Prop.
1992/93:127
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 november 1992.
På regeringens vägnar
Bengt V&sterberg
Bo Lundgren
Förslagen i propositionen berör i huvudsak, olika frågor i inkomstslaget
tjänst. Dessutom föreslås att lagen (1980:865) mot skatteflykt upphävs
fr.o.m. den 1 januari 1993.
Förslagen rörande inkomst av tjänst innebär bl.a. skattefrihet för fri
kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och för fri
frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning om kosten
obligatoriskt ingår i priset för resan eller rummet.
Avdraget för ökade levnadskostnader skall inte behöva reduceras för
tillhandahållna förmåner på allmänna transportmedel, men däremot skall
det reduceras för övriga tillhandahållna måltider och således bl.a. för
hotellfrukostar och representationsmåltider.
Reseförsäkringar som tecknats av en arbetsgivare för anställds
tjänsteresor blir undantagna från beskattning. En motsvarande be-
stämmelse införs i inkomstslaget näringsverksamhet beträffande
egenföretagares reseförsäkringar.
Schablonbeloppen för avdrag för ökade levnadskostnader relateras till
basbeloppet.
Reglerna för värdering av förmån av räntefria eller lågförräntade lån
ändras i flera avseenden.
För lån med fest ränta eller för räntefria lån införs en ny värderings-
princip som innebär att värderingen skall ske med utgångspunkt i
förhållandena vid lånetillfället. Förmånen skall sålunda beräknas på
giundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 127
med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesat- Prop. 1992:127
sen.
För övriga lån behålls nuvarande värderingsprincip men en jämknings-
regel införs.
Bestämmelserna om beskattning av hobbyinkomster ändras på så sätt
att avdragsrätten för kostnader i hobbyverksamheten som betalats före
beskattningsåret utvidgas tidsmässigt till de fem år som närmast föregått
beskattningsåret.
Reglerna om hemresor för den som på grund av sitt arbete vistas på
annan ort än sin hemort ändras på så sätt att den särskilda avståndsgräns
som gäller för flygresor slopas och att avdragsrätten för kostnader för
tågresor utvidgas något.
Skattefriheten för vissa utbildningsstipendier inskränks.
Avdraget för kostnader för bilresor mellan bostaden och arbetsplatsen
föreslås bli 12 kr per mil även för inkomståret 1993.
Vissa mindre justeringar görs i reglerna om skattefrihet för barnpension
och om särskilt grundavdrag för pensionärer.
Den s.k. sexmånadersregeln för sjömän på utländska fartyg föreslås
få fortsatt giltighet t.o.m. 1994 års taxering.
Härigenom föreskrivs att punkterna 3, 10 och 14 av anvisningarna till
32 §, punkterna 3, 3 a och 3 b av anvisningarna till 33 §, punkt 3 av
anvisningarna till 42 §, punkt 1 av anvisningarna till 48 § samt punkt 3
av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 32 §
3.1 Såsom intäkt av tjänst skall 3. Såsom intäkt av tjänst skall
Prop. 1992/93:127
upptagas, bland annat, hyresvärdet
av bostad, som kan vara åt den
anställde upplåten. För den, som är
anställd och såsom löneförmån
åtnjuter bostad, skall alltså värdet
av denna bostadsförmån medräk-
nas vid löneförmånernas uppskatt-
ning. Såsom intäkt skall även
upptagas exempelvis värdet av fri
kost och fria resor ävensom skat-
ter, försäkringar o.d., som arbets-
givaren betalat för den anställdes
räkning eller eljest tillhandahållit.
Arbetsgivares kostnader för tryg-
gande av arbetstagares pension
genom avsättning eller pensions-
försäkring utgör dock icke skatte-
pliktig intäkt för den anställde.
upptagas, bland annat, hyresvärdet
av bostad, som kan vara åt den
anställde upplåten. För den, som är
anställd och såsom löneförmån
åtnjuter bostad, skall alltså värdet
av denna bostadsförmån medräk-
nas vid löneförmånernas uppskatt-
ning. Såsom intäkt skall även
upptagas exempelvis värdet av fri
kost och fria resor ävensom skat-
ter, försäkringar o.d., som arbets-
givaren betalat för den anställdes
räkning eller som den anställde
annars tillhandahållits pä grund av
anställningen. Skattepliktföreligger
dock inte för värdet av fri kost som
åtnjuts på allmänna transport-
medel vid tjänsteresa eller för
värdet av fri frukost som åtnjuts på
hotell eller liknande inrättning i
samband med övernattning där
under tjänsteresa, allt under förut-
sättning att kosten obligatoriskt
ingår i priset för transporten eller
övernattningen i fråga. Värdet av
fri kost som åtnjuts vid representa-
tion utgör inte heller skattepliktig
intäkt. Såvitt avser intern repre-
sentation gäller detta endast om
sammankomsten är tillfällig och av
kort varaktighet. Arbetsgivares
kostnader för tryggande av arbets-
tagares pension genom avsättning
'Senaste lydelse 1990:1140.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
eller pensionsförsäkring utgör
inteskattepliktig intäkt för den an-
ställde. Förmån av fri försäkring
avseende reseskydd under tjäns-
teresa är inte heller skattepliktig.
Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner,
som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill
hörande anvisningar. Ar tjänstebostad med hänsyn till vederbörande
tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än
som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning
men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall
såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses
motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller,
därest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erfor-
derligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinneha-
vare fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens
uppskattade värde därmed minskas.
10.2 Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller
uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger
marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för
värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av
förmånen skall anses som en betald ränteutgift.
Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om
det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat
det.
Förmånens värde skall beräknas
till skillnaden mellan å ena sidan
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattnings-
året med tillägg av en procenten-
het och å andra sidan den avtalade
räntan.
2Senaste lydelse 1990:1421.
Förmånens värde skall för så-
dant lån i svensk valuta beträffan-
de vilket räntan bestämts att utgå
ffter en fast räntesats eller i fast
förhållande till marknadsräntan för
lån av ifrågavarande slag, beräk-
nas på grundval av skillnaden
mellan å ena sidan statslåneräntan
vid lånetillfället med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan den
avtalade räntesatsen. I fråga om
lån av nu angivet slag som upp-
tagits före den 5 december 1986
skall, i stället för statslåneräntan
vid lånetillfället, tillämpas när-
mast motsvarande ränta.
För annat lån i svensk valuta än
lån som avses i tredje stycket skall
förmånens värde beräknas på
grundval av skillnaden mellan å
ena sidan statslåneräntan vid
utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Såvitt avser lån som upptagits i
utländsk valuta skall förmånens
värde beräknas till skillnaden
mellan å ena sidan marknadsrän-
tan i den aktuella valutan vid
utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan
den avtalade räntan.
Det som sagts i denna punkt
gäller ej i fäll som avses i punkt
14 sjätte stycket av anvisningarna.
procentenhet och å andra sidan
den avtalade räntan för beskatt-
ningsåret. Har vid utgången av
maj under beskattningsåret stats-
låneräntan ändrats med minst tvä
procentenheter i förhållande till
dess storlek vid utgången av no-
vember året före beskattningsåret,
skall förmånens värde för tiden
juli-december beskattningsåret be-
stämmas till skillnaden mellan å
ena sidan statslåneräntan vid
utgången av maj beskattningsåret
med tillägg av en procentenhet och
å andra sidan den avtalade räntan.
Såvitt avser lån som upptagits i
utländsk valuta tillämpas vad som
sagts i tredje och fjärde styckena
med den ändringen att vad som där
sagts om statslåneräntan i stället
skall avse närmast motsvarande
ränta för lån i den aktuella valu-
tan.
Det som sagts i denna punkt
första och andra styckena gäller ej
i fäll som avses i punkt 14 sjätte
stycket av anvisningarna.
14? Anskaffär ett fåmansforetag från annan än delägare eller delägare
närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som uteslu-
tande är avsedd for privat bruk för företagsledare i företaget eller
företagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande an-
skaffningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos
företagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som
föranleder beskattning av bilförmån.
Avyttrar delägare i fåmansforetag eller delägare närstående person
egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens mark-
nadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som
intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid
beräkning av realisationsvinst samt att vid denna beräkning särskilda
undantagsregler gäller för fästighet och bostadsrätt. Avser avyttringen
sådan egendom som avses i 31 § nämnda lag gäller dock, oavsett hur
priset förhåller sig till marknadsvärdet, att hela vederlaget, utan avdrag
för något omkostnadsbelopp, skall beskattas hos överlåtaren som intäkt
av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för
företaget.
3Senaste lydelse 1991:982.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan
bostadsrätt som avses i 26 § 1 mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt men tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses
i andra stycket av samma moment.
Förvärvar delägare i fåmansforetag eller delägare närstående person
egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde,
skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som
intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt
handelsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från
handelsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan
lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli
privatbostad enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som
avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när
det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats
enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen.
Har företagsledare i ett fåmansforetag eller ett fåmansägt handelsbolag
eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning
från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller
den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas
såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt
av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som
han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.
Har fåmansforetag lämnat före-
tagsledare eller företagsledare
närstående person förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan under-
stiger marknadsräntan, skall lånta-
garen beskattas för värdet av för-
månen som intäkt av tjänst. För-
månens värde skall beräknas till
skillnaden mellan å ena sidan
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattnings-
året med tillägg av en procenten-
het och å andra sidan den avtalade
räntan. Såvitt avser lån som upp-
tagits i utländsk valuta skall för-
månens värde beräknas till skillna-
den mellan å ena sidan marknads-
räntan i den aktuella valutan vid
utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan
den avtalade räntan.
Har fåmansforetag lämnat före-
tagsledare eller företagsledare
närstående person förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan under-
stiger marknadsräntan, skall lånta-
garen beskattas för värdet av för-
månen som intäkt av tjänst. För-
månens värde skall beräknas på
sätt som anges i punkt 10 tredje-
femte styckena.
Har fåmansforetag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare
närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper,
skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av
tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Som fåmansforetag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa
personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i
företaget; samt
b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person
genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt
har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och själv-
ständigt kan förfoga över dess resultat.
Som fåmansforetag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt in-
siderlagen (1990:1342). Som fåmansforetag räknas inte heller bo-
stadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första
stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Som fåmansägt handelsbolag räknas
a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande
inflytande; samt
b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar
som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav,
avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten
över sådan verksamhetsgren.
Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som - direkt
eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.
Som företagsledare i fåmansforetag eller fåmansägt handelsbolag skall
anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons
aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett
väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är om företag som avses
i åttonde stycket b eller tionde stycket b - den som har den reella be-
stämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga
över dess resultat.
Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående per-
son räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller av-
komlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo
vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med
avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
till 33 §
3.4 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
4Senaste lydelse 1990:650.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd av
50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verksam-
hetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare
fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller
på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den
plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbets-
uppgifter. Om arbete på vaije arbetsplats pågår begränsad tid enligt de
villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggnings-
branschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges
bostad anses som tjänsteställe.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för målti-
der och småutgifter - dagtrak-
tamente -, och visar den skatt-
skyldige inte större ökning, medges
avdrag med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen, dock
högst 150 kronor per dag (helt
maximibelopp för dag).
Detta maximibelopp avser kost-
nadsökning för måltider och små-
utgifter under vaije hel dag som
har tagits i anspråk för resan. Som
hel dag anses även avresedag om
resan har påböijats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan har
avslutats efter kl. 19.00. Om resan
har påböijats senare eller avslutats
tidigare skall avdraget bestämmas
till högst ett halvt maximibelopp.
Om den skattskyldige inte fått
ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider
och småutgifter men gör sannolikt
att han haft sådana merkostnader
medges avdrag enligt schablon med
75 kronor per dag.
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för målti-
der och småutgifter (dagtrakta-
mente), och visar den skattskyl-
dige inte större ökning, medges
avdrag med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen, dock
högst med ett belopp per dag som
motsvarar 0,5 procent av det för
beskattningsåret gällande bas-
beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
avrundat till närmaste tiotal kro-
nor (helt maximibelopp).
Detta maximibelopp avser kost-
nadsökning för måltider och små-
utgifter under vaije hel dag som
har tagits i anspråk för resan. Som
hel dag anses även avresedag om
resan har påböijats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan har
avslutats efter kl. 19.00. Om resan
har påböijats senare eller avslutats
tidigare skall avdraget bestämmas
till högst ett halvt maximibelopp.
Om den skattskyldige inte fått
ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider
och småutgifter men gör sannolikt
att han haft sådana merkostnader
medges avdrag enligt schablon med
ett halvt maximibelopp per dag.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma anställning
varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
utredningen avse hans samtliga förrättningar inom riket i nämnda
anställning under beskattningsåret.
Avdrag för kostnad for logi vid
förrättning inom riket medges med
belopp motsvarande den faktiska
utgiften. Kan den skattskyldige inte
visa logikostnaden medges avdrag
med belopp motsvarande ersättning
som uppburits från arbetsgivaren
nattraktamente. Detta avdrag
får dock inte överstiga 75 kronor
per natt (maximi-
belopp för natt).
Avdrag för kostnad för logi vid
förrättning inom riket medges med
belopp motsvarande den faktiska
utgiften. Kan den skattskyldige inte
visa logikostnaden medges avdrag
med belopp motsvarande ersätt-
ning som uppburits från arbets-
givaren (nattraktamente).
Detta avdrag får dock inte över-
stiga ett halvt maximibelopp per
natt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort inom riket under längre tid än tre månader i en följd bedöms
rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a.
En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att
arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor.
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt erhållit kost-
förmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill.
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits
kostförmån skall avdraget reduce-
ras med hänsyn härtill, såvida inte
förmånen avser fri kost som till-
handahållits på allmänna trans-
portmedel vid tjänsteresa och som
inte utgör skattepliktig intäkt.
Kostnadsökning under förrättning som varit förenad med övernattning
på utrikes ort, får beräknas för vaije förrättning för sig. Avdraget skall
även här, om den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått
till belopp som motsvarar den kostnadsersättning som arbetsgivaren givit
ut, dock högst med belopp som kan anses motsvara största normala
ökning i levnadskostnaden under ett dygn för respektive förrättningsland.
3 a.5 En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan
inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige
arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock
i följande fäll, nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid,
arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fäst anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
5Senaste lydelse 1990:650.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt
arbete flyttat till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj
behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbetsor-
ten äger rum.
Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och arbetsor-
ten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övrigt
under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år
för ensamstående skattskyldiga. I den angivna tiden skall inräknas tid
under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3.
Avdrag medges dock för längre tid än som sagts nu, om anställningens
natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmelserna
i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen
i kostnaderna för måltider och
småutgifter på arbetsorten beräknas
antingen enligt utredning om den
faktiska kostnadsökningens storlek
eller schablonmässigt. Den scha-
blonmässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldiga som under de
första tre månaderna av borto-
varon medgivits avdrag enligt
punkt 3 ovan och som alltjämt
uppbär kostnadsersättning från
arbetsgivaren till 700 kronor per
dag,
2. för skattskyldiga som medges
avdrag enligt första stycket till 75
kronor per dag (ett halvt maximi-
belopp) under de första tre måna-
derna av bortovaron och därefter
samt i fall av dubbel bosättning till
50 kronor per dag (ett tredjedels
maximibelopp).
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt erhållit kost-
förmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmelserna
i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen
i kostnaderna för måltider och
småutgifter på arbetsorten beräknas
antingen enligt utredning om den
faktiska kostnadsökningens storlek
eller schablonmässigt. Den scha-
blonmässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldiga som under de
första tre månaderna av borto-
varon medgivits avdrag enligt
punkt 3 ovan och som alltjämt
uppbär kostnadsersättning från
arbetsgivaren till 70 procent av helt
maximibelopp per dag,
2. för skattskyldiga som medges
avdrag enligt första stycket till ett
halvt maximibelopp per dag under
de första tre månaderna av borto-
varon och därefter samt i fall av
dubbel bosättning till 30 procent
av helt maximibelopp per dag.
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits
kostförmån skall avdraget reduce-
ras med hänsyn härtill, såvida inte
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
förmånen avser fri kost som till-
handahållits på allmänna trans-
portmedel vid tjänsteresa och som
inte utgör skattepliktig intäkt.
3 b.6 Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller
sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad for en
hemresa vaije vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är
längre än 50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom
riket.
Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt.
Om avståndet mellan hemorten
och arbetsorten överstiger sjuhun-
dra kilometer eller resan företagits
till eller från Gotland medges dock
avdrag för kostnad för flygresa.
Om godtagbara allmänna kom-
munikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil enligt den schablon som
anges i punkt 4.
Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad
som inte är oskälig för tåg- eller
flygresa. Om godtagbara allmänna
kommunikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil enligt den schablon som
anges i punkt 4.
till 42 §
3.7 Förmånsvärdet av fri måltid
bestående av ett mål om dagen
(lunch eller middag) är lika med
genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffen-
het. Förmånsvärdet av helt fri kost
är lika med 250 procent av nämn-
da genomsnittspris.
3. Förmånsvärdet av helt fri kost
beräknas per dag till ett belopp -
avrundat till närmaste tiotal kro-
nor - som motsvarar 250 procent
av genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffen-
het. Förmånsvärdet av en fri måltid
bestående av ett mål om dagen
(lunch eller middag) är lika med
40 procent av förmånsvärdet för
helt fri kost. Förmånsvärdet av fri
frukost är lika med 20 procent av
förmånsvärdet för helt fri kost.
Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds måltid och kommer
härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genom-
snittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid.
till 48 §
1.* Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vård-
bidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller
minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension
6Senaste lydelse 1990:650.
7Senaste lydelse 1990:650.
8Senaste lydelse 1992:487.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Har folkpension
enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda
lagrum angiven livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive
tredje stycket första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas
med ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samord-
ning inte skett.
För gift skattskyldig, som
uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, uppgår det
särskilda grundavdraget till 1,325
basbelopp. För övriga skattskyldiga
uppgår avdraget till 1,5 basbelopp.
För gift skattskyldig, som under
viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension och under
återstoden av året uppburit folk-
pension med belopp som tillkom-
mer gift vars make saknar folkpen-
sion, uppgår avdraget till 1,5 bas-
belopp.
