Regeringens proposition
1992/93:124

om skatt på dieselolja m.m.

Prop.

1992/93:124

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 november 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kilometerskatten för dieseldrivna fordon
slopas den 1 oktober 1993 och ersätts med en särskild skatt på dieselolja.

Den särskilda skatten på dieselolja föreslås bli 1,35 kr per liter och
skall tas ut utöver nu gällande energi- och koldioxidskatter. Skatten skall
tas ut för sådan dieselolja som används i personbilar, bussar och lastbilar.
Energiskatten för oljeprodukter i miljöklass 1 föreslås sänkt till 5 kr
per m³.

Ett särskilt märkningssystem föreslås infört för att det skall bli möjligt
att skilja mellan hög- och lågbeskattad olja. Ett särskilt sanktionssystem
föreslås tillämpat vid oriktig användning av märkta oljeprodukter.

Vissa justeringar av fordonsskatterna på personbilar, lastbilar och
bussar föreslås. För lastfordonen föreslås dessutom vissa ändringar i for-
donsskatterna som en anpassning till nya bärighetsregler för vägnätet.

Som en följd av EES-avtalet föreslås vissa skattereduktioner för
lastfordon som används i s.k. kombinerad trafik. Dessa regler föreslås
träda i kraft redan den 1 januari 1993.

En viss justering föreslås av ikraftträdandereglema för de regler om
försäljningsskatt inom miljöklassystemet som riksdagen tidigare beslutat
om. I samband därmed föreslås vissa ändringar av skattskyldighets-
reglema i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Dessa
ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 124

Propositionens lagförslag ^ProP- 1992/93:124

1 Förslag till

Lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Fastställande av dieseloljeskatt m.m.

1 § Dieseloljeskatt skall betalas till staten enligt denna lag för oljepro-
dukter som är skattepliktiga enligt lagen (1957:262) om allmän energi-
skatt. Skatt skall dock inte tas ut om oljeprodukten har en lägsta flyttem-
peratur på 15°C.

2 § Skatt skall inte tas ut för oljeprodukter som har försetts med
märkämnen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vilka märkämnen som skall användas och
vilka mängder som skall tillsättas.

Märkning som avses i första stycket får ske endast på depå som är
godkänd av beskattningsmyndigheten och skall ha skett senast när
skattskyldighet för oljeprodukten inträder enligt 8 § första stycket 1 och
4 lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

3 § Om skattepliktig oljeprodukt förs in i landet av någon som inte är
registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten skall skatten
betalas till tullmyndigheten. Därvid är tullagen (1987:1065) och 9 kap.

4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
tillämpliga.

I fell som avses i första stycket skall skatt inte tas ut om oljeprodukten
har försetts med märkämnen som avses i 2 § senast när produkten anmäls
till förtullning.

4 § Bränsletank på personbil, lastbil och buss som är eller bör vara
upptagen i bilregistret får inte innehålla oljeprodukt enligt 1 § som är
försedd med sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket om
bränsletanken förser fordonets motor med bränsle.

Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilka
märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för fordon som
brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 38 § bilregisterkungörelsen
(1972:599) samt fordon som förts in till Sverige för tillfälligt brukande
här och inte är registrerat här.

5 § Dieseloljeskatt tas ut med 1 350 kronor per kubikmeter.

6 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungör-
elsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599).

Som ägare av ett fordon anses vid tillämpning av denna lag den som är Prop. 1992/93:124
eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I fråga om ett fordon
som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt
eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses
innehavaren som ägare. Innehas fordonet i annat fåll med nyttjanderätt,
anses innehavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om
förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett.

7 § Bestämmelserna i 6 § första stycket 1 och 2, 7 §, 8 § första stycket

1 och 4, 27 och 32 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt tillämpas

i fråga om dieseloljeskatt.

Regler om förfärandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

8 § I deklaration för redovisning av dieseloljeskatt får avdrag göras för
samma skatt på de oljeprodukter som

1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i
egen rörelse,

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. av den skattskyldige eller för hans räkning förts ut ur Sverige eller
förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

4. sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför
sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så
stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.
Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning
åter lämnas för skatten på den oljeprodukt som betalningen avser.

Straffbestämmelser m.m.

9 § Den som från oljeprodukter avlägsnar sådana märkämnen som av-
ses i 2 § första stycket eller på annat sätt tar befattning med oljepro-
dukter, för vilka dieseloljeskatt inte erlagts, i syfte att dessa skall
användas i strid mot 4 § döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Har brottet rört betydande värden eller är det i annat fäll att anse som
grovt skall, om förfärandet inte utgör led i gärning som är belagd med
strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:69), dömas till fängelse i
högst två år.

10 § För försök eller förberedelse till brott enligt 9 § andra stycket skall
dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

11 § Ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag
eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att
förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det.

Angående beslag av egendom som kan antas bli förverkad gäller
bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken.

12 § Anträffas oljeprodukter där sådana märkämnen som avses i 2 § Prop. 1992/93:124
första stycket har avlägsnats och för vilka dieseloljeskatt inte betalts, i

annat utrymme än bränsletank som förser motor på personbil, lastbil
eller buss med bränsle och är det uppenbart att oljeprodukterna avsetts
för tillförsel till sådan bränsletank i strid mot 4 §, påför beskattnings-
myndigheten den, som ansvarat för att de nämnda ämnena avlägsnats,
dieseloljeskatt med belopp som motsvarar den skatt som skulle ha tagits

ut för oljeprodukterna enligt 5 §.

Avgiftsbestämmelser rn.in.

13 § En särskild avgift tas ut för motorfordon vars bränsletank inne-
håller oljeprodukter i strid mot 4 §. Avgiften uppgår för personbil till

10 000 kronor. Avgiften beräknas för bussar och lastbilar på följande
sätt.

Skattevikt, kilogram	Avgift, kronor
0 - 3 500	10 000
3 501- 10 000	20 000
10 001 - 15 000	30 000
15 001 - 20 000	40 000
20 001 -	50 000

Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt
fordonsskattelagen (1988:327).

Avgiften tas ut för vaije tillfälle, som bränsletank påträffas med
oljeprodukter i strid mot 4 §.

14 § Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för
ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas avgiften ut
med en och en halv gång högre belopp än som följer av 13 §.

15 § Avgift enligt 13 och 14 §§ påförs ägaren till fordonet.

Brukar någon annans fordon utan lov, påförs brukaren avgiften.

16 § I fråga om fordon, som är registrerat här i landet, påförs avgift
enligt 13 och 14 §§ genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i
bilregistret antecknade ägaren av fordonet har sin adress enligt registret.
I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms
län.

17 § Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen medge nedsättning
av eller befrielse från avgift enligt 13 och 14 §§.

18 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag skall utövas av polis-
myndigheterna samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll av
personbil, lastbil och buss till och från utlandet.

19 § För kontroll av efterlevnaden av denna lag har polismyndig- Prop. 1992/93:124
heterna och annan tillsynsmyndighet rätt till tillträde till låsta utrymmen

i fordon. Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och
prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning.

20 § Bestämmelserna i 3 § andra stycket och tredje stycket första
meningen, 10 § andra stycket, 45 § första stycket, 56, 66 och 85 §§
fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas på avgift enligt denna lag.
Allmänt ombud för avgift enligt denna lag är den som förordnats som
ombud med stöd av 3 § fjärde stycket fordonsskattelagen.

21 § Bestämmelserna i 3 kap. 7—15 §§, 8 kap. 8 § samt 9 kap. 3 §
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter får tillämpas
även för att begära upplysningar till ledning för beslutet om avgift enligt
13 — 14 §§ denna lag. Beslut om att begära upplysning får lättas, utom
av länsstyrelsen, av beskattningsmyndigheten.

22 § Länsstyrelsens beslut enligt 16 och 17 §§ får överklagas hos
länsrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till
länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av
beslutet. För allmänna ombudet räknas dock tiden från beslutets dag. I
fråga om överklagande tillämpas vidare 8 kap. 1 § andra stycket, 2 §
andra stycket samt 3 — 5 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

2 Förslag till

Lag om lagerskatt på dieselolja

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1992/93:124

1 § Den som den 1 oktober 1993 innehar oljeprodukter som anges i 1
§ lagen (1992:000) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljepro-
dukter skall till staten betala lagerskatt enligt denna lag.

2 § Lagerskatt tas ut för sådana oljeprodukter enligt 1 § för vilka
skattskyldighet enligt 8 § första stycket 1 lagen (1957:262) om allmän
energiskatt har inträtt den 1 oktober 1993 och som är avsedda att
förbrukas för framdrivande av sådana fordon som avses i 4 § lagen
(1992:000) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter.
Lagerskatt tas dock inte ut för den del av produkterna som understiger

5 000 liter eller, i fråga om den som driver detaljhandel med skatteplikti-
ga oljeprodukter, 5 000 liter för vaije särskilt försäljningsställe.

3 § Lagerskatt tas ut med 1 350 kronor per kubikmeter.

4 § Den som är skyldig att betala lagerskatt skall lämna en deklaration
till beskattningsmyndigheten om sitt innehav av oljeprodukter som skall
beskattas enligt denna lag. Deklarationen skall ta upp de lagrade
oljeprodukternas art och kvantitet, lagringsplatserna, den använda
mätningsmetoden och lagerskattens belopp.

Deklaration skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den
25 november 1993. Lagerskatten skall senast samma dag vara inbetald
till myndigheten.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt upprättas på
blankett enligt formulär som fästställs av Riksskatteverket.

5 § Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter är
tillämplig i fråga om lagerskatt. Därvid iakttas följande. 2 kap 1-9 §§, 5
kap 1 § första och andra styckena, 3-5 §§ och 9 §, 6 kap samt 7 kap 5 §
skall inte tillämpas. Vad som föreskrivs i 4 kap 2 § första stycket skall
gälla om deklaration har kommit in senast den 20 december 1993.
Dröjsmålsavgift enligt 5 kap 8 § 1 skall tas ut om skattebeloppet inte har
betalats senast den 20 december 1993. Ränta enligt 5 kap 12 § första
stycket 1 utgår från den 20 december 1993.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

3 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen

dels att 8, 26-35, 40, 48-50, 52, 71-73, 75 och 77 §§ samt bilaga 2 till
lagen skall upphöra att gälla,

dels att huvudrubrikerna närmast före 12 och 26 §§ och underrubriker-
na närmast före 26, 30, 34, 48, 69, 71, 74 och 77 §§ skall utgå,

dels att i 4, 56, 67 och 68 §§ ordet "vägtrafikskatt" i olika böjningsfor-
mer skall bytas ut mot "fordonsskatt" i motsvarande form,

dels att nuvarande bilaga 3 till lagen skall betecknas bilaga 2,

dels att rubriken till lagen skall lyda "Fordonsskattelag",

dels att i bilagorna 1 och 2 ordet "vägtrafikskattelagen" skall bytas ut
mot "fordonsskattelagen",

dels att huvudrubriken närmast före 69 § skall lyda "Återbetalning av
skatt för fordon som använts utomlands"

dels att 1, 2, 5, 9, 14, 36, 42, 46, 53, 55, 64-66, 69, 74, 76, 79, 83-
84 och 88 §§ samt bilaga 1 till lagen skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 70 a §, av följande
lydelse.

Prop. 1992/93:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vägtrafikskatt skall betalas till
staten enligt denna lag i form av
fordonsskatt och kilometerskatt.

Beteckningar 1 denna lag har samma betydelse som i fordonskungörel-
sen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annat
sägs.

Med bensin avses i denna lag de
produkter som är skattepliktiga
enligt lagen (1961:372) om bensin-
skatt.

Bestämmelserna om skatt i denna
lag, med undantag av bestämmel-
serna i 64 och 88 §§, gäller också
för skattetillägg, förseningsavgift,
ränta och dröjsmålsavgift.

Fordonsskatt skall betalas till
staten enligt denna lag.

Med dieselolja avses i denna lag
de produkter som är skattepliktiga
enligt 1 § lagen (1992:000) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter.

Bestämmelserna om skatt i denna
lag, med undantag av bestämmel-
serna i 64 och 88 §§, gäller också
för skattetillägg, ränta och dröjs-
målsavgift.

'Senaste lydelse av

50 § 1990:403

67 § 1990:403

68 § 1991:179
bilaga 2 1992:883.

²Senaste lydelse 1992:644.

Nuvarande lydelse

5 §^J

Med skattevikt avses den vikt efter vilken vägtrafikskatt beräknas.
Skattevikten utgör for

personbil, motorcykel, traktor
eller motorredskap

buss, lastbil, tung terrängvagn
eller annan släpvagn än påhängs-
vagn

Prop. 1992/93:124

tjänstevikten

totalvikten, dock högst den brut-
tovikt med vilken fordonet får
föras på väg som är upplåten för
högst 10 tons axeltryck eller 16
tons boggitryck

den del av fordonets totalvikt

påhängsvagn som vilar på dess fästa axel eller

lästa axlar, dock högst den brutto-
vikt med vilken fordonet får foras
på väg som är upplåten för högst
10 tons axeltryck eller 16 tons
boggitryck.

Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två

eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som

ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med
anordning for påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets
totalvikt med sådan anordning.

Föreslagen lydelse

5 §

Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas.
Skattevikten utgör för

personbil, motorcykel, traktor tjänstevikten
eller motorredskap

buss, lastbil, tung terrängvagn total vikten, dock högst den brut-
eller annan släpvagn än påhängs- tovikt med vilken fordonet får
vagn föras på väg som hänförs till bä-

righetsklass 1 enligt 106 § vägtra-
fikkungörelsen (1972:603)

påhängsvagn den del av fordonets totalvikt

som vilar på dess fästa axel eller
fästa axlar, dock högst den brutto-
vikt med vilken fordonet får föras
på väg som hänförs till bärighets-
klass 1 enligt 106 § vägtrafikkun-
görelsen.

Kan en buss, lastbil, tung terrängvagn eller släpvagn förses med två
eller flera olika karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som
ger högst totalvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med
anordning för påhängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets
totalvikt med sådan anordning.

³Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1992/93:28.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

9 §⁴

Motorcyklar, personbilar, lastbilar eller bussar som enligt bilregistret

har årsmodellsbeteckning 1950 eller

Påhängsvagnar med en skat-
tevikt över 3 000 kilogram är inte
skattepliktiga, om de dras uteslu-
tande av personbilar, lastbilar eller
bussar som inte är bensin- eller
gasoldrivna eller av sådana fordon
som avses i 21 § andra stycket 2.

För en personbil som hör hemma

i en kommun som anges i bilaga 3
till denna lag skall fordonsskatt
betalas enligt bilaga 1 endast till
den del fordonsskatten för år räk-

äldre är inte skattepliktiga.

Påhängsvagnar med en skat-
tevikt över 3 000 kilogram är inte
skattepliktiga, om de dras uteslu-
tande av personbilar, lastbilar eller
bussar som kan drivas med diesel-
olja eller av sådana fordon som
avses i 21 § andra stycket 2.

För en personbil som hör hemma
i en kommun som anges i bilaga 2
till denna lag skall fordonsskatt
betalas enligt bilaga 1 endast till
den del fordonsskatten för år räk-

nat överstiger 384 kronor. nat överstiger 384 kronor.

En personbil anses höra hemma i den kommun där den skattskyldige
har sin adress enligt bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första
eller andra stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje
stycket. Saknas sådan adress gäller i stället den adress som borde vara
antecknad i bilregistret.

Första stycket tillämpas endast i samband med att fordonsskatt skall
betalas enligt vad som i övrigt gäller enligt denna lag.

Vägtrafikskatt beslutas, om inte
annat följer av 37-41 §§, genom
automatisk databehandling på
grundval av uppgifter i bilregistret.
Om det i bilregistret saknas uppgif-
ter som behövs för bestämmandet
av skatten, bestäms den enligt före-
skrifter som meddelas av regering-
en eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

Fordonsskatt beslutas, om inte
annat följer av 37-39 §§ och 41 §,
genom automatisk databehandling
på grundval av uppgifter i bil-
registret. Om det i bilregistret
saknas uppgifter som behövs för
bestämmandet av skatten, bestäms
den enligt föreskrifter som med-
delas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Den som är missnöjd med ett beslut enligt första stycket kan begära
omprövning enligt 37-39 §§.

Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslut om
skatt enligt första stycket.

Beskattningsmyndigheten skall
genom beslut om efterbeskattning
fastställa den ytterligare vägtrafik-
skatt som skall betalas i de fäll
skatt har undandragits genom att

§⁵

Beskattningsmyndigheten skall
genom beslut om efterbeskattning
fastställa den ytterligare fordons-
skatt som skall betalas i de fäll
skatt har undandragits genom att

⁴Senaste lydelse 1989:702.

⁵Senaste lydelse 1991:1911.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

1. ett fordon har brukats i strid mot vad som är föreskrivet om
registrering och avställning av fordon,

2. föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten inte har gjorts,

3. oriktig uppgift har lämnats i anmälan eller ansökan till registrerings-
eller beskattningsmyndigheten eller annars under förfärandet till ledning

för beskattningen,

4. fordonet inte har undergått
föreskriven registreringsbesiktning
efter ändring som avses i 15 §
eller 32 §,

5. uppgift om körsträcka för
kilometerskattepliktigt fordon inte
har lämnats i vederbörlig ordning
eller oriktig uppgift har lämnats
om körsträckan,

6. ett kilometerskattepliktigt
fordon har brukats i strid mot 26 §
andra stycket, eller

7. oriktig uppgift har lämnats i
mål om skatt.

4. fordonet inte har undergått
föreskriven registreringsbesiktning
efter ändring som avses i 15 §,
eller

5. oriktig uppgift har lämnats i
mål om skatt.

Vid efterbeskattning får 41 § tillämpas.

46 §

Har den som är skattskyldig
undandragit skatt på sätt som anges
i 42 §, skall han i samband med
beslut enligt 37, 38 eller 40 § eller
vid beslut om efterbeskattning
påföras en särskild avgift (skattetil-
lägg). Skattetillägget är tjugo pro-
cent av det skattebelopp som un-
dandragits.

Om den skattskyldige i mål om skatt skriftligen lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall han påföras skattetillägg med tjugo procent av den
skatt som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits.

Har den som är skattskyldig
undandragit skatt på sätt som anges
i 42 §, skall han i samband med
beslut enligt 37 eller 38 § eller vid
beslut om efterbeskattning påföras
en särskild avgift (skattetillägg).
Skattetillägget är tjugo procent av
det skattebelopp som undandragits.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag
från 51 och 52 §§ för vissa grup-
per av fordon.

Skatt som har fastställts enligt
37-42 §§ eller genom beslut om
rättelse enligt 45 § första stycket
skall betalas inom den tid som

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag
från 51 § för vissa grupper av
fordon.

Skatt som har fastställts enligt
37-59 §§, 41-42 §§ eller genom
beslut om rättelse enligt 45 § första
stycket skall betalas inom den tid

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

beskattningsmyndigheten bestäm- som beskattningsmyndigheten
mer. bestämmer.

Ett skattepliktigt fordon får inte
användas, om vägtrafikskatten inte
har betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag. Fordonet
får dock användas, om det är fråga
om

Ett skattepliktigt fordon får inte
användas, om fordonsskatten inte
har betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag. Fordonet
får dock användas, om det är fråga
om

1. skatt som avser tid före det närmast föregående skatteåret,

2. skatt som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala och som
har fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 42 § eller avser
ytterligare skatt som beslutats efter ägarbytet,

3. kilometerskatt som en tidiga-

re ägare av fordonet är skyldig att
betala och som inte harförfallit till
betalning vid ägarbytet,

4. skatt för vilken anstånd med 3. skatt för vilken anstånd med
betalningen föreligger. betalningen föreligger.

Om det finns särskilda skäl, får beskattningsmyndigheten medge att ett
visst fordon får brukas utan hinder av första stycket.

Har ett fordon sålts vid exekutiv
försäljning eller av ett konkursbo,
får det brukas av den nye ägaren
även om fordonsskatt eller kilome-
terskatt, som tidigare ägare är
skattskyldig för, inte har betalats.
Detsamma gäller för fordon som
tillhör ett konkursbo i fråga om
skatt som konkursgäldenären eller
en tidigare ägare är skattskyldig
för.

Har ett fordon sålts vid exekutiv
försäljning eller av ett konkursbo,
får det brukas av den nye ägaren
även om fordonsskatt, som tidigare
ägare är skattskyldig för, inte har
betalats. Detsamma gäller för
fordon som tillhör ett konkursbo i
fråga om skatt som konkursgälde-
nären eller en tidigare ägare är
skattskyldig för.

66 §⁶

Betalas inte skatten i rätt tid skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkort-
ning och avskrivning gäller även
skatt enligt denna lag. Vad som
sägs i 67 § första stycket upp-
bördslagen om skattemyndighet
skall därvid i stället gälla beskatt-
ningsmyndigheten. Fordonsskatt
som skulle ha betalats men inte har
erlagts får avkortas genom auto-
matisk databehandling på grundval
av uppgifter i bilregistret. Vid

⁶Senaste lydelse 1992:644.

Nuvarande lydelse

återbetalning av skatt skall avrä-
knas endast sådan till betalning
förfellen fordonsskatt eller kilome-
terskatt som inte erlagts, dröjs-
målsavgift och skattetillägg som
belöper på sådan skatt, försenings-
avgift enligt 48 § samt sådana av-
gifter enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599) som uppbärs i samband
med uppbörd av vägtrafikskatt. I
fråga om avräkningen skall 37, 38,
45 och 84 §§ tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av
skatten.

Föreslagen lydelse

återbetalning av fordonsskatt skall
avräknas endast sådan till betalning
förfellen fordonsskatt som inte
erlagts, dröjsmålsavgift och skatte-
tillägg som belöper på sådan skatt
samt sådana avgifter enligt bil-
registerkungörelsen (1972:599)
som uppbärs i samband med upp-
börd av fordonsskatt. I fråga om
avräkningen skall 37, 38, 45 och
84 §§ tillämpas.

