Regeringens proposition
1992/93:100
med förslag till statsbudget för budgetåret
1993/94
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 17 december 1992 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anne Wibble
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det i 1993 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för
budgetåret 1993/94 visar en omslutning av 520 698 miljoner kronor.
Detta innebär en minskning i förhållande till vad som nu beräknas för
innevarande budgetår med 58 818 miljoner kronor. Budgetförslaget
utvisar ett underskott på 162 346 miljoner kronor. Budgetsaldot i
statsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 100 177
miljoner kronor. Detta beräknas nu komma att uppgå till 198 288
miljoner kronor. Lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till
205 346 miljoner kronor. Den största skillnaden mellan budgetsaldo och
lånebehovet utgörs av underskott i arbetsmarknads- och lönegaranti-
fonden.
I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till
inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den
ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utveck-
lingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100.
Statsbudget för budgetåret 1993/94
Inkomster:
Skatter
Inkomster av statens verksamhet
Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster
Prop. 1992/93:100
Underskott
Summa kr.
322 596 615 000
27 992 967 000
1 000 000
6 160 896 000
1 600 034 000
358 351 512 000
Summa kr.
162 346 763 000
520 698 275 000
Utgifts anslag:
Prop. 1992/93:100
|
Kungliga hov- och slottsstatema |
65 226 000 |
|
Justitiedepartementet |
19 030 169 000 |
|
U trikesdepartementet |
16 103 498 000 |
|
Försvarsdepartementet |
38 902 745 000 |
|
Socialdepartementet |
117 721 443 000 |
|
Kommunikationsdepartementet |
17 387 231 000 |
|
Finansdepartementet |
96 871 154 000 |
|
Utbildningsdepartementet |
29 656 648 000 |
|
Jordbruksdepartementet |
6 966 627 000 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
47 232 449 000 |
|
Kulturdepartementet |
15 898 349 000 |
|
N äringsdepartementet |
4 250 937 000 |
|
Civildepartementet |
2 179 650 000 |
|
Miljö- och naturresursdepartementet |
2 064 371 000 |
|
Riksdagen och dess myndigheter m.m. |
866 778 000 |
|
Räntor på statsskulden, m.m. |
95 000 000 000 |
|
Oförutsedda utgifter |
1 000 000 510 198 275 000 |
Minskning av anslagsbehållningar
4 500 000 000
4 500 000 000
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
6 000 000 000
6 000 000 000
Summa kr. 520 698 275 000
Prop. 1992/93:100
1993/94 Tusental kronor
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Beskattning av tjänstegruppliv
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 Lotteriskatt
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
1231 Barnomsorgsavgift
1241 Utbildningsavgift
1251 Övriga socialavgifter,netto
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbets-
miljöinsitutcts verksamhet
1291 Särskild löneskatt
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighetsskatt
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:
1331 Arvsskatt
1332 Gåvoskatt
1340 Övrig skatt på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skatt på värdepapper
1400 Skatt på varor och tjänster:
1410 Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdeskatt
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt
1422 Särskilda varuskatter
1423 Försäljningsskatt på motorfordon
1424 Tobaksskatt
1425 Skatt på spritdrycker
1426 Skatt på vin
|
12 442 000 |
12 442 000 | |
|
17 148 000 4 143 000 1 150 000 |
22 441 000 | |
|
2 270 000 |
2 270 000 | |
|
360 000 0 5 000 3 043 000 |
3 408 000 |
40 561 000 |
|
39 212 000 11 209 000 1 496 000 152 000 1 509 000 4 721 000 | ||
|
276 000 5 234 000 |
63 809 000 |
63 809 000 |
|
107 000 16 160 000 |
16 267 000 | |
|
2 170 000 65 000 |
2 235 000 | |
|
1 100 000 275 000 |
1 375 000 | |
|
5 500 000 0 |
5 500 000 |
25 377 000 |
|
116 500 000 |
116 500 000 | |
|
23 600 000 150 000 1 580 000 8 265 000 6 000 000 3 220 000 | ||
1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
1427 Skatt på malt- och läskedrycker
1428 Energiskatt
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skatt mot försurning
1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatt
1452 Skatt på annonser och reklam
1453 Totalisator skatt
1454 Skatt på spel
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt
1462 Kilometerskatt
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
2 655 000
17 037 000
500
140 000
933 000
67 000 63 647 500
200 000
310 000
1 012 000
0
120 000
4 120 000
1 335 000
5 185 115
420 000
200 000
1 442 000
5 455 000
5 185 115
420 000
Summa skatter:
192 849 615
322 596 615
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
2111 Postverkets inlevererade överskott
2112 Televerkets inlevererade överskott
2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott
2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott
2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts
inlevererade utdelning
2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott
2119 Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av motsvarighet till
statlig skatt
2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:
2123 Inlevererat överskott av uthyrning av
ADB-utrustning
2124 Inlevererat överskott av Riksgälds-
kontorets garantiverksamhet
2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade
överskott
2150 Överskott från spel verksamhet:
2151 Tipsmedel
2152 Lotterimedel
49 388
1 000 000
0
185 000
193 000
50 425
71 181
0
179 000
7 900 000
1 198 700
768 705
1 548 994
179 000
7 900 000
1 967 405
11 595 399
1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
2200 Överskott av statens fastighets-
förvaltning:
2210 Överskott av fastighetsjorvalting:
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens
verksamhet
2300 Ränteinkomster:
2310, 2320 Räntor på näringslån:
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-
näringen
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån
2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten
2321 Ränteinkomster på skogsväglån
2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet
2323 Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk
2325 Räntor på Postverkets statslån
2327 Räntor på Statens vattenfallsverks
statslån
2330 Räntor pä bostadslån:
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande
2333 Ränteinkomster på lån för bostads-
försörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket
2340 Räntor pä studielån:
2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för
studerande
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån
2350 Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån
2360 Räntor pä medel avsatta till pensioner:
2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering
2370 Räntor på beredskapslagring:
2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslån
2385 Ränteinkomster på lån för kommun-
markförvärv
2385 Ränteinkomster på lån för student-
kårslokaler
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier
i vissa specialbostäder
2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering
2392 Räntor på intressemedel
2394 Övriga ränteinkomster
500 000 500 000
500 000
11 455
113
800
9
87 345
1 500
49 073
0
4 029 000
90
1 800
140
18 200
166 000
7 000
647 523
0
0
60
12 000
50
700
4 283
249 681
150 295
4 030 890
18 340
166 000
7 000
647 523
Prop. 1992/93:100
1993/94
Tusental kronor
|
2395 Räntor på särskilda räkningar |
443 774 |
5 463 822 | ||
|
i Riksbanken |
177 000 | |||
|
2400 2410 |
Aktieutdelning: Inkomster av statens aktier: |
2 328 000 |
2 328 000 |
2 328 000 |
|
2500 |
Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 2522 Avgifter för granskning av filmer 2523 Avgifter för särskild prövning och 2527 Avgifter för statskontroll av krigs- 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och 2531 Avgifter för registrering i förenings - 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Vissa avgifter för registrering 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkar- 2543 Skatteutjämningsavgift 2545 Närradioavgifter 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens 2549 Avgifter för provning vid 2551 Avgifter från kränkraftverk 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter |
1 182 538 7 500 1 6 205 9 900 19 050 905 000 196 029 182 909 1 605 89 060 151 091 40 767 75 500 5 000 1 396 000 4 608 3 485 107 000 3 727 159 895 572 365 |
5 119 235 |
5 119 235 |
|
2600 |
Försäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminlavården 2624 Inkomster av uppbörd av fel- 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket |
210 000 84 615 150 000 767 000 |
1 211 615 |
1 211 615 |
|
2700 |
Böter m.m.: 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift |
730 327 364 393 176 |
1 094 896 |
1 094 896 |
|
2800 |
Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet |
680 000 |
680 000 |
680 000 |
Summa inkomster av statens verksamhet: 27 992 967
1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
3000 Inkomster av försåld egendom:
|
3100 |
Inkomster av försålda byggnader och | |||
|
3110 |
Affärsverkens inkomster av försålda 3113 Statens järnvägars inkomster av |
0 |
0 | |
|
3120 |
Statliga myndigheters inkomster av |
0 |
0 |
0 |
|
3200 |
Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning |
1 000 |
1 000 |
1 000 |
|
3300 |
Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom |
0 0 |
0 |
0 |
Summa inkomster av försåld egendom: 1 000
4000 Återbetalning av lån:
|
4100 |
Återbetalning av näringslån: | |||
|
4120 |
Återbetalning av jordbrukslån: |
30 853 |
30 853 | |
|
4130 |
Återbetalning av övriga näringslån: 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, 4137 Återbetalning av övriga näringslån, 4138 Återbetalning av tidigare infriade |
268 2 600 37 88 083 1 800 1 720 |
94 508 |
125 361 |
|
4200 |
Återbetalning av bostadslån m.m.: | |||
|
4212 Återbetalning av lån för bostads- 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, |
3 000 000 360 1 700 |
3 002 060 |
3 002 060 | |
|
4300 |
Återbetalning av studielån: | |||
|
4311 Återbetalning av statens lån för 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel |
110 4 000 2 606 000 |
2 610 110 |
2 610 110 | |
|
4400 |
Återbetalning av energisparlån: 4411 Återbetalning av energisparlån |
300 000 |
300 000 |
300 000 |
Prop. 1992/93:100
|
1993/94 |
Tusental kronor |
|
4500 Återbetalning av övriga lån: | |
|
4514 Återbetalning av lån för studentkårs- | |
|
lokaler |
180 |
|
4515 Återbetalning av lån för allmänna | |
|
samlingslokaler |
6 500 |
|
4516 Återbetalning av utgivna startlån och | |
|
bidrag |
5 000 |
|
4517 Återbetalning från Portugalfonden |
5 500 |
|
4519 Återbetalning av statens | |
|
bosättningslån |
0 |
|
4521 Återbetalning av lån för inventarier i | |
|
vissa specialbostäder |
80 |
|
4525 Återbetalning av lån för svenska | |
|
FN-styrkor |
45 000 |
|
4526 Återbetalning av övriga lån |
61 105 123 365 123 3 65 |
Summa återbetalning av lån: 6 160 896
5000 Kalkylmässiga inkomster:
|
5100 |
Avskrivningar och amorteringar: | |||
|
5110 |
Affärsverkens avskrivningar och 5113 Statens järnvägars avskrivningar |
0 |
0 | |
|
5116 Statens vatten fal lsverks amorteringar |
0 | |||
|
5120 |
Avskrivningar på fastigheter: |
0 |
0 | |
|
5130 |
Uppdragsrnyndigheters komplement- | |||
|
5131 Uppdragsrnyndigheters m.fl. komp- | ||||
|
lementkostnader |
167 760 |
167 760 | ||
|
5140 |
Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning |
2 349 374 | ||
|
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar |
2 530 034 | |||
|
för civilt totalförsvar |
12 900 |
2 362 2 74 | ||
|
5200 |
Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter, netto |
-930 000 |
-930 000 |
-930 000 |
Summa kalkylmässiga inkomster: 1 600 034
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER : 358 351 512
Prop. 1992/93:100
A Kungliga hovstaten
1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning,
förslagsanslag _______24 677 000
24 677 000
B Kungliga slottsstaten
1 De kungliga slotten: Driftskostnader, förslagsanslag 29 422 000
2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag 11 127 000
40 549 000
Summa kr. 65 226 000
10
|
II. |
Justitiedepartementet |
Prop. 1992/93:] | |
|
A |
Justitiedepartementet m.m. | ||
|
1 |
Statsrådsberedningen, förslagsanslag |
49 224 000 | |
|
2 |
Justitiedepartementet, förslagsanslag |
63 229 000 | |
|
3 |
Utredningar m.m., reservationsanslag |
30 200 000 | |
|
4 |
Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag |
* 12 432 000 | |
|
155 085 000 | |||
|
B |
Polisväsendet | ||
|
1 |
Rikspolisstyrelsen, ramanslag |
475 000 000 | |
|
2 |
Säkerhetspolisen, förslagsanslag |
470 643 000 | |
|
3 |
Polishögskolan |
1 000 | |
|
4 |
Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag |
46 710 000 | |
|
5 |
Lokala polisorganisationen, ramanslag |
9 891 189 000 | |
|
10 883 543 000 | |||
|
C |
Åklagarväsendet | ||
|
1 |
Riksåklagaren, ramanslag |
23 812 000 | |
|
2 |
Åklagarmyndigheterna, ramanslag |
535 366 000 | |
|
559 178 000 | |||
|
D |
Domstolsväsendet m.m. | ||
|
1 |
Domstolsverket, ramanslag |
63 910 000 | |
|
2 |
Domstolarna m.m., ramanslag |
2 445 640 000 | |
|
2 509 550 000 | |||
|
E |
Kriminalvården | ||
|
1 |
Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag |
106 609 000 | |
|
2 |
Kriminalvården, ramanslag |
3 298 089 000 | |
|
3 |
U tlandstransporter, förslagsanslag |
125 000 000 | |
|
3 529 698 000 | |||
|
F |
Rättshjälp m.m. | ||
|
1 |
Rättshj älpskostnader, förslagsanslag |
815 100 000 | |
|
2 |
Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allmänna advokatbyråer: |
11 684 000 | |
|
3 |
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag |
1 000 | |
|
4 |
Driftbidrag, förslagsanslag |
11 410 000 |
11 411 000 |
|
5 |
Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag |
256 200 000 | |
|
6 |
Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag |
24 694 000 | |
1 119 089 000
* Beräknat belopp
11
Prop. 1992/93:100
G Övriga myndigheter
|
1 |
Justitiekanslem, ramanslag |
7 387 000 | |
|
2 |
Datainspektionen, ramanslag |
21 254 000 | |
|
3 |
Förvaltningskostnader, ramanslag |
7 103 000 | |
|
4 |
Ersättning för skador på grund av brott, Brottsförebyggande rådet: |
35 000 000 |
42 103 000 |
|
5 |
Förvaltningskostnader, förslagsanslag |
* 14 361 000 | |
|
6 |
Utvecklingskostnader, reservationsanslag |
* 4 823 000 |
19 184 000 89 928 000 |
|
H |
Diverse | ||
|
1 |
Svensk författningssamling, förslagsanslag |
10 112 000 | |
|
2 |
Bidrag till vissa internationella sammanslutningar |
m.m., |
2 586 000 |
|
3 |
Stöd till politiska partier, förslagsanslag |
141 200 000 | |
|
4 |
Allmänna val, förslagsanslag |
29 600 000 | |
|
5 |
Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god |
600 000 | |
|
184 098 000 | |||
|
Summa kr. |
19 030 169 000 | ||
Beräknat belopp
12
Utrikesdepartementet m.m.
Utrikesförvaltningen, ramanslag
Kursdifferenser, förslagsanslag
Honorärkonsuler, förslagsanslag
Särskilda förhandlingar med annan stat eller
inom internationell organisation, förslagsanslag
Nordiskt samarbete, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Officiella besök m. m., förslagsanslag
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag
Bidrag till vissa internationella organisationer
Förenta nationerna, förslagsanslag
Nordiska ministerrådet, förslagsanslag
Europarådet, förslagsanslag
Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag
Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag
Internationell råvarulagring, förslagsanslag
Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag
Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag
Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag
Internationellt utvecklingssamarbete
Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag
Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag
Andra biståndsprogram, reservationsanslag
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag
Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag
Nordiska afrikainstitutet, ramanslag
Prop. 1992/93:100
1 495 441 000
1 000
15 500 000
60 000 000
1 610 000
10 552 000
10 180 000
4 500 000
1 597 784 000
191 890 000
250 000 000
29 780 000
21 500 000
110 000 000
8 713 000
2 000 000
2 864 000
407 000 000
23 328 000
1 047 075 000
3 148 404 000
6 702 000 000
1 804 500 000
303 219 000
24 963 000
26 936 000
5 470 000
13
Prop. 1992/93:100
8 Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag
9 Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö Vi-centrum), förslagsanslag
10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP), förslagsanslag
D Information om Sverige i utlandet, m.m.
1 Svenska institutet, reservationsanslag
2 Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag
3 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag
E Utrikeshandel och exportfrämjande
1 Kommerskollegium, ramanslag
2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag
4 Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag
5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag
7 Medel för informationsinsatser om europeisk
integration, reservationsanslag
F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området, reservationsanslag
2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag
3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI), reservationsanslag
4 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning, förslagsanslag
5 Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag
20 991 000
7 076 000
36 441 000
12 080 000 000
63 083 000
51 363 000
14 254 000
128 700 000
48 471 000
187 563 000
1 000
4 465 000
* 2 250 000
16 500 000
50 000 000
309 250 000
2 511 000
20 000 000
* 21 310 000
* 15 840 000
* 10 028 000
69 689 000
* Beräknat belopp
14
Prop. 1992/93:100
G Samarbete med Central- och Östeuropa
1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag
2 Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Central-
och Östeuropa, förslagsanslag
3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag
640 999 000
1 000
230 000 000
871 000 000
Summa kr. 16 103 498 000
15
A Försvarsdepartementet m.m.
1 Försvarsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
B Arméförband
Armé förband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
C Marinförband
Marinförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
D Flygvapenförband
Flygvapenförband:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
E Operativ ledning m.m.
Operativ ledning m.m.:
1 Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
2 Anskaffning av materiel, ramanslag
3 Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
4 Forskning och utveckling, ramanslag
F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1 Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag
2 Fortifikationsförvaltningen
3 Försvarets materielverk, ramanslag
4 Försvarets radioanstalt, ramanslag
5 Vämpliktsverket, ramanslag
6 Militärhögskolan, ramanslag
7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m.
Prop. 1992/93:100
57 152 000
12 900 000
70 052 000
8 638 903 000
3 777 295 000
603 200 000
13 019 398 000
2 754 180 000
2 920 355 000
166 000 000
5 840 535 000
5 364 947 000
7 547 941 000
423 600 000
13 336 488 000
1 125 342 000
117 396 000
79 580 000
167 218 000
1 489 536 000
46 099 000
1 000
1 318 841 000
389 195 000
213 772 000
104 802 000
157 710 000
16
|
Prop. 1992/93:100 | |
|
Särskilda avvecklingskostnader för Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag |
1 000 70 463 000 2 300 884 000 |
Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap:
|
Civil ledning och samordning, ramanslag |
63 648 000 |
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag 81 692 000
Civilbefälhavama, ramanslag _______35 246 000
186 586 000
Befolkningsskydd och räddningstjänst
|
Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag Skyddsrum m.m., förslagsanslag Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. Vapenfristyrelsen, ramanslag Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag |
684 857 000 495 613 000 25 000 000 1 000 77 790 000 13 827 000 119 499 000 1 416 587 000 |
ftykologiskt försvar
|
Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag |
10 547 000 10 547 000 |
Försörjning med industrivaror
Överstyrelsen för civil beredskap:
|
Försörjning med industrivaror, ramanslag |
82 371 000 9 246 000 167 950 000 1 000 259 568 000 |
Övrig verksamhet
|
Försvarets civilförvaltning |
1 000 |
|
Gemensam försvarsforskning, ramanslag Försvarets forskningsanstalt: |
485 713 000 |
|
Avgiftsfinansierad verksamhet Kustbevakningen, ramanslag |
1 000 309 481 000 |
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100.
Prop. 1992/93:100
|
Anskaffning av materiel för Kustbevakningen, reservationsanslag |
54 000 000 |
|
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag |
20 993 000 |
|
Flygtekniska försöksanstalten: | |
|
Avgiftsfinansierad verksamhet |
1 000 |
|
Försvarets mediecenter |
1 000 |
|
Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag |
17 827 000 |
|
Försvarshögskolan, ramanslag |
8 786 000 |
|
Krigsarkivet, ramanslag |
15 710 000 |
|
Statens försvarshistoriska museer, ramanslag |
40 604 000 |
|
Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets | |
|
område, förslagsanslag |
18 575 000 |
|
Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag |
870 000 |
|
Försvarsmaktens utlandsstyrka |
1 000 |
|
972 564 000 | |
|
Summa kr. |
38 902 745 000 |
18
A Socialdepartementet m.m.
1 Socialdepartementet, ramanslag
2 Utredningar, utveckling, samverkan m.m., ramanslag
B Familjer och barn
1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag
2 Bostadsbidrag, förslagsanslag
3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag
4 Bidragsförskott, förslagsanslag
5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag
6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
förslagsanslag
7 Barnpensioner, förslagsanslag
8 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag
C Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
1 Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag
2 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag
3 Förtidspensioner, förslagsanslag
4 Ålderspensioner, förslagsanslag
5 Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag
6 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag
7 Handikappersättningar, förslagsanslag
8 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag
9 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag
10 Ersättning till postverket m.m., förslagsanslag
D Hälso- och sjukvård
1 Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag
2 Insatser mot aids, reservationsanslag
3 Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag
4 Bidrag till Spri, förslagsanslag
5 Bidrag till WHO, förslagsanslag
6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar
Beräknat belopp
Prop. 1992/93:100
52 839 000
77 933 000
130 772 000
17 000 000 000
* 2 300 000 000
2 750 000 000
3 110 000 000
8 530 000
28 800 000
280 000 000
1 285 000 000
26 762 330 000
4 649 000 000
3 425 000
14 315 000 000
52 185 000 000
1 720 000 000
6 700 000 000
933 000 000
12 000 000
3 900 000
231 163 000
80 752 488 000
1 211 332 000
185 220 000
164 300 000
26 300 000
29 800 000
2 591 000
1 619 543 000
19
|
Omsorg om äldre och handikappade |
Prop. 1992/93:100 |
|
Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag |
1 100 000 000 |
|
Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag |
133 700 000 |
|
Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag |
136 580 000 |
|
Bidrag till viss verksamhet för personer med | |
|
funktionshinder, reservationsanslag |
60 023 000 |
|
Bidrag till handikapporganisationer |
129 248 000 |
|
Bidrag till pensionärsorganisationer |
2 446 000 |
|
Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag |
67 700 000 |
|
Ersättning till postverket för befordran av | |
|
blindskriftsförsändelser, förslagsanslag |
49 825 000 |
|
Bilstöd till handikappade, förslagsanslag |
206 000 000 |
|
1 885 522 000 | |
|
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik | |
|
Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård, reservationsanslag |
480 000 000 |
|
Bidrag till organisationer, reservationsanslag |
31 630 000 |
|
Bidrag till centralförbundet för alkohol- | |
|
och narkotikaupplysning |
7 964 000 |
|
519 594 000 | |
|
Myndigheter under Socialdepartementet | |
|
Riksförsäkringsverket, ramanslag |
604 806 000 |
|
Allmänna försäkringskassor, ramanslag |
4 121 817 000 |
|
Socialstyrelsen, ramanslag |
316 395 000 |
|
Folkhälsoinstitutet, ramanslag |
136 555 000 |
|
Smittskyddsinstitutet, ramanslag |
* 62 117 000 |
|
Läkemedelsverket |
1 000 |
|
Rättsmedicinalverket, ramanslag |
163 136 000 |
|
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag |
14 560 000 |
|
Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag |
* 5 741 000 |
|
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, | |
|
ramanslag |
13 921 000 |
|
Bammiljörådet, ramanslag |
* 5 199 000 |
|
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, | |
|
ramanslag |
5 998 000 |
|
Nämnden för vårdartjänst, ramanslag |
8 971 000 |
|
Statens handikappråd, ramanslag |
6 027 000 |
|
Statens institutionsstyrelse, ramanslag |
470 000 000 |
|
Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag |
* 79 175 000 |
|
Avvecklingskostnader,/önZflg5«/M'Zrtg |
36 775 000 |
|
6 051 194 000 |
Summa kr. 117 721 443 000
* Beräknat belopp
20
A Kommunikationsdepartementet m.m.
1 Kommunikationsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
3 Viss internationell verksamhet, förslagsanslag
4 Kostnader för avveckling av Trafiksärkerhetsverket,
förslagsanslag
B Vägväsende m.m.
1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag
3 Byggande av riksvägar, reservationsanslag
4 Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag
5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag
6 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder,
reservationsanslag
1 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
8 Kostnader för registerverksamhet, ramanslag
9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
C Järnväg
1 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag
2 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
reservationsanslag
3 Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag
4 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag
5 Jämvägsinspektionen, ramanslag
6 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag
7 Ersättningar till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag
D Sjöfartsverket
1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag
2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag
3 Handelsflottans pensionsanstalt
4 Handelsflottans kultur- o fritidsråd
5 Ersättning till viss kanal trafik m.m., förslagsanslag
6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag
Prop. 1992/93:100
45 726 000
12 490 000
5 151 000
32 000 000
95 367 000
462 000 000
5 633 721 000
* 1 556 500 000
* 925 400 000
648 500 000
* 707 300 000
47 667 000
507 500 000
1 000
10 488 589 000
301 000 000
2 825 656 000
* 1 392 087 000
* 368 000 000
15 689 000
41 123 000
* 1 000
4 943 556 000
60 754 000
160 000 000
1 000
1 000
63 000 000
90 000 000
373 756 000
* Beräknat belopp
21
E Luftfart
Prop. 1992/93:100
Beredskap för civil luftfart,
reservationsanslag
Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag
Kollektivtrafik m.m.
Riksfärdtjänst, förslagsanslag
Köp av interregional persontrafik på järnväg,
reservationsanslag
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik, reservationsanslag
Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila
delen av totalförsvaret, reservationsanslag
Transportforskning
Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag
Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut, reservationsanlag
Transportforskningsberedningen, reservationsanslag
Övriga ändamål
67 352 000
15 200 000
82 552 000
* 113 300 000
511 000 000
191 000 000
4 960 000
820 260 000
1 000
* 61 129 000
* 44 006 000
105 136 000
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 1 000
Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hyrdologiska institut, ramanslag 121 636 000
Statens geotekniska institut 1 000
Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag 16 376 000
Statens haverikommission 1 000
EUMETSAT, reservationsanslag ______70 000 000
208 015 000
Telekommunikation
Telestyrelsen, förslagsanslag
Postväsende
* 20 000 000
20 000 000
Ersättning till postverket för riksstäckande betalnings-
och kassaservice, reservationsanslag
250 000 000
250 000 000
Summa kr. 17 387 231 000
* Beräknat belopp
22
|
Finansdepartementet |
Prop. 1992/93:100 |
Finansdepartementet m.m.
|
Finansdepartementet, ramanslag |
125 914 000 4 302 000 40 000 000 38 000 000 55 000 000 263 216 000 |
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
|
Riksskatteverket, ramanslag |
351 000 000 4 237 311 000 1 117 367 000 5 705 678 000 |
Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
|
Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., Statens fastighetsverk Kapitalkostnader, förslagsanslag Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, förslagsanslag |
60 000 000 95 000 000 1 000 20 000 000 1 000 175 002 000 |
Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:
|
Förvaltningskostnader, ramanslag Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag In- och utlåningsverksamhet |
71 655 000 523 180 000 1 000 1 000 594 837 000 |
Vissa centrala myndigheter m.m.
|
Tullverket, ramanslag Konjunkturinstitutet, ramanslag Finansinspektionen, ramanslag Riksrevisionsverket, ramanslag Statskontoret: Uppdragsverksamhet Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag |
1 255 717 000 * 24 733 000 94 510 000 170 590 000 1 000 463 271 000 |
Statistik, register och prognoser, ramanslag * 435 033 000
Uppdragsverksamhet ___________* 1 000 435 034 000
* Beräknat belopp
23
Prop. 1992/93:100
|
9 |
Bankstödsnämnden, förslagsanslag |
1 000 |
|
10 |
Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag |
6 100 000 |
|
2 449 957 000 | ||
|
F |
Statliga arbetsgivarfrågor | |
|
1 |
Statens arbetsgivarverk, ramanslag |
47 848 000 |
|
2 |
Statens löne- och pensionsverk |
1 000 |
|
3 |
Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader, förslagsanslag |
1 000 |
|
4 |
Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag |
14 501 000 |
|
5 |
Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag |
258 600 000 |
|
6 |
Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., |
100 000 000 |
|
7 |
Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag |
324 438 000 |
|
8 |
Tjänstepensioner för skolledare och lärare |
2 444 492 000 |
|
3 189 881 000 | ||
|
G |
Bostadsväsendet | |
|
Boverket: | ||
|
1 |
Förvaltningskostnader, ramanslag * 144 787 000 | |
|
2 |
Uppdragsverksamhet * 1 000 |
144 788 000 |
|
3 |
Länsbostadsnämnderna, ramanslag |
* 126 066 000 |
|
4 |
Räntebidrag m.m., förslagsanslag |
31 180 000 000 |
|
5 |
Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag |
3 100 000 000 |
|
6 |
Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder |
175 000 000 |
|
7 |
Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd: |
1 000 000 |
|
8 |
Förvaltningskostnader, ramanslag 16 000 000 | |
|
9 |
Garantiverksamhet, förslagsanslag 1 000 |
16 001 000 |
|
10 |
Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag |
4 000 000 |
|
11 |
Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, |
1 000 |
|
34 746 856 000 | ||
|
H |
Bidrag och ersättningar till kommunerna | |
|
1 |
Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag |
40 200 500 000 |
|
2 |
Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag |
7 922 000 000 |
|
3 |
Bidrag med anledning av införandet av ett nytt |
790 000 000 |
48 912 500 000
* Beräknat belopp
24
Övriga ändamål
Prop. 1992/93:100
Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
förslagsanslag
Exportkreditbidrag, förslagsanslag
Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag
Bokföringsnämnden, förslagsanslag
Stöd till idrotten, reservationsanslag
Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken, förslagsanslag
Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social
utjämning, förslagsanslag
Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit
och Nordbanken, förslagsanslag
Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag
Samarbete avseende informationstjänster inom
ramen för EES-avtalet, förslagsanslag
6 000 000
1 000
* 3 187 000
4 364 000
511 173 000
31 000 000
270 000 000
1 000
1 000
7 500 000
833 227 000
Summa kr. 96 871 154 000
* Beräknat belopp
25
A Utbildningsdepartementet m.m.
1 Utbildningsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., ramanslag
3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag
4 Sametinget, reservationsanslag
5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets
område, reservationsanslag
B Det offentliga skolväsendet
1 Statens skolverk, ramanslag
2 Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag
3 Skolutveckling och produktion av läromedel för elever
med handikapp, reservationsanslag
4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag
5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag
6 Fortbildning m.m., reservationsanslag
7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag
8 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag
9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet,
förslagsanslag
10 Sameskolor, ramanslag
11 Specialskolor: Utbildning m.m., förslagsanslag
12 Specialskolor: Utrustning m.m., reservationsanslag
13 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag
14 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag
15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag
16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag
C Folkbildning
1 Bidrag till folkbildningen
2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen
3 Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag
D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
1 Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra
ändamål inom högskoleområdet
Prop. 1992/93:100
46 876 000
18 284 000
22 370 000
7 500 000
15 700 000
110 730 000
227 024 000
99 088 000
13 821 000
55 613 000
* 24 812 000
85 560 000
125 000 000
203 914 000
42 839 000
30 695 000
344 826 000
8 748 000
19 288 000
19 000 000
56 501 000
222 257 000
1 578 986 000
1 917 543 000
45 117 000
7 974 000
1 970 634 000
* 8 346 985 000
Beräknat belopp
26
|
Forskning och forskarutbildning |
Prop. 1992/93:100 |
|
Forskning och forskarutbildning inom högskolan |
* 7 039 137 000 |
Studiestöd m.m.
Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag
Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet
Studiehjälp m.m., förslagsanslag
Studiemedel m.m., förslagsanslag
Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag
Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar, förslagsanslag
159 610 000
1 000
2 086 780 000
6 130 000 000
1 078 600 000
71 925 000
* 110 660 000
100 000 000
9 737 576 000
Lokalförsörjning m.m.
Inredning och utrustning av lokalerna vid högskoleenheterna
|
m.m., reservationsanslag |
* 872 600 000 872 600 000 |
Summa kr. 29 656 648 000
* Beräknat belopp
27
|
IX. |
Jordbruksdepartementet |
Prop. 1992/93:1 |
|
A |
Jordbruksdepartementet m.m. | |
|
1 |
Jordbruksdepartementet, ramanslag |
32 625 000 |
|
2 |
Lantbruksråd, förslagsanslag |
7 353 000 |
|
3 |
Utredningar m.m., ramanslag |
9 313 000 |
|
4 |
Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., |
36 000 000 |
|
85 291 000 | ||
|
B |
Jordbruk och trädgårdsnäring | |
|
1 |
Statens jordbruksverk, ramanslag |
113 077 000 |
|
2 |
Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag |
10 000 000 |
|
3 |
Markförvärv för jordbrukets rationalisering, |
1 000 |
|
4 |
Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, |
19 928 000 |
|
5 |
Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag |
10 000 000 |
|
6 |
Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag |
38 000 000 |
|
7 |
Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag |
435 000 000 |
|
8 |
Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i |
* 955 000 000 |
|
9 |
Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., |
1 538 000 |
|
10 |
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag |
2 212 001 000 |
|
11 |
Rådgivning och utbildning, reservationsanslag |
29 785 000 |
|
12 |
Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., |
12 500 000 |
|
3 836 830 000 | ||
|
C |
Skogsbruk | |
|
1 |
Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen: |
* 1 000 |
|
2 |
Myndighetsuppgifter, ramanslag * 310 080 000 | |
|
3 |
Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag * 1 000 |
310 081 000 |
|
4 |
Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag |
* 142 492 000 |
|
5 |
Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag |
* 39 962 000 |
|
6 |
Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag |
* 14 868 000 |
|
507 404 000 | ||
|
D |
Fiske | |
|
1 |
Fiskeriverket, ramanslag |
49 463 000 |
|
2 |
Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag |
4 084 000 |
|
3 |
Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag |
* 1 000 |
|
4 |
Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag |
* 9 388 000 |
|
5 |
Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag |
* 40 000 000 |
Beräknat belopp
28
Prop. 1992/93:100
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
förslagsanslag
Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag
Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag
Rennäring m.m.
Främjande av rennäringen, reservationsanslag
Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag
Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag
Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
Djurskydd och djurhälsovård
Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt,
förslagsanslag
Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet
Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag
Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård,
förslagsanslag
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag
Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag
Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag
Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag
Statens växtsortnämnd, ramanslag
Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag
Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag
Livsmedel
Statens livsmedelsverk, ramanslag
Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag
* Beräknat belopp
* 1 000
* 1 000
1 000 000
3 612 000
107 550 000
11 017 000
38 000 000
12 320 000
1 000
61 338 000
1 000
67 121 000
1 000
76 868 000
6 000 000
25 757 000
5 608 000
51 766 000
233 122 000
1 000
2 416 000
646 000
1 000
7 443 000
28 315 000
2 429 000
41 251 000
94 305 000
1 000
3 750 000
29
|
Prop. 1992/93:100 | |
|
Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag |
87 398 000 247 280 000 172 000 000 11 514 000 616 248 000 |
Utbildning och forskning
|
Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges |
* 627 975 000 * 295 336 000 * 33 700 000 * 169 680 000 * 101 200 000 * 772 000 1 228 663 000 |
Biobränslen
|
Bioenergiforskning, reservationsanslag Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag |
* 48 930 000 200 000 000 248 930 000 |
Summa kr. 6 966 627 000
* Beräknat belopp
30
A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.
1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag
2 Utredningar m.m., reservationsanslag
3 Internationella avgifter, förslagsanslag
4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag
B Arbetsmarknad m.m.
1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
3 Arbetsdomstolen, ramanslag
4 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag
5 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag
6 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag
7 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag
C Arbetslivsfrågor
1 Arbetarskyddsverket, ramanslag
2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag
3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag
4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag
5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag
6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
reservationsanslag
7 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag
8 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.,
förslagsanslag
D Regional utveckling
1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag
2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag
3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m., förslagsanslag
4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag
5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag
6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.,
reservationsanslag
Beräknat belopp
Prop. 1992/93:100
42 524 000
17 220 000
16 130 000
6 616 000
82 490 000
2 875 016 000
28 448 611 000
14 395 000
1 684 000
75 000
1 000
2 500 000
31 342 282 000
387 645 000
* 172 252 000
787 783 000
570 017 000
1 000
6 386 203 000
4 934 274 000
1 000
13 238 176 000
350 000 000
1 012 000 000
1 000
500 000 000
200 000 000
179 900 000
31
Prop. 1992/93:100
7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag
8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU),
reservationsanslag
9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,
förslagsanslag
10 Transportstöd, förslagsanslag
17 000 000
* 6 100 000
4 200 000
300 300 000
2 569 501 000
Summa kr. 47 232 449 000
Beräknat belopp
32
|
XI. |
Kulturdepartementet |
Prop. 1992/93:100 |
|
A |
Kulturdepartementet m.m. | |
|
1 |
Kulturdepartementet, ramanslag |
42 386 000 |
|
2 |
Utredningar m.m., ramanslag |
13 300 000 |
|
3 |
Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag |
1 345 000 |
|
57 031 000 | ||
|
B |
Kulturverksamhet m.m. | |
|
Allmän kulturverksamhet m.m. | ||
|
1 |
Statens kulturråd, ramanslag |
25 663 000 |
|
2 |
Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., |
118 572 000 |
|
3 |
Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag |
9 372 000 |
|
4 |
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag |
25 000 000 |
|
Ersättningar och bidrag till konstnärer | ||
|
5 |
Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer |
56 785 000 |
|
6 |
Bidrag till konstnärer, reservationsanslag |
31 624 000 |
|
7 |
Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag |
21 467 000 |
|
8 |
Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk |
86 444 000 |
|
9 |
Ersättning till rättighetshavare på musikområdet |
3 375 000 |
|
Teater, dans och musik | ||
|
10 |
Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatern |
609 185 000 |
|
11 |
Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag |
69 664 000 |
|
12 |
Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, |
1 000 |
|
13 |
Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag |
226 270 000 |
|
14 |
Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och |
370 500 000 |
|
15 |
Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., |
57 756 000 |
|
16 |
Bidrag till Musikaliska akademien |
3 424 000 |
|
Bibliotek | ||
|
17 |
Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag |
35 292 000 |
|
Bildkonst, konsthantverk m.m. | ||
|
18 |
Statens konstråd, ramanslag |
5 041 000 |
|
19 |
Förvärv av konst för statens byggnader m.m., |
28 038 000 |
|
20 |
Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, |
3 000 000 |
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100.
Prop. 1992/93:100
|
Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, Bidrag till Akademien för de fria konsterna |
1 520 000 1 580 000 15 742 000 |
|
Arkiv Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag |
183 842 000 * 26 452 000 3 238 000 |
|
Kulturmiljövård Riksantikvarieämbetet, ramanslag Kulturmiljövård, reservationsanslag Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag |
126 452 000 70 213 000 1 000 120 000 000 |
|
Museer och utställningar Centrala museer: Myndigheter, ramanslag Centrala museer: Stiftelser Bidrag till vissa museer m.m. Bidrag till regionala museer, förslagsanslag Riksutställningar Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag |
389 060 000 102 683 000 113 610 000 79 268 000 33 360 000 80 000 |
|
Forskning Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, |
* 30 855 000 |
Lokalförsörjning m.m.
Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål,
|
reservationsanslag |
3 000 000 3 087 429 000 |
Massmedier m.m.
|
Film m.m. Statens biografbyrå, ramanslag Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag |
7 728 000 61 500 000 68 298 000 12 377 000 |
|
Dagspress och taltidningar Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag |
5 316 000 420 000 000 7 800 000 |
Beräknat belopp
34
|
Prop. 1992/93:100 |
|
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag |
1 000 75 000 000 101 974 000 |
|
Litteratur och tidskrifter Litteraturstöd, reservationsanslag Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag Stöd till bokhandeln, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag |
40 866 000 19 450 000 8 030 000 8 576 000 62 323 000 3 128 000 |
|
Radio och television Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten Kabelnämnden, förslagsanslag Närradionämnden, förslagsanslag Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen och till |
4 204 000 4 761 000 27 132 000 16 287 000 954 751 000 |
Invandring m.m.
|
Statens invandrarverk, ramanslag |
613 888 000 6 407 000 000 20 926 000 |
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 269 960 000
|
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag Internationell samverkan inom ramen för flykting- och |
4 295 000 000 15 589 000 3 829 000 92 264 000 51 550 000 2 000 000 10 000 000 11 782 006 000 |
Prop. 1992/93:100
E JämställdhetsfrAgor
1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 6 576 000
2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag ________10 556 000
17 132 000
Summa kr. 15 898 349 000
36
Näringsdepartementet m.m.
Prop. 1992/93:100
Näringsdepartementet, ramanslag
Industriråd/industriattaché, ramanslag
Utredningar m.m., ramanslag
Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag
51 711 000
1 335 000
18 000 000
4 638 000
75 684 000
Näringspolitik m.m.
Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag 172 200 000
Utredningar, reservationsanslag 7 500 000
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag m. m., förslagsanslag
Täckande av eventuella förluster i anledning av
Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.,
förslagsanslag
Småföretagsutveckling, reservationsanslag
Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag
Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,
förslagsanslag
Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag
Medel till AB Göta Kanalbolag för upprustning och drift
av kanalen, reservationsanslag
Avveckling av Stiftelsen Institutet för
företagsutveckling, förslagsanslag
Exportkrediter
179 700 000
1 000
1 000
170 000 000
100 000 000
5 000 000
100 000 000
15 000 000
1 000
569 703 000
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 1 000
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m., förslagsanslag 1 000
Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder, förslagsanslag _______55 000 000
55 002 000
Marknads- och konkurrensfrågor
Marknadsdomstolen, ramanslag 6 080 000
Konkurrensverket, ramanslag 62 000 000
Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen
och Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag _____________1 000
68 081 000
37
E Energi
Prop. 1992/93:100
1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag
2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag
3 Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m., förslagsanslag
4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag
5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet, förslagsanslag
6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag
7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag
8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag
F Teknisk forskning och utveckling
1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag
2 Materialteknisk forskning, reservationsanslag
3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéeverksamhet, reservationsanslag
4 Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
5 Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag
6 Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag
7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag
8 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
9 Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag
10 Energiforskning, reservationsanslag
11 Byggnadsforskning, reservationsanslag
12 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag
13 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag
14 Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag
15 Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag
16 Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer,
förslagsanslag
G Teknologisk infrastruktur m.m.
1 Sprängämnesinspektionen, ramanslag
2 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag
3 Bidrag till Statens provningsanstalt, reservationsanslag
Beräknat belopp
330 551 000
10 054 000
1 000
63 946 000
1 000
100 000 000
222 000 000
72 000 000
798 553 000
* 753 348 000
* 36 150 000
30 630 000
* 184 966 000
* 447 439 000
* 58 287 000
* 211 000 000
5 520 000
* 24 607 000
* 280 764 000
* 178 200 000
* 10 000 000
* 1 000
* 53 625 000
* 810 000
* 544 000
2 275 891 000
15 275 000
* 1 000
* 51 722 000
38
Prop. 1992/93:100
|
Styrelsen för teknisk ackreditering: | |||
|
4 |
Myndighetsverksamhet, ramanslag |
11 150 000 | |
|
5 |
Uppdragsverksamhet |
1 000 | |
|
6 |
Bidrag till riksmätplatsverksamhet, |
8 800 000 |
19 951 000 |
|
7 |
Bidrag till Standardiseringskommissionen |
39 328 000 | |
|
8 |
Patent- och registreringsverket |
1 000 | |
|
9 |
Patentbesvärsrätten, ramanslag |
10 500 000 | |
|
10 |
Elsäkerhetsverket, ramanslag |
45 000 000 | |
|
11 |
Geologisk undersökningsverksamhet m.m., |
131 245 000 | |
|
12 |
Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag |
* 5 000 000 |
136 245 000 |
|
13 |
Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, |
70 000 000 | |
|
14 |
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, |
20 000 000 | |
|
408 023 000 | |||
|
Summa kr. |
4 250 937 000 | ||
Beräknat belopp
39
|
Civildepartementet |
Prop. 1992/93:100 |
|
Civildepartementet m.m. | |
|
Civildepartementet, ramanslag |
39 910 000 |
|
Utredningar m.m., ramanslag |
22 600 000 |
|
62 510 000 | |
|
Länstyrelserna m.m. | |
|
Länsstyrelserna m.m., ramanslag Kammarkollegiet: |
1 693 900 000 |
|
Myndighetsuppgifter, ramanslag 19 100 000 Uppdragsverksamhet 1 000 |
19 101 000 |
|
1 713 001 000 | |
|
Trossamfund m.m. | |
|
Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag |
70 000 000 |
|
70 000 000 | |
|
Konsumentfrågor | |
|
Konsumentverket, ramanslag |
75 100 000 |
|
Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag |
13 400 000 |
|
Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag |
2 100 000 |
|
Konsumentforskning, reservationsanslag |
* 1 939 000 |
|
Bidrag till miljömärkning av produkter |
5 000 000 |
|
97 539 000 | |
|
Ungdomsfrågor | |
|
Statens ungdomsråd, ramanslag Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m., |
6 066 000 |
|
reservationsanslag Stöd till internationellt ungdomssamarbete, |
110 084 000 |
|
reservationsanslag |
7 950 000 |
|
124 100 000 | |
|
Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m. | |
|
Lotterinämnden, ramanslag |
2 200 000 |
|
Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag |
4 500 000 |
|
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag |
85 000 000 |
|
Stöd till ideell verksamhet, reservationsanslag Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, |
17 800 000 |
|
reservationsanslag |
3 000 000 |
|
112 500 000 |
Summa kr. 2 179 650 000
* Beräknat belopp
40
Miljö- och naturresursdepartementet m.m.
Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Miljövård
Statens naturvårdsverk, ramanslag
Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag
Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag
Sanering och återställning av miljöskadade områden,
reservationsanslag
Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
Kemikalieinspektionen
Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,
reservationsanslag
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag
Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag
Forskning för ett avfällssnålt samhälle:
Avfallshantering, reservationsanslag
Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.
Prop. 1992/93:100
53 975 000
22 643 000
76 618 000
424 305 000
143 584 000
135 445 000
* 151 783 000
250 000 000
19 880 000
18 460 000
1 000
10 426 000
38 687 000
* 25 000 000
* 17 199 000
1 234 770 000
Statens strålskydds institut, ramanslag
Statens kämkraftinspektion:
Förvaltningskostnader, ramanslag
Kämsäkerhetsforskning, ramanslag
Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag
Fastighetsdataverksamheten
59 929 000
68 360 000
80 392 000
128 289 000
19 360 000
228 041 000
Förvaltningskostnader för Centralnämnden
för fastighetsdata, ramanslag
Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden
för fastighetsdata
Lantmäteriet
103 012 000
1 000
103 013 000
Lantmäteriet
Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag
1 000
408 631 000
* Beräknat belopp
41
Prop. 1992/93:100
3 Bidrag enligt lantmäteri taxan, förslagsanslag
F Övriga ändamål
1 Bidrag till internationellt samarbete kring
den byggda miljön m.m., reservationsanslag
2 Statens va-nämnd, ramanslag
6 900 000
415 532 000
1 200 000
5 197 000
6 397 000
Summa kr. 2 064 371 000
42
|
Riksdagen och dess myndigheter m.m. |
Prop. 1992/93:100 |
Riksdagen
|
Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag |
354 926 000 800 000 39 600 000 175 400 000 230 888 000 801 614 000 |
Riksdagens myndigheter
|
Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: |
30 008 000 11 651 000 9 330 000 |
|
Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, |
14 175 000 65 164 000 |
Summa kr. 866 778 000
43
1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag
Prop. 1992/93:100
95 000 000 000
44
1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag
Prop. 1992/93:100
1 000 000
45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Prop. 1992/93:100
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsråden Wibble, Davidson, Hellsvik, Laurén, Svensson,
Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
Ask, Olsson, Hörnlund, Friggebo, Johansson, Thurdin
Proposition med förslag till statsbudget för
budgetåret 1993/94
Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som
skall ingå i regeringens förslag till statsbudget for budgetåret 1993/94.
Anförandena redovisas i underprotokollen för resp, departement.
Statsrådet Wibble anför:
Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud-
get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster
och utgifter upprättats.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet
med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-
protokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall
bifogas propositionen enligt följande:
46
Finansplanen
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
F örsvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln)
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)
F inansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln)
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln)
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln)
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)
Miljö- och naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln)
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln)
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln)
Oförutsedda utgifter
(sjuttonde huvudtiteln)
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del
Bilaga 1 Prop. 1992/93:100
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Bilaga 7
Bilaga 8
Bilaga 9
Bilaga 10
Bilaga 11
Bilaga 12
Bilaga 13
Bilaga 14
Bilaga 15
Bilaga 16
Bilaga 17
Bilaga 18
Bilaga 19
47
gotab 42656, Stockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 1
Finansplanen
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Bilaga 1 till budgetpropositionen 1993
Finansplanen prop.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Wibble
Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser
finansplanen
Finansplan
1 Inledning
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har
fört Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världs-
kriget. Hög arbetslöshet, fallande produktion, allvarliga obalanser i den
finansiella sektorn, ett stort underskott i de offentliga finanserna och
fallet i den svenska kronans värde innebär stora påfrestningar för många
människor.
Välfärden måste tryggas och utvecklas och utrymme skapas för nöd-
vändiga miljösatsningar. De övergripande målen för den ekonomiska
politiken är därför att återupprätta tillväxten och pressa ned arbets-
lösheten. Därmed tas också produktionsresurser i hela Sverige till vara.
Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och
tar tid. Det finns inga genvägar i den ekonomiska politiken. Men vi kan
redan se flera positiva utvecklingstendenser som visar att förutsätt-
ningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. Inom näringslivet
sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Samtidigt väntas de
svenska företagen under de närmaste åren möta växande utlands-
marknader. Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och
tryggad sysselsättning finns inom räckhåll.
För att fånga dessa möjligheter måste den ekonomiska politiken nu
inriktas på två huvuduppgifter:
För det första krävs en fortsatt sanering av de offentliga finanserna för
att öka förtroendet för den ekonomiska politiken och göra en varaktigt
lägre räntenivå möjlig. En lägre ränta är den enskilda faktor som har
störst betydelse för att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed
minska arbetslösheten.
För det andra krävs fortsatta insatser för att skapa förutsättningar för
en expansion i näringslivet. Det sker genom förändringar i de offentliga
utgiftssystemen, strategiska skattesänkningar och satsningar på forskning,
utbildning och infrastruktur. I detta perspektiv är EES-avtalet och ett
framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse.
Förutsättningarna för att den svenska ekonomin skall komma stärkt ur
krisen är goda. Lågkonjunkturen har utnyttjats till att förbereda den
svenska ekonomin för en kommande internationell konjunkturuppgång.
Sedan år 1990 har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken för att
rätta till de strukturella brister som länge präglat den svenska ekonomin.
Skattereformen, energipolitiken, EES-avtalet samt ansökan om medlem-
skap i EG är exempel på beslut som fattades då socialdemokraterna satt
i regeringsställning. Att dessa strukturreformer dröjde så länge är
emellertid en viktig orsak till dagens svåra ekonomiska problem.
Efter regeringsskiftet hösten 1991 har ett omfattande sanerings- och
förnyelsearbete av vårt lands ekonomi inletts:
* Under det senaste året har beslut fattats som innebär successivt
minskade offentliga utgifter med sammantaget ca 70 miljarder kronor
under de kommande åren. Det motsvarar ca 5 % av BNP. Förutsätt-
ningarna för att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga
finanserna har därmed förbättrats.
Tabell 1.1 Långsiktig effekt av åtgärder föreslagna under 1992
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Inkomstöverföringar till hushållen
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen 7
pensioner 10
barnbidrag, studiebidrag och föräldraförsäkringen 3
Tandvårdsförsäkringen 0,5
Avgifter för läkemedel 1
Statsbidrag till kommunerna 7,5
Minskade subventioner till existerande bostäder 5
Nytt bostadsfinansieringssystem samt slopat
investeringsbidrag 19
Minskat branschstöd, stöd till företagshälsovård,
organisationer m.m. 4
Minskat bistånd 1,5
Minskade utgifter för försvaret 1,2
Övriga utgiftsminskningar 8
Summa minskade utgifter 68
* En genomgripande översyn och omprövning av socialförsäkrings-
systemen har inletts i syfte att stärka motiven för arbete och sparande
och minska de offentliga utgifterna.
* Politiken har lagts om för att stimulera konkurrens i alla delar av Prop. 1992/93:100
ekonomin. En skärpt konkurrenslag har införts. Hinder för privata Bilaga 1
alternativ till den offentliga sektorn har undanröjts.
* Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har hävdats. Ett stort antal
arbetslösa har kunnat erbjudas utbildning eller praktik. Insatser mot
långtidsarbetslöshet har prioriterats. Målet för denna politik är att
stärka arbetskraftens kompetens och förhindra att den höga arbets-
lösheten permanentas.
* Omfettande åtgärder har vidtagits som innebär att tillväxtkraften i
ekonomin har stärkts. Ett investeringsprogram för att förbättra den
svenska infrastrukturen har inletts. Stora satsningar på högskole-
utbildning har genomförts i alla delar av landet.
* Strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammantaget har beslut
fettats om fullt finansierade skattesänkningar på produktion och
kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen
är sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin,
successivt slopad förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på
aktier, slopad skogsvårdsavgift och slopad fastighetsskatt på kommer-
siella lokaler.
* Hushållens sparande har förbättrats markant. Sparkvoten, som 1988
var minus 5 %, har ökat från 2,7 % 1991 till omkring 6 % 1992-
1994. En utveckling mot ökad enskild kapitalbildning har därigenom
påbörjats.
* Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik. Den underliggande
prisökningstakten är nu 2 %. Även de nominella löneökningarna har
anpassats nedåt till en nivå som är lägre än i våra konkurrentländer.
* Konkurrenskraften i näringslivet har stärkts påtagligt. Genom låga
löneökningar, förbättrad produktivitet, sänkta arbetsgivaravgifter och
depreciering av kronan förstärks konkurrensläget med ca 17 % i
förhållande till våra konkurrentländer.
Genom dessa åtgärder har grunden lagts för en exportledd expansion av
den svenska ekonomin. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på
att ytterligare förbättra förutsättningarna för återupprättad tillväxt och
fortsatt låg inflation.
Diagram 1.1 Den konkurrensutsatta respektive skyddade sektorn
1981-1994
Produktionsvolym
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Index 1981=100
130
951-------,-------,-------,-------,--------,--------,-------,--------.-------,-------,-------,-------.-------,-------
1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995
Diagrammet visar att den konkurrensutsatta sektorns tillbakagång nu
bryts samtidigt som den skyddade sektorn hålls tillbaka.
Under de närmaste åren bör bl.a. följande riktlinjer gälla för den
ekonomiska politiken:
1 Den underliggande inflationstakten skall förbli låg
Låg inflation är en nödvändig förutsättning för varaktig tillväxt. Den
fasta växelkursen var ett ankare i låginflationspolitiken. Förlusten av
detta ankare skärper kraven på den ekonomiska politiken. Risken att den
rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste undanröjas.
Den underliggande inflationstakten under 1993 väntas bli ca 2 7c.
Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % på grund av höjda
indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser
som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För
1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på
priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den
underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
En varaktigt låg inflation är en förutsättning för lägre räntor. Därmed
är låg inflation också en förutsättning för tillväxt och tryggad syssel-
sättning.
En hög inflationstakt är oacceptabel även av andra skäl. Den leder till
ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen är också samhälls-
ekonomiskt skadlig eftersom den missgynnar sparande och uppmuntrar
skuldsättning.
2 Underskottet i de offentliga finanserna skall minska Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en
fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då
att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Därför måste arbetet
med att minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare.
En betydande del av underskottet är strukturellt, dvs. det försvinner
inte vid en konjunkturuppgång. Den strukturella delen av underskottet
måste på sikt elimineras. I det följande presenteras ett program for hur
detta skall ske i ett medelfristigt perspektiv.
Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kr. löpande priser
0
-20
-40
-60
-80
-100
-120
-140
-160
-180
1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998
Detta program innebär krav på budgetförstärkningar på sammantaget
25 miljarder kronor under åren 1994-96 utöver de minskningar i offent-
liga utgifter som följer av redan fettade beslut och förslagen i årets
budgetproposition. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatta budget-
förstärkningar.
Beräkningar för 1994-98 visar att årliga budgetförstärkningar på
10 miljarder kronor vid realt oförändrad offentlig konsumtion gör det
möjligt att eliminera det strukturella underskottet under perioden.
Återhämtningen av tillväxten är central för att reducera det totala
underskottet i de offentliga finanserna. Åtgärder som ökar tillväxten,
t.ex. förbättrade motiv för arbete genom förändringar inom social-
försäkrings- och skattesystemen, är därför avgörande även från budget-
synpunkt.
3 De offentliga utgifterna skall minska
Saneringen av de offentliga finanserna förutsätter fortsatta och målmed-
vetna utgiftsminskningar. I budgetpropositionen föreslås eller aviseras
begränsningar av de offentliga utgifterna som långsiktigt uppgår till drygt Prop. 1992/93:100
27 miljarder kronor. Därav hänför sig drygt 12 miljarder kronor till Bilaga 1
förslag som överenskommits i samband med uppgörelsen mellan rege-
ringen och socialdemokraterna hösten 1992. För budgetåret 1993/94
innebär förslagen att utgifterna minskar med 17 miljarder kronor. Genom
dessa och tidigare förslag böljar de totala offentliga utgifterna nu minska.
I förslaget till statsbudget för 1993/94 förslås bl.a. följande utgifts-
minskningar:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks, rätten till
nedtrappning av arbetstiden begränsas och åldersgränsen för rätt till
delpension höjs från 60 till 62 år fr.o.m 1 juli 1993. Från och med
1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
Arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993 och ersätts av
sjukpenning.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen blir i huvudsak den-
samma som vid sjukdom. Samtidigt återinförs fem karensdagar.
Kronans minskade värde innebär en standardsänkningen för det svenska
folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig.
Därför skall alla basbeloppsanknutna förmåner reduceras för den pris-
ökning som följer av deprecieringen.
* * *
Sverige bör återgå till en fest växelkurs. En viktig fördel med en fest
växelkurs är att den minskar osäkerheten för utrikeshandel och investe-
ringar.
För att en återgång till en fest växelkurs skall bli trovärdig är en
varaktigt låg inflation nödvändig. Därför är inflationsbekämpningen
central för möjligheterna att uppnå tillväxt, investeringar och ökad
sysselsättning.
* * *
I förslaget till statsbudget föreslås bl.a. följande åtgärder för att öka
tillväxtkraften i den svenska ekonomin:
Förslag aviseras om att beskattningen av egenföretagare blir likvärdig
med den för aktiebolag fr.o.m. 1994. I avvaktan på de nya reglerna
föreslår regeringen vissa lindringar för beskattningsåret 1993.
Arbetsmarknaden avregleras. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffes
och förenklingar av arbetsrättsliga regler förbereds.
Inkomst- och mervärdebeskattningen ses över i syfte att förenkla och Prop. 1992/93:100
att uppnå konkurrensneutralitet. Bilaga 1
Avregleringen av kommunikationsmarknaden, finansmarknaden,
bostadsmarknaden, elmarknaden och den kommunala verksamheten
m.m. drivs vidare. Ett antal förslag presenteras under våren.
Satsningarna på infrastruktur fortsätter. Genom en övergång till
lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare. Detta innebär
att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påböijas.
Arbetslinjen hävdas. Utbildnings- och kompetenshöj ande åtgärder
samt insatser mot långtidsarbetslöshet prioriteras.
De närmaste årens ekonomiska utveckling har såväl mörka som ljusa
inslag. Under det kommande året dominerar svårigheterna. Nedgången
1 den samlade produktionen av varor och tjänster fortsätter. Arbets-
lösheten stiger. Deprecieringen av kronan innebär en standardsänkning
för hushållen som är särskilt svår att bära för dem som lever med knappa
ekonomiska marginaler.
En politik för att återupprätta tillväxten och trygga sysselsättningen
kommer på kort sikt att medföra kännbara uppoffringar för alla med-
borgare. Men om vi avstår från att ta itu med de ekonomiska problemen
blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard
och att välfärdssystemen vittrar sönder. En sådan utveckling skulle
medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft
förhindras.
Men den ekonomiska utvecklingen uppvisar också viktiga ljuspunkter.
Den kraftiga förbättringen av näringslivets konkurrenskraft kommer
successivt att leda till ökad export och industriproduktion. Under 1994
väntas den svenska ekonomin få en exportledd tillväxt som lägger en ny
och stabil grund för välfärden.
2 Bakgrund
Orsaken till dagens ekonomiska problem står att finna i missgrepp i den
ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen.
Overbryggningspolitiken på 1970-talet och devalveringspolitiken på
1980-talet hämmade drivkrafterna för effektivitet och förnyelse i
ekonomin. Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden.
Nödvändiga rationaliseringar inom den offentliga sektorn uteblev. Detta
skapade djupgående strukturella brister som har inneburit att den ekono-
miska tillväxten i Sverige under lång tid har halkat efter andra industri-
länder.
Devalveringarna krävde eftervård. Efter 1981 års devalvering inrik-
tades den ekonomiska politiken på att sanera de offentliga finanserna. Vid
regeringsskiftet 1982 revs emellertid dessa besparingsbeslut upp samtidigt Prop. 1992/93:100
som en så kallad offensiv devalvering genomfördes. Bilaga 1
Devalveringarna medförde, tillsammans med en internationell
konjunkturuppgång, en förstärkning av aktivitetsnivån i ekonomin.
Devalveringarna gav dock endast en respittid, under vilken de grund-
läggande strukturella obalanserna i ekonomin borde ha angripits. Men så
skedde inte. Den nödvändiga eftervården försummades. Stabiliserings-
politiken misslyckades med att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan.
Detta blev särskilt tydligt efter 1984. Strukturpolitiska reformer för att
förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillgången på produktions-
resurser uteblev också.
Det stabiliseringspolitiska misslyckandet hade flera orsaker. Finans-
politikens inriktning var inte tillräckligt stram. De offentliga utgifterna
hölls inte tillbaka. Samtidigt medförde avregleringen av kreditmarknaden
en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det
dåvarande skattesystemet, med höga skattesatser och vidlyftiga avdrags-
möjligheter, stimulerade hushållen och företagen att ta stora lån.
Kreditexpansionen innebar en kraftig påspädning av den inhemska
efterfrågan. Följden blev en överhettning av ekonomin som vid slutet av
1980-talet blev akut. Inflationen steg till tvåsiffriga tal. Kostnadsläget
försämrades snabbt. Svensk export förlorade marknadsandelar och
affärerna med utlandet visade underskott.
Avsikten med devalveringarna var att föra över resurser från den
skyddade till den konkurrensutsatta sektorn. Men eftersom den inhemska
efterfrågan inte hölls tillbaka fick de konkurrensutsatta delarna av
näringslivet inte tillräckligt expansionsutrymme.
1980-talets inflationsekonomi skapade ett drivhusklimat i ekonomin som
ledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar. Låne-
baserade investeringar i fastigheter och andra tillgångar framstod som
lönsamma. I takt med att inflationen växlades ned, försvagades utsikterna
för framtida värdestegringar och fastighetsvärdena föll. Följden blev
mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom hela den
svenska finanssektom.
Under 1970-talet grundlädes obalanser i de offentliga finanserna. Mot
slutet av 1980-talet medförde överhettningen att problemen tillfälligt
kunde döljas. Den höga inflationen i kombination med bl.a. höga
marginalskatter och brist på inflationsskydd i skatteskalorna ledde till ett
stigande skattetryck. Efter det snabba konjunkturraset 1991 blev det
strukturella underskottet åter synligt.
Den ekonomiska politikens misslyckande under 1980-talet gällde inte
endast stabiliseringspolitiken. Också inom strukturpolitiken förekom stora
försummelser. Bristen på utbudsstimulerande åtgärder bidrog till att över-
hettningen blev så kraftig. Den regionala obalansen förstärkte detta.
Ingenting gjordes för att komma till rätta med de allvarliga bristerna
i socialförsäkringssystemen. Utgifterna för sjukförsäkringen, arbets-
skadeförsäkringen och förtidspensioneringen böljade under 1980-talet att
ökade okontrollerat. Under perioden 1985-90 växte utgifterna för transfe-
reringar med 22 % realt medan den totala produktionen bara växte med
11 %. Antalet sjukdagar ökade, antalet personer som klassades som Prop. 1992/93:100
arbetsskadade ökade kraftigt och allt fler människor tvingades till Bilaga 1
förtidspension. Många slogs ut från arbetsmarknaden och fastnade i
bidragsberoende. Denna utveckling innebar också att utbudet på arbets-
kraft hämmades vilket bidrog till överhettningen på arbetsmarknaden.
Bristen på förnyelse i den offentliga sektorn medförde ett stigande
skattetryck och en svag produktivitetsutveckling för ekonomin som
helhet. Hindren mot att låta enskilda alternativ konkurrera med offentliga
producenter av vård, omsorg och utbildning motverkade en angelägen
effektivisering och kvalitetsförbättring inom dessa områden.
Till försummelserna inom utbudspolitiken på 1980-talet skall även
läggas osäkerheten kring energipolitiken, det dåliga klimatet för mindre
och medelstora företag och fördröjningen av skattereformen.
Misstagen i den ekonomiska politiken innebar att de strukturella och
stabiliseringspolitiska problemen i den svenska ekonomin successivt
förvärrades. Vid 1990-talets början stod det klart att den svenska
ekonomin var på väg in i en ny djup kris.
Diagram 2.1 Industriproduktionen i Sverige och EG
Överhettningen ledde fram till en kostnadskris som innebär att nära
200 000jobb har försvunnit i industrin sedan 1989. Industriinvesteringar-
na har fallit med i genomsnitt 13 % per år under perioden 1990-92.
Det strukturella budgetunderskottet, den fallande produktionsnivån och
den höga arbetslösheten har lett fram till ett underskott i statsfinanserna
som för budgetåret 1992/93 uppgår till nästan 200 miljarder kronor.
Den nödvändiga nedväxlingen av inflationen medför, liksom i andra
länder, en period med nrycket höga realräntor. Genom att skuldsättningen
under 1980-talet ökat kraftigt har de åtstramande effekterna av fällande
tillgångsvärden och höga realräntor blivit mycket påtagliga. Industri- Prop. 1992/93:100
krisen, finanskrisen och krisen i de offentliga finanserna har skapat en Bilaga 1
ond cirkel som det tar tid att bryta.
Uppslutningen kring den fästa växelkursen har varit stark i Sverige.
Däremot har inte den förda politiken och den ekonomiska utvecklingen
i övrigt, t.ex. i fråga om lönebildningen, motsvarat de krav som en fäst
växelkurs ställer. De upprepade devalveringarna under 1970- och 1980-
talen skadade Sveriges trovärdighet vad gäller förmågan att varaktigt
hålla en låg inflation. Dessa fäktorer bidrog till att Sverige i novem-
ber 1992 tvingades överge den lästa växelkursen.
3 De internationella förutsättningarna
Den internationella ekonomin utvecklades svagare under 1992 än de
flesta bedömare räknade med för bara några månader sedan. BNP-
tillväxten för OECD-området som helhet uppskattas till ca 1,5 % medan
tillväxten i Europa väntas vara knappt 1 %. Samtidigt föll inflationen,
dock mindre i Europa än i OECD-området totalt. Flera fäktorer talar för
en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i Europa och Japan de närmaste
månaderna. En mycket måttlig återhämtning förutses därefter.
Räntorna har normalt fallit i lågkonjunkturer. Så har inte skett i Europa
denna gång. En stram penningpolitik förs i Tyskland. Detta har med-
verkat till höga räntor också i Europa i övrigt, vilket starkt hämmat
aktiviteten. För flera länder blev priset till slut för högt att behålla en fäst
växelkurs. I Storbritannien, Italien, Spanien, Portugal, Finland, Sverige
och Norge deprecierades valutorna med 5-15 % under perioden
september-december 1992.
Återhämtningen har dröjt även i länder med en expansiv penning-
politik såsom USA och Japan. Effekterna har dämpats dels av att
bankerna har ökat sina marginaler, dels av att hushåll och företag i ökad
utsträckning har betalat tillbaka sina skulder. De lägre räntorna har
sålunda underlättat skuldsaneringen men i mindre grad lett till ökad
konsumtion och investeringar. En viktig orsak är också att de långa
räntorna i USA inte har sjunkit lika mycket som de korta, vilket hänger
samman med fortsatta inflationsförväntningar. Den finansiella anpass-
ningen har visat sig ta längre tid än man tidigare trott.
De flesta länder gick in i lågkonjunkturen med stora budgetunderskott.
Det har inneburit att regeringarna i mindre grad än under tidigare låg-
konjunkturer kunnat använda finanspolitiken för att stimulera ekono-
mierna.
De redan låga räntorna i USA och Japan samt en kommande nedgång
av räntorna i Tyskland och flertalet övriga europeiska länder väntas bidra
till återhämtningen. Företagens och hushållens skuldsanering leder så
10
småningom till att inkomsterna åter i högre grad används till konsumtion
och investeringar.
EG-ländema enades i december 1992 om ett s.k. tillväxtinitiativ för att
stärka den ekonomiska utvecklingen. Dels skall länderna inom ramen för
gällande ekonomisk-politisk strategi stödja privata och offentliga inve-
steringar, dels inrättas på gemenskapsnivå en investeringsfond samt en
tillfällig lånefacilitet i Europeiska investeringsbanken (EIB). Låne-
garantier från fonden tillsammans med den nya lånefaciliteten beräknas
kunna generera investeringar, främst i infrastruktur, på motsvarande
250 miljarder kronor. Avsikten är uttryckligen att initiativet framför allt
skall påverka förväntningarna om en bättre tillväxt. Den direkta stimu-
lanseffekten beräknas uppgå till ca en halv procentenhet av gemenskapens
samlade BNP.
En lyckosam avslutning på de pågående GATT-förhandlingama skulle
bidra till att förbättra de internationella konjunkturutsiktema. Inter-
nationell handel har spelat en utomordentligt viktig roll som motor för
ekonomisk tillväxt under hela efterkrigstiden. Förutom handelslibera-
liseringar för industri- och jordbruksvaror skulle ett nytt GATT-avtal
öppna nya områden för internationell konkurrens - framför allt tjänste-
handel. De möjliga välfärdsvinsterna har uppskattats till inemot
200 miljarder dollar (motsvarande ca 1 400 miljarder kronor) årligen.
EFTA-ländema skulle tillhöra de största vinnarna.
Sverige stöder utkastet till GATT-överenskommelse, vilken enligt
planerna ska vara klar i mars 1993. Resultatet kan tidigast träda i kraft
den 1 januari 1994.
USA ligger längst fram i konjunkturcykeln och bedöms även ha
kommit längst i skuldanpassningen. Under senare delen av 1992 framkom
allt klarare indikationer på att den amerikanska ekonomin är inne i en
snabbare återhämtning. Avgörande för dess styrka är hur konsumtionen
utvecklas. Den amerikanska ekonomin förutses växa med 2,5 % 1993
och 3 % 1994.
Den japanska ekonomin är mitt uppe i den mest djupgående reala och
finansiella anpassningen på tjugo år. Den finansiella anpassningen
underlättas av en expansiv penning- och finanspolitik som möjliggörs av
ett offentligt sparandeöverskott och en lång period med låga pris- och
löneökningar. Förutsatt att anpassningen sker gradvis och kontrollerat kan
den japanska tillväxten väntas öka till 2,5 % 1993 och 3,1 % 1994.
Aktiviteten i den tyska ekonomin har dämpats kraftigt sedan våren
1992. Detta har skapat förutsättningar för lägre inflation och lägre räntor.
Det tar dock tid innan lägre räntor får effekt på konsumtion och investe-
ringar. Finanspolitiken väntas vara stram de närmaste åren mot bakgrund
av att budgetunderskottet ökat kraftigt som en följd av kostnaderna för
den tyska återföreningen. Dessutom hämmas exportsektorn av D-
markens faktiska appreciering. Tillväxten i de västra förbundsländema
väntas stanna vid 0,5 % 1993 och uppgå till 2 % 1994.
I såväl Danmark som Finland och Norge sker för närvarande en
anpassning av den finansiella sektorn. En viss återhämtning i de nordiska
länderna förutses fr.o.m. 1993. Som en följd av den stora förbättringen
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
11
av den finska konkurrenskraften väntas återhämtningen där bli starkt Prop. 1992/93:100
exportledd. Tillväxten för 1993 väntas uppgå till 1,3 % med en ytter- Bilaga 1
ligare förstärkning 1994. I Danmark och Norge däremot är återhämt-
ningen baserad främst på en ökad inhemsk efterfrågan. Tillväxten i båda
länderna väntas uppgå till 1,5 % 1993 och förutses öka till ca 2,5 %
1994.
För OECD-ländema sammantagna bedöms BNP växa med 1,8 % 1993
och med 2,8 % 1994. Tillväxten väntas bli svagare i Europa, eller
knappt 1 % 1993 och drygt 2 % 1994. I jämförelse med bedömningen
i prop. 1992/93:50 i oktober innebär detta en viss nedrevidering för
1993. Inflationen förutspås ligga kvar på drygt 3 % i OECD-området de
närmaste två åren, och arbetslösheten väntas öka ytterligare innan den
vänder sakta nedåt 1994. Världshandeln förutses växa med 5,5 % 1993
och 6,5 % 1994.
Den internationella utvecklingen kan således ge vissa positiva impulser
och möjligheter för svensk ekonomi. För att tillgodogöra sig dem krävs
dock en stabil tillväxtfrämjande inhemsk politik.
I november 1992 godkände riksdagen med stor majoritet EES-avtalet.
Schweiz valde genom resultatet i folkomröstningen att inte ansluta sig till
EES, vars ikraftträdande därmed försenas. Regeringen kommer att verka
för att avtalet för övriga länder träder i kraft under första halvåret 1993.
EES-avtalet innebär att ett ekonomiskt samarbetsområde med närmare
370 miljoner människor upprättas. EES-området svarar för nära tre
fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Ett deltagande på lika villkor på
denna marknad är av stor betydelse för vår förmåga att bevara och stärka
Sveriges ställning som livskraftig industrination.
Genom avtalet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer,
tjänster och kapital samt en enhetlig konkurrenspolitik. Dessutom
kommer samarbete att ske på ett antal angränsande områden, t.ex. vad
gäller miljö, utbildning, forskning och konsumentpolitik. EES-avtalet är
betydelsefullt i sig, men utgör också ett viktigt steg på vägen till ett
svenskt medlemskap i EG.
En väsentlig del av EG-samarbetet, som inte täcks av EES-avtalet, är
det ekonomiska och monetära samarbetet. EG-ländema har i Maastricht-
överenskommelsen enats om en fördjupning av det nuvarande samarbetet
till en ekonomisk och monetär union (EMU). Slutsteget i EMU är in-
förandet av en gemensam valuta.
Bildandet av en valutaunion i Europa har både positiva effekter
samtidigt som det medför vissa risker.
Med en gemensam valuta minskar transaktionskostnaderna i utrikes-
handeln, vilket stimulerar handelsutbytet mellan länderna. Eliminering av
växelkursrisker får också positiva dynamiska effekter genom en ökning
av företagens investeringar. Upprättandet av en gemensam centralbank
innebär att penningpolitiken utformas utifrån förhållandena i hela unionen
12
och inte som nu utifrån förhållandena i det dominerande landet i valuta-
samarbetet, Tyskland.
Det finns emellertid också risker i bildandet av EMU. För att två
ekonomiska områden skall ingå i samma valutaområde förutsätts att de
är någorlunda homogena. Det betyder att ekonomierna skall reagera på
externa chocker på likartat sätt. Därutöver skall arbetskraft och kapital
vara lättrörliga över gränserna. Om dessa krav är uppfyllda kommer
områdena att vinna på att förenas i en valutaunion.
Ytterligare andra fäktorer talar för en valutaunion i Europa. Avveck-
lingen av valutaregleringama i industriländerna har bidragit till framväx-
ten av en allt mer omlättande finansiell sektor. På de avreglerade
finansiella marknaderna kan kapital mycket snabbt röra sig mellan olika
valutor. Volymen på kapitalströmmama är mycket stor i förhållande till
ländernas valutareserver, varför centralbankerna kan få svårigheter att
försvara fästa växelkurser. Särskilt mindre valutor kan komma under
press när placerare söker sig till de valutor som bedöms som säkrast.
Händelserna under hösten 1992 illustrerar detta. Flera länder inom
EG:s växelkurssamarbete har tvingats överge sina fästa växelkurser till
följd av kapitalflöden som berott på förväntningar om växelkursjuste-
ringar. I en valutaunion upphör sådana kapitalflöden. Därmed försvinner
också de ränteskillnader som är förknippade med valutarisker.
Det finns stora fördelar för Sverige att delta i ett allt fästare europeiskt
valutasamarbete. Lägre transaktionskostnader innebär betydande bespa-
ringar för svenska företag och svenska konsumenter. Prisstabilitet och en
väl fungerande lönebildning blir lättare att uppnå. Arbetsmarknadens
parter vet då att möjligheten att devalvera försvunnit. Samtidigt ökar
kraven på flexibilitet i relativa löner och priser.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken blir mer stabila.
Räntenivån i Sverige blir densamma som i övriga delar av det större
valutaområdet. Risken för valutakriser och räntechocker elimineras.
Intresset för investeringar i Sverige ökar.
Sammantaget innebär ett svenskt deltagande i ett sådant europeiskt
valutasamarbete ökade möjligheter till lägre räntor och högre investe-
ringar, och därmed fler jobb och högre välfärd. Mot denna bakgrund är
det ett svenskt intresse att delta i EG:s arbete med att skapa en ekono-
misk och monetär union.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1993-1994
Den utveckling under 1980-talet som redovisats tidigare har fått
djupgående verkningar in på 1990-talet. Den samlade produktionen av
varor och tjänster föll med nästan 2 % 1991 och drygt 1 % 1992.
Nedgången väntas fortsätta också 1993. Därmed får det svenska
folkhushållet vidkännas en standardsänkning på över 60 miljarder kronor,
motsvarande nästan 7 000 kronor per svensk. Om den svenska ekonomin
hade utvecklats som OECD-ländema under treårsperioden skulle vaije
13
person i genomsnitt ha haft nästan 15 000 kronor högre disponibel
inkomst 1993.
Deprecieringen av kronan innebär att den inhemska efterfrågan minskar
genom att importprisema stiger. Samtidigt förbättras förutsättningarna för
den konkurrensutsatta sektorn ytterligare. De svenska företagen kommer
att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden.
Förutsättningarna är därför goda för en expansion av den utlandskon-
kurrerande sektorn.
En remarkabel förbättring av konkurrenskraften sker nu. Lönekost-
naderna väntas öka långsamt både 1993 och 1994, samtidigt som
produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska
läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade
semestern samt deprecieringen. Sammantaget beräknas de relativa
enhetsarbetskostnadema falla med drygt 15 % 1993 och med ytterligare
drygt 1 % 1994. En del av denna förbättring beror dock på att den
genomsnittliga produktiviteten ökat genom utslagning av industri med låg
produktivitet varigenom produktionskapaciteten samtidigt har minskat.
Den svenska exporten väntas öka kraftigt även om marknadstillväxten
förblir lägre än under föregående konjunkturuppgångar. Tidigare förluster
av marknadsandelar vänds till vinster. Exportvolymen väntas stiga med
5 % 1993 och 8 % 1994. Därmed stimuleras också industriproduktionen,
som bedöms öka med ca 1 % 1993 och med 6 % 1994.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 4.1 Försörjningsbalans
|
Miljarder |
Procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
BNP |
1 432,9 |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
|
Import |
381,7 |
-5,9 |
0,5 |
-0,5 |
3,5 |
|
Tillgång |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Privat konsumtion |
777,3 |
1,0 |
-1,5 |
-3,2 |
0,0 |
|
Offentlig konsumtion |
387,1 |
0,2 |
0,9 |
-0,5 |
-0,8 |
|
Stat |
112,2 |
-0,7 |
2,0 |
-0,3 |
-0,5 |
|
Kommuner |
274,9 |
0,6 |
-0,5 |
-0,6 |
-0,9 |
|
Bruttoinvesteringar |
270,7 |
-8,3 |
-8,7 |
-9,5 |
-3,0 |
|
Lagerinvesteringar1 |
-25,0 |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 |
|
Export |
404,6 |
-2,2 |
1,2 |
5,0 |
8,0 |
|
Användning |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Inhemsk användning |
1 410,0 |
-3,2 |
-1,4 |
-3,4 |
-0,3 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft bidrar till att hålla nere
löneökningarna både 1993 och 1994. Det finns dock ett löneöverhäng
från 1992 som drar upp genomsnittet 1993. Dessutom uppstår rent
tekniskt en löneglidning till följd av företagsnedläggningar och personal-
inskränkningar. När arbetsstyrkan minskas är det vanligtvis de sist
anställda som friställs. Dessa har som regel en lägre lön än genomsnittet,
varför den genomsnittliga lönenivån höjs även om ingen enskild anställd
14
fått löneförhöjning. Den uppmätta genomsnittliga timlönen väntas därför
stiga med 3 % 1993 och 3,5 % 1994.
Konsumentpriserna väntas öka med knappt 5 % under loppet av 1993.
Av detta beräknas stigande importpriser m.m. till följd av deprecieringen
av kronan svara för drygt 1,5 procentenheter och skatter och andra
politiska beslut för drygt 1 procentenhet. Den underliggande inflations-
takten uppgår således till endast ca 2 %. Under 1994 väntas den faktiska
ökningen av konsumentprisindex reduceras till knappt 3 % beroende på
att effekterna av skatteförändringarna upphör samt att både importpris-
och hyresutvecklingen dämpas något. Den underliggande inflationstakten
beräknas understiga 2 %.
Hushållens realt disponibla inkomster beräknas fälla med drygt 3,5 %
1993. Detta sker mot bakgrund av stora ökningar tidigare år, nämligen
2 % 1989, 3,1 % 1990, 4,9 % 1991 och 2,1 % 1992. Hushållens köp-
kraft påverkas både av höjda importpriser och av de prisökningar som
följer av höjningen av bensin-, tobaks- och den reducerade mervärdes-
skatten samt av lägre subventioner. Motverkande effekter som ökar
köpkraften uppkommer genom lägre räntor och den prissänkning som
följer av de sänkta arbetsgivaravgifterna. Under 1994 bedöms de reala
disponibla inkomsterna förbli oförändrade.
Hushållens sparkvot har stigit mycket kraftigt under de senaste åren.
Detta är långsiktigt positivt. Sparkvoten har nu kommit upp på en för
svenska förhållanden hög nivå. Från en lägsta nivå på minus 5,1 % 1988
ligger nu sparandet som andel av de disponibla inkomsterna på ca 6 %.
Hushållen kan antas vilja upprätthålla sin konsumtionsstandard och
sparkvoten beräknas därför avta något 1993 för att sedan plana ut 1994.
Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor. Den privata
konsumtionen väntas falla förhållandevis mycket under 1993 och sedan
stabiliseras under 1994.
Den underliggande konsumtionsutvecklingen inom den offentliga
sektorn uppvisar en fällande trend. Nedgången bromsas dock av att en
stor del av beredskapsarbetena registreras som kommunal konsumtion.
Den offentliga konsumtionen mäts på ett sätt som innebär att ökad
effektivitet genom lägre kostnader registreras som minskad volym. En
fallande konsumtionsvolym behöver alltså inte innebära att servicen har
blivit sämre.
Näringslivets investeringar och bostadsbyggandet påverkas i hög grad
av de omställningsprocesser som ekonomin genomgår. Fallande priser på
fästigheter får - tillsammans med höga realräntor - en starkt kontraktiv
inverkan. Dålig lönsamhet, lågt kapacitetsutnyttjande och försiktiga
framtidsförväntningar verkar i samma riktning. Bruttoinvesteringarna
väntas falla med nästan 10 % 1993. En motverkande fäktor är emellertid
de omfattande satsningarna på infrastrukturinvesteringar. Dessa ligger nu
på en nivå som är ca 3 gånger så stor som under 1980-talet.
Den starka konkurrenskraftsförbättringen väntas gradvis resultera i
växande produktion och högre lönsamhet inom industrin, vilket för med
sig ökade industriinvesteringar under 1994. Detta begränsar nedgången
i de samlade bruttoinvesteringarna. Lageravvecklingen bedöms fortsätta
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
15
under prognosperioden men ske i allt långsammare takt. Därmed uppstår Prop. 1992/93:100
ett positivt bidrag till BNP. Bilaga 1
Sammantaget väntas BNP falla med 1-1,5 % under 1993. Uppsvinget
inom den konkurrensutsatta sektorn leder sedan till att tillväxten kommer
igång under 1994. BNP-tillväxten beräknas då bli drygt 1,5 %. Det
kommer dock att dröja viss tid innan detta får positiva effekter på
arbetsmarknaden. Den produktionsökning som uppstår kan till en böljan
tillgodoses genom höjd produktivitet. Uppgången i den öppna arbetslös-
heten motverkas av de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas stiga till drygt 6 % 1993 och
till 7 % 1994. Under 1994 väntas arbetslösheten plana ut och sedan
successivt sjunka.
Tabell 4.2 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Disponibel inkomst |
4,9 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Sparkvot (nivå) |
2,7 |
6,1 |
5,6 |
5,7 |
|
Industriproduktion |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
1,4 |
-0,9 |
-15,4 |
-1,1 7,0 |
|
Arbetslöshet (nivå) |
2,7 |
4,8 |
6,2 | |
|
Handelsbalans (mdr. kr.) |
30,5 |
35,1 |
57,5 |
76,7 |
|
Bytesbalans (mdr. kr.) |
-20,2 |
-25,6 |
-4,7 |
23,0 |
|
Bytesbalans (% av BNP) |
-1,4 |
-1,8 |
-0,3 |
1,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en fällande import under
1993, medan en ökning sannolikt inträffar under 1994. Utrikeshandeln
kommer att ge ett kraftigt positivt bidrag till tillväxten. Exportvolymen
ökar betydligt kraftigare än importvolymen under prognosperioden. Detta
är den främsta förklaringen till det mycket stora överskottet i handels-
balansen 1994. Bytesbalansen kan därigenom för första gången sedan
1986 komma att uppvisa ett överskott, motsvarande ca 1,5 % av BNP.
Redan 1993 ger kapitalbildningen ett positivt bidrag till BNP-tillväxten.
Detta ökar kraftigt under 1994 samtidigt som det negativa bidraget från
konsumtionen minskar. Sammantaget får därmed den svenska ekonomin
en långsiktig bättre struktur, som förbättrar förutsättningarna för en snabb
ekonomisk återhämtning därefter.
16
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Konsumtion |
0,6 |
-0,6 |
-1,9 |
-0,2 |
|
Kapitalbildning |
-2,4 |
-0,6 |
0,5 |
1,8 |
|
BNP |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
5 Finanspolitiken
Den underliggande inflationen är i dag historiskt låg. På vissa marknader
råder till och med deflation. Producentpriserna har sjunkit under det
senaste året.
Denna låga inflationstakt har uppnåtts under en period med sjunkande
aktivitetsnivå och betydande kapitalförluster. Detta är en kostsam men
nödvändig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-talet. Det är
av yttersta vikt att den låga inflationen kan bibehållas även när konjunk-
turläget förbättras så att inte anpassningskostnaderna behöver tas en gång
till.
Sverige har tydliga och smärtsamma erfarenheter av de nackdelar som
är förknippade med hög och varierande inflation.
En hög inflation leder till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och
förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på
bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna
personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Inflationen undergräver respekten för det som skapar välfärd, nämligen
arbete, sparande och företagande. I stället gynnas spekulation. Mångårigt
sparande kan raderas ut på kort tid. Inflation uppmuntrar ett osunt
beteende.
Hög och varierande inflation leder till att prissättning och därmed
marknadernas funktionssätt försämras. Det blir svårare för både hushåll
och företag att fatta ekonomiskt korrekta beslut, t.ex. i fråga om
investeringar för framtiden. Med ett nominellt företagsskattesystem ger
inflation upphov till snedvridande effekter på investeringsbeslut genom
att den reala avkastningen efter skatt påverkas på ett godtyckligt sätt.
Detta leder till sämre resursanvändning och lägre effektivitet i ekonomin.
Tillväxten blir lägre.
Det finns ingen konflikt mellan hög tillväxt och låg inflation. Tvärtom
är låg inflation nödvändig för att nå uthållig tillväxt. För att främja
tillväxten och därmed sysselsättning och välfärd måste således inflationen
förbli varaktigt låg.
Den svenska ekonomin har ett antal särdrag som medför att inflationen
lätt kan återkomma. Det är mycket viktigt att den ekonomiska politiken
17
utformas så att existerande inflationsmekanismer och uppkomsten av nya Prop. 1992/93:100
inflationsspiraler motverkas. Bilaga 1
Sverige har under lång tid varit ett höginflationsland och det finns en
risk att grundläggande förväntningar är anpassade till detta. Sedan länge
har t.ex. arbetsmarknadens parter tenderat att sluta avtal som medför att
kostnaderna ökar mer än produktiviteten. Risken för detta har inte blivit
mindre genom att växelkursen för närvarande är rörlig. Den ekonomiska
politiken måste därför medverka till att göra klart för arbetsmarknadens
parter att sådan kostnadsinflation inte kan accepteras.
Efter devalveringen 1982 slog den svenska ekonomin i kapacitetstaket
förhållandevis tidigt under den följande konjunkturuppgången. Detta
medförde en stigande inflation. Flaskhalsar som skulle riskera en
liknande process när tillväxten kommer igång måste därför undvikas.
Arbetskraft och andra resurser måste föras över till den utlandskon-
kurrerande sektorn. Även om utlandsbetalningama 1994 på grund av den
låga aktivitetsnivån ger ett litet överskott, tycks Sverige ha haft ett
underliggande, strukturellt underskott i bytesbalansen. Därför måste
förutsättningar nu skapas för en kapacitetsökning av den utlandskon-
kurrerande sektorn.
Under senare år har den internationella integrationen kraftigt ökat, inte
minst vad gäller kapitalmarknaderna. Mycket stora belopp omsätts på
mycket kort tid. Detta tenderar att påskynda ekonomiska förlopp. Även
begränsade inflationsimpulser kan riskera att snabbt övergå i ett
accelererande förlopp.
Mot denna bakgrund är det centralt att utforma den ekonomiska
politiken så att inflationsförväntningarna stabiliseras på en låg nivå.
Förlusten av den fästa växelkursen som ankare i en sådan politik skärper
kraven på den ekonomiska politikens långsiktighet och utformning.
Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste
avväijas.
Den underliggande inflationstakten för 1993 väntas bli ca 2 %.
Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % till följd av höjda
indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser
som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För
1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på
priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den
underliggande inflationstakten skall således förbli låg.
Den svaga aktivitetsnivån i ekonomin leder till krav från olika håll på
finanspolitiska stimulanser. Men det vore att upprepa 1980-talets misstag.
En sådan politik vore inte hållbar och skulle inte ge avsett resultat.
Allmänt ökade offentliga utgifter för att stimulera ekonomin skulle
innebära en ytterligare försvagning av budgeten. I en situation när
budgetunderskottet redan är mycket stort och statens upplåningsbehov
driver upp räntorna skulle detta få negativa effekter bl.a. genom stigande
inflationsförväntningar som driver upp räntorna ytterligare. Nettoresul-
18
tatet skulle kunna bli en hårdare åstramning via penning- och valutapoli- Prop. 1992/93:100
tiken. Bilaga 1
Ytterligare en mekanism skulle verka i samma riktning. En fortsatt
försvagning av budgeten skulle automatiskt leda till större statsskuld.
Räntebetalningarna skulle öka automatiskt och därmed leda till än större
framtida besparingskrav. Inflationsförväntningarna skulle snabbt tillta,
med starkt negativa effekter på tillväxt och sysselsättning.
Budgetunderskottet och statens lånebehov har nu nått sådan omfattning
att sedvanliga stabiliseringspolitiska mekanismer inte fungerar. Minskade
offentliga utgifter kan, genom att de leder till ett lägre budgetunderskott,
totalt sett ge expansiva effekter på den ekonomiska aktiviteten genom att
de möjliggör lägre räntor utan stigande inflationsförväntningar. Detta
förutsätter naturligtvis ett väl fungerande samspel mellan finans- och
penningpolitiken.
Med hänsyn till de åtgärder som redan vidtagits på närmare ca
70 miljarder kronor i minskade offentliga utgifter framstår det som
angeläget att nya åtgärder träder i kraft stegvis under ett antal år
framöver. En successiv minskning av de offentliga utgifterna ger
utrymme för en lägre ränta och låg inflation. Stabiliseringspolitiken måste
ha en sådan inriktning att realräntan kan sjunka utan att detta sker genom
ökad inflation.
Riksbanken kan i stor utsträckning styra den korta räntans nivå bl.a.
genom att bestämma marginalräntan. Om den korta räntan sänks kraftigt
betyder det att den förväntade avkastningen på placeringar i svenska
kronor sjunker. Därvid minskar efterfrågan på tillgångar i svenska kronor
och växelkursen sjunker om finanspolitiken inte är tillräckligt stram.
Detta i sin tur leder till större importerade prisökningar samt ökade
inflationsförväntningar. Det senare återspeglas i den långa räntan som då
stiger. Den penningpolitiska handlingsfriheten är med andra ord starkt
beroende av att inflationen och inflationsförväntningarna hålls nere.
Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp
i en konjunkturrensad och en konjunkturell del. Den konjunkturrensade
delen (något oegentligt kallad strukturell del) kvarstår även vid ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Det beräknade
strukturella underskottet är således justerat med hänsyn till BNP-nivå
men inte med hänsyn till sammansättning av BNP. Det resterande
konjunkturbetingade underskottet är en följd av att skatteunderlagen är
tillfälligt låga på grund av lågt kapacitetsutnyttjande samt av att lågkon-
junkturen medför extra kostnader för arbetslöshet och arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Utbetalt bankstöd har även medtagits här.
En uppdelning av det totala underskottet i en konjunkturell respektive
en konjunkturrensad del är behäftad med osäkerheter. Underskotten utgör
skillnaden mellan två mycket stora tal. Mindre beräkningstekniska
förändringar kan ge stora effekter på de olika saldona. Icke desto mindre
19
är en uppdelning intressant, eftersom den ger en indikation på hur Prop. 1992/93:100
underskottet utvecklas när tillväxten kommer igång och de konjunkturella Bilaga 1
effekterna faller bort, både på inkomst- och utgiftssidan.
Som diskuteras närmare i den preliminära nationalbudgeten har
uppdelningen av underskottet i en strukturell och en konjunkturbetingad
del gjorts med utgångspunkt i att 1991 var ett år med ett konjunktur-
mässigt normalt kapacitetsutnyttjande samt att den potentiella tillväxt-
takten uppgår till 2 % per år.
Enligt denna bedömning var således det konjunkturberoende under-
skottet år 1991 noll. Det faktiska underskottet på 15 miljarder kronor var
därför strukturellt. Detta underskott kan i allt väsentligt hänföras till
1980-talets ökning av inkomstöverföringar samt det låga hushållsspa-
randet, som medförde ohållbart höga mervärdesskatteintäkter från den
privata konsumtionen.
Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Miljarder kronor
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Totalt finansiellt |
-15 |
-130 |
-170 |
-140 |
|
därav | ||||
|
Strukturellt |
-15 |
-70 |
-70 |
-55 |
|
Konj unkturberoende |
0 |
-60 |
-100 |
-85 |
Den stora försämringen i det strukturella underskottet inföll således
mellan 1991 och 1992. I allt väsentligt hänger detta samman med beslut
och utvecklingstendenser under slutet av 1980-talet som först 1992 blev
synliga i det offentliga sparandet. Överhettningen, den höga nominella
pris- och lönekostnadsökningen och det låga hushållssparandet hade
inneburit att den offentliga sektorns inkomster blivit uppblåsta till
långsiktigt ohållbara nivåer. Samtidigt var utgifterna för arbetsmarknads-
politiska insatser låga på grund av det överhettade sysselsättningsläget.
När pris- och lönekostnadsökningen dämpades och överhettningen på
arbetsmarknaden försvann minskade inkomsterna och utgifterna ökade.
De tidigare nivåerna visade sig vara långsiktigt ohållbara i den meningen
att inkomsterna inte var tillräckliga för de utgifter som blev resultatet av
ett mera normalt konjunkturläge. Enbart ökningen i hushållssparandet,
som under perioden 1989-1992 ökade uppgick till närmare
100 miljarder kronor, motsvarar en minskning av mervärdesskatteintäk-
terna från privat konsumtion med ca 20 miljarder kronor.
20
Försämringen i det strukturella underskottet mellan 1991 och 1992 kan Prop. 1992/93:100
mer konkret förklaras av bl.a. följande faktorer: Bilaga 1
Högre hushållssparande
Övergång till lägre inflation
Ökad vinstandel
Ökade offentliga investeringar
M ervärdesskattesänkning
Ökade räntebidrag på grund av
dyrt byggande 1990-91
Ökade flyktingkostnader
6 miljarder kronor
7 „
6 "
4
10 "
3 "
6 "
Det ökade hushållssparandet förklarar ca 6 miljarder kronor. Därigen-
om försvagades den privata konsumtionen och basen för mervärdesskatte-
intäktema. Ökningen av sparandet är positiv ur samhällsekonomisk
synvinkel. Den beror på en kombination av skattereformen som gjorde
det dyrt att låna och lönsamt att spara, på kreditmarknadens omsvängning
till restriktiv utlåning samt på den ökade arbetslösheten som skapade
behov i hushållen av en ekonomisk buffert.
Nedväxlingen i inflationstakten förklarar ca 7 miljarder kronor. Även
detta är positivt, men innebär i övergångsskedet att utgifterna ökar
snabbare än inkomsterna. När inflationen sjunker ökar inkomsterna med
den nya låga inflationstakten medan många utgifter är basbeloppsstyrda
och därför ökar med den tidigare högre inflationstakten. Effekten blir en
engångsvis permanent försämring av saldot.
Ökade räntebidrag på grund av att det tidigare finansieringssystemet
medförde dyrt byggande svarar för ca 3 miljarder.
Sänkningen av mervärdesskatten år 1992 svarar för
10 miljarder kronor.
Därtill kommer ett antal mindre poster som enligt den valda metoden
inte är konjunkturberoende. De kan dock vara mer eller mindre till-
fälliga. Dit hör t.ex. ökade utgifter för flyktingmottagningen och ränta
på utbetalt bankstöd.
Av tabellen framgår att det strukturella underskottet är i stort sett
oförändrat mellan åren 1992 och 1993. Detta kan synas egendomligt med
hänsyn till de stora utgiftsminskningar som träder i kraft 1993. Samtidigt
har emellertid deprecieringen medfört en kraftigt ändrad sammansättning
av BNP, vilket kortsiktigt reducerat skatteintäkterna. Vinster är på kort
sikt lägre beskattade än löner och genom deprecieringen ökar vinstan-
delen. Deprecieringen medför även att exporten främjas medan den
privata konsumtionen begränsas vilket minskar underlaget för mervärdes-
skatt m.m. Den offentliga sektorns ränteutgifter, netto, ökar med ca
20 miljarder kronor. Skatteintäkterna påverkas också av slopade punkt-
skatter samt av att pensionärernas grundavdrag inte längre avtrappas mot
bl.a. kapitalinkomst. Nettoeffekten är att det strukturella underskottet är
oförändrat 1993 jämfört med 1992.
21
Mellan 1993 och 1994 minskar det strukturella underskottet med ca
15 miljarder kronor. Detta är nettot av beslut om minskade utgifter på ca
25 miljarder kronor och ökade räntor netto på ca 10 miljarder kronor.
Analysen visar att finanspolitiken hade en kraftigt expansiv inriktning
under 1992, om hela den offentliga sektorn beaktas, huvudsakligen till
följd av tidigare fattade beslut. Under 1993 är finanspolitiken neutral.
För 1994 förutses en finanspolitisk åtstramning.
Analysen visar också automatiken i saldoförsämringen. Betydande
åtgärder krävs för att kompensera ökningen av ränteutgifterna och än mer
för att minska det strukturella underskottet. Detta illustrerar vikten av att
inte skjuta saneringen av de offentliga finanserna på framtiden.
Strukturellt underskott i statsbudgeten
Även statsbudgetens saldo kan delas upp i en strukturell del som består
även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande och en
resterande konjunkturbetingad del. Skillnaden mellan det faktiska,
redovisade saldot för 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar
således den konjunkturmässiga delen av underskottet.
Statsbudgetens saldo 1993/94
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
Totalt saldo |
ca -160 |
|
Strukturellt saldo |
ca -105 |
|
Konjunkturberoende saldo |
ca - 55 |
Tabellen visar att om det inte varit lågkonjunktur 1993/94 skulle
underskottet varit 55 miljarder kronor lägre. Det underskott som kvarstår
på ca 105 miljarder kronor är att betrakta som strukturellt.
Det strukturella underskottet i de totala offentliga finanserna är
summan av statsbudgetens strukturella underskott, viss upplåning utanför
statsbudgeten samt sparandet i socialförsäkringssektorn och kommun-
sektorn.
Riksdagen har på förslag från regeringen lagt fast en långsiktig utgifts-
strategi (LUS) för de offentliga utgifterna. Utgiftsstrategin innebär en
prövning i tre led och har beskrivits i proposition 1991/92:38 Inrikt-
ningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10). De tre leden är
följande:
1) Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen.
22
2) Att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta, dels över Prop. 1992/93:100
tiden, dels enligt politiska prioriteringar på sektorer. Därmed krävs Bilaga 1
även ett ställningstagande inom vilka områden besparingar skall ske.
3) Att genomföra processen vaije år, göra avstämningar och därmed
bestämma utgiftsutrymme för en ny treårsperiod.
Som ett led i denna långsiktiga utgiftsstrategi föreslog regeringen
omfattande besparingsåtgärder i budgetförslaget i januari 1992, i den
reviderade finansplanen våren 1992 samt i proposition 1992/93:50 som
en följd av överenskommelsen med socialdemokraterna hösten 1992.
Under föregående riksmöte fattade riksdagen efter förslag i budgetpro-
positionen beslut om utgiftsminskningar på sammanlagt ca
20 miljarder kronor. Därtill beslöt riksdagen att successivt reducera
räntebidragen vid ny- och ombyggnad av bostadshus, vilket ger en
tillkommande besparing på 15 miljarder kronor när det nya systemet
gäller fullt ut.
Under innevarande riksmöte har riksdagen med utgångspunkt i
regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin fattat beslut som innebär budgetförstärkning för staten inkl.
AP-fonden genom bl.a. införandet av en karensdag, sänkt kompensations-
nivå för pensioner och sjukpenning och framtida höjd pensionsålder på
ca 33 miljarder kronor per år.
Nyss nämnda beslut ger en sammanlagd långsiktig effekt på närmare
70 miljarder kronor.
Strukturellt motiverade reformer som bidrar till ett högre utbud av
arbete och ett högre sparande ger långsiktiga budgeteffekter som är
väsentligt större än de direkta besparingarna. Det gäller t.ex. för
regelförändringar i socialförsäkringssystemen som uppmuntrar arbete och
rehabilitering och motverkar frånvaro. Denna typ av reformer är därför
särskilt angelägna både för att öka den långsiktiga produktionskapaciteten
och för att förbättra de offentliga finanserna på medellång och lång sikt.
Även skattereformens dynamiska effekter bör göra sig gällande när
tillväxten böijar ta fart. Den fram till år 1997 successivt höjda pensions-
åldern medför ett tillkommande arbetsutbud som är särskilt stort när
konjunkturläget blir bättre. Därigenom ökar basen för socialavgifter,
inkomstskatter och indirekta skatter vilket ger fördelaktiga budgeteffekter
utöver den direkta besparingen i form av lägre pensionsutgifter.
Utöver nu angivna besparingar har riksdagen fattat ett principbeslut
om att ansvaret och därmed finansieringen av sjuk- och arbetsskadeför-
säkringen skall flyttas ut från budgeten.
Som framgick av tabell 5.1 beräknas det strukturella underskottet för
den offentliga sektorn till ca 55 miljarder år 1994. Riksdagen har lättat
beslut om att detta underskott på sikt skall elimineras.
För att bedöma de krav detta ställer på budgetpolitiken under
kommande år redovisas en beräkning av det strukturella och det totala
underskottets utveckling under år 1995-1998. Beräkningarna redovisas
mera utförligt i den preliminära nationalbudgeten. Eftersom det inte
23
föreligger någon egentlig prognos för den svenska ekonomins utveckling Prop. 1992/93:100
under dessa år beaktas därvid endast ett begränsat antal fäktorer. Liksom Bilaga 1
vid beräkningen av det strukturella underskottet för tidigare år antas en
underliggande trendmässig tillväxt på 2 %. Jämförelsenormen är därför
att alla inkomster ökar med 2 % realt. För de offentliga utgifterna är
ökningen lägre därför att den offentliga konsumtionen antas vara realt
oförändrad. Om pris- och kostnadsökningarna i den offentliga konsum-
tionen är större än i den övriga ekonomin antas detta mötas med olika
åtgärder.
Beräkningarna baseras på antagandet att det sker en konjunkturmässig
återhämtning från år 1994 till år 1998 så att skillnaden mellan faktisk och
potentiell BNP reduceras med en sjättedel per år, vilket motsvarar en
årlig tillväxt på 3,2 %.
En årlig tillväxt på 3,2 % kan förefalla hög, bl.a. med hänsyn till att
den genomsnittliga tillväxttakten efter 1982 års devalvering uppgick till
2,6 % för perioden 1983-1986. A andra sidan bör tillväxtförutsätt-
ningama vara förhållandevis goda efter år 1994 dels med hänsyn till de
förbättringar i ekonomins funktionssätt som följer av fattade beslut, dels
med hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten i utgångsläget.
Vid denna beräkning antas en årlig tillkommande budgetförstärkning
genom nya beslut på 10 miljarder kronor i 1994 års priser per år för åren
1995-1998 och på 5 miljarder för år 1994 utöver vad som nu föreslås för
budgetåret 1993/94 samt att den offentliga konsumtionen är realt
oförändrad som jag tidigare redovisat. Som framgår av tabellen beräknas
dessa budgetförstärkningar resultera i ett trendmässigt sjunkande
strukturellt underskott i de offentliga finanserna så att detta är eliminerat
år 1998.
Det totala underskottet reduceras ännu kraftigare, vilket beror på den
antagna konjunkturåterhämtningen under år 1995-1998.
Följande slutsatser kan dras:
För att uppnå en godtagbar utveckling av det strukturella och det
totala underskottet för den offentliga sektorn krävs årliga tillkom-
mande budgetförstärkningar på minst 10 miljarder kronor under de
kommande åren vid realt oförändrad offentlig konsumtion.
Återhämtningen och tillväxten är central för att reducera det totala
underskottet för den offentliga sektom. Åtgärder som ökar tillväxten,
t.ex. ökade incitament till arbete genom förändringar av socialförsäk-
rings- och skattesystemet, är därför avgörande även ur budgetsyn-
vinkel.
Även vid dessa tillkommande årliga besparingar och en förhållande-
vis stark konjunkturåterhämtning under 1990-talet ökar den offentliga
sektoms skuld kraftigt.
Det strukturella underskottet i den offentliga sektom kan elimineras
under perioden.
Tabell 5.2 Avvecklingen av den offentliga sektorns strukturella underskott Prop. 1992/93:100
Miljarder kronor, 1994 års priser Bilaga 1
1994 1995 1996 1997 1998
Förändringar som på-
verkar sparandet
Ökning av ränteutgifter
|
utöver 2 % realt |
-9,1 |
-7,4 |
-5,8 |
-3,6 |
|
Effekter av tidigare |
6,3 |
5,0 |
6,6 |
2,4 |
|
Andra faktorer |
-6,4 |
-8,4 |
-3,0 |
-2,4 |
|
Realt oförändrad offentlig |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 |
|
Antagen tillkommande |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
Minskat konjunkturbe- |
12,9 |
13,6 |
14,4 |
15,2 | |
|
Strukturellt finansiellt |
-49,6 |
-39,7 |
-31,4 |
-14,4 |
1,0 |
|
Totalt finansiellt |
-137,2 |
-115,4 |
-94,3 |
-63,6 |
-33,3 |
I tabell 5.2 redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns sparande
vid tillkommande budgetförstärkningar. Tabellen illustrerar det faktum
att nuvarande stora underskott medför stora automatiska räntebetalningar
varvid kraven på budgetförstärkningar för att minska underskottet blir
betydande. Ju mer saneringen av de offentliga finanserna skjuts på
framtiden, desto större blir kraven på framtida budgetförstärkningar.
Mot denna bakgrund förslås i detta budgetförslag följande:
Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks samtidigt som
begränsningar i rätten till nedtrappning av arbetstiden införs fr.o.m. den
1 juli 1993. Åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år.
Fr.o.m. 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder.
De ändrade reglerna i sjukförsäkringen som regeringen föreslagit i
prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadeförsäk-
ringen. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag om
att arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993.
Inom arbetslöshetsförsäkringen förändras kompensationsnivån så att den
i huvudsak blir densamma som vid sjukdom. Dessutom återinförs fem
karensdagar. Kostnaderna för beredskapsarbeten reduceras genom att
arbetstiden begränsas till 90 % av heltid. Den högsta ersättningen inom
arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen avindexeras.
De föreslagna regelförändringarna inom studiestödet innebär bl.a. att
studiestödet begränsas till 10 månader per år. Inom Justitiedepartementets
ansvarsområde minskas utgifterna genom rationaliseringar och effektivise-
25
ringar inom polisväsendet samt genom att utbildningen vid Polishög-
skolan sker med studiemedel i stället för med lön.
Deprecieringen innebär en standardsänkning för det svenska folkhus-
hållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför får
inte basbeloppsanknutna förmåner, dvs. pensioner och andra transfere-
ringar öka med den del av inflationen som beror på deprecieringen.
Konjunkturinstitutet kommer senare att få i uppdrag att beräkna hur
deprecieringen påverkar konsumentpriserna för oktober 1993 respektive
oktober 1994.
Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker
anpassas till prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dess-
utom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare
drycker göras. Skatteintäkterna beräknas därigenom öka med ca
150 miljoner kronor.
Sammantaget föreslås eller aviseras utgiftsminskningar på 17 miljar-
der kronor för budgetåret 1993/94. Därav hänför sig 4,9 miljarder kronor
till förslag som aviserats i proposition 1992/93:50 och 11,9 miljar-
der kronor till nya förslag. Den långsiktiga effekten är betydligt större
eller sammantaget nära 28 miljarder kronor. De förslag som tidigare
aviserats svarar för ca 12,5 miljarder kronor och de nya förslagen svarar
för 15 miljarder kronor. Därtill förstärks budgeten med 150 miljoner
kronor från den höjda alkoholskatten.
Tabell 5.3 Förslag i 1993 års budgetproposition samt i aviserade
särpropositioner
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
1993/94 |
Lång sikt | |
|
Höjd pensionsålder |
1,1 |
6,0 |
|
Samordnad sjuk- och arbetsskadesjukpenning |
1,6 |
1,6 |
|
Regeländring inom delpensioneringen |
0,2 |
1,5 |
|
Utebliven kompensation för deprecieringens | ||
|
priseffekt i basbeloppsanknutna förmåner |
1,2 |
3,0 |
|
Regeländringar inom studiestödet |
0,6 |
0,6 |
|
Sänkt ersättningsnivå och karensdagar inom | ||
|
arbetslöshetsförsäkringen |
4,7 |
4,7 |
|
Minskade kostnader för beredskapsarbeten, | ||
|
utbildningsbidrag m.m. |
2,1 |
2,1 |
|
Sänkt dagpenning för asylsökande |
0,2 |
0,2 |
|
M inskade bostadssubventioner |
1,5 |
3,0 |
|
Besparingar inom försvaret |
0,4 |
1,2 |
|
Minskat bistånd |
0,9 |
0,9 |
|
Polisväsendet |
0,2 |
0,5 |
|
Administrativa utgiftsminskningar |
2,1 |
2,1 |
|
Summa minskade utgifter |
16,8 |
27,4 |
|
därav | ||
|
aviserade i prop 1992/93:50 |
4,9 |
12,4 |
|
nya förslag till minskade utgifter |
11,9 |
15,0 |
För att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna måste budgetför-
stärkningar ske även under kommande år. Jag återkommer senare till
detta.
Målet för budgetpolitiken är att avskaffa det strukturella underskottet i de
offentliga finanserna och därigenom skapa förutsättningar för en
långsiktigt bättre ekonomisk utveckling.
Underskottet i de offentliga finanserna har ökat kraftigt under senare
år. Detta beror i allt väsentligt på tidigare ekonomisk-politiska misslyck-
anden. Problemen förstärks av den rådande djupa lågkonjunkturen.
Underskottet i statsbudgeten har också ökat kraftigt.
Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en
fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då
att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Detta skulle få svåra
konsekvenser för de människor som är beroende av offentliga insatser
och leda till ökade orättvisor i samhället. Därför måste arbetet med att
minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare.
Följande normer skall gälla för budgetpolitiken:
1 Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas
Med detta avses att den offentliga sektorns finansiella sparande skall vara
i balans över en konjunkturcykel.
Ett hjälpmedel i detta arbete är den långsiktiga utgiftsstrategin. För att
uppfylla normen och fullfölja saneringen av de offentliga finanserna krävs
fortsatta budgetförstärkningar.
Under åren 1994-1996 bör budgetförstärkningarna uppgå till ca
25 miljarder kronor samt vad som följer av att den offentliga konsum-
tionen är realt sett oförändrad enligt den definition som jag tidigare
redovisat. Detta gäller utöver de minskningar i offentliga utgifter som
följer av redan fettade beslut och förslagen i årets budgetproposition.
Åtgärderna bör förslagsvis fördela sig med ca 5 miljarder kronor för
1994 och vardera 10 miljarder kronor för 1995 och 1996. Även 1997 och
1998 krävs beslut om fortsatta budgetförstärkningar.
Saneringen av de offentliga finanserna är ett långsiktigt arbete. Jag är
öppen för att diskutera vilka budgetförstärkningar som bör genomföras.
Det är angeläget att en bred parlamentarisk majoritet står bakom
åtgärderna. Detta stärker trovärdigheten i budgetpolitiken vilket får
positiva effekter på tillväxt, inflationsförväntningar och förbättrar
förutsättningarna för ett varaktigt lågt ränteläge.
Åtgärderna kan beröra bl.a. följande tre områden:
* Sjukförsäkringen och andra delar av socialförsäkringssystemet. Detta
kan ske exempelvis genom ytterligare sänkningar av ersättnings-
nivåerna och/eller utflyttning från statsbudgeten i kombination med
vissa avgiftsförändringar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
27
* Bostadssektorns belastning på den offentliga sektorn. Möjligheterna Prop. 1992/93:100
att uppnå detta ökar i takt med sjunkande ränta som i sig dämpar Bilaga 1
boendekostnaderna.
* Grundavdraget i inkomstskatteskalan.
Åtgärderna ovan ansluter till det förslag som regeringen aviserade den
19 november 1992. I detta ingick emellertid som en väsentlig ingrediens
också en kraftig ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna. Jag har
inte bedömt det som ändamålsenligt att nu genomföra denna del av för-
slaget.
Jag är öppen för att diskutera även andra förslag till i första hand
minskade utgifter som läggs fram i riksdagen.
2 De offentliga utgifterna bör successivt sjunka räknat som andel av
BNP
Denna norm gäller för de offentliga utgifternas utveckling. Eftersom
normen är långsiktig bör den gälla oberoende av faktiskt konjunkturläge
och således avse de offentliga utgifterna exklusive konjunkturberoende
och tillfälliga utgifter, såsom arbetsmarknadspolitiska insatser och
bankstöd. Normen avser således de konjunkturrensade offentliga
utgifterna som andel av en konjunkturrensad BNP.
Som framgår av följande tablå innebär årets förslag till statsbudget att
denna norm uppfylls.
Konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en
konjunkturrensad BNP
Procent
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Konjunkturrensad | ||||
|
utgiftskvot |
63,3 |
65,4 |
64,2 |
62,7 |
Ökningen av den konjunkturrensade utgiftskvoten mellan 1991 och
1992 förklaras bl.a. av ökade offentliga investeringar, högre utgifter för
räntebidrag och ökade kostnader för flyktingmottagning. Därefter sjunker
den konjunkturrensade utgiftskvoten till följd av beslutade utgiftsminsk-
ningar.
Ett liknande sätt att beskriva den strama utgiftutveckling som följer av
tidigare fattade beslut och det budgetförslag som nu läggs fram är den
nominella ökningen av de konjunkturrensade offentliga utgifterna. Som
tidigare har framgått hade finanspolitiken en kraftigt expansiv inriktning
under 1992 då de konjunkturrensade offentliga utgifterna ökade med
6,6 %. Därefter har utgiftsutvecklingen begränsats högst väsentligt.
Ökningstakten för nominella konjunkturrensade utgifter beräknas bli
2,1 % för 1993 och 1,6 % för 1994. Detta innebär en real minskning.
28
Bilaga 1
Budgetläget
Den kraftiga försämringen av den offentliga sektorns sparande under de
senaste åren beror i huvudsak på en kraftig försämring av statens budget
från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1992/93.
Under budgetåret 1993/94 kan en viss förbättring skönjas. Detta beror
både på tidigare fettade beslut, de nedskärningar på utgiftssidan som
regeringen genomfört i samverkan med socialdemokraterna hösten 1992
och på de nu föreslagna åtgärderna. Saldoförbättringen motverkas dock
av fortsatta fell på inkomstsidan. Samtidigt ökar statsskuldräntoma
kraftigt på grund av den snabbt växande statsskulden. Denna utveckling
visar påtagligt följden av att under en period ha stora underskott i
budgeten.
Tabell 5.4 Statsfinansernas utveckling
Miljarder kr
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Inkomster |
397,7 |
381,2 |
358,4 |
|
Arbetsmarknadspolitik |
34,7 |
43,4 |
44,0 |
|
Statsskuldräntor |
60,0 |
83,0 |
95,0 |
|
Finanskrisutgifter |
4,2 |
22,6 | |
|
Övrigt |
379,6 |
430,5 |
381,7 |
|
Summa utgifter |
478,5 |
579,5 |
520,7 |
|
Budgetsaldo |
-80,8 |
-198,3 |
-162,3 |
|
Andel av BNP |
-5,6 % |
-13,8 % |
-11,1 % |
|
Statens lånebehov |
88,7 |
230,1 |
205,3 |
|
Underliggande | |||
|
budgetsaldo |
-91,3 |
-173,2 |
-163,9 |
Statens lånebehov
Statens lånebehov räknas fram genom att utgå ifrån det redovisade
budgetsaldot och sedan lägga till
kassamässiga korrigeringar p.g.a. att skillnader mellan tidpunkten när
transaktioner bokförs i myndigheters redovisning och när de
registreras på statsverkets checkräkning,
finansiering av underskott i fonder som ligger utanför statsbudgeten,
den del av statens kreditgivning som går via riksgäldskontoret och
därför inte redovisas på statsbudgeten.
29
Statens lånebehov nästan fördubblas från budgetåret 1991/92 till
budgetåret 1992/93. 1993/94 sker det en förbättring, vilken helt är att
hänföra till förbättringen i det redovisade budgetsaldot för 1993/94.
Det starkt negativa offentliga sparandet, som ger upphov till det stora
lånebehovet, motsvaras av ett starkt positivt privat sparande hos företag
och hushåll. Bytesbalansen beräknas vara nära noll år 1993 och positiv
år 1994. Det kommer således att finnas stor placeringskapacitet i den
privata inhemska sektorn.
Budgetkonsekvenser av tidigare beslutade åtgärder
Riksdagen beslutade hösten 1991 att staten skulle garantera en nyemission
av aktier i Nordbanken på ca 5,2 miljarder kronor och teckna sin andel
av emissionen. Som en följd av beslutet har 4 191 milj kronor betalats
ut över statsbudgeten under 1991/92 för nyteckning av aktier i Nordbank-
en.
Riksdagens beslut i juni 1992 om rekonstruktion av Nordbanken (prop.
1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) innebär att
regeringen har bemyndigats att bilda Förvaltningsaktiebolaget Venantius
med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och svara för finansieringen
av uppköp av utestående aktier i Nordbanken intill ett belopp om 2 050
miljoner kronor. Detta belopp belastar statsbudgeten under budgetåret
1992/93.
I nämnda beslut bemyndigades regeringen att inom en ram om
20 miljarder kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller
vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nord-
banken och Securum. Den 29 oktober 1992 beslutade regeringen att
tillskjuta sammanlagt 10 miljarder kronor till Nordbanken, vilket har
belastat innevarande års statsbudget. Dessutom har en garanti på
9,85 miljarder kronor, syftande till att stärka den finansiella basen i
Securum, utfärdats. Vid denna garantis infriande kommer de principer
som riksdagen beslutat på förslag av regeringen i prop. 1992/93:135 om
åtgärder för att stärka det finansiella systemet att tillämpas.
Dessutom kommer statsbudgeten att belastas av räntekostnader i
samband med lån till den stiftelse som äger Sparbanken Första.
Budgetbelastningen av nämnda åtgärder uppgår under innevarande
budgetår till 22,6 miljarder kronor. Därutöver uppkommer en svårbedöm-
bar ytterligare budgetbelastning i den mån det generella bankstödet
utnyttjas.
Kommunerna och landstingens verksamhet har stor samhällsekonomisk
betydelse. Den svarar för merparten av social service till hushållen.
Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten
i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekono-
misk balans. Statsmakternas riktlinjer för den kommunala ekonomin bör
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
30
ange omfattningen av den skattefinansierade verksamheten oavsett om Prop. 1992/93:100
denna produceras av kommunen eller privata tjänsteproducenter. Det Bilaga 1
innebär att riktlinjer främst bör ges för den totala finansiella ramen och
därmed för den kommunala skattesatsen och de statliga transfereringarna.
Som jag framhöll i den reviderade finansplanen 1992 bör kommuner och
landsting utgå från att det nya statsbidraget utvecklas mycket restriktivt
under de närmaste åren.
Utrymme för att höja ambitionsnivån i den kommunala verksamheten
måste huvudsakligen skapas genom rationaliseringar och effektiviseringar.
Jag avser att till våren återkomma med en bedömning av det finansiella
utrymmet för kommunsektorn i samband med att jag redovisar mitt
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Jag
avser då också att ta upp frågan om den kommunala utdebiteringen för
år 1994.
Mellan 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt
sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av
investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar
eller neddragningar av rörelsekapitalet. Den kommunala sektorns
finansiella sparande förbättrades därefter mycket kraftigt under åren 1991
och 1992. Ar 1992 uppskattas det finansiella sparandet till ca
10 miljarder kronor. Det finansiella sparandet bedöms bli positivt även
år 1993. För år 1994 förutses däremot en klar försämring.
Förbättringen av kommunernas och landstingens ekonomi mellan åren
1991 och 1993 beror på att inkomsterna ökar snabbare än utgifterna.
Skatteinkomsterna steg kraftigt 1991 och 1992 till följd av de höga
löneökningarna två år tidigare. Samtidigt ledde den förutsedda dämpning-
en av löneökningarna och inflationen till att de kommunala utgifterna inte
växte i samma snabba takt. Konsumtions- och investeringsutvecklingen
dämpades.
Med den finansiella utveckling som kan förutses i både den statliga och
kommunala sektorn kommer frågan om finansiering av de tjänster som
kommuner och landsting hittills erbjudit in i bilden. Finansieringen har
en avgörande betydelse för resursanvändningen inom offentlig sektor.
Utgångspunkten är att skattefinansieringen även i framtiden kommer att
spela en huvudroll inom flera tjänstesektorer.
Avgifterna motsvarar idag ca 13 % av kommunernas kostnader.
Avgiftstäckningen är högst inom de tekniska områdena och lägst inom
kultur, utbildning, omsorg. Från bl.a. 1992 års långtidsutredning har
framhållits att ökad avgiftsfinansiering kan bli nödvändig om det inte
skattevägen är möjligt att täcka kostnaderna för den kommunala
verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i samband med den
reviderade finansplanen till våren.
Under våren 1992 har en utredning om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen
bl.a. analysera patientavgifternas roll inom hälso- och sjukvården utifrån
tre olika perspektiv; avgifternas roll som finansieringskälla, avgifternas
roll som styrinstrument och avgifternas fördelningspolitiska betydelse.
Utredningens arbete beräknas vara slutfört senast den 1 mars 1994.
3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
31
Bilaga 1
Den samhällsekonomiska utvecklingen de senaste tio åren har medfört en
breddad och mer nyanserad syn på fördelningspolitiken. Debatten handlar
inte längre enbart om de direkta effekterna av att staten omfördelar
resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Omfördelningen i ett
livstidsperspektiv uppfattas allt oftare som viktig, liksom fördelningen
mellan generationer samt mellan könen. Likaså har de samhällsekono-
miska kostnaderna av inkomstomfördelning alltmer uppmärksammats.
Debatten handlar också om de fördelningspolitiska effekterna av
arbetslöshet och inflation, liksom den än större frågan om fördelningen
av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.
Det finns inga vinnare i en ekonomi i kris. Alla förlorar genom att en
låg tillväxt ger frisk som sjuk, gammal som ung, en lägre välfärd än om
tillväxten skulle vara på samma nivå som i vår omvärld. Dessutom
skapar krisen stora och godtyckliga klyftor mellan olika människor.
Dessa klyftor är långt allvarligare än de som kan bli följden av ändrade
skatter och inkomstöverföringar.
Tillväxten är avgörande för möjligheten att öka standarden för alla. En
bestående tillväxt kräver låg inflation. Detta är ett starkt skäl för en
kraftfull antiinflationspolitik. En hög inflationstakt leder också i sig till
fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas
på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på bekostnad av sparare. Hög
inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på
arbetsmarknaden.
De som träffas av arbetslöshet eller permanent slås ut från arbetsmark-
naden förlorar inte bara inkomster utan också möjligheten att försörja sig
själva. Flera års besparingar kan försvinna på några månader genom
höga räntor och sänkta priser på egna hem. Många små företagare
förlorar sina kunder, sitt kapital och kanske hela sitt livsverk. Det är
klyftor som inte enkelt kan mätas, men som är mycket viktiga i ett
livstidsperspektiv.
Ett kontinuerligt växande budgetunderskott pressar upp räntorna och
medför därför sämre tillväxt och hög arbetslöshet. Detta leder till
fortsatta välfärdsförluster och växande klyftor. Växande underskott
medför också en ökad orättvisa mellan olika generationer. Dagens
generation konsumerar, men kommande generationer får betala genom
lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. Underskotten har
därmed också en moralisk dimension.
Minskade offentliga utgifter innebär smärtsamma omprövningar och
uppoffringar. För att accepteras måste uppoffringarna och de följande
långsiktiga förbättringarna fördelas rättvist mellan olika grupper. Det är
viktigt att alla är med om att sanera de offentliga finanserna och att
utsatta grupper skyddas. Grundläggande är att basen för den samlade
välfärden ökar och att fördelningen av ekonomiska resurser blir rättvis.
Den ekonomiska politiken utformas efter detta synsätt. Åtgärderna sätts
in på ett sådant sätt att effekterna blir så rättvist fördelade som möjligt.
Inkomstöverföringar som har störst betydelse för utsatta grupper har
32
undan tagits från besparingar, t. ex. bostadsbidrag. Särskilda insatser har Prop. 1992/93:100
gjorts genom ökat kommunalt bostadstillägg, höjda pensionstillskott, höjt Bilaga 1
vårdbidrag till föräldrar med handikappade barn samt genom högkost-
nadsskydd. Sänkningen av ersättningarna inom socialförsäkringen har
fördelats så att många får avstå ganska små belopp. Förändringarna inom
de direkta och indirekta skatterna är likaledes så utformade att flertalet
hushåll berörs. De sammanlagda effekterna av ingreppen i inkomstöver-
föringar och skatter är därför jämnt fördelade mellan olika inkomst-
grupper och familjetyper samt mellan kvinnor och män.
I ett läge med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på
hårda prov. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt
riktade insatser för grupper som har särskilda behov. Den proposition
regeringen i vår lägger fram om bl.a. rätt till personlig assistent för svårt
handikappade skall ses i detta sammanhang.
I ett långsiktigt perspektiv är utformningen av pensionssystemet av
avgörande betydelse för tillväxt, sparande, skattetryck och balans i de
offentliga finanserna. Som påpekats av utredningen om ökat hushålls-
sparande (SOU 1992:97) är pensionen ett viktigt sparmotiv. En långsik-
tigt stabil ökning av sparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i
allt väsentligt genom privat sparande. Pensionssystemet måste därför
reformeras. Målet är att skapa ett pensionssystem som utöver att det ger
grundtrygghet är långsiktigt hållbart, stimulerar sparandet och stärker
sambandet mellan inbetalda avgifter och utgående förmåner. Förslag om
sådana reformer kommer att läggas på basis av den pågående parlamen-
tariska arbetsgruppens arbete.
Men även förändringar inom det nuvarande pensionssystemets ram är
angelägna. Pensionsåldern kommer med början 1994 att höjas successivt
till 66 år. En eventuell ytterligare höjning av pensionsåldern kan bli
aktuell först mot slutet av 1990-talet. Ersättningsnivån sänks samtidigt
som särskilda åtgärder vidtas för att skydda de pensionärer som har det
sämst ställt.
Även om det strukturella underskottet i den totala offentliga sektorn
elimineras kommer betydande åtaganden att finnas inom pensions-
systemet. Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensions-
systemet påböijas tidigt under 1990-talet så att full effekt kan nås då
påfrestningarna på pensionssystemet blir som störst. Regeringen
eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform.
6 Penning-, valuta- och statsskuldspolitik
Sverige har sedan 1982 haft en fest växelkurs. Riksbankens huvuduppgift
har varit att försvara och skapa förtroende för den festa växelkursen. Den
festa växelkursen har varit ett hjälpmedel för att åstadkomma en
långsiktigt trovärdig låg inflation. Under denna period har emellertid
33
inflationstakten varit högre än i konkurrentländerna och det relativa
kostnadsläget har stadigt försämrats. Den ekonomiska politiken var
således under stora delar av 1980-talet inte förenlig med de krav som en
fastkurspolitik ställer. Först under det senaste året har inflationen och
kostnadsstegringama kommit ned på en låg internationell nivå.
Riksbanken lyckades försvara växelkursen även efter det att flera
europeiska valutor devalverats eller lämnats att flyta fritt. De åtgärds-
paket som presenterades under hösten av regeringen, i samarbete med
socialdemokraterna, var en viktig faktor i försvaret av växelkursen. Till
slut tvingades dock riksbanksfullmäktige överge den fasta växelkurspoli-
tiken. Det uthålliga försvaret av växelkursen bidrog ändå till att stärka
förtroendet för regeringens och riksbanksfullmäktiges strävan att uppnå
prisstabilitet.
Det finns exempel på små utrikeshandelsberoende länder med rörlig
växelkurs som framgångsrikt värnat om penningvärdet. Mycket talar
dock för att just små utrikeshandelsberoende länder som Sverige har
fördelar av att ha en fast växelkurs. Osäkerhet om växelkursen leder till
att den som gör affärer med Sverige kräver ersättning för risken, vilket
tar sig uttryck i pris eller ränta. För investeringar blir utländska
placerares avkastningskrav alltför höga vid kursrisk. Sverige bör därför
sträva efter att på sikt återgå till en fast växelkurs.
Efter beslutet att lämna ecu-anknytningen binds inte längre penning-
och valutapolitiken av kravet på att försvara kronkursen. De principiella
kraven på penning- och finanspolitiken är emellertid oförändrade.
Uppgiften att dämpa inflationen begränsar räntepolitikens rörelsefrihet.
Riksbanken kan påverka de korta räntorna, främst den s.k. dagslåne-
räntan. Men räntepolitiken påverkar också växelkursen. En låg ränta kan
pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. En expansiv
penningpolitik skapar förväntningar om högre inflation i framtiden, vilket
driver upp de långa räntorna. Det är de långa räntorna som främst
påverkar hushållens konsumtionsmöjligheter och gör företagens investe-
ringar dyrare. Låga räntor är möjliga enbart om penning- och finanspoli-
tiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets
stabilitet.
I avsaknad av en fast växelkurs som norm för inflationsutvecklingen
finns det risk för att inflationen återigen tar fart när konjunkturen börjar
förbättras. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att målet
om varaktigt låg inflationstakt uppnås.
En lägre ränta som uppnås till följd av en trovärdig ekonomisk politik
får betydande positiva effekter på de offentliga finanserna. En lägre ränta
ger lägre upplåningskostnader. Konsumentpriserna ökar långsammare och
därmed de utgifter som styrs av basbeloppet. Räntebidragen för nya och
omsatta bostadslån blir lägre. Tillväxten blir högre och det konjunktur-
beroende underskottet lägre. Följande tablå visar de ungefärliga
effekterna på de offentliga finanserna ett år efter en räntenedgång med
en procentenhet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
34
Effekt på den offentliga sektorns finanser av en procentenhets lägre
ränta
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Offentlig sektor Staten
|
Lägre ränta på nettoskuld |
1,8 |
3,0 |
|
Lägre pensioner, studiemedel, m.m. |
0,4 |
0,4 |
|
Lägre räntebidrag |
1,0 |
1,0 |
|
Högre BNP |
2,5 |
2,3 |
|
Summa ca |
6 |
ca 7 |
Dessutom uppkommer en mycket betydande effekt genom minskat
behov av stöd till den finansiella sektorn.
Enligt regeringsformen har Riksbanken ansvaret för kredit- och
valutapolitiken. Något i lagstiftning preciserat mål för Riksbankens
verksamhet finns inte angivet.
Den sittande Riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda om
Riksbanken bör få ett klart angivet mål och vilken ställning som banken
skall ha gentemot riksdag och regering. Utredningen har också i uppdrag
att lägga fram förslag som stärker Riksbankens oberoende. Utredningen
skall lägga fram sitt betänkande i februari 1993.
Utredningens resultat och den därpå följande remissbehandlingen skall
inte föregripas. Det kan dock konstateras att ett stabilt penningvärde är
ett viktigt mål för den samlade ekonomiska politiken och att penning- och
valutapolitiken har ett särskilt ansvar för att detta mål uppnås.
Riksdagen beslöt den 16 december att avskaffa valutalånenormen.
Denna norm innebar att staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta för
att finansiera budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden.
Valutalånenormens uppgift var att bidra till finanspolitisk disciplin.
Att valutalånenormen nu är avskaffad innebär inte att statens valuta-
upplåning fortsättningsvis bör bedrivas utan någon handlingsregel. Statens
upplåning bör vara förutsägbar för att bidra till ökad säkerhet på
kreditmarknaden och bättre fungerande marknader. Detta medför på sikt
lägre upplåningskostnader för staten. Det är vidare angeläget att begränsa
statens risktagande i skuldförvaltningen. Upplåningen, vare sig den sker
i kronor eller i utländsk valuta, får inte heller bedrivas så att den
försämrar penning- och valutapolitikens verkningsgrad.
Den nu avskaffade valutalånenormen bör således ersättas med riktlinjer
för statens upplåning i valuta för finansiering av statsskulden. Principen
bör vara att regeringen, efter samråd med Riksbanken, meddelar sådana
riktlinjer till Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret har under hösten 1992 tagit upp lån i utländsk valuta
för Riksbankens räkning. Det rör sig dels om lån på, med gällande
växelkurser, sammanlagt ca 110 miljarder kronor i syfte att öka valuta-
reserven, dels om lån på sammanlagt ca 50 miljarder kronor som Riks-
banken avser att, i huvudsak, låna vidare till de svenska bankerna.
Upplåning för det senare ändamålet skall, i enlighet med vad som
35
meddelades i september 1992, fortgå till dess upplåningen uppgår till ett Prop. 1992/93:100
sammanlagt belopp av ca 125 miljarder kronor. Bilaga 1
De förstnämnda lånen på 110 miljarder kronor avses den 1 januari
1993 föras över till upplåning för finansiering av statsskulden. Riksbank-
ens och Riksgäldskontorets balansräkningar kan därigenom normaliseras.
Åtgärden har den fördelen att Riksbankens utlåning till banksystemet i
svenska kronor kan reduceras samtidigt som Riksgäldskontorets
upplåningsbehov under den närmaste tiden i mindre utsträckning behöver
täckas genom emissioner på den svenska marknaden.
De stora budgetunderskotten och den allmänna utvecklingen på
finansmarknaderna gör att statsskuldpolitiken får en ökad roll. Den
snabbt ökande statsskulden innebär en stor refinansieringsbörda. Det
finns mot denna bakgrund anledning att förlänga löptiden på statsskulden.
Sammanfattningsvis innebär avskaffandet av valutalånenormen att det
finns ett behov av att riktlinjer för statens framtida upplåning för
finansiering av statsskulden fästställs. Riksdagen har begärt att regeringen
skall återkomma till riksdagen med förslag till sådana riktlinjer (bet.
1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Regeringen avser återkomma till
riksdagen i 1993 års kompletteringsproposition med en fördjupad analys
av frågan om riktlinjer för statlig valutaupplåning. Dessförinnan avses
inte omfattningen av statens skuld i utländsk valuta för finansiering av
statsskulden väsentligen utökas på något annat sätt än genom den nyss
nämnda överföringen.
7 Finanskrisen
De senaste årens ekonomiska utveckling har bl.a. kommit att präglas av
att de finansiella systemen i många industriländer utsatts för betydande
påfrestningar med återverkningar på den reala ekonomin. Problemen har
kommit till uttryck i växande kreditförluster, en återhållsam kreditgivning
och olika former av ingripanden från regeringarnas sida.
Bakgrunden är en kombination av en osedvanligt utdragen internationell
högkonjunktur under 1980-talet och avreglering av kreditmarknadema i
flertalet OECD-länder. Avregleringama utlöste en allmän kreditexpan-
sion, med kraftigt stigande priser på tillgångar som aktier och fastigheter.
Förväntningar om fortsatta värdestegringar understödde en ökad
skuldsättning hos företag och hushåll. Skattesystemen i många länder
gynnade därtill låntagande framför sparande. Hushållens skulder satta i
relation till BNP var i början av 1990-talet högst i länder som USA,
Japan, Storbritannien. I Sverige har skuldsättningen med detta mått
traditionellt legat något lägre men ökningen under andra hälften av 1980-
talet har varit väl så stark.
När den internationella konjunkturen vände nedåt, samtidigt som den
tidigare ohållbart höga inflationen i Sverige snabbt dämpades, förstärktes
nedgången av den kraftiga och på många håll smärtsamma anpassningen
på aktie- och fastighetsmarknaderna. Hushållen har fått starka motiv att
minska sin skuldsättning.
36
Bankerna i Sverige och övriga nordiska länder har drabbats jämförelse- Prop. 1992/93:100
vis hårt. Den tidigare prisuppgången och därefter prisfallet på den Bilaga 1
svenska fastighetsmarknaden har varit omfattande.
En viktig orsak till djupet i den svenska finanskrisen är ordningsföljden
i de avregleringar som skedde under 1980-talet. Kreditregleringen togs
bort vilket vitaliserade kreditmarknaden. Valutaregleringen hade spelat
ut sin roll och avskaffades. Först 1990-91 genomfördes dock den
skattereform som gjorde det mer lönsamt att arbeta och att spara än att
låna.
En alltför lättsinnig kreditgivning gav upphov till betydande kreditför-
luster i det svenska banksystemet.
För perioden 1990-1992 ligger dessa troligen i storleksordningen
100 miljarder kronor. De konstaterade kreditförlusterna har successivt
ökat och till detta skall läggas en stigande andel nödlidande krediter med
s.k. ränteeftergifter. Bankernas intjäningsförmåga försämras vilket leder
till lägre motståndskraft mot kreditförluster. Tidigare stigande ränte-
netton, som bl.a. kom till stånd genom höjda marginaler mellan in- och
utlåningsräntoma, har i allt fler fall förbytts mot sjunkande räntor.
Staten har tidigare bistått Första Sparbanken och Nordbanken för att
säkerställa långsiktigt hållbara lösningar för dessa banker. För Nordbank-
en har staten i egenskap av ägare ett särskilt ansvar för bankens
kapitalsituation och struktur. Under hösten 1992 försämrades situationen
i Gota Bank kraftigt varvid regeringen utfäste att bankens förpliktelser
skall tryggas. Ett omstruktureringsarbete pågår.
Oron på de finansiella marknaderna tilltog efter sommaren. Osäker-
heten om bl.a. bostadsinstitutens ekonomiska situation ökade och
marknaden för institutens korta upplåning upphörde tidvis att fungera.
Regeringen beslutade i det läget, i samråd med socialdemokraterna, att
lämna förslag till riksdagen om att staten garanterar att bankernas och
vissa andra kreditinstituts förpliktelser kan fullgöras i rätt tid (prop.
1991/92:135). Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen (bet. 1992/93:Nul6). Riksdagen
behandlar ärendet den 18 december. Syftet med åtagandet är att stärka
förtroendet för betalningssystemet och säkerställa kreditförsöijningen.
Staten har ett långtgående ansvar för att trygga stabiliteten i betalnings-
systemet och allmänhetens förtroende för systemet. Vid allvarliga
problem i enskilda institut kan detta förtroende snabbt rubbas och få
spridningseffekter, som kan innebära omlättande störningar i betalnings-
och kreditsystemet i stort. Det ankommer därför på regering och riksdag
att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra en sådan utveckling.
Åtagandet innebär att kapitalbasen i banker och deras dotterbolag samt
i andra kreditinstitut med statlig anknytning kan vidmakthållas eller
stärkas. Därmed minskas osäkerheten om institutens finansiella ställning,
vilket bidrar till lägre upplåningskostnader samt en successivt normali-
serad kreditgivning.
Stöd kan lämnas till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut eller till
rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut med
långsiktigt olönsamma utsikter. Stöd kan ges i form av lån, garantier,
37
kapitaltillskott eller på annat sätt. Åtgärderna skall utformas så att
kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten. Villkor om rationalise-
ringar och omstruktureringar skall kunna kopplas till stödet. Staten skall
inte eftersträva att bli ägare till kreditinstituten. Regeringens bemyn-
digande att vidta åtgärder gäller tills vidare. En avveckling av stödsyste-
met kan bara ske efter ett nytt beslut av riksdagen.
En särskild myndighet kommer att inrättas för att hantera stödet. Beslut
om stöd av principiell vikt eller av större omfattning skall dock under-
ställas regeringen för godkännande. Regeringen skall vidare fortlöpande
informera riksdagen om genomförda åtgärder.
De åtgärder regeringen har föreslagit i nämnda proposition är
nödvändiga för att under nuvarande förhållanden trygga oumbärliga
funktioner för samhällsekonomin. Åtgärderna bör bidra till att kreditinsti-
tuten inte onödigtvis begränsar en sund kreditgivning till livskraftiga
företag. Kreditvolymema måste dock anpassas efter 1980-talets exceptio-
nella kreditexpansion. Det kommer därför att ta tid innan tillståndet på
kreditmarknaden kan sägas ha återgått till det normala.
Det allmänna ränteläget och realräntans höjd är av stor betydelse för
en ekonomisk återhämtning. En varaktigt lägre ränta kan uppnås endast
genom en trovärdig, långsiktig ekonomisk politik. En sådan är nödvändig
också för att statens stöd till kreditinstituten skall kunna begränsas och
återvinnas inom rimlig tid.
Det är av stor vikt att stödet är så generellt som möjligt och att stor
uppmärksamhet ägnas konkurrensen på kreditmarknaden. Senare års
utveckling visar också på behovet av ökade kunskaper om de förhållan-
den och orsakssamband som lett fram till nuvarande problem på
kreditmarknaden, samt om tillsynens och regelverkens ändamålsenlighet.
Regeringen kommer därför inom kort att tillsätta en utredning med
uppgift att analysera dessa förhållanden.
8 Arbetsmarknadspolitiken
På lång sikt finns det ingen annan möjlighet att öka sysselsättningen i
Sverige än genom en politik som leder till stärkt och bevarad konkurrens-
kraft, varaktigt låg inflation och därmed lägre ränta. Det fortsatt
försvagade arbetsmarknadsläget skulle dock få mycket negativa konse-
kvenser för många människor och ekonomin som helhet om inte direkta
motågärder sätts in.
Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fest. Målet är att bekämpa
arbetslösheten och förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Omfettan-
de insatser för att skapa meningsfull verksamhet för ungdomar i form av
ungdomspraktik och kraftigt utökade utbildningsinsatser har satts in.
Främst prioriteras åtgärder för att motverka långtidsarbetslöshet. Ett stort
antal personer kommer att vara sysselsatta i konjunkturberoende åtgärder
1993. Regeringens insatser innebär den mest massiva arbetsmarknadspoli-
tiska satsning som genomförts för att dämpa arbetslösheten.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
38
Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att förbättra arbetsmark- Prop. 1992/93:100
nådens funktionsförmåga. Denna uppgift måste fullföljas även i ett läge Bilaga 1
när kampen mot den öppna arbetslösheten kräver omfattande insatser.
Arbetsmarknadspolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomiska
politiken. Dagens stora åtgärdsvolym får således inte innebära att denna
prioritering åsidosätts.
En avgörande förutsättning för att inflationen skall kunna hållas tillbaka
när tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl.
De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste därför ges en sådan
utformning att arbetskraften inte låses fast i åtgärder eller sektorer utan
står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. En förutsätt-
ning för detta är att åtgärderna skall vara möjliga att avsluta snabbt.
Flertalet av åtgärderna är också tidsbegränsade till sex månader och kan
endast i undantagsfall förlängas.
De aktiva insatser som sätts in av sysselsättningsskäl måste också ges
en till väx tbefrämj ande inriktning. Generella stimulanser till skyddade
sektorer bör undvikas. Ett långsiktigt förbättrat sysselsättningsläge kan
endast fås genom ökad tillväxt i de konkurrensutsatta delarna av svensk
ekonomi. För att detta skall vara möjligt krävs en väl fungerande
arbetsmarknad som säkerställer att denna sektor inte liksom under 1980-
talet drabbas av kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft.
Därför prioriterar regeringen utbildnings- och kompetenshöj ande
insatser samt tidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringar. Bl.a.
har arbetsmarknadsutbildningen utökats kraftigt. Utbildningen bevarar
och stärker arbetskraftens kompetens till den väntade uppgången i
ekonomin. Ytterligare möjligheter har dessutom öppnats för arbetslösa att
göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Statsmakterna har fettat
beslut om 25 miljarder kronor i investeringar i infrastruktur avseende
åren 1991-94. Det har vidare skett en kraftig förstärkning av rekryte-
ringsstöd och beredskapsarbeten. Under innevarande budgetår har
ytterligare 3 400 miljoner kronor anslagits, vilket motsvarar 30 000
personer i genomsnitt per månad.
Det har också skett en betydande förnyelse av arbetsmarknadspolitiken.
