Prop.
1992/93: 14
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 september 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildi
Per Unckel
i propositionen föreslås att kommunernas skyldighet att sörja för kost-
nadsfri skolskjuts och att under vissa förhållanden svara för inackorde-
ring m.m., inte skall omfatta sådana elever som väljer att gå i en annan
kommunal grundskola än den som kommunen skulle ha anvisat.
I fråga om kommunernas skyldighet att lämna bidrag till fristående
skolor godkända för vanlig skolplikt föreslås att skolorna skall få bidrag
från varje elevs hemkommun och att bidraget skall relateras till det sta-
dium eleven tillhör. Vidare föreslås att kommunernas skyldighet att
lämna bidrag för elever som slutar den fristående skolan under bidrags-
året begränsas.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 14
Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § och 9 kap. 4 a § skollagen
(1985:1100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
7 S
Hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grund-
skolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn
till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev
eller någon annan särskild omständighet.
När en elev till följd av skolgången måste bo utanför det egna hem-
Prop. 1992/93:14
met, skall hemkommunen svara för
tillfredsställande förhållanden.
Hemkommunens skyldighet en-
ligt första och andra styckena om-
fattar inte sådana elever som avses
i 8 §. Aven för dessa elever skall
dock den mottagande kommunen
under de förutsättningar som anges
i första stycket sörja för kostnadsfri
skolskjuts inom den kommunen.
Kostnaden härför ingår i de utbild-
ningskostnader som avses i 8 §.
att eleven utan extra kostnader får
Hemkommunens skyldighet en-
ligt första och andra styckena om-
fattat inte
1. sådana elever som väljer att gå
i en annan grundskola än den som
kommunen annars skulle ha place-
rat dem i enligt 6 § tredje stycket
första meningen, eller
2. sådana elever som avses i 8 §.
För sådana elever som avses i
Si skall den mottagande kommu-
nen under samma förutsättningar
som gäller för elever som är hem-
mahörande i kommunen sörja för
kostnadsfri skolskjuts inom den
kommunen. Kostnaden härför in-
går i de utbildningskostnader som
avses i 8 §.
1 Lagen omtryckt 1991:1111.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:14
9 kap.
4 a
En fristående skola, som är god-
känd för elever som har vanlig
skolplikt, skall tilldelas medel för
verksamheten av den kommun där
skolan är belägen, lör varje elev
skall lämnas ett belopp som mot-
svarar den genomsnittliga kostna-
den per elev i kommunens grund-
skola det närmast föregående ka-
lenderåret. Vid tilldelningen får
kommunen göra ett avdrag som
uppgår till högst 15 procent av
den framräknade genomsnittskost-
naden. Regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer får
medge ett större avdrag, om det
finns särskilda skäl.
Tilldelningen beräknas för ett
bidragsår i sänder. Varje bidragsår
börjar den 1 juli. IiIIdelningen
grundas på antalet elever i den fri-
stående skolan den 15 september
under bidragsåret. Medlen skall
utbetalas med en tolftedel varje
månad. Utbetalningarna i juli-
september avpassas efter ett beräk-
nat antal elever och reglering görs
vid utbetalning i oktober. För en
skola som är nystartad, får bidrag,
som avser tiden juli-september må-
nad, betalas ut samlat i september.
Om en frislående skola, som har
tilldelats medel enligt första stycket,
har tagit in en elev som inte är hem-
mahörande i kommunen, har kom-
munen rätt till ersättning för sina
kostnader för elevens utbildning
från elevens hemkommun.
En fristående skola, som är god-
känd för elever som har vanlig
skolplikt, skall tilldelas medel för
verksamheten av elevernas hem-
kommuner lör varje elev skall
lämnas ett belopp som motsvarar
den genomsnittliga kostnaden per
elev i hemkommunens grundskola
det närmast föregående kalender-
året på det stadium som eleven till-
hör. Vid tilldelningen får kommu-
nen göra ett avdrag som uppgår
till högst 15 procent av den fram-
räknade genomsnittskostnaden.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får medge
ett större avdrag, om det finns sär-
skilda skäl.