Prop. 1992/93:124

69 §

Om det för kilometerskattepliktig
buss, lastbil eller släpvagn som
använts utomlands har utgått skatt
eller avgift där för trafik med eller
innehav av fordonet, får beskatt-
ningsmyndigheten, efter ansökan,
medge återbetalning av fordons-
skatt för vaije dygn för vilket skatt
eller avgift har erlagts i utlandet.
Skatten betalas tillbaka med ett
belopp per dygn som motsvarar 3
procent av skatten för den månad
under vilken användningen skett.
Motsvarande gäller när ett sådant
fordon använts i Norge och det har
utgått kilometerskatt där för for-
donet.

Beskattningsmyndighetenfår efter
ansökan medge återbetalning av
fordonsskatt om en buss eller en
lastbil som kan drivas med diesel-
olja eller en släpvagn som dras av
ett sådant fordon har använts
utomlands, och om skatt eller
avgift där tagits ut för trafik med
eller innehav av fordonet. Återbe-
talning får medges för vaije dygn
för vilket skatt eller avgift har
erlagts i utlandet. Skatten betalas
tillbaka med ett belopp per dygn
som motsvarar 3 procent av skatten
för den månad under vilken an-
vändningen skett.

70 a §

Om en lastbil eller en släpvagn
har transporterats på järnväg inom
Sverige får beskattningsmyndig-
heten, efter ansökan, medge åter-
betalning av hela eller halva den
fordonsskatt som har betalats för
fordonet för det skatteår då trans-
porten ägt rum.

Har fordonet transporterats på
järnväg sammanlagt minst 120
dygn under skatteåret återbetalas
hela fordonsskatten. Har fordonet
transporterats på järnväg under
minst 60 dygn men mindre än 120
dygn återbetalas halva fordonsskat-
ten.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

Berättigad till återbetalning är
den som är skattskyldig för for-
donet vid utgången av skatteåret
eller, om skatteplikten för fordonet
upphört dessförinnan av annan
anledning än avställning, den som
då var skattskyldig för fordonet.
Ansökan om återbetalning tas upp
till prövning endast om den har
kommit in till beskattningsmyndig-
heten inom fyra månader efter
skatteårets utgång. För beskatt-
ningsmyndighetens beslut tillämpas
37 och 38 §§.

74 §

Som förutsättning for återbe-
talning eller avräkning enligt 69
eller 71 § gäller att uppgifter om
användningen utomlands lämnas i
enlighet med de föreskrifter som
regeringen meddelar. Beskattnings-
myndigheten får på ansökan av
fordonsägaren ändå medge återbe-
talning eller avräkning, om det
finns särskilda skäl.

I fråga om fordon som re-
gelmässigt förs ut ur eller in i
landet flera gånger per dygn får
beskattningsmyndigheten på be-
gäran av den skattskyldige medge
att uppgifter enligt första stycket
inte behöver lämnas.

Som förutsättning för återbe-
talning enligt 69 § gäller att upp-
gifter om användningen utomlands
lämnas i enlighet med de föreskrif-
ter som regeringen meddelar.

76 §

Har återbetalning av skatt skett
med för högt belopp till följd av
oriktig uppgift som lämnats av den
skattskyldige eller för hans räk-
ning, skall den skattskyldige betala
tillbaka vad han fått för mycket.
Detsamma gäller när den skattskyl-
dige inte lämnat någon uppgift.

I fråga om åtgärd för uttagande av vad som skall betalas tillbaka enligt
första stycket gäller bestämmelserna om skattebeslut och efterbeskattning
i tillämpliga delar.

Har återbetalning av skatt skett
med for högt belopp till följd av
oriktig uppgift som lämnats av den
skattskyldige, skall den skattskyldi-
ge betala tillbaka vad han fått för
mycket.

79 §⁷

Brukas ett fordon i strid mot 64 § sedan fordonets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 §, döms ägaren till böter eller fängelse i högst
sex månader.

⁷Senaste lydelse 1991:312.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om
fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 § och
brukandeförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 § om fordonet hade

varit skattepliktigt.

Brukas ett fordon på annat sätt
i strid mot 26 § andra stycket eller
64 §, döms ägaren till penning-
böter.

Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 64 §, döms ägaren till
penningböter.

Om ägaren visar att han iakttagit vad som ankommit på honom för att
hindra att fordonet brukades, är han fri från ansvar.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktiga
uppgifter som är ägnade att leda
till att skatten enligt 69 eller 71 §
betalas tillbaka eller avräknas med
för högt belopp döms till böter
eller fängelse i högst sex månader,
om ej gärningen är belagd med
strängare straff i skattebrottslagen
(1971:69).

Detsamma gäller den som med
avsikt att skatt skall återbetalas
eller avräknas med för högt belopp
underlåter att lämna uppgifter
enligt 74 §.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktiga
uppgifter som är ägnade att leda
till att skatten enligt 69 eller
70 a § betalas tillbaka med för
högt belopp döms till böter eller
fängelse i högst sex månader, om
ej gärningen är belagd med sträng-
are straff i skattebrottslagen
(1971:69).

84 §⁸

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i
89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att
betala skatt får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och av det
allmänna ombudet. Allmänna ombudets överklagandetid räknas från

beslutets dag.

Beslut enligt 64 § andra stycket
eller enligt 74 § andra stycket får
överklagas hos riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Länsrättens beslut avseende undantagande av handling från skatterevi-

sion får inte överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 §
andra stycket, 7 och 8 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller även
för vägtrafikskatt. Vad där sägs om
allmänt ombud gäller då allmänt
ombud enligt 3 §. Det allmänna
ombudet får föra talan till den
skattskyldiges förmån. Han har då

Beslut enligt 64 § andra stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 §
andra stycket, 7 och 8 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller även
för fordonsskatt. Vad där sägs om
allmänt ombud gäller då allmänt
ombud enligt 3 §. Det allmänna
ombudet får föra talan till den
skattskyldiges förmån. Han har då

⁸Senaste lydelse 1990:403.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

samma behörighet som den skatt- samma behörighet som den skatt-
skyldige. skyldige.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om
efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för
honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagande skall
ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det
första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller förfäller
på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.

Om det finns synnerliga skäl,
kan regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge
nedsättning av eller befrielse från
skatt enligt denna lag eller medge
att traktor, som enligt denna lag
skall höra till klass I, hänförs till
klass II. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer kan också, om det finns syn-
nerliga skäl, besluta om befrielse
från kilometerskatteplikt och om att
förhöjd fordonsskatt i stället skall
påföras. Medges nedsättning av
eller befrielse från skatt, får med-
givandet avse även på skatten
belöpande skattetillägg, försenings-
avgift, ränta och dröjsmålsavgift.

§’

Om det finns synnerliga skäl,
kan regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge
nedsättning av eller befrielse från
skatt enligt denna lag eller medge
att traktor, som enligt denna lag
skall höra till klass I, hänförs till
klass II. Medges nedsättning av
eller befrielse från fordonsskatt, får
medgivandet avse även på skatten
belöpande skattetillägg, ränta och
dröjsmålsavgift.

⁹Senaste lydelse 1992:644.

Bilaga 1 till vägtrafikskattelagen (1988:327)'°

Nuvarande lydelse

Fordonsskatt

Prop. 1992/93:124

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i klassen

A Motorcyklar

1	Tvåhjulig motorcykel	0	75	100	0
	utan sidvagn	76	-	125	0
2	Annan motorcykel	0	-	200	0
B	Personbilar	0	- 900	355	0
		901	-	445	90
C	Bussar
1	Buss som är	0	- 1 600	355	0
	inrättad för	1 601	- 3 000	391	36
	drift endast med bensin	3 001	-	895	0
	eller gasol
2	Annan buss	0	- 1 600	355	0
		1 601	- 3 000	391	36
		3 001	- 7 000	895	14
		7 001	-10 000	1 455	35
		10 001	-30 000	2 505	61
		30 001		14 705	0
D	Lastbilar
1	Lastbil som är	0	- 1 600	355	0
	inrättad för	1 601	- 3 000	391	36
	drift endast med bensin	3 001	-	895	0
	eller gasol
2	Annan lastbil
	2.1 med anordning för påhängs-
	vagn med två hjul-	0	- 1 600	540	0
	axlar	1 601	- 3 000	565	25
		3 001	-10 000	915	85
		10 001	-14 000	6 865	193
		14 001		14 585	339
	med tre eller	0	- 1 600	540	0
	flera hjul-	1 601	- 3 000	565	25
	axlar	3 001	-11 000	915	95
		11 001	-15 000	8 515	115
		15 001	-18 000	13 115	135
		18 001	-23 000	17 165	246
		23 001	-27 000	29 465	210
		27 001	-	37 865	0

*°Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1992/93:28.

Fordonsslag		Skattevikt, kilogram		Skatt, kronor
Fordonsslag		Skattevikt, kilogram		grund- belopp	tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
	2.2 utan anordning för påhängs-
	vagn med två hjul-	0	- 1 600	355	0
	axlar	1 601	- 3 000	391	36
		3 001	- 6000	895	27
		6 001	-10 000	1 705	38
		10 001	-14 000	3 225	111
		14 001	-17 000	7 665	199
		17 001		13 635	260
	med tre eller	0	- 1 600	355	0
	flera hjul-	1 601	- 3 000	391	36
	axlar	3 001	-11 000	895	21
		11 001	-15 000	2 575	88
		15 001	-18 000	6 095	155
		18 001	-27000	10 745	194
		27 001		28 205	0
E	Traktorer m.m.
1	Traktor klass 1	0	- 1 300	370	0
	(trafiktraktor)	1 301	- 3 000	425	55
	som inrättats	3 001	- 7 000	1 360	95
	för drift med annat drivmedel än dieselolja	7 001		5 160	168
2	Traktor klass I	0	- 1 300	680	0
	(trafiktraktor)	1 301	- 3 000	790	110
	som inrättats	3 001	- 7 000	2 660	180
	for drift med dieselolja	7 001	-	9 860	320
3	Traktor klass II (jordbrukstraktor)	0	-	225	0
4	Motorredskap,	2 001	-	1 000	0

som inte beskattas
enligt punkterna
1-3

Prop. 1992/93:124

5 Tung terrängvagn,
som inte beskattas

enligt punkt 3

med två hjulaxlar	2 001 - 6 000	300	35
	6 001 -14 000	1 700	70
	14 001 -	7 300	200
med tre eller	2 001 - 6 000	300	30
flera hjul-	6 001 -14 000	1 500	50
axlar	14 001 -18 000	5 500	130
	18 001 -	10 700	170
Släpvagnar
Släpvagnar med	0 - 1 000	150	0
skattevikt högst	1 001 - 3 000	170	21

3 000 kilogram

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 124

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, kronor
Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	grund- belopp	tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
2 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bensin- eller gasoldriven bil¹med en hjulaxel	3 001 -	580	11
med två hjul-	3 001 -13 000	580	9
axlar	13 001 -	1 480	0
med tre eller	3 001 -13 000	580	6
flera hjul-	13 001 -	1 180	0
axlar

Prop. 1992/93:124

Kilometerskatte-
pliktiga släpvagnar
och andra släpvagnar
med skattevikt över
3 000 kilogram, som
dras av en bil som
inte är bensin- eller
gasoldriven, om det är
fråga om
3.1 styraxel för
påhängsvagn

med en hjul-	3 001	- 5 000	630	105
axel	5 001	- 8 000	2 730	134
	8 001		6 750	248
med två eller	3 001	- 8 000	610	55
flera hjul-	8 001	-11 000	3 360	95
axlar	11 001	-14 000	6 210	143
	14 001		10 500	200

3.2 andra släp-
vagnar

med en hjul- axel	3 001 8 001	- 8 000	320 2 670	47 80
med två hjul-	3 001	- 8 000	310	30
axlar	8 001	-11 000	1 810	48
	11 001	-14 000	3 250	72
	14 001	-17 000	5 410	95
	17 001		8 260	105
med tre eller	3 001	-11 000	300	19
flera hjul-	11 001	-17 000	1 820	37
axlar	17 001	-25 000	4 040	62
	25 001	-32 000	9 000	81
	32 001		14 670	0

¹ Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskattepliktig bil, eller av
en annan bil som inte är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3. Dras släp-
vagn även av en trafiktraktor eller ett registrerat motorredskap tas skatt ut enligt 4.

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i klassen

Prop. 1992/93:124

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor²eller ett
motorredskap² som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en tung
terrrängvagn²som beskattas

enligt E 5

med en hjulaxel	3 001 8 001
med två hjul-	3 001
axlar	8 001 11 001 17 001
med tre eller	3 001
flera hjul-	11 001
axlar	14 001

20 001

25 001

30 001

35 001

8	000		550	45
		2	800	120
8	000		550	20
11	000	1	550	50
17	000	3	050	170
		13	250	250
11	000		550	20
14	000	2	150	40
20	000	3	350	75
25	000	7	850	105
30	000	13	100	120
35	000	19	100	45
		21	350	0

²Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskatteplikrig bil, eller av
en annan bil som inte är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3.

Föreslagen lydelse

Fordonsskatt

Prop. 1992/93:124

Fordonsslag

Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram ------------------------------

grund- tilläggsbelopp

belopp för varje helt hundra-
tal kilogram över den
lägsta vikten i klassen

A Motorcyklar

1 2	Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn Annan motorcykel	0 - 76 - 0 -	75	100 125 200	0 0 0
B	Personbilar
1	Personbil som inte	0 -	900	355	0
	kan drivas med dieselolja	901 -		445	90
2	Personbil som kan drivas med diesel- olja 2.1 som enligt bil-	0 -	900	710	0
	registret har års- modellsbeteckning 1993 eller äldre	901 -		890	180
	2.2 annan personbil	0 -	900	1 775	0
	2.2 annan personbil	901 -		2 225	450
C	Bussar
1	Bussar som inte	0 -	1 600	355	0
	kan drivas med	1 601 -	3 000	391	36
	dieselolja	3 001 -		895	0
2	Bussar som kan	0 -	1 600	655	0
	drivas med	1 601 -	3 000	705	50
	dieselolja	3 001 -		1 405	0
D	Lastbilar
1	Lastbil som	0 -	1 600	355	0
	inte kan drivas	1 601 -	3 000	391	36
	med dieselolja	3 001 -		895	0
2	Lastbil som kan drivas med
	dieselolja 2.1 med anordning för påhängsvagn med två hjul-	0	1 600	790	0
	axlar	1 601	3 000	845	55
		3 001	10 000	1 615	75
		10 001	14 000	6 865	193
		14 001		14 585	339
	med tre eller	0	1 600	790	0
	flera hjul-	1 601	3 000	825	35
	axlar	3 001	11 000	1 315	90
		11 001	15 000	8 515	115
		15 001	18 000	13 115	135
		18 001	23 000	17 165	246
		23 001		29 465	210

Fordonsslag		Skattevikt, kilogram	Skatt, kronor
Fordonsslag		Skattevikt, kilogram	grund- belopp	tilläggsbelopp för varje helt hundra- tal kilogram över den lägsta vikten i klassen
	2.2 utan anordning
	för påhängsvagn med två hjul-	0 - 1 600	655	0
	axlar	1 601 - 3 000	705	50
		3 001 - 6 000	1 405	10
		6 001 -10 000	1 705	38
		10 001 -14 000	3 225	111
		14 001 -17 000	7 665	199
		17 001 -	13 635	260
	med tre eller	0 - 1 600	620	0
	flera hjul-	1 601 - 3 000	665	45
	axlar	3 001 -11 000	1 295	16
		11 001 -15 000	2 575	88
		15 001 -18 000	6 095	155
		18 001 -	10 745	194
E	Traktorer m.m.
1	Traktor klass I	0 - 1 300	370	0
	(trafiktraktor)	1 301 - 3 000	425	55
	som inte kan	3 001 - 7 000	1 360	95
	drivas med dieselolja	7 001 -	5 160	168
2	Traktor klass I	0 - 1 300	680	0
	(trafiktraktor)	1 301 - 3 000	790	110
	som kan drivas	3 001 - 7 000	2 660	180
	med dieselolja	7 001 -	9 860	320
3	Traktor klass II (jordbrukstraktor)	0 -	225	0
4	Motorredskap, som inte beskattas enligt punkterna 1-3	2 001 -	1 000	0
5	Tung terrängvagn, som inte beskattas
	enligt punkt 3 med två hjulaxlar	2 001 - 6 000	300	35
		6 001 -14 000	1 700	70
		14 001 -	7 300	200
	med tre eller	2 001 - 6 000	300	30
	flera hjul-	6 001 -14 000	1 500	50
	axlar	14 001 -18 000	5 500	130
		18 001 -	10 700	170
F	Släpvagnar
1	Släpvagnar med	0 - 1 000	150	0
	skattevikt högst 3 000 kilogram	1 001 - 3 000	170	21
2	Släpvagnar med skattevikt över
	3 000 kilogram, som dras av en bil¹ som inte kan drivas med dieselolja med en hjulaxel	3 001 -	580	11

'Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja,
tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor eller ett registrerat
motorredskap tas skatt ut enligt 4.

Prop. 1992/93:124

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, kronor
Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	grund- belopp	tilläggsbelopp för varje helt hundra- tal kilogram över den lägsta vikten i klassen
med två hjul-	3 001 -13 000	580	9
axlar	13 001 -	1 480	0
med tre eller	3 001 -13 000	580	6
flera hjul- axlar	13 001 -	1 180	0
3 Släpvagnar
med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som kan drivas med
dieselolja, om det är fråga om 3.1 styraxel for påhängsvagn
med en hjul-	3 001 - 5 000	630	105
axel	5 001 - 8 000	2 730	134
	8 001 -	6 750	248
med två eller	3 001 - 8 000	610	55
flera hjul-	8 001 -11 000	3 360	95
axlar	11 001 -14 000	6 210	143
	14 001 -	10 500	200
3.2 andra släp- vagnar med en hjul-	3 001 - 8 000	320	47
axel	8 001 -	2 670	80
med två hjul-	3 001 - 8 000	310	30
axlar	8 001 -11 000	1 810	48
	11 001 -14 000	3 250	72
	14 001 -17 000	5 410	95
	17 001 -	8 260	105
med tre eller	3 001 -11 000	300	19
flera hjul-	11 001 -17 000	1 820	37
axlar	17 001 -25 000	4 040	62
	25 001 -	9 000	81

Prop. 1992/93:124

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor²eller ett
motorredskap² som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn²som beskattas
enligt E 5

med en hjulaxel	3 001 - 8 000	550	45
	8 001 -	2 800	120
med två hjul-	3 001 - 8 000	550	20
axlar	8 001 -11 000	1 550	50
	11 001 -17 000	3 050	170
	17 001 -	13 250	250

²Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
tas skatt ut enligt 3.

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, kronor
Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	grund- belopp	tilläggsbelopp för varje helt hundra- tal kilogram över den lägsta vikten i klassen
med tre eller	3 001 -11 000	550	20
flera hjul-	11 001 -14 000	2 150	40
axlar,	14 001 -20 000	3 350	75
	20 001 -25 000	7 850	105
	25 001 -30 000	13 100	120
	30 001 -	19 100	45

Prop. 1992/93:124

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 70 a § den 1 januari 1993, och
i övrigt den 1 oktober 1993.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tid före den 1 oktober 1993.

3. Skyldig att betala kilometerskatt för fordon, som har varit kilometer-
skattepliktigt under någon del av tiden mellan närmast föregående
avstämpling som har legat till grund för beräkning av kilometerskatt och
utgången av september månad 1993, är den som ägde fordonet vid
ingången av oktober månad 1993.

4. Regeringen får förordna att den sista uppbörden av kilometerskatt
får avse annan tid än skatteperiod.

5. Närmare föreskrifter om uppbörd i samband med upphörandet av
bestämmelserna om kilometerskatt meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

6. Äldre bestämmelser i 64 och 65 §§ om brukandeförbud på grund av
obetald kilometerskatt gäller även efter den 1 oktober 1993.

7. Om ett dieseldrivet motorfordon som den 1 oktober 1993 ägs av en
handikappad är befriat från skatteplikt enligt äldre bestämmelser i 40 §
första stycket vägtrafikskattelagen (1973:601), skall särskilt bidrag utgå
till fordonets ägare. Bidraget skall utgå så länge fordonet enligt be-
stämmelserna i lagen (1988:356) om ändring i nämnda lag är befriat från
fordonsskatteplikt, och motsvara för år räknat skatten enligt lagen
(1992:000) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter på
en kvantitet av 700 liter dieselolja. Närmare föreskrifter om bidraget
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8. Används kilometerskattepliktigt fordon utomlands enligt 72 § andra
eller tredje stycket den 1 oktober 1993 medges avräkning av kilometer-
skatt i enlighet med bestämmelserna i 71—73 §§ för körsträcka som
tillryggalagts under tid fram till nämnda dag efter särskild ansökan, under
förutsättning att bestämmelserna i 74 och 75 §§ iakttagits vid utresan.

Ansökan som avses i första stycket skall göras hos beskattningsmyndig-
heten. Den skall ha kommit in dit inom fyra månader efter det att
fordonet återförts till Sverige.

9. Bestämmelsen i 70 a § tillämpas i fråga om järnvägstransporter som
har påbörjats den 1 januari 1993 eller senare.

4 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att det i vägtrafikskattelagen (1988:327) skall
införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.

26 a § Skyldighet enligt 26 § att förse kilometerskattepliktigt fordon med
kilometerräknarapparatur skall inte gälla fordon, som första gången blir
kilometerskattepliktigt efter utgången av mars månad 1993.

Om det efter utgången av mars månad 1993 visas att kilometerräknaren
på ett fordon har upphört att vara i föreskrivet skick, finns det inte längre
skyldighet enligt 26 § att förse fordonet med kilometerräknarapparatur.

Saknar ett fordon kilometerräknarapparatur i de i första eller andra
styckena angivna fallen, skall kilometerskatten beräknas enligt be-
stämmelserna i 41 §.

I fäll som avses i första eller andra styckena behöver fordonet inte vara
försett med kilometerskattemärke enligt 28 §.

Prop. 1992/93:124

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993 och upphör att gälla den
1 oktober samma år. Lagen är dock även därefter tillämplig på för-
hållanden som hänför sig till den tid lagen varit i kraft.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på
utländska fordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:328) om vägtrafikskatt
på utländska fordon¹

dels att 6 och 7 §§ samt bilaga 2 till lagen skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 6 § skall utgå,

dels att i 8 § ordet "vägtrafikskatt'' skall bytas ut mot "fordonsskatt",

dels att nuvarande bilaga 1 till lagen skall betecknas bilaga,

dels att rubriken till lagen skall lyda "lagen om fordonsskatt på
utländska fordon",

Prop. 1992/93:124

dels att rubriken närmast före 2 §
dels att 1, 2, 11 och 14 §§ samt
lydelse.