Resurser som normalt används för att täcka utgifter för kontantstöd
utnyttjas nu för att stärka arbetslinjen i form av ungdomspraktik och
arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som totalt beräknas ge 75 000
platser per månad har mycket snabbt kommit upp i höga volymer och ger
ungdomar viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet. Det ökar deras
möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetslivsutveckling som beräknas omfetta 20 000 personer per månad
syftar till att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till
arbetslivet.
Arbetslösheten kommer trots åtgärderna att vara hög efter svenska
förhållanden och utgöra ett allvarligt problem. Enskilda människor kan
få stora sociala problem och kompetens går förlorad när den inte används
och stimuleras. Stora ungdomsgrupper riskerar att slås ut från arbets-
marknaden.
39
Särskilt allvarliga problem uppstår vid långvarig arbetslöshet. Förutom
väl kända sociala problem riskerar den att försämra ekonomins funktions-
sätt så att en uppgång i ekonomin snabbt slår i kapacitetstaket med
betydande risker för överhettning.
Samtidigt finns det en gräns för hur mycket arbetsmarknadspolitiken
kan expanderas med bibehållna kvalitetskrav. Det är därför nödvändigt
med en stark prioritering för att undvika att hög arbetslöshet permanen-
tas. Som ett led i en långsiktig tillväxtstrategi syftar åtgärderna därför
främst till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning främst i form av
praktik, underlätta for svaga grupper, såsom handikappade, och motverka
långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
En varaktigt låg inflationstakt kräver en motsvarande låg löneökning.
OECD beräknar den arbetslöshetsnivå som bedöms vara förenlig med en
icke accelererande pris- och löneökningar (non-accelerating inflation rate
of unemployment, NAIRU). Arbetslöshet under denna nivå leder till en
stigande löneöknings- och därmed inflationstakt, vilket innebär att
arbetslöshetsnivån inte går att upprätthålla på medellång och lång sikt.
Denna nivå på arbetslösheten varierar mycket mellan olika länder och
nivån beror bl. a. på arbetsmarknadspolitikens utformning,
lönebildningssystemet och graden av löneflexibilitet. OECD har beräknat
NAIRU till mellan 2,5 och 3 % för Sverige.
Under senare delen av 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige mellan
1,5 och 2 % vilket var väsentligt lägre än den nivå där priser och löner
inte accelererar. Överhettningen av den svenska ekonomin ledde också
till accelererande pris- och löneökningar. Den nödvändiga anpassningen
därefter resulterade i den kraftiga ökning av arbetslösheten som nu pågår.
Det är således inte möjligt att uppnå en varaktigt låg arbetslöshet
genom en expansiv penning- och finanspolitik. Arbetslösheten kan
däremot motverkas på ett varaktigt sätt genom strukturella reformer och
en utformning av lönebildningsprocessen som reducerar den nivå på
arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Politiken skall
utformas så att denna nivå blir så låg som möjligt.
Offentliga regelsystem bör utformas så att en låg arbetslöshet är
förenlig med en icke accelererande inflations- och löneökningstakt. De
lägre marginalskatterna medför att en given löneökning efter skatt kan
uppnås genom en betydligt lägre löneökning före skatt.
Kostnaderna för arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bör i ökad
utsträckning bäras direkt och på ett synligt sätt av personer som har
arbete så att de i större utsträckning beaktar effekter på arbetslöshet i
löneförhandlingarna. En återhållsamhet i lönekraven blir då mera
attraktiv för personer som har arbete genom att arbetslösheten och
därmed kostnaderna för denna blir lägre. Denna koppling bör finnas på
en så decentraliserad nivå som möjligt.
Även en sänkning av kompensationsnivån vid arbetslöshet och
arbetsmarknadsåtgärder bidrar till en lägre arbetslöshetsnivå genom att
incitamenten för att söka och acceptera andra arbeten förstärks. Det bör
således normalt vara privatekonomiskt lönsamt att acceptera ett mark-
nadsmässigt arbete inom en annan bransch eller på annan ort jämfört
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
40
med en utdragen period av arbetslöshet eller deltagande i arbetsmark- Prop. 1992/93:100
nadsåtgärder. Bilaga 1
Det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättning har uppenbara
brister. Avsikten har varit att genom arbetsgivaravgifter och i någon mån
egenavgifter bygga upp en fond, arbetsmarknadsfonden, som skulle
kunna tjäna som en buffert vid variationer i arbetslösheten. Detta system
fungerar inte vid nuvarande arbetslöshetsnivåer. Underskottet i fonden
beräknas för det innevarande budgetåret till närmare 15 miljarder kronor
och underskottet beräknas överstiga 25 miljarder kronor budgetåret
1993/94. Den av regeringen tillsatta utredningen om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skall ge förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen
skall finansieras i framtiden.
Staten bör inte bedriva inkomstpolitik. När staten agerar som arbets-
givare måste hänsyn tas till de egna ekonomiska resurserna och till att de
för internationell konkurrens utsatta delarna av ekonomin bör vara
lönel edande.
Det besvärliga arbetsmarknadsläget gör det angeläget att uppmuntra till
tidigareläggning av angelägna ombyggnadsåtgärder inom bostadsbe-
ståndet. Det bör ske genom att räntebidragsandelen begränsas till 36 %
för de ombyggnadsarbeten som påböijas under 1995 och till 25 % för
dem som påböijas 1996 eller senare. Genom dessa regeländringar blir det
ekonomiskt fördelaktigt att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i första
hand till 1993 och 1994. Samtidigt klargörs att statliga räntebidrag inte
kommer att utgå för eftersatt underhåll. Det bör stimulera till att i större
utsträckning löpande genomföra erforderliga reparationsarbeten.
Dessa åtgärder kan kombineras med en ändring av fastighetsskatten så
att om- och tillbyggnadsåtgärder inte leder till skatteökning.
Bättre långsiktiga förutsättningar för byggverksamhet och boende
skapas genom de olika avregleringar inom bygg- och bostadsmarknaden
som regeringen har satt igång.
9 Tillväxtbefrämjande åtgärder
Den ekonomiska politiken syftar till att skapa uthållig tillväxt för att öka
invånarnas välfärd. Detta förutsätter låg inflation.
Men prisstabilitet är inte tillväxtens enda förutsättning. Åtgärder som
förlöser den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter är
nödvändiga. Den viktigaste uppgiften är att genomföra förändringar, som
ger större utrymme åt initiativlusten och skaparkraften hos entreprenörer
och anställda i hela den svenska ekonomin.
Ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet är en
förutsättning för en stabil ekonomi och en trygg välfärd. Långsiktiga
åtgärder för att stärka näringslivet måste kombineras med kraftfulla
åtgärder för att underlätta återhämtningen ur lågkonjunkturen. Regional-
politiska insatser har i detta perspektiv också stor betydelse.
41
Regeringens politik har varit inriktad på att befrämja en stark tillväxt Prop. 1992/93:100
genom: Bilaga 1
strategiska skattesänkningar,
avregleringar,
förändringar av offentliga utgiftssystem.
De omedelbara behoven har tillgodosetts genom insatser för att minska
skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och
energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbets-
givaravgifterna har sänkts.. Avregleringar och åtgärder för att öka
utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags expansion.
Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat
produktivitetsutvecklingen.
Den långsiktiga växtkraften förstärks genom en rad insatser. Satsningen
på forskningen och den högre utbildningen ökar basen för de kunskaps-
intensiva verksamheternas expansion, både inom industrin och tjänsten-
äringama. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar,
såväl svenska som utländska. Den öppnar också nya marknader inte
minst när det gäller den offentliga upphandlingen, som är avcentral
betydelse för flera av Sveriges viktigaste företagsgrupper. Infrastruktur-
investeringarna ökar tillväxtpotentialen. Omdaningen av den offentliga
sektorn ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera,
utan att hämmas av 1980-talets brist på resurser.
Sammantagna har dessa åtgärder banat vägen för en kraftig förbättring
av den svenska ekonomins konkurrenskraft.
Ökad anpassningsförmåga
Tillväxten är beroende av hur snabbt och hur smidigt näringslivet
anpassar sig till förändrade villkor. Växande offentliga utgifter och
faktiska monopol låste under 1970- och 1980-talen stora resurser i en
offentlig sektor med påtagliga effektivitetsproblem. Stora delar av
näringslivet har i praktiken varit skyddade från konkurrens. Ett alltmer
omfattande arbetsrättsligt regelverk har minskat de små och medelstora
företagens expansionsvilja.
Regeringens åtgärder ökar konkurrensen inom sektorer som hittills
varit offentliga monopol. De konkurrensutsatta verksamheternas möjlighet
att bära ekonomins framtida utveckling ökar. De förändrade villkoren för
den offentliga verksamheten skapar mer likvärdiga konkurrensför-
hållanden, när olika sektorer vill expandera sin verksamhet.
Regeringen förenklar det regelverk, som bestämmer villkoren för den
privata verksamheten. Genom att företagandet underlättas ökar förutsätt-
ningarna för en varaktig återhämtning.
42
Normer och spelregler Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Den ekonomiska aktiviteten bedrivs i en miljö, som präglas av hävd-
vunna normer och institutioner. I det korta perspektivet tas dessa
betingelser ofta för givna.
Den ekonomiska och ekonomisk-historiska forskningen tillmäter
institutionerna och etiken en viktigare roll än så. Framväxten av nya
associationsformer och tydliga äganderegler skapade förutsättningar för
marknadsekonomins utveckling.
Rättsreglerna har utvecklats i ett nära samspel med etiska och religiösa
normer. De gemensamma normerna underlättade det förtroende mellan
aktörerna som var en förutsättning för att långväga handel och finansiella
transaktioner skulle komma till stånd.
Det är sannolikt att sådana faktorer även gynnat den svenska ekono-
mins utveckling.
En restriktion för marknadsekonomins tillväxtkraft är transaktionskost-
naderna. Dessa kostnader ökar när ekonomins förankring i en god etik
är svag. Samhällets svar på detta är lagar och andra offentliga ingrepp.
Även om dessa kan motiveras utifrån den rådande situationen är det alltid
effektivare om de ekonomiska aktörerna själva reducerar transaktions-
kostnaderna. Ett sådant handlingssätt grundläggs genom en etiskt
sammanhållen och förankrad politik.
De senaste årens utveckling och debatt har understrukit institutionernas,
rättsreglernas och etikens betydelse för en väl fungerande ekonomi. En
etik som också betonar det personliga ansvaret bidrar till att lösa problem
utan hämmande detaljregleringar.
Flera av de problem som den ekonomiska utvecklingen kan skapa,
t.ex. på miljöns område, beror på att institutioner och rättsregler inte
utformats för att beakta sådana effekter. Klara ägandeförhållanden
skapar en tydlig ansvarsfördelning, som gör det lättare att undvika
negativa följder av det ekonomiska livet.
Internationaliseringen av ekonomin och samhället innebär att olika
kulturer och etiska normer allt oftare möts vid marknadens transak-
tioner.
Den svenska ekonomins oförmåga att möta det växande efterfråge-
trycket mot 1980-talets slut låg delvis på det institutionella och etiska
planet. Inte minst skattereglernas utformning hade under flera
årtionden frätt på värderingarna av arbetets och sparandets betydelse.
Förtjänstmöjlighetema i avregleringens spår innebar frestelser, som
aktörerna inte alltid visade sig kunna motstå. Varken inom närings-
livet eller inom den offentliga sektorn var institutionerna och
kontrollsystemen rustade att möta de påfrestningar som detta ledde
till.
43
Regeringsförklaringen betonar de etiska värdenas grundläggande Prop. 1992/93:100
betydelse för det svenska samhället. Dessa värderingar hämtar inte sin Bilaga 1
kraft från staten, utan från medborgarna själva. Regeringens inriktning
på att skapa långsiktiga och stabila spelregler, inom det ekonomiska livet
såväl som på andra områden, syftar till att stärka det samspel mellan
samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och
etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver.
Jämställdhet
En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i
ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället.
En ökad tillväxt är också en förutsättning för att kunna vidareutveckla
välfärden och jämställdheten. Hur de ekonomiska resurserna fördelas är
därvid av stor betydelse.
Sverige har i ett historiskt och internationellt perspektiv, kommit långt
när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Svenska kvinnors
förvärvsfrekvens är bland de högsta i världen. Det är en styrka för
Sverige i förhållande till många andra länder, där man inte på samma sätt
tillvaratar kvinnors kompetens i arbetslivet. Familjepolitiken bidrar till
detta.
Ändå återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor
och män i Sverige. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta
tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. En sådan
utveckling underlättas när strukturer förändras och konkurrensen ökar,
t.ex. i kommuner och landsting. Ett moderna tjänstesamhälle som svarar
mot de krav medborgarna - både kvinnor och män - ställer, kräver en
förnyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och
ansvar. Detta kan också stimulera även mer traditionella produktions-
inriktade organisationer till förändringar. Möjligheterna till förnyelse och
entreprenörskap är nu större än vad som hittills varit fallet. Därmed finns
också goda möjligheter att öka jämställdheten, t.ex. genom att förbättra
kvinnors villkor på arbetsmarknaden, inte minst inom områdena vård och
omsorg. För detta krävs emellertid ett aktivt och målmedvetet arbete. Det
är angeläget att kommuner och landsting riktar ökad uppmärksamhet mot
arbetsvillkoren för de anställda kvinnorna samt uppmuntrar och stöder de
kvinnor som vill ta ett ökat eget ansvar för verksamheten.
Utbildning och barnomsorg är grundläggande för jämställdheten. Det
är därför värdefullt att utbyggnaden av olika typer av barnomsorg
kommit så långt i Sverige. Inom utbildningen är kvinnor fortfarande
underrepresenterade inom t.ex. tekniska yrken och överrepresenterade på
t.ex. vårdutbildning. Det leder ofta till senare löneskillnader. Det är
väsentligt att främja ett urval till högre utbildning som grundar sig på
kompetens och inte på kön.
Regeringens skattepolitik innebär att skattetrycket successivt sänks.
Takten och omfattningen måste avvägas mot de samhällsekonomiska
förutsättningarna. I första hand skall tillväxthämmande skatter sänkas
eller avskaffas. Hänsyn måste också tas till att utrymmet för avvikande
skatteuttag vad avser internationellt lättrörliga skattebaser krymper
successivt.
Genom den nödvändiga marginal skattereform som genomfördes 1990-
91 lades en god grund för fortsatt reformering av skattesystemet.
Bolagsbeskattningen reformerades genom en sänkning av skattesatsen på
en motsvarande breddning av basen. Sverige har därigenom fått OECD-
områdets mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning enligt en nyligen
publicerad studie. I betydande utsträckning eliminerades genom skatteför-
ändringarna 1991 också snedvridningar genom en mera enhetlig
beskattning av olika slag av inkomster.
Efter den nya regeringens tillträde hösten 1991 fattades en rad beslut
som bidragit till att ytterligare förbättra villkoren för sparande och
kapitalbildning och därmed tillväxt i den svenska ekonomin. Förmögen-
hetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag har
slopats. Förmögenhetsskatten i övrigt tas ut med en enhetlig skattesats på
1,5 procent och slopas helt den 1 januari 1995. Den för riskkapitalförsör-
jningen skadliga omsättningsskatten på aktiehandel har slopats, liksom
den allmänna löneavgiften och skogsvårdsavgiften. Arvs- och gåvoskatten
sänktes kraftigt och beslut togs om att sänka den generella skattesatsen
för kapitalinkomster.
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som
innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin stärks kraftigt.
Denna omläggning var motiverad från såväl tillväxt- som miljöpolitiska
utgångspunkter.
Löneskatterna, som för bara några år sedan uppgick till närmare 40
procent av lönesumman, reduceras ytterligare genom den beslutade
sänkningen på 4,3 procentenheter från den 1 januari 1993. Denna åtgärd
medför, förutom en omedelbar förbättring av konkurrenskraften, att
snedvridningar till följd av skattesystemets uppbyggnad minskas.
Sänkningen av löneskatterna har i första hand avsett sådana som i
ekonomisk mening utgör renodlade skatter. Därmed minskar beskatt-
ningen av en extra arbetsinsats. Det finns starka skäl att gå vidare på
denna väg. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner i
systemet för löneskatter bidrar till en alltför hög total marginalskatt på
arbetsinkomster. En starkare förmånsanknytning är därför mycket
angelägen. Den förestående reformeringen av pensionssystemet är också
betydelsefull från denna utgångspunkt.
Sammantaget har skatterna sänkts för produktion och kapitalbildning
med ca 40 miljarder kronor. Finansieringen har i huvudsak skett inom
skattesystemet. Totalt har dock beslut fattats om minskade skatter med
ca 10 miljarder kronor.
I ett längre tidsperspektiv och i samband med ett kommande svenskt
medlemskap i EG är det vidare angeläget, främst för att undvika
besvärande gränshandel, att den svenska konsumtionsbeskattningen
reduceras genom en sänkning av den generella skattesatsen.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
45
Egenföretagare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer Prop. 1992/93:100
beskattas idag hårdare för sina inkomster än vad som gäller för aktie- Bilaga 1
bolagen. Som aviserades redan i anslutning till marginalskattereformen
bör detta förhållande undanröjas. Under 1993 kommer ett system att
föreslås som ger egenföretagama och delägare i handelsbolag likartade
skatteregler, och därmed samma möjlighet till expansion som aktiebolag.
De nya reglerna är avsedda att träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1994.
I avvaktan på att de nya reglerna kan träda i kraft kommer vissa
lindringar i beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer
som är delägare i handelsbolag att föreslås för beskattningsåret 1993.
Förslagen innebär en tillfällig höjning av underlaget för inkomstbaserad
skatteutjämningsreserv samt en senareläggning av återföringen av tidigare
obeskattade reserver. Genom dessa åtgärder lindras skatteuttaget
samtidigt som likviditeten förbättras.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster utgör en hämmande
faktor vad avser företagens försörjning med riskvilligt kapital. Det
nuvarande systemet innebär att en lånefinansiering blir billigare än en
finansiering genom eget kapital. Detta skapar problem särskilt för de
mindre företagen där företagarens eget sparande har stor betydelse för
företagets expansion. En särskild utredare kommer att under sommaren
presentera förslag om lättnader i dubbelbeskattningen.
Samtidigt bör ändringar i bolagsbeskattningen göras på grundval av
betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskatt-
ningen.
Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker
anpassas till KPI-utvecklingen för varor och tjänster i allmänhet.
Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare
drycker göras.
Ytterligare skattesänkningar inom ramen för den ovan angivna
prioriteringen kommer att föreslås under våren 1993. Utgångspunkten är
att förbättra Sveriges utvecklingskraft och att vidta sådana skatteföränd-
ringar som är motiverade med hänsyn till den ökade ekonomiska integra-
tionen inom Europa. Detta gäller bl.a dieselskatten, charterskatten och
skatten på dryckesförpackningar. De ytterligare skattesänkningar som
blir aktuella är fullt finansierade.
En av grundstenarna i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigt
små- och nyföretagande. Regeringen har som mål att skapa goda gene-
rella förutsättningar för nyetableringar och tillväxt i företagen. En viktig
förutsättning för ett expansivt ny- och småföretagande är en fungerande
privat riskkapitalmarknad för småföretag.
På grundval av propositionen om kapital för tillväxt har riksdagen
beslutat om riktlinjer för utskiftning av aktier i två portföljbolag och åtta
riskkapitalbolag som kapitaliserats med medel från de förutvarande
löntagarfonderna (prop. 1992/93:41, FiU1992/93:3, rskr. 25). Dessa
medel skall via särskilda riskkapitalbolag tillföras små och medelstora
46
företag i form av riskvilligt kapital. Riskkapitalbolagen skall ägas privat
och drivas på strikt affärsmässiga grunder. Riskkapitalmarknaden tillförs
6,5 miljarder kronor.
Statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och
utvecklingsprojekt i unga företag liksom statens insatser för att utveckla
en väl fungerande privat riskkapitalmarknad förstärks och effektiviseras
genom bildandet av Industri- och nyföretagarfonden. Denna fond ersätter
Industrifonden och erhåller även medel från Stiftelsen Småföretagsfonden
samt från utvecklingsfonderna. Industri- och nyföretagarfonden skall bl.a.
ge förmånliga lån vid etablering av nya företag i samarbete med privata
finansiärer (prop. 1992/93:82).
En stor del av den svenska ekonomins växtkraft finns i de nya företagen,
i de mindre företagen - och i de företag som ännu inte kommit igång.
Men många av de som skulle kunna växa tvekar eller avstår, när de
möter uppgiften att forcera svårhanterliga regelverk. Därför måste det
offentliga regelsystemet ständigt omprövas och regler som inte är
ändamålsenliga mönstras ut.
Avreglering av arbetsmarknaden
Den parlamentariska kommitté som gör en översyn av den arbetsrättsliga
lagstiftningen har följande övergripande mål: förslagen skall leda till
enklare bestämmelser, de skall ge ökade möjligheter till information och
inflytande för den enskilde arbetstagaren samt innebära en förskjutning
av information och förhandlingar till det lokala planet. Kommittén skall
särskilt beakta de mindre företagens intressen.
Förslag kommer att redovisas i ett delbetänkande våren 1993.
Delbetänkandet kommer att omfatta anställningsskyddet och vissa frågor
i medbestämmandelagen. Förslag baserade på utredningens arbete
förbereds inom regeringskansliet. Kommitténs arbete förväntas vara helt
slutfört före utgången av 1993.
Regeringen har också beslutat om översyn av ledighetslagstiftningen.
Utredningen om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet har under
hösten 1992 avlämnat sitt slutbetänkande.
Enklare skatteregler
Ett omfattande arbete har inletts med syfte att skapa enklare skatteregler.
Nya regler om s.k. F-skatt har beslutats av riksdagen och kommer att
tillämpas från och med den 1 april 1993. De nya reglerna gör det möjligt
för en arbetsgivare att på ett enkelt sätt få veta huruvida han är skyldig
att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte.
Med böljan år 1993 genomförs vissa förenklingar på inkomstskatte-
sidan genom att skattefrihet införs för vissa förmåner vid tjänsteresor.
Ytterligare förenklingsförslag kommer under våren 1993. Ett förenklings-
arbete pågår också när det gäller fastighetstaxeringen.
4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
47
Regeringen tillsatte i januari 1992 en utredning för att se över Prop. 1992/93:100
mervärdesskattelagen från konkurrensneutralitetssynpunkt. Utredningen Bilaga 1
har i november lämnat ett delbetänkande som bl.a. behandlar vissa
sjukvårdsfrågor, uthyrning av fastighet och vissa mervärdesskattefrågor
inom bank- och försäkringsväsendet. Betänkandet kommer enligt planerna
att leda till lagstiftning under våren 1993. Fler förslag kommer att
presenteras senare.
Avreglering av kommunikationsmarknaden
Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av
denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens som
skapat ett större utbud och lägre priser.
Järnvägstrafiken avregleras successivt. Riksdagen har beslutat att
upphandling av interregional persontrafik på järnväg skall ske i kon-
kurrens. En utredning om att tillåta konkurrens på spåren avlämnas i
början av år 1993.
Enligt förslag i proposition 1992/93:132 skall postmarknaden slutligt
avregleras genom att Postverkets brevmonopol avskaffas. Förslag om
postlag och bolagisering av Posten kommer att presenteras.
Avregleringen av telemarknaden fortsätter. En ny tillsynsmyndighet -
Telestyrelsen - har inrättats. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas
ett samlat förslag om telelag och bolagisering av Televerket.
Avregleringar av Finansmarknaden
I syfte att i första hand öka valfriheten för hushållen och stimulera till
konkurrens om pensionssparandet har regeringen i en lagrådsremiss före-
slagit utökade möjligheter för hushållen att pensionsspara. Ett individuellt
pensionssparande med samma skatteregler som för sparande i pensions-
försäkring, skall kunna ske på inlåningskonto i bank, i värdepappers-
fonder eller i enskilda värdepapper. Sparandet skall vara bundet för
pensionsändamål men kunna flyttas mellan tillåtna sparformer. Det nya
sparsystemet föreslås att införas den 1 januari 1994.
Regeringens och kommuners rätt att utse offentliga styrelseledamöter
i bankaktiebolag slopas från årsskiftet. Bestämmelsen att regeringen skall
godkänna valet av styrelseordförande i bankaktiebolag tas också bort.
Utlänningsförbehåll som intagits i bolagsordningar för bankaktiebolag och
försäkringsaktiebolag liksom i de allmänna aktiebolagen till vilka övriga
aktiebolag på kreditmarknaden räknas upphör att gälla den 1 januari
1993. Alla aktier blir således fria från årsskiftet. Från och med årsskiftet
får en bank dels utföra vissa posttjänster, dels låta vissa banktjänster
utföras av annan än bankens egen personal i exempelvis butikslokaler.
Kreditinstitut från EES-området får efter avtalets ikraftträdande driva
verksamhet i Sverige efter ett anmälningsförfarande.
En proposition som föreslår viss avreglering på försäkringsområdet
kommer att presenteras under våren 1993. Försäkringsföretag från EG-
länder kommer att kunna etablera sig i Sverige genom filialer och utan
krav på deposition av tillgångar. Vidare kommer sådana företag att kunna
48
driva fri handel med tjänster till Sverige utan att vara etablerade här i Prop. 1992/93:100
landet och, med vissa undantag, utan tillstånd av svenska myndigheter. Bilaga 1
Avreglering av bostadsmarknaden
Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en ny ordning för
statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och
med år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av
de statliga subventionerna. Regeringen prövar för närvarande en rad
ytterligare förslag och synpunkter från utredningen om statens stöd för
bostadsfinansieringen vad avser planprocessen, kraven på byggnader,
bygglovsförfärandet samt kommunal bostadsförsöijning och kommunal
bostadsförmedling. Boverket genomför en översyn av nybyggnadsregler-
na. Syftet är att ta bort alla detalj föreskrifter om bostäders utformning
och utrustning och ersätta dessa med föreskrifter om funktioner.
Konkurrens på elmarknaden
Ett arbete pågår för att genom ökad konkurrens på elmarknaden uppnå
ett mer rationellt resursutnyttjande och erbjuda kunderna flexibla
leveransvillkor och lägre priser. Utredningsförslag om ny ellag och
svensk kraftbörs avlämnas under våren.
Avreglering av skogsbrukssektorn
En översyn och total genomgång av skogspolitiken har genomförts av
1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén föreslår en långtgående
avreglering och förenkling av skogsvårdslagen. Regeringen har för avsikt
att senare under detta riksmöte återkomma till riksdagen med förslag om
skogspolitiken och den statliga skogsvårdsorganisationen.
Avreglering av kommunal verksamhet
I och med att statsbidragssystemet till kommunerna lagts om vid års-
skiftet har de regler som följt de specialdestinerade statsbidragen
försvunnit. Dessa ersätts med en påse pengar som fördelas enligt ett
antal fäktorer som relateras till kostnadsstruktur och inkomststruktur i
form av skattekraft. Detta ger stor frihet för kommunerna att använda
sina medel på ett effektivt sätt.
Inom Civildepartementet har ett arbete inletts som syftar till att öka den
ideella sektorns möjligheter att i större utsträckning ta över och driva
verksamheter som av tradition tidigare har varit kommunala.
Socialdepartementet har presenterat en rapport som beskriver hindren
för utveckling mot privata driftsformer samt ger förslag på åtgärder som
undanröjer eller begränsar onödiga hinder. Regeringen kommer
successivt att lägga fram förslag som underlättar alternativa verksamhets-
former.
49
Avreglering på utbildningsområdet Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Från och med den 1 juli 1992 tilldelas fristående skolor på grundskole-
och gymnasienivå medel av kommunerna. Regeringen avser att lägga en
proposition om elevernas möjlighet att välja skola, de ekonomiska
villkoren för fristående gymnasieskolor och kommunernas möjlighet att
lägga ut utbildning på fristående huvudmän.
Även forskningen och utbildningen på högskolenivå avregleras. Bland
annat introduceras inför budgetåret 1993/94 ett nytt resurstilldel-
ningssystem som ökar konkurrensen mellan högskolor och universitet.
Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är grundläggande för att
nationell och internationell handel skall kunna utvecklas till samhälls-.
ekonomins och konsumenternas fördel. Ett utökat internationellt sam-
arbete med eliminering av handelshinder och en internationalisering av
företagandet ställer krav på en konkurrenspolitik på den nationella
marknaden som ligger i läs med vad som gäller på de internationella
marknaderna.
Sverige kommer genom EES-avtalet att ta ett viktigt steg mot att ingå
i det europeiska samarbetet. Sverige kommer därmed att ansluta sig till
de spelregler för en effektiv konkurrens som återfinns i Romfördraget.
Detta innebär väsentligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av
hinder för internationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital.
Nya regler kommer att gälla för bl.a. offentlig upphandling.
För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den
offentliga sektorn i större utsträckning utsätts för konkurrens. Detta gäller
inte minst kommunal verksamhet. En offensiv konkurrenspolitik innebär
vidare att tidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för kon-
kurrens samt att fasta och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i
den privata sektorn. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för
fritt marknadstillträde ofta är olika typer av regleringar.
Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upphandla varor och
tjänster på den öppna marknaden i konkurrens. Betydande kostnadsminsk-
ningar kan uppnås när den offentliga verksamheten utsätts för kon-
kurrens. En förutsättning för användande av entreprenader är dock att det
finns verklig konkurrens mellan flera aktörer på den lokala marknaden.
I prop. 1992:93:43 har regeringen klargjort förutsättningarna för ett ökat
inslag av entreprenader och konkurrens i den kommunala verksamheten.
Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag.
I många fall kan potentiell konkurrens vara tillräcklig för att uppnå
adekvat konkurrens. Det centrala är att privata producenter får kon-
kurrera på helt likvärdiga villkor utan några öppna eller dolda etable-
ringshinder.
Upphandling genom anbudstävlingar bör tillämpas i långt större
utsträckning än vad som hittills skett. En departementspromemoria (Ds
1992:121) med ett förslag till rättslig reglering av innebörd att viss
verksamhet som bedrivs i egen regi skall utsättas för konkurrens, har
50
presenterats av Näringsdepartementet och remissbehandlas för när-
varande.
Ett förslag till ny konkurrenslagstiftning har nyligen antagits av
riksdagen (prop. 1992/93:56, NU17, rskr. 144). Den nya konkurrens-
lagen träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen innebär att de materiella
konkurrensreglerna har utformats med utgångspunkt i EG:s konkurrens-
regler i Romfördraget och EES-avtalet. Den s.k. missbruksprincipen
överges till förmån för den s.k. förbudsprincipen. Detta innebär att lagen
innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrens-
begränsningar. Överträdelse av förbuden kan medföra ekonomiska
sanktioner på upp till 10 % av företagets årsomsättning. Lagen skall
tillämpas av det nya Konkurrensverket och prövas ytterst av Marknads-
domstolen.
Under 1980-talet har det enskilda sparandet ökat bl.a. genom sparande
i olika fonder, konvertibellån och aktieförsäljningar riktade till de
anställda. Det är bra för vitaliteten i svensk ekonomi om många
människor såsom ägare engagerar sig i hur det går för företagen, strävar
efter att påverka deras utveckling samt bidrar till utbudet av riskvilligt
kapital. Försäljningen av statliga företag tar därför sikte på att ge många
människor möjligheter att spara i aktier och bli delägare i dessa företag.
En utförsäljning av statliga tillgångar inbringar betydande belopp. För
att inte minska statens förmögenhet bör dessa medel användas dels för
infrastrukturinvesteringar, dels för att amortera statsskulden.
Utförsäljningarna ger givetvis inte något utrymme för ökade offentliga
utgifter utan innebär främst en ändrad sammansättning av statens
förmögenhetsportfölj genom att aktier i statliga företag ersätts med andra
tillgångar eller reducerad statsskuld. Privatiseringen ger dock ett
samhällsekonomiskt överskott i form av effektivitetsvinster genom ökad
konkurrens. I den mån dessa vinster tillfaller staten bör de användas for
att reducera det strukturella underskottet och inte för att öka de offentliga
utgifterna.
Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan riksdagen i december
1991 bifallit regeringens proposition om privatisering av statligt ägda
företag, m.m. (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92)
och bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i 35 helt eller delvis
ägda bolag. I riksdagsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken
(prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8) fick regeringen
bemyndigande att sälja aktierna i banken.
Arbetet med bolagisering av statlig verksamhet som en förberedelse för
privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens
Vattenfallsverk till Vattenfall AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksam-
heten vid Domänverket till aktiebolagsform, Domän AB.
I maj 1992 har staten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav
(42 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Svenska folkets efterfrågan på SSAB-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
51
paket blev mer än tre gånger större än efterfrågan. Även kvoten för
institutionella placerare övertecknades kraftigt.
I maj 1992 fullföljdes privatiseringen av Svalöf AB, som arbetar med
växtförädling inom lantbruk och trädgård. I augusti 1992 sålde staten
merparten av sitt aktieinnehav i Svensk Avfällskonvertering AB, Sakab,
till WMI Sellbergs AB.
Regeringens arbete med bolagisering och förberedelse för privatise-
ring av ytterligare verksamheter pågår. Utförsäljning skall ske på
kommersiella villkor. Tidpunkterna för fortsatta utförsäljningar kommer
att väljas med hänsyn till marknadsmässiga bedömningar av möjlighet-
erna till ägarspridning.
I regeringens ekonomiska politik spelar satsningar på infrastrukturen en
viktig roll. Produktiva investeringar utgör en viktig länk mellan de
stabiliseringspolitiska ansträngningarna och regeringens politik för en
uthållig tillväxt. Förbättrade kommunikationer skapar förutsättningar för
ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.
Den samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningen måste inta en fram-
skjuten plats, när besluten om olika insatser fattas. Satsningarna på
infrastrukturen måste koncentreras dit där de spelar störst roll för att
avhjälpa flaskhalsar och komma hela landets näringsliv till godo.
Sammanlagt har närmare 25 miljarder tillförts infrastrukturområdet via
ökade anslag och tidigareläggningar av planerade investeringar genom
beslut under 1991 och 1992. Större delen utgörs av planeringsramen för
investeringar i trafikens infrastruktur. Av de ca 20 intecknade miljarderna
har 45 % avsatts för jämvägsinvesteringar, 28 % för väginvesteringar
och 27 % för storstadsöverenskommelser. Ytterligare ca 5 miljarder har
avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder samt för underhåll av vägar och järnvägar.
Av dessa satsningar beräknas en stor del, ca 65 %, fälla ut i form av
investeringar till och med 1994. Under 1993 och 1994 beräknas den
totala investeringsnivån i ekonomin vara ca 3 procentenheter högre än
vad som skulle ha varit fallet utan dessa satsningar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
52
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Diagram 9.1 Beslutade investeringar i infrastruktur 1991-1998
Anm: Avgiftsfinansierade projekt ingår ej
Källa: Kommunikationsdepartementet
I syfte att åstadkomma en långsiktig hållbar finansiering för fortsatt
utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång till lånefinansiering
för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Förslaget medger
ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av
investeringsnivån under 1990-talet. Under perioden innebär detta en
låneram på 30 miljarder kronor, vilket innebär att nya projekt för
ytterligare 20 miljarder kronor kan påböijas.
Den djupa lågkonjunkturen slår hårt mot redan tidigare utsatta delar av
vårt land. En större delaktighet i den europeiska integrationen innebär
ökade möjligheter för regional utveckling. Syftet med regionalpolitiken
är att hela landet skall kunna dra nytta av fördelarna med en skärpt
internationell konkurrens och en fri marknad.
En central del i en ekonomisk politik för uthållig tillväxt är att
tillvarata utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet, inte minst på
landsbygden och de mindre orterna. Genom en kraftfull regionalpolitik
skapas förutsättningar för att stimulera produktion och sysselsättning i
regioner med underutnyttjande av resurser.
Att ta till vara utvecklingskraften i de mindre företagen är därvid
avgörande för att åstadkomma en regionalt spridd sysselsättning liksom
satsningar på bättre infrastruktur, teknikspridning, god service och en bra
miljö. På detta sätt kan också sådana överhettningsproblem i ekonomin
som uppkom under senare delen av 1980-talet undvikas.
53
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 2,6 miljarder kronor Prop. 1992/93:100
anvisas för skilda insatser på det regionalpolitiska området, bl.a. Bilaga 1
möjliggörs en fortsatt kreditgivning från Norrlandsfonden och en i övrigt
hög ambitionsnivå på regionalpolitiska området.
En god tillväxt skapar förutsättningarna för den miljövänliga utveckling,
som i sin tur är ett av villkoren för att tillväxten skall bli uthållig. Det är
när ekonomin växer som produktionsapparaten förnyas och miljövänliga
teknologier snabbast kommer i bruk. Det är också tack vare de resurser
som tillväxten skapar som ambitionerna kan höjas när det gäller
miljöpolitiska ingripanden. Därför syftar regeringens politik till att vårda
det ömsesidiga beroendet mellan tillväxt- och miljöpolitiken.
Den ekonomiska utvecklingen skall präglas av hänsyn till miljön och
naturresurserna. Miljöskulden får inte öka. För svensk del innebär det att
särskilt stor vikt måste läggas på det internationella miljösamarbetet. De
för Sverige svåraste miljöproblemen kan endast lösas i samarbete med
andra länder.
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att ta fram förslag på
hur Sverige tillsammans med andra länder gemensamt kan uppfylla inter-
nationella miljökonventioner, främst klimatkonventionen men även
beträffande svavel och andra gränsöverskridande föroreningar. Av sär-
skild vikt att belysa är Sveriges möjligheter att få tillgodoräkna sig
utsläppsminskningar vid åtgärder i andra länder, eftersom det i vissa fall
kan vara den kostnadseffektivaste lösningen.
Det är viktigt att miljöpolitikens alla medel koordineras på ett effektivt
sätt. Samtidigt som användningen av ekonomiska styrmedel utökas, skall
regleringarna tillåtas ge näringslivet ett större inslag av valfrihet och
flexibilitet när det gäller åtgärderna. På regeringens uppdrag ser
Naturvårdsverket över frågan om s.k. bubblor. För att hänsynen till
miljön skall infogas i marknadsekonomins mekanismer och arbetet bli
förebyggande arbetar regeringen målmedvetet för att öka inslagen av
ekonomiska styrmedel och producentansvar.
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling kräver att producenterna tar
sitt ansvar, men det kräver också att det individuella ansvaret ökar.
Regeringen kommer under året att arbeta vidare med förslag på detta
område.
10 Avslutning
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har
fört in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världs-
kriget. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt
och kommer att ta tid.
Regeringens politik är en samlad strategi för att återupprätta tillväxten
och pressa ned arbetslösheten i hela Sverige. Vi kan redan se flera
54
positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god Prop. 1992/93:100
ekonomisk utveckling har stärkts. Bilaga 1
Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad
sysselsättning finns inom räckhåll. De riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i denna budget innebär att dessa möjligheter till-
varatas.
55
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling
1.1.1 Beräkningsförutsättningar
Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1992 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grundat
sina beräkningar på framgår av tabell 1. De antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa
beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet
i detta ärende som bilaga 1.2.
Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
beräkningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag
nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst-
beräkningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att
avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring
|
1992 RRV |
Föredra- |
1993 |
Föredra- |
1994 |
Föredra- | |
|
Lönesumma |
0,9 |
0.9 |
-0,7 |
-0,2 |
2,1 |
3,1 |
|
Konsumentpriser, | ||||||
|
årsgenomsnitt |
2,0 |
2,3 |
4,9 |
5.1 |
2,9 |
2,8 |
|
Privat konsumtion, | ||||||
|
löpande priser |
0,2 |
0,9 |
1,2 |
2,3 |
3,0 |
3,3 |
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1992/93
RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1992/93 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1992. Be-
räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1992/93 redovisas också i
verkets inkomstberäkning.
Inkomster
I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1992/93 beräknat
inkomsterna till 379 751 milj.kr.
Till följd av vad jag nyss anfört om lönesummans utveckling samt ny
information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
med 1 162 milj. kr. Med anledning av regeringens proposition om
åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt
regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117,
bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
56
säkringsavgift räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto Prop. 1992/93:100
med 438 milj. kr. och upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter Bilaga 1
riZZ arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 101
milj. kr. Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Sjukför-
säkringsavgift, netto med 89 milj. kr. Sammantaget räknar jag sålunda
ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 527 milj. kr.
I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med
1 100 milj.kr. Med anledning av vad jag nyss anfört angående löne-
summans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med
75 milj. kr. Av samma anledning justerar jag även upp inkomsttiteln
Övriga socialavgifter, netto med 17 milj. kr.
Med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utveck-
lingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med
300 milj, kr., Jag räknar även ned inkomsttiteln Juridiska personers
inkomstskatt med 750 milj. kr. med anledning av de åtgärder på
skatteområdet beträffande enskilda näringsidkare som statsrådet Lundgren
senare idag kommer att presentera. Sammantaget räknar jag sålunda ned
inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 450 milj. kr. Vidare
räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av
regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin
(prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158)
avseende senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på
det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.
Dessutom räknar jag ned samma inkomsttitel med 30 milj. kr. till följd
av regeringens proposition om skatt på dieselolja m.m. (prop. 1992/93:
124, bet. 1992/93 SkU13, rskr. 147) avseende miljöklasser för tunga
fordon. Sammantaget räknar jag således ned inkomsttiteln Energiskatt
med 80 milj. kr. Till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln
Räntor på energisparlån med 3 milj. kr. Slutligen justerar jag upp
inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande med 76 milj,
kr. med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utveck-
lingen.
Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkom-
sterna med 1 477 milj. kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna
framgår av tabell 2.
57
Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1992/93
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
RRVs |
Förändring | |
|
1111 Fysiska personers inkomstskatt |
7 168 000 |
+ 1 162 000 |
|
1121 Juridiska personers inkomstskatt |
18 918 000 |
- 450 000 |
|
1211 Folkpensionsavgift |
43 865 000 |
+ 75 000 |
|
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto |
117 000 |
- 527 000 |
|
1251 Övriga socialavgifter, netto |
7 354 000 |
+ 17 000 |
|
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till | ||
|
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö- | ||
|
institutets verksamhet |
315 000 |
+ 101 000 |
|
1411 Mervärdeskatt |
115 500 000 |
+ 1 100 000 |
|
1428 Energiskatt |
13 325 000 |
- 80 000 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för | ||
|
bostadsbyggande |
4 830 000 |
+ 76 000 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
212 700 |
+ 3 300 |
|
Summa inkomster |
379 750 702 | |
|
Summa förändringar enligt föredraganden |
+ 1 477 300 |
RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min
sida. Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag
beräknar inkomsterna för budgetåret 1992/93 till 381 228 milj.kr.
Utgifter
I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 482 160 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 574 792 milj.kr.
RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden
m.m. till 78 miljarder kronor. Med anledning av ett förändrat budget-
och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s
prognos publicerades beräknar jag ränteutgifterna förbudgetåret 1992/93
till 83 miljarder kr.
Täbell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1992/93
Miljarder kronor
|
Beräkning till |
Nuvarande | |
|
Räntor på lån i svenska kronor |
64,0 |
60,5 |
|
Räntor på lån i utländsk valuta |
5.1 |
16,8 |
|
Valutaförluster, netto |
- 0,1 |
5,7 |
|
Summa |
69,0 |
83,0 |
Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka
den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition
om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134)
om arbetarskyddsavgiften räknar jag ned anslaget Bidrag till arbets-
58
miljöfond med 267 milj. kr. Efter samråd med chefen för Justitie- Prop. 1992/93:100
departementet räknar jag ned anslaget Lokala polisorganisationen med Bilaga 1
250 milj. kr. som en följd av att åtgärder kommer att vidtas för att
minska belastningen på detta anslag. Vidare räknar jag ned anslaget
Bidrag till sjukförsäkringar med 66 milj. kr. med anledning av ny
information. Slutligen räknar jag upp utgifterna med 1 307 milj. kr. med
anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:105).
Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 523 milj.kr.
och uppgå till 29 338 milj.kr. Bedömningen är självfallet osäker men jag
accepterar tills vidare RRVs beräkning som baseras på uppgifter från de
ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags-
behållningarna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1991/92 och
1992/93
Miljarder kronor
|
Huvudtitel |
1991/92 |
1992/93 |
|
Utrikesdepartementet |
8,1 |
8,1 |
|
Kommunikationsdepartementet |
16,4 |
10,7 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
3,7 |
4,1 |
|
Näringsdepartementet |
1,9 |
1,5 |
|
Övriga huvudtitlar |
5,8 |
4,9 |
|
Summa |
35,9 |
29,3 |
Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 16 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 15 miljarder kr.
Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1992/93
till 579 516 milj. kr.
Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93
Milj. kr.
|
Statsbudget |
RRV |
Föredraganden | |
|
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor |
425 660 |
474 269 |
474 993 |
|
Statsskuldräntor |
69 000 |
78 000 |
83 000 |
|
Förändring i anslagsbehållningar |
4 500 |
6 523 |
6 523 |
|
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto |
-17 000 |
16 000 |
15 000 |
|
Summa |
482 160 |
574 792 |
579 516 |
59
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1993/94
Inkomster
RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 344 711 milj.kr. för
budgetåret 1993/94. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag nyss redovisat samt vissa förändringar som förs fram
i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar
som jag därmed funnit nödvändiga.
Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt ny
information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
med 3 066 milj. kr. I och med upprättandet av den nya inkomsttiteln
Allmän sjukförsäkringsavgift för jag de medel RRV har beräknat att den
allmänna sjukvårdsavgiften skall inbringa, dvs. 4 721 milj. kr. från
inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till inkomsttiteln Allmän
sjukförsäkringsavgift. Jag justerar även ned inkomsttiteln Fysiska
personers skatt med 100 milj. kr. med anledning av regeringens
proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst (prop.
1992/93:127, bet. 1992/93:SkU 14, rskr. 148) med avseende på bil-
avdraget. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Fysiska
personers inkomstskatt med 1 755 milj. kr.
Till följd av vad jag nyss anfört angående den privata konsumtionens
utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 100 milj,
kr. Med anledning av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska
utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomst-
skatt med 538 milj. kr. Samtidigt justerar jag ned samma inkomsttitel
med 430 milj. kr. med anledning av vad statsrådet Lundgren senare idag
kommer att anföra angående åtgärder på skatteområdet som rör enskilda
näringsidkare. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln
Juridiska personers inkomstskatt med 108 milj. kr.
Till följd av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska
utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Avskattning företagens reserver
med 100 milj. kr. Vidare justerar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkrings-
avgift, netto med 1 074 milj. kr. och justerar upp inkomsttiteln Inkomster
av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets
verksamhet med 248 milj. kr. med anledning av regerings proposition om
åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt
regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117,
bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför-
säkringsavgift. Med anledning av lönesummans utveckling räknar jag upp
Sjukförsäkringsavgift, netto med 111 milj. kr. Till följd av det förslag
som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra
beträffande bruttobudgetering av försäkringskassornas administration
räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 3 808 milj,
kr. Sammantaget räkar jag sålunda upp inkomsttiteln Sjukförsäkrings-
avgift, netto med 2 845 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om
lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
60
med 336 milj. kr. och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 74 Prop. 1992/93:100
milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto Bilaga 1
med 1 658 milj. kr. med anledning av att chefen för arbets-
marknadsdepartementet beräknar att antalet personer som genomgår
arbetsmarknadsutbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning kommer
att öka. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Övriga
socialavgifter, netto med 1 732 milj. kr.
Med anledning av vad chefen för näringsdepartementet senare idag
kommer att föreslå angående slopad överföring från allmän energiskatt
räknar jag upp inkomsttiteln Energiskatt med 72 miljoner kronor.
Dessutom räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till
följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska
ekonomin (prop. 1992/93:50 bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18,
rskr. 158) med anledning av senareläggning av slopande av avdrag för
allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i
kraftvärmeanläggningar. Sammantaget räknar jag sålunda upp inkomst-
titeln Energiskatt med 22 milj. kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Expeditions- och ansöknings-
avgifter med 47 milj. kr. med anledning av vad chefen för utbildnings-
departementet senare idag kommer att anföra angående uppläggnings-
kostnad för studielån. Jag räknar även upp inkomsttiteln Avgifter vid
kronofogdemyndigheterna med anledning av bruttobudgetering av
avgiftsfinansierad verksamhet och breddning av avgiftsunderlaget med
905 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga offentlig-
rättsliga avgifter med 572 milj. kr. med anledning av bruttobudgetering
av avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln
Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 7 milj. kr.
Med anledning av mitt förslag om övergång till lån i riksgäldskontoret
som jag senare idag kommer att redovisa i avsnitt 2.4 räknar jag upp dels
inkomsttiteln Uppdragsrnyndigheters m.fl. komplementkostnader med 118
milj. kr. dels inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 1 283
milj. kr. Till följd av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag
kommer att redovisa angående förbättrad återkravsverksamhet för
studielån tillför jag inkomsttiteln Återbetalning av studiemedel 20 milj,
kr.
Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för statliga garantier med
156 milj. kr. med anledning av vad jag senare idag kommer att redogöra
för avseende avgifter för statliga garantier.
Jag justerar upp inkomsttiteln Räntor på energilån med 3 milj. kr. till
följd av ny information. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Ränte-
inkomster på lån för bostadsbyggande pga en annan bedömning av den
ekonomiska utvecklingen med 72 milj. kr.
Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1993/94 med 13 641 milj. kr.
Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till
358 352 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar
framgår av tabell 6.
61
Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1993/94
Tusental kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
RRVs |
Förändring | |
|
Inkomsttitel | ||
|
1111 Fysiska personers inkomstskatt |
14 197 000 |
- 1 755 000 |
|
1121 Juridiska personers inkomstskatt |
17 040 000 |
+ 108 000 |
|
1122 Avskattning av företagens reserver |
4 043 000 |
+ 100 000 |
|
1211 Folkpensionsavgift |
38 876 000 |
+ 336 000 |
|
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto |
8 364 000 |
+ 2 845 000 |
|
1251 Övriga socialavgifter, netto |
- 223 000 |
+ 1 732 000 |
|
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift |
0 |
+ 4 721 000 |
|
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till | ||
|
arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö- | ||
|
institutets verksamhet |
28 000 |
+ 248 000 |
|
1411 Mervärdeskatt |
114 400 000 |
+ 2 100 000 |
|
1428 Energiskatt |
17 015 000 |
+ 22 000 |
|
1471 Tullmedel |
5 185 000 |
+ 115 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för bostads- | ||
|
byggande |
3 957 000 |
+ 72 000 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
162 700 |
+ 3 300 |
|
2511 Expeditions-och ansöknings- | ||
|
avgifter |
1 135 538 |
+ 47 000 |
|
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna |
0 |
+ 905 000 |
|
2535 Avgifter för statliga garantier |
26 909 |
+ 156 000 |
|
2548 Avgifter för finansinspektionens | ||
|
verksamhet |
100 000 |
+ 7 000 |
|
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter |
0 |
+ 572 365 |
|
4313 Återbetalning av studiemedel |
2 586 000 |
+ 20 000 |
|
5131 Uppdragsrnyndigheters m.fl. | ||
|
komplementkostnader |
50 000 |
+ 117 760 |
|
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning |
1 066 000 |
+ 1 283 374 |
|
Summa inkomster |
344 710 598 | |
|
Summa förändringar enligt föredraganden |
+ 13 640 914 |
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1993/94 (tabell 7).
62
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1993/94
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp
Förslag
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift
1281 Allmän löneavgift
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1432 Kassettskatt
1433 Skatt på videobandspelare
1441 V & S Vin & Sprit AB:s inlevererade överskott
1482 Tillfällig regional investeringsskatt
1511 Avräkningsskatt
2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskott
2117 Domänverkets inlevererade överskott
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garanti-
verksamhet
2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens överskott
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
2311 Räntor på lokaliseringslån
2317 Ränteinkomster på luftfartslån
2324 Räntor på televerkets statslån
2325 Räntor på Postverkets statslån
2326 Räntor på affärsverket FFV:s statslån
2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalet
2512 Tillsynsavgifter
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna
2541 Avgifter vid Tullverket
2546 Avgifter för registrering av fritidsbåtar
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet
2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet
2626 Inkomster vid Banverket
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
och maskiner
4111 Återbetalning av lokaliseringslån
4132 Återbetalning av luftfartslån
4211 Återbetalning av lån till egnahem
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade barnrika familjer
4514 Återbetalning av lån för studiekårslokaler
5311 Avgifter för företagshälsovård
Ny inkomsttitel
Upphör
Namnändring
Upphör
Upphör
Upphör
Upphört
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphört
Upphör
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphör
Upphör
Namnändring
Namnändring
Namnändring
Upphört
Namnändring
Upphört
Upphört
Namnändring
Upphört
Upphör
Upphört
Upphört
Namnändring
Namnändring
Upphör
Utgifter
I förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår utgifterna
sammanlagt till 520 698 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
svarar då för 415 198 milj.kr.
Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med
4 500 milj.kr. under budgetåret 1993/94.
I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast-
ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 6 miljarder kr. Vid beräkningen
av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in-
komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
63
Riksdagen har begärt att regeringen bör pröva huruvida denna post
borde redovisas brutto. Det kan enligt min mening finnas skäl att göra
en tydligare redovisning när mycket stora förändringar förväntas ske
avseende inkomster och hur dessa beräknas i tillkommande utgiftsbehov.
Något sådant förhållande föreligger inte för närvarande. Jag beräknar
därför posten tillkommande utgiftsbehov netto.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94
Milj.kr.
Förslag till
statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
Statsskuldräntor
Förändring av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
415 198
95 000
4 500
6 000
Summa
520 698
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och
förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.
Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 198,3 miljarder
kronor för 1992/93 och till 162,3 miljarder kronor för 1993/94.
Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
|
1991/92 1992/93 |
1993/94 | ||||
|
Utfall |
Stats- |
Beräknat utfall |
Förslag till | ||
|
enligt |
enligt | ||||
|
Inkomster |
397.7 |
382,0 |
379,8 |
381,2 |
358,4 |
|
Utgifter exkl. |
418,5 |
413,2 |
496,8 |
496,5 |
425,7 |
|
Statsskuldräntor |
60,0 |
69,0 |
78,0 |
83,0 |
95,0 |
|
Saldo |
- 80,8 |
- 100,2 - |
195,0 |
- 198,3 |
- 162,3 |
64
un
t-
(N
OO
Os
un
O
un
>
cö
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 10. Förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94
|
un r- |
Q |
rq |
»n | |
|
Q Os cn |
\o |
r* | ||
|
KO OS |
O OO O |
r* | ||
|
KO (N |
~38 |
so |
00 | |
|
Os os |
os | |||
|
un os |
r*n |
f*5 |
so | |
|
c4 r- |
s© |
00 |
o | |
|
C-4 (N |
so |
rq | ||
|
<*■) |
c*n |
J2
3
<75
65
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och
realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94
Utgifterna för den statliga konsumtionen utgör drygt en femtedel av
statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för
framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.
Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår
till ca 2 procent. De största investeringarna som finansieras över
statsbudgeten avser investeringar i infrastruktur.
Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent.
Transrereringarna utgörs av hushållstransfereringar, transfereringar till
utlandet samt transfereringar till företag m.m. Drygt hälften av trans-
fereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för
pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskade-
ersättningar.
De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjäm-
ningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen.
Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklings-
bistånd. Biståndet uppgår till ca 0,9 procent av bruttonationalinkomsten
(BNI).
Transfereringar till företag inkluderar överföringar till såväl privata
som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag
för omställning av jordbruket.
Statsskuldräntorna beräknas uppgå till 95 miljarder kronor 1993/94 och
utgör därmed drygt 16 procent av statsbudgetens utgifter.
Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ändamål.
Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är
statsskuldräntorna. Knappt 90 miljarder kronor avser utgifter för
pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag
66
mellan stat och kommuner ca 50 miljarder kronor. I denna utgiftspost Prop. 1992/93:100
ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunerna samt skatteut- Bilaga 1
jämningsbidraget till landstingen.
Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring
och barnbidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter
för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag och bostads-
bidrag.
Tabell 11. Ändamålsfördelning av statsbudgetens utgifter
Miljarder kronor
|
Belopp |
Andel i procent | |
|
Pensioner, åldrings- och handikappomsorg |
87,5 |
15,0 |
|
Allmänna bidrag mellan stat och kommuner |
48,6 |
8,4 |
|
Stöd till barnfamiljer |
40,8 |
7,0 |
|
Inkomsttrygghet vid sjukdom |
43,0 |
7,4 |
|
Försvar |
40,2 |
6,9 |
|
Bostadsförsörjning |
41,3 |
7,1 |
|
Utbildning och forskning |
32,9 |
5,7 |
|
Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet |
32,7 |
5,6 |
|
Samhällsskydd och rättsskipning |
23,0 |
4,0 |
|
Infrastruktur |
17,5 |
3,0 |
|
Internationellt ekonomiskt bistånd |
12,4 |
2,1 |
|
Näringslivsändamål |
10,7 |
1,8 |
|
Fritidsverksamhet och kultur |
4,6 |
0,8 |
|
Allmän miljö- och naturvård |
1,4 |
0,2 |
|
Statsskuldräntor |
95,0 |
16,3 |
|
Övrigt |
49,9 |
8,6 |
|
Summa1 |
581.5 |
100,0 |
1 Inklusive tillkommande utgiftsbehov.
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de
extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.
På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extra-
ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter
— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten
67
inkomster från sjukförsäkringsfonden, delpensionsfonden och arbets- Prop. 1992/93:100
miljöfonden Bilaga 1
På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens
utlandslån
— kapitaltillskott till Nordbanken och Industrikredit
— engångsvisa besparingar
Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1991/92-1993/94.
Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1991/92-1993/94
Miljarder kronor
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Underliggande budgetsaldo |
- 91,3 |
- 173,2 |
- 163,9 |
|
Som andel av BNP |
- 6,4% |
- 12,1% |
- 11,2% |
Statens budgetsaldo utgör den viktigaste orsaken till statsskuldens
förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att
statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och
att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunder-
skottet under samma tidsperiod.
Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med
det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt
effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär
som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.
Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som
beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-
skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).
Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-
giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i
stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets
checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat
budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som
kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast
göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de
kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Med anledning av ökad
arbetslöshet, beroende på försämrat konjunkturläge, har underskott i
arbetsmarknadsfonden uppstått vilket medför upplåningsbehov. Detta upp-
låningsbehov beräknas till 12,7 mdr för budgetåret 1992/93 och 27,6 mdr
68
för budgetåret 1993/94. På grund av det försämrade konjunkturläget har Prop. 1992/93:100
även underskott uppstått i lönegarantifonden. I detta fall sammanhänger Bilaga 1
underskottet med ökat antal konkurser. Det beräknade upplåningsbehovet
uppgår till 3,3 mdr 1992/93 och 3,6 mdr 1993/94.
Riksgäldkontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och
myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning
påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov.
Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av
dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller
skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de
kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen
av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av
förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.
Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi-
tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot
på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för
skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av
valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär-
deringskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras.
Med anledning av att den svenska kronan depricierats så ökar valuta-
skulden. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositioner.
Tabell 13. Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Budgetunderskott |
80,8 |
198,3 |
162,3 |
|
Kassamässiga korrigeringar |
- 6,3 |
- | |
|
Avskrivning av Vattenfalls |
- 17,2 |
- | |
|
Utlåning |
31,4 |
12,0 |
7,0 |
|
Finansiering av underskott |
- |
12,7 |
27,6 |
|
Finansiering av underskott |
3,3 |
3,6 | |
|
Infrastrukturinvesteringar |
- |
4,8 | |
|
Lån till Sparbanken Första |
3,8 |
- | |
|
Lånebehov |
88,7 |
230,1 |
205,3 |
|
Skulddispositioner |
- 4,4 |
30,0 |
- 7,2 |
|
Statsskuldförändring |
84,3 |
260,1 |
198,1 |
|
Statsskuld vid utgången |
711,0 |
971,1 |
1 169,2 |
Anm: Inbetalning markeras med minustecken.
69
Bilaga 1
Statsbudgetens saldo analyseras i detta avsnitt i en strukturell och en
konjunkturell del. Avsikten är att visa hur stor del av budgetsaldot i
statsbudgeten som skulle varit kvar budgetåret 1993/94 om konjunkturen
då återtagit en mer normal nivå. En beräkning av underskottet i den
konsoliderade offentliga sektorn särredovisas i den preliminära national-
budgeten. Där framgår att detta underskott är betydligt mindre än i
ststabudgeten framför allt beroende på AP-fondens överskott.
Det finns olika metoder för att beräkna statsbudgetens strukturella
saldo. De olika metoderna innefattar bedömningar som i sin tur påverkar
resultatet.
I följande avsnitt har en beräkning gjorts utifrån mikronivå, dvs.
utifrån statsbudgetens enskilda anslag och inkomsttitlar. Med samma
utgångspunkter och antaganden om den ekonomiska utvecklingen, men
med en makroansats, har ytterliggare en beräkning av det strukturella
saldot gjorts. Den beräkningen presenteras i den preliminära national-
budgeten.
Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från 1991 som antas vara
ett år med normalt kapacitetsutnyttjande med avseende på arbetslöshet
och BNP-nivå. Utgående från detta år antas sedan en BNP-tillväxt på 2%
årligen, vilket är i enlighet med bedömningen av den långsiktiga tillväxt-
potentialen. Definitionsmässigt innebär det att underskottet år 1991 i sin
helhet var strukturellt. Från år 1991 har sedan en uppräkning gjorts av
de olika inkomsterna och utgifterna i takt med en konjunktumeutral
utveckling. Ökningstakten för priser, timlön och räntor skiljer sig dock
inte, enligt den valda metoden, från den faktiska. Utöver detta har även
de regelbeslut som ligger till grund för budgetförslaget beaktats.
Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för budgetår 1993/94
och det beräknade strukturella saldot visar den konjunkturmässiga delen
av underskottet.
De antaganden som används för hur ekonomin skulle ha utvecklats med
normal konjunktur är följande:
— BNP-tillväxten 1992-1994 sätts till 2,0% per år.
— Arbetslösheten såväl som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hålls
på 1991 års nivå (realt).
— Arbetskraftsutbudet samt produktivitetsökningen sätts i enlighet med
de långsiktiga bedömningar som gjorts i bl.a. LK-kalkylen 1992.
Dessa bygger på befolkningsutveckling, långsiktig teknikutveckling
etc.
— För offentlig konsumtion används de faktiska prognoserna. Det-
samma gäller för bostadsinvesteringar samt investeringar i offentliga
myndigheter.
— Övriga försörjningsbalanskomponenter ökar i volym så att tillväxten
blir 2% per år.
— De faktiska prognoserna för pris- och löneutvecklingen
används. Detta gäller också för ränteprognosema.
70
— Statsskuldräntorna hålls på den faktiska nivån. Avsikten är att tala
om hur mycket av det redovisade saldot 1993/94 som är strukturellt
betingat och statsskulden är ju given av den faktiska utvecklingen.
Om det inte varit lågkonjunktur skulle underskottet för budgetår
1993/94 bli ca 54 miljarder kronor lägre än vad som beräknas i budget-
förslaget. Det underskott som ändå kvarstår på ca 108 miljarder kronor
är därmed att betrakta som strukturellt. För att eliminera detta underskott
krävs strukturella åtgärder i form av förändrade regelsystem och
omprioritering av olika verksamheter.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 14. Strukturellt saldo för statsbudgeten budgetåret 1993/94
Miljarder kronor
|
Redovisat saldo |
162 |
|
Konjunkturell inkomstjustering |
38 |
|
Konjunkturell utgiftsjustering |
18 |
|
Justering för engångsinkomster |
-9 |
|
Justering för engångsutgifter |
7 |
|
Strukturellt saldo |
-108 |
Tabell 15. Redovisade inkomster och utgifter enligt budgetförslaget för 1993/94
Miljarder kronor
|
Budget- |
Strukturell |
Saldoeffekter | |
|
Inkomster |
358 |
396 |
38 |
|
Justering för engångsinkomster |
- |
-9 |
-9 |
|
Utgifter exkl. statsskuldräntor |
425 |
407 |
18 |
|
Statsskuldräntor |
95 |
95 |
- |
|
Justering för engångsutgifter |
- |
7 |
7 |
|
Budgetsaldo |
-162 |
-108 |
54 |
|
Tillfälliga utgifter (Ej konjunkturberoende) |
10 |
10 | |
|
Finansiellt sparande: Arbetsmarknadsfonden, netto |
-28 |
-4 |
24 |
|
Lönegarantifonden |
-4 |
- |
4 |
Statsbudgetens inkomster minskar med automatik med den lägre
tillväxten i ett sämre konjunkturläge. Utgifterna förändras till viss del
med automatik, men huvudsakligen är det nya beslut som ligger bakom
utgiftsökningarna i en lågkonjunktur.
De största skillnaderna mellan ett normalkonjunkturår och det faktiska
budgetförslaget, dvs. om det inte vore lågkonjunktur, är följande:
Både inkomst- och utgiftssidan har korrigerats för den större löne-
summan i normalkonjunkunkturantagandena. Störst effekt får detta för
statens inkomster där det bl.a. innebär att inkomstskatten från privat-
personer ökar med 10 miljarder kronor bl.a. beroende på omläggningen
av kommunalskattesystemet. Fr.o.m. 1995 träder det nya systemet i
71
kraft, vilket kommer att påverka beräkningen för senare år. Inkomster av Prop. 1992/93:100
sociala avgifter blir högre då även dessa är beroende av lönesumman. Bilaga 1
Företagen skulle gå bättre vid en normalkonjunktur och betala ca 2
miljarder kronor mer i inkomstskatt.
Den privata konsumtionsvolymen har justerats upp i normalkonjunktur-
bilden, vilket påverkar inkomstsidan genom ökade inkomster av
mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Detta förbättrar budgetsaldot
med 20 miljarder kronor.
Totalt ger inkomstsidan en positiv saldoeffekt på 38 miljarder kronor.
De största justeringarna på utgiftssidan, dvs. de utgifter som enligt
beräkningen är konjunkturberoende, görs för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och infrastrukturåtgärder. Utgifterna för arbetsmarknads-
politiska åtgärder korrigeras över statsbudgeten med 17 miljarder kronor
till följd av den lägre arbetslösheten i en normalkonjunktur. För
infrastrukturinvesteringar har 1-2 miljarder kronor tillkommit för att
skapa ökade sysselsättningseffekter och tillhör därmed den konjunktur-
känsliga delen av saldot.
De minskade utgifterna ger totalt en positiv saldoeffekt på 18 miljarder
kronor.
En justering för engångsinkomster och engångsutgifter på 9 miljarder
respektive 7 miljarder kronor, har gjorts då dessa endast uppkommer
budgetåret 1993/94. Engångsinkomstema består bl.a. av avskattning.
Engångsutgiftema består till största del av valutaförluster för statsskulden
till följd av frisläppandet av kronan.
Arbetsmarknadsfondens utbetalningar beräknas minska med omkring
24 miljarder kronor. Den lägre arbetslösheten påverkar således det
strukturella sparandeunderskottet i fonden i större utsträckning än i
statsbudgeten.
I det strukturella budgetsaldot kan det ingå utgifter av mer tillfällig
karaktär men som inte är konjunkturberoende. Exempel på sådana
utgifter för innevarande år är insatser i det finansiella systemet, utgifter
för en stor flyktingtillströmning samt utgifter till följd av en omfattande
byggverksamhet. Beräkningar för budgetåret 1993/94 påverkas av en
omfattande byggnadsverksamhet under framför allt början av 1990-talet.
Den innebär att de strukturella utgifterna för räntebidragen är 10
miljarder kronor högre budgetåret 1993/94 än vad som vore fallet om
byggnadsverksamheten legat på en mer normal nivå. Lånestocken
1993/94 är liksom statsskulden given av den faktiska utvecklingen och
utgifterna för räntebidrag måste därför ses som strukturella. De tillfälliga
utgifter särredovisas i tabell 15.
Många av de beslut som fattats får inte effekt förrän efter 1993/94. Det
finns anledning att anta att de strukturella åtgärder som vidtagits under
de senaste åren kommer att innebära att det strukturella budgetunder-
skottet minskar på sikt.
I samband med den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer beräk-
ningar också av utvecklingen av det strukturella saldot på längre sikt att
genomföras. Dessa beräkningar presenteras för riksdagen i den revi-
derade finansplanen.
72
Ett arbete har inletts inom finansdepartementet med att ta fram komplett-
erande information om statens finansiella utveckling bl.a. för att kunna
redovisa den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögen-
heten. Jag återkommer till detta i avsnitt 1.6. Som en del i detta arbete
ingår att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter
på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt
i investeringar. Fr.o.m. redovisningen av budgetåret 1993/94 kommer
myndigheterna att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisions-
verket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för konsolidering av
dessa för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete jag pre-
senterar i det följande får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget
tills dess att denna information finns tillgänglig.
Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer
påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Det rör sig i och för sig
om effekter på ett antal miljarder kronor men i förhållande till den totala
omslutningen och saldot är förändringarna endast marginella.
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och
kapitalredovisning
I en motion (mot. 1990/91 :FiUT43) som återges i finansutskottets
betänkande 1990/91 :FiU 30, sid 76-78 påtalas att nuvarande redovisning
och budgetering innebär att investeringsutgifter försvagar budgeten lika
mycket som driftsutgifter trots att utgifter för produktiva investeringar
endast innebär en omvandling från finansiellt till realt kapital.
Utskottsmajoritetens uppfattning var att en återgång till en uppdelning
av budgeten i en drift- och kapitalbudget inte skulle lösa de problem som
redovisats i motionen. Den menade att andra metoder i stället borde
övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionärerna
påtalat och förordade att frågan borde utredas vidare.
Det var i slutet av 1970-talet som redovisningen av budgeten ändrades
från en uppdelning i drift- och kapitalbudget till en sammanslagen
totalbudget (prop. 1976/77:130, bet. 1977/78:FiU 1). I propositionen
anfördes främst praktiska skäl för en sammanläggning. Sambanden
mellan drifts- och kapitalbudgetarna ansågs komplicerade och bedömdes
försämra överblicken över den statliga budgeten. Det framhölls att
förmögenhetsredovisningen över kapitalfonder var ofullständig. Bland
annat redovisades endast tillgångar som kunde förväntas ge en monetär
avkastning. Infrastrukturinvesteringar i exempelvis vägar skulle således
inte ha fått en annorlunda redovisning än i dag. Från konjunkturpolitisk
utgångspunkt ansågs uppdelningen vidare mindre betydelsefull.
Samtliga myndigheter upprättar numera balansräkning, i vilken dock
flertalet myndigheter inte redovisar anläggningstillgångar. Fullständiga
balansräkningar finns för affärsverken samt för vissa andra verksam-
heter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndig-
heternas bokslut och enkäter beräknat en balansräkning för staten. Denna
återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken dock trots namnet
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
73
inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis finns således Prop. 1992/93:100
för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhetsredovisning Bilaga 1
med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller
någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa
fullständiga balansräkningar.
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter
Jag anser att det som en del i regeringens och riksdagens beslutsunderlag
är önskvärt med information om den statliga verksamhetens effekter på
den statliga förmögenheten.
Informationen om den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter bör
vara så heltäckande som möjligt. En komplett information skulle bl. a.
kräva beräkningar av effekter på humankapital och naturresurser utöver
de mer konventionella investerings- och förmögenhetsberäkningama.
Dessa frågor behandlas bl.a. i rapporten Nationalförmögenheten, bilaga
11 till 1992 års långtidsutredning. Jag anser det dock orealistiskt att
löpande lämna information om den statliga verksamheten som innefattar
så komplicerade och osäkra bedömningar.
Jag anser mot denna bakgrund att informationen bör begränsas till att
omfatta den statliga verksamhetens effekter på vad som i redovisnings-
sammanhang betecknas som förmögenhet. En möjlighet är då att tillämpa
de metoder och värderingsgrunder som används i nationalräkenskaperna
(NR). Sådana beräkningar görs emellertid redan av Statistiska Central-
byrån och Konjunkturinstitutet för de institutionella sektorerna staten och
socialförsäkringssektorn.
Arbetet har bl.a. mot bakgrund av de kommande förändringarna av
myndigheternas redovisning i stället inriktats på att tillämpa de principer
som ligger till grund för upprättandet av företags bokslut och årsredo-
visningar, dvs. på att beräkna ett "företagsekonomiskt resultat” för den
statliga verksamheten. Uppgifter som möjliggör jämförelser med NR är
dock önskvärda.
Med denna inriktningen kommer investeringsutgifter inte att belasta
årets resultat. Resultatet kommer i stället att belastas med avskrivningar
på årets och tidigare års investeringar. På så sätt erhålls dels en mer
rättvisande periodisering av investeringsutgiftema, dels ett bättre mått på
den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter, dvs. på det statliga
sparandet. För att erhålla ett mått på statens sparande som överens-
stämmer med NR:s definition, vilken är den oftast använda, krävs dock
vissa ytterligare korrigeringar vilka framgår av avsnitt 1.5.3.
Utgångspunkten vid beräkningen av det företagsekonomiska resultatet
är den nuvarande statliga inkomst- och utgiftsredovisningen i RRV:s s.k.
realekonomiska fördelning. Den korrigeras på i huvudsak följande sätt:
— Från inkomsterna dras främst återbetalning av lån för att erhålla
periodens intäkter.
— Från utgifterna dras främst lämnade lån och gjorda investeringar samt
läggs till anskaffningskostnader för försåld egendom för att erhålla
periodens kostnader vid sidan av avskrivningar.
74
— Teoretiskt sett finns det behov av ytterligare omperiodiseringar av Prop. 1992/93:100
inkomster och utgifter. Det har dock inom ramen för det hittills- Bilaga 1
varande arbetet inte varit möjligt att genomföra detta.
— Till periodens kostnader läggs beräknade avskrivningar. Dessa har
beräknats genom att utgå från de statliga bruttoinvesteringarna enligt
NR och tillämpa samma genomsnittliga livslängdsantaganden som i
NR:s kapitalförslitningsberäkningar.
Det valda investeringsbegreppet innebär vissa avvikelser från den
företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention
får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen
från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomsterna från
många statliga investeringar tillfaller inte staten direkt utan andra
samhällssektorer. I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att
viss verksamhet inte på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan bedrivas
i privat regi utan bör tas om hand av exempelvis staten eller kommun-
erna att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan sprids
i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för
ägaren att - på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt - få betalning för
tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva
varor. Det anförda visar att den företagsekonomiska redovisnings-
konventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksam-
het. Med hänsyn till detta, till möjligheterna att företa avstämningar mot
NR och mot bakgrund av de informationsbehov som jag vill tillgodose,
bedömer jag det lämpligt att här utgå från NR:s definition av inves-
teringar.
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande
enligt nationalräkenskaperna
Det företagsekonomiska nettoresultatet är inte detsamma som årets
nettosparande enligt NR. En del av skillnaden mellan det företags-
ekonomiska nettoresultatet och NR:s nettosparande kan hänföras till olika
beräkningsgrunder för avskrivningar respektive kapitalförslitning. En
annan skillnad är att vid beräkning av nettosparandet all resursför-
brukning omräknas till aktuella priser. De företagsekonomiska avskriv-
ningarna beräknas genom att utgiften för att anskaffa investeringen
fördelas på dess ekonomiska livslängd. NR beräknar i stället kapitalför-
slitningen på återanskaffningsvärdet. En svaghet med ett företags-
ekonomiskt redovisningssätt med avskrivningar baserade på historiska
anskaffningsvärden är att det vid inflation medför, åtminstone delvis,
fiktiv förbättring av det redovisade resultatet.
En annan skillnad är att realiserade kapitalvinster eller -förluster ingår
i det företagsekonomiska resultatet men inte i sparandet enligt NR.
Detsamma gäller nedskrivningar av fordringar eller uppskrivningar av
skulder enligt den s.k. försiktighetsprincipen. De viktigaste skillnaderna
mellan NR och ett företagsekonomiskt resultat utgörs i detta avseende i
praktiken av valutakursvinster och -förluster i den statliga utlands-
upplåningen. Realiserade kapitalvinster eller -förluster samt ned-
75
skrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder ingår hos NR Prop. 1992/93:100
i posten omvärdering av förmögenhet. Bilaga 1
För att beräkna den totala förmögenhetsförändringen på ett mer
rättvisande sätt än vad vanliga redovisningsprinciper tillåter, behöver den
vid årets utgång befintliga förmögenheten omvärderas till den då gällande
prisnivån. Reala tillgångar värderas då till återanskaffningsvärden och
finansiella tillgångar till marknadspriser. I tider av stigande tillgångs-
priser kan sådana orealiserade omvärderingsvinster som ligger utanför det
företagsekonomiska resultatet utgöra en stor del av den totala förmögen-
hetsförändringen .
Huvudprinciperna för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat,
sparande och förmögenhetsförändring enligt NR sammanfattas nedan. Det
skall dock betonas att det även finns andra poster, exempelvis omperiodi-
seringar, vissa skillnader i behandlingen av transfereringar och åter-
betalning av studielån, samt omklassificeringar mellan sektorer, som
påverkar detta samband.
Tabell 16. Huvudprinciper för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat
samt sparande och förmögenhetsförändring enligt nationalräkenskaperna
Företagsekonomiskt rörelseresultat efter finansnetto men före avskrivningar
företagsekonomiska avskrivningar
= företagsekonomiskt rörelseresultat netto
lagerprisvinster (ej tillämpligt för staten)
skillnad mellan kapitalförslitning enl. NR och företagsek. avskrivningar
realiserade kapitalvinster netto
+ vissa företagsekonomiska reserveringar (nedskrivn. av fordringar etc.)
= sparande netto enl. NR
+ omvärdering av förmögenhet netto
= förändring av förmögenhet
Anm: Sparande netto enl. NR kan delas upp i finansiellt och realt sparande. Det
finansiella sparandet är i princip statens bidrag till bytesbalanssaldot, det reala
sparandet är i princip investeringar minus kapitalförslitning.
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat
Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning
av realekonomisk fördelning av statsbudgetens respektive statens totala
inkomster och utgifter. Därutöver ingår en sammanställning av affärs-
verkens företagsekonomiska resultat baserad på deras årsredovisningar.
Resultatet av beräkningarna återges i tabell 17. Som framgår innebär
omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företags-
ekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera
miljarder kronor. I relation till de totala utgifterna eller budgetsaldot är
korrigeringarna dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer
påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det
redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1991/92 till -81 miljarder
kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först
korrigeringar som netto uppgår till -6 miljarder kronor och sedan justeras
för avskrivningar på -4 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren
1992/93 och 1993/94 redovisas i tabell 18 och ger samma bild med
76
endast marginella skillnader mellan budgetsaldo och ett beräknat Prop. 1992/93:100
företagsekonomiskt resultat. För den totala verksamheten är det ännu Bilaga 1
mindre skillnad mellan de båda måtten när det gäller budgetåret 1991/92.
Statens nettosparande kan som framgått ovan sägas utgöra statens
förmögenhetsförändring, vid sidan av omvärderingseffekter. Avskriv-
ningarna är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från uppgifter om
bruttoinvesteringar enligt NR och samma ekonomiska livslängd som
genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar. In-
vesteringsuppgifterna ger en bild av statens kapitalanvändning för
investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den
"kapitalbudget" som staten ianspråktagit under budgetåret.
Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt
skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som
investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två
av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär
materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av
humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella
konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgifterna för
militär materiel som underhåller eller bygger landets militära kapacitet.
För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag
samt de investeringar som ingår i korrigeringarna ges en särskild
redovisning i tabell 19 och 20 för de senaste åren. Det kan tilläggas att
även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle kunna
ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inte
i tabellen.
Tabell 17. Statens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande
budgetåret 1991/92
Miljarder kronor
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
Stats- |
Statens tot. verk- |
Affärsverken År 1991 | |
|
Inkomster enligt redovisning |
398 |
626 |
90 |
|
Utgifter enligt redovisning |
-478 |
708 |
-74 |
|
Resultat enligt redovisning |
-81 |
-83 |
16 |
|
Korrigeringar*' | |||
|
av inkomster |
-16 |
-21 |
- |
|
av utgifter |
10 |
20 |
- |
|
Summa korrigeringar |
-6 |
-1 |
- |
|
Företagsekonomiskt resultat efter | |||
|
finansnetto men före avskrivningar |
-87 |
-84 |
16 |
|
Företagsekonomiska avskrivningar |
-4 |
-5 |
-10 |
|
Företagsekonomiskt nettoresultat |
-91*’’ |
-89*’> |
6 |
|
Minnesposter: | |||
|
Kapitalförslitning enligt NRs metod |
-6 |
-8 |
-10 |
|
Övriga korrigeringar jämfört med NR |
- |
-8 |
- |
|
Nettosparande enligt NR |
- |
-100 |
- |
|
Varav: Finansiellt sparande |
- |
-104 |
- |
|
Realt sparande |
- |
4 |
- |
|
Bruttoinvesteringar |
10 |
12 |
16 |
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl
AP-fonderna.
*) Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-
tecken
**) Affärsverken skall leverera in ca 7 miljarder kronor till staten avseende
verksamheten 1991. Därav utgör motsvarigheten till inkomstskatt ca 1 miljard kronor
och återbetalning av lån minst 1 miljard kronor. Vid beräkning av statens resultat
inkl, affärsverken skall de inleveranser från affärsverken som intäktsförs i staten
elimineras för att undvika dubbelräkning. Det är f.n. inte möjligt att beräkna storleken
av denna eliminering.
Tabell 18. Statsbudgetens beräknade företagsekonomiska resultat och
nettosparande budgetåren 1992/93 och 1993/94
Miljarder kronor
|
Statens företagsekonomiska resultat |
1992/93 |
1993/94 |
|
Inkomster enligt redovisning |
380 |
358 |
|
Utgifter enligt redovisning |
580 |
520 |
|
Resultat enligt redovisning |
-200 |
-162 |
|
Korrigeringar*) | ||
|
av inkomster |
-9 |
-9 |
|
av utgifter |
18 |
10 |
|
Summa korrigeringar |
9 |
1 |
|
Företagsekonomiskt resultat efter | ||
|
finansnetto men före avskrivningar |
-191 |
-161 |
|
Företagsekonomiska avskrivningar |
-4 |
-4 |
|
Företagsekonomiskt nettoresultat |
-195 |
-165 |
|
Minnesposter: | ||
|
Bruttoinvesteringar 1 |
19 |
11 |
Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl
AP-fonderna.
’ Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-
tecken
’Avskrivningar baseras på dessa uppgifter
78
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Tabell 19. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten
Miljarder kronor
|
1987/88 |
1988/89 |
1989/90 |
1990/91 |
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
"Investeringar" inom |
9 |
10 |
9 |
14 |
13 |
13 |
14 |
|
Utbildning och universitets- |
■ 45 |
45 |
48 |
59 |
62 |
55 |
33*' |
|
Statsbudgetens totala |
337 |
350 |
398 |
438 |
478 |
581 |
519 |
*>Fr. o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingår istället
i det generella bidraget till kommunerna.
Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten, RRV, Utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1990/91,
SCB SM 9201 och ändamålsfördelning av statsutgifterna 1991/92, RRV samt finansdepartementet.
Tabell 20. Utgifter för investeringar i statsbudgeten
Miljarder kronor
|
1987/88 |
1988/89 |
1989/90 1990/91 |
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 | |
|
Investeringar* |
12 |
9 |
11 11 |
10 |
19 |
11 |
Investeringsutgifterna i hela staten beräknas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1).
Högre krav på redovisningen av den statliga verksamheten bör ställas.
Beslut om prioriteringar och besparingar i statens utgifter ställer anspråk
på en mer fullständig redovisning av statens finansiella situation. Behovet
av en heltäckande finansiell information är också angelägen utifrån
statens ökade beroende av kapitalmarknaden för finansiering.
Statsbudgeten ger idag inte en rättvisande eller ens fullständig bild av
statens finansiella åtaganden bl.a. p.g.a. att stora delar av statens utgifter
inte på ett tydligt sätt redovisas som utgiftsposter i statsbudgeten. I
avsnittet 1.5 har jag redovisat vad en utbrytning av investeringar och
avskrivningar medför för statsbudgeten. Olika finansiella metoder såsom
nettoredovisning, låneramar, avgiftsfinansiering eller annan finansiering
utanför statsbudgeten gör att omslutningen på statsbudgeten inte korrekt
avspeglar statens finansiella verksamhet. Det är viktigt att formerna för
budgetering och redovisning är sådana att statens verksamhet och
omslutning tydligt framgår. Föreliggande budgetproposition innehåller ett
visst ökat inslag av bruttobudgetering på statsbudgeten på vissa områden.
Förändringar i denna riktning har gjorts bl.a. genom att socialför-
säkringens administrationskostnader i princip redovisas som brutto-
utgifter. I tidigare budgetpropositioner har merparten av dessa utgifter
redovisats som nettoinkomster. Detta genom att huvuddelen av utgifterna
subtraherats från inkomsterna medan resterande utgifter redovisats under
anslag.
6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
79
Den i avsnitt 2.4 föreslagna ordningen att samtliga myndigheter skall Prop. 1992/93:100
finansiera sina anläggningsinvesteringar genom lån i Riksgäldskontoret Bilaga 1
innebär att statsbudgeten i högre grad kommer att avspegla myndig-
heternas kostnader för verksamheten i stället för deras utgifter. Denna
förändring och övriga förändringar av myndigheternas finansiella styrning
innebär att skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upp-
låningsbehov kommer att öka. Detta leder till att behovet av komplet-
terande information ökar. Regeringen avser att löpande vidareutveckla
och förbättra statens redovisning. Riksrevisionsverket arbetar bl.a. med
att ta fram en modell för en konsoliderad balans- och resultaträkning för
staten med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar. Konsolide-
ringen innebär att statens samlade upplåningsbehov kan fastställas utifrån
en finansieringsanalys för staten.
Statsbudgeten omfattar inte statens tillgångar. Statens tillgångar är
omfattande och balanserar till en del statsskulden. För statsbudgeten
innebär detta att utgifterna för statsskuldräntor i viss mån balanseras av
utdelningar eller inleveranser från förvaltningen av tillgångarna.
Statsbudgeten avspeglar däremot inte förändringar av värdet på statens
tillgångar. Detta innebär att en överföring av statens tillgångar utan
vederlag till annan part inte innebär någon belastning på statsbudgeten
trots att denna transaktion i princip innebär att statsskulden ökat och att
en statsfinansiell belastning därmed uppstår.
Jag bedömer att statsbudgetens syfte att sätta upp finansiella restrik-
tioner för statens verksamhet inte kan ersättas med en budget i balans-
och resultaträkningstermer. Det finns däremot ett behov av ett förbättrat
beslutsunderlag. Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för att bl.a.
precisera principer för den konsoliderade och fullständiga statliga
redovisningen och hur den skall kunna göras operativ i budgettermer
samt presenteras för riksdagen.
Jag bedömer det som angeläget att förbättra underlaget för statsmak-
ternas beslut som berör statens finansiella situation. Jag avser att
återkomma senare och närmare beskriva utvecklingsarbetets fortsatta
riktning.
Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga
kreditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på
myndigheternas rapporter till RRV. I det följande lämnas en samman-
ställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter.
Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garantistockens
ställning per den 30 juni 1992. De redovisade utgifterna och inkomsterna
för verksamheten avser budgetåret 1991/92.
Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1992. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.
Riksbankens garanti på drygt nio miljarder kr. för Världsbanken
redovisas enligt den dollarkurs som gällde per den 30 juni 1992.
80
Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i år i sin helhet Prop. 1992/93:100
under Riksgäldskontoret. Bilaga 1
Gällande garantiramar
Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1992, uppgår till 184 miljarder kronor en ökning med 15 miljarder
kronor.
Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramen för
Riksgäldskontoret. Under året har Riksgäldskontorets ram höjts från
53,8 till 80,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på att Riks-
gäldskontoret tagit över ansvaret för de garantier som tidigare förvaltades
av Statens Vattenfallsverk, samt garantin till Första Sparbanken.
Gjorda garantiutfästelser
Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1992 uppgår till 138 miljarder
kr.
Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast
en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.
Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.
Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Riksgäldskontoret,
Televerket och Bostadskreditnämnden, en ny myndighet som började sin
verksamhet 1 januari 1992.
Minskningar i utfästelserna förekommer främst för exportkreditnämn-
dens garantier.
Garanterad kapitalskuld
Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1992, var 112 miljarder
kr. vilket är 7 miljarder kr. mer än året innan. Grundfondsförbindelser
har ökat med 11 miljarder kr. till 66 miljarder kr. Garantin till Första
Sparbanken utgör 7,5 miljarder kr. av ökningen.
Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garanti-
utfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av export-
kreditgarantierna.
Ökningen av den garanterade kapitalskulden per samhällsområde har
särskilt berört garantier till bostäder och övrigt, där kreditinstituten ingår.
Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller Riksbankens
garanti för Världsbanken och beror på lägre dollarkurs.
Utgifter till följd av infriade garantier
Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1991/92
uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkredit-
nämndens garantier till Brasilien, Irak, f d Sovjetunionen, Mexico och
Egypten. Ökade utgifter märks också inom jordbruksområdet. Utgifterna
uppgick till 39 miljoner kr.
81
Inkomster från lämnade garantier
Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1991/92 uppgår till 388
miljoner kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna och
Riksgäldskontorets garantier. Garantiavgifterna har minskat med över 100
miljoner kr. sedan förra budgetåret.
Exportkreditnämndens inkomster minskade kraftigt beroende på att
premier på viktiga marknader sänkts och att nya garantier beviljats till
mer kreditvärdiga länder. Riksgäldskontoret har fått ökade inkomster
från bl a garantin till Första Sparbanken.
Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till
378 miljoner kr. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantierna.
Stora återbetalningar har gjorts inom exportkreditsektorn bl.a. från
Libyen, Mexico, Egypten, Panama och Nigeria.
Resultatet av verksamheten
Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för
tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade
garantier resulterat i ett nettounderskott på ca 260 miljoner kr. Detta är
en avsevärd försämring av resultatet jämfört med föregående budgetår då
verksamheten redovisade ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr.
Riksgäldskontoret har i samband med prop 1991/92:29, FiU4, rskr.38
givits det övergripande ansvaret för kostnadsuppföljning och redovisning
av statliga garantier. Detta ansvar avspeglas i Riksgäldskontorets
redovisning för verksamhetsåret 1991/92 där verksamheten med statliga
garantier redovisas särskilt. Riksgäldskontorets årsredovisning för år
1992/93 bör utvecklas ytterligare och omfatta samtliga statliga garantier.
Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa
verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln, Riksgälds-
kontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksam-
heten kan därmed upphöra.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
82
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
« -o x> x>
CD CD CD~ O O
O
o"
o'
|
X5 B X X> c* o o |
X> |
o |
t"; |
oo. |
in |
OO | ||
|
CT? CD |
•—< |
|
oo" |
a |
00 |
o\" |
00 |
cn oo |
|
|
O1 |
o\ |
O\ |
00 |
00 | |||
|
■ |
— |
tn | ||||||
Tabell 21. Statliga garantier per den 30 juni 1992 (garantiram per den 1 juli 1992).
>
cd
s
□
CX
D
Q
83
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella ProP- 1992/93:100
förutsättningarna för myndigheterna Bilaga 1
2.1.1 En förändrad budgetprocess
Riksdagen har begärt att regeringen för riksdagen redovisar hittills-
varande erfarenheter av den nya budgetprocessen samt förslag till
eventuell modifiering av budgetrutinema (bet. 1992/93:FiU4, rskr.
1992/93:29).
Samtliga myndigheter i de tre budgetcyklema har nu lämnat en
fördjupad anslagsframställning och myndigheterna i budgetcykel 1 har
lämnat årsredovisningar. Följaktligen börjar nu underlag finnas för att
kunna dra mer långtgående slutsatser av budgetreformen.
I 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 68
ff) pekade chefen för Finansdepartementet bl.a. på behovet av en
effektivare resurshushållning i den offentliga sektorn och det angelägna
i att fortlöpande kunna omprioritera i de offentliga utgifterna. Regeringen
har därefter fortlöpande redovisat för riksdagen hur arbetet med en effek-
tivare styrning av den statliga verksamheten fortskrider.
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) presenterade regeringen en samlad
strategi för regeringens styrning av de verksamheter som borde bedrivas
under statligt huvudmannaskap liksom inriktningen på det fortsatta
arbetet.
Ett viktigt led i detta arbete har varit att utveckla den statliga budget-
processen. Motivet bakom detta har varit att skapa bättre förutsättningar
för att analysera och utvärdera resultaten i offentlig verksamhet. Kraven
borde skärpas vad gäller redovisning och analys av vilka resultat som
uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambition till uppföljning och
utvärdering. Därmed skulle statsmakterna få bättre underlag för att styra
den offentliga verksamheten.
1 1988 års kompletteringsproposition angavs att följande riktlinjer borde
gälla för detta arbete. Det betonades att det var fråga om successiva
förändringar och att det inte var aktuellt att införa en viss given lösning,
utan att det var fråga om att inleda ett arbete i en viss riktning.
— Statsmakterna borde styra genom att ange övergripande mål och
huvudsaklig inriktning av verksamheten.
— Förutsättningar måste skapas för fördjupad analys och bättre styrning
av verksamhetens inriktning.
— Kraven borde skärpas på redovisning och analys av vilka resultat
som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambitioner till uppfölj-
ning och utvärdering.
Föredraganden underströk behovet av bättre förutsättningar för en
långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och en övergång till en mål-
och resultatstyrning. Ett centralt inslag i denna förändrade budgetprocess
var att en fördjupad redovisning och prövning skulle ske vart tredje år av Prop. 1992/93:100
hela den verksamhet som myndigheterna administrerade eller ansvarade Bilaga 1
för. En sådan fördjupad prövning skulle kunna resultera i en mer
långsiktigt inriktad styrning av verksamheten. Denna styrning skulle
normalt komma till uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltnings-
kostnadsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av
verksamheten under den kommande treårsperioden.
Som jag framhöll i min anmälan till 1992 års budgetproposition har en
rad positiva effekter åstadkommits i det pågående reformarbetet med den
statliga budgetprocessen. Jag finner det angeläget att ånyo poängtera
detta. Ett antal myndigheter har i arbetet med både den fördjupade
anslagsframställningen och med årsredovisningen visat att en resultat-
kultur är på väg att etableras. Många myndigheter har i utarbetandet av
den fördjupade anslagsframställningen engagerat hela sin organisation för
att bedöma den egna verksamheten och den inriktning verksamheten bör
ha i framtiden. I tider då allt större krav ställs på myndigheterna att
ompröva och effektivisera sin verksamhet måste även det fortlöpande
ansvaret för resultatstyrning och resultatredovisning ligga på samtliga
linjeansvariga inom myndigheten och inte enbart vara en fråga för
ekonomifunktionen.
De årsredovisningar som inkommit till regeringen under hösten 1992
visar också att framsteg nåtts i förhållande till det underlag som tidigare
funnits tillgängligt. Årsredovisningarna har tillfört regeringen värdefull
resultatinformation som på ett tydligare sätt visar vad som har åstad-
kommits samtidigt som underlag ges för snabba korrigeringar från
regeringens sida. De avlämnade årsredovisningarna ger goda utgångs-
punkter för det fortsatta utvecklingsarbetet.
2.1.2 Mål och resultatstyrning
Ett centralt syfte med den nya budgetprocessen är att ge regeringen och
riksdag ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till de offentliga
utgifternas utveckling och inriktning, bl.a. genom krav på resultat-
rapportering och effektanalyser. I linje med riktlinjerna i 1988 års
kompletteringsproposition och i enlighet med den strategi som presen-
terades i 1992 års budgetproposition fullföljs nu arbetet med att utveckla
mål- och resultatstyrningen i staten. Delegeringen av befogenheter till
myndigheterna, även finansiella sådana, fortsätter. Verksamhetsformerna
i staten renodlas. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för
den statliga verksamheten skall vara tydliga. Lämnad resultatinformation
skall granskas och bedömas av revisionen. En uppstramning av myndig-
hetsledningarnas och styrelsernas ansvar och ledningsformer skall genom-
föras.
Regeringen kommer att bygga vidare på erfarenheterna från de senaste
årens arbete med att införa resultatstyrning. Erfarenheterna måste
sammantaget, trots vissa konstaterade brister, bedömas som goda. Det är
fråga om en mycket omfattande och långsiktig process att med resultat-
uppföljning som bas göra rationella resursavvägningar. En utveckling av
85
de instrument som utgör basen i resultatstyrningen måste successivt ske. Prop. 1992/93:100
Mål- och resultatstyrningen bör också utvidgas till att omfatta inte bara Bilaga 1
myndigheternas inre effektivitet utan också effekterna av myndigheternas
verksamhet i omvärlden. Regeringen behöver kvalificerat underlag för att
bestämma lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning för offentlig verksam-
het samt för att utforma ändamålsenliga styrformer i övrigt. Rege-
ringskansliets kompetens att beställa resultatinformation och utforma
styrningen i resultattermer bör i detta sammanhang vidgas.
Det är dialogen mellan regeringen och myndigheterna samt myndig-
hetsledningarnas ansvar att följa upp resultatet, ompröva och effektivisera
sin verksamhet som är kärnan i mål- och resultatstyrningen. Ansvaret för
att utveckla resultatstyrningen och genomföra en löpande, effektiv
uppföljning ligger således på myndigheterna. Det åligger också myndig-
heterna att, inte enbart på grundval av uppdrag från regeringen, utan på
eget initiativ genomföra periodiska, större utvärderingar inom och av sina
verksamhetsområden. Perspektivet måste successivt vidgas till att omfatta
analyser av vilka effekter som uppkommer inom skilda samhällssektorer
genom den egna verksamheten. Den myndighetsintema resultatin-
formationen skall vid skilda tidpunkter kunna aggregeras till ett för
regeringen relevant beslutsunderlag. Detta innebär starka krav på såväl
myndigheternas kompetens att redovisa resultat och analysera effekter
som på en väl fungerande ekonomistyrning och verksamhetsanpassade
uppfölj ningssystem.
En viktig komponent i mål- och resultatstyrningen är myndigheternas
ekonomiadministrativa förmåga. Riksrevisionsverket (RRV) har uppgiften
att både granska och ge stöd i dessa frågor. RRV:s rapporter utgör ett
underlag för regeringens bedömning av myndigheternas ekonomi-
administrativa förmåga och därmed förutsättningarna för fortsatt
delegering. RRV har vidare uppdraget att utveckla ett systematiskt sätt
att bedöma myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga i form av
ett s.k. ratingsystem.
En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndigheterna
innebär att verifieringen av myndigheternas resultatinformation ökar i
vikt. Det kan därför bli aktuellt att volymmässigt öka utrymmet för
redovisningsrevision. Jag återkommer till denna fråga inför 1994 års
budgetproposition.
Erfarenheter av fördjupade anslagsframställningar från budgetcykel 3
För att kunna införa en budgetberedning i statsförvaltningen på grundval
av de riktlinjer som presenterades i 1988 års kompletteringsproposition
framstod det som ändamålsenligt att fördela myndigheterna i tre grupper
i syfte att låta en tredjedel av myndigheterna genomgå fördjupad
prövning hösten 1990, den andra tredjedelen hösten 1991 och den sista
tredjedelen hösten 1992. Sammanlagt har nu ca 150 myndigheter
genomgått sådan fördjupad granskning.
I budgetberedningen hösten 1992 har ca 80 myndigheter och deras
verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För ett femtiotal
86
myndigheter kommer regeringen att lägga förslag om verksamhetens Prop. 1992/93:100
inriktning för en treårsperiod. I likhet med förra året är den främsta Bilaga 1
anledningen till att regeringen inte föreslår en planeringsram för tre år
för vissa myndigheter att utredningar och särskilda översyner pågår. I en
del fall har resultatanalysen i den fördjupade anslagsframställningen inte
bedömts ha den kvalitet som erfordras för att regeringen skall kunna ta
ställning till verksamhetens inriktning för en längre period.
Erfarenheterna från innehållet i de fördjupade anslagsframställning-
arna från myndigheter i budgetcykel 3 liknar dem som tidigare har
anmälts för myndigheterna i budgetcyklema 1 och 2 (prop. 1990/91:100
bil. 1 och prop. 1991/92:100 bil. 1). Ett ambitiöst arbete pågår inom
många myndigheter att utveckla mer systematiska och övergripande
resultatanalyser. Resultattänkandet är på väg att vinna insteg i många
myndigheter.
Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning
av ett urval av de fördjupade anslagsframställningarna. En iakttagelse
som Statskontoret förmedlar är att många myndigheter har en god
uppföljning av mängden prestationer, men att det är svårt för myndig-
heterna att relatera resultaten av sin verksamhet till insatta resurser.
Många gånger är också kopplingen mellan kraven på nya resurser och
slutsatserna i resultatanalysen otydlig.
En bedömning som Statskontoret gör, vilket också har konstaterats
tidigare, är att de fördjupade anslagsframställningarna många gånger är
alltför omfattande och svåröverskådliga för att utgöra ett bra bered-
ningsunderlag inom regeringskansliet. Icke oväsentliga delar av informa-
tionen i den fördjupade anslagsframställningen saknar relevans för
regeringens beslutsfattande. Detta betyder att myndigheternas resultat-
information till regeringen framdeles måste aggregeras och koncentreras.
Samtidigt beställer regeringen information i myndighetsspecifika direktiv
som inbjuder till omfattande redogörelser och i många fall saknar
relevans för beredningsarbetet. Regeringen måste mot denna bakgrund i
högre utsträckning bl.a. differentiera kraven i de myndighetsspecifika
direktiven med hänsyn tagen till berörda verksamheters art och komplexi-
tet.
Statskontoret pekar också på att myndigheterna ofta saknar en
verksamhetsindelning som är ändamålsenlig för att kunna mäta resultatet.
Ofta sker heller ingen nedbrytning av målen på verksamhetsgrenar.
Myndigheternas resultatanalys är i många fall mer beskrivande än
analyserande.
Erfarenheterna av årsredovisningar från budgetcykel 1
Under hösten 1992 har statliga förvaltningsmyndigheter för första gången
lämnat årsredovisningar till regeringen. De myndigheter som berörs ingår
i budgetcykel 1, dvs. den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren
1991/92 - 1993/94, och samtliga myndigheter under försvarsdeparte-
mentets verksamhetsområde. Årsredovisningen avser utfallet för
budgetåret 1991/92. Sammanlagt har ett femtiotal årsredovisningar
inkommit till regeringen.
87
Samtliga årsredovisningar granskas av RRV. RRVs revisionsberättel- Prop. 1992/93:100
ser över årsredovisningarna ställs till regeringen med kopia till myndig- Bilaga 1
hetsledningarna.
Årsredovisningarna innehåller dels en resultatredovisning, dels
ekonomiska dokument i form av resultat- och balansräkning samt en
anslagsredovisning och finansieringsanalys. I ett par fall har myndigheter
erhållit dispens från regeringen att inkomma med resultatredovisning.
Detta avser myndigheter som funnits under kort tid och ej hunnit bygga
upp fungerande uppföljningssystem. RRV har av regeringen medgivits
rätt att meddela dispens vad gäller innehållet i de ekonomiska dokumen-
ten och kraven att redovisa enligt den nya bokföringsförordningens
bestämmelser. Detta gäller för myndigheter som var bildade innan de nya
redovisningsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1991. RRV har i ett
relativt stort antal fall meddelat sådan dispens för det aktuella budgetåret.
Sådana dispenser avses inte lämnas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
De generella iakttagelserna från RRVs granskning vad gäller resultat-
redovisningen är att verksamhetsbeskrivningama är ambitiösa och att
myndigheterna i huvudsak klarat att till regeringen avrapportera de
särskilda uppdrag som lämnats i regleringsbreven. Innehållet i årsredovis-
ningarna kan betecknas som ett framsteg i förhållande till det underlag
som tidigare funnits tillgängligt i budgetberedningen. Sammantaget har
de årsredovisningar som inkommit tillfört regeringen värdefull resultatin-
formation som tidigare inte funnits tillgänglig.
De brister i resultatredovisningarna som kan konstateras är att
myndigheterna i många fall ännu inte har en ändamålsenlig verksamhets-
indelning på vilken resultatredovisningen kan byggas upp. Så länge detta
består föreligger stora hinder för att redovisa kostnader för slutpres-
tationer vilket innebär att nyckeltal som speglar produktivitet och
styckkostnader blir svåra att få fram. Man kan därutöver konstatera att
kvalitetsmätningar oftast inte utförs och att jämförelser över tid och med
andra "producenter" ofta saknas.
Vad gäller årsredovisningarna är också erfarenheten att endast ett
begränsat antal personer inom myndigheterna deltagit i arbetet med
denna.
Vissa av RRVs iakttagelser är av central betydelse. Emellertid har
RRVs revision detta första år valt att göra uttalanden av begränsad natur
i revisionsberättelserna. Det som inte har varit tillfredsställande i
resultatredovisningarna har behandlats i särskilda revisionsrapporter som
lämnats till myndigheternas styrelser och till regeringen för kännedom.
RRVs iakttagelser pekar på tre viktiga slutsatser för att mål- och
resultatstyrningen ytterligare skall kunna utvecklas:
— Regeringen måste ange tydliga och verksamhetsrelaterade mål och
resultatkrav.
— Myndigheterna måste ha en god intern verksamhetsstyming för att
kunna lämna den resultatinformation som regeringen efterfrågar.
— Ändamålsenliga interna styrnings- och uppföljningssystem måste
därför utvecklas på myndigheterna.
88
Inriktningen på det fortsatta arbetet
Jag berörde de utgångspunkter som bör gälla för utvecklingsarbetet i min
anmälan till 1992 års budgetproposition.
Den inriktning för det fortsatta arbetet som jag då anmälde har
resulterat i ett förändringsarbete med bl.a. följande inslag.
— Statskontoret har fått i uppdrag att medverka i arbetet med att
utveckla metoder för sektorsövergripande analyser i regerings-
kansliet.
— Myndigheterna utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, resultat-
analys och resultatredovisning samt är i färd med att ytterligare
stärka sin ekonomiadministrativa kompetens. RRV arbetar med att
implementera de nya reglerna och metoderna. Dessa åtgärder avser
att höja informationsvärdet av myndigheternas ekonomiska rapporte-
ring väsentligt. Årsredovisningen kommer att få en vidgad roll i
budgetprocessen, vilket kommer att ge resultatredovisningen en ökad
vikt och ställa högre krav på myndigheterna att utveckla sin
resultatuppföljning. I samband därmed bör en volymmässig ökning
av redovisningsrevisionens insatser aktualiseras i syfte att få en ökad
kunskap om tillförlitligheten i myndigheternas resultatinformation.
— Budgetcykelindelningen har gjorts mer flexibel. Verksamhetsmässiga
skäl och statsmakternas bedömning måste avgöra vid vilka tidpunkter
ett område skall bli föremål för regeringens fördjupade prövning.
— Samtliga revisionsberättelser över myndigheternas årsredovisningar
ställs till regeringen som underlag för prövning och ställningstagande
till myndigheternas verksamhet.
— En översyn av de s.k. budgetförordningama görs. Den nya förord-
ningen, som avses gälla för samtliga myndigheter, inkl, myndigheter
inom försvarsdepartementets område, beräknas träda i kraft den 1 juli
1993.
— RRV vidareutvecklar vägledningarna för budgetprocessen.
— En budgetberedning med ramteknik har genomförts under kalender-
året 1992 i regeringskansliet. Tekniken innebär att regeringen gör en
bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga
utgifterna, gör en prioritering mellan olika ändamålsområden och
fördelar tillgängligt utgiftsutrymme på departementsvisa budgetramar.
— Vissa organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet har utretts.
— I syfte att stärka kompetensen och uppfylla de krav på fortbildning
som bör ställas på tjänstemän i regeringskansliet inleddes under våren
1992 ett program för utbildning på området finansiell styrning.
Som jag nyss nämnde pågår för närvarande ett arbete med en ny
budgetförordning. Den nya förordningen beräknas träda i kraft den 1 juli
1993. Strävan är att förtydliga förutsättningarna för mål- och resultat-
styrningen. Innehållet i årsredovisningen ges en mer central ställning i
förordningen. Kraven på resultatredovisningen i årsredovisningen
preciseras. En tydligare fokusering görs på resultatanalysen i den
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
89
fördjupade anslagsframställningen. En annan förändring är att den Prop. 1992/93:100
fördjupade anslagsframställningen bör lämnas till regeringen tidigare i Bilaga 1
budgetberedningen än vad som nu är fallet.
En vidgning bör ske av mål- och resultatstyrningen. Tillämpning bör
ske för all statligt finansierad och reglerad verksamhet. Den bör även
omfatta den av myndigheterna bedrivna sakverksamheten. Uppföljningen
av statligt finansierade och reglerade transfereringar och verksamheter i
kommuner och landsting bör vidareutvecklas.
Vidare bör en förstärkning ske av resultatstyrningen på myndighets-
nivå. Det är myndigheternas uppgift som huvudansvariga för verkställig-
heten att även på eget initiativ göra fördjupningar för att tillgodose sitt
behov av kunskap om verksamhetsområdet. Resultatet av uppföljningen
bör redovisas i koncentrerad form på en relevant nivå till regeringen.
Därutöver behöver regeringen underlag från kommittéer, stabsorgan m.fl.
för sin omprövning och åtgärder för effektivisering av offentlig verk-
samhet
För att motverka alltför standardiserade beställningar av resultatinfor-
mation från regeringens sida måste i regeringskansliet finnas goda
kunskaper om verksamheters särart och för att specifika krav skall kunna
ställas i beställningen. I sin rapport till regeringen om vissa fördjupade
anslagsframställningar i budgetcykel 3 har t.ex. Statskontoret skisserat
sex kategorier av myndigheter som vardera ställer olika krav på resultat-
information. Ett arbete bör påbörjas som anknyter till denna idé från
Statskontoret.
Jag har också för avsikt att verka för att åstadkomma en moderniserad
grundutbildning för tjänstemän i regeringskansliet med betoning på
resultatstyrning och en fortsatt utbildning på området finansiell styrning.
Uppföljning av organisations- och strukturförändringar inom
statsförvaltningen
I samband med riksdagens ställningstagande till det program för
minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års
kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1990/91 :FiU37,
rskr. 1990/91:390) uttalade Finansutskottet att riksdagen borde ges
möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmets
effekter. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av
de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de
verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenserna analyseras.
I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet.
1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringens bedömning
av personalkonsekvenserna av de strukturförändringar som pågår i
statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. administrationsprogram-
met utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot gjordes ingen
bedömning av andra effekter av strukturförändringarna.
Jag anser mot denna bakgrund att Statskontoret bör ges i uppdrag att
följa upp organisations- och strukturförändringarna inom statsförvalt-
ningen.
90
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det
ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat. Av rapporten
framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat från
33 1991 till 11 1992. Detta är en indikation på att antalet otillfreds-
ställande förhållanden har minskat. Antalet kan komma att öka då
revisionen ännu inte kunnat avslutas för fyra myndigheter. Revisionen
har dock resulterat i betydligt fler revisionsrapporter till myndigheternas
ledning och styrelse med anledning av att den löpande redovisningen ofta
har betydande svagheter. RRV bedömer att de externa krav som ställs på
redovisningen klaras av bättre än tidigare, men att myndigheterna i
allmänhet ännu inte har en kvalitativt god nivå på den löpande redovis-
ningen och resultatredovisningen. RRV konstaterar dock att myndigheter-
nas ledningar ägnar allt större uppmärksamhet åt ekonomifrågor och att
intresset för dessa frågor inom myndigheterna har ökat. Detta intresse har
bl.a. visats i en ökad efterfrågan på utbildning, rådgivning och stöd i
ekonomistyrningsfrågor samt i form av myndighetsegna insatser för
utveckling av ekonomiadministrativa system och redovisningsrutiner.
Jag har i det föregående redovisat RRV:s iakttagelser i granskningen
av myndigheternas årsredovisningar och utvecklingen av resultatstyr-
ningen inom myndigheterna samt vilka åtgärder jag anser bör vidtas med
anledning av detta (avsnitt 2.1.2). Andra viktiga iakttagelser är att
respekten för god redovisningssed och intemkontroll generellt fortfarande
inte är på en godtagbar nivå. Detta visar sig bl.a. i form av att anslags-
överskridande fortfarande förekommer i stor utsträckning. Riskerna för
en icke avsedd användning av statliga medel har också ökat genom att
internkontrollen i flera fall försvagats i samband med decentralisering och
delegering inom myndigheterna. Vidare har RRV funnit att affärsmässig-
heten i anskaffningen av varor och tjänster generellt sett inte är tillfreds-
ställande, vilket är oroande med hänsyn till upphandlingens omfattning
i staten som helhet. Det är också vanligt att redovisningen av s.k.
blandfinansierad verksamhet, inkl, extemfinansierad verksamhet vid
universitet och högskolor, inte är upplagd så att redovisningen ger en
rättvisande bild av utfallet. RRV pekar även på att ett antal myndigheter
inte har färdigställt sina bokslut i rätt tid.
Jag anser att de brister RRV funnit inte är acceptabla. En utökad
delegering inom myndigheterna får inte leda till att kvaliteten på
ekonomiadministrationen eftersätts. Att myndigheter inte färdigställer
bokslut i rätt tid försämrar inte bara RRV:s möjligheter att granska
bokslutet utan kan också innebära att regeringen inte får ett beslutsunder-
lag i tid. Ansvaret för att upprätta redovisningen, att se till att regler följs
och att förhindra brister ligger hos den enskilda myndigheten. För att
möta de höga krav som nu ställs på myndigheterna genom de utökade
finansiella befogenheterna krävs att myndigheterna har en hög am-
bitionsnivå vad gäller ekonomiadministrativ kompetens, ändamålsenligt
utnyttjande av ekonomiadministrativa system samt den egna interna
resultatstyrningen och uppföljningen. Det ankommer på myndighetsled-
91
ningarna att se till att så sker. Det är därför positivt att myndighets- Prop. 1992/93:100
ledningar i allt större utsträckning engagerat sig i ekonomi- och Bilaga 1
redovisningsfrågor för att öka myndighetens ekonomiadministrativa
förmåga.
Många förvaltningsmyndigheter genomför för närvarande stora insatser
för att lägga om sin redovisning och förbättra sin resultatuppföljning. För
att möta myndigheternas behov av råd och stöd i omläggningsarbetet
genomför RRV och Kammarkollegiet samt Försvarets civilförvaltning
omfattande insatser. De system, metoder och rutiner som nu tillhanda-
hålls myndigheterna ger förutsättningarna för en ekonomi- och resultat-
styrning av god kvalitet.
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen
Tillämpning av verksamhetsformer i staten behandlades i 1992 års
budgetproposition. Här konstaterades att myndighetsformen är den verk-
samhetsform som bör väljas för statlig verksamhet. Konkurrensutsatt
verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för det, inte bedrivas i
myndighetsform och, i normalfallet, inte av staten. Bolag under myndig-
heters förvaltning bör inte förekomma, ej heller bör statlig verksamhet
bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Jag kommer i
det följande att presentera ett antal åtgärder i det fortsatta arbetet med att
tillämpa dessa principer på den statliga verksamheten.
Konkurrensutsatt verksamhet
Regeringen presenterade i prop. 1991/92:38 Den ekonomiska politiken
en strategi för statens förmögenhetsförvaltning. En av utgångspunkterna
är att statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där
marknaden inte själv förmår skapa de bästa förutsättningarna för en
fungerande samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantags-
fall och då med bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter
med kommersiella förutsättningar.
RRV har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa konkurrens-
utsatta verksamheter. Uppdraget innefattade principer för bolagisering
och när en bolagiserad verksamhet inte kan bedömas lämplig att drivas
i privat ägo.
RRV redovisar i översynen ett antal olika kriterier för när en affärs-
verksamheten inom en myndighet kan bedömas lämplig att bolagisera och
senare övergå till privat ägo. Regeringen har, utifrån RRV:s analys-
modell, utarbetat följande generella kriterier för när en affärsverksamhet
kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform:
— verksamheten är av betydande omfattning
— verksamheten styrs inte primärt av politiska uppgifter och mål
— verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor
— verksamheten har kommersiella förutsättningar och är oberoende av
direkta anslagsmedel
— verksamheten innebär ingen myndighetsutövning
92
Regeringen har under hösten presenterat riktlinjerna för en bolags- Prop. 1992/93:100
bildning av verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Bilaga 1
Senare denna dag lägger regeringen förslag om bolagisering av AMU.
Olika utredningar har också lagt förslag om ytterligare bolagiseringar.
Regeringen kommer att arbeta vidare med flertalet av de verksamheter
som RRV bedömer aktuella för en bolagisering samt vidta nödvändiga
strukturella åtgärder.
Kriterier för när ett statligt bolag kan bedömas lämpligt att kvarstå i
statlig ägo bedömer jag, utifrån RRV:s analysmodell, främst vara:
— väl fungerande konkurrensvillkor saknas
— hög effektivitet och affärsmässighet saknas
Vad gäller det första kriteriet ligger ansvaret för att utforma väl
fungerande konkurrensvillkor på statsmakterna. Riksdagen har i samband
med prop. 1992/93:56 (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) fattat
beslut om en ny konkurrenslag. På en rad områden, t.ex. el- och teleom-
rådet, utarbetas för närvarande förslag till förändrad lagstiftning.
Konkurrensvillkoren skall utformas på ett sådant sätt att kraven på
mångfald och samhällsekonomisk effektivitet tillgodoses.
När det gäller det andra kriteriet är det av stor vikt att statens roll som
ägare är klart separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens
inom en sektor. Särskilda krav på en korrekt och konkurrensfrämjande
upphandling bör ställas på berörda myndigheter. Det statliga ägaransvaret
för ett aktiebolag bör bl.a. därför ej ligga på en myndighet utan på
regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet.
Staten som ägare bör ställa höga krav på lönsamhet i verksamheten. Det
värde som det statliga ägandet representerar är med utgångspunkt i
statens balansräkning helt intecknat genom statsskulden. Detta innebär att
varje statlig tillgång belastar statsbudgeten med sin del av statsskuld-
räntan minus inlevererad utdelning. Statliga tillgångar som har en
samhällsekonomisk avkastning som understiger statsskuldräntan är en
årlig statsfinansiell belastning.
Verksamheter som bedöms möjliga att bedriva i bolagsform men där
effektivitet och affärsmässighet bedöms förhindra en privatisering bör
därför i normalfallet avvecklas.
Regeringens fortsatta arbete med att minska den statliga balansomslut-
ningen genom bolagiseringar och privatiseringar och därmed bl.a. minska
statsbudgetens underskott bör utgå från här presenterade riktlinjer.
Omprövning av statliga stiftelser och myndighetsbolag
RRV har i två olika rapporter granskat bolag under myndigheter och
statliga stiftelser. Regeringen har, liksom den förra regeringen, intagit en
mycket restriktiv hållning till att bedriva statlig verksamhet i stiftelse-
form resp, i bolag direkt under myndigheter (prop. 1991/92:100 bil. 1,
bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ett skäl för den restriktiva in-
ställningen till stiftelser och bolag under myndigheter är att staten
93
avhänds egendom samtidigt som svårigheter föreligger för statsmakterna Prop. 1992/93:100
att få ändamålsenlig insyn i och möjligheter att påverka och kontrollera Bilaga 1
användningen av de insatta statliga medlen. Å andra sidan finns
verksamheter som även fortsättningsvis bör bedrivas i privaträttsliga
former, t.ex. inom det kulturella området.
Jag anser därför att statens engagemang i de stiftelser som staten
medverkat i som stiftare fortlöpande bör ses över för att tillse att de
insatta statliga medlen används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
RRV har i flera granskningar funnit att myndigheter, i strid med rege-
ringsformens bestämmelser, medverkat i bildande av stiftelser och bolag
genom avsättande av statliga medel utan att inhämta tillstånd från stats-
makterna. Ett sådant förfarande kan inte accepteras och måste enligt min
uppfattning föranleda att åtgärder vidtas av berörda myndigheter och
statsmakterna genom omprövning av statens åtaganden i dessa verksam-
heter.
Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att
göra en översyn av befintliga bolags- och stiftelsebildningar och lämna
förslag till åtgärder. En utgångspunkt för utredaren bör, mot bakgrund
av den restriktiva synen på statliga stiftelser och myndighetsbolag, vara
att det statliga huvudmannaskapet begränsas. I de fall verksamheten som
bedrivs är av centralt statligt intresse bör myndighetsformen vara den
verksamhetsform som skall tillämpas.
RRV har nyligen i en rapport till regeringen föreslagit att RRV bör ges
rätt att revidera samtliga av myndigheter bildade bolag och till myn-
digheter knutna stiftelser. Bakgrunden till förslaget är inte bara de
svårigheter revisionen haft att få insyn i de i bolag eller stiftelser
avknoppade verksamheterna, utan också att frånvaron av gransknings-
rätten försvårar för revisionen att verifiera hur de statliga medlen
används av berörda myndigheter. Jag anser att det är viktigt att stats-
makterna garanteras insyn i olika verksamheter när stora befogenheter
har delegerats till myndigheterna. Jag avser att återkomma till regeringen
i frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomi-
administrativa regelverket skall tillämpas.
Tillämpning av det statliga ekonomiadministrativa regelverket
Det statliga ekonomiadministrativa regelverket och de finansieringsformer
som tillkommer statliga myndigheter tillämpas idag även av icke-statliga
organisationer, dvs. organisationer som inte ingår i den juridiska
personen staten. Således förekommer det att t.ex. en stiftelse inplacerats
i systemet med budgetcykler, har krav på sig att lämna formella
anslagsframställningar i enlighet med vad myndigheterna har att lämna,
har egen dragningsrätt på statsverkets checkräkning eller har ålagts krav
på att den statliga bokföringsförordningen skall tillämpas.
Delegeringen av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att
myndigheterna kommer att ges större möjligheter att göra bindande
ekonomiska åtaganden över längre tid. Ramanslag innebär att den som
disponerar anslaget har möjlighet att "låna" upp till en viss nivå på det
94
efterföljande budgetårets anslag genom utnyttjande av anslagskredit. Prop. 1992/93:100
Vidare föreslås dels ett system med generell räntebeläggning av statliga Bilaga 1
medelsflöden, dels lån för finansiering av anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål. I den mån dessa generella finansiella befogenheter
även ges icke-statliga organisationer, kan staten hamna i en situtation som
innebär att staten får stå riskerna vid en eventuell försämrad betalnings-
förmåga inom organisationen eller vid en nedläggning av verksamheten.
Enligt min mening bör statsmakternas krav på underlag för prövning
av resurstillskott och på kontroll av medlens användande regleras i
särskild ordning.
RRV har mot denna bakgrund fått regeringens uppdrag att identifiera
vilka organisationer som, utan att vara statliga myndigheter, anvisas
anslag på statsbudgeten och därmed, eller på grund av andra bestämmel-
ser, kommit att omfattas av det ekonomiadministrativa regelverk som
gäller för myndigheter under regeringen. RRV skall lämna förslag till
vilka bestämmelser som behöver ändras för att de skall omfatta endast
statliga myndigheter och hur berörda organisationer bör hanteras i
budgetprocessen vad gäller finansieringsform och krav på beslutsunder-
lag samt återrapporteringskrav. I uppdraget ingår även att lämna förslag
till hur statsmakternas behov av insyn och kontroll av hur de statliga
medlen används genom revision skall tillgodoses. Jag avser att åter-
komma till regeringen med förslag till vilka tekniker som bör tillämpas
för finansiering m.m. av organisationer som inte är statliga myndigheter
men som erhåller statliga bidrag för sin verksamhet.
2.1.5 Effektiv medelshantering
Ett intensivt utvecklingsarbete har pågått de senaste åren i syfte att
effektivisera den statliga medelshanteringen. Arbetet har koncentrerats på
att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som
möjligt i den statliga verksamheten samt att ge myndigheterna större
frihet att, inom ramen för tillgängliga resurser, själva göra avvägningar
i finansiella frågor. För att skapa förutsättningar för rationellt besluts-
fattande på myndighetsnivån är det väsentligt att samtliga kostnader staten
har för verksamheten beaktas vid myndighetens beslut om utformning av
verksamheten. Denna utveckling ställer höga krav på myndighetens
redovisning.
I 1992 års budgetproposition redovisade jag ett antal förändringar i
detta syfte. Jag kommer i det följande att presentera vilka åtgärder
regeringen vidtagit på området samt lämna förslag till utveckling av den
finansiella styrningen av myndigheterna med syftet att en effektivare
medelshantering erhålls. Förslagen innebär dels effektivare system för
den statliga medelshanteringen på "koncemnivå”, dels utökade möjlig-
heter att delegera finansiella befogenheter till myndigheterna. Förslagen
bör i de flesta fall kunna genomföras på samtliga myndigheter vid
ingången av budgetåret 1993/94.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
95
Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader Prop. 1992/93:100
Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas
förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100 bil.l s. 46-48, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128). Nya riktlinjer för budgetering av myndig-
heternas förvaltningskostnader har därför tillämpats i årets förslag till
statsbudget.
De nya riktlinjerna för budgetering innebär att ett utrymme för
förväntade kostnadsökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag
har beaktats. Myndigheternas anslag motsvarar således det likviditets-
utrymme som resp, myndighet totalt disponerar och är ett uttryck för
regeringens bedömning av vilka resurser som sammantaget skall stå till
buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under
budgetåret 1993/94. Samtliga löne- och prisökningar under nästa budgetår
skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet
resp, anslagskrediten medger. Vidare kommer kompensation för
kostnadsökningar inom samtliga resursslag att fastställas med utgångs-
punkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta
sektorn.
Myndigheterna får genom detta förslag information om vilket hand-
lingsutrymme som ges i finansiellt avseende. Därigenom ökar möjlig-
heterna att vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmakterna
uppställda målen för verksamheten.
En omläggning av detta slag medför omfattande förändringar av teknisk
natur. Jag återkommer till detta och vissa övergångsfrågor i det följande
(avsnitt 2.2).
Anslagstyperna på statsbudgeten
Ett av de främsta verktygen statsmakterna har för den finansiella styr-
ningen av den statliga verksamheten är, vid sidan av att anvisa anslag på
statsbudgeten för ett visst ändamål, att ange hur dessa medel får dispone-
ras. Detta sker bl.a. genom val av anslagstyp, dvs. vilken beteckning de
anvisade anslagen ges. De anslagstyper som nu används är obetecknat
anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och ramanslag.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.7) att närmare redogöra för vilka
villkor som nu gäller för de olika anslagstyperna samt lämna vissa förslag
till förändringar. Jag föreslår här en effektivare rutin för återförande av
återstående reservationer på reservationsanslag, vilket innebär förändrade
villkor i förhållande till nuvarande regler för dispositionsrätt till
reserverade medel. Jag förslår även en förändring av beräkningen av
ramanslagskreditens storlek i syfte att anpassa kreditutrymmet till de
förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning.
Statlig kassahållning
In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar
Den tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1) aviserade översynen av in- och
utbetalningstidpunkter för statliga betalningar har nyligen genomförts av
96
Riksgäldskontoret (RGK) och RRV. Översynen har omfattat de stora be- Prop. 1992/93:100
talningsflöden som vid förändrade betalningstidpunkter kan ge betydande Bilaga 1
ränteeffekter för staten. De betalningar som har studerats är bl.a.
pensionsutbetalningar, barnbidrag, dagersättningar, kulturbidrag, bidrag
till folkbildningen, inbetalning av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter,
in- och utbetalning av mervärdesskatt, bidrag till kommuner samt
utbetalning av studiemedel. I översynen har även delar av reglerings-
brevens bestämmelser vad gäller betalningstidpunkter behandlats. Chefen
för Utbildningsdepartementet kommer senare idag att redovisa vissa
åtgärder i fråga om ändrade betalningstidpunkter (bil. 9). Jag har för
avsikt att återkomma med förslag till åtgärder angående förändrade
tidpunkter för statliga betalningar i 1993 års kompletteringsproposition.
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades de krav som bör ställas
på det statliga betalningssystemet. Dessa krav sammanfattas i det
följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
statens synvinkel kostnadseffektivt sätt.
— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för betalningsavsändare och betalningsmottagare vid val av
betalningsförmedlare.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög
säkerhet kan garanteras.
Mot bakgrund av dessa krav har RRV på regeringens uppdrag utrett
och lämnat förslag till utveckling av det statliga betalningssystemet. Jag
kommer i det följande att lämna vissa förslag angående en utveckling av
statens betalningssystem (avsnitt 2.8). Jag kommer bl.a. att föreslå att
betalningar till och från staten skall kunna förmedlas av såväl Postgirot
som Bankgirot.
Räntebeläggning av statliga medelsflöden
I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades frågan om att räntebe-
lägga statliga medelsflöden. Jag framhöll då vikten av att öka kostnads-
medvetandet hos myndigheterna genom att de kostnader som för
närvarande redovisas gemensamt på statsbudgeten istället bör redovisas
i anslutning till resp, verksamhet. Ett system med ränta på myndig-
heternas medel ger myndigheterna frihet att själva göra avvägningar i
finansiella frågor och därmed incitament till en god kassahållning. RGK
och RRV har utrett frågan och lämnat förslag till en modell för räntebe-
läggning av statliga medelsflöden. RGK:s och RRV:s utredning visar att
de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten kan
räntebeläggas budgetåret 1993/94. Jag kommer i det följande att lämna
97
förslag angående en räntebeläggning av statliga medelsflöden och därmed Prop. 1992/93:100
föreslå att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksam- Bilaga 1
heten skall räntebeläggas fr.o.m. budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.3).
Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters
anläggningstillgångar
Lån i RGK för investeringar för förvaltningsmyndigheternas anläggnings-
tillgångar har behandlats i de senaste årens budgetpropositioner.
Modellen har utvecklats av RRV med sikte på att denna modell skall
kunna ersätta flera av de befintliga finansieringsmodellerna. Genom
tillämpning av lånemodellen bärs statens kostnader för en investering den
myndighet som gör investeringen, vilket ökar förutsättningarna för
rationella investeringsbeslut på myndighetsnivån. Lånemodellen ligger
väl i linje med resultatstyrningens idé att myndigheten själv får besluta
om fördelning av sina resurser. De årliga utgifterna för en eventuell
investering i form av räntor och amorteringar får av myndigheten ställas
mot övriga utgifter där myndighetens egna prioriteringar får avgöra om
en investering skall genomföras eller inte.
Lånemodellen har införts successivt fr.o.m. budgetåret 1990/91.
Innevarande budgetår tillämpar ett tjugotal myndigheter med tillhörande
undermyndigheter lånemodellen för ADB-och kommunikationsutrustning.
Tio myndigheter har tilldelats lånemodellen för att finansiera i princip
samtliga typer av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Erfarenheterna från tillämpningen visar att lånemodellen nu kan införas
generellt i statsförvaltningen.
Jag kommer därför i det följande (avsnitt 2.4) att redogöra för utform-
ningen av lånemodellen och föreslå ett generellt införande av lån i RGK
för finansiering av förvaltningsmyndigheternas investeringar i anlägg-
ningstillgångar för förvaltningsändamål.
Avgiftsfinansierad verksamhet
I 1992 års budgetproposition redovisades huvudprinciper för styrning och
budgetering av avgiftsfinaniserad verksamhet. Syftet var att renodla
tillämpningen av avgiftsfinaniserad verksamhet och formerna för
verksamhetens kapitalförsörjning. Arbetet har i stor utsträckning inriktats
på att klargöra myndigheternas handlingsutrymme för att bedriva sådan
verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och
kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler
för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de riktlinjer som
redovisas i propositionen.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.5) att lämna vissa förslag som
innebär en utökad rätt för myndigheterna att genom avgifter finansiera
viss verksamhet. Jag föreslår bl.a. att en myndighet som tillhandahåller
avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnads-
täckning, även skall få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar
i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten. Jag föreslår vidare att samtliga
myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får
98
disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat i den avgifts-
finaniserade verksamheten i ny räkning.
Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten
I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av
statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har
överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig
verksamhet.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.6) att lämna förslag om riktlinjer
m.m. för risk- och skadehanteringen i staten.
Utgångspunkten för mina förslag är att den enskilda myndigheten har
bäst förutsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skade-
hantering. Jag föreslår därför att myndigheten själv skall få välja system
för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden
för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträck-
ning som möjligt. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i stället
är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete.
En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall
kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade-
risker och skadekostnader är kända. Jag föreslår därför att varje
myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser.
Medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myn-
digheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna
stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Ett vägledande
regelverk bör även utarbetas. Jag föreslår att ansvaret för det stödjande
arbetet skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande
försäkringsliknande verksamheten hos Försvarets civilförvaltning flyttas
över till kollegiet. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer senare
i dag i denna fråga.
Förutom de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen
i staten kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd
vid statliga tjänsteresor.
Frågan har utretts av en särskild utredare. Utredningen initierades mot
bakgrund av olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989. Efter olyckan
konstaterades bl.a. att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet
för de omkomna. De efterlevande till dem som reste i tjänsten för statens
räkning fick nämligen sämre ersättning än om det hade rört sig om en
tjänsteresa inom den privata sektorn.
Enligt min mening är det motiverat att statligt anställda och uppdrags-
tagare hos staten får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid
tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställ-
da. Jag föreslår därför att ett sådant skydd skapas. Vad som skall avses
med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkrings-
skyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att
Försvarets civilförvaltning bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings-
och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäk-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
99
ringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmark- Prop. 1992/93:100
naden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur Bilaga 1
försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
Myndigheternas lokalförsörjning
Ett led i regeringens arbete med att delegera ansvar och befogenheter till
myndigheterna är att dessa även får ta ansvar för sin lokalförsörjning.
Byggnadsstyrelsens monopol på lokalförsörjningsområdet har därför
avskaffats (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, bet. 1990/91 :FiU30, rskr.
1990/91:386). Senast den 1 juli 1993 kommer samtliga myndigheter att
ha övertagit det fulla ansvaret för den egna lokalförsörjningen.
Som ett led i ombildningen av Byggnadsstyrelsen är två nya fastighets-
koncemer under uppbyggnad (prop. 1992/93:37 bil. 1, bet. 1992/93:
FiU8, rskr. 1992/93:123). Av detta följer att de ca 8 000 upplåtelse-
handlingar som idag reglerar förhållandet mellan lokalbrukaren och
Byggnadsstyrelsen successivt skall omsättas till civilrättsliga avtal.
Regeringen beslutade den 26 mars 1992 om nya riktlinjer för myndig-
heternas lokalförsörjning. I beslutet lades fast att villkoren i upplåtelse-
handlingen gäller tills nytt avtal tecknats med det nya fastighetsbolag som
kommer att bildas.
Regeringen beslutade den 26 november 1992 om tillägg till övergångs-
bestämmelserna i de nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning
vilka skall gälla såvitt inte myndigheterna och de nya fastighetsförvaltar-
na ömsesidigt kommer överens om andra villkor. I tilläggsbestämmelser-
na fastställdes en hyrestid och en ömsesidig uppsägningstid på upplåtelse-
handlingarna. Hyrestiden fastställdes till den treårsperiod resp, myndighet
tillhör inom budgetcyklerna 1, 2 och 3, dvs. budgetåren 1991/92-
1993/94, 1992/93-1994/95 och 1993/94-1995/96.
Eftersom lokaler är en relativt trögrörlig resurs anser jag att det är
viktigt att kunna ge myndigheterna incitament att effektivisera resurs-
användningen vad gäller de statsägda lokaler som nu kommer att föras
över till de två nya fastighetskoncemema. Under tidigare år har det
funnits en ordning för myndigheter som anvisats medel för lokalkostnader
under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnads-
styrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig
resurser för reella lokalbesparingar. Jag anser att myndigheterna över-
gångvis bör kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser
till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen
gäller för de lokaler som kommer att föras över till de två nya fastighets-
koncemema. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att i ett
förvaltningsbeslut ge den nyligen inrättade stabs- och servicemyn-
digheten, Statens lokalförsörjningsverk, ett bemyndigande att övergångs-
vis få överta betalningsansvaret för upplåtna lokaler eller delar av
upplåtna lokaler som myndigheterna valt att lämna men inte kunnat
tillgodoräkna sig på grund av de nya villkoren i upplåtelsehandlingarna.
Regeringen medgav den 27 maj 1992 att Byggnadsstyrelsen fick införa
ett system med hyresdebitering kvartalsvis i förskott. De förändrade
100
debiteringsrutinerna innebär en tidsmässig tidigareläggning av hyresbetal-
ningarna jämfört med tidigare rutiner. Flertalet anslagsfinansierade
myndigheter betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 sina lokalhyror kvar-
talsvis i förskott. I samband med skiftet av rutinerna för debitering
uppstår en engångsvis merbelastning på statsbudgeten på grund av att
hyresbeloppet för budgetårets första kvartal skall betalas senast den 30
juni budgetåret innan. För budgetåret 1991/92 uppstod inte denna mer-
belastning då debiteringssystemet inte var fullt utvecklat inom Byggnads-
styrelsen. Merbelastningen kommer istället att inträffa vid slutet av
innevarande budgetår förutsatt att myndigheterna betalar sin första
kvartalshyra för budgetåret 1993/94 i rätt tid, dvs. senast den 30 juni
1993. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en regle-
ring som medger en engångsvis merbelastning på berörda myndigheters
anslag, vilken skall motsvara den första kvartalshyran för budgetåret
1993/94.
Staten som avtalspart
Statliga myndigheter träffar avtal å statens vägnar. Förutom köpe- och
hyresavtal kan en myndighet t.ex. lägga ut förvaltningsuppgifter på entre-
prenad för att få en kostnadseffektivare verksamhet. Det kan också vara
fråga om avtal där myndigheten åtar sig uppgifter åt en annan part.
Riktlinjer och regler för under vilka former som statliga myndigheter
får ingå avtal med annan part saknas i stor utsträckning. I flera av RRV:s
granskningar har olika problem med ingångna avtal påtalats. Behovet av
stöd till myndigheterna i avtalsfrågor är tilltagande. Då myndigheternas
finansiella befogenheter ökas successivt finns det, enligt min mening,
behov av att klargöra myndigheternas handlingsutrymme även på detta
område. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att göra en översyn av formerna för de avtal som
för närvarande ingås av statliga myndigheter. Utredaren bör lämna
förslag till riktlinjer och regler för myndigheternas tillämpning samt det
eventuella stöd som myndigheterna kan behöva.
Den nya budgetprocessen med resultatstyrning innebär att statsmakterna
anger mål och ställer resultatkrav samt preciserar ambitionsnivån i
verksamheten genom att anvisa medel. Myndigheterna ansvarar för
formulering av produktionsmål och för verkställande inom givna ramar.
Budgetprocessen bygger på fördjupad redovisning och analys inom varje
myndighet och en årlig redovisning till statsmakterna mot uppställda mål.
Det ankommer på statsmakterna att årligen värdera och pröva ambitions-
nivån i den statliga verksamheten.
Den nya budgetprocessen skall vara ett stöd för statsmakterna i arbetet
att nå högre effekt inom ramen för givna medel. Processen bygger på ett
tydliggörande och en precisering av ansvarsfördelningen mellan stats-
makterna och myndigheterna i en rad praktiska avseenden. Den ställer
nya krav på statsmakterna att precisera mål och resultatkrav, men
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
101
förutsätter samtidigt att statsmakterna avstår från att detalj reglera Prop. 1992/93:100
myndigheternas produktion och avstår från att lägga restriktioner på hur Bilaga 1
medlen får disponeras. En utvecklad budgetprocess förutsätter delegering
av ansvar och befogenheter till myndigheterna, vilket i sin tur kräver
utveckling av styrformer och finansiella förutsättningar och revision på
det sätt som jag redovisat i 1992 års budgetproposition (bil. 1, Statsbud-
geten och särskilda frågor).
Inom ramen för budgetprocessen skall ambitionsnivån i den statliga
verksamheten prövas och preciseras genom förslag till årlig anslagsnivå
för resp, myndighet. Denna prövning måste följas upp med en förbättrad
budgetteknik. I det följande redovisar jag en teknisk lösning att budgetera
myndigheternas förvaltningskostnader som ökar myndigheternas
handlingsutrymme och förbättrar incitamenten till en effektiv resurs-
hantering. Syftet med tekniken är att tydligare än för närvarande ange
myndigheternas handlingsutrymme i förväg. Tillsammans med övrig
delegering och den utvecklade finansiella styrningen ges resp, myndighet
handlingsutrymme inom de av statsmakterna årligen angivna ekonomiska
ramarna. Därmed undviks den s.k. cash-limiteffekt som tidigare
tillämpning av löneutgiftsramar kunde leda till och som riksdagen tidigare
ifrågasatt (bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101-103).
Beslut som innebär förändringar i verksamhetens inriktning eller som
förutsätter resurstillskott måste även fortsättningsvis hanteras inom ramen
för budgetprocessen. En ökad andel operativa beslut bör dock kunna
fattas direkt av myndigheterna förutsatt att de ekonomiska ramarna är
kända. Inom dessa ramar har sedan myndigheterna ansvaret att formulera
mål för sin produktion, att besluta om resursallokering etc. För att
stimulera långsiktighet krävs en rättvisande teknik för att beräkna
priskompensation över tiden. Därmed ökar incitamenten till effektivt
utnyttjande av resurser.
Myndigheternas förutsättningar måste därför göras tydligare så att de
så tidigt som möjligt känner till de ekonomiska ramarna för verksamheten
och på vilket sätt de kommer att kompenseras för kostnadsutvecklingen.
Inom dessa givna ramar måste myndigheterna ges stora finansiella
friheter. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten måste
få disponeras av myndigheterna. Beslut om effektivisering måste i så hög
utsträckning som möjligt kunna fattas av myndigheterna själva inom
givna ekonomiska ramar, utan att statsmakternas godkännande måste
inhämtas. Eftersom löner i normalfallet utgör en merpart av förvaltnings-
kostnaderna är det också viktigt att myndigheterna ges ökade möjligheter
att själva lokalt påverka lönebildningen. Utöver dessa rena effektivitets-
åtgärder är det statsmakternas uppgift att bestämma inriktning och
omfattning av olika verksamheter.
Utgångspunkten för det pågående utvecklingsarbetet med finansiell
styrning har varit att genom modifieringar av nuvarande styrformer och
anslagstyper uppnå dessa syften. Jag kommer senare att redovisa förslag
till räntefaktor på statliga medelsflöden, utökade möjligheter till låne-
finansiering av investeringar samt utökat bemyndigande att redovisnings-
mässigt utjämna mellan olika budgetår. I det följande redovisar jag nu
102
förslag till teknik för budgetering av myndigheternas anslag för förvalt-
ningskostnader vilken i förväg både ger besked om ekonomiska ramar
och en rättvisande kompensation över tiden.
Omläggningen bör genomföras samtidigt med flera andra förändringar
av teknisk natur. För att hantera detta och ge myndigheterna tillfälle att
komplettera underlaget bör dessa justeringar göras samlat i reglerings-
brevet för resp, myndighet.
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader
Huvudprinciper
Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas
förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr.
1991/92:128-129). Riktlinjerna innebär att en ram för myndigheternas
samlade förvaltningsutgifter och inte endast för enskilda resursslag läggs
fast. Det finns tre huvudsakliga syften med de nya budgeteringsprin-
ciperna.
Det första syftet är att myndighetens verksamhet skall prövas som en
helhet och att anslagsnivån är ett uttryck för beslutad och förväntad
ambitionsnivå i verksamheten. De nya budgeteringsprinciperna innebär
att myndighetens hela verksamhet, med dess olika resursslag, budgeteras
samlat och på ett likartat sätt. Dessutom beräknas ett särskilt utrymme
som skall användas för att möta kostnadsökningar för samtliga resursslag
under löpande verksamhetsår. Utrymmet kommer att ligga som en
permanent buffert i myndighetens anslag.
Den ekonomiska ramen inför ett aktuellt budgetår bör resp, myndighet
känna i sin helhet så tidigt som möjligt. Därigenom ökar myndigheternas
möjligheter att förbereda och vidta åtgärder för att kunna uppnå de av
statsmakterna uppställda målen för verksamheten.
Myndigheter som disponerar medel på ramanslag kan fritt fördela det
totala ekonomiska utrymme som givits av statsmakterna. Några särskilda
restriktioner för hur mycket av det ramanslag som tilldelas myndigheten
som skall användas till t.ex. löner och lokaler kommer normalt inte att
finnas. Dessutom föreslår jag i det följande att ytterligare befogenheter
skall tilldelas myndigheterna i form av möjligheter att ta upp lån för
investeringar, att få ränta på anslagsmedel etc. Dessa ökade befogenheter
kommer att kunna utnyttjas av majoriteten av alla myndigheter eftersom
de allra flesta myndigheter kommer att ha tilldelats ramanslag från och
med budgetåret 1993/94.
Det andra syftet med nya principer för statsmakternas budgetering är
att den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn
skall utgöra utgångspunkt vid fastställandet av kompensationen för
kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag. Hittills har denna princip
tillämpats endast för lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader.
Härigenom uppnås en stabilitet och långsiktighet i kompensationen och
en följsamhet mot övriga ekonomin.
Merparten av en normal förvaltningsmyndighets budget utgörs av
lönekostnader. Valet av teknik för kompensation för lönekostnadsut-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
103
vecklingen kommer att ha inflytande på effektiviteten och incitamenten Prop. 1992/93:100
inom det statliga förhandlingssystemet. Denna kompensation kan fördelas Bilaga 1
lika för alla myndigheter oavsett avtalsutfall eller selektivt beroende på
myndighetens lönestruktur eller genom att utfallet av förhandlingarna
tillåts påverka den årliga priskompensationen för resp, myndighet.
Förslag till modeller utifrån dessa grunder har lämnats av Ramanslags-
utredningen (SOU 1992:102). Utredningen har även lämnat förslag
beträffande kompensation för lokalkostnader resp, övriga förvalt-
ningskostnader.
Det tredje syftet är att klart skilja statsmakternas ansvar inom ramen
för den statliga budgetprocessen från frågor som det ankommer på staten
som arbetsgivare att förhandla om i likhet med andra parter på arbets-
marknaden.
Frågor som rör ambitionsnivåer och verkningsgrader i den statliga
verksamheten skall prövas inom ramen för budgetprocessen. Inom den
ekonomiska politiken måste statsmakterna bl.a. bekämpa inflationen och
genom avregleringar och konkurrensbefrämjande åtgärder verka för en
konkurrenskraftig prisnivå i den svenska ekonomin. Det är på mot-
svarande sätt en huvudfråga för statsmakterna att verka för en fungerande
arbetsmarknad, personalförsörjning och kompetensutveckling för att
stimulera tillväxten i hela ekonomin. Däremot bör statsmakterna avstå
ifrån att direkt reglera priser på enskilda varor och tjänster, så även i
fråga om löner. Som arbetsgivare inom det statliga området bör
statsmakterna endast ange allmänna arbetsgivarpolitiska riktlinjer.