För gift skattskyldig, som
uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, uppgår det
särskilda grundavdraget till 1,325
särskilt basbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän
försäkring. För övriga skattskyl-
diga uppgår avdraget till 1,5 sär-
skilt basbelopp. För gift skattskyl-
dig, som under viss del av be-
skattningsåret uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension och
under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make saknar
folkpension, uppgår avdraget till
1,5 särskilt basbelopp.
Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och
utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela
beskattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som
enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av förtidspension, halv eller en fjärdedels
ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller som avlidit:
uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § eller
2 a § lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har livränta som
avses i första stycket sista meningen tillämpas i stället för bestämmelsen
i föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen b om det är
till fördel för den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det
särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65
procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den
skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid
rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige
skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa
bestämmelser i stället hade tillämpats.
till 54 §
3.9Skattefrihet enligt 54 § första stycket föreligger om anställningen
och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten
beskattats i verksamhetslandet. Om anställningen och vistelsen utomlands
varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än
svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk
församling medges dock sådan befrielse även om inkomsten inte
beskattats i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administrativ
praxis i detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbe-
skattning som detta land ingått.
Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utländskt
fartyg. I fråga om sådan anställ-
ning gäller vid 1986—7993 års
taxeringar att skattefrihet föreligger
om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader
och avsett anställning hos ar-
betsgivare, som är en inländsk
juridisk person eller en här i riket
bosatt fysisk person, och anställ-
ningen utövats ombord på utländskt
fartyg som huvudsakligen går i
sådan oceanfart som avses i 1 kap.
7 § 8 fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594).
I tid för vistelse som avses i första och andra styckena far inräknas
kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är
förlagda till böljan eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i
Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som
motsvarar högst sex dagar för vaije hel månad som anställningen
utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72
dagar.
Har den skattskyldige påböljat anställningen och kunde det därvid på
goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att
undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffer
under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för
att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten
Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utländskt
fartyg. I fråga om sådan anställ-
ning gäller vid 1986—1994 års
taxeringar att skattefrihet föreligger
om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader
och avsett anställning hos ar-
betsgivare, som är en inländsk
juridisk person eller en här i riket
bosatt fysisk person, och anställ-
ningen utövats ombord på utländskt
fartyg som huvudsakligen går i
sådan oceanfert som avses i 1 kap.
7 § 8 fertygssäkerhetsförordningen
(1988:594).
9Senaste lydelse 1991:1866.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade forhållandena
beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och
en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.
14
Härigenom föreskrivs
dels att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1992:651) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse,
dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §‘
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som
förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri
eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till
högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fäll
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom
eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke
tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas
ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan
är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår
på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på
grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatteplik-
tig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfäll eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som
motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet
‘Lydelse enligt bet. 1992/93:SfUl.
Prop. 1992/93:127
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället
hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och
dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller
avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendium som är avsett för
mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete som har
utförts eller skall utföras för ut-
givarens räkning;
stipendium som är avsett för
mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete eller
annan prestation som har utförts
eller skall utföras för utgivarens
räkning eller eljest i dennes in-
tresse;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma
lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:000) om introduktions-
ersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt
barnbidrag, samt barnpension
enligt lagen om allmän försäkring
till den del pensionen efter varje
avliden förälder inte överstiger 0,4
basbelopp-,
allmänt barnbidrag och förlängt
barnbidrag, samt barnpension
enligt lagen om allmän försäkring
till den del pensionen för varje
månad den avser inte överstiger en
tolftedel av fyrtio procent eller, vid
pension efter båda föräldrarna,
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
åttio procent, av basbeloppet den
månad pensionen avser samt sådan
i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring angiven livränta
i form av efterlevandelivränta till
barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt
annan i nämnda lagrum angiven
författning till den del livräntan
föranlett minskning av sådan del av
barnpension som inte är skatteplik-
tig-,
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän
försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag
som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för
resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om
arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd,
särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg
till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt
hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller
landstingskommunala medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fåra eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat oigan, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om
vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp
avrundat till närmaste hundratal kronor;
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 127
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
sådan gottgörelse for utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering,
vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för
vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 §
1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket
uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömans-
skatt, 50 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 22 § tullagen (1973:670),
20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-
ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.
Beträffande ersättning som utfäller på grund av avtalsgruppsjuk-
försäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12
av anvisningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993. De nya bestämmel-
serna om introduktionsersättning i
19 § tillämpas första gången vid
1994 års taxering. De nya be-
stämmelserna om ränta i 20 §
tillämpas på ränta som belöper på
tid efter ikraftträdandet.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993. De nya bestämmel-
serna om introduktionsersättning,
stipendium och barnpension i 19 §
tillämpas första gången vid 1994
års taxering. De nya bestämmelser-
na om ränta i 20 § tillämpas på
ränta som belöper på tid efter
ikraftträdandet. Efterlevandelivrän-
ta till barn enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller
annan i 17 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
angiven livränta räknas dock vid
1993 års taxering inte som skatte-
pliktig inkomst till den del livrän-
tan föranlett att barnpension under
1992 utbetalats med lägre belopp
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
än 0,4 basbelopp vid pension efter
en förälder och 0,8 basbelopp vid
pension efter båda föräldrarna.
19
Härigenom föreskrivs att 33 § 1 mom. och punkt 23 av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens och anvis-
ningspunktens lydelse enligt lagen (1992:841) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:127
33 §
1 mom. Med den begränsning som följer av 2 mom. får från intäkt av
tjänst avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader
för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats
särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall tas upp
såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat;
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst
redovisningsskyldig;
ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksam-
hetsorten som varit förenad med övernattning;
färdkostnad vid resa i tjänsten;
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
I fråga om en inkomstgivande
självständigt bedriven verksamhet
som ej skall hänföras till närings-
verksamhet gäller följande. Avdrag
får göras för utgifter som är att
anse som kostnader för intäktens
förvärvande om de betalats under
beskattningsåret. Avdrag får också
ske för sådana kostnader om de
betalats under året före beskatt-
ningsåret i den mån de överstiger
det årets intäkter. Avdrag får inte
ske med större belopp än som
motsvarar beskattningsårets intäkt
av verksamheten. Underskott av en
verksamhet får inte dras av mot
överskott i en annan verksamhet.
I fråga om en inkomstgivande
självständigt bedriven verksamhet
som ej skall hänföras till närings-
verksamhet gäller följande. Avdrag
får göras för utgifter som är att
anse som kostnader för intäktens
förvärvande om de betalats under
beskattningsåret. Avdrag får också
ske för sådana kostnader om de
betalats under något av de fem år
som närmast föregått beskatt-
ningsåret i den mån de överstiger
respektive års intäkter. Avdrag får
inte ske med större belopp än som
motsvarar beskattningsårets intäkt
av verksamheten. Underskott av en
verksamhet får inte dras av mot
överskott i en annan verksamhet.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller
annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Anvisningar
till 23 §
23. Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på
pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter
och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte
dras av (se 20 §).
Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i
hans egenskap av utövare av viss
näringsverksamhet, utgör avdrags-
gill omkostnad i näringsverksam-
heten. Om den ersättning, som kan
komma att utfalla på grund av för-
säkringen, utgår efter väsentligt
förmånligare grunder än vad som
gäller enligt gruppliv- försäkring
för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock endast den del av
premien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i närings-
verksamheten.
Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i
hans egenskap av utövare av viss
näringsverksamhet, utgör avdrags-
gill omkostnad i närings- verksam-
heten. Om den ersättning, som kan
komma att utfalla på grund av för-
säkringen, utgår efter väsentligt
förmånligare grunder än vad som
gäller enligt grupplivförsäkring för
befattningshavare i statens tjänst,
skall dock endast den del av pre-
mien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i närings-
verksamheten. Premie för rese-
skyddsförsäkring avseende resa i
verksamheten utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten.
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av
fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första
stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om
begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har
kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget
näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna
och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget
tjänst.
21
Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953:272)’ skall ha
följande lydelse.
Prop. 1992/93:127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §2
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräk- Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningar-
na till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Tredje stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fall som avses i sjätte stycket ne-
dan.
nas enligt punkt 2 av anvisningar-
na till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Tredje stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fåll som avses i sjätte stycket ne-
dan. Värdet av förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan un-
derstiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tredje-
femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom vaije område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om
bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat
med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragra-
fen.
Föreligger fäll som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
'Lagen omtryckt 1991:97.
lenaste lydelse 1992:489.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Om skattemyndigheten bestämt värdet av formånen enligt bestäm-
melserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning
av preliminär A-skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för år 1993.
23
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:127
2 kap.
6 §*
För den som inte haft inkomst av
aktiv näringsverksamhet eller an-
nan inkomst av tjänst än folkpen-
sion och pensionstillskott enligt 2 §
lagen (1969:205) om pensionstill-
skott eller allmän tilläggspension
som föranlett avräkning av sådant
pensionstillskott gäller i stället för
vad som sägs i 4 § första stycket 1
följande. Skyldighet att lämna
självdeklaration föreligger endast
om den uppburna pensionen över-
stiger för gift skattskyldig som inte
under någon del av året uppburit
pension med belopp som tillkom-
mer gift vars make saknar folkpen-
sion 1,325 basbelopp och för an-
nan skattskyldig 1,5 basbelopp.
Som folkpension räknas inte barnpension och vårdbidrag.
För den som inte haft inkomst av
aktiv näringsverksamhet eller an-
nan inkomst av tjänst än folkpen-
sion och pensionstillskott enligt 2 §
lagen (1969:205) om pensionstill-
skott eller allmän tilläggspension
som föranlett avräkning av sådant
pensionstillskott gäller i stället för
vad som sägs i 4 § första stycket 1
följande. Skyldighet att lämna
självdeklaration föreligger endast
om den uppburna pensionen över-
stiger för gift skattskyldig som inte
under någon del av året uppburit
pension med belopp som tillkom-
mer gift vars make saknar folkpen-
sion 1,325 särskilt basbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring och för annan
skattskyldig 1,5 särskilt basbelopp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.
'Senaste lydelse 1990:1136.
24
Härigenom föreskrivs att lagen (1980:865) mot skatteflykt1 skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari
1981—den 31 december 1992.
Prop. 1992/93:127
'Senaste lydelse av
lagen 1990:302 och
ikraftträdandebestämmelserna 1990:1464.
25
Härigenom föreskrivs följande.
Avdrag för kostnad för resa med egen bil till och från arbetsplatsen
enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 §§ kommunalskattelagen
(1928:370) skall vid 1994 års taxering medges, i stället för enligt
schablon som anges i andra stycket nämnda anvisningspunkt, med
1 krona 20 öre per kilometer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:127
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1992
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Laurén, Hörnlund, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lund-
gren
Föredragande: statsrådet Lundgren
I januari 1992 tillkallades efter regeringens bemyndigande en särskild
utredare, regeringsrådet Arne Baekkevold, med uppdrag att se över vissa
regler i inkomstslaget tjänst. Bakgrunden var att vissa inslag i 1990/91
års skattereform kritiserats för att bl.a. ge upphov till administrativt
krångel. En huvuduppgift för utredaren har därför varit att se över vissa
materiella regler och försöka åstadkomma regler som är enklare att
hantera för skattskyldiga och arbetsgivare. Utredningen har antagit nam-
net Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning.
Vissa frågor har i enlighet med direktiven förtursbehandlats och redo-
visats i ett i juni 1992 avgivet betänkande, (SOU 1992:57) Beskattning
av vissa naturaförmåner m.m.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-
na bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. En samman-
ställning av remissyttrandena har upprättats inom Finansdepartementet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3323/92).
Jag skall i det följande behandla de frågor som tas upp i betänkandet.
Jag kommer dessutom att föreslå några andra förändringar än de som
föranleds av förslagen i betänkandet.
En gäller en inskränkning i skattefriheten för vissa utbildningsstipen-
dier. En annan är att reglerna om avdrag för kostnader för hemresor för
den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin fa-
miljs hemort ändras på så sätt att det i större utsträckning blir möjligt
att få avdrag för kostnader för tåg- och flygresor.
Därefter föreslår jag som ett led i regeringens arbete för att öka rätts-
säkerheten att lagen (1980:865) mot skatteflykt, den s.k. generalklau-
sulen, slopas fr.o.m. den 1 januari 1993.
Jag tar slutligen upp följande frågor, nämligen avdrag för kostnader för
resor mellan bostad och arbetsplats med egen bil, mindre justeringar i
reglerna om skattefrihet för barnpension och särskilt grundavdrag för
pensionärer samt en förlängning av den s.k. sexmånadersregeln för
sjömän.
27
Lagrådet Prop. 1992/93:127
Regeringen beslutade den 15 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande
över vissa lagförslag. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas
till protokollet som bilaga 2. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet
som bilaga 3.
Lagrådet har kommit med vissa synpunkter rörande utformningen av
bestämmelserna beträffande beskattningen av representationsmåltider och
skattefriheten för vissa utbildningsstipendier. Jag återkommer till Lag-
rådets synpunkter i specialmotiveringen (avsnitt 9.1 och 9.2).
Vissa ändringar av redaktionell karaktär har företagits i förhållande till
de till Lagrådet remitterade förslagen.
I samband med skattereformen företogs omfettande förändringar i in-
komstslaget tjänst. Förändringarna berörde bl.a. traktamentsbeskatt-
ningsreglema samt värderingen av vissa förmåner såsom fria måltider
och lån på förmånliga villkor. De nya reglerna som i huvudsak tillämpas
fr.o.m. 1992 års taxering, har i vissa delar kritiserats för att ge upphov
till administrativt krångel för anställda och arbetsgivare. Andra inslag i
skattereformen har kritiserats för att medföra beskattningseffekter som i
vissa fell inte kan anses skäliga. Det sistnämnda gäller t.ex. reglerna om
lån från arbetsgivaren på förmånliga villkor.
Mot bakgrund av bl.a. denna kritik tillkallades den inledningsvis
nämnde särskilde utredaren. Huvuduppgiften för utredningen är enligt
direktiven att se över reglerna i inkomstslaget tjänst i syfte att åstad-
komma enklare och mer lättillämpade regler så att administrativt krångel
och olikfbrmig regeltillämpning minimeras för såväl enskilda som arbets-
givare.
I det nu avgivna delbetänkandet redovisas vissa frågor som behandlats
med förtur. Dessa gäller beskattning av kostförmåner, vissa traktamenten
m.m., personal vårdsförmåner, förmånliga lån och hobbyinkomster. I
fråga om traktamenten och avdrag för ökade levnadskostnader har för-
tursbehandlingen i huvudsak begränsats till frågor som har samband med
kostförmåner vid tjänsteresor.
Utredningens förslag har överlag fått ett positivt bemötande av remiss-
instanserna. Även för egen del kan jag, på något undantag när, ansluta
mig till utredningens förslag. Dessa bör därför i allt väsentligt genom-
föras. På ett par punkter, som jag återkommer till i det följande, anser
jag emellertid att det finns anledning att avvika från vad utredningen
föreslagit.
Innan jag går in på förslagen i detalj vill jag mot bakgrund av ett
uttalande av Kammarrätten i Stockholm ta upp en principiell fråga.
Kammarrätten påpekar att skattereformen har varit i kraft så kort tid att
det är naturligt att en mer fördjupad erferenhet avbidas innan större
28
ändringar vidtas. Kammarrätten uttalar vidare att den kritik som enligt Prop. 1992/93:127
utredningsbetänkandet riktats mot vissa inslag i reformen väsentligen
bygger på önskemål som syftar till att tillgodose olika särintressen.
Jag vill framhålla att jag för egen del kan instämma i vad Kammar-
rätten framfört. I bl.a. direktiven till utredningen har jag också påpekat
att en hel del av de svårigheter av administrativ art som uppstått i sam-
band med skattereformen kan antas vara av övergångskaraktär och därför
kommer att minska när rutiner och praxis utbildats. Jag har i direktiven
vidare understrukit att principen att olika typer av förmåner skall be-
skattas likformigt, oavsett om de utgår i form av kontantlön eller natura-
förmåner, ligger fäst. Det finns därför anledning att nu vara återhållsam
med förändringar. De förslag som läggs fram i det följande har enligt
min bedömning karaktär av detaljjusteringar i regelsystemet vilka inte
rubbar de grundläggande principerna. Det finns således enligt min
mening från principiella utgångspunkter inga hinder mot att genomföra
dem.
Frågorna om kostförmån och avdrag för ökade levnadskostnader har ett
nära samband varför jag väljer att behandla dem i ett sammanhang.
Innan jag går in på förslagen till regeländringar skall jag först kortfattat
redogöra för gällande regler på det aktuella området.
2.2.1 Gällande rätt
Kostförmån
Bestämmelserna om beskattning av kostförmån återfinns i punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 32 §, 42 § tredje stycket och punkt 3 av
anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Förmåns-
värdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag)
är lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal
beskaffenhet medan förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 % av
nämnda genomsnittspris. Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för
anställds måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för
måltiden att understiga genomsnittspriset skall skillnaden mellan vad den
anställde betalar för måltiden och genomsnittspriset tas upp som förmån
av fri måltid. Reglerna torde medföra att även om arbetsgivarens
subvention av måltiden understiger skillnaden mellan genomsnittspriset
och det pris den anställde betalar skall den anställde förmånsbeskattas för
hela denna skillnad.
Riksskatteverket, RSV, har för år 1992 fästställt genomsnittspriset för
en lunchmåltid till 44 kr 40 öre (RSFS 1991:27). Detta genomsnittspris
representerar enligt RSV:s rekommendationer (RSV Dt 1991:24) en
lunchmåltid av normal beskaffenhet med beaktande av olika måltidsalter-
nativ, dvs. såväl med som utan måltidstillbehör.
Förmånsbeskattning blir aktuell endast om arbetsgivaren lämnat någon
form av subvention till den anställde. Det kan därför inte bli aktuellt att
beskatta en anställd i den situationen att en personal restaurang på grund
29
av t.ex. stordriftsfördelar kan hålla ett pris som understiger det genom- Prop. 1992/93:127
snittliga lunchpriset och där marknadsmässiga villkor styr förhållandet
mellan arbetsgivare och restauratören (se prop. 1989/90:110, s. 328).
Fri kost är en skattepliktig förmån oavsett om den tillhandahålls
fortlöpande eller endast vid särskilda tillfällen, såsom under tjänste-
resa/förrättning, tjänstgöring på annan ort, kurser, kongresser, kon-
ferenser, studieresor o.d. medan fri måltid i samband med representation
(extern eller intern) och liknande enligt RSV:s rekommendationer inte är
skattepliktig.
