygghetsförmåner, som gäller för arbetsta-
garna i allmänhet.
De berörda arbetstagarna skall ha rätt till rimlig normal arbetstid
och till skäliga villkor beträffande övertid. De skall vara berättigade till
rimliga dagliga viloperioder och rimlig veckovila. De skall om möjligt
i god tid underrättas om sina arbetsscheman.
För arbete på officiella helgdagar skall de ha skälig kompensation i
form av ledig tid eller pengar. De skali ha rätt till semester med lön.
Då de inte kvalificerat sig för hel semester skall de ha rätt till betald
semester i proportion till anställningstiden eller till pengar i stället.
De skall uppbära en regelbundet utbetald grundlön oberoende av
den dricks, s.k. tips, de kan erhålla.
Försäljning och köp av arbete, dvs. av rätten att utföra visst arbete,
inom de berörda anläggningarna skall vara förbjudet.
Slutligen finns en bestämmelse om konventionens genomförande.
Konventionen anses tillgodosedd när nationell lagstiftning, kollektivav-
tal, domstolsbeslut etc. visar att konventionens krav uppfylls. Detta är
en vanlig formulering i ILO-konventioner. Dessutom har dock i denna
konvention införts en punkt riktad till länder där de frågor som
avhandlas i konventionen normalt överlämnats till parterna på arbets-
marknaden att avtala om eller normalt genomförs på annat sätt än
genom lagstiftning. 1 dessa länder skall konventionen anses uppfylld
om den genom sådana avtal eller på annat sätt tillämpas på det stora
flertalet av de berörda arbetstagarna.
Behandlingen av rekommendationen präglades av stark tidsnöd vil-
ket återspeglas i den antagna texten. Den föreslagna texten hann inte
färdigbehandlas. Rekommendationen kom därför att bestå av endast tre
huvudavsnitt. Det första innehåller allmänna bestämmelser, som i stort
överensstämmer med dem i konventionen förutom att här intagits en
anvisning om effektiv övervakning av tillämpningen.
Det andra kompletterar konventionens bestämmelser om arbetstid
och viloperioder med mer detaljerade riktlinjer. Bl.a. rekommenderas
Skr. 1992/93:153
ett successivt avskaffande av delade skift, en oavbruten veckovila på Skr.
minst 36 timmar och en genomsnittlig dygnsvila på tio timmar i
sträck. När den betalda semestern understiger fyra veckor för ett års
tjänstgöring bör åtgärder vidtas för att denna nivå skall uppnås.
För det tredje innehåller rekommendationen ett avsnitt om yrkesut-
bildning. Dessa bestämmelser kom under andraårsdiskussionen att i
sin helhet överföras från den föreslagna konventionstexten till rekom-
mendationen medan de kompletterande riktlinjerna i den föreslagna
rekommendationstexten ej hann behandlas.
2.3 Överväganden
1992/93:153
Min bedömning: Sverige bör inte tillträda konventionen nr 172.
ILO-kommittén: Yttrande över instrumenten har avgetts av ILO-
kommittén, som i sin tur har inhämtat yttranden från Universitets-
och högskoleämbetet, Skolverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetar-
skyddsstyrelsen, AMU-styrelsen, Sveriges turistråd, Svenska arbetsgiva-
reföreningen, Arbetsgivarföreningen SFO, Kooperationens förhand-
lingsorganisation, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens
centralorganisation.
fLO-kommittén anser att Sverige inte bör tillträda konventionen nr
172.
ILO-kommittén är dock inte enig i sina slutsatser. Arbetstagarsidans
representanter i kommittén har avgivit en reservation till förmån för
ratifikation av konventionen nr 172. De anser bl.a. att eftersom inga
egentliga ratifikationshinder finns för svensk del, då Sverige redan
uppfyller de krav som konventionen ställer, bör Sverige också ratifice-
ra konventionen, dels av solidaritetsskäl med främst Tredje Världen-
länder, dels därför att det är en logisk och moralisk följd av medlem-
skapet i ILO.
Skälen för min bedömning: Jag konstaterar att de skilda uppfatt-
ningar som kommit till uttryck i ILO:s styrelse i samband med beslutet
att föra upp ämnet Arbetsvillkor i hotell- och restaurangbranschen på
konferensens dagordning även kom att utmärka de fortsatta konferens-
diskussionerna. Det rådde enighet om att det här var fråga om en
mycket heterogen bransch och att det nya instrumentet sålunda måste
ta hänsyn dels till detta, dels till olikheter i nationella förhållanden
och praxis världen över, dels till den snabba utveckling branschen
genomgår. I övrigt präglades diskussionerna såväl första som andra året
av starka motsättningar mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Re-
geringssidan intog till en början en avvaktande hållning för att därefter
successivt inta en medlande roll.
I den utdragna diskussionen om instrumentets form under förstaårs-
behandlingen hävdade arbetsgivargruppen att en konvention inte skul-
le främja näringens intressen, snarare vara diskriminerande. Hotell-
och restaurangbranschen avvek enligt deras mening inte på sådant sätt
från tjänstesektorn i övrigt att en branschkonvention var motiverad.
