Regeringens proposition
1992/93:102

om upphävande av lagen (1987:773) om
fritidsbåtsregister, m.m.

Prop.

1992/93:102

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det statliga fritidsbåtsregistret avvecklas vid ut-
gången av år 1992. Därmed upphör registreringsplikten för fritidsbåtar.

Uppgiften att utfärda nationalitetsbevis för fritidsbåtar, som för närva-
rande sköts av Sjöfartsverket, överförs till Sjöfartsregistret vid Stockholms
tingsrätt.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 102

Propositionens lagförslag                               Prop. 1992/93:102

1 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1987:773) om

fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall

upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Gallring av uppgifter i fritidsbåtsregistret sker i enlighet med arkivlagens

(1990:782) bestämmelser.

Uppgifterna i fritidsbåtsregistret skall överlämnas till arkivmyndighet.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l)

Härigenom föreskrivs att 2 § sjölagen (1891:35 s 1) skall ha följande ly-
delse.

Prop. 1992/93:102

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §>

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största
bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över svenska skepp förs ett
skeppsregister. Över båtar förs ett
båtregister enligt bestämmelser i la-
gen (1979:377) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
och ett fritidsbåtsregister enligt be-
stämmelseri lagen (1987:773) om fri-
tidsbåtsregister. Över skepp under
byggnad i Sverige förs ett skepps-
byggnadsregister.

Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den
myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Register-
myndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren.
Efter regeringens förordnande får registren föras med användning av auto-
matisk databehandling.

Över svenska skepp förs ett
skeppsregister. Över båtar förs ett
båtregister enligt bestämmelser i la-
gen (1979:377) om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.
Över skepp under byggnad i Sverige
förs ett skeppsbyggnadsregister.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1 Senaste lydelse 1987:776.

3 Förslag till                                                     Prop. 1992/93:102

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m.dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,
5 §, av följande lydelse, dels att 7-9 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Annan svensk båt än som avses i 4
§ får införas i båtregistret, om dess
skrov har en största längd av minst
fem meter eller om det med hänsyn
till båtens typ och användning, dess
tilldelning av anropssignal för radio-
station eller annars finns särskilda
skäl att den registreras.

7 §
Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, huggits upp eller
förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller el-
jest ej längre skall vara införd i båt-
registret,

3. försvunnit eller övergivits till
sjöss och sedan ej hörts av under tre
månader.

Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, huggits upp eller
förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller eljest
ej längre skall vara införd i båtregist-
ret,

3. försvunnit eller övergivits till
sjöss och sedan ej hörts av under tre
månader,

4. ej är registreringspliktig och av
ägaren anmäls för avregistrering.

8 §2

Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras är ägaren
skyldig att inom en månad hos regis-
termyndigheten anmäla båten för
avregistrering. Skall en båt på grund
av överlåtelse ej längre vara införd i
båtregistret, svarar förutvarande
ägaren jämte förvärvaren för att bå-
ten anmäls för avregistrering.

Skall en båt avregistreras enligt 7
§ 1-3 är ägaren skyldig att inom en
månad hos registermyndigheten an-
mäla båten för avregistrering. Upp-
hör en registrerad båt genom överlå-
telse att vara registreringsbar, svarar
förutvarande ägaren jämte förvärva-
ren för att båten anmäls för avregi-
strering.

Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket

döms till penningböter.

9

Föreligger sådana omständigheter
att båt skall avregistreras får regis-
termyndigheten självmant låta avre-
gistrera båten.

§3

Föreligger sådana omständigheter
att båt skall avregistreras enligt 7 §
1-3, får registermyndigheten själv-
mant låta avregistrera båten.

'Senaste lydelse 1987:774

2 Senaste lydelse 1991:309

3 Senaste lydelse 1987:774

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Har nationalitetshandlingar som avses i 1 § andra stycket sjölagen
(1891:35 s. 1) utfärdats för en båt enligt förordningen (1987:906) om fritids-
båtsregister och har handlingarna inte återställts till Sjöfartsverket skall bå-
ten genom registermyndighetens försorg införas i båtregistret.

Prop. 1992/93:102

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i
allmän hamn

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i all-
män hamn skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:102

Nuvarande lydelse

6

I fråga om fartyg som är införda i
skeppsregistret, båtregistret eller fri-
tidsbåtsregistret enligt 2 § andra
stycket sjölagen (1891:35 s. 1) eller i
motsvarande utländskt register skall
vid tillämpningen av denna lag den
som är antecknad i registret anses
som ägare. Har ett förvärv av skepp
skrivits in i skeppsregistret med stöd
av 14 § tredje stycket första me-
ningen sjölagen, anses förvärvaren
som ägare. Vad som sägs om ett far-
tygs ägare gäller i övrigt innehava-
ren i fråga om fartyg som innehas på
grund av förvärv med förbehåll om
återtaganderätt.

Föreslagen lydelse

§'

I fråga om fartyg som är införda i
skepps- eller båtregistret enligt 2 §
andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1)
eller i motsvarande utländskt regis-
ter skall vid tillämpningen av denna
lag den som är antecknad i registret
anses som ägare. Har ett förvärv av
skepp skrivits in i skeppsregistret
med stöd av 14 § tredje stycket
första meningen sjölagen, anses för-
värvaren som ägare. Vad som sägs
om ett fartygs ägare gäller i övrigt in-
nehavaren i fråga om fartyg som in-
nehas på grund av förvärv med för-
behåll om återtaganderätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

'Senaste lydelse 1987:775

Kommunikationsdepartementet                     ProP-1992/93:102

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992.

Närvarande:   statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Kön-
berg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Proposition om upphävande av lagen (1987:773)
om fritidsbåtsregister, m.m.

1 Inledning

Fritidsbåtsregistret inrättades den 1 januari 1988 då lagen (1987:773) om fri-
tidsbåtsregister trädde i kraft (prop. 1986/87:121, bet. 1986/87:KrU22, rskr.
1986/87:347). Registret förs av Sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp
av automatisk databehandling. Lagen innebär registreringsplikt för båtar
med en längd över fem meter eller med viss minsta motorstyrka. Registerav-
giften är 30 kr per år. Nationalitetsbevis för fritidsbåtar, som kan behövas
vid färd utomlands med en fritidsbåt och som tidigare utfärdades av Sjöfarts-
registret vid Stockholms tingsrätt, utfärdas numera av Sjöfartsverket inom
ramen för fritidsbåtsregistret.

Ändamålet med registret är enligt 2 § lagen om fritidsbåtsregister att ge
underlag för

- kontroll av ordning och säkerhet till sjöss,

- planering av trafiken med fritidsbåtar.

Registret får också användas som underlag för

- planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,

- utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.

Enligt lagen får polismyndighet, tullmyndighet, Kustbevakningen, Riks-
skatteverket, skattemyndighet och kronofogdemyndighet ha terminalåt-
komst till registret. I fritidsbåtsregistret fanns den 8juli 1991 totalt
275 668 båtar registrerade, av ett av Statistiska centralbyrån år 1990 uppskat-
tat totalt antal registreringspliktiga båtar om 290000, +/- 25000.

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 8, s. 89 f) uttalades
att Sjöfartsverket i sin anslagsframställning inför budgetåret 1991/92 borde
redovisa erfarenheterna av fritidsbåtsregistret. En sådan redovisning har
verket gjort. Redovisningen finns i en promemoria av den 19 augusti 1991,
som bifogats verkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93. Av prome-
morian framgår att Sjöfartsverket har undersökt de grundläggande attity-
derna till registret. Verket har vidare skaffat in yttranden från ett antal myn-
digheter och intresseorganisationer om deras erfarenheter av fritidsbåtsre-
gistret. På grundval av dessa yttranden, verkets egna erfarenheter och annat

material har verket tagit upp ett antal problem och föreslagit flera författ- Prop. 1992/93:102
ningsändringar.

Sjöfartsverkets förslag innebär bl.a. följande.

Registreringsplikten föreslås med nu gällande mått- och effektkrav begrän-
sad till båtar som används i saltsjön eller i någon av insjöarna Hjälmaren,
Mälaren, Vänern och Vättern.

Avregistrering föreslås kunna ske då en båt överlåtits av ägaren och den
nye ägaren sedan minst två år inte kunnat identifieras. Förslaget har lagts
fram mot bakgrund av att i ett antal fall den nye ägaren till en överlåten båt
inte kunnat spåras och tidigare ägare då inte kunnat avregistreras.