Begreppet representation definieras inte i skattelagstiftningen men det
återfinns i punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL. Där anges att utgifter
för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader
i förvärvskälla endast under förutsättning att utgifterna har ett omedelbart
samband med verksamheten såsom då fråga uteslutande är om att inleda
eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser
jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggningar för
verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då
utgifterna är att hänföra till personalvård.
RSV har utfärdat rekommendationer om avdrag för represen-
tationskostnader m.m. att tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering (RSV Dt
1991:20). Enligt dessa rekommendationer hör till extern representation
bl.a. affärsförhandlingar, jubileum, invigning av anläggningar, demon-
strationer och visningar. Med intern representation avses enligt RSV:s
anvisningar (RSV Dt 1991:24) bl.a. personalfester, informationsmöten
med personalen, interna kurser och planeringskonferenser. En förutsätt-
ning är att det är fråga om i huvudsak interna möten, att sammankomsten
har en varaktighet på högst en vecka, att det inte är fråga om möten som
regelbundet hålls med kort mellanrum samt att det är gemensamma
måltidsarrangemang.
Traktamenten och avdrag för ökade levnadskostnader
Med traktamente avses sådan extra ersättning utöver lön som utgår för
anställd vid resa i tjänsten utanför den vanliga verksamhetsorten. Med
dagtraktamente avses ersättning som utgår för att täcka kostnadsökningen
för måltider samt diverse småutgifter. Med nattraktamente avses
ersättning som utgår för logikostnader. Beskattningen av traktamenten
regleras i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL.
Traktamentsersättning är skattepliktig inkomst för den som erhållit
ersättningen. Avdrag medges dock för bl.a. ökade levnadskostnader vid
resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med
övernattning. Med den vanliga verksamhetsorten förstås i regel ett
område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges
tjänsteställe.
Om arbetsgivaren utgett traktamente för förrättning i Sverige medges
den skattskyldige avdrag med belopp motsvarande den uppburna
ersättningen, dock högst med helt maximibelopp för dag som är 150 kr.
Maximibeloppet avser kostnadsökning för måltider och småutgifter under
vaije hel dag som tagits i anspråk för resan.
30
Har arbetsgivaren inte utgett traktamente har den skattskyldige rätt till
schablonavdrag med 75 kr per dag, om han gör sannolikt att han har haft
sådan merkostnad.
För att få avdrag med högre belopp än schablonavdragen krävs att den
skattskyldige kan visa att kostnadsökningen varit större totalt sett vid
samtliga förrättningar inom riket under hela året i samma anställning.
Avdrag för kostnad för logi vid förrättning inom riket medges med
belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa
logikostnaden medges avdrag med belopp motsvarande ersättning som
uppburits från arbetsgivaren. Detta avdrag får dock inte överstiga
maximibeloppet for natt som är 75 kr.
Avdrag för fördyrade levnadskostnader skall reduceras om den
skattskyldige erhållit kostförmån samtidigt som han uppburit traktamente.
RSV har utfärdat rekommendationer om avdrag för ökade levnadskost-
nader (RSV Dt 1992:2) och i dessa anges med vilka belopp schablonav-
dragen bör reduceras när kostförmån erhållits.
Har arbetet varit förlagt till samma ort inom riket mer än tre månader
i sträck bedöms avdragsrätten enligt reglerna för tillfälliga arbeten m.m.
och för dubbel bosättning i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL.
Ökningen i kostnader för måltider och småutgifter på arbetsorten
beräknas efter de tre första månaderna, antingen enligt utredning om den
faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt, till 100 kr per
dag för skattskyldig som under de tre första månaderna av bortovaron
medgetts avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom den
vanliga verksamhetsorten och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från
arbetsgivaren. Även efter tremånadersperioden skall avdrag för ökade
levnadskostnader reduceras om den skattskyldige erhållit kostförmån.
2.2.2 Förenklingar av regelsystemet
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: Fri kost som åtnjuts på allmänna
transportmedel vid tjänsteresa och fri frukost som åtnjuts på hotell
eller liknande inrättning blir skattefri om kosten obligatoriskt ingår
i priset för resan eller rummet.
Avdraget för ökade levnadskostnader skall inte reduceras för
tillhandahållna förmåner på allmänna transportmedel, men det skall
däremot reduceras för övriga tillhandahållna måltider och således
även för skattefria hotellfrukostar och
representationsmåltider.
Skattefriheten för representationsmåltider lagregleras.
Schablonbeloppen för avdrag för ökade levnadskostnader relateras
till basbeloppet.
Schablonvärderingen av kostförmån ändras så att öretal inte kan
uppkomma vid värderingen.
31
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Prop. 1992/93:127
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna godtar utred-
ningens förslag. Flera remissinstanser, t.ex. Kommunförbundet och S4V
anser dock att även kostförmån i samband med s.k. extern utbildning
skall vara skattefri. Riksgäldskontoret föreslår att traktamentsbeloppet för
tjänsteresa skall justeras nedåt eftersom hotellfrukost nästan alltid ingår
i priset för hotellrummet. RSV och Kammarrätten i Stockholm ställer sig
tveksamma till den av utredningen föreslagna lydelsen av punkt 3 av
anvisningarna till 32 § KL. De anser att det behövs ytterligare utredning
innan beskattningsrätten vid naturaförmåner kan hänföras till åtnjutandet
i stället för som i dag till tillhandahållandet av förmånen.
Överbefälhavaren föreslår att värdet av fri kost vid förbandsövningar
skall reduceras till noll samt att begreppet "vanliga verksamhetsorten"
skall ändras för reservofficerare. Länsrätten i Kronobergs län och SAV
anser inte att traktamentsbeloppen skall relateras till basbeloppet,
beloppen skall vara klart angivna i lagtexten. Lunchfrämjandet efterlyser
en utvärdering om hur den slopade skattesubventionen av måltidsförmå-
ner påverkat dels arbetstagarnas matvanor, dels restaurangbranschen. LO,
Hotell- och Restauranganställdas Förbund och Svenska Re-
stauratörförbundets Arbetsgivarförening anser att värdet av kostförmån
för restauranganställda skall sättas ned med hänsyn till att s.k. obligato-
risk inackordering i kost ingår i de restauranganställdas anställningsavtal.
SACO anser att maximibeloppet för dagtraktamente skall höjas till 1 %
av basbeloppet eftersom det nuvarande beloppet är för lågt. Or-
ganisationerna (Svenska BankjÖreningen, Bankinstitutens Arbetsgivareor-
ganisation och Sveriges Föreningsbank) anser att avdraget för ökade
levnadskostnader inte behöver reduceras på grund av åtnjuten hotell fru-
kost. Svenska revisorsamfundet SRS anser att nattraktamentet behöver
höjas. Länsrätten i Stockholms län anser slutligen att det är en risk för
att skattefrihet för måltider på allmänna transportmedel och hotellfrukos-
tar kan "sprida sig" med ytterligare erbjudanden om måltider och för-
friskningar som ingår i priset för tjänsten.
Skälen for mitt förslag: En av utredningens uppgifter är att föreslå
förenklingar av det rådande regelsystemet så att komplikationer av
administrativ art som skattereformen gett upphov till elimineras. Ett
problem som uppmärksammats är att det är svårt för arbetsgivare att
kontrollera om kostförmån utnyttjats eller inte vid tjänsteresor samt att
det är administrativt krångligt att hantera den mängd av småbelopp som
det här rör sig om. De fäll som orsakat mest problem i den praktiska
tillämpningen är måltider på allmänna transportmedel samt hotellfrukos-
tar.
Vad först beträffar allmänna transportmedel ingår måltider ofta i det
pris som arbetsgivaren betalar för färdbiljetten och någon möjlighet att
köpa en färdbiljett som inte inkluderar måltiderna finns inte. Framför allt
gäller detta vid flygresor. Till skillnad från de flesta fäll när fri kost
tillhandahålls av arbetsgivaren har denne i dessa fäll således inte någon
valmöjlighet. Han ådrar sig automatiskt den administrativa hantering som
följer med en kostförmån. När det gäller fri frukost på hotell finns vissa
32
likheter med måltider på transportmedel. Förmånen är ofta förekomman- Prop. 1992/93:127
de och rör i det enskilda fallet endast ett mindre värde. Arbetsgivaren
kan inte heller här alltid välja att skaffa ett hotellrum där frukost inte
ingår i priset.
Skattefrihet för dessa förmåner kan antas medföra betydande ad-
ministrativa lättnader utan att för den skull några påtagliga skatteförmåner
uppkommer för de anställda. Jag föreslår därför att skattefrihet införs för
fri kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och för
fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning om kosten
obligatoriskt ingår i priset för resan eller rummet.
De principiella invändningar som kan riktas mot ett sådant undantag
väger enligt min mening inte särskilt tungt när det gäller förmåner som
utgår under så pass speciella förhållanden. En viss "spridningsrisk" av
det slag Länsrätten i Stockholms län tar upp i sitt yttrande torde i och för
sig finnas. Jag bedömer emellertid denna risk som liten, bl.a. då det
ligger i arbetsgivarens intresse att hålla nere kostnaderna. Det finns
emellertid anledning att noga följa den fortsatta utvecklingen på området.
Av principiella skäl bör avdraget för ökade levnadskostnader reduceras
om kostförmån tillhandahålls. Jag delar utredningens uppfattning att det
i och för sig inte finns anledning till avsteg härifrån på grund av att
kostförmån undantas från beskattning. Såsom utredningen påpekat torde
det i regel också förhålla sig så att arbetsgivare reducerar trak-
tamentsersättningen i den mån han tillhandahåller kostförmåner. Någon
svårighet för arbetsgivaren att veta när en anställd tillhandahållits
kostförmån föreligger ju normalt inte. Ett undantag förefaller dock vara
kostförmåner på allmänna transportmedel - i första hand vid flygresor.
Någon reduktion synes i dessa fall ofta inte ske i praktiken. Anledningen
till det torde främst vara att det, bl.a. på grund av måltidernas skiftande
karaktär, många gånger är oklart om en skattepliktig förmån erhållits.
Förenklingsskäl talar för att man i dessa avseenden så långt som möjligt
försöker anpassa skattereglerna till de rutiner som gäller på ar-
betsmarknaden. Jag föreslår därför att avdragsreduktion inte bör ske
beträffande kostförmåner på allmänna transportmedel men att sådan
reduktion däremot bör ske i övrigt.
Enligt RSV:s rekommendationer (RSV Dt 1991:24) är fri måltid i
samband med representation (extern eller intern) och liknande inte
skattepliktig. Någon begränsning till representation vid enstaka tillfällen
har inte direkt uppställts. Såvitt gäller intern representation har dock
denna i rekommendationen definierats på ett sådant sätt att undantaget för
kostförmån kommer att gälla i stort sett bara enstaka tillfällen eller
kortare tidsperioder.
Utredningen har föreslagit att RSV:s rekommendationer om undantaget
från förmånsbeskattning beträffande representationsmåltider skall kvarstå
oförändrade och att skattefriheten skall lagfästas. Jag instämmer i
förslaget.
Några remissinstanser har föreslagit att skattefriheten för fri kost vid
representation skall sträckas ut till att gälla även vid externa kurser. Jag
anser emellertid inte att begreppet representation bör ges en mer
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 127
33
vidsträckt innebörd än som nu skett i verkets rekommendationer. Jag Prop. 1992/93:127
återkommer till frågan i specialmotiveringen.
Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL.
Med nuvarande system kan värde av kostförmån komma att hamna på
ett belopp som innehåller ören. Detta medför administrativt arbete som
inte framstår som motiverat. En avrundning till närmaste hela krontal bör
därför i vart fäll ske. En avrundning av genomsnittspriset för en
lunchmåltid till en hel krona eller femtal kronor medför dock att värdet
för helt fri kost kan komma att hamna på värden med öretal. Om man
däremot först räknar ut värdet för helt fri kost och avrundar detta belopp
till närmaste tiotal kronor och därefter bryter ut värdet av en måltid från
detta belopp undviker man att hamna på öretal. Jag anser att en sådan
avrundning är motiverad ur förenklingssynpunkt. Detta föranleder en
ändring i punkt 3 av anvisningarna till 42 § KL.
Utredningen har föreslagit att schablonbelopp för avdrag för ökade
levnadskostnader skall relateras till basbeloppet i stället för som i dag
anges i nominella belopp i lagtexten. Fördelarna med en sådan koppling
är att man inte behöver göra lagändringar som endast har till syfte att
justera avdragets nominella belopp. Maximibeloppet för dag skulle med
en konstruktion som anknyter till basbeloppet kunna bestämmas till
0,5 % av det för beskattningsåret gällande basbeloppet, avrundat till
närmaste tiotal kronor och maximibeloppet för natt skulle i enlighet
härmed bestämmas till hälften härav. Det reducerade avdragsbeloppet
efter de tre första månaderna bör lämpligen bestämmas till 70 % av helt
maximibelopp och det i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL angivna
avdraget uppgående till ett tredjedels maximibelopp, dvs. 50 kr, bör
bestämmas till 30 % av maximibeloppet. Procentsatserna har bestämts till
hela tiotal för att inte schablonbeloppen skall hamna på öretal.
En nackdel med en koppling till basbeloppet är att det inte lika lätt går
att av lagtexten utläsa beloppets storlek. Jag anser emellertid att
fördelarna med att få en kontinuerlig automatisk omräkning av beloppen
väger tyngre. Reglerna bör därför ändras i enlighet med utredningens
förslag. Detta föranleder ändringar i punkterna 3 och 3 a av anvisningar-
na till 33 § KL.
Utredningen har föreslagit att punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL
skall ändras på så sätt att kriteriet för att beskattning av en naturaförmån
skall inträda ändras från tillhandahållits till åtnjutits. Det skulle således
inte vara tillräckligt för att beskattning skall ske att en förmån enbart
tillhandahållits en skattskyldig utan den skattskyldige skall även ha
åtnjutit förmånen för att förmånsbeskattning skall utlösas. RSV och
Kammarrätten i Stockholm har i sina remissvar ställt sig tvekande till den
föreslagna ändringen. De anser att det behövs ytterligare utredning av
konsekvenserna av den föreslagna förändringen innan denna kan ske. Jag
delar dessa remissinstansers uppfattning och är således inte beredd att nu
föreslå en sådan förändring. Det förefaller lämpligt att utredningen
ytterligare får penetrera frågeställningen.
Frågan om beskattning av kostförmån för restauranganställda och
liknande grupper har tagits upp av flera remissinstanser. Dessa har ansett
34
det felaktigt att restauranganställda skall beskattas för det av RSV Prop. 1992/93:127
fastställda schablonvärdet av måltidsförmån eftersom priset för luncherna
för restauranganställda oftast endast motsvarar arbetsgivarens mar-
ginalkostnader för lunchmåltider.
Det ligger i sakens natur att en schablonvärdering av förevarande slag
i vissa fäll innebär en övervärdering och i andra fäll en undervärdering
av den förmån som utgår. Det är vidare att märka att utgångspunkten för
schablonregeln är att värderingen skall ske - inte på grundval av arbets-
givares kostnader för lunchförmånen - utan på grundval av genomsnitts-
priset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Värderingen
skall således ske med utgångspunkt i det pris som en måltid normalt
betingar på en lunchrestaurang utan hänsyn till om måltiden tillhandahålls
i en lunchmatsal hos arbetsgivaren eller i en vanlig restaurang för all-
mänheten och också utan hänsyn till priset i det enskilda fallet. Det kan
mot denna bakgrund knappast komma i fråga att låta arbetsgivarens
kostnader för måltiden påverka värderingen av förmånen. Den omstän-
digheten att kostförmånen reglerats i en grupp anställdas anställningsavtal
bör inte heller påverka skattereglernas utformning. Utvecklingen har
under senare år gått i motsatt riktning. Exempel härpå är att kopplingen
till de statliga kollektivavtalen har slopats vad gäller traktamentsbeskatt-
ningen.
Beträffände de frågor Överbefälhavaren tar upp i sitt yttrande vill jag
uttala följande. Jag anser att det inte finns tillräckliga skäl att göra fri
kost vid förbandsövningar skattefri. Den nedsättning till halvt förmåns-
värde som nu sker enligt RSV:s rekommendationer får enligt min mening
anses rimlig. Frågan om vanliga verksamhetsorten för reservofficerare
har samband med frågor rörande resor till arbetet vid tillfälliga anställ-
ningar m.m. Det kan finnas anledning att återkomma till de problem som
föreligger på detta område i ett annat sammanhang.
Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp en fråga som bl.a.
Skatteutskottet aktualiserat.
Skatteutskottet har i betänkandet 1991/92:SkU20 uttalat att det är
angeläget att utredningen också redovisar konsekvenserna av det nya
systemet med avseende på hur lunchätandet påverkats och hur eventuella
förändringar har påverkat branschen och de anställda. Flera re-
missinstanser har också efterlyst denna undersökning.
Först vill jag påpeka att det inte ålegat utredningen enligt de direktiv
(Dir. 1992:3) som utfärdats att företa denna undersökning och utred-
ningen har inte heller haft möjlighet att företa en sådan undersökning
med hänsyn till den tid som stått den till buds. Jag har emellertid
inhämtat att utredningen haft ett stort antal överläggningar med företrä-
dare för näringsliv och organisationer rörande bl.a. lunchsubventionema
och härigenom fått en god inblick i de problem som de nuvarande
reglerna gett upphov till. Dessa erfarenheter har legat till grund för de
förslag utredningen nu lagt fram.
En undersökning av det slag Skatteutskottet efterfrågat förefaller enligt
min bedömning vara förenad med flera svårigheter. Många andra faktorer
än de ändrade skattereglerna har således sannolikt påverkat lunchätandet
35
efter skattereformens genomförande såsom t.ex. den höjda mervärde-
skatten för restauranger, den allmänna lågkonjunkturen och den ökade
arbetslösheten. Det torde således vara vanskligt att med någon större
säkerhet avgöra vilka effekter som beror just på de ändrade skatteregler-
na.
Med hänsyn till vad skatteutskottet uttalat är jag emellertid ändå beredd
att ta initiativ till att en sådan undersökning företas. Det är dock inte en
uppgift som lämpar sig för utredningen utan bör ske i annat samman-
hang.
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: Reseförsäkringar som tecknats för anställds tjänstere-
sor blir skattefria.
Premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten
skall utgöra avdragsgill omkostnad i näringsverksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser reseför-
säkringar i inkomstslaget tjänst.
Remissinstansernas inställning: RSV påpekar att regler motsvarande
skattefriheten för reseförsäkringar i inkomstslaget tjänst även bör införas
i inkomstslaget näringsverksamhet.
Skälen för mitt förslag: Värde av försäkring som arbetsgivaren betalar
för den anställde är skattepliktig intäkt. Reseförsäkring som arbetsgivaren
betalar för den anställde vid tjänsteresor är således en skattepliktig
förmån.
Med hänsyn dels till det administrativa merarbete som beskattning av
förmån av reseförsäkring medför och dels till att skatteintäkterna från
beskattningen av denna förmån är låga föreslår jag att reseförsäkringar
som tecknats för anställds tjänsteresor blir skattefria. Detta föranleder en
ändring i punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL. Jag delar RSV:s
uppfattning att en motsvarande bestämmelse också i likformighetens
intresse bör införas såvitt avser egenföretagares reseförsäkringar. Kostnad
för en sådan reseförsäkring bör således bli avdragsgill i inkomstslaget
näringsverksamhet. Detta föranleder en ändring i punkt 23 av anvis-
ningarna till 23 § KL.
Min bedömning: Nuvarande regler angående personalvårdsförmåner
behålls tills vidare oförändrade.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som uttalat sig
i denna fråga tillstyrker utredningens förslag att behålla nuvarande regler.
36
Näringslivets Skattedelegation och Köpmannaförbundet anser dock att Prop. 1992/93:127
personal rabatt skall få betalas ut i efterhand och inte endast vid inköpstill-
fället för att vara skattefri. Organisationerna hävdar att lån med
förmånlig ränta är en personalvårdsförmån för anställda inom bankerna.
Svenska Golfförbundet menar att golf är en sport som skall hänföras till
skattefri motionsidrott.
Skälen för min bedömning: Med personalvårdsförmåner avses
förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan avser
enklare åtgärder av mindre värde vilka syftar till att skapa trivsel i
arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller
den verksamhet som det är fråga om. Som personalvårdsförmåner räknas
dock inte förmåner som den anställde får byta mot kontant ersättning,
förmåner som inte riktar sig mot hela personalen samt andra förmåner
som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplats mot
betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem (32 § 3
e mom. KL).
I punkt 3 b av anvisningarna till 32 § KL lämnas exempel på per-
sonalvårdsförmåner som är skattefria. Dit räknas bl.a. sedvanliga rabatter
vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud
eller i ett annat företags ordinarie utbud om företaget är närstående
arbetsgivarens företag och varorna eller tjänsterna har ett nära samband
med arbetsgivarens verksamhet samt möjlighet till enklare slag av motion
och annan friskvård.
I viss mån kan reglerna om skattefrihet för personalvårdsförmåner
sägas innebära ett avsteg från principen om en neutral inkomstbeskatt-
ning. Som argument för att behålla skattefriheten anfördes i samband
med skattereformen bl.a. att skattereglerna inte i onödan borde lägga
hinder i vägen för vad som kan ses som god personalpolitik. Vidare
anfördes kontrollaspekter för att behålla en viss skattefrihet (prop.
1989/90:110, s. 318 - 319). En viss skärpning av förutsättningarna för
att förmån skulle anses som skattefri personalvårdsförmån gjordes dock
genom att det markerades att det skulle röra sig om förmån av mindre
värde.
Det är enligt min mening uppenbart att reglerna om beskattning av
personalvårdsförmåner av många upplevs som orättvisa. Detta kan ha sin
grund i att exempelvis personalrabatter av betydande värde i vissa fäll
kan undgå beskattning medan i andra fäll förmåner av begränsat värde,
såsom tidningsprenumerationer blir beskattade. Det är emellertid svårt att
finna godtagbara lösningar på dessa problem. En generell liberalisering
av reglerna skulle således kunna strida mot den grundläggande principen
om en likformig beskattning. Att gå den motsatta vägen, t.ex. genom
att strama åt reglerna beträffände bl.a. personalrabatter, innebär också
svårigheter. Ett problem med en sådan lösning är exempelvis gränsdrag-
ningen mot normala kundrabatter. En åtstramning skulle förmodligen
också kunna upplevas som ett utslag av småaktighet från statsmakternas
sida.
För egen del anser jag att det finns behov av att försöka åstadkomma
förbättringar i regelsystemet för personalvårdsförmåner. Utredningen,
37
som i sitt delbetänkande diskuterat dessa frågor, har inte lagt fram
förslag till förändringar men aviserat att man återkommer till frågorna i
det fortsatta arbetet.
Jag är inte beredd att nu föreslå några ändrade regler beträffande
personalvårdsförmåner. Frågan bör enligt min mening tas upp på nytt vid
beredningen av utredningens slutbetänkande.
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: En ny värderingsprincip införs för bundna lån med
fast ränta (inkl, räntefria lån) och för sådana lån med rörlig ränta
där räntan skall utgå i fast förhållande till marknadsräntan.
För sådana lån skall värderingen ske med utgångspunkt i förhållan-
dena vid lånetillfället. Förmånen skall beräknas på grundval av skill-
naden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg
av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen.
För övriga lån behålls nuvarande värderingsprincip. En jämknings-
möjlighet införs dock av följande innehåll. Om statslåneräntan vid
utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två
procentenheter i förhållande till dess storlek vid utgången av
november året före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden
juli - december beskattningsåret bestämmas till skillnaden mellan å
ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret
med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade
räntan.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt
utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Näringslivets
Skattedelegation framför att särregleringen av ränteförmån till företagsle-
dare i fåmansforetag borde slopas. Vissa remissinstanser, t.ex. Kam-
marrätten i Göteborg och Länsrätten i Stockholms län anser att möjlighe-
ten till jämkning har en komplicerande effekt på regeltillämpningen.
Andra remissinstanser, t.ex. SACO och Organisationerna anser att
jämkningsmöjlighetema bör utökas med fler avstämningstidpunkter.
Organisationerna framhåller vidare att begreppet marknadsränta har en
annorlunda innebörd för bankanställda än för andra kunder. Jämförelse-
räntan borde vara endast statslåneräntan, statslåneräntan plus 1 % är för
högt. Jämkning borde endast kunna ske till den skattskyldiges fördel.
Riksgäldskontoret föreslår dels att lånesummans storlek skall bestämma
hur många värderingstidpunkter som skall föreligga, ju högre belopp
desto fler jämförelsetidpunkter vid värderingen, dels att Riksbankens
diskonto skall vara jämförelseränta i stället för statslåneräntan.
38
Bakgrund och gällande rätt
Med förmånliga lån avses här sådana räntefria lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan som arbetstagare eller uppdragstagare
erhåller av arbetsgivaren resp, uppdragsgivaren. Förmånliga lån
förekommer i stor utsträckning bland bankanställda men också bland
andra grupper. Förmån av räntefria eller lågförräntade lån intar i bl.a.
ett avseende något av en särställning bland förmånerna genom att
förmånen gäller en kostnad för arbetstagaren som är avdragsgill för
denne vid inkomsttaxeringen. Normalt gäller ju förmånerna privata
levnadskostnader - t.ex. för kost, bostad eller bil - som inte berättigar till
avdrag.
Före 1990/91 års skattereform utgjorde förmån av räntefria eller
lågförräntade lån inte en skattepliktig intäkt av tjänst. Förmånen
påverkade i stället beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp vid den
statliga inkomsttaxeringen.
Genom skattereformen slopades reglerna om beräkning av tilläggs-
belopp vid den statliga taxeringen. Värdet av ränteförmån skall i stället
tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst, vilket medför att socialav-
gifter skall tas ut på förmånens värde. Det beskattade beloppet är
avdragsgillt enligt vad som gäller för räntekostnader.
Förmånens värde skall beräknas till skillnaden mellan å ena sidan
statslåneräntan, SLR, vid utgången av november året före beskatt-
ningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade
räntan. Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta skall förmånens
värde beräknas till skillnaden mellan å ena sidan marknadsräntan i den
aktuella valutan vid utgången av november året före beskattningsåret med
tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.
Om företagsledare eller företagsledare närstående person erhåller ett
förmånligt lån från fåmansforetag skall låntagaren beskattas för värdet av
förmånen i inkomstslaget tjänst. Han har dock inte rätt till motsvarande
avdrag i inkomstslaget kapital.
För att beskattning skall bli aktuell måste det till att bötja med föreligga
en förmån som utgår på grund av tjänsten. Detta innebär att den anställde
behandlas mer gynnsamt än andra som arbetsgivaren erbjuder sina varor
eller tjänster. För att bedöma om en förmån föreligger måste man således
göra en jämförelse mellan de villkor den anställde erbjuds och de villkor
som allmänheten erbjuds. Ett lån som upptas till marknadsmässiga villkor
är inte någon förmån och föranleder givetvis inte någon förmånsbeskatt-
ning. Marknadsräntan skall således beaktas när man avgör om det
föreligger en förmån eller ej. Finner man vid denna värdering att det
föreligger en förmån skall denna värderas med hjälp av SLR. Förmånen
beräknas till skillnaden mellan räntan enligt lånevillkoren och en
beräknad ränta motsvarande SLR vid utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en procentenhet (jämförelseräntan).
SLR festställs regelbundet av Riksgäldskontoret och är den genom-
snittliga marknadsräntan på obligationslån utgivna av Riksgäldskontoret
med en löptid på minst fem år. Den är således någon procentenhet lägre
Prop. 1992/93:127
39
än den lägsta marknadsränta som normalt erbjuds allmänheten. Den Prop. 1992/93:127
sistnämnda räntan förutsätts då vara fäst ränta på lån bundna i fem år
med bästa säkerhet i permanent bostadsfästighet. Ar det i stället fråga om
rörlig ränta på lån utan säkerhet blir marginalen mellan marknadsräntan
och jämförelseräntan betydligt större.
Reglernas nuvarande konstruktion får olika konsekvenser för den
skattskyldige beroende på kommunalskattens storlek, de totala tjänstein-
komstemas storlek och storleken av den skattskyldiges totala ränteutgif-
ter.
Skälen för mitt förslag: Jag vill inledningsvis slå fast att jag vad
beträffar förmån i form av förmånliga lån delar utredningens bedömning
att denna förmån, bl.a. med hänsyn till att den kan ha ett betydande
värde, inte bör hänföras till kategorin skattefria personalvårdsförmåner.
Förmånen bör därför bli föremål för beskattning.
Beskattningen av förmåner som rör stora grupper anställda, såsom
ränteförmåner, måste i regel i viss utsträckning bygga på en schablon-
mässig värdering av förmånen. Därvid får en många gånger svår
avvägning göras mellan krav på enkelhet och ett i huvudsak rättvist
beskattningsresultat.
Nuvarande regler för beskattning av ränteförmåner har kritiserats för
att i många fall inte ge rimliga beskattningseffekter. Med endast en
värderingstidpunkt - utgången av november året före beskattningsåret -
kan exempelvis ogynnsamma effekter uppstå om ränteläget sjunker
kraftigt från november till böljan av beskattningsåret. Å andra sidan
medför ett system med alltför många värderingstidpunkter att det blir
administrativt tungrott och att uttagandet av preliminärskatt och ar-
betsgivaravgifter försvåras. Nuvarande regler innebär också svårigheter
att förutse skattekonsekvenserna för t.ex. skattskyldiga med förmånliga
lån med fast ränta. I sistnämnda fall växlar förmånens storlek från år till
år beroende på att SLR varierar.
Utredningsförslaget innebär att man inför två olika värderingsprinciper
beroende på vilket slags lån det är frågan om. Såvitt avser lån med fast
ränta, helt räntefria lån eller sådana lån med rörlig ränta där räntan skall
utgå i fast förhållande till marknadsräntan görs värderingen med
utgångspunkt från ränteläget när lånet tas upp. I fråga om lån som löper
med rörlig ränta behålls nuvarande värderingsregel men en jämknings-
möjlighet införs.
Enligt min bedömning bör dessa förslag leda till att reglerna på detta
område får en tillfredsställande utformning. Dels blir det lättare för den
skattskyldige att förutse skattekonsekvenserna av förmånen när det gäller
fasträntelån, dels bör oskäliga effekter av det slag nuvarande regler
kritiserats för också kunna undvikas. De föreslagna förändringarna
innebär således enligt min bedömning också en rimlig avvägning mellan
kraven på rättvisa och administrativ hanterbarhet. Jag anser därför att
förslagen bör genomföras.
Förslaget beträffande fasträntelån innebär att man fastställer räntemar-
ginalen redan vid lånetillfället och låter denna gälla för hela låneperioden.
40
Förmånen skall således i dessa fall värderas på grundval av skillnaden Prop. 1992/93:127
mellan SLR vid lånetillfället med tillägg av en procentenhet och den
räntesats som bestämts vid lånetillfället. För lån som tagits innan SLR
tillskapades som räntebegrepp skall närmast motsvarande ränta tillämpas.
Förutom att förslaget innebär en förenkling jämfört med nuvarande metod
med löpande värdering för vaije år blir det som nyss nämnts betydligt
lättare för den skattskyldige att bedöma skattekonsekvenserna av
förmånen.
Det kan finnas anledning att här påpeka att om villkoren för lånen
ändras skall en ny bedömning av förmånsvärdet göras. Om arbetsgivaren
t.ex. på grund av ett sjunkande ränteläge tillåter den anställde att i förtid
lösa in ett bundet lån eller under bindningstiden sänker räntan bör detta
i sig kunna ses som en förmån med ett värde motsvarande den kostnad
som långivaren vid marknadsmässiga villkor tar ut i sådana fall.
I fråga om övriga lån, dvs. de som löper med rörlig ränta, skall
nuvarande värderingsregel bibehållas. Detta innebär att förmånens värde
beräknas till skillnaden mellan SLR vid utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och den avtalade räntan.
Om det allmänna ränteläget ändras efter denna tidpunkt kommer
värderingen emellertid att slå fel. En jämkningsmöjlighet som kan justera
värderingen av förmånen är således befogad. Av förenklingsskäl måste
emellertid en sådan jämkningsregel begränsas till mer betydande
ränteförändringar. Den får inte heller försvåra uppbörden av preliminär-
skatt och arbetsgivaravgifter. Jag föreslår därför - för det fäll SLR ändras
med minst två procentenheter från november året före beskattningsåret
till utgången av maj under beskattningsåret - att ränteförmånen för andra
halvan av beskattningsåret skall beräknas på grundval av SLR vid
utgången av maj med tillägg av en procentenhet. Detta innebär en
principiell nyhet såtillvida att olika värderingar skall gälla för olika delar
av beskattningsåret. Något hinder för en sådan ordning synes dock inte
föreligga. Det bör påpekas att jämkningsmöjligheten kan medföra att
ränteförmånen värderas till ett högre belopp om räntenivån höjs under
beskattningsåret.
I anslutning till att synpunkter på utredningens förslag lämnas tar några
remissinstanser upp vissa angränsande frågor. Förslag förs fram om att
använda Riksbankens diskonto i stället för SLR och att slopa särreglerna
för företagsledare i fåmansforetag. Jag är inte beredd att nu ompröva
gällande bestämmelser i dessa avseenden.
De föreslagna reglerna skall även gälla för förmånliga lån i utländsk
valuta, med det undantaget att jämförelseräntan skall - som i dag är fallet
- vara marknadsräntan för lån av likartat slag som ligger till grund för
SLR i det lånets valuta med tillägg av en procentenhet.
Förslaget föranleder ändringar av bestämmelserna i punkterna 10 och
14 av anvisningarna till 32 § KL.
41
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: Avdragsrätten för kostnader i hobbyverksamhet som
betalats före beskattningsåret utvidgas tidsmässigt. Avdrag får
således göras för utgifter som är att anse som kostnader för
intäkternas förvärvande om de betalats under beskattningsåret eller
om de betalats under något av de fem år som föregått beskatt-
ningsåret i den mån de överstiger resp, års intäkter.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att nuvarande regler
skall behållas oförändrade.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna
fråga har tillstyrkt utredningens förslag. Sveriges Biodlares Riksförbund
och Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens
Centralförbund samt AB Trav och Galopp anser dock att utövare av resp,
hobby borde skattebefrias för sina hobbyinkomster. Kammarrätten i
Göteborg anser att det vore lämpligt att införa ett skattefritt belopp på
5 000 kr för inkomster av hobbybiodling. SACO föreslår att det borde
införas en möjlighet att "rulla" ett underskott framför sig som i företags-
beskattningen och Svenska Revisorsamfundet SRS anför att möjligheterna
att dra av underskott av hobbyverksamhet borde utökas.
Skälen för mitt förslag: Skattelagstiftningen saknar en definition av
begreppet hobbyverksamhet. I allmänt språkbruk avses med hobby ett
slags fritidssysselsättning eller ett intresse av något slag. Det utmärkande
för en hobbyverksamhet är att den utövas av hobbyidkaren själv på
dennes fritid och att vinstsyfte saknas.
Inkomstslaget tjänst har genom skattereformen utvidgats och fungerar
som uppsamlingsplats för sådana varaktiga och tillfälliga inkomster som
inte kan hänföras till näringsverksamhet eller kapital. Inkomst från
hobbyverksamhet som ger överskott beskattas numera i inkomstslaget
tjänst om inkomsten inte är befriad från skatteplikt enligt 19 § KL. Från
beskattning undantas bl.a. intäkter av försäljning av vilt växande bär och
svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del
intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kr och inte kan
hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller
liknande förmån.
I fråga om beskattning av hobbyverksamhet får avdrag göras för
utgifter som är att anse som kostnader för intäkternas förvärvande om de
betalats under beskattningsåret. Avdrag får också göras för sådana
kostnader om de betalats under året före beskattningsåret i den mån de
överstiger det årets intäkter. Avdrag får inte medges med större belopp
än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskottet
av en verksamhet får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet
(33 § 1 mom. tredje stycket KL). Bestämmelsen har motiverats med dels
utrednings- och kontrollproblem, dels att utgifterna för hobbyverksam-
heten till sin natur är att anse som privata levnadskostnader och således
inte avdragsgilla.
42
Införandet av en generell skatteplikt för hobby inkomster motiverades Prop. 1992/93:127
med bl.a. neutralitetsaspekter. Det ansågs som en brist att överskott av
hobbyverksamhet som bedrevs självständigt och varaktigt men utan
påvisbart vinstsyfte undgick beskattning.