Statsmakterna måste således avstå ifrån att försöka tillgodose sitt
arbetsgivarintresse genom att via budgetpolitiken bedriva inkomstpolitik
på det statliga avtalsområdet (jfr. prop. 1991/92:100 bil. 1). Detta bör
enligt min mening vara möjligt genom de förslag till nya principer för
budgetering av förvaltningskostnader som har tillämpats i årets förslag till
statsbudget.
För att myndigheterna skall kunna möta kostnadsökningar under
löpande budgetår har ett särskilt utrymme (buffertutrymme) beräknats
vid budgeteringen av myndigheternas ramanslag. Detta buffertutrymme
skall användas för att möta prisutveckling på såväl löner som för lokaler
och övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån i budgetpropositionen
skall därmed ses som ett uttryck för det likviditetsutrymme som myndig-
heten har tillgång till under det löpande verksamhetsåret. Merutgifter
eller överskridande för löneökningar eller andra kostnadsökningar
kommer inte att medges under budgetåret. Myndigheterna skall i stället
utnyttja den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som
ramanslaget medger. Jag vill samtidigt betona att förändringar i
verksamheternas inriktning eller omfattning på sedvanligt sätt måste
underställas riksdagen.
De nya budgeteringsprinciperna bör enligt min mening tillämpas på
samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. Beträffande lönekostnads-
komponenten innebär det i fortvarighetstillståndet att kostnadsut-
vecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn kommer att ligga till
grund för kompensationen för kostnadsutvecklingen för myndigheterna.
104
För det tjugotal myndigheter som även under budgetåret 1993/94 kommer Prop. 1992/93:100
att ha förslagsanslag, reservationsanslag eller obetecknat anslag för sina Bilaga 1
förvaltningskostnader innebär detta att de principer om löneutgiftsram
som redovisades i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 1)
föreslås vara utgångspunkten vid tillämpningen under nästa budgetår. Om
de faktiska avtalskostnadema för någon enskild myndighet i denna
kategori blir avsevärt högre än den kompensation de fått enligt de nya
principerna och detta bedöms leda till större verksamhetsmässiga
konsekvenser bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om
att reglera dessa frågor.
Beräkning av förändrade lönekostnader
Ramanslagsutredningen (dir. 1992:28) har i ett betänkande (SOU
1992:102) Myndigheternas förvaltningskostnader - budgetering av pris-
och löneökningar redovisat en modell för att fastställa omräkningen av
lönedelen av anslaget för den statliga sektorn där utgångspunkten är att
anslagen beräknas utifrån lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrens-
utsatta sektorn. Dessutom har utredningen föreslagit en modell för hur
uppräkning av ramanslagen skulle kunna ske, bl.a. avseende korrigering
av lönebasen.
Den hittillsvarande ordningen har inneburit att de statliga löneavtalen
har underställts Finansutskottets godkännande. Detta har inte bara
inneburit ett ställningstagande till det materiella innehållet för de statligt
anställda. Avtalens faktiska nivå och fördelning har dessutom legat till
grund för beräkningarna av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag.
Något incitament att hålla tillbaka kostnadsökningar har därför inte
funnits på myndighetsnivån.
I detta sammanhang vill jag nämna att jag senare denna dag (bil. 8,
anslaget Fl. Statens arbetsgivarverk) kommer att redogöra för mina
förslag beträffande en ny utformning av statens centrala arbetsgivar-
organisation enligt de förslag som Arbetsgivarkommittén nyligen lagt
fram i sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisa-
tionerna. I korthet innebär förslagen att Statens arbetsgivarverk (SAV)
ombildas till en myndighet som finansieras med avgifter från de anslutna
myndigheterna. Arbetsgivarorganistionen får i och med denna konstruk-
tion en i förhållande till regeringen mer självständig ställning. Jag
kommer även att föreslå att endast de s.k. huvudavtal och MBA-R skall
underställas statsmakterna för godkännande. Övriga kollektivavtal som
arbetsgivarorganisationen sluter bör inte behöva slutas under förbehåll om
riksdagens och regeringens godkännande. Dessutom vill jag påpeka,
vilket är relevant i övervägandena om de nya budgeteringsprinciperna,
att mitt förslag till arbetsgivarorganisation förutsätter att ett system med
ramar för myndigheternas förvaltningskostnader införs.
Mitt förslag till nya budgeteringsprinciper innebär att en uppräkning av
baserna för samtliga myndigheter måste göras, främst för att inhämta
den eftersläpning som nuvarande budgetering av löner ger upphov till.
Utredningen har förordat att en sådan uppräkning sker genom att vid
105
omläggningstillfället lämna ett särskilt utrymme (buffertutrymme) som Prop. 1992/93:100
kan användas för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår Bilaga 1
genom en schablonuppräkning av myndigheternas anslag. Schablon-
uppräkningen bör baseras på en prognos för förväntade kostnadsökningar.
En permanent buffert läggs sålunda in i myndigheternas anslag.
Efter övergången till de nya budgeteringsprinciperna kommer fast-
ställande av myndigheternas kompensation för lönekostnader att göras
med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom andra delar av arbets-
marknaden. Därmed upprättas en naturlig koppling till tillväxten i
ekonomin som helhet.
Ramanslagsutredningen har tagit fram två grundmodeller samt en
förenklad modell med vilka kompensationen för lönekostnads-
komponenten kan fastställas. I alla tre modellerna fastställs totalutrymmet
för kompensation för lönekostnadsökningar genom att multiplicera
lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn med den totala
lönesumman i statsförvaltningen. Det som skiljer de tre modellerna från
varandra är sedan hur fördelningen av detta fastställda totalutrymme skall
ske mellan myndigheterna. I den första modellen, ensektormodellen, som
utredningen förordar, fördelas totalutrymmet enligt en eventuell
fördelningsprofil i de centrala statliga avtalen. I den andra modellen,
delsektormodellen, fördelas totalutrymmet mellan myndigheterna enligt
lönekostnadsutvecklingen inom varje delsektor av den konkurrensutsatta
sektorn. I denna modell är det lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer
av övrig arbetsmarknad, till vilka myndigheterna naturligt kan relateras,
som direkt bestämmer kompensationsutrymmet på myndighetsnivå. Ingen
hänsyn tas i denna modell till eventuell fördelning i de centrala statliga
avtalen utan fördelningen är beroende av hur myndigheterna klassificeras
i förhållande till delsektorer på den privata arbetsmarknaden. I den tredje
modellen, det förenklade förfarandet, fördelas det fastställda total-
utrymmet mellan myndigheterna med samma procenttal, dvs. den
konkurrensutsatta sektorns lönekostnadsutveckling. Denna modell tar
varken hänsyn till eventuell profil i statliga avtal eller till delsektorer på
den konkurrensutsatta sektorn.
Utredningens betänkande har remissbehandlats och en majoritet av
remissinstanserna anser att ensektormodellen är att föredra. De flesta
anger dock både för- och nackdelar med de olika modellerna. Remiss-
yttrandena finns tillgängliga på Finansdepartementet.
En av fördelarna med ensektormodellen är att den medger att avtals-
förhandlingar får genomslag i budgetregleringen. Överväganden och
prioriteringar mellan t.ex. olika yrkesgrupper ligger inom det avtals-
reglerade området och bör därmed få genomslag vid budgeteringen av
myndigheternas anslag. Långsiktiga obalanser i lönenivån kan dessutom
åtgärdas inom den tilldelade delen av totalutrymmet. Modellen tillåter
också att de centrala parterna överlåter lönebildningen till lokal nivå.
En möjlig nackdel med ensektormodellen är att det inom ett fastställt
totalt löneutrymme kan uppstå konkurrens mellan myndigheterna samt att
vissa myndigheter kan få svårt att hävda sina intressen vid förhand-
lingarna. Denna nackdel kan dock förebyggas med ett moget arbetsgivar-
uppträdande hos myndigheter och SAV.
106
Jag anser att det är viktigt att de tre tidigare anförda huvudsyftena med Prop. 1992/93:100
att genomföra de nya budgeteringsprinciperna uppnås. Valet av modell Bilaga 1
för kompensation för lönekostnadsutvecklingen spelar en viss roll för
myndigheternas möjligheter att påverka lönebildningen. Av de föreslagna
modellerna anser jag att ensektormodellen har de flesta fördelarna. Denna
modell stöds även av de flesta remissinstanserna. Mot denna bakgrund
förordar jag ensektormodellen. De närmaste årens erfarenheter får visa
om valet behöver omprövas.
Mitt huvudmotiv för att välja ensektormodellen är att den medger såväl
en decentraliserad lönebildning som riktade satsningar, t.ex. i form av
avsättningar för trygghetsåtgärder för de statsanställda.
De nya budgeteringsprinciperna bör tillämpas på samtliga myndig-
heter, oavsett anslagstyp. För avgiftsfinsierade myndigheter bör RRV vid
det föreskrivna samrådet granska att myndigheterna inte lägger större
kostnadsökningar till grund för beräkning av avgifternas storlek än vad
som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten.
Beträffande statsbidrag som avser kostnader för statligt reglerade löner
anser jag att även för dessa bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. För
dessa bör därför tillämpas samma principer som för beräkningen av
lönekostnadskompensationen för myndigheter med motsvarande anslags-
typ.
Beräkning av förändrade lokalkostnader
Ramanslagsutredningen har föreslagit en uppräkningsmodell för
myndigheternas lokalkostnader som i princip innebär att dessa räknas upp
med hyreskontraktens KPI-koppling fram till det första omförhandlings-
tillfället och därefter med 100 % av KPI.
Enligt den nuvarande ordningen genomför Byggnadsstyrelsen årligen
en avisering av hyreskostnaderna för varje myndighet inom dess
lokalhållningsområde som underlag för regeringens budgetprövning av
myndigheternas lokalkostnader. Aviseringen utgör en prognos över
hyresutvecklingen t.o.m. det budgetår hyran avser. Differenser mellan
aviserad hyra och utfallet har belastat Byggnadsstyrelsens resultat.
Enligt de nya riktlinjerna för de statliga myndigheternas lokalförsörj-
ning kommer någon detaljerad prövning av myndigheternas lokalkost-
nader inte att ske i framtiden. Myndigheterna skall, inom ramen för den
fortlöpande budgetprövningen, få kompensation för den allmänna
prisutvecklingen, så även när det gäller lokalkostnaderna.
Enligt min mening innehåller Ramanslagsutredningens förslag kom-
ponenter av alltför inflationsdrivande karaktär som jag inte kan ställa mig
bakom. Jag anser att utgångspunkten för budgeteringen av myndig-
heternas lokalkostnader bör vara ett myndighetsspecifikt index som bör
baseras på bedömningar av t.ex. area per anställd, hyra per kvadratmeter
och specifik ortsinformation. Den nybildade myndigheten Statens
lokalförsörjningsverk bör få i uppdrag att utveckla och redovisa ett sådant
underlag inför regeringens budgetprövning av myndigheternas lokal-
kostnader inför 1994 års budgetproposition.
107
Beräkning av förändringar av övriga kostnader
De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar på
övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomisk
ramstyming. Jag anser därför inte att några förändringar behöver göras
i denna del. Ramanslagsutredningen har redovisat samma inställning i
denna fråga. Buffertutrymmet kan även användas för att möta kostnads-
ökningar inom detta resursslag.
Övriga frågor
De nya riktlinjerna för budgeteringen samt mina förslag beträffande
utformningen av statens centrala arbetsgivarorganisation innebär i vissa
fall ändringar jämfört med dagens förhållanden. I det följande kommer
jag att peka på vilken innebörd de nya förslagen har för riksdagen,
regeringen, myndigheterna samt parterna på det statliga avtalsområdet.
Riksdag och regering kommer även fortsättningsvis att inom ramen för
budgetprocessen besluta om olika verksamheters inriktning och utgifter
över statsbudgeten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att de förslag
till anslagsnivåer som redovisas i budgetpropositionen är lika med det
faktiska likviditetsutrymme (inkl, sparande och kredit) som ställs till
myndigheternas disposition under det aktuella budgetåret. Vidare innebär
de nya principerna att någon merutgift för löne- och prisökningar inte
kommer att medges myndigheterna under löpande budgetår. För
myndigheterna gäller att ramanslagen (inkl, sparande och kredit) utgör
totalt tilldelat utrymme för budgetåret. Samtidigt gäller, enligt tidigare
gällande regler för ramanslaget, att inga restriktioner finns för disposition
av medel inom ramanslaget under det löpande budgetåret. Anslags-
krediten föreslås ökas till 5%, högst 7%, av anslagsbeloppets storlek
efter regeringens prövning (se avsnitt 2.7).
I fortvarighetstillståndet kommer endast ett mycket litet centralt anslag
att budgeteras för att täcka lönekostnader under löpande budgetår för de
få myndigheter som även fortsättningsvis kommer ha reservationsanslag,
förslagsanslag eller obetecknat anslag. Kompensationen för dessa
myndigheter kommer dock att beräknas på samma grunder som för
ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig överstiga
lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Förord-
ningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal samt beslut
rörande täckning av merkostnader för löner m.m. kommer att finnas kvar
i någon form för dessa myndigheter.
Behovet av särskilda beslut om lönemerkostnader för myndigheter med
ramanslag bortfaller om riksdagen godkänner de riktlinjer som jag lagt
fram denna dag. Detta är en konsekvens av att ramanslagsmyndigheter
redan i sitt anslag kommer att ha ett utrymme för kostnadsökningar under
löpande budgetår.
Beträffande underlag för beräkning av lönekostnadskomponenten bör
ett uppdrag lämnas om att ta fram statistik över lönekostnadsutvecklingen
inom den konkurrensutsatta sektorn som kan tillämpas vid budgeteringen
av anslagen till 1994 års budgetproposition.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
108
De centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden ansvarar som Prop. 1992/93:100
tidigare för lönebildningen i fria förhandlingar. Beslut om konfliktåt- Bilaga 1
gärder sker i likhet med i dag centralt. De centrala parterna har möjlighet
att centralt besluta att delegera förhandlingarna men inte konflikträtten till
lokal nivå. Skillnaden för parterna i och med de nya budgeterings-
principerna är att de redan vid ingången av förhandlingarna vet att den
budgetkompensation myndigheterna kommer att få baseras på löne-
kostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn oavsett vad de
statliga avtalen kostar. Principerna innebär att alla kostnader skall
finansieras inom det fastställda utrymmet, inkl, eventuella avtal som
medför att kostnaden för någon centralt framförhandlad åtgärd förs upp
på statsbudgeten. Kostnaden för sådan åtgärd räknas av mot utrymmet.
Sammanfattningsvis föreslår jag följande riktlinjer för budgetering av
myndigheternas förvaltningskostnader.
— Myndigheternas anslag budgeteras inkl, ett buffertutrymme för att
möta kostnadsökningar under löpande budgetår.
— Kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag
fastställs med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den
konkurrensutsatta sektorn.
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94
I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag
budgeterats enligt de nya riktlinjerna för budgetering av myndigheternas
förvaltningskostnader. Budgeteringen har i ett första skede genomförts
på samma sätt som tidigare i år. Anslagsnivåerna har med andra ord
justerats i basen med hänsyn till kostnadsökningar avseende träffade avtal
inom den statliga sektorn samt med hänsyn till kostnadsökningar inom
resursslagen lokaler och övriga förvaltningskostnader. Dessutom har
hänsyn tagits till att arbetsgivarinträdet slopats (se bil. 8). Därefter har
ett permanent buffertutrymme beräknats som skall användas för att möta
kostnadsökningar avseende löner, lokaler och övriga förvaltnings-
kostnader under löpande budgetår. För myndigheter som disponerar
ramanslag innebär det att ett buffertutrymme har beräknats inom resp,
anslag. För de tjugotal myndigheter med reservationsanslag, förslags-
anslag eller obetecknat anslag innebär de nya budgeteringsprinciperna att
kompensationen för lönekostnadsökningar under budgetåret 1993/94
kommer att ske som tidigare år genom s.k. täckningsbeslut samt genom
förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal med stöd av
riksdagens nuvarande bemyndigande. Beräkningen av kompensation för
kostnadsutvecklingen kommer dock att ske utifrån samma principer som
tillämpats när buffertutrymmet fastställts för ramanslagsmyndigheterna.
Det är viktigt att framhålla att årets budgetprövning av anslagens
storlek i flera fall varit mycket stram. Rationaliseringar och besparingar
men även reformer på viktiga och prioriterade områden, har genomförts.
Det kan därför vara svårt att entydigt jämföra årets budgetförslag med
föregående års statsbudget.
109
Beräkningen av buffertutrymmet har för lokaler baserats på Byggnads-
styrelsens bedömning av prisutvecklingen på lokaler. För övriga förvalt-
ningskostnader är det beräkningsmässigt ingen skillnad från tidigare år.
Beträffande löner har jag som teknisk beräkningsgrund baserat beräk-
ningarna på de antaganden som jag tidigare denna dag redovisat för
lönekostnadsutvecklingen. Dessa antaganden stämmer dessutom väl
överens med den lönekostnadsutveckling som skett det senaste året. Detta
antagande är med andra ord grunden för beräkningen av den del av
buffertutrymmet som består av löner.
I avtal mellan de centrala statliga parterna har överenskommits att
arbetsgivarinträdet för statligt anställda beträffande sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring slopats från och med den 1 juli 1992 (se bil.
8). Under den tid arbetstagare med statligt reglerade anställningar
omfattades av arbetsgivarinträdet fick arbetstagaren lön enligt kollektiv-
avtal från myndigheten i stället för sjukpenning från försäkringskassorna.
För arbetstagare vid myndigheter betalades ersättningen (reglerat via
förordningen (1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de
allmänna försäkringskassorna, m.m, ändrad senast 1991:1814) då till en
inkomsttitel på statsbudgeten, Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa
arbetstagare betalades en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter, som för
staten motsvaras av lönekostnadspålägget, vilket för närvarande uppgår
till 42,5% av utbetald lön. I samband med att löneutbetalningen bokförs
skall lönekostnadspålägget omföras till den nämnda inkomsttiteln på stats-
budgeten.
För myndigheterna innebär avtalet om att arbetsgivarinträdet upphör att
lönekostnaden för sjukfrånvaro minskar med den sjukpenning som
tjänstemannen uppbär enligt lagen om allmän försäkring. Jag har vid
budgeteringen av myndigheternas anslag för budgetåret 1993/94 tagit
hänsyn till att denna utgift har försvunnit.
Med antaganden om sjukpenningens storlek för arbetstagare vid statliga
myndigheter för vilka arbetsgivarinträdet gällde samt om lönesumman i
statsförvaltningen motsvarar lönekostnaden för sjukpenningen ca 3
procentenheter av den totala lönesumman i statsförvaltningen. Antagandet
som jag använt för beräkningen av buffertutrymmet motsvarar således
storleksmässigt den utgift som jag beräknar bortfaller för myndigheterna
till följd av att arbetsgivarinträdet slopats. Jag avser att återkomma till
regeringen med förslag om hur regeringen skall reglera det förhållandet
att det i myndigheternas anslagsbaser under innevarande budgetår finns
ett utrymme till följd av att arbetsgivarinträdet slopats.
Beträffande den höjning av lönekostnadspålägget som gjordes med en
procentenhet i samband med att arbetsgivarinträdet för föräldrapenning
vid barns födelse slopades per den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:150 bil.
12 s. 5) anser jag även fortsättningsvis bör inräknas i lönekostnadspå-
lägget. Jag anser dock att en översyn bör göras beträffande lönekostnads-
pålägget, bl.a. med avseende på den del som rör höjningen i samband
med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns
födelse. Redan tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1, avsnitt 4.3.2) har jag
aviserat att jag har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
110
att studera förutsättningarna för att införa arbetsgivaravgifter även för Prop. 1992/93:100
statliga myndigheter. Översynen bör ingå i denna utredares uppdrag. Bilaga 1
I det följande redogör jag mer i detalj för lönenivån i anslagsberäk-
ningarna.
Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra
arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan
SAV och de fackliga organisationerna på det statliga avtalsområdet.
Den 13 januari 1992 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund,
SACO och TCO-OF om tillägg till slutlig reglering enligt RALS 1989-
90. Den 26 oktober 1992 träffade SAV och de fackliga organisationerna
på det statliga avtalsområdet en uppgörelse om hur löneutrymmet i RALS
1991-93 den 1 april 1992 skall användas.
I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av
lönekostnaderna i budgetpropositionen 1992 har beaktats dels fördel-
ningen av avsatta medel för löneåtgärder för arbete av lika värde (totalt
60 milj, kr.), dels löneutrymmet fr.o.m. den 1 april 1992 (2,6 % dock
lägst 369 kr) dels medel som avsattes till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den
1 juli 1992 (0,4 % dock lägst 57 kr). När det gäller avsättningen till
Statshälsan för perioden 1 april-30 juni 1992 har denna ingen inverkan
på lönenivån i anslagsberäkningarna för budgetåret 1993/94. Vidare har
INU (kvalifikationstillägg) om 0,5 % beaktats fr.o.m. den 1 april 1992.
Höjningarna av chefslöner den 1 april 1992 med motsvarande kom-
ponenter har beaktats. I löneomräkningen har dessutom avsättningen om
1,5 % av lönesumman för den individuellt kompletterande ålders-
pensionen beaktats.
I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt
beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil.
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94
Flera tekniska justeringar av anslagen kommer att genomföras för
budgetåret 1993/94 till följd av avtal, de nya riktlinjerna för bud-
geteringen av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag m.m. Just-
eringarna är neutrala både på statsbudgetnivå och för den enskilda
myndigheten. För att myndigheterna skall få en möjlighet att komplettera
underlaget som skall ligga till grund för dessa justeringar bör justeingama
göras samlat i myndigheternas regleringsbrev.
Lönekostnadspålägget (LKP)
Regeringen har i prop. 1992/93:50 bil. 3 föreslagit att arbetsgivar-
avgifterna sänks med 4,30 procentenheter. Regeringen har vidare i
samma proposition (bil. 5) föreslagit att den särskilda löneskatten bör
sänkas med 4,16 procentenheter i konsekvens med förändringarna av
egenavgifterna enligt socialavgiftslagen (1981:691). I prop. 1992/93:31
föreslår regeringen dessutom att det i sjuklönelagen och sjukförsäkringen
införs ett system med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden
resp, sjukperioden.
8 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.
111
För alt undvika snedvridning i konkurrensvillkoren mellan verksamhet Prop. 1992/93:100
i privat resp, offentlig regi anser jag att de föreslagna åtgärderna även Bilaga 1
skall beaktas vid uttaget av lönekostnadspålägget inom den statliga
sektorn.
Åtgärderna bör dock gälla från 1 juli 1993 för den statliga sektorn. Det
innebär att lönekostnadspålägget från den 1 juli 1993 bör justeras till
följd av de nyss föreslagna åtgärderna.
För att neutralisera sänkningen och göra justeringarna saldoneutrala
måste också myndigheternas inkomster (anslag och avgifter) samtidigt
justeras i motsvarande mån eftersom inkomsterna är budgeterade inkl,
lönekostnadspålägg. Underlag för en sådan justering har inte kunnat
inhämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen bör i stället göras i
myndigheternas regleringsbrev genom att beloppet ställs till regeringens
disposition.
Arbetsgivarinträde och buffertutrymme
Som jag tidigare anfört motsvarar buffertutrymmet storleksmässigt de
utgifter som bortfaller för myndigheterna till följd av att arbets-
givarinträdet slopas. Detta bortfall kan dock beloppsmässigt variera
mellan olika myndigheter. Buffertutrymmet skall däremot procentuellt
vara lika stort på alla myndigheter. För att få en rättvisande anslagsnivå
krävs därför en individuell justering av varje myndighets anslag. Denna
justering kan rent tekniskt ske med hjälp av statistik på myndighetsnivå.
Statistiken har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget men
inhämtas för närvarande från Statistiska centralbyrån och skall bearbetas
av Riksförsäkringsverket. Denna justering bör göras i myndigheternas
regleringsbrev samtidigt med övriga tekniska justeringar.
Ny finansieringsform för Statshälsan
Avtalet om en ny finansieringsform för Statshälsan träder i kraft den 1
januari 1993. Avtalet innebär att de myndigheter, som är anslutna till
Statshälsan, efter detta datum skall betala avgifter direkt till Statshälsan.
Myndigheterna har också rätt att välja annan företagshälsovård än
Statshälsan. Detta kan dock ske tidigast den 1 juli 1994 på grund av de
varsel och uppsägningstider som gäller i förhållandet till Statshälsan.
Enligt vad jag återkommer till senare denna dag (bil. 8, anslag F 6.
Bidrag till Statshälsan) skall myndigheterna efter den 1 januari 1993
svara för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade
medel.
Budgetmässigt innebär detta att för andra hälften av budgetåret 1992/93
ca 102 milj. kr. skall fördelas på myndigheterna som ett engångsbelopp.
I syfte att förenkla övergången mellan de båda systemen bör från detta
engångsbelopp dras det belopp som skulle ha tillförts en inkomsttitel på
statsbudgeten enligt den gamla ordningen. Myndigheterna bör tillföras
medlen genom ett regeringsbeslut.
För budgetåret 1993/94 bör anslagsbaserna justeras för de myndigheter
som enligt avtalet mellan parterna har rätt till kompensation. Myndig-
112
hetema bör kompenseras med hänsyn till avtalsnivån, dvs. 217 milj. kr. Prop. 1992/93:100
och till antalet anställda. I avvaktan på att statistik för antalet anställda Bilaga 1
som avser läget den 1 september 1992 kan inhämtas, har jag beräknat
nämnda belopp under anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan.
Justeringen bör göras i myndigheternas regleringsbrev genom att delar
av anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan i stället ställs till resp, myndig-
hets disposition.
Justering med anledning av övergången till lån i Riksgäldskontoret
Införandet av lån i Riksgäldskontoret för finansiering av förvaltnings-
myndigheternas anläggningstillgångar (se avsnitt 2.4) innebär att enbart
utgifter för räntor och amorteringar, och inte investeringsutgifter, skall
belasta statsbudgeten.
För att inte en merbelastning skall uppstå på statsbudgeten måste en
justering av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag som tidigare
använts för finansiering av investeringar göras. Justeringen bör ske
genom att nuvarande investeringsutrymme på anslag dras bort men att
kompensation för räntor och amorteringar lämnas. Övergången till lån
blir därmed resursmässigt neutral för såväl myndigheten som för staten
som helhet. Statsbudgetens saldo kommer därmed att förbättras tem-
porärt.
Underlag för en sådan justering har inte beaktats i budgetförslaget.
Resp, myndighet bör ges möjlighet att komplettera underlagen för denna
justering. På underlag av myndigheternas utfallsredovisning bör
justeringen göras i myndigheternas regleringsbrev.
Trygghetsåtgärder för statsanställda
Jag kommer senare denna dag (bil. 8) att redogöra för ramavtal om löner
m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93). I avtalet har
avsatts 0,4% av lönesumman, dock lägst 57 kr, till Trygghetsstiftelsen
fr.o.m. den 1 juli 1992.
En justering av myndigheternas anslag är nödvändig till följd av att
medelsbehovet med anledning av denna avsättning för budgetåret 1993/94
har förts upp på statsbudgeten (anslaget F 8. Trygghetsåtgärder för
statsanställda).
Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid till
budgetförslaget. Justeringen kommer i stället att göras i myndigheternas
regleringsbrev med ett motsvarande belopp.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128) aviserades att frågan om en räntebeläggning
av statliga medelsflöden skulle utredas. Riksgäldskontoret (RGK) och
Riksrevisionsverket (RRV) har utrett frågan och lämnat förslag till modell
för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Den modell som föreslås
är en vidareutveckling av räntekonto med kredit som för närvarande
113
tillämpas av myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad
verksamhet. Räntekonto med kredit regleras i kapitalförsörjnings-
förordningen (1992:406).
En tillämpning av räntemodellen för anslagsfinansierade myndigheter
innebär att var och en får tillgång till ett räntekonto i RGK. Myndigheter-
nas anslagsbelopp delas upp i tolftedelar, och en tolftedel tillförs
myndigheternas konton varje månad. Den kredit som för närvarande är
kopplad till ett räntekonto i RGK får för anslagsfinansierade myndigheter
en annan innebörd. Kreditutrymmet blir i detta fall lika med det
anslagsbelopp samt den anslagskredit som ställs till myndigheternas
förfogande. Ränteberäkningen görs på saldot på myndighetens konto.
Myndigheten får disponera de ränteintäkter resp, finansiera de räntekost-
nader som uppstår. RGK:s räntesättning för både in- och utlåning sker
på marknadsmässiga grunder baserat på RGK:s upplåningskostnader.
Jag anser att RRV:s och RGK:s förslag till räntemodell visar att ett
generellt införande är möjligt redan nu. Jag föreslår därför att en ränte-
beläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna
verksamheten skall införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De myndigheter
som här blir aktuella framgår av resp, huvudtitelbilaga. Bedömningen har
utgått från att myndigheten dels har tilldelats ramanslag för sina för-
valtningskostnader, dels kommer att redovisa enligt bokföringsför-
ordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026), dels har en betalningsprofil
som någorlunda kommer att stämma överens med tidpunkten för in-
betalning på kontot. I samband med att anslagsfinansierade myndigheter
kommer att tillämpa räntemodellen upphör dessa myndigheters direkta
dragningsrätt på statsverkets checkräkning för de medel som skall
ränteberäknas.
En särskild myndighet bör enligt min mening ansvara för att medel
förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. RGK
och RRV föreslår i sin rapport endera av de två myndigheterna då det i
dagsläget inte står klart vilken myndighets tekniska system som bäst kan
hantera medelsöverföringarna. Denna fråga behöver övervägas ytter-
ligare. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet
som skall ansvara för medelsöverföringarna under budgetåret 1993/94.
Regeringen bör återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition
med ett slutligt förslag på ansvarig myndighet.
De flesta myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad
verksamhet har för närvarande tillgång till räntekonto med kredit i RGK.
I dessa fall skall kreditutrymmet i RGK spegla myndighetens behov av
likvida medel. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom att
samtliga myndigheter som disponerar inkomster från avgiftsfinansierad
verksamhet får disponera krediter i RGK. Detta innebär bl.a. att ett lik-
viditetsbehov för en avgiftsfinansierad verksamhet som budgeteras under
ett anslag fortsättningsvis skall täckas med kontokrediten, och inte som
nu är fallet via anslagsmedel på statsverkets checkräkning.
Det är enligt min mening viktigt att redovisningsmässigt hålla i sär
anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter. Som jag nyss nämnde
innebär övergången till räntebeläggning av medelsflöden att myndig-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
114
heternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för Prop. 1992/93:100
de anslagsmedel som räntebeläggs. Denna dragningsrätt måste för den Bilaga 1
avgiftsfinansierade verksamheten ersättas med ett ökat kreditutrymme i
RGK. Regeringens nuvarande bemyndigande från riksdagen om rätt att
disponera krediter i RGK för uppdragsmyndigheter måste ges en annan
utformning. Behovet av ett ökat kreditutrymme i RGK innebär som jag
nyss nämnde dock inte ett ökat upplåningsbehov för staten totalt eftersom
detta behov tidigare finansierats med medel från statsverkets check-
räkning. Övergången till räntemodellen kommer i detta avseende således
inte att få någon saldoeffekt på statens upplåning. Genom den generella
räntebeläggningen och redovisningen enligt bokföringsförordningen
(1979:1212, ändr. 1991:1026) kommer i princip samtliga myndigheter,
oaktat hur de finansieras, att tillämpa samma finansierings- och redovis-
ningsprinciper fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrund anser jag
att det i fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det
kreditutrymme som förvaltningsmyndigheter får disponera i RGK.
Det finns ytterligare frågor av övergångskaraktär som jag vill belysa.
Myndigheter som har ramanslag för budgetåret 1992/93 kan komma att
redovisa ett anslagssparande eller en nyttjad anslagskredit vid utgången
av budgetåret. Avsikten är att eventuellt sparande eller kredit skall föras
till myndighetens konto i RGK. För de myndigheter som för närvarande
disponerar reservationsanslag och som fr.o.m. budgetåret 1993/94
föreslås tilldelas ramanslag kommer eventuell utgående reservation på
motsvarande sätt att föras till myndighetens konto i RGK.
RRV och RGK har för närvarande regeringens uppdrag att utreda
lämplighet och möjlighet till räntebeläggning av andra medelsflöden
såsom transfereringar, uppbörd och andra regelstyrda utgifter där
myndigheterna är ansvariga för utbetalning av medlen men inte kan
påverka betalningstidpunkterna. Jag har för avsikt att återkomma till
denna fråga vid ett senare tillfälle.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att en generell räntebeläggning av de
medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten genomförs
fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mitt förslag innebär att myndigheterna
tilldelas ett konto i RGK till vilket anslagsmedel förs en gång per månad.
Myndigheternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning
avskaffas för de medel som räntebeläggs. En särskild myndighet bör
därför ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och
myndigheternas konton. För att räntebeläggningen skall fungera på ett
ändamålsenligt sätt fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör det ankomma på
regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för
medelsöverföringama för detta budgetår. Jag föreslår även att det i
fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det totala
kreditutrymmet i RGK för avgiftsfinansierade verksamheter.
115
Lån i Riksgäldskontoret (RGK) för att finansiera investeringar i ADB-
och kommunikationsutrustning infördes på försök för vissa myndigheter
budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bil. 1, bet. 1989/90:FiU20, rskr.
1989/90:204). I 1992 års budgetproposition redovisades riktlinjer för den
fortsatta tillämpningen av lån för finansiering av investeringar i anläggni-
ngstillgångar för förvaltningsändamål. Denna lånemodell bör i princip
kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. En förutsättning för
övergång till lånemodellen är dock att myndigheten upprättar fullständig
tillgångsredovisning och bokslut enligt bokföringsförordningen enligt dess
lydelse fr.o.m. 1 juli 1991.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 infördes lånemodellen för ADB- och
kommunikationsutrustning generellt för samtliga förvaltningsmyndigheter
som uppfyllde redovisningskraven. För att samla erfarenheter till grund
för ett ställningstagande till slutlig utformning av lånemodellen inleddes
en ny försöksverksamhet där vissa myndigheter erhöll lån i RGK för att
finansiera samtliga anläggningstillgångar av icke-infrastrukturell art.
Även återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som
berörda myndigheter finansierat genom lån via det generella ADB-
anslaget som Statskontoret disponerat resp, utrustningsanslag har
konverterats till lån i RGK (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128).
Regeringen har reglerat lånemodellen i kapitalförsörjningsförordningen
(1992:406). Regeringen beslutar om en låneram för resp, myndighet,
som omfattar investeringsbehov i såväl anslagsfinansierad som avgifts-
finansierad verksamhet. RGK bestämmer lånevillkoren på marknads-
mässiga grunder och kontrollerar att myndighetens låneanspråk ryms
inom den tilldelade låneramen. RGK aviserar räntor och amorteringar
halvårsvis. Enstaka investeringsbehov som uppstår under budgetåret där
värdet uppgår till ett mindre belopp får dock direktfinansieras med medel
på anslag för förvaltningskostnader.
Då samtliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94
förutsätts uppfylla de redovisningskrav som måste ställas upp för att
myndigheterna enkelt skall kunna använda lånemodellen kan lånemo-
dellen införas generellt för samtliga myndigheter. Erfarenheterna från de
tidigare försöksverksamheterna visar också att det är fullt möjligt.
Lån i RGK bör enligt min mening införas fr.o.m. budgetåret 1993/94
som generell metod för finansiering av de statliga myndigheternas
samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Undantag från lånemodellen bör endast få ske efter särskilt beslut av
regeringen. Eventuella kapitalskulder som myndigheterna har till
statsverket för redan gjorda investeringar som finansierats över statsbud-
geten, i form av bl.a. särskilda utrustningsanslag och investeringsanslag,
bör lösas genom lån i RGK och befintliga utrustningsanslag avvecklas.
För att kostnaderna för investeringen skall fördelas över den tid till-
gången brukas bör amorteringstiden i normalfallet motsvara tillgångens
ekonomiska livslängd.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
116
Av praktiska skäl bör myndigheterna inte behöva invänta att lånemedel
överförts till myndigheten för att den skall kunna beställa och betala en
anläggningstillgång om det är klart att utgiften ligger inom den låneram
myndigheten lämnats. För att inte enskilda lån skall behöva tas vid varje
enskild betalning som avser köp av anläggningstillgång bör myndigheter-
na under pågående budgetår kunna erhålla medel i form av löpande kredit
i RGK, som räknas av mot låneramen. Även likvida medel på det egna
räntekontot bör kunna användas i avvaktan på att lån tecknas. Löpande
krediter eller medel på räntekonto som tas i anspråk för investeringar i
anläggningstillgångar bör dock konverteras till lån minst en gång om
året, senast inför budgetårets slut. I den mån ett investeringsbehov
uppstår under det löpande budgetåret som ej kan finansieras inom
låneramen bör myndighetens tilldelade låneram kunna omprövas av
regeringen.
Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att disponera ett
låneutrymme i RGK för att finansiera myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneutrymmet bör
definieras som en låneram som avser den totala skuld till RGK som
regeringen genom myndigheterna sammanlagt får ikläda sig. Det i belopp
preciserade bemyndigandet bör gälla tills vidare. Regeringen bör
återkomma till riksdagen när behov av justering av låneramen föreligger.
Regeringen bör vidare lämna en årlig redovisning till riksdagen som
visar utnyttjat låneutrymme föregående budgetår, tilldelat låneutrymme
det pågående budgetåret och beräknat lånebehov för det kommande
budgetåret fördelat på resp, departementsområde. En särredovisning bör
kunna lämnas för sådana sektorer som bedöms vara av särskilt intresse
för riksdagen att ta del av. RGK bör ges i uppgift att lämna underlag för
en sådan redovisning.
Regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen
för den ordinarie budgetberedningen. Till grund för regeringens prövning
av den totala låneramens storlek och för fördelning på departementsområ-
den/sektorer ligger de enskilda myndigheternas investeringsplaner och
deras bedömning av lånebehov för kommande budgetår. För att kunna
möta oförutsedda behov bör låneramen även rymma ett belopp som ställs
till regeringens disposition. De förväntade kostnaderna för nya åtagan-
den, tillsammans med kostnader för eventuella tidigare låneåtaganden,
bör sättas i relation till vad resp, myndighet bedöms klara av att
finansiera inom ramen för sina resurser. Prövningen kan därmed sägas
koncentreras på en kreditprövning snarare än en prövning av det enskilda
objektet i investeringsplanerna. Inom ramen för riksdagens bemyndigande
bör regeringen tilldela resp, myndighet ett investeringsutrymme i form
av en låneram. Låneramen avser den totala skuld en enskild myndighet
får ha till RGK.
Myndigheternas investeringar och hur de finansierats skall redovisas i
myndighetens bokslut i årsredovisningen. Resultatet bör återrapporteras
till riksdagen i budgetpropositionen som en del av regeringens redovis-
ning av myndighetens resultat i resp, huvudtitelbilaga.
För att införandet av lånemodellen skall bli statsbudgetmässigt neutral
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
117
krävs att en justering görs av de förvaltningskostnadsanslag som tidigare
använts för att direktfinansiera anläggningstillgångar för förvaltningsända-
mål som jag redogjort för tidigare idag (avsnitt 2.2.3).
Lånebehov för budgetåret 1993/94
Jag beräknar förvaltningsmyndigheternas samlade lånebehov för finan-
siering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål för budgetåret
1993/94, inkl, ett belopp till regeringens disposition för att möta
oförutsedda behov, till 4 500 000 000 kr. Av detta belopp beräknas
1 400 983 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till
statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1992/93. Reger-
ingen har, inom ramen för det bemyndigande riksdagen lämnat reger-
ingen för budgetåret 1992/93, t.o.m. 30 november 1992 bemyndigat
myndigheterna att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av drygt
970 milj. kr. för innevarande budgetår. Då låneramen skall avse den
totala skuld myndigheterna får ikläda sig, har de tidigare bemyn-
digandena beaktats i min beräkning av det sammanlagda lånebehovet för
budgetåret 1993/94.
Vissa undantag bör dock lämnas för ingång i lånemodellen för budget-
året 1993/94. Undantag bör lämnas för de myndigheter som kommer att
ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten som inrättas den 1 juli 1994.
Vidare bör undantag lämnas för budgetåret 1993/94 för universitet och
högskolor inom utbildningsdepartementets område. Dessa är för när-
varande föremål för en större omstrukturering med utgångspunkt från de
riktlinjer som angivits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor -
frihet för kvalitet. Berörda myndigheters investeringsbehov ingår därför
inte i den beräkning av lånebehov jag redovisade nyss. Avsikten är dock
att även dessa myndigheter senare skall tillämpa lånemodellen. Jag har
i denna fråga samrått med cheferna för Försvarsdepartementet och
Utbildningsdepartementet.
Det samlade lånebehovet för budgetåret 1993/94 fördelas enligt
följande:
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
|
Departementsområde |
Lånebehov 1993/94 |
varav inlösen |
|
Justitiedep. |
1 121 709 000 |
294 875 000 |
|
varav polissektorn |
(680 000 000) |
(196 913 000) |
|
Utrikesdep. |
37 500 000 |
28 217 000 |
|
Försvarsdep. |
14 200 000 |
- |
|
Socialdep. |
705 675 000 |
373 465 000 |
|
Kommunikationsdep. |
61 178 000 |
3 761 000 |
|
Finansdep. |
977 124 000 |
580 478 000 |
|
Utbildningsdep. |
24 798 000 |
4 218 000 |
|
Jordbruksdep. |
276 100 000 |
- |
|
varav SLU |
(75 000 000) |
- |
|
Arbetsmarknadsdep. |
305 350 000 |
- |
|
Kulturdep. |
67 748 000 |
4 787 000 |
|
Näringsdep. |
104 159 000 |
10 892 000 |
|
Civildep. |
86 890 000 |
31 490 000 |
|
Miljö, och naturresursdep. |
274 403 000 |
68 800 000 |
|
Till regeringens disposition |
443 166 000 |
- |
Summa 4 500 000 000 1 400 983 000
118
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att via RGK Prop. 1992/93:100
uppta lån för förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstid- Bilaga 1
gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av
4 500 000 000 kr. samt att, inom denna låneram, besluta om rätt för
myndigheter att ta upp lån i RGK för detta ändamål.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att lån i RGK införs som generell metod
för att finansiera förvaltningsmyndigheternas samtliga investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret
1993/94. Samtliga befintliga kapitalskulder myndigheterna har till
statsverket för investeringar i sådana tillgångar bör vid övergången lösas
med lån. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att få
disponera ett låneutrymme, en låneram, som utgör den totala skuld som
får iklädas för detta ändamål. Som underlag för riksdagens ställnings-
tagande bör regeringen lämna en årlig redovisning av låneverksamheten.
Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp,
myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram som avser den
totala skuld myndigheten får ikläda sig för investeringar. Jag föreslår
slutligen, i enlighet med vad jag redovisat, att regeringen begär
riksdagens bemyndigande att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt
belopp av 4 500 000 000 kr.
Styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet
I föregående års budgetproposition (bil. 1 s. 52 ff) redovisades huvud-
principer för styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet.
Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalför-
sörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för
avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de i propositionen redovisa-
de riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1 juli 1992. Principerna
för budgetering har nu tillämpats vid budgeteringen av avgiftsfinansierad
verksamhet för budgetåret 1993/94.
Med stöd av kapitalförsörjningsförordningen får myndigheter med s.k.
uppdragsmodell självständigt besluta om att balansera årets resultat i den
avgiftsfinansierade verksamheten i ny räkning. Detta gäller förutsatt att
det ackumulerade överskottet inte överstiger 10 % av verksamhetens om-
sättning. RRV har i en rapport till regeringen den 29 september 1992
föreslagit att denna balanseringsrätt även bör omfatta myndigheter med
avgiftsfinansierad verksamhet som nettobudgeterats på ett anslag. Jag
anser att RRV:s förslag bör genomföras men vill i sammanhanget
understryka att om ett överskott uppstått i verksamheten har myndigheten
att beakta detta i en omprövning av avgifternas storlek för att ett över-
uttag av kunderna ej skall ske.
119
Statliga myndigheters telefonservice Prop. 1992/93:100
Riksdagen har behandlat frågan om användningen av s.k. 020-nummer bilaga 1
(bet. 1988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr.
1991/92:273, bet. 1991 /92:FiU 17). 020-nummer innebär att uppringaren
endast betalar markeringsavgift motsv. lokalsamtal och mottagaren
resten. Riksdagen ansåg att statliga myndigheters telefonservice borde
förbättras genom en ökad användning av 020-nummer, men att den
närmare omfattningen av denna service fick övervägas av regeringen.
Jag anser att det är angeläget att myndigheterna tillhandahåller och
utvecklar en hög servicegrad gentemot allmänheten. STATTEL-delegatio-
nen (dir. 1991:29) har bl.a. i uppgift att föreslå metoder för en ökad
telefonservice.
Erfarenheterna av 020-nummer i statlig verksamhet är hittills mycket
begränsade. SJ införde 020-nummer för information och bokningar av
biljetter i maj 1991. Totalt inkommer ca 4 miljoner samtal per år via
020-numret. Enligt information jag erhållit under hand från SJ har detta
inneburit en ökad tillgänglighet för kunderna och givit möjligheter att
rationalisera på biljettförsäljningskontoren genom att kunden kan välja att
få beställd biljett hemsänd med ett inbetalningskort. Vissa köproblem
föreligger för närvarande men är under åtgärdande. Kostnaden för själva
020-tjänsten är ca 6 mkr per år, vilken finansieras genom biljettintäkter.
SJ:s uppfattning är att införandet av 020-nummer är en riktig åtgärd för
att öka tillgängligheten. SJ betonar dock att den etablering som skett av
telefonbokningscentraler, som är kärnan i SJ:s tillämpning av 020-
nummer, inte skulle ha kommit till stånd utan ekonomisk samverkan med
kommuner och andra samhällsorgan.
Genom mål- och resultatstyrning har statsmakterna i stor utsträckning
delegerat till myndigheterna att själva besluta om utformningen av sin
verksamhet för att, inom ramen för tillgängliga resurser, uppfylla de mål
och krav på resultat statsmakterna ställt. Genom de utökade finansiella
befogenheterna förstärks myndigheternas möjligheter att även resurs-
mässigt prioritera olika insatser för att uppfylla de åligganden myndig-
heten har, t.ex. vad gäller former för uppgiftslämnande. Jag avser här
bl.a. införandet av ramanslag för förvaltningskostnader och den rätt
myndigheterna givits att själva få besluta om att ta ut avgifter för vissa
varor och tjänster.
Det bör enligt min mening ankomma på den enskilda myndigheten att
själv bedöma om den, inom ramen för sina resurser, bättre kan uppfylla
de krav som ställs på verksamheten i servicehänseende genom att införa
020-nummer eller andra motsvarande lösningar som kan komma att
erbjudas på telefoniområdet. Jag har därför inte för avsikt att föreslå
någon reglering av denna fråga.
Televerket har även infört ett system med s.k. 071-nummer som
innebär att den uppringande, utöver sedvanlig markeringsavgift, får
betala en avgift till mottagaren. I regleringsbrev för Patent- och
registreringsverket (PRV) för budgetåret 1991/92 bemyndigades verket
att bedriva avgiftsbelagd telefonservice för uppgiftslämnande ur
120
bolagsregistret. Syftet var att minska de långa väntetiderna som länge Prop. 1992/93:100
varit ett stort problem. PRV beslutade med stöd av bemyndigandet att Bilaga 1
införa 071-nummer fr.o.m. mars månad 1992. Därmed utökades antalet
öppna linjer från 12 till 24. Efter samråd med RRV fastställde PRV
avgiftsnivån enligt principen full kostnadstäckning, som gäller för
bolagsbyråns verksamhet i övrigt. För att tillgodose allmänhetens behov
av avgiftsfritt uppgiftslämnande beslutade PRV att fyra av de 24 linjerna
fortfarande skulle vara avgiftsfria.
Efter en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), där det ifrågasattes
om PRV:s beslut var förenligt med offentlighetsprincipen, uttalade JO i
beslut den 5 maj 1992 (Dnr 1028/1992) att PRV från rättslig synpunkt
handlat korrekt. JO förutsatte emellertid att PRV, så snart erfarenheter
kan dras från det nyinförda systemet, kontrollerar att de fyra avgiftsfria
telefonlinjerna tillgodoser allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgifts-
lämnande och att PRV tillställer JO resultatet av utvärderingen. Rege-
ringen har i regleringsbrev till PRV för innevarande budgetår begärt att
en utvärdering av den avgiftsbelagda telefonservicen skall redovisas i
PRV:s anslagsframställning förbudgetåret 1994/95.
Med samma motiv som jag anfört i fråga om 020-nummer anser jag
att en myndighet självständigt bör kunna besluta om att ta ut avgift för
telefonupplysningar genom s.k. 071-nummer, om det kan medföra att
myndigheten därmed tillhandahåller en service som går utöver den
skyldighet myndigheten har enligt sekretesslagen och förvaltningslagen.
Givetvis är det myndighetens ansvar att tillse att ett införande av 071-
nummer, eller andra motsvarande telefontjänster som kan komma att
erbjudas av andra leverantörer, sker på ett sätt som inte står i strid med
dessa bestämmelser. Det bör ankomma på myndigheten själv att besluta
om avgiftens storlek, dock med den begränsningen att avgiften skall
grundas på att inkomsterna från verksamheten inte får överstiga
myndighetens kostnader för den utökade servicen. Ett sådant bemyndig-
ande bör lämnas myndigheterna genom ett tillägg till avgiftsförordningens
bestämmelser. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag
om ändring i avgiftsförordningen med den innebörd jag nu redogjort för.
Avgifter för viss postbefordran
Riksdagen beslutar om offentligrättslig verksamhet skall finansieras med
avgifter. Oftast har riksdagen slagit fast att avgifterna skall sättas så att
full täckning erhålls för de kostnader myndigheten har för tillhan-
dahållande av den avgiftsbelagda tjänsten. Exempel på sådana avgifter är
avgifter för ansökning om prövning av tillstånd av olika slag och avgifter
för utlämnande av kopior av allmänna handlingar m.m. (prop. 1989/90:
138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289).
Vanligen skickas t.ex. ett tillståndsbeslut eller kopior av allmänna
handlingar med post till den som begärt tillståndet eller kopiorna.
Kostnaderna för sådan postbefordran belastar idag i de flesta fall den
berörda myndighetens anslag. Jag anser dock att mottagaren i princip
även bör svara för portokostnadema. Ett sådant avgiftsuttag får anses
121
ligga inom ramen för riksdagens beslut om full kostnadstäckning. Prop. 1992/93:100
Myndigheterna bör få disponera inkomsterna från avgifter för postbe- Bilaga 1
fordran av handlingar.
Jag avser att föreslå regeringen att ge RRV i uppdrag att lämna förslag
till hur dessa avgifter skall regleras. RRV bör även beräkna vilka
anslagsmässiga justeringar som bör göras för berörda myndigheter vid en
övergång till avgiftsfinansiering av postbefordran som föranleds av en
avgiftsbelagd tjänst. Uppdraget bör genomföras så att en övergång till
avgiftsfinansiering kan ske redan vid ingången av budgetåret 1993/94.
Som en konsekvens bör medel som i budgetförslaget budgeterats på
berörda anslag för 1993/94 för täckande av sådana kostnader inte ställas
till myndigheternas disposition. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om dessa frågor i samband med beslut om regleringsbrev för
budgetåret 1993/94.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis anser jag att samtliga myndigheter som bedriver
avgiftsfinansierad verksamhet och som får disponera avgiftsinkomsterna
bör få balansera årets resultat upp till en viss nivå i ny räkning. Jag anser
vidare att myndigheterna själva bör få besluta om utformning av sin
telefonservice vad gäller tillämpning av s.k. 020-nummer resp. 071-
nummer eller liknande tjänster som kan komma att erbjudas på telefoni-
området. Jag anser även att myndigheter som tillhandahåller avgifts-
finansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning,
bör få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den
avgiftsbelagda tjänsten.
I detta avsnitt kommer jag inledningsvis att redovisa min syn på hur de
generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten bör
utformas. Därefter tar jag upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid
statliga tjänsteresor.
Generella riktlinjer m.m.
Bakgrund
För närvarande gäller som grundregel att statliga myndigheter inte får
teckna försäkring för statens egendom eller för att skydda staten eller
statligt anställda mot ansvarighet. Utgångspunkten är att staten själv kan
stå risken genom s.k. självförsäkring. För att täcka skadekostnader är
myndigheterna i princip tvungna att använda anslagsmedel. Vissa
undantag från försäkringsförbudet finns dock. T.ex. får ett antal
myndigheter teckna trafikförsäkring.
I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av
statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har
överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig
verksamhet. I uppdraget har undantag gjorts för skador som uppkommit
122
vid myndighetsutövning som kan ersättas enligt 3 kap. 2 § skadestånds- Prop. 1992/93:100
lagen (1972:207) samt försäkringar som skyddar statens personal mot Bilaga 1
personskador.
Utredaren föreslår att samtliga myndigheter skall göra en riskanalys.
Den skall sammanställas vart tredje år i den fördjupade anslagsframställ-
ningen. Vidare föreslås att det gällande försäkringsförbudet för statens
egendom m.m. fortfarande skall gälla som princip. För att underlätta
fortsatt verksamhet om en skada skulle inträffa föreslår utredaren ett
system med s.k. nödfallskrediter hos Riksgäldskontoret (RGK).
För närvarande finns möjlighet för myndigheterna att låta Försvarets
civilförvaltning (FCF) reglera de trafikskador som uppkommer när
statens fordon är inblandade. Utredaren föreslår att denna försäk-
ringsliknande verksamhet skall fortsätta. Även personskador som inte
uppkommit i följd av trafik föreslås ingå i denna hantering.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga
i Finansdepartementets ärende (dnr 2980/92).
Flertalet förvaltningsmyndigheter instämmer i förslagen eller har
mindre erinringar. Bland de myndigheter som har väsentliga invändningar
dominerar uppdragsmyndigheter och affärsverk. Även företrädare för
försäkringsbranschen är kritiska. En vanlig synpunkt är att det gällande
försäkringsförbudet bör slopas samt att nödfallskrediter inte behövs.
Dessutom får den föreslagna uppläggningen av riskanalysen kritik.
Flertalet remissinstanser - i huvudsak förvaltningsmyndigheter - stöder
förslaget att trafikskadorna även i fortsättningen skall kunna regleras av
FCF. Några instanser anser dock att hanteringen skall utsättas för
konkurrens. Även förslaget att FCF skall hantera personskadorna får ett
omfattande stöd.
Riktlinjer
Enligt min mening bör risk- och skadehanteringen i staten ha följande
inriktning.
En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall
kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade-
risker och skadekostnader är kända. Därför är det angeläget att risk-
analyser genomförs. Jag föreslår att varje myndighet skall vara skyldig
att genomföra sådana analyser på det sätt som utredaren föreslår. I likhet
med flera remissinstanser anser jag dock att analyserna inte skall
inordnas i budgetprocessen. Riskhanteringen bör i stället vara en del i
myndighetens löpande verksamhet.
För att kunna upprätthålla verksamheten om den drabbas av en större
skada krävs någon form av riskfinansiering. De problem som utredaren
avser lösa med hjälp av nödfallskrediter torde i de flesta fall kunna
hanteras inom det system med lån i RGK jag föreslagit i det föregående
(avsnitt 2.4). Dessa lån avser finansiering av investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål. Om en anläggningstillgång skulle
utsättas för en större skada eller bli förstörd finns möjlighet att anpassa
låneramen med hänsyn till detta. Jag bedömer därför att det för
123
närvarande inte finns behov av särskilda nödfallskrediter. Av detta skäl Prop. 1992/93:100
avser jag inte lägga fram förslag om ett ytterligare finansieringssystem. Bilaga 1
I den mån erfarenheterna av tillämpningen av det nya regelverket visar
att ändringar är nödvändiga är jag beredd att åter överväga denna fråga.
Utredaren föreslår vidare att det rådande förbudet för myndigheter att
teckna försäkringar skall kvarstå. Ett sådant förbud ligger dock inte i
linje med det arbete som pågår att delegera beslutanderätten i finansiella
frågor till myndigheterna. Jag anser därför att myndigheterna själva skall
få välja system för riskfinansiering. Utgångspunkten för denna bedöm-
ning är att den enskilda myndigheten har bäst förutsättningar att avgöra
inriktningen av sin risk- och skadehantering. Dessutom torde myn-
digheten få bättre möjligheter att kunna minska sina riskkostnader om den
själv får avgöra sin riskfinansiering.
Som jag tidigare föreslagit skall varje myndighet göra en riskanalys.
Med denna analys som utgångspunkt kan myndigheten ta ställning till
olika metoder för riskfinansiering. Därmed finns det förutsättningar att
bedöma myndighetens samlade risk- och skadehantering inom ramen för
den fortlöpande revisionen.
I utredningen framhålls att finansieringen av myndigheternas risker är
ett mindre problem eftersom staten själv kan betala inträffade skador.
Frågan om att teckna försäkring eller att avstå från detta är därför av
underordnad betydelse. Det viktigaste är i stället att minimera den totala
riskkostnaden. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i detta
sammanhang är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeföre-
byggande arbete. En förutsättning är därvid att ett system för skade-
rapportering finns hos varje myndighet. Försäkringslösningar bör dock
undvikas i så stor utsträckning som möjligt.
Enligt min bedömning torde en myndighets arbete med risk- och
skadehantering främjas genom att den i princip får bära hela kostnaden
för sina skador genom den föreslagna lösningen för riskfinansiering.
Myndigheten bör således inte i utgångsläget kunna räkna med att få ökat
anslag i den kommande budgetprövningen på grund av inträffade skador.
Som jag tidigare nämnt kan även i vissa fall ramen för lån i RGK
anpassas med hänsyn bl.a. till större skador.
Administration
Utredaren har visat att medvetandet om risker och skador är eftersatt
hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas
vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Det kan
t.ex. gälla vägledning för arbetet med riskanalyser. Dessutom bör ett
regelverk för risk- och skadehanteringen utarbetas.
Ansvaret för det stödjande arbetet bör läggas på en central förvalt-
ningsmyndighet. Behovet av stöd torde vara störst hos små och medel-
stora myndigheter. Eftersom Kammarkollegiet har som inriktning att
stödja sådana myndigheter på det ekonomiadministrativa området föreslår
jag att kollegiet får ansvaret för denna uppgift. Kvalificerad kompetens
som behärskar risk- och skadehantering bör dock tillföras.
124
I Kammarkollegiets uppgifter bör bl.a. ingå att lämna förslag till
riskfinansiering i enskilda fall. T.ex. bör den myndighet som överväger
att teckna en försäkring först samråda med kollegiet. Dessutom bör
ansvaret för att i vissa fall upphandla standardiserade försäkringar ligga
på kollegiet - t.ex. det ramavtal för en konsultansvarsförsäkring som
utredaren föreslår.
Kammarkollegiet bör även ta initiativ till att interna statliga lösningar
för riskfinansiering skapas i de fall dessa är kostnadseffektiva för staten
som helhet. T.ex. beskriver utredaren olika system för intern riskfinan-
siering som bygger på skadefonder och kreditgivning. De myndigheter
som har behov av att skydda sig mot vissa skador - företrädesvis av
mindre omfattning - skulle kunna välja att ingå i ett sådant system. En
sådan lösning har samma principiella utgångspunkt (självförsäkring) som
den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCE Även i de fall
försäkring tecknas kan statens fördelaktiga finansiella ställning utnyttjas.
Exempelvis kan större delen av risken flyttas över (cederas) till en
riskbärare som staten har kontroll över (en intern statlig enhet). En sådan
lösning ligger nära den nuvarande självförsäkringsprincipen som är mest
fördelaktig ur strikt ekonomisk synpunkt. Samtidigt utnyttjas de fördelar
som finns inbyggda i ett försäkringssystem.
Jag föreslår att det stödjande arbete som jag beskrivit ovan skall
påbörjas av Kammarkollegiet under budgetåret 1993/94. Verksamheten
bör på sikt avgiftsfinansieras.
Som jag tidigare nämnt har vissa myndigheter möjlighet att teckna
trafikförsäkring i ett försäkringsbolag. I enlighet med den grundläggande
principen att varje myndighet själv skall kunna välja system för
riskfinansiering föreslår jag att denna möjlighet bör utsträckas till att
gälla alla myndigheter. Sålunda bör samtliga myndigheter kunna försäkra
sina fordon hos ett försäkringsbolag.
För närvarande drivs en försäkringsliknande verksamhet hos FCF. En
grundläggande förutsättning för denna ordning är tillgången till samman-
hållen kompetens för trafikskadereglering. Utredaren bedömer att
verksamheten varit mycket kostnadseffektiv och av hög kvalitet. Flertalet
remissinstanser har goda erfarenheter av denna hantering. Regleringen
av trafikskadorna bör därför i enlighet med utredarens förslag fortsätt-
ningsvis ske centralt. Chefen för Försvarsdepartementet kommer senare
i dag (bilaga 5) att föreslå att FCF läggs ned senast den 30 juni 1994.
Jag föreslår att regleringen av trafikskador i samband därmed förs över
till Kammarkollegiet.
Om en myndighet kan visa att den på grund av sin speciella verksam-
het har särskild kompetens på trafikskadeområdet bör regeringen kunna
medge dispens från kravet på central handläggning. För den myndighet
som väljer att försäkra sig i ett försäkringsbolag sker skaderegleringen
naturligtvis hos detta bolag.
Utredaren föreslår vidare att även andra personskador än trafikskador
skall handläggas centralt. Efter regeringens bemyndigande utsåg
statsrådet Laurén i december 1991 en utredare för att se över Justitie-
kanslems (JK) uppgifter (Ju 1991:08), bl.a. uppgiften att bevaka statens
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
125
rätt. I denna innefattas JK:s uppgift enligt kungörelsen (1972:416) om Prop. 1992/93:100
statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Jag anser därför att Bilaga 1
ställningstagandet till utredarens förslag om andra personskador än
trafikskador bör ske i samband med beredningen av resultatet av JK-
utredningens arbete. Jag har erfarit att utredningen beräknar att avge sitt
betänkande i början av år 1993.
Försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor har utretts av en särskild
utredare. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag på detta
område. Bl.a. bör Kammarkollegiet få möjlighet att hantera ett skade-
reglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens
fordon.
Administrationen av den föreslagna interna statliga verksamheten på
trafikskadeområdet samt för skydd vid tjänsteresor bör finansieras med
avgifter. Denna verksamhet bör redovisas som ett eget resultatområde
avskild från övrig verksamhet hos Kammarkollegiet.
I frågan om administrationen av risk- och skadehanteringen i staten har
jag samrått med statsrådet Laurén och med cheferna för Försvars- och
Civildepartementen.
Regelverk
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler
för risk- och skadehanteringen i staten. Det bör ankomma på Kammar-
kollegiet att utarbeta allmänna råd för myndigheterna i deras arbete med
risk- och skadehantering. Reglerna bör träda i kraft efter det att kollegiets
stödjande arbete har etablerats. Som jag tidigare föreslagit bör detta
arbete påbörjas under budgetåret 1993/94. Jag bedömer att det nya
regelverket kan börja tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1994.
Som jag tidigare redovisat är den nuvarande risk- och skadehanter-
ingen eftersatt hos många myndigheter. Detta har bl.a. medfört att
utredaren inte kurmat göra en samlad bedömning av det historiska
skadeutfallet och därtill hörande kostnader. Därför saknas underlag för
ett definitivt ställningstagande till vilka metoder för riskfinansiering som
är mest adekvata. Den skadehistorik som för närvarande saknas bör efter
hand kunna tas fram. Med denna som grund finns förutsättningar att göra
förändringar i regelverket i den mån sådana bedöms nödvändiga. Mot
denna bakgrund är det viktigt att utvecklingen av myndigheternas risk-
och skadehantering följs noga. Jag avser därför att ta initiativ till en
uppföljning och utvärdering av regelverket när det har tillämpats under
en tid. Detta bör göras fristående från de myndigheter som administrerar
risk- och skadehanteringen i staten.
Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor
I föregående avsnitt har min syn på de generella riktlinjerna m.m. för
risk- och skadehanteringen i staten redovisats. I det följande kommer jag
att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
126
Bakgrund
Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarflygplan på flygplatsen i Oskars-
hamn. Vid olyckan omkom bl.a. tolv personer som reste i tjänsten för
Tele- och postutredningens (K 1988:02) räkning. Det visade sig att
betydande skillnader fanns i försäkringsskyddet för de tolv omkomna.
Det framkom även att de efterlevande fick sämre ersättning än om det
hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Detta berodde
på att resan hade gjorts för statens räkning.
Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag
(prop. 1989/90:108, bet. 1989/90:LU39, rskr. 1989/90:260) att staten
ex gratia skulle betala ut 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de
omkomna deltagarna i Tele- och postutredningen.
Utredningen m.m.
Efter riksdagsbehandlingen av regeringens förslag beslöt regeringen den
28 juni 1990 att tillkalla en särskild utredare för att överväga hur ett
särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor skulle kunna utformas.
Utredningen överlämnade den 8 mars 1991 betänkandet Försäkrings-
skydd vid statliga tjänsteresor samt betänkandet Försäkringsskydd för
särskilda persongrupper den 19 juni 1991.
I betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor konstateras att
man till rimliga kostnader och genom enkla administrativa förfaranden
snabbt bör kunna erbjuda statligt anställda m.fl. i huvudsak samma
försäkringsskydd vid tjänsteresor som privatanställda.
Utredningen anser vidare att det finns skäl som talar för lösningen av
försäkringsfrågan såväl genom utnyttjande av enskilda försäkringsbolag
som genom ett internt statligt system. Några helt avgörande skäl för den
ena eller den andra modellen finns knappast enligt utredningens mening.
Betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongrupper behandlar
försäkringsskyddet för personer som t.ex. får statlig utbildning,
värnpliktiga eller personer intagna på kriminalvårdsanstalt eller annars
berövade sin frihet. De två senare kategorierna omfattas av lagen
(1977:265) om personskadeskydd.
Utredningen anser att en generell försäkring i samband med att dessa
persongrupper gör resor knappast kan utformas. I stället måste det
ankomma på resp, myndighet att överväga och komma med förslag i den
mån detta resande skulle kunna betecknas som en form av tjänsteresa.
Betänkandena har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgäng-
liga i Finansdepartementets ärende (dnr 4603/91).
Remissinstanserna tillstyrker att försäkringsfrågan löses så att i princip
samma skydd ges på den statliga arbetsmarknaden som på den privata.
Uppfattningen om vilken som är den bästa organisatoriska lösningen för
att uppnå detta försäkringsskydd skiftar dock mellan dem. Remiss-
instanserna stöder även utredningens förslag om försäkringsskyddet för
särskilda persongrupper.
9 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.
Rättelse: S. 137 rad 15 står: för---och Rättat till: riktlinjer statsskuldpolitiken
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
127
Riktlinjer Prop. 1992/93:100
, Bilaga 1
Jag föreslår att försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor skall utformas
enligt följande riktlinjer.
Det är enligt min mening motiverat att statligt anställda och uppdrags-
tagare hos staten får ett försäkringsskydd vid tjänsteresor som svarar mot
vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår sålunda att
alla anställda och uppdragstagare skall få ett försäkringsskydd eller
motsvarande skydd vid tjänsteresor. Som utredningen föreslår bör vissa
grundläggande moment alltid finnas med. Dessa delar bör omfatta
ersättning vid dödsfall och invaliditet, ersättning för förlorat personligt
resgods, möjlighet till ersättning för kostnader vid reseavbrott, över-
fallsskydd vid personskada samt rättsskydd. Det bör också vara möjligt
för en myndighet att komplettera med ytterligare moment beroende på
omständigheterna.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall
omfattas av försäkringsskyddet bör enligt min mening avgöras av varje
myndighet. De definitioner som används i skattelagstiftningen och i
reseavtalen på det statliga avtalsområdet bör kunna användas som
vägledning.
Riksdagen beslöt att även de efterlevande till två AMU-elever som
omkom i flygolyckan i Oskarshamn skulle få samma ex gratiaersättningar
som de efterlevande till de omkomna som deltog i Tele- och postutred-
ningen. Det förekommer att personer som får statlig utbildning samt de
övriga särskilda persongrupper som jag tidigare nämnt gör resor i statlig
regi. Dessa resor kan dock enligt min mening inte anses ha karaktären
av tjänsteresor med den innebörd som läggs i detta begrepp. Jag föreslår
därför att dessa kategorier inte skall omfattas av den ordning som jag
tidigare redovisat. I stället bör varje myndighet som är huvudman för
dessa kategorier av resande se över villkoren för dessa resor. Om
kriterierna för tjänsteresa kan anses uppfyllda finns möjlighet att tillställa
regeringen förslag hur försäkringsskyddet skall ordnas. För värnpliktiga
finns det för övrigt ett väl utvecklat försäkringsskydd vid resor.
Administration m.m.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att
FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem
liknande det som finns för statens fordon. Det är för övrigt ett av de
alternativ som redovisas i utredningen. Vid den planerade avvecklingen
av FCF bör denna verksamhet föras över till Kammarkollegiet.
En myndighet bör även kunna anlita den privata försäkringsmarknaden.
En sådan lösning ligger i linje med den av mig tidigare föreslagna
principen att varje myndighet själv skall få välja system för sin riskfinan-
siering. En myndighet har även i övrigt fått större befogenheter vad
gäller ansvaret för sin ekonomi. Den kan därför väga in kostnaderna för
sitt försäkringsskydd i planeringen av tjänsteresorna. För att minska
dessa kostnader bör möjligheten prövas att upphandla en standardiserad
försäkring. I enlighet med vad jag föreslagit tidigare bör ansvaret för
denna upphandling ligga på Kammarkollegiet.
128
Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till regler som Prop. 1992/93:100
innebär att statliga myndigheter skall se till att anställda och upp- Bilaga 1
dragstagare får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid
tjänsteresor med den omfattning jag redovisat ovan. Reglerna bör träda
i kraft snarast.
Sammanfattning
Jag föreslår att varje myndighet själv skall få välja system för riskfinan-
siering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade
skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som
möjligt. Dessutom föreslår jag att varje myndighet skall vara skyldig att
genomföra riskanalyser.
Jag föreslår även att ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med
risk- och skadehanteringen skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom
bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF flyttas
över till kollegiet vid den planerade avvecklingen av FCF.
Vidare föreslår jag att alla anställda och uppdragstagare hos staten
skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor.
Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall
omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet.
När det gäller administrationen av försäkringsskyddet vid tjänsteresor
föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och
ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäkrings-
skyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden.
Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur försäk-
ringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas.
De beslut som riksdagen fattar om anslag på statsbudgeten och ställer
dessa till regeringens förfogande har en dubbel innebörd. Riksdagen
anger dels ändamål, dels de finansiella villkoren för anslagens använd-
ning. Således kan riksdagen besluta att för ändamålet får användas högst
det anvisade beloppet eller att ändamålet skall tillgodoses även om det
anvisade beloppet måste överskridas. Vidare kan riksdagen medge att en
besparing på anslaget får behållas (reserveras) och utnyttjas även under
kommande budgetår. Sådana villkor anger riksdagen genom att åsätta
anslagen olika beteckningar som anger anslagens finansiella karaktär och
ekonomiska räckvidd. Anslagssystemets innebörd behandlades senast i
1987 års budgetproposition.
Regeringen kan överföra bemyndigandet att disponera anslaget, och
därmed motsvarande medel från statsverkets checkräkning, till en
myndighet som har att genomföra ändamålet med anslaget genom beslut
i regleringsbrev. Regeringen har möjlighet att indela anslaget i anslag-
poster för olika deländamål. Bestämmelser om en myndighets disposi-
tionsrätt till anslag och anslagsposter avgörs av den beteckning som
anslaget eller anslagsposten har. Regeringen beslutade i maj 1992 om en
anslagsförordning (1992:760) som trädde i kraft 1 juli 1992. I förord-
129
ningen lämnas föreskrifter för myndigheternas rätt att disponera anslag Prop. 1992/93:100
och avräkningsregler mot statsverkets checkräkning. Bilaga 1
Nuvarande anslagstyper
Ett obetecknat anslag får inte överskridas utan riksdagens medgivande
och outnyttjade medel får inte användas under följande budgetår.
Förslagsanslag får överskridas av regeringen utan riksdagens hörande om
det behövs för att ändamålet med anslagen skall uppfyllas. Riksdagen kan
dock begränsa möjligheterna att överskrida genom att ange villkor för de
enskilda anslagen. Överskridanderätten överförs emellertid inte med
automatik till myndigheten som tilldelats dispositionsrätt till anslaget.
Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna endast
får överskrida ett förslagsanslag efter särskilt beslut av regeringen.
Outnyttjade medel på förslagsanslag får inte reserveras till följande
budgetår.
Reservationsanslag får inte överskridas men reserverade medel på
anslaget får disponeras efter budgetårets slut. Om ett reservationsanslag
inte längre finns upptaget på statsbudgeten får reserverade medel
användas för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det
att anslaget fanns upptaget på statsbudgeten. När ett reservationsanslag
avser investeringar får dock reserverade medel användas för avsett
projekt under obegränsat antal år, förutsatt att projektet påbörjats inom
tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Regeringen
har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna får disponera
reserverade medel högst två budgetår efter det att anslaget senast var
uppfört. Regeringen kan dock besluta om bemyndigande att disponera
reservationen under ytterligare budgetår inom ramen för de bestämmelser
jag redovisade nyss.
Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till
följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskri-
das genom ett utnyttjande av s.k. anslagskredit eller, efter regeringens
beslut i varje enskilt fall, genom att merutgift redovisas under anslaget.
Anslagssparande läggs till och anslagskredit dras från det följande
budgetårets anslagsbelopp för att fastställa det årets totalt disponibla
anslag. Regeringen beslutar om anslagskreditens storlek som i normal-
fallet får uppgå till högst 5% av anslagsbeloppet. I det fall myndigheten
bedriver avgiftsfinansierad verksamhet som redovisas mot anslaget kan
dock anslagskrediten beräknas på myndighetens totala utgifter för att
kunna möta eventuella fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksam-
heten (prop. 1991/92:100 bil. 1).
Behov av vissa förändringar
Jag bedömer att de anslagstyper som nu används fyller det behov som
finns för att styra de olika typer av ändamål som finansieras med medel
på statsbudgeten. Jag anser dock att vissa förändringar bör göras dels vad
gäller bestämmelserna om rätten att disponera reserverade medel på
reservationsanslag, dels för hur anslagskredit på ramanslag beräknas.
130
Då dispositionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag
upphör vid olika tidpunkter beroende på ändamålet med det enskilda an-
slaget, har det inte varit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt återföra
eventuella återstående reservationer från anslaget till statsbudgeten. Ett
konstaterande av att dispositionsrätten har upphört måste föregås av en
bedömning av ändamålet med anslaget. Om anslaget avser investeringar
måste en undersökning göras om huruvida projektet har inletts inom rätt
tid eller om det avslutats.
Erfarenheterna visar att reservationer inte kommit att återföras till
statsbudgeten trots att dispositionsrätten till medlen formellt har upphört.
Jag anser därför att ett effektivare system måste införas med den
innebörden att dispositionsrätten till reserverade medel på reservations-
anslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört
på statsbudgeten, oavsett ändamål. Medlen bör återföras till statsbudgeten
utan att ett särskilt beslut måste fattas av regeringen.
I det fall ett reservationsanslag avser investeringar och det konstateras
att projektet inte kan avslutas inom treårsperioden får regeringen föreslå
riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Ett sådant system,
bör enligt min bedömning, förbättra underlaget för regeringens och riks-
dagens ställningstagande till utgiftsbelastningen på statsbudgeten.
Jag har tidigare idag föreslagit att det införs ett system med ramar för
myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2). Genom att någon
särskild kompensation inte kommer att medges för kostnadsökningar
under året utöver vad som beaktats i budgeteringen, finns det behov av
att utöka anslagskreditens storlek på ramanslag jämfört med idag. Enligt
min mening bör kreditgränsen inte i något fall behöva sättas högre än 7 %
av anslagsbeloppets storlek. I normalfallet bör den dock sättas till 5% av
anslagsbeloppet. Jag har också föreslagit ett införande av en generell
räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), som innebär att
myndigheternas direkta dragningsrätt till statsverkets checkräkning
avskaffas ifråga om medel för förvaltningsändamål. I stället tilldelas varje
myndighet ett räntekonto med kredit dit anslagsmedel och betalning för
avgifter myndigheten själv får disponera förs. Därmed kommer fluktua-
tioner i den avgiftsfinansierade verksamheten belasta räntekontot, varför
sådan verksamhet fortsättningsvis inte behöver beaktas vid beräkning av
anslagskredit.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att dispositionsrätten till reserverade
medel på reservationsanslag alltid skall upphöra tre år efter det att
anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om ändamålet med anslaget
ännu inte uppfyllts vid utgången av det tredje året bör regeringen föreslå
riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Jag föreslår även,
med anledning av de förändringar som nu införs inom ramen för
finansiell styrning, att storleken på anslagskrediten på ramanslag utökas
med 2 % till att i normalfallet uppgå till 5 % av anslagsbeloppets storlek.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
131
Utveckling av statens betalningssystem
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:
FiU20, rskr. 1991/92:128) redovisade jag de krav som bör ställas på det
statliga betalningssystemet. Dessa krav konkretiseras i det följande.
— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mini-
meras och fördröjningar skall undvikas.
— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste
vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den
finansiella styrningen av myndigheter.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betal-
ningsförmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betal-
ningsmottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan
olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten
i betalningsförmedlingen.
— Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög
säkerhet garanteras. Kriterier för behörighet till systemet skall
definieras. Myndigheternas säkerhetstänkande måste öka. Säkerhet
i betalningsförmedling måste garanteras.
I detta sammanhang lämnades förslag om en avveckling av Postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna. Förslaget om avveckling förutsatte
dock en utveckling av det statliga betalningssystemet och en analys
aviserades om dess framtida utformning. RRV har i samråd med
Riksbanken och Riksgäldskontoret genomfört nyss nämnda analys och
lämnat förslag till utveckling av statens betalningssystem i en rapport från
RRV. Jag kommer i det följande att behandla denna rapport samt
redovisa den inriktning som jag anser bör gälla för utvecklingen av det
statliga betalningssystemet.
RRV föreslår i sin rapport att det statliga koncemkontosystem Cassa-
Nova som finns i Postgirot i ett första steg byggs ut så att det även kan
kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även
fortsättningsvis utgör statens koncemkontosystem. Varje myndighet får
ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl
Postgirot som Bankgirot. De motiv RRV lämnar för denna lösning är att
den skapar valfrihet för både betalningsavsändare och betalningsmot-
tagare samtidigt som en rättvisande redovisning för statsförvaltningen
som helhet uppnås. Detta förslag skall enligt RRV kunna tillämpas
fr.o.m. den 1 juli 1993. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att
ett eller flera koncemkontosystem hanteras inom statens betalnings-
system. Denna utveckling måste dock utredas vidare.
Jag anser att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i
enlighet med RRV:s förslag bör genomföras. RRV:s förslag uppfyller i
132
huvudsak de krav som regeringen ställer på statens betalningssystem. Det Prop. 1992/93:100
bör ankomma på regeringen att besluta om i vilken takt utvecklingen i Bilaga 1
huvudsak bör ske. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag
om att ge RRV i uppdrag att genomföra denna utveckling i enlighet med
det förslag som RRV presenterat. Målet bör vara att ett utbyggt
CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1
juli 1993. I uppdraget skall ingå att teckna affärsmässiga avtal med
Postgirot och Bankgirot. Parallellt med detta uppdrag skall nödvändiga
tekniska justeringar göras så att systemet anpassas till pågående
utveckling av den finansiella styrningen av myndigheterna. RRV skall i
sitt uppdrag även utreda och lämna förslag till fortsatt ägande av
CassaNova vid en bolagisering av Postgirot.
Genomförandet av ett utvecklat statligt betalningssystem i enlighet med
vad jag ovan anfört innebär att Postgirots ensamrätt till statliga betalning-
ar upphör att gälla. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig
myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot måste därvid upphävas.
Friheten att välja betalningsförmedlare får dock inte innebära att staten
som koncern får ökade kostnader för sin betalningsförmedling. Den får
vidare inte hindra en effektiv hantering av statens redovisning samt i
övrigt inte motverka statens samlade informationsbehov. Den nyss
nämnda förordningen skall därför ersättas med ett nytt regelverk.
Regelverket skall ta tillvara statens intressen i enlighet med vad jag
tidigare anfört. Myndigheternas ansvar och befogenheter skall i detta
sammanhang tydligt framgå. Det bör skapas möjligheter för myndig-
heterna att själva teckna avtal med aktuella betalningsförmedlare. En
viktig utgångspunkt bör dock enligt min mening vara att myndigheterna
alltid skall samråda med RRV, som bevakar att statens samlade intressen
inte åsidosätts. För att underlätta myndigheternas betalningsförmedling
bör t.ex. betalkort och checkar kunna användas i större utsträckning.
RRV bör därför teckna affärsmässiga avropsavtal med leverantörer av
vissa betalningstjänster. Regeringen bör ge RRV i uppdrag att lämna
förslag till ett samlat regelverk för statliga betalningar. I samband med
att regeringen tar ställning till RRVs förslag till regelsystem kan förord-
ningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita
Riksbanken eller Postgirot upphävas. Eventuellt kan övergångslösningar
behövas. En successivt ökande konkurrens om den statliga betalnings-
förmedlingen kan sedan uppkomma allteftersom myndigheterna och
betalningsförmedlarna uppfyller de krav som ställs i det nya regelverket.
RRV bör vidare ges i uppdrag att lämna mer utvecklade förslag om
statens betalningssystem i ett längre perspektiv. Inriktningen bör vara att
möjliggöra val av ett eller flera koncemkontosystem inom det statliga
betalningssystemet. RRV bör i detta sammanhang även lämna förslag till
hur prognoser över statliga betalningar bör hanteras.
Postgirot
På betalningsmarknaden kommer Postgirot att verka under allt hårdare
konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att
133
klara denna situation bedömer jag det, i likhet med chefen för Kom- Prop. 1992/93:100
munikationsdepartementet, som angeläget att verksamheten i Postgirot Bilaga 1
drivs i aktiebolagsform. Chefen för Kommunikationsdepartementet
kommer senare idag (bil. 7) att föreslå att Postgirot ombildas till
aktiebolag vid Postverkets bolagisering.
I prop. 1991/92:100 bil. 1 anfördes skäl för att föra in postgiro-
rörelsen under Finansinspektionens tillsyn. Detta borde, enligt proposi-
tionen, åstadkommas senast vid en bolagisering.
Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som
bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler.
Med bankrörelse avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617)
verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som
bank allmänt använder. Bankrörelse får efter tillstånd (oktroj) av
regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker, centrala förenings-
banker samt, också efter regeringens tillstånd, i filialer till utländska
banker. Ett särskilt undantag i den nämnda bestämmelsen ger Postverket
rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Postverket
tar således i dag i sin postgirorörelse emot medel från allmänheten på
konto. I enlighet med föreskrifterna för förvaltning av Postverkets likvida
medel (placeringsreglementet) har Postverket också rätt att dels betala
ränta på juridiska personers postgirokonton, dels att i postgirorörelsen ge
juridiska personer kredit upp till 30 dagar i samband med betalnings-
förmedlingen.
Ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets
verksamhet bör underställas riksdagen. Med hänsyn till att postgiro-
rörelsen till viss del liknar bankrörelse bör det ställas åtminstone samma
krav på postgirorörelsen som på banker såvitt gäller placering av medel
och krav på riskbärande kapital. Den nya lagen bör därför innehålla
bestämmelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar som skall vara
tillåtna för postgiroaktiebolaget. I lagen skall fastställas att verksamheten
skall stå under Finansinspektionens tillsyn.
Den översyn av Postgirots verksamhet som aviserades i prop.
1991/92:100 bil. 1, har slutförts. Härvid framkom att postgirorörelsen
inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för att
kunna konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som
kan bli följden av en ökad konkurrens om statliga betalningar bör kunna
kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser
sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänsten med andra rena
banktjänster, bör detta, i enlighet med chefens för Kommunikations-
departementet förslag (bil. 7), lösas genom samarbete med andra banker.
För närvarande sköts förvaltningen av de likvida medel som uppstår i
postgirorörelsen av en särskild avdelning inom Postverket, Posten Finans.
Med hänsyn till att postgirorörelsen i och med bolagiseringen avskiljs
från den övriga postverksamheten får postgiroaktiebolagets medels-
förvaltning inte sammanblandas med Postens övriga finansiella verksam-
het.
134
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslår jag att det statliga koncemkontosystemet
CassaNova byggs ut så att det fr.o.m. den 1 juli 1993 kan förmedla
betalningar såväl via Postgirot som Bankgirot. Postgirots kvarvarande
ensamrätt som statens betalningsförmedlare kommer härmed att av-
skaffas. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att
anlita Riksbanken eller Postgirot skall ersättas med ett nytt regelverk för
statliga betalningar. Det statliga betalningssystemets utformning på längre
sikt utreds vidare med en inriktning som möjliggör val av ett eller flera
koncemkontosystem inom betalningssystemet. Mitt förslag innebär att de
krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet kommer att
uppfyllas. RRV bör ges i uppdrag att dels genomföra utvecklingen av
betalningssystemet per den 1 juli 1993, dels lämna förslag till ett samlat
regelverk om de statliga betalningarna, dels lämna förslag om det statliga
betalningssystemets utformning på längre sikt. Beträffande Postgirot
kommer ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets
verksamhet att underställas riksdagen vid ett senare tillfälle.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
135
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet
EES-avtalet godkändes den 18 november 1992 av riksdagen. Mot
bakgrund av utfallet av folkomröstningen i Schweiz kommer avtalet inte
att träda i kraft den 1 januari 1993 som tidigare var avsikten. Avtalet är
för närvarande föremål för en teknisk bearbetning och det kan, efter nytt
godkännande av berörda parlament, beräknas träda i kraft under första
halvåret 1993.
Medel har dock beräknats för budgetåret 1993/94 för att ge en
beredskap att täcka de utgiftsåtaganden som följer av avtalet. Till de
direkta kostnader som följer av avtalet hör kostnaderna för det s.k.
programsamarbetet, kostnaderna för nya EFTA-organ och gemensamma
EES-institutioner, deltagandet i EGs kommitté- och lagstiftningsarbete
samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom
EES. Samtliga kostnader finansieras genom omprioriteringar inom
statsbudgeten.
Beräkningarna är i vissa delar behäftade med osäkerheter. Dessa beror
bl.a. på att en stor del av kostnaderna för programsamarbetet till följd av
överenskomna principer för kostnadsdelning är direkt kopplade till vilka
belopp som avsätts inom gemenskapsbudgeten för respektive verksamhet.
Gemenskapsbudgeten fastställs kalenderårsvis. Den fastställda gemen-
skapsbudgeten fanns inte tillgänglig som underlag för budgeteringen av
de svenska kostnaderna för programsamarbetet. För 1994 finns för
närvarande endast mycket preliminära siffror.
Utgiftsåtagandena för programsamarbetet avser dels anslag för det
aktuella budgetåret som motsvarar en andel av gemenskapsbudgeten för
programmet ifråga, dels belopp för bemyndigande att ingå civilrättsligt
åtagande som avser en längre tid än det aktuella budgetåret. I genomsnitt
omsätts dessa bemyndiganden på tre år.
Åtagandena enligt EES-avtalet omfattar inga bemyndiganden som
beslutats före 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
136
Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:
Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1)
Utdrag ur riksrevisionsverket inkomstberäkning (Bilaga 1.2)
Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har
förordat i det föregående,
3. godkänna det program för budgetförstärkningar på
25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1996 som jag har
förordat i det föregående,
4. godkänna de riktlinjer statsskuldspolitiken som jag förordat i det
föregående,
5. för budgetåret 1993/94, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående,
a) beräkna statsbudgetens inkomster,
b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,
c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
6. godkänna riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvalt-
ningskostnader (avsnitt 2.2.1),
7. bemyndiga regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga
medelsflöden (avsnitt 2.3),
8. bemyndiga regeringen att besluta om myndigheternas kredit-
utrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3),
9. godkänna riktlinjerna för finansiering av myndigheternas
investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4),
10. bemyndiga regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret
till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp till
belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4),
11. godkänna riktlinjerna för risk- och skadehantering i staten
(avsnitt 2.6),
12. godkänna förändringar i dispositionsrätten till vissa anslagstyper
på statsbudgeten (avsnitt 2.7),
13. bemyndiga regeringen att genomföra redovisade förändringar av
det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
14. det strukturella saldot (avsnitt 1.4),
15. statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5),
16. framtida former för budgetering och redovisning av statens
verksamhet (avsnitt 1.6),
17. statliga garantier (avsnitt 1.7),
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
137
18. finansiell styrning (avsnitt 2.1),
19. beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2),
20. tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94
(avsnitt 2.2.3),
21. myndigheternas lånebehov för finansiering av anläggnings-
tillgångar (avsnitt 2.4),
22. statliga myndigheters telefonservice och avgifter för post-
befordran (avsnitt 2.5),
23. postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet
(avsnitt 2.8),
24. budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
138
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
Finansplanen
1 Inledning 1
2 Bakgrund 7
3 De internationella förutsättningarna 10
3.1 Den svaga internationella konjunkturen och prognosen
för 1993-94 10
3.2 Den västeuropeiska integrationen 12
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13
5 Finanspolitiken 17
5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs 17
5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen 18
5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott 19
5.4 Långsiktig utgiftsstrategi 22
5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken 27
5.6 Statens budget och upplåningsbehovet 29
5.7 Finanskrisen och statsbudgeten 30
5.8 Kommunala frågor 30
5.9 Fördelningseffekter 32
5.10 Pensionssystemet 33
6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33
7 Finanskrisen 36
8 Arbetsmarknadspolitiken 38
9 Tillväxtbefrämj ande åtgärder 41
9.1 Förutsättningar för tillväxt 41
9.2 Skattepolitik för tillväxt 44
9.3 Riskkapital för tillväxt 46
9.4 Avregleringar för tillväxt 47
9.5 Konkurrens för tillväxt 50
9.6 Privatisering av statligt ägda företag 51
9.7 Den nödvändiga infrastrukturen 52
9.8 Regional balans 53
9.9 Tillväxten — miljöpolitikens hävstång 54
10 Avslutning 54
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 56
1.1.1 Beräkningsförutsättningar 56
1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1992/93 56
1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1993/94 60
1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1992/93 och
1993/94 64
139
|
1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och |
Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 | |
|
realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94 |
66 | |
|
1.2 Underliggande budgetutveckling |
67 | |
|
1.3 Lånebehov och statsskuld |
68 | |
|
1.4 Redovisning av strukturellt saldo |
70 | |
|
1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter |
73 | |
|
1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och | ||
|
kapitalredovisning |
73 | |
|
1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens | ||
|
förmögenhetseffekter |
74 | |
|
1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och | ||
|
sparande enligt nationalräkenskaperna |
75 | |
|
1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat |
76 | |
|
1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av | ||
|
statens verksamhet |
79 | |
|
1.7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. | ||
|
för budgetåret 1991/92 |
80 | |
|
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella | ||
|
förutsättningarna för myndigheterna |
84 | |
|
2.1 Finansiell styrning |
84 | |
|
2.1.1 En förändrad budgetprocess |
84 | |
|
2.1.2 Mål och resultatstyrning |
85 | |
|
2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens | ||
|
resultat 1992 |
91 | |
|
2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom | ||
|
statsförvaltningen |
92 | |
|
2.1.5 Effektiv medelshantering |
95 | |
|
2.2 Principer för beräkning av anslagen |
101 | |
|
2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader |
103 | |
|
2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 |
109 | |
|
2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret | ||
|
1993/94 |
111 | |
|
2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden |
113 | |
|
2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters | ||
|
anläggningstillgångar |
116 | |
|
2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet |
119 | |
|
2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten |
122 | |
|
2.7 Anslagstyper på statsbudgeten |
129 | |
|
2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot |
132 | |
|
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet |
136 | |
Hemställan
140
Bilaga 1.1
Preliminär nationalbudget
för 1993
gotab 42690, Stockholm 1993
Preliminär Nationalbudget
Förord
Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.
Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika
verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-
lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska central-
byrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunktur-
institutet publicerade den 11 december. Vidare har en grupp bransch-
resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedöm-
ningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet
Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 17 december 1992.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
1 Inledning
Den svenska ekonomin befinner sig i efterkrigstidens djupaste lågkon-
junktur. Produktionen av varor och tjänster föll sammantaget med 3%
1991 - 1992. Nedgången väntas fortsätta i en takt av ungefär 1 1/2%
också i år. Därefter förutses emellertid de allt mer positiva betingelserna
för den konkurrensutsatta sektorn resultera i en tillväxt i ekonomin under
1994 på drygt 1 1/2%.
En viktig förklaring till att utvecklingen är betydligt sämre i Sverige än
i flertalet jämförbara länder hänger samman med kraften i den omställ-
ningsprocess som ekonomin genomgår och omfattningen av de tidigare
grundlagda obalanserna. Eftersom erfarenheter i stor utsträckning saknas
om hur dessa förlopp går till och hur länge de varar, blir ekonomiska
bedömningar i detta läge behäftade med ovanligt stor osäkerhet.
Föreliggande prognos får ses som den mest sannolika av många möjliga
utvecklingsvägar.
En starkt återhållande kraft i ekonomin är den skuldsanering som
pågår. I samband med överhettningen under slutet av 1980-talet steg
utlåningen brant till hushåll och företag. I takt med de tilltagande
realräntorna och de ändrade skattereglerna har incitamenten blivit starka
för aktörerna i ekonomin att minska sin skuldsättning. Utgiftsbenägen-
heten i den privata sektorn har fallit. Privat konsumtion och näringslivets
investeringar hämmas.
De höga realräntorna och den allt sämre konjunkturen har bidragit till
att priserna fallit på ett flertal tillgångsmarknader, från en högt uppdriven
nivå. Det gäller exempelvis kommersiella fastigheter, permanentbostäder,
fritidshus, bilar, båtar, konst m.m. Därmed minskar både viljan och
möjligheterna för hushåll och företag att belåna sina tillgångar, samtidigt
som nyinvesteringar bortfaller när det blir allt billigare att köpa
begagnade fastigheter, bilar etc. Dessutom innebär prisfall att det blir
lönsamt att vänta med anskaffning. Anpassningen av ekonomin är
ofrånkomlig och nödvändig, men deflationen på vissa tillgångsmarknader
får i det korta perspektivet en starkt negativ inverkan på den ekonomiska
tillväxten.
En samverkande faktor är den krisartade situation som den finansiella
sektorn befinner sig i. De mycket stora kreditförlusterna i bankerna och
oron kring bostadsinstitutens situation har urholkat förtroendet för
betalningssystemet och nödvändiggjort den statliga garanti som utfärdats.
En restriktiv utlåningspolitik tillämpas från bankernas och institutens
sida, vilket får en hämmande inverkan på den ekonomiska aktiviteten.
Den djupa lågkonjunkturen för också med sig en ökad utslagning av
produktionskapacitet och driver upp arbetslösheten, även den som har en
mer långvarig karaktär. Framtidsförväntningarna hos företag och hushåll
blir därmed mer negativa. Ekonomins långsiktiga produktionsförmåga
riskerar att skadas och en återhämtning försvåras.
Dessa kontraktiva processer i ekonomin är ännu inte avslutade utan
kommer att fortsätta att prägla utvecklingen under 1993 och inom vissa
sektorer också under 1994. Kraften och varaktigheten är dock svårbe-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
dömd. Erfarenheterna från andra länder — bl.a. Förenta staterna och
Norge — tyder på att processen kan bli utdragen. En betydande risk för
en negativ avvikelse finns i prognosen.
Ett symptom på obalanserna i den internationella och svenska
ekonomin är den höga realräntan, som får en rad kontraktiva effekter.
Skuldsaneringen drivs på och tillgångsvärdena pressas. Produktiva
investeringar motverkas, eftersom avkastningen på alternativa finansiella
placeringar blir högre. Skuldtyngda hushåll med knappa marginaler
drabbas hårt. Eftersom denna kategori är mycket sårbar kan effekterna
bli dramatiska, i form av personliga konkurser och exekutiva auktioner.
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande växer p.g.a.
ränteutgifter för tillkommande skuld men också via sämre tillväxt som
genererar lägre inkomster och via högre utgifter för understöd till
arbetslösa o.dyl. Kreditförlusterna i det finansiella systemet blir allt
större, vilket också för med sig ökade statsutgifter. Förutom de mer
omedelbara effekterna på ekonomin blir också hushållens och företagens
framtidsförväntningar mer pessimistiska.
En viktig förutsättning för en gradvis ökande aktivitet i den svenska
ekonomin är att realräntorna kommer ner. De finanspolitiska åtgärder
som vidtas bör — tillsammans med lägre tyska räntor under 1993 —
möjliggöra att räntenivån faller i en sådan omfattning att återhämtningen
säkerställs.
Det finns andra faktorer som också motverkar nedgången i ekonomin
och bidrar till att skapa betingelser för tillväxt nästa år. Visserligen ter
sig de internationella utsikterna nu något sämre än tidigare, men svenska
företag kommer ändå att möta växande utlandsmarknader under
prognosperioden.
Exporten gynnas också av att industrins konkurrenskraft håller på
attförbättras dramatiskt. Lönekostnaderna ökar långsamt, samtidigt som
produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska
läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade
semestern och den lägre kronkursen. Sammantaget beräknas de relativa
enhetsarbetskostnaderna förbättras med 15% i år och med ytterligare
1 % nästa år.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 1:1 K- respektive S-sektorns produktion.
Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat och
kommun.
Källor: Statistiska cenralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Den svenska ekonomin kommer under främst 1993, men även under
1994, att präglas av två motsatta tendenser. Den konkurrensutsatta
sektorn kommer gradvis att expandera, vilket ger ett stort positivt bidrag
till tillväxten. Samtidigt kommer den skyddade sektorn att pressas av
fallande efterfrågan och dålig lönsamhet.
Diagram 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994
%
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Sammantaget väntas denna utveckling leda till att BNP faller med
knappt 1,5% i år. BNP i löpande priser i det närmaste stagnerar, vilket
visar på kraften i desinflationsprocessen. Nästa år börjar de expansiva
krafterna att ta överhanden så att BNP kan börja stiga igen. Tillväxten
blir dock sannolikt inte tillräckligt hög för att förhindra att kapacitets-
utnyttjandet i ekonomin fortsätter att falla. Därmed växer arbetslösheten
ytterligare.
Jämförelse med tidigare prognoser
Flera faktorer ligger bakom att ekonomin utvecklats betydligt sämre än
vad som förutsågs för ett år sedan i den preliminära nationalbudgeten och
även i den reviderade nationalbudgeten från april. En sådan faktor är den
svagare internationella konjunkturen som inneburit att marknadstillväxten
för svensk export reviderats ned. Orsakerna står att finna i trögheten i
den amerikanska uppgången, bl.a. beroende på att skuldsaneringen och
anpassningen till fallande tillgångsvärden tagit längre tid än väntat.
Dessutom har kostnaderna för den tyska återföreningen blivit högre än
beräknat, vilket hållit uppe räntorna på en hög nivå. Den turbulens som
inträffade på den europeiska valutamarknaden under hösten har också
haft stor betydelse.
Flera inhemska faktorer har också bidragit till att ekonomin utvecklas
sämre än vad som tidigare förutsågs. Desinflationsprocessen i ekonomin
totalt och deflationsprocessen på olika delmarknader har gett stora
negativa effekter på aktivitetsnivån. Den med obalanserna i ekonomin
sammanhängande höga nivån på realräntorna och den djupa finanskrisen
har verkat i samma riktning.
De åtgärdspaket som regeringen och socialdemokraterna har utarbetat
har naturligtvis också påverkat prognosförutsättningama, liksom beslutet
att låta kronan flyta.
Revideringarna för 1992 och 1993 har således orsakats dels av
omständigheter som svårligen kunnat förutses, dels av att effekterna av
redan påbörjade processer underskattats. Ett problem i sammanhanget har
varit att erfarenheterna av den anpassning som många länder — och inte
minst Sverige — genomgår är mycket begränsade. De ingår inte i de
prognosmodeller som används, utan effekterna måste läggas på efter att
det "normala" beräkningsarbetet avslutats. De varningar som tidigare
utfärdats för att utvecklingen är osedvanligt svårbedömd — med
betydande risk för sämre utfall — har visat sig vara berättigade.
De största prognosavvikelsema föreligger mot denna bakgrund för
privat konsumtion, näringslivets investeringar och bostadsinvesteringar,
där omställningsprocessens effekter är starkast. Detta slår i sin tur
igenom på importen. Den privata konsumtionen har reviderats ned både
därför att sparkvoten stigit snabbare än väntat 1992 och därför att de
disponibla inkomsterna utvecklas sämre 1993.
För exporten har en upprevidering gjorts för 1993. Visserligen har
den internationella konjunkturen försvagats, men detta uppvägs mer än
väl av konkurrenskraftsförbättringen som leder till vinster av marknads-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
andelar. För bytesbalansen har mycket små korrigeringar gjorts i Prop. 1992/93:100
prognoserna. Bilaga 1.1
När det gäller löneutvecklingen har prognoserna gradvis reviderats ned
något, i takt med det allt sämre arbetsmarknadsläget. Detsamma gäller
synen på den underliggande inflationstakten. Däremot har olika politiska
åtgärder, liksom kronans depreciering, medfört att prognosen för KPI har
behövts justeras upp.
Internationella förutsättningar
Recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991. I USA och
Kanada, de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln, har tillväxten
därefter ökat. Uppgången har dock varit trög och fylld av besvikelser. I
Japan och Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska
aktiviteten under 1992. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser i
konjunkturförloppet blir uppgången måttlig, sett i ett historiskt perspek-
tiv. För OECD-området totalt väntas tillväxten i BNP stiga från 1 1/2%
1992 till 1 3/4% 1993 och till 2 3/4% 1994. Den svaga utvecklingen
beror till stor del på den skuldsanering och deflationsprocess på
tillgångsmarknadema som de anglosaxiska länderna, Japan och Norden
genomgår, samt på det höga ränteläget som etablerats i Europa.
Inflationstrycket har gradvis dämpats inom OECD-området. Under
prognosperioden finns det gott om ledig kapacitet inom näringslivet
samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Pris- och
kostnadsstegringama kommer att vara måttliga och bedöms inte utgöra
något hot mot den ekonomiska stabiliteten.
Tabell 1:1 Internationella förutsättningar
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
BNP i OECD |
0,8 |
1,5 |
1,8 |
2,8 |
|
Konsumentpriser i OECD |
4,3 |
3,1 |
3,1 |
3,1 |
|
(KPI årsgenomsnitt) | ||||
|
Råoljepris (dollar per fat) |
20,0 |
19,4 |
19,5 |
21,0 |
|
Dollarkurs (i kr.) |
6,05 |
5,83 |
6,84 |
6,84 |
|
Växelkursförändring SEK/ECU |
- |
0,4 |
12,0 |
0 |
Anm.: Stoppdatum för växelkursen var 10 december då ECU-index noterades till
113,9. Detta motsvarar en appreciering av ECU mot kronan på 13,9% jämfört med
riktmärket index=100. Motsvarande depreciering av kronan mot ECU:n blir då
12,2% (13,9/1,139)
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den amerikanska ekonomin verkar nu ha kommit in i en mer påtaglig
tillväxtfas, efter det att merparten av den finansiella konsolideringen
sannolikt klarats av. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen
förutses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och
sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomster.
Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom dämpa
hushållens konsumtionsutgifter till förmån för en uppgång i sparandet.
Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella situation Prop. 1992/93:100
stadigt förbättras, vilket stimulerar investeringarna. Så länge världs- Bilaga 1.1
marknadstillväxten förblir svag kommer dock exporten att utvecklas
trögt. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2 1/2% 1993 och till
drygt 3% 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3% de närmaste åren.
Den ekonomiska aktiviteten i västra Tyskland mattades påtagligt under
1992 och en regelrätt recession kan inte uteslutas. Återföreningen med
de östra delstaterna har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att
hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har Bundesbank fört en
fortsatt stram penningpolitik, vilket hållit uppe räntorna. Den privata
konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens
realinkomster, investeringarna sjunker p.g.a. fallande kapacitetsut-
nyttjande och exporten motverkas av den gradvis försämrade konkurrens-
kraften. BNP väntas stiga med 1/2% i år och med 2% nästa år. En ännu
svagare utveckling kan emellertid inte uteslutas.
Det höga tyska ränteläget påverkar Europa i övrigt och bidrar till en
dämpad ekonomisk aktivitet i ett flertal länder. Efter det att pundet
lämnade det europeiska valutasamarbetet och började flyta fritt har
Storbritannien aviserat en mer expansiv ekonomisk politik, även om
risken för högre inflation därmed ökat. BNP väntas stiga med drygt 1%
1993 och med 2 1/2% 1994.
Utvecklingen i de tre nordiska grannländerna blev svag under 1992,
beroende på den försämrade internationella konjunkturen och den
fortsatta skuldsaneringen i den privata sektorn. Under 1993 förutses alla
länderna uppvisa en viss tillväxt då den finansiella anpassningen kommit
en bra bit på väg i Danmark och Norge och då Finland efter raset i
ekonomin under 1991 och 1992 kan räkna med en stark expansion för
exporten.
Den internationella prognosen är behäftad med betydande osäkerheter.
Statsfinanserna är pressade i många länder och behov av budgetkon-
solidering föreligger. Finanspolitiken kan därför få en stramare inriktning
än vad som här antagits. Även penningpolitiken är svårbedömbar. Om
inflationstrycket i Tyskland kvarstår kan den förutsedda räntenedgången
utebli eller gå långsammare än beräknat. Det kan emellertid inte uteslutas
att det amerikanska uppsvinget får en mer normal karaktär med högre
tillväxtsiffror som följd. Riskerna förefaller denna gång vara mer
balanserade än tidigare.
Löner och konsumentpriser
Den nedväxling av lönestegringstakten i Sverige som påbörjades 1991
väntas fortsätta också under 1993 och 1994. Den viktigaste faktorn för
lönebildningen är arbetsmarknadsläget. Detta kommer att förbli svagt
under hela prognosperioden, även om ökningen av den öppna arbets-
lösheten gradvis kommer att dämpas. Visserligen kommer vinstläget i den
konkurrensutsatta sektorn att stärkas efter det att kronan deprecierats,
men i den skyddade sektorn sker i stället en försvagning.
En viss löneglidning uppstår även vid en lågkonjunktur, eftersom de
sist anställda vanligtvis avskedas först, när personalstyrkan ska reduceras.
Denna grupp har för det mesta lägre lön än genomsnittet, varför en
ökning av timlönerna registreras. Samma effekt uppstår om hela företag,
med en genomsnittligt lägre lönenivå, slås ut. Dessutom innebär
avgångsvederlag vid avskedande att företagens lönekostnader i förhållan-
de till antalet arbetade timmar höjs, vilket registreras som löneglidning.
Mot denna bakgrund bedöms den genomsnittliga timlönen stiga med 3 %
i år och med 3 1/2% nästa år, då aktiviteten stärks något.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 1:2 Löner och priser
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Timlön, kostnad |
5,6 |
3,5 |
3,0 |
3,5 |
|
KPI dec.-dec. |
8,0 |
1,9 |
4,9 |
2,9 |
|
NPI dec.-dec. |
5,1 |
2,8 |
3,4 |
2,7 |
|
KPI årsgenomsnitt |
9,4 |
2,3 |
5,1 |
2,8 |
|
NPI årsgenomsnitt |
5,5 |
4,2 |
3,4 |
2,6 |
Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn,
om man ser till den underliggande utvecklingen. Lönerna ökar långsamt,
den inhemska efterfrågan är svag och inflationsförväntningarna är
dämpade. I år kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp
konsumentprisindex. Mervärdeskatten på livsmedel m.m. stiger till 21 %,
bensinskatten liksom vissa miljöavgifter ökar samtidigt som räntebidragen
reduceras. Deprecieringen av den svenska kronan innebär att import-
priserna stiger, även om utländska företag som exporterar till Sverige
sannolikt pressar sina marginaler. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna
med 4,3 procentenheter verkar i prisdämpande riktning.
Under loppet av 1993 beräknas KPI öka med knappt 5% och under
den efterföljande 12-månadersperioden med knappt 3%. Bilden blir dock
annorlunda avseende den underliggande inflationstakten. I detta mått är
frånräknat effekterna av ändrade indirekta skatter och arbetgivaravgifter,
extra sänkning av räntebidragen samt 1992 års depreciering. Mätt på
detta sätt ligger inflationstakten i Sverige kring 2% under de kommande
två åren.
Försörjningsbalans
Den omställningsprocess som den svenska ekonomin är inne i påverkar
i hög grad hushållens situation. Fram t.o.m. 1992 har de realt disponibla
inkomsterna ökat kontinuerligt, trots lågkonjunktur och växande
arbetslöshet. Nytt skattesystem, höga realräntor, behovet av skuldkon-
solidering, fallande tillgångsvärden och oro inför framtiden har medfört
att sparkvoten stigit mycket snabbt, med ca 11 procentenheter på 3 år.
Detta resulterade i en nedgång i den privata konsumtionen under förra
året med ca 1 1/2%.
Låga löneökningar, växande arbetslöshet, extraordinära prishöjningar Prop. 1992/93:100
och besparingar i transfereringssystemen gör att realinkomsterna faller Bilaga 1.1
markant i år, med nästan 4 %. Eftersom en del av dessa effekter klingar
av nästa år, upphör då nedgången. Vad som händer med sparkvoten är
osäkert. Många av de krafter som drivit upp sparandet under de gångna
åren kommer att fortsätta att verka, även om anpassningsprocessen nu
hunnit en bit på väg. Däremot kan hushållen väntas vara obenägna att dra
ned sin privata standard alltför mycket, särskilt om de tror att den starka
nedgången i köpkraften i år är tillfällig. Huvudscenariet är därför att
sparkvoten kommer att minska något under 1993 för att sedan plana ut
1994. Fallet i privat konsumtion bedöms ändå bli betydande i år, 3 - 3
1/2%, medan en stabilisering är sannolik nästa år.
Den statliga konsumtionen steg 1992 p.g.a. ökade utgifter för
arbetsmarknadspolitiken m.m. De besparingskrav som ställs på statliga
myndigheter väntas resultera i fallande konsumtion under prognos-
perioden. För kommunerna bedöms antalet sysselsatta avta i en takt av
ungefär 2% per år. Antal arbetade timmar minskar dock inte lika
mycket, eftersom andelen vikarier och deltidsarbetande sjunker.
Dessutom tillkommer en uppdragande effekt via beredskapsarbeten,
motsvarande ca 1/2 procentenhet. Den totala kommunala konsumtionen
beräknas minska med drygt 1/2% 1993 och ca 1% 1994.
Den starka investeringsnedgången som registrerats under de båda
senaste åren har främst varit koncentrerad till näringslivet. Industriinve-
steringarna har pressats av höga räntor, lågt kapacitetsutnyttjande,
oförmånligt kostnadsläge och vikande lönsamhet. Inom övrigt näringsliv
har fastighetskrisen haft stor inverkan, liksom den fallande inhemska
efterfrågan. En gradvis återhämtning av industriinvesteringarna förutses.
Konkurrenskraften förbättras och lönsamheten stiger. Inom övrigt
näringsliv fortsätter investeringarna att minska, men i avtagande takt.
Desinflationsprocessens effekter slår hårt mot denna sektor. Eftersom
omställningen av ekonomin hunnit en bit på väg, borde merparten av
investeringsraset redan ha inträffat.
Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr.
utöver ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet. En stor del av dessa
satsningar beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden.
Förra året höjdes de totala investeringarna med ca 1 1/2 procentenheter
till följd av dessa satsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån bli ca
3 procentenheter högre än vad den skulle ha varit fallet utan dessa
åtgärder.
Efterfrågan på lägenheter avtar i takt med stigande realräntor, ökade
boendekostnader, minskad sysselsättning och sjunkande inkomster.
Nybyggandet hölls dock uppe relativt väl under första halvåret 1992,
delvis p.g.a. effekterna av övergångsreglerna för investeringsbidraget.
Nedgången under prognosperioden väntas bli kraftig, över 35% per år.
Ombyggnadsinvesteringama har hållits uppe av den tidigareläggning som
uppkommit genom successivt sjunkande räntebidrag. Även på detta
område väntas stora minskningar framöver.
Sammantaget innebär dessa bedömningar att bruttoinvesteringarna faller
med ca 9 1/2% i år och med ca 3% nästa år.
Lagren inom näringslivet minskade mycket kraftigt under 1991.
Neddragningarna fortsatte också under 1992. Höga realräntor och svag
produktionsutveckling har bidragit till detta. Även för 1993 förutses en
avveckling, bl.a. av färdigvaror inom industrin samt av parti- och
detaljhandelslagren. Nästa år förväntas lagren vara ungefär oförändrade.
Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringama som påverkar BNP-
tillväxten ger lagerposten ett positivt bidrag under prognosperioden.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 1:3 Försörjningsbalans
|
Miljarder |
Procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
BNP |
1 432,9 |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
|
Import |
381,7 |
-5,9 |
0,5 |
-0,5 |
3,5 |
|
Tillgång |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Privat konsumtion |
777,3 |
1,0 |
-1,5 |
-3,2 |
0,0 |
|
Offentlig konsumtion |
387,1 |
0,2 |
0,9 |
-0,5 |
-0,8 |
|
Stat |
112,2 |
-0,7 |
2,0 |
-0,3 |
-0,5 |
|
Kommuner |
274,9 |
0,6 |
0,5 |
-0,6 |
0,9 |
|
Bruttoinvesteringar |
270,7 |
-8,3 |
-8,7 |
-9,5 |
-3,0 |
|
Lagerinvesteringar1 |
-25,0 |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 |
|
Export |
404,6 |
-2,2 |
1,2 |
5,0 |
8,0 |
|
Användning |
1 814,6 |
-2,9 |
-0,7 |
-1,1 |
2,1 |
|
Inhemsk användning |
1 410,0 |
-3,2 |
-1,4 |
-3,4 |
-0,3 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den svaga marknadstillväxten och fortsatta andelsförluster gjorde att
exporten bara ökade med 1 % under förra året. De krympande andelarna
hänger bl.a. samman med oförmånlig varusammansättning och ökad
konkurrens från nyindustrialiserade länder. En något bättre marknadsut-
veckling kommer att ge viss draghjälp åt exporten under 1993 och 1994.
Den viktigaste faktorn är dock att konkurrenskraften nu förbättrats starkt
p.g.a. produktivitetsförbättringar, sänkningen av arbetsgivaravgifterna
och kronans lägre kurs. Den relativa enhetsarbetskostnaden väntas falla
med drygt 15% i år och med drygt 1% nästa år. Därmed skapas
förutsättningar för betydande marknadsandelsvinster framöver, även om
en del av företagens prissänkningsutrymme sannolikt används till
marginalförstärkningar. Exporten kan komma att öka med 5% resp. 8%
under de båda åren. Detta gör att industriproduktionen kan börja stiga
något 1993 för att sedan accelerera 1994 då också fallet i den inhemska
efterfrågan bromsas upp.
Under 1991 minskade importen mycket kraftigt, beroende på fallet i
maskin- och lagerinvesteringama, för att sedan plana ut under 1992. De
kommande åren bidrar framför allt efterfrågan från exporten och
lagerutvecklingen till högre import, medan privat konsumtion och
investeringar verkar i andra riktningen. Sammantaget väntas importen
falla svagt 1993 men stiga något 1994.
10
Sammanfattningsvis kan konstateras att den inhemska efterfrågan sjunker Prop. 1992/93:100
med ca 3 1/2% 1993, vilket är betydligt mer än året innan. Nedgången Bilaga 1.1
motverkas dock till en del av nettoexportens allt större positiva bidrag.
Nästa år upphör i det närmaste fallet i inhemsk efterfrågan, medan
nettoexporten fortsätter att utvecklas starkt.
Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994
Årlig procentuell förändring
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet
Under hela prognosperioden ger produktiviteten stora positiva bidrag till
tillväxten. Först 1994 dämpas emellertid fallet i sysselsättningen så pass
mycket att BNP stiger.
Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Privat konsumtion |
0,5 |
-0,8 |
-1,7 |
0,0 |
|
Offentlig konsumtion |
0,1 |
0,3 |
-0,1 |
-0,2 |
|
Bruttoinvesteringar |
-1,8 |
-1,8 |
-1,8 |
-0,5 |
|
Lagerinvesteringar |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 |
|
Nettoexport |
1,5 |
0,3 |
2,1 |
1,9 |
|
BNP |
-1,8 |
-1,2 |
-1,4 |
1,6 |
Anm.: Pga. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
11
Bytesbalans
Exportvolymen utvecklas genomgående betydligt starkare än import-
volymen under prognosperioden. Återhämtningen av ekonomin beror helt
på den utlandskonkurrerande sektorn. Detta gör att överskottet i
handelsbalansen gradvis växer till en rekordnivå 1994.
Därmed förbättras också bytesbalansen. Dessutom bedöms utgifterna
för resevaluta avta kraftigt, delvis p.g.a. de fallande relativpriserna på
turisttjänster i Sverige. Även räntenettot förbättras, trots deprecieringen
av kronan. Detta beror på att den räntebärande skulden till utlandet inte
ökar lika mycket som tidigare, som en effekt av den starkare bytesbalan-
sen och en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands. Nästa år
väntas bytesbalansen uppvisa ett överskott motsvarande 1 1/2% av BNP.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 1:5 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Disponibel inkomst |
4,9 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Sparkvot (nivå) |
2,7 |
6,1 |
5,6 |
5,7 |
|
Industriproduktion |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad |
1,4 |
-0,9 |
-15,4 |
-1,1 |
|
Arbetslöshet (nivå) |
2.7 |
4,8 |
6,2 |
7,0 |
|
Handelsbalans (mdr. kr.) |
30,5 |
35,1 |
57,5 |
76,7 |
|
Bytesbalans (mdr. kr.) |
-20,2 |
-25,6 |
-4,7 |
23,0 |
|
Bytesbalans (% av BNP) |
-1,4 |
-1,8 |
-0,3 |
1,5 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Arbetsmarknad
Efterfrågan på arbetskraft är mycket svag. Den öppna arbetslösheten har
hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas
dels av de allt mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna, dels
av att många människor lämnat arbetsmarknaden.
Även i år avtar utbudet. Främst beror detta på att volymen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger, till en nivå motsvarande över 5%
av arbetskraften. Fallet i BNP medför att arbetslösheten förutses växa till
6,2%. Nästa år fortsätter uppgången till en nivå på 7% som årsgenom-
snitt. Rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass
stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar ytterligare,
trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
Sparande
Bruttosparandet i ekonomin, summan av realt och finansiellt sparande,
sjönk ytterligare 1992 och uppgick till 14% av BNP, vilket var i paritet
med den rekordlåga nivån från början av 1980-talet. Huvudförklaringen
till nedgången var fallet i de fasta investeringarna. Dessa tendenser
väntas fortsätta också i år. Nästa år stiger dock bruttosparandet tillbaka
till 1992 års nivå, beroende på den förbättrade bytesbalansen, vilken är
identiskt med det totala finansiella sparandet i ekonomin.
12
Tabell 1:6 Sparande
Procent av BNP i löpande priser
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Bruttosparande |
15,8 |
13,9 |
12,8 |
14,1 |
|
Realt sparande |
17,1 |
15,7 16,9 |
13,1 |
12,5 |
|
Fasta investeringar |
18,9 |
14,2 |
13,1 | |
|
Lagerinvesteringar |
-1,7 |
-1,2 |
-1,0 |
-0,6 |
|
Finansiellt sparande |
-1,4 |
-1,8 |
0,3 |
1,5 |
|
Offentlig sektor |
-1,2 |
-8,9 |
-12,0 |
-9,5 |
|
Hushåll |
1,8 |
4,4 |
4,5 |
4,6 |
|
Företag |
-2,0 |
2,8 |
7,1 |
6,4 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- offentlig sektor samt bytesbalans som
andel av BNP 1980-1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
Fördelningen av det finansiella sparandet på sektorer förändras kraftigt
under perioden 1991-1993. Den offentliga sektorns underskott växer
mycket starkt beroende på att lågkonjunkturen och den snabbt avtagande
inflationstakten minskar de nominella skattebaserna samtidigt som
utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiken ökar. Dessutom stiger
ränteutgifterna på statskulden. Den ökande aktiviteten i ekonomin och de
olika besparingsåtgärderna medför dock att den nedåtgående trenden bryts
och att underskottet krymper något 1994. Det strukturella underskottet,
dvs. den del som inte beror på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin,
beräknas uppgå till knappt 5% av BNP 1992 för att sedan sjunka till ca
3 1/2% av BNP 1994.
Försämringen av det offentliga sparandet motverkas emellertid av en
uppgång inom privat sektor. Hushållens sparande — som andel av BNP
— steg betydligt förra året och uppgången väntas fortsätta. Företagsspa-
13
randet ökade markant 1992 p.g.a. de fallande reala investeringarna. Den Prop. 1992/93:100
successiva förstärkningen av företagssparandet som förutses för prognos- Bilaga 1.1
perioden beror dock i stigande utsträckning på högre lönsamhet.
Kapitalmarknad
Under sommaren och hösten utsattes EG:s monetära samarbete för stora
påfrestningar. Turbulensen på de europeiska valutamarknaderna i
kombination med en sämre ekonomisk utveckling i Sverige urgröpte
gradvis förtroendet för den fasta växelkursen. Trots omfattande åtgärder
i form av räntehöjningar, finanspolitisk åtstramning och sänkning av
arbetsgivaravgiften kunde förtroendet inte återställas. Den 19 november
beslutade riksbanksfullmäktige att låta kronan flyta fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen bidrog tillsammans med höga
realräntor till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under
1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser.
Bedömningen är att en depreciering av kronan i storleksordningen 10-
20% i nuvarande konjunkturläge inte behöver öka förväntningarna om
den underliggande inflationen. Målet att begränsa inflationstakten ligger
fast. Sammantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under
prognosperioden innefattande en krympande differens mot Tyskland.
14
2 Den internationella utvecklingen
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tillväxten i totalproduktionen i OECD-området nådde sin botten våren
1991. I USA och Kanada, dvs de stater som leder konjunkturförloppet,
har tillväxten därefter ökat. I Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan
den ekonomiska aktiviteten något 1992. Mest markant var uppbroms-
ningen i västra Tyskland. I Japan sjönk tillväxten till den lägsta nivå som
noterats sedan den första oljepris-chocken 1973-74. Aktiviteten väntas
tillta i Nordamerika, Japan och Storbritannien under 1993, medan
avmattningen i allmänhet fortsätter i Västeuropa. Eftersom de stora
länderna ligger i olika faser blir konjunkturuppgången i ett historiskt
perspektiv förhållandevis svag. För OECD-området som helhet väntas
BNP-tillväxten stiga från 1’A procent 1992 till 1 3/4 procent 1993 och
2 3/4 procent 1994.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
|
Andel av OECD- |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Förenta staterna |
36,0 |
-1,2 |
2 |
2 1/2 |
3 |
|
Japan |
19,2 |
4,4 |
1 3/4 |
2 1/4 |
3 1/4 |
|
Västtyskland |
8,8 |
3,7 |
1 |
1/2 |
2 |
|
Frankrike |
7,0 |
1,2 |
2 |
1 1/4 |
2 3/4 |
|
Storbritannien |
5.5 |
-2,4 |
-1 |
1 1/4 |
2 1/2 |
|
Danmark |
0,8 |
1,3 |
1 1/4 |
1 1/2 |
2 1/4 |
|
Finland |
0,7 |
-6,5 |
-2 |
1 1/4 |
1 3/4 |
|
Norge |
0,7 |
1,9 |
2 1/2 |
1 1/2 |
3 |
|
Sverige |
1,3 |
-1,8 |
-1 1/2 |
-1 1/2 |
1 1/2 |
|
Norden2 |
2,2 |
-1,0 |
1/2 |
1 1/2 |
2 1/4 |
|
OECD-Europa |
38,2 |
1,2 |
1 |
1 |
2 1/4 |
|
OECD-totalt |
0,8 |
1 1/2 |
1 3/4 |
2 3/4 |
1 1987 års BNP
2 Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepartementet
Efter att förnyade svaghetstecken gjort sig gällande under hösten 1991,
växte den amerikanska ekonomin kraftigt under första och tredje kvartalet
1992. Penningpolitiken väntas bidra till att inhemsk efterfrågan stiger på
bred front under 1993, samtidigt som finanspolitiken kan komma att
lättas något av den nytillträdda Clinton-administrationen. Det finns dock
en betydande risk att en svag sysselsättnings- och realinkomsttillväxt samt
fortsatt skuldreducering i hushålls- och företagssektorerna håller tillbaka
konsumtion och investeringar. Styrkan i återhämtningen förutses bli
mycket måttlig i jämförelse med tidigare perioder. BNP-tillväxten väntas
uppgå till 2>/z procent 1993 för att öka till 3 procent 1994.
Såväl Japan som västra Tyskland erfor en markant avmattning under
loppet av 1992. Under intrycket av fallande aktie- och fastighetspriser
15
började japanska konsumenter och företag agera alltmer försiktigt, vilket
resulterade i en lägre konsumtionstillväxt och en fortsatt neddragning av
de privata investeringarna. Grundorsaken till avmattningen i västra
Tyskland är kostnaderna för återföreningen. Som svar på försämringen
av de offentliga finanserna och det för tyska förhållanden höga kostnads-
och inflationstrycket förs en stram penningpolitik, vilket håller tillbaka
den inhemska efterfrågan. Utsikterna att undvika recession har försämrats
betydligt. Medan tillväxten väntas öka svagt i Japan under 1993, förutses
en fortsatt avmattning i västra Tyskland.
Penningpolitiken i OECD-området under 1992 karaktäriserades av de
inledningsvis motsatta rörelseriktningarna i å ena sidan USA och Japan
och å andra sidan Tyskland — och därmed i praktiken övriga västeurope-
iska länder. 1 de förstnämda länderna lättades penningpolitiken successivt
för att stimulera ekonomierna. I USA har detta bidragit till ett uppsving
i investeringarna, framför allt bostadsbyggandet, medan konsumtionen
påverkats i mindre utsträckning. De långa räntorna har tenderat att falla
mindre än de korta, vilket sannolikt begränsat effekten på företagsinvest-
eringarna. I Tyskland var politiken fortsatt stram under första halvåret
1992 efter allt fler tecken på ihållande pris- och kostnadsstegringar.
Därefter har politiken lättats något i syfte att minska spänningarna inom
EMS, vilket resulterat i fallande marknadsräntor. I föreliggande prognos
väntas penningpolitiken lättas ytterligare i Tyskland under 1993, i takt
med att inflationstrycket avtar.
Finanspolitiken i OECD-området 1992 var lätt expansiv. Japan har som
enda större industriland mer aktivt använt finanspolitiken för att stimulera
den inhemska efterfrågan genom tidigareläggning av offentliga infrastruk-
turinvesteringar. Ett redan ansträngt budgetläge i övriga OECD-länder
har försämrats till följd av att utgifter för bl a arbetslöshetsunderstöd har
ökat samtidigt som skatteinkomsterna eroderats. Finanspolitiken under
1993 och 1994 förutses vara inriktad på fortsatt budgetkonsolidering. Om
återhämtningen dröjer kan det dock inte uteslutas att det sker en viss
lättnad i USA och vissa EG-länder. EG-ländema enades vid Europeiska
Rådets möte i Edinburgh om ett tillväxtinitiativ i syfte att stärka den
ekonomiska utvecklingen. Den direkta stimulanseffekten blir sannolikt
begränsad och uppgår till ca 0,5 procent av EGs samlade BNP utspritt
över ett antal år. Avsikten med initiativet är att det framför allt skall
verka på förväntningarna.
Inflationen inom OECD-området dämpades markant under 1992. Bland
de större länderna var det endast i Tyskland som inflationstrycket ökade.
Under prognosperioden väntas prisstegringstakten inom OECD-området
stabiliseras på en låg nivå. Ledig kapacitet inom såväl industrin som på
arbetsmarknaden dämpar kostnadsutvecklingen. I Tyskland väntas
inflationen avta som en följd av den svaga ekonomiska utvecklingen.
Vissa länder får en inflationsimpuls efter höstens valutakursförändringar,
men deprecieringarna förutses inte få fullt genomslag i konsumentledet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
16
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Förenta staterna |
4,2 |
3 |
3 |
3 |
|
Japan |
3,3 |
2 |
2 |
2 1/2 |
|
Västtyskland |
3,5 |
4 |
3 1/2 |
3 |
|
Frankrike |
3,2 |
3 |
2 3/4 |
3 |
|
Storbritannien |
5,9 |
3 3/4 |
4 |
4 |
|
Danmark |
2,4 |
2 |
2 |
2 1/4 |
|
Finland |
4,1 |
2 1/2 |
3 1/2 |
3 |
|
Norge |
3,4 |
2 1/2 |
3 1/2 |
2 1/2 |
|
Sverige |
9,4 |
2 1/4 |
5 |
3 |
|
Norden1 |
3,3 |
2 1/2 |
3 |
2 1/2 |
|
OECD-Europa |
4,7 |
4 |
4 |
3 1/2 |
|
OECD-totalt |
4,3 |
3 |
3 1/4 |
3 |
1 Exklusive Sverige
Källor: OECD och Finansdepartementet
Arbetslösheten inom OECD-området steg till nära 8 procent under
1992. Den förutsett svaga återhämtningen under 1993 kan knappast
hindra att arbetslösheten stiger ytterligare och först under 1994 väntas en
dämpning påbörjas. Utsikterna om en fortsatt ökning av arbetslösheten
i Europa har inneburit att arbetslöshetsfrågan givits högre prioritet i det
internationella samarbetet.
Världshandeln ökade med ca 5 procent 1992. När den gradvisa
återhämtningen fortsätter under 1993 och 1994 beräknas världshandeln
fortsätta att utvecklas positivt. En betydande osäkerhetsfaktor är dock
utgången av GATT-förhandlingama inom ramen för Uruguay rundan. En
positiv utgång av förhandlingarna skulle lägga grunden till en långsiktigt
gynnsam utveckling för världshandeln.
Det finns ett antal stora osäkerhetsmoment i det aktuella kon-
junkturläget. I ljuset av den senaste kvartalssiffran för BNP och fortsatt
posititv utveckling av flertalet konjunkturvariabler i USA, bedöms
riskerna vara mer balanserade än tidigare. I Japan och Västeuropa
däremot kan det inte uteslutas att utvecklingen blir svagare än beräknat.
I förgrunden för utvecklingen i Europa står risken för ett fortsatt
uppdrivet ränteläge. Utformningen av den ekonomiska politiken i
Tyskland är avgörande för möjligheten till lägre realräntor i övriga
Europa. Penningpolitiken bedöms lättas under det första halvåret 1993,
men därvidlag finns en stor osäkerhet. Fördröjs denna lättnad kommer
sannolikt tillväxten i Europa att bli svagare än prognosticerat. Vidare
föreligger det en osäkerhet om effekterna av den valutaoro som rådde i
Europa hösten 1992. Italien och Storbritannien lämnade växelkurssa-
marbetet inom EMS med stora deprecieringar som följd. Spanien samt
Portugal skrev ned sina valutor. Storbritannien har aviserat en mer
expansiv ekonomisk politik efter beslutet att lämna ERM. Italien går
motsatt väg och har presenterat ett omfattande åtstramningspaket.
Osäkerhet kvarstår vidare om hur långt skuldsaneringen bland hushåll
och företag har kommit. Processen är sannolikt inte slutförd och kommer
11 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.
17
att medverka till en dämpad utveckling de kommande åren. Anpassningen
inleddes tidigast i USA och har där underlättats av de låga räntorna.
Vidare är deflationsprocessen i tillgångspriserna i Japan sannolikt inte
avslutad. Oklarhet råder dessutom om styrkan i det japanska finansiella
systemet och den möjliga inverkan på den reala ekonomin.
De offentliga finanserna försämrades i flertalet OECD-länder 1991 och
1992. Till största delen beror försämringen på konjunkturella faktorer
men i vissa länder har även diskretionära åtgärder bidragit till budgetför-
svagningen. Endast ett fåtal EG-länder uppfyller de konvergenskrav för
de offentliga finanserna som stipulerats för deltagande i den monetära
unionen. I Tyskland har kostnaderna för återförening med de östra
delstaterna systematiskt underskattats. Det står nu klart att stora
budgetförstärkningar krävs de närmaste åren. I USA har det federala
underskottet ökat ytterligare. Det har därmed uppstått behov för
medelfristig budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de kommande
åren, vilket på kort sikt kan ha en dämpande inverkan på den ekonomiska
aktiviteten.
Förenta staterna
Den amerikanska ekonomin nådde konjunkturbotten våren 1991.
Återhämtningen därefter har kännetecknats av att den varit betydligt
svagare än i tidigare uppgångar, trots stöd från en mycket expansiv
penningpolitik. Orsakerna till denna utveckling har främst varit dels en
hög skuldsättning hos hushåll och företag, dels en svag framtidstro hos
dessa grupper. Tillväxten i hushållens reala disponibla inkomster har
dessutom varit svag. Totalproduktionen ökade preliminärt med knappt 2
procent 1992. Den svaga tillväxten i efterfrågan i kombination med
stabila oljepriser medförde att inflationen dämpades till 3 procent, en
historiskt sett låg nivå i Förenta staterna.
Den snabbare tillväxten under tredje kvartalet 1992 bedöms i stor
utsträckning varit tillfällig. Huvudscenariot i föreliggande prognos är att
återhämtningen även fortsättningsvis blir relativt svag.
Vad valet av Bill Clinton till president kommer att innebära för den
amerikanska ekonomin är för tidigt att sia om. Optimismen bland
hushållen tycks redan spira i hopp om en expansiv och sys-
selsättningsskapande finanspolitik. Clintons hittillsvarande planer för
finanspolitiken — infrastruktursatsningar, skattekrediter för investeringar,
arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser — skulle innebära en
måttlig stimulans fr o m andra halvåret 1993. En svår fråga är hur
Clinton kan kombinera dessa planer med kraven på medelfristig
budgetkonsolidering som lagts fast i 1990 års budgetuppgörelse mellan
kongressen och presidenten. I princip krävs att alla utgiftsökningar och
skattesänkningar finansieras. Vid oförändrad politik skulle budgetunder-
skottet minska både 1993 och 1994. Om Clintons program verkställs
innebär det sannolikt att underskottet ökar något och att anpassningen
mot budgetbalans fördröjs.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
18
Penningpolitiken väntas under 1993 vara fortsatt expansiv för att stötta Prop. 1992/93:100
den svaga återhämtningen. Även om penningpolitiken under lång tid inte Bilaga 1.1
givit märkbart stöd för den inhemska efterfrågan, har den underlättat
hushållens och företagens ansträngningar att reducera skuldbördan.
Denna anpassning bedöms allmänt ha kommit långt i Förenta staterna i
jämförelse med andra länder med likartade problem. I den mån processen
håller på att avslutas kommer konsumtion och investeringar att alltmer
gynnas av en expansiv politik. Det kan dock inte uteslutas att anpass-
ningen fortsätter under 1993 och därmed lägger en hämsko på ekonomin.
Den främsta drivkraften bakom återhämtningen förutses bli den privata
konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling
håller tillbaka hushållens disponibelinkomster. Skuldsättningen och
arbetsmarknadsläget väntas dessutom leda till att hushållen håller tillbaka
konsumtionsutgifterna till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande
vinster och låga räntor medför att företagens finansiella position stadigt
förbättras. Företagens investeringar tilltar därför i styrka såväl 1993 som
1994. Det kraftiga uppsvinget i bostadsinvesteringama 1992 väntas
fortsätta 1993 bl a mot bakgrund av att bostadsräntoma är på den lägsta
nivån sedan början av 1960-talet. Den stigande inhemska efterfrågan
leder till en fortsatt kraftig importtillväxt 1993 samtidigt som exporten
stagnerar. Nettoexporten väntas därför ge ett betydande negativt bidrag
till tillväxten under 1993. Först 1994 — när tillväxten i världsekonomin
kommit igång ordentligt — bedöms exporten kunna öka i takt med
importen.
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2x/i procent 1993 och 3
procent 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3 procent de närmaste två
åren.
Japan
Efter att ha uppvisat en stark tillväxt under det första kvartalet dämpades
aktiviteten betänkligt i den japanska ekonomin under det andra och tredje
kvartalet 1992. Nedgången är den kraftigaste sedan första oljepris-
chocken i mitten på 1970-talet. Den främsta orsaken var en kraftig
försvagning av inhemsk efterfrågan. Penningpolitiken, som lättats
avsevärt sedan mitten av 1991, kunde inte förhindra en betydande
avmattning i privat konsumtion och företagens investeringar. Regeringens
tidigareläggning av offentliga infrastrukturinvesteringar sedan våren 1992
utgjorde en motvikt till den vikande aktiviteten inom andra sektorer.
Bytesbalansöverskottet steg till rekordnivå under 1992, främst beroende
på att den svaga inhemska efterfrågan lett till vikande import. Sam-
mantaget bedöms tillväxten 1992 ha dämpats till 1 3/4 procent.
Penningpolitiken i Japan väntas vara fortsatt expansiv under 1993. Det
kan inte heller uteslutas att centralbanken genomför ytterligare diskon-
tosänkningar om det visar sig att inhemsk efterfrågan inte tar fart.
Japan är det enda större OECD-land som utan påfrestningar har
möjlighet att bedriva en expansiv finanspolitik. Regeringens åtgärdspro-
gram från augusti 1992 inkluderar tidigareläggning av offentliga
19
investeringsprojekt, åtgärder för att stimulera de privata investeringarna Prop. 1992/93:100
samt insatser för att stödja den finansiella sektorn med sikte på att minska Bilaga 1.1
trycket från fallande aktie- och fastighetspriser. Totalt uppgår paketet till
motsvarande 2,4 procent av BNP. De direkta stimulanseffekterna på
ekonomin bedöms emellertid bli avsevärt mindre, eller drygt 1 procent
av BNP, och infaller främst under budgetåret 1993.
Ett flertal faktorer pekar på att den japanska ekonomin vänder först
emot mitten av 1993. I ljuset av 1980-talets massiva investeringar talar
det försämrade vinstläget i industrin för en fortsatt neddragning av
maskin- och anläggningsinvesteringar under 1993. Hushållens förvänt-
ningar om den egna ekonomin kan också förutses förbli dämpade. Min-
skade bonusutbetalningar, lägre övertidsersättning och låg sysselsättn-
ingstillväxt kan i det försämrade arbetsmarknadsläget medföra att
hushållens inkomsttillväxt stagnerar och håller tillbaka konsumtionsut-
gifterna. Därtill skall läggas att de japanska hushållen är högt skuldsatta,
även om räntebördan är lägre än i t ex USA. Det av ändrade beskat-
tningsregler framdrivna uppsvinget i de privata bostadsinvesteringarna
som inleddes under andra halvåret 1992 väntas fortsätta under första
halvåret 1993 för att därefter mattas av.
Nettoexporten kommer att ge ett kraftigt bidrag till BNP-tillväxten
1993, liksom var fallet föregående år, p g a en stagnerande exporttillväxt
i kombination med fallande importefterfrågan. Sammantaget väntas
tillväxten uppgå till 2 1/4 procent 1993 och 3 1/4 procent 1994.
Inflationen beräknas till 2 resp. 2‘A procent 1993 och 1994.
Västeuropa
Tillväxten dämpades ytterligare något i OECD-Europa under 1992. En
viktig förklaring är den kraftiga avmattningen i västra Tyskland. De höga
realräntorna i Europa har stått i förgrunden när utvecklingen analyserats.
Arbetslösheten ökade ytterligare och frågan om hur denna utveckling
skall kunna brytas har givits högre prioritet. Oron på de internationella
valutamarknaderna under hösten 1992 har ökat osäkerheten om den
ekonomiska utvecklingen. Ett nödvändigt villkor för en återhämtning i
Europa förefaller vara lägre realräntor. Räntorna i Tyskland bedöms
sjunka under första hälften av 1993, vilket borde bereda väg för lägre
räntor i Västeuropa i övrigt. Stora ekonomiska obalanser i flera av de
västeuropeiska länderna innebär emellertid att tillväxten förblir dämpad
under prognosperioden. Återhämtningen fördröjs och blir svagare än
tidigare prognosticerat men förutses ändå komma igång från och med
andra halvåret 1993.
Den ekonomiska aktiviteten i Tysklands västra delstater mattades under
1992 och särskilt då under hösten. Orderingången till industrin fortsätter
att minska och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Enkätundersökningar visar
att företagens förväntningar för den närmaste framtiden präglas av
pessimism. Konjunkturindikatorerna pekar mot att återhämtningen
fördröjs och inte inleds förrän senare delen av 1993.
20
Turbulensen på valutamarknaderna under hösten 1992 har resulterat i Prop. 1992/93:100
en appreciering av D-marken mot de flesta övriga europeiska valutor. Bilaga 1.1
Dessutom har höga löneökningar och sjunkande produktivitet medfört att
enhetsarbetskostnaden ökar snabbare i Tyskland än i konkurrentländerna.
Den tyska industrin har därmed förlorat konkurrenskraft.
Den grundläggande orsaken till problemen i den tyska ekonomin är
kostnaderna för återföreningen med de östra delstaterna. Återföreningen
har bl a medfört en snabb ökning av de offentliga utgifterna och en stark
penningmängdstillväxt. Detta har resulterat i ett stigande inflationstryck.
För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har den tyska
centralbanken fört en stram penningpolitik. Prognoserna för underskottet
i de offentliga finanserna har succesivt justerats upp och behovet av
budgetkonsolidering har ökat.
BNP-tillväxten i de västra delstaterna kommer att dämpas betydligt
under 1993 och beräknas till endast 1/2 procent. Den privata konsum-
tionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla
inkomster. Investeringsaktiviteten sjunker p g a fallande kapacitetsut-
nyttjande, svag exportefterfrågan samt lägre vinster inom industrin.
Vidare bidrar det uppdrivna ränteläget till en dämpad efterfrågan. Först
under senare delen av 1993 förutses konjunkturen vända och tillväxten
1994 kan nå upp till ca 2 procent. En starkare internationell efterfrågan
och lägre räntor stimulerar ekonomin. En positiv faktor för utvecklingen
framgent är att tyska företag och hushåll, till skillnad från i många andra
OECD-länder, inte genomförde en snabb skulduppbyggnad under 1980-
talet.
Arbetslösheten kommer att stiga under prognosperioden, vilket bidrar
till lägre löneökningar. Inflationen beräknas gradvis dämpas till 3 procent
1994. Låg ekonomisk aktivitet och minskat inflationstryck antas innebära
att den strama penningpolitiken kan lättas under 1993. Det förutsätter
emellertid att finanspolitiken stramas åt och att löneavtalen sluts på lägre
nivåer.
Tillväxten i östra Tyskland blev svagare än väntat under 1992 även om
botten i den ekonomiska nedgången passerades. Även de närmaste åren
kommer utvecklingen att bli sämre än tidigare beräknat. Det beror på ett
i det närmaste totalt bortfall av efterfrågan från Östeuropa, en i förhållan-
de till produktiviteten allt för snabb löneutveckling, en föråldrad
produktionsapparat samt ett varuutbud som saknar konkurrenskraft. De
östra delstaterna kommer för en lång tid att vara beroende av trans-
fereringar från väst för sin återuppbyggnad och sin standard. I reger-
ingens medelfristiga finansplan beräknas transfereringarna till östra
Tyskland uppgå till ca 100 mdr D-mark om året.
Lågkonjunkturen i Storbritannien blev mer utdragen än förväntat och
BNP föll med ca 1 procent 1992. Sedan recessionen inleddes i mitten
1990 har BNP fallit med över 4 procent. Hög skuldsättning och höga
realräntorna förklarar till en del att ekonomin utvecklats svagt. Nedgång-
en planade emellertid ut under andra halvåret 1992 och vissa kon-
junkturindikatorer pekar mot att en återhämtning inleds under första
halvåret 1993. Arbetslösheten har ökat snabbt och överstiger 10 procent
av arbetskraften.
21
Den svaga efterfrågan har medfört att deprecieringen av pundet ännu inte Prop. 1992/93:100
fullt ut slagit igenom i konsumentpriserna. Bilaga 1.1
Pundet lämnade ERM i mitten av september 1992 i samband med
valutaoron. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken
definieras numera som hållfast långsiktig tillväxt. Den underliggande
inflationstakten ska hållas mellan 1-4 procent under återstoden av
mandatperioden. Den förda penningpolitiken sedan utträdet ur ERM
bekräftar att Storbritannien inte har för avsikt att återinträda under den
närmaste tiden. Basräntan har sänkts vid ett flertal tillfällen och de korta
marknadsräntorna är nu lägre än i Tyskland. En negativ räntedifferens
mot Tyskland hade varit omöjlig att upprätthålla inom ERM.
Till följd av de ekonomiska obalanserna antas återhämtningen bli
svagare än normalt efter en lågkonjunktur. BNP-tillväxten beräknas till
drygt 1 procent 1993. Lägre räntor kan innebära att desinflationspro-
cessen i tillgångspriserna upphör och att den privata konsumtionen
stimuleras. Skuldsättningen kommer emellertid fortsatt att vara ett stort
problem varför uppgången blir dämpad. Bruttoinvesteringarna ökar till
följd av stigande offentliga investeringar och att de privata invester-
ingarna slutar att falla. Under 1994 väntas återhämtningen fortsätta.
Exporten beräknas öka under prognosperioden som en följd av kon-
kurrenskraftsförbättringen efter deprecieringen av pundet.
Finanspolitiken ges troligen en mer expansiv inriktning under
prognosperioden och det offentliga upplåningsbehovet ökar. På medellång
sikt finns det dock behov av en konsolidering i de offentliga finanserna.
Pundets utträde ur ERM antas utnyttjas till att bedriva en expansiv
penningpolitik. Inflationsimpulsen av deprecieringen väntas på kort sikt
inte slå igenom fullt ut i konsumentledet. Inflationen beräknas till 4
procent både 1993 och 1994. Löneökningskraven från arbetstagarna
förutses bli förhållandevis återhållsamma. Den svaga återhämtningen
leder sannolikt till en fortsatt ökning av arbetslösheten under 1993, eller
ca 11 procent av arbetskraften.
BNP-tillväxten i Frankrike tog fart igen under det tredje kvartalet 1992
efter ett kvartal med stagnation. Svag efterfrågan från utlandet och
pessimistiska förväntningar hos företag och hushåll innebär sannolikt att
tillväxten åter kommer att dämpas under återstoden av året och under
inledningen av 1993. Den franska ekonomin är emellertid, med undantag
för den höga arbetslösheten, i grunden stark. Det finns inga underlig-
gande stora obalanser och Frankrike är ett av de få EG-länder som
uppfyller Maastrichtfördragets konvergensvillkor. Konkurrenskraften har
förbättrats markant de senaste åren och när den internationella kon-
junkturen vänder kommer Frankrike att ligga väl till för en stark
utveckling, även om det relativa kostnadsläget påverkats negativt av
höstens valutakursförändringar.