Nuvarande lydelse

För lastbilar, bussar och andra
släpvagnar än påhängsvagnar, som
dras av lastbilar eller bussar, skall
betalas fordonsskatt och kilometer-
skatt enligt denna lag, om fordonen
har förts in till Sverige för tillfäl-
ligt brukande här och inte är regi-
strerade här.

Skatt tas ut endast för fordon med

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i vägtrafik-
skattelagen
(1988:327).

2
Fordonsskattens storlek framgår
av bilaga 1 till denna lag.

Saknas införselhandling i fäll
som avses i 10 §, skall kilometer-
skatt debiteras efter en korsträcka
om 400 kilometer för varje på-
börjat dygn fordonet befunnit sig
här i landet. Är det uppenbart att
körsträckan varit längre, skall dock
den verkliga körsträckan läggas till
grund för debiteringen. Kan antalet

skall lyda "skattens storlek m.m.",
bilagan till lagen skall ha följande

Föreslagen lydelse

§²

För lastbilar, bussar och andra
släpvagnar än påhängsvagnar, som
dras av lastbilar eller bussar, skall
betalas fordonsskatt enligt denna
lag, om fordonen har förts in till
Sverige för tillfälligt brukande här
och inte är registrerade här.

en totalvikt över 6 000 kilogram.

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i fordons-
skattelagen (1988:327).

Fordonsskattens storlek framgår
av bilagan till denna lag.

Saknas införselhandling i fäll
som avses i 10 § och kan antalet
dygn fordonet befunnit sig här inte
utredas, skall vid debitering av
skatt vistelsens längd uppskattas
efter vad som är skäligt.

'Senaste lydelse av

7 § 1990:1152.

Bilaga 2 1992:884.

²Senaste lydelse 1990:1152.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

dygn fordonet befunnit sig här inte
utredas, skall vid debitering av for-
donsskatt och kilometerskatt vistel-
sens längd uppskattas efter vad
som är skäligt.

Tullmyndighet får, om det finns
särskilda skäl, debitera kilometer-
skatt efter en kortare körsträcka än
som anges i första stycket första
meningen.

14 §³

Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fäll som avses
i 9 § andra stycket eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet dömas

till penningböter.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till tullmyndighet
lämnar en felaktig uppgift om ett
fordons väglängdmätarställning
eller om annat förhållande som är
av betydelse för fästställande av
skatt enligt denna lag, skall dömas
till böter eller fängelse i högst sex
månader, om gärningen inte är
belagd med straff i skattebrottsla-
gen (1971:69).

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till tullmyndighet
lämnar en felaktig uppgift om
förhållande som är av betydelse för
fästställande av skatt enligt denna
lag, skall dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader, om
gärningen inte är belagd med
straff i skattebrottslagen (1971:69).

³Senaste lydelse 1991:313.

Bilaga 1 till lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon⁴

Prop. 1992/93:124

Nuvarande lydelse
Fordonsskatt

Fordonsslag	Totalvikt, kilogram	Skatt, kronor för påbörjat dygn
Lastbilar, bussar	6 001- 10 000	12
eller släpvagnar,	10 001- 15 000	22
kopplade till eller	15 001- 20 000	42
avsedda att kopplas till lastbilar eller bussar	20 001-	63

Bilaga till lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon

Föreslagen lydelse

Fordonsskatt

Fordonsslag	Totalvikt, kilogram	Skatt, kronor för påbörjat dygn
1. Bussar	6 007-	3
2. Lastbilar	6 001- 10 000	12
eller släpvagnar,	10 001- 15 000	22
kopplade till eller	15 001- 20 000	42
avsedda att kopplas	20 001-	63
till lastbilar eller bussar

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

Äldre bestämmelser om kilometerskatt gäller fortfarande i fråga om
beskattningen av fordon som har förts ut ur landet före den 1 oktober
1993.

⁴Senaste lydelse 1990:1152.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon

Härigenom föreskrivs att 5—7 §§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Skattskyldig är

1. tillverkaren, för skattepliktigt motorfordon som yrkesmässigt
tillverkas inom landet,

2. importör som har registrerats
enligt 6 § andra stycket, för skatte-
pliktigt motorfordon som han för
in till landet,

2. importör eller exportör som
har registrerats enligt 6 § andra
stycket, för skattepliktigt motorfor-
don som han för in till eller ut ur
landet,

3. ägaren, for skattepliktigt motorfordon som tillverkas inom landet av
annan tillverkare än som avses i 1 och för motorfordon som efter ändring
har blivit skattepliktigt.

Tillverkare som avses i 5 § 1
skall vara registrerad som skatt-
skyldig hos riksskatteverket (re-
gistrerad tillverkare).

Importör, som inför skatteplikti-
ga motorfordon för försäljning till
återförsäljare, kan registeras som
skattskyldig hos riksskatteverket
(registrerad importör).

6 §

Tillverkare som avses i 5 § 1
skall vara registrerad som skatt-
skyldig hos Riksskatteverket (re-
gistrerad tillverkare).

Importör som inför skattepliktiga
motorfordon för yrkesmässig för-
säljning till återförsäljare och ex-
portör med yrkesmässig försäljning
till utlandet kan, om verksamheten
är av större omfattning registreras
som skattskyldig hos Riksskatte-
verket (registrerad importör re-
spektive exportör).

Skattskyldighet inträder i fall
som avses i 5 § 1 och 2, när mo-
torfordon levereras till köpare eller
tages ut från rörelsen utan samband
med försäljning.

Skattepliktigt motorfordon anses uttaget från rörelsen den dag fordonet
införts i bilregistret eller, om fordonet samtidigt avställts, då avställ-
ningen upphört.

Skattskyldighet inträder i fäll
som avses i 5 § 1 och 2, när mo-
torfordon levereras till köpare som
inte är registrerad enligt 6 §, eller
tas ut från rörelsen utan samband
med försäljning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

I fall som avses i 5 § 3 inträder skattskyldighet när fordonet föres in
i bilregistret eller efter ändring tages upp i registret som fordon av
skattepliktigt slag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:608) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsema till lagen
(1991:608) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon skall ha följande lydelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2. För fordon med en totalvikt av högst 3 500 kilogram som vid
registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1992 eller tidigare års
modell tillämpas de äldre bestämmelserna till och med utgången av
december 1992. För fordon med en totalvikt överstigande 3 500 kilogram
som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1992 eller
tidigare års modell tillämpas de äldre bestämmelserna till och med
utgången av juni 1993. Efter nämnda tidpunkt skall de angivna fordonen
vid tillämpningen av 8 § anses tillhöra miljöklass 3.

Prop. 1992/93:124

8 Förslag till Prop. 1992/93:124

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän
energiskatt skall ha följande lydelse.

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt'

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxenr	Bränsle	Skattesats
ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04	Kolbränslen	230 kr. per ton
ur 27.10 eller ur 38.14	Fotogen, motorbränn- oljor och eldningsoljor samt andra oljeprodukter, med undantag för smörj- oljor och smörjfetter som inte används för energialstring, till- höriga miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3	90 kr. per m³ 290 kr. per m³ 540 kr. per m³
ur 27.11	Naturgas	175 kr. per 1000 nr
ur 27.11 eller ur 38.23	Gasol som används för a) drift av motorfordon b) annat ändamål än drift av motorfordon	85 öre per liter 105 kr. per ton

'Senaste lydelse 1991:675.

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Prop. 1992/93:124

Tulltaxenr	Bränsle	Skattesats
ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04	Kolbränslen	230 kr. per ton
ur 27.10 eller ur 38.14	Fotogen, motorbränn- oljor och eldningsoljor samt andra oljeprodukter, med undantag för smörj- oljor och smörjfetter som inte används för energialstring, till- höriga miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3	5 kr. per m³ 290 kr. per m³ 540 kr. per m³
ur 27.11	Naturgas	175 kr. per 1000 m³
ur 27.11 eller ur 38.23	Gasol som används för a) drift av motorfordon b) annat ändamål än drift av motorfordon	85 öre per liter 105 kr. per ton

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§ lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §'

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

Prop. 1992/93:124

1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-

'Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1992/93:50.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om lotte-
riskatt, lagen (1991:1483) om skatt
på vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:000) om die-
seloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:000) om lagerskatt på diese-
lolja,

2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jord-
bruksprodukter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

2 §²Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
vägtrafikskatt, väx tförädlingsavgi ft,
tillfällig förmögenhetsskatt och
miljöavgift enligt vad som före-
skrivs i lagen (1972:435) om över-
lastavgift, vägtrafikskattelagen
(1973:601), utsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, under-
stödsföreningar och
pensionsstiftelser, vägtrafikskattela-
gen (1988:327) samt lagen
(1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid ener-
giproduktion.

Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt och
miljöavgift enligt vad som före-
skrivs i lagen (1972:435) om över-
lastavgift, vägtrafikskattelagen
(1973:601), utsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, under-
stödsföreningar och pen-
sionsstiftelser, fordonsskattelagen
(1988:327) samt lagen (1990:613)
om miljöavgift på utsläpp av kvä-
veoxider vid energiproduktion.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

²Senaste lydelse 1991:702.

10 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1992/93:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om
ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295)
om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl., lagen (1991:687) om
nader,

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1968:430) om mervärdes-
katt, lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, vägtrafik-
skattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1976:338) om vägtrafikskatt på
vissa fordon, som icke är regi-
strerade i riket, lagen (1977:306)
om dryckesskatt, lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfor-
don, lagen (1978:144) om skatt på

särskild löneskatt på pensionskost-

'Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1992/93:50.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

lagen (1990:662) om skatt på vissa
premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grup-
plivförsäkring, m.m.,

lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin,

vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen
(1982:1200) om skatt på video-
bandspelare, lagen (1982:1201) om
skatt på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsätt-
ning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisator-
skatt, lagen (1984:355) om skatt på
vissa dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, fordonsskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid ener-
giproduktion, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premies-
katt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:000) om die-
seloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:000) om lagerskatt på diesel-
olja,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fästställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande dröjsmålsav-
gift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

1 §*

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med
fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivin-
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1973:1216) om
särskild skatt för oljeprodukter och
kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft

'Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1992/93:50.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

lagen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid ener-
giproduktion, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premies-
katt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin,

från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om svavel-
skatt, lagen (1990:613) om miljö-
avgift på utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäk-
ring, m.m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:000) om die-
seloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:000) om lagerskatt på diesel-
olja,

4. skatt enligt vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1976:339)
om saluvagnsskatt, vägtrafikskatte-
lagen (1988:327), lagen (1988:328)
om vägtrafikskatt på utländska
fordon,

4. skatt enligt vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1976:339)
om saluvagnsskatt, fordonsskattela-
gen (1988:327), lagen (1988:328)
om fordonsskatt på utländska for-
don,

5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt
lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m.m. och lagen (1990:616) om införande av
lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

8. avgift enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

område.

Förmånsrätten omfattar ej dröjsmålsavgift och liknande avgift som

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller
skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

12 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som
anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans
förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § studies-
tödslagen (1973:349), 52, 52 a och
55 §§ lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt, 32 § och 49 §
4mom. uppbördslagen (1953:272),
44 a och 46 §§ lagen (1968:430)
om mervärdeskatt, 5 kap. 12 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 13 och
14 §§ lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbets-
givare, 30 § tullagen (1987:1065)
och 60 § vägtrafikskattelagen

(1988:327) samt kvarskatteavgift
och dröjsmålsavgift enligt upp-
bördslagen;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

(1988:327) samt kvarskatteavgift
och dröjsmålsavgift enligt upp-
bördslagen;

'Senaste lydelse 1992:651.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:124

avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 §
uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger
på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försöijningsberedskap på naturgasom-
rådet;

avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs,

avgift enligt 13 och 14 §§ lagen
(1992:000) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter.
(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

'Senaste lydelse 1992:651.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att i 3 § skatteregisterlagen (1980:343)' ordet
"vägtrafikskatt" skall bytas ut mot "fordonsskatt".

Prop. 1992/93:124

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

'Senaste lydelse av 3 § 1991:1920.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1951:442) om förhandsbesked
i taxeringsfrågor¹ ordet "vägtrafikskattelagen" skall bytas ut mot
" fordonsskattelagen ”.

Prop. 1992/93:124

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

'Senaste lydelse av 1 § 1991:699.

15 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-
och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att i 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för
skatte- och avgiftsprocessen¹ orden "vägtrafikskattelagen (1988:327)"
skall bytas ut mot "fordonsskattelagen (1988:327).

Prop. 1992/93:124

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

'Senaste lydelse av 1 § 1991:594.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
Härigenom föreskrivs att i 9 § lagen (1972:435) om överlastavgift¹ordet "vägtrafikskattelagen" skall bytas ut mot "fordonsskattelagen".

Prop. 1992/93:124

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

'Senaste lydelse av 9 § 1992:631.

17 Förslag till

Prop. 1992/93:124

Lag om ändring i tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 7 § tullagen (1987:1065)¹ skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Utan att förtullas får varor som införts till tullområdet

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de
föreskrifter som regeringen meddelar,

2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller exportbutik
enligt 46-52 §§,

3. innehas med temporär tullfrihet enligt föreskrifter som meddelas
med stöd av 17 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.,

4. återutföras, eller

5. överlåtas till staten eller förstöras enligt 109 §.

Oförtullad oljeprodukt får
tillföras sådana märkämnen som
avses i 2 § lagen (1992:000) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter.

Regeringen får föreskriva att tull- och skattefria varor inte behöver
anmälas till förtullning, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som
gäller för införseln eftersätts.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

'Senaste lydelse 1991:157.

Finansdepartementet ^ProP- 1992/93:124

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 november 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om skatt på dieselolja m.m.

1 Inledning

Regeringen beslutade i december 1991 att låta utreda beskattningen av
dieseldrivna fordon. Som särskild utredare tillkallade jag generaldirek-
tören Lennart Nilsson. Utredningen har i juni 1992 i betänkandet Skatt
på dieselolja (SOU 1992:53) lämnat förslag om att ersätta nuvarande
kilometerskattesystem för dieseldrivna fordon med en särskild punktskatt
på dieselolja.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-
ser som har yttrat sig över betänkandet bör fogas som bilaga 1 till pro-
tokollet i detta ärende. En sammanställning över remissyttrandena har
upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet, dnr 3358/92.

Jag kommer i det följande att på grundval av utredningens betänkande
lämna förslag till ett nytt beskattningssystem som skall ersätta kilometer-
skatten.

Samtidigt föreslår jag att, som en följd av EES-avtalet, vissa skattelätt-
nader för fordon i s.k. kombinerad trafik införs. Vidare föreslås en
ändring i övergångsreglerna till en av riksdagen år 1991 beslutad
miljöklassindelning i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor-
don, samt vissa ändringar beträffande skattskyldighetsreglema i den
lagen.

Regeringen beslutade den 22 oktober 1992 att inhämta Lagrådets
yttrande över förslagen till lagändringar i nämnda frågor. Lagrådets
yttrande bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 2. Jag
återkommer till Lagrådets yttrande i avsnitt 9, 10, 14 och 16 i det
följande. Som bilaga 3 till protokollet bör fogas ett lagförslag som
remitterats till Lagrådet och som avviker från propositionens lagförslag.
I övriga till Lagrådet remitterade förslag har i propositionen endast
smärre redaktionella ändringar gjorts.

2 Nuvarande ordning

Vägtrafiken beskattas i dag med såväl fasta skatter på innehav av fordon,
fordonsskatt, som rörliga skatter på användning av fordonen. Den rörliga
skattedelen utgörs för bensindrivna fordon av bensinskatt och koldioxid-
skatt (enligt lagarna 1961:372 och 1990:582). För dieseldrivna fordon tas
rörlig skatt ut i form av dels bränsleskatt, dels kilometerskatt. Bränsle-
skatterna består av allmän energiskatt, svavelskatt (se lagarna 1957:262
och 1990:708) och den tidigare nämnda koldioxidskatten. Svavelhaltema
i de oljor som används för fordonsdrift är dock så låga att någon
svavelskatt i praktiken inte utgår för dessa produkter. Kilometerskatten
tas ut med stöd av bestämmelserna i vägtrafikskattelagen (1988:327,
VSL), som också innehåller reglerna om fordonsskatt.

Drivmedel och andra energiprodukter är i Sverige belagda med mer-
värdeskatt. Beskattningsvärdet utgörs av vederlaget, saluvärdet eller
inköpsvärdet av produkten, inklusive andra statliga skatter och avgifter
än mervärdeskatt. De ovan nämnda punktskatterna, dvs. bensinskatt och
andra bränsleskatter, räknas således in i underlaget för beräkningen av
mervärdeskatten. Mervärdeskatten uppgår f.n., med några undantag där
skattesatsen är 18 %, till 25 %.

Fordonsskatt skall betalas för motorcyklar, personbilar, lastbilar,
bussar, traktorer, motorredskap och släpvagnar. Påhängsvagnar med
skattevikt över 3 000 kg är dock inte skattepliktiga om de dras uteslut-
ande av kilometerskattepliktigt fordon. Fordonsskattens storlek varierar
med fordonsslag, skattevikt, drivmedel och fordonets konstruktion.

Kilometerskatten är beroende av fordonets körsträcka och tas ut med
ett visst belopp per tiotal kilometer. Skattesatserna är utformade efter
fordonsslag och skattevikt. Kilometerskatten infördes den 1 januari 1974
för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar och utvidgades den
1 juni 1976 till att avse även tyngre släpvagnar (skattevikt över

3 000 kg), som är avsedda att dras av kilometerskattepliktiga fordon.
Påhängsvagnar, med skattevikt över 3 000 kg, undantogs dock från och
med den 1 januari 1985 från beskattning i de fäll då de dras av kilo-
meterskattepliktigt fordon och i stället höjdes skattesatserna för drag-
bilarna.

Kilometerskatt skall även betalas för vissa utländska fordon som
tillfälligt används här i landet. Det rör sig om dieseldrivna lastbilar och
bussar samt andra släpvagnar än påhängsvagnar, om de är avsedda att
dras av dieseldriven lastbil eller dieseldriven buss. Bestämmelser om
detta finns i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon.

Motorcyklar, personbilar, lastbilar eller bussar som har årsmodell-
beteckning 1950 eller äldre är undantagna från skyldighet att erlägga
vägtrafikskatt. Detsamma gäller diplomatfordon, militärfordon samt vissa
fordon som uteslutande eller så gott som uteslutande används vid
räddningstjänst. Handikappade kunde tidigare erhålla befrielse från
skyldigheten att betala vägtrafikskatt. Denna möjlighet har numera
upphört, men den som medgetts befrielse enligt äldre bestämmelser får
ha kvar den så länge fordonet behålls, dock längst till och med utgången
av september 1995.

Prop. 1992/93:124

Utöver de nu nämnda skatterna uttas även vissa andra skatter på Prop. 1992/93:124
vägtrafiken. Det rör sig om försäljningsskatt på motorfordon och
saluvagnsskatt för fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt

38 § bilregisterkungörelsen (1972:599).

3 Skatt på dieselolja i stället för kilometerskatt

Mitt förslag: Kilometerskattesystemet slopas och ersätts med en
särskild punktskatt på dieselolja, som skall tas ut utöver nu gällande
energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt. Den särskilda skatten på
dieselolja skall tas ut på sådan olja som används för drift av fordon
som i dag är kilometerskattepliktiga. Bestämmelserna om den nya
skatten tas in i en ny lag.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Utredningens förslag innefettar dock att även dieselolja som används i
fritidsbåtar skall beskattas med den nya särskilda skatten.

Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser välkomnar,
tillstyrker eller har inga invändningar mot att kilometerskatten slopas.
Några få remissinstanser är dock tveksamma. Vägverket anser att skatten
inte bör slopas förrän alternativa styrmedel mot vägvänliga fordon
studerats. Statens naturvårdsverk anser att utvecklingen i Europa bör
studeras innan beslut om avveckling av kilometerskatten fettas. Natur-
vårdsverket kan dock se vissa miljöfördelar med en öveigång till
bränsleskatt. Svenska Petroleum Institutet avstyrker, mot bakgrunden av
kontrollproblem med en dieseloljeskatt, att kilometerskatten slopas innan
det är fullt klarlagt att gränstrafikproblemen inte kan lösas på annat sätt.
Motormännens Riksförbund ser med stor tillfredsställelse att kilometer-
skatten slopas, men anser att den skall ersättas med en tillfällig skatt på
all dieselolja/lätt eldningsolja med 40 öre per liter.

Skälen för mitt förslag: Kilometerskattesystemet infördes den 1
januari 1974 och ersatte då en tidigare beskattningsordning, som innebar
att en s.k. brännoljeskatt togs ut för sådan dieselolja som var avsedd för
motorfordon. Statsmakterna angav då i huvudsak tre skäl för att övergå
från den tidigare brännoljeskatten till en ny beskattningsform. Kilometer-
skatten skulle erbjuda de bästa möjligheterna till en anpassning av
beskattningen efter den s.k. kostnadsansvarighetsprincipen för uttaget av
skatter på vägtrafiken, som statsmakterna hade antagit 1963. Kilometer-
skatten skulle vidare på ett effektivare sätt än en brännoljeskatt kunna
avgränsa beskattningen till vägsektom. Slutligen ansågs de kontroll-
problem och det skatteundandragande som förekommit med brännolje-
skatten kunna avhjälpas med ett införande av kilometerskatt.

Systemet med kilometerskatt har ofta kritiserats för att vara tekniskt
komplicerat och administrativt tungrott. För fordonsägamas del innebär
kilometerskatten kostnader för anskaffning, underhåll och besiktningar av

4 Riksdagen 1992192. 1 saml. Nr 124

apparaturen. Avstämplingsrutiner m.m. kan också vara resurskrävande, Prop. 1992/93:124
särskilt för dem som äger ett stort antal fordon. Kilometerskatten medför
även mycket arbete för de myndigheter som är sysselsatta med den,
nämligen Riksskatteverket, Trafiksäkerhetsverket, Tullverket, länsstyrel-
serna samt kronofogdemyndigheterna.