Någon anledning att nu frångå de grundläggande principerna och införa
en generell skattefrihet för hobbyinkomster föreligger enligt min mening
inte. Jag är inte heller beredd att föreslå något skattefritt belopp för
hobbyinkomster. Jag vill dock erinra om att utredningen i sitt fortsatta
arbete avser att återkomma till frågan om beloppsgränser i inkomstslaget
tjänst.
Begränsningen att utnyttja gamla underskott till året före beskatt-
ningsåret har kritiserats för att vara alltför restriktiv. Kritiken har kommit
från flera håll men kanske främst från företrädare för trav- och ga-
loppsporten. Det har bl.a. framhållits att kostnaderna för travsportverk-
samhet dels kan uppgå till höga belopp, dels till viss del belöpa på tid
långt före den då eventuella intäkter böljar flyta in. I sistnämnda
avseende gäller exempelvis att en travhäst i regel inte böljar tävla förrän
tidigast två till tre år efter födseln och att det i vissa fäll kan dröja ända
upp till fem år innan några intäkter uppkommer.
För egen del anser jag att det finns visst fog för kritiken och att det
finns anledning att göra den aktuella regeln mindre restriktiv. För vissa
verksamheter skulle en sådan utvidgning vara av påtaglig betydelse. Bl.a.
skulle de problem som framhållits från bl.a. travsporthåll då minska.
Nackdelen med en utvidgad avdragsrätt torde främst ligga i att den,
såsom utredningen påpekat, komplicerar systemet samtidigt som behovet
av en utvidgad avdragsrätt är litet för de flesta hobbyverksamheter.
Vidare krävs ökade kontrollinsatser från skattemyndigheterna.
Dessa nackdelar är dock enligt min mening inte så allvarliga att de
utgör hinder mot en utvidgad avdragsrätt. Beträffande kontrollproblemen
vill jag framhålla att det i enlighet med allmänna skatterättsliga principer
i första hand måste ankomma på den skattskyldige att styrka sina
avdragsyrkanden. Det ligger således i den enskildes intresse att prestera
ett fullständigt deklarationsunderlag. Det torde dessutom röra sig om ett
förhållandevis begränsat antal fäll där den utvidgade avdragsrätten kan
bli aktuell att tillämpa.
Jag föreslår därför att avdragsrätten utvidgas med ytterligare fyra år.
Avdrag bör sålunda få göras för utgifter som betalats under beskatt-
ningsåret samt under de fem år som föregått beskattningsåret i den mån
de överstiger resp, års intäkter. Avdrag far, liksom nu, inte medges med
högre belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten.
Naturligtvis gäller detta all hobbyverksamhet och inte endast trav- eller
galoppsportverksamhet. Förslaget föranleder en ändring i 33 § 1 mom.
tredje stycket KL.
Vad gäller beskattningen av hobbyverksamhet avser jag att avslut-
ningsvis ta upp frågan om hobbybiodling.
Företrädare för hobbybiodlama har i olika sammanhang hävdat att
skattereformen inneburit påtagliga nackdelar för hobbybiodlingen.
Kritiken har framför allt riktat in sig på att biodlama nödgas föra
anteckningar och deklarera blygsamma belopp. Som en lösning på detta
43
problem har föreslagits att biodling som omfattar fem eller färre
bisamhällen skall vara skattefri. En annan lösning som förespråkats av
Kammarrätten i Göteborg är att det införs ett skattefritt belopp på 5 000
kr.
Den utvidgning av avdragsrätten för kostnader hänförliga till tidigare
år än beskattningsåret som jag föreslagit i det föregående måste anses
förbättra även hobbybiodlamas skattesituation i vissa fäll. Den löser dock
inte det problem som kritiken främst riktat in sig på, nämligen kravet på
att föra anteckningar m.m. För att helt komma till rätta med detta torde
krävas att man inför en skattefrihet för mindre biodlingar antingen genom
en beloppsgräns eller genom att ett visst antal bisamhällen undantas.
Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå särregler för biodling eller
någon annan typ av hobbyverksamhet. Såsom utredningen påpekat är
särregler förknippade med många nackdelar. Skattefrihet för en viss typ
av verksamhet innebär avsteg från en neutral beskattning samt medför
gränsdragningsproblem och risk för spridningseffekter.
Jag tror dessutom att problemen för biodlama i praktiken inte bör bli
alltför besvärande. Den typ av redovisning som kan krävas är av enklaste
slag. Normalt torde det räcka att notera vilka intäkter man haft och spara
de kvitton som avser kostnader för biodlingen. RSV har också uttalat att
hobbyverksamhet som inte ger överskott inte behöver redovisas i själv-
deklaration. Vidare kan nämnas att RSV i en information angående
biodling (RSV Dt 1978:6) funnit att det minsta antalet bisamhällen som
krävs för att vinst skall kunna uppkomma i vart fäll snarare torde ligga
över än under tio per odlare.
För biodlare med tio eller färre bisamhällen torde det därför i praktiken
sällan bli aktuellt att deklarera inkomster från biodlingen med hänsyn till
att verksamheten i dessa fäll normalt inte synes ge någon vinst.
Mot bakgrund av det anförda måste det anses att biodlamas krav i stor
utsträckning redan är tillgodosedda.
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: Reglerna om hemresor för den som på grund av sitt
arbete vistas på annan ort än sin hemort ändras på så sätt att den
särskilda avståndsgräns som gäller för flygresor slopas. Avdrags-
rätten för tågresor utvidgas också något.
Utredningens förslag: Denna fråga har inte tagits upp av utredningen.
Skälen för mitt förslag: Vid vistelse för arbete på annan ort än
hemorten har skattskyldig enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § KL
rätt till avdrag för kostnad för hemresor mellan arbetsorten och hemor-
ten. Avdragsrätten för denna i och för sig privata levnadskostnad har
införts av sociala skäl och för att inte försvåra rörligheten på ar-
betsmarknaden. Avdraget gäller för en hemresa vaije vecka om avståndet
mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget
skall normalt motsvara kostnaden för billigaste färdsätt. Såvitt avser
44
kostnad för flygresa godtas den dock om avståndet mellan hemorten och Prop. 1992/93:127
arbetsorten överstiger 700 kilometer eller resan företagits till eller från
Gotland. Saknas godtagbara allmänna kommunikationer får avdrag
medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som
anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL.
De inskränkningar i möjligheterna att företa hemresor med flyg som
nuvarande regler innebär är enligt min mening inte längre motiverade.
Inrikesflyget har utvecklats kraftigt under senare år och används alltmer
frekvent. Prisskillnaderna mellan flyg- och tågbiljetter har också minskat
och många gånger är det möjligt att flyga en sträcka för i stort sett
samma kostnad som för tågbiljetten på motsvarande sträcka.
Nuvarande regler missgynnar på ett enligt min mening inte försvarbart
sätt de som har tidsmässigt långa resor på grund av stora avstånd eller
bristande tillgång till andra kommunikationer än flyg. Jag anser mot
bakgrund härav att avdrag för kostnader för hemresor med flyg bör
medges även om detta inte är billigaste färdsätt. Avdragsrätten bör dock
begränsas till skälig kostnad för flyg. Därmed bör avses det billigaste till
buds stående alternativet för den aktuella sträckan vid den ifrågavarande
tidpunkten. Vidare bör förutsättas att resan företas med reguljär
flygförbindelse och inte med t.ex. ett chartrat flygplan. Avdrag bör dock
kunna medges i sistnämnda fäll om detta alternativ är billigare.
Jag vill framhålla att det i realiteten torde bli sällsynt att flygresor
utnyttjas vid resor med kortare avstånd än 30 mil med hänsyn till att det
under detta avstånd knappast lönar sig tidsmässigt med flyg. En annan
återhållande faktor är att det ligger i den enskildes intresse att hålla nere
kostnaderna för hemresorna. Även om kostnaden är avdragsgill drabbar
den till betydande del också den enskilde. Man kan därför förvänta sig
att de skattskyldiga normalt väljer billigaste färdsätt även i fortsättningen.
Mot bakgrund härav och av vad jag tidigare framhållit om att prisskillna-
derna mellan flyg och tåg ofta inte är så stora bör förslaget inte medföra
några statsfinansiella konsekvenser av betydelse.
Av bl.a. miljöskäl är det angeläget att tågresor inte missgynnas i
förhållande till flygresor. Avdrag för kostnader för tågresor bör därför
medges även om tåg inte skulle vara billigaste färdsätt. Vidare bör
beträffande tågresor inte krävas att billigaste alternativ utnyttjas. Även
kostnader för reguljär resa i första klass eller med s.k. snabbtåg bör
berättiga till avdrag, givetvis under förutsättning att den skattskyldige
vid påfordran kan styrka sina kostnader.
Jag föreslår mot bakgrund härav en justering av den aktuella be-
stämmelsen i förhållande till lagrådsremissens förslag som innebär en
utvidgad avdragsrätt för kostnader för tågresor.
45
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: Skattefriheten for vissa utbildningsstipendier slopas.
Skälen for mitt förslag: Enligt 19 § KL räknas inte till skattepliktig
inkomst stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utgivarens räkning. Stipendium som är avsett för andra ändamål och som
inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts
eller skall utföras för utgivarens räkning är inte heller skattepliktigt.
Bestämmelsen om utbildningsstipendier har i sin nuvarande lydelse gällt
fr.o.m. 1988 års taxering och innebar en permanentning av en tidsbe-
gränsad lagstiftning som avsåg 1983 - 1987 års taxeringar. Enligt den
tidigare lydelsen av 19 § KL var stipendier skattefria om de utgått till
studerande vid undervisningsanstalter eller annars varit avsedda för
mottagarens utbildning. Syftet med 1983 års regeländring var att
inkomstbeskattning inte längre skulle utlösas i de fäll då mottagaren av
stipendiet deltar i utbildning som stipendiegivaren visserligen har nytta
av men där stipendiet inte utgör ersättning för en bestämd prestation.
Stipendier som utgår till någon som är helt fristående från stipen-
diegivaren skulle inte heller i fortsättningen beskattas. Principen om
beskattning av stipendier till anställda eller som eljest kan antas utgöra
ersättning för någon prestation skulle således kvarstå.
Ändringen innebar en viss utvidgning av skattefriheten och tog sikte på
stipendier som utgår för deltagande i fackliga kurser. Dessa stipendier
avsåg att göra det möjligt för anställda som inte har rätt till ledighet för
studier att med bibehållen lön delta i fackliga kurser. Stipendierna avsåg
alltså att täcka inkomstbortfall.
Bakgrunden till den ovan angivna lagändringen var en serie avgöranden
från Regeringsrätten (RA 81 1:31) där det fästslogs att stipendier som
utgick för deltagande i fäckliga kurser beskattades om mottagaren
innehade ett förtroendeuppdrag inom den fäckliga organisationen trots att
något anställningförhållande inte förelåg. Om kursen däremot hade till
syfte att höja den allmänna kunskapsnivån var stipendiet skattefritt även
om det utgick till en förtroendeman. Den som enbart var medlem kunde
utan skattekonsekvenser ta emot ett stipendium för deltagande i även
fäckligt orienterade kurser.
Frågan om beskattningen av stipendier har därefter vid ett par tillfällen
tagits upp i utredningssammanhang.
I betänkandet (SOU 1989:33) Reformerad inkomstbeskattning som
Utredningen om reformerad inkomstbeskattning, RINK, lade fram
föreslogs att skattefriheten för stipendier borde slopas. RINK anförde
vidare att skattefriheten för fäckliga stipendier syntes från neutralitetssyn-
punkt tveksam, med hänsyn dels till att dessa stipendier i realiteten
ersätter mistad inkomst, dels till uppdragsgivarens intresse av utbild-
ningen. Utredningens slutsats var att flera skäl såsom neutralitets- och
46
enkelhetsskäl samt krav på basbreddning talade för att slopa skattefriheten
för stipendier. RINK ansåg emellertid att det krävdes en del kartlägg-
ningsarbete för att lösa de frågor som uppkom vid en ändring av reglerna
och att det på denna grund var lämpligare att Stiftelse- och föreningsskat-
tekommittén behandlade denna fråga.
Stiftelse- och föreningsskattekommittén avgav i maj 1990 ett betänkan-
de, (SOU 1990:47) Beskattning av stipendier. Kommittén föreslog att
huvudprincipen skulle vara att stipendier inkomstbeskattades. Vad
beträffar utbildningsstipendier skulle dock även i fortsättningen stipendier
avsedda för mottagarens grundutbildning vara skattefria. Skälen till
förslaget var desamma som låg bakom skattereformen, nämligen att
beskattningen skulle vara likformig och neutral.
Kommitténs förslag ledde inte till lagstiftning.
En viss justering av stipendiebestämmelsema företogs i samband med
skattereformen (prop. 1990/91:54, bet. SkUlO). Syftet härmed var att
klargöra att stipendier och liknande bidrag skulle vara skattefria i samma
utsträckning som tidigare.
För egen del gör jag följande bedömning i denna fråga.
För att en som stipendium betecknad ersättning skall undgå inkomstbe-
skattning bör den vara av benefik karaktär. Stipendier från arbetsgivare
eller honom närstående samt från uppdragsgivare till anställda resp,
uppdragstagare liksom stipendier som eljest utgör ersättning för prestation
bör däremot inkomstbeskattas.
När ett direkt anställnings- eller uppdragstagarförhållande föreligger
råder det normalt knappast någon tvekan om att en ersättning för en
utförd prestation skall beskattas, även om den betecknats som ett
stipendium.
I vissa fäll kan dock gränsen mellan skattepliktiga och ej skattepliktiga
stipendier vara svår att dra. Så har exempelvis varit fallet beträffande
vissa utbildningsstipendier där mottagaren har någon form av förtroende-
uppdrag för stipendiegivaren.
I de tidigare nämnda avgörandena från Regeringsrätten drogs i dessa
fäll gränsen mellan skattepliktiga och ej skattepliktiga stipendier på så sätt
att om mottagaren hade ett fäckligt förtroendeuppdrag och kursen var
inriktad på den fäckliga verksamheten bedömdes stipendiet som
skattepliktigt. Om kursen däremot hade mer allmänbildande karaktär
ansågs skatteplikt inte föreligga.
Enligt min bedömning är den gränsdragning beträffände ut-
bildningsstipendier som gjordes i praxis genom Regeringsrättens
avgöranden rimlig och i överensstämmelse med inkomstbeskattningens
grunder. Föreligger ett uppdragstagarförhållande mellan givaren av
stipendiet och mottagaren, t.ex. i form av ett förtroendeuppdrag, och
givaren har ett eget intresse av att mottagaren deltar i utbildningen bör
således skatteplikt föreligga. I dessa fäll kan det enligt min mening
hävdas att mottagaren utför en prestation som är av direkt intresse för
givaren och alltså ersättning för arbete. Den utvidgning av det skattefria
området som skedde i och med 1983 års lagstiftning är mot bakgrund
härav från principiella utgångspunkter alltför vidsträckt. En inskränkning
Prop. 1992/93:127
47
i skattefriheten till vad som gällde före denna lagändring bör därför ske. Prop. 1992/93:127
I övrigt finner jag inte anledning att nu föreslå några ändringar beträffan-
de beskattningsreglerna för stipendier. Förslaget föranleder en ändring i
19 § KL.
Mitt förslag: Lagen (1980:865) mot skatteflykt upphävs fr.o.m. den
januari 1993. Den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas på
rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981 - den
31 december 1992.
Bakgrund
Lagen mot skatteflykt infördes genom lagstiftning år 1980 (prop.
1980/81:17, SkU 8, rskr. 27, SFS 1980:865). Lagen tidsbegränsades till
att gälla i fråga om rättshandlingar som företogs under åren 1981 t.o.m.
1985. Tidsbegränsningen motiverades med att klausulen mot slutet av
femårsperioden skulle utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och kunna
omprövas på nytt. Justitiekanslem (JK) erhöll regeringens uppdrag att
utföra en sådan värdering.
Generalklausulen tog sikte på sådana skatteflyktsförfaranden som
innebar att den skattskyldige vid genomförandet av ekonomiska affärer
skaffar sig skatteförmåner som inte är avsedda av lagstiftaren genom att
använda förfaranden som från kommersiella och liknande synpunkter
utgör omvägar.
Genom lagstiftning år 1983 (prop. 1982/83:84, SkU 20, rskr. 139, SFS
1983:75), som trädde i kraft den 1 mars 1983, utvidgades klausulens
tillämpningsområde till att gälla även sådana förfaranden som - utan att
kunna karakteriseras som omvägar - tillkommit uteslutande i avsikt att
uppnå skatteförmåner. Tidsbegränsningen av klausulens tillämpning
gällde såväl den ursprungliga som den utvidgade utformningen av
klausulen. Lagens giltighetstid förlängdes ytterligare ett år genom
lagstiftning år 1988 (prop. 1987/88:150 (bil. 3), SkU 40, rskr. 397, SFS
1988:780), dvs. t.o.m. utgången av år 1989. Samma år tillsattes en
särskild utredare för att göra en översyn av lagen eftersom den ansågs
vara alltför snävt utformad för att utgöra ett tillräckligt instrument för
att komma åt skatteflyktsåtgärder och att den därför borde ses över.
Betänkandet (SOU 1989:81) Ny generalklausul mot skatteflykt avgavs
i oktober 1989. Giltighetstiden för skatteflyktslagen förlängdes ytterligare
ett år, dvs. t.o.m. år 1990 eftersom lagen borde fortsätta att gälla under
den tid som beräknades åtgå till remissbehandling och övrig beredning
av betänkandet (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskr. 96, SFS 1989:1037).
Remissopinionen var i de övervägande antalet fäll avvaktande eller helt
avvisande till utredningens förslag. Föredragande statsrådet anförde
48
därför i prop. 1990/91:56 s. 17 att det fanns skäl att vänta med att pröva Prop. 1992/93:127
skatteflyktslagens utformning till dess att erfarenheter från tillämpningen
av skattereformens regler förelåg. Han föreslog att lagens giltighetstid
skulle förlängas t.o.m. år 1993 (prop. 1990/91:56, SkUll, rskr. 105,
SFS 1990:1464).