Däremot kunde en rekommendation fylla en viktig funktion genom Skr.
att fastställa ändamålsenliga internationella riktlinjer, i synnerhet till
ledning för kollektiva förhandlingar.
Arbetstagargruppen underströk att arbetsförhållandena i denna
bransch i allmänhet var sämre än i andra branscher, särskilt beträf-
fande arbets- och vilotid, betald semester, lön och annan ersättning,
och att en konvention sålunda var helt nödvändig för att bringa
villkoren i nivå med dem i andra branscher.
Genom omröstning fastställdes att de fortsatta diskussionerna skulle
utgå från formen av en konvention kompletterad med en rekommen-
dation.
Meningsmotsättningarna mellan parterna upprepades under andra-
årsbehandlingen. Efter ett kompromissförslag från regeringssidan
lyckades man enas om vilken text som skulle utgöra underlag för den
fortsatta diskussionen.
I den följande generaldebatten presenterades den alternativa upp-
läggning som ILO-kommittén enats om av den svenska regeringsrepre-
sentanten som en möjlig utgångspunkt för de fortsatta överläggningar-
na. Förslaget rönte till en början ett mycket positivt mottagande på
flera håll. Motsättningarna mellan parterna och invändningar från
vissa regeringar medförde dock att förslaget inte kunde spela någon
avgörande roll i den fortsatta debatten.
Konflikten mellan parterna kvarstod vid behandlingen av de enskil-
da avsnitten i konventionen och rekommendationen. Efter utdragna
debatter kunde åtskilliga av formuleringarna fastställas först genom
omröstning med knappa och växlande majoriteter.
Jag konstaterar att de slutligt antagna instrumenten i princip inte
skiljer sig från de förslag till texter mot vilka ILO-kommittén hade
sådana invändningar, att den såg sig föranlåten att föreslå en helt
annorlunda uppläggning.
De remissinstanser (Arbetarskyddsstyrelsen, SAF, SFO, LO och
TCO) som kommenterat själva ratifikationsfrågan har visserligen inte
påtalat några direkta hinder för en ratificering av konventionen. Sveri-
ge har också förordat flexibilitet vid utarbetande - men ej vid tillämp-
ningen - av nya ILO-instrument för att möjliggöra en vidsträckt
ratificering i synnerhet bland u-länderna. Det har emellertid då varit
fråga om klart formulerade alternativ där ratificerande stat kunnat
ansluta sig till ettdera. Den slutliga konventionstext som nu föreligger
är liksom förslaget så flexibelt utformad att det är svårt att avgöra vari
en ratificerande stats åtaganden egentligen består. I stort sett ankom-
mer det på varje land att själv bestämma konventionens tillämpnings-
område. Jag finner i likhet med ILO-kommittén att detta är otillfreds-
ställande både med hänsyn till ILO:s normarbete i allmänhet och till
de granskande ILO-instansernas övervakning av tillämpningen. En
ytterligare brist hos de båda instrumenten är att de antagits utan något
stöd från den ena av arbetsmarknadens parter. På grund av att många
formuleringar röstats igenom med växlande majoriteter innehåller
dokumenten även logiska brister. Sålunda framhålls t.ex. i konventio-
nens inledning betydelsen av bättre utbildning och karriärutsikter för
1992/93:153
arbetstagarna i hotell- och restaurangbranschen medan utbildningsav- Skr.
snittet i det ursprungliga förslaget till konvention förts över till rekom-
mendationen.
ILO har antagit en svag konvention kompletterad med en ofullstän-
dig rekommendation, som inte lever upp till ILO:s normverksamhet i
övrigt. Mot bakgrund härav anser jag, i likhet med ILO-kommittén,
mig inte kunna tillstyrka en ratifikation av konventionen nr 172.
Rekommendationen bör enligt min mening inte föranleda någon ytter-
ligare åtgärd av regeringen eller riksdagen.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av
vad jag anfört i det föregående.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
i enlighet med hans hemställan.