TiIIdelningen beräknas för ett
bidragsår i sänder. Varje bidragsår
börjar den 1 juli. Tilldelningen
grundas på antalet elever från
kommunen i den fristående skolan
den 15 september under bidrags-
året. Medlen skall utbetalas med
en tolftedel varje månad. Utbetal-
ningarna i juli-september avpassas
efter ett beräknat antal elever och
reglering görs vid utbetalning i ok-
tober. F ör en skola som är nystar-
tad, får bidrag, som avser tiden
juli-september månad, betalas ut
samlat i september.
Omen elev slutar i den friståen-
de skolan efter den 15 september bi-
dragsåret är hemkommunen inte
skyldig all tilldela skolan medel för
längre tid än till och med kalender-
månaden efter den då eleven sluta-
de.
- Senaste lydelse 1992:710.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:14
Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller inte de friståen-
de skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom sär-
skilda föreskrifter eller andra särskilda beslut och inte heller skolor, för
vilka huvudmannen skriftligen avstått från medelstilldelning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Vid beräkning av tilldelning enligt 9 kap. 4 a § i dess nya lydelse
skall första gången tilldelning beräknas enbarl för tiden januari-juni
månad 1993. Till grund för tilldelningen under denna period ligger an-
talet elever från kommunen i den fristående skolan den 15 september
1992, om inte annat följer av tredje stycket i samma paragraf.
.3. l ör bidragsåret 1992/9.3 gäller följande.
Om en fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig
skolplikt, startar sin verksamhet senare under bidragsåret än den 15
september, skall bidrag utgå för den del av bidragsåret som återstår. Till-
delningen beräknas efter antalet elever vid verksamhetens början. Bi-
drag för de två första verksamhetsmånaderna får betalas ut tillsammans
med bidraget för den tredje verksamhetsmånaden.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 september 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund. Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel
och P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Unckel
Riksdagen har i samband med behandlingen av regeringens proposition
om valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet.
l991/92:UbU22, rskr. 1991/92:346) beslutat ge regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört om rätten till skolskjuts för elever i grund-
skolan och om stadierelaterat kommunbidrag till fristående skolor på
grundskolenivå.
Enligt utskottets mening skulle det leda mycket långt att ge elever och
föräldrar, som väljer en annan skola än den som kommunen anvisar
och som normalt är den närmast belägna, rätt att också kräva gratis
skolskjuts. Utskottet ansåg det därför vara rimligt att kommunen själv
får avgöra om den skall bekosta skolskjuts även till annan skola än den
som kommunen vill anvisa eleven. Vidare anförde utskottet att skolla-
gen bör få en sådan lydelse att kommunen, vid tilldelning av medel till
fristående skolor som är godkända för vanlig skolplikt, skall utgå från
den genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium i stället för ge-
nomsnittet i hela grundskolan.
1 propositionen om valfrihet och fristående skolor anförde jag att de
fristående skolorna på grundskolenivå bör få bidragen från elevernas
hemkommuner, inte från de kommuner där skolorna är belägna, men
att rådande statsbidragssystem lade hinder i vägen för en sådan lösning.
Den 1 januari 1993 träder ett nytt statsbidragssystem till kommunerna i
kraft och något hinder mot den av mig förordade lösningen kommer
inte längre att finnas.
Inom Utbildningsdepartementet bereds bl.a. frågor om ökad valfrihet
inom det offentliga skolväsendet. Det förslag som jag nu lägger fram hör
visserligen samman med dessa frågor. Jag anser det emellertid vara an-
geläget att redan nu lägga fram förslag som begränsar kommunens skyl-
digheter i fråga om skolskjuts och inackordering m.m. om en elev har Prop. 1992/93:14
valt att gå i en annan grundskola än den som kommunen skulle ha an-
visat eleven. Vidare föreslår jag i fråga om de fristående skolor som en-
ligt 9 kap. 4 a § skollagen (1985:1 100) har rätt till medel av kommunen,
att elevernas hemkommuner, inte de kommuner där skolorna är beläg-
na, skall tilldela skolorna medel samt att bidraget skall relateras till det
stadium eleverna tillhör. Därmed kan dessa förändringar, om de antas
av riksdagen, träda i kraft redan den I januari 1993.