En utredning som gjordes i mitten av 1980-talet (Ds Fi 1984:22)
belyste de olika problemen och ställde mot nackdelarna med kilometer-
skatten bl.a. att en återgång till ett dieseloljeskattesystem skulle kräva
betydande investeringar hos oljebolagen och oljedistributörema. Vidare
ansåg utredningen att märkning av vissa oljeprodukter borde införas för
att en dieseloljeskatt skulle kunna fungera på ett acceptabelt sätt.
Utredningen gick dock inte in på frågan om kilometerskattens lämplighet
ur ett internationellt perspektiv.

När kilometerskatten infördes åberopades närmast att skatten skulle
vara en lämplig beskattningsform med hänsyn till den internationella
trafiken. Systemet bygger på att skatt endast tas ut för köming i Sverige.
Om ett kilometerskattepliktigt fordon skall användas utomlands skall ett
särskilt stämpelkort stämplas vid utresan och lämnas till tullmyndigheten.
Vid därpå följande inresa skall ett nytt kort stämplas i fordonets
kilometerräknare och lämnas till tullmyndigheten på inreseorten. Med
hjälp av dessa stämpelkort kan en avräkning ske, så att skatt inte behöver
betalas för utlandskömingen.

Även för utländska dieseldrivna tyngre fordon som tillfälligt används
här i Sverige tas kilometerskatten ut. Skattenivån är densamma som den
som gäller för svenska fordon. De utländska fordonen är naturligtvis
dock inte försedda med kilometerräknare. Beskattningen får ske med
hjälp av ett deklarationsförfärande. Tullverket svarar för uppbörd och
kontroll.

Det nuvarande kilometerskattesystemet medför således att beskattnings-
åtgärder skall vidtas vid vaije gränspassage av dieseldrivna fordon, såväl
svenska som utländska. Detta innebär ett hanteringsmässigt problem med
tanke på att den gränsöverskridande trafiken ökat kraftigt. En fortsatt
ökning av trafiken kan förväntas, inte minst med tanke på den liberali-
sering av den kommersiella vägtrafiken som nu äger rum i Europa. Ett
svenskt medlemskap i EG kommer också på sikt att medföra en ökad
trafik.

Sveriges deltagande i en kommande europeisk transportmarknad ställer
också krav på att trafiken över gränserna kan ske på ett effektivt sätt,
utan gränshinder. Inom EG skall i princip alla gränshinder vara
avskaffade till år 1993, då den gemensamma marknaden skall vara fullt
genomförd. Inför ett kommande svenskt medlemsskap i EG måste
beskattningsregler bl.a. på vägtrafikområdet anpassas så att gränskontroll-
åtgärder inte längre erfordras.

Inom EG pågår för närvarande ett arbete på att anta gemensamma
regler för hur beskattningen av den tunga vägtrafiken skall vara
utformad. Enighet föreligger hittills om regler för beskattningen av
dieselolja från och med år 1993. Reglerna innebär bl.a. att en miniminivå
motsvarande ca 1,82 kr per liter införs. Medlemsländerna får ha en högre

skattenivå, men skatten på dieselolja får inte underskrida den beslutade Prop. 1992/93:124
nivån. Skattenivån på dieselolja i Sverige utgör, efter de höjningar som
skall träda i kraft den 1 januari 1993, sammanlagt (energiskatt och
koldioxidskatt) 1,01 kr per liter i miljöklass 1, 1,21 kr per liter i
miljöklass 2 och 1,46 kr per liter i miljöklass 3. Den svenska skatten är
således lägre än den av EG beslutade miniminivån. I Sverige tillkommer
i stället kilometerskatten.

I EG har vidare under flera år diskuterats gemensamma regler för
fordonsskatt, också inkluderande miniminivåer. Olika former av motor-
vägsavgifter har också diskuterats. Ännu föreligger emellertid ingen
enighet om hur dessa frågor kommer att lösas. Det kan antas att det
kommer att ta väsentlig tid ännu innan någon mera betydelsefull
harmonisering kan åstadkommas på detta område. Det står emellertid
klart att de allmänna principerna för fria gränspasseringar inte gör det
möjligt att införa ett beskattningssystem som är konstruerat på samma
sätt som den svenska kilometerskatten.

I Norge har stortinget tidigare i år beslutat att kilometerskatten skall
avvecklas och ersättas med en beskattning av dieselolja. Troligt datum
för genomförandet av reformen är den 1 juli 1993. En form av kilo-
meterskatt finns även på Island, och även där övervägs en avveckling av
systemet. I andra europeiska länder finns inte beskattningssystem av
denna typ.

Med hänsyn till den pågående utvecklingen i Europa och till utveck-
lingen av den gränsöverskridande trafiken finner jag att förutsättningarna
för att behålla kilometerskattesystemet inte längre föreligger. Beskatt-
ningen av de dieseldrivna fordonen måste läggas om så att den bättre
motsvarar vad som förekommer i andra länder, och så att beskattningen
inte ger upphov till gränshinder.

Kilometerskattesystemet bör således avvecklas. Den alternativa be-
skattningsform som därvid ligger närmast till hands är en punktskatt på
det bränsle som idag används i de kilometerskattepliktiga fordonen. En
sådan punktskatt tillämpas i övriga europeiska länder, och kommer att
införas som en gemensam norm för EG-ländema.

En möjlighet, som på ett effektivt sätt skulle avhjälpa olika avgräns-
ningsproblem, vore att belägga såväl all dieselolja som den jämförbara
och ibland identiska produkten lätt eldningsolja med en lika hög skatt. En
skattehöjning om 0,40 kr per liter på all diesel- och eldningsolja skulle
motsvara kilometerskatteintäktema. En sådan skatteomläggning skulle
innebära en kraftig förenkling av skattesystemet och lösa många
kontrollfrågor m.m. En skatteomläggning av sådant slag skulle emellertid
innebära en opåkallad ökning av skatten på bl.a. lätt eldningsolja,
samtidigt som det samlade avgiftsuttaget från vägtrafiksektorn radikalt
skulle minskas. En sådan lösning skulle inte heller vara förenlig med EG-
reglema.

Jag anser det därför ofrånkomligt att belägga sådan olja, som används
för drift av motorfordon, med en särskild skatt som ersättning för den
samtidigt slopade kilometerskatten.

Utredningens forslag innefattade även att sådan olja som används i Prop. 1992/93:124
fritidsbåtar skulle beläggas med dieseloljeskatt. För tillfället är jag
emellertid inte beredd att föreslå en sådan utvidgning av skatteplikten.

Som jag tidigare nämnt var just frågan om avgränsningen av beskatt-
ningen till vägsektom ett betydelsefullt skäl för införandet av kilometer-
skatten. Ett kilometerskattesystem erbjuder i detta avseende möjligheter
till en differentiering som inte är möjlig med en bränsleskatt. Detsamma
gäller i fråga om en exakt anpassning till vägkostnadsansvaret. Med ett
sådant märkningssystem för oljeprodukter som jag i det följande föreslår,
ökar dock möjligheten väsentligt för en avgränsning som i stort mot-
svarar den som uppnås med kilometerskatten. Märkningssystemet avses
också begränsa de kontrollproblem som fanns med det gamla brännolje-
skattesystemet före år 1974.

Några remissinstanser har varit tveksamma till möjligheterna att med
en skatt på dieselolja uppnå en lika god anpassning till vägkostnads-
ansvaret som med nuvarande kilometerskatt. Jag håller med om att
kilometerskatten i detta avseende har fördelar. A andra sidan har det
nuvarande svenska fordonsskattesystemet, med dess mycket differen-
tierade skattenivåer, också i hög utsträckning de styrande effekter som
erfordras. Jag kommer i det följande dessutom att lämna vissa förslag till
anpassning av fordonsskatten för olika fordonsslag, så att den samman-
lagda beskattningseffekten blir lämpligt avvägd.

Jag vill slutligen beröra miljöaspekterna på ett nytt beskattningssystem.
Utredningen har konstaterat att Sverige, i förhållande till de flesta andra
europeiska länder, nått långt i fråga om att söka minska de skadliga
verkningarna av t.ex. avgasutsläpp. Således har Sverige infört såväl en
särskild koldioxidskatt som miljöklassning av olika oljeprodukter och en
förhållandevis stor andel av bränsleskatterna utgörs numera av miljö-
relaterade skatter. Därtill, införs fr.o.m. 1993 års bilmodeller ett system
med miljöklasser, som genom att försäljningsskatten på motorfordon
differentieras och utvidgas till dieseldrivna tyngre fordon också medför
en styrning mot minskade avgasutsläpp.

En övergång till en bränslebeskattning för de dieseldrivna fordonen
kommer enligt utredningen med all sannolikhet att innebära en mer
effektiv användning av fordonsbeståndet. Val av fordonskombinationer
med stor lastkapacitet gynnas således, vilket skulle leda till en viss
minskning av det totala antalet transporter i Sverige. Det nuvarande
kilometerskattesystemet innehåller inte något skatteincitament till att
minska bränsleförbrukningen. I det nya skattesystemet kommer däremot
skatt att tas ut i förhållande till mängden förbrukad dieselolja, vilket i
viss mån torde stimulera till bränslesnålare köming.

Bestämmelserna om en särskild skatt på dieselolja bör tas in i en ny
lag, som i huvudsak byggs upp på samma sätt som befintliga lagar om
punktskatter på bl.a. bränslen.

En dieselmotor drivs normalt med dieselolja. Emellertid kan en sådan
motor också drivas med t.ex. etanol eller rapsoljemetylester. För
etanoldrift fordras en särskild anpassning av motorn men för rapsolje-
metylestem är detta inte nödvändigt. Etanoldrivna fordon som försetts

med sådana anpassade motorer har således registrerats som etanoldrivna Prop. 1992/93:124
och blir därmed inte kilometerskattepliktiga. Bilar försedda med normala
dieseloljemotorer registreras alltid som dieseloljedrivna. En övergång
från kilometerskatt till dieselskatt kommer därför att göra bränslen som
baseras på vegetabiliska oljor konkurrenskraftigare. Det gäller också de
blandningar av vegetabiliska oljor och mineraloljor som på senare tid
böljat saluföras som motorbränslen.

Biobränslen, t.ex. rapsoljor, svarar för närvarande visserligen endast
för en obetydlig del av den sammanlagda bränsleförbrukningen i Sverige.
Men omläggningen av skattesystemet kan således stimulera till en ökad
användning av dessa produkter. Den bensinskattehöjning som regeringen
nu lagt fram förslag om, i samband med uppgörelsen med social-
demokraterna, innebär också att etanolens konkurrenskraft gentemot
andra bränslen stärks. Biobränslen svarar till skillnad från fossila
bränslen inte för något nettotillskott av koldioxid. En övergång från
dieselolja och andra oljebaserade bränslen till biobränslen skulle kunna
medverka till en minskning av växthuseffekten.

Regeringen beslutade i juni om en utredning om teknisk översyn av
energibeskattningen (dir. 1992:80). Utredningens förslag skall utformas
med beaktande av EG:s regler på energi- och miljöområdet.

EG kommissionen har i februari 1992 redovisat förslag till begränsning
av punktskatterna på s.k. biobränslen. Enligt förslaget skall medlems-
länderna maximalt kunna ta ut en skatt på dessa bränslen som motsvarar
10 procent av skatten på jämförbara oljebaserade bränslen, dvs. främst
dieselolja och blyfri bensin. Om detta EG-förslag skulle träda ikraft
skulle en svensk anpassning bland annat innebära att skatten på etanol vid
inblandning i bensin kan komma att sänkas vilket ytterligare skulle
stimulera till en användning av miljövänliga bränslen. Arbete pågår inom
regeringskansliet med att ta fram förslag till ytterligare åtgärder för att
minska utsläpp av växthusgaser.

En betydelsefull effekt av övergången till ett dieseloljebeskattnings-
system är att administrationskostnaderna hos de myndigheter som i dag
hanterar kilometerskatten kan minskas. A andra sidan tillkommer för
några av myndigheterna nya arbetsuppgifter. Utredningen har närmare
redovisat vilka effekter på myndigheternas resursåtgång som det kan bli
fråga om. Effekter av detta slag får beaktas i samband med den ordinarie
budgetprocessen.

4 Skattesatsen på dieselolja m.m.

Mitt förslag: Skattesatsen för den särskilda bränsleskatten skall vara
1,35 kr per liter. Den allmänna energiskatten för oljeprodukter i
miljöklass 1 sänks från 90 kr till 5 kr per m³.

Utredningens förslag: Föreslår en särskild skatt på dieselolja om 1,40
kr per liter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte närmare Prop. 1992/93:124
kommenterat den av utredningen föreslagna skattesatsen på den särskilda
dieseloljeskatten. Bilindustriföreningen, Föreningen Skogsindustrierna,
Svenska Busstrafikförbundet, Svenska Akeriförbundet och Sveriges
Industriförbund förordar dock en lägre skattesats så att den samlade
skatten på dieselolja, inkl, energiskatt och koldioxidskatt, motsvarar EG:s
miniminivå. Liknande synpunkter framförs av Närings- och teknik-
utvecklingsverket och LRF. Motormännens Riksförbund förordar som
tidigare nämnts också en lägre skattesats. SJ anser däremot att enbart den
särskilda dieselskatten bör ligga på minst EG:s miniminivå.

Skälen för mitt förslag: En utgångspunkt vid fastställande av den nya
skattens nivå är i dagens statsfinansiella läge att den skall avvägas så att
skatteomläggningen blir intäktsmässigt neutral. Detta ligger också bakom
utredningens beräkningar och förslag till skattesats.

Skattesatsen för dieseloljan skall därvid fastställas till 1,35 kr per liter,
i enlighet med utredningens beräkningar. Jag har därvid inte, som i
utredningens förslag, gjort en extra uppräkning till 1,40 kr per liter för
att täcka en viss bidragsgivning till busstrafik.

Skatten kommer, liksom kilometerskatten, att tas ut utöver de
nuvarande skatterna på bränslet, energiskatt och koldioxidskatt.

Genomsnittligt sett innebär detta ett oförändrat skatteuttag för de
dieseldrivna fordonen. Vissa avvikelser härifrån kommer dock att uppstå,
och jag återkommer till den frågan senare. Jag kan dock nämna att för
lastfordon innebär omläggningen i stort sett en oförändrad total skatte-
belastning.

Övergången från kilometerskatt till dieseloljeskatt motiverar att en extra
insats görs för att stimulera användningen av diesel som har mindre
skadeverkningar på miljön. Genom sänkning av skatten på dieselolja av
miljöklass 1, som huvudsaklingen bedöms kunna komma att användas för
transporter, får bränslen i denna miljöklass en konkurrensfördel. Den
allmänna energiskatten syftar till att utjämna skillnader i produktions-
kostnad mellan olika bränslen. Incitamentet att använda miljövänligare
dieseloljor är huvudmotivet till att jag föreslår avsteg från den principen.
Energiskatten för oljor i miljöklass 2 och miljöklass 3, vilka står för
huvudparten av förbrukningen, förändras dock inte. Regeringen kommer
senare att pröva behovet av en ytterligare differentiering av den allmänna
energiskatten av miljöskäl.

Sveriges geografiska läge med långa avstånd till de stora marknaderna
i Europa innebär att transportkostnaderna är en viktig faktor att räkna
med för de svenska företag som skall konkurrera på den europeiska
marknaden. Sveriges fortsatta närmande till Europa kan väntas öka
behovet av lastbilstransporter.

Utredningen konstaterade att den avgörande orsaken till de svenska
företagarnas kostnadsnivå var arbetskraftskostnaderna där naturligtvis de
sociala avgifterna skiljer sig jämfört med övriga länder.

De nuvarande skatterna på vägtrafiken i Sverige är emellertid också
förhållandevis höga vid en jämförelse med övriga europeiska länder. Den
samlade beskattningen på dieselolja i exempelvis Danmark är 1,64 kr per

liter och i Tyskland 1,97 kr per liter, vilket kan jämföras med den totala
svenska skattenivån efter genomförande av mitt förslag, nämligen 2,81 kr
per liter i miljöklass 3, 2,56 kr per liter i miljöklass 2 och 2,275 kr per
liter i miljöklass 1. Även de svenska fordonsskatterna på lastfordon är
vid en internationell jämförelse höga.

Enligt min mening bör på sikt eftersträvas att den svenska beskattnings-
nivån inte skiljer sig markant från den i våra närmaste grannländer. En
lämplig avvägning får göras mellan krav på att trafiken skall bära sitt
kostnadsansvar och svenska företagens förmåga att konkurrera inter-
nationellt. Det är i detta sammanhang också värt att notera att utveck-
lingen mot en gemensam marknad i Europa kommer att medföra en helt
ny konkurrenssituation för de svenska företagen. Upphävande av nu
gällande kvoteringar av den gränsöverskridande trafiken samt av förbud
mot utländska åkerier att åta sig körningar i Sverige är exempel på
faktorer som i hög grad kommer att öka konkurrensen för den svenska
åkerinäringen. Alla kostnadsskillnader kommer i detta perspektiv att bli
än mer betydelsefulla och de olika ländernas
skatteuttag är av intresse för bedömningen av de konkurrensförhållanden
som gäller internationellt.

Prop. 1992/93:124

5 Personbilar

Mitt förslag: För att motverka en sänkt beskattning av dieseldrivna
personbilar höjs fordonsskatten för existerande dieseldrivna person-
bilar till det dubbla nuvarande beloppet och för nya sådana bilar till
det femdubbla nuvarande beloppet.

Utredningens förslag: Föreslår en fördubbling av fordonsskatten för
existerande dieseldrivna personbilar, och en fyrdubbling av fordonsskat-
ten för nya sådana bilar.

Remissinstanserna: Transportforskningsberedningen och Närings- och
teknikutvecklingsverket anser att utredningsförslaget på ett felaktigt sätt
gynnar dieselpersonbilar med långa körsträckor, särskilt taxibilar. Statens
naturvårdsverk anför liknande synpunkter och anser att det inte är
önskvärt att andelen dieseldrivna personbilar ökar. Konsumentverket
anser däremot att förslaget kommer att leda till en fortsatt minskad
efterfrågan på dieselpersonbilar, vilket är negativt ur eneigihushållnings-
synpunkt. LRF anser att de föreslagna fordonsskattehöjningama går väl
långt, och hänvisar till skattenivån för dieseldrivna bussar. Motormännens
riksförbund anser det vara helt oacceptabelt med en höjd fordonsskatt på
dieselpersonbilar. Även Svenska Taxiförbundet avvisar förslaget med
hänvisande till dieselfordonens höga inköpspris.

Skälen för mitt förslag: De dieseldrivna personbilarna utgör i dag
endast ca 3 % av det totala personbilsbeståndet i landet och antalet
nyregistrerade fordon har gått ner väsentligt under senare år.

Ett ersättande av kilometerskatten med en dieseloljeskatt om 1,35 kr Prop. 1992/93:124
per liter innebär en viss minskning av skatteutgiftema for den enskilde
fordonsägaren. Detta beror på att beloppet 1,35 kr per liter beräknats
från de genomsnittliga kilometerskatteintäkterna för alla slags fordon.
Utredningen har redovisat ett omfattande material som visar skatteeffek-
terna för personbilar.

Hittills har den samlade beskattningen av bensin- respektive diesel-
drivna personbilar avvägts så att skatten per körd vägsträcka är ungefär
lika hög för respektive kategori. Utredningens beräkningar visar också
att skattekostnaden per mil för en bensindriven och en dieseldriven
personbil i samma skatteklass i dag inte väsentligt skiljer sig mellan de
båda fordonstypema. De exempel utredningen redovisar ger emellertid
vid handen att en dieseloljeskatt av föreslagen nivå skulle medföra att
kostnaderna för dieseldrivna personbilar skulle bli lägre per körd mil i
förhållande till ett jämförbart, bensindrivet fordon. Beaktas att diesel-
bilamas bränslekonsumtion är lägre än bensinbilamas kan enligt
utredningens exempel antas att kostnadsskillnaden motsvarar ca 1,30 kr
per mil. Därtill kommer bensinskattehöjningen med anledning av
krisuppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna. I prop.
1992/93:50 föreslås en höjning med ca en krona inkl. moms. Den totala
kostnadsfördelen för dieseldrivna personbilar skulle därmed bli ca 2,30 kr
per körd mil. Dieseldrivna personbilar kommer således att ytterligare
gynnas i förhållande till bensindrivna personbilar. Det är därför motiverat
att höja fordonsskatten för de dieseldrivna personbilarna i samband med
att kilometerskatten slopas.

Det är inte enbart den skattemässiga kostnaden per mil som är relevant
när en konsument står i valet att skaffa en dieseldriven eller en bensin-
driven personbil. Skillnaden i produktionskostnad, både för bilar och
bränsle är av betydelse. Tar man hänsyn till detta krävs en femdubbling
av den nuvarande fordonsskatten för att den totala kostnaden per körd mil
för en normalbilist skall vara ungefär lika stor oavsett om en dieseldriven
eller en bensindriven bil väljs. Därför bör fordonsskatten femdubblas för
nya dieseldrivna personbilar. Vad gäller befintliga personbilar med
dieseldrift delar jag utredningens bedömning och föreslår en fördubbling
av dagens fordonsskatter.

Dieselpersonbilar som körs långt — t.ex. i yrkesmässig trafik —
kommer trots höjningen av fordonsskatten att gynnas i förhållande till
dagsläget. En sådan konsekvens är dock i princip ofrånkomlig vid en
omläggning från kilometerskatt till dieseloljeskatt och jag anser inte att
det finns förutsättningar att genom andra skattemässiga differentieringar
motverka en sådan ändring av skattebelastningen. Däremot bör det
övervägas om andra instrument än skatter kan användas för att säkerställa
en god miljöeffekt. Dessa frågor får beredas i särskild ordning.

6 Lastfordon

Prop. 1992/93:124

Mitt förslag: För dieseldrivna lastbilar och släpvagnar föreslås
endast vissa justeringar av fordonsskatten för de lättaste fordonen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Förslaget
innefattar dock ingen justering av fordonsskatten för lätta lastbilar.