Skyldighet att betala registeravgift skall inte föreligga för den registrerade
ägaren då en registrerad båts verklige ägare är okänd.

En regel om krav på styrkande av åtkomst för den som vill nyregistrera en
båt är enligt Sjöfartsverkets bedömning för närvarande inte möjlig. Ett för-
slag med detta innehåll hade lagts fram av polis och kustbevakning. Verket
förklarar dock att det avser att genom kontakter med båtbranschen se om
det går att bygga upp ett system som förhindrar sådant missbruk av båtregist-
ret som kan leda till att inte rättsenlig åtkomst av båtar legitimeras.

Sjöfartsverket tar även upp frågan om terminalåtkomst till fritidsbåtsre-
gistret för andra än de myndigheter som anges i lagen. Verket gör bedöm-
ningen att sådan åtkomst för försäkringsbolag, tillverkare, importörer, hand-
lare m.m. inte kan bli aktuell förrän i en situation där en obligatorisk an-
svarsförsäkring för båtar föreligger eller krav på registrering av tillverkare,
importörer eller handlare införs. Därmed skulle enligt Sjöfartsverkets me-
ning en med vad som gäller för bilregistret likvärdig situation föreligga.

Sjöfartsverket redovisar också skäl till att för närvarande inte föreslå regler
om straffansvar för falskskyltning, markering i registret av stulna båtar och
förbud att nyttja en icke registrerad båt.

Sjöfartsverket konstaterar att ett årligt underskott på omkring en miljon
kronor föreligger i driftsresultatet och att avsevärda skillnader i kostnader
per transaktion föreligger mellan olika länsstyrelser. Verket menar att un-
derskottet inte kan elimineras med nuvarande avgiftsnivå och kostnadsläge.
Det föreslås att registeravgiften höjs till 50 kr/år. Vilka åtgärder som kan be-
hövas för att minska skillnaderna mellan länsstyrelsernas kostnader får en-
ligt Sjöfartsverkets uppfattning utredas vidare.

Sjöfartsverket anser avslutningsvis att möjligheterna att använda ny tek-
nik för att undvika manuell registrering vid länsstyrelserna bör utredas. Ver-
ket hänvisar här till den utveckling i riktning mot utökad maskinell hantering
av bilregistret som sker vid Trafiksäkerhetsverket.

I propositionen om den ekonomiska politikens inriktning (prop.
1991/92:38 s. 43) uttryckte regeringen sin avsikt att som ett led i avreglerings-
politiken avskaffa fritidsbåtsregistret. Frågan om avveckling av registret togs
också upp i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7, s.89,
bet. 1991/92:TU11 och 24, rskr. 1991/92:186). Därvid uttalades bl.a. att det
inte fanns tillräckligt starka skäl att behålla systemet med registrering av fri-
tidsbåtar i statlig regi.

Såväl Sjöfartsverkets nu nämnda förslag som frågan om en avveckling av
fritidsbåtsregistret har tagits upp i en inom Kommunikationsdepartementet

upprättad promemoria, som remissbehandlats. Promemorian med bilagor Prop. 1992/93:102
bör fogas till protokollet som bilaga 1. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanfattning av svaren bör fogas till protokollet som
bilaga 2.

Beträffande remissutfallet i stort kan följande anmärkas. Då det gäller frå-
gan om avskaffande av fritidsbåtsregistret är remissutfallet blandat. Flertalet
remissinstanser motsätter sig att registret avskaffas. Några - bl.a. Sjöfarts-
verket - tar inte ställning. Båtägarorganisationerna och Båtbranschens Riks-
förbund förordar att registret upphör. Vissa av remissinstanserna, såväl
bland dem som avstyrker att registret avskaffas som bland dem som är för
en avveckling, anser dock att ett frivilligt register kan vara ett alternativ.

Vad gäller de förslag till författningsändringar och avgiftshöjning m.m.
som Sjöfartsverket lagt fram, stöds dessa i huvudsak av de remissinstanser
som har yttrat sig i den delen.

1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 102

2 Allmän motivering

2.1 Förslag att det obligatoriska fritidsbåtsregistret avvecklas

Mitt förslag: Lagstiftningen om fritidsbåtsregistret upphävs.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har motsatt sig förslaget att av-
veckla fritidsbåtsregistret. Denna uppfattning har framförts av Kustbevak-
ningen, Statens räddningsverk, Generaltullstyrelsen, Rikspolisstyrelsen,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län,
Trygg-Hansa, Försäkringsbranschens Service AB, Larmtjänst AB och
Svenska stöldskyddsföreningen.

De skäl som framförts för att behålla registret är bl.a. följande. Registret
gör det lättare att kontrollera efterlevnaden av ordningsregler och trafikreg-
ler. Registret gör det också lättare att i andra sammanhang där det behövs
spåra ägaren till en båt. Detta innebär bl.a. att det blir lättare att finna äga-
ren till felförtöjda, stulna och förkomna båtar. Från polis och försäkrings-
branschen och från stöldskyddsföreningen har också framförts att stöld och
häleri kan försvåras - särskilt om vissa särskilda märkningsföreskrifter in-
förs. Överbefälhavaren har framfört att fritidsbåtsregistret gör det lättare att
identifiera de båtar som är lämpliga för beredskapsändamål.

Riksskatteverket har framhållit att avskaffandet av registret medför ett
påtagligt avbräck för exekutionsväsendet i dess uppgift att hitta utmätnings-
bar egendom. Flera länsstyrelser, bl.a. i Göteborgs och Bohus län samt i
Värmlands län anser att registret bör behållas. Andra länsstyrelser t.ex. i
Stockholm och Gotland motsätter sig inte att registret avskaffas. Länsstyrel-
sen i Stockholms län framhåller - med hänvisning till vad som framkommit
från länets polismyndigheter om betydelsen av registret - att någon form av
frivillig registrering synes önskvärd.

Även från Försäkringsbranschens Service AB, Larmtjänst AB och
Svenska Stöldskyddsföreningen har tanken förts fram på ett frivilligt fritids-
båtregister om det nuvarande registret avskaffas. Ett sådant register skulle
kunna föras av ett enskilt rättssubjekt, t.ex. ett organ inom försäkringsbran-
schen eller Svenska stöldskyddsföreningen.

Ett antal remissinstanser, bl.a. Sjöfartsverket, har förklarat att man inte
tar ställning till frågan om fritidsbåtsregistrets fortsatta existens, eftersom
man anser detta vara en fråga om ett politiskt ställningstagande. Sjöfartsver-
ket har bl.a. uttalat att registret nu får anses uppbyggt.

Fritidsbåtsägarnas organisationer och Båtbranschens Riksförbund har ut-
talat sig för att fritidsbåtsregistret upphör i sin nuvarande form. Båtbran-
schens Riksförbund har ställt sig positivt till ett frivilligt register i försäk-
ringsbolagens regi. Också Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtunionen
har förklarat sig positiva till ett frivilligt register, men anfört att ett sådant
register bör föras av båtorganisationerna själva. Båtorganisationerna har
motsatt sig tanken att kommersiella intressen skulle få ta över nuvarande
register.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har bl.a. i budgetpropositionen (prop.

Prop. 1992/93:102

10

1991/92:100, bil 7, s. 89 f) givit tillkänna sin avsikt att fritidsbåtsregistret skall
upphöra. De argument som framfördes mot registret i samband med dess
inrättande har enligt min mening fortfarande giltighet. Det får således anses
vara angeläget att ingrepp från statens sida som berör människors fritids-
verksamhet i största möjliga mån undviks. Den nytta som det nuvarande fri-
tidsbåtsregistret kan göra står inte i rimlig proportion till det integritetsin-
trång som många anser följer av registreringen. Inget av de skäl som förts
fram från de remissinstanser som motsatt sig att registret upphör har sådan
tyngd att det vid en avvägning mot intresset av att undvika onödig kontroll
från statsmakternas sida föranleder någon annan bedömning vad gäller fri-
tidsbåtsregistrets bestånd.