Mitt förslag: Kommunens skyldighet att sörja för kostnadsfri
skolskjuts och att svara för att elever som till följd av skolgång-
en måste bo utanför det egna hemmet får tillfredsställande för-
hållanden utan extra kostnader, skall inte omfatta sådana elever
som väljer att gå i en annan kommunal grundskola än den som
kommunen skulle ha anvisat.
Skälen för mitt förslag: Enligt 4 kap. 6 § skollagen (1985:1100) skall
en kommun vid fördelningen av elever på olika skolor eftersträva att
placera eleverna så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadsha-
vares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom
kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan att andra elevers
berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts. Hem-
kommunen är enligt 4 kap. 7 § skyldig att sörja för att det för eleverna i
grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med
hänsyn till färdvägens längd, trafikföl hållandena, fysiskt handikapp hos
en elev eller någon annan särskild omständighet. Vidare är hemkom-
munen skyldig att svara för att en elev utan extra kostnader får tillfreds-
ställande förhållanden när eleven till följd av skolgången måste bo utan-
för det egna hemmet.
När utbildningsutskottet behandlade frågan om rätt att välja skola i
anledning av prop. 1990/91:115 om vissa skollagsfrågor m.m. (bet.
1990/9l:UbU 17, rskr. 1990/91:357) anförde utskottet att önskemål om
placering vid annan skola inom det offentliga skolväsendet än den som
innebär den kortaste skolvägen bör beaktas så långt det är praktiskt och
ekonomiskt möjligt. Hänsynstagande till vad som är praktiskt och eko-
nomiskt möjligt har inte kommit till särskilt uttryck i skollagen.
Enligt vad jag erfarit, har vissa tvister förekommit mellan kommuner
och föräldrar i fråga om rätt till skolskjuts när en elev valt och placerats
i en annan skola än den som eleven skulle ha placerats i om några ön-
skemål inte framställts.
Jag anser det vara viktigt att elever och föräldrar ges rätt att i största
möjliga utsträckning välja skola inom det offentliga skolväsendet. Som
jag nämnt avser jag senare att återkomma i tlenna fråga, f öräldrars och Prop. 1992/93:14
elevers val av skola får emellertid inte leda till oacceptabelt höga kost-
nader för kommunerna. Många kommuner låter i dag, eller planerar att
låta, föräldrars och elevers önskemål om att få gå i en viss skola i större
utsträckning än tidigare vara avgörande för placeringen. Det är därför
angeläget att redan nu reglera kommunernas skyldigheter i fråga om
skolskjuts och inackordering m.m. nät elever väljer och placeras i sko-
lor som ligger längre bort från hemmet än den närmast belägna skolan.
Enligt min mening är det rimligt att en begränsning införs i fråga om
kommunens skyldigheter i dessa avseenden. Kommunen bör inte vara
skyldig att sörja för att kostnadsfri skolskjuts anordnas för en elev som
har valt en annan skola än den som eleven normalt skulle ha placerats
i. Inte heller bör kommunen vara skyldig att svara för sådana inackor-
deringskostnader och andra kostnader som kan uppkomma till följd av
att en elev på grund av valet av skola måste bo utanför det egna hem-
met.
Enligt 4 kap. 8 § skollagen (1985:1100) skall en kommun i sin grund-
skola även ta emot en elev som inte hör hemma i kommunen om ele-
ven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att
få gå i den kommunens grundskola. En kommun som på grund av den-
na skyldighet tar emot en elev har rätt till ersättning för sina kostnader
för elevens utbildning från elevens hemkommun. Hemkommunens
skyldighet att anordna skolskjuts gäller inte för dessa elever, f or dessa
elever skall dock den mottagande kommunen sörja för kostnadsfri skol-
skjuts inom den kommunen under samma föl utsättningar som gäller
för de elever som hör hemma i kommunen. Kostnaden härför ingår i
de utbildningskostnader som den mottagande kommunen har rätt till
från elevens hemkommun.