JK har haft till uppdrag att granska tillämpningen av skatteflyktslagen
från rättssäkerhetssynpunkt. JK har redovisat sitt uppdrag dels år 1985,
dels år 1988. JK:s granskning upphörde år 1988. JK fann vid sin
granskning att tillämpningen av lagen präglades av stor försiktighet och
att det genomgångna materialet inte gav stöd för antagandet att lagen och
dess tillämpning lett till att kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för
de skattskyldiga blivit åsidosatta. En genomgång av rättspraxis efter år
1988 ger även vid handen att tillämpningen av skatteflyktslagen synes
vara fortsatt restriktiv.
Skälen för mitt förslag: När den nuvarande regeringen tillträdde
fastslogs i regeringsförklaringen att en av den nya regeringens avsikter
var att stärka den enskildes rättssäkerhet. Detta har bl.a. kommit till
uttryck i att regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté för att se
över rättssäkerheten vid beskattningen. Kommitténs uppgift blir att belysa
i vilka avseenden det finns brister i rättssäkerheten vid beskattningen och
att föreslå åtgärder för att avhjälpa dessa. I direktiven (Dir. 1992:27) till
utredningen nämns lagen mot skatteflykt som ett exempel på en lag som
rör den enskildes rättssäkerhet.
Lagen mot skatteflykt har kritiserats från rättssäkerhetssynpunkt ända
sedan dess tillkomst. Kritiken har bl.a. gällt att förekomsten av en sådan
lagstiftning stärker det allmännas ställning gentemot den enskilde på ett
sätt som inte är rimligt i ett rättssamhälle. Vidare medför lagen svårighe-
ter för den enskilde att bedöma skattekonsekvenserna av olika rättshand-
lingar. Den omständigheten att lagen hittills synes ha tillämpats med
försiktighet förtar enligt min mening inte dessa principiella invändningar.
De kraftiga sänkningar av skattesatserna som skett genom skatterefor-
men medför dessutom att intresset för skatteundandragande åtgärder
minskat avsevärt. Motivet för skatteflyktslagen - att motverka skatte-
flyktsåtgärder - har därför inte längre samma tyngd.
Jag anser med hänsyn till det ovan anförda att starka skäl talar för att
skatteflyktslagen skall upphävas så snart som möjligt. Det finns ingen
anledning att avvakta att giltighetstiden löper ut den 31 december 1993
utan lagen bör upphöra att gälla redan vid utgången av år 1992.
Skatteflyktslagen bör således begränsas till att gälla rättshandlingar som
företas t.o.m. den 31 december 1992.
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 127
49
Mitt förslag: Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats med bil skall medges med 12 kr per mil vid 1994 års
taxering. Beloppet skall gälla oavsett körsträckans längd.
Skälen för mitt förslag: Avdragsrätten för kostnader för resor till och
från arbetsplatsen är reglerad i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL.
Enligt anvisningspunkten skall avdraget bestämmas enligt schablon.
Beräkningen av schablonavdragets storlek utförs av RSV.
Nämnda bestämmelse lämnades oförändrad i 1991 års skattereform.
Avdragsbeloppet kom emellertid att uttryckligen regleras - samt höjas -
genom föreskrifter i en särskild lag, nämligen lagen (1990:1451) om
avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1991 och
1992 års taxeringar. Som framgår var regleringen endast av tillfällig
karaktär. Avdragsbeloppet uppgick vid 1992 års taxering till 12 kr per
mil, oavsett körsträckans längd. Genom lag (1991:1867) om avdrag för
kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1993 års taxering
stadgades att avdragsbeloppet för resor till och från arbetsplatsen med
egen bil skulle medges med 12 kr per mil även för sistnämnda taxe-
ringsår.
Utredningen om beskattning av vissa naturaförmåner m.m. har fått till
uppgift att lämna förslag till den framtida utformningen av kost-
nadsavdraget för bilresor mellan bostad och arbetsplats, (Dir. 1992:3).
Utredarens arbete bör i sin helhet vara slutfört senast den 1 april 1993.
Om bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL skulle
tillämpas vid 1994 års taxering skulle avdraget för kostnader för bilresor
- enligt den uppskattning om prisutvecklingen som nu kan göras - uppgå
till strax under 12 kr per mil. Någon anledning att sänka avdragsbeloppet
finns enligt min mening inte.
I avvaktan på utredningens slutbetänkande anser jag därför att
avdragsrätten bör regleras särskilt även vid 1994 års taxering på samma
sätt som skett vid de tre föregående taxeringarna. Detta bör ske genom
en särskild lag.
Mitt förslag: Skattefriheten för barnpension skall överensstämma
med pensionens garantibelopp även i de fall utbetalningarna avser
del av år.
Skattefrihet införs för yrkesskadelivränta till den del den motsvarar
nedsättning av skattefri barnpension.
50
Skälen för mitt förslag: Partiell skattefrihet för barnpension infördes Prop. 1992/93:127
genom lagstiftning år 1990 (prop. 1990/91:54, SkU12, rskr. 107, SFS
1990:1457). Skattefriheten gäller för barnpension till den del den inte
överstiger 40 % av basbeloppet (garantinivån för helt år). Barnpension
som utgår efter båda föräldrarna är skattefri till den del den inte
överstiger 80 % av basbeloppet.
Skattefriheten, 40 eller 80 % av basbeloppet, avser barnpension som
utgår under hela beskattningsåret. Reglerna medför att den avsedda
skattefriheten för garantinivån inte uppnås i de fäll som barnpensionen
utbetalas retroaktivt för år före beskattningsåret. Vidare uppkommer en
inte avsedd skattefrihet för det fall barnpensionen utgår under endast en
del av året. Reglernas nuvarande utformning medför också att den
faktiska fördelningen mellan skattepliktigt och skattefritt belopp inte kan
beräknas med säkerhet förrän efter beskattningsårets utgång. I de fall
byte av utbetalare skett under beskattningsåret måste dessa utbetalningar
först summeras innan den skattefria delen kan beräknas. Kontrolluppgift
har därför hittills lämnats på hela den utbetalda barnpensionen och
beräkningen av den skattefria delen har gjorts av skattemyndigheterna.
Mot bakgrund av nyssnämnda brister i nuvarande system föreslår jag
att bestämmelsen justeras på så sätt att den del av vaije månads
barnpension som motsvarar den s.k. garantinivån den månaden omfattas
av skattefriheten men att överskjutande belopp beskattas. Detta medför
att såväl utbetalare som mottagare av barnpension kan beräkna det
skattepliktiga beloppet vid vaije utbetalning och skattefrihetens omfatt-
ning blir inte beroende av utbetalningstidpunkten. Korrekta skatteavdrag
kan också verkställas.
Enligt bestämmelser i 17 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring
samordnas bl.a. barnpension med efterlevandelivränta enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring och vissa andra liknande livräntor,
alla avseende skador som uppkommit före den 1 juli 1977 då bl.a. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring trädde i kraft. Samordningen
innebär att tre fjärdedelar av livräntans belopp avräknas från bl.a.
barnpension enligt vissa regler. Detta medför i vissa fall att den
barnpension som utbetalas understiger garantinivån, 40 resp. 80 % av
basbeloppet, samtidigt som livräntan helt beskattas. Den avsedda
skattefriheten för barnpensionen motsvarande den s.k. garantinivån
uppnås således inte i dessa fall.
Jag anser att hänsyn bör tas till samordningens negativa effekter för
dem som uppbär såväl barnpension som yrkesskadelivränta. Jag föreslår
därför att sådan yrkesskadelivränta som föranlett minskning av skattefri
barnpension inte skall beskattas. Skattefriheten skall alltså avse belopp
motsvarande minskningen av den skattefria barnpensionen. De båda
förslagen föranleder ändringar i 19 § KL.
Bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas,
såvitt avser bestämmelserna om skattefrihet för viss del av efterlevan-
delivränta, vid 1993 års taxering. Bestämmelsen om beräkning av det
skattefria garantibeloppet för viss del av år skall gälla fr.o.m. 1994 års
taxering.
51
Prop. 1992/93:127
Mitt förslag: Det särskilda grundavdraget för pensionärer beräknas
enligt det särskilda basbeloppet i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring i stället för enligt det vanliga basbeloppet.
Skälen för mitt förslag: I prop. 1992/93:116 om ersättningsnivåer för
vissa pensionsförmåner m.m. föreslås en förändring av basbeloppet vid
beräkning av vissa sociala förmåner såsom folkpension.
I 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, återfinns
bestämmelser om beräkningar inom den allmänna försäkringen med
anknytning till basbeloppet. I propositionen föreslås att ett nytt s.k.
särskilt basbelopp införs som skall användas vid beräkning av vissa i
lagrummet angivna sociala förmåner t.ex. folkpension.
Det särskilda basbeloppet föreslås i propositionen bli två procent lägre
än det ordinarie basbeloppet. Det innebär, avseende dessa sociala
förmåner, att endast 98 % av det belopp som tidigare beräknats med
hjälp av det vanliga basbeloppet betalas ut.
I punkt 1 av anvisningarna till 48 § KL stadgas att skattskyldiga som
uppburit folkpension kan erhålla ett s.k. särskilt grundavdrag vid
taxeringen. Vid beräkningen av det särskilda grundavdraget relateras till
basbeloppet. Med hänsyn till det särskilda grundavdragets konstruktion
måste det anknytas till det nya särskilda basbeloppet. Detta föranleder en
ändring i punkt 1 av anvisningarna till 48 § KL. En konsekvensändring
måste även göras i 2 kap. 6 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Mitt förslag: Den särskilda sexmånadersregeln för sjömän på ut-
ländska fartyg ges fortsätt giltighet t.o.m. 1994 års taxering.
Skälen för mitt förslag: Inkomster som åtnjutits under vistelse
utomlands och som uppburits vid anställning hos arbetsgivare som
bedriver näringsverksamhet från fest driftställe i det land där arbetet
utförs är, t.o.m 1991 års taxering, skattefria om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader och inkomsten belastat
driftstället som omkostnad. Sådan skattefrihet gäller normalt inte vid
anställning ombord på utländskt fertyg.
Från denna huvudregel infördes dock genom lagstiftning år 1985 ett
tidsbegränsat undantag (prop. 1984/85:175, SkU 59, rskr. 351, SFS
1985:362). Undantaget tar sikte på ombordanställda på utländska fertyg,
vilka huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8
fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), och där anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader hos arbetsgivare, som är
52
inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person. Regeln Prop. 1992/93:127
avsågs gälla enbart 1986—1988 års taxeringar. Bakgrunden till be-
stämmelsen var det s.k. internationaliseringsavtalet som kom till för att
stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft. Regelns giltighetstid har dock
förlängts till att gälla även 1989 t.o.m 1993 års taxeringar.
Inom regeringskansliet pågår arbete att se över sjöfartspolitiken. I
avvaktan på att en sådan översyn blir klar föreslår jag att giltighetstiden
för den särskilda sexmånadersregeln för sjömän förlängs till att avse
också 1994 års taxering.
Mitt förslag föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna till 54 §
KL.
Förslaget att under vissa förutsättningar från inkomstbeskattning undanta
dels fri kost på transportmedel, dels fri frukost vid hotellövemattningar
kan antas leda till ett visst skattebortfall. Storleken av detta är dock svårt
att beräkna. Enligt vad utredningen redovisat angående antalet övernatt-
ningar på hotell skulle skattebortfallet på grund av att frukosten undantas
från beskattning som mest kunna uppgå till 90 - 100 milj. kr. Därtill
kommer de minskade skatteintäkter som blir följden av att fri kost på
transportmedel undantas från beskattning. Som utredningen framhåller
torde det dock vara så att många av dessa fåll av fri kost inte redovisas
i dag. De minskade skatteintäkter som blir följden av förslaget i denna
del torde därför vara marginella. I sammanhanget får också vägas in de
administrativa besparingar förslagen bör leda till för såväl näringsliv som
stat och kommuner. Storleken av dessa besparingar är dock svår att
uppskatta beloppsmässigt.
Beträffande den uppjustering av schablonbeloppen för traktamenten
som föreslås bör framhållas att även dagens regler förutsätter att
justeringar görs med jämna mellanrum. Förslaget bör därför, såsom
utredningen framhållit, anses statsfinansiellt neutralt.
Förslaget rörande utbildningsstipendier torde kunna medföra en viss,
om än mycket begränsad, ökning av skatteintäkterna.
Övriga förslag torde ha i stort sett försumbara statsfinansiella effekter.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrol luppgi fter,
53
6. lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt, Prop. 1992/93:127
7. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen
vid 1994 års taxering.
Lagrådets yttrande har inhämtats beträffande förslagen under 1
(förutom punkt 1 av anvisningarna till 48 § och punkt 3 av anvisningarna
till 54 §), förslagen under 2 (beträffande beskattning av vissa utbild-
ningsstipendier) samt förslagen 3, 4 och 6.
De förslag som inte granskats av Lagrådet är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet
behöver därför inte inhämtas över dessa lagförslag.
Anvisningarna
till 32 §
punkt 3
I punkt 3 första stycket anges att värdet av förmån av bl.a. fri kost och
fri försäkring skall tas upp som skattepliktig intäkt. De nya reglerna
innebär vissa undantag från skatteplikten.
Två typer av fri kost under tjänsteresa undantas, nämligen dels kost
som åtnjuts under resa med allmänna transportmedel, dels frukost som
åtnjuts i samband med övernattning på hotell eller liknande inrättning. En
grundläggande förutsättning för att sådan kostförmån skall undantas från
beskattning är att den skall obligatoriskt ingå i priset för tjänsten i fråga.
För att fri frukost skall undgå skatteplikt skall den skattskyldige dessutom
ha övernattat på hotellet eller inrättningen.
Med allmänna transportmedel avses flyg, tåg och andra kom-
munikationsmedel som mot betalning är tillgängliga för allmänheten.
Vad som avses med hotell och liknande inrättning bör inte vålla några
problem. Med liknande inrättning förstås andra yrkesmässigt bedrivna
rumsuthymingar som t.ex. pensionat, värdshus m.m. Viss ledning kan
här erhållas genom lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
Gemensamt för kostundantagen är som nämnts att de skall obligatoriskt
ingå i priset för tjänsten i fråga. Härmed avses att resan eller rummet
inte kan erhållas till ett lägre pris om man inte önskar erhålla kosten. För
den som reser första klass skall således en förstaklassbiljett inte kunna
köpas till lägre pris utan kost. Motsvarande skall gälla för logi. Kan rum
av samma standard erhållas till lägre pris om kost inte önskas inträder
inte skattefrihet.
Förutom undantagen för viss kost vid tjänsteresa införs undantag för
fri kost som åtnjuts vid representation. Som framgått av den allmänna
motiveringen bör begreppet representation ges den innebörd som det
givits i RSV:s rekommendationer.
54
Till s.k. extern representation bör således räknas bl.a. representation Prop. 1992/93:127
i samband med affärsförhandlingar, jubileum, invigning av anläggningar,
demonstrationer och visningar.
Som s.k. intern representation som inte bör föranleda förmånsbeskatt-
ning bör i förevarande sammanhang ses personalfester, informations-
möten med personalen, interna kurser, planeringskonferenser (t.ex.
diskussioner om budgetering, personalfrågor, inköps- och försäljnings-
politik). En förutsättning för skattefrihet bör vara att det är fråga om i
huvudsak interna möten (för företaget, koncernen eller dylikt), att
sammankomsten har en varaktighet av högst en vecka, att det inte är
fråga om möten som regelbundet hålls med kort mellanrum (vaije eller
varannan vecka) samt att det är gemensamma måltidsarrangemang.
Lagrådet har beträffande intern representation anfört att det inte
förefaller lämpligt att en tidsbegränsning skall kunna utläsas enbart av
själva begreppet representation. Lagrådet vänder sig främst emot att de
avsedda inskränkningarna i skattefriheten vid representation inte på något
sätt antyds i författningstexten. Lagrådet har därför föreslagit att i
förhållande till lagrådsremissens lagtextförslag ett förtydligande görs så
att det klart framgår av lagtexten att skattefriheten gäller endast om
sammankomsten är tillfällig och av kort varaktighet. Lagförslaget har
därför kompletterats på sätt Lagrådet föreslagit.
Skattefrihet införs för premie för av arbetsgivaren tagen försäkring
avseende reseskydd under anställds tjänsteresa. Med reseskydd avses
skydd mot skador på person eller egendom som uppkommer vid resa.
Reseskyddet kan omfatta bl.a. stöld av och skador på resgods, ansvars-
skada, rättsskydd, överfallsskydd, kostnader vid olycksfall eller akut
sjukdom, invaliditets- och dödsfellsersättning på grund av olycks-
fellsskada, hemresa vid t.ex. sjukdom eller dödsfall hemma, strejk och
andra förseningar.
punkt 10
I denna punkt regleras värderingen av förmån av räntefria lån eller lån
där räntan understiger marknadsräntan, som lämnats av arbetsgivare eller
uppdragsgivare till arbetstagare eller uppdragstagare. Vid bedömningen
av om ett förmånligt lån föreligger skall, som hittills varit fallet, en
jämförelse göras med marknadsräntan vid lånetillfället. Enligt gällande
regler skall ett sådant förmånligt lån i svensk valuta alltid värderas till
skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra
sidan den avtalade räntan. När det gäller värderingen införs delvis nya
regler.
I tredje stycket anges hur lån i svensk valuta, beträffande vilka räntan
bestämts att utgå efter en fäst räntesats eller i fast förhållande till
marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, skall beräknas. Med lån
för vilka räntan bestämts att utgå efter en fest räntesats avses till att böija
med lån som löper med en på förhand bestämd ränta under hela
lånetiden/lånets villkorstid. Ett typiskt exempel är ett femårigt bundet
55
bostadslån där räntesatsen för hela femårsperioden anges vara t.ex. 12,50 Prop. 1992/93:127
procent. Även räntefria lån hör hit. Till denna grupp skall också räknas
lån där räntan är bestämd i en fast relation till marknadsräntan. Så kan
t.ex. vara fallet om det avtalats att räntan under en viss bestämd period
skall utgå efter en räntesats som vid vaije tillfälle ligger en procentenhet
under marknadsräntan för den typ av lån som är i fråga.
För dessa lånetyper skall värderingen göras utifrån en jämförelse som
avser lånetillfället. Den avtalade räntan vid lånetillfället skall jämföras
med den då gällande statslåneräntan, SLR. Förmånens värde bestäms
således på grundval av skillnaden mellan å ena sidan SLR vid lånetill-
fället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade
räntesatsen. Den räntemarginal som sålunda bestäms gäller under hela
den tid som lånet löper med oförändrade villkor.