1992/93:153
Convention (No. 172) concern-
ing Working Conditions in
Hotels, Restaurants and Simi-
lar Establishments
The General Conference of the
International Labour Organisa-
tion,
Having been convened at Gene-
va by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having met in its 78th Session on
5 June 1991, and
Recalling that international la-
bour Conventions and Recom-
mendations laying down standards
of general application concerning
working conditions are applicable
to workers in hotels, restaurants
and similar establishments, and
Noting that the particular con-
ditions characterizing work in ho-
tels, restaurants and similar esta-
blishments make it desirable to
improve the application of these
Conventions and Recommenda-
tions in these categories of esta-
blishments and to supplement
them by specific standards desig-
ned to enable the workers concer-
ned to enjoy a status correspon-
ding to their role in these rapidly
expanding categories of esta-
blishments and to attract new
workers to them, by improving
working conditions, training and
career prospects, and
Noting that collective barga-
ining is an effective means of de-
termining conditions of work in
this sector, and
Considering that the adoption
of a Convention together with
collective bargaining wdll enhance
working conditions, career pro-
spects and job security, to the be-
nefit of the workers, and
Having decided upon the adop-
tion of certain proposals with re-
gard to working conditions in ho-
tels, restaurants and similar esta-
blishments, which is the fourth
item on the agenda of the session,
and
Översättning
ILO:s konvention (nr 172) om
arbetsvillkor inom hotell, re-
stauranger och liknande an-
läggningar
Internationella arbetsorganisa-
tionens allmänna konferens,
som har sammankallats till Ge-
neve av styrelsen för Internatio-
nella arbetsbyrån och samlats där
den 5 juni 1991 till sitt 78:e möte,
erinrar om att internationella
konventioner och rekommenda-
tioner på arbetslivets område, som
fastslår generellt tillämpliga nor-
mer om arbetsvillkor, är tillämp-
liga på arbetstagare inom hotell,
restauranger och liknande anlägg-
ningar,
konstaterar att de speciella för-
hållanden som karakteriserar ar-
bete inom hotell, restauranger
och liknande anläggningar gör det
önskvärt att främja tillämpningen
av dessa konventioner och rekom-
mendationer inom dessa katego-
rier av anläggningar och att kom-
plettera dem med särskilda nor-
mer ägnade att låta berörda ar-
betstagare åtnjuta en status som
motsvarar deras roll inom dessa
snabbt expanderande kategorier
av företag och att attrahera nya
arbetstagare till dem genom att
förbättra arbetsvillkor, utbild-
nings- och karriärutsikter,
konstaterar att kollektiva för-
handlingar är ett effektivt sätt att
reglera arbetsvillkoren inom den-
na bransch,
anser att antagandet av en kon-
vention i förening med kollektiva
förhandlingar kommer att förbätt-
ra arbetsvillkor, karriärutsikter
och anställningstrygghet till ar-
betstagarnas förmån,
har beslutat anta vissa förslag
angående arbetsvillkor inom ho-
tell, restauranger och liknande
anläggningar, en fråga som utgör
den fjärde punkten på mötets dag-
ordning,
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
Having determined that these
proposals shall take the form of
an international Convention;
adopts this twenty-fifth day of
June of the year one thousand
nine hundred and ninety-one the
following Convention, which may
be cited as the Working Condi-
tions (Hotels and Restaurants)
Convention, 1991:
Article 1
1. Subject to the provisions of
Article 2, paragraph 1, this Con-
vention applies to workers emp-
loyed within:
(a) hotels and similar esta-
blishments providing lodging;
(b) restaurants and similar esta-
blishments providing food, beve-
rages or both.
2. The definition of the catego-
ries referred to in subparagraphs
(a) and (b) above shall be deter-
mined by each Member in the
light of national conditions and
after Consulting the employers’
and workers’ organisations con-
cerned. Each Member which rati-
fies the Convention may, after
Consulting the employers’ and
workers’ organisations concerned,
exclude from its application certa-
in types of establishments which
fall within the definition mentio-
ned above, but where nevertheless
special problems of a substantial
nature arise.
3. (a) Each Member which rati-
fies this Convention may, after
Consulting the employers’ and
workers’ organisations concerned,
extend its application to other re-
lated establishments providing
tourism services which shall be
specified in a declaration appen-
ded to its ratification.
(b) Each Member which has ra-
tified this Convention may, after
Consulting the employers’ and
workers’ organisations concerned,
further subsequently notify the
Director-General of the Interna-
tional Labour Office, by a decla-
ration, that it extends the applica-
tion of the Convention to further
categories of related esta-
har fastställt att dessa förslag
skall ta formen av en internatio-
nell konvention, och
antar denna den tjugofemte da-
gen i juni månad nittonhundra-
nittioett följande konvention, som
kan kallas 1991 års konvention
om arbetsvillkor (hotell och re-
stauranger).
Artikel 1
1. Med förbehåll för bestäm-
melserna i artikel 2, punkt 1, äger
denna konvention tillämpning på
arbetstagare sysselsatta inom
a) hotell och liknande anlägg-
ningar som tillhandahåller logi,
b) restauranger och liknande
anläggningar som tillhandahåller
mat, dryck eller bäggedera.
2. Definitionen av de kategorier
som avses i underpunkterna a)
och b) ovan skall fastställas av
varje medlemsstat mot bakgrund
av nationella förhållanden och ef-
ter konsultationer med berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorgani-
sationer. Varje medlemsstat som
ratificerar konventionen kan, ef-
ter konsultationer med berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorgani-
sationer, undanta från dess till-
ämpning vissa slag av anläggning-
ar, som faller inom ovannämnda
definition, men där inte desto
mindre särskilda problem av vä-
sentlig art uppstår.
3. a) Varje medlemsstat som
ratificerar denna konvention kan
efter konsultationer med berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorgani-
sationer utsträcka dess tillämp-
ning till andra besläktade anlägg-
ningar som tillhandahåller turist-
service, vilka skall anges i en de-
klaration fogad till dess ratifika-
tion.
b) Varje medlemsstat som har
ratificerat denna konvention kan
efter konsultationer med berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorgani-
sationer dessutom senare under-
rätta Internationella arbetsbyråns
generaldirektör att den utsträcker
konventionens tillämpning till yt-
terligare kategorier besläktade an-
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
blishments providing tourism ser-
vices.