Jag anser att för dessa elever bör liksom för närvarande kostnadsfri
skolskjuts anordnas av den mottagande kommunen under samma förut-
sättningar som gäller för de elever som är hemmahörande i kommunen.
Därför bör den begränsning av kommunens skolskjutsskyldighet som
jag föreslår skall införas gentemot de elever som hör hemma i kommu-
nen även gälla de elever som har tagits emot med stöd av 4 kap. 8 § och
som inom den kommunen fått välja skola.
Med den begränsning av kommunernas skyldighet att svara för skol-
skjuts m.m. som jag föreslår blir det naturligt all kommunerna gör klart
för föräldrarna var barnen skulle placeras om några särskilda önskemål
inte uttalas. Utan sådant klart besked kan ju föräldrarna inte bedöma ef-
fekten av ett visst val. 1 detta sammanhang vill jag påpeka att det är na-
turligt att kommunen erbjuder placering också i en mer traditionell
skola, om den närmaste skolan har blivit myckel starkt profilerad.
Prop. 1992/93:14
Mitt förslag: Bidragen till fristående skolor som är godkända
för vanlig skolplikt skall lämnas av varje elevs hemkommun.
Genomsnittskostnaden skall utgöra den genomsnittliga kostna-
den per elev och stadium under föregående kalenderår.
Kommunernas skyldighet att tilldela den fristående skolan
medel för elever som slutar skolan under bidragsåret begränsas.
Skälen för mitt förslag: I propositionen om valfrihet och fristående
skolor (prop. 1991/92:95) anförde jag att det i och för sig skulle vara
lämpligare att en elevs hemkommun lämnade medel till fristående sko-
lor på grundskolenivå i stället för den kommun där skolan är belägen.
Skälen för detta är framför allt principiella. En kommuns invånare har
att i val och genom sina valda ombud avgöra kommunens utgifter och
prioriteringar. Om kommunens utgifter är beroende av de genomsnittli-
ga elevkostnaderna i en annan kommun och inte i den egna, minskar
kommuninvånarnas möjligheter att avgöra sina egna kostnader och
prioriteringar. Jag anser därför, trots de administrativa olägenheter detta
kan medföra, att det ät principiellt mest tilltalande att hemkommunens
genomsnittskostnad är styrande.
Emellertid stod detta inte i överensstämmelse med rådande statsbi-
dragssystem och en omläggning skulle medföra administrativa svårighe-
ter. I det bidragssystem som trädde i kraft den 1 juli 1992 är det därför
den kommun där skolan är belägen som skall tilldela skolan medel.
Om det finns elever i skolan som är hemmahörande i någon annan
kommun har kommunen där skolan är belägen rätt till ersättning för
sina kostnader från elevens hemkommun. Den 1 januari 1993 träder
det nya statsbidragssystemet till kommunerna i kraft. Det finns då inte
längre något hinder mot att införa ordningen att elevernas hemkommu-
ner skall tilldela medel till de fristående skolorna.
Bidragssystemet till de fristående skolorna måste enligt min mening
vara enkelt att tillämpa och så konstruerat att det relativt lätt går att få
fram den genomsnittskostnad som skall ligga till grund för beräkningen
av bidragets storlek. Ett sådant system blir med nödvändighet schabloni-
serat. Denna aspekt får emellertid inte slå igenom på ett sådant sätt att
bidragssystemet leder till alltför orättvisa resultat. Såsom riksdagen utta-
lat varierar genomsnittskostnaden per elev beroende på vilket stadium
eleven tillhör. Med nuvarande bidragssystem får exempelvis en friståen-
de skola som enbart har lågstadieelever med hänsyn till genomsnitts-
kostnaderna för sådana elever ett högt belopp medan en skola som en-
bart har högstadieelever får ett lågt belopp per elev. Det kan därför vara
rimligt att man i bidragssystemet tar hänsyn till vilket stadium eleverna
tillhör.
Jag är medveten om att kommunernas redovisningssystem kan varie-
ra. För en del kommuner kan det vata svårt att dela upp kostnaderna
pér stadium, exempelvis där varje skola oavsett antalet stadier tilldelas Prop. 1992/93:14
ett sammanhållet driftanslag, bor att inte i onödan komplicera arbetet
för sådana kommuner bör dessa vid framräknandet av genomsnittskost-
naden få göra en så god uppskattning som möjligt av kostnaderna per
stadium.