Det splittrade remissutfallet ger enligt min mening sammantaget vid han-
den att något absolut behov av registret inte finns för att tillgodose de all-
männa ordnings- och säkerhetssynpunkter av olika slag eller de planerings-
ändamål och statistiska ändamål som den nuvarande lagstiftningen i huvud-
sak är avsedd att tillgodose. Till detta kommer att den utvärdering Sjöfarts-
verket gjort av lagstiftningen visar att det finns ett antal problem vid tillämp-
ningen av lagen om fritidsbåtsregister och att det för att lösa dessa problem
skulle bli nödvändigt att på vissa punkter införa en mer långtgående regle-
ring av uppgiftsskyldighet m.m. än enligt de regler som gäller nu. Sjöfarts-
verket har sålunda tagit upp bl.a. frågan om skyldighet att vid ansökan av
äganderättsöverföring uppge köparens personnummer och införande av
tidsfrist för anmälan av ändrade förhållanden.

Mot bakgrund av den grundsyn som regeringen tidigare låtit komma till
uttryck vad gäller fritidsbåtsregistret finner jag det svårt att acceptera förslag
som är inriktade på en mer långtgående reglering än den som gäller i dag.
Fritidsbåtsregistret bör därför upphöra.

Sedan registret upphört bör det överlämnas till arkivmyndighet för beva-
rande i enlighet med arkivlagen (1990:782). Detta bör uttryckligen föreskri-
vas i lag i samband med upphävandet.

En förutsättning för att ett frivilligt register skall komma till stånd är givet-
vis att intresse finns av att föra ett register. Med hänsyn till remissyttrandena
är det tänkbart att något organ med sin bakgrund i försäkringsbranschen el-
ler hos båtägarorganisationerna har ett sådant intresse.

För att registerhanteringen skall vara rationell kan det antas att registret
måste föras med hjälp av automatisk databehandling. Det blir då ett person-
register i datalagens (1973:289) mening. Förutsättningarna för att inrätta och
föra ett frivilligt register kommer därför att styras av datalagens regler. Frå-
gor om registeransvar, registerändamål och övriga förutsättningar för inrät-
tande och drift av registret prövas av Datainspektionen i enlighet med vad
som föreskrivs i datalagen.

Eftersom det ur såväl båtägarnas som samhällets perspektiv kan vara av
intresse att möjligheterna att inrätta ett frivilligt register tas till vara i anslut-
ning till att det statliga registret upphör, anser jag att tänkbara intressenter
såsom försäkringsbranschen och båtägarorganisationerna bör informeras
om de möjligheter som härvid står till buds. Detta bör lämpligen ankomma
på Sjöfartsverket. Under förutsättning att det kan tillåtas enligt datalagen,
bör det vara möjligt att från statens sida underlätta inrättandet av ett frivilligt

Prop. 1992/93:102

11

fritidsbåtsregister genom att i ett inledningsskede ställa registeruppgifter ur Prop. 1992/93:102
det upphävda registret till förfogande för den som blir ansvarig för det frivil-
liga registret.

2.2 Förslag att nationalitetshandlingar för fritidsbåtar i framtiden
utfärdas av Sjöfartsregistret.

Mitt förslag: Lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmäs-
sig sjöfart m.m. ändras så att det blir möjligt att registrera även icke
registreringspliktiga båtar i det båtregister som förs av Sjöfartsregist-
ret vid Stockholms tingsrätt. Nationalitetsbevis enligt 1 § andra
stycket sjölagen (1891:35 s.l) kommer till följd härav att kunna utfär-
das av Sjöfartsregistret även för fritidsbåtar.

Remissinstanserna: Frågan om vem som skall ställa ut nationalitetsbevis
för fritidsbåtar har tagits upp av bl.a. Stockholms tingsrätt. För båtar som är
registrerade i fritidsbåtsregistret handhas den uppgiften idag av Sjöfartsver-
ket. Avvecklas fritidsbåtsregistret bör enligt tingsrättens mening uppgiften
överlåtas till Sjöfartsregistret. Även Sjöfartsverket förordar en sådan ord-
ning. Sjöfartsverket har i detta sammanhang som andrahandsalternativ pe-
kat på möjligheten av att nationalitetsbevis för fritidsbåtar utfärdas av Sjö-
fartsverket även efter att fritidsbåtsregistret har avskaffats. Detta skulle
dock enligt verkets mening förutsätta en registrering hos verket av de båtar
för vilka bevis utfärdas. Ett tredje alternativ som verket tar upp är att slopa
möjligheten att erhålla av myndighet utfärdade nationalitetshandlingar och
hänvisa fritidsbåtsägarna till båtorganisationerna och de internationella cer-
tifikat, som dessa kan utfärda enligt förordningen (1978:205) om internatio-
nellt certifikat för fritidsfartyg. Verket förordar dock ingetdera alternativet
eftersom det förra skulle leda till att registerförande uppgifter delades upp,
medan det senare skulle leda till bevis utfärdades som eventuellt inte skulle
komma att godtas av alla stater, vilket enligt uppgift från verket har inträffat
med de certifikat som nu utfärdas av båtorganisationerna.

Skälen för mitt förslag: Inom ramen för fritidsbåtsregistret är Sjöfartsver-
ket skyldigt att utfärda nationalitetsbevis för en registrerad fritidsbåt. Ett så-
dant bevis kan vara betydelsefullt vid resa utomlands. Bestämmelser i detta
ämne har utfärdats av regeringen med stöd av 1 § andra stycket sjölagen
(1891:35 s. 1). Bestämmelserna finns i förordningen (1987:906) om fritids-
båtsregister. Motsvarande bestämmelser för fartyg som är registrerade i
skepps- och båtregistren finns i fartygsregisterförordningen (1975:927).

Även före tillkomsten av fritidsbåtsregistret var det möjligt för en fritids-
båtsägare att erhålla nationalitetsbevis. Förutsättningen härför var att han
lät registrera båten i båtregistret hos Sjöfartsregistret vid Stockholms tings-
rätt. Denna möjlighet till registrering i båtregistret togs bort i samband med
att fritidsbåtsregistret inrättades.

Genom att fritidsbåtsregistret nu avvecklas blir frågan om hanteringen av
nationalitetsbevis ånyo aktuell. Som jag nämnt tidigare har olika förfarings-

12

sätt föreslagits. Utöver möjligheterna att låta uppgiften att upprätta dessa
handlingar stanna kvar på Sjöfartsverket eller att överlämna den till Sjöfarts-
registret har bl.a. nämnts alternativet att för framtiden nöja sig med de natio-
nalitetscertifikat som båtägarorganisationerna får utfärda. Beträffande
dessa certifikat har emellertid Sjöfartsverket nämnt att problem ibland före-
kommit då det gällt att få dem godtagna som svenska nationalitetshand-
lingar.

Jag anser det därför lämpligast att det även i framtiden bör vara möjligt
att kunna erhålla nationalitetsbevis som utfärdas av en statlig myndighet.
Detta bör enligt min uppfattning lämpligen ske genom att sådana bevis - i
likhet med vad som gällde innan lagen om fritidsbåtregister infördes - utfär-
das av Sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Den lämpligaste lösningen
är att en regel som gör det möjligt att registrera även båtar som inte är regi-
streringspliktiga införs i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes-
mässig sjöfart m.m. Det kan göras genom att den paragraf som upphävdes
då lagstiftningen om fritidsbåtsregister infördes nu återuppplivas. De statliga
registreringsfunktionerna beträffande skepp och båtar blir då, som bl.a. Sjö-
fartsverket påpekat, samlade hos en myndighet.

Förhållandet att fritidsbåtsregistret upphör bör inte föranleda att de natio-
nalitetsbevis som utfärdats av Sjöfartsverket därigenom blir ogiltiga. Min av-
sikt är att i samband med att förordningen om fritidsbåtsregister upphävs
föreslå regeringen att utfärda en övergångsbestämmelse innebärande att na-
tionalitetsbevis som utfärdats med stöd i den upphävda regleringen skall
fortsätta att gälla till dess båten byter ägare. Uppgifterna i fritidsbåtsregistret
om en sådan båt bör därför överföras av Sjöfartsverket till Sjöfartsregistret
för anteckning i båtregistret.

2.3 Följdändringar i annan lagstiftning

Upphävandet av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister medför följdänd-
ringar i sjölagen (1891:35 s 1), i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. samt i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i
allmän hamn.

Ändringarna i 2§ sjölagen och 6 § lagen om flyttning av fartyg i allmän
hamn är av redaktionellt slag.

Ändringen i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjö-
fart m.m. har jag nyss kommenterat vad gäller återinförandet av möjligheten
att genom en frivillig registrering i båtregistret kunna erhålla nationalitetsbe-
vis även för fritidsbåtar. Övriga ändringar är av formellt slag.

