Prop.
1992/93:143
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp
i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 november 1992.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Reidunn Laurén
Genom lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella
oljeskadefonden har vissa artiklar i den i Bryssel den 18 december
1971 avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond
för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonven-
tionen) införlivats med svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 16
oktober 1978. Vid samma tidpunkt blev konventionen gällande för
Sverige. Den genom konventionen upprättade fonden kallas vanligen
internationella oljeskadefonden.
Ändringar i fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av
oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet.
Oljeskadefondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra
ändringar i fondkonventionen. Genom en ändring i oktober 1992 har
vissa ytterligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning av
ersättning från fonden till fartygsägare.
I propositionen föreslås att denna ändring i fondkonventionen skall
införlivas med svensk rätt genom en ändring i lagen om ersättning
från den internationella oljeskadefonden.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 4 oktober 1993.
1 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 143
Prop. 1992/93:143
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den
internationella oljeskadefonden
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1973:1199) om ersättning
från den internationella oljeskadefonden till följd av ändringar av den
i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättan-
det av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av
förorening genom olja skall ha följande lydelse.
Bilaga1
Prop. 1992/93:143
Artiklarna 1 - 13 av den internationella konventionen om upp-
rättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad
av förorening genom olja
International Con-
vention on the
Establishment of
an International
Fund for Com-
pensation for Oil
Pollution Damage
Convention inter-
nationale portant
création d'un
fonds International
d'indemnisation
pour les dommages
dus ä la pollution
par les hydro-
carbures
Internationell
konvention om
upprättandet av en
internationell fond
för ersättning av
skada orsakad av
förorening genom
olja
(Supplementary to
the International
Convention on Civil
Liability for Oil
Pollution Damage,
1969)
(destinée ä comp-
léter la Convention
internationale de
1969 sur la respon-
sabilité civile pour
les dommages dus å
la pollution par les
hydrocarbures)
(utgörande tillägg
till 1969 års inter-
nationella konven-
tion om ansvarighet
för skada föror-
sakad av förorening
genom olja)
|
Compensation and |
Indemnisation et |
Ersättning |
och |
|
Artide 5 |
Artide 5 |
Artikel 5 | |
|
3. The Fund may |
Le Fonds peut étre |
3. Fonden kan | |
1 Senaste lydelse 1992:151
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 143
|
and his guarantor if |
garant au titre des |
stycket, om fonden Prop. 1992/93:143 visar att på grund själv: |
|
(a) the ship from |
a) le navire dont |
(a) det fartyg från |
|
which the oil |
proviennent les |
vilket den olja som |
|
causing the pol- |
hydrocarbures qui |
orsakade skadan |
|
lution damage es- |
ont causé le dom- |
genom förorening |
|
caped did not |
mage par pollution |
härrörde icke upp- |
|
comply with the |
n'a pas observé les |
fyllde föreskrifterna |
|
requirements laid |
prescriptions |
i |
|
down in: |
formulées dans: | |
|
(i) the International |
i) la Convention |
(i) 1973 års inter- |
|
Convention for the |
internationale de |
nationella konven- |
|
Prevention of Pol- |
1973 pour la pré- |
tion till för- |
|
lution from Ships, |
vention de la pol- |
hindrande av för- |
|
1973, as modified |
lution par les |
orening från fartyg |
|
by the Protocol of |
navires, telle que |
i den lydelse kon- |
|
1978 relating |
modifiée par le |
ventionen har er- |
|
thereto, and as |
Protocole de 1978 y |
hållit genom 1978 |
|
amended by Re- |
relatif et par les |
års protokoll till |
|
Solutions |
Résolutions |
konventionen och |
|
MEPC. 14(20) and |
MEPC. 14(20) et |
de ändringar som |
|
MEPC. 47(31) |
MEPC.47(3 1) |
har antagits av |
|
adopted by the |
adoptée le 7 |
Internationella |
|
Marine Environ- |
septembre 1984 et |
sjöfartsorganisatio- |
|
ment Protection |
le 4 juillet 1991 re- |
nens kommitté för |
|
Committee of the |
spectivement par le |
skyddet av den |
|
International |
Comité de la pro- |
marina miljön ge- |
|
M a r i t i m e |
tection du milieu |
nom resolutionerna |
|
Organization on 7 |
marin de 1'Organi- |
MEPC. 14(20) och |
|
September 1984 and |
sation maritime |
MEPC.47(31) den |
|
4 July 1991, respec- |
internationale; ou |
7 september 1984 |
|
tively ; or |
respektive den 4 juli 1991, eller | |
|
(ii) |
ii) |
(ii) |
|
(iii) |
iii) |
(iii) |
|
(iv) |
iv) |
(iv) |
4
Prop. 1992/93:143
(V)
V)
(V)
Denna lag träder i kraft den 4 oktober 1993.
Prop. 1992/93:143
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 november 1992.
Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Laurén, Friggebo,
Johansson, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik,
Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Laurén
I slutet av 1960-talet började man uppmärksamma behovet av särskilda
regler om ersättning för skador som orsakats genom oljeutsläpp från
fartyg. Ett internationellt samarbete inleddes i syfte att skapa en
tillfredsställande reglering av rätten till ersättning för sådana skador.
Samarbetet resulterade i två internationella konventioner, den år 1969
avslutade konventionen om ansvarighet för skada orsakad av föro-
rening genom olja (ansvarighetskonventionen) och den år 1971
avslutade konventionen om upprättandet av en internationell fond för
ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fond-
konventionen).
Ansvarighetskonventionen innebär att en fartygsägare har ett strikt
ansvar för skador som har orsakats av oljeutsläpp från hans fartyg.
Enligt konventionen har fartygets ägare rätt att för varje olycka
begränsa sin ansvarighet till ett belopp motsvarande 133 särskilda
dragningsrätter (SDR) per ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten
skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. En SDR
motsvarar för närvarande ungefar 8 kr. Den svenska lagstiftning som
grundas på ansvarighetskonventionen finns i lagen (1973:1198) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss.
Redan när ansvarighetskonventionen antogs var man medveten om
att den inte gav de skadelidande ett tillräckligt skadeståndsrättsligt
skydd. Fondkonventionen utarbetades därför som ett komplement till Prop. 1992/93:143
ansvarighetskonventionen. Genom fondkonventionen upprättades en
internationell fond (oljeskadefonden) som ger ytterligare ersättning för
oljeskador i de fall då den ersättning som erhålls enligt ansvarighets-
konventionen är otillräcklig.
Enligt 1 § första stycket lagen (1973:1199) om ersättning från den
internationella oljeskadefonden gäller bestämmelserna i artiklarna 1 -
13 i fondkonventionen i dess lydelse enligt ett i London den 19
november 1976 antaget ändringsprotokoll som svensk lag till den del
de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande staternas inbördes
förpliktelser och med iakttagande av vad som i övrigt föreskrivs i
lagen. I 1 § andra stycket sägs att konventionen i angivna delar har
den lydelse som en till lagen fogad bilaga utvisar. De bestämmelser
1 konventionen som härigenom gjorts omedelbart tillämpliga i Sverige
innehåller regler av civilrättslig och processrättslig natur. Det är bl.a.
bestämmelserna om fondens skyldighet att utge ersättning till fartygets
ägare eller försäkringsgivare (artikel 5; jfr även Ds Ju 1973:4 s. 114).
Ändringar i fondkonventionen får i vissa hänseenden beslutas av
oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet (artikel 33).
Fondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra sådana
ändringar. I det följande avser jag att ta upp en ändring som fondens
församling beslutat om vid sitt femtonde möte den 6-9 oktober 1992.
Mitt Förslag: En i fondkonventionen i oktober 1992 gjord ändring
av vilka internationella sjösäkerhetsföreskrifter som måste vara
uppfyllda för att fartygets ägare, eller dennes försäkringsgivare,
skall ha rätt till ersättning av oljeskadefonden skall införlivas med
svensk rätt.
Skälen För mitt Förslag: Enligt artikel 2 i fondkonventionen är ett
av ändamålen med oljeskadefonden att befria fartygsägarna från en
del av de ekonomiska förpliktelser som de ålagts genom ansvarighets-
konventionen. En fartygsägare som på grund av bestämmelserna i
ansvarighetskonventionen får utge ersättning för en oljeskada skall
alltså kunna återfå en del av detta belopp från fonden. Fartygsägarens
rätt till ersättning från fonden för utbetalt skadestånd är beroende av
att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor har ställts upp för att
säkerställa att konventioner rörande bl.a. säkerheten till sjöss efterlevs.
Enligt artikel 5.3 (a) i fondkonventionen kan fonden befrias helt
eller delvis från sina förpliktelser att gottgöra ägaren till ett fartyg
eller dennes försäkringsgivare, om fonden visar att på grund av fel
eller försummelse av ägaren själv fartyget i fråga inte uppfyllde Prop. 1992/93:143
förskrifterna i fyra konventioner som räknas upp i artikeln och olyckan
eller skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter inte
uppfyllts.
De konventioner som ursprungligen nämndes i artikel 5.3 var:
(i) 1954 års internationella konvention till förhindrande av havs-
vattnets förorening genom olja i dess år 1962 ändrade lydelse,
(ii) 1960 års internationella konvention för betryggande av
säkerheten för människoliv till sjöss,
(iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention,
(iv) 1960 års internationella sjö vägsregler.
För att inte förlora rätten till ersättning från fonden måste således
fartygens ägare hålla och föra sina fartyg i enlighet med föreskrifterna
i de nämnda internationella konventionerna. Detta bidrar till att minska
risken för olyckor med oljeskador som följd. Vid tiden för fond-
konventionens upprättande hade Sverige tillträtt samtliga de i artikel
5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionema (se Ds Ju 1973:4 s. 39).