Eftersom hemkommunen kommer att tilldela medel direkt till den
fristående skolan och bidragsskyldigheten relateras till det stadium ele-
ven tillhör är det rimligt att begränsa kommunens skyldighet gentemot
skolan om en elev slutar under bidragsåret. Skyldigheten bör i princip
upphöra i och med att eleven slutar. En fristående skola kan emellertid
ha vissa kostnader som inte påverkas av att eleven slutar. Därför bör
skolan ha rätt till medel under en kortare tid även sedan eleven har slu-
tat. För att undvika tvister mellan kommun och skola om hur lång den-
na tid skall vara bör kommunens skyldighet regleras i lagen. Ersättning
bör utgå till och med kalendermånaden efter den då eleven har slutat.
I samband med ställningstagande till betänkandet Fristående skolor -
Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) kan det, mot bakgrund av vunna
erfarenheter, finnas anledning att överväga ytterligare justeringar i bi-
dragssystemet till fristående skolor.
Jag anser det vata angeläget att de ändringar jag nu föreslår kan träda i
kraft den 1 januari 1993. Beträffande bidragsskyldigheten till fristående
skolor fordras särskilda bestämmelser när det gäl ler den tilldelning som
skall ske för tiden januari-juni 1993. Till grund för beräkningen bör lig-
ga det antal elever som den 15 september 1992 gick i den fristående sko-
lan och som hör hemma i den kommun som skall tilldela medlen. Om
någon elev, som gick i den fristående skolan den 15 september 1992,
har slutat skall skolan ha rätt till bidrag i enlighet med vad jag föreslår
fortsättningsvis skall gälla vid sådana förhållanden.
Enligt vad jag erfarit, har i vissa fall beslut om godkännande fattats
vid en sådan tidpunkt att något laga kraftvunnet beslut inte kommer att
finnas den 15 september innevarande år. Detta kan leda till problem för
skolor som avsett att starta sin verksamhet innevarande bidragsår. Det
stora antalet ansökningar innevarande år beror på införandet av det nya
bidragssystemet och vissa av de problem som uppkommit torde därför
vara av övergående natur. Med hänsyn till bi.a. kommunernas plane-
ring kan det emellertid övervägas om det finns behov av bestämmelser
om exempelvis senaste datum för ansökan. Den frågan övervägs f.n.
inom Utbildningsdepartementet.
För att inte försvåra för dem som avsett eller avser att inom kort star-
ta fristående skolor förordar jag under en övergångstid särskilda bestäm-
melser då verksamheten inleds senare än vid läsårets början. En fristå-
ende skola som har godkänts för elever som har vanlig skolplikt och
som startar sin verksamhet efter den 15 september under bidragsåret
1992/93 bör få bidrag under återstående del av bidragsåret. Tilldelning- Prop. 1992/93:14
en bör beräknas efter antalet elever vid verksamhetens början och bi-
dragen för de två första verksam hetsmånaderna bör få betalas ut tillsam-
mans med bidraget för den tredje verksamhetsmånaden.
I enlighet med vad jag har anfört har inom Utbildningsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
Förslag till ändring i skollagen (1985:1100).
4 kap. Grundskolan
7 §
Hemkommunen är skyldig att sörja för att det tor eleverna i grundsko-
lan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till
färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev el-
ler någon annan särskild omständighet.
När en elev till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet,
skall hemkommunen svara för att eleven utan extra kostnader får till-
fredsställande förhållanden.
Hemkommunens skyldighet enligt första och andra styckena omfattar
inte
1. sådana elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som
kommunen annars skulle ha placerat dem i enligt 6 § tredje stycket för-
sta meningen, eller
2. sådana elever som avses i 8 §.
För sådana elever som avses i 8 § skall den mottagande kommunen
under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahöran-
de i kommunen sörja för kostnadsfri skolskjuts inom den kommunen.