I detta sammanhang finns anledning att fästa uppmärksamheten på att be-
stämmelsen om minsta båtlängd för inträde av registreringsskyldighet enligt
lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. ändrades år 1987
från sex meter till fem meter (SFS 1987:774). Ändringen genomfördes i sam-
band med att lagen om fritidsbåtsregister infördes. I den lagen föreskrivs re-
gistreringsplikt för båtar vars skrov har en största längd om minst fem meter.
Anledningen till ändringen i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig
sjöfart m.m. var att det ansågs vara av vikt att bestämmelserna i de båda

Prop. 1992/93:102

13

registerlagarna samordnades. När fritidsbåtsregistret nu upphör bortfaller Prop. 1992/93:102
detta skäl för att den minsta skrovlängd som innebär registreringsplikt skall
vara fem meter. Det kan därför övervägas om inte den tidigare gränsen på
sex meter borde återinföras. Några skäl som talar för en återgång till tidigare
gränsdragning har emellertid inte framkommit. Den nuvarande femmeters-
gränsen bör därför behållas.

Liksom tidigare kommer bemyndigandet för regeringen i 8 § andra stycket
sjölagen att meddela föreskrifter om fartygs identifiering och märkning att
gälla båtar som registrerats i båtregistret. De fritidsbåtar för vilka nationali-
tetsbevis utfärdats av Sjöfartsverket och som överförs till registrering i båtre-
gistret kommer därför att tilldelas igenkänningsignal enligt förordningen
(1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering.

2.4 Kostnader vid avvecklingen av fritidsbåtsregistret

Mitt förslag: Kostnaderna för fritidsbåtsregistret under perioden 1
juli - 31 december 1992 skall avräknas mot Sjöfartsverkets inleverans
avseende verksamhetsåret 1993.

Skälen för mitt förslag: Finansieringen av fritidsbåtsregistret avsågs att be-
talas genom registeravgifterna. Av uppläggningskostnaderna kvarstår för
närvarande 9,6 miljoner kr.

Vid starten finansierades kostnaderna för driften av fritidsbåtsregistret via
anslag. Avgiftsintäkterna redovisades under en särskild inkomsttitel på stats-
budgeten. Budgetåret 1991/92 skedde en förändring av finansieringsformen
i det att ett s.k. tusenkronorsanslag ersatte anslagsfinansieringen. Löpande
kostnader skulle täckas av influtna registeravgifter. Eventuellt underskott
skulle Sjöfartsverket finansiera genom upplåning i Riksgäldskontoret.

Enligt Sjöfartsverket täcker registeravgifterna för år 1992 kostnaderna för
driften av fritidsbåtsregistret under budgetåret 1991/92. Kostnaderna för pe-
rioden juli - december 1992 beräknas uppgå till ca 4,7 miljoner kr. Då inga
avgifter för kalenderåret 1993 kommer in kvarstår dessa kostnader vid av-
vecklingen av registret.

De kvarstående uppläggningskostnaderna för fritidsbåtregistret påverkar
inte statsbudgeten. De löpande kostnader verket har för fritidsbåtregistret
under år 1992 och som inte kan täckas av avgifter måste regleras i särskild
ordning. I annat fall skulle underskottet från båtregistret belasta handelssjö-
farten. Sjöfartsverket har som tidigare nämnts uppskattat underskottet till
ca 4,7 milj.kr. Det har inte varit möjligt att nu ange ett mer exakt belopp.
En sådan granskning kommer emellertid att göras. I avvaktan på att ett ex-
akt belopp anges anser jag det viktigt att av riksdagen inhämta erforderliga
godkännanden för att kunna reglera det uppkommna underskottet. Detta
kan lämpligen ske genom att det slutligen fastställda underskottet avräknas
mot Sjöfartsverkets inleverans till staten. Det bör ankomma på regeringen
att fastställa avräkningsbeloppets storlek.

14

3 Upprättade lagförslag                                        Prop. 1992/93:102

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Kommunikationsdepartemen-

tet upprättats förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s 1),

3. lag om ändring i lagen (1989:377) om registrering av båtar för yrkes-
mässig sjöfart m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för Justitiede-
partementet.

Lagförslagen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om upphävande av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän
hamn,

dels att

5. godkänna att kostnaderna vid avvecklingen av fritidsbåtsregist-
ret avräknas mot Sjöfartsverkets överskott för år 1993.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.

15

PM angående fritidsbåtsregistret m.m.

Inom regeringskansliet har uppkommit fråga om att avveckla fritidsbåtsre-
gistret.

Sjöfartsverket har i enlighet med vad som uttalats i prop. 1990/91:100 bil.
8 s. 90 i en promemoria av den 19 augusti 1991 redovisat sina erfarenheter
av det fritidsbåtsregister som infördes den 1 januari 1988. Den promemorian
tas här med som bilaga. I stark sammanfattning har sjöfartsverket kommit
fram till att den årliga registeravgiften om 30 kr. inte har kunnat täcka vare
sig uppläggningskostnaderna eller kostnaderna för driften av registret. Be-
rörda myndigheter såsom polisen, kustbevakningen och sjöräddningscentra-
lerna är i huvudsak positiva till registret, medan företrädare för båtbran-
schen ställer sig mera tveksamma till ett bevarande av registret. För den hän-
delse registret skall bevaras föreligger, enligt verket, behov av att se över
gällande regler bl.a. såvitt gäller registreringsplikten för båtar i mindre in-
sjöar, förutsättningarna för avregistrering och andra ändringar i registret
samt frågor som har samband med märkningen av berörda båtar.

Ett avskaffande av fritidsbåtsregistret kommer att få konsekvenser av
skilda slag. I enlighet därmed bör berörda myndigheter och sammanslut-
ningar nu ges tillfälle att lämna synpunkter på frågan.

En speciell fråga som bör belysas är hur båtar för vilka sjöfartsverket ut-
färdat nationalitetsbevis skall hanteras vid en avveckling av registret.

En avveckling av fritidsbåtsregistret kommer för länsstyrelsernas del att
beröra cirka 18,25 årsarbetskrafter motsvarande ungefär 50 personer. Be-
rörda myndigheter bör redovisa hur problem förknippade med detta skall
kunna lösas på ett godtagbart sätt.

Av lagstiftningstekniska skäl torde ett upphävande av gällande lagstiftning
inte kunna träda i kraft förrän tidigast den 1 juli 1992. För den händelse lag-
regleringen på området kommer att upphävas vid denna tidpunkt uppkom-
mer vidare frågor om hur sjöfartsverket och länsstyrelserna skall hantera
ärenden under år 1992 rörande nyregistreringar, ändringsregistreringar
m.m.

Vidare bör närmare övervägas hur i dag registrerade uppgifter skall hante-
ras vid ett eventuellt avskaffande av fritidsbåtsregistret.

Prop. 1992/93:102

Bilaga 1

16

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

PROMEMORIA

Ang fritidsbåtsregistret

I prop 1990/91:100 bil 8 s 89 har föredragande statsrådet förklarat att sjö-
fartsverket i sin anslagsframställning bör redovisa erfarenheterna av fritids-
båtsregistret.

1. Inledning

Regeringen föreslog riksdagen att besluta om inrättande av ett fritidsbåtsre-
gister genom prop 1986/87:121.1 propositionen uppskattades antalet båtar,
som enligt det framlagda förslaget skulle bli registreringspliktiga, till ca
400 000. Denna uppskattning fick betydelse i det att den i praktiken var di-
mensionerande bl a för vissa delar av arbetet med uppläggningen av registret
och enligt propositionen skulle också registeravgiftens storlek baseras på
detta antal.

Det framstod efter 1989 som sannolikt att antalet registreringspliktiga bå-
tar inte uppgick till det uppskattade. Sjöfartsverket beslutade därför 1990 att
låta statistiska centralbyrån undersöka hur stort antalet var. SCB:s under-
sökning gav vid handen att antalet registreringspliktiga båtar uppgår till
290000, +/- 25000. Av dessa finns ca 204 000 i saltsjön, ca 50000 i Vänern,
Vättern och Mälaren samt ca 36 000 i övriga insjöar. Antalet registrerings-
pliktiga båtar har ökat under 1991 men ökningen torde vara marginell.