Den franska francen utsattes för stark press i samband med folkomröst-
ningen om Maastrichtfördraget i september. Med hjälp av massiva
interventioner i nära samarbete mellan de franska och tyska central-
bankerna kunde de akuta devalveringsspekulationema avvärjas. Ränte-
differensen mot D-marken ligger dock kvar på en högre nivå än före
folkomröstningen, vilket hämmar ekonomin.
22
Svag utländsk efterfrågan och lågt förtroende hos företag och hushåll
medför att BNP-tillväxten beräknas till endast 1 1/4 procent 1993.
Investeringarna förutses fortsätta att falla och bidraget från nettoexporten
sjunker. Företagens finansiella situation är visserligen god, men ett lågt
kapacitetsutnyttjande håller tillbaka investeringarna. Sjunkande realräntor
och ökad internationell ekonomisk aktivitet antas bidra till att tillväxten
blir nära 3 procent 1994.
Arbetslösheten beräknas öka under större delen av 1993 och närma sig
11 procent innnan den åter kan börja sjunka. Inflationen bedöms fortsatt
att vara bland de lägsta inom EG och löneavtalen väntas slutas på låga
nivåer. Produktiviteten i industrin antas fortsätta att utvecklas gynnsamt,
vilket innebär en låg ökningstakt i enhetsarbetskostnaden under prog-
nosperioden.
Norden
Den ekonomiska utvecklingen i våra nordiska grannländer under 1992
blev svag. I Norge tilltog tillväxten något samtidigt som den stagnerade
i Danmark. Finland såg för andra året i följd sin BNP falla, om än inte
lika starkt som 1991. Under 1993 förutses alla länderna uppvisa en viss
tillväxt som förbättras ytterligare under 1994. Prognoserna innehåller
dock fler osäkerhetsmoment än normalt och flertalet av dessa risker
påverkar utsikterna i negativ riktning.
Efter flera års fall upplevde Danmark en ökning av privat konsumtion
1992. En förväntad uppgång i bruttoinvesteringarna uteblev dock, varför
tillväxten i den inhemska efterfrågan blev marginell. Skuldsaneringen
bedöms vara långt framskriden såväl bland hushållen som i företagssek-
torn och den inhemska efterfrågan väntas stiga både 1993 och 1994.
Utrikeshandelns bidrag förutses bli mindre än tidigare år och tillväxten
stannar därför på ca IV2 och drygt 2 procent under 1993 och 1994.
Att tillväxten blir så svag innebär, i kombination med en ökad produk-
tivitet, att sysselsättningen påverkas endast marginellt. Arbetslösheten
väntas därför ligga kvar på över 10 procent av arbetskraften under
prognosperioden. Danmark har under senare år uppvisat en av västvärld-
ens lägsta inflationstakter. Ingen förändring i detta hänseende förutses för
1993 och 1994 då siffran beräknas bli 2 respektive 2 1/4 procent.
Budgetplanen som presenterats för 1993 är fortsatt stram i syfte att få
ner budgetunderskottet och förhindra kostnadsökningar. Något av ett
trendbrott för den konservativa regeringen är dock dess beslut att avsätta
ca 6 mrd DKK i syfte att motverka den höga arbetslösheten och stimulera
aktiviteten i ekonomin. Detta skall till fullo finansieras genom nedskär-
ningar av andra utgifter.
Danmark erfor en, mot bakgrund av den svaga internationella kon-
junkturen, kraftig exportökning under 1992. Detta berodde dels på de
låga lönekostnadsökningama, dels på en förbättrad produktivitet.
Resultatet blev en ökning av överskottet i bytesbalansen. För prog-
nosperioden förutses överskottet krympa något bl a till följd av de
föreslagna stimulansåtgärderna.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
23
Den finska ekonomin är på väg ur den svåra recession som följde av Prop. 1992/93:100
den kraftiga överhettningen i slutet på 1980-talet och kollapsen av Bilaga 1.1
handeln med det forna Sovjetunionen. Efter devalveringen med ca 12
procent i november 1991 trodde många att Finland skulle uppleva en
exportledd återhämtning genom vilken BNP-fallet skulle hejdas. En stark
exportökning kunde dock inte hindra att BNP föll med drygt 2 procent
1992 delvis till följd av den svaga internationella konjunkturen och den
finansiella konsolideringen i den privata sektorn. En ytterligare bidragan-
de orsak till BNP-fallet var det mycket höga ränteläget som följde på de
återkommande valutakriserna. Den kraftiga valutaoron i september
tvingade Finlands Bank att låta marken flyta fritt. Därefter deprecierades
marken med ca 13 procent.
Regeringen lade senare fram ett åtgärdsprogram som innebär avsevärda
besparingar i de offentliga finanserna de närmaste tre åren. Till följd av
regeringens uppgörelse med fackföreningarna kunde liksom förra året
arbetsmarknadens parter komma överens om ett nollavtal för 1993.
Tillsammans med de två deprecieringarna och markanta produk-
tivitetsförbättringar i exportindustrin (uppemot 13 procent) stärker dessa
åtgärder Finlands konkurrensförmåga kraftigt. Vidare innebär åtgärds-
paketets åtstramande karaktär att importökningen under 1993 blir
blygsam. Den starkt förbättrade konkurrenskraften och den låga
importtillväxten innebär att nettoexporten förutses bli så stor att
nedgången i den inhemska efterfrågan motverkas. BNP-tillväxten för
1993 väntas bli 1 1/4 procent.
För 1994 bidrar sannolikt den inhemska efterfrågan i viss mån till
BNP-tillväxten. Men även detta år förväntas nettoexporten vara den
viktigaste faktorn bakom ökningen i BNP som beräknas bli 1 3/4
procent. Importökningen väntas under 1994 bli påtaglig (6 procent) till
följd av den höga importandelen i de likaledes ökade investeringarna,
medan exporten fortsätter att växa i något lägre takt än 1993.
Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslöshetsprognosen på 10
procent överskreds rejält. Vid årets slut uppgick arbetslösheten till över
16 procent. På grund av det låga kapacitetsutnyttjandet och den höga
kapitalintensiteten i industrin förväntas inte arbetslösheten sjunka i någon
större utsträckning vare sig under 1993 eller 1994.
Till följd av den strama finanspolitiken och den allmänt låga aktiviteten
i ekonomin är inflationstrycket utomordentligt lågt. Den prisökning som
förväntas för 1993 (3’/2 procent) är till stor del resultatet av höjningar av
indirekta skatter inom ramen för åtgärdspaketet. Inflationstakten väntas
falla tillbaka något under 1994 och stanna vid 3 procent. Deprecieringen
bidrar till den ökade inflationen men förväntas inte få fullt genomslag
under 1993 då den inhemska efterfrågan faller.
Den norska ekonomin växte med 2 1/2 procent 1992 och liksom
tidigare år var det i huvudsak oljesektom som förklarar denna siffra.
Fastlands-BNP visade en tillväxt på endast 1 procent. Liksom i övriga
nordiska länder är huvudförklaringen till den uteblivna återhämtningen
den finansiella konsolideringen i hushållssektom i kombination med den
svaga internationella konjunkturen. Hushållens sparkvot har ökat kraftigt
24
de senaste två åren. Föreliggande prognos utgår ifrån att kon-
solideringsprocessen är i det närmaste genomförd. Ett tecken på att så är
fallet är att nedgången i fastighetspriserna ser ut att hejdats under senare
delen av 1992.
Således förutspås den privata konsumtionen och industriinvesteringarna
öka 1993. Nettoexportens bidrag är avtagande till följd av den kraftigt
ökade importen, som väntas följa tillväxten i den inhemska efterfrågan.
BNP-tillväxten för hela ekonomin förutses bli ca 1 x/i procent 1993 medan
den för fastlandsekonomin väntas uppgå till 2 procent.
Den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren har inte haft
avsedd effekt. Arbetslösheten har förblivit lika hög som tidigare d v s ca
6 procent av arbetskraften. Regeringen har efter valutaoron under hösten
1992 uppenbarligen tagit intryck av utvecklingen i Finland och Sverige
och budgeten för 1993 är stram. Utgiftssidan kan närmast betecknas som
en inflationsjustering av fjolårets. Fortfarande uppvisar budgeten ett
underskott på ca 50 mrd NOK, men detta skall ses i ljuset av att staten
samtidigt har ansenliga nettofordringar.
Deprecieringen av den svenska kronan och det därpå följande trycket
mot den norska valutan föranledde regeringen att presentera ett åtgärds-
paket i budgetpropositionen. Syftet var att stärka industrin genom en
sänkning av arbetsgivaravgiften och därmed lugna valutamarknaden.
Detta skulle finansieras via en höjning av momsen och toppskatten. Vare
sig detta förslag eller en höjning av marginalräntan lyckades hejda
valutaspekulationerna och den 10 december tvingades Norges Bank
överge kronans koppling till ECU.
År 1994 väntas fastlandsekonomin och den totala BNP att uppvisa
liknande tillväxttal som under 1993 främst till följd av en fortsatt hög
inhemsk efterfrågan. Prisstegringstakten i Norge väntas stiga till 3'A
procent under 1993 för att sedan falla tillbaka till 2*A procent året därpå.
Deprecieringens inflationsimpuls väntas således inte få fullt genomslag
beroende på att den i viss mån motverkas av den måttliga ökningen i
privat konsumtion, produktivitetsförbättringarna i industrin, de låga
lönelyften samt det låga kapacitetsutnyttjandet.
Östeuropa
Inom länderna i Central- och Östeuropa samt republikerna i f d Sov-
jetunionen fortgår omställningen till marknadsekonomi med varierande
hastighet och framgång.
I de länder i Central- och Östeuropa som tidigt inledde reformproces-
sen — framför allt Ungern, Tjeckoslovakien och Polen — tycks nu en
viss ljusning kunna skönjas vad gäller den ekonomiska utvecklingen.
Dessa länder har haft betydande framgång vad gäller makroekonomisk
stabilisering och privatisering av mindre företag. De har dessutom med
framgång inlett en omläggning av handeln från traditionella hand-
elspartners i öst till nya marknader i väst. Det är därmed troligt att den
samlade produktionen ökar från och med 1993.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
25
Bland många av de stater som utgjorde f d Sovjetunionen har dock Prop. 1992/93:100
reformprocessen knappt påbörjats. Dessa stater har dessutom drabbats Bilaga 1.1
hårt av att den tidigare mycket omfattande interna handeln drastiskt
minskat. Vad beträffar Ryssland är den ekonomiska situationen kritisk,
delvis på grund av oklarhet om reformpolitikens framtid. Åtgärder för att
uppnå makroekonomisk stabilitet har inte fått effekt.
De baltiska staterna påverkas av utvecklingen inom OSS i allmänhet
och Ryssland i synnerhet. Under den inledande fasen av reformprocessen
har de baltiska staterna visat en påtaglig beslutsamhet och reformvilja.
Samtliga tre stater har exempelvis lämnat rubelzonen och helt eller delvis
infört egna valutor, samtidigt som omfattande prisliberaliseringar
genomförts. De första stegen mot mer omfattande privatiseringar har
tagits. Trots dessa initiala framgångar bör poängteras att stora svårigheter
kvarstår. Även under 1993 kommer utvecklingen i de baltiska ekonomier-
na att kännetecknas av fallande produktion och stigande arbetslöshet.
26
3 Utrikeshandel
Sveriges totala varuexport ökade med ca 1% 1992. I år beräknas den
stiga med 5% och med drygt 8 1/2% 1994. Förutom en snabbare
marknadstillväxt beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och
andelsvinster. Varuimporten visar en långsam återhämtning under
prognosperioden. I år beräknas den falla med omkring 1/2% och öka
med närmare 4% 1994.
Importtillväxten inom OECD-området under de närmaste två åren
bedöms bli betydligt svagare än under konjunkturuppgången åren 1984-
1986. Marknadstillväxten var då mer än tre gånger högre än den
beräknade för 1992-1994. Det bidrar till en relativt långsam exporttillväxt
de närmaste åren, trots en markant förbättring i industrins konkurrens-
kraft.
Sveriges relativpris för bearbetade varor steg med ca 10% under
perioden 1985-1989. Detta har lett till att industrin förlorat marknadsan-
delar i stor utsträckning. Under 1990 började industrin hålla tillbaka
exportpriserna och relativpriset föll något. Utrymmet för en större
prisnedgång var ändå begränsat, eftersom kostnadsutvecklingen var
fortsatt hög. Industrins lönsamhet försämrades snabbt fr.o.m. 1990.
Diagram 3:1 Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991
Index 1980=100
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källa: OECD
År 1990 föll Sveriges relativpris för bearbetade varor något och steg
måttligt året därpå. Industrin förlorade ändå marknadsandelar i stor
omfattning under dessa år. De tidigare årens snabba försämring i
konkurrenskraft slår igenom på flera års sikt. Under 1992 sjönk åter
relativpriset, vilket kunde märkas i en uppbromsning av andelsför-
27
lustema. Under 1992 beräknas förlusten till 2,5% på världsmarknaden Prop. 1992/93:100
för bearbetade varor, att jämföra med 4,6% 1991. Bilaga 1.1
Sänkningen av arbetsgivaravgiften i januari 1993 samt deprecieringen
av den svenska kronan efter det att kopplingen till ecun släppts, skapar
utrymme för en kraftig sänkning av relativpriset för svensk export i år.
Totalt beräknas relativpriset minska med omkring 7% 1993. En del av
fallet förklaras av utrymmet för en relativprissänkning som deprecie-
ringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade
kostnaderna för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för
en relativprissänkning och resten till en vinstmarginalförbättring.
Relativprissänkningen är nästan lika stor som i samband med devalve-
ringarna i början på 1980-talet, då relativpriset föll med 8%. Den
kraftiga förbättringen i konkurrenskraft bidrog starkt till att exportindu-
strin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till vinster.
Industrins andelar på OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym
under åren 1982-1983. Under prognosperioden 1993-1994 beräknas
andelsvinsterna uppgå till 6 1/2%.
Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och
export av bearbetade varor
Procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder |
5,3 |
0,7 |
2,2 |
3,4 |
5,5 |
|
Totalt |
5,8 |
2,2 |
2,9 |
4,0 |
5,7 |
|
Priser 14 OECD-länders |
2,7 |
0,7 |
-0,8 |
16,0 |
2,6 |
|
Svenska exportpriser |
2,0 |
1,8 |
-2,2 |
7,9 |
2,5 |
|
Relativpris |
-0,7 |
1,1 |
-1,4 |
-7,0 |
-0,1 |
|
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder |
-4,3 |
-5,4 |
-2,6 |
2,8 |
4.6 |
|
Totalt |
-5,0 |
-4,6 |
-2,5 |
2,4 |
4.0 |
|
Exportvolym 14 OECD-länder |
0,8 |
-4,7 |
-0,5 |
6.3 |
10,4 |
|
Totalt |
0,6 |
-2,6 |
0,4 |
6,5 |
10,0 |
Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av
bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-Iändernas importpriser
vägs samman på motsvarande sätt.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Relativprissänkningen i år beräknas leda till marknadsandelsvinster för
svensk exportindustri för första gången på tio år. Andelsvinsterna kan
ändå väntas bli begränsade p.g.a. att andra faktorer inverkar negativt på
utvecklingen. En faktor som håller tillbaka exporten under innevarande
lågkonjunktur är produktsammansättningen. Svensk export av bearbetade
varor är i högre grad än konkurrentländerna inriktad på varor som nu
möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på
exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt järn och stål,
men också vissa investeringsvaror, se tabell 3:2. I en jämförelse med
28
Sveriges tre resp. 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den Prop. 1992/93:100
största skillnaden mellan dem och Sverige i att andelen papper och papp Bilaga 1.1
samt järn och stål i exporten är betydligt större för Sverige. Andelen
maskiner och transportmedel är visserligen totalt sett ungefär lika stor för
Sverige som för OECD i genomsnitt, men skillnaderna är stora för
enskilda varugrupper. Sveriges andel industrimaskiner, telekommuni-
kationsutrustning och vägfordon i exporten är större än för OECD-
genomsnittet. Sveriges största konkurrent, Tyskland, har ännu större
andelar industrimaskiner och vägfordon i sin export än Sverige, vilket
också missgynnat Tysklands export då efterfrågan på dessa varor dämpats
under lågkonjunkturen. Sedan 1986 har Tyskland tappat ca 19% av sin
andel av världsmarknaden för bearbetade varor.
Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder
Index 1980=100
Andelsutvecklingen beror inte enbart på konkurrenskraften och
produktsammansättningen i förhållande till konkurrentländerna. Japan,
som upprätthållit sin konkurrenskraft relativt väl och som dessutom har
stora andelar varor som växer snabbt på exportmarknaden, som t.ex.
kontorsmaskiner, datorer, telekommunikationsutrustning, har ändå tappat
marknadsandelar från mitten av 1980-talet. En del av andelsförlustema
som drabbat flertalet OECD-länder kan förklaras av den ökade konkur-
rensen från nyindustrialiserade länder som Sydkorea, Hongkong,
Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på export-
marknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av
1980-talet. Sedan 1986 har dessa länder tillsammans ökat sin marknads-
andel för bearbetade varor med drygt 30%.
29
Tabell 3:2 Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990 Prop. 1992/93:100
Andelar av total varuexport i procent Bilaga 1 1
|
Tyskland |
Japan |
USA |
Sverige |
OECD | |
|
Papper och papp |
2,2 |
0,7 |
1,3 |
11,0 |
2,3 |
|
Järn och stål |
3,8 |
4,4 |
0,9 |
6,0 |
3,3 |
|
Maskiner och | |||||
|
transportmedel |
49,4 |
70,8 |
46,4 |
43,5 |
43,7 |
|
varav | |||||
|
Industrimaskiner |
18,3 |
15,9 |
13,2 |
17,4 |
14,0 |
|
Kontorsmaskiner | |||||
|
och datorer |
2,5 |
8,7 |
4,2 |
2,6 |
4,3 |
|
Telekom.utrustning |
1,8 |
10,1 |
2,5 |
4,4 |
3,0 |
|
Elektriska maskiner |
6,8 |
11.0 |
7.6 |
4,3 |
6,3 |
|
Vägfordon |
16,8 |
22,9 |
7,9 |
13,0 |
12,3 |
Anm.: Tyskland avser här Västtyskland. Varugrupperna är uppdelade enligt SITC,
rev. 3.
Källa: OECD (Foreign Trade by Commodities, 1991), Finansdepartementet.
Mot slutet av 1989 inleddes ett fall i den svenska varuimporten.
Mellan 1990 och 1992 minskade den med omkring 6%. Det kraftiga
fallet hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling.
Importandelen tycks också ha återgått till en mer normal nivå jämfört
med överhettningsåren mot slutet av 1980-talet, då importen drevs upp
genom de kapacitetsrestriktioner som förelåg för den inhemska produk-
tionen. I nedgångsfasen har importen också minskat snabbare än den
importvägda efterfrågan.
Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på
utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-
komponentema vägs där samman med avseende på genomsnittligt
importinnehåll av bearbetade varor.
Tabell 3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor
Bidrag till importvägd efterfrågan, procentenheter
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Offentlig varukonsumtion |
0,3 |
0,6 |
-0,0 |
-0,1 |
|
Privat varukonsumtion |
0,2 |
-1,4 |
-1,7 |
-0,1 |
|
Byggnadsinvesteringar |
-0,2 |
-0,2 |
-0,5 |
-0,3 |
|
Maskininvesteringar |
-3,7 |
-2,5 |
-0,4 |
0,8 |
|
Export av bearbetade varor |
-0,9 |
0.1 |
2,4 |
3,8 |
|
Lagerförändringar |
-2,5 |
1,5 |
0,5 |
0,7 |
|
Importvägd efterfrågan |
-6,7 |
-1,9 |
0,2 |
4,9 |
|
Import av bearbetade varor |
-7,5 |
-1,2 |
-1,0 |
6,0 |
Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
1991 föll den importvägda efterfrågan med hela 7%. Den starka
lageravvecklingen i kombination med raset i maskininvesteringama var
de viktigaste faktorerna bakom detta. Under 1992 föll den privata
varukonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringama fortsatte
att minska. Ett positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd
efterfrågan stannade vid ca 2%. I år förutses en förskjutning av
30
användningssidan mot mer importtunga delar varför den importvägda Prop. 1992/93:100
efterfrågan i stort sett blir oförändrad, trots att den totala (ovägda) Bilaga 1.1
efterfrågan fortsätter att minska. Härtill bidrar i första hand den starka
exporttillväxten samt att nedgången för maskininvesteringar i stort sett
upphör. Den privata konsumtionen minskar visserligen totalt sett kraftigt,
men minskningen i varukonsumtion beräknas bli av ungefär samma
storleksordning som 1992. Den starka exporttillväxten 1994 bidrar i hög
grad till den femprocentiga tillväxten av den importvägda efterfrågan som
då förutses.
Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta
kan ses som en effekt av den tilltagande internationella specialiseringen
som kännetecknat världsekonomin en längre tid. Ekonometriska
skattningar tyder på att denna effekt för Sverige har upgått till 1,5-2%
per år under 1980-talet. Under perioden 1991 till 1994 finns dock två
viktiga skäl till varför inte importen av bearbetade varor väntas öka
snabbare än den importvägda efterfrågan. Importandelen drevs upp av det
extremt höga kapacitetsutnyttjandet under överhettningsåren. I nedgångs-
fasen återgår importandelen sedan till mera normala nivåer. Det andra
skälet är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare
vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.
Importpriset för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntas
en ökning med drygt 6%, vilket till största delen förklaras av deprecie-
ringen av den svenska kronan och dess genomslag på importpriserna.
Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan
effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan
och de pressade hemmamarknadsprisema gör att såväl exportörerna till
Sverige som importörerna här i landet sannolikt pressar sina marginaler.
Tabell 3:4 Export och import av varor
Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling
|
1991 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Varuexport Bearbetate varor |
281,5 |
-2,6 |
0.4 |
6,5 |
10,0 |
1,8 |
-2,2 |
7,9 |
2,5 |
|
Fartyg |
2,4 |
-29,7 |
77,9 |
-4,0 |
-18,0 |
7,1 |
-3,9 |
2.6 |
3,6 |
|
Petroleumprodukter |
9,8 |
5,3 |
9,0 |
0,0 |
0,0 |
1.8 |
-18,0 |
2,8 |
6,9 |
|
Övriga råvaror |
39,5 |
-1,2 |
-0,4 |
-1,0 |
7,0 |
-9,2 |
-2,8 |
7,0 |
5,9 |
|
Summa Varuexport |
333,1 |
-2,2 |
1,2 |
5,0 |
8,7 |
0,1 |
-2.9 |
7,9 |
3,3 |
|
Varuimport Bearbetade varor |
235,2 |
-7,5 |
-1,2 |
-1,0 |
6,0 |
-0,5 |
-2,0 |
6,4 |
3,4 |
|
Fartyg |
4,8 |
23,3 |
-32,4 |
47,2 |
-46,9 |
-1,5 |
-4,8 |
2,4 |
5,1 |
|
Råolja |
14,6 |
-3,6 |
6,0 |
1,1 |
0,5 |
-10,5 |
-6,6 |
18,0 |
9,0 |
|
Petroleumprodukter |
10,5 |
2.1 |
4,0 |
-4,7 |
2,4 |
-5,5 |
-11,0 |
19,5 |
7,3 |
|
Övriga råvaror |
35,8 |
-5.9 |
2,6 |
-1,3 |
1,8 |
4.3 |
-2,5 |
11,0 |
5,4 |
|
Summa Varuimport |
301,0 |
-6,1 |
-0,2 |
-0,6 |
3,9 |
-1,1 |
-3,2 |
7,9 |
4,4 |
Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
31
Bytesbalansen uppvisade 1992 preliminärt ett underskott på drygt 25
miljarder kr., motsvarande 1,8% av BNP. För 1993 och 1994 förutses
en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en väntad ökning
av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott
på ca 35 miljarder kr. och väntas i år förbättras med drygt 22 miljarder
kr. för att nästa år visa ett rekordstort överskott på 77 miljarder kr. Trots
betydande underskott i avkastningsnettot även de följande två åren
beräknas bytesbalansen visa ett kraftigt överskott 1994, motsvarande
1,5% av BNP.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 3:5 Bytesbalans
Miljarder kr.
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Varuexport |
339,9 |
332,8 |
327,4 |
371,1 |
416,9 |
|
Varuimport |
323,7 |
300,9 |
290,9 |
312,2 |
338,8 |
|
Korrigeringspost |
-1,3 |
-1,3 |
-1,4 |
-1,4 |
-1,4 |
|
Handelsbalans |
14,8 |
30,5 |
35,1 |
57,5 |
76,7 |
|
Sjöfartsnetto |
9,5 |
10,3 |
10,4 |
11,4 |
12,3 |
|
Övriga transporter |
1,7 |
2,1 |
1,0 |
1,1 |
1,1 |
|
Resevaluta |
-19,0 |
-20,5 |
-22,7 |
-22,2 |
-21,4 |
|
Övriga tjänster |
-6,9 |
-0,9 |
-0,5 |
-0,3 |
-0,4 |
|
Tjänstebalans |
-14,8 |
-9,0 |
-11,8 |
-10,0 |
-8,3 |
|
Avkastning på kapital |
-27,1 |
-29,3 |
-34,9 |
-39,7 |
-31,9 |
|
därav | |||||
|
räntenetto |
-42,2 |
-45,2 |
-52,3 |
-60,4 |
-54,3 |
|
återinvesterade | |||||
|
vinstmedel |
9,3 |
8,8 |
9,6 |
11,7 |
12,9 |
|
Övriga transfereringar |
-13,5 |
-12,4 |
-13,9 |
-12,5 |
-13,4 |
|
Bytesbalans |
-40,5 |
-20,2 |
-25,6 |
-4,7 |
23,0 |
|
Andel av BNP |
-3,0 |
-1,4 |
-1,8 |
-0,3 |
1,5 |
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Underskottet i tjänstebalansen bedöms minska något under perioden
1993-1994 vilket förklaras av en viss förbättring i resevaluta- samt
sjöfartsnettot. Underskottet i resevalutanettot beräknas falla för första
gången på tio år. Inkomsterna bedöms successivt stiga i volym till följd
av de fallande relativpriserna på turisttjänster i Sverige, i kombination
med den internationella konjunkturuppgången. Resevalutautgiftema
däremot beräknas minska kraftigt i volym (-13% 1993) i samband med
fallet i privat konsumtion och den negativa utvecklingen i hushållens
disponibla inkomster. Räknat i löpande priser blir effekten på resevaluta-
nettot däremot inte så stor, eftersom utgifterna stiger markant till följd av
deprecieringen av kronan.
Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsatt stort underskott, men
nästa år beräknas det minska med ca 8 miljarder kr., vilket förklaras av
utvecklingen i räntenettot. Den räntebärande skulden till utlandet ökar
inte lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av en förbättring i
32
bytesbalansen samt en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands
sedan 1991. Räntenettot försämrades ändå med 7 miljarder kr. 1992.
Försämringen kan delvis förklaras av en övergång från kortfristig till mer
långfristig upplåning under 1991, som vanligen genererar halvårs- eller
helårsvisa räntebetalningar. Denna typ av lån som togs 1991 belastade
följaktligen räntenettot först 1992.
Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderna
under hösten 1992 slår till största delen igenom i år och bidrar till ett
ökat underskott i räntenettot. Det höga ränteläget förklaras också av en
ökad kronandel i skuldstocken. Utländska placerare har visat ökat intresse
för svenska räntebärande värdepapper. Kronandelen i skuldstocken växer
därmed. Det svenska ränteläget får följaktligen en allt större betydelse för
de räntekostnader som belastar bytesbalansen. Vidare bidrar fallet i
kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar.
Under 1992 ökade staten sin utlandsupplåning. En del av denna
upplåning deponeras i svenska banker, vilket medför att de kan amortera
sina skulder mot utlandet. Den statliga upplåningen är huvudsakligen
långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen
räntebetalningar först i år.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994
Anm.: Den räntebärande skulden påverkar räntebetalningarnas storlek. Här ingår
samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Däremot
inkluderas inte handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker
m.m. Inte heller tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier ingår.
Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet.
En successiv nedgång i marknadsräntorna i år får en positiv effekt på
räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas minska.
En minskning med en procentenhet i räntenivån för den räntebärande
skulden innebär en förbättring i räntenettot med drygt 6 miljarder kr.
12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
33
De utländska direktinvesteringarna i Sverige bedöms nära balansera det Prop. 1992/93:100
svenska direktinvesteringsutflödet under de närmaste åren. Mönstret Bilaga 1.1
under den senare hälften av 1980-talet, då utlandsinvesteringarna
genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då nettoutflödet för
direktinvesteringarna uppgick till knappt 10 miljarder kr., att jämföra
med hela 72 miljarder kr. året innan.
Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinves-
teringarna i Sverige. De steg från drygt 12 miljarder kr. 1990 till 38
miljarder kr. 1991. För 1992 pekar preliminära uppgifter på en påtagligt
minskad nivå både av de utländska direktinvesteringarna i Sverige och de
svenska utomlands. Det hör sannolikt samman med den internationella
lågkonjunkturen, ränteuppgången och skuldsaneringen. Det finns ändå
flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinveste-
ringarna i Sverige på sikt. Det har blivit lättare för utländska företag att
köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft
i januari 1992. Förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft,
fördelaktig företagsbeskattning m.m. borde vidare stimulera utländska
investeringar i Sverige.
34
4 Industrin
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Efter det kraftiga fallet i industriproduktionen från första kvartalet 1989
tycks nedgången ha upphört under 1992. Sänkningen av arbetsgivarav-
giften från 1 januari 1993 samt deprecieringen av kronan ger en avsevärd
förbättring av konkurrenskraften, som beräknas bidra till en gynnsam
utveckling av industriproduktionen. Den svaga internationella efterfrågan
motverkar däremot en kraftigare uppgång.
Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Industriproduktion |
-2,0 |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Lönekostnad per timme |
8,8 |
7,6 |
3,7 |
0,3 |
4,5 |
|
Produktivitet |
3,0 |
1.1 |
3,8 |
3,1 |
3,9 |
|
Enhetsarbetskostnad, (ULC) |
5,6 |
6,4 |
-0,1 |
-2,7 |
0,6 |
|
14 OECD-länders ULC |
4,1 |
4,3 |
1,9 |
2,0 |
1,7 |
|
14 OECD-länders ULC, SEK |
6,7 |
4,5 |
0,8 |
15,0 |
1,7 |
|
Relativ ULC, SEK |
-1,0 |
1,8 |
-0,9 |
-15,4 |
-1,1 |
Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s
konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmapro-
duktion på exportmarknaden. Vi har inte inkluderat konkurrensen gentemot länder
utanför OECD-området.
Produktiviteten baseras här på SCB:s industristatistik. Uppgiften för 1990 är
uppreviderad, men preliminär.
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen-
tet.
Industrins andel av BNP föll 1982 till knappt 21% från ca 22% 1978,
året innan dåvarande nedgångsfas. Nu har andelen minskat från 22%
1988 till 18%. Den krympande andelen hör samman med den kraftiga
nedgången i efterfrågan under innevarande lågkonjunktur, det höga
kostnadstrycket, fallande produktpriser, lönsamhetsförsämringen m.m.
Den höga realräntan och kreditåtstramningen inom den finansiella sektorn
är några faktorer som dessutom motverkat nyinvesteringar inom industrin
(se vidare kapitel 8).
Industrikapacitet har slagits ut. En grov uppskattning av hur stor
utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och
kapacitetsutnyttjandet. Måttet visar att omkring 7% av industrins
kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet
1992. I verkstadsindustrin beräknas kapacitetsutslagningen ha uppgått till
ca 9% under samma period. Till detta ska också läggas den kapacitet
som nu varaktigt försvinner i och med nedläggningen av Volvos fabriker
i Uddevalla och Kalmar. Volvo tar därmed bort 30% av sin kapacitet i
Sverige. Det innebär att ytterligare ca 1 procent av industrins kapacitet
läggs ned, grovt räknat, utöver 7% som vi räknat med. SAAB drar ner
antalet anställda, men behåller tills vidare sin produktionskapacitet. Detta
är möjligt genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet.
35
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 4:1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992
Index 1:a kvartalet 1989 = 100
Källa: Statistiska centralbyrån.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk med 9% från toppnivån första
kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. Under den tidigare nedgångs-
fasen från början av 1979 till bottennivån 1982 minskade kapacitetsutnytt-
jandet med ca 8%. Industriproduktionen föll med 9% under samma
period, att jämföra med ett fall med drygt 15% under den senare
nedgångsfasen. Detta indikerar att utslagningen av kapacitet varit större
under innevarande lågkonjunktur än under den tidigare. Utslagningen
under början av 1980-talet kan med ovan nämnda grova beräkningssätt
uppskattas till ca 1%, mot ca 8% nu.
Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, dvs. den nivå som kunde nåtts med
befintlig arbetsstyrka om inte hinder av olika slag förelegat, har också
minskat betydligt och i högre grad än under den förra lågkonjunkturen
i början av 1980-talet. Skillnaden mellan det faktiska och möjliga
kapacitetsutnyttjandet ökade avsevärt under åren 1989-1991, vilket
innebär att företagen i viss mån behöll ledig kapacitet. Under 1992
minskade emellertid denna skillnad, vilket tyder på att företagen i högre
grad reducerade antalet anställda. Produktionen stabiliserades emellertid
förra året och produktiviteten steg inom industrin, vilket motverkade en
fortsatt utslagning. Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt
ha kunnat producera ca 10% mer under 1992 om det funnits tillräcklig
efterfrågan. Den beräknade ökningen i industriproduktionen 1993-1994
med totalt 7% skulle alltså inte innebära någon omedelbar risk för
flaskhalsar och brist på arbetskraft inom de närmaste två åren. Därefter
finns däremot betydande risker för detta om inte industrikapaciteten åter
växer under de närmaste åren.
36
Åren 1986-1987 förbättrades industrins konkurrenskraft till följd av en Prop. 1992/93:100
gynnsam växelkursutveckling för den svenska kronan, p.g.a. valuta- Bilaga 1.1
korgens sammansättning. Även år 1990 förbättrades konkurrenskraften
till följd av en effektiv depreciering av kronan. Under hela perioden
1984-1991 ökade industrins arbetskostnad per producerad enhet ändå
drygt 14% snabbare än i konkurrentländerna, räknat i gemensam valuta.
Under 1992 steg industrins lönekostnader med endast drygt 3 1/2%.
Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har
starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet
steg markant, till 3,8%, vilket sammantaget innebär att industrins
arbetskostnad per producerad enhet var så gott som oförändrad. I
konkurrentländerna beräknas den däremot ha stigit med ca 2%. Beslutet
att låta kronan flyta fritt i november 1992 innebar en effektiv apprecie-
ring av konkurrentländernas valutor med ca 14% fram till mitten av
december 1992. Valutakurserna antas under prognosperioden rent
tekniskt ligga kvar på denna nivå. Räknat i gemensam valuta uppgår
förbättringen i industrins konkurrenskraft till knappt 1% för 1992.
Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt
14 OECD-länder 1980-1994
Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Sänkningen av arbetsgivaravgiften samt borttagandet av två semester-
dagar beräknas ge industrin en kostnadssänkning med totalt 3,6%.
Dessutom bidrar deprecieringen av kronan starkt till att förstärka
konkurrenskraften. Relativt Sveriges största konkurrentland Tyskland
sänks kostnadsnivån med hela 25% åren 1992-1994, räknat i svenska
kronor. Relativt Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer beräknas
industrins arbetskostnad per producerad enhet minska med totalt 17%,
räknat i gemensam valuta samma period. Det innebär att det relativa
kostnadsläget 1994 blir gynnsammare än 1983 års nivå. Den kraftiga
37
förbättringen hör inte enbart samman med deprecieringen av kronan och Prop. 1992/93:100
sänkningen av arbetsgivaravgiften. Stora delar av industrin har slagits ut Bilaga 1.1
och de företag som återstår är de mest konkurrenskraftiga. Produktivitets-
tillväxten i dessa företag är sannolikt relativt hög.
I samband med konjunkturnedgången under andra halvåret 1989
började industriföretagens vinster falla. Industrins rörliga kostnader per
producerad enhet steg snabbare än produktpriserna redan fr.o.m. 1988,
och marginalerna, dvs. bruttoöverskottet som andel av bruttoproduktions-
värdet, pressades för att bromsa marknadsandelsförlustema.
År 1990 nådde lönekostnaderna per producerad enhet den högsta nivån
sedan 1981, men uppgången i insatskostnadema mer än halverades.
Försäljningspriserna höjdes i allt långsammare takt och marginalerna
pressades ytterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och
lönekostnader, men produktpriserna steg ännu långsammare.
Förra året minskade industrins rörliga kostnader per producerad enhet.
Produktpriserna föll något mer och vinstmarginalen krympte för femte
året i rad, om än inte så kraftigt som föregående år. Industrins vinstan-
del, dvs. driftöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, beräknas
ha nått en botten 1992, ungefär i nivå med vinstandelen under lågkon-
junkturåren 1980-1981.
Vinstmarginalen beräknas stiga i år med hela 3 procentenheter, vilket
innebär att en stor del av marginalförlustema under de senaste åren
återhämtas. En del av förbättringen förklaras av det utrymme för
marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger. Omkring
hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderna för importerade
insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för marginalförstärkning och
resten till en relativprissänkning av exportpriserna. En viss marginal-
förbättring antas också ske på hemmamarknaden. Vinstandelen beräknas
1994 ligga på nästan samma nivå som 1989. Den höga vinstandelen bör
dock ses mot bakgrund av den kraftiga utslagningen av olönsamma
företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet.
Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senaste två åren, i
samband med vikande råvarupriser, ökad konkurrens och överkapacitet
på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarukostnader
som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen
kraftigt 1992, för tredje året i följd. I år väntas en snabb förbättring i
basindustrins vinstutveckling och en omfattande marginalförstärkning.
Inom skogsindustrin väntas insatsvarupriserna fortsätta minska, bl.a. till
följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energiskat-
ten. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att
deprecieringen av kronan därmed får ett begränsat genomslag på
kostnaderna. De rörliga kostnaderna blir så gott som oförändrade för
basindustrin som helhet medan produktpriserna stiger, vilket ger en
marginalförbättring med hela 4,7 procentenheter i år. Nästa år ökar
insatsvarukostnadema, men sammantaget beräknas likväl vinstmarginalen
stiga med ytterligare knappt 2 procentenheter.
38
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per
producerad enhet samt bruttoöverskottsandel
Procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Per producerad enhet |
2,8 |
2,2 |
-0,6 |
3,6 |
4,3 |
|
Lönekostnad1 |
8,8 |
6,0 |
-0,1 |
-2,7 |
0,6 |
|
Lönekostnad per timme |
9,4 |
7,6 |
3,7 |
0.3 |
4,5 |
|
Produktivitet |
0,5 |
1,5 |
3,8 |
3,1 |
3,9 |
|
Summa rörlig kostnad |
4,6 |
4,2 |
-0,4 |
1,6 |
3,2 |
|
Produktpris |
3,6 |
2,0 |
-0,8 |
5,1 |
3,5 |
|
Marginal, procentenheter |
-0,9 |
-1,8 |
-0,3 |
3,0 |
0,2 |
|
Bruttoöverskottsandel2 |
26,9 |
21,9 |
21,1 |
28,3 |
29,3 |
1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuan-
knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i
fasta priser per arbetad timme.
2 Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.
Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen (minst 200
anställda) visar att resultatet efter avskrivningar försämrades med 30%
jämfört med delåret 1991. Med delår avses årets sex eller åtta första
månader beroende på företagens rapporteringsprinciper. Nettomarginalen,
resultat efter avskrivningar i procent av omsättningen, minskade med 1
procentenhet, till 2,5% delåret 1992.
Finansdepartementets prognos över industrins lönsamhet baseras på
nationalräkenskaperna (NR) och inte företagsstatistiken. Beräkningen av
vinstmarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa
källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt.
Bruttomarginalen visar en nedgång med 0,3 procentenheter 1992 enligt
NR, men en nedgång med 0,6 procentenheter enligt delårsresultaten 1992
för de största industriföretagen.
I Finansdepartementets prognos beräknas vinstmarginalen ("brutto-
marginalen") som bruttoöverskott i procent av bruttoproduktionsvärdet.
Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som återstår av förädlingsvärdet
då lönekostnaderna räknats bort. I företagsekonomiska termer motsvaras
bruttoöverskottet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före
kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomarginalen i företagsstatistiken
motsvarar rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen.
Bruttomarginalerna är emellertid inte helt jämförbara vilket förklarar
skillnaden mellan kurvorna i diagram 4:3.
39
Diagram 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Bruttoöverskottet enligt NR beräknas utifrån försäljningsvärdet för de
varor som tillverkats, d.v.s. inklusive färdigvarulager. Rörelseresultatet
i företagsstatistiken beräknas utifrån det faktiska försäljningsvärdet vid
försäljningstillfället, alltså exklusive värdet på varor i lager. Ytterligare
en skillnad ligger i att i den företagsekonomiska vinstberäkningen ingår
de kostnader som företaget historiskt sett haft för att tillverka varorna.
Förutsatt att insatsvaruprisema stigit över tiden kommer därmed de
redovisade kostnaderna för tillverkningen att vara lägre än om varan
tillverkats precis vid försäljningstillfället. Om insatsvaruprisema istället
fallit över tiden kommer de redovisade tillverkningskostnaderna vara
större än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. I nationalrä-
kenskaperna däremot motsvarar vinsten det överskott som återstår då
åt eranskaffning skostnaden för produkterna dragits ifrån produk-
tionsvärdet. Detta överskott syftar på vad själva produktionsprocessen
klarat av att generera och exkluderar således effekter av prisutvecklingen.
Skillnader i förändringstakt mellan de båda bruttomarginalbegreppen
kan förklaras av förändringen i prisutvecklingstakt. De fallande priserna
på insatsvaror under innevarande lågkonjunktur inverkar negativt på
företagsstatistikens rörelseresultat. I NR registreras en gynnsammare
vinstutveckling p.g.a. de fallande återanskaffningskostnadema.
40
5 Arbetsmarknad
Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990 försämrades arbets-
marknadsläget i snabb takt 1991. Under hösten 1992 förmörkades bilden
betydligt av de mycket höga räntenivåerna som bromsade upp aktiviteten
i ekonomin. Detta medverkade till det stora antalet varsel om uppsäg-
ningar som registrerades mot slutet av året. Deprecieringen av kronan,
sänkningen av räntan samt de sänkta arbetsgivaravgifterna gör att det
hårda omvandlingstrycket i ekonomin lättat något.
Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft återspeglas i den låga
nivån på antalet lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt genom att
det enligt företagen nästan inte förekommer någon brist på arbetskraft.
Den dämpade efterfrågan, tillsammans med de höga varseltalen, indikerar
ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden.
Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i
arbetskraftsutbudet. Detta orsakas till en del av en stark ökning av
volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av främst ar-
betsmarknadsutbildning. Utbudet minskar också till följd av att fler väljer
att studera även i reguljär utbildning, eller inte söker arbete alls, eftersom
möjligheten att få ett arbete bedöms vara liten.
Diagram 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
65000
60000
55000
50000
45000
40000
35000
30000
25000
20000
15000
10000
5000
0
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Även i år förutses utbudet minska, vilket främst beror på att volymen
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Fallet i produktionen medför
att sysselsättningen minskar än mer, varför arbetslösheten förutses stiga
till 6,2%. Arbetslösheten förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94
för att sedan säsongrensat plana ut, vilket innebär ett årsgenomsnitt på
7% 1994. Denna uppgång sker trots att BNP då åter börjar stiga.
Tidigare gjorda rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till
en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar
ytterligare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas.
41
5.1 Sysselsättning Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
I takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten började sysselsättningen
falla i början av 1991. Nedgången har därefter fortsatt i snabb takt.
Sysselsättningen sjönk med över 250 000 personer, motsvarande närmare
6%, mellan 1990 och 1992, mätt som helårsgenomsnitt. Sysselsättningen
i timmar minskade något mindre under perioden till följd av stigande
medelarbetstid. Ökningen av medelarbetstiden förklaras främst av
minskad sjukfrånvaro medan ökningen av antalet semesterdagar för vissa
grupper år 1991 verkade i motsatt riktning.
Sysselsättningsneddragningama har varit tydligast inom industrin, som
också svarat för huvuddelen av det totala sysselsättningsfallet i ekonomin.
Nedgången inleddes redan i början av 1990 och har fortsatt kontinuerligt.
Under loppet av perioden har nedgången blivit allt starkare också inom
den privata tjänstesektorn, byggsektorn och mot slutet också inom
kommunerna.
Tabell 5:1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
|
Nivå 1991 |
Förändring från föregående år | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Sysselsättning Jord- och skogsbruk |
143 |
-6 |
-7 |
-4 |
-3 |
|
Industri |
939 |
-62 |
-82 |
-20 |
20 |
|
Byggnadsverksamhet |
312 |
-1 |
-38 |
-37 |
-25 |
|
Privata tjänster |
1624 |
-14 |
-31 |
-40 |
7 |
|
Kommunal verksamhet |
1200 |
1 |
-21 |
-13 |
-24 |
|
Statlig verksamhet |
208 |
5 |
-1 |
-5 |
-5 |
|
Totalt |
4430 |
-77 |
-180 |
-119 |
-30 |
|
Arbetskraft, totalt |
4552 |
-25 |
-86 |
-62 |
4 |
|
Arbetslösa |
122 |
53 |
94 |
57 |
34 |
|
% av arbetskraften |
2,7 |
2,7 |
4,8 |
6,2 |
7,0 |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid.
De strukturella förändringarna inom jordbruket förutses fortsätta under
perioden, med minskad sysselsättning som följd. Vändningen uppåt av
produktionen inom skogsindustrin innebär en ljusning också inom
skogsbruket. Sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbruk förutses
således bromsas upp under prognosperioden.
Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med 170 000 personer,
eller med ca 17%, mellan 1989 och 1992. Den uppgång i produktionen
som förutses i år (se kapitel 4) bedöms vara för svag för att sys-
selsättningen ska vända uppå. Däremot minskar nedgångstakten. År
1994, då produktionen beräknas växa med 6%, förutses en sysselsätt-
ningsuppgång. Trots denna starka produktionsuppgång beräknas
produktivitetsökningen vara ungefär lika stor nästa år som i år. Det
förklaras av att de stora sysselsättningsneddragningar som tidigare gjorts
42
medför att potentialen för snabba produktivitetsökningar minskar då
produktionen vänder uppåt. Ett tecken som tyder på att arbetsstyrkan
redan nu utnyttjas i relativt hög grad är att övertidsuttaget har ökat och
ligger på en betydligt högre nivå än i föregående lågkonjunktur.
Arbetskraftsreserven, som i motsvarande konjunkturfaser genererat en
snabb produktivitetstillväxt, är således mindre.
Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medförde
att sysselsättningen började minska först mot slutet av 1991. Därefter har
fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har dragits ned med ca 13% 1992
och nedgången förutses bli ungefär lika stor de kommande åren p.g.a
raset i bostadsbyggandet och fortsatt låga byggnadsinvesteringar inom
näringslivet.
Inom den privata tjänstesektorn har sysselsättningen avtagit kontinuer-
ligt under 1991 och 1992. Sammanlagt har antalet sysselsatta minskat
med ca 45 000 personer, motsvarande närmare 3%. Även 1993 förutses
nedgången fortsätta med 40 000 personer beroende på den svaga
utvecklingen inom byggsektorn och fallet i privat konsumtion. År 1994
förutses åter en svag uppgång i sysselsättningen, i takt med återhämt-
ningen i ekonomin.
Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991.
År 1992 föll antalet sysselsatta med i genomsnitt drygt 20 000 personer.
Under 1993 beräknas antalet minska med ca 13 000 personer. Satsningen
på beredskapsarbeten håller då uppe sysselsättningen eftersom en stor del
av dessa hamnar inom kommunerna. År 1994 förutses nedgången bli
större då inte åtgärdsinsatser bromsar utvecklingen.
Antalet sysselsatta inom staten minskade något under 1992. Ned-
gången förutses fortsätta under prognosperioden, till följd av neddrag-
ningar inom administrationen, med sammanlagt 10 000 personer.
Sammanfattningsvis förutses antalet sysselsatta fortsätta att minska,
om än i avtagande takt, 1993 och 1994. Nedgången inom byggnads-
verksamheten drar ned utvecklingen under hela perioden. En vändning
uppåt inom främst industrin, men också inom den privata tjänstesektorn
mot slutet av perioden, förutses till följd av den stigande produktionen.
Sedan 1990, då det totala antalet sysselsatta var som störst, beräknas
antalet ha minskat med ca 400 000 personer år 1994. Det motsvarar en
minskning med 9%.
Produktiviteten antas öka med 1,7% 1993 och drygt 2% 1994. Poten-
tialen bedöms som ännu större men den svaga efterfrågan innebär att den
inte kan realiseras. Dessutom minskar trycket på effektiviseringar, liksom
utslagningen av mindre effektiva enheter, som en följd av det väsentligt
förbättrade kostnadsläget.
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
43
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring
|
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Näringslivet Produktion |
2,7 |
2,6 |
0,9 |
-2,8 |
-1,5 |
-1,3 |
2,7 |
|
Sysselsättning |
3,2 |
1,1 |
0,5 |
-3,6 |
-4,2 |
-3,7 |
-0,1 |
|
Produktivitet |
-0,4 |
1,5 |
0,3 |
0,8 |
2,8 |
2,4 |
2,8 |
|
Industri |
2,3 |
1,7 |
-2,0 |
-5,1 |
-3,5 |
1,0 |
6,0 |
|
Sysselsättning |
0,5 |
-0,6 |
-2,4 |
-6,1 |
-7,0 |
-2,0 |
2,0 |
|
Produktivitet |
1,9 |
2,3 |
0,5 |
1,1 |
3,8 |
3,1 |
3,9 |
|
Byggnadsverksamhet Produktion |
0,7 |
5,7 |
0,2 |
-3,4 |
-5,5 |
-10,5 |
-6,0 |
|
Sysselsättning |
0,9 |
3,6 |
2,0 |
-2,3 |
-10,5 |
-14,0 |
-9,0 |
|
Produktivitet |
-0,2 |
2,0 |
-1,8 |
-1,2 |
5,6 |
4,1 |
3,3 |
|
Privata tjänster |
3,8 |
2,6 |
2,1 |
-0,5 |
0,3 |
-1,5 |
2,4 |
|
Sysselsättning |
3,1 |
3,0 |
2,1 |
-2,1 |
-1,4 |
-2,8 |
0,4 |
|
Produktivitet |
0,7 |
-0,4 |
0,0 |
1,6 |
1,7 |
1,3 |
1,9 |
|
Offentliga tjänster Produktion |
0,7 |
2,1 |
1,9 |
-0,1 |
-0,1 |
-0,4 |
-0,7 |
|
Totalt Produktion |
2,3 |
2,4 |
1,2 |
-2,1 |
-1,2 |
-1,1 |
1,8 |
|
Sysselsättning |
2,4 |
1,5 |
0,8 |
-2,3 |
-3,0 |
-2,7 |
-0,4 |
|
Produktivitet |
-0,1 |
0,9 |
0,4 |
0,2 |
1,9 |
1,7 |
2,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar
sysselsättningen. Lågkonjunkturen gör att arbetstiderna förkortas inom
vissa branscher. Det bekräftas av att den nedgång som skett i syssel-
sättningen främst har berört de heltidssysselsatta medan andelen
deltidssysselsatta har ökat. Antalet personer som skulle vilja arbeta mer,
om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, har stigit från 170 000
personer 1989 till ca 300 000 personer 1992. I motsatt riktning verkar
den minskade frånvaron. Efter den starka uppgången i medelarbetstiden
1992, som sannolikt till stor del var en följd av införandet av de nya
sjukförsäkringsreglerna, beräknas en relativt oförändrad nivå under 1993.
År 1994 förutses en viss uppgång i medelarbetstiden orsakad av främst
minskningen av antalet semesterdagar.
Även anknytningen till arbetsmarknaden har minskat under inne-
varande lågkonjunktur. De fast anställda svarar för hela nedgången av
antalet sysselsatta, medan antalet tidsbegränsat anställda ökat något. Det
kan ses som en riktning mot en mer försiktigt hållning vid rekrytering
bland arbetsgivare i det osäkra arbetsmarknadsläget.
I samband med att efterfrågan på arbetskraft avtog under 1991 inleddes
också en nedgång i utbudet av arbetskraft. Sedan 1990 har antalet
personer i arbetskraften minskat med 110 000 personer, eller med ca
2,5%. Eftersom befolkningen samtidigt steg med ca 50 000 personer
44
berodde hela nedgången på ett minskat arbetskraftsdeltagande. År 1990 Prop. 1992/93:100
deltog 84,8% av befolkningen i arbetskraften, 1992 var andelen 82%. Bilaga 1.1
Bakom denna minskning ligger ett starkt fall i de yngre åldersgruppernas
arbetskraftsdeltagande. Nedgången blir emellertid också allt tydligare
även bland de äldre.
Antalet studerande har ökat betydligt. Antalet deltagande i arbets-
marknadsutbildning har enligt AMS stigit med 50 000 personer sedan
1990. Även antalet reguljärt studerande torde samtidigt ha stigit i
omfattning.
En ytterligare orsak till att arbetskraftsutbudet minskar är att motiva-
tionen bland de arbetslösa att aktivt söka arbete avtar i takt med att
arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k. latent
arbetssökande speglar detta. Latent arbetssökande är personer som skulle
vilja arbeta, men som inte aktivt sökt arbete av arbetsmarknadsskäl.
Sedan 1990 har antalet stigit med 55 000 personer till 95 000 personer
1992. Av dessa var det drygt 20 000 som studerade men egentligen
hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av
ungdomar.
Det svaga arbetsmarknadsläget 1993 innebär att utbudet av arbetskraft
beräknas fortsätta att falla. Förra året minskade antalet personer i
arbetskraften med ca 2%. Omkring hälften orsakades av ökningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att arbetskraftdeltagandet faller, vilket
det inte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, beror sannolikt på de höga
nivåer som uppnåddes under överhettningsåren. Dessutom har bidraget
från det trendmässigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet minskat.
Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper
Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter
Nivå Förändring från föregående år
|
1991 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
16-19 år, |
män |
42,3 |
2,5 |
-0,4 |
-5,4 |
-7,4 | ||
|
kvinnor |
47,1 |
2,0 |
-0,8 |
-3,4 |
-7,9 | |||
|
20-24 år. |
män |
82,8 |
0,7 |
-0,2 |
-2,0 |
-5,9 | ||
|
kvinnor |
77,5 |
1,2 |
-1,4 |
-3,1 |
-4,2 | |||
|
25-54 år, |
män |
94,6 |
0,3 |
0,0 |
-0,5 |
-1,1 | ||
|
kvinnor |
90,5 |
0,1 |
0,3 |
-0,8 |
-1,1 | |||
|
55-64 år. |
män |
75,5 |
-0,2 |
0,7 |
0,0 |
-0,9 | ||
|
kvinnor |
66,9 |
-0,6 |
2,0 |
0,6 |
-2,0 | |||
|
Totalt |
83,9 |
0,5 |
0,3 |
-0,9 |
-1,9 |
-1,4 |
-0,2 | |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
1 år beräknas utbudet sjunka med ca 1,5%, motsvarande drygt 60 000
personer. Därav förutses de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna svara för
i stort sett hela nedgången. Mest beräknas arbetskraftsdeltagandet sjunka
bland ungdomarna, främst beroende på att allt fler studerar, genom
arbetsmarknadspolitiska insatser men också i det reguljära ut-
bildningsväsendet. Nästa år, då åtgärdsvolymen förutses vara oförändrad
och inga ytterligare ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet
45
förutses, blir också utbudet relativt opåverkat. Höjningen av pen- Prop. 1992/93:100
sionsåldem bedöms endast öka utbudet i storleksordningen en tiondels Bilaga 1.1
procent 1994.
Arbetslösheten började stiga våren 1990, från en rekordlåg nivå på drygt
1%, och har därefter stigit kontinuerligt. En viss utplåning kan noteras
under andra halvåret 1992. Som årsgenomsnitt har arbetslösheten stigit
från 1,5% 1990 till 4,8% 1992. Det innebär i antal en ökning med i det
närmaste 150 000 personer till ca 215 000 öppet arbetslösa. Antalet
deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg samtidigt med ca 100
000 personer. Andelen personer i åtgärder av den totala arbetskraften
uppgick därmed till ca 3,5% 1992. Sammanlagt stod således ca 8,5%
av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1992.
Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten nu
betydligt högre bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 1992 var
skillnaden ca 2 procentenheter. Det hänger samman med att sysselsätt-
ningen minskat mest inom mansdominerade näringar som industri- och
byggbranschen medan de kvinnodominerade tjänstenäringama hittills
berörts i mindre omfattning.
Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar
Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
|
1984 |
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
16-19 år |
4,3 |
4,1 |
3,6 |
3,6 |
3,1 |
3,1 |
4,5 |
6,7 |
9,6 |
|
20-24 år |
5,5 |
5,3 |
5,1 |
4,4 |
3,4 |
2,9 |
3,0 |
5,8 |
10,9 |
|
25-54 år |
2,0 |
1,8 |
1,7 |
1,4 |
1,2 |
1.0 |
1,1 |
2,1 |
4,0 |
|
55-64 år |
2,8 |
2,5 |
2,1 |
1,9 |
1,6 |
1,2 |
1,4 |
2,0 |
3,0 |
|
Totalt |
2,6 |
2,4 |
2,2 |
1,9 |
1,6 |
1,4 |
1,5 |
2,7 |
4,8 |
Anm.: Siffrorna för åren 1984-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.
Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Studerar man de olika åldersgrupperna är det bland ungdomarna som
arbetslöshetstalen är högst. Under tredje kvartalet 1992 noterades så
höga nivåer som ca 14% bland 16 - 19-åringama och ca 12% i ålders-
gruppen 20 - 24 år. Mot slutet av året kunde dock en viss nedgång
noteras bl.a. till följd av den snabba expansionen av ungdomspraktik-
platserna.
En stor del av de arbetslösa är nytillträdande på arbetsmarknaden.
Under loppet av konjunkturnedgången uppger emellertid en allt större
del att orsaken till arbetslösheten är personal- eller driftsinskränkningar.
Denna orsak till arbetslösheten kan förväntas stiga ytterligare med tanke
på den fortsatt höga nivån på antalet varsel under 1992. Antalet varsel
om uppsägningar under året kan uppskattas till 185 000, vilket är
betydligt mer än under förra lågkonjunkturen då antalet som mest
uppgick till drygt 60 000 varsel under ett år. Tillverkningsindustrin
46
svarar för ca 43%, byggbranschen och den offentliga tjänstesektorn för Prop. 1992/93:100
ca 12% vardera. Bilaga 1.1
Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har stigit från i snitt drygt 16
veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots en stark expansion av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet långtidsarbetslösa, dvs.
arbetslösa längre tid än sex månader, ökat markant. Jämfört med 1990
har antalet femdubblats till ca 55 000 personer i genomsnitt 1992. En
viss stabilisering, på ca 65 000 personer, kan noteras under andra hälften
av året. Som mest uppgick antalet långtidsarbetslösa under föregående
lågkonjunktur till ca 40 000 personer. Det motsvarade närmare 30% av
det totala antalet arbetslösa. Andelen i slutet av 1992 uppgick till 27%.
En motsvarande andel långtidsarbetslösa som under lågkonjunkturen i
början av 1980-talet innebär en nivå på ca 90 000 långtidsarbetslösa
1994. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att försämra ar-
betsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. I många
länder har långtidsarbetslösheten angivits som en av orsakerna till
"hysteresis", dvs. en permanent hög arbetslöshet.
Diagram 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet
Den fortsatta, om än avtagande, nedgången i sysselsättningen innebär
att arbetslösheten bedöms fortsätta stiga under prognosperioden. Den
förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongren-
sat plana ut. Årsgenomsnittet för arbetslösheten förutses stiga från 4,8%
1992 till 6,2% 1993 och därefter till 7,0% 1994. Det motsvarar en
ökning med närmare 60 000 personer 1993 och med ytterligare 34 000
personer 1994. Andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknads-
politiska åtgärder beräknas samtidigt stiga med 1,5 procentenheter mellan
1992 och 1993 till drygt 5% av arbetskraften. Den nivån antas ligga kvar
47
1994. Andelen som inte ingår i den ordinarie arbetsmarknaden uppgår
därmed till ca 12% 1994. Det kan jämföras med de 5,5% som var den
högsta nivån som uppnåddes under lågkonjunkturen i början av 1980-
talet.
Osäkerheterna i prognosen är naturligtvis många. Empirisk erfarenhet
saknas om hur arbetsmarknadens funktionsförmåga påverkas av de för
Sverige, i ett historiskt perspektiv, mycket höga nivåerna på arbetslöshet
och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Svårigheterna att bedöma arbets-
givarnas beteende och därmed produktivitetsutvecklingen är dessutom
stora. Det tidigare extremt starka omvandlingstrycket i ekonomin som
blev följden av en låg inflation, de höga räntorna och den fasta växel-
kursen kan antas ha lättat något. Trycket på produktivitetsförbättringar
har minskat något genom det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Den
effektivisering som redan skett innebär dock sannolikt att det finns stora
produktivitetspotentialer när efterfrågan tar fart.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat
successivt 1991 och 1992. Andelen personer i åtgärder (exkl. arbetshan-
dikappade) av arbetskraften har stigit med över 2 procentenheter sedan
1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer, då beredskapsarbeten
utgjorde större delen av åtgärderna, har tyngdpunkten förskjutits till
utbildningsinsatser.
Den 1 juli 1992 infördes en ny åtgärd, den s.k. ungdomspraktiken.
Denna åtgärd kan ses som en praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbild-
ning för ungdomar ute på företagen. De särskilda inskolningsplatserna
upphörde i och med införandet av ungdomspraktik.
Prop.1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år
|
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Beredskapsarbete |
24 |
19 |
17 |
14 |
10 |
8 |
11 |
16 |
|
Ungdomspraktik1 |
31 |
24 |
18 |
10 |
5 |
3 |
10 |
30 |
|
Avtalad inskolningsplats |
1 |
2 |
1 |
2 |
3 |
4 | ||
|
Rekryteringsstöd |
12 |
10 |
6 |
5 |
3 |
2 |
5 |
14 |
|
utbildning (AMU) |
33 |
34 |
36 |
40 |
38 |
37 |
57 |
85 |
|
Utbildningsvikariat |
1 |
8 | ||||||
|
Före tagsutbildning2 Åtgärder för arbets- |
3 |
4 |
3 |
3 |
4 |
6 |
6 |
7 |
|
72 |
79 |
82 |
84 |
86 |
88 |
86 |
84 | |
|
Totalt |
175 |
170 |
162 |
158 |
147 |
146 |
179 |
248 |
|
Andel av arbets- |
2,4 |
2,1 |
1,8 |
1,7 |
1,4 |
1,3 |
2,0 |
3,7 |
1 T.o.m. 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 - juni 1992 särskilda inskol-
ningsplatser, därefter ungdomspraktik.
2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-
dade.
3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.
4 Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
48
I samband med regeringens och socialdemokraternas ekonomisk- Prop. 1992/93:100
politiska krispaket utökades de arbetsmarknadspolitiska insatserna Bilaga 1.1
kraftigt. Ännu en ny form av åtgärd, kallad arbetslivsutveckling,
introducerades som införs 1 januari 1993. Den innebär att arbetslösa
ska kunna gå tillbaka till arbetslivet och erhålla ett utbildningsbidrag
som ger samma ersättning som arbetslöshetsförsäkringen. Det ska
förstärka skyddet mot utförsäkring. Förutom införandet av arbetslivsut-
vecklingen utökades också antalet ungdomspraktikplatser och bered-
skapsarbeten med 36 000 respektive 30 000 platser. Dessutom tillkom
25 000 platser i det reguljära utbildningsväsendet i form av komvux,
folkhögskola, gymnasieskola och högskola.
13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
49
6 Löner och konsumentpriser Prop. 1992/93:100
Nedväxlingen av pris- och löneökningstakten inleddes 1991 och förstärks bilaga 11
av den allt lägre aktivitetsnivån i ekonomin och den därmed följande
mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Även om det råder osäkerhet om
hur lönebildningen kommer att organiseras torde den höga och växande
arbetslösheten leda till mycket måttliga nominella löneökningar. Lönerna
bedöms öka med 3% 1993 och 3 1/2% 1994 i genomsnitt. För industrin
ligger löneökningstakten i nivå med den i våra viktigaste konkur-
rentländer.
Den underliggande prisökningstakten i konsumentledet avtar till följd
av den svaga efterfrågan och beräknas uppgå till ca 2 %. Deprecieringen
av den svenska kronan medför dock att importpriserna stiger, vilket
åtminstone delvis övervältras på de inhemska priserna. Under 1993 stiger
dessutom konsumentprisindex (KPI) med ytterligare 1 1/2 procentenheter
till följd av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. KPI
beräknas därför öka med 5% 1993 och 3% 1994.
Svensk lönebildningen kännetecknas av låg löneflexibilitet och små
lönedifferenser. Utjämningen av lönerelationerna hänger samman med
den centrala samordningen av lönebildningen, som har varit det mest
utmärkande draget i det svenska löneförhandlingssystemet sedan 1950-
talet.
Diagram 6:1 Lönespridningen i Sverige
Index 19/2-100
190
180
170
160
150
140
130
120
110
100
90
80
70
60
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990
Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer
sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare"
varför lönespridningen 1960-1972 visar skillnaden mellan olika avtalsområdens
medellöner och hela SAF-områdets.
Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.
50
Lönepolitikens innebörd började att förändras fr.o.m. 1960-talets mitt.
Lönedifferentiering utifrån arbetets art och svårighetsgrad förbyttes i
låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig utjämning av
lönerna. Av diagram 6.1 framgår att lönespridningen för arbetare
halverades mellan 1965 och 1976. Motståndet hos arbetsgivarna ökade
successivt mot relativlönernas utveckling och mot centrala löneförhand-
lingar. Under 1980-talet började lönespridningen åter att stiga genom att
de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via branschvisa
och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer bidrog till att
driva upp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbets-
marknadsläge som rådde mot 1980-talets slut. Sverige verkar nu gå mot
en mer decentraliserad organisations- och förhandlingsstruktur, men det
är ännu osäkert om centrala löneöverenskommelser är ett avslutat kapitel
i svensk lönebildningshistoria eller ej.
Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till 5
1/2% till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Arbets-
marknadens parter slöt de tvååriga stabiliseringsavtal som löper ut i mars
1993. Resultaten tyder på att avtalen fick till stånd en något snabbare
lönedämpning 1991 än vad som annars blivit fallet, men att avtalen för
1992 verkar ligga något högre än vad arbetsmarknadsläget motiverar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 6:1 Timlöner
Årlig procentuell förändring
Samtliga löntagare
Industriarbetare
|
Avtal |
Löne- |
Timför- |
Avtal |
Löne- |
Timför- | |
|
1960-64 |
5,3 |
2,8 |
8,1 |
3,5 |
4,2 |
7,7 |
|
1965-69 |
5,6 |
2,7 |
8,3 |
4,2 |
4,4 |
8,5 |
|
1970-74 |
6,8 |
2,5 |
9,4 |
5,5 |
5,3 |
10,8 |
|
1975-79 |
9,0 |
3,0 |
11,9 |
6,3 |
4,7 |
10,9 |
|
1980-84 |
5,8 |
2,1 |
7,9 |
5,2 |
3,6 |
8,8 |
|
1985-89 |
4,8 |
3,0 |
7,8 |
3,9 |
4,4 |
8,0 |
|
1990 |
6,1 |
3,9 |
10,0 |
2,8 |
6,7 |
9,5 |
|
1991 |
2,8 |
2,8 |
5,6 |
2,3 |
3,2 |
5,5 |
|
1992 |
2,7 |
0,8 |
3,5 |
2,6 |
1,4 |
4,0 |
|
1993 |
3,0 |
3,5 | ||||
|
1994 |
3,5 |
4,5 |
Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatsistik. Uppgifterna
för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i före-
kommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik.
Källor.: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Lönebildningen påverkas främst av arbetsmarknadsläget, vinster,
prisförväntningar och produktivitet. Inflationstakten tilltar under 1993 till
följd av höjda importpriser, ökade indirekta skatter och neddragning av
vissa subventioner. Det är dock frågan om en tillfällig uppgång i
inflationstakten. Vinstutvecklingen i den skyddade sektorn försvagas av
en fallande kronkurs, samtidigt som den konkurrensutsatta sektorns
lönsamhet förbättras.
51
Den viktigaste faktorn för lönebildningen är sannolikt arbetsmarknads- Prop. 1992/93:100
läget. Arbetslösheten och andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska Bilaga 1.1
åtgärder steg sammantaget med 3 1/2 procentenheter till knappt 8 1/2%
under 1992 och förutses fortsätta växa under 1993. Det är svårt att
fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom
Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt så hög arbetslöshetsnivå.
Skattningar av löneekvationerna utifrån historiska samband antyder
nominella lönesänkningar för 1993. Den nuvarande avtalskonstruktionen
medför ett överhäng på drygt 1/2 procentenhet för lönekostnaderna 1993,
dvs. den genomsnittliga lönen 1993 blir 1/2% högre än den genomsnitt-
liga lönen 1992 som en följd av att de avtalade lönerna ökade under
loppet av år 1992. Dessutom uppstår en lönehöjande effekt om företag
tillämpar LIFO-principen vid uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå
först. Denne har oftast lägre lön och efter avskedandet stiger den
genomsnittliga lönen inom företaget. Samma effekt uppstår om hela
företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå. Avgångsvederlag
vid avskedanden innebär en tillfällig uppdragning av företagens lönekost-
nader i förhållande till antalet arbetade timmar och kommer också att
registreras som löneglidning. Under nästa år ökar rörligheten på
arbetsmarknaden något, vilket genererar viss löneglidning. Timför-
tjänsten beräknas sammantaget öka med 3% i år och 3 1/2% 1994.
Arbetslöshetens dämpande effekter på lönebildningen kan ha underskattats
i år. Å andra sidan kan eventuella centrala låglönesatsningar med
efterföljande lokala avtal också ge högre löneökningar 1994, eftersom en
riktning mot förändrade relativlöner försvåras av bristande lönerörlighet
nedåt vid lägre inflationstakter.
Utöver timförtjänsten påverkas de totala lönekostnaderna av föränd-
ringar i arbetsgivaravgifterna. Dessa minskar 1993 med 4,3 procenten-
heter genom att barnomsorgs- och utbildningsavgiften slopas samt att
folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter och arbetarskydds-
avgiften med 0,17 procentenheter Därtill kommer effekten av de två
indragna semesterdagarna som beräknas sänka lönekostnaderna med 1/2
procentenheter 1994.
Inom OECD-området beräknas lönerna i genomsnitt stiga med 4% i
tillverkningsindustrin både 1993 och 1994. Därmed kommer den svenska
industrins löneökningar i genomsnitt ligga i paritet med den hos våra
viktigaste konkurrenter under prognosperioden. Detta innebär tillsammans
med deprecieringen av kronan och en förhållandevis hög produktivitets-
tillväxt att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden sjunker mycket
kraftigt.
52
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 6:2 Nominell timlön inom industrin
Årlig procentuell förändring, nationell valuta
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisökningstakten i konsumentledet dämpades markant i fjol. Uppgången
i konsumentprisindex (KPI) avtog från 9 1/2% 1991 till drygt 2% 1992
(årsgenomsnitt). Under 1980-talet ökade KPI i genomsnitt med 8%.
Nedväxlingen från en hög till en låg inflationstakt medför betydande
anpassningssvårigheter i Sverige, liksom för andra länder som tidigare
genomgått en liknande desinflationsprocess. Initialt leder det till höga
realräntenivåer som sänker aktivitetsnivån i ekonomin, men på sikt bidrar
en låg och stabil inflationstakt till att främja tillväxten. Enligt en
undersökning av Kanadas riksbank av 62 länder under en 25-årsperiod
leder en reduktion av inflationstakten med 1 procentenheter till en
varaktig ökning av BNP med 0,1 procentenheter per år. Efter 30 år är
inkomstnivån således 3 % högre per procentenhet sänkt inflation.
Den kraftiga nedgången av konsumentpriserna förra året förstärktes av
sänkningen av mervärdeskattesatsen från 25% till 18% för livsmedel,
hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter. Skattesänk-
ningen drog ned KPI med 1,3 procentenheter I oktober 1992 uppgick
inflationstakten, dvs. prisutvecklingen jämfört med samma månad
föregående år, till 2,3%. Det förklaras i hög grad av höjda boendekost-
nader. I övrigt avspeglas den svaga efterfrågan i ekonomin i mycket små
prisrörelser. Basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, fastställdes för
1993 till 34 400 kr. Valutaoron i september med kraftigt höjda räntor
drev upp KPI. Om räntorna hade hunnit sjunka tillbaka till nivån före
valutaoron skulle basbeloppsökningen begränsats med 200 kr., vilket
hade reducerat utgiftsökningen i den offentliga sektorn med drygt 1
53
miljard kr för 1993. I november sjönk inflationstakten till 1,4% p.g.a. Prop. 1992/93:100
fallande räntenivåer samt sjunkande livsmedels- och klädpriser. En Bilaga 1.1
höjning av tobaksskatten i kombination med högre importpriser beräknas
dra upp inflationstakten till 1,9% i december.
Tabell 6:2 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
|
1992 |
1993 |
1994 | |
|
KPI dec.-dec. |
1,9 |
4,9 |
2,9 |
|
Nettoprisindex dec.-dec. |
2,8 |
3,4 |
2,7 |
|
Importpriser |
-2,5 |
9,6 |
3,2 |
|
Bostäder |
5,4 |
2,7 |
3,4 |
|
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter |
-0,7 |
1,6 |
0,4 |
|
Diverse taxor |
7,2 |
3,3 |
3,9 |
|
Konkurrensutsatt svensk produktion |
1.4 |
3,5 |
5,8 |
|
Arbetskraftskostnad i näringslivet |
1,3 |
-0,9 |
1,1 |
|
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter |
0,9 |
0,4 |
0,2 |
|
KPI årsgenomsnitt |
2,3 |
5,1 |
2,8 |
|
Nettoprisindex årsgenomsnitt |
4,2 |
3,4 |
2,6 |
|
OECD, KPI |
3,2 |
3,2 |
3,1 |
|
Implicitprisindex |
2,4 |
5,6 |
3,3 |
|
Basbelopp |
33 700 |
34 400 |
35 400 |
Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.
indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en
avräkning skett för höjda importpriser till följd av kronans depreciering. OECD-
länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn.
Arbetskraftskostnaden har dämpats avsevärt och hushållens efterfrågan
faller. Prisförväntningama hos hushåll och företag indikerar också en
återhållsam prisutveckling även om dessa mätningar är gjorda före
kronans depreciering.
1993 kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsument-
priserna. Mervärdeskattesatsen för livsmedel m.m. stiger från 18% till
21%, bensinskatten liksom diverse miljöskatter ökar, medan ränte-
bidragen reduceras. Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten
upphör, varefter den uppgår till 1,5%. I motsatt riktning verkar
avskaffandet av en rad punktskatter på bl.a. läskedrycker, konfektyr,
kemisktekniska preparat, kasettband och videoapparater, liksom
arbetsgivaravgiftssänkningen. Sammantaget kommer förändrade indirekta
skatter, arbetsgivaravgifter och subventioner att höja KPI med 1,2
procentenheter Deprecieringen av den svenska kronan innebär att
importprisema stiger, vilket delvis övervältras i den svenska prisutveck-
lingen. Efter devalveringarna 1981 och 1982 slog "det teoretiska
utrymmet för importprishöjningar" igenom till 60% under det första året
efter devalveringen och med ytterligare drygt 10% under det därpå
följande året. Importprisgenomslaget beräknas bli något lägre 1993 till
54
följd av den svaga efterfrågan. Det kan vara svårt att särskilja deprecier- Prop. 1992/93:100
ingens totala priseffekter utöver höjda importpriser med hänsyn till Bilaga 1.1
återverkningar via t.ex. lönebildning, ränteutveckling och förändrade
vinstmarginaler.
Diagram 6:3 Prisutvecklingen i Sverige
Årlig procentuell förändring
Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet, (KPI).
Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner,
(NPI). BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förändringar av nettoprisindex (NPI) visar prisutvecklingen exklusive
effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed
ett inflationsmått som bättre motsvarar efterfrågeläget avseende privat
konsumtion. En ökad indirekt beskattning eller sänkt subvention som
höjer KPI skall inte uppfattas som ett uttryck för ett högt efterfrågeläge.
NPI har därför ofta refererats som den "underliggande inflationstakten”.
Deprecieringens effekter slår dock i genom i NPI. Inte heller sådana
prisförändringar bör tolkas som effekter av efterfrågeläget. En mer
rättvisande beräkning av den "underliggande inflationstakten" redovisas
i tabell 6.3 där också deprecieringens effekter är avräknade. Inflationen
i Sverige begränsas då till ca 2% per år under prognosperioden, vilket
främst förklaras av fortsatt ökade boendekostnader. BNP-deflatorn, som
visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen, ökar ännu
mindre. Regeringen har förklarat att det inte föreligger något real-
ekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande
effekter. I prognosen korrigerades därför 1994 års basbelopp för de höjda
importprisemas genomslag på KPI.
55
Tabell 6:3 "Underliggande" inflationstakt
Bidrag i procentenheter
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
|
1992 |
1993 |
1994 | |
|
"Underliggande" inflationstakt |
2,7 |
2,1 |
1,7 |
|
Indirekta skatter, subventioner |
-0,8 |
1,2 |
0,4 |
|
Deprecieringens effekter |
1,6 |
0,9 | |
|
* direkta effekter via höjda importpriser |
1,4 |
0,3 | |
|
* indirekta effekter |
0,2 |
0,6 | |
|
KPI, dec.-dec. |
1,9 |
4,9 |
2,9 |
Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått.
En del referar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD
använder KPI rensat för mat och energi.
Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
En implicit prisindex för den privata konsumtionen (IPI) erhålles ur
nationalräkenskaperna. Vikterna i IPI speglar det aktuella årets konsum-
tionssammansättning till skillnad från KPI som använder föregående års
värden. Skattereformen medförde stora relativprisförändringar, vilket i
sin tur ledde till en ändrad konsumtionssammansättning. IPI och KPI har
därmed utvecklats något olika under de senaste åren och detta mönster
fortsätter även i år.
Diagram 6:4 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den faktiska ökningen av konsumentprisindex i Sverige kommer i år
till följd av de tillfälliga effekterna att vara starkare än i våra viktigaste
konkurrentländer. Nästa år är den svenska utvecklingen i paritet med
omvärldens. Den underliggande inflationstakten i Sverige, enligt
ovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens.
56
Det bör uppmärksammas att även om konsumentprisindex är ett ofta
använt inflationsmått i såväl Sverige som internationellt, så finns det stora
skillnader i KPI mellan olika länder. Olikheterna förklaras bl.a. av vad
som inkluderas i indexen, val av basår, hur ofta varukorgens viktsam-
mansättning korrigeras samt hur indirekta skatter behandlas.
Inflationstakten enligt KPI är emellertid ett av de konvergenskriterier
som kommer att användas inom EMU. Skillnader mellan olika index
finns också inom den europeiska gemenskapen och ett harmoniserings-
arbete skall inledas snarast. Detta kommer att medföra krav på föränd-
ringar av det svenska indexen. Därmed kommer de olika krav som ställs
på KPI åter i fokus: Är det främst ett kompensationsindex, som skall
användas för att skriva fram pensioner och andra transfereringar, eller ett
mått på den allmänna inflationstakten?
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
57
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Mellan 1989 och 1991 ökade hushållens realt disponibla inkomster med
drygt 8% medan den privata konsumtionen steg med mindre än 1 %.
Hushållens sparkvot förbättrades därmed med över 7 procentenheter.
Förra året fortsatte inkomstutvecklingen att vara positiv, trots sjunkande
sysselsättning och stigande arbetslöshet. Hushållen drog ned konsum-
tionen och uppgången av sparandet fortsatte. I år beräknas realinkomster-
na minska med över 3,5%. Då sparandet bedöms gå ned något begränsas
fallet i den privata konsumtionen till drygt 3%. För 1994 beräknas både
inkomster och konsumtion vara i stort sett realt oförändrade, se tabell
7:1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Löpande priser | ||||||||
|
Löner |
631,0 |
636,6 |
635,5 |
655,1 |
5,4 |
0,9 |
-0,2 |
3,1 |
|
Företagarinkomster |
61,6 |
62,0 |
62,4 |
64,6 |
-0,4 |
0,6 |
0,7 |
3,5 |
|
Räntor och utdelningar, netto |
-28,3 |
-31,5 |
-27,6 |
-23,8 | ||||
|
Inkomstöverföringar från | ||||||||
|
offentlig sektor |
316,8 |
345,3 |
362,1 |
373,8 |
14,4 |
9,0 |
4,9 |
3,2 |
|
Övriga inkomster, netto |
101,5 |
111,3 |
115,4 |
120,2 |
13,3 |
9,7 |
3,7 |
4,1 |
|
Direkta skatter, avgifter m.m |
284,1 |
288,8 |
297,8 |
311,2 |
-7,1 |
1,6 |
3,1 |
4,5 |
|
Disponibel inkomst |
798,6 |
834,9 |
850,0 |
878,7 |
15,6 |
4,6 |
1,8 |
3,4 |
|
Privat konsumtion |
777,3 |
784,0 |
802,2 |
828,6 |
11,2 |
0,9 |
2,3 |
3,3 |
|
1985 års priser | ||||||||
|
Disponibel inkomst |
529,7 |
540,8 |
520,9 |
521,3 |
4,9 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Privat konsumtion |
515,6 |
507,9 |
491,6 |
491,6 |
1,0 |
-1,5 |
-3,2 |
0,0 |
|
Sparkvot, nivå i % |
2,7 |
6,1 |
5,6 |
5,7 |
Anm.: I lönesummeutvecklingen för 1991 ingår basbreddning i samband med skattereformen.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
År 1991 steg de realt disponibla inkomsterna med nära 5% samtidigt som
den reala lönesumman före skatt minskade med ca 4%. Bakom den
kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak sänkningen av inkomstskat-
ten samt ökade transfereringar från den offentliga sektorn. Även 1992
fick hushållen en relativt god inkomstutveckling till följd av ökande trans-
fereringar. Nedväxlingen av inflationen var också en starkt bidragande
orsak till att de realt disponibla inkomsterna kunde öka med ca 2% trots
att sysselsättningen föll med nära 3,5%.
Nedgången av sysselsättningen fortsätter i år, men detta kompenseras
delvis på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomster-
na beror i stället på finanspolitiska åtgärder. Ersättningen vid sjukdom,
arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar till föjd av
58
avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av skiktgränsen för statsskat-
ten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer
höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subven-
tioner, vilket höjer konsumentpriserna.
För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen i det närmaste
upphör och att arbetslösheten stiger i långsammare takt. Realinkomstema
kommer dock inte att öka nämnvärt. Den trendmässiga uppgången av
pensionsinkomstema reduceras av att deprecieringseffekten på KPI
avräknas vid beräkningen av basbeloppet. Inkomstbeskattningen skärps
genom att grundavdraget sänks. Dessutom ska uppräkningen av
grundavdrag och skiktgräns för statlig skatt reduceras med deprecierings-
effekten.
År 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna
med drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet
upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991.
I februari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrog
till att öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra året.
I år minskar köpkraften totalt med ca 4 1/2% beroende på att jämförelse-
nivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet, se tabell
7:2.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 7:2 Hushållens inkomster
Miljarder kr.
Löpande priser
Procentuell utveckling
1985 års priser
Procentuellt bidrag till
realinkomstutvecklingen
1991
1992 1993 1994
1992 1993 1994
|
Lönesumma exkl. sjuklön |
631,0 |
-2,4 |
-4,6 |
0,3 |
-1,9 |
-3,5 |
0,2 |
|
därav timlön |
1,0 |
-1,9 |
0,7 |
0.8 |
-1,5 |
0,5 | |
|
sysselsättning |
-3,3 |
-2,7 |
-0,4 |
-2,7 |
-2,0 |
-0,3 | |
|
Inkomstöverföringar inkl, sjuklön |
316,8 |
8,5 |
-1,2 |
0,4 |
3,4 |
-0,5 |
0,2 |
|
Pensioner från offentlig sektor |
172,7 |
4,5 |
-1,8 |
1,0 |
1,0 |
-0,4 |
0,2 |
|
Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön |
61,0 |
-11.4 |
-14,8 |
-3,7 |
-0,9 |
-1.0 |
-0,2 |
|
Arbetslöshetsbidrag m.m. |
21,8 |
93,2 |
18,5 |
4,3 |
2,6 |
1,0 |
0,3 |
|
Övriga transfereringar |
61,3 |
9,5 |
-0,8 |
-1,1 |
0,7 |
-0,1 |
0,1 |
|
Övriga inkomster, netto |
134,9 |
-2,2 |
-2,3 |
1,7 |
0,3 |
-0,3 |
0,3 |
|
Direkta skatter |
284,1 |
-0,6 |
-1,9 |
1,7 |
0,2 |
0,7 |
-0,6 |
|
Disponibel inkomst |
798,6 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
2,1 |
-3,7 |
0,1 |
|
Tillfälligt sparande |
2,8 |
0,3 |
-0,7 |
0,0 | |||
|
Inkomster inkl, tillfälligt sparande |
801,4 |
2,4 |
-4,3 |
0,1 |
2,4 |
-4,4 |
0,1 |
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel
inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden
mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn kommer i stort sett
att vara realt oförändrade under prognosperioden, trots fortsatta kraftiga
ökningar av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Detta förklaras av
förändringar i socialförsäkringarna. En karensdag införs i sjukförsäk-
ringen från den 1 april 1993. Samtidigt ändras ersättningsnivåerna så att
ersättningen höjs f.r.o.m. den andra t.o.m. den 89:e sjukdagen och sänks
59
vid längre sjukperioder. Nu föreslås att fem karensdagar införs i Prop. 1992/93:100
arbetslöshetsförsäkringen och att ersättningsnivån sänks med 10 Bilaga 1.1
procentenheter från den 1 juli 1993. Pensionsutbetalningama reduceras
med 2% från 1993. De sämst ställda pensionärerna får kompensation
genom höjda bostadstillägg och pensionstillskott. Pensionsåldern höjs
successivt, med början nästa år, till 66 år. Som nämnts ovan ska
deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkning av basbeloppet för
1994. Genom att inflationen går ned nästa år, efter den tillfälliga
uppgången i år, kommer ändå basbeloppet att vara ungefär realt
oförändrat, se tabell 7:3.
Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll
|
Miljarder kr. Löpande priser |
Procentuell förändring | ||||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Pensioner |
172,7 |
184,6 |
190,5 |
197,8 |
4,5 |
-1,8 |
1,0 |
|
Folkpension inkl. KBT |
76,5 |
80,1 |
81,0 |
82,2 |
2,3 |
-3,7 |
-1,4 |
|
Allmän tilläggspension |
87,9 |
95,8 |
100,7 |
106,6 |
6,5 |
0,0 |
3,0 |
|
Tjänstepensioner |
8,3 |
8,7 |
8,8 |
9,0 |
2,5 |
-4,1 |
-0,3 |
|
Sjukförsäkring m.m. |
61,0 |
49,0 |
46,3 |
45,7 |
-21,5 |
-10,0 |
-3,9 |
|
Sjukförsäkring |
31,8 |
18,7 |
14,7 |
14,1 |
-42,7 |
-24,9 |
-6,7 |
|
Föräldraförsäkring |
17,9 |
18,9 |
19,2 |
19,5 |
3,5 |
-3,4 |
-1,3 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
11,3 |
11,4 |
12,4 |
12,1 |
-1,7 |
3,4 |
-4,7 |
|
Arbetslöshetsbidrag m.m. |
21,8 |
43,0 |
53,6 |
57,5 |
93,2 |
18,5 |
4,3 |
|
AMU-bidrag |
6,2 |
11,5 |
16,9 |
16,8 |
81,9 |
40,5 |
-3,1 |
|
Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti |
15,6 |
31,6 |
36,7 |
40,6 |
97,6 |
10,6 |
7,7 |
|
Övriga transfereringar |
61,3 |
68,7 |
71,6 16,9 |
72,8 |
9,5 |
-0,8 |
-1,1 |
|
Barnbidrag |
16,4 |
16,7 |
17,2 |
-0,6 |
-3,4 |
-1,3 | |
|
Studiebidrag m.m. |
8,4 |
8.0 |
8,2 |
8,5 |
-6,9 |
-3,3 |
0,7 |
|
Bostadsbidrag |
6,8 |
6,7 |
7,6 |
8,5 |
-3,0 |
6,9 |
9,5 |
|
Socialbidrag m.m. |
8,1 |
10,6 |
11,3 |
11,7 |
28,3 |
0,9 |
1,1 |
|
Övrigt |
21,7 |
26,6 |
27,7 |
26,9 |
20,3 |
-1,1 |
-5,4 |
|
Summa inkomstöverföring |
316,8 |
345,3 |
362,1 |
373,8 |
6,5 |
-0,2 |
0,4 |
Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring av
skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Alla
kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en
enhetlig statlig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom
inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbe-
skattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan.
Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för
statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående
år plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den
historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneök-
ningarna och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjd
inflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning av
skatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr.
60
För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast med
ökningen av konsumentprisindex. År 1993 avskaffas schablonavdraget
under inkomst av tjänst vid taxeringen, vilket beräknas medföra en
skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Den i år införda egenavgiften i
sjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr.
Avtrappningan av pensionärernas särskilda grundavdrag mot kapitalin-
komster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grundavdraget
med ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr.
Trots en ökning av de realt disponibla inkomsterna förra året minskade
hushållen sin konsumtion avsevärt. Störst nedgång registrerades för olika
typer av kapitalvaror, så som hemutrustning och bilar. I synnerhet
inköpen av bilar påverkades kraftigt av den allmänna ränteoro som
inleddes i och med spekulationerna mot kronan i september. Försälj-
ningen av dagligvaror ökade dock något jämfört med 1991. Att konsum-
tionsminskningen så hårt drabbat kapitalvaror förklaras till stor del av
den expansion som uppstod i samband med kreditmarknadens avreglering
1985. Under senare delen av 1980-talet ökade hushållens inköp av
kapitalvaror kraftigt, vilket i nationalräkenskaperna registreras som ökad
konsumtion. Med tanke på den relativt långa livslängden hos olika typer
av kapitalvaror är dock inte hela denna registrerade uppgång att betrakta
som konsumtion i egentlig mening. En stor del av inköpen kan i stället
ses som investeringar, vilka ger innehavaren möjlighet till konsumtion
under många års tid. Denna expansion av kapital varuinköpen innebar att
en avsevärd fallhöjd byggdes in i den privata konsumtionen.
Preliminärt beräknas den privata konsumtionen ha fallit med 1,5%
1992. Detta innebär att sparandet, relaterat till disponibel inkomst,
uppgick till drygt 6%. Hushållens sparkvot har därmed, på bara 4 år,
stigit från en rekordlåg nivå 1988 på -5,1%, till en nivå 1992 som
närmar sig genomsnittet för 1950-talet.
Förklaringen till denna omställning står att finna i en mängd faktorer.
I samband med avregleringen av kreditmarknaden minskade hushållen sitt
finansiella sparande kraftigt, genom att ta lån för att köpa bl.a. bilar och
andra kapitalvaror. Kreditexpansionen drog också upp priserna på
bostäder, vilket i sin tur underlättade en ökad skuldsättning. Inflationen
och marginalskatten var relativt höga under perioden, vilket medförde att
realräntan efter skatt var låg. På bara 3 år växte hushållens skuldkvot,
dvs. skulderna som andel av disponibel inkomst, från 103% till 135%.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
61
Diagram 7:1 Privat konsumtion
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt
som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare,
stärks hushållens incitament att amortera ned sin skulder och därmed öka
sitt sparande. Som en följd av dessa nya förutsättningar bröts prisupp-
gången på bostäder och övergick i ett fall även i nominella tal. Statistiska
Centralbyrån (SCB) uppger att småhusprisema under tredje kvartalet i
fjol låg ca 10% under toppnivån 1991. Då även aktiekurserna under de
senaste åren haft en svagare utveckling än tidigare har hushållen fått se
sin förmögenhet krympa. I diagram 7:2 framgår hur hushållens sparkvot
samvarierat med förändringen av nettoförmögenhet i relation till
disponibel inkomst. Värdeminskningarnas effekt på förmögenheten
dämpas nu av att hushållens finansiella sparande ökat kraftigt.
Hushållens skulder som anel av disponibel inkomst har nu sjunkit
tillbaka till nivån före kreditmarknadens avreglering. Detta förklaras dock
främst av att de disponibla inkomsterna ökade kraftigt under 1990 och
1991. I kronor räknat har inte skulderna minskat nämnvärt. Inte heller
har räntekostnaden efter skatt avtagit i relation till disponibel inkomst.
Trots att skulderna blivit relativt sett mindre ligger alltså kostnaden för
hushållens skulder kvar på en hög nivå. Skulderna kommer därför
sannolikt att amorteras ned ytterligare.
Fallande förmögenhet och ökande kapitalkostnad påverkar hushållens
konsumtion påtagligt men effekterna bör avta i takt med att hushållen
genomför sin portföljanpassning. En annan svårbedömd faktor är att
förväntningarna om framtida inkomsttillväxt kan ha rubbats. Den för
svenska förhållanden exeptionella arbetslöshetsuppgången, i kombination
med en ökad oro kring t.ex. pensionssystemets framtid, kan ha förändrat
dessa förväntningar. Ett sådant skift, i negativ rikting, kan få mycket
kraftiga effekter på sparandet under lång tid.
62
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 7:2 Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring.
Andel av disponibel inkomst
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Förklaringarna till den höjda sparkvoten är alltså många och svårig-
heterna att bedöma den framtida utvecklingen avsevärda.
Motiven till att minska skulderna väntas i princip kvarstå under
prognosperioden och sparkvoten beräknas därför ligga på en fortsatt hög
nivå under både 1993 och 1994. Den kraftiga minskningen av realin-
komsterna inkl, kvardröjande effekter av det tillfälliga sparandet (4,4%),
väntas dock medföra att sparkvoten sjunker något i år. Hushållen strävar
efter att i möjligaste mån dämpa svängningarna i sin konsumtions-
standard och minskningen av den privata konsumtionen beräknas stanna
vid 3,2%. Det är ändå betydligt kraftigare än fallet 1983, då den privata
konsumtionen sjönk med 2,2%. Sett över två år förväntas konsumtionen
minska med mellan 4-5%. Under 1994 beräknas fallet i realinkomstema
upphöra och sparkvoten ligga kvar på oförändrad nivå, vilket även
innebär oförändrad privat konsumtion mellan 1993 och 1994.
Svårigheterna i bedömingen är dock stora och det går inte att utesluta
en fortsatt höjd sparkvot, vilket skulle få mycket kraftigt negativa effekter
för det inhemskt orienterade näringslivet. Emellertid finns det också
faktorer som talar för att sparkvoten kan falla mer än beräknat, i fall
hushållen betraktar inkomstminskningen som tillfällig. Lägre räntor kan
också resultera i minskat sparande, vilket i så fall skulle förstärka den
inhemska eferfrågan. Därtill har nu sparkvoten kommit upp på, en för
svenska förhållanden, historiskt hög nivå.
63
Diagram 7:3 Hushållens sparkvot som andel av disponibel inkomst 1951-1994.
Sparande i procent av
disponibel inkomst
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I diagram 7:3 framgår den trendmässiga nedgång av hushållens
sparkvot som skett mellan 1950-talet och slutet av 1980-talet. Denna
nedgång kan till en del förklaras av demografiska faktorer. Befolknings-
strukturen har i Sverige förskjutits mot en allt större andel pensionärer
och en mindre andel i yrkesverksam ålder. Med utgångspunkt i livscykel-
teorins antagande om att man i yrkesverksam ålder sparar medel för att
konsumera under sin tid som pensionär är en sådan sparkvotssänkning
logisk. Ur denna synvinkel implicerar alltså en sparkvot, som idag ligger
nära 1950-tals nivå, ett betydligt "sparsammare" beteende än då. En
annan faktor som talar för att sparkvoten skulle kunna komma ned något
är att det finansiella sparandet enligt prognosen blir så högt. Med ett
antagande om oförändrade aktiekurser ökar hushållens finansiella
förmögenhet med nära 200 miljarder kr. under prognosperioden.
Osäkerheten i bedömingen av den privata konsumtionen är följaktligen
stor. Varken en starkare eller svagare konsumtionsutveckling än prog-
nosens kan uteslutas.
64
8 Investeringar Prop. 1992/93:100
Efter den starka investeringsexpansionen under andra hälften av 1980-
talet vände utvecklingen 1990 i takt med avtagande ekonomisk aktivitet
och sjunkande kapacitetsutnyttjande. Året därpå accelererade nedgången
ytterligare. Även 1992 beräknas minskningen bli av samma storleksord-
ning, ca 9%. Desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten
genom höga realräntor, skärpta avkastningskrav på investeringar och
fallande värden på olika tillgångar. Det urholkar också värdet på
säkerheter för lån och medverkar till kreditförlusterna i banker och
finansbolag. Det därav följande strama kreditläget dämpar investeringsak-
tiviteten ytterligare. Deprecieringen av kronan motverkar värdefallet på
fastigheter genom lägre räntor samt en ökad ekonomisk aktivitet.
Effekterna bedöms dock som för små för att innebära någon dramatisk
förändring av situationen på finans- och fastighetsmarknaden.
Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Näringsliv |
146,6 |
-15,4 |
-13,4 |
-0,8 |
5,0 |
|
Offentliga myndigheter |
33,7 |
10,9 |
6,2 |
-0,1 |
2,2 |
|
Bostäder |
90,4 |
2,2 |
-6,0 |
-35,6 |
-36,6 |
|
Totalt |
270,7 |
-8,3 |
-8,7 |
-9,5 |
-3,0 |
|
därav maskiner |
105,1 |
-11,9 |
-13,0 |
-2,3 |
4,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Hittills har investeringsnedgången främst varit koncentrerad till
näringslivet. Under prognosperioden förutses fallet bli störst för
bostadsbyggandet. Det bidrar till att de totala byggnadsinvesteringarna
sjunker markant 1993. Nedgången fortsätter 1994 medan maskininvester-
ingama då förutses vända uppåt. De totala investeringarna beräknas falla
med 9,5% i år och med 3% 1994. De statliga investeringarnas expansion
till följd av satsningarna inom infrastrukturområdet motverkar nedgången.
Inom näringslivet förutses en vändning uppåt mot slutet av prognos-
perioden mot bakgrund av den återhämtning i ekonomin som förutses.
Efter en oavbruten uppgång sedan 1982 vände utvecklingen 1990 då
näringslivets investeringar började falla. År 1991 noterades en minskning
med drygt 15 %. Särskilt stark var nedgången inom finans- och fastighets-
förvaltning och byggnadsindustri.
Inom industrin reducerades investeringsvolymen med en fjärdedel på
två år, mellan 1989 och 1991. Fallet fortsatte 1992 med ca 12%. Enligt
SCB:s oktoberenkät skulle investeringsvolymen stiga svagt 1993.
Utvecklingen har dock tenderat att överskattas de senaste åren. Den
uppgång i industriproduktionen som förutses under 1993 bedöms inte
14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
65
innebära att investeringarna stiger i någon större omfattning, med tanke
på det låga kapacitetsutnyttjandet. En ökning av investeringarna väntas
främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin medan
nedgången inom övrig industri fortsätter.
Under 1994 ändras däremot förutsättningarna. Produktionen stiger
starkare, vinstläget förbättras och kapacitetsutnyttjandet kommer upp till
högre nivåer. Detta stimulerar till en viss investeringsuppgång, uppskatt-
ningsvis av storleksordningen 10%. Det är en större ökning än i
industriproduktionen. Överslagsberäkningar visar emellertid att utslag-
ningen av produktionskapacitet varit av betydligt större omfattning än vid
föregående lågkonjunktur. Nyinvesteringar krävs då relativt snart efter
det att produktionen kommit igång.
Med utgångspunkt i kapacitetsutnyttjande och produktionsutveckling,
och därmed maximal produktionskapacitet, bedöms produktionskapaci-
teten inom industrin ha fallit med över 7% sedan produktionen var som
högst, jämfört med ca 1% i förra lågkonjunkturen. Det innebär att
kapitalstocken nu minskat med över 40 miljarder kr i volym, vilket
motsvarar mer än ett års nyinvesteringar. För att enbart återhämta detta
skulle investeringarna behöva stiga med ungefär en tredjedel i nivå under
en konjunkturcykel på fem år.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Industri |
41,2 |
-18,2 |
-12,0 |
1,0 |
10,0 |
|
Basindustri |
7,7 |
-38,9 |
-22,0 |
17,0 |
13,0 |
|
Verkstadsindustri |
16.8 |
-16,1 |
-9.0 |
3,0 |
11,0 |
|
Övrig industri |
16,7 |
-5,7 |
-10,5 |
-7,6 |
7,3 |
|
Statliga affärsverk |
20,0 |
0,1 |
-3,0 |
12,0 |
7,0 |
|
Övrigt näringsliv |
85,3 |
-17,3 |
-16,9 |
-5,7 |
1.4 |
|
Totalt |
146,6 |
-15,4 |
-13,4 |
-0,8 |
5,0 |
|
därav byggnader |
52,2 |
-14,5 |
-9,1 |
-1,1 |
6.7 |
|
maskiner |
94,3 |
-15,8 |
-15,7 |
-1,8 |
4.1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv började falla i en mer betydande
omfattning först 1991, ett år efter det att nedgången i industrin inleddes.
Raset uppgick då till över 17%. Vanligtvis är utvecklingen av invester-
ingarna inom denna sektor jämnare än inom industrin till följd av den
lägre graden av utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan, och
den mycket svaga inhemska efterfrågan, gör dock att fallet bedöms vara
lika stort också 1992. Nedgången förutses fortsätta i avtagande takt i år.
I stort sett samtliga branscher berörs. Både maskin- och byggnads-
investeringarna väntas stiga svagt 1994 till följd av den återhämtning i
ekonomin som förutses.
66
Diagram 8:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion i
näringslivet
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Kommunerna svarade för den uppgång i de offentliga investeringarna
på knappt 7% som registrerades 1991. Förklaringen är troligen att
investeringarna förskjöts framåt i tiden som en följd av att kommunerna
inte belastas av mervärdesskatt fr.o.m. år 1991. Under 1992 ökade de
statliga infrastruktursatsningarna medan de kommunala investeringarna
föll. Även åren därefter förutses staten svara för investeringsuppgången
medan de kommunala investeringarna först minskar för att sedan plana
ut mot slutet av prognosperioden.
Tabell 8:3 Offentliga investeringar
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Statliga myndigheter |
10,3 |
-0,1 |
30,0 |
15,0 |
5,0 |
|
Statliga affärsverk |
20,0 |
0,1 |
-3,0 |
12,0 |
7,0 |
|
Staten |
30,4 |
0,0 |
8,1 |
13,2 |
6,2 |
|
Kommunala myndigheter |
23,4 |
16,9 |
-4,9 |
-9,6 |
0,0 |
|
Kommunala affärsverk |
5,1 |
12,1 |
-0,3 |
1,1 |
2,7 |
|
Kommunerna |
28,5 |
16,0 |
-4,1 |
-7,8 |
0,5 |
|
Totalt |
58,8 |
6,9 |
2,4 |
4,0 |
4,0 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
67
Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr utöver Prop. 1992/93:100
ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet genom tidigareläggningar Bilaga 1.1
av planerade investeringar samt via ökade anslag. Av dessa utgör
planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur den större
delen, ca 20 miljarder kr. Dessutom har ytterligare ca 5 miljarder kr
avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder inom kommunikationsdepartementets område, främst i form av
väginvesteringar, samt för underhåll av vägar och järnvägar. En stor del
av de totala satsningarna beräknas falla ut som investeringar under
prognosperioden. Förra året steg de totala investeringarna med 1,5
procentenheter till följd av infrastruktursatsningar. För 1993 och 1994
beräknas nivån vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit
fallet utan dessa åtgärder.
Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökade
boendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Ett
tecken på detta är ett växande antal lediga lägenheter. Sedan bottennoter-
ingen 1990, då ca 3 000 lägenheter var lediga för uthyrning, har antalet
i oktober stigit till närmare 20 000. Störst andel lediga lägenheter finns
i det nyproducerade beståndet. Fortfarande är emellertid det totala antalet
betydligt lägre än rekordnoteringen under förra lågkonjunkturen då 37
000 lägenheter var lediga.
Diagram 8:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991.
samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antalet
påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Efter den starka uppgången av nybyggandet av bostäder under andra
hälften av 1980-talet inleddes ett fall 1991. Från nivån 1990, som med
70 000 påbörjade lägenheter är den högsta sedan det s.k. miljonprogram-
mets dagar, minskade antalet med 20% till 55 000 lägenheter.
68
Även 1992 fortsatte nedgången då ytterligare en fjärdedel av påbörjan- Prop. 1992/93:100
det föll bort. Under första halvåret hölls dock aktiviteten uppe relativt väl Bilaga 1.1
p.g.a. en stabil flerbostadshusproduktion. Övergångsreglerna för
sänkningen av investeringsbidraget medverkade till detta. Dessa regler
innebär att projekten ska ha påbörjats före 1 maj 1992 för flerbostadshus
och före 1 juli 1992 för egnahem för att erhålla oreducerat investerings-
bidrag.
Ett fortsatt fall i nybyggandet förutses under resten av prognos-
perioden. Den statistik som speglar utbudssidan, t.ex antalet ansökningar
om statligt stöd, indikerar ett högre bostadsbyggande 1993 än det i
prognosen förväntade. Enligt Boverket skulle ansökningarna innebära ett
påbörjande med ca 30 000 lägenheter 1993. Att antalet enligt vår
bedömning blir lägre beror på den svaga utvecklingen av efterfrågan.
Höjda relativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande på
efterfrågan de kommande åren. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avskaffas
investeringsbidragen helt. Dessutom träder ett nytt system för statens stöd
för bostadsfinansieringen i kraft. Det innebär att räntebidragen ska
avvecklas successivt. I kontraktiv riktning verkar också ett fortsatt stramt
kreditläge och fallande sysselsättning. Nedgången motverkas i någon mån
av räntesänkningen efter övergången till flytande växelkurs. Investerings-
volymen beräknas falla med runt 40% per år 1993 och 1994. Det
motsvarar 25 000 respektive 15 000 påbörjade lägenheter.
Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Nybyggnad |
67,4 |
1,2 |
-19,0 |
-43,0 |
-38,0 |
|
Flerbostadshus |
38,7 |
7,9 |
-9,0 |
-40,0 |
-42,0 |
|
Småhus |
28,7 |
-6,7 |
-32,9 |
-48,6 |
-29,2 |
|
Ombyggnad |
23,0 |
4,5 |
25,0 |
-24,0 |
-35,0 |
|
Flerbostadshus |
16,5 |
-8,3 |
50,0 |
-25,0 |
-40,0 |
|
Småhus |
6,5 |
62,0 |
-38,8 |
-17,8 |
-6,5 |
|
Totalt |
90,4 |
2,2 |
-6,0 |
-35,6 |
-36,6 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt under
första hälften av 1980-talet till följd av subventionerna inom ROT-
sektom (reparation, om- och tillbyggnad). För att motverka den
tilltagande överhettningen på byggmarknaden infördes regleringar som
minskade ombyggnadsvolymen med 35% mellan 1987 och 1990.
Regleringarna avvecklades successivt under 1990 och 1991. Mot slutet
av 1991 sänktes också den garanterade räntan för enskilda projekt av
arbetsmarknadsskäl, till 3,4% mot tidigare 5,25%. Strax innan årsskiftet
1991/92 ökade antalet ansökningar om statligt stöd till följd av att mer
restriktiva regler infördes 1 januari 1992.
69
De nya reglerna innebär att den lägre räntenivån på 3,4% permanen- Prop. 1992/93:100
tades. Samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade till Bilaga 1.1
räntesubventioner. De som sökte bidrag innan utgången av 1991 och
påbörjar projektet innan utgången av 1992 får statligt stöd enligt de äldre
mindre restriktiva reglerna. Ombyggnadsverksamheten har därför stigit
kraftigt under 1992.
Även antalet ansökningar om statligt stöd för ombyggnad har ökat
starkt under de tre första kvartalen 1992. En dubblering har skett i
förhållande till samma period förra året. Samtidigt har dock omfattningen
av varje projekt minskat så att volymen av ombyggnadsinvesteringarna
ändå avtar 1993. År 1993 och 1994 förutses ett minskat antal igångsätt-
ningar, även om nivån är högre än vad den var i slutet av 1980-talet.
Volymen förutses fortsätta att falla i och med den minskade omfattningen
av projekten. Utvecklingen kan dock bromsas av de åtgärder som nu
föreslås för att stimulera tidigareläggning av genomgripande underhåll
och ombyggnad av bostäder till år 1993 och 1994. Räntebidragen för
genomgripande underhåll och ombyggnad reduceras till 36% för projekt
som sätts igång 1995 och minskas ytterligare till 25% för projekt
påbörjade 1996. Därmed kvarstår endast det skattekompenserande
räntebidraget. På detta sätt skapas starka incitament för att tidigarelägga
genomgripande underhåll och ombyggnader till år 1993 och år 1994.
Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar
70
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Den totala byggnadsverksamheten består, förutom av bostadsinvester-
ingar, av investeringar i övriga fastigheter, anläggningar samt av
reparationer och underhåll av fastigheter och vägar. Efter en trendmässig
nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-och början av 1980-
talet vände utvecklingen i mitten av 1980-talet. Byggnadsinvesteringarna
i näringslivet började då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäder
ökade. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark
kreditexpansion som underblåste prisökningarna på kommersiella
fastigheter och bostäder. Det tidigare skattesystemets egenskaper, med
betydande avdragsmöjligheter, medförde också en låg räntekänslighet hos
låntagarna.
Anläggningar + övriga byggnader^
| Bostäderj
] Industri |
Diagram 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994
Miljarder kr. 1985 års priser
60
50
40
30
20
10
0
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I takt med en alltmer besvärande överhettning på byggmarknaden
tillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsikten
var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket dels att skapa utrymme
för nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar, t.ex. ramar för allt
byggande utom bostadsbyggande, restriktioner för ombyggnad av
bostäder och den s.k. investeringsskatten avvecklades under 1990 och
1991.
Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990.
Valutaavregleringens avskaffande vid halvårsskiftet 1989 bidrog till att
dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter eftersom köp av
fastigheter i utlandet då blev möjligt. Prisfallet på kommersiella
fastigheter blev allt tydligare 1990. Fallet förstärktes av ökade drifts- och
kapitalkostnader till följd av skattereformen och av sjunkande efterfrågan
på lokaler och därmed lägre hyror.
71
En nedgång av byggnadsinvesteringarna inleddes under andra halvåret Prop. 1992/93:100
1990. Sedan dess har arbetslösheten bland byggnadsarbetare stigit Bilaga 1.1
kontinuerligt. Under 1992 skedde dock en utplåning och nivån stabilisera-
des på ca 20%. Arbetslösheten bland icke yrkesutbildad personal är
väsentligt högre än bland övriga yrkesgrupper. Enligt konjunkturinsti-
tutets byggbarometer i september 1992 förväntade sig ca tre fjärdedelar
av företagen att byggvolymen kommer att minska det närmaste året.
Ungefär lika många planerar för ytterligare personalnedskärningar.
Nedgången i byggnadsinvesteringarna bedöms var av samma storleks-
ordning 1992 som 1991, ca 5%. Fallet beräknas bli betydligt starkare
1993 och 1994, 15,5% respektive ca 10%. Denna utveckling orsakas av
fallet i bostadsbyggandet medan det starka raset i näringslivet bromsas
upp och en mer betydande återhämtning sker mot slutet av perioden. De
offentliga investeringarnas expansion dämpar nedgången. Reparationer
och underhåll, som ingår i den totala byggnadsverksamheten, har
historiskt tenderat att variera kontracykliskt i förhållande till ombygg-
nader av bostäder. Den starka uppgången under 1992 av ombyggnaderna
torde därför innebära en minskad reparationsverksamhet. Under resten
av prognosperioden däremot förutses av samma orsak en ökning som
bromsar fallet i den totala byggnadsverksamheten.
Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Byggnadsinvesteringar |
165,7 |
-4,8 |
-5,1 |
-15,5 |
-10,2 |
|
därav näringslivet |
52,2 |
-14,5 |
-9,1 |
1,1 |
6,7 |
|
myndigheter |
23,0 |
0,9 |
6,3 |
3,2 |
0,0 |
|
bostäder |
90,4 |
2,2 |
-6,0 |
-35,6 |
-36,6 |
|
Reparationer och | |||||
|
underhåll |
65,8 |
1,9 |
-6,0 |
2,0 |
2,0 |
|
Totalt |
231,5 |
-2,8 |
-5,4 |
-10,1 |
-5,9 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under 1980-talet skedde en strukturell utveckling mot sjunkande
lagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktion. Totalt sett minskade
lagren med närmare 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins del
innebar detta att lagerkvoten i det närmaste halverades. I samband med
att industrikonjunkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade
denna utveckling och en mindre lageruppbyggnad skedde. Denna var
emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare
konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades snabbare till den svagare
efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Trots den mycket måttliga
72
uppbyggnaden denna period tog lageravvecklingen åter fart med
intensifierad styrka år 1991. De totala minskningen av lagren uppgick till
närmare 21 miljarder kr (1985 års priser). Det negativa bidraget till
BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1 procentenheter. Inte sedan 1970-
talet har lagerförändringar haft en så kraftig tillväxtdämpande effekt.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 8:6 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
|
1981- 1991 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Jord- och skogsbruk |
-0,6 |
-0,7 |
0,0 |
-0,2 |
-0,0 |
|
Industri |
-38,9 |
-11.5 |
-4,5 |
-2,5 |
0,1 |
|
El- och vattenverk |
-5,2 |
-0,7 |
-0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Partihandel |
-20,7 |
-4.0 |
-4,5 |
-1,0 |
-0,3 |
|
Detaljhandel |
-1,2 |
-1,5 |
2,2 |
-0,9 |
-0,2 |
|
Totalt |
-66,7 |
-18,3 |
-6,9 |
-4,6 |
-0,4 |
|
Korrektionspost |
-2,6 |
-2,6 |
-5.6 |
-5,6 |
-5,6 |
|
Totalt inkl korrektionspost-69,3 |
-21,0 |
-12,5 |
-10,2 |
-6,0 | |
|
BNP-bidrag |
-2,1 |
0,9 |
0,2 |
0,5 | |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Lagerneddragningama fortsatte i snabb takt också under 1992.
Industrin har, enligt konjunkturbarometem, en längre tid ansett sig ha
för stora lager av färdigvaror. På grund av det exceptionellt svaga efter-
frågeläget har avvecklingen inte kunnat påbörjas förrän 1992. Denna
avveckling har varit störst inom skogsindustrin men berör också övriga
delbranscher i varierande omfattning. Minskningen av varor i arbete
fortsatte 1992 och var speciellt påtaglig för verkstadsindustrin. Detta kan
ses som ett tecken på att arbetet att effektivisera produktionen fortgår.
Lagerneddragningama i partihandeln uppgick till hela 5 miljarder (1985
års priser). En starkt bidragande orsak till detta står att finna i de höga
realräntorna. De totala lagerneddragningama bedöms preliminärt ha
uppgått till knappt 13 miljarder kr 1992. Eftersom det är förändringen
i lagerinvesteringar som påverkar BNP-tillväxten ger lagerposten ändå
ett positivt bidrag på 0,9 procentenheter.
Vid analysen av lagerutvecklingen måste man dock beakta att national-
räkenskaperna valt att till de egentliga lagerminskningama också lägga
neddragande korrektionsposter i detaljhandelns lager. På så sätt justerar
man ned ekonomins användningssida och därmed det officiella BNP-
måttet. Anledningen till detta förfarande är de stora svårigheterna i
avstämningen mellan försörjningsbalansens användnings- och pro-
duktionssida. Korrektionsposten förekommer såväl andra halvåret 1991
(2,6 miljarder kr) som första halvåret 1992 (3,0 miljarder). I prognosen
betraktas inte dessa korrektionsposter som några egentliga lagemeddrag-
ningar. Det är därför rimligt att göra ett tekniskt antagande om att
motsvarande poster förekommer även i år och kommande år (preliminärt
också för andra halvåret 1992). Därmed påverkas inte BNP-tillväxten i
ekonomin under prognosperioden.
73
Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 8:6 Lagerinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Att lageravvecklingama blivit så kraftiga de senaste åren beror i hög
grad på desinflationsprocessen. En hög realränta innebär en allmän press
på alla typer av kapitalanvändning. I tidigare konjunkturuppgångar har
också ett inslag av prisspekulation haft stor betydelse för lagerbeteen-
det. Detta har tagit sig uttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan
priserna varit låga och sedan genom lagerhållning väntat in prisökningar.
Denna form av lageruppbyggnad kan nu väntas ske i mycket begränsad
omfattning när förväntningar om framtida prisökningar är mycket små.
74
För lagerhållningen, speciellt i handelsledet, kan också åtstramningen på Prop. 1992/93:100
kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökande svårigheter att Bilaga 1.1
lånefinansiera lager.
De grundläggande motiven för en restriktiv lagerhållning väntas i
huvudsak kvarstå också under innevarande och kommande år. 1993
förutses därför lagemeddragningar uppgående till 10 miljarder kr. (inkl,
korrigeringsposter). Industrilagren väntas minska med 2,5 miljarder.
Denna minskning ligger nästan enbart på färdig varulagren. Det successivt
förbättrade efterfrågeläget på industrivaror gör att avvecklingen av dessa
lager kan fortsätta. I och med att industriproduktionen börjar öka 1993
upphör avvecklingen av lagren av insatsvaror samt varor i arbete. För
partihandeln förutses ytterligare lagemeddragningar av såväl bilar som
övriga varor. Lagerpostens bidrag till BNP-tillväxten uppgår 1993 till
+0,2 procentenheter.
1994 förväntas lagren i stort sett vara oförändrade om man exkluderar
korrigeringsposter. Det positiva BNP-bidraget från lagren blir då 0,5
procentenheter. Vissa mindre neddragningar kan förutses inom handeln
och för industrins färdigvarulager. I takt med den tilltagande pro-
duktionen sker en marginell ökning av lagren av insatsvaror och varor
i arbete. Det är dock viktigt att notera att lagerkvoterna fortsätter att
minska något såväl 1993 som 1994. Detta kan ses som ett uttryck för
fortsatt rationalisering av lagerhanteringen.
De bidrag till tillväxten som diskuteras gäller bruttosiffror, dvs utan
hänsyn taget till importinnehållet i lagerförändringama, vilket är
förhållandevis högt. Den direkta påverkan på produktionen av en lager-
förändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandet
mellan lagerrörelserna och importens utveckling är egentligen mycket
starkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckning
på motsvarande lageravveckling. För perioden 1992 till 1994 påverkas
tillväxttalen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromsla-
gen.
75
9 Den offentliga sektorn Prop. 1992/93:100
Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt under de
senaste två åren. För 1992 beräknas underskottet i det finansiella
sparandet uppgå till motsvarande ca 9% av BNP. Den strukturella delen
av underskottet beräknas till knappt 5% av BNP, medan resterande
underskottet beror på det låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.
Underskottet fortsätter att öka i år beroende på den svaga ekonomiska
utvecklingen och stigande ränteutgifter. För 1994 förutses en förbättring
av de offentliga finanserna och det strukturella underskottet beräknas då
uppgå till ca 3,5% av BNP.
Under första hälften av 1970-talet hade den offentlig sektorn ett
finansiellt sparandeöverskott motsvarande 3-5% av BNP. Den svaga
ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren
av 1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns
finanser. Det finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7%
av BNP 1982. Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunk-
turen och 1990 uppnåddes finansiellt överskott motsvarande ca 4% av
BNP, se diagram 9:1.
Diagram 9:1 Den offentliga sektorns Finansiella sparande 1970-1994
Andel av BNP
%
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
-12
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Fiansdepartementet.
Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutom
den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och
prisökningarna. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddade
skatteskalorna bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna och
socialavgifternas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från
50% 1985 till drygt 56% 1990. Utgifternas andel av BNP minskade
under samma period med 4 procentenheter.
76
Den djupa konjunkturnedgången medför att skatteinkomsterna minskar Prop. 1992/93:100
samtidigt som utgifterna dras upp av kostnaderna för arbets- Bilaga 1.1
marknadspolitiken och ersättning till arbetslösa samt av stöd till
bankerna. Produktionsbortfallet vid ökad arbetslöshet belastar till ca 80%
den offentliga sektorn genom skattebortfall och ökade bidrag. Resterande
20% utgörs av sänkt disponibel inkomst för berörda hushåll.
Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades kraftigt
fr.o.m. 1991 och i år beräknas ett underskott på motsvarande 12% av
BNP. Den för 1994 förutsedda konjunkturuppgången tillsammans med
vidtagna finanspolitiska åtgärder medför att det finansiella sparandet
förbättras, trots att ränteutgifterna ökar starkt till följd av den successivt
växande offentliga skuldsättningen.
Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektorns
nettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. Offentliga sektorns
finansiella nettoskuld beräknas till ca 23% i Sverige 1994, medan
genomsnittet för OECD-ländema då uppgår till ca 37% av BNP.
Försämringen av den offentliga sektorns finansiella ställning är dock
ojämförligt störst i Sverige under prognosperioden, se diagram 9:2.
Diagram 9:2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning
Andel av BNP
Källor: OECD och Finansdepartementet
En orsak till försämringen av de offentliga finanserna är en svag
utveckling av skatteinkomsterna. Skattekvoten sjönk med nära 5
procentenheter mellan 1990 och 1992. Därav beror dock ca 1 procent-
enhet på att en arbetsgivarperiod infördes i sjukförsäkringen 1992, varvid
de offentiga utgifterna reducerades i motsvarande grad. Avlyften av
mervärdeskatten på den offentliga sektorns inköp fr.o.m. 1991 sänker
också skattekvoten utan att därför påverka det finansiella sparandet.
Effekten på skattekvoten 1992 beräknas till ca 1 procentenhet. Efter
justering för dessa förändringar sjönk således skattekvoten med ca 3
77
procentenheter mellan 1990 och 1992. Det motsvarar ett skattebortfall på
drygt 40 miljarder kr. räknat på 1992 års BNP-nivå. Det är inte bara
förändringar i skatteregler som påverkar den på detta sätt justerade
skattekvoten, utan skattekvoten beror också på hur olika skatteunderlag
utvecklas i förhållande till BNP. Att vinstandelen i ekonomin ökade
mellan 1990 och 1992 reducerar skattekvoten, eftersom vinster är lägre
beskattade än löner på kort och medellång sikt. Även betalningsrutiner
och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Hushållens direkta skatter |
19,1 |
19,3 |
19,9 |
20,0 |
|
Företagens direkta skatter |
0,9 |
1.4 |
1,8 |
2,0 |
|
Arbetsgivaravgifter |
17,3 |
16,0 |
14,4 |
14,1 |
|
Mervärdeskatt |
8,9 |
8.1 |
8,1 |
8.0 |
|
Övriga indirekta skatter |
7,0 |
6,5 |
6,5 |
6,6 |
|
Skatter och avgifter |
53,1 |
51,4 |
50,6 |
50,7 |
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Nedan anges en del större skatteändringar för åren 1992, 1993 och
1994:
— Skatten på vissa kapitalinkomster sänktes och omsättningskatten på
värdepapper slopades 1992. Skatten på allemansparande har höjts till
30% från 1993.
— Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopades 1992.
— Schablonavdraget under inkomst av tjänst avskaffas från 1993.
— Pensionärernas särskilda grundavdrag avtrappas inte länge
mot kapitalinkomster och förmögenhet från 1993.
— Grundavdraget sänks från 0,32 till 0,25 basbelopp 1994, dvs med ca
2 400 kr.
— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang
och hotell sänktes den 1 januari 1992 från 25% till 18% och höjdes
den 1 januari 1993 till 21 %. Den svaga utvecklingen av den privata
konsumtionen (skatteunderlaget) under prognosperioden medför att
mervärdeskatteintäkterna som andel av BNP beräknas vara oförän-
drade trots årets skattehöjning.
— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5
procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3
procentenheter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. År 1993 sänks arbetsgivarav-
gifterna med 3,8 procentenheter. Där ingår en höjning med 0,5
procentenheter för att arbetsgivarens besparingar till följd av lägre
sjuklönekostnader skall tillfalla staten.
— Punktskatterna på en rad olika varor har slopats från 1993.
78
— Energibeskattningen har lagts om från 1993 genom att skatten på Prop. 1992/93:100
energianvändningen inom industrin sänkts medan övriga sektorer fått Bilaga 1.1
höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sett neutral för de
totala skatteinkomsterna.
— Tobaksskatten höjdes 1 december 1992.
— Bensinskatten och vissa miljöskatter höjdes vid årsskiftet 1992/93.
— Fastighetsskatten för sk kommersiella lokaler har slopats från 1993
medan fastighetsskatten på småhus höjts från 1,2 till 1,5% av
taxeringsvärdet.
— Ökad preliminärbeskattning av biinkomster samt omläggning av
uppbörden av preliminär B-skatt för hushåll och företag snabbar upp
skatteinbetalningarna under 1993 och 1994.
De offentliga utgifterna steg realt med nästan 7,5% 1992. Som andel
av BNP uppgick utgifterna till knappt 70%. Transfereringarna till
hushåll ökade kraftigt till följd av det försvagade läget på arbets-
marknaden. Nedgången i inflationen medförde en relativt stark real
ökning av pensionsutgiftema. Stödet till bankerna drog upp transfere-
ringarna till näringlivet. Den offentliga konsumtionen och investeringarna
steg till följd av bl.a. arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastruktur-
investeringar, se tabell 9:2.
Tabell 9:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter
|
Miljarder |
Procentuell förändring | |||
|
1992 |
1993 |
1994 | ||
|
Inkomster |
890,0 |
-4,0 |
-5,1 |
0,5 |
|
Utgifter |
906,5 |
7,3 |
0,8 |
-2,6 |
|
Transfereringar till hushåll |
316,8 |
6,5 |
-0,2 |
0,4 |
|
därav pensioner |
172,7 |
4,5 |
-1,8 |
1.0 |
|
sjukförsäkring m.m. |
61,0 |
-21,5 |
-10,0 |
-3,9 |
|
arbetslöshetsbidrag m.m. |
21,8 |
93,2 |
18,5 |
4,3 |
|
övrigt |
61,3 |
9,5 |
-0,8 |
-1,1 |
|
Övriga transfereringar (subv.) |
95,3 |
37,4 |
-3,3 |
23,0 |
|
Räntor |
74,4 |
5,5 |
19,2 |
3,9 |
|
Konsumtion |
387,1 |
0,9 |
-0,5 |
-0,8 |
|
Investeringar |
32,9 |
6,2 |
-0,1 |
2,2 |
Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 1 %, delvis beroende
på höjd inflationstakt (KPI). Som andel av BNP stiger utgifterna med 2,5
procentenheter. Transfereringarna till hushåll minskar något realt trots
fortsatt stark ökning av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Ersättningsnivån
sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Besparingar inom bostadssektorn börjar ge effekt 1993. Rationaliseringar
inom den statliga och kommunala verksamheten drar ned den offentliga
79
konsumtionen. Kommunerna minskar även sina investeringar. Dessa
tendenser blir ännu starkare nästa år, då de offentliga utgifterna realt
väntas minska med ca 2,5% och som andel av BNP med ca 2,5
procentenheter.
Ar 1992 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med
112 miljarder kr. till ett underskott på ca 128 miljarder kr. I år beräknas
försämringen uppgå till ca 45 miljarder kr. och underskottet motsvara
12% av BNP. Med en förbättring på ca 30 miljarder kr. 1994 beräknas
underskottet då att motsvara 9,5% av BNP, se tabell 9:3.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Inkomster |
890,0 |
873,6 |
870,9 |
899,6 |
1,0 |
-1,8 |
-0,3 |
3,3 |
|
Skatter |
543,5 |
530,7 |
528,1 |
552,4 |
-1,8 |
-2,3 |
-0,5 |
4.6 |
|
Socialförsäkringsavgifter |
218,0 |
205,4 |
200,7 |
205,3 |
6,3 |
-5,8 |
-2,3 |
2,3 |
|
Övriga inkomster |
128,6 |
137,5 |
142,1 |
141,8 |
4,6 |
6,9 |
3,4 |
-0,2 |
|
Utgifter |
906,5 |
1001,8 |
1043,1 |
1041,8 |
9,9 |
10,5 |
4,1 |
-0,1 |
|
Transfereringar till hushåll |
316,8 |
345,3 |
362,1 |
373,8 |
14,4 |
9,0 |
4,9 |
3,2 |
|
Subventioner m.m. |
95,3 |
134,0 |
136,2 |
107,8 |
18,5 |
40,6 |
1,6 |
-20.8 |
|
Ränteutgifter |
74,4 |
80,3 |
100,6 |
107,5 |
9,5 |
7,9 |
25,3 |
6,9 |
|
Konsumtion |
387,1 |
397,1 |
400,6 |
408,2 |
5,5 |
2,6 |
0.9 |
1,9 |
|
Investeringar1 |
32,9 |
45,1 |
43,6 |
44,5 |
0,7 |
36,9 |
-3,2 |
1,9 |
|
Finansiellt sparande |
-16,5 |
-128,2 |
-172,2 |
-142,2 | ||||
|
därav stat |
-57.1 |
-169,0 |
-222,3 |
-170,5 | ||||
|
socialförsäkring |
43,7 |
32,0 |
33,8 |
30,3 | ||||
|
kommun |
-3,2 |
8,8 |
16,3 |
-2,0 | ||||
|
Procent av BNP | ||||||||
|
Skatter och avgifter |
53,1 |
51,4 |
50,6 |
50,7 | ||||
|
Utgifter |
63,3 |
69,9 |
72,4 |
69,8 | ||||
|
Finansiellt sparande |
-1,2 |
-8,9 |
-12,0 |
-9,5 |
I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Vad som i det föregående sagts om hela den offentliga sektorns finanser,
gäller i stor utsräckning även statens ekonomi. Därtill påverkas statens
finansiella sparande under prognosperioden av förändringar i utbetal-
ningar av kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunerna. De
relativt starka svängningarna i kommunernas finansiella sparande under
prognosperioden motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga
överföringar till kommunerna.
Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat med 2% i volym 1992.
För 1993 och 1994 väntas konsumtionsvolymen gå ned med knappt 1/2%
per år.
80
Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Inkomster |
415,3 |
372,8 259,1 |
378,6 269,4 |
400,2 |
-10,3 -15,3 |
1,5 |
5,7 |
|
Skatter |
305,9 |
293,2 |
4,0 |
8,9 | |||
|
Socialförsäkringsavgifter |
57,4 |
57.4 |
50,3 |
49,8 |
-0,1 |
-12,3 |
-1,0 |
|
Övriga inkomster |
52,1 |
56,3 |
58,9 |
57,1 |
8,1 |
4,4 |
-2,9 |
|
Utgifter |
472,5 |
541,9 |
600,9 161,3 |
570,7 |
14,7 10,6 |
10,9 |
-5,0 |
|
Transfereringar till hushåll |
138,6 |
153,3 |
162,2 |
5,2 |
0,5 | ||
|
Statbidrag till kommuner |
65,7 |
62,4 |
84,3 |
75,2 |
-5,1 |
35,2 |
-10,8 |
|
Statsbidrag till socialf. |
16,1 |
30,6 |
22,3 |
18,1 |
89,7 |
-26,9 |
-19,1 |
|
Övriga transfereringar |
66,7 |
98,7 |
107,0 |
78,4 |
48,0 |
8,5 |
-26,7 |
|
Ränteutgifter |
64,3 |
69,8 |
91,0 |
99,6 |
8,6 |
30,3 |
9,4 |
|
Konsumtion |
106,9 |
108,8 |
113,8 |
115,4 |
1,8 |
4,5 |
1,4 |
|
Investeringar |
14,2 |
18,3 |
21,1 |
21,8 |
28,9 |
15,6 |
3,4 |
|
Finansiellt sparande |
-57,1 |
-169,0 |
-222,3 |
-170,5 |
Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
Statens finansiella sparande försämrades med över 110 miljarder kr.
1992 till ett underskott på ca 170 miljarder kr. Efter en ytterligare
försämring i år beräknas underskottet 1994 återgå till 1992 års nivå, se
tabell 9:4.
Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskaperna omfattar allmänn
tilläggspensionering (AP-fonden inkl, de förutvarande löntagarfonderna),
sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandet
inom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiella
över- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen
transfereras i nationalräkenskaperna till staten.
AP-fondens sparande minskade med nära 12 miljarder kr. 1992.
Avgiftsinkomsterna var i stort sett oförändrade p.g.a. den svaga
utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsutgiftema
steg med 9%. Den sänkta ersättningsnivån för pensionärer medför att
sparandet ökar något i år, trots en fortsatt svag utveckling av avgifts-
inkomsterna. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30 miljarder kr.,
se tabell 9:5.
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
81
Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter
Löpande priser.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
|
Miljarder kr. |
Procentuell förändring 1992 1993 |
1994 | |||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | ||||
|
Inkomster |
228,7 |
232,3 |
226,8 |
228,1 |
1,6 |
-2,4 |
0,6 |
|
Avgifter |
161,5 |
149,7 |
152,1 |
157,3 |
-7,3 |
1,6 |
3,4 |
|
Bidrag från staten |
16,1 |
30.6 |
22,3 |
18,1 |
89,7 |
-26,9 |
-19,1 |
|
Ränteinkomster |
51,1 |
52,1 |
52,4 |
52,8 |
2,0 |
0,7 |
0,6 |
|
Utgifter |
185,0 |
200,3 |
193,0 |
197,8 |
8,3 |
-3,7 |
2,5 |
|
Transfereringar till hushåll |
149,6 |
159,7 |
165,7 |
174,7 |
6,8 |
3,8 |
5,4 |
|
Övriga transfereringar |
29,5 |
34,6 |
21,1 |
16,9 |
17,3 |
-39,1 |
-19,7 |
|
Konsumtion m.m. |
6,0 |
6,0 |
6,2 |
6,3 |
1,2 |
3,1 |
0,6 |
|
Finansiellt sparande |
43,7 |
32,0 |
33,8 |
30,3 | |||
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt
församlingar och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn
ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna
medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning
av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.
År 1992 stärktes kommunsektorns finanser och det finansiella sparandet
beräknas ha uppgått till ca 9 miljarder kr. Förbättringen av sparandet hör
delvis samman med den nedväxling av löne- och prisökningstakten som
skett under de senaste två åren. Detta dämpade kommunernas kostnads-
ökningar samtidigt som skatteinkomsterna steg kraftigt till föjd av de
höga löneökningarna två år tidigare.
Från och med 1993 införs ett nytt system för utbetalning av skatte-
medel till kommuner och landsting. Systemet innebär att utbetalningarna
sker det år skatten avser och inte, som i det tidigare systemet, två år
senare. Detta medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma
pris- och löneläge. Utbetalningarna av kommunalskattemedel grundas på
det senast kända skatteunderlaget i kommunen resp, landstinget.
Underlaget räknas upp med en faktor som motsvarar den beräknade
ökningen av skatteunderlaget de två efterföljande åren. När taxeringen är
känd görs en slutreglering. Det nya systemet för utbetalning av kom-
munalskatt får dock inte genomslag förrän 1995, då slutavräkningen
enligt det gamla systemet upphör.
Ett nytt system för statsbidrag till kommunerna har också införts i år.
Större delen av de specialdestinerade statsbidragen har avvecklats och
ersatts av ett system med mer generella principer. Avsikten med det nya
statsbidragssystemet är att ge kommunerna större handlingsfrihet vad
gäller veksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden.
Nivån på det nya s.k. utjämningsbidraget har anpassats till ett samtidigt
slopande av skatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. Vissa
förändringar sker även i statsbidragssystemet för landstingen.
82
Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser Bilaga 1 1
|
Miljarder kr. |
Procentuell utveckling | |||||||
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Inkomster |
356,4 |
393,7 |
398,0 |
386,4 |
8,4 |
10,5 |
1,1 |
-2,9 |
|
Skatter |
232,4 |
269,1 |
257,3 |
257,7 |
13,4 |
15,8 |
-4,4 |
0,2 |
|
Bidrag från staten och |
80,9 |
76,1 |
91,3 |
77,8 |
-1,3 |
-5,9 |
19,9 |
-14,7 |
|
Övriga inkomster |
43,2 |
48,5 |
49,4 |
50,8 |
3,2 |
12,3 |
2,0 |
2,8 |
|
Utgifter |
359,6 |
384,9 |
381,7 |
388,4 37,0 |
6,7 |
7,0 |
-0,8 |
1.8 |
|
Transfereringar til! hushåll |
28,6 |
32,3 |
35,1 |
12,1 |
12,8 |
8,7 |
5,5 | |
|
Övriga transfereringar |
38,0 |
43,6 |
43,5 |
42,2 |
21,0 |
14,8 |
-0,2 |
-2,9 |
|
Konsumtion |
274,9 |
282,8 |
281,2 |
287,1 |
5.1 |
2,9 |
-0,6 |
2,1 |
|
Investeringar |
18,1 |
26,2 |
21,9 |
22,0 |
-2,5 |
44,7 |
-16,4 |
0,6 |
|
Finansiellt sparande |
-3,2 |
8,8 |
16,3 |
-2,0 | ||||
Anm.: I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.
I år beräknas kommunsektorns finansiella sparande stiga till drygt 16
miljarder kr. De statliga inkomstöverföringarna i form av kommunals-
skattemedel och statsbidrag ökar med ca 3,5 miljarder kr. samtidigt som
de sänkta arbetsgivaravgifterna reducerar kommunernas kostnader med
ca 6 miljarder kr.
Ar 1994 får kommunsektorn åter underskott i det finansiella sparandet
när de effekter, som förstärkt sektorns finanser under 1992 och 1993
faller bort.
De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året
beräknas konsumtionen ha ökat med 1/2% i volym. Antalet sysselsatta
i kommunsektorn började gå ned förra året. Den förutsedda framtida
försämringen av den kommunala ekonomin, i kombination med skatte-
stoppet, väntas leda till en fortsatt nedgång av den kommunala syssel-
sättningen under prognosperioden. En relativt stark uppgång i den
genomsnittliga arbetstiden medför dock att timvolymen inte sjunker lika
mycket som antalet sysselsatta. I år dras konsumtionen dessutom upp av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala konsumtionvolymen
beräknas minska med ca 0,5% i år och med ca 1% 1994.
Definition och metod
Den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en strukturell
del, som består vid ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsut-
nyttjande i ekonomin, och en konjunkturell del, som beror på ett
onormalt lågt eller högt kapacitetsutnyttjande. Vid beräkning av det
strukturella sparandet justeras endast för kapacitetsutnyttjandet. Inga
justeringar görs avseende t.ex. priser, räntor, löner, vinstandel eller
sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorer orsakar stora
variationer i den offentliga sektorns finansiella sparande.
83
För att beräkna det strukturella sparandet måste den BNP-nivå, den Prop. 1992/93:100
arbetslöshet samt det antal i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är Bilaga 1.1
förenligt med ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsut-
nyttjande bestämmas.
Därefter beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid
den sålunda korrigerade BNP- och arbetslöshetsnivån. Beräkningarna sker
för staten och socialförsäkringssektorn. Kommunernas finanser för
beräkningsåret är i stort sett oberoende av den reala ekonomiska
utvecklingen åtminstone t.o.m. 1994. Kommunernas skatteinkomster för
beräkningsåret bestäms fram till dess av skatteunderlagen från tidigare
perioder. Det nya systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel får
inte genomslag i kalkylen förrän 1995 då slutavräkningsförfarandet enligt
det gamla systemet upphört. Kommunernas utgifter för syssel-
sättningsskapande åtgärder täcks till stor del av statsbidrag.
Utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett år då ekonomin var i
balans. Det är därvid en fördel att kunna välja ett faktiskt basår framför
att skapa ett syntetiskt år.
År 1985 var ekonomin i någorlunda balans med en arbetslöshet på
2,4% och 2,4% av arbetsstyrkan i konjunkturberoende arbets-
marknadsåtgärder. Mellan 1985 och 1990 steg BNP med i genomsnitt 2%
per år. Denna tillväxt uppnåddes dock till priset av en successivt
tilltagande överhettning i ekonomin. År 1990 kan sålunda inte betecknas
som ett år med jämnvikt i ekonomin. Med den under perioden låga
produktivitsutvecklingen var 2% tillväxt uppenbarligen inte förenligt med
jämnvikt i ekonomin. Under perioden 1985-1991 uppnåddes en årlig
tillväxt på i genomsnitt ca 1,5%. År 1991 var arbetslösheten 2,7%
medan 2% av arbetsstyrkan var i konjunkturberoende arbets-
marknadsåtgärder. Underskottet i bytesbalansen var 1,4% av BNP (1985
1,3% av BNP). År 1991 kan därför betraktas som ett år med ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande.
Att BNP minskade med nära 2% mellan 1990 och 1991 samt att
industrins kapacitetsutnyttjande var det lägsta sedan 1983 talar för att
BNP-nivån 1991 kan tyckas vara låg, för att avspegla ett genomsnittligt
kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Men med den ytterligare nedgång av
BNP som skedde under 1992 och med prognoserna för de närmaste åren
växer gapet mellan potentiellt och faktiskt kapacitetsutnyttjande till drygt
6,5% 1994. Skillnaden mellan faktisk arbetslöshet (inkl, personer i
åtgärder) och 1991 års nivå beräknas uppgå till ca 7,5% 1994.
Genom skattereformen och andra strukturella reformer (t.ex sänkt
kompensationsnivå i sjukförsäkringen och höjd pensionsålder) bör
ekonomins funktionssätt förbättrats och den potentiella tillväxten, dvs
den tillväxt som är förenlig med konstant kapcitetsutnyttjande, ha ökat
för de närmaste åren. I Långtidsutredningens (LU) prognoskalkyl bedöms
den potentiella tillväxten under 1990-talet till 2-2,5%. Därvid beräknas
arbetsutbudet öka med ca 0,5% per år och produktivitetsutvecklingen
ligga i linje med den historiska trenden de senaste 15 åren, dvs. knappt
2% per år.
84
Mot bakgrund av ovanstående diskussion väljs 1991 som basår vad
gäller BNP och arbetslöshet. BNP skrivs sedan fram från 1991 års nivå
med 2% per år.
Skatteinkomsterna beror i huvudsak med några undantag (t.ex.
fastighetsskatten) av BNPs nivå och sammansättning både beträffande
användning (konsumtion - export/kapitalbildning) och inkomster (löner -
vinster). Skatterna är också beroende av genom reavinstbeskattningen,
på värdestegringar och omsättning av aktier och fastigheter. Inkomster
från företagsbeskattningen dras ned av kapitalförluster i den nuvarande
recessionen. Konkurser minskar skatteinbetalningarna.
I beräkningarna av det strukturella sparandet justeras de faktiska
skatteinkomsterna proportionellt med BNP-gapet med undantag av icke
varuanknutna och ej löneberoende indirekta skatter, som t.ex fastighets-
skatter och skatter på toto och andra spel, samt företagens direkta skatter.
Beträffande företagsbeskattningen medför extraordinära vinster och
förluster och andra bokslutsdispositioner att sambandet mellan skattein-
betalningar och BNP-tillväxten är svagt. Vid beräkning av det strukturella
sparandet sätts därför företagens inkomstskatt till 1,5% av BNP, vilket
motsvarar genomsnittet för den senaste 10-årsperioden, oberoende av de
faktiska skatteinkomsterna för beräkningsåret. Övriga direkta skatter från
företagen som avskattningen, avkastningskatt på pensionsfonder m.m.
korrigeras inte. Slutskatteregleringen för företag och hushåll justeras inte
heller eftersom skillnaden mellan preliminär skatt och slutskatt inte torde
påverkas av BNP-nivån. Dessutom beror slutskatteregleringen inte på
beräkningsårets utan på historiska inkomster.
Den proportionella korrigeringen mot BNP-gapet torde vara rättvisande
med det nya skattesystemet, vid en given sammansättning av BNP. Med
en annan sammansättning av BNP skulle dock skattekvoten anta ett annat
värde. Detta beaktas dock ej eftersom justeringen endast avser graden av
kapacitetsutnyttjande. I den nuvarande djupa recessionen torde metoden
i viss mån underskatta den konjunkturbetingade delen av underskottet
pga. extraordinära skattebortfall beroende på konkurser m.m.
Den offentliga sektorns övriga inkomster består till ca 90 % w räntor,
utdelningar och andra kapitalinkomster. Dessa antas vara oberoende av
konjunkturen och justeras därför inte.
Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs fram
från 1991 års nivå med en antagen ökning av arbetskraftsutbudet på
0,5% per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersätter
sedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
utbetalningarna till arbetslösa, vid beräkning av det strukturella sparan-
det.
Utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen korrigeras propotionellt
mot BNP-gapet. Övriga utgifter med undantag av stödet till bankerna
antas vara oberoende av konjunkturen. Bostads- och socialbidragen är
naturligtvis till viss del beroende av konjunkturen. Konjunktureffekten är
dock svår att kvantifiera eftersom dessa bidrag kanske ännu mer påverkas
av bostads- och flyktningpolitiken.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
85
Någon bedömning av vad som är tillfälliga inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100
utöver bankstödet görs inte i beräkningarna. Ej heller beaktas beslutade Bilaga 1.1
framtida besparingar eller utgiftsåtaganden. Även frågan om vad den
internationella integrationen ställer för krav på det långsiktigt hållbara
skatteuttaget lämnas utanför beräkningarna. Det beräknade sparandet är
således strukturellt i den meningen att justeringen sker för graden av
kapacitetsutnyttjande inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och bankstöd.
Andra mer eller mindre tillfälliga förhållanden beaktas inte. Benämningen
konjunkturjusterat sparande är därför egentligen mer rättvisande än
benämningen strukturellt sparande.