Kostnaden härför ingår i de utbildningskostnader som avses i 8
Andringen i iredje styckei innebär att hemkommunens skyldighet att
erbjuda skolskjuts för elever som behöver sådan och att svara för att ele-
ver som måste bo utanför det egna hemmet får tillfredsställande förhål-
landen utan extra kostnader, inte gäller elever som väljer en annan
kommunal grundskola än den som kommunen skulle ha placerat ele-
ven i om något val inte gjorts. Såsom framhållits i den allmänna moti-
veringen (avsnitt 2) får det förutsättas att kommunerna klargör för för-
äldrarna var barnet skulle ha placerats om särskilda önskemål inte utta-
lats.
10
I fjärde stycket anges vad som gäller i fråga om rätt till kostnadsfri Prop. 1992/93:14
skolskjuts för en elev som med hänsyn till sina personliga förhållanden
har tagits emot i en grundskola som inte ligger i hemkommunen. För
dessa elever är den mottagande kommunen skyldig att anordna kost-
nadsfri skolskjuts inom den kommunen under samma förutsättningar
som gäller för elever som hör hemma i den kommunen.
9 kap. Fristående skolor
4 a §
En fristående skola, som är godkänd för elever sont har vanlig skolplikt,
skall tilldelas medel för verksamheten av elevernas hemkommuner. För
varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det närmast föregående
kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får
kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent av den
framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer får medge ett större avdrag, om det Finns särskilda
skäl.
Tilldelningen beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår bör-
jar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet elever från kommunen i
den fristående skolan den 15 september under bidragsåret. Medlen skall
utbetalas med en tolftedel varje månad. Utbetalningarna i juli-september
avpassas efter ett beräknat antal elever och reglering görs vid utbetal-
ning i oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser ti-
den juli-september månad, betalas ut samlat i september.
Om en elev slutar i den fristående skolan efter den 15 september bi-
dragsåret är hemkommunen inte skyldig att tilldela skolan medel för
längre tid än till och med kalendermånaden efter den då eleven slutade.
Vad som sägs i första, andra och tredje styckena gäller inte de fristå-
ende skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom sär-
skilda föreskrifter eller andra särskilda beslut och inte heller skolor, för
vilka huvudmannen skriftligen avstått från medelstilldelning.
Ändringarna i första stycket innebär att en fristående skola som är
godkänd för skolpliktens fullgörande och som omfattas av bestämmel-
sen skall tilldelas medel för verksamheten av elevernas hemkommuner.
Detta innebär att det är hemkommunens genomsnittskostnader som av-
gör storleken på bidraget till den fristående skolan. Det är också hem-
kommunen som beslutar om avdrag skall göras från den framräknade
genomsnittskostnaden. En skola kan därför komma att få olika stora bi-
drag per elev beroende på var eleverna är hemmahörande.
Vidare innebär ändringen att den genomsnittskostnad som skall ligga
till grund för bidragets storlek är den genomsnittliga kostnaden per elev
för det stadium som eleven tillhör. De stadier som finns i grundskolan
anges i 4 kap 3 §. Som jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt
11
4) kan 'genomsnittskostnaden under vissa förhållanden grundas på en Prop. 1992/93:14
uppskattning av kostnaderna per stadium.
Ändringen i andra stycket är en konsekvens av att det är elevernas
hemkommuner som skall tilldela de aktuella skolorna medel för verk-
samheten.
I tredje stycket anges kommunernas bidragsskyldighet om en elev slu-
tar i en fristående skola efter den 15 september under ett pågående bi-
dragsår. Kommunen är då inte skyldig att tilldela skolan medel under
längre tid än till och med kalendermånaden efter den då eleven slutade.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regering-
en föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i skol-
lagen (1985:1 100).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
12
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 september 1092 5
1 Inledning 5
2 Rätt till skolskjuts m.m. 6
3 Resurstilldelning till fristående skolor 8
4 Övergångsfrågor 9
5 Upprättat lagförslag 10
6 Specialmotivering 10
7 Hemställan 12
8 Beslut 12
Prop. 1992/93:14
13
gotab 42033, Stockholm 1992