Den 8 juli 1991 var totalt 275 668 båtar registrerade i fritidsbåtsregistret.
Enligt sjöfartsverkets uppfattning måste i praktiken fritidsbåtsregistret nu
anses vara upplagt.

Uppläggningen av registret har genomförts utan någon annan allvarlig
störning än att uppläggningstiden blev längre än vad man haft anledning att
tro. Detta beror förmodligen på två omständigheter, nämligen dels att det
fanns ett starkt motstånd mot inrättandet av registret, dels en av praktiska
skäl mycket mjuk attityd från de övervakande myndigheterna under det
första året; sjöfartsverket understödde polisens och kustbevakningens atti-
tyd till hur övervakningen skulle genomföras. - Sjöfartsverket har inte gjort
någon undersökning av det, men det finns anledning att tro att majoriteten
av ägarna till registrerade båtar anser att registret aldrig borde ha inrättats.
Bilden är emellertid inte entydig. Något motstånd mot registret, som påtag-
ligt påverkar arbetet med registret idag, märks inte.

2. Erfarenheter av fritidsbåtsregistret

Inför arbetet att redovisa erfarenheterna av fritidsbåtsregistret har sjöfarts-
verket hos berörda myndigheter och organisationer begärt att få del av deras

17

synpunkter på hur registret fungerar och de eventuella ändringar de önskar
få genomförda. De tillfrågade var kustbevakningen, rikspolisstyrelsen, Sjö-
sportens Samarbetsdelegation, Svenska Sjö och Båtbranschens Riksför-
bund. Dessutom har synpunkter begärts från trafiksäkerhetsverkets registe-
ravdelning och den samrådsgrupp som länsstyrelserna har för fritidsbåtsre-
gister - fritidsbåtsregisterfrågor. Slutligen har synpunkter inhämtats från sjö-
fartsverkets sjöräddningsorganisation. - Av särskilt intresse var att från kust-
bevakningens och polisens sida få besked om fritidsbåtsregistret föranlett en
ökning av båtstölderna och- bedrägerierna, något som stundom hävdats i
massmedia.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen har som sitt yttrande översänt yttranden från polismyn-
digheterna i Täby och Stockholm. Båda polismyndigheterna har konstaterat
att fritidsbåtsregistret varit till hjälp i polisarbetet. Registret har således kun-
nat användas vid spaning efter stulna eller på annat sätt olovligen åtkomna
båtar, vid spaning efter försvunna personer och båtar, vid eftersökande av
personer som begått brott, i samband med återlämnande av anträffade över-
givna båtar direkt till ägaren samt vid identifiering av båtägare som olovligt
nyttjar andras båtplatser eller hamnområde. I övrigt tas från polismyndighe-
ternas sida upp frågor som sjöfartsverket kommer att beröra nedan i det av-
snitt av promemorian där tänkbara förändringar i föreskrifterna om fritids-
båtsregistret behandlas.

Kustbevakningen

Kustbevakningens centrala ledning har förklarat att kustbevakningens erfa-
renheter av registret är i stort positiva. Registret har varit värdefullt i kustbe-
vakningens övervakande verksamhet i det att eftersökning av stulna och för-
komna båtar underlättats liksom eftersökningen av personer och båtar i sam-
band med sjöräddningsuppdrag. Registret har också varit positivt vid upp-
följningen och utredningen av brott mot sjötrafikbestämmelserna. Kustbe-
vakningen har i övrigt haft synpunkter på anbringandet av registreringsbe-
teckningar, samordning med det yrkesmässiga båtregistret och på frågor som
rör registrering av ägarbyte i fritidsbåtsregistret. Dessa frågor kommer att
behandlas nedan.

Båtbranschens Riksförbund

Riksförbundet ställer sig tveksamt till ett bevarande av registret eftersom en-
ligt förbundets medlemmars erfarenhet båtregistret dels innehåller en hel del
felaktiga uppgifter, dels kommit att användas på ett felaktigt sätt. Förbundet
påpekar att oriktiga uppgifter i registret, som inte nödvändigtvis behöver
vara medvetet lämnande, ofta gäller årtal då båtar tillverkats eller felaktiga
motornummer. Registreringen av de felaktiga uppgifterna i registret tende-
rar emellertid att bli betraktade som korrekta och vidarebefordras från säl-
jare till köpare, ibland i flera led, vilket medför att köp och försäljningar av

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

18

båtar ofta sker på felaktiga premisser. Enligt förbundets medlemmars upp-
fattning har registret endast medfört begränsad nytta vad gäller identifiering
i samband med buskörning och liknande. Enligt förbundet förekommer
också att båtar förses med falska registreringsnummer, dvs utan att båten är
registrerad. Förbundet påpekar också att branschföretagen borde få möjlig-
het till terminalåtkomst. Detta skulle på sikt höja både antalet anmälda bå-
tar och förbättra registerkvalitén.

Sjösportens samarbetsdelegation/Svenska Sjö

Svenska Sjö är en försäkringsform som drivs av de i SSD ingående båtorgani-
sationerna. Gemensamma synpunkter har därför lämnats av SSD.

Enligt SSD:s uppfattning har fritidsbåtsregistret inte lett till att stölderna
av båtar minskat. I den mån en tendens kan utläsas av stöldstatistiken så är
det snarast så att stölderna ökat såväl till kostnad som frekvens. I början då
registret infördes utnyttjades registret på otillbörligt sätt i samband med båt-
stölder. Detta uppfattas dock inte längre som något problem.

SSD anser avslutningsvis att fritidsbåtsregistret inte fyller något behov sett
från båtlivets synpunkt. SSD förordar att fritidsbåtsregistret avvecklas.

Sjöräddningsorganisationen

Sjöräddningsledare vid sjöräddningscentralerna i Göteborg, Härnösand och
Stockholm har förklarat att fritidsbåtsregistret har varit till mycket stor nytta
för det operativa arbetet vid sjöräddningscentralerna. En stor del av larmen
till sjöräddningscentralerna avseende fritidsbåtar kommer från oroliga anhö-
riga eller bekanta till fritidsbåtsägare, som inte avhörts eller ankommit enligt
avtal. Genom registret kan man i allmänhet spåra den saknade båten och få
fram grundläggande information om denna, information som är nödvändig
vid en spaningsinsats. En annan vanlig situation, i vilken båtregistret är till
stor nytta och sparar resurser, är då larm inkommit om drivande, obeman-
nade båtar. Frågan uppstår då alltid om båten slitit sig från sin förtöjning
eller om en olycka inträffat. Med hjälp av registreringsnumret kan då ägaren
snabbt spåras och i bästa fall konstateras befinna sig väl. Allmänt sett tror
sjöräddningsledarna att det förhållandet att en båtägare genom registerbe-
teckningen kan bli identifierbar via registret kan ha en dämpande inverkan
på hans framfart. - Sjöräddningsledarna anser att det operativa arbetet på
sjöräddningscentralerna skulle underlättas och insatser från sjöräddningen
sparas om kraven på registrering utökades att gälla även båtar kortare än
fem meter.

Trafiksäkerhetsverket

Trafiksäkerhetsverket har haft synpunkter på tidpunkterna för debitering av
registeravgiften och även givit information om ny teknik, som kortfattat re-
dovisas under avsnitt 6.

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

19

3. Utvärdering av erfarenheter, som kan föranleda
författningsändringar

Sjöfartsverket anser för egen del att uppbyggnaden av fritidsbåtsregistret en-
ligt de intentioner, som riksdag och regering givit uttryck för i lagen och för-
ordningen om fritidsbåtsregister, i huvudsak gått väl. Registret har nu fun-
nits under i stort sett fyra år och erfarenheterna har givit vid handen att det
finns ett antal brister i den reglering, som styr registrets verksamhet, vilket
inte med hänsyn till registersystemets omfattning är onaturligt. Vissa av
dessa gäller lagen och förordningen om fritidsbåtsregister och dessa kommer
nedan att behandlas utförligt. I vissa fall ges förslag till föreskriftsändringar.
I vissa fall är bristerna hänförliga till sjöfartsverkets verkställighetsföreskrif-
ter. Dessa fall kommer att nämnas men inte att diskuteras i detalj.