4. Each Member which ratifies
this Convention shall list in the
first report on the application of
the Convention submitted under
Article 22 of the Constitution of
the International Labour Organi-
sation any type of establishment
which may have been excluded in
pursuance of paragraph 2 above,
giving the reasons for such exclu-
sion, stating the respective posi-
tions of the employers’ and wor-
kers’ organisations concerned
with regard to such exclusion,
and shall State in subsequent re-
ports the position of its law and
practice in respect of the esta-
blishments excluded, and the ex-
tern to which effect has been gi-
ven or is proposed to be given to
the Convention in respect of such
establishments.
Article 2
1. For the purpose of this Con-
vention, the term "the workers
concerned" means workers emp-
loyed within establishments to
which the Convention applies
pursuant to the provisions of Ar-
ticle 1, irrespective of the nature
and duration of their employment
relationship. However, each
Member may, in the light of na-
tional law, conditions and practi-
ce and after Consulting the emp-
loyers’ and workers’ organisations
concerned, exclude certain parti-
cular categories of workers from
the application of all or some of
the provisions of this Convention.
2. Each Member which ratifies
this Convention shall list, in the
first report on the application of
the Convention submitted under
Article 22 of the Constitution of
the International Labour Organi-
sation, any categories of workers
which may have been excluded in
pursuance of paragraph 1 above,
giving the reasons for such exclu-
sion, and shall indicate in subse-
quent reports any progress to-
wards wider application.
läggningar som tillhandahåller tu-
ristservice.
4. Varje medlemsstat som ratifi-
cerar denna konvention skall i
den första rapporten om konven-
tionens tillämpning, som avläm-
nas enligt artikel 22 i Internatio-
nella arbetsorganisationens stadga,
ange varje slag av anläggning som
kan ha undantagits i kraft av
punkt 2 ovan, uppge skälen för
sådant undantag och redogöra för
berörda arbetsgivar- och arbetsta-
garorganisationers respektive
ståndpunkter med hänsyn till så-
dant undantag, samt skall i följan-
de rapporter redogöra för läget
beträffande dess lagstiftning och
praxis med avseende på de undan-
tagna anläggningarna och i vilken
utsträckning konventionen ge-
nomförts eller föreslås bli genom-
förd med avseende på sådana an-
läggningar.
Artikel 2
1. I denna konvention avses
med uttrycket "berörda arbetsta-
gare" arbetstagare sysselsatta inom
anläggningar på vilka konventio-
nen äger tillämpning enligt be-
stämmelserna i artikel 1, oavsett
arten och varaktigheten av deras
anställningsförhållande. Varje
medlemsstat kan dock i ljuset av
nationella lagar, förhållanden och
praxis och efter konsultationer
med berörda arbetsgivar- och ar-
betstagarorganisationer undanta
vissa särskilda kategorier arbetsta-
gare från tillämpningen av alla el-
ler några av denna konventions
bestämmelser.
2. Varje medlemsstat som ratifi-
cerar denna konvention skall i
den första rapporten om konven-
tionens tillämpning, som avläm-
nas enligt artikel 22 i Internatio-
nella arbetsorganisationens stadga,
ange de kategorier arbetstagare
som kan ha undantagits i kraft av
punkt 1 ovan och uppge skälen
för sådant undantag samt skall i
följande rapporter ange varje
framsteg mot en mer vidsträckt
tillämpning.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
12
Article 3
1. Each Member shall, with due
respect to the autonomy of the
employers’ and workers’ organisa-
tions concerned, adopt and apply,
in a manner appropriate to natio-
nal law, conditions and practice, a
policy designed to improve the
working conditions of the wor-
kers concerned.
2. The general objective of such
a policy shall be to ensure that
the workers concerned are not
excluded from the scope of any
minimum standards adopted at
the national level for workers in
general, including those relating
to social security entitlements.
Article 4
1. Unless otherwise determined
by national law or practice, the
term "hours of work" means the
time during which a worker is at
the disposal of the employer.
2. The workers concerned shall
be entitled to reasonable normal
hours of work and overtime pro-
visions in accordance with natio-
nal law and practice.
3. The workers concerned shall
be provided with reasonable mi-
nimum daily and weekly rest pe-
riods, in accordance with national
law and practice.
4. The workers concerned shall,
where possible, have sufficient ad-
vance notice of working schedules
to enable them to organise their
personal and family life accordin-
giy-
Article 5
1. If workers are required to
work on public holidays, they
shall be appropriately compensa-
ted in time or remuneration, as
determined by collective barga-
ining or in accordance with natio-
nal law or practice.
2. The workers concerned shall
be entitled to annual leave with
pay of a length to be determined
by collective bargaining or in ac-
cordance with national law or
practice.
Artikel 3
1. Varje medlemsstat skall, med
vederbörlig hänsyn till berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorgani-
sationers autonomi, på ett sätt,
som passar för nationella lagar,
förhållanden och praxis, anta och
tillämpa en politik ägnad att för-
bättra de berörda arbetstagarnas
arbetsvillkor.
2. Den allmänna målsättningen
för en sådan politik skall vara att
garantera att de berörda arbetsta-
garna inte undantas från omfatt-
ningen av några som helst mini-
minormer antagna på nationell
nivå för arbetstagare i allmänhet,
inkl, sådana som hänför sig till
sociala trygghetsförmåner.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
Artikel 4
1. Om det inte fastställs annor-
lunda genom nationell lagstiftning
eller praxis, innebär uttrycket "ar-
betstid" den tid under vilken en
arbetstagare står till arbetsgivarens
förfogande.