Resultat
Det beräknade strukturella sparandet för perioden 1991-1994 redovisas
1 tabell 9:7. Vid tolkningen av resultatet måste beaktas att det strukturella
underskottet inkluderar ränteutgifterna för den faktiskt ackumulerade
statsskulden. Detta innebär att det strukturella underskottet ökar med
räntorna på den tillkommande skulden vid frånvaro av andra föränd-
ringar. Det beräknade strukturella sparandet anger således vad det
finansiella sparandet skulle bli om BNP-gapet plötsligt sluts och
arbetslösheten går ned till 1991 års nivå. Ränteutgifterna skulle då ändå
ligga kvar tills statsskulden faktiskt börjar minska.
Den offentliga sektorns sparande är nettot av två storheter som var för
sig uppgår till ca 1 000 miljarder. Ett prognosfel på 1 % av inkomster
eller utgifter påverkar sparandet med 10 miljarder. Prognosfel av det
faktiska sparandet slår igenom även på det strukturella sparandet, med
undantag av prognosfel, som beror på nya förutsättningar beträffande
tillväxt, arbetslöshet och bankstöd.
Den offentliga sektorns strukturella sparande försämrades kraftigt
mellan 1991 och 1992. Den konjunkturjusterade skattekvoten sjönk med
2 procentenheter, varav ca 1 procenthenhet till följd av sänkta arbets-
givaravgifter i samband med att en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen
infördes förra året. Övriga skattesänkningar bidrog, tillsammans med
minskad konsumtionsandel och ökad vinstandel i ekonomin, till ned-
gången av skattekvoten. Den konjunkturjusterade utgiftskvoten steg med
2 procentenheter mellan 1991 och 1992. Efter beaktande av sänkta
utgifter i sjukförsäkringen till följd av arbetsgivarperioden steg övriga
utgifter med 3 procentenheter som andel av BNP. Ökningen beror till
stor del på den starka utgiftsautomatiken i regelsystemen för bl.a.
pensioner och räntebidrag till bostäder. Därtill kommer en del utgifter
som kan vara mer eller mindre tillfälliga. Ökade utgifter för flyktingmot-
tagningen och utdelning av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolaget kan
nämnas som exempel. I år beräknas det strukturella sparandet vara i stort
sett oförändrat, trots att ränteutgifterna ökar kraftigt.
86
Tabell 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Nivå | ||||
|
Miljarder kr. | ||||
|
Finansiellt sparande |
-13,6 |
70,5 |
-71,5 |
-54,6 |
|
därav stat |
-54,1 |
-114,0 |
-127,3 |
-89,1 |
|
socialförsäkring |
43,7 |
34,7 |
39,6 |
36,5 |
|
kommun |
-3,2 |
8,8 |
16,3 |
-2,0 |
|
Procent av BNP | ||||
|
Inkomster |
62,3 |
60,6 |
59,5 |
59,2 |
|
Skatter och avgifter |
53,3 |
51,3 |
50,3 |
50,4 |
|
Utgifter |
63,3 |
65,4 |
64,2 |
62,7 |
|
Finansiellt sparande |
-0,9 |
-4,8 |
-4,6 |
-3,4 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Förändring
Miljarder kr.
|
Finansiellt sparande |
-56,9 |
-1,1 |
16,9 |
|
Staten inkl, socialföräkring |
-68,9 |
-8,5 |
35,2 |
|
räntor och kapitalinkomster,netto |
1,8 |
-17,4 |
-10,3 |
|
primärt sparande |
-70,8 |
8,9 |
45,5 |
Källa: Finansdepartementet
Finanspolitiska åtgärder medför att sparandeunderskottet, trots fortsatt
stigande ränteutgifter, minskar till ca 55 miljarder kr. 1994, motsvarande
3,4% av BNP. Den konjunkturjusterade skattekvoten beräknas till 50,4%
medan den justerade utgiftskvoten understiger 63%, vilket är lägre än
1991. Det strukturella underskottet i den statliga sektorn beräknas 1994
till knappt 90 miljarder, kr.
Resultatets beroende av antaganden om BNP och arbetslöshet illustreras
av att den offentliga sektorns finansiella sparande 1993 skulle förbättras
med ca 7 miljarder kr. vid 1 % högre real BNP och med ca 4 miljarder
kr. vid 1 % lägre arbetslöshet. Om båda inträffar samtidigt förstärks
sparandet med ca 11 miljarder kr.
Som nämnts ovan används i beräkningarna den faktiska skattekvoten,
med undantag för företagsbeskattningen. Skattekvoten antar dock olika
värden beroende på BNPs sammansättning. En konsumtionsledd tillväxt
leder till större skatteinkomster på medellång sikt än om BNP bärs upp
av export och kapitalbildning. Exempelvis ger ett produktionsvärde på 10
miljarder kr. som går till privat konsumtion 2,5 miljarder kr. i mervärde-
skatt, medan samma värde till export inte ger några mervärdeskatte-
intäkter.
Den desinflationsprocess som den svenska ekonomin nu genomgår
drar sannolikt ned skatteinkomsterna och ökar utgifterna mer än vad som
förklaras av den svaga reala ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att
vinstandelen ökar och konsumtionsandelen minskar. Eftersom korrigering
endast görs för kapacitetsutnyttjande tenderar dessa faktorer att reducera
det strukturella sparandet.
87
Finanspolitiken
Förändringen av statens och socialförsäkringssektorns konjunkturjusterade
primära finansiella sparande, dvs. sparandet exkl. räntenettot, indikerar
om finanspolitikens inrikting är expansiv eller kontraktiv jämfört med
föregående år. Som framgår av tabell 9:7 (sista raden) sjönk statens och
socialförsäkringssektorns primära sparande med ca 70 miljarder kr. 1992,
dvs. finanspolitiken hade en starkt expansiv inriktning förra året. Detta
berodde på samma faktorer som försämrade hela offentliga sektorns
sparande (se ovan). Därtill kom för statens del att utbetalningarna av
kommunalskattemedel steg i takt med löneökningarna två år tidigare
(10%), medan ökningen av skatteinkomsterna baserade på 1992 års lägre
löne- och prisökningar.
I år blir finanspolitiken stramare. Kraftiga åtstramningar riktas mot
hushållssektorn medan företagen får en lättnad genom sänkningarna av
arbetsgivaravgifterna och energibeskattningen. De statliga inkomst-
överföringarna till kommunerna, summan av kommunalskatt, statsbidrag
och sänkta arbetsgivaravgifter, stiger också relativt kraftigt 1993, vilket
visar sig i en förbättring av kommunernas finansiella sparande. Nästa år
skärps finanspolitken då det konjunkturjusterade primära sparandet i
staten och socialförsäkringssektorn ökar med 45,5 miljarder kr. I detta
belopp ingår minskade statsbidrag till kommunerna, sänkta utgifter för
bostadsfinansieringen, höjd inkomstskatt för hushållen genom sänkt
grundavdrag, helårseffekt av de under 1993 minskade ersättningsnivåerna
i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.
I detta avsnitt redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns finansiel-
la sparande under perioden 1995-1998 vid alternativa antaganden om
tillväxt, ränta och tillkommande budgetförstärkningar. Syftet är att belysa
om underskottsutvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspektiv samt att
bidra till underlaget för en bedömning av storleksordningen på de
tillkommande budgetförstärkningar som krävs för att eliminera den
offentliga sektorns strukturella underskottet på medellång sikt.
Eftersom det inte föreligger någon aktuell ekonomisk prognos för tiden
efter 1994 simuleras utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella
sparande vid alternativa antaganden. Vid dessa simuleringar beaktas
endast ett begränsat antal kända faktorer som påverkar utvecklingen av
den offentliga sektorns sparande som t.ex. räntor för tillkommande skuld,
att förmögenhetsskatten slopas 1995, att avskattningen av företagens
tidigare reserver upphör 1996 samt effekter av tidigare besparingsbeslut
avseende höjd pensionsålder och reducerade räntebidrag.
En utgångspunkt för simuleringarna är att det under den studerade
perioden finns en underliggande tillväxttakt i ekonomin på 2%. Denna
tillväxt är främst en följd av produktivitetsökningar men förstärks av att
arbetsutbudet kan väntas öka genom den successiva höjningen av
pensionsåldern, genom att ohälsotalet reduceras samt genom anpass-
ningen till att den totala marginaleffekten för beskattat arbete sänkts
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
88
genom skattereformen och senare skatte- och avgiftssänkningar från Prop. 1992/93:100
72,9% år 1989 till 59,1% år 1993. Bilaga 1.1
Jämförelsenormen i dessa simuleringar är i princip att alla inkomster
och utgifter ökar med den underliggande reala tillväxttakten på 2%. De
faktorer som beaktas särskilt avser avvikelser från denna trend. Utöver
de beaktade faktorerna finns det givetvis många andra orsaker till
avvikelser från en real tillväxt på 2% både på inkomstsidan och på
utgiftssidan som t.ex. att punktskatterna är bestämda i kronor per enhet
och således inte följer inflationen samt att barnbidraget är bestämt i
kronor. Hänsyn har inte heller tagits till eventuella tillkommande
kostnader för bankstöd m.m. utöver vad som budgeterats t.o.m.
budgetåret 1993/94. Eftersom många faktorer är utelämnade, vilket inte
kan undvikas vid långsiktiga kalkyler, måste resultaten tolkas med stor
försiktighet särskilt avseende resultat för enstaka år.
För år 1994 beräknas faktisk BNP uppgå till 93,3% av BNP vid ett
konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande medan det konjunkturella
underskottet beräknas uppgå till 87,6 miljarder kr. I huvudfallet antas en
återhämning ske under perioden 1995-1998 så att skillnaden mellan
faktisk och potentiell BNP reduceras med ca 1/6 per år. Tillsammans
med den underliggande tillväxten på 2% medför detta en årlig tillväxt
på 3,2%. Denna tillväxt kan förefalla förhållandevis hög, bl.a med tanke
på att den genomsnittliga tillväxten 1983-1986 uppgick till 2,6%. Å
andra sidan bör tillväxtförutsättningarna vara förhållandevis goda efter år
1994 med hänsyn till den djupa lågkonjunkturen, 6,7% outnyttjad
kapacitet och en sysselsättningsminskning med 7,4% jämfört med
"normalkonjunkturåret" 1991, samt med hänsyn att ovan nämnda
regeländringar tenderar att öka arbetsutbudet. Därtill förefaller det
mindre sannolikt att återhämtningen till ett konjunkturmässigt normalt
kapacitetsutnyttjande skulle ske med mindre än 1/6 per år eftersom vi i
så fall inte skulle uppnå ett normalt kapacitetsutnyttjande inom överskåd-
lig tid.
För att belysa effekten av en alternativ tillväxt redovisas även ett
sidofall med en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år motsvarande
en årlig tillväxt på 2,8%.
I huvudfallet antas att realräntan uppgår till 5 % samt att inflationstakten
är 2 %, vilket medför en nominell ränta på 7 %. Eftersom det främst är
realräntan som är betydelsefull vid dessa beräkningar undersöks ett
sidofall med en realränta på 4 % och därmed en nominell ränta på 6 %.
Realräntan, inflationstakten liksom tillväxten antas vara konstanta under
simuleringsperioden främst för att förenkla analysen och kan ses som
antaganden avseende genomsnitten under simuleringsperioden. En
snabbare återhämtning under färre år är kanske mera trolig men innebär
ytterligare ett osäkerhetsmoment genom att det krävs ett antagande om
när återhämtningen inträffar.
I huvudfallet antas besparingar genom att den offentliga konsumtionen
förutsätts vara realt konstant i stället för att växa med den underliggande
tillväxten på 2%. Som framgår av tabell 9.8 bidrar detta till en årlig
sparandeökning på 8-9 miljarder kr. i fasta priser. En realt konstant
89
offentlig konsumtion kräver besparingar, effektiviseringar eller ökad Prop. 1992/93:100
avgiftsfinansiering som balanserar de reala kostnadsökningar som Bilaga 1.1
uppkommer bl.a. inom sjuk- och åldringsvården p.g.a. ändrad befolk-
ningssammansättning samt genom att de relativa priserna tenderar att
stiga för offentlig konsumtion p.g.a. lägre produktivitetstillväxt än i
näringslivet.
I huvudfallet antas därtill en tillkommande årlig budgetförstärkning
genom nya beslut på 10 miljarder kr per år i fasta priser, dock 5
miljarder år 1994, utöver förslagen i budgetpropositionen för år 1993/94.
Detta motsvarar i princip beslut om reducerade transfereringar eller höjda
skatter.
Tabell 9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och
5% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
21,8 |
21,1 |
30,7 |
30,3 | |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-9,1 |
-7,4 |
-5,8 |
-3,6 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4,8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1.8 | ||
|
minskat konjunkturelit underskott |
12,9 |
13,6 |
14,4 |
15,2 | |
|
övrigt |
-6,4 |
-8,4 |
-3,0 |
-2,4 | |
|
Finansiellt sparande |
-137,2 |
-115,4 |
-94,3 |
-63,6 |
-33,3 |
|
Strukturellt finansiellt sparande |
-49,6 |
-39,7 |
-31,4 |
-14,4 |
1,0 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,2 |
-7,5 |
-5,9 |
-3.9 |
-2,0 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,5 |
-29,3 |
-34,3 |
-37,1 |
-37,9 |
Ett stort finansiellt underskott leder till en ökad nettoskuld och därmed
stigande ränteutgifter. Som framgår av tabell 9.8 ger denna faktor en
stark tendens till ökande underskott särskilt i början av återhämtnings-
perioden.
Av tabellen framgår också att tidigare fattade besparingsbeslut avseende
reducerade räntebidrag till bostäder samt höjd pensionsålder ger ett
betydande bidrag till en förbättring av det offentliga sparandet. Detta
visar betydelsen av att besparingar inte bara ändrar utgifternas nivå på
kort sikt utan även ger trendmässigt sjunkande utgifter.
Den konjunkturella återhämtningen är mycket betydelsefull för att
reducera det totala underskottet. Eftersom finanspolitiken antas vara
stram genom en konstant offentlig konsumtionsvolym och betydande
andra tillkommande budgetförstärkningar förutsätter den starka återhämt-
ningen att penningpolitiken är förhållandevis lätt samt att det för år 1994
förväntade goda konkurrensläget kan upprätthållas under hela simule-
ringsperioden. Om dessa förutsättningar inte uppfylls riskerar tillväxten
att bli lägre p.g.a. bristande efterfrågan, vilket kan ge den mindre
fördelaktiga utveckling som redovisas i ett senare sidofall.
Raden övrigt i tabell 9.8 redovisar effekterna av att ATP-pensionema
ökar med mer än 2% realt, att förmögenhetsskatten upphör 1995, att
90
avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt att även Prop. 1992/93:100
underskottet ökar med realt 2% om alla inkomster och utgifter ökar med Bilaga 1.1
realt 2%.
Vid dessa antaganden reduceras det strukturella underskottet successivt
och vänds till ett överskott år 1998. Eftersom en del av BNP-gapet
kvarstår förekommer ett konjunkturellt underskott även år 1998. Detta är
dock så pass begränsat att den totala underskottet för den offentliga
sektorn år 1998 understiger EG:s konvergenskrav motsvarande 3% av
BNP. Konvergenskravet uppfylls dock först detta år trots en lång period
med en förhållande hög tillväxt samt betydande tillkommande bespa-
ringar.
Underskotten under 1992-1998 leder till att det offentliga sektorns
nettoskuld ökar från 1,9% av BNP år 1992 till en maximal nivå på
37,9% år 1998. Konvergenskravet avseende en skuldsättning för den
offentliga sektorn på maximalt 60% av BNP avser dock bruttoskulden
med reducering för interna skuldförhållanden inom den offentliga
sektorn. Denna bruttoskuld är väsentligt högre än nettoskulden och torde
överstiga 60% av BNP år 1998 vid huvudfallets antaganden.
Som nämnts ovan baseras dessa simuleringar på antaganden om
konstant tillväxt, realränta, inflation och tillkommande budgetförstärk-
ningar. En sådan konstant tillkommande budgetförstärkning genom nya
beslut kan vara olämplig ur konjunktursynvinkel särskilt vid en stark
återhämtning under vissa år. Detta kan utgöra ett skäl för att tillkom-
mande budgetförstärkningsbeslut på i dessa simuleringar 10 miljarder kr.
per år i praktiken fördelas över tiden på ett konjunkturmässigt mera
lämpligt sätt på samma sätt som tidigare beslutade besparingar medför
successivt stigande budgetförstärkningar genom reducerade räntebidrag
m.m. Om det finns risk för överhettning är den ur konjunktursynvinkel
lämpliga budgetförstärkningen långt större än den här antagna nivån på
10 miljarder kr. per år för att hålla inflationstakten på en låg nivå. Den
antagna tillkommande budgetförstärkningen på 10 miljarder kr. per år
kan således tolkas som ett genomsnitt för simuleringsperioden.
Sidofallet med 2,8 i stället för 3,2% årlig tillväxt motsvarande en
återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år redovisas i tabell 9.9. Som
framgår av tabellen leder en svagare tillväxt, som kan bero på en
otillräcklig efterfrågan, till ett så stort kvarvarande konjunkturellt
underskott år 1998 att EG:s konvergenskrav inte uppfylls. Det struktu-
rella underskottet blir något högre p.g.a. större tillkommande räntebetal-
ningar men är nästan eliminerat år 1998.
91
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:9 Den offentliga sektorns sparande, 2,8% tillväxt och
5% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
5,0 |
16,9 |
15,5 |
24,3 |
23,0 |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-9,1 |
-7,8 |
-6,5 |
-4,7 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4.8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1,8 | ||
|
minskat konjunkturellt underskott |
8,0 |
8,4 |
8,9 |
9,4 | |
|
övrigt |
-6,4 |
-8,5 |
-3,2 |
-2,7 | |
|
Finansiellt sparande |
-137,2 |
-120,3 |
-104,8 |
-80,5 |
-57,5 |
|
Strukturellt finansiellt sparande |
-49,6 |
-39,7 |
-31,8 |
-15,8 |
-1,8 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,2 |
-7,8 |
-6,6 |
-5,0 |
-3,4 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,5 |
-29,7 |
-35,6 |
-39,5 |
-41,9 |
En annorlunda realränta har förhållandevis små effekter på den
offentliga sektorns underskott, vilket framgår av tabell 9.10. Förklaringen
är att statens skuld i stor utsträckning balanseras av nettoförmögenheten
inom AP-fondema.
I tabell 9.11 visas slutligen utvecklingen av den offentliga sektorns-
finansiella sparande när det inte sker några besparingar, dvs. då den reala
offentliga konsumtionen växer med 2% per år och det inte sker några
tillkommande besparingar.
Tabell 9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och
4% realränta.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
5,0 |
23,1 |
22,3 |
31,7 |
31,1 |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
8,2 |
8,4 |
8,5 |
8,7 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
5,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
10,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-7,8 |
-6,3 |
-4,9 |
-2,9 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4,8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1,8 | ||
|
minskat konjunkturellt underskott |
12,9 |
13,6 |
14,4 |
15,2 | |
|
övrigt |
-6,4 |
-8,4 |
-2,9 |
-2,3 | |
|
Finansiellt sparande |
-137,2 |
-114,1 |
-91,8 |
-60,1 |
-29,0 |
|
Strukturellt Finansiellt sparande |
-49,6 |
-38,4 |
-28,9 |
-11,0 |
5,1 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,2 |
-7,4 |
-5,8 |
-3,7 |
-1,7 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,5 |
-29,2 |
-34,1 |
-36,7 |
-37,3 |
92
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Tabell 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt,
5% realränta samt inga besparingar.
Miljarder kr. fasta priser.
|
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 | |
|
Förändringar som påverkar sparandet |
0,0 |
3,2 |
0,7 |
8,3 |
5,8 |
|
därav | |||||
|
realt konstant offentlig konsumtion |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 | |
|
tillkommande budgetförstärkning |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
ökning av ränteutgifter utöver 2% realt |
-9,5 |
-9,1 |
-8,8 |
-8,1 | |
|
reducerade räntebidrag |
4,5 |
3,2 |
4,8 |
2,4 | |
|
höjd pensionsålder, utgiftseffekt |
1,8 |
1,8 |
1,8 | ||
|
minskat konjunkturellt underskott |
12,9 |
13,6 |
14.4 |
15,2 | |
|
övrigt |
-6,5 |
-8,9 |
-3,9 |
-3,7 | |
|
Finansiellt sparande |
-142,2 |
-139,0 |
-138,4 |
-130,1 |
-124,3 |
|
Strukturellt finansiellt sparande |
-54,6 |
-63,2 |
-74,9 |
-79,5 |
-87,3 |
|
Finansiellt sparande i % av BNP |
-9,5 |
-9,0 |
-8,7 |
-7,9 |
-7,3 |
|
Finansiell förmögenhet i % av BNP |
-22,8 |
-31,1 |
-38,9 |
-45,6 |
-51,5 |
Som framgår av tabellen skulle detta ge ett över tiden växande struk-
turellt underskott. Det totala underskottet skulle ligga högt över EG:s
konvergenskrav även efter en lång period med förhållandevis hög tillväxt
och den offentliga sektorns nettoskuld skulle överstiga 50% av BNP vid
slutet av simuleringsperioden.
93
10 Kapitalmarknaden
Under sommaren och hösten 1992 utsattes EG:s monetära samarbete för
svåra påfrestningar. Oron på de europeiska valutamarknaderna i
kombination med en allt mer försämrad allmän ekonomisk utveckling i
Sverige försvagade successivt förtroendet för den fasta växelkursen. Den
19 november beslutade fullmäktige i Riksbanken att låta kronan flyta
fritt.
Den fördjupade ekonomiska krisen i kombination med relativt höga
räntor bidrog till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under
1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga
kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sin förpliktelser.
Under sommaren och hösten ökade tveksamheten huruvida överensko-
mmelsen mellan EG-länderna om den politiska och monetära unionen
skulle kunna genomföras enligt de ursprungliga planerna. Den knappa
nej-segern i den danska folkomröstningen i juni bidrog till en inten-
sifierad debatt i hela Europa, särskilt i Storbritannien och Frankrike. I
mitten av sommaren höjde den tyska centralbanken, Bundesbank, de
administrativa räntorna. Diskontot höjdes med 0,75 procentenheter till
8,75%.
Växelkurserna inom EGs växelkursmekanism hade, fram till september
1992, i princip legat fast sedan 1987. Det monetära systemet, EMS, var
under dessa år i väsentliga avseenden framgångsrikt. Genom att
antiinflationspolitiken i allt högre utsträckning prioriterades ökade
förtroendet för den fasta växelkurspolitiken successivt, vilket bl.a.
avspeglades i minskade räntedifferenser och lägre inflation.
Den tyska återföreningen år 1990 ändrade förutsättningarna högst
väsentligt. Förtroendet för växelkursmekanismen har byggt på D-marken
som ankare och en tysk centralbank som prioriterat ett stabilt penning-
värde. Så länge den ekonomiska utvecklingen hos de enskilda EG-
ländema i princip var likartad utgjorde detta inget problem. Den tyska
återföreningen resulterade emellertid i ett ökat budgetunderskott och en
kraftig överhettning av den tyska ekonomin vilket bl.a. avspeglades i en
stigande inflationstakt. För att dämpa den allmänna prisuppgången
stramades penningpolitiken i Tyskland åt. Konjunkturutvecklingen i EG-
länderna blev därmed olikartad. Samtidigt som konjunkturen försvagades
i övriga EG-länder, vilket under normala omständigheter skapar utrymme
för sänkta räntor, upplevde Tyskland överhettning och stigande räntor.
Till följd av D-markens centrala roll inom växelkurssamarbetet tvingades
de övriga EG-länderna följa med i räntehöjningarna för att undvika att
deras valutor försvagades mot D-marken. De höga räntorna förlängde
lågkonjunkturen inom EG, och skapade grogrund för missnöje med
växelkurssamarbetet.
I början av september beslöt Finland att låta marken flyta, varvid den
deprecierades mellan 10% och 15%. Sedan ett par år tillbaka befinner sig
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
94
Finland i en mycket djup recession, bl.a. till följd av kollapsen av
öststatshandeln och fallande skogsproduktpriser. Redan i november 1991
devalverades marken med drygt 12%.
Diagram 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet
Den underliggande oro som vuxit fram under sommaren på de
europeiska valutamarknaderna förstärktes högst väsentligt av det
finländska beslutet. Andra valutor som liksom den finska marken knytits
till ecun, t.ex. den svenska och norska kronan, utsattes för spekulationer.
Kombinationen av osäkerhet om den monetära unionens framtid, höga
räntor och den finska deprecieringen utsatte EMS-samarbetet för stora
påfrestningar. Genom centralbanksinterventioner på valutamarknaden och
höjda räntor försökte EG-länderna åter skapa lugn på valutamarknaden.
Mycket snart stod det emellertid klart att pressen på den italienska liren
var alltför hård och liren devalverades med 7% i mitten av september.
Samtidigt sänktes diskontot i Tyskland, med 0,5 procentenheter, vilket
skapade vissa förutsättningar för att läget därmed skulle stabiliseras.
Respiten blev dock kortvarig. Bara några dagar senare uppkom spekula-
tioner mot i första hand det brittiska pundet. Det brittiska pundet hade
redan innan oron varit en av de svagare valutorna inom ERM. Den
brittiska regeringen hade också under en längre tid avvaktat med att höja
räntan för att stärka pundet. Den tilltagande valutaoron drabbade därför
pundet med all kraft och den brittiska regeringen fann sig nödsakad att
lämna valutasamarbetet och låta pundet flyta fritt. Även Italien och
Spanien drabbades av de förnyade spekulationerna. Pesetan devalverades
med 5 % medan Italien tillfälligt avstod från att utföra interventionsplik-
ten i valutasamarbetet och lät liren flyta fritt tills vidare.
95
Under tremånadersperioden september t.o.m. november deprecierades
liren och pundet med ca 14% mot D-marken. Genom omfattande
interventioner från såväl Bundesbank som Banque de France och höjda
räntor kunde emellertid växelkursen upprätthållas för den franska
francen. Bundesbank understödde med interventioner den franska francen
genom att medverka till en nedgång av den tyska dagslåneräntan i slutet
av september och början av oktober. Under valutaoron var intresset stort
för D-mark, holländska floriner och belgerfranc. Även den schweiziska
francen och den österrikiska schillingen var opåverkad under valutaoron.
Beslutet i mitten av november att låta den svenska kronan flyta fritt
resulterade i nya spekulationer på valutamarknaden, företrädsvis mot den
norska och den danska kronan, irländska pundet, pesetan och den
portugiska escudon. EGs monetära kommitté beslöt att Spanien och
Portugal skulle devalvera sina valutor med 6% vardera. Den 10
december beslutade den norska centralbanken att låta den norska kronan
flyta fritt. Inledningsvis deprecierades den norska kronan med 5%.
Genom höjda räntor lyckades de övriga länderna stabilisera valutaflöde-
na. Ännu i mitten av december var dock osäkerheten alltjämt betydande
på valutamarknaderna.
Den europeiska ränteutvecklingen uppvisade under 1992 en splittrad
bild. Under perioden september t.o.m. mitten av december föll räntan på
sexmånaders D-marksplaceringar med ca 1,5 procentenheter till ca 8,5%.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992
Procent
Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 16 dec 1992.
Källa: Financial Times och Finansdepartementet.
I Storbritannien prioriterade regeringen, efter det att pundet fick flyta
fritt, räntesänkningar, med ett kraftigt fall för pundet som följd. Räntan
på sexmånaders pundplaceringar, som vid årsskiftet noterades till 10,8%,
96
hade i mitten av december fallit till ca 7%. Osäkerheten på valutamark- Prop. 1992/93:100
naden har för flertalet övriga EG-länder inneburit att räntorna legat på en Bilaga 1.1
hög nivå under 1992. Räntedifferensen till D-marksplaceringar har
vidgats betydligt. Den tyska ekonomin befinner sig nu i en avmattnings-
fas vilket sannolikt skapar utrymme för en räntenedgång under 1993.
I Förenta staterna och Japan har penningpolitiken under 1992 inriktats
mot ytterligare räntesänkningar. Sammantaget har de japanska räntorna
fallit med ca en procentenhet. Även i Förenta staterna föll räntorna
betydligt under större delen av året. Under det sista kvartalet steg
räntorna åter, bl.a. efter statistik som visade att den ekonomiska
aktiviteten tilltagit i styrka. Tecknen på ökad aktivitet minskade
förväntningarna om ytterligare administrativa räntesänkningar.
Den amerikanska dollarn pendlade mellan 1,40 och 1,68 D-mark per
dollar under 1992. De stora svängningarna var ett uttryck för den
osäkerhet som fanns beträffande konjunkturutvecklingen i Förenta
staterna och räntedifferensens utveckling mot Tyskland. Den minskade
räntedifferensen mot slutet av 1992 innebar att dollarn successivt
apprecierades. Dollarn noterades, i mitten av december, till ca 1,55 D-
mark. Den japanska yenen noterades till 123 yen per dollar, vilket i det
närmaste var oförändrat jämfört med årsskiftet 1991/92.
År 1991 steg aktiekurserna vid de 20 största aktiebörserna med ca
12%, räknat i lokala valutor. Den svaga aktivitetsnivån i världsekonomin
och oron på de europeiska ränte- och valutamarknaderna minskade
köpintresset under 1992 och fram till mitten av december hade aktiekur-
serna på de 20 största aktiebörserna i genomsnitt fallit med ett par
procent. I London steg dock index med ca 10%, bl.a. understött av
pundets depreciering och de lägre räntorna. Flertalet europeiska börser
registrerade en negativ utveckling, vilket förklaras av svaga företags-
rapporter samt oron på valutamarknaderna. Lägre räntor lyckades inte
vända aktiekursutvecklingen på Tokyobörsen utan kurserna fortsatte att
falla med i genomsnitt ca 25%, vilket bl.a. förklaras av minskade vinster
för börsföretagen.
Den 19 november beslöt riksbanksfullmäktige att lämna den fasta
växelkursen mot ecun och låta kronan flyta fritt. Beslutet föregicks
månaderna dessförinnan av oro kring den svenska kronan med valutaut-
flöden och kraftigt stigande räntor som följd. I september försvarades den
fasta växelkursen med dels kraftigt höjda räntor, marginalräntan var som
högst 500%, dels två överenskommelser mellan regeringen och social-
demokraterna om den ekonomiska politiken. Åtgärderna lyckades dock
endast tillfälligt dämpa devalveringsförväntningama. Förtroendet för den
fasta växelkursen förblev svagt. I slutet av oktober började räntorna åter
att stiga. Under de sex dagar som föregick beslutet att släppa kronan fri,
dvs. mellan den 12 och 19 november, uppgick valutautflödena till
närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige bedömde i det läget
att det inte längre var hållbart att försvara den fasta kronkursen.
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
97
Under de senaste åren har kronan vid flera tillfällen utsatts för Prop. 1992/93:100
devalveringsspekulationer, vilket tvingat Riksbanken till återkommande Bilaga 1.1
och betydande räntehöjningar för att försvara den fasta kronkursen.
Under år 1990 förekom större spekulationer vid två tillfällen och under
1991 vid ett tillfälle mot slutet av året. Genom att Sverige har en
betydande utlandsskuld, netto ca 500 miljarder kronor, vilken i stor
utsträckning finansieras kortfristigt, är valutapositionerna lättrörliga.
Under de senaste tre åren har utsikterna för den medelfristiga ekono-
miska utvecklingen gradvis försämrats, vilket bl.a. har tagit sig uttryck
i ökade svårigheter att balansera valutaflödena och återkommande
osäkerhet om de privata aktörernas vilja att refinansiera sina valutalån.
Under åren 1990 och 1991 kombinerades därför räntehöjningarna med
finanspolitiska åtgärder för att understryka fastheten i antiinflations-
politiken och beslutsamheten att försvara kronans kurs. Kronans ensidiga
koppling till ecun i maj 1991, som till en början resulterade i en
räntenedgång, var ytterligare en åtgärd för att öka trovärdigheten i detta
avseende. Efteråt visade det sig dock att åtgärderna endast gav ett
andrum, och inte kunde lösa de grundläggande trovärdighetsproblemen.
Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under 1992 minskade
inflationsförväntningarna och skulle under normala omständigheter ha
skapat utrymme för lägre räntor. Utvecklingen blev emellertid annor-
lunda. Under sommarmånaderna kunde man spåra en minskad vilja till
köp av räntebärande kronpapper, med stigande räntor som följd. En
viktig förklaring var den danska folkomröstningen som ökade osäkerheten
om EG:s process mot en monetär union, vilket i förlängningen även reste
frågetecken för värdet av den svenska ecu-kopplingen. De allt sämre
utsikterna för svensk ekonomi, med bl.a. försämrad lönsamhet i
näringslivet och därav följande utslagning av produktionskapital, ökad
arbetslöshet, stigande budgetunderskott, fallande tillgångspriser och
betydande förluster inom finanssektorn, förstärkte misstron mot
placeringar i räntebärande kronpapper, trots den höga räntan. Den
minskade efterfrågan resulterade i betydande valutautflöden. Redan under
sommarmånaderna, dvs före frisläppandet av den finska marken, uppgick
valutautflödet till 37,6 miljarder kronor. Under samma period steg de
kortare marknadsräntorna med mellan 2 och 3 procentenheter. Till
skillnad från perioder med tidigare valutaoro steg denna gång obligations-
räntorna relativt mycket, vilket var ett uttryck för en mer fundamental
oro hos placerarna. Räntedifferensen mot ecu och D-mark, mätt på
sexmånaders placeringar, som under våren och försommaren nedbringats
till ca 1,5 resp. 2 procentenheter, steg successivt till 3,5 resp. 5
procentenheter.
98
Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.
Sista observation avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet.
De inbyggda devalveringsförväntningarna gav Sverige en sårbar
position i samband med valutaoroligheterna i Europa under september
månad. Efter det finska beslutet att släppa marken fri tvingades riksbank-
en höja marginalräntan till 75% för att stävja valutautflödet. Efter några
dagars respit, då riksbanken sänkte marginalräntan till 20%, förnyades
oron i samband med att pundet och liren lämnade ERM. Riksbanken
tvingades denna gång höja marginalräntan till hela 500%. Marknads-
räntorna sköt i höjden och halvårsräntan noterades till över 30% som
högst. Räntehöjningen och de två krispaketen som regeringen och
socialdemokraterna gemensamt lade fram minskade, tillfälligtvis,
devalveringsförväntningarna.
Sommarens och höstens ränteuppgång var olycklig mot bakgrund av
den djupa recessionen i den svenska ekonomin. De höga räntorna
betraktades som ett allvarligt hot mot många företag vilket förstärkte den
negativa synen på svensk ekonomi. Problemen för de finansiella instituten
fördjupades, bl.a. som en följd av fortsatta prisfall på fastigheter och
aktier. Detta accentuerades av rapporter om omfattande förluster och
varsel i skogs- och bilindustrin. Ett tydligt tecken på den minskade
efterfrågan på räntebärande kronpapper var att Riksgäldskontoret under
hösten vid flera emissioner av statsskuldväxlar och statsobligationer fick
anbud i otillräcklig omfattning och till räntor som inte var acceptabla.
En förklaring till valutautflödet under sensommaren var att bankerna
minskade sin upplåning i utländsk valuta, bl.a. till följd av snävare
limitgränser i utländska banker. För att kunna tillgodose allmänhetens
önskemål om lån i utländsk valuta och för att stärka valutareserven
började Riksbanken och Riksgäldskontoret under hösten successivt låna
99
i utländsk valuta i syfte att låna upp sammanlagt drygt 230 miljarder Prop. 1992/93:100
kronor. I och med att valutautflödena upphörde försökte Riksbanken Bilaga 1.1
åstadkomma en nödvändig nedväxling i ränteläget genom att under
oktober och början av november successivt sänka marginalräntan till
11,5%. Räntesänkningen fick denna gång endast begränsad effekt.
På morgonen den 19 november beslutade Riksbanken att höja
marginalräntan till 20% samtidigt som regeringen föreslog ytterligare ett
åtgärdspaket. Det stod emellertid snabbt klart att åtgärderna inte
förmådde vända valutaflödena.
Efter Riksbanksfullmäktiges beslut, på eftermiddagen den 19 novem-
ber, att låta kronan flyta fritt sattes marginalräntan till 12,5%. Genom
den, jämfört med i början av november, enprocentiga höjningen av
marginalräntan demonstrerade Riksbanken sin avsikt att inte rucka på
prisstabilitetsmålet. Under första halvan av december sänkte Riksbanken
marginalräntan vid två tillfällen med sammanlagt 1,5 procentenheter till
11%.
Efter beslutet att låta kronan flyta fritt försvagades kronan inledningsvis
med ca 11 % gentemot det gamla riktmärket, ecun. Marknadsräntorna föll
med uppemot 2,5 procentenheter. I slutet av november och under första
halvan av december präglades räntemarknaden av en avvaktande attityd.
Delvis var detta ett uttryck för att komplexiteten i ränteanalysen ökat till
följd av den rörliga växelkursen. En väsentlig fråga är i vilken omfatt-
ning inflationsförväntningarna påverkas av kronans depreciering.
Avvaktan på klargöranden om finanspolitikens framtida inriktning och
Riksbankens försiktighet att sänka marginalräntan bidrog till att räntened-
gången dämpades. Samtidigt fortsatte kronan att försvagas och i mitten
av december hade kronan deprecierats med ca 17%. Sedan början av
september, dvs innan valutaoroligheterna inleddes, har kronan depre-
cierats med ca 21 % mot D-marken och noterades i mitten av december
till 4,43 kronor per D-mark. Under samma period har kronan depre-
cierats med drygt 30% mot såväl den amerikanska dollarn som mot den
japanska yenen, men endast 7% mot det brittiska pundet.
100
Diagram 10:4 Växelkurser i kronor 1991-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet
Bedömningen är att en depreciering i storleksordningen 10-20% under
nuvarande konjunkturläge inte behöver öka de underliggande inflations-
förväntningarna. Målet att begränsa inflationstakten står kvar. Sam-
mantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under 1993.
Sedan 1990 har kreditmarknaden kännetecknats av stigande kreditförlus-
ter och en alltmer dämpad kreditexpansion. Den allt djupare recessionen,
stigande realräntor och fortsatt fallande tillgångspriser, särskilt på
fastighetsmarknaden, bidrog till att situationen försämrades ytterligare
under 1992. Flera banker tvingades vända sig till staten för att få
finansiellt stöd.
Minskad lönsamhet och fortsatt höga utlåningsräntor innebar att
låntagarnas betalningsförmåga försvagades under 1992. Därmed ökade
andelen nödlidande krediter, dvs krediter som med eller utan medgivande
inte genererade avtalsenlig ränta. Fallande tillgångsvärden nödvändig-
gjorde samtidigt omfattande kreditförlustreserveringar på dessa krediter.
Sammantaget beräknas kreditförlusterna under 1992 ha uppgått till
åtminstone 50 miljarder kronor. Kreditinstitutens resultat pressas nu från
två håll, dels genom att resultatet belastas med befarade kreditförluster
och dels genom att räntenettot minskar till följd av ett ökat räntebortfall
på de nödlidande krediterna. Fram t.o.m. år 1991 lyckades kreditinsti-
tuten, åtminstone delvis, kompensera de ökade kreditförlusterna med
vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor och allmänna
kostnadsbesparingar. Även om marginalerna vidgades ytterligare under
1992 blev räntebortfallet av en sådan omfattning att det sammanlagda
101
resultatet före kreditförluster försämrades. Det är dock viktigt att
understryka att bilden är splittrad. Medan vissa institut numera inte har
någon intjäningsförmåga alls, kan andra institut uppvisa fortsatta
förbättringar av resultaten före kreditförluster.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat
Anm.: 1992 avser åtta-månaders resultat uppräknat till årsnivå.
Källa: Finansdepartementet.
Problemen medför att kreditinstitutens resultat snabbt försämras och
alltfler institut tvingas redovisa negativa resultat. En sådan utveckling
riskerar leda till att allt fler institut inte klarar kapitaltäckningskraven.
Under 1992 tvingades därför flera banker begära statlig hjälp. I sin
egenskap av huvudägare i Nordbanken nödsakades staten medverka i en
omfattande rekonstruktion av banken för att lösa de allvarliga problemen.
Rekonstruktionen innebär bl.a. att den övervägande delen av de
nödlidande krediterna, inklusive inlösta panter, överförs till ett nytt
helstatligt bolag, Securum samtidigt som staten tillför kapital till
Securum.
Redan år 1991 framkom att Första Sparbanken åsamkats omfattande
kreditförluster, vilket föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder
kronor. I mars 1992 bedömdes kapitalbehovet uppgå till 7,3 miljarder
kronor. För att säkerställa en mer långsiktigt hållbar lösning beslutade
riksdagen därför att dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor, vilket
utbetalades i slutet av 1992, och dels gå i borgen för ett lån på 3,5
miljarder kronor till sparbanksstiftelsema.
I september framkom att Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank,
skulle tvingas redovisa en förlust för det andra tertialet av en sådan
omfattning att koncernen inte skulle kunna uppfylla kapitaltäckningskra-
vet på 8% vid årsskiftet och riskera att hamna på obestånd i början av
detta år. Den försäkringslösning för banken som presenterades i början
102
av år 1992 visade sig vara otillräcklig. Per den sista augusti uppgick Prop. 1992/93:100
kreditförlusterna till 5,4 miljarder kronor, exkl. ersättning från försäk- Bilaga 1.1
ringen. De nödlidande krediterna uppgick till 12,5 miljarder kronor,
vilket motsvarade ca 13% av bankens balansomslutning vid årsskiftet
1991/92. För att trygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen
en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias.
Ökade farhågor rörande kreditinstitutens kapitalsituation minskade
förtroendet för de finansiella instituten under 1992, innebärande bl.a.
fallande kurser på bankaktier, sämre kreditvärdighet och högre upp-
låningskostnader på kapitalmarknaden. Under höstens turbulens på
valutamarknaderna växte osäkerheten och oron generellt. Viktiga
marknader upphörde tidvis att fungera, t.ex. marknaden för bostadscerti-
fikat, och förtroendet för det finansiella systemet rubbades. Särskilt
bostadsinstituten drabbades, bl.a genom stigande upplåningskostnader.
Exempelvis steg räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till
som högst ca 3 procentenheter. Även om bostadsinstituten, relativt sett,
varit förskonade från kreditförluster, oroades obligationsköparna av de
allt tydligare signalerna om bristande betalningsförmåga hos hushållen
och fallande bostadspriser. Samtidigt rådde det en viss osäkerhet
huruvida staten skulle ingripa vid ett eventuellt fallissemang för ett
bostadsinstitut. I det läget bedömde regeringen det som nödvändigt att
genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiella systemet,
vilket annonserades i slutet av september. I mitten av december
behandlade riksdagen de närmare formerna på vilket sätt staten skall
garantera att banker och andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser
i rätt tid. Enligt riksdagens beslut kan stödet ges i form av lån, garantier,
kapitaltillskott eller på annat sätt.
Ett viktigt syfte med åtgärderna är att trygga kreditförsörjningen.
Kreditinstitutens svårigheter har inneburit bl.a. att rutinerna för utlå-
ningen skärpts. Det är en i allt väsentligt sund utveckling. Den totala
kreditvolymen, som omfattar ca 1900 miljarder kronor, expanderade
mycket kraftigt efter avregleringen av kreditgivningen i mitten av 1980-
talet. Kreditprövningen byggde på optimistiska värderingar av säkerheter,
inte minst på kommersiella fastigheter, på bekostnad av analys av
kundernas långsiktiga betalningsförmåga. Under vissa år steg kredit-
volymen med över 20% årligen och under åren 1987-1990 ökade
kreditvolymen från ca 90% av BNP till närmare 140% av BNP.
Det finns en risk för att kreditinstituten nu intar en ur samhällsekono-
miskt perspektiv alltför restriktiv hållning i kreditgivningen. Tillgänglig-
heten av statliga stödinsatser kan minska kreditinstitutens farhågor över
kapitalsituationen och därvidlag utgöra ett bidrag till en successiv
normalisering av kreditgivningen.
103
Diagram 10:6 Utlåning till allmänheten 1986-1992
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Anm.: Månadsobservationer. Sista observation avser november 1992.
Källa: Riksbanken
Under 1992 avstannade kreditexpansionen. De restriktivare utlånings-
rutinema kan delvis förklara nedgången liksom att kreditreserveringar
drar ned registrerad kreditvolym, men sannolikt utgör den dämpade
kreditefterfrågan en viktigare orsak till omsvängningen. Svag efterfrågan
i ekonomin och höga utlåningsräntor minskar intresset för investeringar
och köp av konsumtionsvaror. Den kraftiga nedgången i bostads-
institutens utlåningsökning är bl.a. en följd av det minskade bostadsbyg-
gandet.
I mitten av december handlades en femårig statsobligation till en ränta
på ca 9,6% medan den femåriga bundna ränta som bostadsinstituten
erbjöd villaägarna uppgick till 12,75%, en skillnad på drygt 3 procenten-
heter. Under åren 1989 och 1990 uppgick motsvarande skillnad till
endast ca 1 procentenhet. Med andra ord har det relativt sett blivit dyrare
för hushållen att låna pengar. Den vidgade differensen har två kom-
ponenter, dels att skillnaden i avkastning mellan bostadsobligationer och
statsobligationer vidgats från ca 0,5 procentenheter till mellan 1,5 och 2
procentenheter och dels att bostadslåneinstituten ökat marginalerna med
ca en halv procentenhet. Sammantaget är uppgången ett uttryck för en
ökad försiktighet från investerare att placera i bostadsobligationer samt
att bostadsinstituten ökar räntenettot för att kompensera förväntade ökade
kreditförluster.
104
Prop. 1992/93:100
Diagram 10:7 Bostadräntor 1989-1992
Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Tyskland avser
statsobligationsränta. Hypotek fasta avser Stadshypoteks utlåning till villa med fem
års bunden ränta.
Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.
Statistiken över bankernas in- och utlåningsräntor är bristfällig men
indikerar att den genomsnittliga ränteskillnaden vidgats med ett par
procentenheter under de senaste åren. En slutsats som kan dras är att
medan staten under de senaste åren fått en allt lägre upplåningskostnad
har osäkerheten över utvecklingen i den svenska ekonomin och proble-
men i den finansiella sektorn medfört att privata låntagare, såsom företag
och hushåll, alltjämt betalar en förhållandevis hög ränta. Detta har
bidragit till den dämpade konsumtions- och investeringsefterfrågan.
Bedömningen är dock att statens generella åtagande att garantera bankers
och vissa andra kreditinstituts förpliktelser skall minska skillnaden mellan
statens upplåningsräntor och bankernas och institutens utlåninsgräntor.
Det är dock osannolikt att dessa ränteskillnader skall kunna falla till de
låga nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, vilka var ett uttryck för höga
inflationsförväntningar och ett outvecklat risktänkande.
Bedömningen för innevarande år är att kreditinstitutens kreditförluster
kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå. Lägre räntor bidrar
visserligen till att förbättra lönsamheten och öka tillgångspriserna, men
samtidigt är utsikterna för svensk ekonomi fortsatt dystra och hemma-
marknadsföretagens och i synnerhet hushållens betalningsförmåga
kommer av allt att döma fortsätta att försvagas. Stora kreditförluster och
fortsatta räntebortfall på de nödlidande krediterna innebär att flertalet
kreditinstitut kan komma att tvingas redovisa negativa resultat. Sannolikt
kommer vissa institut att behöva förbättra sin kapitalbas med externt
kapital. Den senaste sammanställningen över bankkoncememas kapital-
täckningssituation, vilken sträcker sig till den 31 augusti, visade att
105
kapitaltäckningsgraden i genomsnitt fallit med en procentenhet till 8,8% Prop. 1992/93:100
sedan årsskiftet och att kapitalöverskottet minskat till sammantaget ca 10 Bilaga 1.1
miljarder kronor.
Kursutvecklingen på Stockholms fondbörs kännetecknades under 1992
av kraftiga svängningar och en ökande omsättning. Beslutet att låta
kronan flyta medförde att aktiekurserna sköt i höjden i november.
Den 1 december 1991 slopades omsättningsskatten på aktier, vilket
bidrog till att omsättningen ökade under 1992. Under årets 11 första
månader uppgick omsättningen till ca 144 miljarder kronor, vilket var en
uppgång med närmare 30% jämfört med motsvarande period år 1991.
Fallande räntor och stigande internationella aktiekurser stimulerade
köpintresset under årets inledning. Fram till mitten av maj steg aktiekur-
serna med i genomsnitt ca 10%. Under försommaren minskade köpintres-
set betydligt, vilket har en rad förklaringar. De delårsrapporter som
presenterades under våren var sämre än väntat och innebar att vinstför-
väntningama reviderades ned. Nej-segern i den danska folkomröstningen
om en monetär och politisk union i juni lade ytterligare sordin på
stämningen. Den gryende osäkerheten beträffande Maastricht-avtalets
förverkligande och successivt stigande räntor i Europa medförde att
aktiekurserna på de europeiska börserna föll, vilket även smittade av sig
på Stockholmsbörsen. Valuta- och räntekrisen under september blev
särskilt kännbar för Sverige med bl.a. kraftigt stigande räntor som följd,
vilket höjde avkastningskravet på aktier högst väsentligt. Den relativt
svaga dollarkursen under sommaren och början av hösten var ytterligare
en faktor som verkade dämpande på vissa aktier, företrädsvis skogs-
aktier. Skogsindustrin hade också drabbats negativt av det finska beslutet
att låta marken flyta fritt. Samtidigt ökade pessimismen om den
allmänekonomiska utvecklingen. Alltfler signaler tydde på att lönsam-
heten inom industrin försämrades kraftigt. Bl.a. kom rapporter om
omfattande förluster och nedläggningsplaner inom skogs- och bil-
industrin. Under perioden maj till i början av oktober, då bottennivån
nåddes, föll aktiekurserna med i genomsnitt drygt 35%. Under samma
period föll index för skogsaktier med över 40 %.
Under oktober och första halvan av november intog aktieplacerama en
avvaktande attityd. Den andra överenskommelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna, innehållande bl.a. en arbetsgivaravgiftssänkning med
4,3%, togs emot positivt. I genomsnitt steg aktiekurserna med drygt 10%
under denna period.
Beslutet att låta kronan flyta fritt innebar att aktiekurserna, under
mycket stor omsättning, sköt i höjden, eftersom den svenska industrins
konkurrenskraft förbättras av en svagare krona. Under perioden 19
november t.o.m. mitten av december steg aktiekurserna med i genomsnitt
20%. Köpintresset blev särskilt stort för skogsaktier till följd av
skogsindustrins stora känslighet för växelkursförändringar.
106
Sammantaget under året, fram till mitten av december, föll generalin-
dex med 5%. Kursutvecklingen skilde sig åt mellan olika branscher.
Medan index för banker och fastigheter föll kraftigt var köpintresset för
kemi och läkemedel samt verkstad betydande. Trots det stora köpintresset
för skogsaktier efter kronans depreciering begränsades uppgången under
året som helhet till ca 5 %.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
Diagram 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992
Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992.
Källa: Finansdepartementet.
Utlandets intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1992. Fram
t.o.m. oktober köpte utländska placerare svenska aktier för, netto 9,4
miljarder kronor, vilket skall jämföras med sammanlagt 11,2 miljarder
kronor år 1991. Intresset fokuserades främst till de största och mest
välkända exportföretagen såsom Astra, Volvo, Asea, SKF och Electro-
lux. En intressant iakttagelse i det sammanhanget är att index för de 16
mest omsatta aktierna sedan årsskiftet, fram till mitten av december, steg
med ca 10%, dvs. en betydligt bättre utveckling än för börsen som
helhet.
107
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.1
1 Inledning 2
2 Internationell utveckling 15
2.1 Allmän översikt 15
2.2 Länderöversikter 18
3 Utrikeshandel 27
3.1 Export och import 27
3.2 Bytesbalans 32
4 Industri 35
4.1 Produktion och konkurrenskraft 35
4.2 Lönsamhet 38
5 Arbetsmarknad 41
5.1 Sysselsättning 42
5.2 Utbud av arbetskraft 44
5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 46
6 Löner och konsumentpriser 50
6.1 Löner 50
6.2 Konsumentpriser 53
7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 58
7.1 Hushållens inkomster 58
7.2 Privat konsumtion och sparande 61
8 Investeringar 65
8.1 Näringslivets investeringar 65
8.2 Offentliga investeringar 67
8.3 Bostadsinvesteringar 68
8.4 Byggnadsverksamhet 71
8.5 Lagerinvesteringar 72
9 Den offentlig sektorn 76
9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 76
9.2 Statens finanser 80
9.3 Socialförsäkringssektorns finanser 81
9.4 Kommunernas finanser 82
9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande 83
9.6 Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden 88
10 Kapitalmarknaden 94
10.1 Internationell ränte- och valutautveckling 94
10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen 97
10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden 101
10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 106
108
|
Tabeller |
Prop. 1992/93:100 | ||
|
1:1 |
Internationella förutsättningar |
6 |
Bilaga 1.1 |
|
1:2 |
Löner och priser |
8 | |
|
1:3 |
Försörjningsbalans |
10 | |
|
1:4 |
Bidrag till BNP-tillväxten |
11 | |
|
1:5 |
Nyckeltal |
12 | |
|
1:6 |
Sparande |
13 | |
|
2:1 |
Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder |
15 | |
|
2:2 |
Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder |
17 | |
|
3:1 |
Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar |
28 | |
|
3:2 |
Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990 |
30 | |
|
3:3 |
Importvägd efterfrågan på bearbetade varor |
30 | |
|
3:4 |
Export och import av varor |
31 | |
|
3:5 |
Bytesbalans |
32 | |
|
4:1 |
Nyckeltal för industrin |
35 | |
|
4:2 |
Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler |
39 | |
|
5:1 |
Arbetsmarknad |
42 | |
|
5:2 |
Produktion och sysselsättning i timmar |
44 | |
|
5:3 |
Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper |
45 | |
|
5:4 |
Relativ arbetslöshet i olika åldrar |
46 | |
|
5:5 |
Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
48 | |
|
6:1 |
Timlöner |
51 | |
|
6:2 |
Konsumentpriser |
54 | |
|
6:3 |
"Underliggande" inflationstakt |
56 | |
|
7:1 |
Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion |
58 | |
|
7:2 |
Hushållens inkomster |
59 | |
|
7:3 |
Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll |
60 | |
|
8:1 |
Bruttoinvesteringar efter näringsgren |
65 | |
|
8:2 |
Bruttoinvesteringar i näringslivet |
66 | |
|
8:3 |
Offentliga investeringar |
67 | |
|
8:4 |
Bostadsinvesteringar |
69 | |
|
8:5 |
Byggnadsverksamhet |
72 | |
|
8:6 |
Lagervolymförändringar |
73 | |
|
9:1 |
Skattekvoten |
78 | |
|
9:2 |
Real förändring av den offentliga sektorns inkomster |
79 | |
|
9:3 |
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter |
80 | |
|
9:4 |
Statens inkomster och utgifter |
81 | |
|
9:5 |
Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter |
82 | |
|
9:6 |
Kommunernas inkomster och utgifter |
83 | |
|
9:7 |
Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat |
87 | |
|
9:8 |
Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och |
90 | |
109
|
9:9 |
Den offentliga sektoms sparande, 2,8% tillväxt och |
Prop. 1992/93:100 92 Bilaga 1.1 |
|
9:10 |
Den offentliga sektoms sparande, 3,2% tillväxt och |
92 |
|
9:11 |
Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5 % realränta samt inga besparingar |
93 |
110
|
Diagram |
Prop. 1992/93:100 | ||
|
1:1 |
K- respektive S-sektoms produktion |
4 |
Bilaga 1.1 |
|
1:2 |
Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994 |
4 | |
|
1:3 |
BNP och produktiviteten i Sverige 1981-1994 |
11 | |
|
1:4 |
Finansiellt sparande i privat- och offentlig sektor |
13 | |
|
3:1 |
Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991 |
27 | |
|
3:2 |
Marknadsandel och relativpris för Sveriges export |
29 | |
|
3:3 |
Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994 |
33 | |
|
4:1 |
Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992 |
36 | |
|
4:2 |
Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige |
37 | |
|
4:3 |
Industrins bruttomarginal 1980-1992 |
40 | |
|
5:1 |
Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser |
41 | |
|
5:2 |
Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende |
47 | |
|
6:1 |
Lönespridningen i Sverige |
50 | |
|
6:2 |
Nominell timlön inom industrin |
53 | |
|
6:3 |
Prisutvecklingen i Sverige |
55 | |
|
6:4 |
Konsumentpriser |
56 | |
|
7:1 |
Privat konsumtion |
62 | |
|
7:2 |
Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring |
63 | |
|
7:3 |
Hushållens sparkvot som andel av disponibel |
64 | |
|
8:1 |
Procentuell förändring av investeringar och produktion |
67 | |
|
8:2 |
Antal outhyrda lägenheter resp, antal påbörjade lägenheter |
68 | |
|
8:3 |
Bostadsinvesteringar |
70 | |
|
8:4 |
Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994 |
71 | |
|
8:5 |
BNP-utveckling och lagerbidrag |
74 | |
|
8:6 |
Lagerinvesteringar |
74 | |
|
9:1 |
Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994 |
76 | |
|
9:2 |
Den offentliga sektorns finansiella nettoställning |
77 | |
|
10:1 |
6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992 |
95 | |
|
10:2 |
10-åriga obligationsräntor 1991-1992 |
96 | |
|
10:3 |
Ränteutvecklingen 1989-1992 |
99 | |
|
10:4 |
Växelkurser i kronor 1991-1992 |
101 | |
|
10:5 |
Bankernas kreditförluster och resultat |
102 | |
|
10:6 |
Utlåning till allmänheten 1986-1992 |
104 | |
|
10:7 |
Bostadsräntor 1989-1992 |
105 | |
|
10:8 |
Börsutvecklingen 1991-1992 |
107 | |
111
Bilaga 1.2
Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning
17 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Riksrevisionsverkets inkomstberäkning for budgetåret 1993/94
Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio-
nen.
RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1993/94. Beräkningarna har gjorts för varje in-
komsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1992/93. Underlag för beräkning-
arna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av in-
komstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska un-
dersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. Dessutom
redovisas uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till
grund för det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommu-
nala inkomstskatten för år 1993.
I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1992 re-
dovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika in-
komsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preli-
minära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalen-
derårsvis för åren 1992, 1993 och 1994.
Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1992/93 kan använ-
das som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehål-
ler utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka
bestämmelser som gäller för dem.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör
Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jör-
gen Hansson, byrådirektör Nikolaos Chryssanthou, revisor Peter Håkans-
son, revisor Jens Swahn, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist, byråassis-
tent Maj-Britt Medjaoui och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta
Hallstener.
Stockholm den 17 december 1992
Arne Gadd
Birgitta Hallstener
SAMMANFATTNING
Förutsättningar
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1993/94 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1992/93 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i
enlighet med de propositioner som av oss är kända enligt nedanstående:
- 1992/93:27
- 1992/93:29
- 1992/93:30
- 1992/93:31
- 1992/93:36
- 1992/93:37
- 1992/93:50
- 1992/93:52
- 1992/93:86
- 1992/93:90
- 1992/93:96
- 1992/93:108
om ändrad handels- och föreningsregistrering
om vissa socialavgiftsfrågor
om ändring av begreppet arbetsskada
om ändrad sjukersättning
om vissa frågor om den kommunala ekonomin
om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och
lokaler, m.m.
om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
om höjd skatt på tobaksvaror
om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet
om ändrad lagstiftning för värdepappershandel med anled-
ning av EES-avtalet, m.m.
om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor
om skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m.
- 1992/93:116 om ersättningsnivåer förvissa pensionsförmåner m.m.
- 1992/93:118 om ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag
- 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering,
m.m.
- 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och
kommunsektorn
- 1992/93:124 om skatt på dieselolja m.m.
- 1992/93:127 om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst
- 1992/93:131 om vissa företagsskattefrågor, m.m.
- 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993
m.m.
- 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet
- 1992/93:136 om allmän sjukförsäkring
- 1992/93:138 meddelande om kommande förslag till lagstiftning beskatt-
ning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen
överlåtits
Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen
betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning
av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap-
port 1992 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den
samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter
med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära
nationalbudgeten för år 1993. Detta har sammantaget lett till att förelig-
gande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:
Prop. 1992/93:100
|
Utbetald lönesumma1 |
Bilaga 1.2 | ||
|
inkl, sjuklön |
0,9 |
-0,7 |
2,1 |
|
Pensioner |
6,7 |
3,2 |
6,1 |
|
Konsumentprisindex,1 | |||
|
årsmedeltal |
2,0 |
4,9 |
2,9 |
|
Privat konsumtion, volym1 |
-2,2 |
-4,0 |
0,0 |
|
Privat konsumtion, pris1 |
0,2 |
1,2 |
3,0 |
|
Basbelopp, kr. |
33 700 |
34 400 |
36 000 |
|
Bostadslåneränta, procent |
11,35 |
10,35 |
9,25 |
|
Statens avkastningsränta,2 | |||
|
procent |
12,25 |
12,0 |
- |
1 Procentuell förändring från föregående år
2 Avser budgetåret 1992/93 och 1993/94
En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, spar-
banker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäk-
ningar av juridiska personers inkomstskatt. I denna enkät har det bl.a. fram-
kommit att skatteunderlaget juridiska personer beräknas minska med 4,1%
mellan åren 1991 och 1992.
En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under
budgetåren 1992/93 och 1993/94 framgår av tabell 3.
Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1992/93 och 1993/94
Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster
budgetåret 1992/93 till 379 751 milj.kr. Det är -17 975 milj.kr. eller 4,5%
mindre än utfallet för budgetåret 1991/92.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Budgetåret 1993/94
Fysiska personers inkomstskatt
Mervärdesskatt
33%
Totalt 345 miljarder kr.
För budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster till 344 710
milj.kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1992/93 blir 35 040 milj.kr.
vilket motsvarar 9,2 % i minskningsstakt.
Utveckling av inkomsterna
De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på - 17 975
milj.kr. resp. -35 040 milj.kr. mellan resp, budgetår har delats upp i tabell
1 på några av de största inkomsttitlarna.
De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomst-
skatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatt, avräkningsskatt och in-
komster av statens verksamhet. De beskrivs närmare i nästa avsnitt.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1991/92 - 1992/93 och 1992/93 -1993/94
(milj.kr.)
Inkomstgrupp/ 1991/92 till 1992/93 till
Inkomsttitel 1992/93 1993/94
|
1111 |
Fysiska personers inkomstskatt |
- |
14 857 |
+ |
7 029 |
|
1121 |
Juridiska personers inkomstskatt |
+ |
4 535 |
- |
1878 |
|
1122 |
Avskattning av företagens reserver |
+ |
5 000 |
- |
957 |
|
1123 |
Beskattning av tjänstegruppliv |
- |
551 |
+ |
50 |
|
1144 |
Lotteriskatt |
+ |
798 |
+ |
70 |
|
1211 |
Folkpensionsavgift |
- |
3 946 |
- |
4 989 |
|
1221 |
Sjukförsäkringsavgift,netto |
- |
2 185 |
+ |
8247 |
|
1231 |
Barnomsorgsavgift |
- |
5 350 |
- |
7 284 |
|
1251 |
Övriga socialavgifter, netto |
+ |
6 268 |
- |
7577 |
|
1281 |
Allmän löneavgift |
- |
1484 |
- |
213 |
|
1291 |
Särskild löneskatt |
+ |
3 493 |
- |
608 |
|
1312 |
Fastighetsskatt |
+ |
7 617 |
+ |
19 |
|
1341 |
Stämpelskatt |
- |
869 |
+ |
300 |
|
1342 |
Skatt på värdepapper |
- |
1796 |
0 | |
|
1411 |
Mervärdesskatt |
- |
4 544 |
- |
1 100 |
|
1421 |
Bensinskatt |
+ |
3 001 |
+ |
3 000 |
|
1424 |
Tobaksskatt |
+ |
1 302 |
+ |
1238 |
|
1428 |
Energiskatt |
- |
2 358 |
+ |
3 690 |
|
1462 |
Kilometerskatt |
+ |
30 |
- |
1790 |
|
1511 |
Avräkningsskatt |
- |
3 249 |
- |
7786 |
|
2000 |
Inkomster av statens verksamhet |
- |
6 951 |
- |
16 819 |
|
3000 |
Inkomster av försåld egendom |
+ |
3 749 |
- |
4 357 |
|
4000 |
Återbetalning av lån |
- |
5 189 |
- |
1442 |
|
5000 |
Kalkylmässiga inkomster |
+ |
826 |
+ |
184 |
|
Övrigt, netto |
- |
1265 |
- |
2 067 | |
|
Summa förändringar |
17 975 |
35 040 |
Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare bud-
getår framgår av nedanstående diagram
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Procent Utveckling mellan budgetåren
Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgets inkomster var rela-
tivt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bud-
getåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på skatte-
reformen och konjunkturutvecklingen.
I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade in-
komsterna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 resp. 1992/93 och
1993/94.
Fysiska personers inkomstskatt
Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 14 857 milj.kr. mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta beror dels på höga preliminärskat-
teinbetalningar våren 1992, och dels på höga utbetalningar av kommunal-
skatt budgetåret 1992/93.
För budgetåret 1993/94 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter
till 14197 milj.kr., vilket är en ökning med 7 029 milj.kr. jämfört med
1992/93. Detta beror på att preliminärskatteinbetalningarna ökar till följd av
att biinkomster preliminärbeskattas fr.o.m. april 1993. En annan orsak är
den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften som börjar gälla 1993.
Juridiska personers inkomstskatt
Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4 535
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Budgetåret 1992/93 beräk-
nas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 918 milj.kr.
Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas titeln Juridiska perso-
ners inkomstskatt minska med 1 878 milj.kr. Inkomsterna på titeln, främst i
form av fyllnadsinbetalningar, minskar med 3 292 milj.kr. Minskningen be-
ror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1993, beräknas bli 2,4 %
lägre jämfört med inkomståret 1992. Minskningen kan hänföras till mins-
kade inkomster från fastighetsskatt och särskild löneskatt. Utgifterna på ti-
teln minskar med 1 414 milj.kr. mellan budgetåren.
Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till
17 040 milj.kr.
Lagstadgade socialavgifter
Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
uppgå till 67 629 milj.kr. Det är en minskning med 3 652 milj.kr. i förhål-
lande till budgetåret 1991/92. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften
och utbildningsavgiften beräknas minska med 3 946 milj.kr., 5 350 milj.kr.
resp. 550 milj.kr. Dessa minskningar beror i huvudsak på regeringens förslag
om sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter fr.o.m. den 1 januari
1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 12 629
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. De minskade inkomsterna
beror på sänkningen av avgiftssatsen med 2,3 procentenheter fr.o.m. den 1
januari 1992. Inkomstminskningen reducerades delvis genom regeringens
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
förslag om en höjning av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den
1 januari 1993. I beloppet för inkomsterna för budgetåret 1991/92 ingick
4 913 milj.kr. som överföring från Sjukförsäkringsfonden till statsbudgeten.
Utgifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas
minska med 10 444 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det be-
ror främst på införandet av sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjuk-
period.
Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas öka
med 6 268 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Under budget-
året 1992/93 skall 8 300 milj.kr. överföras från Delpensionsfonden till Ar-
betsskadeavgiften. Överföringarna från Arbetsmarknadsfonden till stats-
budgeten beräknas minska med 3 467 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92
och 1992/93.
Inkomsterna av Särskild löneskatt beräknas öka med 3 493 milj.kr. mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93. Den särskilda löneskatten på pensionskost-
nader (3 832 milj.kr.) för inkomståret 1991 omförs i juni 1993 från inkomst-
skatten till denna inkomsttitel. Den allmänna löneavgiften beräknas minska
med 1 484 milj.kr. vilket beror på att denna avgift upphörde den 31 decem-
ber 1991.
Budgetåret 1993/94 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
uppgå till 53 927 milj.kr. Det är en minskning med 13 702 milj.kr. i förhål-
lande till budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften
och utbildningsavgiften beräknas minska med 4 989 milj.kr., 7 284 milj.kr.
resp. 991 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Dessa minsk-
ningar beror i huvudsak på de föreslagna sänkningarna av avgiftssatserna
fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 784 milj. kr.
Ökningen beror på de föreslagna höjningarna av avgiftssatsen. Utgifterna på
inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5 463
milj.kr. I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens förslag om ändrad
sjukersättning m.m. Inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas
minska med 7 577 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror
främst på att beloppet för budgetåret 1992/93 innefattar överföringen (8 300
milj.kr.) från Delpensionsfonden till arbetsskadeavgiften.
Den särskilda löneskatten beräknas öka med 608 milj.kr. mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94. I juni 1994 omförs den särskilda löneskatten på
pensionskostnader (3 680 milj.kr.) för inkomståret 1992 från inkomstskatten
till denna inkomsttitel.
Skatt på egendom
Fastighetsskatten för budgetåret 1992/93 beräknas till 16 141 milj, kr., vilket
är en ökning med 7 617 milj.kr. jämfört med budgetåret 1991/92. Detta beror
till stor del på den reformerade fastighetsbeskattningen 1991.
För budgetåret 1993/94 beräknas fastighetsskatten uppgå till 16160
milj.kr., vilket är en ökning med 19 milj.kr. jämfört med 1992/93.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Skatt på varor och tjänster
Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 120 044 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budget-
åren 1992/93 och 1993/94 beräknas nu inkomsterna till 115 500 milj.kr. resp.
114 400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. att skatten sänktes den 1
januari 1992 till 18 % på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, hotel 1 -
och restaurang- tjänster samt personbefordran. Fr.o.m. den 1 januari 1993
föreslås att skatten höjs på dessa varor och tjänster till 21 %.
Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-
skattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår
RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 0,2 % år
1992, 1,2% år 1993 och med 3,0% år 1994.
Bensinskatten uppgick till 17 599 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För bud-
getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med
3 001 resp. 3 000 milj.kr. Ökningen beror främst på de beslutade och före-
slagna höjningarna av koldioxsidskatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari
1993.
Tobaksskatten uppgick till 5 725 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För bud-
getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med
1 302 milj.kr. resp. 1 238 milj.kr. Ökningarna beror främst på att skatten på
tobaksvaror höjdes den 1 december 1992.
Inkomsterna av energiskatt uppgick till 15 683 milj.kr. budgetåret
1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna till
13 325 milj.kr. resp. 17 015 milj.kr. Inkomsterna beräknas minska med 2 358
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Minskningen beror bl.a. på
att tillverkningsindustrin får skattelättnader av olika slag. Mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 3 690 milj. kr. Ök-
ningen mellan budgetåren beror främst på att en dieseloljeskatt föreslås att
införas fr.o.m. den 1 oktober 1993.
Avräkningsskatt
Från den 1 januari 1991 skall landsting och kommuner erlägga avräknings-
skatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt
neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att
visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budget-
effekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en bety-
dande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla
kommunerna. Avräkningsskatten avskaffas fr.o.m. 1993.
Övriga inkomster
Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med
6 951 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beräknas minska
med 16 819 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Televerkets inlevererade överskott beräknas minska med 6 164 milj.kr.
mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beroende på att Televerket inlevere-
rade sitt statslån under budgetåret 1991/92.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Enligt prop. 1992/93:37 om ny organisation av statens fastigheter och loka-
ler, m.m. föreslås att Byggnadsstyrelsen läggs ned och ersätts med fyra nya
organisationer. Byggnadsstyrelsen kommer dock att fortsätta sin verksamhet
i stort sett i nuvarande organisation till våren 1992. Överskottet av Bygg-
nadsstyrelsens verksamhet för perioden den 1 januari 1993-den 30 juni 1993
beräknas till 500 milj.kr.
Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 5 234 milj.kr. mellan bud-
getåren 1991/92 och 1992/93. Av denna minskning hänför sig 2 149 milj.kr.
till ränteinbetalningar på statsbudgeten för Statens vattenfallsverks statslån,
1 736 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 640 milj .kr.
till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken. Mellan bud-
getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas minskningen bli 2 408 milj.kr. Av
denna minskning hänför sig 873 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bo-
stadsbyggande och 1203 milj .kr. till ränteinkomster på det av Byggnadssty-
relsen förvaltade kapitalet.
Inkomsterna av statens aktier beräknas öka med 1 798 milj.kr. mellan
budgetåret 1991/92 och 1992/93. Ökningen beror på Vattenfall ABs aktieut-
delning.
Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 2 164
milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 samt med 7 358 milj.kr. mel-
lan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningarna avser främst inkomster
från skatteutjämningsavgifter.
Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas minska med 5 189
milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93
och 1993/94 beräknas återbetalning av lån att minska med 1 442 milj.kr.
Minskningarna beror främst på minskade återbetalningar av lån för bostads-
byggande.
Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskriv-
ningar och amorteringar minska med 1 078 milj.kr. mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas in-
komsterna öka med 28 milj.kr.
Vid beräkningen av inkomsterna på inkomsttiteln Statliga pensionsavgif-
ter, netto har RRV räknat med oförändrat lönekostnadspålägg på 42,5 % för
budgetåren 1992/93 och 1993/94 eftersom förslag om ändring inte föreligger.
Till följd därav har för statliga myndigheter hänsyn inte tagits till regeringens
förslag om sänkning av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften, utbild-
ningsavgiften och arbetarskyddsavgiften med sammanlagt 4,3 procentenhe-
ter. Hänsyn har inte heller tagits till förslaget om höjning av sjukförsäkrings-
avgiften.
Känslighetskalkyl
Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den pri-
vata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för
flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för
vissa inkomsttitlar.
Om utvecklingen av både privat konsumtion och löner förändras samtidigt
med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
åren 1993 och 1994 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som
i nedanstående tablå (miljarder kr.).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Statsbudgeten |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
|
Summa inkomster |
± 0,8 |
±2,5 |
Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 380,6
miljarder kr. för budgetåret 1992/93 och till 347,2 miljarder kr. för budget-
året 1993/94 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd-
ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1992/93 och
att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1993/94.
Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunktur-
bedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan
känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa anta-
ganden.
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter.
För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgif-
ter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning
av bruttobeloppen budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. I RRVs pro-
gnosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl in-
komster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i be-
skrivningen av resp, inkomsttitel.
Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1993/94 beräk-
nas uppgå till 967 263 milj. kr. vilket är nära tredubbelt så mycket som in-
komsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas
till 622 552 milj. kr. för samma budgetår.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-
komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna
öka med 3,3 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan samma bud-
getår ökar bruttoutgifterna med 2,3 %. Till följd härav ökar nettot på in-
komsthuvudgruppen med 11,2%.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga ar-
betsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten.
Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonde-
ringar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas
andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen
1200 beräknas minska med 8,1% mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94,
medan bruttoutgifterna beräknas minska med 3,0% mellan samma bud-
getår.
Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 302 896 milj.kr.
för budgetåret 1992/93 och bruttoutgifterna till 117 076 milj.kr. för samma
år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offent-
liga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt. Brut-
toinkomsterna ökar med 1,5 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 me-
dan utgifterna beräknas minska med 0,4% under samma period.
Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgi-
varavgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och
1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993
Riksrevisionsverket har i uppdrag att meddela uppräkningsfaktorer för det
skatteunderlag som skall ligga till grund för beräkningen av det statliga ut-
jämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för
år 1993. Följande uppräkningsfaktorer gäller:
A Uppräkningsfaktor inkomståret 1992
1,0205
B Uppräkningsfaktor inkomståret 1993
1,0250
Beräkningarna bygger på de antaganden, modeller och regler som presente-
ras i Inkomstberäkningen Hösten 1992. Skattebas för den kommunala in-
komstbeskattningen är fysiska personers beskattningsbara inkomst.
10
Os
Os
■rF
o
CO
Os
Os
C-,
Os
CM
Os
Os
Ooor^ooO’—1 os o
c o c i cm x, -tf os co
’—1 »—1 Os O- CM >—< ■—> Os
CM CM cO o SO sO
— xF >X) Os CM
CO r—
\O os o os x x x, >
-t ir, ci ri -t k, z —
C" 00 S© oo O CO >X)
c > > ir, r< cr
CM CO s© X xj-
CO —<
X^CJ - OS O
x x r xx
CO —
r-
Os
IX,
C",
Os
00
F"
co
sC s©
— c-
sO O
OM C-
s© —.
CF
o-
co
'x,
C"
CM CO
I I
O-
Os
-T
Os
o
CM
xf
sCOsCiXQXNrHfN
X, ir, X X, O O F' - X)
-ccm^OsOX-<
r-
Os
CO
s©
CM
IX,
s©
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
o
'So
s©
Os
•X,
00 CO
CO
CO \©
'X,
CM
xF
S©
C'
I I
O1
xF
O
O
•'T -rt
CM CM
xF
Os
CO
Os
O-
— C-
—
Os co
N C - XO
Os S© CM CM CO
SC CO s© CO CM
Os O
Os C-
— C- s©
— O CM
CM CO
\D CO CM
CM CM
c-,
s©
CM
C"
s©
Os
Os
Os
— O X, sO O> X C“i O cf
XiX)xt0sxFlX)XiX)O
CO C- CM 00 O CO IX, os X
ciir.oNXrrr^cM —
CM X X, o c CM OM
Os co CM CO
— x, > O'
CO xF XF o
Os CO OM CO
o
IX,
CM CO
— CM
CM
C-
r-
CM
O
s
^(MXXCXCMXCM
os^oco oor^ocs©
xF CO C"- O Os© C- CMOS
00
o
C3
E
E
□
si
11
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr)
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | ||
|
Belopp |
Procent | ||||||
|
1000 |
Skatter: |
335 155844 |
324965146 |
324 746300 |
312139 500 |
-12606 800 |
-3,88 |
|
1100 |
Skatt på inkomst: |
42759171 |
23882000 |
37857000 |
42108000 |
4251000 |
11,23 |
|
1110 |
Fysiska personers inkomstskatt: |
22024 570 |
-8 271000 |
7168000 |
14197000 |
7029000 |
98,06 |
|
1111 |
Fysiska personers inkomstskatt |
22024570 |
-8271000 |
7 168 000 |
14197000 |
7029000 |
98,06 |
|
1120 |
Juridiska personers inkomstskatt: |
16034275 |
28448000 |
25018000 |
22233000 |
-2 785000 |
-11,13 |
|
1121 |
Juridiska personers inkomstskatt |
14382823 |
23848000 |
18918000 |
17040000 |
-1878000 |
-9,93 |
|
1122 |
Avskattning av företagens |
0 |
3 500000 |
5000000 |
4043000 |
-957000 |
-19,14 |
|
1123 |
Särskild skatt på |
1651 452 |
1 100000 |
1 100000 |
1 150000 |
50000 |
4,55 |
|
1130 |
Ofördelbara inkomstskatter: |
2139 732 |
405000 |
2215000 |
2270000 |
55000 |
2,48 |
|
1131 |
Ofördelbara inkomstskatter |
2139732 |
405000 |
2215000 |
2270000 |
55000 |
2,48 |
|
1140 |
Övriga inkomstskatter: |
2560594 |
3300000 |
3456000 |
3408000 |
-48000 |
-1,39 |
|
1141 |
Kupongskatt |
380478 |
365000 |
420000 |
360000 |
-60000 |
-14,29 |
|
1142 |
Utskiftningsskatt och |
2000 |
0 |
58000 |
0 |
-58000 |
0,00 |
|
1143 |
Bevillningsavgift |
3147 |
5000 |
5000 |
5000 |
0 |
0,00 |
|
1144 |
Lotteriskatt |
2174969 |
2930000 |
2973000 |
3043000 |
70000 |
2,35 |
|
1200 |
Lagstadgade socialavgifter: |
71282 826 |
81060000 |
67 629000 |
53927 000 |
-13702 000 |
-20,26 |
|
1211 |
Folkpensionsavgift |
47811402 |
49059000 |
43865000 |
38876000 |
-4989000 |
-11,37 |
|
1221 |
Sjukförsäkringsavgift, netto |
2302088 |
99000 |
117000 |
8364000 |
8247000 |
7048,72 |
|
1231 |
Barnomsorgsavgift |
14130442 |
14479000 |
8780000 |
1496000 |
-7284000 |
-82,96 |
|
1241 |
Utbildningsavgift |
1693049 |
2020000 |
1 143000 |
152000 |
-991000 |
-86,70 |
|
1251 |
Övriga socialavgifter,netto |
1086331 |
6684000 |
7 354000 |
-223000 |
-7577000 |
-103,03 |
|
1271 |
Inkomster av arbetsgivaravgifter |
212795 |
528000 |
315000 |
28000 |
-287000 |
-91,11 |
|
1281 |
Allmän löneavgift |
1697330 |
201000 |
213000 |
0 |
-213000 |
-100,00 |
|
1291 |
Särskild löneskatt |
2349389 |
7990000 |
5842000 |
5234000 |
-608000 |
-10,41 |
|
1300 |
Skatt på egendom: |
20340 596 |
25999546 |
25 654000 |
25377 000 |
-277 000 |
-1,08 |
|
1310 |
Skatt på fast egendom: |
8947000 |
16046546 |
16570000 |
16267000 |
-303000 |
-1,83 |
|
1311 |
Skogsvårdsavgifter |
423000 |
429000 |
429000 |
107000 |
-322000 |
-75,06 |
|
1312 |
Fastighetsskatt |
8524000 |
15617546 |
16141 000 |
16160000 |
19000 |
0,12 |
|
1320 |
Förmögenhetsskatt: |
2138000 |
2153000 |
2509000 |
2235000 |
—274000 |
-10,92 |
|
1321 |
Fysiska personers |
2076000 |
2068000 |
2447000 |
2170000 |
-11,32 | |
|
1322 |
Juridiska personers |
62000 |
85000 |
62000 |
65000 |
3000 |
4,84 |
|
1330 |
Arvsskatt och gåvoskatt: |
1390630 |
1500000 |
1375000 |
1375000 |
0 |
0,00 |
|
1331 |
Arvsskatt |
1128130 |
1200000 |
1100000 |
1100000 |
0 |
0,00 |
|
1332 |
Gåvoskatt |
262500 |
300000 |
275000 |
275000 |
0 |
0,00 |
|
1340 |
Övrig skatt på egendom: |
7864966 |
6300000 |
5200000 |
5500000 |
300000 |
5,77 |
|
1341 |
Stämpelskatt |
6068706 |
6300000 |
5200000 |
5500000 |
300000 |
5,77 |
|
1342 |
Skatt på värdepapper |
1796260 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1400 |
Skatt på varor och tjänster: |
189 738285 |
186 237600 |
185820300 |
190727 500 |
4907 200 |
2,64 |
|
1410 |
Allmänna försäljningsskatter: |
120044231 |
114450000 |
115500000 |
114400000 |
-1100000 |
-0,95 |
|
1411 |
Mervärdesskatt |
120044231 |
114450000 |
115 500000 |
114 400000 |
-1100000 |
-0,95 |
|
1420. |
1430 Skatt på specifika varor: |
55200841 |
57371600 |
56148300 |
63625500 |
7477200 |
13,32 |
|
1421 |
Bensinskatt |
17 599450 |
18500000 |
20600000 |
23600000 |
3000000 |
14,56 |
|
1422 |
Särskilda varuskatter |
1 130044 |
665000 |
675000 |
150000 |
-525000 |
-77,78 |
|
1423 |
Försäljningsskatt på |
1584648 |
1670000 |
1315000 |
1580000 |
265000 |
20,15 |
12
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | ||
|
Belopp |
Procent | ||||||
|
1424 |
Tobaksskatt |
5 724 850 |
6177000 |
7027000 |
8265000 |
1238000 |
17,62 |
|
1425 |
Skatt på spritdrycker |
6150901 |
6100000 |
6060000 |
6000000 |
-60000 |
-0,99 |
|
1426 |
Skatt på vin |
3043025 |
3160000 |
3130000 |
3220000 |
90000 |
2,88 |
|
1427 |
Skatt på malt- och läskedrycker |
2786681 |
2759000 |
2676000 |
2655 000 |
-21000 |
-0,78 |
|
1428 |
Energiskatt |
15 682808 |
16975000 |
13325000 |
17015 000 |
3690000 |
27,69 |
|
1429 |
Särskild avgift på svavelhaltigt |
378 |
500 |
500 |
500 |
0 |
0,00 |
|
1431 |
Särskild skatt på elektrisk kraft |
139 859 |
141000 |
125000 |
140000 |
15000 |
12,00 |
|
1432 |
Kassettskatt |
201 336 |
108000 |
105300 |
0 |
-105 300 |
-100,00 |
|
1433 |
Skatt på videobandspelare |
163458 |
83100 |
75500 |
0 |
-75500 |
-100,00 |
|
1434 |
Skatt på viss elektrisk kraft |
926846 |
946000 |
970000 |
933000 |
-37000 |
-3,81 |
|
1435 |
Särskild skatt mot försurning |
66557 |
87000 |
64000 |
67000 |
3000 |
4,69 |
|
1440 |
Överskott vid försäljning av varor |
279 1 73 |
350000 |
200000 |
200000 |
0 |
0,00 |
|
1441 |
AB Vin- & Spritcentralens |
0 |
150000 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1442 |
Systembolaget AB:s |
279173 |
200000 |
200000 |
200000 |
0 |
0,00 |
|
1450 |
Skatt på tjänster: |
1831061 |
1495000 |
1462000 |
1442000 |
-20000 |
-1,37 |
|
1451 |
Reseskatt |
376567 |
370000 |
350000 |
310000 |
-40000 |
-11,43 |
|
1452 |
Skatt på annonser och reklam |
999181 |
1015000 |
1002000 |
1012000 |
10000 |
1,00 |
|
1453 |
Totalisatorskatt |
350946 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1454 |
Skatt på spel |
104367 |
110000 |
110000 |
120000 |
10000 |
9,09 |
|
1460 |
Skatt på vägtrafik: |
7104265 |
7075000 |
7175000 |
5455000 |
-1 720000 |
-23,97 |
|
1461 |
Fordonsskatt |
4009623 |
4050 000 |
4050000 |
4120000 |
70000 |
1,73 |
|
1462 |
Kilometerskatt |
3094642 |
3025000 |
3125000 |
1335 000 |
-1790000 |
-57,28 |
|
1470 |
Skatt på import: |
4 785454 |
4941000 |
4990000 |
5185000 |
195000 |
3,91 |
|
1471 |
Tullmedel |
4785 454 |
4 941000 |
4990000 |
5185000 |
195 000 |
3,91 |
|
1480 |
Övriga skatter på varor och |
493260 |
555000 |
345000 |
420000 |
75000 |
21,74 |
|
1481 |
Övriga skatter på varor och |
453116 |
555000 |
345000 |
420000 |
75 000 |
21,74 |
|
1482 |
Tillfällig regional |
40144 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
1500 |
Avräkningsskatt |
11034966 |
7 786000 |
7 786000 |
0 |
-7786000 |
-100,00 |
|
1511 |
Avräkningsskatt |
11034966 |
7786000 |
7786000 |
0 |
-7786000 |
-100,00 |
|
2000 |
Inkomster av statens verksamhet: |
49999854 |
43365232 |
43049177 |
26230302 |
-16818875 |
-39,07 |
|
2100 |
Rörelseöverskott: |
20464505 |
14267015 |
11601192 |
11595399 |
-5793 |
-0,05 |
|
2110 |
Affärsverkens inlevererade |
10011114 |
3050315 |
2449593 |
1548994 |
-900599 |
-36,77 |
|
2111 |
Postverkets inlevererade |
61389 |
50130 |
50344 |
49388 |
-956 |
-1,90 |
|
2112 |
Televerkets inlevererade |
7163 838 |
1119000 |
1000000 |
1000000 |
0 |
0,00 |
|
2113 |
Statens järnvägars inlevererade |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2114 |
Luftfartsverkets inlevererade |
563 918 |
180260 |
183000 |
185000 |
2000 |
1,09 |
|
2116 |
Affärsverket svenska kraftnäts |
1645 000 |
200000 |
175000 |
193000 |
18000 |
10,29 |
|
2117 |
Domänverkets inlevererade |
87464 |
1450000 |
900000 |
0 |
-900000- |
-100,00 |
13
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott |
49505 |
50925 |
51070 |
50425 |
-645 |
-1,26 |
|
2119 Affärsverket svenska kraftnäts |
440000 |
0 |
90179 |
71181 |
-18998 |
-21,07 |
|
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: |
676904 |
341000 |
322699 |
179000 |
-143699 |
-44,53 |
|
2123 Inlevererat överskott av |
190431 |
212000 |
138699 |
0 |
-138699- |
-100,00 |
|
2124 Inlevererat överskott av |
486473 |
129000 |
184000 |
179000 |
-5000 |
-2,72 |
|
2130 Riksbankens inlevererade överskott: |
7700000 |
8900000 |
7000000 |
7900000 |
900000 |
12,86 |
|
2131 Riksbankens inlevererade |
7700000 |
8900000 |
7000000 |
7900000 |
900000 |
12,86 |
|
2150 Överskott från spel verksamhet: |
2076487 |
1975 700 |
1828900 |
I 967405 |
138505 |
7,57 |
|
2151 Tipsmedel |
1066172 |
985 700 |
1096800 |
1 198700 |
101900 |
9,29 |
|
2152 Lotterimedel |
1010315 |
990000 |
732 100 |
768705 |
36605 |
5,00 |
|
2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning: |
620301 |
2 627 000 |
1850000 |
500000 |
-1350 000 |
-72,97 -72,97 |
|
2210 Överskott av fastighetsförvalting: |
620301 |
2627000 |
1850000 |
500000 |
-1350000 | |
|
2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens |
620 301 |
2627000 |
1850000 |
500000 |
-1350000 |
-72,97 |
|
2300 Ränteinkomster: |
13030465 |
7 869421 |
7 796280 |
5 388522 |
-2407 758 |
-30,88 |
|
2310, 2320 Räntor på näringslån: |
2653664 |
266695 |
158845 |
150295 |
-8550 |
-5,38 |
|
2311 Räntor på lokaliseringslån |
77184 |
116100 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2314 Ränteinkomster på lån till |
9628 |
9306 |
11327 |
11455 |
128 |
1,13 |
|
2316 Ränteinkomster på |
126 |
93 |
122 |
113 |
-9 |
-7,38 |
|
2318 Ränteinkomster på statens lån till |
1705 |
1 125 |
1 100 |
800 |
-300 |
-27,27 |
|
2321 Ränteinkomster pä skogsväglån |
15 |
20 |
12 |
9 |
-3 |
-25,00 |
|
2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet |
101549 |
88991 |
94436 |
87345 |
-7091 |
-7,51 |
|
2323 Räntor på övriga näringslån, |
1631 |
1000 |
1500 |
1500 |
0 |
0,00 |
|
2324 Räntor på televerkets statslån |
262092 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2325 Räntor på Postverkets statslån |
50348 |
50060 |
50348 |
49073 |
-1275 |
-2,53 |
|
2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslän |
2149386 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2330 Räntor på bostadslån: |
6568604 |
5302100 |
4832100 |
3958890 |
-873210 |
-18,07 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för |
6565940 |
5 300000 |
4 830000 |
3957000 |
-873000 |
-18,07 |
|
2333 Ränteinkomster på lån för |
154 |
100 |
100 |
90 |
-10 |
-10,00 |
|
2334 Räntor på övriga bostadslån, |
2510 |
2000 |
2000 |
1800 |
-200 |
-10,00 |
|
2340 Räntor på studielån: |
18958 |
18640 |
18640 |
18340 |
-300 |
-1,61 |
|
2341 Ränteinkomster pa statens lan |
99 |
140 |
140 |
140 |
0 |
0,00 |
14
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
2342 Ränteinkomster på allmänna |
18859 |
18500 |
18500 |
18200 |
-300 |
-1,62 |
|
2350 Räntor på energisparlån: |
323141 |
250000 |
212 700 |
162 700 |
—50000 |
-23,51 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
323 141 |
250000 |
212700 |
162700 |
-50000 |
-23,51 |
|
2360 Räntor på medel avsatta till |
3 708 |
7000 |
7000 |
7000 |
0 |
0,00 |
|
2361 Räntor på medel avsatta till |
3708 |
7000 |
7000 |
7000 |
0 |
0,00 |
|
2370 Räntor på beredskapslagring: |
602294 |
585 786 |
590132 |
647523 |
57391 |
9,73 |
|
2371 Räntor på beredskapslagring och |
602294 |
585786 |
590132 |
647523 |
57391 |
9,73 |
|
2380, 2390 Övriga ränteinkomster: |
2860096 |
1 439200 |
1976863 |
443 774 |
-1533089 |
-77,55 |
|
2383 Ränteinkomster på statens |
281 |
0 |
200 |
0 |
-200 |
-100,0 |
|
2385 Ränteinkomster på lån för |
59 |
60 |
60 |
60 |
0 |
0,00 |
|
2386 Ränteinkomster på lån för |
15740 |
13000 |
13000 |
12000 |
-1000 |
-7,69 |
|
2389 Ränteinkomster på lån för |
62 |
40 |
50 |
50 |
0 |
0,00 |
|
2391 Ränteinkomster på markförvärv |
651 |
1100 |
700 |
700 |
0 |
0,00 |
|
2392 Räntor på intressemedel |
8246 |
10000 |
4283 |
4283 |
0 |
0,00 |
|
2394 Övriga ränteinkomster |
98961 |
70000 |
255570 |
249681 |
-5 889 |
-2,30 |
|
2395 Räntor på särskilda räkningar i |
1 140444 |
400000 |
500000 |
177000 |
-323000 |
-64,60 |
|
2396 Ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvaltade |
1595 652 |
945000 |
1203000 |
0 |
-1203000 |
-100,00 |
|
2400 Aktieutdelning: |
419820 |
2 706000 |
2218 000 |
2 328000 |
110 000 |
4,96 |
|
2410 Inkomster av statens aktier: |
419820 |
2 706000 |
2218000 |
2328000 |
110000 |
4,96 |
|
2411 Inkomster av statens aktier |
419820 |
2706000 |
2218000 |
2328000 |
110000 |
4,96 |
|
2500 Offentligrättsliga avgifter: |
12954 204 |
10464165 |
10790111 |
3431870 |
-7358241 |
-68,19 |
|
2511 Expeditions- och ansökningsavgifter |
598044 |
638105 |
1134138 |
1 135538 |
1400 |
0,12 |
|
2522 Avgifter för granskning av filmer |
7499 |
6500 |
7500 |
7500 |
0 |
0,00 |
|
2523 Avgifter för särskild prövning |
313 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
2527 Avgifter för statskontroll av |
519 |
1 |
1 |
1 |
0 |
0,00 |
|
2528 Avgifter vid bergsstaten |
3 619 |
3136 |
5212 |
6205 |
993 |
19,05 |
|
2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet |
8814 |
9296 |
9900 |
9900 |
0 |
0,00 |
|
2531 Avgifter för registrering i |
31549 |
35043 |
38550 |
19050 |
-19500 |
-50,58 |
|
2534 Vissa avgifter för registrering av |
183 132 |
187744 |
189382 |
196029 |
6647 |
3,51 |
|
2535 Avgifter för statliga garantier |
45 071 |
147239 |
25 910 |
26909 |
999 |
3,86 |
|
2536 Lotteriavgifter |
1577 |
1260 |
1600 |
1605 |
5 |
0,31 |
|
2537 Miljöskyddsavgift |
88860 |
100200 |
89060 |
89060 |
0 |
0,00 |
|
2538 Miljöavgift på |
136605 |
181800 |
151 329 |
151091 |
-238 |
-0,16 |
15
18 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
2539 Täktavgift |
30 119 |
26243 |
35 227 |
40767 |
5 540 |
15,73 |
|
2541 Avgifter vid Tullverket |
65 142 |
74000 |
73700 |
75 500 |
1 800 |
2,44 |
|
2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen |
6 120 |
3500 |
5000 |
5000 |
0 |
0,00 |
|
2543 Skatteutjiimningsavgift |
11 738830 |
8 759000 |
8759 000 |
1 396000 |
-7 363000 |
-84,06 |
|
2545 Närradioavgifter |
465.3 |
4 460 |
4608 |
4608 |
0 |
0.00 |
|
2547 Avgifter för telestyrelsens |
3 738 |
5 638 |
.3 873 |
.3 485 |
-388 |
-10,02 |
|
2548 Avgifter för Finansinspektionens |
0 |
107 000 |
91000 |
100000 |
9000 |
9,89 |
|
2549 Avgifter för provning vid |
0 |
9000 |
8475 |
3 727 |
-4748 |
-56,02 |
|
2551 Avgifter från kärnkraftverken |
0 |
165000 |
154 184 |
159895 |
5711 |
3,70 |
|
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter |
0 |
0 |
2462 |
0 |
-2462 |
-100,0 |
|
2600 Försäljningsinkomster: |
985 976 |
1 187 623 |
1219715 |
1211615 |
-8100 |
-0,66 |
|
2611 Inkomster vid kriminlavården |
171816 |
225000 |
202000 |
210000 |
8000 |
3,96 |
|
2624 Inkomster av uppbörd av |
80817 |
97797 |
84615 |
84 615 |
0 |
0.00 |
|
2625 Utförsäljning av beredskapslager |
90549 |
164826 |
221600 |
150000 |
-71600 |
-32,31 |
|
2626 Inkomster vid Banverket |
642 794 |
700 000 |
711500 |
767000 |
55 500 |
7,80 |
|
2700 Böter m.m.: |
794076 |
822 573 |
897 379 |
1094896 |
197517 |
22,01 |
|
2711 Restavgifter oeh dröjsmälsavgifter |
457479 |
472019 |
537 964 |
730 327 |
192363 |
35,76 |
|
2712 Bötesmedel |
336467 |
350450 |
359239 |
.364393 |
5 154 |
1.43 |
|
2713 Vattenförorcningsavgift |
130 |
104 |
176 |
176 |
0 |
0.00 |
|
2800 Övriga inkomster av statens |
730 507 |
3421435 |
6676 500 |
680000 |
-5996 500 |
-89,82 |
|
2811 Övriga inkomster av statens |
730507 |
3421435 |
6676 500 |
680000 |
-5996500 |
-89.82 |
|
3000 Inkomster av försåld egendom: |
608471 |
4032 700 |
4357 500 |
1 000 |
-4356 500 |
-99,98 |
|
3100 Inkomster av försälda byggnader |
3 255 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
3110 Affärsverkens inkomster av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
().()() |
|
3113 Statens järnvägars inkomster av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0.00 |
|
3120 Slutliga myndigheters inkomster |
3255 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
3124 Statskontorets inkomster av |
330 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0.00 |
|
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av |
2 925 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0.00 |
|
3200 Övriga inkomster av |
10 737 |
1000 |
1 000 |
1 000 |
0 |
0,00 |
|
3211 Övriga inkomster av |
10 737 |
1 0(X) |
1 000 |
1 (MX) |
0 |
0.00 |
16
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
3300 Övriga inkomster av försåld |
594479 |
4031700 |
4356500 |
0 |
-4356500 |
-100,00 |
|
3311 Inkomster av statens |
31577 |
31700 |
31500 |
0 |
-31500 |
-100,00 |
|
3312 Övriga inkomster av försåld |
562902 |
4000000 |
4325000 |
0 |
-4325000 |
-100,00 |
|
4000 Återbetalning av lån: |
12771651 |
8794635 |
7582735 |
6140896 |
-1441839 |
-19,01 |
|
4100 Återbetalning av näringslån: |
1047 899 |
296975 |
125031 |
125361 |
330 |
0,26 |
|
4110 Återbetalning av industrilån: |
171488 |
165000 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
4111 Återbetalning av lokaliseringslån |
171488 |
165000 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
4120 Återbetalning av jordbrukslån: |
29380 |
31699 |
30527 |
30853 |
326 |
1,07 |
|
4123 Återbetalning av lån till |
29380 |
31699 |
30527 |
30853 |
326 |
1,07 |
|
4130 Återbetalning av övriga |
847031 |
100276 |
94 504 |
94508 |
4 |
0,00 |
|
4131 Återbetalning av vattenkraftslån |
243 |
253 |
182 |
268 |
86 |
47,25 |
|
4133 Återbetalning av statens lån till |
8882 |
2645 |
2600 |
2600 |
0 |
0,00 |
|
4135 Återbetalning av skogsväglån |
40 |
50 |
38 |
37 |
-1 |
-2,63 |
|
4136 Återbetalning av övriga |
106014 |
92728 |
88164 |
88083 |
-81 |
-0,09 |
|
4137 Återbetalning av övriga |
1390 |
1600 |
1800 |
1800 |
0 |
0,00 |
|
4138 Återbetalning av tidigare infriade |
730462 |
3000 |
1720 |
1720 |
0 |
0,00 |
|
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: |
8730168 |
5602 280 |
4502 280 |
3002060 |
-1500220 |
-33,32 |
|
4212 Återbetalning av lån för |
8724840 |
5600000 |
4500000 |
3000000 |
-1500000 |
-33,33 |
|
4213 Återbetalning av lån för |
554 |
380 |
380 |
360 |
-20 |
-5,26 |
|
4214 Återbetalning av övriga |
4774 |
1900 |
1900 |
1700 |
-200 |
-10,53 |
|
4300 Återbetalning av studielån: |
2337446 |
2486110 |
2525110 |
2 590110 |
65000 |
2,57 |
|
4311 Återbetalning av statens lån för |
81 |
110 |
110 |
110 |
0 |
0,00 |
|
4312 Återbetalning av allmänna |
2976 |
4000 |
4000 |
4000 |
0 |
0,00 |
|
4313 Återbetalning av studiemedel |
2334389 |
2482000 |
2521000 |
2586000 |
65000 |
2,58 |
|
4400 Återbetalning av energisparlån: |
487 626 |
300000 |
300000 |
300000 |
0 |
0,00 |
|
4411 Återbetalning av energisparlån |
487626 |
300000 |
300000 |
300000 |
0 |
0,00 |
|
4500 Återbetalning av övriga lån: |
168512 |
109270 |
130314 |
123365 |
-6949 |
-5,33 |
|
4514 Återbetalning av lån för |
166 |
180 |
200 |
180 |
-20 |
-10,00 |
|
4515 Återbetalning av lån för |
14872 |
6500 |
7 000 |
6500 |
-500 |
-7,14 |
|
4516 Återbetalning av utgivna startlån |
5309 |
7000 |
5 000 |
5000 |
0 |
0.00 |
|
4517 Återbetalning från Portugalfonden |
5 821 |
5 500 |
5 500 |
5500 |
0 |
0,00 |
17
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.2
|
Inkomsttitel |
1991/92 Utfall |
1992/93 Statsbudget |
1992/93 Prognos |
1993/94 Prognos |
Förändring 1992/93-1993/94 | |
|
Belopp |
Procent | |||||
|
4519 Återbetalning av statens |
390 |
0 |
300 |
0 |
-300 |
-100,00 |
|
4521 Återbetalning av lån för |
131 |
90 |
90 |
80 |
-10 |
-11,11 |
|
4525 Återbetalning av lån för svenska |
57 659 |
40000 |
50000 |
45 000 |
-5000 |
-10,00 |
|
4526 Återbetalning av övriga lån |
84 164 |
50000 |
62224 |
61 105 |
-1 119 |
-1,80 |
|
5000 Kalkylmässiga inkomster: |
-810532 |
825800 |
14990 |
198900 |
183910 |
1226,88 |
|
5100 Avskrivningar och amorteringar: |
2 178415 |
1004300 |
1 100490 |
1 128 900 |
28410 |
2,58 |
|
5110 Affärsverkens avskrivningar och |
1235000 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
5113 Statens järnvägars avskrivningar |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
5116 Statens vattcnfallsverks |
1235000 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,00 |
|
5120 Avskrivningar på fastigheter: |
.196 6&? |
0 |
210000 |
0 |
—210000 |
-100,00 |
|
5121 Avskrivningar på fastigheter |
396683 |
0 |
210000 |
0 |
-210000 |
-100,00 |
|
5130 Uppdragsmyndigheters |
86555 |
230000 |
150000 |
50000 |
-100000 |
-66,67 |
|
5131 Uppdragsmyndigheters nr.fl. |
86555 |
230000 |
150000 |
50000 |
—100000 |
-66,67 |
|
5140 Övriga avskrivningar: |
460177 |
774300 |
740490 |
1078900 |
338410 |
45,70 |
|
5143 Avskrivningar på ADB- |
442891 |
761000 |
727190 |
1066000 |
338810 |
46,59 |
|
5144 Avskrivningar på |
17 286 |
13 300 |
13300 |
12900 |
-400 |
-3,01 |
|
5200 Statliga pensionsavgifter, netto: |
-3 131776 |
-230000 |
-1 137000 |
-930000 |
207 000 |
-18,21 |
|
5211 Statliga pensionsavgifter, netto |
-3 131776 |
-230000 |
-1 137000 |
-930 (XX) |
207000 |
-18,21 |
|
5300 Statliga avgifter: |
142829 |
51500 |
51500 |
0 |
-51500 |
-100,00 |
|
5311 Avgifter för företagshälsovård |
142829 |
51500 |
51500 |
0 |
-51500 |
-100,00 |
|
SUMMA INKOMSTER |
397 725 288 |
381983 513 |
379750702 |
344710598 |
-35040104 |
-9,23 |
18
Bilaga 1.3
Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.3
CM 00 00
m Os OK
CO K© •—i
00 O O
m cm
co «o m
m ok
IT) HCC
1-t 00 C-
© ©K Ok
rf co co
00 KO CO
CM rH Ok
CM »O Ok
i—t ©k r-
oo b» in
CO «T) IO
"'t © O
00 k© KO
OK i-l KO
i-l CM Tt
00 00 Ok
CO rf Tt-
r- o ko
O O CM
t" KO KO
b- Ok Ok
KO rf tJ-
CO CO CO
CM Ok KO
m ko wo
m ko oo
cm k© ko
co cn cn
co co co
•n ko k©
O ko OK
CM Ok
OlTjTt
CM CO CO
CO CO CO
OK O TT
0 0\N
1/1 HCM
b» CM CM
CM CO CO
Miljoner kronor, löpande priser.
|
CN |
US |
o rq |
xF |
rf |
Ox ' OO |
Os |
f~ so s© o-s ks o oo |
<*s | |
|
Os |
rq |
8 |
i |
KS F" OO |
oo Os |
foo^xnxf |
Ox SO | ||
|
Ox |
s; |
m ,—< |
m |
oo |
F- 00 Ox |
V |
SO r- Q> Os S© Tt |
Ks | |
|
Os |
so so |
F* |
r- |
—' O |
Ox |
rq os F- s© tf | |||
|
v-H |
en |
rq |
TF |
rq |
T_* | ||||
|
r* |
os m |
KS |
r* |
O ' O |
•**< |
oosrqnono | |||
|
Ox |
3 |
so rq |
OS |
00 |
xF Os xF |
s© |
Oxn nn nm |
F~ |
Ks |
|
s |
oo o |
KS |
Ox |
F" KS |
rq |
oo c*s o Q> oo |
00 |
Ox | |
|
rs |
SS |
cn |
F' |
KS KS O |
Os |
rqoooo^^F |
,_| | ||
|
Os |
o |
KS |
rs |
—< O —< |
Ks |
*-< 00 KS S© Ks | |||
|
r— |
r-< rq |
rf |
1 |
rq | |||||
|
O |
rs |
OS XF |
O |
© |
r-s F" so |
xF KS xF s© o |
KS |
00 | |
|
Ox |
K |
so m |
KS |
xf |
oson |
bs |
cn |
s© | |
|
Ox |
VS |
ks ks |
xF |
t—4 |
K) KS QS |
rq |
f- rq rq s© ks |
o |
s© |
|
00 |
o m |
f- |
00 |
xf rq |
s© |
F- Ox Ox < 00 |
xF |
f*s | |
|
Ox |
© |
n rq |
xF |
OS |
OOS-H |
rq |
O so Tf S© Ks | ||
|
r-< rq |
r*s |
v-H |
rq |
1 | |||||
|
Ox |
m |
cn |
© |
OS OO —1 |
ks |
FISOSOOxtFtF |
[ |
tx | |
|
00 |
o |
r- rq |
© |
rs < rq |
rq |
tf ks rq tx tf s© oo rq o co |
rq |
KS | |
|
oo |
r* |
00 O |
00 |
SO |
O KS KS |
tx |
00 |
S© | |
|
00 |
r- |
rq »-t |
rs |
Os |
00 Os 00 |
> |
oo rq co rq oo |
rq | |
|
Os |
SO |
rq o |
■xF |
tF |
00 F~- |
O |
OS S© Tfr K> Tf | ||
|
1 |
rs |
rq |
rs |
rq | |||||
|
00 |
rq |
os rq |
rH |
Os |
—< —' o |
OS |
O^OOCrfn |
c*s |
Ox |
|
00 |
us |
r- r- |
O |
SO |
rq o rq |
Ox |
KS TF O O 00 00 S© cn F- F" |
n | |
|
r--. |
US |
OO XF |
rq |
so |
F- OS 00 |
tx |
Ox |
tx | |
|
00 |
rq |
Os m |
Os |
SO |
tf rq -h |
rq |
rHOOnOOX |
rq |
Ks |
|
Os |
c*S |
Os Os |
co |
rs |
00 F" —< |
Os | |||
|
rs |
r*s |
•**< | |||||||
|
r- |
ws |
1—< |
r- |
oo rs ks |
so f- r- rq r- r- |
00 |
<*s | ||
|
00 |
o |
so |
SO |
rq cn os |
00 |
|
rq |
V | |
|
SO |
O |
rq |
—< o o |
00 |
rq cn m oo t—< o |
s© |
V | ||
|
oo |
O |
q r*s Os 00 |
SO |
vs |
rq o rq |
£s |
KS 00 O f^s O O |
c*s |
Ks |
|
Os |
rq |
■^F |
FS |
00 F- |
00 |
OO K) TF S© K) T-< | |||
|
rs |
rs | ||||||||
|
SO |
Os |
O so |
rs |
fH |
Os r-s so |
Os |
F- o rq os s© r- |
so |
> |
|
00 |
o |
f~ |
© |
SO KS -h |
rq |
—< rq Ox Q> K> c |
r—< |
Ox | |
|
K) |
© |
KS KS |
o |
Os |
F- rq ks |
rq f- ks |
00 |
V | |
|
00 |
vs |
OO xF |
rq |
fH |
xF O O |
s© |
f^ tf s© f* rq |
so |
> |
|
Os |
r- |
so so |
xF |
rq |
F~ SO — |
tx |
F~ KS Tf S© TF | ||
|
1 |
rq |
1 |
f*S | ||||||
|
ks |
so |
oo r- |
r* |
F- rq ks |
x© Os S© v s© KS |
<*s |
K) | ||
|
00 |
Os |
»—< Qs |
00 |
r*s |
so xf rq |
tx |
rqors^noF' |
KS |
so |
|
VS |
rs F" |
xF |
F^ |
so rq tf |
ks |
O |
S© | ||
|
00 |
© |
K) SO |
00 |
Ox |
—■ o |
oo |
Ox f~ rq jfs s© co |
KS |
<*s |
|
O\ |
SO |
F- xF |
C*S |
rq |
F- s© —< |
SO |
S© K) tF tx tF |
i—< | |
|
1 |
rq |
rs |
*•»< | ||||||
|
tF |
vs |
KS F- |
|
VS |
cn s© f- |
k> |
o rq rq tx rq ks |
8 |
O |
|
00 |
SO |
F- rq |
SO |
SO |
oo s© —< |
Q> |
oo s© SO oo TF TF |
Ox | |
|
—. |
O so |
xF |
rq |
CCF- |
Os |
c |
F- |
o | |
|
00 |
cn xF |
m |
00 |
O s© xF |
rq |
m rq F' Q> o rq |
F* |
> | |
|
Os |
rq |
K) |
rs |
Ox |
F- KS *-< |
Ks |
so ks rs s© tf | ||
|
1 |
rq |
1 |
rq | ||||||
|
rs |
© |
O O O |
© |
O O O |
O |
OOO^OOO |
o | ||
|
00 |
oc |
rq t-h |
K) |
00 |
KS ▼—< xF |
rq |
KS s© r-< Q> KS TF |
T—< | |
|
■— C4 |
rq |
OO so |
00 |
00 |
XF KS OS |
rq c | |||
|
00 |
F-* |
rq so |
i |
F* |
ks rq rq |
tx |
Os F* O °0 XF Ox xF |
tx | |
|
Os |
Os |
Tt —1 |
r-s |
F- |
SO KS |
^F |
Ks ■rF xF \F rs | ||
|
1—1 |
rq | ||||||||
OO
Ox
|
© |
O O O |
o |
o c o |
OOO^OOO |
O | |
|
rs |
Ox OO so |
so |
rq os cn |
tx |
Ox t- rq xt s© rq |
Kj |
|
Os xF s© |
oo o F~ |
so |
Ox | |||
|
r- |
OO so |
US |
O Ox —' |
KS Ks xF tx Ox o | ||
|
SO |
n o rq |
rs |
S© xF —< |
f*s |
ks xF <*s rq »-< | |
|
1 |
rq |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1.3
Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1980/81 - 1991/92 m.m. (Milj.kr.)
|
© oo |
xf o |
© Ok |
Ok Ok |
04 © © O |
xF 04 © © © |
co |
o o |
F- |
tF O |
xF | ||||||||
|
O \O |
co |
04 |
04 |
co |
© O |
f- © © © |
04 © © 00 O |
00 |
un |
CO |
00 |
Ok | ||||||
|
O XF |
r- |
© |
© |
Xf k© |
CO O |
—< un |
xF |
04 |
co un |
Ok |
00 |
04 |
k© |
CO | ||||
|
tn © |
co |
04 |
Ok |
OO |
CO 04 |
un k© |
00 |
CO |
F" |
OO F- |
_< |
04 |
un |
oo co | ||||
|
04 04 |
XF |
© |
© |
k© |
k© © |
un k© |
k© k© |
4- | ||||||||||
|
+ |
+ |
+ + |
+ |
+ + | ||||||||||||||
|
—' IT) |
F" |
o- |
r- |
Ok |
04 Ok co 04 r- |
xF F" |
k© |
xF |
04 |
O o |
OO |
O k© |
_! |
un co |
r~ | |||
|
04 cn |
04 |
XF |
© |
OO |
© 04 |
O © |
un o |
T— |
Ok |
04 |
04 |
F" |
F- |
CO |
04 |
co «—• |
xF | |
|
f- © |
XF |
Ok |
o |
xF |
04 >—■ |
k© un |
un oi |
k© |
00 |
00 |
un |
t— |
un |
r* |
un |
o o |
CO | |
|
KO 04 |
_( |
04 |
Ok |
O |
oo o |
co co |
co F- |
xF |
un |
00 |
*—< |
k© |
00 |
r- |
00 |
k© |
o o |
k© |
|
XF © |
00 |
O |
co |
04 |
04 -h |
O oo |
F" un |
r-< |
»—< |
04 |
co |
t—< |
04 |
»—< | ||||
|
+ |
+ |
+ |
+ + |
■ |
+ |
1 |
■ | |||||||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
CO k© |
O co |
1 |
1 |
1 |
1 |
co |
CO k© |
CO | ||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
un |
F- Ok |
1 |
1 |
1 |
1 |
un |
k© xF |
kO | ||||||
|
un Ok |
Ok F- |
un |
CO Ok |
F- | ||||||||||||||
|
r* k© |
00 k© |
r- |
Ok F" |
un | ||||||||||||||
|
+ |
+ ' | |||||||||||||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
i |
1 1 |
1 Tt |
F" 1 |
1 |
I |
1 |
1 |
xf CO F" | |||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
I 04 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
04 Ok |
»—< | |||||||
|
F- |
XF |
F- k© |
xF | |||||||||||||||
|
un |
00 |
un 04 4- + |
00 | |||||||||||||||
|
© r-< |
00 |
co |
i |
© |
© O |
1 1 |
1 1 |
O xF |
co |
un co |
un |
o |
un |
o |
1 1 |
1 | ||
|
© oo xf |
© |
1 |
XF k© |
1 1 |
1 1 |
F- O |
co |
k© |
■< |
»—< |
v© |
! 1 |
1 | |||||
|
•—* O' OO XF |
CO |
04 xF |
04 CO Ok k© xF |
CO O |
04 | |||||||||||||
|
XF © |
04 |
CO |
v-H XF |
oovn |
04 |
co |
04 |
CO |
■^F | |||||||||
|
xf cn |
T—< |
co |
co | |||||||||||||||
|
cn |
+ |
1 |
+ |
+ |
+ | |||||||||||||
|
1 1 |
o |
O |
o |
Ok |
O O |
XF |
un 04 |
1 |
o |
o o |
T—-< |
T—< |
O |
T— |
co |
O | ||
|
■ 1 |
T—< |
o |
8 |
v-H |
k© O Ok 04 |
F" CO |
1 |
Ok O |
00 |
xt |
k© Ok |
co un |
un | |||||
|
oo |
04 |
k© |
F" |
O 04 |
F- |
xt |
un |
k© xF |
xF | |||||||||
|
00 |
04 |
oo |
O |
—< O |
k© un |
XF F- |
00 |
xF |
un |
O" |
un |
Ok 00 |
CO | |||||
|
© |
© |
00 |
OO |
00 o- |
F" 00 |
CO 04 |
un |
04 |
. XF |
Ok | ||||||||
|
wh 04 |
+ |
+ |
+ |
+ |
+ |
+ 4- |
+ | |||||||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 1 |
1 1 |
00 00 |
I |
1 |
1 |
1 |
1 00 |
o | |||||||
|
1 1 |
1 |
1 |
1 i |
1 1 |
XF xt |
1 |
1 |
1 |
1 xF |
o | ||||||||
|
un un |
un |
o | ||||||||||||||||
|
04 un |
04 |
co | ||||||||||||||||
|
4- |
4- | |||||||||||||||||
|
1 1 |
i |
co |
00 |
co |
O O co Ok |
CO O |
1 |
CO |
un |
un |
o |
co |
xF xF | |||||
|
1 1 |
1 |
© |
o |
o |
© t- |
Ok un |
CO |
un |
un |
Ok |
xF |
04 |
04 |
CO F" |
o- | |||
|
co |
© |
© |
k© XF |
co un |
o oo |
co |
Ok |
1 |
00 |
Ok |
00 xF |
F* | ||||||
|
i |
o |
k© |
© 00 |
T-M un |
Ok k© |
Ok |
un |
o |
1 |
04 |
un co |
O- | ||||||
|
04 |
CO XF |
k© un |
un k© |
+ | ||||||||||||||
|
+ |
+ + |
4- |
+ |
' 4- |
+ | |||||||||||||
|
Ok 00 |
© |
o |
f- |
© |
kO © |
xF co |
o o- |
00 |
Ok |
un |
co |
04 |
00 |
Ok |
Ok Ok k© |
CO | ||
|
© © |
co |
oo |
Ok |
O Ok |
04 un |
© oo |
Ok |
00 |
Ok k© |
xF |
Ok |
00 |
00 |
04 |
04 Ok |
© | ||
|
cn o |
© |
o |
co |
Ok |
xF oo |
co co |
O- CO |
xF |
k© |
xF |
xF |
k© |
CO |
un |
xt |
-^F |
O CO |
co |
|
© f- |
XF |
© |
XF |
O |
OO 00 |
CO 00 |
Ok un |
r-< |
O- |
co |
04 |
■^F |
un t-< |
xF | ||||
|
»—< |
04 |
04 —• |
+ | |||||||||||||||
|
+ |
+ |
4- |
4- |
+ |
+ + |
L | ||||||||||||
|
F" o |
xr f^ |
v© |
04 |
04 xF |
xF © |
—' k© |
00 |
O F- |
cn |
Ok |
xt |
o |
F" |
O |
00 XF |
© | ||
|
XF © |
00 XF |
© |
00 |
© 04 |
00 00 |
XF XF |
04 |
04 |
k© |
v—H |
00 |
00 |
CO |
■^F |
Ok xF |
Ok | ||
|
cn o- |
o f- |
00 |
k© |
© O |
O oo |
xF CO |
Ok TF |
CO |
k© |
1 |
•—< |
00 |
un |
Ok |
t-* xF |
O | ||
|
© oo |
XF © |
( |
_< |
un xf |
Ok 04 |
xF O |
xF |
CO |
un |
04 |
un |
co |
tF |
k© OO |
xF | |||
|
04 04 |
co |
co |
co co |
04 04 |
' r-< |
+ |
+ |
+ |
+ |
+ |
1 |
+ |
■ |
1 | ||||
|
cn cn |
CO 00 |
00 |
o o o o o |
k© k© |
O |
1 |
o |
un |
1 |
00 |
1 |
O |
1 Tt |
O | ||||
|
© © |
CO 04 |
04 |
04 |
04 |
CO CO |
04 |
© |
1 |
co |
1 |
1 |
00 |
1 |
04 | ||||
|
04 04 |
CO CO |
CO |
CO |
co co |
04 |
Ok |
04 |
1 | ||||||||||
|
co |
00 |
00 |
Ok |
© |
Ok |
un |
04 |
cn |
s |
c*n |
Ok |
© |
un |
o |
Ok |
cn |
F- |
xF |
cn |
00 |
1 | ||
|
xF |
co |
un |
Ok |
xF |
CO |
co |
un |
00 |
1 |
s- |
Ok |
© |
00 |
xF |
un |
un |
O |
O |
oo |
© |
1 | ||
|
O |
co |
co |
XF |
OO |
Ok |
Ok |
Ok |
00 |
o- |
-'t |
1 |
04 |
o |
un |
Ok |
O |
O |
O |
O | ||||
|
O |
r-< |
Ok |
T—< |
CO |
xF |
Ok |
00 |
© |
00 |
ä> |
Ok |
04 |
04 |
04 |
F- |
oo |
© |
04 |
OO | ||||
|
F- |
o |
00 |
o |
Ok |
00 |
© |
XF |
co |
0£ |
un |
m |
v—< |
04 |
T—< | |||||||||
|
04 |
04 |
-o | |||||||||||||||||||||
|
4- |
4- |
4- |
4- | ||||||||||||||||||||
|
© |
un |
© |
Ok |
un |
OO |
04 |
© |
00 |
04 |
u |
o |
00 |
Ok |
r-< |
cn |
© |
© |
o- |
Ok |
© |
xF | ||
|
OO |
04 |
co |
un |
xF |
04 |
un |
Ok |
00 |
0) |
00 |
m |
T—1 |
04 |
un |
cn |
04 |
o |
© |
xF |
OO | |||
|
© |
co |
© |
XF |
o |
04 |
© |
xF |
© |
Ok |
T3 |
oo |
F" |
© |
m |
00 |
un |
04 |
© |
Ok |
04 |
04 |
04 | |
|
Ok |
r- |
04 |
Ok |
© |
Ok |
Ok |
04 |
© |
O |
d |
o |
© |
F^ |
un |
© |
© |
cn |
F- |
r- |
xF |
xF | ||
|
o |
oo |
un |
Ok |
o |
Ok |
00 |
00 |
04 |
1 |
3 |
© |
© |
00 |
F- |
r- |
cn |
xF |
00 |
Innehållsförteckning
Finansplanen
Prop. 1992/93:100
Bilaga 1
1 Inledning 1
2 Bakgrund 7
3 De internationella förutsättningarna 10
4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 13
5 Finanspolitiken 17
6 Penning-, valuta- och statsskuldpolitik 33
7 Finanskrisen 36
8 Arbetsmarknadspolitiken 38
9 Tillväxtbefrämj ande åtgärder 41
10 Avslutning 54
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgetens och statens utveckling 56
2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna för myndigheterna 84
3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet 136
Hemställan
Bilagor
Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget
Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen
gotab 42585, Stockholm 1992
Bilaga 2 till budgetpropositionen 1993
Kungliga hov- och slottsstaterna
(första huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100
Bil. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Davidson
Anmälan till budgetpropositionen 1993
A. Kungliga hovstaten
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
25 950 000
23 500 000
24 677 000
Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas
ca 60 anställda inom hovförvaltningen.
Regeringen har medgivit att anslaget för innevarande budgetår får
överskridas med 500 000 kr med hänsyn till den planerade omfattningen
av statsbesök m.m.
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 24 677 000 kr, vilket
motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhåll-
ning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
24 677 000 kr.
1
1 Riksdagen 1992193. 1 sand. Nr 100. Bilaga 2
B. Kungliga slottsstaten
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
28 249 533
26 150 000
29 422 000
Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd-
gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer
med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas
även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighets-
underhåll.
Stockholms slott används av kungen och inrymmer representations-
lokaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. Riksmarskalksämbetet,
Ståthållarämbetet, Husgerådskammaren och Bemadottebiblioteket. Vissa
delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms
slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del
visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för
Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används
for utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal for
drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett
skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster
från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning
av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och
Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till
större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet
har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänhe-
ten.
Riksmarskalksämbetet har - i anslutning till en framställning från Ståt-
hållarämbetet - hemställt att 31 539 000 kr anvisas för driften av de
kungliga slotten under nästa budgetår. Detta belopp motsvarar enligt
Ståthållarämbetet anslagsbehovet för oförändrad verksamhetsnivå.
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat synpunkter på redovisningen
inom Ståthållarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet meddelar
med anledning av detta följande.
Önskemål har framförts om en samlad s.k. koncernredovisning av alla
aktiviteter inom ämbetet, dvs. förutom av den rent anslagsfinansierade
verksamheten även Djurgårdsförvaltningen, visnings- och donationsme-
del, slottsbodar, grusmedelsfond m.m. I samband med en omorganisa-
tion av Ståthållarämbetet sker en total omläggning av ämbetets ekono-
mi- och redovisningssystem under budgetåret 1992/93, så att de nya
rutinerna är helt intrimmade till ingången av budgetåret 1993/94. Djur-
gårdsförvaltningens räkenskapsår ändras samtidigt från kalenderår till
att motsvara det statliga budgetåret.
Föredragandens överväganden
Jag förordar att detta anslag räknas upp med - utöver pris- och löneom-
räkning - 2 miljoner kronor. Det bör därigenom vara möjligt att behålla
verksamhetsvolymen oförändrad i förhållande till tidigare. Av samma
skäl kommer jag att senare i dag vid min anmälan till propositionen om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att förorda ett
tilläggsbudgetanslag på samma belopp redan för innevarande budgetår.
Det skall därefter vara möjligt att bedriva verksamheten utan sådana
anslagsöverskridanden som varit ofrånkomliga de senaste åren. Jag har
vidare med tillfredsställelse noterat Ståthållarämbetets åtgärder med
anledning av RRV:s synpunkter.
Anslaget bör således föras upp med 29 422 000 kr i förslaget till
statsbudget för nästa budgetår.
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 422 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
9 663 535
10 600 000
11 127 000
Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som till-
hör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta sam-
lingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera
samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgeråds-
kammaren de Bemadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler,
konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket. Slut-
ligen hjälper Husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för repre-
sentation o.dyl.
Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.
I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade
Husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under
perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjligheter att hålla en
godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer
akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter varje budgetår
tillförts ökade resurser för detta ändamål.
I anslagsframställningen for budgetåret 1993/94 begär nu Husgeråds-
kammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursför-
stärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel
anvisas för nyanskaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade
vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler,
konst och konsthantverk.
Riksmarskalksämbetet tillstyrker Husgerådskammarens framställning
om ett anslag för budgetåret 1993/94 på 14 695 (XX) kr, varav
1 100 000 kr i engångsanslag.
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
Föredragandens överväganden
Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 127 000 kr, vilket mot-
svarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag. På
grund av det ansträngda statsfinansiella läget kan jag i år inte förorda
någon anslagsökning för de i och för sig välmotiverade ändamålen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 11 127 000 kr.
Register
Prop. 1992/93:100
Bil. 2
1 A. Kungliga hovstaten
1 1. Hans Maj:t Konungens och det
Kungliga husets hovhållning
24 677 000
24 677 000
2 B. Kungliga slottsstaten
2 1. De kungliga slotten: Driftkostnader
3 2. Kungliga husgerådskammaren
Totalt för Kungliga hov- och slottsstaterna
29 422 000
11 127 000
40 549 000
65 226 000
gotab 42647, Stockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 3
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Justitiedepartementet Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågorna under
punkterna 2 och 3, statsrådet Laurén.
1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rätts-
tryggheten
Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som
är av avgörande betydelse för rättssamhället. Departementets ansvars-
område utgör vad man kan kalla rättsstatens kämfunktioner. Först och
främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga
delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgarnas
förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a.
strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas verksam-
het samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydel-
sefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex.
inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä-
sendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården.
Verksamheten på Justitiedepartementets område är grundläggande för
den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift
att tillgodose den enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet
för liv, hälsa, integritet och egendom.
Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i
normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom
effektivitet i brottsbekämpningen. De nödvändiga förnyelsearbetena inom
den offentliga sektorn berör också rättssamhället. Ambitionen är att även
i tider av resursknapphet förbättra och förstärka den enskildes rättssä-
kerhet och rättstrygghet.
1.2 Förnyelsen av rättssamhället
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare.
- Grundlagsskyddet för äganderätten och närings- och yrkesfrihe-
ten samt ökad domstolskontroll av normbeslut och förvaltnings-
beslut utreds.
- Grundlagsändringar inför ett svenskt EG-medlemskap förbereds.
- Domstolsväsendet reformeras.
-Brottsbekämpningen effektiviseras och brottsoffrens ställning
stärks.
-Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i
centrum.
På Justitiedepartementets ansvarsområde pågår ett omfattande arbete som
syftar till att i väsentliga delar reformera rättssamhället. Många av de
aktuella reformfrågorna, bl.a. de som rör en stärkt rättstrygghet och
rättssäkerhet, härrör från initiativ som har tagits efter regeringsskiftet år
1991. Vissa frågor har sin bakgrund i den ökande internationaliseringen,
där Sveriges samarbete med EG-statema står i förgrunden. Andra hänger
samman med sådana faktorer som intresset att bekämpa brottslighet med
största möjliga effektivitet samt att utnyttja rättsväsendets instanser på
rationellast möjliga vis i en tid då resurstillskott knappast är att räkna
med. Sammantaget innebär reformarbetet att rättssäkerheten och rätts-
tryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och
rättsväsendet utnyttjas effektivt.
Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor,
som senare kommer att behandlas mera i detalj.
Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av grundläggande
betydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika
uttryckligt sätt i det svenska grundlagsskyddet för medborgerliga fri- och
rättigheter som i andra länders konstitutioner. Fri- och rättighetskom-
mittén har därför fått i uppdrag att överväga frågan om regeringsformens
bestämmelser kan byggas ut på denna punkt. I uppdraget ingår också att
överväga om det s.k. lagprövningsinstitutet kan förstärkas och domstols-
kontrollen av normbeslut och förvaltningsbeslut kan utökas. Här finns ett
samband med Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet som ställer
krav på domstolsprövning av frågor som hos oss hittills prövats enbart
av andra myndigheter. Än mer samband med integrationsarbetet har det
uppdrag som lämnats Grundlagsutredningen inför EG. Denna kommitté
undersöker behovet av grundlagsändringar med anledning av ett svenskt
medlemskap i EG. Kommittén behandlar också frågor om riksdagens
medverkan i ett EG-samarbete och om val i Sverige till Europaparlamen-
tet. Här kan vidare nämnas den kommitté som utreder frågan om ett ökat
inslag av personval i det svenska valsystemet, en förändring som skulle
ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka som skall represen-
tera dem i de politiska församlingarna.
Domstolsväsendet skall stå väl rustat inför framtiden. Ett omfattande
översynsarbete syftar till att se till att domstolarna kan utnyttjas på ett så
rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse av flera olika anled-
ningar. Den enskilde skall kunna få sin sak behandlad på ett så rätts-
säkert sätt som möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål
eller i ett mål vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och
för den enskilde är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som
möjligt. God kvalitet och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen
är betydelsefullt för att enskilda parter skall utnyttja domstolarna för
tvistlösning och därmed bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomsto-
larna handlägger ofta mål av stor vikt för den enskilde, vare sig det
gäller frihetsberövanden, sociala förmåner, skatter, körkort eller annat
som påverkar hans levnadsvillkor. Det är angeläget att dessa domstolars
arbetsförhållanden är goda.
Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att
med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att
detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som
delvis hänger samman med internationaliseringen på rättsområdet. Därför
förbereds nu åtgärder för att överföra uppgifter som inte består i
rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre
fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och förvaltnings-
domstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att de blir allmänna
förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande,
begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på
rättssäkerhetskraven samt nedbringa antalet specialdomstolar till ett
minimum. För åklagarväsendet prövas förändringar med liknande syften.
Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens.
En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att
straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga
sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmakterna måste
reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den
enskilde. Jag tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott.
Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och
konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av
strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljds-
systemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av
särskilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. En
bred översyn av påfölj dssystemet i stort och beträffande ungdomar görs
i Straffsystemkommittén och Ungdomsbrottskommittén.
Polisen har en central roll i rättssamhället. Det är viktigt att arbetet
med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare
med kraft. Polisen måste bli mer synlig i samhället. Samtidigt måste den
brottspreventiva och brottsutredande verksamheten utvecklas i takt med
att kriminaliteten blir allt grövre men också allt mer sofistikerad. En del
i detta arbete är att en översyn skall göras av kriminalpolisens organisa-
tion.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Inom kriminalvården pågår sedan en tid tillbaka ett omlättande Prop. 1992/93:100
förändringsarbete vid kriminalvårdsanstaltema och häktena. Arbetet syftar Bilaga 3
till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall
förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får
ansvarsfullare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs. En
genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast
genom 1974 års kriminalvårdsreform pågår i fängelseutredningen.
Utvecklingsarbete inom frivården är inriktat på åtgärder som kan
effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
Gärningsmännen har länge stått i centrum i kriminalpolitiken, och
brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågoma fått
starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer har gjorts i syfte att stärka
ställningen för den som utsatts för brott. Det finns all anledning att
fortsätta detta arbete.
Inom civilrätten har den svenska lagstiftningens anpassning till EES-
och EG-rätten varit en dominerande arbetsuppgift under det gångna året.
Som exempel på ny lagstiftning som är föranledd av den europeiska
integrationen kan nämnas lagändringar som avser utlänningars rätt att
förvärva fäst egendom och att ha befättningar och äga aktier i aktiebolag
samt nya lagar om handelsagentur, konsumentkrediter och paketresor.
För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse.
Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad
till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika
åtgärder beträffände bostadslagstiftningen. Arbetet med att öka möjlighe-
terna att äga sin bostad fullföljs genom förslag till nya lagändringar som
gör det lättare för de boende att omvandla hyreslägenheter till
bostadsrätter.
Vidare kommer att föreslås lagändringar som stärker hyresgästernas
ställning, bl.a. genom ändringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda
hyresgäster skall ges möjlighet att stå utanför det kollektiva hyresförhand-
lingssystemet. Vidare skall åtgärder vidtas för att komma till rätta med
problemet med störande hyresgäster.
1.3 Internationellt samarbete
Några huvudpunkter:
- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtalet
och inför ett EG-medlemskap.
- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. internationella
organ fortsätter.
- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa
på det rättsliga området.
Under det senaste året har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i
hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s
rättssystem som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. Prop. 1992/93:100
EES-avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts Bilaga 3
av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex.
när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES-
avtalet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga
lagändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till
EG-rätten kommer därför att fortsätta under 1993.
De förändringar som kan föranledas av ett eventuellt svenskt med-
lemskap i EG har också stor aktualitet på grund av Sveriges medlems-
ansökan. Flera olika utredningar arbetar nu med frågor som hör samman
med detta.
Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet
till EG får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella
organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella
överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk
rättsutveckling. Så är t.ex. fallet inom Europarådet (miljöskaderätt) och
olika organ inom FN-systemet — IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt),
UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete
pågår också inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkon-
ferensen för internationell privaträtt (internationella adoptioner),
UNIDROIT (återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansva-
righet m.m.). Även inom GATT pågår förhandlingar.
Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till
pågående kämsäkerhetssamarbete med Osteruropa och det forna Sov-
jetunionen. Flertalet Östeuropeiska stater har inte anslutit sig till
Wienkonventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och
Wienkonventionema. Detta förhållande innebär för närvarande svårig-
heter för Sverige och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt
som innebär direkta tekniska förbättringar och installationer av säker-
hetsutrustning i de Östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighetsfrågoma
bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med
särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det forna Sovjet-
unionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit
av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden,
t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har
tillkommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera
rättsområden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska
länderna. Denna rättslikhet är enligt min mening av stort värde. Det finns
därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på
lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste
tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom
EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG torde också nya
förutsättningar för ett allt festare nordiskt lagstiftningssamarbete
föreligga.
Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande
på flera områden, t.ex. beträffende femiljerätt, immaterialrätt och
transporträtt.
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck-
lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen.
Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna kon-
centrerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men
kontakter har också förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd
med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till
rättsutvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser.
En är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för
jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och
lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska
domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska
jurister såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland
och Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder.
Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete
med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills
bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till
Estland, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska
jurister.
Det har också förekommit ett omfattande antal kontakter mellan
företrädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre
baltiska staterna. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har
förekommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det
gångna året på olika sätt förberett ett biståndsprogram för utveckling av
polisorganisationerna i de tre baltiska staterna. Programmen kommer att
ha sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfattar även viss materiell
hjälp, t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt
utvecklas ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska staterna.
De nordiska justitieministrarna har enats om att bjuda in de baltiska
justitieministrarna till ett gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte
under 1993. Mötet kommer att äga rum i Sverige under augusti månad.
Kontakter har också aktualiserats mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett
för de tre baltiska staterna gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och
Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
2.1 Grundlagsfrågor m.m.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Utredningsarbetet beträffande behovet av grundlagsändringar
inför EG avslutas.
- En parlamentarisk kommitté utreder frågan om utvidgat skydd
för grundläggande fri- och rättigheter, inkorporering av Europa-
konventionen samt ökade möjligheter till domstolskontroll av
normbeslut och förvaltningsbeslut.
- Frågorna om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria
nomineringsrätten övervägs av en parlamentarisk kommitté.
Sverige har historiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt en naturlig roll
att spela i det europeiska samarbetet. Endast som medlem i de Euro-
peiska gemenskaperna (EG) kan vi fullt ut delta i detta samarbete, och
sommaren 1991 ansökte Sverige formellt om medlemskap i EG.
EG:s medlemsländer har överlåtit vissa av sina befogenheter till
gemenskapen. Den svenska regeringsformen medger i viss utsträckning
en sådan befogenhetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts
vara tillräckliga för ett svenskt EG-medlemskap. För att överväga denna
och de andra grundlagsfrågor som ett medlemskap skulle aktualisera
tillkallades (Dir. 1991:24) sommaren 1991 en parlamentariskt sammansatt
kommitté (Ju 1991:03), vilken antagit namnet Grundlagsutredningen inför
EG. Kommittén beräknas kunna slutföra sitt arbete i böijan av år 1993,
och en proposition skall då i enlighet med 8 kap. 15 § regeringsformen
kunna föreläggas riksdagen senast nio månader före 1994 års riksdagsval,
dvs. i december 1993.
Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) utreder frågan om grundlags-
skydd för bl.a. äganderätten, närings- och yrkesfriheten samt den
negativa föreningsrätten. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir.
1991:119) också överväga frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om
vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltnings-
beslut. Inkorporering i Sverige av Europarådets konvention om skydd för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ytterligare en fråga
som kommittén behandlar. Avsikten är att förslag om förstärkt grundlags-
skydd för fri- och rättigheter skall läggas fram i sådan tid att riksdagen
ges möjlighet att lätta ett första beslut om dessa grundlagsändringar under
innevarande valperiod.
Medborgarna bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen
påverka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och
kommunala beslutande församlingar. Personvalskommittén (Ju 1992:02)
har till uppgift (Dir. 1991:121) att lägga fram förslag som inom ett
riksproportionellt valsystem medför ett ökat inslag av personval.
Eftersom det visat sig möjligt att på ett otillbörligt sätt utnyttja den fria
nomineringsrätten har kommittén getts i uppdrag att också överväga
möjligheterna att förhindra ett sådant missbruk. Utredningsarbetet
beräknas vara avslutat i böljan av år 1993.
Även Vallagsutredningen (Ju 1991:02) arbetar med valfrågor. En
särskild utredare har sålunda sett över valförfarandet från administrativ
och teknisk synpunkt (Dir. 1991:13, Dir. 1992:49). Vallagsutredningen
avgav nyligen ett delbetänkande (SOU 1992:108) VAL - Organisation,
Teknik, Ekonomi, vilket remissbehandlas för närvarande. En proposition
planeras föreläggas riksdagen under våren 1993. Utredningens fortsatta
arbete sker under parlamentarisk medverkan.
Malmöhus län är för närvarande indelat i två valkretsar för val till
riksdagen, nämligen fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborgs, Landskrona
och Lunds kommuner) och länsvalkretsen (resten av länet). Regeringen
har i dag beslutat om proposition till riksdagen i vilken det föreslås att
Malmöhus län delas in i tre geografiskt sammanhängande valkretsar: en
för Malmö kommun samt en nordlig och en sydlig. Den nya valkretsin-
delningen är avsedd att tillämpas första gången vid 1994 års riksdagsval.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
2.2 Offentlighet och sekretess
Några huvudpunkter:
- Sekretesslagen justeras i begränsad utsträckning med anledning
av EES-avtalet.
- Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess i
anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tjänstetill-
sättningsärenden och barns tillgång till uppgifter om biologiska
föräldrar.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är
principen om allmänna handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen
begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs
av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess
för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer.
Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från Justitiede-
partementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram
fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under
1992.
Med anledning av EES-avtalet har det inom departementet under 1992
utarbetats en promemoria rörande ändringar i sekretesslagen. Promemo-
rian har remissbehandlats och lett till proposition till riksdagen (prop.
1992/93:120). I propositionen föreslås vissa begränsade justeringar av
sekretesslagen i syfte att uppfylla de krav som avtalet ställer. Riksdagen
har nyligen antagit lagförslaget (bet. 1992/93:KU 11, rskr 1992/93:77).
Vidare fortgår inom departementet arbetet med en promemoria som
10
skall behandla flera olika sekretessfrågor. Bl.a. frågor om sekretess i
anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990/91 :KU10, rskr.
30), sekretess i tjänstetillsättningsärenden, barns tillgång till sekretess-
belagt material rörande biologiska föräldrar (1989/90:KU8y,
1989/90:SoU28 och 1990/91:KU10 p.ll), konkursförvaltares rätt att få
ta del av revisionspromemorior som upprättats inom skatteförvaltningen
beträffande konkursgäldenärer och sekretess i vissa regeringsärenden.
Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintern och att
en remiss skall överlämnas till lagrådet våren 1993.
I anslutning till riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag
(1990/91:KU38) uppkom vissa frågeställningar rörande sekretess. Dessa
frågor är nu föremål för utredning i Lokaldemokratikommittén (C
1992:01).
2.3 Datalagsfrågor
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
En huvudpunkt:
- Datalagsutredningen kommer att lämna ett förslag till en ny
datalag i början av år 1993.
År 1989 tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter
regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn
av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (Dir. 1989:26).
Utredningen, som har antagit namnet Datalagsutredningen (Ju 1989:02),
avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt
tillsyn - huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats vissa
principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida datalag,
vilka skulle kunna tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet. År 1991
avlämnade utredningen delbetänkandena Personregistrering inom
arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena (SOU 1991:21) och
Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet på ADB-området
(SOU 1991:62). De tre betänkandena har remissbehandlats. Utredningen
slutför nu sitt arbete genom att utarbeta och redovisa ett förslag till en ny
datalag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt
kommande EG-direktiv om skydd för den personliga integriteten. Detta
arbete sker under parlamentarisk medverkan med sikte på att bli slutfört
i början av år 1993.
11
2.4 Förvaltningsrätt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda
frågan om utvidgat skydd for grundläggande fri- och rättigheter
samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och
förvaltningsbeslut.
- JK:s arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som
kan uppstå mellan de olika arbetsuppgifterna.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom
lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett
förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En
förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet
strider mot gällande rättsregler.
I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegrän-
sad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under
tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emellertid -
med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under
ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning.
Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfarandet i
Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, KU12, rskr. 51). Enligt uttalanden
i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att
definitivt ta ställning till om lagen i dess nuvarande form skall perma-
nentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över
beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta kommer att depar-
tementens arbete, under samordning av Statsrådsberedningen, med
översynen av instansordningen i de ärendegrupper lagen omfattar ännu
inte är avslutat. Det kan här också nämnas att en övergång till domstols-
prövning i flera ärendegrupper aktualiseras även av den orsaken att
Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som
jag redan nämnt ingår frågan om vidgade möjligheter till domstolspröv-
ning av normbeslut och förvaltningsbeslut bland de frågor som utreds av
Fri- och rättighetskommittén. I uppdraget ingår att överväga hur en
framtida reglering bör vara utformad på området.
Mot bakgrund av bl.a. ett tillkännagivande av riksdagen
(1989/90:KU15, rskr. 109) pågår en översyn av JK:s arbetsuppgifter
m.m. vilken görs av en särskild utredare. (Dir. 1991:110). I enlighet med
riksdagens beslut är översynen inriktad särskilt på de konflikter som kan
uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter men även på en renodling
av verksamheten. Utredarens arbete beräknas vara avslutat i böljan av år
1993.
12
3.1 Allmänt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de två senaste åren
i hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk
civilrätt till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad
gäller den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handel sagentur)
som när det gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och
ändringar i hemförsäljningslagen). Också inom försäkrings- och
skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i
trafikskadelagen och införandet av en produktansvarslag). Även vissa
andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. fastighetsrätt och
aktiebolagsrätt.
De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs
genom det s.k. EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i
stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet
får anstånd med att genomföra lagändringarna, återstår emellertid
lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som
skall ske på associationsrättens område.
I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är
avklarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresursema på
civilrättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt
reformbehovet på bostadslagstiftningens område i blickpunkten men det
finns också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas
en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2 Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter:
- En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköp-
lagen och konsumentjänstlagen pågår.
- Andra delar av konsumenträtten anpassas till EG:s regelverk.
- En ny fastighetsmäklarlag förbereds.
Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde i kraft den 1 juli 1986.
Konsumentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Med
anledning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35
och 1991/92:LU7 och 24) pågår inom Justitiedepartementet ett arbete
med en översyn av vissa av reglerna i de nämnda lagarna och reglerna
om lösöreköp. Som ett led i översynen äger en hearing rum i december
1992.
Som redan har framhållits (se avsnitt 3.1) har lagstiftningsarbetet på
senare tid dominerats av frågan om att anpassa svensk rätt på vissa
områden till EG:s regelsystem. Detta gäller i särskilt hög grad på det
13
konsumenträttsliga området. Inom EG har man ägnat stort intresse åt Prop. 1992/93:100
konsumentskyddsfrågor. Det finns ett stort antal EG-rättsakter som rör Bilaga 3
det konsumenträttsliga området. Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige
att införliva EG:s regler på det området med svensk lag. Detta åtagande
har gett upphov till ett antal lagstiftningsärenden inom Justitiedepartemen-
tets område.
En ny konsumentkreditlag (1992:830), ändringar i hemförsäljningslagen
(1981:1361) och en ny lagstiftning om s.k. paketresor har antagits av
riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1993. Dessa lagändringar
medför väsentliga förstärkningar av konsumentskyddet på de berörda
områdena.