Registreringspliktens omfattning

I lagen om fritidsbåtsregister sägs att varje svensk båt och även vissa ut-
ländska båtar, som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registre-
ring av båtar för yrkesmässig sjöfart m m och som vanligen är förlagd i Sve-
rige skall registreras i fritidsbåtsregistret om båten uppfyller vissa mått. 12 §
lagen om fritidsbåtsregistret sägs att registret har till ändamål att ge underlag
för kontroll av ordning av säkerhet till sjöss, planering av trafiken med fri-
tidsbåtar, annan planering som avser turism m m samt utredningar rörande
skatter, tullar och indrivning.

Enligt sjöfartsverkets uppfattning kan det ifrågasättas om registrerings-
plikten skall omfatta alla de båtar, som uppfyller storleks- och effektkraven
i 5 §. Enligt sjöfartsverkets uppfattning borde det räcka om registreringsplikt
förelåg för de båtar, som uppfyller mått- och effektkraven i 5 § och som an-
vänds i saltsjön samt insjöarna Hjälmaren, Mälaren, Vänern och Vättern.
Fritidsbåtsregistrets ändamål, sådant det beskrivs i 2 §, är inte sådana att
en registreringsplikt för fritidsbåtar i de mindre insjöarna framstår som utan
vidare sakligt motiverade. Behovet av trafikkontroll, planering av trafik med
fritidsbåtar eller av turism och av utredningar rörande skatter, tullar och in-
drivning framstår inte som lika trängande när det gäller fritidsbåtar i de
mindre insjöarna som när det gäller fritidsbåtar i saltsjön och i de stora in-
sjöarna. Sjöfartsverket är väl medvetet om att politiskt beslut om införandet
av en obligatorisk ansvarsförsäkring för båtar eller ett politiskt grundat ställ-
ningstagande till lika behandling av alla båtar kan påverka den bedömning
sjöfartsverket gjort.

Avregistrering

I 8 § lagen om fritidsbåtsregister föreskrivs att både förvärvaren och överlå-
taren av en registrerad båt är skyldig att inom en vecka från äganderättsöver-
gången göra anmälan om denna till en länsstyrelse. Införandet av lagen om
fritidsbåtsregister medförde självfallet inte att kraven på anmälan av ägande-
rättsövergång till fritidsbåtsregistret omedelbart började iakttas. Köp och
försäljning av båtar har tidigare kunnat ske helt utan krav på dokumentation

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

20

och ett antal ägare till registrerade fritidsbåtar har inte tänkt på skyldigheten
att anmäla att de har sålt sina båtar. Detta har fått till följd att ett antal ägan-
derättsövergångar har skett där säljaren så småningom upptäckt att han
måste anmäla äganderättsövergången men han har då glömt bort vem det
var han sålde båten till. I och med att någon ny ägare inte har kunnat anteck-
nas i registret och i och med att den registrerade ägaren inte kan uppfylla
kravet att anmäla vem den nye ägaren är har den gamle ägaren fått stå kvar
i registret som registrerad ägare. Detta innebär bl a att denne fortlöpande
varje år debiteras registeravgift.

110 § lagen om fritidsbåtsregister upptas sju grunder för avregistrering av
en registrerad fritidsbåt. ”Okänd förvärvare” faller inte in under någon av
dessa grunder.

Situationen framstår självfallet för de båtägare, som gjort misstaget att
inte lägga en köpares namn på minnet, som i längden ohållbar. Att fortsätta
att debitera en förutvarande ägare en registeravgift kan framstå som löje-
väckande.

Det torde ofta vara så att den nye ägaren nyregistrerat den av honom för-
värvade båten. Det kan inte alltid förutsättas att man genom sökning i regist-
ret kan kontrollera om båten under säljarens registerbeteckning finns regi-
strerad under någon ny registerbeteckning; registerkvalitén när det gäller
angivande av motornummer och liknande är ännu inte tillfredsställande.

Sjöfartsverket föreslår att till 10 § lagen om fritidsbåtsregister förs en ny
grund för avregistrering, nämligen att en båt överlåtits av ägaren och den
nye ägaren sedan minst två år inte kunnat identifierats.

Sjöfartsverket återkommer nedan till frågan om hur uttag av registeravgift
från den förutvarande ägaren av båten skall kunna undvikas.

Debitering av registeravgift

Det har framförts förslag att avgiftsskyldig för en viss båt skall vara den ägare
som är antecknad i fritidsbåtsregistret som ägare när avgiften skall tas ut eller
den som borde varit antecknad som ägare. Bakgrunden till förslaget är att
en båt kan ha sålts flera månader innan registeravgiften debiteras men någon
av parterna kan ha glömt bort eller av annat skäl underlåtit att lämna in regi-
streringsanmälan; fel ägare debiteras då. Enligt sjöfartsverkets uppfattning
bör dock inte införas en möjlighet för länsstyrelserna att överföra betalnings-
ansvaret från den registrerade ägaren till den nye ägare. Ett viktigt skäl för
varför anmälan om ägarbyte bör ges in skulle därmed gå förlorad.

Med anledning av det som ovan sagts om avregistrering bör ett tillägg gö-
ras till 13 § lagen om fritidsbåtsregister. Till det fall då skyldighet att betala
registeravgift inte föreligger, bör fogas att en registrerad båts ägare är okänd.

Styrkande av åtkomst

Ett sätt som fritidsbåtsregistret kunnat utnyttjas för att främja brott är att
anmäla en båt för registrering, erhålla ett registreringsbevis, på vilket finns
angivet registerbeteckning och tekniska data för båten, och därefter stjäla
en båt, oftast utsedd i verkligheten före registreringen, som motsvarar den

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

21

registrerade båten. När sedan tjuven skall sälja båten framstår han som ärlig
och förtroendeingivande när han visar ett registreringsbevis, som synbarli-
gen avser båten som är till salu. Från polisens sida har framförts att nyregi-
strering av båtar borde inte få ske om man inte styrker sin åtkomst till båten
eller båten registreras av en båtbyggare, importör eller seriös båthandlare. -
Kustbevakningen har framfört liknande synpunkter.

Sjöfartsverket delar i sak polisens och kustbevakningens uppfattning att
den beskrivna formen av missbruk av registret bör förhindras. Sjöfartsverket
kan dock fn inte se någon möjlighet att praktiskt åstadkomma en kontroll
av enskilda personers förvärv av båtar, som skall nyregistreras (avser främst
”hembyggen” och direktimporterade båtar) eller att införa en skyldighet för
båtbyggare, båthandlare eller båtimportörer att registrera samtliga de båtar
de säljer. Det är emellertid uppenbart att båtregistret missbrukas på det sätt
som beskrivits ovan. Sjöfartsverket avser därför att genom kontakt med
båtbranschen se om något system, som förhindrar det beskrivna missbruket,
kan byggas upp på ett praktiskt och kostnadseffektivt sätt.

Anmälan av äganderättsövergång

I 7 § förordningen om fritidsbåtsregister sägs att i en anmälan från säljaren
av en fritidsbåt om övergång av äganderätten till fritidsbåten får denne ut-
lämna den nye ägarens person- eller organisationsnummer om detta inte är
känt. Skälet till att denna föreskrift finns torde vara att det inte är rimligt att
kräva av den gamle ägaren att han skall känna till den nye ägarens person-
nummer. Denna bestämmelse har orsakat praktiska problem på länsstyrel-
serna genom att den nye ägaren inte blir identifierbar. För sjöfartsverket
framstår det som något märkligt att om man kräver av en båtägare att han
skall låta registrera sin båt, att han skall anmäla när han säljer sin båt och att
han skall betala en avgift för att finnas i registret, man inte dessutom skulle
kunna kräva att han tar reda på personnumret eller organisationsnumret på
en ny ägare av båten. Om man är beredd att lägga en börda på ägarna av
fritidsbåtar bestående i fritidsbåtsregistret torde kravet att ta reda på de
nyssnämnda numren inte nämnvärt öka denna börda.

Sjöfartsverket föreslår med hänvisning till det som ovan sagts att andra
meningen i 7 § förordningen om fritidsbåtsregister stryks.

Påförande av registeravgift

I 14 § förordningen om fritidsbåtsregister sägs att registeravgift skall påbör-
jas under januari för båtar som är registrerade vid ingången av samma må-
nad eller under oktober för båtar som är registrerade vid ingången av samma
månad och inte påförts avgift tidigare under året. Föreskriften om debitering
av vissa båtar under oktober månad avser i praktiken endast båtar som regi-
strerats mellan ingången av januari månad och oktober samma år.