Det kan uppkomma situationer där det bedöms föreligga ett förmånligt
lån, eftersom den avtalade räntan understiger marknadsräntan, men där
något förmånsvärde inte uppkommer på grund av att jämförelseräntan
understiger den avtalade räntan. Om så är fallet uppkommer inte heller
senare något förmånsvärde såvida inte lånevillkoren ändras så att ett nytt
avtal får anses föreligga.
För lån som tillhör den grupp som skall värderas enligt tredje stycket
men som tecknats före det att SLR böljade fastställas (den 5 december
1986) skall som jämförelseränta - i stället för SLR plus en procentenhet -
gälla den vid lånetillfället gällande marknadsräntan för lån av samma typ
som ligger till grund för SLR med tillägg av en procentenhet.
I ett nytt fjärde stycke regleras hur värderingen av övriga lån i svensk
valuta skall ske. Huvudregeln är att värderingen sker på samma sätt som
hittills, nämligen genom en jämförelse mellan å ena sidan SLR vid
utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan. Huvudregeln
kompletteras dock med en regel som innebär att man vid en avstämnings-
tidpunkt, utgången av maj, under beskattningsåret kontrollerar om SLR
sedan utgången av november året före beskattningsåret har förändrats -
uppåt eller nedåt - med minst två procentenheter. Om en sådan
förändring av SLR har inträtt skall förmånen för beskattningsårets andra
halvår värderas till skillnaden mellan å ena sidan SLR vid utgången av
maj under beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra
sidan den avtalade räntan.
För förmånliga lån i utländsk valuta införs i femte stycket motsvarande
värderingsregler med det undantaget att jämförelseräntan, i likhet med
vad som i dag är fallet, skall vara marknadsräntan för lån av likartat slag
som ligger till grund för SLR i det lånets valuta med tillägg av en
procentenhet.
I sjätte stycket görs en följdändring på grund av att reglerna i punkt 14
hänvisar till punkt 10 tredje—femte styckena.
punkt 14
Har fåmansforetag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående
person ett förmånligt lån skall det värderas på samma sätt som gäller för
arbetstagare eller uppdragstagare enligt punkt 10 tredje - femte styckena Prop. 1992/93:127
av anvisningarna till 32 §.
Denna bestämmelse föreslås också ändrad i proposition 1992/93:108,
Skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag m.m.
till 33 §
punkt 3
I anvisningspunkten finns regler om avdrag för ökade levnadskostnader
vid tjänsteresor.
I fjärde stycket anges maximibeloppet för dag till 0,5 procent av basbe-
loppet för beskattningsåret avrundat till närmaste tiotal kr. Detta belopp
kallas helt maximibelopp och motsvarar vad som tidigare kallats helt
maximibelopp för dag.
Övriga belopp i anvisningspunkten anges i relation till det hela
maximibeloppet.
Ytterligare en ändring görs, nämligen i nionde stycket. Enligt gällande
lydelse skall skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade lev-
nadskostnader enligt denna punkt och som erhållit kostförmån reducera
avdraget med hänsyn härtill. Sådan skyldighet skall i stället inträda så
fort en kostförmån tillhandahållits. Härigenom tydliggörs att det för
reduktion inte krävs att kostförmånen faktiskt åtnjutits. Undantag görs
dock för sådana kostförmåner på transportmedel som enligt punkt 3
första stycket av anvisningarna till 32 § inte är skattepliktiga. För
sistnämnda kostförmåner behöver någon reducering inte göras. För
övriga kostförmåner skall avdraget däremot reduceras även om kostför-
månen är skattefri - som t.ex. viss hotellfrukost vid tjänsteresa eller kost
vid representation. Detta gäller dock inte om den skattskyldige inte
kunnat åtnjuta kostförmånen på grund av t.ex. fysiska hinder eller
tidsmässiga skäl. I dessa fäll kan det inte anses att kostförmånen
tillhandahållits den skattskyldige.
punkt 3 a
I denna punkt regleras avdragsrätten för ökade levnadskostnader vid
tillfällig anställning och dubbel bosättning. Ändringarna i sjätte och
sjunde styckena är i princip av samma slag som ändringarna i punkt 3.
punkt 3 b
I denna punkt regleras rätten till avdrag för kostnad för hemresor vid
dubbel bosättning och har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt
2.7).
till 42 §
punkt 3
Ändringen av denna punkt är föranledd av att värdet av fri kost skall
avrundas så att öretal inte uppkommer. Om man först räknar ut värdet
57
av helt fri kost och avrundar detta belopp till närmast tiotal kronor - Prop. 1992/93:127
belopp som avslutas med 1—4 avrundas nedåt och belopp som avslutas
med 5—9 avrundas uppåt och därefter bryter ut värdet av en måltid från
detta belopp undviker man att hamna på ören.
Förmånsvärdet av fri frukost bör också framgå av lagtexten och vara
lika med 20 % av förmånsvärdet för helt fri kost.
19 §
I den föreslagna lydelsen av det led i paragrafen som reglerar skat-
tefriheten för utbildningsstipendier har som villkor för skattefrihet angetts
att stipendiet inte får utgöra ersättning för arbete eller annan prestation.
Uttrycket prestation måste anses ha en något vidare innebörd än
begreppet arbete. Därigenom markeras att en viss inskränkning skett av
det skattefria området.
Lagrådet har beträffande denna fråga anfört följande.
Bestämmelsen om frihet från inkomstskatt i fråga om stipendium, som
är avsett för mottagarens utbildning, föreslås i lagrådsremissen ändrad
när det gäller undantag från skattebefrielsen. Till föreskriften att
stipendiet inte får utgöra ersättning för "arbete, som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning" skall nu fogas en undantagsregel
beträffande "annan prestation" under samma förutsättning. I motiveringen
till ändringen talas i stället för om prestationer "för utgivarens räkning"
om prestationer som är av "direkt intresse" för utgivaren. Eftersom
begreppen "för utgivarens räkning" och "i utgivarens intresse" inte alltid
torde sammanfalla har Lagrådet för att det senare alternativet skall
omfattas av bestämmelsen, föreslagit en viss justering av lagtexten.
Författningsbestämmelsen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.
Vidare vidtas några justeringar i reglerna om skattefrihet för barnpen-
sion och om särskilt grundavdrag för pensionärer. Ändringarna kom-
menteras närmare i den allmänna motiveringen, (avsnitten 6.1 och 6.2).
33 § 1 mom.
Bestämmelsen innebär att det sker en tidsmässig utvidgning av avdrags-
rätten för kostnader i hobbyverksamhet hänförliga till år före beskatt-
ningsåret med ytterligare fyra år. Avdrag får göras för utgifter som är att
anse som kostnader för intäkternas förvärvande om de betalats under
beskattningsåret, eller om de betalats under något av de fem år som
föregår beskattningsåret, i den mån de överstiger resp, års intäkter.
Exempel. En travhäst vinner år 1992 ett lopp och hästens ägare
erhåller 100 000 kr i prispengar. De avdragsgilla kostnaderna för trav-
hästverksamheten har under året uppgått till 40 000 kr varför det upp-
58
kommer en skattepliktig inkomst av hobbyverksamhet vid 1993 års taxe- Prop. 1992/93:127
ring med 60 000 kr. År 1989 uppgick emellertid ägarens avdragsgilla
utgifter i hobbyverksamheten till 30 000 kr och inkomsterna endast till
5 000 kr, varför det under detta år uppkom ett underskott på 25 000 kr.
Detta underskott kan emellertid utnyttjas vid 1993 års taxering. År 1990
gick verksamheten jämnt ut och år 1991 redovisade ägaren ett underskott
på 10 000 kr. Även detta underskott kan utnyttjas vid 1993 års taxering.
Inkomsten av hobbyverksamheten blir således för beskattningsåret 1992
(60 000 - 25 000 - 10 000) = 25 000 kr. Enligt de äldre bestämmelserna
skulle endast underskottet från år 1991 kunnat utnyttjas. Eftersom de nya
bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första
gången vid 1994 års taxering kommer underskott som går att utnyttja
enligt de nya reglerna att hänföra sig tidigast till år 1988.
Anvisningarna
till 23 §
punkt 23
Premie för reseskyddsförsäkring för egenföretagare blir avdragsgill i
inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget tjänst återfinns
motsvarande bestämmelse i punkt 3 av anvisningarna till 32 §. Vad som
avses med reseskydd har närmare utvecklats i specialmotiveringen till
sistnämnda anvisningspunkt.
I paragrafens andra stycke görs ett tillägg som anger att värdering av
förmånliga lån skall göras i enlighet med vad som gäller vid inkomsttaxe-
ringen.
Ändringen kommenteras i den allmänna motiveringen, (avsnitt 6.2).
Lagen mot skatteflykt upphävs fr.o.m. den 1 januari 1993. Den upphävda
lagen tillämpas dock alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden
den 1 januari 1981 - den 31 december 1992.
Med hänsyn till de processuella bestämmelserna i lagen kan framställan
om prövning göras inom fem år efter utgången av det ifrågavarande
taxeringsåret. Framställning om prövning avseende en rättshandling som
företagits i december 1992 kan således göras före 1998 års utgång, eller
vid brutna räkenskapsår, 1999 års utgång.
59
Lagen kommenteras i den allmänna motiveringen (avsnitt 5).
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
6. lag om upphävande om lagen (1980:865) mot skatteflykt,
7. lag om avdrag for kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen
vid 1994 års taxering,
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.
60
Remissammanställning Prop. 1992/93:127
Bilaga 1
Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet
(SOU 1992:57) Beskattning av vissa naturaförmåner m.m.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksförsäkrings-
verket, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Göta Hovrätt, Kammar-
rätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms
län, Länsrätten i Kronobergs län, Riksbanken, Riksgäldskontoret, Statens
Arbetsgivarverk, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Centralorganisatio-
nen SACO, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas
Riksorganisation, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Sparbankernas Bank, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföre-
ningen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Föreningsbank, Sveriges Köp-
mannaförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Industriför-
bundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Rikskuponger AB, Svenska
Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund,
AB Trav och Galopp, Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation, Sveriges
Biodlares Riksförbund samt Lunchfrämjandet.
Remissyttranden har dessutom inkommit från Svenska Restauratör-
förbundets Arbetsgivareförening, Svenska Golfförbundet, Stockholms
Handelskammare, Hotell- och Restauranganställdas Förbund, Folkhälso-
institutet samt Överbefälhavaren.
Riksbanken och Sveriges Försäkringsförbund har avstått från att yttra
sig. SACO har åberopat ett av Förbundet för Jurister, Samhällsvetare och
Ekonomer (JUSEK) upprättat yttrande.
Företagarnas Riksorganisation, Stockholms Handelskammare, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund samt Sveriges Köp-
mannaförbund åberopar ett av Näringslivets Skattedelegation upprättat
yttrande.
Svenska Bankföreningen och Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation,
(Organisationerna), har avgett ett gemensamt yttrande. Sveriges Före-
ningsbank har åberopat Organisationernas yttrande.
61
Härigenom föreskrivs att punkterna 3, 10 och 14 av anvisningarna till
32 §, punkterna 3,3 a och 3 b av anvisningarna till 33 § samt punkt 3
av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 32 §
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
3. Såsom intäkt av tjänst skall
upptagas, bland annat, hyresvärdet
av bostad, som kan vara åt den
anställde upplåten. För den, som är
anställd och såsom löneförmån
åtnjuter bostad, skall alltså värdet
av denna bostadsförmån medräk-
nas vid löneförmånernas uppskatt-
ning. Såsom intäkt skall även
upptagas exempelvis värdet av fri
kost och fria resor ävensom skat-
ter, försäkringar o.d., som arbets-
givaren betalat för den anställdes
räkning eller eljest tillhandahållit.
Arbetsgivares kostnader för tryg-
gande av arbetstagares pension
genom avsättning eller pensions-
försäkring utgör dock icke skatte-
pliktig intäkt för den anställde.
'Senaste lydelse 1990:1140.
3. Såsom intäkt av tjänst skall
upptagas, bland annat, hyresvärdet
av bostad, som kan vara åt den
anställde upplåten. För den, som är
anställd och såsom löneförmån
åtnjuter bostad, skall alltså värdet
av denna bostadsförmån medräk-
nas vid löneförmånernas uppskatt-
ning. Såsom intäkt skall även
upptagas exempelvis värdet av fri
kost och fria resor ävensom skat-
ter, försäkringar o.d., som arbets-
givaren betalat för den anställdes
räkning eller som den anställde
annars tillhandahållits på grund av
anställningen. Skattepliktföreligger
dock inte för värdet av fri kost som
åtnjuts på allmänna transport-
medel vid tjänsteresa eller för
värdet av fri frukost som åtnjuts på
hotell eller liknande inrättning i
samband med övernattning där
under tjänsteresa, allt under förut-
sättning att kosten obligatoriski
ingår i priset för tjänsten i fråga.
Värdet av fri kost som åtnjuts vid
representation utgör inte heller
skattepliktig intäkt. Arbetsgivares
kostnader för tryggande av arbet-
stagares pension genom avsättning
eller pensionsförsäkring utgör inte
skattepliktig intäkt för den an-
ställde. Förmån av fri försäkring
avseende reseskydd under tjäns-
teresa är inte heller skattepliktig.
62
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner,
som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill
hörande anvisningar. Ar tjänstebostad med hänsyn till vederbörande
tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än
som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning
men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall
såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses
motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller,
därest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erfor-
derligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinneha-
vare fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens
uppskattade värde därmed minskas.
10.2 Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller
uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger
marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för
värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av
förmånen skall anses som en betald ränteutgift.
Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om
det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat
det.
Förmånens värde skall beräknas
till skillnaden mellan å ena sidan
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattnings-
året med tillägg av en procenten-
het och å andra sidan den avtalade
räntan.
2Senaste lydelse 1990:1421.
Förmånens värde skall för så-
dant lån i svensk valuta beträffan-
de vilket räntan bestämts att utgå
efter en fast räntesats eller i fast
förhållande till marknadsräntan för
lån av ifrågavarande slag, beräk-
nas på grundval av skillnaden
mellan å ena sidan statslåneräntan
vid lånetillfället med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan den
avtalade räntesatsen. I fråga om
lån av nu angivet slag som upp-
tagits före den 5 december 1986
skall, i stället för statslåneräntan
vid lånetillfället, tillämpas när-
mast motsvarande ränta.
För annat lån i svensk valuta än
lån som avses i tredje stycket skall
förmånens värde beräknas på
grundval av skillnaden mellan å
ena sidan statslåneräntan vid
utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan
den avtalade räntan för beskatt-
ningsåret. Har vid utgången av
maj under beskattningsåret stats-
låneräntan ändrats med minst två
procentenheter i förhållande till
dess storlek vid utgången av no-
63
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
upptagits i
förmånens
skillnaden
Såvitt avser lån som
utländsk valuta skall
värde beräknas till
mellan å ena sidan marknadsrän-
tan i den aktuella valutan vid
utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg
procentenhet och å andra
den avtalade räntan.
Det som sagts i denna punkt
gäller ej i fäll som avses i punkt
14 sjätte stycket av anvisningarna.
av en
sidan
vember året före beskattningsåret,
skall förmånens värde för tiden
juli-december beskattningsåret be-
stämmas till skillnaden mellan ä
ena sidan statslåneräntan vid
utgången av maj beskattningsåret
med tillägg av en procentenhet och
å andra sidan den avtalade räntan.
Såvitt avser lån som upptagits i
utländsk valuta tillämpas vad som
sagts i tredje och jjärde styckena
med den ändringen att vad som där
sagts om statslåneräntan i stället
skall avse närmast motsvarande
ränta för lån i den aktuella valu-
tan.
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Det som sagts i denna punkt
första och andra styckena gäller ej
i fäll som avses i punkt 14 sjätte
stycket av anvisningarna.
14? Anskaffär ett fåmansforetag från annan än delägare eller delägare
närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som ute-
slutande är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller
företagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande an-
skaffningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos
företagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som
föranleder beskattning av bilförmån.
Avyttrar delägare i fåmansforetag eller delägare närstående person
egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens mark-
nadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som
intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid
beräkning av realisationsvinst samt att vid denna beräkning särskilda
undantagsregler gäller för fästighet och bostadsrätt. Avser avyttringen
sådan egendom som avses i 31 § nämnda lag gäller dock, oavsett hur
priset förhåller sig till marknadsvärdet, att hela vederlaget, utan avdrag
för något omkostnadsbelopp, skall beskattas hos överlåtaren som intäkt
av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för
företaget.
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan
bostadsrätt som avses i 26 § 1 mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt men tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses
i andra stycket av samma moment.
3Senaste lydelse 1991:982.
64
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Förvärvar delägare i fåmansforetag eller delägare närstående person
egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde,
skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som
intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt
handelsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från
handelsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan
lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli
privatbostad enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som
avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när
det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats
enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen.
Har företagsledare i ett fåmansforetag eller ett fåmansägt handelsbolag
eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning
från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller
den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas
såsom intakt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt
av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som
han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.
Har fåmansforetag lämnat före-
tagsledare eller företagsledare när-
stående person förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan under-
stiger marknadsräntan, skall lånta-
garen beskattas för värdet av för-
månen som intäkt av tjänst. För-
månens värde skall beräknas till
skillnaden mellan ä ena sidan
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattnings-
året med tillägg av en procenten-
het och å andra sidan den avtalade
räntan. Såvitt avser lån som upp-
tagits i utländsk valuta skall för-
månens värde beräknas till skillna-
den mellan ä ena sidan marknads-
räntan i den aktuella valutan vid
utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan
den avtalade räntan.
Har fåmansforetag lämnat före-
tagsledare eller företagsledare när-
stående person förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan under-
stiger marknadsräntan, skall lånta-
garen beskattas för värdet av för-
månen som intäkt av tjänst. För-
månens värde skall beräknas på
sätt som anges i punkt 10 tredje-
femte styckena.
Har fåmansforetag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare
närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper,
skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av
tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.
Som fåmansforetag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa
personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i
företaget; samt
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 127
65
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person
genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt
har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och själv-
ständigt kan förfoga över dess resultat.