Remissinstanserna: SJ anser att den föreslagna skattenivån för
lastfordon inte ger täckning för vägkostnadsansvaret. Vägverket anser att
t.ex. en justering av fordonsskatten för lastfordonen kan behövas så att
skatteomläggningen inte gynnar fordon som sliter på vägbanan. Trans-
portforskningsberedningen anser att det behövs en total översyn av
skatteutformningen. Kammarrätten i Sundsvall, Motormännens riks-
förbund och Svenska Akeriförbundet anser att det finns skäl att belägga
användningen även av andra typer av motorfordon med dieseloljeskatt,
medan Sveriges Industriförbund välkomnar att förslaget inte medför
fördyringar för t.ex. dumprar och traktorer. Industriförbundet anser att
en särskild fordonsskatteskala för fyraxliga fordon bör införas, medan
Akeriförbundet anser att fordonsskatten bör sänkas med 50 % som en
EG-anpassning.

Skälen för mitt förslag: Om en dieseloljeskatt på föreslagen nivå
införs som ersättning för kilometerskatten kommer detta genomsnittligt
sett, för samtliga lastbilar och släpvagnar, att innebära ett oförändrat
skattetryck. Inom dessa grupper av fordon kommer dock förskjutningar
av skattebelastningen att ske. Effekterna för den enskilde fordonsägaren
beror på hur fordonet används, men också på t.ex. vilken typ av
fordonskombination det är fråga om.

En lastbils användningsområde påverkar fordonets bränsleförbrukning
och därmed även uttaget av dieseloljeskatt. Används en lastbil för t.ex.
anläggningstransporter, dvs. grus, schaktmassor eller dylikt, eller för
varudistribution i tätort blir bränsleförbrukningen större än om fordonet
används för mer långväga transporter. I det nuvarande kilometerskatte-
systemet är beskattningen oberoende av sådana skillnader i användningen.
Denna typ av förskjutningar i skattebelastningen av lastbilar till följd av
en övergång till dieseloljebeskattning måste emellertid accepteras. Någon
möjlighet att kompensera sådana effekter inom skattesystemets ram finns
inte.

För den enskilde fordonsägaren kan omläggningen också få olika
effekter beroende på fordonsparkens sammansättning. Kilometerskatten
debiteras separat för lastbilar och släpvagnar (när det gäller dragbilar och
påhängsvagnar läggs dock hela skatten på dragbilen). Detta har möjlig-
gjort att beskattningen för vaije del i en fordonskombination kunnat
bestämmas efter kostnadsansvarighetsprincipen. En dieseloljebeskattning
kan däremot inte avvägas på detta sätt utan endast dragbilens, lastbilens,
bränsleförbrukning kommer att bli föremål för beskattning.

Eftersom bränsleförbrukningen ökar vid tillkoppling av släpvagn, Prop. 1992/93:124
kommer dock en viss beskattning även att ske på grund av användningen
av släpvagnen. Lastbilarnas bränsleförbrukning vid tillkoppling av
släpvagn ökar dock vanligtvis inte i sådan omfattning att intäkterna från
dieseloljeskatten uppgår till det belopp som tidigare tagits ut i kilometer-
skatt. Detta innebär att användningen av fordonskombinationer relativt
sett gynnas vid en övergång till dieseloljebeskattning medan genomsnitt-
ligt sett en viss förskjutning sker till nackdel för transporter som sker
med lastbil utan släpvagn. Enligt min mening kan emellertid ett
ytterligare incitament till användning av fordonskombinationer vara
positivt ur transporteffektivitets- och miljösynpunkt. Jag anser därför, i
likhet med utredningen, att det inte är nödvändigt att vidta några
justeringar av t.ex. fordonsskatteskaloma för lastbilar och släpvagnar för
att kompensera dessa effekter.

Dagens kilometerskatt följer relativt väl variationerna i vägslitage, dvs.
skattesatserna är högst for de fordons- och axelkonstruktioner som ger
upphov till störst vägslitage. En dieseloljeskatt motsvarar däremot som
jag tidigare nämnt inte på samma sätt de skillnader som finns i slitage-
kostnader mellan olika fordonstyper. Alltjämt kommer dock en differen-
tiering att ske inom fordonsskattens ram. Den differentiering av fordons-
skatten som sker för fordon med olika axelantal och olika vikt bygger på
skillnaderna i vägkostnader. Något underlag for att nu införa en
ytterligare differentiering av fordonsskatten för lastfordonen finns inte.
Enligt min mening bör kommande åtgärder vad gäller fordonsbeskatt-
ningen samordnas med de gemensamma regler på detta område som EG
så småningom kan förväntas besluta om.

Även om jag således förordar att någon ändring av fordonsskatten för
huvuddelen av lastfordonen inte nu görs till följd av att kilometerskatten
slopas, återkommer jag i det följande till vissa ändringar i fordonsskatte-
reglerna till följd av ändrade bärighetsregler för det svenska vägnätet.

För de lättaste dieseldrivna lastbilarna visar utredningens beräkningar
att skattebelastningen kommer att sjunka till följd av skatteomläggningen.
Fordonsskatten för dessa lätta lastbilar ligger nu på ungefär samma nivå
som personbilar i motsvarande storlek, vilket är önskvärt om skatte-
systemet inte skall ge upphov till snedvridningseffekter. Om fordons-
skatten för de dieseldrivna personbilarna höjs enligt mitt förslag, är det
nödvändigt att något höja fordonsskatten också för de lättaste dieseldrivna
lastbilarna. Totalt sett innebär skatteomläggningen ändå för dessa fordon
inte någon fördyring.

7 Bussar

Prop. 1992/93:124

Mitt förslag: Huvuddelen av fordonsskatten för dieseldrivna bussar
slopas.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår dels en sänkning av
fordonsskatten till belopp som motsvarar skattenivån för bensindrivna
bussar, dels ett kompensationsbelopp om ca 100 miljoner kronor per år
att utges i form av en ökning av de generella statsbidragen till kom-
munerna.

Remissinstanserna: Ett betydande antal remissinstanser ifrågasätter
behovet av eller utformningen av den särskilda kompensationen till
busstrafiken. Några remissinstanser anser att vägkostnadsansvarsprincipen
inte motiverar någon särskild kompensation, eller att det är oacceptabelt
att en höjd bränsleskatt för övriga fordonskategorier får bekosta en sådan
subventionering. Åtskilliga remissinstanser pekar på att den avreglering
av busstrafiken som skett gör det olämpligt att ge bidraget till kommun-
erna. Vägverket föreslår att utvecklingen av miljövänliga vägtransport-
system i stället stöds. Statskontoret för fram tanken att övergångsvis
införa ett stimulansbidrag för utbyte av bussbeståndet. Statens naturvårds-
verk anser att någon form av restitutionssystem effektivare garanterar att
stödet kommer den lokala busstrafiken till godo. Liknande synpunkter
anför Bilindustriföreningen. Svenska Lokaltrafikföreningen förordar att
medlen i stället används till ökade satsningar på forskning och utveckling
av kollektivtrafiken. Svenska Busstrafilförbundet förordar att det
föreslagna bidraget till kommunerna slopas och att bussägarna i stället
tillåts att, om de så önskar, köra buss med märkt lågbeskattad olja mot
erläggande av en förhöjd fordonsskatt.

Skälen för mitt förslag: Dagens kilometerskattesatser är, vad gäller
bussar i förhållande till annan tung trafik, förhållandevis låga. Vid
övergång till en enhetlig skatt på dieselolja kommer bussägarna därför
att få vidkännas en viss ökning av sina kostnader, om inga korrigerande
åtgärder vidtas. Kostnadsökningen drabbar, till följd av hög bränsleför-
brukning, särskilt de bussar som används i kollektivtrafik inom tätort.
Enligt utredningen kommer en normalbuss i tätortstrafik att få vidkännas
en kostnadsökning i storleksordningen 15 000 kr per år vid 5 000 mils
köming. Å andra sidan pekar utredningen på att ägarna till bussar och
andra fordon kommer att slippa kostnader för bl.a. anskaffning, underhåll
och besiktningar av kilometerräknarapparaturen, avstämplingsrutiner
m.m. De besparingar som kommer att göras på detta sätt är enligt
utredningen inte obetydliga.

I dag är fordonsskatten för bussar differentierad, inte bara efter
fordonets skattevikt, utan också efter vilket drivmedel bussen är inrättad
för. Sålunda uppgår skatten för en buss — som är inrättad för drift endast
med bensin eller gasol — till maximalt 895 kr per år, medan skatteskalan
för andra bussar, dvs. främst dieseldrivna, är progressiv och når sitt

maximimum vid en skatt om 14 705 kr per år för de tyngsta bussarna. Prop. 1992/93:124

Utredningen har föreslagit att skattesatserna för de dieseldrivna
bussarna bestäms till vad som nu gäller för bensin- och gasoldrivna
bussar. En så långt gående sänkning innebär emellertid, mot bakgrund
av mitt förslag till höjd fordonsskatt för dieseldrivna personbilar, att lätta
bussregistrerade fordon vanligen skulle få väsentligt lägre fordonsskatt än
personbilar. Skattenedsättningen bör därför begränsas något i jämförelse
med utredningsförslaget. För de tyngre bussarna, som används i
kollektivtrafik m.m., innebär mitt förslag ändå att huvuddelen av
fordonsskatten bortfaller. Härigenom får busstrafiken en betydande
kompensation för sina ökade kostnader till följd av skatteomläggningen.

Även med fordonsskattenedsättningen uppkommer enligt utredningen
för busstrafik i tätorter en kostnadsfördyring, beroende på den relativt
höga drivmedelsförbrukningen. Utredningen har därför förordat att
bussägarna, utöver den generella sänkningen av fordonsskatten, skall
erhålla en ytterligare kompensation för de kostnadsökningar som uppstår
för de bussar som används i kollektivtrafik till följd av skatteomlägg-
ningen. Utredaren har föreslagit att kompensationen skall utgå i form av
en ökning av de generella statsbidragen till kommunerna.

Förslaget i denna del har, som jag tidigare redogjort för, rönt en
kraftig kritik från remissinstanserna, även om flera remissinstanser
understött behovet av någon form av åtgärder till fromma for kollektiv-
trafiken. Jag delar uppfattningen att ett bidragssystem inte bör införas.
Den mellan regeringen ock socialdemokraterna nu i höst överenskomna
kraftiga höjningen av bensinskatten innebär dessutom att kollektiv-
trafikens konkurrenssituation relativt sett förbättras. Jag anser därför att
något behov av kompensationsåtgärder, utöver fordonsskattesänkningen,
inte föreligger.

8 Märkning av oljeprodukter

Mitt förslag: Vissa särskilda märk- och färgämnen skall tillsättas
sådana lättare oljor som inte skall omfattas av dieseloljeskatten, dvs.
sådan olja som inte är avsedd för drift av personbilar, bussar och
lastbilar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har haft synpunkter
på det föreslagna märkningsförfarandet. Generaltullstyrelsen anser att
det bör gå att göra vissa inskränkningar vad gäller de typer av oljepro-
dukter som bör bli föremål för märkning. Statens naturvårdsverk
framhåller att märkämnenas eventuella miljöpåverkan måste utredas.
Liknande synpunkter framförs av Svenska Petroleum Institutet.

Skälen för mitt förslag: Ett införande av en särskild beskattning av
enbart sådan dieselolja, som används för drift av motorfordon som i dag

är kilometerskattepliktiga, kan ge upphov till förhållandevis stora
kontrollproblem. Det nya beskattningssystemet innebär att likvärdiga
oljeprodukter beskattas med olika skattesatser beroende på användnings-
sättet. Sålunda är t.ex. lätt eldningsolja, som används för uppvärmning
av bostäder, och dieselolja för fordonsdrift i stort sett tekniskt likvärdiga
och ibland identiska produkter. Skillnaderna i skatt skulle dock till följd
av mitt förslag komma att bli betydande. Användning av lågbeskattad
dieselolja skall dessutom tillåtas för drift av vissa fordonstyper, t.ex.
jordbrukstraktorer och motorredskap, som nu inte är kilometerskatte-
pliktiga.

De stora skatteskillnadema gör att det är stor risk att ett betydande
skatteundandragande, genom olaglig användning av lågbeskattad olja
istället för högbeskattad, kan komma att äga rum. Det är därför viktigt
att söka utforma ett system som förhindrar användning av lågbeskattad
olja för andra ändamål än de tillåtna.

De flesta västeuropeiska länder uppvisar i dag betydande skatteskill-
nader på lätt eldningsolja och dieselolja för fordonsdrift (vägdiesel) och
har, i avsikt att söka stävja skatteundandragande, infört olika typer av
system med märkning av olika oljeprodukter. Utredningen redovisar
mycket utförligt de märkningssystem som förekommer. Gemensamt för
dem är att det är den lågbeskattade oljan (eldningsolja m.m.) som märks,
och att märkningen vanligen sker med olika spår- och färgämnen.
Utredningen redogör också för de tankar som finns inom EG-kommis-
sionen om att införa vissa gemensamma regler för märkämnen m.m.,
som dock skall kunna användas parallellt med nationella märkmetoder.

I likhet med vad som sker i flertalet andra länder, anser jag att det är
nödvändigt att lågbeskattad dieselolja och lätt eldningsolja såväl färgas
som märks med ett kemiskt ämne, som kan urskiljas vid en kemisk
analys. En färgning kan visserligen underlätta polisens kontroll av
fordonen, men möjliggör framförallt för fordonsägarna att se att de inte
erhåller fel sorts olja vid tankning. Tillsats av andra märkämnen,
möjliggör å sin sida en enkel och effektiv hantering av bränsleprover
såväl initialt av polisen i samband med fordonskontroller som vid
efterföljande laboratorieanalyser.

Det är viktigt att märkningssystemet utformas så säkert som möjligt,
dvs. att märkningen är tillförlitlig, lätt att kontrollera och svår att
kringgå.

Den lågbeskattade oljan skall märkas på depå som godkänts av be-
skattningsmyndigheten. Märkning måste ske senast i samband med
skattskyldighetens inträde enligt lagen om allmän energiskatt. Utred-
ningen har närmare beskrivit de olika tekniker, märkämnen m.m. som
kan komma till användning. De närmare detaljerna i ett sådant system
bör emellertid inte fastslås i lag, utan i bestämmelser som utfärdas av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Reger-
ingen har i juni 1992 uppdragit åt Riksskatteverket att utreda frågor
rörande utformningen av oljemärkningen. Uppdraget skall redovisas till
regeringen i november 1992. Jag räknar med att detalj föreskrifter om
märkningsförfärandet m.m. skall kunna utfärdas på grundval av denna
redovisning.

Prop. 1992/93:124

9 Skattskyldighet, kontrollförfarande

Prop. 1992/93:124

Mitt förslag: Skattskyldiga till den nya dieseloljeskatten skall vara
de som inom landet producerar dieselolja eller förbrukar sådan olja
för framställning av en skattepliktig vara. De som återförsäljer eller
förbrukar skattepliktig olja skall kunna registrera sig hos beskatt-
ningsmyndigheten som skattskyldiga. Beskattningssystemet utformas
enligt vad som gäller på punktskatteområdet i övrigt. När det gäller
att kontrollera hur oljeprodukter används skall polisen utföra de
kontroller av fordon som behövs för att stävja ett missbruk av
dieseloljeskattereglema. Tullen skall vara tillsynsmyndighet för
fordon som passerar gränserna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att kontrollen blir enklare
och mindre tidsödande för polisen än vad som erfordras med nuvarande
kilometerskatt. RPS anser att den av utredningen angivna kontrollfre-
kvensen kan uppnås. Generaltullstyrelsen anser att det bör åligga den
tullskyldige att i förekommande fäll märka olja vid import. Statskontoret
anser att det inte finns skäl för att ålägga tullmyndigheterna kontrollåt-
gärder i samband med gränspasseringar av fordon.

Skälen för mitt förslag: Den nya lagstiftningen om en särskild skatt
på dieselolja bör till huvudsaklig del utformas i enlighet med vad som
gäller på punktskatteområdet i övrigt. I enlighet därmed bör skattskyldig-
heten åvila dem som inom landet producerar dieselolja eller förbrukar
sådan olja för framställning av skattepliktig vara. Vidare skall de som
återförsäljer eller förbrukar skattepliktig olja ha möjlighet att registrera
sig som skattskyldiga. Denna registering sker hos beskattningsmyndig-
heten, som för närvarande är Riksskatteverket.

De skattskyldiga skall redovisa skatten till beskattningsmyndigheten
genom att i deklaration lämna uppgift om vilken kvantitet olja som
skattskyldighet inträtt för och betala den därpå belöpande dieseloljeskat-
ten till staten. De skattskyldiga skall ansvara för att märkning sker på
godkänd depå av all olja, för vilken den särskilda dieseloljeskatten inte
tas ut.

Beskattningssystemet byggs i övrigt upp på samma sätt som i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt, och genom att grundläggande
bestämmelser i den lagen tillämpas även i fråga om skatten på dieselolja.
Samma teknik används även i fråga om den särskilda koldioxidskatten
och i fråga om bensinskatten. Lagrådet har anmärkt att den valda
tekniken försvårar överblicken av regleringen. Jag är också av den
uppfattningen att lagstiftningstekniken på energiskatteområdet behöver ses
över, och jag har därför nyligen tillkallat en särskild utredare (Fi
1992:15) med uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen.

Om oljeprodukter förs in i landet av annan än den som är registrerad Prop. 1992/93:124
skall dieseloljeskatt i förekommande fall betalas till tullmyndigheten. I de
fåll någon som inte är registrerad som skattskyldig vill föra in olja, för
vilken dieseloljeskatt inte skall erläggas, skall oljan märkas senast när
den anmäls till förtullning. Märkning får endast ske på godkänd depå.

För att ett system med differentierad beskattning av oljeprodukter och
märkning av de lågbeskattade oljekvalitetema skall fungera tillfredsställ-
ande, är det nödvändigt att all lågbeskattad olja verkligen blir märkt. Om
omärkt, lågbeskattad olja kommer ut på den öppna marknaden kan
felaktig användning av den knappast upptäckas, varför det således är
nödvändigt att utforma märkningssystemet så säkert som möjligt och
vidare säkerställa att märkningsanläggningama står under tillfredsställ-
ande myndighetskontroll.

Det bör åligga beskattningsmyndigheten att utföra erforderliga
kontroller av såväl de godkända depåernas märkning som de skattskyldi-
gas bokföring, lager, etc. Det får anses vara av vikt att kontroller sker
i förhållandevis stor omfattning.

Jag anser att det är naturligt att polisen åläggs att utföra de kontroller
av fordon, som erfordras för att stävja ett missbruk av dieseloljeskatte-
reglema. Polisen har i dag en omfattande kontrollverksamhet av fordons
beskaffenhet och utrustning och får därför anses ha den största kompe-
tensen att även utföra kontroller av innehållet i fordonens bränsletankar.
Sådana kontroller torde också på ett smidigt sätt kunna utföras i samband
med att polisen fullgör sina andra skyldigheter gällande kontroller av
fordon. Det bör härvid poängteras att det, för att upprätthålla lagreglerna
på området, kommer att krävas fordonskontroller i förhållandevis stor
omfattning.

Tullmyndigheterna företar för närvarande olika slags kontroller av
fordon som passerar de svenska gränserna, bl.a. i fråga om begräns-
ningarna av de mängder bränsle som kan införas tull- och avgiftsfritt.
Tullen bör inom ramen för den nu befintliga kontrollverksamheten även
kunna göra stickprovsvisa kontroller av fordonens bränsletankar.

Vid en svensk anslutning till EG kommer dock denna typ av gränskon-
troller att bortfalla i förhållande till annat EG-land.

10 Sanktionsregler

Mitt förslag: Vid felaktig användning av lågbeskattad olja skall
ägaren och i vissa fall brukaren av fordon påföras en särskild avgift.
Avgiften föreslås bli 10 000 kr för personbil och 10 000—50 000 kr
för bussar och lastfordon. Den som avlägsnar märkämnen från olja
skall drabbas av straffrättsliga sanktioner.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår högre särskilda avgifter
samt en kombination av straffrättsliga sanktioner och avgifter för ägare
och i vissa fäll förare som använder lågbeskattad olja för fordonsdrift.

Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att det inte finns behov av en Prop. 1992/93:124
kriminalisering i de situationer där de särskilda avgifterna kan tillämpas.
En genomgång av det föreslagna sanktionssystemet behövs enligt RÅ.
Statskontoret anser att de föreslagna nivåerna på avgifterna krävs för att
de skall få avsedd avskräckande effekt. Göta hovrätt anser att det i
många fall är motiverat med en hög sanktionsavgift, men att främst när
det gäller personbilar avgiften kan komma att bli oproportionerligt hög
och behöva sättas ned. Fråga om dispens från avgiften bör prövas av
länsstyrelsen i samband med avgiftsfrågan i övrigt. Liknande synpunkter
framförs av Kammarrätten i Sundsvall. Motormännens riksförbund anser
att de föreslagna sanktionerna är oacceptabelt höga. Även LRF anser att
påföljderna bör bestämmas till en lägre nivå.

Skälen för mitt förslag: För de som skall vara skattskyldiga enligt
dieseloljeskattelagen bör skatten enligt sedvanliga principer redovisas till
beskattningsmyndigheten genom ett deklarationsförfarande. Reglerna i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter bör gälla för
förfarandet. Därmed kan bl.a. bestämmelserna i den lagstiftningen om
skattetillägg komma ifråga vid oriktiga deklarationer. Även skattebrotts-
lagen (1971:69) bör gälla i fråga om dieseloljeskatten.

Jag anser inte att det är erforderligt att för de skattskyldiga enligt
dieseloljeskattelagen införa några särskilda straffregler, utan bedömer att
de som finns i skattebrottslagen är tillfyllest.

Även om all olja som inte omfettas av dieseloljeskatt (s.k. lågbeskattad
olja) märks, utesluter inte detta att sådan olja tekniskt kan användas i de
fordon, som enligt lag skall drivas med bränsle som är belagt med
dieseloljeskatt, dvs. högbeskattad olja. Eftersom den lågbeskattade oljan
kommer att finnas t.ex. i fastigheternas oljetankar, i s.k. fermaraggregat
och troligen även på en del bensinstationer, kommer den att vara
lättillgänglig. Det är därför nödvändigt med förhållandevis kraftiga
sanktioner, som verkar avskräckande mot missbruk.