Enligt sjöfartsverkets uppfattning är föreskriften om debitering under ok-
tober månad opraktisk. Det vore bättre om en båtägare kunde debiteras re-
gisteravgift i samband med att hans båt nyregistreras. Sjöfartsverket föreslår

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

22

därför att 14 § första stycket punkt 2 förordningen om fritidsbåtsregister änd-
ras.

Båtägares adress

I 2 § punkt 1 b förordningen om fritidsbåtsregister föreskrivs att en anmälan
för registrering i fritidsbåtsregistret skall innehålla ägarens adress. Av 24 §
förordningen om fritidsbåtsregister framgår att skattemyndigheterna varje
vecka skall underrätta sjöfartsverket om de ändringar i registret över befolk-
ningen som har betydelse för fritidsbåtsregistret. Sistnämnda föreskrift inne-
bär att folkbokföringsadresser uppdateras i fritidsbåtsregistret kontinuerligt.

Det förekommer att anmälningar om ägarbyte inte innehåller korrekta
adressuppgifter och uppgifter om vederbörandes köpares personnummer.
Om så är fallet är det omöjligt för registret att identifiera vem köparen egent-
ligen är. Med hänsyn till detta bör kravet på att ägarens adress skall uppges
kompletteras på så sätt att det är ägarens folkbokföringsadress, som skall
uppges; om antingen denna eller personnumret har uppgivits blir nye ägaren
identifierbar.

Märkning av yrkesmässigt använda båtar

I förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering
föreskrivs i 4 kap 3 § andra meningen att på en i registret för båtar som an-
vänds för yrkesmässig sjöfart registrerad båt, för vilken nationalitetsbevis
har utfärdats eller som används till uthyrning, skall registerbeteckningen
vara anbragt väl synlig på ömse sidor av skrovet. Innan fritidsbåtsregistret
skapades föreskrevs att båtar, för vilka nationalitetsbevis utfärdats, skulle
vara märkta med registerbeteckningen utvändigt. När fritidsbåtsregistret
tillkom infördes som ett tillägg att båtar avsedda för uthyrning skulle vara
märkta på samma sätt. Bakgrunden till denna ändring var att uthyrningsbå-
tar utseendemässigt normalt inte kan skiljas från vanliga fritidsbåtar; för att
undvika att sådana båtar stoppades i onödan skulle därför märkningen vara
anbragt utvändigt.

Polisen har meddelat att man årligen stoppar ett antal båtar, som inte har
någon registerbeteckning anbragt utvändigt i tron att båten är en inte regi-
strerad fritidsbåt. Detta skapar onödigt arbete och onödig irritation.

Den svenska lagstiftningen om registreringen av båtar innebär idag att alla
båtar med en längd över fem meter och vissa båtar med en längd under fem
meter men med en viss större motoreffekt skall vara registrerade. Enligt sjö-
fartsverkets uppfattning finns det ingen anledning varför inte alla båtar skall
vara utvändigt märkta med sin registerbeteckning. Sjöfartsverket föreslår
därför att 4 kap 3 § förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om far-
tygs identifiering ändras så att andra meningen föreskriver att registerbe-
teckningen skall vara anbragt väl synlig på ömse sidor av skrovet på en regi-
strerad båt.

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

23

Anmälan av ändrade förhållanden

Enligt lagen om fritidsbåtsregister skall äganderättsövergång anmälas till en
länsstyrelse inom en vecka från det att äganderättsövergången skedde. En-
ligt 8 § förordningen om fritidsbåtsregister skall även annat ändrat förhål-
lande, som skall redovisas i fritidsbåtsregistret, än äganderättsövergång an-
mälas till en länsstyrelse. Denna föreskrift bör kompletteras med en tidsfrist
inom vilken anmälan skall göras. Tidsfristen bör vara en vecka och anmäl-
ningsplikten bör straffsanktioneras. Om detta inte sker är risken att registret
beträffande vissa båtar tämligen snabbt blir inaktuellt och felaktigt.

Övrigt

De övervakande myndigheterna har i övrigt tagit upp vissa frågor, beträf-
fande vilka en ändrad reglering önskas. Bland dessa finns t ex frågan om
straffansvar för falskskyltning, markering i registret av att båtar stulits, an-
svaret för förande av en oregistrerad båt samt frågan om nyttjandeförbud för
oregistrerade båtar. När det gäller frågan om ansvaret för falskskyltning av
båtar konstaterar sjöfartsverket att en sådan åtgärd med en båt oftast vidtas
för att dölja ett annat brott, t ex båtstöld eller en underlåtenhet att registrera
båten. I sådana fall torde det vara rimligt att låta falskskyltningen konsume-
ras av det brott som är begånget. Sjöfartsverket vill dock i sammanhanget
påpeka att 14 kap 7 § brottsbalken, som kan användas vid en ”ren” falsks-
kyltning av en bil inte torde vara tillämplig när det gäller en ”ren” falskskylt-
ning av en båt. Skälet härtill är att myndigheterna inte tillhandahåller regi-
streringsskyltar för båtar.

I bilregistersammanhang gäller att stulna bilar markeras som stulna i bilre-
gistret bl a för att förhindra vidare försäljning av sådana bilar. Sjöfartsverket
har fn kontakter med polisen om att införa ett motsvarande system för fri-
tidsbåtsregistret. Det är möjligt att detta är genomförbart utan att lagen eller
förordningen behöver ändras. Om så inte skulle vara fallet återkommer sjö-
fartsverket i frågan.

De övervakande myndigheterna har konstaterat att det förekommer att
båtar förs oregistrerade och att den som för båten då förklarar att den ägs av
en minderårig som inte är straffmyndig, eller att han själv som ägare dömts
för underlåten registrering.

Det är inget brott i och för sig att föra en oregistrerad båt. Om ägaren
inte är straffmyndig kan han självfallet inte straffas för att han låter bli att
registrera sin båt. Såvitt sjöfartsverket känner till har frågan om en underlå-
tenhet att registrera en registreringspliktig båt är ett perdurerande brott inte
prövats. Riksåklagaren har uttalat att enligt hans uppfattning är ett sådant
brott inte perdurerande utan ett nytt brott börjar begås så snart någon dömts
för gången tid. Det är inte känt för sjöfartsverket om frågan har prövats.
Sjöfartsverket vill påpeka att båda dessa frågor skulle kunna lösas om man
föreskrev förbud mot användning av oregistrerade registreringspliktiga bå-
tar. Detta skulle otvivelaktigt underlätta de övervakande myndigheternas ar-
bete och vara verksamt för att få registreringen av samtliga fritidsbåtar ge-
nomförd. En sådan lagstiftning skulle emellertid vara ingripande och infö-
randet av den skulle innehålla element av politiskt ställningstagande.

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

Polisen och kustbevakningen har även i övrigt haft vissa synpunkter som
dock närmast tar sikte på sjöfartsverkets verkställighetsföreskrifter till lag-
stiftningen till lagen om fritidsbåtsregister. Dessa synpunkter går bl a ut på
att myndigheterna önskar att sjöfartsverkets allmänna råd i vissa frågor skall
omvandlas till föreskrifter.

Ett förslag till hur de ändringar, som ovan anförts som önskvärda, kan ge-
nomföras lämnas i bilagda förslag till ändring av lagen och förordningen om
fritidsbåtsregister.

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

4. Terminalåtkomst

I 3 § lagen om fritidsbåtsregister föreskrivs att polismyndighet, tullmyndig-
het, kustbevakning, skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter får ha
terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.

Det förekommer att sjöfartsverket får förfrågningar från tjänstemän vid
försäkringsbolag, finansbolag och andra företag om möjligheten att få termi-
nalåtkomst till fritidsbåtsregistret på samma sätt som man har det till bilre-
gistret. Verket redogör då för lagens föreskrift och med detta låter sig veder-
börande oftast nöja. Den frågande ställer dock ibland frågan varför det finns
en skillnad mellan bil- och fritidsbåtsregistret. Svaret, som brukar ges, är att
från integritetssynpunkt är det självfallet ingen skillnad på att ha tillgång till
registren men att det med hänsyn till kravet på obligatorisk ansvarsförsäk-
ring för bilar, registrering vid källan m m är nödvändigt med åtkomst för en
vidare krets när det gäller bilregistret.

Sjöfartsverket har velat nämna att frågor om terminalåtkomst förekom-
mer. Den dag man inför - om så sker - en obligatorisk ansvarsförsäkring
för båtar eller krav på registrering av tillverkare, importörer eller handlare
kommer frågan om terminalåtkomst i ett annat läge.