Riksdagen har också beslutat om ändringar i kreditupplysningslagen
(1973:1173) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Även i detta fäll
är det fråga om en anpassning till EG:s rättssystem. Ändringarna innebär
bl.a. att utländska kreditupplysningsföretag får möjlighet att bedriva
kreditupplysningsverksamhet i Sverige.
Ändringarna i kreditupplysningslagen baserades på ett förslag av
kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir. 1991:69). Den utred-
ningen arbetar nu vidare med andra frågor rörande lagstiftningen om
kreditupplysningsverksamhet. Bl.a. skall utredningen klarlägga hur
intresset av en effektiv kreditupplysningsverksamhet kan främjas utan att
kravet på personlig integritet och sekretess träds för när.
En annan utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) överväger frågor om
leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5).
En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen,
som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens
ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och
avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags-
kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av den kommittén (se
SOU 1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbe-
handlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
I departementspromemorian (Ds 1992:87) Ny fästighetsmäklarlag
föreslås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätta den sedan 1984
gällande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syftar bl.a. till en effektivi-
sering av registrerings- och tillsynsfunktionerna samt en skärpning av
kraven på den som söker registrering som fastighetsmäklare. Förslaget
innehåller också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag.
Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen
övervägs nu inom Justitiedepartementet.
14
3.3 Ersättningsrätt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Ett delförslag
remissbehandlas för närvarande.
- Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar ses över.
- En reformering av försäkringsavtalsrätten förbereds.
Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts
(se avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem.
Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglerna om produktansvar.
På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling
i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning
för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76)
möjligheterna till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs
uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper
och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september
1992 lagt fram ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning
genom brott. I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande
som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller
annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande.
Sedan hösten 1989 arbetar en parlamentarisk kommitté med att göra en
översyn av reglerna om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03,
dir. 1989:52). Kommittén väntas redovisa resultatet av sina överväganden
under 1993.
Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar
Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de
skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning.
Inom FN:s sjöfartorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete
på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.
När det gäller atomansvar deltar Sverige i det internationella arbete
med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s
atomenergiorgan IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes
rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå
fler länder att ansluta sig till konventionssystemet. Avsikten är att en
konferens om revision av Wienkonventionen skall äga rum under hösten
1993. Inom OECD:s atomenergiorgan NEA följs arbetet inom IAEA
samtidigt som en modernisering av den s.k. Pariskonventionen och en
tilläggskonvention från år 1963 förbereds. Sverige deltar aktivt i även
detta arbete.
Under våren 1989 anordnade Justitiedepartementet en hearing som ett
första led i en allmän utvärdering av trafikskadelagen. Några av de
synpunkter som framfördes vid hearingen har behandlats i prop.
1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s
15
regelverk m.m. Det gäller bl.a. frågan om införandet av en självrisk på Prop. 1992/93:100
ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon. Riksdagen har fattat Bilaga 3
beslut i de frågor som rör EG-anpassningen men däremot ännu inte
beslutat i de övriga frågor som behandlas i propositionen.
På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande
nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger försäkrings-
rättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag
och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Inom Justitiedepartementet
pågår för närvarande ett arbete med att omarbeta de förslag som
kommittén lagt fram, bl.a. med hänsyn till den internationella utveck-
lingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommittéför-
slagen. En redovisning av resultatet av departementets arbete bedöms
kunna ske under 1993.
Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsförsäk-
ring för fritidsbåtar övervägs i Justitiedepartementet. Frågan har
diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.
3.4 Bostadslagstiftningen
Några huvudpunkter:
- Enskilda hyresgäster ges rätt att stå utanför det kollektiva hyres-
förhandlingssy stemet.
- Ytterligare förslag läggs fram för att underlätta övergång från
hyresrätt till bostadsrätt.
- Det skall bli lättare att vräka hyresgäster på grund av störande
beteende.
På bostadslagstiftningens område utarbetas nu inom Justitiedepartementet
två promemorior som inom kort sänds ut på remiss. Den ena behandlar
hyresgästers rätt att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet
och att i stället själva få förhandla med hyresvärden. I promemorian
behandlas dessutom frågan om att det skall kunna finnas flera olika
förhandlande hyresgästorganisationer som företräder hyresgäster i ett och
samma hus. Förslagen i promemorian i dessa delar får konsekvenser
också för den s.k. förhandlingsersättningen. Promemorian behandlar
också vissa hyreslagsfrågor. Bl.a. föreslås att de allmännyttiga
bostadsföretagens hyror inte längre skall utgöra förstahandsnorm vid
hyressättning. Hyrorna i det privata fastighetsbiståndet kan därmed
komma att få lika stor betydelse vid hyressättningen.
I den andra promemorian föreslås lagändringar i syfte att ytterligare
underlätta en övergång från hyresrätt till bostadsrätt. Bl.a. föreslås en ny
ordning som innebär att en säljare av en fastighet som förvärvas av en
bostadsrättsförening för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt skall
kunna "ligga kvar" i fastigheten genom att förvärva en option till
bostadsrätt. Vidare föreslås att den s.k. ombildningslagen skall omfatta
också fastigheter som är taxerade som småhus.
16
I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till
riksdagen föreslås att det minsta antal medlemmar som krävs för en
ekonomisk förening eller en bostadsrättsförening skall sänkas från fem
till tre. Även en sådan lagändring är ägnad att underlätta en öveigång
från hyresrätt till bostadsrätt.
I Justitiedepartementet pågår arbete på en lagrådsremiss med förslag om
ändringar i hyreslagstiftningen. Ändringarna bygger på vissa av de
förslag som lagts fram i hyreslagskommitténs betänkande (SOU 1991:96)
Ny hyreslag. De frågor som behandlas i lagrådsremissen gäller vräkning
av hyresgäster på grund av bristande betalning eller störande beteende,
avstående från besittningsskydd, borttagande av den s.k. treårsspärren för
byte av lägenhet samt ansvaret för tidigare hyresgästs skulder. Förslagen
i lagrådsremissen kommer bl.a. att innebära att det skall bli lättare att
vräka störande hyresgäster.
Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också
andra upplåtelseformer, nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägen-
heter. Den senare frågan kommer att redovisas i en depar-
tementspromemoria.
3.5 Övrig fastighetsrätt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Utlänningar får fr.o.m. den 1 januari 1993 rätt att fritt förvärva
fastigheter i Sverige med visst undantag beträffande fritidsfas-
tigheter.
- Möjligheterna att bilda småjordbruks- och skogsbruksfastigheter
utvidgas.
- Ett förslag till lagstiftning om skydd för jordbruksarrendatorers
investeringar remissbehandlas för närvarande.
- Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet övervägs.
Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av
utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En
proposition om det (prop. 1992/93:71) har nyligen antagits av riksdagen.
Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1993, innebär att
den nuvarande förvärvskontrollen i huvudsak avskaffas. Endast beträf-
fande fritidsbostäder skall det i fortsättningen gälla vissa förvärvsrestrik-
tioner.
Sedan lång tid har ett omfattande reformarbete bedrivits på
fastighetsbildningens område. Riksdagen har nyligen på grundval av
prop. 1991/92:127 beslutat om betydande ändringar i bl.a. reglerna om
fastighetsreglering. Nu övervägs vissa ytterligare ändringar i fästighets-
bildningslagen, vilka syftar till att göra det lättare att bilda små jord-
bruks- och skogsbruksfastigheter. Inom Justitiedepartementet har
utarbetats en promemoria (Ds 1992:125) Fastighetsbildning för lands-
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
bygdsutveckling som för närvarande är föremål för remissbehandling.
En framställning från kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler vid
omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretag har remissbehandlats och
övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
På jordabalkens område har riksdagen nyligen — på grundval av
proposition 1992/93:6 — beslutat om vissa ändringar i de grannelags-
rättsliga reglerna. Ändringarna innebär att tomträttshavare i dessa
sammanhang i huvudsak likställs med fastighetsägare. Vidare har
riksdagen nyligen antagit en proposition (prop. 1992/93:23) där det
föreslås vissa kompletteringar av reglerna om tillbehör till fast egendom.
Dessa lagändringar i jordabalken träder i kraft den 1 januari 1993.
Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas
fastighetsleasing eller festighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar
betecknas som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett
delbetänkande (SOU 1991:81) av leasingutredningen. Betänkandet har
remissbehandlats. Remissutfallet visar att någon lagstiftning i enlighet
med utredningens förslag inte bör ifrågakomma. Inom Justitiedeparte-
mentet övervägs nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det
finns dock anledning att avvakta med det slutliga avgörandet av den
frågan till dess att utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor
föreligger.
Arrendekommittén har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU
1992:109) Investeringar och andra arrenderättsliga frågor. I betänkandet
presenteras bl.a. ett förslag till lösning av den länge diskuterade frågan
om hur en jordbruksarrendator skall kunna få ett rättsligt skydd för sina
investeringar på arrendestället. Betänkandet, liksom det av kommittén
tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1991:85) om friköpsrätt vid s.k.
historiska arrenden, är nu föremål för remissbehandling.
År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om
det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter.
Utredaren fann emellertid att det för närvarande inte finns skäl för en
sådan reform. I stället utarbetas nu inom Justitiedepartementet en prome-
moria rörande ett papperslöst inteckningssystem m.m., där en något
mindre långtgående reform på fastighetspanträttens område kommer att
föreslås. Promemorian, som också tar upp förslag till rationaliseringar på
inskrivningsrättens område, kommer inom kort att sändas ut på remiss.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
18
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk.
- En proposition med förslag till lag om stiftelser läggs fram.
- Frågan om möjligheten att bilda enmanshandelsbolag övervägs.
Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete
under åren 1973 - 1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid
olika tillfällen.
I enlighet med Sveriges åtaganden i EES-avtalet har aktiebolagslagens,
bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna
aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Som ett led i
EG-anpassningen har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa
befattningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosätt-
ning inom EES.
Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, aktiebolagskommittén (Ju
1990:08, dir. 1990:46, 1991:89 och 1991:98) som i samråd med
motsvarande kommittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen.
Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU
1992:83) Aktiebolagslagen och EG, vilket innehåller förslag till en
anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på
det bolagsrättsliga området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen
skall delas in i två kategorier (publika aktiebolag och privata aktiebolag)
samt att aktiekapitalet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000
kr. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition på
grundval av betänkandet kommer att avlämnas under 1993.
Aktiebolagskommittén skall även överväga bl.a. frågor som rör
aktiebolagets finansiella instrument, aktiebolagens organisation och
aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv
under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att
modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier.
En lagrådsremiss med förslag till lag om stiftelser beräknas kunna
överlämnas till lagrådet under våren 1993. Lagförslaget innehåller en
omfattande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt regler om den
offentliga tillsynen över stiftelserna. En proposition beräknas kunna
lämnas till riksdagen hösten 1993.
I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till
riksdagen, föreslås att det minsta antalet medlemmar som en ekonomisk
förening — eller en bostadsrättsförening — får ha skall sänkas från fem
till tre.
Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner
när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se riksskatteverkets rapport
1987:8).
På handelsbolagsrättens område övervägs inom Justitiedepartementet
19
frågan om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag(se SOU
1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27
om enmanshandelsbolag). En proposition med förslag till nya regler på
detta område kommer att avlämnas till riksdagen under 1993.
Redovisningskommittén har till uppgift att göra en översyn av
redovisningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir.
1992:19) även fått i uppgift att — om nödvändigt med förtur — lägga
fram förslag till de förändringar av redovisningslagstiftningen som
föranleds av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Enligt tilläggs-
direktiven skall kommittén utreda även frågan om bokföringsnämndens
ställning.
3.7 Immaterialrätt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Svensk immaterialrätt anpassas till EG:s regelverk.
- Förslag om ändringar i upphovsrättslagen läggs fram.
- Genteknikberedningens betänkande remissbehandlas.
Med anledning av prop. 1992/93:48 har riksdagen nyligen beslutat om
omfattande ändringar i den immaterialrättsliga lagstiftningen. Änd-
ringarna har gjorts för att anpassa svensk rätt på detta område till EG:s
rättssystem.
EES-avtalet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli
gällande för Sverige. Detta kommer att bli föremål för överväganden och
förhandlingar från fäll till fäll. För närvarande pågår arbete inom EG på
olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.
EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedelspatent.
Det är avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES
efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Inom Justitiedepartementet
har utarbetats en promemoria (dnr 92-3397) som behandlar frågan om
införlivande med svensk rätt av ett sådant beslut. Promemorian har
remissbehandlats och förslagen i den övervägs nu inom Justitiedepar-
tementet.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan
flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett
stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffä
skillnaderna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande
diplomatkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet
hölls år 1991. Diplomatkonferensen kommer att fortsätta våren 1993.
Upphovsrättsutredningen lämnade år 1990 sitt slutbetänkande (SOU
1990:30). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i
upphovsrätten. Betänkandet har remissbehandlats. En proposition i
ärendet kommer att föreläggas riksdagen under 1993.
Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med
20
piratåtgärder med bl.a. upphovs- och varumärkesrättsligt skyddade
produkter har fortsatt under år 1992. Sverige har följt arbetet med detta
ämne och andra immaterialrättsliga frågor som behandlas inom ramen för
GATT-förhandlingama (Uruguayrundan).
Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891
års Madridöverenskommelse om internationell registrering av varumärken
bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Inom Justitiedepartementet övervägs också möjligheterna att skapa
effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt
rättsskydd.
Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse
inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion,
djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens
tillämpning betänkligheter bl.a. från miljösynpunkt och etisk synpunkt.
För att få ett antal frågor med anknytning till gentekniken belysta
tillsattes år 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande
användningen av gentekniken. Beredningen överlämnade i september
1992 sitt betänkande (SOU 1992:82) Genteknik - en utmaning och
slutförde därmed sitt uppdrag. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande.
I mars 1991 antogs en reviderad text till den internationella växtföräd-
larrättskonventionen. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande
vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten kommer
att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om
immaterialrättsligt skydd för bioteknik-uppfinningar intagit en framträ-
dande roll. Också i andra internationella organisationer i vilka Sverige är
medlem har dessa frågor diskuterats, bl.a. i arbetet på FN-konventionen
om biologisk mångfald.
3.8 Transporträtt
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Två huvudpunkter:
- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.
- Det internationella arbetet rörande en översyn av reglerna om
oljeskador till sjöss fortsätter.
Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred-
ningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I
betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbe-
fordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande
utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remiss-
behandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom
Justitiedepartementet i nordiskt samarbete.
På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 underteck-
nade den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom
21
Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstift-
ningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen.
Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonven-
tion om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändrings-
protokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränserna i konventionen.
Inom Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett
eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instrument
på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfartsorganisation,
IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport
av farligt gods fortsätter.
En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss.
Vid en diplomatkonferens i november 1992 beslutades om en höjning av
ersättningsbeloppet enligt det internationella ersättningssystemet på
området. Avsikten är att det lagstiftningsarbete som därmed aktualiseras
skall göras till föremål för nordiska överläggningar i januari 1993.
För närvarande förbereds inom departementet en lagrådsremiss
angående ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik.
Ändringarna är föranledda av ändringar, beslutade 1990, i den bakomlig-
gande konventionen, COTIF.
De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr
3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på
dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin
helhet.
Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett särskilt
försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik
fortsätter.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
3.9 Familjerätt
Några huvudpunkter:
- Åtgärder har vidtagits för att motverka olovliga bortföranden av
barn.
- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den
internationellt privaträttsliga regleringen.
- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.
- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatta
reformarbetet.
Merparten av det reformarbete som nu pågår på familjerättens område
rör föräldrarättsliga frågor.
I prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabal-
kens regler om umgänge med barn. Förslaget innebär att det införs en
uttrycklig bestämmelse om att domstolen, när den bedömer en umgänges-
fråga, skall beakta risken för att barnet i samband med utövandet av
umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller
22
annars far illa. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
I ett betänkande (SOU 1988:40) från förmynderskapsutredningen, som
har remissbehandlats, föreslås förenklingar i reglerna om förvaltning av
omyndiga barns egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitie-
departementet.
Också reglerna om adoption har setts över av förmynderskaps-
utredningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett betänkande i saken
(SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu
inom Justitiedepartementet.
På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. Statskon-
toret avses få i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem. En parlamentarisk kommitté (Ju 1991:01,
dir. 1991:6) har samtidigt i uppdrag att göra en utvärdering av lagen
(1987:813) om homosexuella sambor. Båda uppdragen kan väntas bli
redovisade under 1993. Den sistnämnda utredningen skall också överväga
frågan om det bör införas en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.
I departementspromemorian (Ds 1992:94) Behörighet att förrätta vigsel
inom andra trossamfund än svenska kyrkan m.m. föreslås vissa förenk-
lingar i de nuvarande reglerna om vigselrätt. Promemorian har remissbe-
handlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepar-
tementet. En proposition till riksdagen i ärendet beräknas kunna lämnas
under våren 1993.
I prop. 1992/93:148 har regeringen föreslagit regler som gör det
möjligt att åstadkomma enskild egendom genom ett förmånstagarförord-
nande i försäkring. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den
internationellt privaträttsliga regleringen.
En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen-
hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av
Familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella
fämiljerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt
privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående
delar av detta betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans
med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga
regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget
behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrågor som
tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslut-
ning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en
översyn av den intemordiska fämiljerättsliga regleringen.
I den tidigare nämnda prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit nya
regler om förfärandet enligt lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflytt-
ning av bam. De föreslagna reglerna syftar till att, med bibehållande av
skyddet för barnen, effektivisera förfarandet.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
23
4.1 Domstolsväsendet
Några huvudpunkter:
- Förändringar av de allmänna domstolarnas och de allmänna
förvaltningsdomstolarnas organisation förbereds.
- Försäkringsöverdomstolen avskaffas.
- Frågan om övriga specialdomstolars framtid bereds vidare.
- Domstolsverkets roll förändras.
Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med
domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och
tidvis tilltagande personalförsörjningsproblem. Som ett led i en förutsätt-
ningslös och framtidsinriktad diskussion om domstolsväsendet utar-
betades och remissbehandlades departementspromemorian (Ds 1989:2)
Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Nästa steg var att en parlamen-
tariskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över
domstolarnas uppgifter, arbetssätt och oiganisation. Kommittén, som
antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06) redovisade i böljan av
1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför
2000-talet.
Betänkandet innehåller olika förslag som tar sikte på arbetsfördelningen
mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp
omprövning, överklagande och instansordningen och vissa processrätts-
liga frågor. Betänkandet har remissbehandlats och förslagen prövas för
närvarande i Justitiedepartementet. Redan nu vill jag dock ange att
inriktningen på detta arbete är att i viktiga delar förbereda ett genomfö-
rande av huvuddelar av förslagen. Det innebär att åtgärder förbereds för
att över-föra uppgifter som inte består i rättskipning från domstolar till
förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de
allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna, bredda länsrätternas
behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig
betydelse än för närvarande samt begränsa måltillströmningen till
överinstanserna utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven.
I ett särskilt hänseende vill jag dessutom närmare ta upp vissa av
utredningens förslag som är av principiell betydelse för det fortsatta
beredningsarbetet. I betänkandet konstateras att principen om att
tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans är genomförd för
de allmänna domstolarna och att det endast är ett begränsat antal
måltyper som avviker från det mönstret. Det gäller framför allt utsök-
ningsmålen som prövas av hovrätt som första instans. I denna del lägger
utredningen fram ett förslag som innebär att målen skall starta i tingsrätt.
24
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna finns det däremot
ingen enhetlig instansordning. Den största delen av antalet mål prövas
visserligen av länsrätt som första domstolsinstans men majoriteten av de
målgrupper som prövas av kammarrätt böljar där. Enligt Domstolsutred-
ningen bör en principiell utgångspunkt vara att den första domstolspröv-
ningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Utredningen
föreslår därför att den första domstolsprövningen av vissa uppräknade
mål skall ske i länsrätt i stället för i kammarrätt. Det gäller bl.a.
kriminal vårdsmål, kommunalbesvärsmål och vissa länsstyrelsemål såsom
byggnadsmål och hälsoskyddsmål. Den föreslår vidare - utan att lägga
fram några lagförslag i denna del - att länsrätt i princip skall vara den
första domstolsinstansen i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har
denna funktion. Förslaget har genomgående fått ett positivt mottagande
under remissbehandlingen.
Jag anser för egen del att Domstolsutredningens principiella utgångs-
punkt är den riktiga och att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i
första instans också inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Att
många måltyper börjar i kammarrätt har till stor del sin historiska
förklaring. Vid 1971 års förvaltningsreform fanns det egentligen bara två
förvaltningsdomstolar, nämligen Regeringsrätten och den dåvarande
Kammarrätten med hela riket som domkrets. Det var genom denna
reform som kammarrättsorganisationen böljade byggas ut och i princip
fick samma målområde som Regeringsrätten. Trots att det numera finns
en underrättsorganisation som består av 24 länsrätter har mycket få
måltyper flyttats från kammarrätt till länsrätt. En ändrad instansordning
som innebär att förval tningsdomstolsprövningen som regel startar i
länsrätt innebär att länsrätterna blir allmänna förvaltningsdomstolar i
ordets rätta bemärkelse och att förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs.
En principiell ordning med länsrätt som första instans i de måltyper som
prövas av förvaltningsdomstolarna behöver dock inte gälla för samtliga
måltyper. Den fortsatta beredningen av Domstolsutredningens förslag får
visa om det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undantag.
Under beredningen kommer jag också att ta ställning till olika synpunkter
som under remissbehandlingen framförs på vissa enskildheter i Domstols-
utredningens förslag. Jag har siktet inställt på att under år 1993
presentera mina förslag i dessa delar i en eller flera propositioner.
Enligt min mening är det emellertid av flera skäl angeläget att redan
nu ta ställning till den principiella frågan om instansordningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Ett skäl är de nya förvaltnings-
domstolsmål som allteftersom tillkommer som en följd av Sveriges
närmande till EG och där det enligt min mening vore olyckligt om dessa
mål under en övergångstid förs till kammarrätt som första domstols-
instans för att sedan flyttas till länsrätt. Ett annat skäl är att en förändrad
instansordning får organisatoriska konsekvenser, som behöver förberedas
i god tid. Det vore därför angeläget att slå fast den princip för instans-
ordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som jag nu har
redovisat.
Domstolarnas organisation har, efter det att regeringen återkallat
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Domstolsutredningens uppdrag i denna del, utretts inom Justitiedepar- Prop. 1992/93:100
tementet och redovisats i departementspromemorian (1992:38) Domstols- Bilaga 3
väsendet - Organisation och administration i framtiden. Arbetet har
bedrivits utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter
än som följde av Domstolsutredningens direktiv. Bl.a har det innefattat
frågor om specialdomstolamas och Domstolsverkets framtid.
Departementspromemorian har utarbetats mot bakgrund bl.a. av
Domstolsutredningens förslag och omvandlingen av de centrala förvalt-
ningsmyndigheternas roll. I promemorian föreslås att de minsta tings-
rätterna skall slås samman med andra för att skapa bärkraftiga enheter för
framtiden. I promemorian behandlas vidare den fortsatta decentrali-
seringen av administrationen från Domstolsverket. Det konstateras att
Domstolsverket bör avvecklas som central förvaltningsmyndighet för
domstolsväsendet. De samordningsuppgifter som måste hanteras centralt
bedöms vara av sådan art att de kan hanteras inom regeringskansliet eller
av ett särskilt stabsorgan. Promemorian behandlar även specialdomstolar-
na. Det konstateras att starka skäl talar för att specialdomstolama
avskaffas och att deras verksamheter inordnas i de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. I promemorian aviseras därför
en närmare utredning om specialdomstolama. Det föreslås dock att
Försäkringsöverdomstolen redan nu skall läggas ned och att socialförsäk-
ringsmål skall handläggas av Regeringsrätten som högsta instans.
Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutats. Det är ännu
för tidigt att ta någon slutlig ställning till vilka organisatoriska föränd-
ringar som bör genomföras för tingsrätternas del. Beträffande förslaget
om Domstolsverkets framtid kan jag konstatera att en överväldigande
majoritet av remissinstanserna anser att det finns ett stort behov av en
central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och att Domstolsver-
ket inte bör avvecklas. Den grundläggande tanken bakom förslagen i
promemorian är att i möjligaste mån minimera de centrala administrativa
beslutsfunktionerna inom domstolsväsendet och låta domstolarna ta ett
större administrativt verksamhetsansvar. Den centrala verksamheten bör
koncentreras till i första hand utvecklingsfrågor och frågor av ekonomisk
natur samt vissa stödfunktioner. Jag har tagit intryck av vad många
remissinstanser anfört, nämligen att en decentralisering av admini-
strationen kan ske inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen.
Det sagda innebär att verkets nuvarande karaktär av centralt ämbetsverk
av mer traditionell typ ändras och också att organisationen krymps. Jag
kommer nu att bereda ärendet vidare. Erforderliga åtgärder kan påbörjas
redan under innevarande budgetår.
När det gäller Försäkringsöverdomstolen avser jag att inom kort
föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om nedläggning
av domstolen. En nedläggning kan ske troligen om ett par år. En sådan
åtgärd får anses som en naturlig följd av den nya instansordning för
socialförsäkringsmål som trädde i kraft den 1 juli 1991. Den nya
ordningen innebar att försäkringsrätterna lades slutgiltigt ned den 1 juli
1992 och att länsrätt och kammarrätt nu prövar socialförsäkringsmål.
Dessa mål bör i en framtid handläggas av Regeringsrätten som sista
26
instans. Inom kort kommer också en departementspromemoria med en
närmare utredning om andra specialdomstolar att sändas ut på remiss.
Inriktningen är att antalet specialdomstolar skall bli så litet som möjligt.
Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop.
1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr.
193). Den nya ordningen, som böljade tillämpas den 1 juli 1990, innebär
bl.a. att domarutbildningen skall koncentreras och fullgöras i ett
sammanhang. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgö-
ringstiden, räknat från böijedag i överrätt till assessorsförordnande, inte
skulle vara längre än tre år. Detta motsvarar i huvudsak minimitiderna
för de i utbildningen ingående obligatoriska momenten. Som jag nämnde
i förra årets budgetproposition har reformen utvärderats. Utvecklingen
inom vissa hovrättsområden, och kanske särskilt inom Svea hovrätts
område, har lett till att tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt för de allra
flesta nu böljar närma sig minimitiden, ett års tjänstgöring i underrätt.
Från bl.a. en del hovrätters sida har framförts att denna tid är för kort.
Domstolsverket kommer att genomföra en utvärdering av reformen och
räknar med att presentera resultatet härav under våren 1993. Den
undersökningen får ge svaret i vad mån den korta underrättstjänstgö-
ringen kan innebära någon nackdel från bl.a. utbildningssynpunkt och i
så fall föreslå åtgärder.
Hyresnämnden i Stockholm har hemställt att tjänstgöring som t.f.hyres-
råd vid Hyresnämnden i Stockholm till en tid av högst sex månader skall
få tillgodoräknas en hovrättsfiskal som underrättsår vid prövning inför
assessorsgodkännande. Hyresnämndens skrivelse har remissbehandlats.
De tillfrågade domstolarna har därvid avstyrkt förslaget medan hyres-
nämnderna tillstyrkt det. Även om tjänstgöring i hyresnämnd i och för
sig rymmer ett antal moment som kan vara av god nytta för en yngre
domare och sådana erfarenheter säkerligen också kan komma domstols-
väsendet i stort till godo är jag inte beredd att medverka till att den
obligatoriska tjänstgöringstiden vid tingsrätt i vissa fall kan komma att
ytterligare förkortas för att bytas ut mot tjänstgöring vid hyresnämnden.
Som jag återkommer till i det följande är renodlingen av domarrollen
en viktig fråga. Det bör vara en utgångspunkt för det fortsatta reformar-
betet att i största utsträckning låta den lagfame domaren koncentrera sina
insatser till sådana göromål där domarens särskilda kompetens är
nödvändig. De förändringar av rättslivet som blir en följd av vårt
närmande till Europa och rättsutvecklingen när det gäller domstolskon-
troll av normbeslut och förvaltningsbeslut kommer att leda till en allt
viktigare roll för domaren. Detta ger anledning att överväga om
domarnas nuvarande anställningsvillkor på ett riktigt sätt borgar för en
stark och oberoende domarkår. Det finns därför anledning att överväga
en översyn av domarnas arbets- och anställningsförhållanden med syfte
att se om åtgärder kan vidtas för att stärka domarnas och därmed
domstolarnas ställning i rättssamhället. Det kan vara motiverat att låta en
sådan översyn omfatta också andra frågor av betydelse för att tillgodose
detta syfte.
Domstolsväsendet har normalt ett system med treåriga budgetramar.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
27
Som framgår av förra årets budgetproposition var tanken att domstols-
väsendet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle gå in i en ny treårig
budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntas av bl.a.
Domstolsutredningens arbete inskränktes emellertid ställningstagandet till
domstolsväsendets medelsbehov till de två närmaste budgetåren. Av dessa
skäl går nu, som jag strax återkommer till, domstolsväsendet in i det
andra året i en tvåårig budgetram.
4.2 Åklagarväsendet
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Åklagarutredningens betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat
åklagarväsende remissbehandlas för närvarande.
- Åklagarväsendets centrala organisation ses över.
- Den inriktning av verksamheten som gäller under hittillsvarande
treåriga budgetcykel har utsträckts till att omfatta även budget-
året 1994/95.
Åklagarväsendet har brottats med liknande problem som domstolarna
och liksom andra delar av den offentliga sektorn ställts inför uppgiften
att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som
nämnts i 1991 års budgetproposition tillsattes 1990 en parlamentariskt
sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förunder-
sökningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen
- 90 (Ju 1990:04), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betän-
kandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkande
remissbehandlas för närvarande.
Åklagarutredningen -90 föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare
åtalsregler för vissa brottstyper, införande av särskilda restriktioner för
att väcka åtal för vissa brott och vidgade möjligheter till föreläggande av
straff och förverkande direkt av polis och åklagare. Vidare föreslås en
renodling av polis- och åklagarrollen, bl.a. så tillvida att felparkerings-
avgifter helt skall avlastas polis och åklagare och i stället överlåtas på
kommunerna. När det gäller förenklingar i förundersökningsförfarandet
föreslås bl.a. att skyldigheten att göra formell förundersökning i bötesmål
avskaffas och att dokumentation av förhör skall kunna ske i enklare
former än i dag. Slutligen föreslås att åklagarväsendet organiseras efter
en regionmodell som innebär att samtliga åklagarmyndigheter inom en
region läggs samman till en enda myndighet. Åklagarverksamheten skall
dock bedrivas på samma orter som i dag. De nuvarande lokala åkla-
garmyndigheterna blir nämligen enligt förslaget arbetsenheter inom den
regionala myndigheten, en lösning som har stora likheter med vad som
redan i dag gäller i storstäderna.
Statskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets
centrala organisation. Uppdraget lämnades mot bakgrund av att Aklagar-
28
utredningen -90 gjort en genomlysning av åklagarväsendet på regional Prop. 1992/93:100
och lokal nivå. I direktiven till Åklagarutredningen ingick däremot inte Bilaga 3
att se över den centrala nivån. Uppdraget skall redovisas senast den 15
februari 1993.
Åklagarväsendet går budgetåret 1993/94 in i det tredje året i den
pågående budgetperioden.
Regeringen beslutade i juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverk-
samheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 skall utsträckas till
att omfetta även budgetåret 1994/95.
4.3 Processrätten
Några huvudpunkter:
- Förslag om att förändra de allmänna domstolarnas och de
allmänna förvaltningsdomstolarnas arbetsuppgifter prövas i syfte
att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från dom-
stolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av
målen mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomsto-
larna, bredda länsrätternas behörighet och att begränsa måltill-
strömningen till överinstanserna.
- Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ses över liksom
förfarandereglema för domstolsärenden.
- Skiljemannalagen ses över.
- Rättshjälpen ses över i syfte bl.a. att åstadkomma besparingar.
Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna
domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett
omfattande reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala
processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till
Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför
2000-talet. En av utredningens huvuduppgifter har, som jag redan nämnt,
(avsnitt 4.1) varit att se till att domstolsverksamheten renodlas och
koncentreras på de dömande uppgifterna. En viktig uppgift för utred-
ningen har också varit att se över förvaltningsprocesslagen (1971:291)
som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna. Vidare har utredningen
sett över de förfaranderegler för de allmänna domstolarna som inte direkt
angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätternas del lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrätternas
och högsta domstolens del reglerna i RB om besvär. Också frågor om
hur överrättemas resurser bättre skall kunna inriktas på de mera
svårbedömda målen har övervägts av utredningen. Betänkandet har
nyligen varit föremål för en bred remiss och övervägs nu inom
Justitiedepartementet. Jag har i avsnittet 4.1 angett huvudinriktningen av
delar av det arbete som förestår.
En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är också strävan-
29
dena mot en renodling av domarrollen. Olika författningsändringar har
därför gjorts under årens lopp för att öka möjligheten att delegera
arbetsuppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande
pågår två försöksverksamheter i domstolarna, en i en tingsrätt och en i
två hovrätter. Vidare driver Domstolsverket i samarbete med domstolarna
ett projekt om ändrade arbetsformer. Förslag om att delegera ytterligare
arbetsuppgifter har i olika sammanhang förts fram till Justitiedepar-
tementet. Mot denna bakgrund kommer frågan om och i vad mån RB:s
regler behöver ändras för att möjliggöra delegering av olika arbets-
uppgifter inom domstolarna att behandlas i en departementspromemoria.
Som jag antydde i förra årets budgetproposition kan det också vara
lämpligt att först göra en bedömning av de olika reformförslag som lagts
fram av Domstolsutredningen och att därefter generellt ta ställning till
fördelningen av göromålen i domstolarna. Utredningens förslag kan bl.a.
komma att aktualisera frågan om notarieutbildningens innehåll.
En särskild utredare har under året utrett vissa frågor angående
Regeringsrätten. Det gäller bl.a. en översyn av reglerna om muntlighet
i Regeringsrätten mot bakgrund av de krav Europakonventionen ställer
och en nerflyttning av vissa extraordinära uppgifter från Regeringsrätten
till kammarrätterna. Uppdraget redovisas i dagarna.
Viktiga frågor med processuell anknytning har föreslagits av Åklagarut-
redningen -90. (Jfr avsnitt 4.2) Jag tänker då dels på frågor om vilken
plats instituten åtalsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av
ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om förundersök-
ningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m.
så att tiden mellan brott och åtalsbeslut kan förkortas. En annan central
fråga är den om förundersökningsledningen.
I tidigare års budgetpropositioner har ett lagstiftningsärende angående
begränsningar i målsäganderätten anmälts. Våren 1990 inhämtades
lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet varefter en ny remissbe-
handling ägde rum sommaren 1990. I likhet med flera av remissinstanser-
na anser jag att beredningsunderlaget inte är tillräckligt för att kunna
läggas till grund för en lagändring och att behovet av ändrade regler kan
ifrågasättas. Några omedelbara lagstiftningsåtgärder krävs i alla fall inte,
och jag avser därför inte att föra förslaget vidare.
Jag är ännu inte beredd att ta ställning till frågan om - och i så fäll hur
- hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras. Såsom redovisats i tidigare
budgetpropositioner fick SÄPO-kommitténs förslag till lagstiftning i
slutbetänkandet (SOU 1990:51) ett blandat mottagande. Enligt min
mening bör denna fråga, liksom kommitténs förslag när det gäller
användning av övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten,
bedömas i belysning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som
äger rum på teleområdet och hur denna förhåller sig till reglerna om
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Frågan har dessutom
anknytning till frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (jfr prop.
1992/93:26 s. 5). Ett slutligt ställningstagande i dessa frågor bör i vart
fall avvakta att vissa pågående rättegångar har slutförts.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
30
Regeringen har under hösten 1992 beslutat en lagrådsremiss om Prop. 1992/93:100
ändringar i rättegångsbalkens regler om när rätten får hålla fortsatt Bilaga 3
huvudförhandling i brottmål och i rättegångsbalkens jävsbestämmelser.
Ändringarna syftar dels till att komma till rätta med de olägenheter som
hänger samman med att domstolarna måste genomföra dubbla huvudför-
handlingar i de brottmål där rätten beslutar inhämta rättspsykiatriskt
utlåtande dels till att säkerställa att rättegångsbalkens jävsbestämmelser
överensstämmer med de krav på en opartisk domstol som ställs upp i
Europakonventionen såsom de klargjorts genom Europadomstolens dom
i målet Hauschildt mot Danmark.
Lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. (prop. 1991/92:2,
bet. 1991/92:JuU4, rskr. 1991/92:24, SFS 1991:2041) och en förord-
ning i samma ämne trädde i kraft den 1 juli 1992. Den nya lagstiftningen
syftar som jag redovisade i förra årets budgetproposition till att åstad-
komma ett mer flexibelt förfarande för att inhämta personutredning i
brottmål.
Inom departementet utarbetas för närvarande en lagrådsremiss med
förslag till ändringar i reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning
på grundval av en departementspromemoria (Ds 1991:56) som varit
föremål för remissbehandling. Syftet är bl.a. att klargöra vilka åtgärder
som får företas med stöd av de centrala reglerna om kroppsvisitation
resp, kroppsbesiktning i RB. I lagrådsremissen behandlas också beslut
om restriktioner vid häktning och vissa andra frågor som tagits upp i
departementspromemorian (Ds 1992:8) Häktades gemensamhet med
omvärlden.
I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabevak-
ningen av uppmärksammade rättegångar tagits upp. Det handlar bl.a. om
direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det är här
fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om offentlighet
vid domstol och allmänhetens intresse av information och å andra sidan
intresset av att utredningen i målet blir den bästa möjliga och hänsynen
till olika personers integritet. Enligt min mening behöver dessa frågor
beredas vidare, bl.a med beaktande av möjligheten att utnyttja videotek-
nik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptagningar. En annan
aspekt som bör vägas in i sammanhanget är frågan om anonymitet för
vittnen, vilken på senare tid har tagits upp i olika sammanhang sedan
parter och vittnen utsatts för hot i samband med rättegångar. Frågan är
värd all uppmärksamhet. Det är enligt min mening inte möjligt att
genomföra några principiella förändringar på området men jag tror att det
finns utrymme för vissa justeringar, bl.a. i förundersökningskungörelsen,
för att förbättra situationen för de inblandade. Frågorna övervägs för
närvarande inom departementet.
En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjligheterna
att i svensk rätt införa regler om grupptalan. Syftet med utredningen är
att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensam-
ma eller likartade för en större grupp människor. Enligt direktiven skall
frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena.
Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på
31
grundval av bl.a. en framställning från Stockholms Handelskammares Prop. 1992/93:100
skiljedomsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslutat att tillsätta en Bilaga 3
särskild utredare. Utredaren skall också undersöka om det finns brister
i rättsskyddet på skilj edomsområdet och överväga om föriarandereglema
för de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir ett
mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande. Uppdraget skall redovisas
före den 1 maj 1994.
Från den internationella processrättens område kan nämnas att Sverige
hösten 1992 tillträdde 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols
behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, den
s.k. Luganokonventionen (jfr prop. 1991/92:128). Konventionen träder
i kraft för Sveriges del den 1 januari 1993.
Från det internationella fältet kan också nämnas ändringar i rätte-
gångsbalken som beslutats under hösten 1992 på grundval av prop.
1992/93:64. Ändringarna syftar i första hand till att anpassa rättegångs-
balkens regler till EES-avtalet. Det handlar bl.a. om möjligheterna för
utländska advokater att vara verksamma i de olika EG- och EFTA-
ländema och reglerna om ombud vid rättegång.
När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande
förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de
senaste åren. Många av de lagändringar som har genomförts sedan
rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska statens
kostnader för rättshjälpen. Reformerna har också varit kostnadsdämpan-
de, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformerna har
dock inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens
kostnader for rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund uppdrog rege-
ringen åt Riksrevisionsverket att analysera kostnadsutvecklingen och
fastställa dess orsaker. I uppdraget ingick även att utvärdera 1988 års
reform av rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar
som trädde i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget redovisades den 17
februari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet.
I förra årets budgetproposition aviserades besparingar med 40 milj, kr
på rättshjälpsanslaget. En av de besparingsåtgärder som särskilt nämndes
var en sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp.
I en proposition till riksdagen våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog
också regeringen en sådan sänkning från sju till fyra basbelopp. Sedan
riksdagen avslagit propositionen återkom regeringen hösten 1992 med en
ny proposition (prop. 1992/93:109) i ämnet vari bl.a. föreslås en höjning
av rättshjälpsavgiftema. Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 mars
1993.
Regeringen beslutade hösten 1991 att ändra bemyndigandet för Dom-
stolsverket att fastställa taxorna enligt rättshjälpsförordningen (1979:938)
och konkursförordningen (1987:916). Taxorna skall numera fastställas på
grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. I enlighet
med vad som aviserades i den nyss nämnda prop. 1992/93:109 har
regeringen hösten 1992 beslutat differentiera timkostnadsnormen på så
sätt att den norm som skall ligga till grund för brottmålstaxan har satts
lägre än den som skall ligga till grund för äktenskapsskillnads- respektive
32
konkursförval tartaxan. Prop. 1992/93:1CX)
Det bör i detta sammanhang också nämnas att frågan om rättsligt Bilaga 3
bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom
Justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.3.4).
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt
Några huvudpunkter:
- Frågan om skuldsanering övervägs.
- Insolvensutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande.
- Utsökningsbalken ses över.
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram
delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i
vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig
skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av
domstol. Efter remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget,
främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor, övervägts inom
regeringskansliet. Enligt min mening bör man i första hand försöka ta till
vara de möjligheter till olika frivilliga lösningar som finns på området.
Det är viktigt att banker och andra kreditgivare bidrar till en lösning på
problemet. Kommunernas konsumentvägledare och socialförvaltningarna
arbetar redan med dessa frågor på olika håll i landet. Vissa projekt
bedrivs på regeringens uppdrag, bl.a. uppdrog regeringen i våras åt
Socialstyrelsen att utreda effekterna av den budget- och skuldrådgivning
som kommunerna i Malmöhus län skall bedriva under år 1992. Under
hösten 1992 uppdrog regeringen åt Konsumentverket att inleda en tvåårig
försöksverksamhet på två orter i landet med syfte bl.a. att finna former
för kommunernas konsumentrådgivare och ackordscentralens jurister för
hantering av skuldsaneringar med underhandsackord och att utarbeta
kriterier för beviljande av underhandsackord och för en enhetlig
handläggning av skuldsaneringsärenden. Projektet bekostas delvis av
regeringen över bl.a. Justitiedepartementets anslag. För dessa frågor
svarar i första hand andra ledamöter av regeringen. En arbetsgrupp inom
regeringskansliet med företrädare för Social-, Civil-, Finans- och
Justitiedepartementet arbetar vidare med dessa frågor. Det är min
bestämda uppfattning att behovet av en lagreglerad skuldsanering i
enlighet med Insolvensutredningens förslag på detta sätt kan minska. Jag
kan också nämna att riksdagens lagutskott helt nyligen pekat på möjlig-
heten att underlätta frivilliga överenskommelser om skuldsanering om
dessa kompenseras med en möjlighet att helt eller delvis efterge det
allmännas fordringar, dvs. främst skatter (1992/93:LU2y s.4). Jag vill
framhålla att jag inte är beredd att redan nu helt avfärda tanken på att
införa en skuldsaneringslag. Det kan alltså, alla frivilliga lösningar till
trots, komma att visa sig att någon form av tvångsmässig nedskrivning
33
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
av skulder är nödvändig.
Insolvensutredningen avlämnade helt nyligen sitt slutbetänkande (SOU
1992:113) Lag om företagsrekonstruktion. Betänkandet innehåller bl.a.
förslag om ett nytt rekonstruktionsförferande för företag i kris och om
ändringar i förmånsrättslagen samt om upphävande av ackordslagen.
Betänkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på
konkurrensen mellan företag. Betänkandet skall nu sändas ut på en bred
remiss.
Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av
en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) om vissa internationella
insolvensfrågor som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a.
förslag om att Sverige med vissa reservationer skall ansluta sig till 1990
års Europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser
och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i första hand på grundval
av förslag från Riksskatteverket. En första delrapport har föranlett vissa
lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en
slutrapport, har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom
J usti tiedepartementet.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
34
5.1 Allmän inriktning
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga
i samhället hör till rättsstatens viktigaste uppgifter.
Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras.
Jag redovisar i nästa avsnitt siffror på brottsutvecklingen. Att minska
brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste därför vara
ett huvudmål för kriminalpolitiken. En given förutsättning måste också
vara att kriminalpolitiken ges tillräckliga resurser så att den av
medborgarna uppfattas som en trovärdig och realistisk väg att bekämpa
brottsligheten. Jag redovisar i detta och andra avsnitt hur dessa
förutsättningar kan uppfyllas.
Brottsstatistiken antyder visserligen att brottsligheten hittills under 1990-
talet har legat på en i huvudsak oförändrad nivå. Denna nivå - årligen
anmäls ca 1,2 miljoner brott - är dock oacceptabelt hög. Till detta
kommer att oroande tecken har visat sig i vår omvärld i form av en
mycket stor ökning av brottsligheten inom det forna Östblocket. Det
handlar delvis om organiserad brottslighet med inslag av narkotikahandel.
Med all sannolikhet kommer Sverige att inom kort i ökande omfattning
beröras av kriminalitet som härrör från eller på annat sätt har samband
med denna brottslighet.
Alltför få brott klaras upp, mindre än en tredjedel av brotten som
anmäldes år 1990 blev uppklarade.
Denna utveckling gör det nödvändigt att överväga kriminaliseringens
struktur och omfattning. Straffsystemets främsta syfte är att motverka
vissa särskilt oönskade beteenden. Att lagstiftaren har stämplat ett
förfarande som brottsligt och belagt det med straff är ett uttryck för
statens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdigheten till
straffsystemet att förfaranden som är stämplade som brottsliga också
beivras. Den allmänna trovärdigheten till straffsystemet fordrar också att
de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och satta i proportion till
brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de
rättsvårdande myndigheterna visa att det finns en kraft och en vilja att
ingripa och bestraffa brottslingen. Om inte statsmakterna på detta sätt
förmår ge medborgarna uppfattningen att de står på brottsoffrens sida
mot dem som begår brotten har staten misslyckats med en av sina mest
grundläggande uppgifter.
Det har under lång tid funnits en tendens att mer eller mindre
slentrianmässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser i samhället.
Straffsystemet har nu en omfattning och en brist på överskådlighet som
medför svårigheter för medborgarna att trots kanske de bästa föresatser
undgå att göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på
taxeringsområdet är ett sådant exempel.
Det är min uppfattning att vi i framtiden måste begränsa
kriminaliseringsinstrumentet till sådana förfaranden som i mer traditionell
bemärkelse kan kallas brottsliga. Jag tänker då särskilt på sådana
35
förfaranden där det finns ett utpräglat skyddsintresse för den enskilde Prop. 1992/93:100
eller för det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott mot Bilaga 3
enskilda och narkotikabrott.
Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden
bör förutsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall
kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framstår som
straffvärda. Detta måste vara ett av de centrala målen i det kommande
lagstiftningsarbetet.
De senaste årens utveckling av brottslighet inom näringslivet inger stor
oro. Det är dock min uppfattning att denna utveckling i första hand måste
brytas med andra än straffrättsliga åtgärder. Den extrema ekonomiska
situation som rått under det senaste decenniet med hög inflation och en
på många områden utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en
bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det
är också min bestämda uppfattning att den effektivaste åtgärden mot brott
i näringsverksamhet är att återupprätta en stabil ekonomi, återupprätta
traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i affärslivet.
Därutöver måste ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande
myndigheterna samtidigt som verksamheterna i sig effektiviseras och i
vissa fall decentraliseras. Åklagaren spelar en central roll i kampen mot
den grova ekonomiska brottsligheten och särskilt åklagarens ställning bör
generellt sett utvecklas och förstärkas. Vi måste också medverka till ökat
eget ansvar och stärkt kontroll av den egna verksamheten, exempelvis
genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstrument för att
motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet.
Samtidigt har självfallet statsmakterna det yttersta ansvaret för
bekämpande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten
innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och
förmögenhetsförluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla
av otrygghet och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att
bryta utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår
trygghet i samhället. Samtidigt med den inriktning av översynen av
strafflagstiftningen som ovan angivits är det angeläget att kärnan av
straffbestämmelser får en adekvat utformning och att straff utmäts som
står i proportion till brottets allvar.
Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats till
ett av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som direkt
eller indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra lidanden
och missbruket ger upphov till personliga tragedier. I missbrukets
kölvatten följer ofta en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt att
samhället uttrycker ett avståndstagande från varje olovlig befattning med
narkotika.
Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatta.
Problemen har sin bakgrund i dels vissa brister i lagstiftningens
utformning, dels att de resurser som kan ställas till rättsväsendets
förfogande inte kan ökas så att alltmer stegrade krav kan tillgodoses.
Resurserna måste därför nu användas så rationellt att myndigheterna
inom rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår
36
från, även med de besparingskrav som gäller för det kommande
budgetåret.
Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformar de
traditionella kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa
består främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott.
I en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett
misslyckande i den grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra
brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som är fest och
konsekvent utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas.
Av avgörande betydelse för att motverka brottslighet är emellertid att vi
skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa
i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta
när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta
tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när
det gäller att på sikt motverka brottslighet.
Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även
när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda
människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig
ersätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala
miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt
brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa
goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.
5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet
Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom
har ökat under hela efterkrigstiden. År 1981 uppgick antalet brott mot
brottsbalken till drygt 760 500 medan antalet år 1991 uppgick till drygt
1 045 000, dvs. en ökning med drygt 37 procent under tioårsperioden.
Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större
delen av denna tid. Av brotten år 1991 mot annan lagstiftning svarade
trafikbrotten för 51 procent och narkotikabrotten för 21 procent. De
registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1991 uppgick till
111 000. Härtill kommer ett stort antal trafikförseelser, som
huvudsakligen beivras genom ordningsbot.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
37
Antal anmälda brott (i miljoner)
□ Brottsbalksbrott HUD Brott mot annan lagstiftning
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992
Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i
genomsnitt 3,2 procent per år medan brott mot annan lagstiftning ökade
i början av 1980-talet för att därefter minska från ett högsta antal på
drygt 178 000 år 1982 till nära 154 000 år 1991. För år 1992 tycks det
antalet sjunka till omkring 143 000. För antalet registrerade brott mot
lagstiftning utanför brottsbalken kan mycket starka variationer iakttas
mellan olika år.
I följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga föränd-
ringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioderna 1981 -
1986 resp. 1986 - 1991.
Årlig förändring i genomsnitt
1981 -
1986 -
|
1986 |
1991 | |
|
Våldsbrott |
+ 5,8 % |
+ 5,0 % |
|
därav misshandel |
+ 6,2 % |
+ 4,3 % |
|
därav rån |
+ 3,3 % |
+ 10,2 % |
|
våldtäkt |
+ 3,9 % |
+ 6,9 % |
|
Tillgreppsbrott |
+ 5,4 % |
+ 1,8 % |
|
därav bostadsinbrott |
+ 3,1 % |
- 1,1 % |
|
därav inbrott i vind, källare |
+ 3,9 % |
- 2,7 % |
|
därav biltillgrepp |
+ 11,1 % |
+ 4,9 % |
|
Bedrägeribrott |
+ 0,2 % |
- 0,4 % |
|
Övriga brottsbalksbrott |
+ 4,9 % |
+ 2,8 % |
|
därav skadegörelsebrott |
+ 5,0 % |
+ 3,2 % |
38
Brottsförebyggande rådet har nyligen gjort en prognos för
brottsutvecklingen till år 2000. Den har publicerats i betänkandet (SOU
1992:80) Kriminologisk forskning och kriminalpolitisk forskning.
Prognosen bygger på ett studium av till polisen anmälda brott sedan år
1950. Enligt denna prognos kommer nivån för de anmälda brotten år
2000 att ligga mellan 1,35 och 1,53 miljoner anmälda brott totalt, 1,2 till
1,3 miljoner annmälda brottsbalksbrott, 680 000 till 870 000 anmälda
stöldbrott och 51 000 till 57 000 våldsbrott. Prognosen visar enligt
Brottsförebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer
att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster
den hittills gjort.
Som ett viktigt led i analysarbetet avser jag inom kort föreslå regeringen
att Brottsförebyggande rådet, Rikspolisstyrelsen, och Kriminalvårds-
styrelsen ges i uppdrag att ta fram en framtids- och omvärldsanalys
avseende det kriminalpolitiska arbetsfältet.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
5.3 Lagstiftningsåtgärder
5.3.1 Strafflagstiftningen
Några huvudpunkter:
- Höga krav skall ställas på strafflagstiftningen.
- Frågan om strängare regler för grovt rattfylleri förbereds.
- Skärpta regler för ringa narkotikabrott införs.
- Översyn och höjda straff för bl.a. vissa våldsbrott.
- Vapenlagstiftningen ses över.
- Förslag om avkriminalisering förbereds.
Åklagarutredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat
åklagarväsende behandlat allmänna frågor om kriminalisering och
föreslagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att
begränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen remisshandlas för
närvarande.
I en proposition om bl.a. ringa narkotikabrott, som under hösten 1992
överlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:142) har regeringen föreslagit
åtgärder som syftar till att ge möjligheter att ingripa tidigt och med kraft
förhindra att framför allt unga människor fastnar i missbruk och till att
förbättra behandlingen av de missbrukare som avtjänar straff. Den
särreglering med lägre straffskala som hittills gällt sådana brott som bara
avser eget bruk av narkotika föreslås bli upphävd. Det innebär att
fängelse skall ingå i straffskalan också för sådana brott. Propositionen
behandlas för närvarande i riksdagen.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1992 ändrades vissa
av brottsbalkens bestämmelser om sexualbrott (prop. 1991/92:35, bet.
JuU 7, rskr. 159). Ändringarna avser att stärka skyddet för barn och
39
ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang och att i
strafflagstiftningen ytterligare markera allvaret i sexuella övergrepp mot
barn. I samband med lagändringen uttalade riksdagen att det fanns behov
av en översyn av bestämmelserna om preskription av sexualbrott och att
översynen bör ha syftet att de nuvarande åtalspreskriptionstidema
förlängs. Justitiedepartementet utarbetar för närvarande en promemoria
angående en sådan översyn.
I en nyligen till riksdagen överlämnad proposition (prop. 1992/93:141)
föreslås förändringar i straffskaloma för en rad brott, särskilt i
brottsbalken. Merparten av förslagen avser straffskärpningar för brott där
nuvarande straffskala inte ger tillräckligt med utrymme att döma till straff
av erforderlig skärpa i de mest straffvärda fållen. Sådana skärpningar
föreslås för bl.a. ringa misshandel, olaga hot, ofredande, sexuellt
ofredande, egenmäktighet med barn, grovt häleri, olovligt brukande,
bampomografibrott, falskt larm, olovlig underrättelseverksamhet och
brott mot vapenlagen. Motiven bakom förändringar är något olika. I detta
sammanhang finns anledning att peka på att en rad av åtgärderna avser
att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt kvinnor
som utsatts för våld och barn.
Förslagen har också en udd riktad mot våldsbrott i allmänhet. Det har
blivit allt vanligare att vapen kommer till användning vid våldsbrott och
särskilt vid rån. För att skärpa synen på illegal vapenhantering föreslås
att maximistraffet för olaga vapeninnehav höjs till fyra år. I syfte att om
möjligt nedbringa antalet illegala vapen och minska spridningen av
sådana vapen till kriminella kretsar föreslås också vad som kan kallas en
vapenamnesti av innebörd att olovligt innehavda vapen under en
begränsad tid skall få inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd.
I propositionen behandlas också frågor om psykiskt våld och pekas på
vikten av att vid bedömningen av brott även beakta sådana beteenden
som främst tar sikte på att psykiskt bryta ned en annan person.
En särskilt uppmärksammad problematik är brott som har sin bakgrund
i rasistiska motiv. Problem som rör denna typ av brottslighet har
behandlats i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75) som
lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering. Förslagen
i betänkandet övervägs för närvarande i regeringskansliet och förslag till
riksdagen bör komma våren 1993.
Den parlamentariska utredningen med uppgift att se över reglerna om
grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpta
straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen kommer att avlämna sitt
betänkande inom kort, varefter förslagen efter sedvanlig remissbehandling
skyndsamt kommer att behandlas av regeringen.
Regeringens samlade program mot den ekonomiska brottsligheten har
nyligen presenterats. Programmet avser åtgärder inom flera områden
utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor, metodfrågor,
regler om förundersökning samt skatte- och uppbördslagstiftningen.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har redovisat ett uppdrag att i
samråd kartlägga problemen beträffande den ekonomiska brottsligheten
och föreslå åtgärder på kort och lång sikt. Flera av de förslag som
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
40
Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen lämnat avser åtgärder som kan Prop. 1992/93:100
vidtas av berörda myndigheter inom ramen för deras ordinarie Bilaga 3
verksamhet. Regeringen har därför uppdragit åt Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vidtagna åtgärder i
form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie
verksamhet. Man torde kunna utgå från att redovisningen kommer att
visa att det redan inom ramen för gällande regelsystem och resursramar
finns möjligheter att påtagligt effektivisera utredningsarbetet. Inom
regeringskansliet pågår också ett fortlöpande arbete med att se över i
vilka avseenden som lagstiftningen bör förändras på det här området.
Datastraffrättsutredningen kommer senare denna dag att avlämna sitt
slutbetänkande i vilket behandlas straffrättsliga frågor som har
anknytning till datahantering.
Jag vill också nämna att jag kommer att föreslå att det skall tillsättas en
utredning med uppgift att göra en översyn av vapenlagstiftningen.
Översynen skall avse både en språklig och systematisk modernisering och
en anpassning av regelverket till vad som skall gälla för EG:s
medlemsländer.
Tillämpningsområdet för lagen (1988:254) om knivförbud utvidgades
den 1 juli 1990. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande en
utvärdering av det utvidgade knivförbudet. I det sammanhanget kommer
också att belysas bl.a. om förbudet för personer under 21 år att inneha
stiletter och förbudet att överlåta gatustridsvapen till sådana personer bör
göras generella.
SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) lagt fram
förslag om en effektivare och mera rättssäker personalkontroll m.m.
Betänkandet har remissbehandlats och ärendet är för närvarande föremål
för beredning.
Mot bakgrund av bl.a. vissa uppmärksammade rättsfall har regeringen
givit en särskild utredare i uppdrag att se över medverkansreglema.
Uppdraget skall redovisas våren 1993.
Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har
behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7)
Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett
uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp
samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom special-
straffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om
ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke
och rättsvilllärelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområ-
det för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remiss-
behandlats. Jag ämnar inom kort återkomma med förslag i dessa frågor.
I samband därmed kommer också att behandlas den i
departementspromemorian (Ds 1991:78) Parallellinstruktion upptagna
frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta
yttrandefrihetsrättsliga intressen.
Regeringen gav i våras Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera
tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. I
uppdraget ingår bl.a. att särskilt analysera tillämpningen av de nya
41
reglerna om psykiskt störda lagöverträdare. Uppdraget har nyligen Prop. 1992/93:100
delredovisats och skall slutredovisas den 15 december 1993 till Bilaga 3
Soc ial departementet.
5.3.2 Påföljdssystemet
Några huvudpunkter:
- Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas.
- Samhällstjänst införs i hela landet.
- En utredning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med
uppgift bl.a. att utveckla alternativa påföljder.
Regeringen överlämnade i juni 1992 till riksdagen en proposition med
förslag till ändringar av reglerna om villkorlig frigivning. I propositionen
föreslås att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas; i stället skall
huvudregeln vara att minst två tredjedelar skall ha avtjänats innan
frigivning kommer i fråga. I princip innebär förslagen en återgång till
den ordning som gällde före den nuvarande regleringen. Förslaget
behandlas alltjämt av riksdagen.
Regeringen har under förra året tillkallat en parlamentarisk kommitté -
Straffsystemkommittén (Ju 1992:07, dir. 1992:47) - som har att
överväga vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från
fängelsestraff. Ett förslag från kommittén i denna fråga är att vänta senast
den 1 oktober 1993.
Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den
villkorliga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer
allsidig översyn av straffsystemets uppbyggnad. 1 direktiven till
utredningen betonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara
vägledande för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära
snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. Systemet måste
utformas så att det kan fylla uppgiften att verka avhållande på människors
brottsbenägenhet och göra det möjligt att effektivt avbryta en pågående
brottslig verksamhet. Från den utgångspunkten utgör fängelsestraffet en
oundgänglig del av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas
av humanitet och respekt för individen. Även om fängelsestraff inte kan
undvaras är det viktigt att utveckla också andra påföljdsaltemativ. I
kommitténs uppdrag ingår bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall
införas och föreslå hur samhällstjänst bör införas som ett permanent
inslag i påföljdssystemet. En annan central fråga är möjligheterna till en
effektivisering av frivårdspåföljdema genom införande av elektronisk
övervakning. Kommitténs förslag när det gäller påfölj dssystemets
utformning skall vara klar före utgången av år 1994.
42
5.3.3 De unga lagöverträdarna
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av
ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a. samordningen
mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en huvudfråga.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades
möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga
lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning
initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samar-
betsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör unga lagöverträdare
(SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på
regeringens uppdrag utvärderats av Brottsförebyggande rådet.
Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det
finns behov av en bred och förutsättningslös genomgång av hur reaktions-
systemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift
som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dir.
1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering
av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträ-
dare och att i samband med detta också förutsättningslöst överväga i vilka
former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott.
Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen
av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det
gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan
förbättras.
Kommittén kommer i det sammanhanget bl.a. att inventera olika
tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa
kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. Bland
de reaktioner som diskuterats i detta sammanhang kan bl.a. nämnas
s.k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter vistas
på vissa platser.
Kommittén kommer också att ta upp frågan om särskilda regler bör
gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här
bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour-
eller ungdomsdomstolar.
Andra frågor som kommittén kommer att behandla är bl.a. frågan om
behovet av särskilda regler för akuta omhändertaganden av unga och
allmän domstols befattning med den form av frihetsberövanden som i dag
sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen. Kommittén skall avge sina
förslag före utgången av april 1993.
43
5.3.4 Brottsofferfrågor
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Frågan om att förbättra brottsoffrens ställning bereds.
- Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgrupp i
Justitiedepartementet.
- Förslagen om en utvidgad rätt till målsägandebiträde och
förbättrat rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands bereds
vidare.
- En försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor har
påbörjats.
Arbetet med att stärka brottsoffrens ställning har fortsatt under år 1992
(jfr prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 49 ff).
När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts
för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjligheterna att få
målsägandebiträde. I departementspromemorian, (Ds 1992:24) Några
brottsofferfrågor, föreslås bl.a. att möjligheterna att få målsägandebiträde
utvidgas till att omfatta ytterligare brott enligt brottsbalken och att
målsägandebiträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I
promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän rättshjälp och
annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas
utomlands. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds nu
vidare. En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder
för att öka stödet till dem som utsätts för brott kommer att remitteras
inom kort. Likaså bereds förslag till ytterligare åtgärder för att förbättra
brottsoffrens ställning.
Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.1) har regeringen i en proposition
föreslagit förändrade straffskalor for bl.a. ett antal vålds- och sexualbrott.
Genom förslagen stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper,
särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.
Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd
för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring
i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för
överträdelse av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år.
Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av
besöksförbudslagen. Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av
1990 års straffskärpning, beräknas bli klar strax efter årsskiftet.
Justitiekanslems uppdrag att se över reglerna om s.k. våldspornografi
i 16 kap. 10 b § brottsbalken redovisas inom den närmaste tiden.
Som tidigare nämnts (avsnitt 3.3) har kommittén om ideell skada i
september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning
genom brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I en promemoria från Brottsförebyggande rådet, Barnens brott och
föräldrarnas ansvar (BRA-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i
skadeståndslagen införs en regel som utvidgar föräldrars skade-
44
ståndsansvar. Promemorian har remissbehandlats och förslaget övervägs Prop. 1992/93:100
för närvarande i Justitiedepartementet. Bilaga 3
I detta sammanhang vill jag också redovisa vissa åtgärder som inte
avser lagstiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att
stärka brottsoffrens ställning.
I min anmälan till 1992 års budgetproposition nämnde jag att en
försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor förbereddes.
Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelserna i Stockholms län,
Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Västemorrlands län att
genomföra försök med livvaktsskydd för hotade kvinnor under budgetåret
1992/93. För ändamålet anvisades 10 milj. kr. Enligt beslutet skall en
utvärdering av verksamheten redovisas till Justitiedepartementet senast
den 1 oktober 1993.
Rikspolisstyrelsen har tagit fram specialutrustade väskor för akut skydd
mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor. Väskorna, som
innehåller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., finns nu i
280 exemplar och de har fördelats till de regionala polischeferna.
Stöd bör utgå till kvinnojourernas riksorganisation och
invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare bör
medel avsättas för kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för
det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet
med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar. Chefen för socialdeparte-
mentet beräknar totalt 5 080 000 kr för området.
För närvarande finns ett sextiotal brottsofferjourer runt om i landet.
Nya jourer växer fram vaije år. Regeringen beslutade i september 1992
om ett bidrag på 1 milj. kr. till Brottsoffeijouremas Riksförbund.
Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av
lokala brottsofferjourer. Jag återkommer till frågan om ett nytt bidrag vid
behandling av anslagen till Brottsskadenämnden.
Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med
Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbild-
ning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet liksom inom social-
tjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a.
våld mot kvinnor och våldets effekter. En del av utbildningen har
genomförts. På regional nivå pågår f.n. utbildningsinsatser. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 juli 1993.
Socialstyrelsen har tidigare fått medel från elfte huvudtitelns
reservationsanslag E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder för att bedriva
utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor. Utvecklingsarbetet,
som syftar till ett förbättrat regionalt myndighetssamarbete och bedrivs
i projektform, pågår för närvarande i fem län.
5.3.5 Brottsregistreringen
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har utvecklat nya rutiner för
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot med sikte på att de
skall kunna börja tas i bruk vid årsskiftet 1992/93. Rikspolisstyrelsens
enhet i Kiruna skall ombesöija viss databehandling i de nya rutinerna
45
men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av
föreläggandena och olika meddelanden i ärendena myndigheter emellan.
I övrigt skall handläggningen av själva ärendena till största delen ske vid
de lokala myndigheterna. Genom förordningen (1992:1027) om register
för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. har regeringen
meddelat bestämmelser om de nya ADB-register som skall föras över
strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Förordningen träder
i kraft successivt med böljan vid årsskiftet, allteftersom myndigheterna
utrustas med erforderliga tekniska hjälpmedel. När det nya systemet har
varit i bruk någon tid och erfarenheter kunnat vinnas därav, avser jag att
återkomma till frågan om förordningen bör ersättas av en registerlag.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i
proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och
polisregisterlagama m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande
person- och belastningsregistret (PBR) hos Rikspolisstyrelsen var
föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde
den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande
förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR.
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 har Samarbetsorganet
för rättsväsendets informationssystem (SARI) föreslagit att den
registrering som för närvarande görs i PBR och i registret över påföljder
som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall göras i två olika
register, misstankeregistret och kriminalregistret. I SARI:s rapport
1989:2 ges förslag till hur uppbyggnaden av brottsregistreringen bör ske.
Regeringen anmälde frågan om dessa register i 1992 års
budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff). Jag föreslog att
uppbyggnaden av brottsregistren bör utföras efter de linjer SARI har
föreslagit.
I betänkandet (1991/92:JuU25) om nytt kriminalregister m.m. anförde
justitieutskottet bl.a. att utskottet inte fann anledning till erinran mot vad
jag anfört i budgetpropositionen om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett
nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. Utskottet inskärpte
dock vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och hänvisade till sina
tidigare uttalanden på området. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr.
1991/92:260).
I 1992 års budgetproposition framhöll jag också att förslag till
lagstiftning var under utarbetande i departementet. Arbetet har lett fram
till departementspromemorian (Ds 1992:32) Lag om kriminalregister,
m.m. Utgångspunkten för förslaget är de förslag till kriminal- och
misstankeregister som SARI har lagt fram. Promemorian har nyligen
remissbehandlats.
SARI har påböljat en studie med utgångspunkt i förslagen i nämnda
departementspromemoria med sikte på en översiktlig projektplan där
riktlinjerna för det fortsatta arbetet läggs fast. Riktlinjerna skall beskriva
hur det fortsatta arbetet med konstruktion och genomförande skall
bedrivas. Planen beräknas föreligga omkring den 1 juli 1993. Samtidigt
förbereds ett förslag till en ny lagstiftning på området med utgångspunkt
i den nämnda promemorian.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
46
5.4 Pblisen
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
När det gäller polisens förutsättningar for att kunna motsvara de krav
som ställs och kommer att ställas på den har bilden både positiva och
mindre positiva inslag. Till det positiva hör att den tidigare polisbristen
kan beräknas vara avhjälpt redan under det kommande budgetåret. Andra
positiva faktorer är den vilja att utveckla och effektivisera verksamheten
som finns på många håll inom polisen och som har lett till framgångar
bl.a. när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Den relativt sett höga
standarden i fråga om utbildning och utrustning är också positiva inslag
i bilden.
Mindre positivt är att polisen ännu inte har förmått öka sin synlighet i
samhället i den utsträckning som vore önskvärd. Inte heller kraven på
närhet och tillgänglighet tillgodoses på ett fullt godtagbart sätt.
I likhet med andra myndigheter måste polisen vidkännas besparingar.
Jag redovisar i det följande närmare hur dessa besparingar skall tas ut
samtidigt som verksamheten skall förbättras.
De budgetmässiga förutsättningarna får inte leda till att ambitionen
sänks när det gäller polisens verksamhet. I stället är det nödvändigt att
organisation och verksamhetsformer förändras så att polisen kan behålla
sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som behövs för att kunna
förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten. Det gäller
därvid bl.a. att minska administrationen inom polisen och att använda
resurserna på det sätt som ger bäst effekt i form av minskad brottslighet
och ökad trygghet i samhället.
Också i fortsättningen bör våldsbrott och narkotikabrott särskilt
prioriteras i polisens brottsbekämpande verksamhet. Den
brottsförebyggande polisverksamheten måste fortsätta att utvecklas.
Polisens synlighet och närhet till medborgarna måste öka och det måste
bli fler kvarterspoliser. Också satsningen på det internationella
polissamarbetet måste drivas vidare med sikte på Sveriges anslutning till
EG.
Satsningen på förebyggande polisarbete och på ökad synlighet får dock
inte leda till att den brottsutredande verksamheten kommer i bakgrunden.
Dagens och morgondagens kvalificerade brottslighet sker i många fall i
sofistikerade former som gör att denna brottslighet är mycket svår att
avslöja. Det är nödvändigt att den kvalificerade kriminalpolisverk-
samheten utvecklas så att den håller jämna steg med den kvalificerade
brottsligheten. Detta måste beaktas i utvecklingsarbetet inom polisen både
när det gäller metoder och organisation och ligger också till grund för ett
uppdrag som regeringen nyligen har gett till Rikspolisstyrelsen att utreda
organisationen vid Rikskriminalpolisen och i fråga om den mest
kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt.
Den brottsförebyggande polisverksamheten bör bl.a. inriktas på att
polisen fungerar som motor och samordnare för motsvarande aktiviteter
hos andra organ, såsom skola, socialtjänst, frivilligorganisationer och
kollektiv av t.ex. boende inom ett visst område. Inom ramen för de
berörda organens gemensamma verksamhet faller bl.a. att förstärka
47
normgivningen gentemot de unga, att öka den sociala kontrollen och att Prop. 1992/93:100
vidta olika praktiska åtgärder som bidrar till att minska brottsligheten Bilaga 3
och öka tryggheten. Samtidigt är det viktigt att hålla läst vid att det inte
är polisens sak att ta över ansvaret från skola, socialtjänst eller andra
organ. Kärnan i polisens verksamhet är att träda in med utövande av
lagreglerade befogenheter när andra samhällsorgans möjligheter har tömts
ut.
Den centrala polisorganisationen är för närvarande under översyn. Utan
att föregripa det arbetet vill jag redan nu som min mening redovisa, att
den decentraliserade organisationsstrukturen inom den svenska polisen
gör det viktigt att det finns ett centralt organ som håller ihop
verksamheten och ser till att den fungerar i enlighet med statsmakternas
intentioner. Den centrala myndigheten måste kunna verka effektivt och
med kraft på de områden som statsmakterna har bestämt.
Rikspolisstyrelsen kommer alltså att ha viktiga uppgifter inom
polisväsendet också i framtiden.
Rikspolisstyrelsen har begärt medel för en satsning på teknikutveckling
inom polisen. Det statsfinansiella läget medger emellertid inte att
särskilda medel tillskjuts för detta ändamål. Jag delar dock
Rikspolisstyrelsens uppfattning om det angelägna i att den svenska
polisen inte halkar efter i teknikutvecklingen i förhållande till polisen i
andra länder eller till samhället i övrigt. Det är viktigt att myndigheterna,
inom givna ekonomiska ramar, avsätter tillräckliga medel för
investeringar. Detta måste beaktas av Rikspolisstyrelsen i dess roll som
centralt tillsynsorgan.
På längre sikt kan det bli nödvändigt att göra mera övergripande
överväganden när det gäller exempelvis frågor om polisens organisation
och verksamhetsformer och om avgränsningen av polisverksamheten
gentemot kommunal och annan verksamhet. Det finns annars en risk att
polisverksamheten stelnar i gamla former och inte förmår utvecklas och
på ett effektivt sätt möta de krav som i en framtid kommer att ställas på
polisen till följd av brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i övrigt.
I grunden handlar det om hur den decentraliserade polisen skall kunna
utvecklas och öka sin effektivitet under demokratisk kontroll och till
rimliga kostnader. Jag avser att redan under det innevarande budgetåret
närmare studera dessa framtidsfrågor inom Justitiedepartementet med
syfte att klarlägga förutsättningarna för polisens verksamhet på lång sikt
och vilka handlingslinjer i fråga om organisationsutveckling och andra
utvecklingsfrågor inom polisens område som kan bli aktuella. Om dessa
framtidsstudier leder till att en mera genomgripande strukturell reform
måste göras när det gäller polisen, kan det vidare utredningsarbetet
komma att ske i andra former. Den framtids- och omvärldsanalys som
jag nyss har nämnt utgör självfallet också en grund för sådana
ställningstaganden.
48
5.5 Kriminalvården
En grundläggande inriktning av vår kriminalpolitik är att en
frihetsberövande påföljd såvitt möjligt bör undvikas, eftersom en sådan
påföljd i regel inte förbättrar den enskildes möjligheter att anpassa sig till
ett liv i frihet. Dessutom är frivården en humanare och billigare vårdform
än anstaltsvård.
I 1992 års budgetproposition framhöll jag det angelägna i att formerna
för verkställigheten av skyddstillsyn skulle stramas upp i olika avseenden
och att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av
strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med
socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan
borde fortsätta och intensifieras. Det finns inte nu anledning att göra en
annan bedömning, tvärtom bör sådana insatser utvecklas ytterligare. En
sådan inriktning ligger också i linje med vad som angetts i direktiven till
den tidigare nämnda Straffsystemkommittén såvitt avser fri vårdspåföljder
och ytterligare alternativ till fängelse.
Kriminalvårdens uppgift att verkställa fängelsestraffen skall ske bl.a.
utifrån kravet på samhällsskydd. Jag vill i det sammanhanget fästa
uppmärksamhet på att säkerhetsaspekterna vid häktena och de slutna
anstalterna är väsentliga. Verksamheten, lokaler och teknik måste
utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de
intagna avviker. Den nuvarande statistiken visar att antalet direkta
rymningar är få. Kraven måste dock även i fortsättningen ställas högt,
varvid man fortlöpande på alla nivåer inom kriminalvårdsorganisationen
måste engagera sig aktivt i säkerhetsarbetet.
Tiden för anstaltsvistelsen bör på bästa sätt utnyttjas för att genom
förebyggande åtgärder förmå den intagne att inte återfalla i brott.
Utvecklingsarbetet inom kriminalvården har lett till olika åtgärdsprogram
för olika grupper av intagna. Här kan nämnas motivationsprogram för att
förmå narkotikamissbrukare att upphöra med sitt missbruk samt
behandlingsprogram för personer dömda för sexualbrott och våldsbrott.
Kriminalvårdens utvecklingsarbete för verksamheten under
anstaltsvistelsen anser jag vara mycket värdefull. Jag har bl.a. mot den
bakgrunden tillsatt en parlamentarisk kommitté som i denna fråga skall
göra en samlad bedömning av lämpligheten av ytterligare differentiering
av olika kategorier av intagna på olika avdelningar resp, anstalter. I
avvaktan på utredningen anser jag det angeläget att kriminalvården
fortsätter utveckla verkställighetsinnehållet med den angivna inriktningen
inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Jag har också tagit initiativ
till en översyn av systemet med ersättningar till de intagna för arbete,
utbildning, m.m.
Ett mycket angeläget problem för kriminalvården så väl som för polisen
och andra samhällsorgan är narkotikamissbruket. Det kan naturligtvis inte
accepteras att narkotika förekommer på anstalter och häkten. Målet är
givetvis att anstalter och häkten skall vara fria från narkotika. Självklara
riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område, som
riksdagen vid flera tillfallen erinrat om, är att verksamheten planeras och
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
49
4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
utformas så att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av Prop. 1992/93:100
med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika Bilaga 3
under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger
och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna
och ute i samhället.
Bland de jämställdhetsfrågor som är aktuella inom Justitiedepartementets
område kan två huvudaspekter urskiljas. Den ena gäller
jämställdhetsarbetet inom de myndighetssektorer som hör till
departementet, dvs. i allt väsentligt i storleksordning efter antalet
anställda - polisen, kriminalvården, domstolsväsendet och
åklagarmyndigheterna. Den andra aspekten rör jämställdhetsfrågor inom
kriminalpolitiken och andra politikområden som hör till departementets
verksamhet och då i första hand brottsoffrens ställning eftersom dessa
ofta är kvinnor utsatta för brott av män.
Polisväsendets satsningar på jämställdhetsfrågor kommer bl.a. att
innebära att särskilda jämställdhetsansvariga inom de centrala regionala
och lokala polisorganisationerna skall ansvara för de övergripande
åtgärderna i den årliga jämställdhetsplanen och i det nämnda
handlingsprogrammet. De skall också genomföra projektverksamhet samt
följa upp och utvärdera vidtagna jämställdhetsåtgärder.
Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram en
övergripande jämställdhetsplan för hela verket. Ett delmål i
jämställdhetsarbetet är att få med olika aspekter på jämställdhet i den
reguljära verksamhetsplaneringen som pågår inom de olika kriminal-
vårdsregionema.
Sedan många år tillbaka har det inom kriminalvården varit en medveten
strävan att öka antalet kvinnliga vårdare. Utvecklingen under de senaste
15 åren visar på ett positivt resultat. Andelen kvinnliga vårdare har sedan
år 1977 ökat från sex procent till nästan tjugofem procent. Inom
frivården är de anställda till övervägande del kvinnor. Ökningen av
antalet kvinnliga anställda inom frivården har dock hejdats liksom vid
Kriminalvårdsstyrelsen.
En positiv utveckling har också skett inom Kriminalvårdstyrelsens
program för utbildning av anställda som vill satsa på en chefsanställning.
I den nu pågående fjärde utbildningsgruppen med totalt 20 - 22 deltagare
är hälften kvinnor. Detta ökar påtagligt förutsättningarna för en jämnare
könsfördelning på chefstjänsterna i framtiden.
Domar- och åklagarpersonalen är också mansdominerad. Under senare
år har dock fler kvinnor än män rekryterats till dessa banor. Det finns
därför anledning räkna med en utjämning på sikt.
I departementspromemorian (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor
föreslås att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas. Förslagen
innebär bl.a. att målsägandebiträde skall kunna förordnas i ytterligare
50
brott enligt brottsbalken och att biträdets uppgifter i mål om skadestånd
utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän
rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i angelägenheter
som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och
förslagen bereds nu vidare.
En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att
öka stödet till dem som utsätts för brott utarbetas för närvarande.
Under tiden 1 juli 1992 till 30 juni 1993 pågår en försöksverksamhet
med livvaktsskydd till hotade kvinnor i fyra olika försöksdistrikt.
Verksamheten skall därefter utvärderas i samråd med Brottsförebyggande
rådet.
För närvarande genomför Brottsförebyggande rådet en studie av lagen
(1988:688) om besöksförbud och dess tillämpning. Studien beräknas bli
klar i böijan av 1993.
Brottsoffeijouremas Riksförbund erhåller sedan ett antal år tillbaka
statligt bidrag för sin verksamhet. I september 1992 beslutade regeringen
om ett bidrag på en miljon kronor. Bidraget är avsett att till övervägande
del användas till uppbyggande av lokala brottsoffeijourer. För närvarande
finns ett sextiotal sådana jourer.
Kommittén om ideell skada ser för närvarande över reglerna om
ersättning for ideell skada i samband med personskada m.m. Kommittén
har nyligen lagt fram delbetänkandet SOU 1992:84 Ersättning för
kränkning genom brott. Kommittén föreslår nya regler om ersättning för
lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga
friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
Regeringen har i propositionen (1992/93:141) om ändrade straffskalor
föreslagit att straffekaloma höjs för bl.a. ett antal vålds- och sexualbrott.
Genom ändringarna stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper,
särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.
En departementspromemoria som redovisar möjligheter till en
förlängning av preskriptionstiderna för sexualbrott utarbetas för
närvarande.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
51
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Förändringarna inom Justitiedepartementets område i förhållande till
budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges
i miljoner kronor.
Anvisat Förslag Förändr.
1992/93 1993/94
Andra huvudtiteln
|
A. Justitiedepartementet m.m. |
136,3 |
155,1 |
18,8 |
|
B. Polisväsendet |
10 262,1 |
10 883,5 |
621,4 |
|
C. Åklagarväsendet |
529,6 |
559,2 |
29,6 |
|
D. Domstolsväsendet |
2 466,7 |
2 509,6 |
42,9 |
|
E. Kriminalvården |
3 312,3 |
3 529,7 |
217,4 |
|
F. Rättshjälp m.m. |
938,6 |
1 119,1 |
180,5 |
|
G. Övriga myndigheter |
56,2 |
89,9 |
33,7 |
|
H. Diverse |
155,6 |
184,1 |
28,5 |
|
Summa för Justitiedepar- |
17 857,4 |
19 030,2 |
1 172,8 |
tementet
52
(Andra huvudtiteln)
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
44 503 000
33 709 000
49 224 000
För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 49 224 000 kr.
Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn till att bl.a. medel för de
s.k. samordningskansliema finansieras över detta anslag.
Anslaget för Statsrådsberedningen har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att
ställas till Statsrådsberedningens disposition kommer att slutligt fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 49 224 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
56 598 000
59 962 000
63 229 000
För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 63 229 000 kr.
Anslaget för Justitiedepartementet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att
ställas till Justitiedepartementets disposition kommer att slutligt fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.
53
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Justitiedepartementet for budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 63 229 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
22 503 000
30 200 000
30 200 000
Reservation 16 575 000
Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget för budgetåret 1993/94 uppgå till 30 200 000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 30 200 000 kr.
På statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört
ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen
på den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en
proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp
med oförändrat belopp.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret 1993/94
beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.
54
B. POLISVÄSENDET
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
Polisens synlighet skall öka.
Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut
väsentligt.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall öka väsentligt.
Kriminalpolisen skall ses över för att effektivisera kampen
mot den mest kvalificerade kriminaliteten, bl.a. den
ekonomiska brottsligheten.
1 Polisens uppgifter och organisation
Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra
allmänheten skydd och annan hjälp. En huvuduppgift för polisen är att
bekämpa brottsligheten.
Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som
består av 117 polisdistrikt. Antalet tjänster är ca 24 000, varav ca 16 700
polistjänster.
Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polis-
verksamheten där. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av
länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom
den lokala polisorganisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet.
Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministra-
tion, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör
Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som
är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att
utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polisen och åklagarvä-
sendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhets-
område.
2 Utveckling inom polisen
Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet
på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års
polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen
genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.
1980-talets polisreform fördes vidare genom riksdagsbeslut år 1991 på
grundval av förslag i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen.
Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformerna inom
polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning
55
mot förebyggande polisarbete (bet. 1990/91:JuUl, rskr. 1990/91:1).
I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till nytt budgetsys-
tem, som bygger på mål- och resultatstyrning och att medlen för
polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade
krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och
ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detta innebär att den lokala och
regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt
hänseende.
Den 1 juli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och förordning-
en (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera väsentliga
delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. Författ-
ningsändringarna innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd
för polisväsendet och att de högre polischeferna erhåller tidsbegränsade
chefsförordnanden.
Ändringarna i fråga om regional ledningsorganisation bygger på de
förslag som förelädes riksdagen i regeringens proposition 1991/92:52
Regional ledningsorganisation inom polisen (jfr bet. 1991/92:JuU9, rskr.
1991/92:124). Reformen innebär att den s.k. länspolismästarmodellen,
som dessförinnan funnits i åtta län, har införts generellt.
Riksdagen uttalade sig i samband med behandlingen av 1992 års
budgetproposition för inrättandet av en central tjänsteförslagsnämnd för
polisväsendet med syfte bl.a. att förenkla förfärandet vid tillsättning av
polischefer (bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). En sådan nämnd
inrättades vid Rikspolisstyrelsen den 1 oktober 1992. Tjänsteförslags-
nämnden består förutom av rikspolischefen, som är ordförande, av högst
nio särskilt utsedda ledamöter. Förutom fyra höga polischefer och två
politiker ingår för närvarande tre fackliga ledamöter. Nämnden skall avge
förslag eller yttrande när det gäller tillsättningar av länspolismästare,
biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och
polisintendenter. Den skall också lämna förslag inför beslut om tidsbe-
gränsade chefsförordnanden.
Övergången till tidsbegränsade chefsförordnanden inom polisen
redovisades för riksdagen i 1992 års budgetproposition.
De tidsbegränsade chefsförordnandena omfattar i princip alla länspolis-
mästare, biträdande länspolismästare och polismästare. Systemet innebär
att tjänstemannen erhåller ett tillsvidareförordnande vid den polismyn-
dighet i länet vid vilken länspolismästaren är placerad och därutöver
genom ett arbetsledningsbeslut förordnas att för en viss tid, högst sex år
åt gången, vara regional polischef respektive ställföreträdare för denne
eller att vara polischef vid en av polismyndigheterna i länet. En
länspolismästare, biträdande länspolismästare eller polismästare som inte
har ett sådant chefsförordnande skall stå till länsstyrelsens eller, i vissa
fall, Rikspolisstyrelsens förfogande.
I 1992 års budgetproposition tog regeringen också ställning till att
översynen av organisationsstrukturen inom polisen borde fortsätta med
sikte bl.a. på att anpassa den centrala polisorganisationen till den
decentraliserade beslutsordning som gäller för polisen efter införandet av
det nya budgetsystemet och den nya regionala ledningsorganisationen.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
56
Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den
centrala polisorganisationen. En ledstjärna vid översynen skall enligt
utredningsdirektiven vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens
uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att
säkerställa att polisverksamheten i landet operativt, administrativt och
ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och
regeringens intentioner och beslut.
I december 1992 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till Rikspolis-
styrelsens organisationsöversyn. Tilläggsdirektiven innebär att Rikspolis-
styrelsen skall göra en förstudie till en omoiganisation av Rikskriminal-
polisen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Bl.a.
skall övervägas en modell som innebär att Rikskriminalpolisens uppgifter
i högre grad koncentreras till brottslighet med internationell anknytning.
För vissa brottsutredningar av särskilt kvalificerat slag, t.ex. rörande
ekonomisk brottslighet, skall övervägas om man bör inrätta en region-
kriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med områdena
för de regionala åklagarmyndigheterna, dvs. normalt två län. Därigenom
underlättas ett direkt och aktivt engagemang från åklagares sida vid
ledning av förundersökning i fråga om den mest avancerade brotts-
ligheten. En sådan ordning borde öka möjligheten att utveckla kriminal-
polisens verksamhet i takt med att brottsligheten blir allt mer avancerad.
Rikspolisstyrelsens översyn skall redovisas senast vid utgången av mars
1993. En ny organisation på kriminalpolisens område förutsätts kunna
vara genomförd den 1 juli 1994.
Sedan år 1991 bedrivs under Justitiedepartementet en försöksverksamhet
på det brottsförebyggande området med syfte att främja metodutveckling-
en på området. En första utvärdering av försöksverksamheten har
redovisats i promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete
m.m.
3 Pfersonalsituationen
Tillgången på poliser påverkas av pensions- och andra avgångar samt
antalet aspiranter som tas in för utbildning vid polishögskolan. Utbil-
dningen av en polis tar tre år varför åtgärder som syftar till att på detta
sätt påverka tillgången på poliser får genomslag med tre års efter-
släpning.
Under en följd av år på 1980-talet har ett stort antal polismanstjänster
varit vakanta. I syfte att åtgärda det för verksamheten betungande
vakansläget beslutades efter regeringsskiftet, hösten 1991, att ytterligare
100 aspiranter skulle tas in vid polishögskolan. Under budgetåret 1991/92
antogs därmed totalt 700 aspiranter för polisutbildning. Under
innevarande budgetår (1992/93) tas fortfarande 700 aspiranter in för
utbildning.
Vid behandlingen av 1992 års budgetproposition beslutade riksdagen,
på förslag av regeringen, att sätta som mål att antalet utbildade polismän
i landet senast år 1995 skulle motsvara antalet polismanstjänster, ca 16
700 st.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
57
Det rådande läget på arbetsmarknaden har gjort att avgångarna från
polisyrket till annan verksamhet praktiskt taget har avstannat eller rent
av vänts till en nettotillströmning tillbaka till polisen.
Den personalstatistik som redovisas i Rikspolisstyrelsens anslagsfram-
ställning visar att antalsmålet, med det antal poliser som nu är under
utbildning och som tas in på polishögskolan i januari 1993, kommer att
vara uppfyllt före 1995 års böljan, eller t.o.m. under det kommande
budgetåret.
4 Resultatredovisning
I den fördjupade anslagsframställningen har Rikspolisstyrelsen redovisat
de senaste fem årens resultat. I det följande lämnas en kort samman-
fattning. Det bör framhållas att det grundläggande statistiska underlaget
för de redovisade åren i vissa avseenden har brister som har rättats till
fr.o.m. det innevarande budgetåret.
Antalet inkomna brottsutredningsärenden har under perioden förändrats
enligt följande.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Tabell 4:1 Antalet brottsutredningar som kommit in under 1987 och 1991 samt
förändringen 1987-1991 uttryckt i %
|
Ärenden |
Antal som |
Antal som |
Förändring |
|
Eko-brott |
3 602 |
2 770 |
-23% |
|
Narkotikabrott |
10 279 |
12 694 |
+ 23% |
|
Våldsbrott |
75 606 |
92 056 |
+22% |
|
Tillgrepp sbrott |
645 969 |
691 225 |
+7% |
|
Bedrägeribrott |
46 480 |
46 513 |
0% |
|
Övriga "krimbrott" |
102 256 |
99 149 |
-3% |
Hälften av åtalsanmälningama avseende ekonomiska brott kommer från
skattemyndigheterna. Minskningen av antalet inkomna anmälningar om
ekonomiska brott hänför sig till största delen till nedgång av anmälningar
från skattemyndigheterna under år 1991.
I förhållande till antalet inkomna ärenden har andelen ärenden som
redovisats till åklagare utvecklats enligt följande.
58
Tabell 4:2 Antal ärenden som redovisats till åklagare under 1987 och 1991 samt Prop. 1992/93:100
förändringen 1987-1991 uttryckt i % Bilaga 3
|
Ärenden |
Antal som |
Antal som |
Förändring |
|
Eko-brott |
3 121 |
3 057 |
-2% |
|
Narkotikabrott |
8 930 |
9 614 |
+ 8% |
|
Våldsbrott |
41 288 |
45 418 |
+ 10% |
|
Tillgreppsbrott |
85 993 |
81 508 |
-5% |
|
Bedrägeribrott |
31 176 |
29 993 |
-4% |
|
Övriga "krimbrott" |
19 790 |
16 391 |
-17% |
I det följande redovisas personalresurserna mätta i det antal timmar som
olika personalkategorier presterat under perioden 1987-1991. Under
perioden har polisens personalresurser mätta i arbetstimmar ökat med
3%. I måttet ingår såväl polismän som annan personal. Ökningen är
främst en konsekvens av satsningen på administrativ personal i syfte att
motverka vakansläget samt det ökade övertidsuttaget bland polispersonal.
Tabell 4:3 Utveckling av den lokala polisorganisationens totala personalresurser
1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
|
År |
Timmmar |
Index |
|
1987 |
32 134 051 |
100,0 |
|
1988 |
31 889 612 |
99,2 |
|
1989 |
31 841 759 |
99,1 |
|
1990 |
31 987 192 |
99,5 |
|
1991 |
33 155 125 |
103,2 |
Tabell 4:4 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser såvitt avser
polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
|
År |
Timmmar |
Index |
|
1987 |
23 645 619 |
100,0 |
|
1988 |
23 190 894 |
98,1 |
|
1989 |
22 835 256 |
96,6 |
|
1990 |
22 761 705 |
96,3 |
|
1991 |
23 767 298 |
100,5 |
59
Minskningen av antalet timmar for polismän under periodens första år Prop. 1992/93:100
avspeglar det stora antalet vakanta polismanstjänster under de åren. Bilaga 3
Ökningen under år 1991 är en konsekvens av att antalet polismän har
ökat men beror framför allt på en ökad övertidstjänstgöring.
Tabell 4:5 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser utom
polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987
|
År |
Timmmar |
Index |
|
1987 |
8 488 432 |
100,0 |
|
1988 |
8 698 718 |
102,5 |
|
1989 |
9 006 503 |
106,1 |
|
1990 |
9 225 487 |
108,7 |
|
1991 |
9 387 827 |
110,6 |
Den konstanta ökningen av antalet timmar för personal utom polismän
beror på ett antal faktorer. Under budgetåren 1988/89-1991/92 har
polisväsendet fått disponera medel för att avlasta polispersonal
administrativa göromål. Syftet har varit att i någon mån motverka
konsekvenserna av vakansläget beträffande polismän. En medveten
strävan har även varit att avlasta polispersonal administrativa uppgifter
för att öka utrymmet för operativ polisverksamhet.
I det följande redovisas verksamhetens indelning i aktiviteter.
Redovisningen kan ses som ett utryck för hur de olika aktiviteterna har
prioriterats mellan åren 1987 och 1991. Redovisningen grundas på antalet
timmar som har avsatts till de olika aktiviteterna.
60
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Tabell 4:6 Verksamheten indelad i aktiviteter, fördelning av totala antalet
timmar 1991 samt index för 1991 där 1987 är basår
|
Aktivitet |
Totalt antal |
Totalt antal |
Index 1991 |
|
Övervakning |
12 126 120 |
11 546 033 |
95 |
|
Kriminalpolisverksamhet 8 869 575 |
9 336 921 |
105 | |
|
Övrig verksamhet |
3 652 092 |
4 110 276 |
113 |
|
Serv iceverksamhet |
2 940 345 |
3 306 840 |
112 |
|
Utbildning |
1 815 350 |
2 174 660 |
119 |
|
Trafikövervakning |
1 799 809 |
1 676 110 |
93 |
|
Allm och social- | |||
|
polisiär spaning |
536 221 |
577 474 |
108 |
|
Brottsförebyggande |
394 540 |
426 811 |
108 |
|
Totalt |
32 134 051 |
33 155 125 |
103 |
Av redovisningen framgår att övervakningsverksamheten har fått stå
tillbaka till förmån för andra aktiviteter.
Kriminalpolisverksamheten är i den redovisade aktivitetsindelningen i
stort synonym med brottsutredning. Den brottsutredande verksamheten
har ökat med 5 % under de fem senaste åren. Detta skall jämföras med
att brottsutvecklingen under samma tidsperiod har ökat med 10%. En
slutsats kan vara att det trots en prioritering till förmån för brotts-
utredningar så har inte jämna steg kunnat hållas med brottsutvecklingen.
5 Föredragandens bedömning av polisverksamhetens resultat
Polisverksamheten spänner över stora områden. Kraven på polisen
grundas väsentligen på faktorer som polisen inte själva bestämmer över.
Hit hör t.ex. brottslighetens omfattning och karaktär, vägtrafikens
utveckling och andra strukturella förändringar i samhället, inom och
utom riket. Dessa faktorer har under åren utvecklats på ett sätt som har
ställt - och alltjämt ställer - polisen inför allt större uppgifter. Inte minst
gäller det brottsutvecklingen, som under hela efterkrigstiden har visat en
stigande trend.
Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit
bekymmersam. Prognoser från Rikspolisstyrelsen visar dock att
utvecklingen nu håller på att vända. Med det antal aspiranter som nu
genomgår olika stadier av grundutbildning och som tas in på Polishög-
skolan i böljan av år 1993 är vakanserna inom polisen på väg att fyllas.
Av dessa prognoser kan man sluta sig till att det av regeringen i samband
med föregående års budgetarbete uppsatta målet att polisbristen skulle
61
vara avhjälpt till år 1995 kommer att uppfyllas redan under det Prop. 1992/93:100
kommande budgetåret. Bilaga 3
De huvudintryck av polisverksamheten som jag redovisade i 1992 års
budgetproposition är fortfarande giltiga. Jag kan alltså fortfarande
konstatera att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa sina
uppgifter men att resultatet av verksamheten - på grund av faktorer som
väsentligen ligger utanför polisens kontroll - inte är alltigenom tillfreds-
ställande.
Jag har alltjämt den uppfattningen att den allvarligaste bristen när det
gäller polisverksamheten är att polisen inte i tillräckligt hög grad är
synlig och tillgänglig ute bland människor. Det minskar polisens
möjligheter att verka brottsförebyggande och leder också till att
människor känner sig otrygga på gator och torg. På många håll finns en
klar ambition från polisen att öka sin synlighet, men ambitionen har inte
alltid kunnat omsättas i praktiken.
Totalt sett har övervakningsverksamhetens andel av polisens resurser
minskat. En sådan utveckling är, principiellt sett, inte godtagbar med
hänsyn till kraven på polisiär synlighet.
Också när det gäller den brottsutredande verksamheten har polisen haft
svårt att hålla jämna steg med brottsutvecklingen. Särskilt allvarligt är att
den grövre kriminaliteten i dag framstår som ett allt större problem.
Mitt intryck av trafikövervakningen är att den bedrivs kompetent och
med engagemang men att det finns ett ganska stort utrymme för att
förnya och effektivisera verksamheten. Jag redovisar utförligt hur detta
skall ske i ett följande avsnitt.
Vid Statens kriminaltekniska laboratorium synes arbetet med att
effektivisera verksamheten fortgå med goda resultat.
Rikspolisstyrelsen har på ett mycket positivt sätt satsat på genom-
förandet av det nya budgetsystemet. Den ekonomiadministrativa
kompetensen har utvecklats samtidigt som funktioner för planering och
uppföljning har inrättats i anslutning till de centrala ekonomifunk-
tionerna. Mycket återstår givetvis att göra innan polisväsendets ekonomi-
administrativa funktioner är fullt ut anpassade till nya former för styrning
och uppföljning. Utvecklandet av det internationella samarbetet är ett
exempel på områden där myndigheten ligger väl framme. Rikspolis-
styrelsens höga ambitionsnivå på många områden medför dock en risk för
att resurserna splittras och att möjligheterna begränsas när det gäller att
anpassa verksamheten till nya förutsättningar.
Läget i fråga om polisens utrustning är relativt gott. Behovet av
investeringar i ny utrustning har dock i någon mån fått stå tillbaka till
följd av att medel på polisens investeringsanslag, enligt riksdagens beslut,
har tagits i anspråk för att täcka merkostnader till följd av polisens
insatser i samband med fotbolls-EM i juni 1992.
Inom polisen pågår ett brett upplagt arbete med att utveckla polis-
verksamheten och att finna nya, effektivare arbetsformer. Inte minst
gäller det i fråga om den brottsförebyggande polisverksamheten. På
sistnämnda område har polisen nått framgångar, låt vara än så länge på
ett lokalt plan. Det är svårt att bedöma detta förnyelsearbete utifrån det
62
statistiska underlaget, men jag har ändå fått ett mycket positivt intryck Prop. 1992/93:100
av den vilja till förändring som finns på många håll inom polisen. Klart Bilaga 3
är emellertid att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att
polisens samlade resurser skall kunna användas så effektivt som möjligt
för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Metodutvecklingen inom polisen måste självfallet också ta hänsyn till
utvecklingen på det rättsliga området. Genom ett antal avgöranden av
riksdagens ombudsmän (JO) har det slagits fäst att vissa arbetsmetoder
inom polisen inte har stått i full överensstämmelse med gällande rätt. Det
gäller bl.a. ingripanden mot enskilda i samband med demonstrationer och
större evenemang. Det är angeläget att polisen följer upp dessa avgöran-
den med att utveckla nya, effektiva arbetsmetoder, något som också sker.
Det anförda utesluter givetvis inte att det i vissa fall kan finnas skäl att
överväga ändringar av lagstiftningen på polisens område.
Med utgångspunkt i den redovisade resultatanalysen och vad jag i
övrigt har nämnt rörande kraven och förväntningarna på polisen gör jag
nu följande bedömning av reformbehovet inom polisen den närmaste
tiden. Decentralisering måste fortfarande vara ett övergripande mål när
det gäller organisationsutvecklingen. Samtidigt krävs att formerna för
styrning och utvärdering av myndigheternas verksamhet förstärks i syfte
att ge statsmakterna ökade möjligheter att följa och kontrollera verk-
samhetens former, inriktning och resultat. Delar av verksamheten måste
också förnyas på kort sikt mot bakgrund av tidigare berörda förut-
sättningar. Dit hör organisation och arbetsformer på lokal/regional nivå,
de centrala funktionerna inom polisväsendet samt polisens kamp mot den
grövsta brottsligheten.
6 Inriktningen av polisens verksamhet
6.1 Okad synlighet
Att poliser syns ute i samhället, på patrull eller i andra sammanhang, är
en viktig faktor när det gäller att skapa trygghet hos dem som bor eller
annars vistas i området. När poliser som rör sig i samhället tar kontakt
med allmänheten - vilket de bör göra så ofta det är praktiskt möjligt -
skapas ett nätverk som i sig är ägnat att öka människors trygghet och
som dessutom ger polisen åtskilligt med information som är värdefull för
polisarbetet. På så sätt är en ökad synlighet också ett viktigt inslag i den
brottsförebyggande verksamheten.
Okad synlighet bör eftersträvas vid all form av uniformerad polis-
verksamhet. Genom ett ökat inslag av fotpatrullering, när så är lämpligt
i form av enmanspatrullering, kan polisen öka synligheten och underlätta
kontakterna med allmänheten.
Av särskild betydelse i detta sammanhang är den verksamhet som
bedrivs av kvarterspoliser (närpoliser). I sin moderna form bedrivs
kvarterspolisverksamhet av poliser som har tilldelats ett särskilt ansvar
för polisverksamheten inom ett visst område, t.ex. ett bostadsområde, en
stadsdel eller ett mindre samhälle på landsbygden. Kvarterspolisen är en
63
"allpolis" som sysslar med åtskilliga slag av polisverksamhet: Prop. 1992/93:100
förebyggande polisverksamhet, övervakning, brottsutredning och service Bilaga 3
till allmänheten. Kvarterspolisens arbetssätt är problemorienterat, vilket
innebär en målmedveten inriktning på de företeelser inom ansvarsområdet
som har särskild betydelse när det gäller att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. Vanligen har kvarterspolisen till sitt förfogande
en mindre lokal, en "kvarterspolisstation", dit allmänheten kan vända sig
för att få kontakt med honom eller henne under vissa angivna tider.
Kvarterspolisverksamheten har hittills i regel bedrivits med ensam-
stationerade polismän. Enligt min mening bör man dock inte vara
främmande för att flera kvarterspoliser arbetar tillsammans inom ett
gemensamt ansvarsområde. Detta bör vara ägnat att öka effektiviteten
och flexibiliteten i verksamheten, samtidigt som det kollegiala samarbetet
utgör en stimulans för polismännen.
Kvarterspolisverksamheten representerar mycket av det som allmän-
heten förväntar sig av polisen: synlighet, kontaktskapande, service och
närhet till samhället i övrigt. Rätt bedriven kan kvarterspolisverksamheten
fylla viktiga uppgifter både inom det förebyggande och det brotts-
utredande polisarbetet.
Under en följd av år har det funnits ett utbrett önskemål bland
allmänheten att kvarterspolisverksamheten skall byggas ut. Polisbristen
har emellertid hindrat detta och har i många fall rentav lett till att antalet
kvarterspoliser har minskat. I dag är antalet kvarterspoliser i landet
omkring 350.
Enligt min mening är tiden nu mogen för att bygga ut kvarterspolis-
verksamheten väsentligt.
Det är också viktigt att kvarterspolisverksamheten utvecklas när det
gäller inriktning och metoder så att den på effektivast möjliga sätt bidrar
till de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka
tryggheten. Det gäller därvid att kvarterspolisverksamheten bedrivs
integrerat med polisverksamheten i övrigt i polisdistriktet, samtidigt som
man tar tillvara den möjlighet till kreativitet och eget ansvarstagande som
ligger i den förhållandevis fria rollen som kvarterspolis. Av central
betydelse är naturligtvis att kvarterspoliserna ges ett arbetsinnehåll och
en status inom organisationen som lockar de för uppgifterna lämpligaste
poliserna och som också förmår behålla dem där.
För att kvarterspolisverksamheten skall kunna bedrivas effektivt fordras
en nära samverkan mellan polisen och andra berörda organ, såsom skola,
socialtjänst samt andra myndigheter och organisationer. På detta område
bör det vara möjligt att utveckla samarbetet ytterligare, t.ex. genom
verksamhet inom gemensamma brottsförebyggande projekt och genom
sambruk av lokaler och utrustning. I många fall kan det exempelvis vara
lämpligt att kommunen upplåter en centralt belägen lokal inom kvarters-
polisens ansvarsområde som utgångspunkt för verksamheten.
Det bör vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att verka för att
kvarterspolisverksamheten utvecklas på det sätt som nu har angivits.
En ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor som bidrar till
att öka polisens synlighet. Rikspolisstyrelsen har i skilda sammanhang
64
fört fram önskemål om att statsmakterna skjuter till medel för att Prop. 1992/93:100
finansiera en övergång till fri uniform för polismän. Enligt min mening Bilaga 3
möter det inget hinder att myndigheterna inom polisen själva stannar för
en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller för verksam-
heten, om resultatet därmed kan förbättras.
6.2 Sambandsmän m.m.
Ett utvecklat samarbete sker sedan många år framför allt mellan polisen
i de nordiska länderna, särskilt på narkotikaområdet. Samarbetet omfattar
både polis- och tullområdet och hålls samman i den s.k. Polis-Tull-
Narkotikagruppen (PTN-gruppen).
De nordiska länderna har för närvarande sammanlagt 16 polismän,
varav sju från Sverige, stationerade som sambandsmän i tolv olika länder
av strategisk betydelse för narkotikabrottsligheten i Norden. Systemet
med sambandsmän omfattar också tullmyndigheterna som medverkar med
fem tulltjänstemän. Sambandsmännens verksamhet utgör ett komplement
till det samarbete som äger rum inom ramen för Interpol och till det
internationella tullsamarbetet CCC.
Rikspolisstyrelsen har gjort bedömningen att det under budgetåret
1993/94 behöver inrättas ytterligare två sambandsmannatjänster, en med
placering i Portugal och en med placering i Baltikum.
Jag har ingen erinran mot Rikspolisstyrelsens planer på utstationering
av ytterligare sambandsmän. För det fall utplacering av sambandsman
sker inom ramen för det nordiska samarbetet bör emellertid frågan
underställas ett gemensamt nordiskt övervägande i PTN-gruppen innan
utstationering sker.
Från och med budgetåret 1992/93 har utredningsansvaret i asylärenden
förts över från polisen till Statens invandrarverk (SIV). Reformen har
hittills inte lett till en sådan minskning av polisens arbetsbörda i fråga om
asylverksamheten som var förutsedd bl.a. beroende på den stora in-
strömningen av asylsökande från det forna Jugoslavien.
Den stora flyktinginströmning, som i flera fäll varit organiserad, har
visat att det finns ett stort behov av information och kontakt med berörda
länder i dessa frågor. Rikspolisstyrelsen har därför med visst avbrott
sedan 1990 haft särskilda sambandsmän för asylverksamhet och för att
bekämpa illegal invandring utplacerade på ett antal platser, bl.a. i
Damaskus. Verksamheten bör fortsätta under kommande budgetår.
Rikspolisstyrelsen har i anslagsframställningen föreslagit att arbets-
givaransvaret för FN-polisema skall överföras från försvaret till polisen.
Frågan bereds inom regeringskansliet.
6.3 Sjöpolisen
Sjöpolisutredningen överlämnade i juni 1992 sitt slutbetänkande (SOU
1992:51) Översyn av sjöpolisen. Utredningens huvuduppgift var att
utreda hur sjöpolisens verksamhet borde utformas för att allmän ordning
och säkerhet skall kunna upprätthållas med tillräcklig effektivitet till sjöss
65
5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
och i skärgården. I uppdraget ingick även att undersöka möjligheterna för
en ytterligare samverkan och samordning mellan sjöpolisen och Kust-
bevakningen.
I betänkandet har utredningen bl.a. belyst organisationsfrågorna och
konstaterar att övervägande skäl talar för att sjöpolisverksamheten förblir
en regional verksamhet. Utredningen har bl.a. funnit att nuvarande
lokalisering av sjöpolisgrupper runt våra kuster och i Vänern är
ändamålsenlig och bör bestå.
Utredningen föreslår dessutom att två nya sjöpolisgrupper inrättas,
nämligen en grupp i Västemorrlands län och en grupp i Malmöhus län.
Utredningen föreslår vidare att övriga delar av kusten skall täckas genom
föreskriftsreglerat samarbete med Kustbevakningen.
Utredningen föreslår när det gäller samordning och samverkan mellan
polisen och Kustbevakningen att vissa riktlinjer för detta anges i
Rikspolisstyrelsens föreskrifter.
Sjöpolisutredningens betänkande har remissbehandlats. Remiss-
yttrandena finns att tillgå i Justitiedepartementets akt i ärende 92-2617.
De flesta remissinstanserna är positiva till utredningsförslagen. Delade
meningar har emellertid framförts från bl.a. Rikspolisstyrelsen, Stats-
kontoret och Generaltullstyrelsen när det gäller att inrätta två nya
sjöpolisgrupper.
För egen del är jag i allt väsentligt positiv till utredningens förslag.
Av särskild vikt är att samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen
utvecklas. Utredningen har dock inte närmare angivit hur det rent
praktiskt skall ske. Jag avser därför att återkomma till regeringen med
förslag att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att
skyndsamt utarbeta grunder för en sådan närmare samverkan.
Utredningens förslag att två nya sjöpolisgrupper inrättas, en i Väster-
norrlands län och en i Malmöhus län, bör - i enlighet med vad Rikspolis-
styrelsen har anfört i sitt remissyttrande - anstå tills vidare med hänsyn
till det statsfinansiella läget.
6.4 Beredskapsstyrkan mot terrorism
Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) följer att det vid Polis-
myndigheten i Stockholm skall finnas en beredskapsstyrka för
bekämpning av terroraktioner i landet. Styrkan får tas i anspråk för detta
ändamål först efter beslut av regeringen för varje särskilt tillfälle.
Rikspolisstyrelsen har i årets anslagsframställning tagit upp ett förslag
från föregående års anslagsframställning om att ändra beslutsordningen
när det gäller tillstånd att sätta in styrkan så att tillstånd ges av Rikspolis-
styrelsen.
Inrättandet av en nationell insatsstyrka mot terrorism grundas på förslag
i en rapport (SOU 1988:18) från den parlamentariska kommissionen med
anledning av mordet på statsminister Olof Palme.
Kommissionen föreslog att regeringen vid varje särskilt tillfälle skulle
besluta om beredskapsstyrkan skulle sättas in. Detta kunde enligt
kommissionen ses som en medborgerlig garanti för att styrkan inte
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
66
utnyttjades otillbörligt. Dessutom anfördes som skäl för denna lösning att Prop. 1992/93:100
de situationer där det kan bli aktuellt att sätta in beredskapsstyrkan Bilaga 3
regelmässigt är sådana att regeringen måste informeras och om så
erfordras fatta vissa andra beslut. Kommissionen uttalade vidare att den
polischef som leder verksamheten på platsen måste bedöma om och när
styrkan skall sättas in.
Rapporten remissbehandlades. En majoritet av instanserna var positiv
till kommissionens förslag att beslut om att sätta in styrkan skulle fattas
av regeringen.
Kommissionens förslag förelädes riksdagen i 1990 års budget-
proposition. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (prop.
1989/90:100 bil. 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211).
För egen del vill jag anföra följande.
Den särskilda styrkan kommer endast att sättas in i exceptionella
situationer, exempelvis när en organiserad terroristgrupp ockuperat en
byggnad eller ett flygplan, kanske också tagit gisslan, samt alla andra
utvägar att komma tillrätta med situationen har misslyckats. Erfaren-
heterna har visat att sådana aktioner ofta kombineras med krav mot
landets regering, t.ex. om frigivning av vissa fångar etc.
Dessa situationer är regelmässigt av den art att regeringen måste
informeras och vara beredd att om så erfordras fatta beslut i olika frågor.
I ärendet kan det dessutom vara nödvändigt att beakta utrikespolitiska
förhållanden, t.ex. om terroristerna har ställt krav på fri lejd till en annan
stat eller om utländska medborgare har tagits som gisslan. Jag anser
därför att det framstår som naturligt att det då också ankommer på
regeringen att ge tillstånd att använda den särskilda styrkan.
Att regeringen har förbehållit sig befogenheten att ge tillstånd till att
sätta in den särskilda styrkan innebär självfallet inte att regeringen tar
över polisledningen i ärendet. Det är en uppgift för vederbörande
polischef att besluta om han eller hon skall utnyttja regeringens tillstånd
att sätta in styrkan och att bestämma om hur aktionen skall utföras.
Operativa ställningstaganden är således ingen uppgift för regeringen.
Jag kan alltså inte se att det har framkommit några nya skäl som talar
för att ompröva det ställningstagande som statsmakterna, som nämnts,
gjort för endast några få år sedan att tillstånd för att sätta in den särskilda
styrkan skall ges av regeringen. I sammanhanget finns det också skäl att
erinra om att Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation för
närvarande är föremål för översyn. Också detta talar mot att överföra den
nu aktuella uppgiften till styrelsen.
Det kan emellertid behöva klargöras hur begäran om förflyttning av
styrkan skall ske, samt vilka vägarna bör vara för att föra upp frågan om
styrkans användande till regeringen m.m. Dessa frågor är under
beredning i Justitiedepartementet.
6.5 Organisationsfrågor
En utgångspunkt när det gäller inriktningen av polisens verksamhet är,
som jag framhållit i det föregående, att den höga ambitionsnivån för
polisen ligger fäst. För att polisverksamheten skall kunna drivas vidare
med oförändrad målsättning med de verksamhetsmässiga och ekonomiska
förutsättningar som kan förutses är det nödvändigt att vidta åtgärder för
att rationalisera verksamheten och minska kostnaderna. Bl.a. gäller det
att minska kostnaderna för administrationen. För detta krävs att man
fortsätter decentraliseringsprocessen med att införa en plattare organisa-
tion med kortare beslutsvägar. Samtidigt krävs en ökad polisiär sam-
verkan på både lokal och regional nivå för att åstadkomma en effektivare
användning av resurserna.
Under senare år har den organisatoriska utvecklingen inom polisen gått
i riktning mot en ökad decentralisering. På det lokala planet har
polismyndigheterna fått ökade befogenheter att bestämma om sin egen
organisation, samtidigt som polisens lokala förankring har befästs genom
att det blivit möjligt för polisstyrelserna att inrätta polisnämnder med
ansvar för del av polisdistriktet (prop. 1989/90:155, bet. 1990/9 l:JuUl,
rskr. 1990/91:1). Uppgifter har också delegerats från regeringen och
Rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen, vars roll som högsta polisorgan i
länet enligt polislagen (1984:387) därigenom har understrukits. Bl.a. har
länsstyrelsernas ansvar för effektivitets- och samverkansfrågor inom
länets polis betonats genom ändringar i polislagen och polisförordningen
(1984:730; se a. prop. samt SFS 1990:997, 1990:1071 och 1992:771).
I och med budgetåret 1992/93 har länsstyrelsen tilldelats viktiga uppgifter
inom det nya budgetsystemet för polisen som bl.a. innebär att huvuddelen
av medlen för polisens verksamhet anvisas över 24 länsramar, som
länsstyrelserna förfogar över (prop. 1991/92:100 bil. 3, bet. 1991/92:
JuU23, rskr. 1991/92:230). Samtidigt med budgetreformen infördes en
enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen, den s.k. länspolis-
mästarmodellen (prop. 1991/92:52, bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92:
124).
Med dessa reformer har man vunnit att det övergripande ansvaret för
såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis vilar på länsstyrelsen.
Länsstyrelsens ansvar i dessa hänseenden har också kommit till uttryck
genom att regeringen i regleringsbrevet för polisen för budgetåret
1992/93 har uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett
program för rationalisering av polisens verksamhet i respektive län.
Det anförda innebär att länsstyrelserna har att tillse att polisverk-
samheten inom respektive län bedrivs och utvecklas i enlighet med de
mål och riktlinjer som statsmakterna har lagt fast och inom den
ekonomiska ram som gäller för länets polis. Länsstyrelsen har därmed
också en viktig roll när det gäller att åstadkomma behövliga rationali-
seringar inom polisen. Med hänsyn till att kraven på effektivitet i
verksamheten nu har skärpts ytterligare till följd av det bekymmersamma
statsfinansiella läget bör ytterligare befogenheter delegeras till läns-
styrelsen när det gäller polisens organisation och verksamhet. Bl.a. bör
det överlämnas till länsstyrelsen att besluta om indelning i polisdistrikt
och om polismyndigheternas grundläggande organisation. En sådan
delegering kan ske genom författningsändringar på förordningsnivå.
Vidare bör länsstyrelsens uppgifter enligt polislagen när det gäller att
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
68
främja en effektiv verksamhet inom polisen preciseras genom verk- Prop. 1992/93:100
ställighetsföreskrifter i polisförordningen. Jag räknar med att inom kort Bilaga 3
kunna förelägga regeringen förslag i dessa ämnen.
Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93
uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett program för
rationalisering av polisverksamheten inom respektive län. Detta rationali-
seringsuppdrag bör preciseras och skärpas mot bakgrund av det
statsfinansiella läget och med hänsyn till de ökade befogenheter på
området som, enligt vad jag nyss anfört, bör ges till länsstyrelserna.
Länsstyrelserna bör därvid åläggas att inom en viss tid under det
innevarande budgetåret redovisa ett rationaliseringsprogram som har
utarbetats mot bakgrund av de verksamhetsmässiga och ekonomiska
ramar som följer av denna budgetproposition och av de planeringsdirektiv
som regeringen utfärdar för polisen på grundval av propositionen.
Planeringsdirektiven kommer i denna del att avse en treårsperiod.
Rikspolisstyrelsen bör vara en motor i rationaliseringsarbetet och i
egenskap av tillsynsmyndighet se till att statsmakternas intentioner
fullföljs inom polisorganisationen. Styrelsen bör därvid granska de
rationaliseringsprogram som länsstyrelserna redovisar. Vid granskningen
bör bl.a. prövas om de planerade rationaliseringarna är tillräckliga och
lämpliga eller, med andra ord, om de kan antas leda till att polisverksam-
heten inom respektive län kan bedrivas och utvecklas enligt de riktlinjer
som statsmakterna har slagit fäst och inom ramen för anvisade medel.
Därvid bör beaktas de uttalanden som justitieutskottet gjort vid be-
handlingen av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin och som innebär att besparingarna på polisens område
i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas
att göra nedskärningar i den redan ansträngda operativa polisverksam-
heten. Av vikt är också att säkerställa att de förändringar som genomförs
inte leder till att polisens lokala förankring tunnas ut.
Det förestående arbetet med rationaliseringar på polisens område bör
alltså i princip genomföras inom ramen för det budgetsystem och den
regionala ledningsorganisation som införts den 1 juli 1992 och som
utformats med syfte bl.a. att främja utvecklingen av organisation och
verksamhet inom polisen i riktning mot en större effektivitet. Därigenom
kan ett nödvändigt rationaliseringsarbete komma igång utan onödigt
dröjsmål.
Som central förvaltningsmyndighet har Rikspolisstyrelsen tillsyn över
polisen och skall verka för planmässighet, samordning och rationalise-
ring. Dessa befogenheter får ökad betydelse till följd av den nu pågående
rationaliseringsprocessen och kan förväntas få en delvis ny inriktning som
ett resultat av den tidigare berörda översynen av den centrala polisor-
ganisationen. Inte minst måste styrelsen på olika sätt säkerställa att
statsmakternas intentioner i fråga om polisverksamhetens inriktning får
genomslag på lokal nivå, där merparten av ansvaret får resursutnyttjan-
det och den praktiska polisverksamheten finns.
I regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin har förutsatts att en övergång skall ske till studie-
69
medelsfinansiering av polisutbildningen. Enligt min mening bör en Prop. 1992/93:100
reform genomföras med sikte på att studiemedelsfinansiering av Bilaga 3
grundkurs 1 vid Polishögskolan skall kunna införas i och med den kull
studenter som påböljar sin utbildning under budgetåret 1993/94.
6.6 Trafikpolisen
Trafikpolisutredningen
Trafikpolisutredningen redovisade i september 1992 sitt slutbetänkande
(SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Utredningens
huvuduppgift var att utreda om polisens trafikövervakning skulle kunna
göras effektivare.
I betänkandet görs en bred genomgång av arbetsmetoder inom polisens
trafikövervakning, av samverkan med andra myndigheter och
organisationer verksamma på trafiksäkerhetsområdet och av
oiganisationsfrågor. På denna grund redovisar Trafikpolisutredningen ett
stort antal förslag. Vissa av förslagen kräver för ett genomförande beslut
av riksdag eller regering medan andra kan genomföras utan sådana
beslut. I det följande tar jag upp sådana förslag som bör behandlas i
budgetpropositionen. Flera av utredningens förslag ligger inom
Kommunikationsdepartementets ansvarsområde och behandlas inte i det
här sammanhanget.
Trafikpolisutredningens förslag har remissbehandlats. Remissyttrandena
finns tillgängliga i Justitiedepartementets akt i ärende 92-3517. Remiss-
instanserna tillstyrker i stora delar utredningens förslag. Vissa remiss-
instanser redovisar en avvikande uppfattning i enskilda frågor. På vissa
punkter redovisar remissinstanserna emellertid gemensam kritik mot
utredningens bedömningar och förslag. Det gäller främst målen för
polisens trafikövervakning, vissa förslag rörande organisationen av
trafikövervakningen samt frågan om huruvida utredningens förslag ryms
inom befintliga ekonomiska ramar. Jag återkommer även till detta.
För egen del anser jag att utredningsförslagen, tillsammans med
synpunkterna från remissinstanserna, kan utgöra en grund för en
reformering av polisens trafikövervakning.
Åtskilliga av Trafikpolisutredningens förslag skall och kan som nämnts
genomföras utan särskilda beslut av riksdag eller regering. Genom-
förandet av dem är i första hand en uppgift för länsstyrelserna, som i
egenskap av högsta polisorgan i respektive län har ansvaret för polisens
verksamhet i länen. Det ansvaret innebär bl.a. fördelning av ekonomiska
resurser och prioritering av olika verksamheter för polisen. Genom den
decentraliserade beslutsstrukturen har länsstyrelserna alltså ett stort
ansvar när det gäller att genomföra reformeringen av polisens trafiköver-
vakning. Jag finner det angeläget att länsstyrelserna utan dröjsmål
påböijar reformeringen av polisens trafikövervakning i de delar man själv
kan fatta beslut.
Jag anser det mycket viktigt att reformarbetet noga följs upp och att
effekterna av förändringen i metoder och arbetssätt successivt utvärderas.
70
Detta är enligt min mening en naturlig uppgift för Rikspolisstyrelsen som Prop. 1992/93:100
centralt ämbetsverk för polisen. Uppgiften ligger helt i linje med Bilaga 3
Rikspolisstyrelsens tillsynsroll och styrelsens ansvar för att förmedla
statsmakternas beslut till myndigheterna inom polisen.
Jag kommer mot denna bakgrund att föreslå regeringen att särskilt
uppdra till Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reforme-
ringen av polisens trafikövervakning och att vara sammanhållande när det
gäller uppföljning och utvärdering av reformen. Uppdraget bör genomfö-
ras inom ramen för de medel som ställs till Rikspolisstyrelsens förfogan-
de för den aktuella tidsperioden. Några särskilda befogenheter i fråga
om trafikövervakning behöver, såvitt nu kan bedömas, inte tillföras
Rikspolisstyrelsen, som redan i följd av sin instruktion har en långt
gående befogenhet när det gäller exempelvis utvecklings- och samord-
ningsfrågor inom polisväsendet.
Flera av de förändringar som länsstyrelserna själva kan fatta beslut om
att genomföra är av sådant slag att det kan vara värdefullt för läns-
styrelserna att ha ett centralt stöd. Det kan t.ex. gälla upphandling av
teknisk utrustning. Ett annat viktigt område där det är naturligt med ett
centralt agerande gäller metodutveckling och till viss del utbildning.
Reformeringen av polisens trafikövervakning kommer att ställa anspråk
på nytänkande inom dessa områden.
Målet för polisens trafikövervakning
Riksdagen har i det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastlagt mål för
säkerhet i vägtrafiken. Ett av de nu gällande målen innebär att det totala
antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minska. De
åtgärder som behöver genomföras för att målen skall kunna uppnås måste
genomföras av ett stort antal olika myndigheter och organisationer på
trafiksäkerhetsområdet. Polisen är en viktig aktör i genomförandet.
Regeringen förbereder för närvarande en trafiksäkerhetspolitisk
proposition som avses läggas fram för riksdagen under första halvåret
1993. Frågan om målen för trafiksäkerhetsarbetet i dess helhet kommer
att tas upp i den nämnda propositionen. Flera av Trafikpolisutredningens
förslag kommer också att behandlas i propositionen.
En av polisens centrala uppgifter är att förebygga och förhindra brott.
Detta gäller självfallet också för polisens trafikövervakning. Det är därför
naturligt att, i enlighet med Trafikpolisutredningens förslag, ange att
målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och
säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Däremot
vore det inte lämpligt att sätta upp ett särskilt, från det nationella
trafiksäkerhetsmålet avvikande, resultatmål för polisens trafikövervakning
uttryckt i ett högsta antal dödade och skadade. Resultatmålet för polisens
trafikövervakning bör i stället uttryckas som ett krav på en ökning av
effektiviteten i trafikövervakningen på så sätt som framgår av det
följande. Detta bör ske genom en ändring i insatsernas inriktning och
genom en förnyelse och utveckling av arbetsformer och teknisk utrust-
ning. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.
71
Xterksamhetsinriktning, metoder och utrustning i polisens trafiköver- Prop. 1992/93:100
vakning Bilaga 3
Med utgångspunkten att uppgiften att förebygga och förhindra brott är
central också för polisens trafikövervakning är det viktigt att öka polisens
synlighet i trafikövervakningen. Poliser som syns i trafikövervakningen
bidrar till att skapa trygghet hos trafikanterna. Trafikpolisutredningen har
också föreslagit att polisen skall synas mycket mer på vägarna och i
tätortstrafiken. Detta tillstyrks av ett stort antal av remissinstanserna.
Flera remissinstanser markerar emellertid betydelsen av att det också
finns en dold trafikövervakning som gör det möjligt att ingripa mot den
grupp av trafikanter som anpassar sitt körsätt till polisens trafik-
övervakning och som ofta på ett flagrant sätt överträder trafikreglerna när
polisen är utom synhåll. Enligt min mening är det nödvändigt att polisens
trafikövervakning bedrivs såväl öppet som dolt. En ökning av den synliga
övervakningen är emellertid angelägen.
Ökningen av den synliga trafikövervakningen kan ske på flera sätt. Det
kan ske på så sätt att fler av polisens bilar är polismålade, men också
genom en ökad tillämpning av enmans- eller parpatrullering, genom ett
utökat antal kontroller i trafiken och genom att arbetsmetoderna i övrigt
anpassas så att man erhåller maximal synlighet. Den slutliga avvägningen
av förhållandet öppen/dold övervakning måste, liksom andra avgöranden
om vilka övervakningsmetoder som skall tillämpas, göras av läns-
styrelserna och polismyndigheterna tillsammans med de poliser som skall
genomföra övervakningen. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att
stödja länsstyrelserna och polismyndigheterna med metodutveckling och
med utveckling av övervakningsutrustning också i denna del.
När det gäller inriktningen av polisens trafikövervakning föreslår
Trafikpolisutredningen att den mer konsekvent bör inriktas på de
trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är störst
och på de tidpunkter då det råder hög trafik. Detta sker, som utredningen
också konstaterar, till viss del redan i dag, men utredningen menar att det
bör genomföras mer konsekvent. Jag delar denna uppfattning men vill
även markera betydelsen av att övervakningen inriktas på trafikfarliga
beteenden och på andra allvarliga trafiksäkerhetsproblem som onykterhet
i trafiken och fortköming. Jag är medveten om att det saknas metoder för
att mäta och följa upp regelefterlevnaden när det gäller de flesta
felbeteenden. Detta får emellertid inte medföra att polisens trafiköver-
vakning begränsas till sådan övervakning för vilken det är möjligt att
mera noggrant följa upp effekterna. Det ställer däremot krav på att
polisen i samverkan med andra myndigheter och organisationer arbetar
för att utveckla metoder för mätning och uppföljning for alla viktiga
övervakningsområden.
Trafikpolisutredningen har funnit att det finns utrymme för stora
effektivitetshöjningar genom förändringar av i första hand arbetsmetoder,
utrustning och organisation men också att det finns goda förutsättningar
för en effektivitetshöjning genom en kunnig och engagerad kår av
trafikpoliser.
72
Utredningen redovisar också en för Sverige ny metod för att mäta
resultatet av polisens trafikövervakning. Den innebär att man mäter
antalet personkontakter som polisen har i trafikövervakningen - oavsett
om de föranleder rapport eller inte. Utredningen har med gott resultat
prövat metoden i full skala under en månad. Jag finner metoden för
mätning av effektiviteten i polisens trafikövervakning intressant, inte
minst därför att den i sig innehåller incitament för polismannen att aktivt
söka kontakt med trafikanterna. Härigenom kan metoden bidra till ett
arbetssätt som innebär att förtroende byggs upp mellan trafikanterna och
polisen i trafikövervakningen. Frågan om vilka metoder som skall
tillämpas och hur verksamheten mera i detalj skall mätas och utvärderas
är emellertid inte en fråga för regering och riksdag. Det är en sak för
Rikspolisstyrelsen att inom ramen för sin föreskri ftsrätt i fråga om
planeringsprocessen inom polisen ta ställning till om denna metod
generellt skall tillämpas för särskild resultatmätning.
Trafikpolisutredningen föreslår att antalet alkoholutandningsprov ökas
så att de fr.o.m. budgetåret 1993/94 har fördubblats till 1,8 miljoner
prov per år. För att uppnå detta föreslår utredningen ett antal åtgärder,
såsom investeringar i s.k. sållningsinstrument till vaije polisman och i
fordon med s.k. bevisinstrument. För egen del anser jag att insatser för
att minska rattfylleriet är av största vikt. Det är angeläget att Trafik-
polisutredningens förslag så långt möjligt genomförs men inte heller i
denna del är jag beredd att i mer exakta termer ange målet.
Många av Trafikpolisutredningens förslag förutsätter utveckling av
såväl arbetsmetoder som utrustning. Enligt utredningen bör man vid
utveckling av både arbetsmetoder och utrustning ta till vara kunskaper
och erfarenheter från polismän på fältet i betydligt högre utsträckning än
hittills. Jag delar denna uppfattning. Det nya budgetsystemet för polisen
innebär att länsstyrelserna vid sin fördelning av resurser och sitt beslut
om inriktningen av polisverksamheten i länet skall avsätta erforderliga
resurser också för investeringar i utrustning. Rikspolisstyrelsens roll i
detta sammanhang bör vara att utveckla nya arbetsmetoder och att följa
den tekniska utvecklingen på området för att dels kunna bistå länsstyrel-
serna, dels kunna bedriva eller handla upp eget utvecklingsarbete när det
gäller system där det krävs en enhetlighet i landet, eller där det kan vara
förmånligt med gemensamma inköp.
Trafikpolisutredningen har redovisat kritik mot att trafikpoliserna i
alltför stor utsträckning tas i anspråk för andra uppgifter än trafiköver-
vakning. Jag delar självfallet uppfattningen att trafikpoliserna i första
hand skall användas för trafikövervakning, men vill samtidigt markera att
trafikpoliserna också är en del av landets samlade poliskår och därför
skall kunna användas även för andra uppgifter när det krävs. Detta är
emellertid ytterst en fråga om prioritering av resurser med utgångspunkt
i övergripande bedömningar av kraven på polisverksamheten. Trafik-
polisen avviker i detta hänseende inte på något avgörande sätt från vad
som gäller andra grenar av polisverksamheten.
Jag anser i likhet med utredningen det väsentligt att ordningspolisens
medverkan i trafikövervakningen i tätorterna ökar.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
73
Trafikpolisutredningen har föreslagit att personal utan polisutbildning Prop. 1992/93:100
får utökade uppgifter och även medverkar på fältet i uppgifter som inte Bilaga 3
kräver polisutbildning. Också på denna punkt kan jag ansluta mig till
förslagen och anser att det ligger inom ramen för det ansvar vaije
myndighetschef har att utnyttja sin personal efter deras kompetens och på
effektivast möjliga sätt inom det regelverk som gäller kompetens-
fördelning och befogenheter.
Trafikpolisutredningen har i syfte att få ut mesta möjliga effekt av
trafikpolisen också föreslagit en samverkan med AB Svensk Bilprovning
när det gäller fordonskontroll på väg. Likaså har man föreslagit att
Trafiksäkerhetsverkets bilinspektörer förs till polisen efter avvecklingen
av verket. Förslagen kommer att behandlas i den trafiksäkerhetspolitiska
proposition som regeringen planerar till våren 1993. Jag vill i detta
sammanhang endast understryka det i och för sig självklara att polismans
befogenhet i princip skall förbehållas den som är polis.
Organisations- och styrningsfrågor
Trafikpolisutredningen har lämnat förslag till organisation för trafik-
polisen. Förslaget innebär att man i vaije län skall ha en trafikpolis direkt
underställd länspolismästaren. Det föreslås att regler om detta tas in i de
för länsstyrelserna gällande bestämmelserna om polisväsendet i länen.
Härtill föreslås att länsstyrelserna vid sin medelsfördelning avsätter en
särskild post till länspolismästarens förfogande för trafikpolisen i länet.
Dessa medel föreslås trafikpolischefen kunna disponera löpande under
året.
När det gäller förslagen om organisationen är remissopinionen blandad.
För egen del anser jag följande. Sedan den 1 juli 1992 beslutar läns-
styrelserna i princip själva om vilka regionala funktioner som skall finnas
i polisverksamheten i länet. Detta ligger i linje med att länsstyrelsen har
ansvaret för fördelningen av resurser liksom för att bestämma inrikt-
ningen av polisarbetet i länet. Det är inte lämpligt - och knappast ens
möjligt - att i detta avseende särbehandla trafikpolisen. Det innebär
emellertid ett särskilt ansvar för länsstyrelserna att - med utgångspunkt
i regeringens riktlinjer - i sin medelsfördelning och i sina riktlinjer för
polisverksamheten i respektive län ställa upp sådana resultatmått och
andra krav på verksamheten att trafikövervakningen kan bedrivas med
väsentligt ökad effektivitet jämfört med i dag. Härav följer att det i det
stora flertalet fall bör vara naturligt att det även i fortsättningen finns
särskilda regionala enheter för trafikövervakning i länen.
Uppföljningen av reformeringen av polisens trafikövervakning blir mot
denna bakgrund särskilt viktig. Det bör, som jag angivit inledningsvis,
vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att i samråd med länsstyrelserna
utveckla formerna för uppföljningen av trafikövervakningen.
Som jag vidare redovisade inledningsvis är många myndigheter och
organisationer engagerade i uppgiften att förbättra trafiksäkerheten. Från
den 1 januari 1993 har Vägverket det samlade ansvaret för trafiksäker-
hetsarbetet på central nivå. Vägverket utarbetar därför nu ett trafiksäker-
74
hetsprogram. Vägverket är också väghållare för det statliga vägnätet, på Prop. 1992/93:100
motsvarande sätt som kommunerna är väghållare för det kommunala Bilaga 3
vägnätet. En utökad samverkan mellan polisen och Vägverket på olika
nivåer samt med kommunerna blir mot denna bakgrund viktig, liksom
en nära samverkan mellan polismyndigheterna i olika län. Samverkan
kan, som Trafikpolisutredningen anger, avse frågor om att identifiera
farliga vägsträckor, att åstadkomma en heltäckande olycksstatistik eller
att länsstyrelserna stödjer kommunerna i deras trafiksäkerhetsarbete.
Samverkan kan också avse utfärdandet av lokala trafikföreskrifter. Det
är enligt min mening angeläget att denna samverkan kommer till stånd,
men det bör ankomma på de berörda myndigheterna att själva finna
formerna för samverkan.
Reformeringen av polisens trafikövervakning ställer stora och delvis
nya krav på de enskilda polismännen. Det är viktigt för kvaliteten i verk-
samheten att de har en adekvat utbildning. Det är en fråga för Rikspolis-
styrelsen att bevaka utbildningsfrågorna och att se till att utbildningen
utvecklas och anpassas i linje med de förändringar som sker i verk-
samheten.
7 Riktlinjer för polisverksamheten
Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska
brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Polisverksamhet i allmänhet
Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inriktas mot brotts-
förebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder
(brottsförebyggande polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete
skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats.
En viktig del i detta arbete skall vara att integrera brottsförebyggande
åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med
myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete.
I den förebyggande polisverksamheten skall särskild uppmärksamhet
ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt
åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av
brottsligheten.
Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen att det är
en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under
allmänt åtal. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i
fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla
möjligheter tas till vara att effektivisera utredningsverksamheten och
därigenom öka antalet uppklarade brott. Av särskild vikt är att den
75
kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas när det gäller metoder Prop. 1992/93:100
och organisation. Bilaga 3
Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om förundersökningar
skall utvecklas i syfte att utnyttja myndigheternas samlade resurser
effektivare i utredningsarbetet.
I arbetet med att effektivisera den brottsutredande verksamheten skall
myndigheterna beakta vad som anförs i Riksrevisionsverkets rapport
(F 1992:36) Effektivare brottsutredningar.
När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första
hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt
från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse,
exempelvis lokala förhållanden. En särskild inriktning bör dock göras
mot våldsbrott och narkotikabrott.
Ökad synlighet
Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av fot-
patrullering.
Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsentligt.
Brottsoffer
De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för
polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsoffeijourer
bör utvecklas.
Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av extra
skydd för utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid
särskilt beaktas.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och
säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt. Det
skall ske genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet i
övervakningen.
Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafik-
situationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då
det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköming och andra forliga
beteenden skall uppmärksammas särskilt.
Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen.
Samverkan skall utökas med Vägverket och kommunerna.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya
krav på internationellt polissamarbete som kommer att följa med Sveriges
76
närmande till EG och med ökningen av den internationella brottsligheten Prop. 1992/93:100
med anknytning till andra delar av Europa eller världen i övrigt. Bilaga 3
Rekrytering
En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med
invandrarbakgrund till polisyrket.
Effektivisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet
effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete
mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ
utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall
säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande
föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.
Utvecklandet av metoder för styrning och uppföljning samt för andra
rutiner inom ramen för det nya budgetsystemet skall också ges en
framträdande plats i utvecklingsarbetet inom polisen.
Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig
organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom vaije län skall
polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser
används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att
främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
8 Budgetförslaget i stort
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 milj.kr
skall sparas inom Justitiedepartementets område. Besparingar kommer att
genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område
under en treårsperiod. Övergång kommer också att ske till studiemedel s-
finansiering i fråga om polisutbildningen.
Mot bakgrund av de besparingar som skall genomföras inom polisen
tilldelas polisväsendet en ettårig budgetram. Besparingarna skall dock
planeringsvis läggas fast. En fördjupad prövning kommer åter att ske för
budgetåret 1994/95.
Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgetåret
1993/94 föreslås att en besparing tas ut om 150 miljoner kronor. Den
återstående besparingen om 350 miljoner kronor föreslås fördelas lika
mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 och avser huvudsakligen
åtgärder inom den regionala och lokala organisationen.
Vid beräkning av Rikspolisstyrelsen anslag har en överföring av
resurser gjorts till anslaget B2 . Säkerhetspolisen avseende kostnader för
hyra m.m. Medel för gemensam ADB-verksamhet har överförts till
anslaget B5. Lokala polisorganisationen. En teknisk justering av
anslagsberäkningarna för polisväsendet har gjorts som ett led i över-
77
gången till det nya budgetsystemet for polisväsendet. En översyn kommer Prop. 1992/93:100
att göras av anslagskonstruktionen för Polishögskolan. Bilaga 3
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är en myndighet av central
betydelse för rättsväsendet. SKL undantas därför från besparingar och
tillförs i stället medel för att säkerställa utveckling och kvalitet inom
kriminalteknikens område.
Den lokala polisorganisationen tillförs medel enligt plan för det ökade
antalet polismän som tillkommer inom polisväsendet. Medel om 10
miljoner kr. beräknas för att möjliggöra ytterligare förstärkning av
insatser på narkotikaområdet.
9 Flerårsram och fördjupad prövning
Mot bakgrund av den omfattande besparing som skall göras inom
polisväsendet under den kommande treårsperioden är min bedömning att
en tvåårsram inte bör tilldelas polisväsendet. En fördjupad prövning bör
därmed ske även för det nästföljande budgetåret.
10 Lokalförsörjning för polisväsendet m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de
byggnader som polisen disponerar tas också i anspråk av åklagar-
väsendet. Lokalbeståndet uppgår till drygt 1 milj. m2. Polisväsendet
disponerar för innevarande budgetår ca 920 milj.kr för lokalkostnader.
Under budgetåret 1991/92 har nya polis- och förvaltningshus tagits i
bruk av polismyndigheterna i Kramfors och Oskarshamn. En ny
förvaltningsbyggnad har under hösten 1992 invigts i Karlskrona.
Arbetsgruppen i Gislaved har under hösten 1992 fått nya lokaler.
Under år 1993 kommer nya förvaltningsbyggnader i Malmö, Vetlanda
och Gällivare att kunna disponeras av polismyndigheterna. Arbets-
grupperna i Jokkmokk, Ale, Ånge, Arjeplog och Bålsta kommer att flytta
in i nya lokaler under år 1993.
I övrigt pågår om- och tillbyggnad av polis- och åklagarmyndigheternas
lokaler i Örebro samt nybyggnad av en förvaltningsbyggnad för polis,
åklagare och häkte i Uddevalla.
11 Revisionsberättelse
I Riksrevisionverkets revisionsrapport har Rikspolisstyrelsen för
budgetåret 1991/92 erhållit en revisionberättelse utan invändningar.
12 Beräkning av anslagen
Anslagen för polisväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya pricipema för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
78
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga Prop. 1992/93:100
1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att Bilaga 3
ställas till myndigheternas disposition kommer slutligt fästställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.
13 Räntebeläggningen
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Polisväsendet förutom Säkerhetspolisen
kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Polisvä-
sendet kommer därför att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskon-
toret och medlen under anslagen Bl, B3, B4 och B5 förs till detta konto.
79
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1 005 186 751
566 630 000
475 000 000
Rikspolisstyrelsen
1. Medel för gemensam ADB-verksamhet bör enligt Rikspolisstyrelsen
beräknas under en särskild anslagspost under Rikspolisstyrelsens anslag.
2. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel ställs till förfogande för
genomförande av Trafikpolisutredningens förslag.
3. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel avseende hyra, el och
verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från
anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen.
4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.
Föredraganden
Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion
som central förvaltningsmyndighet samt kostnaderna för den operativa
verksamheten vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för personal av
olika kategorier, utrustning och andra investeringar, lokaler m.m. Under
anslaget har också beräknats lönekostnader såväl för polismän som
tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) som för sådana
som har kommenderats från en lokal polismyndighet för tjänstgöring vid
styrelsen.
Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts
till anslaget B5. Lokala polisorganisationen med 112 milj.kr. mot
bakgrund av att ADB-verksamheten vid Rikspolisstyrelsen huvudsakligen
utgör stöd för den lokala polisorganisationen.
Vid beräkningen av anslaget har medel avseende hyra, el och
verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från
anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 475 000 000 kr.
80
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
400 000 000
470 643 000
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 470 643 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen yrkar att Riksdagen skall besluta om att 700
polisaspiranter skall antas vid polishögskolan
2. Rikspolisstyrelsen yrkar att all utbildning (exkl uppdragsutbildning)
vid polishögskolan finansieras via en anslagspost under anslaget B 5.
Lokala polisorganisationen.
3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.
Föredraganden
Över anslaget finansieras Polishögskolans verksamhet såsom löner till
lärare, instruktörer och annan personal, andra förvaltningskostnader,
lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Anslagskonstruktionen
innebär att endast ett formellt belopp om 1000 kronor uppförs avseende
polishögskolan. Detta betyder att huvuddelen av all utbildning, både
grundutbildning och vidareutbildning, betalas av medel inom anslaget B
5. Lokala polisorganisationen. Detta innebär att skolan verkar som en
avgränsad resultatenhet inom Rikspolisstyrelsen med efterfrågestyming
och intäktsfinansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från
centrala medel under anslaget B 5.
Riksdagen har, efter förslag i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin beslutat att övergång skall ske till
studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Detaljfrågorna rörande en
sådan reform utreds av Rikspolisstyrelsen. Inriktningen är att studie-
medelsfinansiering skall tillämpas för grundkurs 1 med böljan i och med
de studenter som påbörjar sin utbildning under budgetåret 19993/94.
Frågor som måste belysas i samband med reformen är bl.a. rekrytering
av studenter till polisutbildningen, studenternas formella knytning till
Polishögskolan under utbildningstiden samt urval och antagning till
81
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
polismansbanan. Också i andra avseenden kan det bli aktuellt att se över Prop.1992/93:100
polisutbildningen mot bakgrund av övergången till studiemedelsfinan- Bilaga 3
siering (jfr. bet. 1992/93:JuU24).