2. De berörda arbetstagarna
skall ha rätt till rimlig normal
arbetstid och till rimliga villkor
beträffande övertid i enlighet med
nationell lagstiftning och praxis.
3. De berörda arbetstagarna
skall åtnjuta rimliga minsta dagli-
ga viloperioder och veckovila i
enlighet med nationell lagstiftning
och praxis.
4. De berörda arbetstagarna
skall, då så är möjligt, underrättas
om sina arbetsscheman tillräckligt
lång tid i förväg för att låta dem
organisera sitt personliga liv och
familjeliv i enlighet därmed.
Artikel 5
1. Om det erfordras att arbetsta-
gare arbetar på officiella helger,
skall de ha skälig kompensation i
form av ledig tid eller lön såsom
fastställts genom kollektiva för-
handlingar eller i enlighet med
nationell lagstiftning eller praxis.
2. De berörda arbetstagarna
skall ha rätt till betald semester av
en längd som skall fastställas ge-
nom kollektiva förhandlingar el-
ler i enlighet med nationell lag-
stiftning eller praxis.
3. In cases where their contract
expires or their period of conti-
nuous service is not of sufficient
duration to qualify them for full
annual leave, the workers concer-
ned shall be entitled to paid leave
proportionate to the length of ser-
vice or payment of wages in lieu,
as determined by collective barga-
ining or in accordance with natio-
nal law or practice.
Article 6
1. The term "tip" means an
amount of money given volunta-
rily to the worker by a customer,
in addition to the amount which
the customer has to pay for the
services received.
2. Regardless of tips, the wor-
kers concerned shall receive a ba-
sic remuneration that is paid at
regular intervals.
Article 7
Where such a practice exists,
the sale and purchase of employ-
ment in establishments referred to
in Article 1 shall be prohibited.
Article 8
1. The provisions of this Con-
vention may be applied by or
through national laws or regula-
tions, collective agreements, arbi-
tration awards or judicial deci-
sions, or in any other appropriate
manner consistent with national
practice.
2. For the Members where the
provisions of this Convention are
matters normally left to agree-
ments between employers or
employers’ organisations and wor-
kers’ organisations, or are nor-
mally carried out otherwise than
by law, compliance with those
provisions shall be treated as ef-
fective if they are applied through
such agreements or other means
to the great majority of the wor-
kers concerned.
3. I fall då deras kontrakt löper
ut eller deras anställningstid inte
varat tillräckligt länge för att kva-
lificera dem för hel semester,
skall de berörda arbetstagarna ha
rätt till betald semester i propor-
tion till anställningstiden eller till
utbetalning av lön i stället, såsom
fastställts genom kollektiva för-
handlingar eller i enlighet med
nationell lagstiftning eller praxis.
Artikel 6
1. Med uttrycket "dricks" avses
en summa pengar som frivilligt
ges till arbetstagaren av en gäst i
tillägg till den summa som gästen
har att betala för den service som
mottagits.
2. Oberoende av dricks skall
berörda arbetstagare uppbära en
grundlön som utbetalas regelbun-
det.
Artikel 7
Om så är brukligt, skall försälj-
nig och köp av arbete inom an-
läggningar som avses i artikel 1
förbjudas.
Artikel 8
1. Bestämmelserna i denna
konvention kan tillämpas genom
nationella lagar eller föreskrifter,
kollektivavtal, skiljedomsförfaran-
de eller domstolsbeslut eller på
annat lämpligt sätt i enlighet med
nationell praxis.
2. Beträffande de medlemsstater
i vilka bestämmelserna i denna
konvention är frågor som normalt
överlämnas till avtal mellan ar-
betsgivare eller arbetsgivarorgani-
sationer och arbetstagarorganisa-
tioner eller normalt genomförs på
annat sätt än genom lagstiftning,
skall bestämmelserna anses fullt
uppfyllda om de genom sådana
avtal eller på annat sätt tillämpas
på den övervägande delen av be-
rörda arbetstagare.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
14
Article 9
The formal ratifications of this
Convention shall be communica-
ted to the Director-General of the
International Labour Office for
registration.
Article 10
1. This Convention shall be
binding only upon those Mem-
bers of the International Labour
Organisation whose ratifications
have been registered with the Di-
rector-General.
2. It shall come into force twel-
ve months after the date on
which the ratifications of two
Members have been registered
with the Director-General.
3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any
Member twelve months after the
date on which its ratification has
been registered.
Article 11
1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Con-
vention first comes into force, by
an act communicated to the Di-
rector-General of the Internatio-
nal Labour Office for registration.
Such denunciation shall not take
effect until one year after the date
on which it is registered.
2. Each Member which has ra-
tified this Convention and which
does not, within the year follow-
ing the expiration of the period of
ten years mentioned in the prece-
ding paragraph, exercise the right
of denunciation provided for in
this Article, will be bound for
another period of ten years and,
thereafter, may denounce this
Convention at the expiration of
each period of ten years under
the terms provided for in this Ar-
ticle.