Utredningen har utförligt redovisat de sanktionssystem som används i
vissa andra länder och gjort bedömningen att det inte är tillräckligt med
vanliga straffrättsliga sanktioner. Utöver straffbestämmelserna föreslås ett
system med särskilda avgifter, i huvudsak efter mönster av avgiftssy-
stemet enligt lagen (1972:435) om överlastavgift. Lagrådet har ifrågasatt
behovet av att kriminalisera ägares och förares bruk av fordon, vars
bränsletank innehåller märkt olja. Jag är beredd att godta Lagrådets
synpunkter och föreslår därför endast ett avgiftssystem vad gäller ägare
och förares otillåtna användning av lågbeskattad olja. Om det visar sig
vara otillräckligt med det sanktionssystem som nu föreslås får frågan
övervägas på nytt.

Straffbestämmelser är dock nödvändiga för den som avlägsnar märk-
ämnen från lågbeskattade oljeprodukter eller på annat sätt tar befattning
med sådana produkter i syfte att de skall användas i strid mot lagens
bestämmelser.

Straffsatsen för brott mot dieseloljeskattelagen bör bestämmas till böter
eller fängelse i högst sex månader. Om brottet rört betydande värden
eller det i annat fell är att anse som grovt bör dock fängelse i högst två
år kunna dömas ut.

Som jag tidigare angivit behövs en särskild sanktionsavgift. Det Prop. 1992/93:124
kommer med all sannolikhet att vara svårt att i efterhand fastställa hur
stor mängd lågbeskattad olja som totalt använts i stället for högbeskattad
olja. En avgift som enbart knyter an till det undandragna skattebeloppet,
av nödvändighet ofta beräknat endast på fordonstankens innehåll, torde
därför bli ganska låg.

Vad man i stället bör tänka sig, är att införa en form av särskild avgift
enligt förebild i lagen om överlastavgift.

164 § vägtrafikkungörelsen (VTK) föreskriver penningböter — dvs
högst 2 000 kr — som straff för diverse förseelser, bl.a. överskridande
av bestämmelser för maximilast och axel-, boggi- eller trippelaxeltryck.
Vad gäller reglerna om överlast kan såväl föraren som ägaren åläggas
straffrättsligt ansvar.

Beträffande överlast kompletteras straffstadgandet i VTK med en
särskild avgift som fästställs av länsstyrelsen. Reglerna härom finns i
lagen om överlastavgift. En sådan avgift tas ut om lastbilar m.fl. fordon
framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippeltryck eller
bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

En schabloniserad avgift tas ut for varje axel, boggi eller trippelaxel
och varierar från 200 kr per 100 kg överlast för den del av överlasten
som ligger mellan 100 och 2 000 kg till 1 000 kr per 100 kg för den del
av överlasten som går utöver 8 100 kg. Overlastavgiften påförs för bil,
ägaren och för släpvagn, ägaren av dragbilen. I fråga om bil, som
innehas på grund av avbetalningsköp anses innehavaren som ägare. Om
någon brukar annans bil utan lov påförs brukaren avgiften.

Om överlastavgift påförts någon för färd med visst fordon och om
sådan avgift skall påföras honom på nytt för färd som företagits med
samma fordon inom ett år efter den tidigare färden, utgår överlastavgiften
med ett 50 % högre belopp än sedvanlig avgift.

I huvudsak motsvarande sanktionsavgifter bör införas vid otillåten
användning av märkta oljor. Det synes vara lämpligt att skapa en
schabloniserad avgift som knyter an till fordonstyp och vikt. För att dessa
avgifter skall få avsedd, avhållande, verkan är det enligt min mening
nödvändigt att bestämma dem till belopp som är höga i förhållande till
vad som tidigare varit vanligt i svensk lagstiftning. Avgifternas nivå bör
relateras till det skatteundandragande som kan bli följden av överträdelser
av bestämmelserna. Jag förordar dock att avgifterna nu bestäms till ett
lägre belopp än vad utredningen föreslagit. Enligt min mening bör frågan
om avgifter på den nivå utredningen förordat tas upp om det av mig
föreslagna sanktionssystemet inte skulle visa sig vara tillräckligt effektivt.

Jag anser att en enhetlig avgift om 10 000 kr bör tas ut för personbilar,
oavsett fordonsvikten, medan däremot fordonets skattevikt skall vara
avgörande för avgiftens storlek vad gäller lastbilar och bussar. Avgiften
bör för dessa fordonstyper maximalt kunna uppgå till 50 000 kr.

En förhöjd avgift bör utgå, om någon inom ett år från tidigare tillfälle
då han påförts avgift åter är föremål för avgiftsbeläggning. Jag förordar
att avgiften i sådant fell sätts till ett belopp, som är en och en halv gång
högre än den avgift som normalt tas ut.

5 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 124

Avgiften bör som huvudregel påföras fordonets ägare eller vid Prop. 1992/93:124
kreditköp innehavaren. Vid leasing bör leasinghavaren påföras avgiften.
Brukar någon annans fordon utan lov, bör brukaren påföras avgiften.

En viss möjlighet bör finnas att medge nedsättning av eller befrielse
från avgifterna. Detta bör dock endast kunna ske om särskilda skäl
föreligger. Bedömningen skall vara sträng. De nämnda enhetliga
avgifterna skall normalt alltid tas ut, oavsett omständigheterna. Ned-
sättning eller befrielse bör endast förekomma i enstaka undantagsfall. Ett
fäll då befrielse givetvis måste medges är då det visas att ett fordon vid
tankning fyllts med märkt bränsle utan att ägaren eller annan som
ombesöijt tankningen var medveten om detta. Nedsättning bör däremot
inte ske med hänsyn t.ex. till den betalningskyldiges ekonomiska eller
personliga förhållanden.

Avgifterna bör inte vara avdragsgilla i inkomstskattehänseende, vilket
föranleder ändringar i 20 § kommunalskattelagen (1928:370).

11 Anpassning av fordonsskatten till det svenska
vägnätets bärighetsbestämmelser

Mitt förslag: Skatteviktsbestämmelsema för fordonsskatten anpassas
till de nya bärighetsbestämmelsema för vägnätet. Därvid skall
skattevikten bestämmas efter de förhållanden som råder på vägar i
bärighetsklass 1. Fordonsskatteskaloma för lastfordon justeras i
enlighet med detta.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Föreningen Skogsindustrierna, Svenska Åkeriför-
bundet och LRF motsätter sig att fordonsskatterna nu justeras på grund
av ändrade bärighetsregler, eftersom den nya vägstandarden inte ännu
införts överallt. SJ anser dock att förslaget i denna del är riktigt för att
korrigera felaktigheter i kostnadsansvarsfördelningen.

Skälen för mitt förslag: Skattenivån för fordonsskatten är för ett
enskilt fordon beroende av fordonets vikt och ett särskilt viktbegrepp,
skattevikt, används i vägtrafikskattelagen, VSL. Av 5 § VSL framgår att
skattevikten för bl.a. lastbilar och släpvagnar motsvaras av totalvikten.
Begreppet totalvikt definieras i bl.a. fordonskungörelsen (1972:595), till
vilken VSL hänvisar.

När skattevikten skall bestämmas till totalvikten finns dock en be-
gränsningsregel i 5 § VSL. Den innebär att skattevikten för ett visst
fordon inte skall beräknas vara högre än den bruttovikt med vilket
fordonet får framföras på väg som är upplåten för högst 10 tons
axeltryck eller 16 tons boggityck. Begränsningsregeln ger uttryck för
principen att skatt inte bör erläggas för högre vikt än den vikt fordonet
får framföras med i trafik.

Sedan en tid tillbaka pågår ett arbete med att förstärka de svenska Prop. 1992/93:124
broarna m.m., för att därigenom möjliggöra en anpassning till de
bestämmelser om fordonsvikt som är vanliga inom bl.a. EG-området. Ett
särskilt investeringsprogram för detta har upprättats och målet är att på
sikt kunna tillåta att den maximalt tillåtna fordonsvikten höjs till 60 ton.
En närmare redogörelse för detta finns i prop. 1987/88:50 om trafik-
politiken inför 1990—talet.

Regeringen har, som ett led i detta program för att höja maximalt
tillåtna fordonsvikter, beslutat om vissa ändringar i VTK (se SFS
1989:670). Ändringarna trädde i kraft den 1 april 1990 och innebär i
huvudsak att maximalt tillåten vikt för fordonståg från detta datum höjdes
till 56 ton.

Det allmänna vägnätet delas enligt de nya reglerna in i bärighetsklas-
ser. Bärighetsklass 1 omfattar, enligt 106 § VTK, vägar där de nya högre
fordonsviktema är tillåtna. Så gott som alla riks— och länsvägar har
kunnat hänföras till denna bärighetsklass, där således fordonståg med upp
till 56 tons bruttovikt får framföras. Vissa kortare sträckor av riks— och
länsvägama har för närvarande inte sådan standard att de tål förhöjda
belastningar. Dessa vägavsnitt hänförs till bärighetsklass 2 enligt 106 §
VTK och där gäller alltjämt tidigare maximalt tillåten bruttovikt
51,4 ton.

Ändringarna i 106 § VTK innebär också vissa andra justeringar när det
gäller tillåtet axeltryck m.m. Bl.a. tillåts på vägar i bärighetsklass 1 i
vissa fall ett maximalt boggitryck om 20 ton, medan det maximala
boggitrycket på vägar i bärighetsklass 2 liksom tidigare är 16 ton. Det
bör i detta sammanhang nämnas att det alltjämt finns vissa delar av det
allmänna vägnätet där tillåtna axel— och boggitryck är lägre, s.k.
8/12—vägar.

Skatteviktsbestämmelsema i 5 § VSL bör nu anpassas till den nya
regleringen i VTK så att bestämmelsen på ett entydigt sätt anger hur
skattevikten i vaije enskilt fäll skall beräknas. VSL bör direkt hänvisa
till tillämplig bärighetsklass. Med hänsyn till att så gott som hela
huvudvägnätet nu tillhör bärighetsklass 1 bör denna bärighetsklass vara
bestämmande för skatteuttaget. Det innebär visserligen att vissa
fordonsägare vid en del transporter kan komma att få erlägga fordons-
skatt som avser en bruttovikt som inte alltid tillfullo kan utnyttjas. Att
helt undvika sådana konsekvenser är dock inte möjligt. Motsvarande
effekter har i vissa fäll uppkommit även med hittillsvarande regler.

Förutom vad som nu sagts om 5 § VSL bör också vissa ändringar
göras i bilaga 1 till VSL, där fordonskattesatsema för de olika fordons-
slagen anges. Det gäller lastbilar med tre eller flera axlar och skattevikt
över 27 000 kg, släpvagnar med tre eller flera axlar och skattevikt över
32 000 kg samt vissa släpvagnar till trafiktraktorer m.m. med skattevikt
över 35 000 kg. För dessa fordon har skatteskalan slutat vid angivna
viktgränser. De nya viktbestämmelsema för bärighetsklass 1 innebär att
vissa fordon kan framföras med högre bruttovikter, exempelvis
36 000 kg för släpvagnarna. Med hänsyn härtill bör skatteskalorna för
dessa fordon justeras så att den övre begränsningen tas bort.

De föreslagna ändringarna i fråga om skatteviktsreglema i VSL berör Prop. 1992/93:124
cirka 20 000 fordon och innebär statistiskt sett ökade skatteintäkter i
storleksordningen 60 - 70 miljoner kr per år jämfört med de nuvarande
reglerna, där full skatt inte betalas för vissa fordon. När det gäller
skatteintäkterna måste emellertid framhållas att de högre tillåtna
bruttoviktema innebär en effektivitetsvinst i form av ett minskat antal
fordonskilometer, med därav följande successivt lägre skatteintäkter.

12 Kombitrafik

Mitt förslag: För lastbilar och släpvagnar som i Sverige i samband
med s.k. kombinerade transporter i större omfattning fraktas per
järnväg, återbetalas hela eller delar av den fordonsskatt som betalats
för fordonet för det skatteår under vilket transporten företogs.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av regeringens EES - pro-
position (prop. 1991/92:170 bilaga 5) omfattar EES-avtalet vissa regler
om kombinerade transporter, som skall tillämpas även för svensk del.
Reglerna återfinns i direktivet 75/130/EEG, som
innehåller vissa gemensamma regler i syfte att underlätta kombitrans-
porter. Genom direktivet 82/603/EEG, som ändrar det nämnda grund-
läggande direktivet, utökades regelverket med en skyldighet för staterna
att återbetala eller sätta ned fordonsskatten när last-, drag- eller släp-
fordon har transporterats på järnväg i kombitransport. Detta kan ske
antingen med ett standardbelopp eller i proportion till järnvägssträckan.

Bakgrunden till reglerna är en strävan att gynna kombinerade trans-
porter där lastfordon på längre sträckor transporteras med järnväg.
Därigenom kan belastningen på vägnätet minskas och bl.a. miljöfördelar
vinnas. Eftersom tekniken med kombinerade transporter minskar de
samhälleliga kostnaderna för trafiken, är det logiskt att en reduktion av
trafikavgifterna sker.

Enligt direktivet skall en reduktion eller återbetalning av fordonsskatt
ske i den stat där ett fordon är registrerat, och med utgångspunkt i hur
mycket fordonet transporterats på järnväg inom denna stat. Ett medlems-
land har också rätt, men inte skyldighet, att i detta sammanhang beakta
om fordonet transporterats på järnväg utomlands.

För svensk del är den skatt som bör kunna bli föremål för reduktion
enligt direktivet den fordonsskatt som tas ut enligt bestämmelserna i
vägtrafikskattelagen. De fordonsskattepliktiga fordon som är aktuella är
lastbilar och olika slags släpvagnar. Den typ av släpvagn som oftast
används i kombinerad trafik, nämligen påhängsvagnar, är emellertid helt
skattefri i Sverige, eftersom all beskattning har lagts på det dragande
fordonet. Det innebär att behovet av skattereduktioner för kombitrafik är
mycket begränsat vad avser fordon som är registrerade i Sverige.

Eftersom ändå övriga typer lastfordon, som är skattepliktiga, kan
komma att användas i kombinerad trafik bör regler om skattereduktioner
införas.

Fordonsskatten betalas i förskott för skatteår eller, för tyngre fordon,
för skatteperiod. Med hänsyn härtill måste reglerna om skattereduktion
vid kombitrafik utformas som ett återbetalningssystem. För att undvika
en alltför komplicerad hantering bör en enkel schablon för återbetalnings-
beloppen väljas. Jag förordar att återbetalningen grundas på det antal
dygn under skatteåret som ett fordon i Sverige har transporterats på
järnväg. Det är därvid tillräckligt att fordonet någon gång under dygnet
transporterats på järnväg. Har fordonet under sammanlagt minst 120
dygn under skatteåret transporterats på detta sätt tillbakabetalas hela
skatten. Vid sammanlagt minst 60 dygn sådan transport bör halva skatten
återbetalas.

Eventuella järnvägstransporter av svenska fordon utomlands bör tills
vidare inte beaktas i återbetalningssystemet. Sådana regler skulle
komplicera förfarandet.

Beslut om återbetalning bör fattas av länsstyrelsen efter ansökan av den
skattskyldige. Det bör ankomma på den skattskyldige att därvid styrka
omfattningen av den uppgivna kombitrafiken.

Bestämmelserna bör tas in i en ny 70a § i vägtrafikskattelagen.

13 Försäljningsskatten på motorfordon

13.1 Miljöklasser för nya fordon

Riksdagen beslöt i juni 1991 att införa ett miljöklassystem för nya fordon
(prop. 1990/91:156, bet. 1990/9l:SkU25, rskr. 1990/91:344, SFS
1991:608-610, 655). Beslutet innebär att bilar som omfattas av krav på
avgasgodkännande enligt bilavgaslagen (1986:1386) skall delas in i
miljöklasser. En bil hänförs i samband med avgasgodkännandet till den
miljöklass som anges av tillverkaren, om bilen uppfyller utsläppskraven
för den angivna miljöklassen.

Indelningen i miljöklasser omfattar enligt bilavgaslagen tre olika
klasser. Miljöklass 3 omfattar bilar som uppfyller de krav i fråga om
utsläpp av avgaser och andra ämnen som är obligatoriska enligt 2 §
bilavgaslagen. Miljöklass 2 omfattar bilar som har väsentligt lägre
utsläpp eller uppfyller högre krav i fråga om avgasreningssystemens
hållfasthet. Miljöklass 1 omfattar bilar som dessutom uppfyller särskilt
höga krav beträffande avgasreningssystemens hållbarhet eller som till
följd av låga utsläpp av avgaser och andra ämnen eller låga bulleremis-
sioner är särskilt lämpade för användning i tätortstrafik.

Kraven för indelning av fordonen i de olika miljöklasserna anges
närmare i bilavgasförordningen (1991:1481).

Beslutet om en miljöklassindelning innebär också att försäljningsskatten
för nya fordon enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor-
don differentieras med hänsyn till fordonens miljöklass. För personbilar

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 124

Prop. 1992/93:124

och vissa lätta lastbilar och bussar innebär detta att försäljningsskatten Prop. 1992/93:124
höjs för sådana fordon som tillhör miljöklass 3, medan den sänks för
fordon i miljöklass 1. I miljöklass 2 tas oförändrad skatt ut. För tunga
dieseldrivna lastbilar och bussar, som tidigare inte varit försäljnings-
skattepliktiga, införs en försäljningsskatt på 20 000 - 65 000 kr i
miljöklass 3 och 6 000 - 20 000 kr i miljöklass 2. Tunga fordon i
miljöklass 1 skall dock alltjämt vara fria från försäljningsskatt.

För att uppnå skatteneutralitet vad avser de tyngre fordonen beslutades
samtidigt en sänkning av kilometerskatten enligt vägtrafikskattelagen.

De nya reglerna i bilavgaslagen trädde i kraft den 1 januari 1992, och
miljöklassystemet tillämpas för fordon av årsmodell 1993 eller senare. De
nya reglema om försäljningsskatt har trätt i kraft den 1 juli 1992, och
tillämpas för fordon av 1993 års modell eller senare samt för fordon av
tidigare årsmodell om skatteplikten inträder efter utgången av år 1992.

De nya reglema om miljöklasser har således helt nyligen böijat
tillämpas. Från flera håll har emellertid redan kritiska synpunkter
framförts på utformningen av systemet.

I EG-kommissionens yttrande över Sveriges ansökan om medlemskap

i EG, som offentliggjordes den 31 juli i år, anför kommissionen att de
svenska reglema innebär ett allvarligt problem sett i relation till EG:s
regelverk på detta område.

Statens naturvårdsverk har i en framställning till regeringen i juni i år
anfört att utformningen av de ekonomiska styrmedlen mottagits mycket
negativt av fordonsindustrin. Verket föreslår att de ekonomiska styrmed-
len omformas så att fordon i bättre miljöklass subventioneras, och så att
subventioneringen finansieras med avgifter på äldre fordon som saknar
katalysatorrening. Naturvårdsverket ifrågasätter också avvägningen av
nivån för de nuvarande styrmedlen.

Bilindustriföreningen har hemställt att de nya reglema om försäljnings-
skatt på tunga fordon inte skall träda i kraft förrän den 1 juli 1993 såvitt
avser fordon av 1992 års modell eller tidigare.

Jag anser inte att det finns skäl att nu föreslå någon grundläggande
omläggning av miljöklassystemet. Det är dock viktigt att en uppföljning
av systemet i sin helhet sker. De effekter systemet har för miljön och
för bilindustrin bör kartläggas i belysning av de erfarenheter som nu
vinns. Särskild hänsyn måste tas till de krav som EES-avtalet och ett
kommande medlemskap i EG ställer. En översyn med denna inriktning,
innefattande även de svenska bilavgasreglema i övrigt, har påböljats
inom regeringskansliet. Förslag som syftar till att stimulera en snabbare
övergång till miljöklass 1 och 2 kommer att övervägas i detta samman-
hang.

I avvaktan på resultatet av en sådan översyn avser jag emellertid nu att
i anknytning till Bilindustriföreningens hemställan föreslå en viss
senareläggning av de nya försäljningsskattereglema för tunga fordon av
1992 års modell eller tidigare.

Mitt förslag: För tunga fordon av 1992 års modell eller tidigare
skjuts ikraftträdandet av de nya reglema om försäljningsskatt upp till
den 1 juli 1993.

Prop. 1992/93:124

Skälen för mitt förslag: De nya reglema om miljöklassindelning
tillämpas i bilavgashänseende för fordon av 1993 års modeller eller
senare. Fordon av tidigare årsmodell kan registreras fram till den sista
juni 1993 med tillämpning av äldre bilavgasbestämmelser. De nya
reglema om försäljningsskatt anknyter härtill och skall enligt ikraftträdan-
debestämmelserna tillämpas för fordon av 1993 års modell eller senare,
oavsett när skattskyldighet för fordonen inträffar. Därtill skall enligt de
beslutade ikraftträdandebestämmelsema fordon av 1992 års modell eller
tidigare, for vilka skattskyldigheten inträffar den 1 januari 1993 eller
senare, skattemässigt behandlas som om de tillhör miljöklass 3. Enligt
propositionen skulle denna regel förhindra en försening av introduktionen
av nya årsmodeller med bättre miljöegenskaper. Även om fordon av 1993
års modell kan böija säljas redan under hösten 1992, kan nämligen
fordon av 1992 års modell säljas under i princip obegränsat lång tid
framöver. Tillverkning av fordon med årsmodellbeteckningen 1992 kan
dock inte ske efter utgången av år 1992.

Bilindustriföreningen har anfört att de tillämpningsföreskrifter och
andra regler som anknyter till de nya reglema i bilavgaslagen och
bilavgasförordningen har kunnat fastställas så sent att introduktionen av
nya tunga fordon av årsmodell 1993 har försenats kraftigt. Produktion
och import av fordon av årsmodell 1992 måste därför fortsätta längre än
vad som annars varit fallet. Mot bakgrund av att tillverkningen av tunga
fordon vanligen bara omfattar chassier, som före leverans till kunden
måste förses med påbyggnad, finns inte möjligheter att avyttra produ-
cerade fordon av 1992 års modell innan de nya reglema om försäljnings-
skatt böljar gälla. Bilindustriföreningen hänvisar till att fordon av 1992
års modell kan registreras fram till och med juni 1993 med åberopande
av äldre bilavgasregler, och önskar att tidpunkten för införande av de nya
försäljningsskattereglema för tunga fordon förskjuts i motsvarande mån.