Före budgetåret 1992/93 tillämpades ett system som innebar att
statsmakterna årligen i budgetprocessen tog direkt ställning till hur många
polisaspiranter som skulle antas. Denna ordning medförde att en
långsiktig planering av personalförsörjningen försvårades, dels genom att
polismyndigheterna i princip fick ändrade planeringsförutsättningar vaije
år, dels genom att besluten styrdes inte bara av verksamhetens behov
utan även av politiska och statsfinansiella bedömningar.
Det nya budgetsystemet för polisväsendet, som infördes den 1 juli
1992, bygger bl.a. på att det är den lokala polisorganisationens
efterfrågan på nya poliser som styr rekryteringen. I 1992 års budget-
proposition anförs att det är länsstyrelsen som, i egenskap av högsta
polisorgan i länet, bestämmer hur många polisaspiranter som skall
beställas från polishögskolan för länets räkning. Polishögskolan planerar
och genomför utbildningen med utgångspunkt från givna beställningar.
Den nya ordningen för att bestämma antalet polisaspiranter skall, enligt
regeringens och riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 83, bet.
1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230), införas i och med budgetåret
1993/94. Det innebär att regeringen och riksdagen i fortsättningen inte
skall bestämma om storleken på intagningen till Polishögskolan. Det är
i stället en uppgift för Rikspolisstyrelsen att bestämma om hur många
studenter som skall tas in till grundkurs 1 under det kommande budget-
året mot bakgrund av de uppgifter som länsstyrelserna lämnar om
tilltänkt nivå i fråga om nyrekrytering av utbildade polismän i respektive
län.
I samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition satte
Riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att antalet polismän
senast år 1995 borde vara ca 16 700. Som framgått av det föregående
visar prognoser från Rikspolisstyrelsen att detta antalsmål kommer att
uppfyllas redan under nästa budgetår.
Det nya budgetsystemet bygger också på att polismyndigheterna själva
bestämmer om hur stor personal av olika kategorier som skall finnas vid
respektive myndighet. Detta gör det möjligt för varje myndighet att välja
den för myndigheten lämpligaste "resursmixen" av polismän, annan
personal samt teknikstöd. Rikspolisstyrelsen följer utvecklingen såsom
tillsynsmyndighet. Om antalet polismän vid en viss polismyndighet eller
inom ett visst län utvecklas på ett sätt som inte är godtagbart från
verksamhetssynpunkt har Rikspolisstyrelsen att söka åstadkomma rättelse
i enlighet med sin instruktion eller, i sista hand, att anmäla förhållandet
för regeringen. Regeringen kan därvid meddela de bestämmelser som
behövs för att korrigera utvecklingen.
Mot bakgrund bl.a. av den nu refererade reformen i fråga om
finansiering av polisutbildningen finns det skäl att se över anslags-
konstruktionen för Polishögskolan. Jag återkommer till regeringen med
denna fråga.
82
Hemställan Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Polishögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
1 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
39 667 044
38 923 000
46 710 000
Rikspolisstyrelsen
1. Rikspolisstyrelsen föreslår att Statens kriminaltekniska laboratorium
(SKL) anvisas medel om 2 000 000 kronor för utveckling och spridning
av kriminaltekniska faltmetoder. Vidare föreslås att 500 000 kronor
anvisas för modernisering av instrument och 1 500 000 kronor för
förstärkning av forskningsverksamheten.
2. För övriga yrkanden hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsfram-
ställning.
Föredraganden
SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas
inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resultat från tekniska
undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av olika brott, t.ex.
spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förväntas få stor betydelse
för uppklarandet av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt att
verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget kan drivas och
utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. För att ytterligare kunna
utveckla DNA-tekniken, införa kvalitetssäkring, förnya vissa tekniska
instrument samt för utvecklingsåtgärder har beräknats 2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kr.
83
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
8 697 061 988
9 256 527 000
9 891 189 000
Rikspolisstyrelsen
1. Medlen bör enligt Rikspolisstyrelsen räknas upp för att finansiera
kostnaderna för den av statsmakterna beslutade utbildningsvolymen vad
avser aspiranter vid Polishögskolan och för det utökade antalet polismän
som tillkommer inom polisväsendet.
2. Rikspolisstyrelsen begär kompensation för ökade hyreskostnader och
kostnader som är en direkt följd av statsmakternas beslut avseende om-
till- och nybyggnader av polislokaler för ny inredning och utrustning.
Detsamma gäller för de merkostnader som uppkommer för el och ve-
rksamhetssanknuten ombyggnad i samband med utökade lokalytor.
3. Medel bör enligt Rikspolisstyrelsen omfördelas till anslaget B 2.
Säkerhetspolisen för att möjliggöra att kostnader för livvakter, spanare
och bevakningen av kungafamiljen och statsråd fortsättningsvis kan
finansieras direkt via säkerhetspolisens egna anslag.
4. För att säkerställa utvecklingen av teknikstödet inom polisen begärs
146 milj. kr.
5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.
Föredraganden
Under detta anslag har beräknats huvuddelen av de medel som behövs
för verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat löne-
kostander för polis- och administrativ personal, andra förvaltnings-
kostnader, brottsutredningskostnader m.m. Även kostnader för utrustning
och underhåll och drift av motorfordon m.m. samt diverse utgifter har
beräknats under detta anslag.
Under anslaget har medel beräknats med 191 milj. kr. för att finansiera
kostnaderna för det utökade antalet polismän som enligt plan tillkommer
inom polisväsendet.
Medel för lönekostnader för livvakter och spanare som regelmässigt är
inkommenderade till säkerhetspolisen från den lokala polisorganisationen
är överförda till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. Detsamma gäller
kostnaderna för bevakningen av kungahuset och regeringsledamöterna.
De regionala ramarna
Huvuddelen av medlen under anslaget kommer även inför budgetåret
1993/94 att fördelas på 24 anslagsposter, en för varje län, som hanteras
av länsstyrelserna. Rikspolisstyrelsen förutsätts disponera centrala medel
inom anslaget för vissa gemensamma behov inom polisorganisationen.
Under ramanslaget har medel beräknats för löner, utrustning och
84
underhåll samt förvaltningskostnader m.m. Medel för anskaffande av
bl.a. motorfordon, persondatorutrustning och andra inventarier har
beräknats under anslaget. Det gäller även kostnader för underhåll. Vidare
bör det även i år beräknas pengar på en särskild rampost under ram-
anslaget för polisväsendets brottsutredningskostnader.
Större investeringar m.m.
Under anslaget bör det finnas centrala medel för större investeringar
såsom radiosystem och andra infrastrukturella åtgärder. Kostnader för
utrustning m.m. som endast skall finnas på ett fåtal platser och lämpligen
inte kan anskaffas på annat sätt, bör finansieras med dessa medel. Vidare
bör Rikspolisstyrelsen disponera medel som kan användas som reserv,
för särskilda satsningar m.m.
Det är viktigt att den pågående offensiven mot bl.a. nyrekrytering av
narkotikamissbrukare kan fortsätta. Jag har därför beräknat 10 milj. kr.
för att ytterligare förstärka dessa insatser.
Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts
från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen. Min bedömning är att den
gemensamma ADB-verksamheten är ett stöd som främst tjänar den lokala
polisorganisationen. Därför bör medel motsvarande 112 milj. kr.
beräknas på en särskild rampost under detta anslag. Detta möjliggör en
fortsatt satsning på informationsbehandling och administrativ rationali-
sering.
Brottsutredningskostnader m.m.
Under denna rampost har beräknats medel för kostnader med anledning
av brottsutredningar m.m. Hit hör bl.a. kostnader för förundersökning,
ersättning till sakkunniga, förpassning, passformulär m.m. Medel för
detta ändamål kan lämpligen inte beräknas för vaije polismyndighet. Det
är därför ändamålsenligt att medlen beräknas såsom tidigare på en
särskild rampost under ramanslaget för den lokala polisorganisationen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 9 891 189 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
85
C. ÅKLAGARVÄSENDET
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Åklagarväsendets uppgifter och organisation
Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet
viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagarnas
huvudsakliga uppgifter består i att leda förundersökningar, att fatta beslut
i åtalsfrågor samt att föra talan vid domstol. Strafflagstiftningen har
självfallet den största betydelsen för åklagarverksamheten.
Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar-
verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig-
het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två
byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för
Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta domstolen. Sammanlagt finns
ca 50 personer anställda hos Riksåklagaren.
För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de
regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare,
tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer
av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren
skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom
ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av
dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefs-
åklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala
åklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip
samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema.
Härutöver finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en
överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela
riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera
regioner. Sammanlagt tjänstgör ca 1 250 personer vid de regionala och
lokala åklagarmyndigheterna.
Pågående reformarbete m.m.
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 4.2) har den parlamentariskt
sammansatta kommittén Åklagarutredningen -90, överlämnat betänkandet
(SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet remiss-
behandlas för närvarande. Vidare har regeringen i juni 1992 lämnat ett
uppdrag till Statskontoret att se över åklagarväsendets centrala oiganisa-
tion.
Andra uppdrag som kan komma att få betydelse för åklagarväsendet
gäller uppdrag lämnade till Riksåklagaren i årets regleringsbrev. Här kan
särskilt nämnas uppdraget att utveckla metoder för att på ett ändamåls-
enligt sätt mäta prestationer och produktivitet i åklagarverksamheten.
Vidare kan nämnas uppdragen att analysera tillsynsverksamheten och att
86
redovisa övervägandena gällande vitsordssystemet. Samtliga de nu nämna Prop. 1992/93:100
uppdragen skall redovisas under innevarande budgetår eller i den Bilaga 3
kommande årsredovisningen.
Riksåklagaren har i september 1992 på regeringens uppdrag redovisat
vilka utbildningsinsatser som vidtagits och planeras inom åklagarväsendet
när det gäller sexualbrott mot barn. Uppdraget gavs mot bakgrund av ett
tillkännagivande av riksdagen (bet. 1990/91:JuU15, rskr. 1990/91:152).
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 delegerat budgetansvaret till
regional nivå. Detta innebär att samtliga Regionåklagarmyndigheter,
åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Stats-
åklagarmyndigheten för speciella mål i princip ansvarar för alla medel
som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna.
Förlängd budgetperiod
Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig budgetram.
Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för
åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92 -
1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de riktlinjer för
åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks
till att omfatta även budgetåret 1994/95. Anledningen härtill var att
regeringen önskade avvakta bl.a. Åklagarutredningens -90 betänkande
innan nya mydighetsspecifika direktiv beslutas.
Årsredovisning m.m.
Riksåklagaren har avlämnat en årsredovisning för budgetåret 1991/92.
Årsredovisningen innehåller bl.a. en resultatredovisning. Någon
uppdelning på verksamhetsgrenar har inte skett i resultatredovisningen.
Mått på prestationer och produktivitet saknas. Kostnader har inte kunnat
fördelas på prestationer. Riksåklagaren har dock inlett ett arbete i syfte
att komma tillrätta med dessa brister. En beskrivning har lämnats
avseende bl.a. personalstruktur och kompetensutveckling.
Riksrevisionsverket (RRV) har genom dispens medgett att Riks-
åklagaren får tillämpa Bokföringsförordningens äldre bestämmelser för
årsbokslut och löpande bokföring av fordringar och skulder budgetåret
1991/92. Detta innebär att Riksåklagarens årsredovisning består dels av
en balansräkning och anslagsredovisning, dels av en resultatredovisning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vad avser
resultatredovisningen har RRV begränsat sin granskning till en be-
dömning av krav på fullständighet och dokumentation. Dock påpekas
vikten av att arbetet med att införa ett nytt redovisningssystem fullföljs
under innevarande budgetår.
87
Förenklad anslagsframställning
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
I sin förenklade anslagsframställning konstaterar Riksåklagaren att
arbetsbördan och arbetsbalansema växer samt att arbetsläget är synner-
ligen ansträngt och bekymmersamt. Antalet inkommande mål till
åklagarmyndigheterna har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fem
åren. Mellan åren 1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Samtidigt
ökar målbalansema kraftigt. I syfte att förbättra effektiviteten har Riks-
åklagaren bl.a. delegerat budgetansvaret till regional nivå. Vidare har en
fortsatt utbyggnad av datorstödet skett.
Riksåklagaren begär att åklagarväsendets anslagsramar höjs.
Bedömning
Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på de centrala
förvaltningsmyndigheterna. Å andra sidan innebär systemet med fleråriga
budgetramar att anslagsmedlen kan utnyttjas smidigare samtidigt som
möjligheterna till långsiktig planering ökar. Betydelsen av den på-
drivande roll som Riksåklagaren har även i detta avseende kan inte nog
understrykas.
Det är väsentligt att myndigheterna på alla nivåer inom åklagar-
väsendet bedriver ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Genom
effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att åklagarverk-
samheten kan bedrivas i enlighet med statsmakternas intentioner och
riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.
Jag ser det som angeläget att en fortsatt satsning görs på ADB-
utbyggnaden. Under hand har meddelats att det för närvarande finns ca
500 persondatorer inom åklagarväsendet. Detta innebär att drygt 1/3 av
personalen nu har ADB-stöd i sin verksamhet. Riksåklagaren räknar med
att samtliga befattningshavare, dvs. både åklagare och administrativ
personal, kommer att förfoga över persondatorer inom två år.
Även chefsutvecklingen tillhör de angelägna satsningarna inom
åklagarväsendet.
Det ökade måltillflödet till åklagarmyndigheterna inger naturligtvis oro.
Som jag sagt i tidigare avsnitt (under anslag B. Polisväsendet, avsnitt 7)
ska polisens arbete i högre utsträckning inriktas mot att förebygga brott.
När detta får genomslag torde en effekt bli att även inflödet av mål till
åklagarna dämpas. Självfallet måste, som jag nyss nämnde, redan nu
kraftfulla insatser göras för att t.ex. hitta rationella arbetsmetoder utan
att ge avkall på rättssäkerheten. I det sammanhanget är införandet av
ADB-teknik ett sätt; metodutveckling, erfarenhetsseminarier och
kompetenshöj ande åtgärder är andra sätt. En adekvat verksamhets-
planering och ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en
ökad effektivitet i verksamheten.
Jag kan konstatera att RRV inte haft några invändningar i revisions-
berättelsen avseende Riksåklagaren. Jag avstår från att här närmare
kommentera årsredovisningen. Jag noterar dock att flertalet av de krav
88
på en resultatredovisning som anges i budgetförordningen inte har Prop. 1992/93:100
uppfyllts. Riksåklagaren är dock medveten om detta och har lämnat Bilaga 3
upplysning härom i resultatredovisningen. Riksåklagaren har dessutom
startat olika projekt för att arbeta med dessa frågor. Jag förutsätter att
resultatredovisningen i den kommande årsredovisningen kommer att
innehålla mer resultatinformation och att t.ex. nyckeltal och produk-
tivitetsmått anges.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Riksåklagaren bör fr.o.m. budgetåret
1993/94 tillämpa denna modell. Riksåklagaren kommer därför att tilldelas
ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen
C 1. och C 2. kommer att föras till detta konto.
Anslagen till åklagarväsendet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
öveigången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgetering av anslagen. Även riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att ställas
till Riksåklagarens disposition kommer slutligt att fästställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från de nedan budgeterade
beloppen.
En särskild utredningsgrupp för utredning av viss ekonomisk brottslighet
Riksåklagaren har i november 1992 inkommit med en hemställan om
extra resurser för att tillskapa en särskild utredningsgrupp som under
begränsad tid skulle ta sig an undersökningar i ärenden som rör
kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut.
Bakgrunden till framställningen är bl.a. de synnerligen stora kredit-
förluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren
och där en del av förlusterna kan antas bero på brottsliga gärningar.
Till den särskilda utredningsgruppen skulle knytas några högt kvalifi-
cerade åklagare och ett par ekonomiskt utbildade personer. Det förutsätts
vidare att polispersonal med fullgod kompetens i tillräcklig utsträckning
ställs till förfogande.
89
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift 21 116 903
1992/93 Anslag 23 015 000
1993/94 Förslag 23 812 000
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp med drygt 1
miljon kronor. Beloppet avser huvudsakligen kostnader av engångs-
karaktär hänförliga till en kommande flyttning till andra lokaler som
Riksåklagaren nödgas till.
Föredragandens överväganden
Den flyttning som Riksåklagaren tvingas till medför naturligvis ökade
kostnader för myndigheten. Jag ser det som naturligt att Riksåklagaren
- som inte har något eget intresse av att byta lokal - på något sätt
kompenseras härfor. Hur detta skall gå till torde kunna lösas i samför-
stånd med de nya lokalbrukama.
Jag anser att det inte finns skäl att frångå den ekonomiska planerings-
ram som gäller för innevarande budgetperiod. Detta medför att jag
beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg
för pris- och löneomräkning.
Ett begränsat rationaliseringskrav (240 000 kr) tillämpas på Riks-
åklagaren.
Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen
bör uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 Budgetåret 1994/95
23 812 000 kr 23 812 000 kr
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 23 812 000 kr.
90
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
478 611 584
506 575 000
535 366 000
Riksåklagarens yrkanden
Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp med drygt 15
miljoner kronor. I detta belopp ingår bl.a. medel för ökade lokalkostnad-
er (5,8 mkr) och medel för kompetenshöj ande åtgärder (1,3 mkr). Större
delen av beloppet (7 mkr) avser en redovisningsteknisk omföring inom
Justitiedepartementets område.
Riksåklagaren begär dessutom att ramen förstärks med 6,2 miljoner
kronor för att tillskapa en särskild utredninsgrupp för en viss typ av
EKO-brottslighet.
Föredragandens överväganden
Tillströmningen av mål till åklagarmyndigheterna ökar kontinuerligt.
Samtidigt ökar målbalansema kraftigt. Som jag nyss sa pekar detta på en
oroväckande utveckling.
Åklagarväsendet går nu in i det tredje året i den pågående budget-
perioden. Endast i mycket speciella situationer kan det komma i fråga
att under en pågående budgetperiod ändra en given planeringsram.
Enligt min mening utgör endast yrkandet om medel för den särskilda
EKO-utredningsgruppen en sådan undantagssituation. Jag ser mycket
positivt på detta nya sätt att ta sig an en svårutredd och komplicerad
brottslighet. Anslaget bör således under en tvåårsperiod förstärkas för
detta ändamål. Jag bedömer det ytterligare medelsbehovet på anslaget
till 4 miljoner kronor.
Riksåklagarens förslag om ytterligare resurser för t.ex. kompetens-
höjande åtgärder kan jag som sagt inte biträda. Det bör vara möjligt att
genom omprioriteringar inom den medelsram som fästställs avsätta
nödvändiga resurser för detta viktiga ändamål.
Det nu sagda medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i
föregående års anslag med tillägg för EKO-utredningsgruppen samt pris-
och löneomräkning.
Åklagarmyndigheterna bör med hänsyn till arbetssituationen undantas
från det generella rationaliseringskravet.
Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen
bör uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94 Budgetåret 1994/95
535 366 000 kr 535 366 000 kr
91
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 535 366 000 kr.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
92
D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Allmänt om reformarbetet
Som framgått av min allmänna redogörelse (avsnitt 4.1) pågår det ett
omfattande reformarbete inom domstolsväsendet. Ett väsentligt skäl
härtill är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit
fler och mer komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft
goda möjligheter att lägga ner erforderlig tid och omsorg har man, trots
ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation
som med fog kan beskrivas som besvärlig.
Av flera skäl står det klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott
av resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Det är mot den
bakgrunden frågorna om vad som skall vara domstolarnas arbetsuppgifter
samt hur arbetsuppgifterna skall fördelas mellan och inom domstolarna
bör bedömas. Utan att nu ta ställning till enskildheter i liggande
utredningsförslag konstaterar jag att domstolsväsendet står inför stora
förändringar som måste mötas med en effektiv och slagkraftig organisa-
tion.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för instansordningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna som jag angett i inledningen
(avsnitt 4.1).
Budgetramen m m
I förra budgetpropositionen föreslogs att medelsbehovet för domstols-
väsendet skulle läggas fast för endast den då kommande tvåårsperioden,
dvs. för innevarande budgetår och budgetåret 1993/94. Uppfattningen
delades av riksdagen. Domstolsverket har under hösten 1992 avgivit en
förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet
Byggnadsstyrelsen var fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för dom-
stolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten. Från denna tidpunkt har
Byggnadsstyrelsens lokalförsöijningsmonopol upphört och lokalhåll-
ningsansvaret i princip övertagits av respektive myndighet. Det rent
praktiska övertagandet av ansvaret för hyresavtalet m.m. för vaije lokal
genomförs nu successivt. Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 347
000 kvadratmeter. Under innevarande budgetår disponeras ca 429
miljoner kronor för lokalkostnader.
93
Räntebeläggning m.m.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden och presenterat
den modell som bör tillämpas. Domstolsverket bör fr.o.m. budgetåret
1993/94 tillämpa denna modell och kommer då att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslagen D 1 och
D 2 kommer att föras till detta konto.
Anslagen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån hos
Riksgäldskontoret och de nya principerna för budgetering av anslag.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor). Det belopp som kommer att ställas till Domstolsverkets
disposition kommer att slutligt fastställas enligt dessa riktlinjer och kan
därför komma att avvika från det nu budgeterade beloppet.
1991/92 Utgift 57 499 171
1992/93 Anslag 61 932 000
1993/94 Förslag 63 910 000
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom-
stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, Bostadsdomstolen,
arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälps-
myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har
också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i
rättshj älpsfrågor.
Chef för Domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en
organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk
enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd.
Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid Nota-
rienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Personal
Domstolsverket sysselsätter för närvarande en personalstyrka motsvar-
ande cirka 148 årsarbetskrafter.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframställning att anslaget
för budgetåret 1993/94 skall vara oförändrat i förhållande till föregående
budgetår.
94
Föredragandens överväganden
Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter är naturligtvis i högsta
grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har i framtiden. Som
jag inledningsvis anfört har Domstolsutredningen lämnat sitt betänkande
Domstolarna inför 2 OOO-talet. Betänkandet liksom promemorian (Ds
1992:38) Domstolsväsendet - Organisation och administration i framtiden
har remissbehandlats och är nu föremål för ingående överväganden inom
Justitiedepartementet. Dessa överväganden kan, som jag tidigare anfört,
komma att leda till omfattande förändringar av Domstolsverkets och dom-
stolarnas arbetsuppgifter i framtiden. Domstolsverket fick i reglerings-
brevet för budgetåret 1992/93 bl.a. i uppgift att delegera budgetansvar
i så stor utsträckning som möjligt till enskilda domstolar. Detta arbete
har utförts framgångsrikt och bör fortsätta. Det ligger också i linje med
de övriga förändringar som kan komma att ske av Domstolsverkets
uppgifter och organisation. Det är dock för tidigt att redan nu låta detta
få budgetmässiga konsekvenser.
Mot bakgrund av det nyss sagda och vad som anförts om tvååriga
budgetramar föreslår jag därför att anslaget skall beräknas med ut-
gångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1992/93. Emel-
lertid skall för Domstolsverket även detta budgetår gälla ett rationalise-
ringskrav. Från anslaget bör därför föras bort ett belopp om 1,3 miljoner
kr.
Med hänsyn till det anförda bör anslaget under budgetåret uppgå till
följande.
Budgetåret 1993/94
63 910 000 kr
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 63 910 000 kr
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
95
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
2 172 213 235
2 378 759 000
2 445 640 000
Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter.
Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna.
Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för
allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (5
avdelningar), Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar),
Hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar), Hovrätten för Nedre
Norrland (2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdel-
ningar).
Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätter-
na. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 22
justitieråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsta
domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är
knutna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten.
Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-
rätterna. Det finns 24 länsrätter.
Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från läns-
rätterna. Det finns fyra kammarrätter: Kammarrätten i Stockholm (10
avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8
avdelningar), Kammarrätten i Sundsvall (6 avdelningar, varav två
lokaliserade i Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar,
varav en extra avdelning). I anledning av den nya instansordning för
rättskipning i socialförsäkringsmål som trätt i kraft fullt ut den 1 juli
1992 och som bl.a innebär att försäkringsrätterna avskaffats, har kam-
marrätterna förstärkts. Sålunda har i jämförelse med föregående budgetår
kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall tillförts vardera två avdel-
ningar (de nya avdelningarna i Kammarrätten i Sundsvall har lokaliserats
till Umeå) och kammarrätterna i Göteborg och Jönköping vardera en
avdelning.
Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regerings-
rätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna.
Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns
20 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För
Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekrete-
rare är knutna.
Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål som överkla-
gas från kammarrätterna och mål från Arbetsmarknadsstyrelsen.
Domstolen har 10 lagfarna och 10 andra ledamöter.
Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd
96
i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämn- Prop. 1992/93:100
derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna Bilaga 3
har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har
gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12
orter.
Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av
hyresnämnderna.
Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för
Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Personal
Domstolsväsendet sysselsätter en personalstyrka motsvarande cirka 5 190
årsarbetskrafter.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1993/94 - i förhållan-
de till vad som förra året i samband med den fördjupade anslagspröv-
ningen anvisats för innevarande budgetår - räknas upp med sammanlagt
35 miljoner kr. Ökningen avser främst personalförstärkningar med
anledning av ökad måltillströmning, förstärkning av resurserna för
personalutbildning och lokalkostnader. Dessutom begär verket - utan att
framställa något yrkande om förhöjt anslag - kompensation för ökade
lokalkostnader i anledning av beslutade och planerade nya lokalprojekt
för budgetåret 1993/94 med sammanlagt 18 miljoner kr.
Föredragandens överväganden
De allmänna domstolarna m.m.
Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolarna varit
pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål
och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrätterna och de större
tingsrätterna.
Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive notariemål) ökade
med cirka 6 % mellan år 1990 och 1991. Ökningen innebär nästan en
fördubbling av ökningstakten jämfört med föregående år då antalet
inkommande brottmål ökade med 3,3 % . Det finns inget som pekar på
att något trendbrott kan förväntas under de närmaste åren. Även när det
gäller tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om
äktenskapsskillnad) har näranog en fördubbling av ökningstakten av
antalet inkomna mål skett mellan år 1990 och 1991. Ökningen har
uppgått till 16 % jämfört med ökningen mellan år 1989 och 1990, vilken
var 8,6 %.
För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett. Sammantaget har
antalet inkomna konkursärenden år 1991 jämfört med föregående år ökat
med drygt 60 %. Det finns för närvarande inga tecken till avmattning i
97
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
den höga tillströmningstakten. Prop. 1992/93:100
När det gäller bouppteckningsärenden är situationen alltjämt mycket Bilaga 3
besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få sådana ärenden
handlagda oacceptabelt långa. Antalet inskrivningsärenden har däremot
minskat dramatiskt, säkerligen till följd av den vikande fastighets-
marknaden, konjunkturläget och de svårigheter som kreditinstituten
befinner sig i. Minskningen av antalet inkomna lagfarts- och inteckn-
ingsärenden var cirka 30 % under första halvåret 1992, jämfört med
motsvarande period föregående år.
Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt även under det senaste året.
Ökningen uppgick mellan åren 1990 och 1991 till 7 %. Hovrätterna har
dock under år 1991 ökat sin målavverkning så att målbalansema med ett
par undantag ändå inte ökade jämfört med föregående år. Dock har
målbalansema ökat i alla hovrätter under 1992 med cirka 16 %.
Målbalansema och därmed väntetiderna till följd av de senaste årens
stadiga ökning av antalet inkomna mål är därför överlag alldeles för stora
för att i längden kunna accepteras.
Den i föregående års budgetproposition aviserade justeringen av
hovrätternas domkretsar har skett den 1 juli 1992 innebärande att Örebro
län, som tidigare hörde under Svea hovrätt, har förts över till Göta
hovrätts domkrets.
I Högsta domstolen har arbetsläget genomgått en försämring under år
1991 då antalet inkommande mål ökade med 13 % jämfört med året
innan. Trots att antalet avgjorda mål ökat har målbalansema ändå blivit
avsevärt mycket större än de var föregående år.
Arbetsbelastningen i hyresnämnderna har knappast ändrats under år
1991. Vid arrendenämnderna har en nedgång av antalet inkommna
ärenden skett. För Bostadsdomstolen har den minskning av antalet
inkomna mål som skedde under år 1990 fortsatt under år 1991.
De allmänna förvaltningsdomstolarna
Vid länsrätterna har antalet inkommande mål ökat med cirka 15 % under
år 1991 jämfört med föregående år. Denna ökning är främst hänförlig till
socialförsäkringsmål, som tillfördes länsrätterna den 1 juli 1991, och
fästighetstaxeringsmål under det att skattemålen och körkortsmålen har
minskat i antal. Att skattemålen minskar påtagligt visas också av
statistiken för första halvåret 1992. Under den perioden har emellertid
också psykiatrimålen, som tillfördes länsrätterna den 1 januari 1992,
tillkommit. Målstatistiken för perioden tyder på en större tillströmning av
sådana mål än som var beräknat vid reformens genomförande. Även för
socialförsäkringsmålens del kan märkas en måltillströmning som ligger
över den från början beräknade.
Bilden av arbetssituationen i kammarrätterna är något splittrad. An-
talet inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detta år inträffade
emellertid en ökning av antalet inkomna mål med drygt 10 %. Målök-
ningen fortsatte år 1991 då antalet inkomna mål ökade med cirka 5 %
jämfört med året innan. Samtidigt ökade kammarrätterna sin
98
avverkningstakt ungefar lika mycket varför målbalansema då minskade
något. Emellertid har antalet inkomna mål till kammarrätterna återigen
ökat kraftigt under år 1992. Ökningen jämfört med föregående år var,
utan beaktande av socialförsäkringsmålen, så stor som 20 %. Lägger
man till socialförsäkringsmålen blir målökningen väsentligt större. Den
förändring av domkretsindelningen för kammarrätterna i Göteborg och
Jönköping som aviserades i förra årets budgetproposition har genom-
förts fr.o.m. den 1 juli 1992, innebärande att Skaraborgs län, som
tidigare hörde under Kammarrätten i Göteborg, flyttats över till
Kammarrätten i Jönköping.
Arbetssituationen i Regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande.
Antalet avgjorda mål ökade betydligt under år 1991. Dock ökade
samtidigt antalet inkomna mål varför en ökning av målbalansen under
år 1991 inte har kunnat undvikas.
Försäkringsöverdomstolen m.m.
Den nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål har,
som jag tidigare nämnt, slutligt genomförts den 1 juli 1992, då försäk-
ringsrätternas verksamhet helt upphörde. I förra årets budgetproposition
anförde jag att försäkringsrätternas kvarstående balans, som skulle
överlämnas till kammarrätterna, kunde antas bli cirka 7 500 mål.
Försäkringsrätterna överträffade under sin sista verksamhetstid den
förväntningen och överlämnade cirka 6 700 mål till kammarrätterna.
Måltillströmningen till Försäkringsöverdomstolen fortsatte att öka
kraftigt under år 1991, delvis beroende på att antalet mål som avgjorts
i försäkringsrätterna varit större än tidigare.
Medelstilldelning m m
Ifråga om arbetsläget i domstolarna förtjänar även följande att framhål-
las. Vid tingsrätterna har som framgår ovan måltillströmningen fortsatt
att öka kraftigt. Det målantal som år 1991 i genomsnitt föll på varje
enskild domares lott, 250 mål, är väsentligt högre än tidigare år. Vid
både tingsrätter och hovrätter har målbalansema och väntetiderna ökat,
trots de stora arbetsansträngningar som gjorts.
Vad gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna skall, förutom vad jag
sagt ovan om måltillströmningen, även nämnas något om sam-
mansättningen av länsrätternas målbalans för år 1991. Målbalansen är
ju en beteckning på de mål som av något skäl inte har kunnat avgöras
vid en viss tidpunkt. I balansen ligger därför i normala fall till allra
största del sådana mål som är under någon form av beredning; alltså
inte färdiga för avgörande. Vid länsrätterna däremot består en så stor
del som en tredjedel av målbalansen av sådana mål som är helt klara för
avgörande. Denna siffra är klart otillfredsställande. Till detta kommer att
de olika typer av mål länsrätterna handlägger till två tredjedelar består av
förtursmål. Även kammarrätternas balanssituation måste uppmärksammas
i detta sammanhang. Som jag nyss anfört har antalet inkommande mål
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
99
ökat väsentligt. Även om kammarrätterna också kraftigt har ökat sin Prop. 1992/93:100
avverkning av mål har ändå balanserna stigit på ett sätt som inger oro för Bilaga 3
framtiden. Sålunda har antalet balanserade mål i kammarrätterna under
år 1992 ökat med cirka 24 %. I sammanhanget bör också beaktas att
många av de socialförsäkringsmål som överlämnats till kammarrätterna
är vidlyftiga och tidskrävande.
Redan de nu redovisade omständigheterna leder till att ar-
betsförhållandena vid domstolarna måste följas med största uppmärk-
samhet. Till detta kommer att bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolar-
na samtidigt står inför en synnerligen ingripande omorganisation om
vissa av Domstolsutredningens förslag genomförs. Länsrätterna kan till
exempel i framtiden komma att få överta ett mycket stort antal olika
måltyper från kammarrätterna som första domstolsinstans. Även om de
tilltänkta reformerna också kommer att innebära att vissa måltyper,
exempelvis körkortsmålen, i vissa avseenden kan föras bort från
domstolarna vore det olyckligt om en sådan reform i initialskedet
försvåras av alltför höga balanser vid de mottagande domstolarna.
Domstolsväsendet tillfördes emellertid inför innevarande budgetår vissa
resurser för att klara av sitt ansträngda arbetsläge. Sammanlagt tillför-
des domstolsväsendet för detta ändamål 88 miljoner kr, varav 18 miljoner
som permanent tillskott. I vad mån dessa åtgärder är tillräckliga är det
för tidigt att ha någon bestämd uppfattning om. Det saknas därför nu
underlag för att förorda anslagsförstärkningar till domstolsväsendet. Detta
ställningstagande beror naturligtvis också på det rådande statsfinansiella
läget och de stora besparingskrav som gäller för hela den offentliga
verksamheten. Domstolsväsendet bör därför för närvarande bli föremål
endast för tekniska justeringar av budgetramen samt pris- och löneupp-
räkning. Ä andra sidan bör inte heller några rationaliseringskrav eller
besparingar läggas ut över domstolsväsendet.
Alla myndigheter med ramanslag och som uppfyller bokföringsförord-
ningens krav skall i princip finansiera sina investeringar i anläggnings-
tillgångar med lån hos Riksgäldskontoret. Detta gäller även sådan utrust-
ning till domstolarna som hittills finansierats genom det särskilda
reservationsanslaget D 3 Utrustning till domstolar m.m. Jag föreslår
därför att det anslaget avskaffes fr.o.m. budgetåret 1993/94. De inves-
teringar som skulle ha finansierats via detta anslag får alltså i stället
finansieras genom lån hos Riksgäldskontoret. Jag har bedömt nyinves-
teringsbehovet för dessa ändamål till omkring 26 miljoner kr för
nästkommande budgetår. Anslaget D 2 Domstolarna m.m. bör därför
tillföras 12,8 miljoner kr för att täcka kostnaderna för första årets
amorteringar och räntor för nyinvesteringarna och den del av inneva-
rande budgetårs investeringar på det nu upphörda anslaget som hänför sig
till den ingående reservationen på anslaget.
Inom Socialdepartementets område pågår lagstiftningsarbete med
avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade och
ändrade bestämmelser om bostadsbidrag. I fråga om bostadsanpassnings-
bidrag har proposition avlämnats till riksdagen. Reformerna innebär bl.a.
att de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras ett stort
100
antal nya mål för överprövning. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda Prop. 1992/93:100
i kraft den 1 januari 1994 och beräknas medföra kostnadsökningar för Bilaga 3
domstolsväsendet med sammanlagt 22,2 miljoner kr per år. Av tekniska
skäl kan anslaget inte redan nu tillföras medel till täckande av upp-
kommande kostnader men jag har för avsikt att i kompletteringsproposi-
tionen våren 1993 föreslå att anslaget D 2 Domstolarna m.m. tillförs
medel med det belopp som i detta avseende belöper sig på budgetåret
1993/94.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör anslaget under budgetåret
uppgå till följande.
Budgetåret 1993/94
2 445 640 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 2 445 640 000 kr.
101
E. KRIMINALVÅRDEN
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Några huvudpunkter:
- Under anstaltsvistelse skall åtgärder som syftar till att förebygga
återfall i brott prioriteras liksom arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruket på anstalterna.
- Utvecklingsarbetet inom fri vården skall vara inriktat på åtgärder
som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former.
- Transportverksamheten inom kriminalvården effektiviseras och
omorganiseras.
- Det femåriga rationaliseringsprogrammet fortsätter.
- Ramstyming med en ny anslagsstruktur infors för kriminal-
vården.
1. Struktur- och organisationsfrågor
Arbetet inom kriminalvården består bl.a. i att verkställa fängelsestraffen
och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt
frigivna liksom för verksamheten vid landets häkten.
Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som
slogs fäst genom 1974 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut
på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd
och differentiering, underlätta de dömdas anpassning till samhället och
motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.
Kriminalvården fick en ny organisation den 1 januari 1991. Omorga-
nisationen innebar bl.a. att antalet regioner minskades från dåvarande
tolv till sju och att riksanstaltema fördes in under regionerna. Den
regionala organisationen förstärktes och dess uppgifter blev bl.a. att leda
kriminalvården i regionerna enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att
stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och att utöva tillsyn
över deras verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentrerades på övergripande
uppgifter. Hit hör bl.a. att meddela föreskrifter, råd och riktlinjer för
kriminalvården inom ramen för de lagar och andra författningar som
gäller på området. Styrelsen skall också ge statsmakterna underlag för
utveckling av kriminalvården, planera och utvärdera kriminalvårdens
verksamhet samt bedriva central utbildning.
Organisationsförändringen medförde också att behovet av personal vid
Kriminalvårdsstyrelsen minskade. Antalet tjänster vid styrelsen minskade
redan budgetåret 1990/91 från omkring 320 till omkring 230. Därefter
har ytterligare besparingsbeting lagts fäst för Kriminalvårdsstyrelsen
varför organisationen t.o.m. budgetåret 1993/94 skall spara ytterligare 10
miljoner kronor.
Utöver detta har kriminalvården i dess helhet under flera år ställts inför
krav på rationaliseringar. I ett särskilt regeringsuppdrag till Kriminal-
102
vårdsstyrelsen den 24 januari 1991 angavs de närmare riktlinjerna för ett Prop. 1992/93:100
långsiktigt rationaliseringsarbete under budgetåren 1991/92 - 1995/96 Bilaga 3
innefattande bl.a. reella besparingar inom verksamhetsområdet.
Resultatet hittills av rationaliseringsarbetet är mycket gott.
Organisationen har på alla nivåer på ett föredömligt sätt påbörjat ett
omfattande förändringsarbete i syfte att effektivisera och rationalisera
verksamheten.
Arbetet med en decentraliserad organisation och beslutsordning inom
kriminalvården går nu vidare. Jag anser att rationaliseringsarbetet bör
fullföljas enligt det tidigare fastlagda programmet.
2. Pågående översynsarbete
För närvarande arbetar två kommittéer med frågor som är av väsentlig
betydelse för kriminalvårdsverksamheten.
Regeringen har den 2 april 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté,
den s.k. Fängelseutredningen, för att göra en genomgripande översyn av
de principer och det regelverk som lades fest genom 1974 års kriminal-
vårdsreform. Kommitténs huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan
de olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för
anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att anpassa
regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna narkotikafria skall
därvid särskilt uppmärksammas. Kommitténs arbete skall vara avslutat
den 1 juli 1993.
Enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall kriminalvården
i anstalt utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och
att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I direktiven slås fest
att detta skall vara utgångspunkten även i fortsättningen samtidigt som
samhällets berättigade krav på skydd måste ges stor vikt. Under de
senaste åren har specialiseringen inom kriminalvården ökat så att man i
större utsträckning kan anpassa innehållet i verkställigheten efter behoven
i det enskilda fellet. I direktiven framhålls att det är angeläget att de
möjligheter som finns utnyttjas på bästa sätt och att det ligger ett stort
värde i att det sker en fortsatt utveckling när det gäller verksamhetens
inriktning. Denna utveckling försvårar dock av naturliga skäl till-
lämpningen av närhetsprincipen, som innebär att den dömde i allmänhet
skall placeras på en anstalt i närheten av sin hemort, och av
normaliseringsprincipen, som innebär att de intagna skall få del av
samhällets stödåtgärder och vårdinsatser på samma sätt som andra
medborgare. I kommitténs uppdrag ingår att göra en bedömning av hur
utvecklingen under senare år har påverkat tillämpningen av dessa
principer och att överväga behovet av att göra avsteg från dem.
I direktiven anges några områden som kommittén särskilt bör behandla.
Bland annat skall kommittén göra en bedömning av den differentiering
av intagna som nu sker med avseende på narkotika, kvinnliga intagna,
ungdomar samt behandling av män dömda för övergrepp mot kvinnor och
barn. Vad gäller vistelser utom anstalt har kommittén fått i uppdrag att
undersöka om man genom lagstiftning eller på annat sätt kan minska
103
missbruket av permissioner, att undersöka om villkoren för frigång kan
utformas på ett tydligare sätt samt att göra en bedömning av hur s.k.
§34-vistelser bör utnyttjas i framtiden.
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår, som tidigare har framgått, att
se över det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad. Kommittén skall
pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta
i så fall skall vara utformat. Kommittén skall vidare överväga möjlig-
heterna att vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelse-
straff. Bland annat skall kommittén föreslå hur samhällstjänst bör infogas
som ett permanent inslag i påföljdssystemet och pröva om det är möjligt
att införa någon form av intensivövervakning. Kommittén skall dessutom
överväga hur påföljdssystemet kan bli tydligare och överskådligare t.ex.
genom att alla de icke frihetsberövande påföljderna, med undantag för
böter och överlämnande till särskild vård, inordnas under en gemensam
påföljd kallad villkorligt fängelse.
3. Kriminalvårdens verksamhet
3.1 Anstalter och häkten
Verksamhet
Inom anstalts- och häktesorganisationen fanns den 1 oktober 1992 19
riksanstalter och 58 lokalanstalter med sammanlagt 2 657 slutna och
1 632 öppna platser samt 30 häkten med 1 367 platser.
Sedan en tid tillbaka pågår ett omfattande förändringsarbete inom
kriminalvårdsanstaltema och häktena. Arbetet syftar till att skapa en
rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det
senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsfullare
arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs.
Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialisering
inom anstaltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning. De
omfattande vård- och behandlingsinsatserna för de intagna har olika
inriktning och vänder sig till olika kategorier.
Det har bl.a. skett en utökning av antalet motivations- och
behandlingsplatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården. För
närvarande finns det ca 320 sådana platser. Av Kriminalvårdsstyrelsens
fördjupade anslagsframställning framgår att under den senaste femårs-
perioden har i genomsnitt ca 45 % av de intagna med strafftider över två
månader bedömts vara narkotikamissbrukare. Den förändring i klientelet
som har skett under perioden är att andelen grava narkotikamissbrukare
har ökat.
Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet i syfte att finna
behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel
och sexualbrott. Antalet personer dömda till fängelse för sexualbrott har
ökat sedan böijan av 1980-talet. Under åren 1988 - 1990 dömdes i
medeltal 256 personer per år till fängelse för sexualbrott.
Även i övrigt finns en strävan att anpassa verksamheten vid anstalterna
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
104
för olika kategorier av intagna. Bland annat bedrivs s.k. ratt- Prop. 1992/93:100
fälleverksamhet vid tolv anstalter. Vidare har kriminalvården under Bilaga 3
budgetåret 1991/92 utarbetat ett särskilt program i fråga om våld och
droger.
Även antalet intagna kvinnor har ökat sedan böljat av 1980-talet. Under
den senaste femårsperioden har det i genomsnitt funnits 196 kvinnliga
intagna per dag. Totalt finns det 210 anstaltsplatser för kvinnliga intagna.
En riksanstalt och en lokalanstalt är avsedda enbart för kvinnor.
Till grund för utvecklingen mot en ökad differentiering av de intagna
ligger bl.a. de krav på förändringar som statsmakterna uttalat under
senare år. Här kan nämnas att riksdagen vid flera tillfällen erinrat om
att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens
område måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som
vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med
narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel
av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom
anstalterna och ute i samhället.
Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt
utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Men
en långt driven specialisering av anstalterna riskerar att leda till
svårigheter att placera fängelsedömda som inte tillhör "rätt kategori" på
lediga platser, vilket i sin tur kan leda till att anstaltsplatsema inte
utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen har i beslut den 20 juni 1991 meddelat särskilda direktiv
för Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframställning för budget-
åren 1993/94 - 1995/96. I de särskilda direktiven har redovisningar och
bedömningar begärts inom flera av de områden som är föremål för
fängelseutredningens översyn. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat dessa
i sin fördjupade anslagsframställning. Jag avvaktar fängelseutredningens
betänkande i dessa delar och återkommer därför till frågan om kriminal-
vård i anstalt vid ett senare tillfälle.
Beläggningssituationen m.m.
Beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstaltema har under senare år
varit i stort sett oförändrad. Under hösten 1992 har emellertid en kraftig
uppgång skett. Medelbeläggningen under tiden augusti - december har
legat drygt 200 över den nivå som hittills varit den normala. Samtidigt
har också beläggningsnivån vid häktena varit mycket hög.
Den inträffade beläggningsökningen var inte förutsedd. På mitt initiativ
har därför Brottsförebyggande rådet gjort en analys beträffande utveck-
lingen av fängelsedomar under senare år. Av undersökningen framgår
bl.a. att den totalt utdömda fängelsestrafftiden år 1992 ökar med
uppskattningsvis 14 % jämfört med år 1991.
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen
gjort bedömningen att behovet av anstalts- och häktesplatser av olika
anledningar stadigt kommer att öka under de närmaste åren framöver.
I den treåriga rullande byggnadsplanen är sedan tidigare flera objekt
105
upptagna som kommer att tillföra organisationen anstalts- och/eller Prop. 1992/93:100
häktesplatser. Det finns dock flera faktorer som gör att situationen är Bilaga 3
relativt svårbedömd och det finns sannolikt anledning för mig att
återkomma till regeringen med förnyad prognos längre fram.
3.2 Frivården
Det finns 57 frivårdsmyndigheter i landet. De har bl.a. ansvaret för
övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda
personer, frigivningsarbetet vid lokalanstaltema samt för det kurativa
arbetet vid häktena. Sedan den 1 juli 1992 har frivården dessutom hela
ansvaret för personutredningsverksamheten.
Under budgetåret 1991/92 var medelantalet övervakade klienter 13 321.
Av dessa var 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 villkorligt frigivna
och 1 301 intagna i anstalt med övervakare förordnad. Motsvarande
medelvärden budgetåret 1990/91 var 13 293, 7 915, 3 984 och 1 384.
Antalet dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård har sedan
påföljdskombinationen infördes den 1 januari 1988 varit omkring 370
per år. Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatanalys i den fördjupade
anslagsframställningen framgår att det finns stora skillnader mellan
frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården. En
anledning till dessa skillnader är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att
kommunernas ansträngda finansiella läge försvårat deras åtaganden av
den del av behandlingen som kommunerna förväntas finansiera. En annan
anledning är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att öppenvården är dåligt
utbyggd i många kommuner vilket minskar förutsättningarna för
kontraktsvård.
Det är naturligtvis inte tillfredsställande om valet mellan skyddstillsyn
i form av kontraktsvård och frihetsberövande i form av ett fängelsestraff
är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför rättsväsendet.
Den tidigare nämnda Straffsystemkommittén skall enligt sina direktiv
undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att
kontraktsvård skall stå öppen för alla som uppfyller de lagliga förut-
sättningar som gäller för påföljden. I avvaktan på utredningens förslag
i denna del är det dock enligt min mening viktigt att frivården i sin
personutredande verksamhet arbetar med målsättningen att man vid
domstolen skall kunna föreslå kontraktsvård för alla som är lämpliga för
denna påföljd.
Ett av syftena med personutredningsreformen var att frivården i ökad
utsträckning skulle kunna föreslå domstolarna konkret utformade planer
för övervakningens innehåll i de fall skyddstillsyn skulle kunna komma
i fråga. Förutom att påföljdsförslagen därmed blir bättre underbyggda
skapar denna inriktning enligt min mening gynnsamma förutsättningar för
den till hela landet den 1 januari 1993 utvidgade verksamheten med
samhällstjänst.
Jag vill i sammanhanget nämna att Straffsystemkommittén även har till
uppgift att utreda om bestämmelserna som rör föreskrifter i samband med
skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare samt överväga om det finns behov
106
av att förbättra kontrollen och efterlevnaden av de föreskrifter som har Prop. 1992/93:100
meddelats. Bilaga 3
Sammanfattningsvis vill jag betona vikten av att skyddstillsynspåföljden
utvecklas så att den i ökad utsträckning kan utgöra ett alternativ till
fängelsestraff. Det utvecklingsarbete som bedrivs inom frivården bör
även i fortsättningen vara inriktat på åtgärder som kan effektivisera
skyddstillsynen i dess olika former.
3.3 Transportverksamheten
Kriminalvården utför ett stort antal transporter. Dessa sker såväl för den
egna verksamheten som för vissa andra myndigheters verksamhet.
Polisen ansvarar t.ex. för verkställande av awisningsbeslut i asylärenden,
men förpassningen ombesöijs oftast av kriminalvården. En liknande
uppgiftsfördelning gäller när polisen skall lämna handräckning vid
transporter som genomförs med stöd av bl.a. lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Kriminalvården har i allmänhet
kostnadsansvaret även i fråga om de transporter som utförs åt andra
samhällsorgan. Möjligheterna för kriminalvården att styra planeringen av
dessa transporter är emellertid begränsade.
Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år ökat betydligt
både volym- och kostnadsmässigt. Kostnaden för kriminalvårdens
transportverksamhet uppgick budgetåret 1991/92 till ca 265 miljoner
kronor, varav utlandstransporter svarade för ca 114 miljoner kronor.
Antalet transporterade personer till utlandet genom kriminalvårdens
försorg ökade från ca 3 100 budgetåret 1987/88 till drygt 9 400 personer
budgetåret 1991/92. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att ca 17 000
personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av kriminal-
vårdens transportorganisation. Även transportbehovet inom landet har
ökat kraftigt till följd av högre beläggning vid anstalter och häkten samt
ändrad lagstiftning om anhållande och häktning.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn
av kriminalvårdens transportorganisation. Översynen redovisades till
regeringen den 2 december 1991. RRV har i granskningen av transport-
verksamheten funnit problem bl.a. i fråga om ansvarsfördelningen mellan
kriminalvården och andra myndigheter. RRV anser att det på grund av
de negativa konsekvenser som transporterna medför för vård- och
behandlingsarbetet inom kriminalvården bör övervägas om kriminalvårds-
verket fortsättningsvis skall utföra transporter åt andra myndigheter.
Vidare lämnar RRV olika förslag till åtgärder som kan förbättra
statsmakternas styrning av verksamheten inom ramen för ett oförändrat
huvudmannaskap för transportverksamheten.
RRV:s rapport har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-
yttrandena har gjorts och finns tillgänglig på Justitiedepartementet (dnr
91-3762). Huvuddelen av remissinstanserna delar i allt väsentligt RRV:s
bedömningar och rekommendationer eller lämnar dessa utan erinran.
107
Bland remissinstanserna finns det dock olika uppfattningar vad gäller Prop. 1992/93:100
frågan om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra Bilaga 3
myndigheter samt frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen inom
kriminalvården.
Kriminalvården har begränsade möjligheter att styra planeringen av
transporter för andra myndigheters räkning. I den nuvarande organi-
sationen utförs en stor del av transportuppgiftema av personal som även
tjänstgör i vård- och behandlingsarbetet. När behovet av transporter ökar
medför det bl.a. att sådan personal i ytterligare omfattning måste tas i
anspråk för transporter. Problemen bör dock kunna begränsas genom en
förändring av den nuvarande transportverksamhetens oiganisation och
bemanning. Med hänsyn härtill är min bedömning att kriminalvården tills
vidare bör kunna utföra transporter även för andra myndigheters räkning.
När det gäller frågan om hur den framtida transportverksamheten skall
organiseras anser jag att det är angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen
vidtar åtgärder för att effektivisera och rationalisera denna. Jag vill också
understryka vikten av att finna en lösning som bidrar till att begränsa de
negativa konsekvenserna för vård- och behandlingsarbetet. Den nya
transportorganisationen bör därför utformas och bemannas på ett sätt
som förbättrar förutsättningarna att hantera transporter utan menliga
återverkningar på kriminalvårdens verksamhet i övrigt. Vidare bör
ansvarsförhållandena inom kriminalvården för transportverksamheten
klaigöras. Det är också viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar
så långt möjligt följs åt. På så sätt skapas bättre förutsättningar för att
bedriva transportverksamheten effektivt och med god hushållning av
resurserna. Det nya statliga budgetsystemet förutsätter också en
redovisnings- och uppföljningsmodell som gör det möjligt att bedöma
bl.a. verksamhetens resultat i förhållande till mål och insatta resurser.
Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att tillse att ett ändamålsen-
ligt uppföljningssystem för transportverksamheten utarbetas.
Jag anser att medel för inrikestransportema bör tilldelas inom kriminal-
vårdens ramanslag. Medel för utlandstransportema bör dock anvisas över
ett särskilt anslag. Ett särskiljande av resurserna för utlandstransporter
tillsammans med en omorganisation minskar de negativa konsekvenserna
för vård- och behandlingsarbetet som annars uppstår vid ökat transport-
behov. Antalet avvisningsbeslut i asylärenden är helt avgörande för
omfattningen av utlandstransportema. Prognosen för denna verksamhet
visar en klar ökning av behovet. Mot bakgrund härav bör medel för
utlandstransportema anvisas över ett förslagsanslag.
Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt
Kriminalvårdsstyrelsen att omorganisera transportverksamheten med
målsättningen att den nya organisationen skall kunna träda i kraft den 1
januari 1994.
108
4. Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Ansvaret for lokalhållningen inom kriminalvården övergår fr.o.m. den 1
juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminal-
vårdsstyrelsen blir då lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstal-
tema samt för kriminalvårdens administrativa lokaler. Kriminalvårdens
lokalbestånd uppgår till ca 0,5 miljoner m2. Under innevarande budgetår
disponeras ca 425 miljoner kronor för lokalkostnader.
Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen
redovisat sin bedömning av det framtida behovet av anstalts- och
häktesplatser. Bland de olika faktorer som Kriminalvårdsstyrelsen anser
påverkar behovet av anstaltsplatser kan nämnas införandet av samhälls-
tjänst, den nya lagen om psykiskt störda, ändrade regler om villkorlig
frigivning, utvecklingen av antalet fängelsedömda samt de förväntade
konsekvenserna av Väg- och sjöfyllerikommitténs förslag (se avsnitt
5.3.1). Kriminalvårdsstyrelsens samlade bedömning är att behovet av
anstaltsplatser förväntas öka med upp till 800 platser fram till budgetåret
1995/96.
Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att behovet av anstalts-
platser kommer att öka under de kommande åren. Många av de faktorer
som påverkar bedömningen är dock fortfarande osäkra varför jag
bedömer storleken på behovsökningen något mer försiktigt.
Under år 1992 har beslut tagits om till- och ombyggnad vid kriminal-
vårdsanstalten Haparanda och häktet i Norrköping. Vidare har beslut
fattats om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger, vardera med
32 platser vid kriminalvårdsanstaltema Hällby, Mariefred, Nyköping,
Borås, Kristianstad och Ystad. Paviljongbyggnadema är i huvudsak en
förberedelse inför det ökade behovet av platser till följd av den aviserade
ändringen av reglerna för villkorlig frigivning. För närvarande pågår
dessutom nybyggnad av polishus med häkten i Malmö (120 platser),
Örebro (57 platser) och Uddevalla (40 platser). Vidare kommer jag inom
kort föreslå regeringen att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att påbörja
byggnadsarbeten vid häktet Kronoberg i Stockholm. Åtgärderna avser
bl.a. en förbättring av ventilationen.
Bland de byggnadsåtgärder inom anstaltsorganisationen som har
upptagits i Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsöijningsplan ingår upprust-
ning av kriminalvårdsanstalten Hall, en tillbyggnad med 84 platser vid
kriminalvårdsanstalten Österåker samt utbyggnad av paviljonger med
20-32 platser vid kriminalvårdsanstaltema Asptuna, Djupvik, Högsbo,
Lindome, Mäshult, Roxtuna, Saltvik, Singeshult och Smälteryd. Enligt
planen skall dessutom de ekonomiska förutsättningarna för renovering
och fortsatt drift av vissa äldre anstalter prövas, i första hand beträffande
anstalterna Växjö, Kristianstad-Centrum, Uppsala, Mariestad, Malmö,
Norrköping och Kalmar.
Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge
(120 platser), Helsingborg (80 platser) och Halmstad (40 platser). Vidare
föreslår styrelsen om- och tillbyggnader vid häktena i Stockholm
(Kronoberg), Umeå, Jönköping, Östersund och Mariestad.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
109
5. Riktlinjer för resursanvändningen
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Jag föreslår nedan att kriminalvården tilldelas huvuddelen av sina
resurser över ett ramanslag. Till följd härav kommer Kriminalvårds-
styrelsen att ha att fördela resurserna till de olika regionerna utifrån
behov av medel för drift av anstalter och häkten samt för frivårdsarbetet.
Härvid bör särskilt beaktas den uttryckliga satsning som regering och
riksdag har gjort vad avser utvecklandet av frivården och olika frivårds-
påföljder. Regeringens målsättning är att effektivisera frivårdsarbetet och
att utveckla alternativa påföljder till fängelsestraff såsom samhällstjänst
och kontraktsvård. Det är därför särskilt angeläget att frivårdsorga-
nisationen står rustad inför dessa förändringar och också resursmässigt
kan ta sig an denna utveckling.
Som jag nämnt under avsnitt 5.5 Kriminalvården måste verksamheten
vid de slutna anstalterna och häktena, lokaler och teknik utformas så att
det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intagna avviker.
Under anstaltsvistelse bör åtgärder som syftar till att förebygga återfall
i brott prioriteras. Jag har i dessa avseenden redan tidigare nämnt
verksamhet bl.a. för behandling av män som är dömda för övergrepp mot
kvinnor och barn och s.k. rattfallekurser.
Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna bör
prioriteras varvid regeringens övergripande målsättning, ett narkotikafritt
samhälle, naturligtvis gäller även för verksamheterna inom kriminal-
vården.
Vidare bör särskilt beaktas att arbetet med att motivera narkotikamiss-
brukare att underkasta sig behandling av adekvat vårdgivare skall
intensifieras. I denna uppgift ingår som ett naturligt inslag även åtgärder
för bekämpningen av AIDS.
Personalutbildningen bör inriktas på områden som underlättar genom-
förandet av ovan angivna satsningar. Därutöver bör utbildningsinsatser
särskilt göras i samband med att vård- och tillsynspersonalens arbets-
uppgifter förändras.
6. Förändrad styrning av kriminalvården
Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att kriminalvården tilldelas en
treårig budgetram. Mot bakgrund av dels den pågående översynen av
kriminalvård i anstalt, dels den pågående översynen av det straffrättsliga
påföljdssystemets uppbyggnad har jag inte ansett det ändamålsenligt att
nu göra en prövning av verksamheten för längre tid än ett budgetår.
Medlen bör dock tilldelas kriminalvården över ramanslag och med
tillämpning av s.k. anslagskredit. Syftet är att åstadkomma att ansvar för
verksamhet och resursprioriteringar följs åt och att skapa ytterligare
förutsättningar för en vidgad decentralisering av budgetplanering och
budgetansvar till regionala och lokala myndigheter.
En utgångspunkt för anslagskonstruktionen bör vara att verksamhets-
ansvar och ekonomiansvar följs åt i största möjliga utsträckning. Det
innebär bl.a. att de lokala kriminalvårdsmyndighetema bör ha stor frihet
110
att själva bestämma om användningen av de medel som finansierar resp. Prop. 1992/93:100
myndighets verksamhet inom en för vaije myndighet gällande kostnads- Bilaga 3
ram.
Samtidigt är det klart att vissa medel även i fortsättningen måste
hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de
ytterst är avsedda för de lokala myndigheternas behov. Sådana gemen-
samma medel kan avse t.ex. större investeringar samt utgifter som är
svåra att beräkna på förhand.
7. Det huvudsakliga innehållet i budgetförslagen
Kriminalvården befinner sig för närvarande i ett ansträngt läge. Belägg-
ningen vid anstalter och häkten är hög samtidigt som organisationen
genomför en programenlig rationalisering. Därtill kommer nya arbets-
uppgifter framför allt inom frivården och nya arbetsmetoder inom
kriminalvården i anstalt.
Mot bakgrund härav föreslås att kriminalvården för nästkommande
budgetår erhåller i huvudsak de medel som beräknats för innevarande
år. Besparingar har, som tidigare angetts, utlagts enligt det femåriga
rationaliseringsprogram som verksamheten omfattas av. Vid beräkning
av medel har hänsyn också tagits till de aviserade ändringarna i reglerna
om villkorlig frigivning.
Särskilda medel föreslås även i år tillföras för narkotikabekämpningen
vid anstalter och häkten och för insatser mot AIDS. Vidare har medel
frigjorts inom rationaliseringsarbetet som föreslås finansiera strategiska
insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. for
metodutveckling och personalutbildning samt för att höja verkets
ekonomiadministrativa standard.
Anslagen för kriminalvårdens myndigheter har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av
nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för
Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya
principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa föränd-
ringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartemen-
tet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som
kommer att ställas till myndigheternas disposition kommer slutligt
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från de
nu budgeterade beloppen.
111
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
108 087 638
97 680 000
106 609 000
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminal-
vården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal-
vårdsanstaltema, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt
hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och
övervakningsnämndema.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds-
styrelsen finns också en styrelse.
Från anslaget betalas kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksam-
het.
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att anslaget minskas med 7 miljoner
kronor.
Föredragandens överväganden
Kriminalvårdsstyrelsen fick i ett regeringsbeslut den 20 juni 1991 i
uppdrag att minska utgifterna på anslaget E 1 Kriminalvårdsstyrelsen
med minst 10 miljoner kronor under budgetåren 1991/92 - 1993/94.
Under de två första budgetåren minskades utgifterna med sammanlagt 3
miljoner kronor. Jag har under anslaget gjort resterande nedskärning, ca
7 miljoner kronor, i enlighet med rationaliseringsuppdraget.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fr.o.m. budgetåret
1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen föras till detta konto.
I övrigt hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksam-
heten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 106 609 000 kr.
112
Bilaga 3
1991/92 Utgift 2 516 605 74O1
1992/93 Anslag 2 699 511 0001
1993/94 Nytt anslag (förslag) 3 298 089 OOO2
1 Anslaget E 2. Kriminalvårdsanstaltema.
2 Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och
verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och E 6. Utbildning av
personal m.fl.
Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under
Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsen
Kriminalvårdsstyrelsen yrkar sammanlagt 15,6 miljoner kronor för drift
av dels nya häktesplatser, dels ytterligare anstaltsplatser som måste
tillföras organisationen på grund av ändrade regler om villkorlig
frigivning.
En höjning av ersättningarna till lekmannaövervakama inom frivården
föreslås. Vidare begärs ytterligare medel för drift och utveckling av
ADB-system.
För maskin- och verktygsutrustning till arbetsdriften samt för inven-
tarieutrustning inom kriminalvården har Kriminalvårdsstyrelsen beräknat
ett investeringsbehov av 113,7 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Under anslaget har medel beräknats för verksamheten vid kriminalvårds-
anstaltema och häktena, inom frivården och vid regionmyndighetema,
såsom kostnader för personal, övriga förvaltningskostnader, kostnader för
de intagna, transportkostnader som inte avser utlandstransporter,
lokalkostnader m.m. Under anslaget har också beräknats kostnader för
ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämndema och bidrag till
enskild fri vårdsverksamhet. Dessutom har kostnader som uppkommer till
följd av de aviserade ändringarna i reglerna om villkorlig frigivning
beräknats under anslaget.
Som jag nämnde under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen har chefen
för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat ett förslag om generell
räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som
bör tillämpas. Kriminalvården bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa
denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 2. Kriminal-
vården föras till detta konto.
Förutom vad som nedan anförs hänvisar jag till de bedömningar av
och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten
om kriminalvården.
113
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Rationaliseringskrav
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
I det föregående har jag förordat att det långsiktiga rationaliserings-
arbetet inom kriminalvården bör fortgå. Budgetåret 1993/94 är det tredje
året i den femåriga rationaliseringsplanen. Det femåriga sparmålet uppgår
till 150 miljoner kronor. Rationaliseringskravet för budgetåret 1993/94
under anslaget E 2 är i reella besparingar 11 miljoner kronor.
Det därutöver frigjorda rationaliseringsutrymmet, ca 22 miljoner
kronor, bör användas för att finansiera strategiska insatser i det förnyel-
searbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och
personalutveckling samt för att höja verkets ekonomiadministrativa
standard.
Fr i vården
För verksamheten inom frivården bör särskilt beaktas den uttryckliga
satsning som regering och riksdag har gjort under senare år vad avser
utvecklandet av frivårdsverksamheten och olika frivårdspåföljder. Här
kan nämnas de ytterligare resurser på sammanlagt ca 49 miljoner kronor
som tillfördes frivården för innevarande budgetår (prop. 1991/92:100
bilaga 3, s. 123 ff). Resurstillskottet var avsett för personutrednings-
förfarandet samt utvecklandet av samhällstjänst och kontraktsvård. Det
är angeläget att det nuvarande totala resursmässiga utrymmet för
frivårdsverksamheten bibehålls för att ge utrymme för den förväntade
utvecklingen.
Narkotikabekämpning och insatser mot AIDS
Insatser som syftar till att motivera narkotikamissbrukare att underkasta
sig adekvat behandling under s.k. § 34-vistelse eller vid frigivningen bör
ytterligare utökas och effektiviseras. Särskilda åtgärder bör även vidtas
för bekämpningen av AIDS, för att bl.a. begränsa smittspridningen bland
narkotikamissbrukare. För dessa insatser har särskilda medel anvisats
under flera budgetår. Jag har under anslaget beräknat 17 miljoner kronor
för dessa insatser för nästkommande budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 3 298 089 000 kr.
114
1993/94 Nytt anslag (förslag) 125 000 000
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Som jag har förordat i det föregående bör medel för kriminalvårdens
utlandstransporter tilldelas över ett särskilt anslag. Under anslaget har
medel beräknats för löner till den personal som behövs för planering och
genomförande av utlandstransportema, transportkostnader inkl, biljetter,
kostnader för utbildning, datorstöd samt övriga kostnader som upp-
kommer till följd av utlandstransporter.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 125 000 000 kr.
115
F. RÄTTSHJÄLP M.M.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
732 070 138
649 400 000
815 100 000
Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig
försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1993/94
uppgår till 815 100 000 kr. I beloppet ingår medel som Statens in-
vandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden
enligt utlänningslagen (1989:529).
Föredragandens överväganden
Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att
tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägen-
heter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskr. 1972:205). Under den tid
som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger
bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen. Ar 1988 trädde
omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet.
1987/88:JuU21, rskr. 1987/88:193). Ändringarna innebar bl.a. att
möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän-
sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den
enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att
få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a.
sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde
tillgodoses med försäkringar.
Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna-
derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnads-
neutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp
skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds
för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst
behövs.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988
års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens
effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjlig-
heterna att minska statens kostnader för rättshjälpen.
Kostnaderna för rättshjälpen har ökat under de senaste budgetåren och
116
har stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte Prop. 1992/93:100
ter sig försvarlig. I förra årets budgetproposition aviserades därför Bilaga 3
besparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget.
Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskr. 1991/92:183).
Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m.
lämnat förslag med syfte att minska kostnaderna för rättshjälpen.
Förutom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder som
bör genomföras för att uppnå de beslutade besparingarna. Det är svårt att
exakt ange hur stora besparingar som förslagen kan medföra. Sam-
mantaget bör dock de föreslagna lagändringarna och de övriga aviserade
åtgärderna medföra avsevärda besparingar.
Taxor inom rättshjälpsområdet
I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att
ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning
skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa
för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och
hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad
efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Enligt den först-
nämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd.
Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan
angiven summa för allt arbete i målet. Sedan 1988 baseras de båda
taxorna på en gemensam timkostnadsnorm.
Timkostnadsnormen grundas på självkostnaden vid de allmänna
advokatbyråerna och i rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit
normgivande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela
rättshj älpsområdet.
Domstolsverket fastställer med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen
(1979:938) taxor på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av
regeringen. I propositionen (1992/93:109) om ändring i rättshjälpslagen
m.m. uttalas bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de nuvarande
beräkningsgrunderna för fastställandet av normen bör ses över och att
regeringen tills vidare bör bestämma timkostnadsnormen. Det sägs vidare
att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreform - att själv-
kostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna torde få tillmätas stor
betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen - inte innebär att
självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna behöver vara så
utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgrund
konstateras att det finns utrymme för att i kostnadsdämpande riktning
göra en friare bedömning än tidigare. Vidare förordas en ordning som
innebär att differentierade timkostnadsnormer för brottmål och tvistemål
återinförs.
I beslut den 5 november 1992 bestämde regeringen för år 1993 tim-
kostnadsnormen avseende taxa för gemensam ansökan om äktenskaps-
skillnad och konkursförvaltartaxa till 712 kr exkl. mervärdeskatt (890 kr
inkl, mervärdeskatt) samt avseende brottmålstaxa i tingsrätt och hovrätt
till 680 kr exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl, mervärdeskatt).
117
Såsom anges i propositionen bör möjligheten att utvidga brottmålstaxans Prop. 1992/93:100
tillämpningsområde övervägas. Även utgångspunkterna för beräkning av Bilaga 3
saktaxan bör ses över, liksom möjligheten att taxereglera ytterligare
ärendekategorier på rättshjälpsområdet.
Medelsbehovet
Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgetåret 1993/94
till 815 100 000 kr. De föreslagna ändringarna i rättshjälpslagen och de
beslutade nivåerna på timkostnadsnormema kommer att medföra
besparingar på anslaget. Med hänsyn till osäkerheten vad gäller
besparingarnas storlek och till anslagets konstruktion anser jag inte att det
finns anledning att minska det föreslagna anslaget i förhållande till
Domstolsverkets beräkningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 815 100 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
10 717 146
10 714 000
11 684 000
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps-
myndigheten har 24 anställda. Från anslaget betalas även kostnaderna för
verksamheten vid Rättshj älpsnämnden.
Domstolsverket
Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1993/94 förstärks med
sammanlagt 270 000 kr i förhållande till vad som anvisats för budgetåret
1992/93. Beloppet avser 0,5 tjänst som föredragande hos Rättshjälpsnäm-
nden och ökade resekostnader för Rättshj älpsnämndens ledamöter.
Föredragandens överväganden
Rättshjälpsmyndigheten fullgör kanslifunktionen åt Rättshjälpnämnden
vilket bl.a. innebär att Rättshjälpsmyndigheten svarar for beredning och
föredragning av nämndens ärenden. Antalet till nämnden inkomna
ärenden har ökat under senare år. Ökningen uppgick till 42 % mellan
åren 1990 och 1991. Det ökade antalet ärenden har medfört ökade
balanser och längre handläggningstider. Det har även medfört ökade
kostnader för extra föredragande och höga kostnader för resor för
118
nämndens ledamöter. Med hänsyn härtill anser jag att anslaget bör öka
270 000 kr.
Rättshjälpsmyndigheten tilldelades förra året en tvåårig budgetram
omfattande budgetåren 1992/93-1993/94. Detta innebär att anslaget för
det andra budgetåret i den tvååriga budgetperioden bör uppgå till
11 684 000 kr.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor). Det belopp som kommer att ställas till Rättshjälpsmyndighetens
disposition kommer slutligt att fästställas enligt dessa riktlinjer och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Räntebeläggning
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Rättshjälpsmyndigheten bör fr.o.m.
budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Rättshjälpsmyndigheten bör
därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen
under anslaget F 2 Rättshjälpskostnader bör föras till detta konto.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 11 684 000 kr.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
119
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
|
1991/92 Utfall |
1992/93 Beräknat |
1993/94 | |
|
Domstols- verket |
Domstols- verket |
Domstols- verket |
Föredraganden |
Resultat
|
Intäkter |
115 743 000 |
120 000 000 |
120 000 000 |
120 000 000 |
|
Kostnader |
109 693 000 |
109 000 000 |
109 000 000 |
109 000 000 |
|
Resultat |
6 050 000 |
11 000 000 |
11 000 000 |
11 000 000 |
|
(Driftbidrag |
12 665 000 |
11 410 000 |
11 410 000 |
11 410 000) |
Inledning
De allmänna advokatbyråerna har nu funnits i 20 år. Redan från starten
slogs det fast att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i princip
skall bedrivas på samma sätt som enskilda advokatbyråer. Vaije allmän
advokatbyrå skall således vara självfinansierad och konkurrera med
enskilda advokatbyråer på lika villkor.
De allmänna advoktbyråema har sammantagna sedan budgetåret
1987/88 uppnått självfinansieringskravet. Fortfarande finns det dock ett
antal byråer som inte har full kostnadstäckning. Det gäller särskilt vissa
av byråerna i Norrland.
Under 1992 har - med helt olika utgångspunkter - två genomlysningar
skett av de allmänna advokatbyråernas verksamhet. Dels har Domstols-
verket på regeringens uppdrag överlämnat rapporten (1992:3) Upp-
följning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna, dels har
inom Justitiedepartementet utarbetats departementspromemorian
(Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråerna; Principförslag om avveck-
ling av det statliga engagemanget.
120
De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Om nödvändiga åtgärder
annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och
rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat-
byråerna åta sig uppdrag som t.ex likvidator, förmyndare eller god man,
s.k. § 3-ärenden. För de kostnader som uppstår i den verksamheten får
byråerna ersättning av staten. I princip skall, som jag nyss sagt, de
allmänna advokatbyråerna vara självbärande och konkurrera på lika
villkor med enskilda advokatbyråer. Vaije byrå utgör en självständig
resultatenhet.
Det finns 28 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på
annan ort. Byråerna har mottagningsverksamhet på ca 30 platser utanför
de orter där de är stationerade. Mottagningsverksamheten bedrivs
huvudsakligen av sociala skäl. Detta innebär att kostnad för resa,
tidsspillan och annan extra kostnad för mottagningen inte ekonomiskt
belastar byråerna utan betalas av allmänna medel via ett särskilt anslag,
det s.k. driftbidraget. Statens kostnad för den sociala mottagnings-
verksamheten uppgår till ca 1 miljon kronor årligen.
Antalet årsarbetskrafter vid byråerna har under de senaste åren uppgått
till 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. Totalt finns det 244
personer anställda på byråerna.
Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags-
anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget
redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten
förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds-
kontoret. Fr.o.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråerna
av rutinen räntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgetår
är 10 miljoner kronor. De senaste åren har den varit 26 miljoner kronor.
Resultatutveckling m.m.
Av anslagsframställningen och verksamhetsberättelsen för budgetåret
1991/92 framgår bl.a. följande. De allmänna advokatbyråerna har
sammantagna sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling
med full kostnadstäckning och uppfyllande av självfinansieringsmålet.
För budgetåret 1991/92 blev den totala kostnadstäckningen 106 % mot
109 % budgetåret 1990/91. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 skuldförs
kostnader för intjänad semesterlön. Denna omläggning av redovisningen
medför en redovisningsteknisk engångskostnad för 1991/92. Om
omläggningen inte hade skett hade kostnadstäckningsgraden för 1991/92
blivit 109 %.
Den bokföringsmässiga vinsten budgetåret 1991/92 blev 6 miljoner
kronor. Vinsten uppkom genom att 20 byråer redovisade en vinst på 8,6
121
miljoner kronor och åtta byråer redovisade en förlust på 2,6 miljoner Prop. 1992/93:100
kronor. Budgetåret 1990/91 redovisade 23 byråer vinst. Bilaga 3
De senaste årens goda resultat är enligt Domstolsverket ett utslag av
att några olönsamma byråer lags ned och andra rekonstruerats, att ADB-
stöd införts, att satsning skett på chefsutbildning, att delegering av
befogenheter från Domstolsverket till byråerna genomförts samt att
bonuslönesystem införts. Flera faktorer tyder på att införandet av
bonuslöner varit den viktigaste åtgärden för att åstadkomma lönsamhet
i byråernas verksamhet. Under budgetåret 1991/92 utgick bonuslön på
6,9 miljoner kronor. Bonuslöneavtalet innehåller en begränsningsregel
av innebörd att summan av utbetalad bonuslön inte får överstiga 5 % av
de totala intäkterna.
Den nya rutinen räntekonto med kredit har skapat bättre möjligheter
för den enskilda advokatbyrån att följa likviditetsutvecklingen.
Antalet inkomna ärenden har fortsatt att öka. De två senaste budget-
åren har ökningen varit 4 % årligen. Arendegruppema offentligt försvar,
offentligt biträde och s.k. § 3-ärenden har ökat även under 1991/92 dock
inte i samma takt som under 1990/91. Sammanlagt utgjorde dessa
ärenden 38 % av intäkterna budgetåret 1991/92. Antalet rådgivningar
och uppdrag utanför rättshjälpsområdet har fortsatt att minska även under
1991/92. Rådgivningsverksamheten utgjorde endast 1 % av intäkterna.
Under 1991/92 noteras en ökning med 10 % av antalet inkomna ärenden
avseende allmän rättshjälp. Dessa ärenden svarade för 38 % av intäk-
terna.
ADB-teknik utnyttjas numera vid samtliga byråer för ärenderedovisning
och för ordbehandling.
Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamheten för
byråerna kommer att bestå även under den kommande tvåårsperioden
och beräknar kostnadstäckningsgraden under perioden till ca 110 %.
Denna prognos bygger på antagandet att byråerna består. Enligt
Domstolsverket har det presenterade avvecklingsförslaget inte haft någon
inverkan på lönsamheten under budgetåret 1991/92.
Rapport från Domstolsverket
Regeringen gav i maj 1991 Domstolsverket i uppdrag att göra en
uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. Upp-
draget gavs bl.a. mot bakgrund av att flera byråer fortfarande har
lönsamhetsproblem.
Domstolsverket har i rapporten (1992:3) Uppföljning av verksamheten
vid de allmänna advokatbyråerna bl.a. redovisat vilka byråer som är
olönsamma, som är kraftigt skuldsatta eller har ekonomiska problem av
annat slag samt beskrivit vari problemen består för vaije sådan byrå.
Domstolsverket har vidare utvärderat hur de ökade befogenheterna för
byråerna har påverkat verksamheten samt föreslagit vissa åtgärder for att
fullfölja tankarna på ett mer fullständigt ansvar för byråerna för den egna
verksamheten.
Domstolsverket har inte funnit anledning att föreslå en förändrad
122
organisationsform för de allmänna advokatbyråerna. Som grund för denna Prop. 1992/93:100
uppfattning uppger Domstolsverket att en omläggning till bolagsform Bilaga 3
medför att det ekonomiska målet ytterligare betonas och att detta inte kan
kombineras med kravet att prioritera rättshjälpsärenden.
I rapporten konstateras att åtta byråer haft lönsamhetsproblem under
den senaste femårsperioden. Det gäller de allmänna advokatbyråerna i
Uppsala, Halmstad, Västerås, Falun, Sundsvall, Östersund, Luleå och
Haparanda. Det anges dock att samtliga av dessa byråer utom Luleå och
Haparanda har vänt eller håller på att vända utvecklingen mot lönsamhet.
De lönsamhetsproblem som funnits vid dessa byråer har, enligt Dom-
stolsverket, huvudsakligen haft sin grund i stor personalomsättning och,
i vissa fäll, rekryteringssvårigheter bland juristerna.
De allmänna advokatbyråerna i Solna, Halmstad, Västerås, Sunsdvall,
Luleå och Haparanda borde, enligt Domstolsverket, finansiellt re-
konstrueras på grund av att de har ett arbetande kapital som klart
understiger deras upplåning och statsskuld.
Omläggningen från rörlig kredit till räntekonto med kredit uppges ha
varit positiv.
När det gäller de utvidgade befogenheterna som byråerna fått uppges
dessa ha haft en positiv påverkan. Den väsentligaste förändringen uppges
vara den att byråerna själva får anställa jurister. Denna befogenhet har
medfört att en större affärsmässighet kan tillämpas vid rekryteringen.
Slutligen har Domstolsverket i rapporten närmare belyst den sociala
mottagningsverksamheten.
Departementspromemorian
Statsmakterna har slagit fäst att konkurrensutsatt verksamhet inte bör
bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för det och
i normalfallet inte heller av staten (prop. 1991/92 bil 1 s. 40 ff, bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Mot den bakgrunden utarbetades
inom Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds 1992:51) De
allmänna advokatbyråerna; Principförslag om avveckling av det statliga
engagemanget.
I promemorian föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer
avvecklas.
Promemorian innehåller en redogörelse for de allmänna advokat-
byråernas bildande. De tre motiv som låg till grund för de allmänna
advokatbyråernas inrättande - dvs. att tillgodose den ökade efterfrågan
på advokattjänster, att ge den enskilde möjlighet att välja mellan en
statlig och en privat advokat samt att ge staten kostnadsinsyn i advokat-
verksamhet - analyseras. Enligt promemorian har de ursprungliga
motiven inte längre någon bärkraft.
Promemorian har remissbehandlats. Remissutfallet är blandat.
Domstolsverket har i sitt remissyttrande försökt beräkna kostnaderna
vid en avveckling av de allmänna advokatbyråerna. Kostnaderna uppges
uppgå till ca 90 miljoner kronor.
123
Föredragandens överväganden
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
De allmänna advokatbyråerna bedriver en konkurrensutsatt verksamhet.
Jag noterar att lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna samman-
tagna är tillfredsställande.
Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om de ursprungliga motiven
för att inrätta de allmänna advokatbyråerna förfarande har giltighet eller
inte och om det kan finnas andra skäl att ha denna typ av statlig
verksamhet. De flesta torde dock vara eniga om att de tidigare motiven
generellt sett har mindre bärkraft i dag än för ett par år sedan. Detta
gäller särskilt på de orter där det finns en riklig tillgång på advokat-
tjänster. Sedan år 1989, då justitieministern senast mer samlat redovisa-
de sina överväganden i denna fråga (prop. 1988/89 bil. 4 s. 85 ff), har
statsmaktema slagit fast att staten endast i undantagsfall och då med
bestämda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har
kommersiella förutsättningar.
Som jag angav i 1992 års budgetproposition ser jag det som nödvändigt
och angeläget att de allmänna advokatbyråerna så långt det är möjligt
drivs på samma villkor som enskilda advokatbyråer. Mot bakgrund av
att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna sammantagna har
förbättrats under de senaste åren och att lönsamheten även framöver
förväntas bli helt tillfredsställande är jag inte beredd att ta initiativ till
någon mer genomgripande förändring av systemet med allmänna advokat-
byråer. Jag har därvid också beaktat att en avveckling med all sannolik-
het kommer att ge upphov till kostnader som är betänkliga i det rådande
statsfmansiella läget. Detta hindrar självklart inte att byråer som saknar
förutsättningar att drivas vidare kan komma att läggas ned. Utöver vid
bristande lönsamhet (se bl.a. prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 85 f, bet.
1988/89:JuU18) bör, enligt min mening, denna princip gälla även vid
rekryteringssvårigheter. Dessutom bör det vara möjligt för anställda vid
en allmän advokatbyrå att, om de så önskar, ta över verksamheten och
driva den vidare i egen regi. Detta kan på sikt leda till att vi får färre
antal allmänna advoktbyråer än i dag. Jag kan inte se några nackdelar
med en sådan utveckling.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att avveckla allmänna
advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller
som de anställda önskar ta över
2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.
124
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
12 665 092
9 260 000
11 410 000
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför
allt for vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl.
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till
11 410 000 kronor. Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den
kraftiga tillströmningen av uppdrag som likvidator.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
279 437 312
247 125 000
256 200 000
Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de
allmänna domstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna och Försäkringsöverdomstolen.
Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och
ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och
konkursförvaltare.
Domstolsverket
Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till
256 200 000 kr.
Föredragandens överväganden
Jag har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbeho-
vet.
Regeringen gav i november 1991 Domstolsverket i uppdrag att se över
ersättningsnormema för nämndemännen. Domstolsverket avlämnade i maj
1992 rapporten 1992:4 "Rekrytering av nämndemän - Förslag till nya
ersättningsnormer". I rapporten lämnar Domstolsverket en redovisning
och analys av olika faktorer som påverkar rekryteringen och samman-
sättningen av nämndemannakåren samt förslag till nya ersättningsnormer
för nämndemännen. Enligt Domstolsverket är det sättet att utse nämnde-
125
män som är den utslagsgivande läktom när det gäller rekryteringen.
Domstolsverket konstaterar vidare att ersättningsnormemas betydelse för
rekryteringen av nämndemän har ökat i takt med det stigande missnöjet
med ersättningarnas storlek. Enligt Domstolsverkets uppfattning är
dagens ersättningsmodell med arvode och tilläggsbelopp otidsenlig.
Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfällig och nämnde-
männens arbetsinsats speglas inte eftersom korta sammanträden ger
samma ersättning som långa. Den största fördelen med modellen är att
den är tämligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår ett nytt
ersättningssystem efter mönster av de nya ersättningsreglerna för
förtroendevalda enligt kommunallagen. Detta innebär en kombination av
prestationsersättning och ersättning för inkomstbortfall. Domstolsverkets
förslag leder till merkostnader på ca 15,7 mkr.
Jag har förståelse för önskemålen om att höja ersättningen till nämnde-
männen. Med hänsyn till det statsfmansiella läget föreslår jag emellertid
inte nu någon ändring i gällande ersättningsbestämmelser.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kr.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
24 694 245
22 100 000
24 694 000
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån
de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall
betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr.
126
G. ÖVRIGA MYNDIGHETER
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
5 909 454
6 571 000
7 387 000
Justitiekanslerns uppgifter och organisation
Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens
rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han
fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289)
och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. JK:s arbetsupp-
gifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av
JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv.
Hos JK tjänstgör för närvarande, förutom justitiekanslem, tio personer.
Pågående reformarbete
Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare under
det senaste året arbetat med att se över Justitiekanslerns arbetsuppgifter
m.m. Enligt direktiven (dir. 1991:110) skall utredningen vara särskilt
inriktad på att undanröja de risker för intressekonflikter som kan
uppkomma mellan JK:s olika arbetsuppgifter. I uppdraget ingår också att
undersöka möjligheterna att renodla verksamheten för att JK:s resurser -
med bibehållande av höga rättssäkerhetskrav - skall kunna utnyttjas så
ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Utredaren har stor frihet att ta
upp de frågor han anser behöver övervägas och att lägga fram förslag till
lösningar som han finner lämpliga. En utgångspunkt för arbetet är
emellertid att det även i fortsättningen behövs ett från regeringen
fristående organ som på regeringens uppdrag kan utföra särskilda
juridiska utredningsuppgifter och ingripa mot missförhållanden inom den
statliga förvaltningen. Denna funktion behöver dock förtydligas och
preciseras. Utredningsuppdraget förväntas bli avslutat inom kort.
Fördjupad prövning
Justitiekanslem tillhör den sista gruppen av myndigheter som slussas in
i det nya budgetsystemet med treåriga ramar från budgetåret 1993/94.
Som ett led i budgetarbetet beslutade regeringen våren 1991 om särskilda
direktiv till JK för den fördjupade anslagsframställningen. JK avlämnade
därefter i maj 1992 en särskild rapport i vilken bl.a. tillsyns-
verksamheten och den skadereglerande verksamheten närmare analyseras.
JK har vidare hösten 1992 avlämnat en fördjupad anslagsframställning
avseende budgetperioden 1993/94 - 1995/96.
127
Den särskilda rapporten
Av den särskilda rapporten framgår bl.a. följande. Under år 1991
registrerades 789 tillsynsärenden. Antalet sådana ärenden och bedöm-
ningarna i dessa har i stort sett varit likartade de senaste åren. Tillsyns-
ärendena utgörs bl.a. av anmälningar från enskilda (40 %) och från
myndigheter, initiativärenden, granskningsärenden samt inspektioner.
Tillsynsärendena är den ärendegrupp inom vilken JK har störst möjlighet
att själv avgöra hur stora insatser som skall göras i respektive ärende.
Vid hög arbetsbelastning har det varit nödvändigt att utnyttja dessa
ärenden som en regulator när det gäller användningen av resurserna. JK
pekar särskilt på behovet av en utökad inspektionsverksamhet. En sådan
ger enligt JK möjlighet att efter behov systematiskt inrikta sig på olika
samhällsområden eller olika rättsliga problem vilket kan bidra till ökad
rättslikhet och effektivitet inom förvaltningen.
Antalet skadeståndsärenden har varit relativt konstant under de senaste
åren. Under år 1991 avgjordes 860 sådana ärenden. Dessa ärenden utgör
en stor del av JK:s arbetsbörda. JK:s tillsynsverksamhet uppges ha haft
ett stort värde för en rationell handläggning av skaderegleringen.
I den särskilda rapporten diskuteras även gränsdragningsproblem när
det gäller beröringspunkter med verksamheter hos andra myndigheter
samt metoder för mätning av JK:s resultat och effektivitet.
Den fördjupade anslagsframställningen
Av den fördjupade anslagsframställningen framgår bl.a. följande. JK har
med hjälp av viss statistik och andra fakta sammanställt tabeller utvisande
dels ärendenas antal och fördelning på olika grupper (tillsyn, yttrande-
frihet, skadestånd, dataärenden m.m.), dels uppgifter om resursfördel-
ningen mellan JK:s olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig
handläggningstid och dels en uppställning med beräkning av hand-
läggningskostnad för olika ärendetyper.
Tillströmningen av ärenden har ökat med 15 % under det senaste året,
från 4 050 till 4 691. Om man jämför första halvåret 1991 med samma
period 1992 noteras en relativt kraftig ökning av ärenden gällande
yttrandefrihet och skadestånd. Tillsynsverksamheten upptar ca 15 % av
JK:s totala resurser. Under senare år har mindre än 10 % av tillsyns-
ärendena avslutats genom beslut med kritik. Skadeståndsverksamheten
upptar ca 20 % av resurserna och yttrandefrihetsverksamheten ca 10 %.
Den genomsnittliga handläggningstiden för ett skadeståndsärende
uppskattas till 2-3 månader. Styckkostnaden för ett skadeståndsärende
beräknas till ca 1 200 kr. Arendebalansen har ökat påtagligt det senaste
året.
I framtidsanalysen anges att olika omvärldsfaktorer torde medföra att
tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena och det skadeståndsrättsliga
området blir arbetskrävande under de närmaste tre åren. JK pekar också
på en rad pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten som bedöms vara
av betydelse för JK:s framtida verksamhet.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
128
Bedömning
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Justitiekanslerns rapport och anslagsframställning uppfyller i stort de
krav som regeringen ställde i direktiven för treårsperioden. Jag anser att
de ger en bra genomlysning av verksamheten och ger en god grund för
en framtidsbedömning. De kommer därför att utgöra ett viktigt underlag
för de analyser som behöver göras av inriktningen av JK:s arbete. Det
är dock för tidigt att nu göra mera grundläggande ställningstaganden från
min sida till detta material.
Med hänsyn till de förändringar i fråga om JK:s arbetsuppgifter m.m.
som kan antas bli följden av det pågående översynsarbete som jag
redovisat i det föregående bedömer jag det som olämpligt att nu ta
ställning till JK:s medelsbehov för hela treårsperioden. Jag förordar i
stället att medelsbehovet för JK i princip nu läggs fäst för den komman-
de tvåårsperioden, dvs. för budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Räntebeläggning m.m.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. JK bör fr.o.m. budgetåret 1993/94
tillämpa denna modell. Myndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 1. kommer
att föras till detta konto.
Anslaget till JK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången
till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av
anslagen. Även riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myn-
dighetens disposition kommer slutligt att fästställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nedan budgeterade beloppet.
Justitiekanslerns yrkanden m.m.
JK föreslår att myndighetens uppgifter skall vara i princip oförändrade.
Den ökande arbetsbalansen och en stor personalomsättning under år 1992
har lett till en ansträngd arbetssituation. I syfte att komma tillrätta med
denna besvärliga situation har JK försökt att i största möjliga ut-
sträckning prioritera och omfördela arbetsuppgifter samt rationalisera
verksamheten. Myndighetens jurister arbetar med ett betydande övertids-
uttag. Några ytterligare arbetsinsatser från personalens sida kan inte
krävas. JK begär mot den bakgrunden ett reellt resurstillskott på knappt
800 000 kr varav ca hälften utgör medel för en extra föredragande.
Resten utgörs av medel för ADB-teknik (300 000 kr), inspektions-
verksamhet (50 000 kr) samt kompetensutveckling m.m.
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
129
Föredragandens överväganden
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Arbetsbelastningen hos JK har blivit besvärande under det senaste året.
Det är enligt min mening inte försvarligt att ärendebalanser och
handläggningtider hos JK ökar i den utsträckning som faktiskt skett. Det
är heller inte troligt att den besvärliga situationen ändras i positiv riktning
under de närmaste åren. Tvärtom förefaller tendensen vara att ärende-
flödet fortsätter att öka och att det tillkommer ett ökat antal nya
resurskrävande ärendetyper.
Jag bedömer det som ytterst angeläget och nödvändigt att JK som
myndighet kan fungera föredömligt och utan problem. Detta särskilt mot
bakgrund av att de flesta myndigheterna de närmaste åren kommer att
få vidkännas åtstramningar samtidigt som ökade krav generellt sett ställs
på dem. I det perspektivet kan JK få en utökad betydelse när det gäller
inte minst tillsynsverksamheten.
Mot bakgrund av det jag nu sagt anser jag att resurserna hos JK -
förutom pris- och löneomräkning och en budgetteknisk justering - bör
förstärkas med 450 000 kr i förhållande till innevarande års anslag.
Härigenom kan JK anställa ytterligare en föredragande. Samtidigt
möjliggörs även vissa andra satsningar på inspektionsverksamhet och
kompetensutveckling.
Med hänsyn till det anförda har planeringsramen för perioden 1993/94
- 1994/95 beräknats till 14 774 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Justitiekanslem för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 7 387 000 kr.
130
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
1 000
1 000
21 254 000
Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och
inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspek-
tionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av person-
uppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet
och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.
Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns
två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om
offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om
enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ
enhet.
Kostnaderna för inspektionens verksamhet skall täckas genom avgifter.
Datainspektionen
Datainspektionen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat
verksamheterna inom verksamhetsområdena tillståndsverksamhet,
tillsynsverksamhet, regelgivning, information, teknikverksamhet,
licensverksamhet och administration.
För vardera av dessa sju verksamhetsområden hade inspektionen bl.a.
följande mål för åren 1989-1992.
Tillståndsverksamheten : Högst 33 % av inspektionens resurser skulle
användas för handläggning av tillståndsärenden enligt datalagen,
kreditupplysningslagen och inkassolagen.
Tillsynsverksamheten: Verksamheten skulle öka så att minst 33 % av
inspektionens resurser användes för tillsyn.
Regelgivningsverksamheten: Inspektionens regelgivning i form av
föreskrifter om förenklade ansökningförfäranden, allmänna råd och
praxissammanställningar skulle öka och prioriteras.
Informationsverksamheten: Arbetet skulle intensifieras för att tillgodose
de registeransvarigas behov.
Tekniska verksamheten: Användningen av olika nya tekniker inom nya
tillämpningsområden skulle analyseras ur integritetssynpunkt.
Licensverksamheten: Antalet licenser skulle under planperioden öka med
totalt 7 000 icke avgiftsbefriade licenser.
Administration: Inspektionen skulle under vaije år helt täcka sina
kostnader med avgifter.
En analys av resultaten under angivna år visar att att dessa mål har
uppnåtts utom såvitt avser tillsynsverksamheten. Det sistnämnda förklaras
främst av att tillståndsärendena ökat vilket medfört att
131
handläggarresursema koncentrerats till tillståndsverksamheten. Prop. 1992/93:100
Datainspektionen har föreslagit att det övergripande syftet med Bilaga 3
inspektionens verksamhet under budgetperioden 1993/94—1995/96 skall
vara att reglera och övervaka användningen av dataregistrerade
personuppgifter samt inkasso- och kreditupplysningsverksamhet så att
människor i Sverige inte utsätts för risker att uppgifter om dem används
så att den personliga integriteten kränks eller skadas. Inspektionen skall
inom ramen för syftet med verksamheten arbeta enligt tre övergripande
strategier vilka inspektionen formulerar på följande sätt.
- För att bli framgångsrik med sin verksamhet gentemot människorna i
Sverige satsar inspektionen på att vara ett kompetent ombud för den
enskilde.
- För att bli framgångsrik gentemot sin personal satsar inspektionen på
ett meningsfullt arbete som går att påverka och på möjligheter till en
egen utveckling.
- För att bli framgångsrik med verksamheten gentemot övriga intressenter
satsar inspektionen på snabbhet, öppenhet och kompetens.
Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som inspektionen kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås
följande målsättningar gälla för verksamhetsområdena för den kommande
treårsperioden.
Tillståndsverksamheten: Vid utgången av varje år under perioden skall
tre nya standardiserade tillståndsbeslut användas för tillståndsverksamhet,
fem procent fler ärenden än föregående år skall ha avgjorts och högst
fem procent av de oavgjorda tillståndsärendena skall vara äldre än ett år.
Tillsynsverksamheten: Under bugetåret 1993/94 skall 60 inspektioner
genomföras varav 45 skall vara s.k. planerade inspektioner. Under vart
och ett av budgetåren 1994/95 och 1995/96 skall 75 inspektioner
genomföras varav 60 skall vara s.k. planerade inspektioner.
Datainspektionen skall vid utgången av varje år under perioden ha högst
150, 190 respektive 260 klagomålsärenden i balans.
Regelgivningsverksamheten: Remissverksamheten skall rationaliseras.
Resursinsatsen för arbete med remissvar, yttranden enligt 2a § datalagen,
delningar av författningsförslag och deltagande i utredningar m.m. får för
varje år inte överstiga de resurser inspektionen använde för sådant arbete
under budgetåret 1991/92. Regelgivningsverksamheten skall stödja det
löpande rationaliseringsarbetet på tillstånds- och tillsynsområdena.
Internationellt och nationellt arbete med anknytning till inspektionens
ansvarsområde skall fortlöpande bevakas.
Tekniska verksamheten: Datainspektionen skall under perioden arbeta
fram tre tekniska rapporter inom inspektionens ansvarsområde. Dessa
rapporter skall komplettera de allmänna råden om ADB-säkerhet för
personregister. Under vaije budgetår skall Datainspektionen ansvara för
ett tekniskt seminarium om datalagens krav på ADB-säkerhet för
leverantörer av ADB-utrustningar och ADB-konsulter.
Informationsverksamheten: Datainspektionen skall arrangera seminarier
och konferenser i aktuella frågor inom inspektionens ansvarsområde.
Under vaije budgetår skall nyhetsbrevet Direkt publiceras med tre
132
nummer.
Licensverksamheten-. För vaije budgetår skall inspektionen tillföras
2 000 nya icke avgiftsbefriade licenser.
Administrativa verksamheten: Datainspektonen skall under varje budgetår
helt täcka sina kostnader med intäkter i sin verksamhet. Under varje
budgetår skall inspektionen genomföra en större utbildningsinsats så att
personalens kompetens för tillsyns- och informationsarbete utvecklas i
linje med inspektionens övergripande verksamhetsinriktning.
Datainspektionen yrkar att ramen för inspektionens utgifter ökas för att
inspektionen skall ges möjligheter att tillfälligt förstärka sin organisation
för att avarbeta uppkomna balanser och för att öka möjligheterna att
rationalisera inspektionens verksamhet. Yrkandet avser ökade resurser för
sju nya handläggare, en ytterligare anställd för informationsarbete,
lokalkostnader m.m. för de tillkommande antällda, inventarier, ökad
informationsverksamhet samt för ekonomiadministrativa åtgärder. Utan
den föreslagna förstärkningen anser inspektionen att den föreslagna
verksamhetsinriktningen med ökad tillsyn och informationsarbete inte kan
realiseras eftersom dess resurser till följd av ärendetillströmningen nästan
uteslutande måste användas i tillståndsarbetet.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Föredragandens överväganden
Övergripande mål
De övergripande målen för Datainspektionens verksamhet skall
alltjämt vara att övervaka att automatisk databehandling av
personuppgifter och kreditupplysningsverksamhet inte medför
otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed
iakttas i inkassoverksamhet.
Resurser: Ramanslag 1993/94 21 254 000 kr
Planeringsram
1993/94 1994/95
21 254 000 kr 21 254 000 kr
Övrigt:
Det är lämpligt att Datainspektionen tilldelas medel i form av
ramanslag.
133
Datainspektionens fördjupade anslagsframställning visar, enligt min Prop. 1992/93:100
mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de Bilaga 3
verksamhetsmål som hittills funnits i stort sett har nåtts. Däremot har
tillsynsverksamheten inte kunnat bedrivas i den utsträckning som är
önskvärd.
Riksdagens revisorer har i rapporten 1991/92:8 "ADB och integritet"
granskat bl.a. Datainspektionens arbete. I rapporten framförs att
inspektionens informationsverksamhet bör byggas ut och inriktas särskilt
mot att öka registeransvarigas kunskap om integritetsskyddsreglema, att
inspektionens egeninitierade tillsyn bör ges mer utrymme, samtidigt som
tillsyns- och informationsverksamheten samordnas och att tillsynen inte
bara skall inriktas mot enstaka register utan också mot kopplingarna
mellan register med olika användningsområden.
Jag anser att Datainspektionen bör ha samma inriktning för de sju
verksamhetsområdena som föreslagits för den kommande treårsperioden
även om inspektionen inte tilldelas ökade resurser. Detta kan innebära en
omfördelning av inspektionens resurser.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor). Det belopp som kommer att ställas till Datainspektionens
disposition kommer slutligt att fästställas enligt dessa riktlinjer och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
En förändring av inspektionens verksamhet i framtiden kan förväntas
bl.a. som en följd av vad som kan komma att föreslås av Datalags-
utredningen (Ju 1989:02). Med hänsyn härtill anser jag att det är
olämpligt att nu ta ställning till inspektionens medelsbehov för hela
treårsperioden. Medelsbehovet bör endast prövas för den kommande
tvåårsperioden dvs. för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av samma
anledning och med hänsyn till det statsfinansiella läget vill jag inte
föreslå att inspektionen ges ökade resurser. Jag anser att det redan nu
finns anledning för inspektionen att se över sin organisation.
Räntebeläggning
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Datainspektionen bör fr.o.m. budgetåret
1993/94 tillämpa denna modell. Datainspektionen bör därför tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G
2 Datainspektionen bör föras till detta konto.
134
Hemställan
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att till Datainspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 21 254 000 kr.
1991/92 Utgift 5 000 168
1992/93 Anslag 5 441 000
1993/94 Förslag 7 103 000
Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt
brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott.
Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra
ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.
Brottsskadenämnden
I Brottsskadenämndens fördjupade anslagsframställning redovisas bl.a.
utvecklingen av såväl brottsskadeersättningama som antalet brotts-
skadeärenden under de senaste fem budgetåren. Verksamhetens innehåll
styrs av brottsskadelagens bestämmelser och omfattningen av antalet
ärenden om brottsskadeersättningar.
Antalet personskadeärenden har under den senaste femårsperioden ökat
från 576 till 1 618 och antalet sakskadeärenden från 783 till 863. Den
stora volymökningen har skett under budgetåret 1991/92, då
personskadeärendena ökade med 62 % och sakskadeärendena med 15 %.
Antalet avgjorda personskade- och sakärenden ökade samtidigt med 18 %
respektive 13 %. Även om antalet avgjorda ärenden har ökat, har p.g.a.
den kraftiga volymförändringen en ökning av ärendebalansen inte kunnat
undvikas.
Mellan budgetåren 1987/88 och 1991/92 ökade de utbetalade
personskadeersättningama från ca 6,3 miljoner kronor till ca 24 miljoner
kronor och sakskadeersättningama från ca 1 miljon kronor till 1,3
miljoner kronor. Den stora ökningen av personskadeersättningama beror
bl.a. på en ökning av sexualbrottsärendena och en höjning av
ersättningsnivån för sådana brott fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare fick
nämnden genom en lagändring den 1 juli 1988 möjlighet att lämna
särskild ersättning för lidande till följd av kränkning av den personliga
integriteten, vilket har medfört en ökad belastning av anslaget. För
närvarande utgör omkring hälften av utbetalda brottsskadeersättningar
ersättning för kränkning. Brottsskadenämndens informationsverksamhet
kan också antas ha haft betydelse för volymutvecklingen. Nämnden har
fr.o.m. budgetåret 1989/90 fått särskilda medel för informations-
verksamhet.
135
I sammanhanget bör också nämnas Kommittén om ideell skada som ser Prop. 1992/93:100
över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada Bilaga 3
m.m. (se avsnitt 3.3). Kommittén har i ett delbetänkande (SOU 1992:84)
Ersättning för kränkning genom brott föreslagit bl.a. att skadestånden för
kränkning genom sexualbrott och grova våldsbrott bör höjas. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
Med hänsyn till ökningen av antalet brottsskadeärenden begär Brotts-
skadenämnden ytterligare 1,2 miljoner kronor för personal förstärkning,
ADB-utveckling m.m.
Föredragandens överväganden
Regeringens arbete med att stärka brottsoffrens ställning fortsätter. Med
beaktande av bl.a. detta och den uppmärksamhet samhället ägnar
brottsoffren anser jag att det är troligt att antalet brottsskadeansökningar
även fortsättningsvis kommer att ligga på en hög nivå eller till och med
öka. Av betydelse för volymutvecklingen är också bl.a.
Brottsskadenämndens informationsverksamhet. Det är viktigt att nå de
brottsoffer som är berättigade till brottsskadeersättning och jag anser
därför att den informationsverksamhet som nämnden bedriver är
värdefull.
Den fördjupade anslagsframställningen visar att Brottsskadenämnden
har bedrivit verksamheten effektivt och med gott resultat. Trots den stora
volymökningen har verksamheten vid Brottsskadenämnden utvecklats
positivt. Nämnden har avgjort i huvudsak lika många ärenden som har
kommit in under budgetåren med undantag av budgetåret 1991/92, då
ärendebalansen ökade. Nämnden avgjorde dock fler brottsskadeärenden
under budgetåret 1991/92 än föregående budgetår. Förvaltningskostnaden
minskade också per avgjort brottsskadeärende budgetåret 1991/92 jämfört
med året dessförinnan. Orsaken till denna effektivitetsökning är olika
rationaliseringsåtgärder, framförallt det utökade delegationsförfarandet.
Brottsskadenämnden har föreslagit att nämnden tilldelas en treårig
budgetram. Med hänsyn till den kraftiga volymförändring som har skett
och den ovisshet som råder kring den framtida ärendeutvecklingen och
ersättningsnivåerna är det enligt min mening inte nu ändamålsenligt att
tilldela Brottsskadenämnden en treårig budgetram. Nämnden bör dock
redan nu tilldelas medel över ramanslag för förvaltningskostnaderna.
Fastän ramen är ettårig bör s.k. anslagskredit kunna tillämpas. Medel för
brottsskadeersättningama bör även i fortsättningen tilldelas över
förslagsanslag.
Även om Brottsskadenämnden tilldelas en ettårig budgetram anser jag
att verksamhetsinriktningen bör kunna läggas fäst för en treårig budget-
period. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser
och volymen styrs av antalet ärenden om brottsskadeersättning. Med
dessa förutsättningar är utrymmet för prioritering av resurserna starkt
begränsat. Brottsskadenämnden har genom ett väl genomfört
rationaliseringsarbete kunnat effektivisera verksamheten. Nämnden bör
naturligtvis även fortsättningsvis arbeta för att ytterligare effektivisera
136
verksamheten. En förutsättning för denna effektivisering är bl.a. att Prop. 1992/93:100
nämnden har datorstöd i tillräcklig omfattning för att få till stånd en Bilaga 3
rationell hantering av brottsskadeärenden. Jag har under anslaget beräknat
medel för dessa behov. Jag har därutöver beräknat ytterligare medel
under anslaget med hänsyn till den kraftiga volymökningen av
brottsskadeersättningar.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Brottsskadenämnden bör fr.o.m.
budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Brottsskadenämnden bör
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader föras till detta
konto.
Anslaget för Brottsskadenämnden har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas
till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 103 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
26 258 657
25 000 000
35 000 000
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott. Dessutom har från anslaget
utgått bidrag till Brottsofferjouremas riksförbund för innevarande
budgetår med 1 miljon kronor.
Brottsskadenämnden
Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 15 miljoner
kronor.
137
Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100
Bilaga 3
Som jag har redovisat under anslaget G 3. Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader har antalet ansökningar om brottsskadeersättningar
ökat kraftigt. Med hänsyn till volymökningen beräknar jag anslaget till
35 miljoner kronor. I beloppet ingår 1 miljon kronor till Brottsoffer-
jourernas riksförbund.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000
kr.
I statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 14 361 000 kronor.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen
av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en
proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp
med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr.
I statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 4 823 000 kronor.
I avvaktan på att beredningen av de forskningspolitiska frågorna slutförs
föreslår jag att även detta anslag förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret
1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kr.
138
H. DIVERSE
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
12 133 000
9 037 000
10 112 000
Från anslaget betalas kostnaderna för bl.a. tryckning och distribution av
Svensk författningssamling (SFS).
Med hänsyn till de texter med EG-anknytning som skall publiceras i
SFS bör anslaget räknas upp med ca 1 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Svensk författningssamling för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 10 112 000 kr.
1991/92 Utgift 2 839 000
1992/93 Anslag 2 586 000
1993/94 Förslag 2 586 000
Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt.
Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna
för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt
bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors
(HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
140 138 000
140 272 000
141 200 000
Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier. Som redovisats i prop. 1992/93:50 om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin (s. 13) kommer partistödet att minska
139
|
med 10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Stöd till politiska partier för budgetåret 1993/94 anvisa |
Prop.1992/93:100 Bilaga 3 |
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
154 462 000
3 350 000
29 600 000
Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och
andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk
för biträde i samband med allmänna val.
Jag föreslår att anslaget beräknas till 29,6 milj, kr., vilket avser
kostnader för inköp av valmaterial, ersättning till Postverket, in-
formation, utbildning m.m. Medel för utveckling av ett nytt ADB-stöd
for valadministrationen beräknas också under anslaget Bl. Riksskatte-
verket under sjunde huvudtiteln.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna val för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 29 600 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
400 000
400 000
600 000
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Senare denna dag kommer jag att föreslå att regeringen föreslår
riksdagen att till detta ändamål anvisa ytterligare 200 000 kr på tilläggs-
budget I (prop. 1992/93:105 bil. 2) till statsbudgeten för innevarande
budgetår.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisnings-
sed för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 600 000 kr.
140
Bilaga 3.1
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om
verksamheten mom polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården
I avsnittet 5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet har
totala antalet brott som kommit till polisens kännedom redovisats. Där
har också en av Brottsförebyggande rådet (BRA) gjord prognos berörts
översiktligt.
I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott,
bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I
diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1981 och
senare. Siffrorna för perioden 1981 - 1991 är tagna direkt ur Statistiska
centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år
1992 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden
januari - oktober 1992.
BRA har utarbetat en rapport över brottsutvecklingen (BRÅ rapport
1992:2). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under
senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom.
Hänsyn har tagits till uppgifterna i rapporten i den följande redogörelsen.
Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom justitie-
departementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen
i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställ-
ningen.
141
1.1 Våldsbrott
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Antal anmälda våldsbrott (i tusental)
|
År |
Rån Misshandel |
Våldtäkt |
Mord och dråp samt miss- | |
|
1981 |
3 228 |
24 313 |
865 |
146 |
|
1982 |
3 530 |
28 197 |
941 |
125 |
|
1983 |
3 473 |
29 218 |
923 |
121 |
|
1984 |
3 681 |
30 784 |
995 |
116 |
|
1985 |
3 851 |
31 995 |
1 035 |
126 |
|
1986 |
3 806 |
32 805 |
1 046 |
147 |
|
1987 |
3 939 |
34 757 |
1 114 |
134 |
|
1988 |
4 177 |
37 511 |
1 332 |
146 |
|
1989 |
5 211 |
39 641 |
1 462 |
150 |
|
1990 |
5 967 |
40 690 |
1 410 |
121 |
|
1991 |
6 173 |
40 454 |
1 462 |
141 |
|
19921 |
6 148 |
45 319 |
1 566 |
176 |
1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
142
Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullbordade
mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp,
bamadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.
Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1981
till 1991. Ar 1991 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade
brottsbalksbrotten.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Särskilt om rån
Antalet anmälda rånbrott 1991 var närmare 6 200 och det är en ökning
med 3 procent sedan 1990. Av rånbrotten är de flesta rån mot person
(84 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen
av ökningen från år 1990 utgörs av en ökning av butiksrånen. Gaturån
är den dominerande formen av rån.
Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1991 var
dessa 316. Det är en markant ökning med 94 stycken jämfört med 1990.
Bank-och postrånen förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i
övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen.
Särskilt om misshandel
I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller
utomhus kan noteras att förändringen från år 1990 till år 1991 skiljer sig
åt mellan de båda kategorierna. Utomhusbrotten ökade med 2 procent
medan inomhusbrotten minskade med 3 procent.
Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten
familjevåld. Den delen domineras nästan helt av män som misshandlar
sina nuvarande eller tidigare hustrur, sammanboende eller fästmör.
Det mesta av våldet mellan bekanta, som inte har en familjerelation,
sker i lägenheter och utspelas inom grupper av kriminellt aktiva eller
missbrukare av olika slag.
Drygt hälften av de polisanmälda våldsbrotten utspelas på gator och
torg, i eller kring nöjeslokaler samt på allmänna kommunikationsmedel.
Antalet fäll av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för
offret är högst i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.
Särskilt om våldtäkt
De anmälda våldtäkterna ökade år 1991 med 4 procent jämfört med
föregående år.
Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 -
1991. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäkterna
inomhus som svarar för den ökningen.
143
1.2 Tillgreppsbrott
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)
|
År |
Inbrotts- Därav |
Därav |
Biltillgrepp |
Stöld ur |
|
stöld Inbrott i |
Inbrott i |
(fullbordat) |
motorfordon | |
|
lägenhet |
vind eller | |||
|
eller villa |
källare |
|
1981 |
137 168 |
20 012 |
22 845 |
22 979 |
93 970 |
|
1982 |
139 168 |
21 063 |
25 096 |
25 182 |
101 305 |
|
1983 |
139 789 |
23 865 |
22 931 |
24 858 |
100 925 |
|
1984 |
142 555 |
24 647 |
25 716 |
27 209 |
112 859 |
|
1985 |
144 571 |
24 298 |
28 129 |
31 823 |
125 231 |
|
1986 |
151 881 |
23 260 |
27 625 |
39 541 |
152 221 |
|
1987 |
142 331 |
20 351 |
28 443 |
41 580 |
156 972 |
|
1988 |
130 923 |
20 155 |
23 938 |
42 387 |
149 172 |
|
1989 |
137 195 |
21 329 |
22 267 |
47 781 |
155 091 |
|
1990 |
154 030 |
22 446 |
22 911 |
51 064 |
157 626 |
|
1991 |
155 865 |
22 056 |
24 037 |
48 491 |
143 908 |
|
19921 |
157 597 |
22 124 |
26 150 |
45 054 |
137 649 |
1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
144
Prop.1992/93:100
Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda Bilaga 3
brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen särredovisade brottsgruppema
ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som
inbrott, t.ex. snatteri.
Särskilt om inbrott
Inbrotten utgör en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott.
Förutom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår
i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor
m.m.
Under 1970-talet uppvisade antalet inbrottsstölder stora svängningar.
Under 1980-talet låg de på en nivå runt 140 000, men ökade markant till
154 000 år 1990. År 1991 anmäldes totalt 156 000 inbrott, vilket innebär
en ökning med 1 procent jämfört med föregående år.
Särskilt om motorfordonstillgrepp
I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp.
Antalet fullbordade bilstölder var år 1990 109 procent fler än år 1980.
Den markanta ökningen tog fart under andra halvan av 1980-talet. Under
perioden 1980-1985 stals i genomsnitt 26 000 bilar per år. Perioden
1986 - 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år.
Under år 1991 anmäldes 48 500 fullbordade biltillgrepp. Det är en
minskning med 5 procent jämfört med föregående år.
145
10 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3
1.3 Bedrägeribrott
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Antal anmälda bedrägeribrott (i tusental)
1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
År 1991 anmäldes 69 000 bedrägeribrott vilket är en minskning med 28
procent jämfört med året innan. Denna minskning har fortsatt även under
år 1992. Enligt BRÅ förklaras nedgången av en kraftig minskad
anmälningsbenägenhet från bankernas sida. Det gäller då främst s.k.
övertrasseringar, men även i viss mån andra typer av bedrägerier med
check- och personkonton.
Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerierna år 1991 för 18 procent
medan bedrägerier som begås med hjälp av betalkort svarade 21 procent.
146
|
År |
Check- |
Betalkort |
|
1981 |
10 685 |
18 721 |
|
1982 |
10 117 |
21 638 |
|
1983 |
11 680 |
16 721 |
|
1984 |
13 369 |
13 960 |
|
1985 |
13 036 |
22 246 |
|
1986 |
15 195 |
22 057 |
|
1987 |
15 757 |
19 681 |
|
1988 |
17 063 |
20 312 |
|
1989 |
12 794 |
19 678 |
|
1990 |
14 760 |
16 699 |
|
1991 |
12 467 |
14 426 |
|
19921 |
10 318 |
10 777 |
1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1.4 Övriga brottsbalksbrott
Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (i tusental)
O Skadegörelsebrott QHD Övriga BrB-brott
'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
147
Prop.1992/93:100
Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort Bilaga 3
antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte fäller inom någon av
de tidigare berörda kategorierna.
Särskilt om skadegörelse
Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som förutom rån, uppvisar
den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalksbrott. Under 1980-
talets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med
1985 var de 31 procent fler under 1990. Under år 1991 anmäldes knappt
94 000 skadegörelsebrott, vilket innebär en minskning med 3 procent
jämfört med föregående år. Om detta är ett trendbrott, eller bara en
tillfällig minskning, återstår att se. Att döma av den preliminära stati-
stiken kommer nivån för 1992 att ligga något över 1991 års nivå.
En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är
tonåringar.
Av skadegörelsebrotten avser 35 procent skadegörelse på motorfor-
don.
16 procent drabbar stat, landsting och kommuner.
1.5 Narkotikabrott
Antal anmälda narkotikabrott (i tusental)
'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1992
148
Prop.1992/93:100
Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och Bilaga 3
narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418).
Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela
1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. En del av den
ökningen kan förklaras med de skärpta anvisningar som infördes av
Riksåklagaren år 1980. Även innehav eller överlåtelse av mycket små
mängder narkotika betraktas numera som narkotikabrott. En annan
förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulan-
gningen under åren 1981 och 1982.
En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan
noteras sedan år 1983. År 1991 var antalet anmälda brott 54 procent
lägre än år 1982. En stor del av minskningen beror på ändrade rutiner
för antalsräkning i s k serieuppklaringar. Antalet narkotikabrott per
misstänkt person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,4 år 1991.
År 1991 anmäldes emellertid 32 162 brott. Detta är en ökning med 15
procent jämfört med föregående år.
Antalet personer som lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort
sätt oförändrat under den senaste tioårsperioden. Det framgår av följande
sammanställning.
Antal personer som lagförts för narkotikabrott.
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
8173 7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349 7612
149
11 Riksdagen 1992193. I sand. Nr 100. Bilaga 3
1.6 Trafiknykterhetsbrott
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott (TBL).
Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tusental)
1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m oktober 1992. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.
Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en
jämförelse mellan antalet domar åren 1989 och 1991 där grovt rattfylleri
är huvudbrott (4 § 1 mom TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och
4 a § nu gällande TBL). I stapeln för villkorlig dom ingår även villkor-
lig dom med böter.
Påföljderna har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980-
talet låg andelen som fick fangelsepåföljd på en relativt konstant nivå
omkring 73 procent. År 1991 var denna andel 42 procent.
150
Domar avseende grovt rattfylleri
Antal (i tusental)
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
1.7 Modern brottslighet
SCB har i promemorian (1990:6) Modem brottslighet och specialstraff-
rätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslighetens
utveckling under 1980-talet.
En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som
redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att antalet
anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står enligt SCB
i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella
brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott.
Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har endast
narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under
1980-talet. De övriga brottsgruppemas trender är stabila eller sjunkande.
Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e, ll:e
och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m, brott mot
borgenärer samt forfälskningsbrott. Dessa straffbestämmelser avser till
viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott.
BRA har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter,
nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning
1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning
1988:3) samt Den brottslige företagaren, Myt eller sanning (BRÅ
rapport 1990:2).
151
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt
samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken
en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Brott och uppklaring
Antalet brott som anmäls till polisen är som tidigare nämnts drygt 1,1
milj, per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt
utfärdar ordningsförelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde
218 350 år 1991 (202 648 år 1990).
Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. Ar 1991
blev nära 400 000 brott uppklarade. I dessa fall rörde det sig om drygt
108 000 misstänkta personer.
De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts
av bara en gärningsman. När det gäller tillgreppsbrotten är det emel-
lertid relativt vanligt att flera personer tillsammans begår brott.
Den s.k. uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstyper.
Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet.
För t.ex. trafikbrott och narkotikabrott är uppklaringsprocenten hög (ca
90 procent). Vid s k offerbrott är uppklaringsprocenten betydligt lägre.
För misshandel och andra våldsbrott är uppklaringen omkring 50 pro-
cent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstöldema klaras upp.
Ungefär vart femte rån blir uppklarat.
Antalet uppklarade brottsbalksbrott har dock ökat från drygt 218 000
år 1981 till över 266 000 år 1991 (244 000 år 1990). Antalet uppklarade
brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat
från runt 250 000 år 1986 till nära 396 000 år 1991. Det är en ökning
med 58 procent.
Beslut av åklagare
Åklagarna fettar beslut om åtal mot cirka 85 000 personer årligen. Till
detta kommer drygt 90 000 strafförelägganden per år. Åklagarna beslutar
om åtalsunderlåtelser i cirka 18 000 fall per år. Antalet avskrivna och
nedlagda mål är omkring 58 000 per år. 78 139 har godkänt strafföre-
lägganden.
Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter
År 1991 dömdes omkring 6 800 personer till skyddstillsyn. För 598 eller
9 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff.
Drygt 13 500 personer dömdes till villkorlig dom år 1991. Under samma
år har totalt 109 980 personer bötfällts. 31 841 har dömts till böter.
152
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Fängelse
Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 har fler personer som
dömts till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år
1986 då antalet personer som dömdes till fängelse åter böljade öka.
År 1991 dömdes 14 313 (1990 dömdes 15 527) personer till fängelse
som huvudpåföljd. Minskningen jämfört med föregående år motsvaras av
antalet färre dömda till fängelse för grovt rattfylleri.
Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. 60
procent av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brotts-
balken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar
är rattfylleri.
5 procent av dem som under 1991 dömdes till fängelse ådömdes en
strafftid på mer än två år. En tredjedel av dessa dömdes för narkotika-
brottslighet.
2.1 Polisväsendet
Antalet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av
statistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). IM utfärdas så
snart ett polisingripande sker. Hur antalet ingripanden och gripna har
utvecklats sedan år 1981 framgår av följande diagram.
Antal (i miljoner)
□ Ingripandemed. HUD Gripna
153
2.2 Åklagarväsendet
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom-
stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras
upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och föränd-
ringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna
anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare
under de senaste åren. Antalet mål i utgående balans har ökat sedan år
1985.
|
Period |
Antal personer i |
Antal mål i utgående |
|
balans |
|
Mål om brott |
Övriga |
Totalt |
Därav mål om | |
|
1982 |
172 100 |
118 000 |
64 600 |
48 600 |
|
1983 |
169 800 |
114 400 |
59 400 |
43 700 |
|
1984 |
167 498 |
101 700 |
35 208 |
28 087 |
|
1985 |
170 699 |
96 200 |
53 082 |
41 027 |
|
1986 |
172 938 |
90 700 |
55 943 |
43 129 |
|
1987 |
170 538 |
92 800 |
56 931 |
44 222 |
|
1988 |
177 032 |
92 108 |
58 659 |
47 047 |
|
1989 |
179 348 |
91 884 |
62 707 |
49 958 |
|
1990 |
192 702 |
89 651 |
64 581 |
53 978 |
|
1991 |
203 815 |
86 533 |
67 778 |
55 748 |
Som ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarmyndig-
heterna anges i följande tabell användningen av tvångsmedel.
154
Prop.1992/93:100
_________________________________________________________________ Bilaga 3
|
År |
Tvångsmedel Anhållna |
Häktnings- |
|
1982 |
30 368 |
9 918 |
|
1983 |
28 747 |
9 455 |
|
1984 |
26 388 |
8 855 |
|
1985 |
25 448 |
8 720 |
|
1986 |
26 177 |
8 401 |
|
1987 |
26 648 |
9 275 |
|
1988 |
26 264 |
11 546 |
|
1989 |
25 943 |
11 959 |
|
1990 |
27 221 |
12 135 |
|
1991 |
27 583 |
12 256 |
2.3 Domstolsväsendet
2.3.1 Domstolarnas arbetsläge
1989 1990 1991 91-01-01 92-01-01
—06-30 -06-30
Allmänna domstolarna
Högsta domstolen
|
Inkomna mål1 |
3 410 |
3 687 |
4 163 |
2 100 |
2 455 |
|
Avgjorda mål2 |
3 748 |
3 544 |
3 645 |
1 920 |
2 131 |
|
Utgående balans |
918 |
1 044 |
1 483 |
1 224 |
1 828 |
Hovrätterna
|
Inkomna mål |
20 168 |
20 705 |
22 160 |
11 290 |
12 868 |
|
Avgjorda mål |
18 967 |
20 421 |
22 338 |
11 443 |
11 658 |
|
Utgående balans |
8 695 |
8 989 |
8 623 |
8 678 |
9 811 |
^nkl. skrifter
2Utan skrifter
155
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
|
1989 |
1990 |
1991 |
91-01-01 —06-30 |
92-01-01 —06-30 |
|
Tingsrätterna Inkomna tvistemål och brottmål 138 243 |
143 192 |
163 079 |
81 671 |
81 250 |
|
Avgjorda tvistemål och brottmål 136 075 |
139 900 |
153 123 |
76 664 |
82 211 |
|
Utgående balans |
65 321 |
74 367 |
69 710 |
73 220 |
|
Inkomna fastig- hetsmål 7 103 |
7 229 |
1 59O1 |
721 |
753 |
|
Avgjorda fastig- hetsmål 7 655 |
8 245 |
3 6591 |
2 563 |
968 |
|
Utgående balans fastighetsmål 5 309 |
4 154 |
2 008 |
2 253 |
1 777 |
|
Inkomna mål om lagsökning 111 893 |
125 077 |
152 942 |
74 563 |
_2 |
|
Inkomna mål om betalningsföre- |
520 422 |
633 002 |
304 892 |
_2 |
|
Inkomna domstols- ärenden 23 547 |
23 123 |
25 118 |
12 226 |
15 902 |
|
Avgjorda domstols- ärenden 23 227 |
22 062 |
25 483 |
12 785 |
15 962 |
|
Utgående balans domstolsärenden 14 276 |
15 082 |
14 726 |
14 231 |
14 434 |
|
Inskrivnings- ärenden 2 206 343 |
1 984 350 |
2 158 364 |
1 108 750 |
812 548 |
|
Gravations- och äganderätts- |
393 676 |
325 470 |
179 997 |
106 417 |
1 From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som fastighetsmål
utan som tvistemål.
2 From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betal-
ningsföreläggandemål vid tingsrätterna.
156
Prop.1992/93:100
____________________________________________________________________ Bilaga 3
|
1989 |
1990 |
1991 |
91-01-01 -06-30 |
92-01-01 -06-30 | |
|
Allmänna förvaltningsdomstolarna | |||||
|
Regeringsrätten | |||||
|
Inkomna mål |
5 226 |
5 437 |
5 893 |
3 076 |
3 344 |
|
Avgjorda mål |
5 289 |
4 088 |
5 630 |
2 756 |
3 059 |
|
Utgående balans |
3 692 |
4 088 |
4 333 |
4 398 |
4 614 |
|
Kammarrätterna | |||||
|
Inkomna mål |
23 650 |
26 299 |
27 654 |
14 317 |
17 633 |
|
Avgjorda mål |
25 034 |
27 736 |
28 929 |
14 726 |
16 404 |
|
Utgående balans |
18 975 |
17 571 |
16 319 |
17 159 |
23 58O1 |
|
Länsrätterna | |||||
|
Inkomna mål |
135 354 |
136 287 |
156 395 |
101 415 |
59 718 |
|
Avgjorda mål |
135 638 |
135 698 |
141 536 |
69 415 |
78 844 |
|
Utgående balans |
127 895 |
128 221 |
142 621 |
160 284 |
123 071 |
1 I samband med försäkringsrätternas upplösande den 1 juli har 6 735 balanserade
mål överflyttats till kammarrätterna.
|
1989 |
1990 |
1991 |
91-01-01 |
92-01-01 |
|
-06-30 |
—06-30 |
|
Bostadsdomstolen och hyresnämnderna |
m.m. | ||||
|
Bostadsdomstolen | |||||
|
Inkomna mål |
714 |
662 |
587 |
303 |
355 |
|
Avgjorda mål |
707 |
699 |
619 |
339 |
364 |
|
Utgående balans |
348 |
310 |
277 |
273 |
268 |
|
Hyresnämnderna | |||||
|
Inkomna ärenden |
50 577 |
51 185 |
52 039 |
29 554 |
22 103 |
|
Avgjorda ärenden |
43 043 |
54 779 |
52 414 |
23 584 |
22 813 |
|
Utgående balans |
19 999 |
16 300 |
15 925 |
22 272 |
15 215 |
A rrendenämndema
|
Inkomna ärenden |
1 680 |
2 567 |
1 722 |
1 025 |
1 185 |
|
Avgjorda ärenden |
1 535 |
2 598 |
1 622 |
861 |
889 |
|
Utgående balans |
829 |
735 |
835 |
899 |
1 131 |
157
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3
Prop.1992/93:100
____________________________________________________________________ Bilaga 3
1989
1990
1991
91-01-01 92-01-01
—-06-30 -06-30
Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna
Försäkringsöverdomstolen
|
Inkomna mål |
2 728 |
2 940 |
3 411 |
1 747 |
1 843 |
|
Avgjorda mål |
2 231 |
2 800 |
2 618 |
1 394 |
1 414 |
|
Utgående balans |
3 696 |
3 836 |
4 629 |
4 230 |
5 022 |
Försäkringsrätterna
|
Inkomna mål |
9 503 |
10 376 |
6 191* |
6 196 |
- |
|
Avgjorda mål |
7 924 |
8 035 |
8 886 |
4 514 |
3 691 |
|
Utgående balans |
10 843 |
13 176 |
10 436 |
14 850 |
6 735 |
1 From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten
upphörde helt 1992-07-01.
2.3.2 Särskilt om brottmålen
|
Period |
Tingsrätterna | ||
|
Antal brott- |
Inkomna |
därav mål som | |
|
1984 |
23 951 |
72 702 |
12 450 |
|
1985 |
23 976 |
68 700 |
10 212 |
|
1986 |
25 456 |
69 847 |
11 118 |
|
1987 |
24 679 |
67 856 |
10 203 |
|
1988 |
24 984 |
70 798 |
10 113 |
|
1989 |
25 604 |
72 370 |
10 396 |
|
1990 |
24 535 |
72 969 |
8 937 |
|
1991 |
27 137 |
78 015 |
10 248 |
|
1991 första |
24 968 |
39 837 |
4 834 |
|
1992 halvåret |
26 977 |
39 486 |
5 433 |
Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna har
ökat under senare år. Statistiken för första halvåret 1992 tyder på en
fortsatt hög nivå. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade
158
under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988.
Under år 1989 minskade antalet mål något, men år 1990 steg åter antalet
för att ligga kvar på den högre nivån år 1991. En fortsatt ökning kan
noteras för första halvåret 1992.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
|
Är |
Hovrätterna |
Antal brottmål i |
|
1984 |
7 103 |
2 541 |
|
1985 |
6 838 |
2 520 |
|
1986 |
6 690 |
2 491 |
|
1987 |
7 326 |
2 904 |
|
1988 |
7 745 |
3 145 |
|
1989 |
7 465 |
3 390 |
|
1990 |
7 952 |
3 671 |
|
1991 |
7 928 |
3 588 |
|
1991 första |
4 129 |
3 727 |
|
1992 halvåret |
4 868 |
3 264 |
2.4 Kriminalvården
|
År |
Kriminalvårdsanstalter |
Häkten Högsta |
Frivård Antal klienter | |
|
Ny intagna |
Högsta | |||
|
1982 |
13 835 |
3 783 |
1 108 |
17 767 |
|
1983 |
15 177 |
4 137 |
1 102 |
14 092 |
|
1984 |
14 647 |
3 669 |
916 |
12 200 |
|
1985 |
13 535 |
3 655 |
981 |
11 677 |
|
1986 |
14 188 |
3 655 |
1 026 |
11 933 |
|
1987 |
14 980 |
3 744 |
1 086 |
12 334 |
|
1988 |
16 098 |
4 049 |
1 200 |
12 369 |
|
1989 |
15 467 |
3 904 |
1 131 |
12 642 |
|
1990 |
15 833 |
3 878 |
1 213 |
12 369 |
|
1991 |
13 422 |
3 867 |
1 198 |
13 033 |
|
1992 |
3 999 |
1 334 |
12 244 | |
159
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att
därefter plana ut på en hög nivå år 1983. Antalet klienter i frivården har
stabiliserats under senare delen av 1980-talet.
Av de 13 422 personer som togs in i fängelse under år 1991 var 2 321
dömda för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 442 för tillgreppsbrott och 3 466
för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1991 - den 1 mars 1992 har
antalet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader
minskat med 3,6 procent medan antalet med strafftider på två år eller
mer har ökat med 5 procent.
|
Strafftider |
Antal ny- |
Absolut |
Procentuell |
|
Två månader |
5 877 |
- 2 211 |
- 27,3 |
|
Mer än två tom |
3 529 |
- 148 |
- 4,0 |
|
Mer än sex tom |
2 223 |
- 36 |
- 1,6 |
|
Mer än tolv |
1 793 |
- 16 |
- 0,9 |
|
Summa |
13 422 |
- 2 411 |
- 15,2 |
Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell.
Genomsnittlig vistelsetid
i månader
1970
4,5
1975 1980 1985 1990 1991
3,7 3,5 3,2 3,0 3,6
Under 1991 ökade den beräknade genomsnittliga vistelsetiden i anstalt
med 0,6 månader jämfört med föregående år. Ökningen sammanhänger
med att antalet fängelsedömda rattfyllerister, som har korta strafftider,
har minskat.
Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av föränd-
ringar i medelbeläggningen.
160
Prop.1992/93:100
___________________________________________________________________ Bilaga 3
Budgetår Anstalter Häkten
medelbeläggning procent medelbeläggning procent
årets tio tyngst
belastade månader
|
1984/85 |
3 264 |
80.2 |
818 |
67 |
|
1985/86 |
3 259 |
82.4 |
817 |
67 |
|
1986/87 |
3 367 |
84.8 |
866 |
72 |
|
1987/88 |
3 573 |
90.0 |
995 |
82 |
|
1988/89 |
3 677 |
90.6 |
1 046 |
84 |
|
1989/90 |
3 666 |
87.9 |
1 050 |
84 |
|
1990/91 |
3 727 |
88,8 |
1 106 |
84 |
|
1991/92 |
3 697 |
90,1 |
1 135 |
85 |
I slutet av 1970-talet och böljan av 1980-talet ökade medelbelägg-
ningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genom-
fördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av
medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 till
3 260. Därefter har medelbeläggningen ökat till samma nivå som före
halvtidsreformen.
Under budgetåret 1991/92 har medelantalet övervakade klienter varit
13 321 vilket är 28 fler än budgetåret 1990/91. Av dessa övervakade
klienter var i medeltal 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 var vill-
korligt frigivna och 1 301 i anstalt med övervakare.
Under budgetåret 1991/92 dömdes 84 personer till s.k. samhällstjänst.
161
3.1 Olika typer av åtgärder
Det allmännas åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på
syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas
mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt.
Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för
rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om
sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i före-
byggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än
rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och
arbetsmarknadsmyndigheterna.
Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra
brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet.
Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndighetemas
kontroll av att straffeanktionerade bestämmelser inom deras resp, verk-
samhetsområden efterlevs.
Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs
för att fatta beslut om reaktion mot brott.
\érkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i
kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex.
exekutionsväsendet i fråga om böter.
Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge
personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i
samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndighetema
och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsom-
rådena.
Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör
åtgärder mot brott.
Det allmänna satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock
inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för
åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område
satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone
delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsen-
det, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp
årligen för ändamålet. Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsvä-
sendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna
domstolarna och kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas.
De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fall
har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.
All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning,
passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led
i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och
kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verk-
samhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som
är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 11,6 miljarder kr för
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
162
budgetåret 1992/93. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärdsgrupper.
Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departementet och
statliga kommittéer.
Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder
till cirka 123 miljoner kr. Största posten utgör kostnaderna för polisens
undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRA:s
verksamhet utom den rena forskningen och utvecklingen. I detta
sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brottsskadenämnden inte
till någon del har medräknats.
Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverk-
samhet och beräknas kosta 4 142 miljoner kr.
Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott-
målsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt
de allmänna domstolarna. Av beloppet 4 130 miljoner kr faller 2 761
miljoner kr på polisväsendet, 507 miljoner kr på åklagarväsendet och
862 miljoner kr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnader.
Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats
som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till
3 197 miljoner kr.
Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område
som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 27 miljoner
kr, varav omkring 19 miljoner kr avser anslag till BRA:s verksamhet
och 8 miljoner kr forskning och utveckling inom Rikspolisstyrelsen. I
beloppet ingår inte det utvecklingsarbete som bedrivs i departementets
kommittéer.
I jämförelse med föregående budgetår har kostnaderna för rättsväsen-
dets åtgärder mot brott ökat med 14 procent i löpande priser.
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
Kostnader för åtgärder mot brott
inom justitiedepartementets område (milj, kr)
övervakning
163
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
I följande diagram presenteras en beräkning av kostnadsutvecklingen för
respektive åtgärdsgrupp under en femårsperiod uttryckt i fästa priser.
Det bör anmärkas att mervärdesskatt ingår i anslagen budgetåren
1987/88 - 1990/91 men inte 1991/92. I den skala som används i dia-
grammen skulle dock mervärdesskatten inte ge något märkbart utslag.
Kostnader för åtgärder mot brott
(i fasta priser 1987/88)
□ Verkställighet m.m
HD Brottsutredning m.m
§ övervakning
Kronor (i miljoner)
□ Utvecklingsarbete
B Förebyggande åtgärder
164
Prop.1992/93:100
Bilaga 3
3.2 Personalresurserna
Antalet tjänster inom polisväsendet är totalt ca 24 000. Av detta antal är
omkring 16 700 polistjänster.
Antalet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca
650 är åklagartjänster.
När det gäller de allmänna domstolarna saknas fömärvarande en
löpande redovisning som visar hur stor del av personalresurserna som
tas i anspråk for brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen
hur stor del av deras personal som tagits i anspråk inom olika verksam-
hetsområden, bl a brottmålshandläggning. Den senast gjorda bearbet-
ningen av detta material visar att denna andel för brottmålens vidkom-
mande är omkring 25 procent. Antalet anställda (inklusive deltids-
anställda) vid de allmänna domstolarna är nu omkring 4 400 varav
omkring 660 ordinarie domare.
Kriminalvården har nu ca 6 600 tjänster. Av dessa är drygt 5 600
placerade vid häktena och kriminalvårdsanstaltema och drygt 740 inom
fri vården. Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för
närvarande till omkring 4 600.
165
Prop. 1992/93:100
bilaga 3
Sid.
ANDRA HUVUDTITELN
|
3 |
1 Allmänt |
|
3 |
1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstryggheten |
|
4 |
1.2 Förnyelsen av rättssamhället |
|
6 |
1.3 Internationellt samarbete |
|
9 |
2 Offentlig rätt |
|
9 |
2.1 Grundlagsfrågor m.m. |
|
10 |
2.2 Offentlighet och sekretess |
|
11 |
2.3 Datalagsfrågor |
|
12 |
2.4 Förvaltningsrätt |
|
13 |
3 Civilrätt |
|
13 |
3.1 Allmänt |
|
13 |
3.2 Allmän förmögenhetsrätt |
|
15 |
3.3 Ersättningsrätt |
|
16 |
3.4 Bostadslagstiftningen |
|
17 |
3.5 Övrig fastighetsrätt |
|
19 |
3.6 Bolagsrätt och annan |
|
20 |
3.7 Immaterialrätt |
|
21 |
3.8 Transporträtt |
|
22 |
3.9 Familjerätt |
|
24 |
4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten |
|
24 |
4.1 Domstolsväsendet |
|
28 |
4.2 Åklagarväsendet |
|
29 |
4.3 Processrätten |
|
33 |
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt |
|
35 |
5 Kriminalpolitiken |
|
35 |
5.1 Allmän inriktning |
|
37 |
5.2 Brottsutveckling och prognos för resten av 1990- |
|
39 |
5.3 Lagstiftningsåtgärder |
|
39 |
5.3.1 Strafflagstiftningen |
|
42 |
5.3.2 Påföljdssystemet |
|
43 |
5.3.3 De unga lagöverträdarna |
|
44 |
5.3.4 Brottsofferfrågor |
|
45 |
5.3.5 Brottsregistreringen |
|
47 |
5.4 Polisen |
|
49 |
5.5 Kriminalvården |
|
50 |
6 Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område |
|
52 |
7 Sammanfattning |
166
Anslag
Prop. 1992/93:100
bilaga 3
53 A. Justitiedepartementet m.m.
Al S tatsrådsberedningen
A2 Justitiedepartementet
A3 Utredningar m.m.
A4 Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.
Summa
49 224 000
63 229 000
30 200 000
12 432 000*
155 085 000
55 B. Polisväsendet
Bl Rikspolisstyrelsen
B2 Säkerhetspolisen
B3 Polishögskolan
B4 Statens kriminaltekniska laboratorium
B5 Lokala polisorganisation
Summa
475 000 000
470 643 000
1 000
46 710 000
9 891 189 000
10 883 543 000
86 C Åklagarväsendet
Cl Riksåklagaren
C2 Åklagarmyndigheterna
23 812 000
535 366 000
Summa
559 178 000
93 D. Domstolsväsendet m.m.
Dl Domstolsverket
D2 Domstolarna m.m.
63 910 000
2 445 640 000
*Beräknat belopp
Summa
2 509 550 000
167
102 E. Kriminalvården
Prop. 1992/93:100
bilaga 3
|
El |
Kriminalvårdsstyrelsen |
106 609 000 |
|
E2 |
Kriminalvården |
3 298 089 000 |
|
E3 |
U tlandstransporter |
125 000 000 |
Summa 3 529 698 000
|
116 E Rättshjälp m.m. | ||
|
Fl |
Rättshj älpskostnader |
815 100 000 |
|
F2 |
Rättshj älpsmyndigheten |
11 684 000 |
|
F3 |
Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet |
1 000 |
|
F4 |
Driftbidrag |
11 410 000 |
|
F5 |
Vissa domstolskostnader m.m. |
256 200 000 |
|
F6 |
Diverse kostnader för rättsväsendet |
24 694 000 |
|
Summa |
1 119 089 000 | |
|
127 G. Övriga myndigheter | ||
|
G1 |
Justitiekanslem |
7 387 000 |
|
G2 |
Datainspektionen |
21 254 000 |
|
G3 |
Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader |
7 103 000 |
|
G4 |
Brottsskadenämnden: Ersättning för skador |
35 000 000 |
|
G5 |
Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader |
14 361 000' |
|
G6 |
Utvecklingskostnader |
4 823 000' |
Summa
89 928 000
*Beräknat belopp
168
139 H. Diverse
Prop. 1992/93:100
bilaga 3
|
Hl |
Svensk författningssamling |
10 112 000 |
|
H2 |
Bidrag till vissa internationella |
2 586 000 |
|
H3 |
Stöd till politiska partier |
141 200 000 |
|
H4 |
Allmänna val |
29 600 000 |
|
H5 |
Bidrag till stiftelsen för utvecklande av |
600 000 |
Summa 184 098 000
SUMMA FÖR JUSTITIEDEPARTEMENTET 19 030 169 000
I
Bilaga 3.1
Statistiska uppgifter om
brottsutvecklingen samt om
verksamheten inom polis-
väsendet, åklagarväsendet,
domstolarna och kriminal-
vården
169
gotab 42657, Stockholm 1992
Regeringens proposition
1992/93:100 Bilaga 4
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Bilaga 4 till budgetpropositionen 1993
Utrikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)
Prop.
1992/93:100
Bilaga 4
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992
Föredragande: statsrådet Svensson i frågorna under littera A punkterna 1-
4, 6-8, B punkterna 1, 3, 8-10, C, D, F och G;
statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 5 och B punkt 2;
statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punkterna 4-7 och E.
Anmälan till budgetpropositionen 1993
Statsrådet Svensson anför
Sedan tre år tillbaka befinner sig Europa i en period av dramatisk omvand-
ling. Efter det kalla krigets period av stillastående verkar svensk utrikespoli-
tik i en mer föränderlig miljö, som anknyter till tidigare perioder i europeisk
historia.
För första gången efter andra världskriget föreligger möjligheter att eta-
blera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning för hela Europa.
Men det finns också risker för att etniska och nationella motsättningar och
konflikter växer sig starkare på många håll i Öst- och Sydösteuropa.
Det är ett vitalt svenskt intresse att dagens europeiska samarbete fördju-
pas. Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en fullvärdig plats i detta
samarbetes kärna. Förhandlingar om ett medlemskap i Europeiska gemen-
skapen/Europeiska unionen (EG/EU) inleds i början av året, med målen
folkomröstning år 1994 och ett svenskt inträde i Gemenskapen år 1995.
Den nationella staten har blivit för stor för många uppgifter som kan lösas
bättre lokalt eller individuellt och den har blivit för liten för många uppgifter
som måste lösas över nationsgränserna. Med subsidiaritetsprincipen byggs
en fast länk mellan europeisering och decentralisering.