Article 12
1. The Director-General of the
International Labour Office shall
notify all Members of the Interna-
tional Labour Organisation of the
Artikel 9
Ratifikationsdokument avseen-
de denna konvention skall sändas
till Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Artikel 10
1. Denna konvention skall vara
bindande endast för de medlem-
mar av Internationella arbetsta-
garorganisationen vilkas ratifika-
tioner har registrerats hos gene-
raldirektören.
2. Den träder i kraft tolv måna-
der efter den dag då ratifikationer
från två medlemsstater har regi-
strerats hos generaldirektören.
3. Därefter träder konventionen
i kraft för varje medlemsstat tolv
månader efter den dag då dess
ratifikation har registrerats.
Artikel 11
1. En medlemsstat som har rati-
ficerat denna konvention kan säga
upp den, sedan tio år förflutit
från den dag då konventionen
först träder i kraft, genom en skri-
velse som sänds till Internationel-
la arbetsbyråns generaldirektör
för registrering. Sådan uppsägning
träder inte i kraft förrän ett år
efter den dag då den har registre-
rats.
2. Varje medlemsstat som har
ratificerat denna konvention och
som inte, inom det år som följer
på utgången av den i föregående
punkt nämnda tioårsperioden, gör
bruk av sin uppsägningsrätt enligt
denna artikel, är bunden för en
ny tioårsperiod och kan därefter,
på de i denna artikel föreskrivna
villkoren, säga upp konventionen
vid utgången av varje tioårspe-
riod.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
Artikel 12
1. Internationella arbetsbyråns
generaldirektör skall underrätta
samtliga medlemmar av Interna-
tionella arbetsorganisationen om
15
registration of all ratifications and
denunciations communicated to
him by the Members of the Orga-
nisation.
2. When notifying the Members
of the Organisation of the regi-
stration of the second ratification
communicated to him, the Direc-
tor-General shall draw the atten-
tion of the Members of the Orga-
nisation to the date upon which
the Convention will come into
force.
Article 13
The Director-General of the In-
ternational Labour Office shall
communicate to the Secretary-Ge-
neral of the United Nations for
registration in accordance with
Article 102 of the Charter of the
United Nations full particulars of
all ratifications and acts of denun-
ciation registered by him in ac-
cordance with the provisions of
the preceding Artides.
Article 14
At such times as it may consi-
der necessary the Governing Body
of the International Labour Office
shall present to the General Con-
ference a report on the working
of this Convention and shall ex-
amine the desirability of placing
on the agenda of the Conference
the question of its revision in
whole or in part.
Article 15
1. Should the Conference adopt
a new Convention revising this
Convention in whole or in part,
then, unless the new Convention
otherwise provides —
(a) the ratification by a Mem-
ber of the new revising Conven-
tion shall ipso jure involve the
immediate denunciation of this
Convention, notwithstanding the
provisions of Article 11 above, if
and when the new revising Con-
vention shall have come into for-
ce;
(b) as from the date when the
new revising Convention comes
into force this Convention shall
registreringen av alla ratifikatio-
ner och uppsägningar som gene-
raldirektören har tagit emot från
organisationens medlemmar.
2. När generaldirektören under-
rättar organisationens medlemmar
om registreringen av den andra
ratifikationen i ordningen som
han har tagit emot, skall han fästa
medlemmarnas uppmärksamhet
på den dag då konventionen trä-
der i kraft.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
Artikel 13
Internationella arbetsbyråns ge-
neraldirektör skall, för registrer-
ing enligt artikel 102 i Förenta
nationernas stadga, lämna Förenta
nationernas generalsekreterare
fullständiga upplysningar om
samtliga ratifikationer och upp-
sägningar som har registrerats hos
honom enligt bestämmelserna i
föregående artiklar.
Artikel 14
När Internationella arbetsby-
råns styrelse finner det nödvän-
digt, skall den lämna Internatio-
nella arbetsorganisationens all-
männa konferens en redogörelse
för denna konventions tillämp-
ning och undersöka om det finns
anledning att föra upp frågan om
revidering av konventionen, helt
eller delvis, på konferensens dag-
ordning.
Artikel 15
1. Om konferensen antar en ny
konvention, varigenom denna
konvention helt eller delvis revi-
deras, och den nya konventionen
inte föreskriver annat, skall
a) en medlemsstats ratifikation
av den nya reviderade konventio-
nen anses i sig innebära omedel-
bar uppsägning av denna konven-
tion, utan hinder av bestämmel-
serna i artikel 11 ovan, om och
när den nya konventionen har
trätt i kraft;
b) från den dag då den nya
konventionen träder i kraft, den-
na konvention upphöra att vara
cease to be open to ratification by
the Members.
2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Mem-
bers which have ratified it but
have not ratified the revising
Convention.
Article 16
The English and French ver-
sions of the text of this Conven-
tion are equally authoritative.
öppen för ratifikation av med-
lemsstaterna.
2. Denna konvention skall lik-
väl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemsstater
som har ratificerat den men inte
har ratificerat den nya reviderade
konventionen.