Jag delar bilindustrins uppfattning att de nya försäljningsskattereglema
för tunga fordon av 1992 års modell bör senareläggas. Med hänsyn till
den försening av introduktionen av 1993 års modell som ändå inträffat
kan en viss senareläggning inte ha några negativa miljöeffekter. Det är
skäligt att ikraftträdandet anpassas så att produktionen av 1992 års
modeller kan säljas ut på ett normalt sätt. En senareläggning med ett
halvt år säkerställer detta, samtidigt som en bättre överensstämmelse med
bilavgasförordningens regler om införande av de nya kraven åstadkoms.

Däremot saknas skäl att nu vidta några ändringar i ikraftträdandetid-
punkten av de nya reglema såvitt gäller personbilar och andra lätta
fordon. Sådana fordon av 1993 års modell har redan böijat saluföras.

13.2 Skattskyldighet till försäljningsskatt på motorfordon Prop. 1992/93:124

Mitt förslag: Exportör av motorfordon skall kunna registrera sig
som skattskyldig till försäljningsskatt på motorfordon, under
förutsättning att han bedriver yrkesmässig försäljning till utlandet i
större omfattning.

Skälen för mitt förslag: Det nya miljöklassystemet innebär som jag
tidigare nämnt att även tunga lastbilar och bussar omfattas av reglema
om försäljningsskatt enligt lagen om försäljningsskatt på motorfordon.
Detta har visat sig accentuera behovet av en ändring av bestämmelserna
om registrering som skattskyldig till försäljningsskatt.

De nuvarande registreringsreglema innebär att den som yrkesmässigt
tillverkar motorfordon inom landet skall registreras som skattskyldig,
medan importör som inför skattepliktiga motorfordon för försäljning till
återförsäljare efter ansökan kan registreras som skattskyldig. Skattskyl-
diga har rätt att vid export av motorfordon göra avdrag för skatten i
deklaration.

När det gäller tyngre fordon förekommer att färdiga chassin levereras
från en svensk tillverkare för vidare byggnation, åtföljd av export av
fordonet i färdigbyggt skick. De nuvarande reglema innebär att försälj-
ningsskatt tas ut redan vid leverans av chassiet. Det företag som utför
påbyggnationen kan inte registreras till försäljningsskatt, och har därför
ingen avdragsrätt. Exporten kan på detta sätt komma att belastas av
försäljningsskatt med upp till 65 000 kr per fordon. En sådan effekt har
inte varit avsedd.

Lagen om försäljningsskatt bör därför ändras så att även exportör kan
registreras och vara skattskyldig. En förutsättning bör vara att fråga är
om yrkesmässig verksamhet av större omfattning. Förslaget innebär
ändringar i 5-7 §§ lagen om försäljningsskatt på motorfordon.

Förslaget har beretts i samråd med Riksskatteverket.

14 Ikraftträdande och övergångsregler

Mitt förslag: Det nya skattesystemet tillämpas från den 1 oktober
1993. För fordon som blir kilometerskattepliktiga efter den 31 mars
1993 skall kilometerräknarapparatur inte behöva monteras, utan
kilometerskatteberäkningen görs efter schablon. En särskild la-
gerskatt införs på den dieselolja som vid ikraftträdandet finns i
lager.

Utredningens förslag: Ikraftträdandetidpunkt den 1 juli 1993.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att om en kilometerräknare Prop. 1992/93:124
upphör att fungera under första halvåret 1993 bör en generell dispens
från skyldigheten att montera ny räknare gälla. Motsvarande synpunkter
framförs av Länsstyrelsen i Stockholms län och av Bilindustriföreningen.
LRF anser i stället att skatt under en övergångstid kan debiteras på
samma sätt som nu sker för utländska fordon. Sveriges Industriförbund
anser det viktigt att övergångstiden görs så kort som möjligt. Svenska
Petroleum Institutet däremot anser att ikraftträdandetidpunkten måste
senareläggas eftersom det inte är möjligt att till den 1 juli 1993 införa det
föreslagna märkningssystemet. Tidigast den 1 juli 1994 kan systemet
införas. Även Närings- och teknikutvecklingsverket håller det inte för
osannolikt att oljemarknaden inte hinner installera ett tillfredsställande
system till halvårsskiftet 1993.

Skälen för mitt förslag: Flera skäl talar för att en övergång till en
dieseloljeskatt sker så snart som möjligt. Viktigt är att de förenklingar för
den gränsöverskridande trafiken som skatteomläggningen medför kan
införas snarast. Med anledning av de direktiv som utredningen fick om
att ta fram ett nytt beskattningssystem har tillverkarna av kilometerräk-
narapparatur böijat planera för en avveckling av kilometerräknarsystemet.
Denna planering har fortsatt sedan utredningen offentliggjort sitt förslag
om en övergång till en ny beskattningsordning från och med den 1 juli
1993.

Avgörande för när kilometerskatten kan slopas är den takt med vilken
det nya systemet med dieseloljebeskattning kan införas. En förutsättning
för att systemet skall fungera effektivt är att all den olja, för vilken
dieseloljeskatt inte skall erläggas, verkligen märks i enlighet med
föreskrifterna i den kommande dieseloljeskattelagen. Det kommer att
åligga oljebolagen och andra skattskyldiga att se till att sådan märkning
sker och vanligtvis torde detta ske genom att utlastningsanläggningama
förses med utrustning som möjliggör injicering av märkämnena.

Utredningen har gjort en noggrann genomgång av den tid som kan
bedömas nödvändig för installation m.m. av den tekniska apparatur som
behövs for märkningen. Utredningen har därav dragit slutsatsen att
märkningssystemet bör kunna vara i funktion från och med den 1 juli
1993.

Svenska Petroleum Institutet har i sitt remissvar dock anfört att det inte
är möjligt att till den 1 juli 1993 genomföra de åtgärder som oljemärk-
ningen kräver. Tidigaste tidpunkt är enligt SPI den 1 juli 1994.

Enligt min mening bör ett ikraftträdande i enlighet med utredningens
förslag eftersträvas. Jag anser att det emellertid är möjligt att utan alltför
stora påfrestningar i systemet förlägga ikraftträdandetidpunkten till den
1 oktober 1993.

Jag anser att det är realistiskt att anta att oljebranschen till dess skall
kunna installera utrustning o.d. i sådan omfattning att märkning kan äga
rum av oljeprodukter i enlighet med bestämmelserna i dieseloljeskatte-
lagen.

Några bidrag från statens sida till de skattskyldiga för installation av
injiceringsutrustning o.d. bör inte komma i fråga, utan kostnaderna för

märkningssystemet får i likhet med gällande punktskatter tas ut via Prop. 1992/93:124
försäljningspriset på oljeprodukterna.

Med hänsyn till att det kan finnas betydande kvantiteter av obeskattade
oljeprodukter i lager hos vissa förbrukare och då det inte finns några skäl
för att dessa skall förbli obeskattade bör en särskild lagerskatt tas ut
samtidigt som den föreslagna dieseloljeskattelagen träder i kraft. Det
finns också en risk att stora partier köps upp av säljare som inte blir
registrerade som skattskyldiga. Även den som är registrerad skattskyldig
kan förvara oljeprodukter på ett sådant sätt att skattskyldighet redan
inträtt.

Praktiska skäl talar för en volymmässig gräns för hur stort lagret måste
vara för att skyldighet att betala lagerskatt skall inträda. Denna gräns bör
lämpligen vara 5 000 liter. De skattskyldiga skall lämna deklaration till
beskattningsmyndighet senast den 25 november 1993, då också skatten
senast skall vara betald. Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
bör tillämpas i relevanta delar. Skattebrottslagen och lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m. bör göras tillämpliga på
lagerskatten.

Lagrådet har anfört att möjligheten att kontrollera deklarerade uppgifter
om lagerskatt torde vara mycket liten. Lagrådet ifrågasätter om inte ett
märkningsförferande bör införas för oljeprodukter som finns i lager när
det nya systemet träder i kraft, förutsatt att en sådan ordning är tekniskt
möjlig. Enligt min mening är emellertid ett sådant märkningsförferande
för befintliga lager av oljeprodukter inte genomförbar. Det skulle
medföra mycket stora kostnader, och inte nämnvärt förbättra kontrollen.
Lagerskattens syfte är inte minst att förhindra att stora obeskattade lager
av oljeprodukter byggs upp inför ikraftträdandet av de nya reglema.
Lagerskatter konstruerade på samma sätt som den nu föreslagna har
tidigare prövats vid bensinskattehöjningar, och därvid fungerat tillfreds-
ställande. Jag bedömer därför att även lagerskatten på dieselolja, som är
en tillfällig åtgärd i samband med införande av den nya skatten, skall väl
kunna uppfylla sitt syfte utan några ytterligare tekniska kontrollmetoder.

Jag finner det skäligt att krav inte skall föreligga på installation av
kilometerräknarapparatur i fordon, som första gången blir kilometer-
skattepliktiga efter den 31 mars 1993. Med hänsyn till kostnaden är det
inte rimligt att kräva installation av räknarapparatur, som endast skall
användas i ett halvt år.

I dag sker schablonmässig debitering av kilometerskatt om uppgift om
körsträcka inte har kommit in i sådan tid att den kan beaktas vid
skattedebiteringen. Jag anser, i likhet med utredningen, att en sådan
schablonmässig skattedebitering kan ske för fordon som inte är försedda
med kilometerräknare. Den fordonsägare som så önskar skall givetvis ha
rätt att få skatten debiterad med hjälp av kilometerräknarutrustning som
han anskaffet.

För äldre fordon bör i princip kravet på fungerande kilometerräknar-
apparatur kvarstå så länge bestämmelserna om kilometerskatt gäller.
Enligt utredningens förslag skall en räknare som blir obrukbar under
perioden närmast före ikraftträdandet bytas ut, om det inte finns särskilda

skäl till dispens. Jag anser emellertid att man, som bl.a. Riksskatteverket Prop. 1992/93:124
förordat, generellt kan medge undantag från skyldighet att montera ny
kilometerräknare, om det visas att räknaren har upphört att vara i
föreskrivet skick under halvåret närmast före ikraftträdandet. Skatteberäk-
ningen får då ske med stöd av den tidigare nämnda schablonen.

De ändringar i fordonsskattereglema som beror på nya bärighetsklasser
för vägnätet bör också lämpligen träda i kraft den 1 oktober 1993. De
nya reglema om skatt vid kombitrafik bör däremot träda i kraft redan
den 1 januari 1993, mot bakgrund av de krav som EES-avtalet ställer.
Även reglema om att exportör skall kunna registrera sig som skattskyldig
till försäljningsskatt på motorfordon bör träda i kraft den 1 januari 1993.

15 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,

2. lag om lagerskatt på dieselolja,

3. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

5. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska
fordon,

6. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

7. lag om ändring i lagen (1991:608) om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,

8. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

9. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

10. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

11. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-
fordringar,

12. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-
frågor,

15. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och
avgiftsprocessen,

16. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

17. lag om ändring i tullagen (1987:1065).

Förslaget 16 har upprättats i samråd med chefen för kommunikations-
departementet.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

16 Författningskommentarer ^Pr°P- 1992/93:124

Lagen om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter

1 §

Dieseloljeskatten behöver inte omfatta alla oljeprodukter som är energi-
och koldioxidskattepliktiga. De tjockare oljorna undantas från skatteplik-
ten eftersom de inte lämpar sig som drivmedel i fordon. Om de tjockare
oljorna inte undantas från skatteplikten skulle märkämnen behöva
tillsättas också till dem.

Som grund för att skilja de tjockare oljorna från de oljor som är
lämpliga som drivmedel har lägsta flyttemperaturen valts. Genom att
undanta de oljor som har en lägsta flyttemperatur på 15° C kan en
lämplig avgränsning åstadkommas. Med en sådan gräns kommer s.k.
WRD-oljor (Wide range distillate) och eldningsolja 3 och högre inte att
behöva märkas. Det finns en svensk standard SS 15 51 09 för bestämning
av den lägsta flyttemperaturen.

Som Generaltullstyrelsen anmärkt i sitt remissvar är denna avgränsning
inte invändningsfri. En ännu snävare avgränsning borde kunna vara
möjlig. Ett underlag för ett ställningstagande härtill saknas dock för
närvarande. Avgränsningsproblem av motsvarande slag finns också
generellt när det gäller energibeskattningen på oljeprodukter. Frågan
kommer att tas upp av utredningen (Fi 1992:15) om teknisk översyn av
energibeskattningen.

2 §

Skatten skall enbart träffa sådana i 1 § angivna oljeprodukter som inte är
märkta på visst sätt. Märkning får ske endast på depå som godkänts av
beskattningsmyndigheten. Dieseloljeskatt skall tas ut om inte oljepro-
dukten har märkts senast när skattskyldighet enligt 8 § första stycket 1
och 4 lagen (1957:262) om allmän energiskatt inträtt. Har däremot
märkning då skett, tas enbart allmän energiskatt och koldioxidskatt ut.

2 § informerar även om att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om märkämnen.

3 §

Förs skattepliktigt bränsle in i landet av någon som inte är registrerad
som skattskyldig skall skatten betalas till tullmyndigheten i likhet med
vad som gäller i övrigt på energiskatteområdet, jämför 8 § andra stycket
lagen om allmän energiskatt. Skatt tas inte ut om oljeprodukten har
märkts senast när produkten anmäls till förtullning. Även vid import
måste märkning ske på godkänd depå.

4 §

Genom begränsningen att skyldigheten att använda omärkt olja endast
gäller för fordon av angivna slag som är eller bör vara upptagna i
bilregistret undantas de fordon för vilka registreringsplikt inte föreligger,
t.ex. därför att de används inom inhägnat område. Vidare kan fordon

som är upptagna i militärt fordonsregister använda olja som inte beskattas Prop. 1992/93:124
med dieseloljeskatt.

För fordon som används med stöd av saluvagnslicens, eller utländska
fordon som tillfälligt används här, bör skyldighet att använda beskattad
olja gälla.

De särskilda undantag från kilometerskatteplikt som gäller vissa äldre
fordon, diplomatfordon, räddningstjänstfordon och fordon som ägs av
handikappade får dock inga motsvarande undantag enligt dieseloljeskatte-
lagen.

För de handikappades del föreslås dock i ikraftträdandereglema till
ändringarna i vägtrafikskattelagen att ett bidrag motsvarande det s.k.
bensinbidraget enligt lagen (1960:603) om vissa handikappade ägare av
motorfordon övergångsvis skall utgå, som längst till utgången av
september 1995.

För diplomatfordon kommer återbetalning av skatten på dieselolja att
ske i samma form som nu gäller befintliga skatter på bränslen av olika
slag, jämför 7 § lagförslaget samt 27 § lagen om allmän energiskatt.

Bränsletank på sådant fordon som avses i paragrafens första stycke får
inte heller innehålla oljeprodukt som har märkts i annat land med sådant
märkämne som avses i 2 § första stycket om bränsletanken förser motor
på fordonet med bränsle.

6 §

Beteckningarna i lagen har samma betydelse som i bilregister- och
fordonskungörelsen. Av paragrafen framgår även vem som skall anses
som ägare.

7-8 §§

Beskattningsreglerna, inklusive reglema om skattskyldighet, registrering
som skattskyldig och tidpunkt för inträde av skattskyldigheten är
desamma som i lagen om allmän energiskatt. Förfarandet vid beskatt-
ningen regleras enligt bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.

9 §

Paragrafen kriminaliserar förfaranden som möjliggör att lågbeskattad olja
kan användas som högbeskattad olja utan att skatt betalas. Uppsåt krävs
för att straffansvar skall inträda. Eftersom svårare straff än böter eller
fängelse i högst sex månader inte kan ådömas enligt paragrafens första
stycke får strafföreläggande utfärdas. Har brottet rört betydande värden
eller är det i annat fäll att anse som grovt skall fängelse i högst två år
kunna dömas ut. Om gärningen är belagd med strängare straff enligt
skattebrottslagen (1971:69) skall dock den lagen tillämpas i stället.

10 §

Bestämmelsen kriminaliserar försök eller förberedelse till grovt brott
enligt 9 § andra stycket.

7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 124

12 § Prop. 1992/93:124

Skatt tas ut med stöd av denna paragraf för den som är ansvarig för att
märkämnen avlägsnats. Fråga är om olja som märkts och beskattats med
energi- och koldioxidskatt i sedvanlig ordning, men där märkningen tagits
bort. I dessa fall skall den avmärkta kvantiteten beskattas i den i
paragrafen angivna ordningen. När det gäller olja i bränsletank på fordon
tillämpas de särskilda avgifterna enligt 13 §.

15 §

Definition av ägarbegreppet görs i 6 § andra stycket.

17 §

Den särskilda nedsättningsregeln skall, som närmare utvecklas i avsnitt

10, användas endast i undantagsfall.

18-19 §§

Polismyndigheterna skall vid fordonskontroll övervaka att fordonens
bränsletankar inte innehåller märkt olja i strid mot 4 § och även i övrigt
kontrollera att lagens bestämmelser efterlevs. Polisens rapporter
tillsammans med analysresultat ligger till grund för länsstyrelsernas beslut
om särskild avgift enligt 13 och 14 §§. Beskattningsmyndigheten är även
att anse som tillsynsmyndighet. Tullmyndigheterna skall sköta gränskon-
trollen av fordon till och från utlandet.

Vägtrafikskattelagen

Lagförslaget innehåller i huvudsak tekniska justeringar beroende på att
reglema om kilometerskatt tas bort. Dessutom görs de skattesatsjuster-
ingar som beskrivs i avsnitten 5-7 och 11.

I 53 § vägtrafikskattelagen, som i propositionen föreslås ändras på så
sätt att en hänvisning till 52 § tas bort, bemyndigas regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om
undantag för vissa grupper av fordon från de regler som ges i 51 § om
när fordonsskatt skall betalas. Bestämmelser om sådana undantag har av
regeringen utfärdats i 3 § vägtrafikskatteförordningen (1988:1065).
Undantagen avser att möjliggöra att för fordon med vissa slutsiffror i
registreringsnumret, för vilka enligt huvudregeln skatten skall betalas
under juli månad, skatten i stället skall kunna betalas under augusti
månad. Detta är till fördel såväl för de skattskyldiga som för myndig-
heterna.

Lagrådet har anfört att det från tillämpningssynpunkt är viktigt att
osäkerhet inte råder om räckvidden av bemyndigande för regeringen eller
annan att meddela föreskrifter. Lagrådet har, utöver bemyndigandet i
53 §, också hänvisat till ett bemyndigande i 56 § samt i punkten 5
övergångsbestämmelserna, och uttalat att grundlagsenligheten av dessa
bör belysas närmare.

De bestämmelser Lagrådet pekat på avser regler om uppbörd av skatt.
Grunderna för uppbördsförfarandet skall regleras i lag. Så har också skett

i fråga om vägtrafikskatten, där mycket utförliga regler om bl.a. Prop. 1992/93:124
betalningen finns i vägtrafikskattelagen. Bestämmelserna i 53 och 56 §§
kan inte utnyttjas av regeringen för att meddela föreskrifter om sådant
som måste lagregleras. Uppskovet med skattebetalningar för vissa
grupper av fordon under juli månad är enligt min mening heller inte av
den karaktären att en lagreglering har behövt ske. Det bemyndigande som
återfinns i 56 § för regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-
mer att meddela närmare föreskrifter om uppbörd avser endast reglering
av sådana frågor som har karaktär av verkställighetsföreskrifter.

Detsamma gäller det i punkten 5 övergångsbestämmelserna lämnade
bemyndigandet.

Övriga lagförslag

Lagförslag 2, avseende lagerskatt på dieselolja, och lagförslag 4 har
närmare kommenterats i avsnitt 14,

lagförslag 5 innehåller i huvudsak tekniska justeringar beroende på att
reglema om kilometerskatt tas bort. Dessutom görs de skattesatsjuster-
ingar som beskrivs i avsnitten 5—7 och 11,

lagförslagen 6—7 har kommenterats i avsnitt 13 och lagförslag 8 i
avsnitt 4.

Övriga lagförslag avser smärre konsekvensändringar till övriga förslag.

17 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,

2. lag om lagerskatt på dieselolja,

3. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

5. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska
fordon,

6. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

7. lag om ändring i lagen (1991:608) om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,

8. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

9. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

10. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

11. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-
fordringar,

12. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-
frågor,

15. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) for skatte- och Prop. 1992/93:124
avgiftsprocessen,

16. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgifit,

17. lag om ändring i tullagen (1987:1065).

18 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den lagt fram.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1992:53) skatt på dieselolja

Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av Riksdagens
ombudsmän, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium,
Kustbevakningen, Statens järnvägar, Vägverket, Trafiksakerhetsverket,
Transportforskningsberedningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens
väg- och trafikinstitut, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Närings-
och teknikutvecklingsverket, Statskontoret, Konsumentverket, Statens
naturvårdsverk, Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsstyrelsen
i Stockholms län, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen,
Båtbranschens Riksförbund, De Handikappades Riksförbund, Skogsindu-
strierna, Motormännens Riksförbund, Sjösportens samarbetsdelegation,
Svenska busstrafikförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska
Petroleum Institutet, Svenska Taxiförbundet, Svenska Akeriförbundet,
Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens centralorganisation, AB Volvo
Penta, Mannesmann Kienzle AB, Föreningen Svenska Jämvägsfrämjandet
och Lantbrukarnas Riksförbund.

Prop. 1992/93:124

Bilaga 1

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-20

Prop. 1992/93:124

Bilaga 2

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,

2. lag om lagerskatt på vissa oljeprodukter,

3. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

5. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska
fordon,

6. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motor-
fordon,

7. lag om ändring i lagen (1991:608) om ändring i lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,

8. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

9. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgi fter,

10. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

11. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar,

12. lag om ändring i kommunal skattelagen (1928:370),

13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

14. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-
frågor,

15. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) for skatte- och
avgiftsprocessen,

16. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

17. lag om ändring i tullagen (1987:1065).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Agneta Bergqvist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslag till lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter
Lagrådet konstaterar inledningsvis att förslaget från såväl systematisk
som materiell synpunkt har vissa brister. Regleringens innehåll fram-
träder således först stegvis och ibland endast motsättningsvis. Väsentliga
inslag i den föreslagna ordningen återfinns därtill i andra författningar,
till vilka hänvisningar görs. Nu nämnda förhållanden försvårar över-
blicken av regleringen och kan därmed också tänkas ge upphov till vissa
tillämpningssvårigheter. Som exempel på systematiska brister i förslaget

den som enligt 18—20 §§ kan påföras särskild avgift skall företas en
åtalsprövning innan talan får väckas om ansvar enligt 9 §.