Som fåmansforetag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt in-
siderlagen (1990:1342). Som fåmansforetag räknas inte heller bo-
stadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första
stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Som fåmansägt handelsbolag räknas
a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande
inflytande; samt
b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar
som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav,
avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten
över sådan verksamhetsgren.
Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som - direkt
eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.
Som företagsledare i fåmansforetag eller fåmansägt handelsbolag skall
anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons
aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett
väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är om företag som avses
i åttonde stycket b eller tionde stycket b - den som har den reella be-
stämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga
över dess resultat.
Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående
person räknas föräldrar, lär- och morföräldrar, make, avkomling eller
avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt
dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är
delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
till 33 §
3.4 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga verksamhets orten utgörs av ett område inom ett avstånd av
50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verksam-
hetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare
fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller
4Senaste lydelse 1990:650.
66
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den
plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbets-
uppgifter. Om arbete på vaije arbetsplats pågår begränsad tid enligt de
villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggnings-
branschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges
bostad anses som tjänsteställe.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifter.
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för målti-
der och småutgifter - dagtrak-
tamente -, och visar den skatt-
skyldige inte större ökning, medges
avdrag med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen, dock
högst 150 kronor per dag (helt
maximibelopp för dag).
Detta maximibelopp avser kost-
nadsökning för måltider och små-
utgifter under vaije hel dag som
har tagits i anspråk för resan. Som
hel dag anses även avresedag om
resan har påböijats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan har
avslutats efter kl. 19.00. Om resan
har påböijats senare eller avslutats
tidigare skall avdraget bestämmas
till högst ett halvt maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning
inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för målti-
der och småutgifter (dagtrakta-
mente), och visar den skattskyl-
dige inte större ökning, medges
avdrag med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen, dock
högst med ett belopp per dag som
motsvarar 0,5 procent av det för
beskattningsåret gällande bas-
beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
avrundat till närmaste tiotal kro-
nor (helt maximibelopp). Detta
maximibelopp avser kostnadsök-
ning för måltider och småutgifter
under vaije hel dag som har tagits
i anspråk för resan. Som hel dag
anses även avresedag om resan har
påböijats före kl. 12.00 och hem-
komstdag om resan har avslutats
efter kl. 19.00. Om resan har
påböijats senare eller avslutats
tidigare skall avdraget bestämmas
till högst ett halvt maximibelopp.
Om den skattskyldige inte fått
ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider
och småutgifter men gör sannolikt
att han haft sådana merkostnader
medges avdrag enligt schablon med
ett halvt maximibelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi vid
förrättning inom riket medges med
belopp motsvarande den faktiska
utgiften. Kan den skattskyldige inte
visa logikostnaden medges avdrag
Om den skattskyldige inte fått
ersättning från arbetsgivaren för att
täcka kostnadsökning för måltider
och småutgifter men gör sannolikt
att han haft sådana merkostnader
medges avdrag enligt schablon med
75 kronor per dag.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma anställning
varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall
utredningen avse hans samtliga förrättningar inom riket i nämnda
anställning under beskattningsåret.
Avdrag för kostnad för logi vid
förrättning inom riket medges med
belopp motsvarande den faktiska
utgiften. Kan den skattskyldige inte
visa logikostnaden medges avdrag
67
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
med belopp motsvarande ersättning
som uppburits från arbetsgivaren
(nattraktamente). Detta av-
drag får dock inte överstiga ett
halvt maximibelopp per natt.
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
med belopp motsvarande ersättning
som uppburits från arbetsgivaren
— nattraktamente. Detta
avdrag får dock inte över-
stiga 75 kronor per natt
(maximibelopp för natt).
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort inom riket under längre tid än tre månader i en följd bedöms
rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a.
En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att
arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor.
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt erhållit kost-
förmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill.
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits
kostförmån skall avdraget reduce-
ras med hänsyn härtill, såvida inte
förmånen avser fri kost som till-
handahållits på allmänna trans-
portmedel vid tjänsteresa och som
inte utgör skattepliktig intäkt.
Kostnadsökning under förrättning som varit förenad med övernattning
på utrikes ort, får beräknas för vaije förrättning för sig. Avdraget skall
även här, om den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått
till belopp som motsvarar den kostnadsersättning som arbetsgivaren givit
ut, dock högst med belopp som kan anses motsvara största normala
ökning i levnadskostnaden under ett dygn för respektive förrättningsland.
3 a.5 En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan
inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige
arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock
i följande fäll, nämligen om
arbetet avser endast en kortare tid,
arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till
den tidigare bostadsorten krävs,
arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör
ske till arbetsorten.
Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt
arbete flyttat till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj
behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av
makes eller sambos förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa fest bostad på verksamhetsorten eller
annan särskild omständighet.
5Senaste lydelse 1990:650.
68
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbetsor-
ten äger rum.
Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och arbetsor-
ten är längre än 50 kilometer.
Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övrigt
under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år
för ensamstående skattskyldiga. I den angivna tiden skall inräknas tid
under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3.
Avdrag medges dock för längre tid än som sagts nu, om anställningens
natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmelserna
i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen
i kostnaderna för måltider och
småutgifter på arbetsorten beräknas
antingen enligt utredning om den
faktiska kostnadsökningens storlek
eller schablonmässigt. Den scha-
blonmässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldiga som under de
första tre månaderna av borto-
varon medgivits avdrag enligt
punkt 3 ovan och som alltjämt
uppbär kostnadsersättning från
arbetsgivaren till 100 kronor per
dag,
2. för skattskyldiga som medges
avdrag enligt första stycket till 75
kronor per dag (ett halvt maximi-
belopp) under de första tre måna-
derna av bortovaron och därefter
samt i fall av dubbel bosättning till
50 kronor per dag (ett tredjedels
maximibelopp).
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt erhållit kost-
förmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill.
Avdrag för kostnad för logi be-
räknas till belopp motsvarande den
faktiska utgiften. För skattskyldiga
som avses i punkt 3 ovan medges
dock avdrag enligt bestämmelserna
i punkt 3 sjunde stycket. Ökningen
i kostnaderna för måltider och
småutgifter på arbetsorten beräknas
antingen enligt utredning om den
faktiska kostnadsökningens storlek
eller schablonmässigt. Den scha-
blonmässiga ökningen beräknas
1. för skattskyldiga som under de
första tre månaderna av borto-
varon medgivits avdrag enligt
punkt 3 ovan och som alltjämt
uppbär kostnadsersättning från
arbetsgivaren till 70 procent av helt
maximibelopp per dag,
2. för skattskyldiga som medges
avdrag enligt första stycket till ett
halvt maximibelopp per dag under
de första tre månaderna av borto-
varon och därefter samt i fall av
dubbel bosättning till 30 procent
av helt maximibelopp per dag.
Har skattskyldig som har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits
kostförmån skall avdraget reduce-
ras med hänsyn härtill, såvida inte
förmånen avser fri kost som till-
handahållits pä allmänna trans-
portmedel vid tjänsteresa och som
inte utgör skattepliktig intäkt.
6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 127
69
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 b.6 Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller
sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en
hemresa vaije vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är
längre än 50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom
riket.
Avdraget skall i regel beräknas Avdraget skall i regel beräknas
efter kostnad för billigaste färdsätt, efter kostnad för billigaste färdsätt.
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Om avståndet mellan hemorten och
arbetsorten överstiger sjuhundra
kilometer eller resan företagits till
eller från Gotland medges dock
avdrag för kostnad för flygresa.
Om godtagbara allmänna kom-
munikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil enligt den schablon som
anges i punkt 4.
Om godtagbara allmänna kom-
munikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med
egen bil enligt den schablon som
anges i punkt 4. Avdrag medges
även för skälig kostnad för flyg-
resa.
111 42
3.7 Förmånsvärdet av fri måltid
bestående av ett mål om dagen
(lunch eller middag) är lika med
genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffen-
het. Förmånsvärdet av helt fri kost
3. Förmånsvärdet av helt fri kost
beräknas per dag till ett belopp -
avrundat till närmaste tiotal kro-
nor - som motsvarar 250 procent
av genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffen-
är lika med 250 procent av nämn-
da genomsnittspris.
het. Förmånsvärdet av en fri måltid
bestående av ett mål om dagen
(lunch eller middag) är lika med
40 procent av förmånsvärdet för
helt fri kost. Förmånsvärdet av fri
frukost är lika med 20 procent av
förmånsvärdet för helt fri kost.
Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds måltid och kommer
härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genom-
snittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid.
6Senaste lydelse 1990:650.
7Senaste lydelse 1990:650.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.
70
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1992:651) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som
förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri
eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till
högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fäll
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom
eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke
tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas
ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan
är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår
på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på
grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatteplik-
tig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som
motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet
inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
71
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och
dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller
avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendium som är avsett för
mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete som har
utförts eller skall utföras för ut-
givarens räkning;
stipendium som är avsett for
mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete eller
annan prestation som har utförts
eller skall utföras för utgivarens
räkning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma
lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter vaije avliden
förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;
72
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kon tantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän
försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag
som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för
resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om
arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd,
särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg
till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt
hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller
landstingskommunala medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fästställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fäll räddat person eller
egendom i fära eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om
vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp
avrundat till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering,
vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för
vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1
och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbörds-
73
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 50 §
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-
ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.
Beträffande ersättning som utfäller på grund av avtalsgruppsjuk-
försäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12
av anvisningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
74
Härigenom föreskrivs att 33 § 1 mom. och punkt 23 av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens och anvis-
ningspunktens lydelse enligt lagen (1992:841) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.1992/93:127
Bilaga 2
33 §
1 mom. Med den begränsning som följer av 2 mom. får från intäkt av
tjänst avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader
för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats
särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall tas upp
såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat;
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst
redovisningsskyldig;
ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksam-
hetsorten som varit förenad med övernattning;
färdkostnad vid resa i tjänsten;
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
I fråga om en inkomstgivande
självständigt bedriven verksamhet
som ej skall hänföras till närings-
verksamhet gäller följande. Avdrag
får göras för utgifter som är att
anse som kostnader för intäktens
förvärvande om de betalats under
beskattningsåret. Avdrag får också
ske för sådana kostnader om de
I fråga om en inkomstgivande
självständigt bedriven verksamhet
som ej skall hänföras till närings-
verksamhet gäller följande. Avdrag
får göras för utgifter som är att
anse som kostnader för intäktens
förvärvande om de betalats under
beskattningsåret. Avdrag får också
ske för sådana kostnader om de
betalats under året före beskatt-
ningsåret i den mån de överstiger
det årets intäkter. Avdrag får inte
ske med större belopp än som
motsvarar beskattningsårets intäkt
av verksamheten. Underskott av en
verksamhet får inte dras av mot
betalats under något av de fem år
som närmast föregått beskatt-
ningsåret i den mån de överstiger
respektive års intäkter. Avdrag får
inte ske med större belopp än som
motsvarar beskattningsårets intäkt
av verksamheten. Underskott av en
75
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
överskott i en annan verksamhet. verksamhet får inte dras av mot
överskott i en annan verksamhet.
Ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller
annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Anvisningar
till 23 §
23. Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på
pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter
och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte
dras av (se 20 §).
Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill
omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma
att utfälla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare
i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses
motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda be-
fattningshavare räknas som omkostnad i näringsverksamheten.
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av
fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första
stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om
begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har
kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget
näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna
och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget
tjänst.
Premie för reseskyddsförsäkring
avseende resa i verksamheten utgör
avdragsgill omkostnad i närings-
verksamheten.
Prop.1992/93:127
Bilaga 2
76
Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953:272)’ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
8 §2
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningar-
na till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Tredje stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fäll som avses i sjätte stycket ne-
dan.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningar-
na till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Tredje stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fäll som avses i sjätte stycket ne-
dan. Värdet av förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan un-
derstiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tredje-
femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom vaije område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om
bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat
med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunal skattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragra-
fen.
Föreligger fäll som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
'Lagen omtryckt 1991:97.
2Senaste lydelse 1992:489.
77
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestäm-
melserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socia-
lavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning
av preliminär A-skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt for år 1993.
78
Prop. 1992/93:127
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att lagen (1980:865) mot skatteflykt1 skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari
1981—den 31 december 1992.
'Senaste lydelse 1990:1464.
79
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-09
Prop. 1992/93:127
Bilaga 3
Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å. Beck-
man, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Bo Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunal skatte-
lagen (1928:370),
3. lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370),
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Carl
Gustav Femlund.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet'.
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Anvisningarna till 32 §
I avsnittet "Fri kost vid enstaka tillfällen" redogörs i betänkandet (SOU
1992:57) "Beskattning av vissa naturaförmåner m.m." (s. 27 ff) för de
överväganden i frågan om skattefrihet för kostförmån vid representation
som föregick 1989/1990 års skattereform. Redogörelsen visar att frågan
om beskattning eller ej av kostförmån vid enstaka tillfällen tilldrog sig
särskilt intresse och att, oavsett uppfattning om hur den borde lösas, en
klargörande lagstiftning eftersträvades i ett som det bedömdes, tidigare
oklart rättsläge. Utan att någon precisering skedde i lagtexten gjordes i
prop. 1989/90:110 (del 1, s. 328) uttalanden som enligt lagrådets mening
tyder på att avsikten var att från skatteplikt genomgående undanta endast
representation vid enstaka tillfällen. Enligt betänkandet (s. 61) torde
bestämmelserna emellertid tillämpas i enlighet med rekommendationer
som Riksskatteverket utfärdat i meddelandet RSV Dt 1991:24. Dessa
rekommendationer innehåller sammanfattningsvis dels en vägledande
exemplifiering i frågan vad som skall anses utgöra extern respektive
intern representation, och dels, beträffande intern representation, vissa
villkor för att representation skall anses föreligga i lagens mening. Det
måste enligt rekommendationerna i den delen vara fråga om samman-
komster med "varaktighet av högst en vecka" och får inte gälla "möten
som regelbundet hålls med kort mellanrum (vaije eller varannan vecka)".
Av föredragande statsrådets uttalanden under avsnitt 2.2.2 i föreva-
rande lagrådsremiss och i specialmotiveringen till den nu föreslagna
författningsbestämmelsen — punkt 3 i anvisningarna till 32 § — framgår
att fri kost vid representation nu avses bli undantagen från förmånsbe-
80
skattning i den utsträckning som Riksskatteverkets rekommendationer Prop. 1992/93:127
medger. I lagtexten anges endast att "värdet av fri kost som åtnjuts vid Bilaga 3
representation" inte utgör skattepliktig intäkt. I motiven anförs att, såvitt
gäller intern representation, undantaget för kostförmån kommer att gälla
"i stort sett bara enstaka tillfällen eller kortare tidsperioder".
Från synpunkten att regleringen bör vara tydlig och lätt att tillämpa kan
förslaget inte anses vara en bra lösning. De preciseringar Riksskatte-
verket gjort tycks lämna utrymme för skilda tolkningar och den innebörd
som angetts i lagrådsremissen är väl inte en helt invändningsfri samman-
fattning av rekommendationerna. Det förefaller inte heller lämpligt att en
tidsbegränsning skall kunna utläsas enbart av själva begreppet representa-
tion. Främst vill lagrådet vända sig mot att de avsedda inskränkningarna
i skattefriheten vid representation inte på något sätt antyds i författnings-
texten.
Om lagstiftningen skall ges den innebörd som nu anges i lagrådsremis-
sen bör efter den särskilda meningen om representation i lagtexten till-
fogas satsen: "Såvitt avser intern representation gäller detta endast om
sammankomsten är tillfällig och av kort varaktighet." Det bör tilläggas
att om i stället den förut angivna, av riksdagen synbarligen godtagna
lösningen skulle väljas, dvs. skattefrihet enbart för enstaka tillfällen av
såväl intern som extern representation, en motsvarande precisering i
lagen bör göras.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
19 §
Bestämmelsen om frihet från inkomstskatt i fråga om stipendium, som är
avsett för mottagarens utbildning, föreslås i lagrådsremissen ändrad när
det gäller undantag från skattebefrielsen. Till föreskriften att stipendiet
inte får utgöra ersättning för "arbete, som har utförts eller skall utföras
för utgivarens räkning" skall nu fogas en undantagsregel beträffande
"annan prestation" under samma förutsättning. I motiveringen till änd-
ringen, avsnitt 3 i remissen, talas i stället för om prestationer "för utgiva-
rens räkning" om prestationer som är av "direkt intresse" för utgivaren.
Eftersom begreppen "för utgivarens räkning" och "i utgivarens intresse"
inte alltid torde sammanfalla bör, om det senare alternativet avses, lag-
texten i denna del lyda:
"stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör
ersättning för arbete eller annan prestation som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning eller eljest i dennes intresse."
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
81
Prop. 1992/93:127
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 3
1 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 3
2 Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) 15
3 Lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) 20
4 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 22
5 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter 24
6 Lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt 25
7 Lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från
arbetsplatsen vid 1994 års taxering 26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
10 november 1992 27
1 Ärendet och dess beredning 27
2 Förändringar i inkomstslaget tjänst 28
2.1 Allmänna synpunkter 28
2.2 Kostförmån, traktamenten m.m. 29
2.2.1 Gällande rätt 29
2.2.2 Förenklingar av regelsystemet 31
2.3 Förmån i form av reseförsäkring 36
2.4 Personalvårdsförmåner 36
2.5 Förmånliga lån 38
2.6 Hobbyverksamhet 42
2.7 Hemresor 44
3 Beskattning av vissa utbildningsstipendier 46
4 Upphävande av lagen mot skatteflykt 48
5 Avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet 50
6 Övriga frågor 50
6.1 Barnpension 50
6.2 Det särskilda grundavdraget för pensionärer 52
6.3 Beskattning av sjömän 52
7 Budgeteffekter 53
8 Upprättade lagförslag 53
9 Specialmotivering 54
9.1 Kommunalskattelagen (1928:370) 54
9.2 Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) 58
9.3 Lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) 58
9.4 Uppbördslagen (1953:272) 59
9.5 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 59
9.6 Lagen (1980:865) mot skatteflykt 59
9.7 Lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från
arbetsplatsen vid 1994 års taxering 60
82
10 Hemställan
11 Beslut
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag
1 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
2 Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
3 Lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
4 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
5 Lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt
Bilaga 3 Lagrådets yttrande
60 Prop. 1992/93:127
60
61
62
62
71
75
77
79
80
83
gotab 42265, Stockholm 1992