Artikel 16
De engelska och franska versio-
nerna av denna konventionstext
har lika giltighet.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 1
17
Recommendation (No. 179)
concerning Working Condi-
tions in Hotels, Restaurants
and Similar Establishments
The General Conference of the
International Labour Organisa-
tion,
Having been convened at Gene-
va by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having met in its 78th Session on
5 June 1991, and
Having decided upon the adop-
tion of certain proposals with re-
gard to working conditions in ho-
tels, restaurants and similar esta-
blishments, which is the fourth
item on the agenda of the session,
and
Having determined, following
adoption of the Working Condi-
tions (Hotels and Restaurants)
Convention, 1991, that these pro-
posals shall take the form of a
supplementary Recommendation;
adopts this twenty-fifth day of
June of the year one thousand
nine hundred and ninety-one the
following Recommendation,
which may be cited as the Wor-
king Conditions (Hotels and Re-
staurants) Recommendation,
1991:
I. General provisions
1. This Recommendation ap-
plies to workers, as defined in
paragraph 3, employed within:
(a) hotels and similar esta-
blishments providing iodging;
(b) restaurants and similar esta-
blishments providing food, beve-
rages or both.
2. Members may, after Consul-
ting the employers’ and workers’
organisations concerned, extend
the application of this Recom-
mendation to other related esta-
blishments providing tourism ser-
vice.
3. For the purpose of this Re-
commendation the term "the
Översättning
ILO:s rekommendation (nr
179) om arbetsvillkor inom
hotell, restauranger och lik-
nande anläggningar
Internationella arbetsorganisa-
tionens allmänna konferens,
som har sammankallats till Ge-
neve av styrelsen för Internatio-
nella arbetsbyrån och samlats där
den 5 juni 1991 till sitt 78:e möte,
har beslutat anta vissa förslag
angående arbetsvillkor inom ho-
tell, restauranger och liknande
anläggningar, en fråga som utgör
den fjärde punkten på mötets dag-
ordning,
har efter antagandet av 1991 års
konvention om arbetsvillkor (ho-
tell och restauranger) fastställt att
dessa förslag skall ta formen av en
kompletterande rekommendation,
och
antar denna den tjugofemte da-
gen i juni månad nittonhundra-
nittioett följande rekommenda-
tion, som kan kallas 1991 års re-
kommendation om arbetsvillkor
(hotell coh restauranger).
Skr. 1992/93:153
Bilaga 2
I. Allmänna bestämmelser
1. Denna rekommendation äger
tillämpning på arbetstagare, såsom
de definieras i punkt 3, sysselsatta
inom
a) hotell och liknande anlägg-
ningar som tillhandahåller logi,
b) restauranger och liknande
anläggningar som tillhandahåller
mat, dryck eller bäggedera.
2. Medlemsstaterna kan, efter
konsultationer med berörda ar-
betsgivar- och arbetstagarorganisa-
tioner, utsträcka tillämpningen av
denna rekommendation till andra
besläktade anläggningar som till-
handahåller turistservice.
3. I denna rekommendation av-
ses med uttrycket "berörda arbets-
18
workers concerned" means wor-
kers employed within esta-
blishments to which this Recom-
mendation applies pursuant to
the provisions of paragraphs 1
and 2, irrespective of the nature
and duration of their employment
relationship.
4. (1) This Recommendation
may be applied by or through
national laws or regulations, col-
lective agreements, arbitration
awards or judicial decisions, or in
any other appropriate manner
consistent with national practice.
2) Members should:
(a) provide for the effective su-
pervision of the application of
measures taken in pursuance of
this Recommendation through an
inspection service or other app-
ropriate means;
(b) encourage the employers’
and workers’ organisations con-
cerned to play an active part in
promoting the application of the
provisions of this Recommenda-
tion.
5. The general objective of this
Recommendation is, with due re-
spect to the autonomy of the
employers’ and workers’ organisa-
tions concerned, to improve the
working conditions of the wor-
kers concerned in order to bring
them closer to those prevailing in
other sectors of the economy.
II. Hours of work and rest
periods
6. Unless otherwise determined
by the methods referred to in pa-
ragraph 4(1), the term "hours of
work" means the time during
which a worker is at the disposal
of the employer.
7. (1) The implementation of
measures fixing normal hours of
work and regulating overtime
should be the subject of consulta-
tions between the employer and
the workers concerned or their
representatives.
(2) The term "workers’ repre-
sentatives" means persons who
are recognised as such by national
law or practice, in accordance
tagare" arbetstagare sysselsatta
inom anläggningar på vilka re-
kommendationen äger tillämp-
ning enligt bestämmelserna i
punkterna 1 och 2, oavsett arten
och varaktigheten av deras an-
ställningsförhållande.
4. 1) Denna rekommendation
kan tillämpas genom nationella
lagar eller föreskrifter, kollektiv-
avtal, skiljedomsförfarande eller
domstolsbeslut eller på annat
lämpligt sätt i enlighet med natio-
nell praxis.
2) Medlemsstaterna bör
a) sörja för effektiv övervakning
av tillämpningen av åtgärder vid-
tagna i enlighet med denna re-
kommendation genom ett inspek-
tionsväsende eller på annat lämp-
ligt sätt,
b) uppmuntra berörda arbetsgi-
var- och arbetstagarorganisationer
att spela en aktiv roll i främjandet
av tillämpningen av rekommen-
dationens besämmelser.