Artikel 5.4 i fondkonventionen föreskriver att när en ny konvention,
som är avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som
nämns i artikel 5.3, träder i kraft får fondens församling minst sex
månader i förväg fastställa en dag då den nya konventionen skall
ersätta detta instrument eller del av detta såvitt avser tillämpningen av
artikel 5.3. Sådana beslut kräver enligt artikel 33.1 (b) i fond-
konventionen tre fjärdedels majoritet.
Vid det åttonde mötet med oljeskadefondens församling beslutade
denna att tolka artikel 5.4 så att den kan tillämpas även på ändringar
i de i artikel 5.3 nämnda konventionerna och detta även om dessa
ändringar antagits efter ett förenklat ändringsförfarande (by a tacit
amendment procedure).
Till följd av flera beslut av fondens församling med stöd av artikel
5.4 innehåller artikel 5.3 numera följande uppräkning av inter-
nationella instrument:
(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av
förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit
genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar
som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens
kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolutionen
MEPC. 14(20) den 7 September 1984,
(ii) 1974 års internationella konvention för betryggande av
säkerheten för människoliv till sjöss med de ändringar som
föranleds av 1978 års protokoll till 1974 års konvention för
betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss och de
ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorgani- Prop. 1992/93:143
sationens sjösäkerhetskommitté genom resolutionerna MSC.l
(XLV) och MSC.6(48) och MSC. 13(57) den 20 november 1981
respektive den 17 juni 1983 respektive den 11 april 1989, och
med ändring genom resolution 1 antagen den 9 november 1988
vid möte, mellan stater anslutna till 1974 års internationella
konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till
sjöss, om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande radiokom-
munikation,
(iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller
(iv) 1972 års internationella sjövägsregler.
Med anledning av vissa av de nu nämnda besluten i fondens
församling om ändringar i artikel 5.3 har regeringen vid olika tillfällen
beslutat att ge ändringarna till känna genom särskilda tillkännagivanden
i Svensk författningssamling (se SFS 1979:550, 1980:613, 1982:69,
1984:176 och 1986:797). Samtliga ändringar som beslutats av fondens
församling har införlivats med svensk rätt (jfr prop. 1990/91:196,
1991/92:LU4, rskr. 16 och prop. 1991/92:77, LU19, rskr. 130).
Den 4 juli 1991 antogs genom resolution MEPC.47(31) vissa
ändringar i 1973 års internationella konvention till förhindrande av
förorening från fartyg. Ändringarna - som beslutades av Internationella
sjöfartsorganisationens kommitté för skyddet av den marina miljön -
företogs i enlighet med ett förenklat ändringsförfarande som är
föreskrivet i konventionen. Ändringarna träder i kraft den 4 april 1993
och blir då gällande även för Sverige. Resolutionen i fråga finns
tillgänglig hos Utrikesdepartementet, traktatenheten.
Ändringarna innebär bl.a. att nya regler införs om att det ombord
på fartyg skall finnas beredskapsplaner för fall av oljeförorening från
fartyget. Ändringarna är av betydelse för att förhindra förorening
genom oljeskador.
Vid det femtonde mötet med oljeskadefondens församling den 6 - 9
oktober 1992 beslutades att denna senaste ändring av 1973 års
konvention skulle tas med i uppräkningen över instrument i artikel
5.3 i fondkonventionen. Ändringar i artikel 5.3 måste beslutas minst
sex månader i förväg (jfr artikel 5.4 fondkonventionen). Församlingen
beslutade i detta fall att ändringen i fondkonventionen skall träda i
kraft den 4 oktober 1993. Den berörda punkten i artikeln fick följande
lydelse (ändringen kursiverad):
(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av
förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit
genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar
som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens
kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolu-
tionerna MEPC.14(20) och MEPC. 47(31) den 7 september 1984
respektive den 4 juli 1991.
Det var redan vid Sveriges tillträde till fondkonventionen förutsatt
att de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionema kunde bytas
ut mot konventioner med motsvarande innehåll. Det måste också sägas
vara ett allmänt svenskt intresse att fartygsägama följer föreskrifterna
i de nämnda sjösäkerhetskonventionema. Sveriges Redareförening har
inte haft några erinringar mot att den ifrågavarande ändringen i
fondkonventionen görs (se Justitiedepartementet dnr 92-3000). Sverige
är folkrättsligt bundet av ändringen. Den bör därför införlivas med
svensk rätt.
Bestämmelserna i artikel 5 rör ekonomiska förhållanden mellan
fartygsägama och fonden, dvs. förhållanden mellan enskilda. En
ändring av artikeln måste därför införlivas med svensk rätt genom lag
(se 8 kap. 2 § regeringsformen).
Den ändring av artikel 5.3 som beslutats av oljeskadefondens
församling år 1992 träder i kraft den 4 oktober 1993. Ändringen av
lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden bör träda
i kraft samtidigt.
I enlighet med det anförda har inom Justitiedepartementet upprättats
förslag till
lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den inter-
nationella oljeskadefonden.
Förslaget är sådant att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop. 1992/93:143
10
gotab 42381. Stockholm 1992