5. Registeravgift

Inledningsvis nämndes att antalet registrerade båtar i början av juli var
275 668. Man kan utgå ifrån att antalet registrerade i slutet av 1991 kommer
att uppgå till ca 277 000. Om dessa betalar en registeravgift om 30 kr ger det
en intäkt om 8 310000 kr. Betalningsbenägenheten när det gäller fritidsbåts-
registeravgifter är i storleksordningen 97 procent, varför intäkten i själva
verket kan beräknas till ca 8 050 000 kr.

Registeravgiften uppgår - som ovan sagts - till 30 kr/år. Detta belopp har
varit oförändrat sedan 1988 och verkets önskan om en höjning fr o m budget-
året 1991/92 till 50 kr har inte bifallits. Avgifterna skall av verket användas
för att täcka dels verkets egna, dels trafiksäkerhetsverkets, dels länsstyrel-
sens kostnader. - Trafiksäkerhetsverkets kostnader består av lönekostnad
för 1,5 årsarbetskrafter, kostnader för maskintid, efterbehandlingskostna-
der, portokostnader mm. Kostnaderna är identifierbara och i praktiken
omöjliga att annat än mycket marginellt påverka. De beräknas för budget-
året 1991/92 uppgå till 3795000 kr och för 1992/93 till 4023000 kr.

25

Länsstyrelserna beräknar sina kostnader under budgetåret 1991/92 att
uppgå till 4724500 kr och 1992/93 till 4 863250 kr.

Sjöfartsverkets egna kostnader för driften av fritidsbåtsregistret kan för
budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppskattas till 500000 kr/år. Detta gör att
driftskostnaderna för registret 1991/92 kan beräknas till 9 019 500 kr och för
1992/93 till 9386250 kr.Sjöfartsverket konstaterar således att ett upplånings-
behov för driften av fritidsbåtsregistret om en miljon kr kan beräknas
1991/92. Någon möjlighet att med nuvarande kostnadsläge och registeravgift
täcka tidigare balanserat underskott av verksamheten finns inte.

Sjöfartsverket har som förberedelse inför upprättandet av ett förslag till
driftstat för fritidsbåtsregistret begärt in uppgifter från länsstyrelserna. Be-
gäran framställdes i en skrivelse i vilken också redovisades en jämförelse
mellan länsstyrelsernas kostnader utslaget per ADB-transaktion genomförd
av resp länsstyrelse. Denna jämförelse visade att den högsta kostnaden för
en transaktion var 65,46 kr och den lägsta 2,17 kr; medeltalet var ca 16 kr.

Sjöfartsverket har i oktober 1990 redovisat en liknande jämförelse där
länsstyrelsernas kostnader för fritidsbåtsregisterverksamheten är beräknade
per i länet registrerade båtar. Denna jämförelse gav vid handen att den
högsta kostnaden var 36,21 kr och den lägsta 2,14 kr; medeltalet var 19,88.

Redovisningen av desa jämförelser har inte haft - mer än i några fall -
märkbar effekt.

Enligt sjöfartsverkets uppfattning visar jämförelserna att det finns skillna-
der i kostnaderna hos länsstyrelserna som inte lätt kan förklaras. Såvitt ver-
ket förstår finns emellertid inga möjligheter för verket att själv ”prissätta”
länsstyrelsernas insatser utan verket får under kommande år försöka på an-
nat sätt få vissa länsstyrelser att minska sina krav.

6. Ny teknik

Det är lämpligt att i detta sammanhang nämna det förhållandet att ny teknik
böljat tas i anspråk av trafiksäkerhetsverket. Denna innebär att registrering
av uppgifter från handlingar kan ske på maskinell väg. Tekniken skulle såle-
des innebära att en manuell registrering av uppgifter hos länsstyrelserna i
viss utsträckning skulle kunna undvikas.

Sjöfartsverket avser att utreda denna fråga med trafiksäkerhetsverket
och - om så blir aktuellt - inkomma med förslag till erforderliga författnings-
ändringar.

Prop. 1992/93:102

(Bilaga)

26

Prop. 1992/93:102

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över PM
angående fritidsbåtsregistret m.m.

Följande remissinstanser har avgett yttrande över
promemorian.

Stockholms tingsrätt (sjöfartsregistret), Överbefälhavaren, Kustbevak-
ningen, Statens räddningsverk, Sjöfartsverket, Trafiksäkerhetsverket, Ge-
neraltullstyrelsen, Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelserna i
Stockholms, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Jämtlands
län, Svenska Båtbranschens riksförbund, Trygg-Hansa, Försäkringsbran-
schens Service AB, Larmtjänst AB, Svenska Stöldskyddsföreningen,
Svenska Kryssarklubben, Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtunio-
nen.

Remissinstanserna har i huvudsak avgivit följande synpunkter.

Vad gäller frågan om avskaffande av registret har remissutfallet varit blan-
dat. Flertalet remissinstanser har avstyrkt att registret avskaffas. Skälen för
den uppfattningen har i huvudsak att göra med de kontroll- och undersök-
ningsmöjligheter av olika slag som registret erbjuder. Av dessa skäl har t.ex.
Statens räddningsverk, Generaltullstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrel-
serna i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län, Trygg-Hansa
och Försäkringsbranschens Service AB motsatt sig att registret upphävs.
Bland annat har från dessa remissinstanser framförts att registret möjliggör
kontroll av efterlevnaden av olika ordningsföreskrifter, att stulna båtar kan
återfås och att räddningsoperationer och efterforskning av försvunna perso-
ner till sjöss underlättas.

Båtägarorganisationema och Båtbranschens Riksförbund förespråkar att
det obligatoriska registret avvecklas.

Sjöfartsverket anser inte att det finns något absolut behov av registret,
även om det får anses vara till viss nytta för Sjöfartsverket (sjöräddning) och
andra myndigheter.

Försäkringsbranschens Service AB, Larmtjänst AB och Svenska stöld-
skyddsföreningen kan tänka sig ett frivilligt registeralternativ, om det obliga-
toriska registret avskaffas. Även Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtu-
nionen anser att det kan finnas skäl för ett frivilligt register. De förklarar sig
också beredda att medverka till att ett frivilligt register, som drivs i båtorga-
nisationemas regi, skapas. Registret skulle användas för identifiering av bå-
tar vid stöld och i stöldförebyggande syfte, men även vid sjöräddningsarbete.

Stockholms tingsrätt tar i sitt remissvar upp frågan om nationalitetsbevis.
Sådana utfärdas nu av Sjöfartsverket för fritidsbåtar. Tingsrätten konstate-
rar att behovet av nationalitetshandlingar för vissa fritidsbåtar inte torde ha
minskat. Om fritidsbåtsregistret avskaffas bör, enligt tingsrätten, möjlighe-
ten till frivillig registrering enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. återinföras i enlighet med vad som gällde före
tillkomsten av lagen om fritidsbåtsregister. Både tingsrätten och Sjöfartsver-
ket anser att de bevis som är utfärdade av verket bör ha fortsatt giltighet så

27

länge båten inte byter ägare och därvid upphör att vara svensk. Tingsrätten
framhåller därvid att en sådan ordning torde förutsätta, att de båtar för vilka
Sjöfartsverket utfärdat nationalitetsbevis på lämpligt sätt förs över till det
hos rätten förda båtregistret.

De remissinstanser som har kommenterat Sjöfartsverkets förslag till för-
fattningsändringar och avgiftshöjning har i huvudsak tillstyrkt dessa.

Prop. 1992/93:102

Bilaga 2

28

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992

1   Inledning ............................................. 7

2   Allmän motivering..................................... 10

2.1  Förslag att det obligatoriska fritidsbåtsregistret avvecklas      10

2.2 Förslag att nationalitetshandlingar för fritidsbåtar i framti-

den utfärdas av Sjöfartsregistret...................... 12

2.3 Följdändringar i annan lagstiftning................... 13

2.4 Kostnader vid avvecklingen av fritidsbåtsregistret......      14

3   Upprättade lagförslag................................... 15

4   Hemställan............................................ 15

5   Beslut................................................ 15

Bilaga 1: PM angående fritidsbåtsregistret m.m................ 16

Bilaga 2: Remissammanställning............................. 27

Prop. 1992/93:102

29

gotab 42164. Stockholm 1992