Av vad redan sagts framgår att lagrådet anser att det finns behov av
ytterligare överväganden angående den slutliga utformningen av förslaget.
Till vägledning för detta arbete lämnas i det följande vissa ytterligare
kommentarer till skilda bestämmelser i en del paragrafer.

Sista meningen i 9 § andra stycket synes obehövlig. Samma bestäm-
melse återfinns i 6 § andra stycket sista meningen.

Mot bakgrund av vad tidigare sagts om straffvärdet hos gärning som
avses i 9 § kan det ifrågasättas om det i praktiken kommer att finnas
något utrymme för att rubricera ett brott mot 9 § som grovt (77 §).

72 § andra stycket innehåller bestämmelser vilka framstår som onödiga.
Vad där sägs får anses gälla enligt allmänna straffrättsliga principer.

Bestämmelserna i 14 § andra stycket behövs inte. Reglema i 36 kap.
3 § 1 brottsbalken är tillämpliga även beträffande andra brott än brott
enligt balken.

76 § torde vara onödig. Såväl polis- som tullmyndigheterna har som
övergripande uppgifter inom sina verksamhetsområden att uppdaga och
utreda brott. Vad särskilt gäller den föreslagna regeln angående
polismyndigheterna bör vidare anmärkas, att begränsningen till
"personbilar, bussar och lastbilar" inte är ändamålsenlig. "Tillsynen" bör
naturligtvis också omfatta sådana förfaranden som avses i 10 §.

Förslag till lag om lagerskatt på vissa oljeprodukter

Skattskyldig till lagerskatt är enligt 1 § den som vid ikraftträdandet, dvs.
den 1 oktober 1993, innehar oljeprodukter som avses i 1 § lagen om
dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. I 2 och 3 §§ finns
närmare bestämmelser om skattskyldighetens omfattning. För att en
oljeprodukt skall medföra lagerskatt krävs sålunda enligt 2 § dels att
skattskyldighet för produkten inträtt vid tillämpning av 8 § första stycket
1 lagen (1957:262) om allmän energiskatt, dels att produkten är avsedd
att förbrukas för framdrivande av sådana fordon som avses i 4 §
dieseloljeskattelagen. Av 3 § framgår vidare att lagerskatt skall tas ut
bara på den del av ett innehav som överstiger viss kvantitet.

I 4 § föreskrivs att den som är skyldig att betala lagerskatt skall lämna
en deklaration till beskattningsmyndigheten om sitt innehav av skatteplik-
tiga oljeprodukter. Deklarationen, som skall ha kommit in till skattemyn-
digheten senast den 20 december 1993, skall ta upp de lagrade olje-
produkternas art och kvantitet, lagringsplatserna, den använda mätnings-
metoden och lagerskattens belopp.

Som framhållits i remissprotokollet bygger övergången från kilometer-
skatt till dieseloljeskatt på att endast högbeskattade oljeprodukter skall
komma till användning som drivmedel för motorfordon. Den märkning
av villaolja och annan lågbeskattad olja som avses komma till stånd har
härvid en central roll. Målsättningen är att all olja som förbrukas vid
sidan av drivmedelsområdet skall vara försedd med märkämnen. Utan
sådan märkning torde exempelvis ansvarsbestämmelserna i dieselolje-
skattelagen bli förhållandevis verkningslösa.

Prop. 1992/93:a

Bilaga 2

kan anges de olika bestämmelserna om ägare och brukare i 6 § andra
stycket 9 §, 12 § och 20 § samt dessa bestämmelsers inbördes samman-
hang.

Förslagets bestämmelser om straffrättsligt ansvar, tillsyn och avgifter
utgör en mycket stor del av lagens innehåll. Lagrådet har i och för sig
förståelse för detta förhållande. Den föreslagna nya ordningen för
beskattning av oljeprodukter, vilka används som drivmedel för person-
bilar, lastbilar och bussar, kommer således uppenbarligen att medföra ett
påtagligt behov av både en effektiv tillsyn och ett verksamt sanktions-
system. Enligt lagrådets mening kan det emellertid ifrågasättas om inte
de föreslagna lösningarna gjorts mer komplicerade och långtgående än
nödvändigt.

Vad till en böljan gäller de föreslagna straffrättsliga bestämmelserna
så finns i 9 § första stycket, efter mönster från bl.a. 79 § vägtrafik-
skattelagen (1988:327), en regel som innebär ett nära nog strikt ansvar
för ägaren till fordon i vars bränsletank har påträffats märkt, s.k.
lågbeskattad dieselolja. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex
månader. Av andra stycket i paragrafen framgår att även fordonets
förare, om han kände till eller bort känna till att bränsletanken innehöll
lågbeskattad olja, kan dömas till ansvar enligt samma straffskala. I
samma stycke föreskrivs också att den som brukar annans fordon utan
lov "döms i ägarens ställe". 6 § andra stycket innehåller särskilda
bestämmelser om vem som i olika fäll skall betraktas som ägare till ett
fordon. I 12 § ges därtill detaljerade regler om vem som skall anses som
ägare eller brukare till fordon som tillhör eller brukas av staten, kommun
eller en juridisk person.

Vid tillämpningen av skattebrottslagen (1971:69) och andra ansvars-
bestämmelser på skatteområdet utgör det undandragna beloppets storlek
normalt en viktig utgångspunkt för bedömningen av en gärnings
straffvärde. Bortsett från fall då det blir fråga om upprepade överträdel-
ser av bestämmelserna i 4 § kan noteras, att det här sällan kan bli fråga
om några större undandragna belopp. Bränsletankens rymd sätter här
gränsen. Även om hänsyn tas till vad tidigare sagts om föreliggande
behov av verksamma reaktioner framstår det som uteslutet att det i
normalfallet kan finnas skäl för annan påföljd än ett måttligt bötesstraff.
Vad särskilt gäller fordonets ägare, eller den som skall anses vara i hans
ställe, kommer därtill att han enligt 18—20 §§ kommer att påföras en i
regel mycket kännbar, särskild avgift.

De föreslagna reglema om den särskilda avgiften innebär i sig att det
finns ett effektivt medel mot överträdelser av 4 §. Det kan enligt
lagrådets mening därför ifrågasättas om det finns behov av den i 9 §
föreslagna kriminaliseringen. Vad nu sagts gäller i särskilt hög grad den
mycket vida personkrets som enligt förslaget kommer att kunna omfattas
av paragrafens straffansvar. Inte minst hänsynen till rättsväsendets starkt
ansträngda resurser talar för att det i förslaget i allt fall bör införas en
regel, som med förebild från bl.a. 13 § skattebrottslagen och 23 a §
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, anger att det beträffande

Prop. 1992/93

Bilaga 2

Några regler om att den olja som vid ikraffträdandet av det nya Prop. 1992/93:124
systemet finns i lager hos leverantörer och konsumenter skall märkas Bilaga 2

läggs inte fram i lagförslaget. I fråga om sådan olja kommer det därför
inte att finnas någon märkning som i förekommande fåll ger besked om
att oljan är lågbeskattad och därmed förbjuden som drivmedel. I vilken
utsträckning lagrad olja avses bli föremål för fysisk inventering i
samband med ikraftträdandet kan inte heller utläsas av remissprotokollet.
Under föredragningen inför lagrådet har dock upplysts att sådana
kontrollåtgärder torde komma att utföras endast stickprovsvis.

Av det anförda följer att möjligheten till kontroll av deklarerade
uppgifter om oljeinnehavets storlek och tilltänkta användningsosmråde
torde bli mycket liten. Att notera är också att de oljeprodukter som
innehafts den 1 oktober 1993 sedan länge kan vara förbrukade eller sålda
när deklarationen avlämnas. Den valda lösningen kan därför göra det
frestande för en skattskyldig att i sin deklaration lämna för låg uppgift
om sitt innehav av skattepliktig olja.

Frånvaron av tillförlitlig bevisning rörande skattepliktig oljevolym per
den 1 oktober 1993 kan - i förening med de stora skattebelopp som det
ofta är fråga om - befåras ge upphov till oenhetligt skatteuttag och
svårlösta tvister med skattemyndigheten. En sådan utveckling bör
undvikas. Enligt lagrådets uppfattning är det troligt att nämnda problem
i samband med övergången till dieseloljeskatt skulle bli mindre om ett
märkningsförfårande införs jämväl för oljeprodukter som finns i lager när
det nya systemet träder i kraft. Förutsatt att en sådan ordning är tekniskt
möjlig förordar lagrådet att den övervägs under ärendets fortsatta
beredning.

Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Förslaget om att slopa kilometerskatten har föranlett vissa justeringar i
reglema om tidpunkten för betalning av skatt m m (51-56 §§). För det
första begränsas bemyndigandet i 53 § för regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om
undantag för vissa grupper av fordon till betalning av fordonsskatt. I
punkt 5 av övergångsbestämmelserna föreslås vidare att regeringen, eller
den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela närmare
föreskrifter om uppbörd i samband med upphörandet av bestämmelserna
om kilometerskatt. Det allmänna bemyndigandet i 56 § för regeringen,
eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela närmare
föreskrifter om uppbörd skall slutligen enligt förslaget avse fordonsskatt
och inte som tidigare vägtrafikskatt.

I 8 kap. 3 § regeringsformen anges att föreskrifter om skatt till staten
skall meddelas genom lag. Någon möjlighet för riksdagen att bemyndiga
regeringen eller annan att meddela föreskrifter om skatt föreligger i
princip inte. En annan sak är att regeringen med stöd av 8 kap 13 §
första stycket 1 regeringsformen kan utfärda föreskrifter om verkställig-
het av lag.

Att fordonsskatt och kilometerskatt utgör skatt i regeringsformens Prop. 1992/93:124
mening är ställt utom allt tvivel. Föreskrifter om dessa skatters storlek Bilaga 2
och fördelning måste alltså meddelas i form av lag. Olika uppfattningar
kan däremot möjligen råda om lagkravet måste upprätthållas i fråga om
föreskrifter som tar sikte på tidpunkten för inbetalning av skatt. Av såväl
förarbetena till regeringsformen som praxis (se bl a RA 1987 ref 21 och
RA 1988 ref 146) framgår emellertid att inte bara bestämmelser som
direkt reglerar skatteuttaget utan även de regler som gäller grunderna
för taxerings- och uppbördsförfarandet hör till föreskrifter om skatt enligt
8 kap 2 § regeringsformen. Övervägande skäl talar mot denna bakgrund
för att bestämmelserna i 51 och 52 §§ om inbetalningstid m m av
vägtrafikskatt är att hänföra till föreskrifter av nu nämnt slag.

Av det anförda följer att bemyndigandena i 53 och 56 §§ samt i punkt

5 av övergångsbestämmelserna är förenliga med 8 kap regeringsformen
endast om de är avsedda för utfärdande av verkställighetsföreskrifter.
Huruvida så är fallet - vid vilket förhållande bemyndigandena f ö är
onödiga eftersom verkställighetsföreskrifter kan meddelas utan stöd av
lag - ger remissprotokollet inte något klart besked om. Utformningen av
bemyndigandet i 53 § ger dock onekligen intryck av att delegeringen
syftar till något mer än enbart en rätt att utfärda verkställighetsföre-
skrifter.

Det är inte minst från tillämpningssynpunkt viktigt att osäkerhet inte
råder om räckvidden av ett bemyndigande för regeringen eller annan att
meddela föreskrifter. Lagrådet utgår från att grundlagsenligheten hos de
nu diskuterade bemyndigandena belyses närmare under det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Utdrag ur lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

Fastställande av dieseloljeskatt m.m.

Märkning enligt första stycket får endast ske på depå som är godkänd
av beskattningsmyndigheten och skall ha skett senast när skattskyldighet
för oljeprodukter inträder enligt 8 § första stycket 1 och 4 lagen om
allmän energiskatt.

3 § Om skattepliktigt bränsle förs in i landet av annan än den som är
registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten skall skatten
betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

I fall som avses i första stycket skall skatt inte tas ut om oljeprodukten
har försetts med märkämnen som avses i 2 § senast när produkten anmäls
till förtullning.

Prop. 1992/93:124

Bilaga 3

4 § Bränsletank på personbilar, lastbilar och bussar som är eller bör
vara upptagna i bilregistret får inte innehålla oljeprodukter enligt 1 § som
är försedda med sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket om
bränsletanken förser motor på fordonet med bränsle.

Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukter, från vilka
märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats.

5 § Dieseloljeskatt tas ut med 1 350 kronor per kubikmeter.

6 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskun-
görelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599).

Som ägare av ett fordon enligt denna lag anses den som är eller bör
vara upptagen i bilregistret som ägare. I fråga om ett fordon som innehas

på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som Prop. 1992/93:124
innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses Bilaga 3
innehavaren som ägare. Innehas fordonet i annat fäll med nyttjanderätt,
anses innehavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om
förare eller anlitar annan förare än den ägaren har utsett.

7 § Bestämmelserna i 6 § första stycket 1 och 2, 7 §, 8 § första stycket

1 och 4, 27 och 32 §§ lagen om allmän energiskatt tillämpas i fråga om
dieseloljeskatt.

Regler om förfärandet vid beskattningen finns i lagen om punktskatter
och prisregleringsavgifter.

8 § I deklaration får avdrag göras för dieseloljeskatt på oljeprodukter
som

1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i
egen rörelse,

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. av den skattskyldige eller för hans räkning förts ut ur Sverige eller
förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

4. sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför
sig till bristande betalning från köpare.

Ansvarsbestämmelser m.m.

9 § Om bränsletank, som förser motor på personbil, lastbil eller buss
med bränsle, innehåller oljeprodukter i strid mot 4 §, skall ägaren av
fordonet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Om ägaren
visar att brottet berott på omständigheter som han inte kunnat råda över,
är han dock fri från ansvar.

Om fordonet brukas och dess förare kände till eller bort känna till att
bränsletanken innehöll oljeprodukter i strid mot 4 § döms även han till
straff enligt första stycket. Den som brukar annans fordon utan lov döms
i ägarens ställe. Detsamma gäller den som innehar fordonet med
nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller
anlitar någon annan förare än den ägaren har utsett.

10 § Den som från oljeprodukter avlägsnar sådana märkämnen som
avses i 2 § första stycket eller på annat sätt tar befattning med oljepro-
dukter, för vilka dieseloljeskatt inte erlagts, i syfte att dessa skall
användas i strid mot 4 § döms till straff enligt 9 §.

11 § Om brott som avses i 9 och 10 §§ har rört betydande värden eller
det i annat fäll är att anse som grovt skall, om förfärandet inte utgör led
i gärning som är belagd med strängare straff enligt skattebrottslagen
(1971:69), dömas till fängelse i högst två år.

12 § Bestämmelserna om ansvar for ägare eller brukare av fordon skall Prop. 1992/93:124
i fråga om fordon som tillhör eller brukas av staten eller kommun Bilaga 3
tillämpas på förarens närmaste förman. Har förman gjort vad som

ankommer på honom för att hindra att ett brott mot lagen begås men
sker detta ändå på grund av en överordnads åtgärd eller vållande,
tillämpas ansvarsbestämmelserna i stället på den överordnade.

I fråga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag,
ekonomisk förening eller annan juridisk person, skall ansvarsbestäm-
melserna tillämpas på den eller dem som har rätt att företräda den
juridiska personen. Om länsstyrelsen på begäran av en juridisk person
godtagit en viss fysisk person som bärare av ägares ansvar, skall dock
bestämmelserna i stället gälla denne.

13 § För försök eller förberedelse till brott enligt denna lag skall dömas
till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

14 § Ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag
eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att
förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det.

Förverkande får även ske i annat fall än som avses i första stycket i
fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

Angående beslag av egendom, som kan antas vara förverkad enligt
första eller andra styckena, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångs-
balken.

15 § Anträffas oljeprodukter där sådana märkämnen som avses i 2 §
första stycket har avlägsnats och för vilka dieseloljeskatt inte betalts, i
annat utrymme än bränsletank som förser motor på personbil, lastbil
eller buss med bränsle och är det uppenbart att oljeprodukterna avsetts
för tillförsel till sådan bränsletank i strid mot 4 §, påför beskattnings-
myndigheten den, som ansvarat för att de nämnda ämnena avlägsnats,
dieseloljeskatt med belopp som motsvarar den skatt som skulle ha tagits
ut för oljeprodukterna enligt 5 §.

Tillsyn

16 § Tillsynen över efterlevnaden av ansvarsbestämmelserna i denna lag
skall utövas av polismyndigheterna vad gäller personbilar, bussar och
lastbilar samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll av sådana
fordon till och från utlandet.

17 § För tillsynen enligt 16 § får tillsynsmyndighet tillträde till låsta
utrymmen i fordon. Myndigheten äger rätt att få de upplysningar,
handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas
inte ersättning.

Om det finns anledning anta att brott enligt 9 - 11 §§ har förövats, har
en tulltjänsteman samma befogenheter som tillkommer polisman enligt 23
kap. 3 § fjärde stycket och 8 § rättegångsbalken.

Avgiftsbestämmelser Prop. 1992/93:124

Bilaga 3

18 § En särskild avgift tas ut för motorfordon vars bränsletank
innehåller oljeprodukter i strid mot 4 §. Avgiften uppgår for personbil till

10 000 kronor. Avgiften beräknas för bussar och lastbilar på följande
sätt.

Skattevikt, kilogram	Avgift, kronor
0 - 3 500	10 000
3 501 - 10 000	20 000
10 001 - 15 000	30 000
15 001 - 20 000	40 000
20 001 -	50 000

Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt
fordonsskattelagen (1988:327).

Avgiften tas ut för vaije tillfälle, som bränsletank påträffas med
oljeprodukter i strid mot 4 §.

19 § Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för
ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas avgiften ut
med en och en halv gång högre belopp än som följer av 18 §.

20 § Avgift enligt 18 och 19 §§ påförs ägaren till fordonet.

Brukar någon annans fordon utan lov, påförs brukaren avgiften.

21 § I fråga om fordon, som är registrerat här i landet, påförs avgift
enligt 18 och 19 §§ genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i
bilregistret antecknade ägaren av fordonet har sin adress enligt registret.
I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms
län.

22 § Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen medge nedsättning
av eller befrielse från avgift enligt 18 och 19 §§.

23 § Bestämmelserna i 3 § andra stycket och tredje stycket första
meningen, 10 § andra stycket, 45 § första stycket, 56, 66 och 85 §§
fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas på avgift enligt denna lag.
Allmänt ombud för avgift enligt denna lag är den som förordnats som
ombud med stöd av 3 § fjärde stycket fordonsskattelagen.

24 § Bestämmelserna i 3 kap. 7—15 §§, 8 kap. 8 § samt 9 kap. 3 §
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter får tillämpas även för
att begära upplysningar till ledning för beslutet om avgift enligt 18—19
§§ denna lag. Beslut om att begära upplysning får fattas, utom av
länsstyrelsen, av beskattningsmyndigheten.

25 § Länsstyrelsens beslut enligt 21 och 22 §§ får överklagas hos Prop. 1992/93:124
länsrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till Bilaga 3
länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av
beslutet. För allmänna ombudet räknas dock tiden från beslutets dag. I
fråga om överklagande tillämpas vidare 8 kap. 1 § andra stycket, 2 §
andra stycket samt 3 — 5 §§ lagen om punktskatter och prisreglerings-
avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

Innehåll

Prop. 1992/93:124

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Propositionens lagförslag 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

12 november 1992		47
1	Inledning	47
2	Nuvarande ordning	48
3	Skatt på dieselolja i stället för kilometerskatt	49
4	Skattesatsen på dieselolja	53
5	Personbilar	55
6	Lastfordon	57
7	Bussar	59
8	Märkning av oljeprodukter	60
9	Skattskyldighet, kontrollförfarande	62
10	Sanktionsregler	63
11	Anpassning av fordonsskatten till det svenska vägnätets bärighetsbestämmel ser	66
12	Kombitrafik	68
13	Försäljningsskatten på motorfordon	69
	13.1 Miljöklasser för nya fordon	69
	13.2 Skattskyldighet till försäljningsskatt på motorfordon	72
14	Ikraftträdande och övergångsregler	72
15	Upprättade lagförslag	75
16	Författningskommentarer	76
17	Hemställan	79
18	Beslut	80

Bilagor

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande

över betänkandet 81

Bilaga 2 Lagrådets yttrande 82

Bilaga 3 Utdrag ur lagrådsremissens lagförslag 87

gotab 42289, Stockholm 1992

8	000		550	45
		2	800	120
8	000		550	20
11	000	1	550	50
17	000	3	050	170
		13	250	250
11	000		550	20
14	000	2	150	40
20	000	3	350	75
25	000	7	850	105
30	000	13	100	120
35	000	19	100	45
		21	350	0

8	000		550	45
		2	800	120
8	000		550	20
11	000	1	550	50
17	000	3	050	170
		13	250	250
11	000		550	20
14	000	2	150	40
20	000	3	350	75
25	000	7	850	105
30	000	13	100	120
35	000	19	100	45
		21	350	0

Regeringens proposition1992/93:124

1 Förslag till

Lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter

2 Förslag till

Lag om lagerskatt på dieselolja

3 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

4 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt påutländska fordon

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt påmotorfordon

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:608) om ändring i lagen(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter ochprisregleringsavgifter

10 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigadeskattefordringar m.m.

12 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked itaxeringsfrågor

15 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-och avgiftsprocessen

16 Förslag till

17 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1987:1065)

13.1 Miljöklasser för nya fordon

13.2 Skattskyldighet till försäljningsskatt på motorfordon Prop. 1992/93:124

1 Förslag till

Lag om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter

Regeringens proposition
1992/93:124

Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på
utländska fordon

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon

Lag om ändring i lagen (1991:608) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-
och avgiftsprocessen

8	000		550	45
		2	800	120
8	000		550	20
11	000	1	550	50
17	000	3	050	170
		13	250	250
11	000		550	20
14	000	2	150	40
20	000	3	350	75
25	000	7	850	105
30	000	13	100	120
35	000	19	100	45
		21	350	0