5. Den allmänna målsättningen
med denna rekommendation är
att, med vederbörlig hänsyn till
berörda arbetsgivar- och arbetsta-
garorganisationers autonomi, för-
bättra de berörda arbetstagarnas
arbetsvillkor i syfte att bringa
dem närmare de villkor som rå-
der i andra branscher.
II. Arbetstid och viloperioder
6. Om inte annat fastställts ge-
nom de metoder som hänvisas till
i punkt 4. 1) avses med uttrycket
"arbetstid" den tid under vilken
en arbetstagare står till arbetsgiva-
rens förfogande.
7. 1) Genomförandet av åtgär-
der för att fastställa normal ar-
betstid och reglera övertid bör
vara föremål för konsultationer
mellan arbetsgivaren och berörda
arbetstagare eller deras represen-
tanter.
2) Med uttrycket "arbetstagar-
nas representanter" avses perso-
ner som erkänns som sådana ge-
nom nationell lagstiftning eller
Skr. 1992/93:153
Bilaga 2
with the Workers’ Representatives
Convention, 1971.
(3) Overtime work should be
compensated by time off with
pay, by a higher rate or rates of
remuneration for the overtime
worked, or by a higher rate of
remuneration, as determined in
accordance with national law and
practice and after consultations
between the employer and the
workers concerned or their repre-
sentatives.
(4) Measures should be taken to
ensure that working hours and
overtime work are properly cal-
culated and recorded and that
each worker has access to his or
her record.
8. Wherever practicable, split
shifts should be progressively eli-
minated, preferably through col-
lective bargaining.
9. The number and length of
meal breaks should be determi-
ned in the light of the customs
and traditions of each country or
area and according to whether the
meal is taken in the establishment
itself or elsewhere.
10. (1) The workers concerned
should, as far as possible, be entit-
led to a weekly rest of not less
than 36 hours which, wherever
practicable, should be an uninter-
rupted period.
(2) The workers concerned
should be entitled to an average
daily rest period of ten consecuti-
ve hours.
11. Where the length of paid
annual holiday for the workers
concerned is less than four weeks
for one year of service, steps
should be taken, through collecti-
ve bargaining or other means
consistent with national practice,
to bring it progressively to that
level.
praxis, i enlighet med 1971 års
konvention om arbetstagarnas re-
presentanter.
3) Övertidsarbete bör kompen-
seras med ledig tid med lön, med
högre lönenivå eller -nivåer för
den arbetade övertiden eller med
en högre lönenivå, enligt beslut i
enlighet med nationell lagstiftning
och praxis och efter konsultatio-
ner mellan arbetsgivaren och be-
rörda arbetstagare eller deras re-
presentanter.
4) Åtgärder bör vidtas för att
garantera att arbetstid och över-
tidsarbete beräknas och registreras
på rätt sätt och att varje arbetsta-
gare har tillgång till registret be-
träffande honom eller henne.
8. Varhelst det är genomförbart
bör uppsplittrade skift fortlöpan-
de elimineras, företrädesvis ge-
nom kollektiv förhandling.
9. Antalet och längden på mål-
tidsuppehåll bör fastställas i ljuset
av seder och bruk i varje land
eller område och alltefter om
måltiden intages inom själva an-
läggningen eller någon annan-
stans.
10. 1) De berörda arbetstagar-
na bör så långt möjligt vara berät-
tigade till en veckovila på minst
36 timmar, som varhelst det är
genomförbart, bör vara en oav-
bruten period.
2) De berörda arbetstagarna bör
vara berättigade till en genom-
snittlig dygnsvila på tio timmar i
sträck.
11. Där längden på de berörda
arbetstagarnas betalda semester är
kortare än fyra veckor för ett års
tjänstgöring bör åtgärder vidtas,
genom kollektiv förhandling eller
på annat sätt förenligt med natio-
nell praxis, för att gradvis bringa
den till denna nivå.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 2
III. Training
III. Utbildning
12. (1) Each Member should,
in consultation with the employ-
ers’ and workers’ organisations
concerned, establish, or where
appropriate assist employers’ and
12. 1) Varje medlemsstat bör i
konsultationer med berörda ar-
betsgivar- och arbetstagarorganisa-
tioner fastställa, eller då så är
lämpligt bistå arbetsgivarnas och
workers’ organisations and other
institutions in the establishment
of, policies and programmes of
vocational education and training
and of management development
for the different occupations in
hotels, restaurants and similar es-
tablishments.
(2) The principal objective of
training programmes should be to
improve skills and the quality of
job performance and enhance the
career prospects of the partici-
pants.
arbetstagarnas organisationer och
andra institutioner i fastställandet
därav, en politik och program för
yrkesutbildning och praktik och
för arbetsledarutveckling för de
olika yrkesgrupperna inom hotell,
restauranger och liknande anlägg-
ningar.
2) Utbildningsprogrammens
huvudsakliga syfte bör vara att
förbättra yrkesskicklighet och
kvaliteten på utförandet av arbetet
och främja deltagarnas karriärut-
sikter.
Skr. 1992/93:153
Bilaga 2
21
gotab 42625, Stockholm 1992