Med antagandet av Paris-stadgan för ett nytt Europa år 1990 bekräftade
medlemmarna av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) en ny värde-
gemenskap. Paris-stadgans värderingar om demokrati och marknadseko-
nomi utgör den principiella basen för ett nytt all-europeiskt samarbetssys-
tem. Skall ett sådant system få fasthet måste de samarbetsstrukturer som
byggts upp efter andra världskriget i Västeuropa så vitt som möjligt också
utsträckas till att omfatta Central- och Östeuropa.
I olika former söker den svenska regeringen bidra till att utveckla ett euro-
peiskt samarbetssystem. Detta sker bl.a. i ESK, där Sverige blev ordförande
i december 1992. Av största betydelse är våra förbindelser med den framväx-
ande Europeiska unionen, som kommer att utgöra kärnan i det europeiska
samarbetet. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär att vi får större
möjligheter att verka för en långsiktig all-europeisk samarbetsordning.
Sverige ger ett viktigt bidrag till reformprocessen i öst genom det bilate-
rala samarbetet med grannländerna kring Östersjön: Estland, Lettland, Li-
tauen, Polen och Ryssland. Vad gäller Baltikum kan vi under det gångna
samarbetsåret särskilt peka på frihandelsavtalen med Estland, Lettland och
Litauen, tillkomsten av det baltiska investeringsprogrammmet, det växande
suveränitetsbiståndet, betalningsbalansstödet, kompensationen för det guld
som år 1940 överlämnades till Sovjetunionen, samt Sveriges bestämda diplo-
matiska stöd när det gäller kravet på ett snabbt tillbakadragande av de ryska
trupperna. De baltiska länderna kan påräkna ett lika nära samarbete under
det kommande året.
Trots oerhörda problem har Polen, Ungern och Tjeckoslovakien gjort
stora framsteg i arbetet på att skapa fungerande marknadsekonomiska och
fasta demokratiska strukturer. Vi har en växande kontaktyta med dessa sta-
ter, inte minst på handelsområdet. De får också del av det svenska östbistån-
det.
Såväl bilateralt som multilateralt bär Sverige sin del av det europeiska an-
svaret för att underlätta reformarbetet i Central- och Östeuropa. Viktiga
komponenter i arbetet är mänskliga rättigheter, demokratiska strukturer,
ekonomisk utveckling och tillfredsställande ekologiska betingelser. Det sist-
nämnda innefattar bl.a. ett särskilt stöd till ansträngningarna att göra kärn-
kraftverken i Östeuropa säkrare.
Framgången för reformsträvandena i Ryssland har en direkt inverkan på
vår säkerhetspolitiska miljö. I kraft av sin stora befolkning, sitt väldiga terri-
torium och sina omfattande resurser förblir Ryssland en militär stormakt.
Även om utvecklingen i Oberoende Staters Samvälde (OSS) i det stora hela
varit positiv efter Sovjetunionens upplösning för blott ett år sedan går re-
formarbetet på många håll långsamt. Framtiden innehåller betydande osä-
kerhet, då de demokratiska och marknadsekonomiska strukturerna överallt
är bräckliga och på sina håll närmast skenbara. Mot denna bakgrund måste
omvärlden, i första hand grannländerna, vara förberedda på motgångar och
bakslag även av dramatisk karaktär.
Av största vikt är att det spirande demokratiska Ryssland inlemmas i det
europeiska samarbetet i bred bemärkelse. Sverige söker bidra såväl bilate-
ralt som multilateralt till en sådan utveckling. Svenska insatser i nordvästra
Ryssland, i första hand S:t Petersburg-regionen, är betydelsefulla i detta
sammanhang. Också inom Östersjörådet och Storkalottsamarbetet blir
Ryssland en viktig samarbetspartner. Samtidigt bygger vi ut förbindelserna
med andra länder i vår region, främst Vitryssland och Ukraina. I Kiev har vi
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
under året öppnat en ambassad och, liksom i Moskva, medverkat i grundan-
det av ett civilt forskningscentrum för vapenexperter och militära forskare.
ESK torde få en allt viktigare roll när det gäller att hantera de många djupt
rotade problem och akuta konflikter som kommit i dagen sedan de repres-
siva strukturerna i det forna Sovjetunionen och Östeuropa avlägsnats. Men
ESK är inte tillräckligt starkt för att ge de nya demokratierna i öster den
säkerhetspolitiska förankring de söker. Därvidlag vänder de sig till NATO
och dess samarbetsråd för Central- och Östeuropa (NACC).
Efter Sovjetblockets sammanbrott har NATO fått en starkare politisk ka-
raktär, även om dess militära struktur även framdeles kommer att bestå som
en stabiliserande faktor i Europa. Som ett led i den pågående sammanväv-
ningsprocessen mellan samarbets- och säkerhetsorganisationerna i Europa
har NATO ställt sina resurser till förfogande för fredsbevarande operationer
inom ESK:s ram.
ESK:s egen begränsade kapacitet i detta avseende har medfört att organi-
sationen under året utvecklats i konfliktförebyggande snarare än konfliktlö-
sande riktning. Som ordförande avser Sverige att verka för att stärka ESK:s
förmåga också i det senare avseendet genom att utveckla de instrument som
medlemsstaterna enades om vid ESK:s uppföljningsmöte i Helsingfors på
senvåren 1992.
Även om ESK deltar i ansträngningarna att lösa de djupt tragiska konflik-
terna i det före detta Jugoslavien sker det huvudsakliga diplomatiska arbetet
inom ramen för den s.k. London-konferensen, som leds av EG och FN. Kon-
ferensen, som organiserat arbetet i ett flertal kommittéer, har fått ett perma-
nent högkvarter i Geneve. Sverige deltar i konferensens arbete i egenskap
av ESK-ordförande.
Fredsansträngningarna har hittills inte givit några påtagliga resultat, även
om man har förmått parterna att träffas och ingå vissa överenskommelser.
Striderna, i vilka irreguljära förband spelar en central roll, fortsätter med
svårartade lidanden för civilbefolkningen som resultat.
FN:s säkerhetsråd har tagit en rad mycket långtgående beslut av fredsbe-
varande och humanitär art. Ett vapenembargo som täcker hela det f.d. Jugo-
slavien samt handelssanktioner mot Serbien-Montenegro har införts. Hu-
vudinriktningen av FN:s fredsbevarande insats, Unprofor, är att verka i de
serbisk-kontrollerade enklaverna i Kroatien, samt att säkra distribution av
humanitärt bistånd i Bosnien-Hercegovina. Säkerhetsrådet har dessutom
tillsatt en expertkommission för att samla information rörande krigsförbry-
telser begångna i det f.d. Jugoslavien. Vidare har FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna tillsatt en särskild rapportör för att rapportera om
kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien och att lämna
förslag för att förhindra sådana kränkningar.
Europarådet spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Öst-
europa. Syftet är inte bara att skapa demokratiska strukturer utan verkliga
rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det
legala och politiska systemet. Sverige har på skilda sätt sökt främja de bal-
tiska staternas kandidaturer till medlemskap i rådet. Estland och Litauen har
goda utsikter att vinna inträde under år 1993 och Lettland torde inte följa
långt efter dem.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Betoningen av den europeiska identiteten präglar också i ökande grad de
övriga nordiska ländernas utrikespolitik. Den reformverksamhet som pågår
i de nordiska ländernas samarbetsorgan genomförs utifrån utgångspunkten
att det nordiska samarbetet befordras av - och blir än nödvändigare i - ett
större europeiskt sammanhang. Utvecklingen i Nordeuropa har medfört att
det nordiska samarbetet stärkts i ett viktigt avseende. För första gången se-
dan andra världskriget har utrikes- och säkerhetspolitiken upptagits på dag-
ordningen för de nordiska utrikesministermötena.
Regeringen ser som en primär uppgift för Sveriges utrikespolitik att föra
in vårt land i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen, det europeiska
samarbetets kärna. På grundval av ett brett samförstånd i riksdagen fortsät-
ter Utrikesdepartementet att förbereda förhandlingarna om medlemskap i
EG. Dessa torde, som jag tidigare framhållit, kunna inledas i början av år
1993 med sikte på ett svenskt medlemskap år 1995. Med EES-avtalets ikraft-
trädande blir Sverige en del av en stor gemensam marknad med fri rörlighet
för personer, tjänster, varor och kapital. Genom EES-avtalet tas också ett
viktigt steg i riktning mot medlemskap.
Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspekti-
vet i EG är av central betydelse. I enlighet med riksdagens beslut genomför
regeringen en omfattande satsning på information om Europa-frågorna. Ge-
nom Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration förde-
las också medel till organisationslivets informationsinsatser. Under 1993/94
förutses bidrag till kampanjorganisationerna inför folkomröstningen.
Integrationsprocessen i EG är ett vitalt svenskt intresse, av såväl ekono-
miska som politiska skäl. Maastricht-fördraget betecknar ett historiskt steg
på vägen mot en närmare union mellan Europas folk, vilken på sikt garante-
rar välstånd och stabilitet i hela Europa. Fördraget har emellertid givit upp-
hov till olika slags tolkningstvister i EG-länderna. Ratificeringsprocessen
har försenats i Danmark och Storbritannien som en följd av det negativa ut-
slaget i den danska folkomröstningen. Vid Europeiska rådets möte i Edin-
burgh den 11-12 december 1992 löstes dock den danska frågan. En andra
folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösning-
arna för Danmark förutses under senare delen av våren 1993. Både Storbri-
tannien och Danmark bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under
första halvåret år 1993.
Från Sveriges sida har vi klargjort att det är ett svenskt intresse att solida-
riskt och fullt ut delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitik. Riksdagen har bekräftat denna beredskap, som redovisats i
Utrikesutskottets betänkande från maj 1992. De samarbetsområden som är
aktuella - bl.a. ESK-processen, icke-spridningsfrågor och försvaret av
mänskliga rättigheter - sammanfaller i hög grad med svenska mål och strä-
vanden.
I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan har EG-kommissionen
sökt ytterligare klarhet om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi
har framhållit Sveriges starka intresse av att tillsammans med övriga EG-
länder bidra till en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Detta innebär
en klart positiv hållning till de mål på detta område som formulerats i Maast-
richt-fördraget.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Samtidigt består den svenska militära alliansfriheten. Något deltagande i
ett försvarspolitiskt samarbete är inte aktuellt för Sveriges del. Med utgångs-
punkten att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går utöver
vad EG:s medlemsländer själva överenskommit torde emellertid inga sär-
skilda svårigheter uppstå för svensk del under de kommande medlemskaps-
förhandlingarna.
Även om de internationella samarbetsorganisationerna ännu inte lyckats
etablera mekanismer som effektivt kan hejda och lösa uppblossande konflik-
ter har utvecklingen på nedrustningssidan varit mycket hoppingivande efter
det kalla krigets slut. Under det gångna året har Förenta staterna och be-
rörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kärnva-
penlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärn-
vapen. Konventionen om ett totalförbud mot kemiska vapen utgör ett unikt
framsteg i de internationella ansträngningarna att stoppa spridningen av
massförstörelsevapen.
Sverige arbetar för att det växande internationella samförståndet skall
leda till ytterligare effektiva åtgärder mot förekomsten och spridningen av
massförstörelsevapen. Regeringen fäster särskild vikt vid ansträngningarna
att förhindra spridningen av kärnvapen genom ett stärkande av icke-sprid-
ningsavtalet (NPT), vars fortsatta tillämpning skall beslutas vid en konferens
år 1995. Resultatet därav bör bli att avtalet förlängs på längsta möjliga tid.
Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mel-
lan departement och myndigheter. Det parlamentariska samrådet i dessa frå-
gor sker i den nyligen tillsatta gemensamma Delegationen för nedrustnings-
och folkrättsfrågor.
Inom ESK har ett nytt säkerhetsforum inrättats under det gångna året.
Syftet är att förbereda nya förhandlingar om rustningskontroll och förtroen-
deskapande åtgärder, att skapa möjligheter för ett regelbundet samråd i sä-
kerhetsfrågor och att främja ansträngningarna att förebygga konflikter. Väg-
ledande för Sveriges verksamhet i detta forum är vår önskan att bidra till en
varaktig säkerhets- och samarbetsordning inom ESK-området under beak-
tande av svenska säkerhetspolitiska intressen.
Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.
Den globala samarbetsorganisationen verkar nu under mer konstruktiva in-
ternationella betingelser. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter
att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg.
En internationell samsyn håller på att utvecklas världen över kring princi-
perna om demokrati och fri ekonomi som förutsättningar för folkens väl-
gång.
Detta medför att FN med ett brett stöd av medlemmarna kan möta ökade
krav och förväntningar. Tillsammans med de andra nordiska länderna verkar
Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga.
Många av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens
rapport ”En dagordning för fred”. Sverige fortsätter att spela en viktig roll
som deltagare i FN:s fredsbevarande operationer, vilka avsevärt ökat i antal
under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska
och sociala verksamhet, agerar Sverige och de övriga nordiska länderna på-
drivande.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
I syfte att förbättra förutsättningarna för att styra verksamheten och göra
utrikespolitiska överväganden avseende deltagande i FN:s och ESK:s freds-
bevarande verksamhet förs anslagen för dessa ändamål över från Försvars-
departementets till utrikesdepartementets huvudtitel. På detta sätt samord-
nas finansieringen och skapas såväl en grund för avvägning mellan pågående
operationer som en beredskap för att kunna möta kostnader som uppkom-
mer om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal
i nya fredsbevarande operationer. För mer omfattande svenskt deltagande
måste dock även framdeles en politisk beredskap föreligga för beslut om fi-
nansiering i vaije enskilt fall. Försvarsdepartementet behåller ansvaret för
genomförandet av svenskt deltagande med personal och materiel i fredsbe-
varande operationer.
Sverige har i FN och andra internationella organisationer mött stor re-
spekt för sin politik vad gäller mänskliga rättigheter, icke-spridning av mass-
förstörelsevapen och ett effektivt u-landsbistånd. Denna profil kommer
också att prägla vår fortsatta FN-politik. Viktiga punkter på världsorganisa-
tionens framtida agenda är vidarebehandlingen av förslagen i generalsekre-
terarens rapport ”En dagordning för fred”, vidareförandet av de beslut som
fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet
av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993
och FN:s befolkningskonferens 1994, samt förberedelserna för toppmötet
om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga
rum år 1995. Under förberedelsearbetet för världskonferensen om de
mänskliga rättigheterna söker Sverige i första hand främja åtgärder och pro-
cedurer som kan bidra till en förbättrad tillämpning av existerande konven-
tioner.
Kränkningar av mänskliga rättigheter, ekologiska hot, naturkatastrofer,
narkotikahandel och terrorism kommer även i framtiden att utgöra bety-
dande utmaningar för det internationella samhället. Massfattigdom och
andra problem orsakade av den accelererande befolkningstillväxten plågar
många av FN:s medlemsländer. På sikt kan dessa problem och konflikter
bara lösas i en mer samarbetsinriktad internationell miljö. Medlen är ett fritt
utbyte av kunskap och varor, regionalt samarbete och institutionsbyggande -
dvs. upprättandet och stärkandet av de internationella strukturerna inom
och utom FN-systemet.
Sverige arbetar aktivt i olika internationella sammanhang för att öka det
internationella samarbetet för att förbättra miljön. Under år 1992 deltog
Sverige bl.a. aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Jane-
rio. Under året har nya eller förstärkta internationella miljökonventioner
åstadkommits, bl.a. om Östersjöns miljö, miljön i Nordsjön och Nordostat-
lanten, om transport av miljöfarligt avfall, om ozon-nedbrytande ämnen, om
åtgärder för biologisk mångfald, mot försämring av klimatet och om princi-
per för miljövänligt skogsbruk.
Det regionala samarbetet, som fått nya möjligheter efter öst-västkonfron-
tationens upphörande, kommer att spela en alltmer dynamisk roll i framti-
den. Om de regionala samarbetsmöjligheterna tillvaratas på rätt sätt, blir
regionernas samverkan byggstenar i en global integration.
Den internationella handelns roll som motor för global tillväxt är av
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
största betydelse. Den vidgade internationella frihandel som GATT:s Uru-
guay-runda har ställt inom räckhåll kan utgöra ett utomordentligt viktigt bi-
drag till stimulans i världsekonomin. I rådande konjunkturläge får det inter-
nationella samfundet inte försitta detta tillfälle till liberalisering av världs-
ekonomin. Sverige verkar med kraft för att förhandlingarna snarast skall
föras till ett framgångsrikt slut.
Sverige är traditionellt ett frihandelsland och verkar också för att i-län-
derna skall öppna sina gränser för u- och östländernas handelsvaror. Vi fäs-
ter också av detta skäl största vikt vid genomförandet av GATT-förhandling-
arna. Samtidigt ger vi ett omfattande bistånd till ekonomisk och social ut-
veckling som på sikt skall kunna hjälpa u-länderna att stå på egna ben. Bi-
ståndet är särskilt viktigt för de fattigaste länderna, som ännu inte kan dra
full nytta av en friare världshandel.
Av särskild betydelse är det bistånd som utgår till civilbefolkningen i om-
råden som drabbats av hungersnöd, krig och andra katastrofer. Sådant bi-
stånd har också varit påkallat i vårt eget närområde på grund av den besvär-
liga försörjningssituationen i Central- och Östeuropa.
Narkotikahandelns och narkotikabrukets allt vidare spridning och förö-
dande konsekvenser har under de senaste åren tilldragit sig växande upp-
märksamhet. Sverige var en av initiativtagarna till FN:s globala handlings-
program mot narkotika och är en av de största bidragsgivarna till FN:s pro-
gram för narkotikakontroll. Kampen mot terrorism är ett annat område där
Sverige verkar för ett vidgat internationellt samarbete.
Väpnade konflikter, ofta av gammalt datum, fortsätter att skörda offer i
många delar av världen. I stora delar av Afrika förvärras konflikterna av en
långvarig torka, som bidragit till att miljontals människor drabbats av hung-
ersnöd. I Somalia och södra Sudan har civilbefolkningen drabbats hårdare
än på andra håll. Från svensk sida deltar vi med betydande resurser i de på-
gående humanitära hjälpinsatserna inom FN:s och Röda Korsets ram.
De positiva dragen i utvecklingen i Sydafrika, där betydelsefulla steg tagits
mot en förhandlingslösning, förmörkas av politiskt våld som tenderar att
skapa en ond cirkel. Det internationella samfundets ansträngningar att bidra
till att få slut på våldet och skapa förutsättningar för fortsatta förhandlingar
har den svenska regeringens stöd.
I Mellanöstern har nya möjligheter att uppnå fred uppstått sedan verkliga
fredssamtal inleddes i Madrid på senhösten 1991. För att freden skall konso-
lideras krävs emellertid en bred uppgörelse med alla de inslag som diskuteras
inom ramen för fredsprocessen.
Medan nya konflikter blommat upp i Asien - i första hand i det område
som tidigare var en del av Sovjetunionen - har gamla konflikter utvecklats
mot en lösning eller i vaije fall kunnat hejdas. I Kambodja föreligger möjlig-
heter för ett fullständigt genomförande av Paris-överenskommelsen från år
1991 i FN:s regi. I Afghanistan har ett långdraget och blodigt inbördeskrig
nyligen avslutats. Civilbefolkningen har dock, på grund av kvardröjande
motsättningar, med tidvis uppblossande stridigheter som följd, ännu ej för-
unnats att åtnjuta fred och stabilitet. Det internationella samfundets konflikt
med Irak upphörde inte med gulfkriget. Stora problem med både politiska
och humanitära dimensioner kvarstår i området.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
I Latinamerika fortsätter utvecklingen i riktning mot fred och försoning i
de centralamerikanska republiker som tidigare drabbades av inbördeskrigets
fasor. En på det hela taget positiv ekonomisk utveckling på denna under 80-
talet starkt skulddrabbade kontinent torde bidra till att underbygga en de-
mokratisk utveckling. Cuba utgör dock alltjämt ett undantag från denna po-
sitiva utveckling.
Trots många svårigheter och bakslag präglas utvecklingen i världen i väx-
ande grad av de värderingar som Sverige står för i sin utrikespolitik. Detta
ökar våra möjligheter att påverka skeendet både i vår egen region och i
världen i stort, i såväl vår multilaterala som bilaterala diplomati. Men för att
uppnå våra utrikespolitiska mål måste vi agera i nära samverkan med andra
länder. Denna inriktning på samverkan med andra länder och ländergrupper
är ett grundläggande drag i regeringens utrikespolitik.
För att Sverige i praktiken skall kunna genomföra en sådan samverkan
krävs även fortsättningsvis en utrikesförvaltning med goda kunskaper om
den internationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt diplomatisk kom-
petens. Sveriges förhandlingar med EG och ordförandeskap i ESK ställer
särskilt höga krav på utrikesförvaltningens personal och dess övriga resurser.
På grundval av dessa prioriteringar, och i ljuset av de sparkrav som det
statsfinansiella läget framtvingar, genomförs nu ett intensivt förändringsar-
bete i utrikesförvaltningen. En viss minskning av Sveriges konsulära närvaro
utomlands blir en följd av besparingsarbetet. I den industrialiserade väst-
världen kan långsiktigt behovet av konsulära tjänster bedömas avta. Detta
reflekteras bl.a. i mitt förslag att åtta konsulat i Europa och Nordamerika
avvecklas och ersätts med honorära konsulat. Vidare genomförs nu en plan
i syfte att nedbringa utrikesförvaltningens administrationskostnader.
Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i
svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som jag
redan betonat, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i
olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för
mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett vik-
tigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av
internationella normer för skydd av mänskliga rättigheter.
Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande övervak-
ningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är
konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande arbeta-
res rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vi-
dare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med
skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr.
Bland andra viktiga folkrättsliga ämnen märks havsrätten med tillhörande
avgränsningsfrågor. De internationella miljörättsliga frågorna har kommit
att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga frå-
gor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exempel.
Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett vik-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
tigt inslag i verksamheten. Frän och med den 1 juli 1989 har departementet
medel för stimulans av folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikes-
förvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För budgetåret 1993/94 av-
ses fortsättningsvis medel anslås för detta ändamål. En del av medlen kan
användas som forskarstöd i form av deltidsanställning av en doktorand på
folkrättsarkivet. Den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrådgivaren
fungerar som en länk mellan Utrikesdepartementet och universiteten. Sve-
rige stödjer förslag som ger folkrätten en starkare ställning i staternas interna
beslutsprocess. I syfte att främja folkrättens utveckling och efterlevnad har
1990-talet av FN:s generalförsamling utropats till folkrättens årtionde.
Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konventio-
ner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en
traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten pågår en dato-
risering av departementets traktatregister.
Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga områ-
det visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämnings-
frågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål.
Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utom-
lands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utred-
ningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhållsärenden får
svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bort-
förda barn är en annan viktig arbetsuppgift.
Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer
utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberö-
vanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska
medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina utlandsresor utanför
de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att hu-
vuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Det kan förut-
ses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer att tilldelas ett
ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utomlands.
Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrä-
vande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under åren
1987-1991 framgår av följande uppställning:
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Utlänningsärenden 1987-1991
Utveckling av ärendemängder
|
o Ar |
Uppehålls- och arbetstillstånd |
Viseringar |
|
1987 |
27 000 |
145 000 |
|
1988 |
30 000 |
180 000 |
|
1989 |
47 000 |
236 000 |
|
1990 |
60 000 |
275 000 |
|
1991 |
63 000 |
196 000 |
Minskningen av viseringsärenden är en följd av beslutet år 1991 att slopa
viseringskravet för polska medborgare. Under år 1990 utfärdades 107 000
viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal utlandsmyndigheter
i tredje världens flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt växande
arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl- och anknyt-
ningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggnings-
rutinerna. Stora resurser går likväl åt för att handlägga denna typ av ären-
den.
Statsrådet Dinkelspiel anför
Världshandeln spelar en avgörande roll för tillväxten. Den internationella
arbetsdelningen bygger på skalfördelar och specialisering. Därför har den
internationella handeln under efterkrigstiden genomgående vuxit i snabbare
takt än de enskilda ekonomierna. Frihandeln har varit en förutsättning för
en hög internationell tillväxttakt.
Sedan slutet av 1800-talet har den internationella integrationen spelat en
avgörande roll för den svenska ekonomins utveckling. Sveriges export och
import motsvarar nu båda över 30 % av den svenska bruttonationalproduk-
ten. Vår utrikeshandel sker till nära tre fjärdedelar med EG:s och EFTA:s
medlemsländer. Flertalet av våra största företag är beroende av de interna-
tionella marknaderna. Vårt deltagande i den europeiska integrationen, lik-
som i internationell arbetsdelning och i en öppen världshandel, är av avgö-
rande betydelse för vårt välstånd.
Under 1970- och 1980-talen försämrades Sveriges ekonomiska position
jämfört med OECD-länderna i övrigt. En allvarlig nedgång i ekonomin bör-
jade år 1989. Mellan år 1989 och början av år 1992 har den svenska industri-
produktionen minskat med 17 %. Sysselsättningen i industrin sjönk under
samma period med 170 000 personer. Nedgången har fortsatt under år 1992.
Världshandeln ökade enligt IMF under år 1990 med 4 % och under år
1991 med endast drygt 2 %. Med reservation för effekterna av turbulensen
i världsekonomin hösten 1992, beräknas den år 1992 och år 1993 åter öka
med 4-5 % respektive över 6 %. I Sverige sjönk exporten med 2 % och im-
porten med hela 7 % under år 1991. Under år 1992 återhämtade sig exporten
med ca 1 %. Importen föll under samma år med 1-2 %. Under år 1993 vän-
tas exportens ökningstakt förstärkas till ca 5 %.
I regeringsdeklarationen år 1991 konstaterade regeringen att i det nya
Europa som växer fram får inte vårt land vara en nation som halkar efter.
Sverige och Norden skall vara ett kraftfält i den europeiska utvecklingen.
Sedan 1991 års regeringsförklaring har avgörande steg tagits för att bryta
den ekonomiska stagnationen och för att lägga grunden för en ny period av
tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. De ekonomisk-politiska åtgär-
derna med anledning av den ekonomiska krisen hösten 1992 innebär att nä-
ringslivets konkurrenskraft förbättras avsevärt. Den kontinuerliga förlusten
av marknadsandelar under 1980-talet förväntas upphöra år 1993. År 1994
beräknas exportindustrin vinna marknadsandelar för första gången sedan år
1983.
Det är på de internationella marknaderna vi kan skapa förutsättningar för
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
10
att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en till- Prop. 1992/93:100
växt- och företagarnation med en stark och växande industri och en i alla Bilaga 4
avseenden hållbar utveckling. Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för
Sveriges ekonomi. Fri handel är för ett litet land med en öppen ekonomi en
förutsättning för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden.
Europa
Europa befinner sig i snabb och dramatisk förändring. Det finns risker för
att Europa sjunker tillbaka i nationella motsättningar och konflikter. För att
motverka sådana tendenser är det angeläget att få till stånd en varaktig och
stark europeisk säkerhetsordning samt att den ekonomiska integrationen ut-
vecklas vidare.
Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en plats i det europeiska
samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska
samarbete fördjupas. Det är också av största vikt för Sverige att vara pådri-
vande i utformningen av svaren på nittiotalets europeiska utmaningar - den
europeiska fredsordningen, tillväxten och välfärden i Europa, sysselsätt-
ningen, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, de gränsöver-
skridande miljöfrågorna osv.
Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare integration
och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet, demokratiska rättigheter
och ökat välstånd i Europa.
I detta arbete är Europeiska gemenskapen den självklara kärnan. Därför
är det regeringens strävan att föra Sverige in i EG/EU. Även arbetet inom
ramen för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen samt Euro-
parådet spelar en viktig roll.
EES-avtalet
EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av Riksda-
gen den 18 november 1992.
Det schweiziska folket valde i en folkomröstning den 6 december att säga
nej till en schweizisk ratificering av EES-avtalet. En översyn av avtalet äger
för närvarande rum i syfte att det så snart som möjligt skall kunna träda i
kraft i återstående länder. Sverige driver aktivt på i enlighet med Riksdagens
riktlinjer (EES-utskottets betänkande).
EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i
väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för
varor, tjänster, kapital och personer (de ”fyra friheterna”) som kommer gälla
inom EG när den inre marknaden fullbordas.
Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat sam-
arbete även inom politikområdena miljö, konsumentskydd, forskning och
utveckling, utbildning, sociala frågor, små och medelstora företag, bolags-
rätt, turism och statistik.
Riksdagens EES-utskott framhåller i sitt betänkande 1992/93:EU1 EES-
avtalets stora betydelse för Sverige. Utskottet pekar på att den fria rörlighe-
ten för personer ger medborgarna i Sverige möjligheter till nya erfarenheter
11
och kontakter över gränserna. En öppen marknad för offentlig upphandling
kan bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska närings-
livet. Avskaffandet av handelshinder ökar de små och medelstora företagens
exportmöjligheter. En ökad konkurrens och effektivitet följer med ett EES-
samarbete och ger konsumenterna vinster. En väsentlig fördel med EES-av-
talet är också att vi får nya och bättre förutsättningar att påverka miljöpoliti-
ken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta är av särskild betydelse, efter-
som många miljöfaror är regionala eller globala.
Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas inom den
s.k. EFTA-pelaren. Dessa organ, som kommer att ha en viktig roll när det
gäller tillämpningen av EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet
(ESA), EFTA-domstolen och Ständiga kommittén.
ESA kommer att vara en självständig övervakningsmyndighet med upp-
gift att övervaka EFTA-ländernas genomförande och tillämpning av EES-
avtalet, bl.a. på områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling.
EFTA-domstolen kommer att vara den instans till vilken EFTA-länderna
och enskilda kan överklaga beslut av ESA. Domstolen kommer även att
handha tvister mellan EFTA-länderna om avtalets tillämpning. I Ständiga
kommittén skall EFTA-länderna samråda inför beslut i EES-rådet och EES-
kommittén. Ständiga kommittén skall vidare ha vissa beslutsfunktioner och
svara för administrativa uppgifter på EFTA-sidan.
Första halvåret 1993 innehar Sverige ordförandeposten i EFTA och tar
därmed också över ordförandeskapet för EFTA-länderna, exkl. Schweiz, i
EES-sammanhanget. Uppgiften kommer att vara betydelsefull, då det under
denna period gäller att tillse att EES-avtalet snarast möjligt kan träda i kraft.
Samarbetet med EG kommer att tillhöra de dominerande uppgifterna för
EFTA.
Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av förhandlingstekniska
skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana rättsakter som tillkommit i
interimsperioden fram till ikraftträdandet avses bli integrerade i avtalet. Ett
omfattande förberedelsearbete för detta har redan inletts.
En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i de
olika expertgrupper i vilka beslut i EG:s ministerråd och EG-kommissionen
förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med deltagande
av experter från andra departement och från fackmyndigheter. När resursbe-
hoven har identifierats klarare bör frågan om decentraliserat budgetansvar
för expertsamverkan aktualiseras.
EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex. be-
träffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete belas-
tar i allt väsentligt andra huvudtitlar.
EFTA - tredjelandsavtal
Frihandelsavtal har undertecknats mellan EFTA-länderna och Turkiet,
Tjeckoslovakien, Israel, Polen och Rumänien. Med Ungern och Bulgarien
pågår förhandlingar.
Härutöver har EFTA-länderna undertecknat samarbetsdeklarationer med
Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, de baltiska sta-
terna, Slovenien och Albanien.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Förberedelser för ett svenskt EG-medlemskap
Det tillhör de övergripande målen för regeringens politik att föra in Sverige
som fullvärdig medlem i Europeiska gemenskapen. Häri innefattas också ut-
byggandet av EG-samarbetet som beslutades i Maastricht i december 1991.
Målsättningen är att Sverige ska vara medlem i EG/EU år 1995.
Under år 1992 intog utvidgningsfrågan en viktig plats i EG:s arbete. Euro-
peiska rådets möte i Lissabon den 26-27 juni tog klar ställning för en utvidg-
ning med de EFTA-länder som önskar bli medlemmar. Då Europeiska rådet
åter möttes i Edinburgh den 11-12 december 1992 beslutades, efter faststäl-
lande av EG:s budgetramar för 1993-99 och lösning av den danska frågan,
att medlemskapsförhand lingar med Sverige, Finland och Österrike skall in-
ledas i början av år 1993. Dessa förhandlingar kan slutföras då alla medlems-
stater ratificerat Maastrichtavtalet. En andra folkomröstning om de med be-
slut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark väntas i Dan-
mark under senare delen av våren. Bland annat med anledning av den
danska frågan är Storbritanniens ratifikation fördröjd. Båda länderna bör
kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret 1993.
Såväl regeringskansliets analyser som EG-kommissionens yttrande (s.k.
avis) visar att Sverige inte har anledning att räkna med några grundläggande
svårigheter att överta EG:s regelverk, vilket är en förutsättning för medlem-
skap. EES-avtalet har i väsentlig grad underlättat en svensk anpassning till
det fulla medlemskapets villkor och förutsättningar.
Förhandlingsmaterian, dvs. det regelverk som Sverige förutsätts ta över,
är emellertid omfattande och på vissa områden kommer Sverige att efter-
sträva särskilda lösningar. Som ett led i förberedelsearbetet har ett antal om-
råden identifierats där Sverige har viktiga intressen att tillvarata. Med ut-
gångspunkt häri har svenska förhandlingsmål uppställts och dessa redovi-
sade jag i riksdagen i oktober 1992.
Bland viktigare områden nämnde jag vid detta tillfälle vår strävan att bibe-
hålla en hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Inom han-
delspolitiken avser vi slå vakt om frihandelsinriktningen mot tredje land. Vi
önskar bibehålla frihandeln med de baltiska republikerna och driva en fort-
satt liberal linje på tekoområdet.
Vi siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbruks-
politik från den dag Sverige blir medlem.
En betydelsefull fråga blir vidare Euratom-fördraget. Detta tillämpas inte
längre i viktiga delar, utan skilda slag av praxis har i stället successivt utveck-
lats. Vi kommer att verka för viktiga svenska intressen vad gäller hälso-
skydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt samt kärnbränsleförsörjning.
De svenska alkoholpolitiska målsättningarna ligger fast - alkoholmono-
polstrukturen bör inte diskriminera med avseende på leverantör eller leve-
rantörsländer och snedvrider inte heller konkurrensen.
På det institutionella området skall vi verka för att vi får samma antal rös-
ter i ministerrådet som med oss jämförbara länder och få svenska språket
bekräftat som officiellt språk.
Sveriges arbete för ett medlemskap omfattar Europeiska unionens alla de-
lar som de utformats i Maastricht-fördraget. Detta omfattar som bekant så-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
13
väl Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya samar-
betsområden, däribland planerna pä en ekonomisk och monetär union, en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och judiciellt samarbete. Dessa
olika beståndsdelar i det framtida europeiska samarbetet utgör en helhet.
Sverige inleder i enlighet med Europeiska rådets beslut förhandlingar så
tidigt som möjligt under år 1993 med målsättningen att slutföra förhandling-
arna under året. Ett ställningstagande till Sveriges inträde som medlemsstat
i EG/EU skall kunna ske i en folkomröstning år 1994 för att möjliggöra ett
svenskt medlemskap år 1995.
Översättning av EG:s regelverk
I juni 1992 uppdrog regeringen åt Delegationen för översättning av det regel-
verk som ingår i EES-avtalet att även översätta det regelverk som tillkom-
mer vid ett EG/EU-medlemskap. Den textmassa som härigenom tillkommer
uppskattas till minst 40 000 sidor i Europeiska gemenskapens officiella tid-
ning. Målet är att hela regelverket skall finnas översatt till svenska vid års-
skiftet 1994/95. För treårsperioden 1992/93-1994/95 har kostnaderna för
medlemskapsöversättningarna tills vidare beräknats till 50 miljoner kronor.
Information
Inom Utrikesdepartementet upprättades i juli 1992 Sekretariatet för Euro-
painformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets informa-
tion om den europeiska integrationen. Jämsides med detta sekretariat arbe-
tar en särskild delegation med att tilldela medel till enskilda organisationer
för informationsprojekt kring integrationsfrågor (SFS 1992:887).
Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspekti-
vet är av central betydelse för att kunskapen, intresset och engagemanget för
Europa-frågorna skall få en bred spridning. Detta är angeläget med tanke
på folkomröstningen år 1994. Denna verksamhet bör, som förutskickades i
kompletteringspropositionen år 1992, tillföras 50 miljoner kronor under
budgetåret 1993/94. Dessa medel bör, i likhet med innevarande budgetår,
fördelas med 25 miljoner kronor till regeringskansliets informationsverk-
samhet samt 25 miljoner kronor till delegationen, att fördelas till såväl orga-
nisationslivets informationsinsatser som kampanjorganisationernas verk-
samhet.
Totala kostnader
Totalt beräknas kostnaderna över statsbudgeten för programsamarbetet
inom ramen för den västeuropeiska integrationen uppgå till ca 320 miljoner
kronor budgetåret 1993/94 jämfört med ca 140 miljoner kronor budgetåret
1992/93, dvs. en ökning med 180 miljoner kronor. Det största området inom
programsamarbetet är forskning och utveckling som beräknas till ca 205 mil-
joner kronor under budgetåret 1993/94 (ca 70 miljoner kronor budgetåret
1992/93). Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdoms-
program uppgår till ca 115 miljoner kronor budgetåret 1993/94, en ökning
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
14
med ca 50 miljoner kronor. Samtliga program kommer att presenteras i Ut- Prop. 1992/93:100
bildnings-, Jordbruks-, Kultur-, Finans-, Närings-, Civil- och Miljödeparte- Bilaga 4
mentens bilagor till budgetpropositionen. Kostnadsberäkningarna är behäf-
tade med vissa osäkerheter, bl.a. beroende på att EG:s budget för aktivite-
terna i fråga inte är fastställd.
Till dessa kostnader skall läggas kostnader för medverkan i EFTA och
EFTA:s EES-institutioner (övervakningsmyndigheten och domstolen) om
110 miljoner kronor samt kostnaderna för medverkan i fonden för ekono-
misk och social utjämning mellan regioner inom EES om 270 miljoner kro-
nor. Därutöver beräknas kostnader över statsbudgeten om 50 miljoner kro-
nor för informationsinsatser om europeisk integration samt 16,5 miljoner
kronor för översättning av EG:s regelverk. Sammanlagt uppgår alltså kost-
naderna för det västeuropeiska integrationsarbetet över statsbudgeten till ca
770 miljoner kronor.
Utöver dessa kostnader finns också utgifter av administrativ karaktär för
myndigheter och departement med anledning av den västeuropeiska integra-
tionen.
Behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och infor-
mation kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES och
EG:s regelverk på olika områden, förhandlingsvana och förstärkta språk-
kunskaper. Den av Finansdepartementet genomförda utredningen om Stats-
förvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96) visar med stor tydlighet på
de behov som föreligger.
Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompe-
tens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglerna och deltagandet i
beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser. För
att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga.
Krishandelsavtal med Finland
Ett avtal mellan Sverige och Finland om samarbete i internationella krislä-
gen ingicks i november 1992. Avtalet syftar till att underlätta den ekono-
miska försörjningsberedskapen genom att säkerställa att den normala han-
deln med vissa försörjningsviktiga produkter kommer att fortsätta även i in-
ternationella krissituationer. Ett liknande avtal har tidigare ingåtts med
Norge.
Central- och Östeuropa
Regeringen ser som en viktig uppgift att utveckla de ekonomiska förbindel-
serna med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa länder knyts närmare
Västeuropa bl.a. genom frihandelsavtal. Som tidigare nämnts har EFTA-
länderna slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien, Polen och Rumänien.
Förhandlingar om frihandelsavtal pågår även med Ungern och Bulgarien.
Bilaterala frihandelsavtal har därutöver slutits mellan Sverige och Estland,
Lettland och Litauen. För närvarande pågår en översyn av Sveriges handels-
förbindelser med Ryssland och övriga OSS-stater.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor
Som jag tidigare framhållit gör Sveriges starka utrikeshandelsberoende det
till en central uppgift att slå vakt om ett öppet multilateralt handelssystem.
Detta är särskilt viktigt i rådande konjunkturnedgång, då det protektionis-
tiska trycket växer sig starkare på många håll.
Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i GATT,
den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986. Rundan har som mål
att ytterligare liberalisera världshandeln för både jordbruks- och industriva-
ror, att utvidga GATT-avtalet med regler på nya områden och att stärka
GATT:s regelsystem och dess efterlevnad.
Ett förslag till slutuppgörelse presenterades av GATT:s generaldirektör i
december 1991, den s.k. Draft Final Act.
Förhandlingarna i rundan blockerades emellertid länge av EG:s och
USA:s konflikt på jordbruksområdet. Efter flera förhandlingsomgångar på
hög nivå nådde EG och USA en bilateral uppgörelse i slutet av november
1992, både i de utestående jordbruksfrågorna i rundan och i den långvariga
konflikten om EG:s stöd till oljefröodlingen. Detta ledde till att ett hotande
bilateralt handelskrig kunde avvärjas och till att förhandlingarna i Uruguay-
rundan kunde återupptas i Geneve. De deltagande länderna har kommit
överens om att en politisk uppgörelse skall nås snarast, så att de resterande
bilaterala förhandlingarna om bl.a. tullar och tjänster kan avslutas tidigt un-
der år 1993.
Även om jordbruksfrågorna hamnat i fokus, är det viktigt att inte förlora
alla de övriga positiva aspekterna i Uruguay-rundans uppgörelse ur sikte.
Det förslag till förhandlingsöverenskommelse som har utarbetats och som
skall ligga till grund för slutförhandlingarna är på det hela taget bra för
svensk del. Det gäller inte minst på områden av stort svenskt intresse såsom
tullsänkningar, tjänstehandel, immaterialrätt, subventioner och tvistlösning.
Det kvarstår dock många viktiga frågor att lösa innan Uruguay-rundan är i
hamn.
Ökad handelsliberalisering och ett stärkt regelsystem, som förslaget inne-
bär, utgör inslag i avtalet som är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska
och politiska utmaningar vi står inför. Framgång i Uruguay-rundan skulle
motverka protektionistiskt tryck och samtidigt vara en mycket viktig faktor
för att understödja ekonomisk tillväxt och en konjunkturuppgång. Fram-
gång inom GATT skulle också innebära ett välkommet stöd för det multila-
terala handelssystemets trovärdighet.
De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen;
EES, EFTAts och EG:s frihandelsavtal med Central- och Östeuropa, EG:s
utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) m.fl. är exem-
pel. För Sverige är det självklart att regional och global liberalisering bör gå
hand i hand, då båda bidrar till ökad frihandel och ökad internationell till-
växt. En framgång i Uruguay-rundan är också av särskild betydelse för de
f.d. statshandelsländerna liksom för u-länderna.
Medlemskap i EG minskar inte vårt intresse av ett effektivt globalt han-
delssystem. Samtidigt som vi förbereder och inleder förhandlingar om med-
lemskap i EG kommer Sverige därför att med all kraft verka för en fram-
gångsrik avslutning av Uruguay-rundan.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de ut-
vecklade marknadsekonomierna i världen. Ett betydande antal utanför-
stående länder har efter de senaste årens drastiska politiska och ekonomiska
förändringar visat ett starkt intresse att etablera relationer och samarbete
med organisationen.
OECD kommer under de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frå-
gor av stor betydelse. Bland prioriterade ämnesområden vill Sverige stödja
att OECD nyttjas för en analys och diskussion om hur nationell ekonomisk
politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel och indu-
stri. Andra viktiga frågor är hur man såväl nationellt som internationellt kan
åstadkomma harmonisering mellan krav på tillfredsställande miljö och viljan
att främja handel och investeringar.
Den skärpning av OECD-reglerna om subventionerade räntor vid ex-
portkreditgivning och om bundna u-krediter, som trädde i kraft i början av år
1992, innebär ett steg mot minskad snedvridning av handeln. Ett ytterligare
sådant steg är det arbete som nu bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och
som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-län-
derna i vad avser exportkreditgarantier.
UNCTAD höil sin åttonde konferens (UNCTAD VIII) i Cartagena de In-
dias, Colombia, den 8-25 februari 1992. Konferensens viktigaste resultat var
de nya riktlinjer för det framtida arbetet och de förändrade arbetsmetoder
alla medlemsländer kunde enas om. Ett betydelsefullt mål för UNCTAD är
att utveckla ett forum för bl.a. utbyte av nationella erfarenheter i ett antal
utvecklingsfrågor till gagn för främst u-länderna. Sverige tillhörde initiativ-
tagarna till reformarbetet och kommer också fortsatt att aktivt verka för att
det fullföljs.
Det internationella samarbetet på det för u-länderna centrala råvaruområ-
det har under senare år förskjutits från prisstabiliserande avtal mot andra
samarbetsformer såsom studiegrupper. Sverige stödjer denna utveckling.
Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT
som OECD och UNCTAD. Jag anser att regeringen bör fortsätta att verka
för en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln.
Bilaterala handelsförbindelser med länder utanför Europa
USA, Canada och Mexico har under år 1992 undertecknat ett avtal om inrät-
tande av ett frihandelsområde, North American Free Trade Area (NAFTA).
Härmed har i Nordamerika skapats ett frihandelsområde som i storlek mot-
svarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar vårt intresse för
dessa marknader.
Den snabbaste ekonomiska tillväxten registreras i dag i Ostasien. Den ja-
panska ekonomin har varit motorn i denna expansion och Japan har i dag
den näst USA största ekonomin i världen. Den svenska utrikeshandeln med
såväl Japan som övriga länder i Ostasien har under senare år stadigt ökat.
U-ländernas andel av Sveriges export uppgår till endast ca 11 %. Samti-
digt finns bland u-länderna de snabbast växande marknaderna. Exporten till
Taiwan, Thailand och Iran ökade med i genomsnitt ca 20 % per år under
perioden 1985-1991. Exporten till Kina ökade med ca 70 % under år 1992.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
17
På många u-landsmarknader spelar officiellt stöd och kontakter på rege-
ringsnivå en betydande roll i det exportfrämjande arbetet. Regeringen läg-
ger stor vikt vid åtgärder för att främja svenska företags intressen i särskilt
u-länder med snabbt växande ekonomier.
Exportfrämjande, exportfinansiering m.m.
Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjerna för statens roll i den exportfräm-
jande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet.
1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Samhällsekonomiska motiv finns för fort-
satt stöd till Exportrådets exportfrämjande verksamhet. Detta återspeglas i
ett nytt avtal om Sveriges exportråd som har undertecknats av staten och
Sveriges Allmänna Exportförening. Genom avtalet manifesteras de två hu-
vudmännens intresse att driva Exportrådet vidare. En närmare redovisning
lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export ge-
nom utfärdande av garantier. Garantimöjligheterna är av stor betydelse för
näringslivet, inte minst för att, inom ramen för kravet att garantiverksamhe-
ten skall gå ihop, erbjuda svenska företag exportvillkor som motsvarar vad
som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. I detta sammanhang har jag
tidigare pekat på betydelsen av det arbete som bedrivs i OECD:s exportkre-
ditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan
OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier.
En närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte frå-
geställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under anslaget
E 3. Exportkreditnämnden. Under anslaget G 2. föreslås att en särskild ex-
portkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna
och Ryssland. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten un-
der denna ram.
Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. Det
svenska deltagandet präglades av ett brett samarbete mellan olika delar av
samhället. En utvärdering av det svenska deltagandet görs. Redan nu kan
dock konstateras att det svenska deltagandet utmärktes av en hög ambitions-
nivå beträffande kvalitet, aktivitet och mångfald. Under år 1993 kommer
Sverige att delta i världsutställningen i Taejon, Sydkorea, i samarbete med
Norge. Kostnaderna för deltagandet avses till största delen betalas av
svenska företag.
Handelsregleringar m.m.
Efter en dumpningsundersökning beträffande importen av medicinsk rönt-
genfilm från Japan godkände regeringen den 8 oktober 1992 ett åtagande om
höjda priser från den berörde exportören.
Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att medge export av järn- och stål-
skrot inom vissa gränser. Exportrestriktionerna på detta område upphör helt
i och med ikraftträdandet av EES-avtalet. Licenskrav i övervakningssyfte för
exporten till tredje land bibehålls.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
18
Handelsprocedurrådet
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda statens roll i
arbetet med att förenkla internationella handelsprocedurer och statens stöd
till Handelsprocedurrådet. Utredningen, som presenterades i juni 1992, har
remissbehandlats. En närmare redovisning för utredningen och regeringens
ställningstaganden med anledning härav kommer att lämnas under anslaget
E 1. Kommerskollegium.
Ekonomiska sanktioner
Regeringen har i prop. 1991/92:146 gjort bedömningen, på grundval av en
rapport från den särskilda parlamentariska delegationen, att de svenska
sanktionerna mot Sydafrika bör kunna upphävas steg för steg under vissa
förutsättningar.
Utvecklingen i Sydafrika under sommaren och hösten har innehållit både
positiva och negativa element. Ett avgörande steg i rätt riktning togs emel-
lertid den 26 september 1992 då president De Klerk och ANC-ordföranden
Nelson Mandela undertecknade en överenskommelse som bl.a. innehåller
uttalanden om tillsättandet av en interimsregering. Därefter har en serie
kontakter ägt rum mellan den sydafrikanska regeringen och andra parter i
Sydafrika med sikte på att kunna återuppta multilaterala förhandlingar.
Mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika, och med tanke på sysselsätt-
ningsläget för företag i Sverige, har regeringen efter samråd med den parla-
mentariska delegationen och i utrikesnämnden beslutat att tillämpa en mer
liberal politik vad gäller dispenser från förbudet mot handel med Sydafrika.
De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak är
fortfarande i kraft. Dock har det tidigare kravet på dispens tagits bort såvitt
avser varor för medicinskt bruk, livsmedel samt varor av humanitär art. Ut-
förseln av dessa varor från Sverige kräver fortfarande exportlicens men det
räcker såvitt avser varor för medicinskt bruk och livsmedel med att i förtid
avisera FN:s sanktionskommitté om sådana leveranser. Varor av humanitär
art kräver dock godkännande av sanktionskommittén.
FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa
sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med krigsmateriel
och liknande utrustning samt luftfartyg. Enligt resolutionen gäller bl.a. för-
bud mot införsel av krigsmateriel och liknande till Libyen vare sig det sker
från Sverige eller på annat sätt. Vidare får inte flygplan som är destinerat till
eller har startat från Libyen flyga i svenskt luftrum, såvida inte flygningen,
på grund av betydande humanitärt behov, godkänts av säkerhetsrådets sank-
tionskommitté. Resolutionen förbjuder dessutom införsel av flygplan eller
flygplansdelar till Libyen, liksom underhåll och reparation av flygplan.
Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska åtgärder mot
Jugoslavien. Åtgärderna omfattade uppsägning av handelsavtal och avtal
om ekonomiskt samarbete samt upphävande av tullfrihetsförmåner. Tullpre-
ferenser har sedermera återinförts för Slovenien, Kroatien, Makedonien,
Bosnien-Hercegovina och Montenegro.
Efter beslut av FN:s säkerhetsråd infördes i juni 1992 ekonomiska sanktio-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
19
ner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel
och finansiella transaktioner. Undantag görs dock för läkemedels- och livs-
medelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av dessa
varor kräver emellertid exportlicens och att FN:s sanktionskommitté avise-
ras.
Regeringens beslut att införa sanktioner mot Serbien och Montenegro un-
derställdes Riksdagen för godkännande i prop. 1992/93:57. I propositionen
föreslogs också en ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sank-
tioner. Förslaget innebär att regeringen ges möjlighet att tillämpa sanktions-
lagen - förutom för att följa beslut eller rekommendation av Förenta natio-
nernas säkerhetsråd - också om samarbetet med Europeiska gemenska-
perna (EG) eller inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att
främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt
intresse att sanktionsåtgärder vidtas utan dröjsmål. Riksdagen godkände
den 2 december 1992 regeringens förslag (rskr. 1992/93:51).
Exportkontroll
Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:154) föreslagit utvidgningar av
utförselkontrollen på massförstörelseområdet i enlighet med rekommenda-
tioner dels i den internationella kontrollregimen på missilteknologiområdet
(Missile Technology Control Regime, MTCR), dels i den s.k. Australien-
gruppen för internationellt samarbete mot spridning av bl.a. kemiska pre-
kursorer. Både MTCR och Australien-gruppen är internationella regimer
som Sverige samverkar med sedan hösten 1991. I propositionen föreslås att
Sverige skall delta i det utökade internationella samarbetet i Nuclear Supp-
liers’ Group (NSG) om utvidgade nationella kontrollregimer för kärnteknik-
relaterad utrustning, materiel och teknologi. Sverige avser under år 1993 an-
sluta sig till den av FN framlagda konventionen om förbud mot utveckling,
framställning och lagring av kemiska vapen.
Ett antal västliga industriländer bedriver sedan länge kontroll av exporten
av sådan högteknologi som avser strategiskt känsliga varor. Samarbetet be-
drivs inom den s.k. Coordinating Committee for Multilateral Export Con-
trols, COCOM. COCOM har nyligen tillsammans med länderna i den tidi-
gare Warszawa-pakten bildat ett informellt samarbetsorgan för kontrollen
av högteknologihandeln, COCOM Cooperation Forum, CCF. CCF hade sitt
första möte i november 1992, där Sverige deltog som observatör.
Regeringen fastställde i oktober 1992 direktiv till en utredning om kon-
trollen över export av strategiskt känsliga varor (Dir. 1992:93). Utrednings-
arbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 1993.
Krigsmateriel
Den 1 januari 1993 träder lagen (1992:1300) om krigsmateriel i kraft (prop.
1991/92:174, bet. 1991/92:UU1, rskr. 1991/92:61). Lagen innebär bl.a. en an-
passning till motsvarande bestämmelser inom EG vad avser definitionen av
krigsmateriel. Denna har uppdelats i två kategorier, krigsmateriel för strid
resp, övrig krigsmateriel. I takt med att samarbetet mellan Sverige och EG
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
20
byggs ut kommer samma villkor att tillämpas för utlandssamverkan med
EG-länderna som redan gäller för samarbetet med de nordiska länderna och
de neutrala staterna i Europa. Med den nya lagen införs också krav på till-
stånd av regeringen för samarbete med någon i utlandet beträffande utveck-
ling och produktion av krigsmateriel.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Statsrådet Johansson anför
Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden blir med-
lemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbetet.
De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i novem-
ber 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag
till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten
var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare
europeisk ram.
Arbetsgruppen har lämnat rapporter till statsministrarnas möten i mars
och i augusti 1992. Arbetet har sedan följts upp inför Nordiska rådets session
i Ärhus i november 1992. Vid sessionen lämnade statsministrarna en gemen-
sam redogörelse för sin syn på det framtida nordiska samarbetet.
Avsikten är att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av ge-
nuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet
om europeiska och regionala samarbetsfrågor för att underlätta ländernas
deltagande i EES- och EG-samarbetet. Detta kommer att medföra stora för-
ändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisation.
För att stärka den politiska styrningen kommer statsministrarna att ta det
direkta ansvaret för att dra upp huvudlinjerna för samarbetet. För att få en
bättre koordinering av olika former för nordiskt samarbete mellan regering-
arna införs en ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten på
regeringsnivå. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor
skall utvecklas.
Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid en väsentlig nysats-
ning på det nordiska kultursamarbetet. Inom den nordiska budgeten ökas
anslagen till utbildning och allmän kulturell verksamhet. Miljösamarbetet
ges fortsatt hög prioritet med minst oförändrad budgetram. Av dessa skäl
kommer det att ske väsentliga omprioriteringar inom den nordiska budge-
ten.
Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit
till den nya nordiska samarbetskommittén.
Inför Nordiska rådets session i mars 1993 avser regeringarna lägga fram
ett förslag till sådana förändringar som behöver göras i den nordiska samar-
betsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet).
Regeringen avser att under våren 1993 förelägga riksdagen förslag om
ändring i Helsingforsavtalet.
De tre nordiska stater, Sverige, Finland och Norge, som har ansökt om
medlemskap i EG lägger stor vikt vid att hålla nära kontakt med varandra
under den förhandlingsfas som beräknas inledas i början av år 1993. Det 1ig-
21
ger i de nordiska ländernas intresse att, både under EES-perioden och som
medlemmar i EG, bidra till att stärka ansträngningarna bl.a. för fred, god
miljö, sysselsättning och välfärd. Detta gäller såväl på det europeiska planet
som globalt.
Sverige, liksom övriga nordiska länder, karaktäriseras av klimatiska och
geografiska villkor som ännu inte förekommer inom Gemenskapen. Detta
ställer särskilda krav på jordbrukspolitiken och på en aktiv regiohalpolitik.
Europeiska gemenskapen har inte minst i sina yttranden över Sveriges re-
spektive Finlands medlemskapsansökningar visat insikt om de särskilda nor-
diska förhållandena och instämt om dessas betydelse. Jag vill understryka
vikten av att vinna förståelse för att de klimatiska och geografiska förhållan-
dena i norra Europa ställer särskilda krav på förvaltningen av naturresur-
serna och en aktiv regionalpoilitik. Min bedömning är att Sverige, och de
övriga nordiska länderna, har goda förutsättningar att aktivt driva dessa frå-
gor under förhandlingarna och som medlemmar i EG. Sverige övertar ordfö-
randeskapet inom Nordiska ministerrådet i mars 1993 och får därmed ett hu-
vudansvar för förnyelsen av det nordiska samarbetet under den förestående
viktiga reformperioden. Vi avser då göra ett nära nordiskt samråd under
medlemskapsförhandlingarna till en huvudfråga i samarbetet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Statsrådet Svensson anför
De pågående strukturella förändringarna i länderna i Central- och Öst-
europa framstår fortsatt som en av vår tids ödesfrågor. Skadorna förorsa-
kade av det kommunistiska kommandosystemet förefaller om något vara
större än vad man tidigare hade anledning befara. Mycket stora ansträng-
ningar på både kort och lång sikt kommer att krävas av berörda länder för
att genomföra de nödvändiga ekonomiska och politiska reformerna. Blir
bördan för tung finns givetvis risk för bakslag i reformprocessen.
Även om det sålunda finns anledning till betydande oro innehåller bilden
också ljusare drag. I de tre länder som först inledde den nödvändiga ekono-
miska omvandlingen - dvs. Polen, Tjeckoslovakien och Ungern - har avse-
värda framsteg gjorts. Även Bulgarien och Rumänien håller på att genom-
föra en omfattande omstrukturering. Våra baltiska grannländer har antagit
ambitiösa reformprogram som nu i delar håller på att förverkligas. Ryssland
och övriga republiker i det forna Sovjetunionen befinner sig däremot i en
inledningsfas av omvandlingsarbetet.
Ett första led i arbetet på att underlätta övergång till marknadsekonomi
har ofta varit att inlemma de central- och östeuropeiska staterna i det inter-
nationella ekonomiska samarbetet. De multilaterala institutionerna på det
ekonomiska området har nu kommit igång med program inom sina respek-
tive ansvarsområden. De baltiska länderna har träffat stabiliseringsavtal
med Internationella valutafonden, vilket varit förutsättningen för en inter-
nationell aktion för att täcka ländernas förutsedda behov av externt finan-
siellt stöd. Världsbanken har åtagit sig en viktig samordnande roll för stödet
till flertalet stater inom OSS. Europeiska utvecklingsbanken har snabbt satt
22
i gång sin utlåningsverksamhet som är inriktad på att utveckla den privata
sektorn. Även FN planerar insatser i exempelvis de baltiska länderna. Det
finns, enligt min bedömning, en glädjande insikt bland världens rika länder
att det, trots nu rådande djupa lågkonjunktur, finns ett gemensamt ansvar
att ge fortsatt stöd till reformprocessen i Central- och Östeuropa.
Att främja en stabil demokrati, ett ekonomiskt system baserat på markna-
dens principer och en förbättring av miljön i dessa länder är av största bety-
delse både för länderna själva och för hela Europa. På samma gång som det
är vår moraliska skyldighet att bistå dessa svårt prövade folk, ligger alltså ett
sådant agerande även i vårt och andra rika länders eget intresse. Jag finner
det därför angeläget att vi, trots det mycket ansträngda budgetläget, fullföl-
jer det deklarerade treårsprogrammet med oförändrad ambitionsnivå.
Efter det dryga år som gått sedan regeringens program för samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa presenterades kan med tillfredsställelse
konstateras att det inte finns behov att ändra de allmänna riktlinjer som ur-
sprungligen lades fast. Samtidigt är det givetvis angeläget att de svenska in-
satserna anpassas till utvecklingen i Central- och Östeuropa.
I enlighet med riksdagens beslut koncentreras de bilaterala ansträngning-
arna till länderna i vårt eget närområde medan samarbetet med övriga länder
huvudsakligen löper via multilaterala kanaler. En särskilt central roll spelar
Sveriges samarbete med grannländerna Estland, Lettland och Litauen, där
vi har kommit att inta en ledande internationell roll. Med stöd i våra bety-
dande nationella insatser har vi i en rad sammanhang förmått att starkare
engagera andra länder till förmån för Baltikum. Också i framtiden kommer
samarbetet med de baltiska staterna att inta en framträdande ställning inom
Sveriges samarbetsprogram.
Sedan de ryska myndigheterna nu börjat förbättra sin interna samordning
av samarbetet med utländska givare, ökar våra möjligheter att mer systema-
tiskt lämna stöd till den nordvästra delen av Ryssland som det är rimligt att
vi koncentrerar oss på. Jag tänker här särskilt på de insatser vi gör och vill
göra i S:t Petersburgs-området och, jämte Norge och Finland, i och omkring
Barents hav bl.a. inom ramen för det nya Storkalottsamarbetet.
Efter överenskommelse med vederbörande polska myndigheter pågår för
närvarande en utvärdering av den allmänna inriktningen av vårt samarbete
med detta land. Utvärderingen är inte slutförd ännu men jag utgår från att
Polen därefter kommer att inta samma ställning i samarbetet som övriga län-
der i vårt närområde.
För övriga länder i Central- och Östeuropa avser vi liksom tidigare stödja
den politiska och ekonomiska reformprocessen i första hand genom interna-
tionella organisationer eller samarbetsmekanismer som G 24-gruppen under
EG:s ordförandeskap.
Också i funktionellt hänseende kännetecknas Sveriges samarbete med
länderna i Central- och Östeuropa av klara prioriteringar. Låt mig i det föl-
jande belysa de viktigare konkreta insatser som vi inom ramen för de geogra-
fiska prioriteringarna gjort, gör och avser göra för att främja demokrati,
marknadsekonomi och miljö.
Att de baltiska staterna kan förbättra sin kontroll över de egna territo-
rierna har stor betydelse både för dem själva och för deras omgivning, inte
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
23
minst för Sverige. Estland, Lettland och Litauen behöver kunna skydda sina
demokratiska strukturer och vara fullvärdiga och respekterade partners i det
internationella sammanhanget. Från svensk sida söker vi bistå med ett sär-
skilt program för suveränitetsstöd. Detta innefattar bidrag till uppbyggandet
av säkerhetspolitiskt kunnande i form av utbildning, rådgivning och stöd till
säkerhetspolitisk forskning. Genom våra fackmyndigheter gör vi insatser i
form av såväl utbildning som utrustning på områden som kustbevakning,
tull- och polisväsende, räddningstjänst, totalförsvar samt utrikesförvaltning.
Detta är åtgärder som är högt prioriterade av de baltiska staterna. Tillsam-
mans med en liten grupp andra länder intar Sverige en framträdande roll
inom suveränitetsstödet. Det är min avsikt att i samråd med berörda svenska
instanser fortsätta denna viktiga del av samarbetet.
Under innevarande budgetår läggs stor vikt vid generellt ekonomiskt stöd
till de baltiska länderna för att stödja stabilisering och marknadsorienterade
reformer. Sverige medverkade aktivt i arbetet på att påskynda de tre länder-
nas inträde i multilaterala organisationer som Internationella valutafonden
och Världsbanken. Sverige har dessutom spelat en central roll i de interna-
tionella ansträngningarna för att täcka de baltiska ländernas behov av excep-
tionellt betalningsbalansstöd. Utbetalningen av guldkompensationen till
Estland och Litauen har inneburit en viktig förstärkning av deras valutare-
server. Senare i vår kommer regeringen i samråd med bl.a. Internationella
valutafonden att fatta beslut om hur ett bredare valutastöd bäst kan åstad-
kommas.
Den allvarliga ekonomiska situationen i de baltiska länderna och de svåra
störningarna i deras utrikeshandel medför att vi även för kommande bud-
getår bör ha möjlighet att utfärda statsgarantier för betalningsbalansstöd.
Vid sidan härav bör vi även ha utrymme för långivning till stöd för angelägna
strukturreformer. För att den inledda makroekonomiska stabiliseringen
skall ge bestående positiva effekter måste parallella framsteg göras vad gäl-
ler en rad strukturförändringar, t.ex. privatisering och uppbyggnad av en fi-
nansiell sektor. Sistnämnda stöd bör i första hand ges i anknytning till utlå-
ning från Världsbanken eller Europeiska utvecklingsbanken.
Det redan inledda stödet syftande till att bygga upp företagskontakter
mellan Sverige och berörda länder skall enligt min mening fortsätta. Ett vitt-
förgrenat nät av affärsrelationer innebär inte bara affärstillfällen för svenska
företag utan också en kunskapsöverföring på praktisk nivå avseende mark-
nadsekonomins principer och funktion. Det baltiska investeringsprogram-
met, som upprättades i våras av de nordiska länderna och som står öppet
för deltagande av andra västländer, kommer härvid att ge ett viktigt bidrag.
Vidare finner jag att SWEDECORP bör tilldelas ökade resurser för riskka-
pitalsatsningar och näringslivsfrämjande verksamhet.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktigt för att
få till stånd en omställning av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. In-
vesteringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga ex-
portkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall våga
ta på sig de risker för betalningsproblem som kreditaffärer med dessa länder
är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar idag garantier för
export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
24
dock inte för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga
affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet.
Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom
att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar. Jag föreslår mot
denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild ex-
portkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för utfärdande av garan-
tier av export till de baltiska länderna. Det skall också vara möjligt att ut-
nyttja denna ram för Ryssland.
Parallellt med åtgärderna för stimulans av kontakterna på företagsnivå fö-
religger ett stort behov av mer generell överföring av kunskaper. De svenska
satsningarna på detta område bör därför fortsätta. Insatser efterfrågas, sär-
skilt i form av utbildning och rådgivning, på ett stort antal områden, som alla
har det gemensamt att de understödjer och förstärker reformprocessen.
Behovet av investeringar i industri och infrastruktur är stort. Tekniskt bi-
stånd i form av förstudier avseende planerade, ofta större investeringspro-
jekt bör såvitt möjligt knytas till den senare finansieringen. Denna måste,
med hänsyn till beloppens storlek, i flertalet fall komma från de internatio-
nella finansiella institutionerna, främst Europeiska utvecklingsbanken och
Världsbanken. För att ge svenska konsulter tillfälle att delta i sådana förstu-
dier är det angeläget att de till nämnda internationella organisationer knutna
svenska konsultfonderna ges ökade resurser.
Samtidigt pågår ett arbete med att utveckla kontakterna på regional nivå
i Östersjöregionen och det nya Storkalottenområdet. Därför har regeringen
nyligen beslutat avsätta medel för en försöksverksamhet med stöd till läns-
styrelsesamarbete i Östersjöregionen.
Betydande svenska insatser görs redan för att förbättra kärnsäkerheten
i vårt närområde. Statens kärnkraftinspektion (SKI) har tillsammans med
svenska företag inlett ett långtgående samarbete med litauiska myndigheter
och Ignalinaverket i Litauen bl.a. genom direkt stöd till den litauiska säker-
hetsmyndigheten VATESI, genom tekniskt stöd till Ignalinaverket och ge-
nom undersökningar inom det så kallade Barselina-projektet. Rådgivning i
frågor om bl.a. uppbyggnad av kontrollsystem för klyvbart material (safe-
guard) lämnas också till myndigheter i Ryssland, Ukraina, Kazakstan och
Kirgistan. Inom strålskyddsområdet har Statens strålskyddsinstitut (SSI) in-
lett samarbete med de baltiska länderna och Ryssland.
Huvudparten av insatserna sker inom ramen för en internationell samord-
ning med andra OECD-länder. Sverige verkar aktivt för bildandet av en
multilateral kärnsäkerhetsfond för finansiering av de mycket stora insatser
som behöver göras för att kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa och i det
forna Sovjetunionen genomgående skall kunna förbättras. I samband med
bildandet av internationella forskarcentra i Moskva och Kiev, där kärnsäker-
het ingår som en viktig del av verksamheten, har Sverige förklarat sig villigt
att lämna väsentliga finansiella bidrag.
En expertgrupp under Utrikesdepartementets ledning studerar Sveriges
möjligheter att ytterligare stödja de baltiska staterna och OSS avseende för-
bättrat strålskydd, förstöring av kemiska vapen, effektiv exportkontroll,
hantering av klyvbart material från nedmonterade kärnvapen och omställ-
ning av krigsindustri till civil produktion.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
25
Ett ansvar för bevarande och förbättring av miljön skall enligt min upp-
fattning genomsyra hela det svenska samarbetsprogrammet. Riksdagen har
nu beslutat att för innevarande budgetår avsätta extra resurser under fjor-
tonde huvudtiteln för visst internationellt miljösamarbete, inklusive kärnsä-
kerheten. Jag finner det positivt att det därigenom kommer att finnas ytterli-
gare medel tillgängliga för insatser på miljöområdet i länderna kring Öster-
sjön. Detta bör i sig inte föranleda någon omprioritering av anslagen under
denna huvudtitel. Även fortsättningsvis kommer därför det inledda samar-
betet för att höja säkerheten vid vissa kärnkraftverk och andra kärntekniska
anläggningar i samma utsträckning som under innevarande år kunna finan-
sieras under denna huvudtitel. Likaså utgår jag ifrån att - beträffande de
medel som disponeras av BITS - det även under nästa budgetår kommer att
finnas ett ekonomiskt utrymme för ett antal miljöprojekt. Anslaget under
den fjortonde huvudtiteln ger däremot ökade möjligheter att på vissa områ-
den ytterligare utveckla de svenska insatserna för miljö, inklusive kärnsäker-
het i Östersjöområdet, antingen i form av svenska projekt eller i form av
svensk medverkan i internationella program. Det gäller t.ex. HELCOM:s
åtgärdsprogram för Östersjön i vilket ingår att reducera de värsta utsläppen
i eller till Östersjön.
I enlighet med riksdagens beslut har det bilaterala samarbetet med län-
derna i Central- och Östeuropa till stor del kanaliserats genom myndighe-
terna BITS, SWEDECORP, SIDA samt stiftelsen Svenska institutet. Med
tanke på de erfarenheter dessa myndigheter successivt vinner av de ofta
svåra förhållandena i de nya samarbetsländerna bedömer jag att vi bör ut-
nyttja den kompetens som håller på att byggas upp inom nämnda myndighe-
ter och att det för närvarande är mest ändamålsenligt att de skall handha
huvuddelen av det bilaterala samarbetet. Jag vill dock understryka att det är
av stor vikt att alla berörda myndigheter prövar aktuella insatser utifrån de
övergripande riktlinjerna för samarbetet så att medlen för detta ändamål
kan användas på ett så effektivt och så gynnsamt sätt som möjligt för län-
derna i Central- och Östeuropa.
Utrikesförvaltningen ställs budgetåret 1993/94, i likhet med andra offentliga
verksamheter, inför långtgånde krav på besparingar och rationaliseringar.
Förutom allmän sparsamhet vad gäller driftskostnaderna menar jag att även
strukturella förändringar krävs som syftar till en mindre, men samtidigt ef-
fektivare, utrikesförvaltning. Dessa förändringar inbegriper ersättning av ett
antal lönade utlandsmyndigheter med alternativ diplomatisk och konsulär
representation, tjänsteindragningar och förbättrad samordning mellan Utri-
kesdepartementet och övriga myndigheter med fast representation samt bil-
ligare lokalförsörjning.
Jag förutser behov av att ersätta tio utlandsmyndigheter med alternativ
representation. Följande åtgärder föreslås per den 1 juli 1993:
- Konsulatet i Szczecin ersätts med ett honorärkonsulat.
- Generalkonsulaten i Barcelona, Chicago, Frankfurt, Malaga, Montreal,
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Miinchen och Toronto omvandlas till honorära konsulat eller general- Prop. 1992/93:100
konsulat. Bilaga 4
- Ambassadkansliet i Abu Dhabi avvecklas. De diplomatiska förbindel-
serna med Förenade Arabemiraten sköts, liksom hittills, genom sidoack-
reditering från ambassaden i Kuwait.
- Ambassadkansliet i Montevideo omvandlas till ett honorärt generalkon-
sulat. De diplomatiska förbindelserna sköts, liksom hittills, genom si-
doackreditering från ambassaden i Buenos Aires.
Som rationaliseringsåtgärd föreslår jag att de två delegationerna i Geneve
per den 1 juli 1993 slås samman till en myndighet. Den vid årsskiftet tillträ-
dande chefen för nedrustningsdelegationen avses bli chef för den nya sam-
manslagna myndigheten.
Samtidigt som antalet utlandsmyndigheter minskas förutser jag behov av
att dra in ett 20-tal tjänster vid övriga utlandsmyndigheter. Vidare kommer
departementets organisation i Stockholm att minskas. En personalaweck-
lingsplan är under utarbetande.
De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället.
Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga im-
pulser utifrån. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geo-
grafiskt är beläget i Europas norra utkant skapar särskilda svårigheter. Sta-
ten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med
andra länder och kulturer. Detta utbyte anser jag måste ske i enlighet med
de deltagandes egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör
i huvudsak inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktför-
medling och praktiskt bistånd.
Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida
kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för
den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges
deltagande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt in-
tresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informatio-
nen om Sverige i utlandet kan också bidra till att främja våra ekonomiska
förbindelser och handelsutbyte med utlandet, såväl som turismen till Sve-
rige.
Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att för-
medla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden utomlands
bestäms i första hand av de faktiska förhållandena i landet. Men den interna-
tionella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka händelser
och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt
min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen
inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske kan hamna i
skymundan - högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfa-
setterade kulturlivet, miljösatsningar och arbetsmarknadspolitik m.m.
Avvecklingen av Turistrådet och tillkomsten av Styrelsen för Sverigebil-
den och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden under förra
året kan komma att tillföra Svenska institutet särskilda uppgifter. Möjlighe-
27
ter kan exempelvis föreligga för samproduktion mellan de nya turistorganen
och Svenska institutet och/eller uppdrag som ges åt institutet. Därvid bör en
förutsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation
av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska
som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet och andra institu-
tioner, organ och företag bör uppmuntras för att uppnå denna målsättning.
Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna av-
seende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i
Europa att detta område prioriteras framför insatser i övriga delar av värl-
den. Reducerade resurser motiverar likaså en prioritering av informationsin-
satserna till ett mer begränsat antal länder. Sveriges ansökan om medlem-
skap i EG gör det samtidigt angeläget att intensifiera informationen om Sve-
rige i Västeuropa. De regeringsbeslut som fattats under år 1992 rörande ut-
vecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har redan medfört ett ökat
kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild priori-
tering av utbytet med Baltikum, Ryssland och Polen. Institutet ansvarar vi-
dare för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det
svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte
samt kulturutbyte.
En framtid for hela mänskligheten
Vår tids internationella gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroen-
den. Nord-Syd och Öst-Väst länkas fastare samman i ett nätverk av handels-
och kapitalströmmar, migration- och flyktingströmmar liksom informations-
och kommunikationsströmmar. Miljöhoten känner inga nationsgränser.
Narkotikamissbruk och AIDS sprids allt snabbare. Vi kan inte avskärma oss
från omvärlden, och ingen del av världen kan längre ses isolerad. Vi ingår
alla i ett gemensamt samspel.
Vår utvecklingspolitik måste därför ses i ett större globalt sammanhang.
Vi bör ställa oss frågan hur vi gemensamt kan forma en framtid som erbjuder
möjligheter för hela mänskligheten, inte bara för den rika delen av världen.
Vårt mål måste vara att skapa en långsiktigt hållbar utveckling med framtids-
tro och utvecklingshopp för alla människor i alla länder och olika kulturer.
Det finns ingen annan väg mot detta mål än internationell samverkan. Fred
och säkerhet kan inte uppnås utan utveckling. Trygghet och stabilitet kan
inte i längden samexistera med fattigdom och orättvisor.
Det internationella samspelet ökar ständigt det ömsesidiga beroendet
mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveck-
ling i såväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga överlevnad. U-
ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som stimulans
i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och finansiellt
stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i världen.
Den är också en viktig förutsättning för att ge u-länderna tillräcklig tillgång
till finansiella resurser. Biståndet är i detta sammanhang en av flera utveck-
lingsfrämjande komponenter. För de fattigaste länderna främst i Afrika har
biståndet fått en starkt ökande roll för kapital- och kunskapsöverföring.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Det står alltmer klart att fattigdomsproblemen är den enskilt viktigaste Prop. 1992/93:100
orsaken till mycken miljöförstöring, snabb befolkningsökning, sociala spän- Bilaga 4
ningar och migration. Fattigdomens problem bidrar därmed till instabilitet
och minskad säkerhet även för de rika länderna. Också för att värna och
främja demokrati och mänskliga rättigheter måste grundläggande utveck-
lingsfrågor angripas. Med en årlig folkökning på mer än 90 miljoner männi-
skor är internationell samverkan kring mänsklighetens ödesfrågor ofrån-
komlig.
Biståndets roll
Om situationen i u-länderna och därmed också i världen i stort på ett avgö-
rande sätt skall kunna förändras i en mera gynnsam ekonomisk, social och
ekologisk riktning krävs omfattande, mångfasetterade och väl anpassade bi-
ståndsinsatser. Det förutsätter större kunskap och engagemang i både i- och
u-länder.
Det måste samtidigt framhållas att många u-länder har gjort stora fram-
steg bl.a. i fråga om förväntad livslängd, antal barn som går i skolan, läskun-
nighet, näringstillgång och jämlikhet mellan könen. Ändå har klyftorna mel-
lan fattiga och rika ökat på ett oroväckande sätt. Trots betydande biståndsin-
satser kvarstår och ökar fattigdomen i många u-länder.
Fattigdomsbekämpning måste således fortsatt vara ett övergripande mål
för hela biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt, bl.a. genom att frigöra de fat-
tiga människornas potential som producenter, är en viktig förutsättning för
att komma till rätta med fattigdomen. Men den måste styras av en medveten
strävan att ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och
vinster och av en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det lång-
siktiga målet för biståndet måste vara att minska biståndsberoendet och slut-
ligen avveckla detta.
Grunden för våra insatser till de mest behövande människorna är överty-
gelsen om alla människors lika värde och deras lika rätt till ett värdigt liv.
Men i-länderna har också ett eget intresse av ekonomisk och social utveck-
ling i u-länderna. En framtida fredlig utveckling i världen är inte tänkbar,
om inte massfattigdomen avskaffas.
De insatser från i-världens sida som behövs för en sådan avgörande för-
ändring är inte så stora att de ligger utom möjligheternas gräns. Som exem-
pel kan nämnas de betydelsefulla mål som sattes upp av Världstoppmötet
om barn år 1990. De innebär bl.a. minskning av 1990 års dödlighetstal för
barn under fem år med en tredjedel, minskning av mödradödligheten till
hälften av 1990 års siffra, halvering av 1990 års siffror för svår och medelsvår
undernäring bland barn under fem år och allmän tillgång till tjänligt dricks-
vatten, betryggande sanitära förhållanden och grundläggande utbildning för
80 % av barnen under 11 år.
För att tillförsäkra världens fattigaste människor dessa elementära livsbe-
tingelser år 2000 räcker det med att världens nationer avsätter ett belopp
som motsvarar de samlade militärutgifterna under tio dagar. Det är alltså
möjligt att inom ett knappt decennium eliminera en stor del av massfattigdo-
men och dess negativa följder, om världens nationer vill anta denna utma-
29
ning. Sverige bör spela en aktiv roll för att medverka till ett sådant engage-
mang både i våra bilaterala och multilaterala samarbetskontakter. Men det
kräver också att mottagarländerna själva för en aktiv och konsekvent politik
med samma inriktning, dvs. att minskade militärutgifter utnyttjas för utveck-
lingsändamål.
Det förs en livlig internationell debatt om biståndets inriktning. Ett upp-
märksammat bidrag är UNDP:s ”Human Development Report 1992”. Rap-
porten argumenterar bl.a. för en friare handel till förmån för u-ländernas
produkter och för effektivare marknader i u-länderna. Men den anför även
starka skäl för ökat bistånd med tydlig inriktning på de stora sociala proble-
men och miljöproblemen. Ökat stöd för att förstärka ”kunskapssektorn” och
den vetenskapliga kompetensen i u-länderna betonas som en mycket viktig
faktor för deras utveckling. När det gäller vetenskap och teknik ligger u-län-
derna oerhört långt efter i-länderna och det teknologiska gapet fortsätter att
öka varje år, enligt UNDP:s rapport. Av de resurser som totalt satsas på
forskning i världen beräknas u-länderna förfoga över knappa 4 procent.
Kunskapsutvecklingens betydelse för den ekonomiska och sociala utveck-
lingen är tydlig i vår egen historia. Det gäller u-länder lika väl som i-länder.
Biståndet har här en särskilt viktig roll att stödja forskning och kompetensut-
veckling i u-länderna. Detta framhålls även i Världsbankens ”World Deve-
lopment Report 1992”. Banken pekar på behov av mycket större insatser när
det gäller forskning för en hållbar utveckling, forskning om naturresurser,
energi och inte minst befolkningsfrågor. FN:s konferens om miljö och ut-
veckling understryker dessa behov av bistånd till forskning rörande globala
miljöfrågor och u-ländernas utveckling.
Kriterier för biståndet
De kriterier för biståndet som särskilt betonades i föregående års budgetpro-
position har fortsatt hög aktualitet. Det innebär att mottagarländernas age-
rande med avseende på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, ut-
veckling av marknadsekonomi och effektivitet i biståndet har betydelse för
fördelningen av biståndsmedlen.
Betoningen av demokrati, mänskliga rättigheter och fri marknad är inte
ett självändamål utan görs för att stärka individernas och familjernas frihet,
initiativkraft och valmöjligheter, vilket alltsammans är förutsättningar för en
mångsidig och framgångsrik utveckling.
I förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad
av internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter upp-
märksammas. Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till sats-
ningar på utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänsk-
liga rättigheter och demokratifrågor. Inom ramen för demokratibiståndet
bör stöd lämnas till konfliktlösning och nationell försoning. Väpnade kon-
flikter föröder samhällen och undergräver respekten för mänskliga rättighe-
ter och humanitär rätt. Ett fredligt lösande av konflikter är därför också ett
förebyggande arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter.
Övergång från planekonomi till marknadsekonomi är viktig för att skapa
ekonomisk tillväxt. Men marknadsorienterade lösningar måste kombineras
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
30
med hänsyn till miljö, till mänskliga rättigheter och demokrati. En effektivt
fungerande offentlig sektor med ett fast regelverk och institutioner med inte-
gritet är en viktig förutsättning för att den privata sektorn skall kunna fun-
gera väl och spela en dynamisk roll i utvecklingen.
Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska
produkter är en tillgång som i ökande utsträckning bör tillvaratas inom bi-
ståndet. Det faller sig naturligt att så sker när svenska varor och tjänster är
konkurrenskraftiga, kostnadseffektiva och svarar mot samarbetsländernas
behov. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet bistånd
och upphandling i öppen konkurrens. Det är en svensk angelägenhet, att de
relationer vi byggt upp med samarbetsländer vidareutvecklas mot ökad han-
del och ekonomiskt samarbete. Ett svenskt engagemang bidrar också till att
säkerställa och utveckla kompetens som kan utnyttjas i flera u-länder. Lik-
nande resonemang är även tillämpliga på det multilaterala upphandlingsom-
rådet.
Mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet
Regeringen är liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central
roll i förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänsk-
liga rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde
och är viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av
flera anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen
med samarbetsländerna. Ett lands utveckling har ett påtagligt samband med
i vilken grad medborgarna åtnjuter sina mänskliga rättigheter. Ett demokra-
tiskt styrelseskick skapar de bästa möjligheterna för medborgarna att forma
sitt samhälle. Det bör starkt understrykas att idéerna om rättsstaten, yttran-
defrihet och politisk pluralism i förening med flerpartisystem, är allmängil-
tiga. De är lika relevanta i fattiga som rika länder. Det kan i dag med fog
hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen går mellan diktatur och de-
mokrati.
I stora delar av Afrika har utvecklingen gått mot ökad demokrati. Det gäl-
ler i än högre grad Latinamerika där idag samtliga länder med två undantag
styrs av civila regeringar. De fattigaste länderna i Centralasien befinner sig i
ett demokratiskt uppbyggnadsarbete. De folkliga mandat som i flera länder
vunnits genom allmänna val måste nu användas i byggandet av ett demokra-
tiskt samhällsliv med fria val och flerpartisystem. Institutioner och regelverk
behöver upprättas, rättsstaten stärkas och nya former av politisk kultur
främjas.
Om inte vinsterna av demokratins genombrott skall gå förlorade, måste
avgörande politiska reformer genomföras. Utmaningarna förminskas inte av
att flertalet utvecklingsländer samtidigt är mitt inne i omvälvande ekono-
miska reformer. I detta skede är givarländernas ansvar stort. En fördjupning
av dialogen om hur givarna bäst kan stödja länders demokratiprocesser är
nödvändig. Det är angeläget att dessa länder kan känna sig förvissade om ett
långsiktigt stöd i sina ansträngningar att befästa demokratin. I-världen måste
medverka till de nya demokratiernas överlevnad genom att främja en ekono-
misk utveckling och genom särskilda insatser för att främja ett tolerant och
pluralistiskt samhällsklimat.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Det svenska biståndet skall, förutom att uppmärksamma att även kvinnor
omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja kvinnans ställning
bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning och hälsovård.
Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försörjning och till delta-
gande i samhällsprocessen. De bör också i större utsträckning integreras i
utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och
utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med samarbetsländer skall
kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras. Sverige driver även aktivt frågan
om kvinnors representation i de internationella organisationerna och då spe-
ciellt på högre tjänster.
FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll i det internationella jäm-
ställdhetssamarbetet. Kommissionen har av generalförsamlingen fått i upp-
drag att vara förberedande organ för FN:s världskonferens om kvinnor som
äger rum i Peking år 1995. Men trots FN:s konvention från år 1979 om elimi-
nering av alla former av diskriminering av kvinnor råder stor ojämlikhet mel-
lan kvinnor och män i många länder. Kvinnorna är eftersatta bl.a. i fråga
om läskunnighet, läkarvård och juridiska rättigheter. De är också utsatta för
direkt våld och tvingas ofta till omskärelse, barnäktenskap, prostitution etc.
Ett utkast till deklaration om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige
deltagit aktivt, kommer att behandlas av kvinnokommissionen våren 1993
för att senare antas av FN:s generalförsamling.
Ökad uppmärksamhet måste ägnas det växande våldet mot barn, vilket
tar sig uttryck i slavarbete, jakt på gatubarn och barnprostitution, som i stor
utsträckning drivs fram av turister från i-länder. Enligt den norska regering-
ens rapport till FN tvingas årligen 1 miljon barn in i prostitution. I flera län-
der är flickor diskriminerade genom att de ges sämre mat, får sämre läkar-
vård och har högre dödlighet än pojkar. Den fosterdiagnostik som systema-
tiskt tycks komma till användning i vissa länder för att abortera flickfoster är
ett avskyvärt uttryck för våldet mot barn och särskilt flickor. Jag avser att
verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets
rättigheter och den handlingsplan, som Världstoppmötet om barn enades
om år 1990, skall ges hög prioritet i vårt biståndssamarbete med berörda län-
der.
För att accentuera betydelsen av att de mänskliga rättigheterna respekte-
ras och främjas har jag inbjudit till en internationell konferens om mänskliga
rättigheter i Saltsjöbaden den 22-24 februari 1993. Framstående represen-
tanter för många länder kommer att delta. Det är min förhoppning att konfe-
rensen skall öka medvetenheten om den betydelse, som respekten för
mänskliga rättigheter har för ett lands utveckling, och att nya konkreta för-
slag skall komma fram om hur de mänskliga rättigheterna bättre skall tillgo-
doses.
Såsom aviserades i 1992 års budgetproposition har en förberedande
granskning om bistånd till politiska partier företagits inom Utrikesdeparte-
mentet. Bakgrunden till att denna fråga togs upp var ambitionen att på effek-
tivast möjliga sätt främja en demokratisk uppbyggnad i länder där pluralism
och flerpartisystem är under uppbyggnad. Den granskning som genomförts
inom Utrikesdepartementet visar att bl.a. de folkrättsliga aspekterna måste
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
32
tänkas igenom noggrant innan eventuella beslut kan fattas. Mot den bak- Prop. 1992/93:100
grunden avser jag att tillsätta en särskild utredare i frågan. Bilaga 4
Utveckling av marknadsekonomi
En central fråga för länders utveckling är samspelet mellan stat och mark-
nad. De senaste åren har nya möjligheter skapats för utvecklingen av fria
marknader bl.a. genom omfattande avregleringar och minskad statlig in-
blandning, i syfte att uppnå ett gynnsammare klimat för äganderätt, privata
initiativ och fri företagssamhet. Fri konkurrens ökar individens möjligheter
till inflytande i samhället. Den stimulerar småföretagsamhet som är en viktig
utvecklingspotential. Den skapar också incitament för teknologiska fram-
steg och gynnar en hållbar ekonomisk tillväxt, vilket är en förutsättning för
utveckling. Men fria marknader och privat ägande kan inte fungera i ett va-
kuum - de kräver ett juridiskt och institutionellt regelverk som bara staten
kan tillhandhålla. Staten har även en avgörande roll för investeringar i infra-
struktur och för att tillgodose en grundläggande välfärd, såsom utbildning
och hälsovård. Det är inte fråga om stat eller marknad, de kompletterar var-
andra.
Erfarenheten visar att länder med en dynamisk ekonomisk utveckling,
t.ex. högtillväxtländerna i Asien, haft en liten men effektivt fungerande of-
fentlig sektor. Utmärkande har också varit en balans, väl fungerande an-
svarsfördelning och dialog mellan privat och offentlig sektor. Stödet till en
marknadsekonomisk utveckling bör därför ske genom att främja förutsätt-
ningarna för en dynamisk och effektivt fungerande fri marknad samt en ef-
fektiv och ansvarstagande offentlig sektor. Biståndet bör inriktas på att
stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis för-
delning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och till-
växt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna indivi-
duella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en miljömäs-
sigt hållbar utveckling.
Effektivitet i biståndet
Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets
resurser är effektiviteten inom biståndet. Ett effektivt resursutnyttjande
inom biståndet är särskilt betydelsefullt med tanke på att det tar sikte på ut-
satta människor i de fattigaste delarna av världen. Oavsett vilka former som
används i biståndspolitiken är mottagarländernas utveckling och målet att
höja de fattiga folkens levnadsnivå den centrala frågan i all utvärdering av
biståndets måluppfyllnad.
Effektiviteten i biståndet handlar alltså ytterst om vilken effekt biståndet
har på ett lands utveckling och mottagarländernas förmåga att ta emot och
hantera resurserna effektivt. Men det handlar också om effektiviteten i ut-
formningen och hanteringen av det svenska biståndet och det handlar om
att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas förändrade behov och
förutsättningar. Avsikten är att det utvärderingssekretariat som inleder sin
verksamhet under år 1993 skall spela en viktig roll i arbetet med att förstärka
effektiviteten i biståndet.
33
I det internationella biståndssamarbetet måste det ställas större krav på en
bättre samordning mellan givarländerna för att underlätta mottagandet av
bistånd. Jag anser också att vi bör ställa krav på att mottagarländerna använ-
der biståndet effektivare och mer ansvarsfullt. ”Good Governance”, gott re-
geringsutövande eller ett gott styrelseskick, är det internationella begreppet
för detta krav. Begreppet infördes i samband med att Världsbanken gjorde
en långtidsstudie om utvecklingen i södra Afrika.
Till det som räknas som gott regeringsutövande hör bl.a. ansvarig hante-
ring av gemensamma resurser dvs. ”accountability”, insyn i och möjlighet till
kontroll av förvaltningens verksamhet, inkl, budgethanteringen dvs. ”tran-
sparency”. Dit hör också fungerande lagar och rättssystem som skyddar indi-
videns ekonomiska och politiska rättigheter och gynnar ett fritt marknads-
ekonomiskt system dvs. ”legal framework”. De insatser som särskilt bör
främjas i detta sammanhang innefattar:
- en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social
utveckling och därmed bekämpar fattigdomen
- förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt
- minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsändamål
- uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner
Prioriterade områden i biståndet
Mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga
rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en
avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av
en sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och
program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till makroeko-
nomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att minska
de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras både genom
bilaterala och multilaterala insatser. Samordning mellan bilaterala givare
och Världsbanken spelar en allt viktigare roll i detta sammanhang, vilket be-
skrivs närmare under avsnittet Littera C. Internationellt utvecklingssamar-
bete.
Jag vill också betona vissa andra områden som skall prioriteras i biståndet.
Det gäller särskilt stödet till katastrof- och återuppbyggnadsinsatser, en ba-
lanserad befolkningsutveckling, en miljömässigt hållbar utveckling och stö-
det till enskilda organisationer. Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s
roll på det ekonomiska och sociala området skall fortsatt prioriteras.
Från katastrof till återuppbyggnad
De svenska hjälpinsatserna på katastrofområdet under det senaste året har
riktats mot tre huvudområden, svältkatastrofer i Afrika på grund av torka
och väpnade konflikter, etniska konflikter i Afrika, Asien och Europa samt
hjälpinsatser i Baltikum och S:t Petersburg-området, där det upplösta Sov-
jetväldet efterlämnat katastrofartade förhållanden.
Sverige måste räkna med fortsatta stora hjälpinsatser de kommande åren.
Det kommer att ta flera år innan länderna på Afrikas Horn hämtar sig efter
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
34
den senaste svåra torkan och krigen, som fortsätter att ge upphov till stora
flyktingströmmar. I södra Afrika är fortfarande behovet av livsmedel och
mediciner stort och i Mogambique beräknas en omfattande operation för re-
patriering av flyktingar ta sin början i mars 1993. Risken för en balkanisering
föreligger i flera afrikanska stater. Detta är delvis en följd av den demokrati-
seringsprocess som möjliggjorts av det kalla krigets upphörande och som
gett upphov till nya spänningar i flera länder, exempelvis Angola och Etio-
pien. I flera av Afrikas länder kommer konflikterna sannolikt att pågå under
lång tid; inga snara lösningar är i sikte. Konflikterna i Irak, Afghanistan och
Kambodja kan också komma att bli långvariga.
Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och
externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under
lång tid framåt. Risken för en utvidgad konflikt på Balkan är dessutom up-
penbar. Katastrofhjälpinsatserna på Balkan har också en koppling till den
svenska flyktingpolitiken. En ökad insats för att bereda flyktingar i det forna
Jugoslavien bostäder och uppehälle i närområdet gör det möjligt att hjälpa
ett betydligt större antal flyktingar.
Upplösningen av Sovjetväldet har på flera håll skapat kaos. Under en
övergångsperiod kan därför flera av de nya staterna i Öst- och Central-
europa behöva hjälp. När det gäller denna del av världen bör, enligt min
mening, en koncentration av hjälpen ske till vårt närområde, särskilt de bal-
tiska staterna.
I den situation som råder efter det kalla krigets slut har FN kommit att få
en allt större betydelse. Detta gäller inte minst hjälpinsatserna i samband
med katastrofer. Det ökade ansvar som nu läggs på FN-systemet ställer i
motsvarande grad ökade krav både på FN-organen själva och på givarlän-
derna. Jag kommer att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsat-
ser av olika slag ytterligare stärks.
Inom katastrofbiståndet spelar enskilda organisationer en viktig roll. De
sprider engagerande information om hjälpbehovet i samband med katastro-
fer och bidrar därigenom till att stärka biståndsmotivationen hos allmänhe-
ten. Framför allt genomför de effektiva hjälpinsatser i olika katastrofområ-
den. Tack vare obyråkratiska organisationsformer kan de ofta vara mycket
snabbt på plats. Den samlade katastrofinsatsen i ett givet område skulle dock
vinna ytterligare i effektivitet genom bättre inbördes samordning mellan de
enskilda organisationerna samt mellan dessa och berörda FN-organ. Jag
kommer att verka för en sådan ökad samordning.
Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt
kunna varna för kommande katastrofer bör enligt min mening utökas. Delar
av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion. Det är
t.ex. nödvändigt att i områden som utsatts för svår torka eller översvämning
förse bönderna med utsäde för nästa år. Katastrofhjälp måste som regel föl-
jas av långsiktiga biståndsinsatser, för att undvika att katastrofsituationer
upprepas eller permanentas.
En balanserad befolkningsutveckling
Ett brett spektrum av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och so-
cial utveckling är nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
35
balans mellan befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av
dessa åtgärder måste vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas sta-
tus.
I-länderna måste för sin del finna vägar att i ökande utsträckning minska
resursförbrukningen. Erfarenheterna visar att marknadsekonomiska lös-
ningar med vissa korrektiv bidrar till en effektiv hushållning med resurserna
och därigenom kan bidra till att minska obalansen mellan befolkning och till-
gängliga resurser.
U-länderna har ansvar för att göra ökade satsningar på att utveckla de so-
ciala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation kommer alla till del
och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa människor att komma
ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på kvinnors hälsa, ut-
bildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande sysselsättning, bl.a.
genom marknadsutveckling. Det är viktigt att dessa åtgärder genomförs i ett
perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i centrum och att
man inte genom kollektiva påbud föreskriver människor hur de skall se på
sin familjebildning.
Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt vårt utveck-
lingssamarbete. Många av våra bilaterala biståndsinsatser har betydelse för
befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som befolkningsbistånd.
SIDA:s strävan att arbeta fram nya riktlinjer för befolkningsbiståndet är vik-
tig och bör integreras i den reguljära verksamheten med samarbetsländerna.
Forskning om sambanden mellan de faktorer som styr befolkningsutveck-
lingen och sambanden mellan befolkning och miljö bör ytterligare stödjas.
Också enskilda organisationers verksamhet inom befolkningsområdet bör
stärkas.
FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år
1994, är viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som
skall leda till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäs-
ter stor vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u-
länderna har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk
nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen.
Mot en miljömässigt hållbar utveckling
Miljö och fattiga människors levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema vid FN:s
konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro i juni 1992.
Det finns alltfler exempel på de samband som råder mellan å ena sidan fattig-
dom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan social och politisk
oro. Det är därför av ömsesidigt intresse, för både i- och u-länder, att bedriva
en politik som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdo-
men och minskar påfrestningarna på miljön.
De frågor som är av särskilt stort intresse i ett UNCED-perspektiv för de
fattiga länderna är framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser
kan motverkas, och hur tillgång till vatten för markutnyttjande och hushålls-
bruk kan tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av
okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustområden
samt utbildning och kapacitetsutveckling är andra viktiga mål. Samtliga
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
36
dessa frågor har hög prioritet, något som också visas i verksamheten inom
bl.a. biståndsorganen SIDA och SAREC. Äganderätten är av central bety-
delse då det gäller att skapa långsiktigt ansvarstagande och gott förvaltar-
skap inför framtiden. Det är dessutom angeläget att avskaffa sådana subsi-
dier och regleringar som bidrar till överutnyttjande av olika resurser, exem-
pelvis fossila bränslen och vatten.
Vid FN:s generalförsamling hösten 1992 behandlades uppföljningen av
UNCED:s rekommendationer, Rio-deklarationen, Agenda 21 och de s.k.
skogsprinciperna, i ett antal resolutioner. I detta sammanhang beslutade ge-
neralförsamlingen att upprätta en kommission för hållbar utveckling med
uppgift att granska UNCED-uppföljningen. I Sverige agerar även andra in-
ternationella organ pådrivande för en ökad miljömedvetenhet och för en
uppföljning av UNCED-besluten. Världsbanken och de regionala utveck-
lingsbankerna har på senare år ökat sina insatser och sitt engagemang i miljö-
frågorna, dels genom direkta miljöinsatser men också genom att mer syste-
matiskt integrera miljöaspekter i projekt och program. Miljöns betydelse i
den övergripande ekonomiska planeringen uppmärksammas alltmer i dialo-
gen med mottagarländerna. Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste
u-länderna (IDA) har i samband med sin nyligen avslutade påfyllnad ytterli-
gare förstärkt sin fokusering av miljöns betydelse för en hållbar utveckling.
För att främja en långsiktigt hållbar utveckling måste u-ländernas fattig-
domsproblem avhjälpas. Utvecklingspolitiken är central och biståndet är en
faktor tillsammans med ökat marknadstillträde, skuldlättnader etc. för att
öka resursflödet till u-ländernas utvecklingsansträngningar. I-länderna
måste tillsammans med u-länderna ta sitt ansvar för att icke hållbara produk-
tions- och konsumtionsmönster reduceras och elimineras. Sverige driver till-
sammans med de nordiska länderna att samtliga OECD länder snarast och
senast år 2000 bör uppnå FN:s 0,7 %-mål för bistånd från rika till fattiga län-
der.
Bistånd genom enskilda organisationer
Samarbetet med kyrkor, folkrörelser och andra enskilda organisationer intar
en allt viktigare roll inom biståndet. Deras kompetens är dokumenterad ge-
nom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök och andra former av systema-
tisk uppföljning. Organisationernas kontaktytor och metoder utgör en ound-
gänglig resurs vid såväl katastrofer som i mer långsiktigt utvecklingsarbete.
Genom ett vitt förgrenat nät av små insatser, förmår de enskilda organisa-
tionerna stödja de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna.
Det sker ofta genom stöd till folkliga grupper och rörelser som därigenom
bidrar till en demokratisk samhällsutveckling och till att de mänskliga rättig-
heterna stärks. Organisationerna är kreativa och nyskapande när det gäller
att utveckla nya metoder och stimulera erfarenhetsutbyte. I vissa, särskilt
kritiska situationer, är det bara de enskilda organisationerna som kan nå ut
till utsatta befolkningsgrupper. De har också stor betydelse för informatio-
nen och opinionsbildningen i Sverige till stöd för biståndet liksom för att
skapa personliga kontakter mellan människor och organisationer i u-län-
derna och i vårt eget land.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
37
Organisationerna uppvisar sinsemellan många olikheter i bakgrund, in- Prop. 1992/93:100
riktning, storlek, uppbyggnad och arbetsformer. SIDA, UD och de enskilda Bilaga 4
organisationerna för en löpande dialog för att utveckla ansöknings- och re-
dovisningsrutiner som tar hänsyn till såväl organisationernas särarter som
samhällets krav på kvalitet och ansvar.
De enskilda organisationerna har med sin folkrörelsebakgrund viktiga bi-
drag att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverfö-
ring. På grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring
ofta ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så
länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för
mänskliga rättigheter.
FN i en ny världsordning
Det kalla krigets slut har skapat möjligheter att bygga en ny världsordning
med FN i centrum. Kommunismens fall innebär att många av de dogmatiska
låsningar som försvårat FN:s arbete nu försvunnit. Den stora utmaningen
när FN bildades var att skapa en stabil freds- och säkerhetsordning mellan
öst och väst. Idag framstår spänningen mellan rika och fattiga i världen som
en av de stora ännu olösta politiska och ekonomiska frågorna i vår tid.
I högre grad än tidigare kommer därmed världsorganisationen att få en
roll både på det säkerhetspolitiska området och på det ekonomiska och so-
ciala området. Då måste också många av de gamla stela strukturerna från
kalla krigets dagar reformeras. Det ställer också nya krav på medlemslän-
derna. Mer kraftfullt än tidigare måste nu världssamfundet understryka prin-
cipen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter.
Särskilt stötande är att somliga länder inte följer de förpliktelser om mänsk-
liga rättigheter och folkrätt som de påtagit sig och inte uppfyller sina finan-
siella åtaganden som medlemmar.
Glädjande nog finns nu en växande insikt bland både i- och u-länder om
behovet av reformer för att skapa ett starkare och mer effektivt FN. Inom
de ekonomiska och sociala områdena spelar de nordiska reformtankarna,
inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det gäller särskilt
förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna som bättre
förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett nytt fi-
nansieringssystem i syfte att ge FN stabilare inkomster och en mer rättvis
bördefördelning.
De positiva reaktioner dessa förslag mött under det gångna årets konsulta-
tioner visar att det också för små medlemsstater finns möjligheter att spela
en pådrivande roll i FN, om ett gediget utredningsarbete föregår de initiativ
som tas. Det är min avsikt att ge allt tänkbart stöd till den fortsatta reform-
processen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter att möta
framtidens många utmaningar.
Besparingar i biståndet
I de förhandlingar som fördes mellan regeringen och socialdemokratiska
partiet i september 1992, med anledning av den ekonomiska krissituationen, 38
beslöts att biståndsanslaget för budgetåret 1993/94 skall sänkas med
1,5 miljarder kronor. Denna betydande minskning av det svenska utveck-
lingsbiståndet genomförs i en situation där behovet av bistånd ökar i många
u-länder till följd av en fortsatt ekonomisk tillbakagång.
Minskningen av biståndet innebär att det totala biståndet kommer att
motsvara drygt 0,9 % av BNI. Detta betyder emellertid inte att målsätt-
ningen att biståndet skall motsvara 1 % av BNI övergetts. Så snart de ekono-
miska förutsättningarna medger skall denna målsättning åter uppfyllas.
De reduceringar som mot denna bakgrund föreslås för budgetåret 1993/94
görs med den övergripande inriktningen att i första hand värna om de fatti-
gaste mottagargrupperna. Katastrofbiståndet och stödet till enskilda organi-
sationer bör ligga kvar på samma nivå som under förra budgetåret.
Nedskärningarna genomförs också med sikte på att uppehålla största möj-
liga effektivitet. De biståndsområden som prioriteras, utöver katastrofbi-
stånd och stöd till enskilda organisationer, är stöd till en ekologiskt hållbar
utveckling, befolkningsfrågor, flyktingfrågor och främjande av demokrati
och mänskliga rättigheter. Det senare området inkluderar olika åtgärder till
stöd för kvinnor och barn.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
39
Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhållande till bud- Bilaga 4
getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i miljoner
kronor).
|
Anvisat 1992/93 |
Förslag 1993/94 |
Förändring | |
|
A. Utrikesdepartementet m.m. |
1 547,0 |
1 597,8 |
+ 50,8 |
|
B. Bidrag till vissa internationella |
705,4 |
1 047,1 |
+ 341,7 |
|
organisationer C. Internationellt utvecklings- |
13 606,1 |
12 080,0' |
-1 526,1 |
|
samarbete | |||
|
D. Information om Sverige i ut- |
143,3 |
128,7 |
- 14,6 |
|
landet m.m. | |||
|
E. Utrikeshandel och exportfräm- |
326,2 |
309,2 |
- 17,0 |
|
jande F. Nedrustnings- och säkerhets- |
86,7 |
69,7 |
- 17,0 |
|
politiska frågor m.m. | |||
|
G. Samarbete med Central- och |
1 120,0 |
871,0 |
- 249,0 |
|
Östeuropa | |||
|
Totalt för Utrikesdepartementet |
17 534,7 |
16 103,5 |
-1 431,2 |
1 Exklusive avräkningar 854 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 och 880 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtit-
lar.
A. Utrikesdepartementet m.m.
1991/92 Utgift 1 348 219 8162 Reservation 3 435 074
1992/93 Anslag 1 446 017 0002
1993/94 Förslag 1 495 441 000
1 Från och med budgetåret 1993/94 sammanförs anslagen A1. Utrikesförvaltningen och
A 2. Utlandstjänstemännens representation till ramanslaget A 1. Utrikesförvalt-
ningen.
2 Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjäns-
temännens representation.
I anslaget har beräknats medel för departementets och utlandsmyndigheter-
nas löner och övriga förvaltningskostnader. Sveriges utlandsmyndigheter
samt ackrediteringar för de Stockholms-baserade ambassadörerna redovisas
i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.1.
40
Föredragandens överväganden
|
Anslag 1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 | |
|
Föredraganden | ||
|
Förvaltningskostnader |
1 425 327 000 | |
|
Representation |
20 690 000 | |
|
Summa |
1 446 017 000 |
+ 49 424 000 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Jag har nyss aviserat att en neddragning bör ske av utrikesförvaltningens re-
surser. För budgetåret 1993/94 innebär neddragningen att förvaltningskost-
naderna sammanlagt minskar med 58 144 000 kr.
I denna summa ingår det sparbeting avseende budgetåret 1993/94 som min
företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop.
1990/91:150 del II bil. 1:2, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390) med anled-
ning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administra-
tionen.
Jag har i min beräkning beaktat förändringar i priser och löner.
Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgälds-
kontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlin-
jerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2).
Det belopp som kommer att ställas till Utrikesdepartementets disposition
kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan där-
för avvika från det nu budgeterade beloppet.
Utrikesförvaltningens organisation
I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 4, bet.
1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) aviserade jag att fyra utlandsmyndigheter
skulle läggas ned under budgetåret 1992/93. Jag kan nu anmäla att konsulatet
i Las Palmas har omvandlats till honorärkonsulat samt att ambassaden i
Quito avvecklats och ersatts med ett honorärt generalkonsulat. Ambassadö-
ren i Santa Fé de Bogotä är sidoackrediterad i Ecuador. Generalkonsulatet
i Marseille och ambassadkansliet i Muscat beräknas vara avvecklade med
utgången av februari månad 1993.
Under året har nya ambassader upprättats i Kiev och Zagreb. Ambassa-
derna i Bagdad och Beirut är fortsatt tills vidare obemannade.
Som tidigare aviserats har Utrikesdepartementets politiska avdelning
omorganiserats från och med den 1 september 1992. Omorganisationen har
syftat till att stärka ledningskapaciteten, öka flexibiliteten samt anpassa or-
ganisationen till det förändrade världspolitiska läget.
Ett särskilt Sekretariat för Europainformation har inrättats. Sekretariatet,
som är underställt Europa- och utrikeshandelsministern, skall verka från den
1 augusti 1992 till den 31 juli 1994.
Med hänvisning till riksdagens beslut (bet. 1989/90:UU14, rskr.
41
1989/90:191) vill jag anmäla följande. Som meddelades i prop. 1991/92:100
bil. 4 s. 28, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170 har miljöattachéer förord-
nats vid EG-delegationen i Bryssel och vid ambassaden i Bonn. Dessutom
har en översyn genomförts av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare
sätt kan användas i miljöarbetet. Översynen gav vid handen att det fanns ett
behov av utvidgad rapportering från utlandsmyndigheterna i vissa miljöpoli-
tiska frågor. Inom ramen för Utrikesdepartementets verksamhetsplanering
har de statliga myndigheterna inom miljöområdet beretts tillfälle att ange
önskemål om miljörapporteringens inriktning.
Informationshantering och rationalisering
Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit en standardisering av teknik
och program för ADB. Även systemutveckling och datorkommunikation
har blivit alltmer standardiserade. En femårig ADB- och kommunikations-
plan för utrikesförvaltningen har utarbetats baserad på standardlösningar.
I planen föreslås att nya tekniska lösningar skall införas, där redan gjorda
investeringar tillvaratas i möjligaste utsträckning. Samverkansbehovet för
informationsutbyte inom regeringskansliet och med externa intressenter har
också beaktats.
Under innevarande budgetår påbörjas övergången till ett nytt kommuni-
kationssystem (UD-NÄT) och därmed ett utbyte av radioutrustning på ut-
landsmyndigheterna. Utbyte av utlandsmyndigheternas äldre persondatorer
för bl.a. datoriserad redovisning kommer att påbörjas.
Det successiva införandet av ny ADB- och kommunikationsteknik fram
till budgetåret 1996/97 medför investeringskostnader. Enligt min mening ger
de standardiserade lösningarna dock en fördel, då konkurrensen på markna-
den medfört allt lägre priser. Övergången till standardiserade system ger
även möjligheter till informationsutbyte med externa datorsystem och an-
vändare. Jag förutser också att drifts- och underhållskostnader kommer att
minska avsevärt i takt med att den nya tekniken införs.
Ett intensivt förändringsarbete bedrivs nu i utrikesförvaltningen. Kortsik-
tigt präglas det av de omställningar som sparkraven framtvingar i form av
myndighetsnedläggningar, rationaliseringar och personalminskning. Samti-
digt bedrivs ett mera långsiktigt arbete syftande till förbättrad kostnadsef-
fektivitet. En viktig beståndsdel är successivt ökad delegering av budgetan-
svar till utlandsmyndigheterna och till sakenheterna inom departementet.
Jag har, vidare, tillsatt en arbetsgrupp att utarbeta resultatmått för utlands-
myndigheterna.
Jämställdhetsredovisning
Under år 1991 och år 1992 har departementets jämställdhetsgrupp genom-
fört en kartläggning inom ramen för projektet ”Karriärutveckling i utrikes-
förvaltningen”. Projektet har finansierats av Statens arbetsgivarverk (SAV)
och beräknas vara klart under januari 1993.
Resultatet visar på en sämre löneutveckling för kvinnliga departements-
sekreterare än för manliga departementssekreterare; kvinnornas lön utgör i
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
42
genomsnitt 92,4 % av männens lön. Skillnaden har dessutom ökat över ti-
den. Vid en jämförelse med departementssekreterare i övriga regeringskan-
sliet pekar resultatet på en avsevärd sämre löneutveckling för UD:s tjänste-
män oavsett kön.
Följande åtgärder har angetts i departementets jämställdhetsplan för bud-
getåret 1992/93, nämligen
- att utjämna löneskillnaderna inom UD
- att utjämna löneskillnaderna mellan UD och övriga RK
- att kontinuerligt beakta löneutvecklingen och befordran ur ett jämställd-
hetsperspektiv
- att intensifiera jämställdhetsarbetet i UD:s internutbildningar bl.a. i
chefsprogrammet och i mellangradsutbildningen.
Denna plan kommer att ligga till grund för en mer konkret och utförlig
jämställdhetsplan som kommer att utarbetas under våren 1993.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Lokalförsörjning
Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr.
1991/92:107) om nya riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av Byggnadsstyrelsen har lokalförsöijningsansvaret för utri-
kesförvaltningen från den 1 juli 1992 överförts till Utrikesdepartementet.
Byggnadsstyrelsen fick därmed en delvis ändrad roll. Uppgiften att förvalta
det statliga fastighetsbeståndet utomlands övertas fr.o.m. den 1 januari 1993
av en ny myndighet. Övriga uppgifter som Byggnadsstyrelsen hittills svarat
för kan av den nya myndigheten utföras efter uppdrag av Utrikesdeparte-
mentet.
Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet på ca 315 000 m2
hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften.
Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 433 miljoner
kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 152 miljoner kronor för
personalbostäder och ca 20 miljoner kronor för inventarier och representa-
tionsutrustning. Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27)
ingår kostnaden för kanslier och chefsbostäder fr.o.m. budgetåret 1991/92 i
Utrikesdepartementets förvaltningsanslag. Från och med budgetåret
1993/94 gäller detsamma kostnaden för personalbostäder.
Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln (Finans-
departementet).
Förvärv av en fastighet för ambassadkansli, chefsbostad och personalbo-
städer i Vilnius har genomförts. Förhandlingar förs om förvärv eller långtids-
förhyrning av fastigheter avsedda för kanslier och chefsbostäder i Riga och
Kiev. En personalbostad har köpts i Kiev. Sökande efter kansli och chefsbo-
stad för inhyrning pågår i Zagreb.
Planerna på ett samnordiskt kansliprojekt i New York har övergivits av
legala och ekonomiska skäl. Nyanskaffning av inhyrda kanslilokaler för am-
bassaden i Washington och för delegationen i Geneve har inletts. Alternativa
lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är under beredning.
Beredning av ett projekt för uppförande av en gemensam ambassadfastighet
43
med Norge i Islamabad pågår. Möjligheten att i Berlin samordna uppföran-
det av ambassadbyggnader för Finland, Norge och Sverige undersöks.
Statlig kreditgaranti
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bii. 5, bet. 1984/85:UU8,
rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram
om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens
personal i samband med omstationering.
Till och med budgetåret 1991/92 har ca 10,9 miljoner kronor tagits i an-
språk av engagemangsramen. Inga förluster har uppkommit under året.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga
om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndighe-
terna i miljöarbetet,
2. föreslår riksdagen att till Utrikesförvaltningen för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 495 441 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
2 263 950
1 000
1 000
I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kurs-
förluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör
föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan-
slag på 1 000 kr.
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
14 789 802
14 170 000
15 500 000
Anslaget används för s.k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler
samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall
finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även tjänsteutgif-
44
ter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostna-
der för konsulskonferenser.
Härutöver kommer anslaget att belastas med kostnader för nya honorär-
konsulat i samband med nedläggningen av lönade myndigheter. För närva-
rande finns beslut om fyra nya honorärkonsulat. Jag beräknar kostnaden
härför till 1 700 000 kr. Denna merkostnad bör finansieras genom omfördel-
ning.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 15 500 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
74 980 716
58 451 000
60 000 000
Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra sta-
ter och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Ansla-
get administreras och disponeras av Utrikesdepartementet för hela rege-
ringskansliets räkning.
I syfte att öka kostnadsmedvetandet har budgetansvaret för anslaget bud-
getåret 1992/93 delegerats till berörda avdelningar inom departementet. Ge-
nom denna åtgärd räknar jag med att belastningen på anslaget skall minska.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 60 000 000 kr. Jag
har vid beräkningen av anslaget räknat med kompensation för prisutveck-
lingen.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio-
nell organisation för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
60 000 000 kr.
|
1991/92 |
Utgift |
1 439 421 |
|
1992/93 |
Anslag |
1 783 000 |
|
1993/94 |
Förslag |
1 610 000 |
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
45
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska
samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra
former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Jag
beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 610 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 610 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
7 369 365 Reservation 5 849 534
13 252 000
10 552 000
Jag beräknar medelsbehovet för utredningsverksamheten till 10 552 000 kr
under nästa budgetår.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 10 552 000 kr.
|
1991/92 |
Utgift |
6 569 656 |
|
1992/93 |
Anslag |
9 693 000 |
|
1993/94 |
Förslag |
10 180 000 |
Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statsche-
fer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet
och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband
med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i samband med re-
presentation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands.
Jag föreslår att anslaget ökas med 487 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 10 180 000 kr.
46
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
3 087 527
3 635 000
4 500 000
Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i ut-
landet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver beta-
las från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt
ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostnader
vid dödsfall.
1 anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsat-
ser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen på
utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering
av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.
En förväntad lagstiftning på grundval av förslag i promemorian (Ds
1992:24) om bistånd till brottsoffer utomlands väntas medföra en kostnads-
ökning med 865 000 kr. Jag räknar med att merkostnaden finansieras genom
omfördelning inom huvudtiteln.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
|
1991/92 |
Utgift |
133 142 286 |
|
1992/93 |
Anslag |
242 232 000 |
|
1993/94 |
Förslag |
191 890 000 |
Förenta nationernas reguljära budget för kalenderåren 1992-93 fastställdes
av den 46:e generalförsamlingen till 2 462 400 000 dollar. Sveriges bidrags-
andel för såväl FN:s reguljära budget som för de fredsbevarande operatio-
nerna är för närvarande 1,11 %. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret
1992 (budgetåret 1991/92) uppgår, med reservation för revideringar, till 60,5
miljoner kronor.
Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1993 (budgetåret
1993/94). Reservation måste även här göras för revideringar och för möjlig-
47
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
heten av förändringar i bidragsskalan redan under år 1993. För kalenderåret
1994 - budgetåret 1993/94 - kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 72
miljoner kronor.
Sveriges bidrag till de obligatoriska kostnaderna för FN:s fredsbevarande
operationer beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå till ca 98 miljoner kro-
nor. Vidare tillkommer en budgetär beredskap på 15 miljoner kronor för ob-
ligatoriska bidrag avseende nya oförutsedda fredsbevarande operationer.
Kostnader för Sveriges deltagande med personal i FN:s fredsbevarande ope-
rationer belastar anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet.
De obligatoriska bidragen fördelar sig enligt följande på de fredsbeva-
rande operationer som nu kan förutses pågå under kommande budgetår.
Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) på Golanhöjderna mellan Is-
rael och Syrien, som FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för
kalenderåret 1993 preliminärt beräknats till oförändrat 43 miljoner dollar.
Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 3
miljoner kronor.
År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända cn fredsstyrka till södra Liba-
non (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1993 uppskattas till
159 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas
till oförändrat ca 12 miljoner kronor.
Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN-
styrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag
från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emellertid vi-
sat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför själva fått bära en
oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Vid en eventuell
omorganisation kan säkerhetsrådet komma att ändra uppfattning och övergå
till uttaxerade bidrag. För budgetåret 1993/94 förutses dock ett oförändrat
svenskt frivilligt bidrag på ca 3 miljoner kronor. Bidraget avräknas mot Sve-
riges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingen-
tens medverkan i Unficyp.
Under år 1991 upprättade säkerhetsrådet en militär observatörsstyrka på
gränsen mellan Irak och Kuwait (Unikom). Kostnaden för Unikom under
kalenderåret 1993 beräknas till oförändrat ca 80 miljoner dollar, vilket inne-
bär ett svenskt bidrag under budgetåret 1993/94 på 6 miljoner kronor.
En civil observatörsstyrka upprättades i El Salvador (Onusal) under år
1991, med uppgift att övervaka efterlevnaden av de avtal som slutits mellan
FMLN och regeringen. Den uppskattade årskostnaden för Onusal är 40 mil-
joner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 beräknas
till 3 miljoner kronor.
Under år 1992 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer:
I februari beslöt säkerhetsrådet att upprätta FN:s fredsbevarande styrka
för Jugoslavien (Unprofor). Osäkerheten är stor om den kommande årskost-
naden för Unprofor, men den torde ligga kring 800 miljoner dollar. Sveriges
obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 kan därför beräknas till ca 55
miljoner kronor.
I augusti upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en styrka
i Somalia (Unosom) för att dels övervaka vapenvilan, dels skydda distribu-
tionen av humanitärt bistånd. Årskostnaden för Unosom beräknas vid full
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
48
styrka uppgå till 200 miljoner dollar. Det svenska obligatoriska bidraget för
budgetåret 1993/94 beräknas till 12 miljoner kronor.
I oktober upprättades efter beslut i säkerhetsrådet också en blandad mili-
tär-civil fredsbevarande operation i Mozambique (Unomoz). Styrkans upp-
gift är huvudsakligen att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet mellan rege-
ringen och Renamo samt de allmänna val som planeras till i oktober 1993.
Årskostnaden för Unomoz beräknas till ca 60 miljoner dollar, varför det
svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 kan beräknas till ca
4 miljoner kronor.
De starkt ökande anspråken på FN:s fredsbevarande insatser har föranlett
Sverige att hålla en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till
finansiering av nya oförutsedda operationer samt vid oförutsedda förläng-
ningar av pågående operationer. Jag föreslår att ett belopp på 15 miljoner
kronor avsätts för dessa ändamål under budgetåret 1993/94.
Från och med budgetåret 1993/94 bör Sveriges bidrag till FN:s organisa-
tion för industriell utveckling, Unido, föras över till detta anslag från tolfte
huvudtiteln. Unido:s verksamhet syftar till att främja och påskynda indust-
rialisering i utvecklingsländer. Sveriges bidragsandel till Unido uppgår för
närvarande till 1,10 % av organisationens budget, vilket för budgetåret
1993/94 beräknas motsvara 6 890 000 kr.
Ett belopp om totalt 632 000 kr för bidrag till utredningar m.m. om det
allmänna FN-arbetet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter
m.fl., bör föras över till det nya anslaget F 1. Utredningar och andra insatser
på det utrikespolitiska området.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Förenta nationerna för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 191 890 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
256 271 964
250 000 000
250 000 000
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrå-
dets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.
Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.
Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrå-
det i december 1992 Nordiska ministerrådets budget för år 1993. Budgeten
uppgår till totalt 650 400 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget
till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 38 576 000 kr. Sveriges
andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1993 beräknas
till 37,8 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den svenska andelen
av 1993 års budget uppgår till ca 250 000 000 kr. Härutöver tillkommer det
svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca
16 000 000 kr.
49
Nordiska ministerrådets budget för år 1994 kommer att fastställas först i
november 1993.
Bland annat mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för
verksamhetsåret 1993 föreslår jag ett oförändrat anslag nästa budgetår.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 250 000 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
23 047 787
28 240 000
29 780 000
Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 29 780 000 kr. Huvudde-
len av beloppet utgörs av det svenska bidraget till Europarådets ordinarie
budget för kalenderåret 1994. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är
för närvarande 2,74 %. Förutom bidraget till den ordinarie budgeten till-
kommer kostnader för amortering av byggnadslån för uppförande av en ny
byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensions-
budget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal
inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopé-
samarbetet, deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k.
Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen
för demokrati genom lag samt obligatoriska och frivilliga bidrag till euro-
peiska ungdomsfonden.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på 29 780 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
13 617 520
20 000 000
21 500 000
Bland väsentliga nytillkomna uppgifter på handelsområdet för Organisatio
nen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas det kraf
tigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuropa, det f.d
Sovjetunionen, de senaste årens dialog med de s.k. dynamiska asiatiska eko
nomierna (DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl.a
handel och miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECD:s verksamhet får gi
50
vetvis konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största
delen bygger på medlemsländernas bidrag.
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnaderna för sekretariatet och
verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk po-
litik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jord-
brukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade
centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in
Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet ”Partners in Transi-
tion” (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dessutom tillkommer
kostnader för regelbundna möten med DAE. Samtliga medlemsländer bi-
drar till finansieringen av denna del efter en skala framräknad på basis av
bl.a. BNP under föregående treårsperiod. OECD:s budgetår löper per ka-
lenderår, och för år 1992 var den svenska andelen 1,44 %.
Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till
OECD anslutna samarbetsorgan såsom det internationella energiorganet
(IEA), OECDrs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergior-
ganet (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning
av neutrondata, centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska trans-
portministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella
programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, vägforskningspro-
grammet samt den år 1991 inrättade Financial Action Task Force on Money
Laundering (FATF). Beroende bl.a. på antalet deltagande länder varierade
Sveriges andel av bidragen till dessa organ under år 1992 mellan 1,42 % och
3,10 %.
Sveriges bidrag för år 1992 uppgick till ca 20 miljoner kronor. Då budge-
ten för OECD:s verksamhetsår fastställs först i december, är beräknings-
grunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1993/94. Med led-
ning av tillgängligt underlag torde anslaget beräknas till 21,5 miljoner kro-
nor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
21 500 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
47 942 767
110 000 000
110 000 000
Det svenska budgetåret 1993/94 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår
1993 och första hälften av EFTA:s budgetår 1994. EFTA-sekretariatet har
för EFTA:s budgetår 1993 äskat 90 miljoner schweiziska francs. Budgeten
omfattar kostnader för EFTA:s nya EES-organ, EFTA:s övervakningsmyn-
dighet (ESA) och EFTA-domstolen, samt för EFTA-sekretariatet och de de-
51
lar av det multilaterala programsamarbetet som finansieras över EFTA-bud-
geten (standardiserings- och statistiksamarbetet). För år 1994 finns ännu
inga uppgifter. Budgeten år 1994 kommer dock att präglas av vilka förvänt-
ningar som råder om olika EFTA-länders anslutning till EG. I dagsläget är
bedömningen att en viss mindre realökning torde komma att behövas för år
1994.
Det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen om EES-av-
talet innebär att avtalets ikraftträdande försenas. Vidare får Schweiz nej till
EES budgetmässiga återverkningar. Budgeten kommer att delas upp i en
EFTA-del och en EES-del. Sveriges andel av EFTA-delen blir sannolikt
25,47 % enligt tidigare beslutad fördelningsnyckel. Vad gäller EES-delen,
omfattande kostnaderna för ESA, EFTA-domstolen och huvuddelen av EF-
TA-sekretariatet, kommer nya fördelningsnycklar att fastställas först i bör-
jan av år 1993. Det är osäkert om, och i så fall i vilken utsträckning, Schweiz
kommer att bidra till de EES-relaterade kostnaderna.
Den totala omslutningen av budgetens EES-del kommer sannolikt inte att
kunna fastställas förrän i början av 1993. Vissa kostnadsökningar kommer
dock att bli konsekvensen av att Schweiz inte deltar i EES. Med reservation
för de ändringar som dessa ovisshetsfaktorer kan medföra, föreslår jag att
anslaget B 5 oförändrat uppgår till 110 miljoner kronor för budgetåret
1993/94.
EFTA-sekretariatet, med kontor både i Geneve och Bryssel, kommer att
ha en viktig stödfunktion för EFTA-ländernas samordnings- och beslutsor-
gan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet kommer i hu-
vudsak att skötas i Bryssel, innebärande att en viss personalöverflyttning
från Geneve till Bryssel kommer att ske. Kvar i Geneve blir stabsfunktio-
nerna för EFTAs tredjelandssamarbete samt för det traditionella samarbete
som sorterar under Stockholmskonventionen. Sistnämnda samarbete kom-
mer sannolika att reaktiveras till följd av den schweiziska folkomröstningen.
I Bryssel kommer särskilda översättnings- och publiceringsenheter att
byggas upp. Dessa kommer organisatoriskt att sortera under EFTA-sekreta-
riatet, men vara gemensamma för Ständiga kommittén, ESA och EFTA-
domstolen.
EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) kommer att ha sitt säte i Bryssel
efter beslut av EFTAs ministerråd vid dess möte i Geneve den 10-11 de-
cember 1993. Flyttningen av ESA:s huvudsäte från Geneve till Bryssel kom-
mer kortsiktigt att medföra merkostnader för EFTAs EES-länder, men
långsiktigt innebära besparingar. EFTA-domstolen kommer att ha sitt säte i
Geneve.
Till följd av Schweiz nej i folkomröstningen har Sverige accepterat att i
stället för Schweiz överta ordförandeskapet under första halvåret 1993.
För EFTAs budgetår 1994 förutses endast mindre reala kostnadsök-
ningar. Övervakningsmyndigheten förutses behöva ökade personalresurser
på det veterinära- och fytosanitära området och domstolen viss personalför-
stärkning för de legala granskningsuppgifterna.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
52
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) förbudget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
8 505 808
9 278 000
8 713 000
Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella
organ. För budgetåret 1993/94 torde medel beräknas enligt följande.
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 | |
|
1. GATT-organisationen |
7 000 000 |
- |
|
2. Internationella rådet för samarbete |
640 000 |
+ 85 000 |
|
på tullområdet 3. Internationella tulltariffbyrån |
240 000 | |
|
4. Internationella kaffeorganisationen |
460 000 |
- |
|
(ICO) (Prop. 1982/83:142) 5. Internationella kakaoorganisationen |
86 000 | |
|
(ICCO) (prop. 1986/87:41) 6. Internationella juteorganisationen |
20 000 |
- 20 000 |
|
(IJO) (prop. 1990/91:13) 7. Internationella organisationen för |
128 000 |
-128 000 |
|
tropiskt timmer (ITTO) (prop. 1983/84:121) 8. Internationella naturgummiorgani- |
30 000 |
- 5 000 |
|
sationen (INRO) (prop. 1988/89:19) 9. Internationella rådgivande bomulls- |
77 000 |
- 77 000 |
|
kommittén (ICAC) (prop. 1951:47) 10. Internationella gummistudiegrup- |
115 000 | |
|
pen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.12 11. Internationella bly- och zinkstudie- |
135 000 |
-135 000 |
|
gruppen (ILZSG) (prop. 1960:1 12. Internationella nickelstudiegruppen |
130 000 |
-130 000 |
|
(INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 s.31) 13. Internationella kopparstudiegrup- |
80 000 |
- 80 000 |
|
pen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 14. Internationella tennstudiegruppen |
70 000 |
- 70 000 |
|
(ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34) 15. Internationella byrån i Paris för ut- |
57 000 | |
|
ställningar (prop. 1947:1 bil.12 s.156) 16. Övrigt |
10 000 |
- 5 000 |
|
Summa |
9 278 000 |
-565 000 |
Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den inter-
nationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde in-
ternationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som
pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under innevarande budgetår.
Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av re-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
53
gelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och Prop. 1992/93:100
tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda länders Bilaga 4
handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM).
Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och Uru-
guay-rundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT
(ITC) samt TPRM. När Uruguay-rundan är klar och man etablerat stabila
former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av
permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på
medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år
1993 beräknas Sveriges andel till 1,76 %.
De internationella prisstabiliserande avtalen på råvaruområdet har, utom
för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausulerna i såväl
kaffe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i stället riktats
mot utvecklingsavtal och studiegrupper utan prisstabiliserande funktioner.
Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto mindre, en bety-
delse för de råvaruberoende utvecklingsländerna.
Under hösten 1992 har beslut tagits rörande omdisponering av ansvaret
för vissa av de organisationer som tidigare inkluderats i anslaget. Sålunda
har ansvaret för metallstudiegrupperna överflyttats till Näringsdepartemen-
tet. Ansvaret för organisationerna för tropiskt timmer (ITTO) och jute
(IJO) har på samma sätt överflyttats till avdelningen för internationellt ut-
vecklingssamarbete inom Utrikesdepartementet. Posterna belastar sålunda
andra anslag från nästa budgetår. Sveriges medlemskap i internationella råd-
givande bomullskommittén, vars verksamhet ej baseras på något internatio-
nellt avtal, kan komma att upphöra från nästa budgetår.
Hemställan
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
att till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 713 000 kr.
1991/92 Utgift 193 000
1992/93 Anslag 2 000 000
1993/94 Förslag 2 000 000
Kostnader avseende råvarulagring under 1987 års internationella naturgum-
miavtal belastar anslaget.
Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiavtal,
skulle ha löpt ut år 1985 men förlängdes med två år till oktober 1987.
Ett nytt avtal, 1987års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19,
bet. 1988/89:NU4, rskr. 1988/89:72), framförhandlades inom UNCTAD:s
ram våren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt
har Sverige bidragit med ca 9,6 miljoner kronor till buffertlagerkontot enligt
1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr som initialbidrag till det sist-
54
nämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret
under en följd av år dras ner och den övervägande delen av medlemsländer-
nas bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring
8 miljoner kronor i återbetalade medel under de två avtalen.
Under år 1992 har medlemsländerna uppmanats att på nytt bidra med me-
del för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel har
uppgått till drygt 1 miljon kronor år 1992. Om prisutvecklingen ger anled-
ning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till avtalets buffertlager
komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för budgetåret 1993/94 kan
beräknas uppgå till 2 miljoner kronor.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 2 000 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
4 750 937
3 638 000
2 864 000
Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verk-
samhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänsk-
liga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous Affairs
och det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg
(Fondation René Cassin).
Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av
FN:s tortyrkommitté samt dess rasdiskrimineringskommitté. Medelsramen
för bidraget till tortyrkommittén föreslås minska med 70 000 kr (från
270 000 kr till 200 000 kr).
Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund ett
bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För budgetåret
1992/93 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet. Jag föreslår
oförändrat bidrag för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår vidare att ramen för övriga bidrag till organisationer och insti-
tutioner bibehålls på samma nivå som i 1992 års budgetproposition varför det
totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner
beräknas uppgå till 2 611 000 kr.
Härutöver beräknar jag bidrag till den Permanenta skiljedomstolens inter-
nationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det
internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan
beräknas till 99 000 kr.
Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att
användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke- statliga organi-
sationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m.m. (jfr prop.
1976/77:100 bil. 6, s. 14). Då statens bidrag till fristående organisationer och
55
verksamheter måste omprövas föreslår jag att bidragen till NGO upphör den
1 juli 1993.
Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skatte-
justering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlig-
het med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k.
koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för
denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pen-
sionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den
organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättnings-
landet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som
berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget förbudgetåret 1993/94
beräknas uppgå till 154 000 kr.
Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 2 864 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 864 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
40 000 0002
407 000 000
1 Tidigare redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbeva-
rande insatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor
m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC
1 Korea.
2 Avser anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande insatser.
I samråd med chefen för Försvarsdepartementet föreslår jag att anslagen för
svenskt deltagande i fredsbevarande verksamhet inom FN:s och ESK:s ram
från och med budgetåret 1993/94 förs över från Försvarsdepartementets till
Utrikesdepartementets huvudtitel. De anslag som berörs inom försvarets
huvudtitel är L 1. avseende kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. (utom
åtaganden till följd av Wien-dokumentet, kostnader i samband med de nor-
diska försvarsministermötena samt kostnader för den militäre rådgivaren vid
FN-delegationen i New York), L 2. avseende FN-styrkors verksamhet utom-
lands och L 3. avseende Sveriges delegation vid Neutral Nations Supervisory
Commission (NNSC) i Korea. Ett tusenkronors-anslag kommer att inrättas
under fjärde huvudtiteln för att medge ett beställare/leverantörs-förhållande
mellan de två departementen.
56
|
Anslag 1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 | |
|
Föredraganden | ||
|
1. Kostnader i Sverige |
46 975 000 |
+ 3 261 000 |
|
2. Kostnader utomlands |
252 767 000 |
+ 37 256 000 |
|
3. Till regeringens disposition |
40 000 000 |
+ 26 741 000 |
|
Summa |
339 742 000 |
+ 67 258 000 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Kostnader i Sverige
Verksamheten består av rekrytering, organisation och utbildning av personal
till försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Kostnader utomlands
Anslagsposten består av löner, traktamenten, utrustning och underhåll för
den svenska personalen i följande FN-operationer:
UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellanös-
tern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in India and Paki-
stan) i Kashmir, OSGAP (Office of the Secretary General in Afghanistan
and Pakistan), Unikom (United Nations Iraq-Kuwait Observer Mission) i
Kuwait, Unficyp (United Nations Peace-keeping Force) på Cypern, Unifil
(United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon, Unprofor (United
Nations Protection Force) i det forna Jugoslavien, UNTAC (United Nations
Transitional Authority) i Kambodja och Unomoz (United Nations Opera-
tion in Mozambique).
I kostnader utomlands ingår även utgifter för personalen i Sveriges delega-
tion vid NNSC i Korea.
Till regeringens disposition
FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och fredsbyg-
gande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra beredska-
pen att delta i framtida fredsbevarande operationer.
Mot denna bakgrund föreslår jag att 66 741 000 kr anslås såsom finansiell
beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer under gällande
budgetår om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med per-
sonal i nya fredsbevarande operationer eller i redan existerande operationer
där Sverige inte tidigare deltagit. Medlen skall också kunna användas för ut-
ökade bidrag till operationer där vi redan deltar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 407 000 000 kr.
57
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa Prop. 1992/93:100
|
(ESK)1 |
Bilaga 4 | ||
|
1991/92 |
Utgift |
4 176 110 | |
|
1992/93 |
Anslag |
10 000 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
23 328 000 | |
1 Tidigare redovisat under anslaget F 2.
ESK:s verksamhet och institutioner befinner sig i snabb utveckling.
Toppmötet i Helsingfors i juli 1992 beslutade att ESK:s institutioner - sek-
retariatet i Prag, centret för förhindrande av konflikter i Wien och kontoret
för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa - skall
arrangera en serie seminarier i olika ämnen, bl.a. till stöd för de nya delta-
garstaterna. I september 1992 öppnades det nya Forum för säkerhetssamar-
bete i Wien. De politiska konsultationerna inom ramen för ESK:s ämbets-
mannakommitté intensifieras alltmer och innebär ett kontinuerligt arbete i
olika undergrupper. ESK:s kommunikationssystem beräknas i år nå 34 stater
och är under fortsatt utbyggnad i vad avser både det gemensamma nätet och
den svenska beredskapen att sända och ta emot information. En minoritets-
kommissarie har utsetts och skall förses med vissa administrativa resurser.
Vidare har under senare hälften av år 1992 flera s.k. missioner av skiftande
varaktighet utsänts, i första hand till krisområden i det forna Jugoslavien.
Liknande ESK-närvaro kan väntas bli upprättad under kortare eller längre
tid i ett antal andra krisområden.
Föredragandens överväganden
Vid fjolårets toppmöte i Helsingfors beslöt stats- och regeringscheferna att
ge ESK en delvis ny inriktning. Till den tidigare i huvudsak normativa verk-
samheten läggs nu i ökande grad operativa insatser i syfte att förebygga kon-
flikter, hantera kriser och lösa tvister med fredliga medel. Ett uttryck härför
är de ESK-missioner som sänds till olika krisområden. Kostnaderna för
dessa missioner kan snabbt komma att överstiga kostnaderna för ESK:s öv-
riga verksamhet, för vilken jag för budgetåret 1992/93 beräknade en utgift
om 10 000 000 kr och nu förutser en ökning till 15 000 000 kr för budgetåret
1993/94. Jag föreslår att 5 000 000 kr avsätts för kostnader för missioner.
Därutöver föreslår jag att 3 328 000 kr ställs till regeringens disposition för
utgifter i samband med ESK-ordförandeskapet.
Ordförandeskapet i ESK:s ministerråd och i ämbetsmannakommittén
med dess undergrupper roterar mellan deltagarstaterna. Sverige innehar
denna post under perioden från ministerrådsmötet i Stockholm i december
1992 till nästa ministerrådsmöte, som väntas äga rum mot slutet av 1993. Det
svenska ledningsansvaret för ESK kvarstår emellertid ännu en tid därefter,
genom att Sverige kommer att ingå i den s.k. trojkan under resten av budget-
året 1993/94.
Sveriges andel av ESK:s gemensamma budget är för närvarande 3,55 %.
I nuvarande dynamiska skede av ESK:s utveckling kan ett antal stater, med
hänvisning till effektivitetsskäl, inte acceptera att alla beslutade utgifter fi-
nansieras över den gemensamma ESK-budgeten. Vissa kostnader bestrids
58
därför genom att olika ESK-stater beviljar extra bidrag. Under perioden
som ordförande och som medlem av trojkan kommer särskilt stora anspråk
på extra bidrag att riktas mot Sverige. Jag avser att i första hand låta sådana
bidrag utgå i form av personal, som ställs till ESK:s förfogande för särskilda
uppdrag. Lönekostnader m.m. bör därvid normalt stanna på den ordinarie
arbetsgivaren.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 23 328 000 kr.
C. Internationellt utvecklingssamarbete
U-LÄNDERNA I VÄRLDEN
Världsekonomi och handel
Även om u-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling har den
internationella ekonomiska omgivning som u-länderna möter stor betydelse.
Den tilltagande internationaliseringen har successivt stärkt detta beroende.
I-ländernas ekonomiska politik påverkar u-ländernas möjligheter att gene-
rera exportinkomster och skapa tillväxt i ekonomin. För hårt skuldsatta u-
länder är den internationella ränteutvecklingen, som till stor del bestäms av
politiken i i-länderna, av särskild betydelse.
Tillväxten i i-länderna har varit mycket svag under 1991 och 1992, även
om en viss återhämtning skett under det senaste året. Framför allt har en
tydligare konjunkturuppgång kunnat skönjas i USA, medan utvecklingen i
den japanska ekonomin kännetecknas av avmattning. I Europa har en åter-
hämtning hämmats av Tysklands strama penningpolitik för att motverka sti-
gande inflation och budgetunderskott. Tillväxten i många i-länder begränsas
av strukturella obalanser som uppkommit under 1980-talets tillväxtår. Beho-
vet av en omfattande budgetkonsolidering är fortsatt stort i ett antal OECD-
länder, däribland USA. Med nuvarande politik, i kombination med den väx-
ande efterfrågan på kapital globalt sett, kommer realräntorna att vara fort-
satt höga.
Tillväxten i u-länderna som grupp uppgick till 3,3 % under 1991 (exklu-
sive Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av stark tillväxt i Mel-
lanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per capita växte med
1,3 % och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF) prognoser
stiga till ca 3-4 % för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska länderna sö-
der om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i genom-
snitt 1,8 %. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt mellan
olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska reformpro-
gram har under senare år kunnat notera en begynnande återhämtning. Till-
växten under år 1992 beräknas för södra Afrika bli lägre än väntat till följd
av den omfattande torkan. I Latinamerika var tillväxten 3,2 % under 1991.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
59
Världshandelns volym, som växte med endast 2,3 % under 1991, beräknas
enligt IMF växa med 4,5 % respektive 6,7 % under åren 1992 och 1993. Av-
mattningen i världshandeln under år 1991 kan främst förklaras av minskad
importefterfrågan i i-länderna och sammanbrottet i Östeuropas utrikeshan-
del. Ökad importefterfrågan i Östasien och återhämtning i Latinamerika bi-
drog dock till att nedgången begränsades.
Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 % under
år 1991, en förbättring jämfört med tidigare års nedgång. De afrikanska län-
derna blev allt svagare på världsmarknaden under 1980-talet. Orsakerna till
de afrikanska ländernas särskilda problem står bl.a. att finna dels i att den
ekonomiska politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras be-
roende av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit
under en längre period. Under år 1991 sjönk de reala priserna på andra råva-
ror än olja med i genomsnitt 6,7 %.
Möjligheterna för u-länderna att öka sitt deltagande i världshandeln har
avgörande betydelse för deras utsikter att skapa egna resurser för utveck-
ling. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen
handelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas exporttillväxt av i-ländernas
handelshinder på vissa områden. Avskaffande av handelshinder och jord-
brukssubventioner i i-länderna skulle kunna skapa exportinkomster för u-
länderna, som överstiger det totala biståndet till dessa. Därför är ett slutför-
ande av de multilaterala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay-
rundan om liberalisering av världshandeln, av stor betydelse för många u-
länder.
Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder
Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för eko-
nomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur skuldkrisen
krävs att de för en konsekvent reformpolitik som kan främja utveckling och
tillväxt. Det är också viktigt att de länder som för en kraftfull reformpolitik
stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader.
I analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer man vanligtvis på me-
delinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och låginkomst-
länder (huvudsakligen afrikanska länder). Skuldsättningen och resursflö-
dena ser olika ut för dessa kategorier av länder. U-ländernas totala utlands-
skuld, inkl, f.d Sovjetunionens utlandsskuld, ökade från ca 1 600 miljarder
US dollar år 1991 till ca 1 700 miljarder US dollar år 1992. I förhållande till
BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt sett.
Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u-län-
derna, har generellt sett en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga
nettoresursflödet till u-länderna - offentlig och privat nettoutlåning, bistånd
och utländska direktinvesteringar - uppskattades enligt Världsbanken ha
ökat från 115 miljarder US dollar år 1991 till 134 miljarder US dollar år
1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden; gåvobistånd och
offentlig, främst multilateral, utlåning. Huvuddelen av ökningen kan dock
förklaras av en ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och
ökade direktinvesteringar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
60
Nettotransfereringarna - nettoresursflödet minus räntebetalningar och
hemtagna vinster på utländskt kapital - är ett mått på det externa likviditets-
flödet till ett land. De samlade nettotransfereringarna till u-länderna beräk-
nades öka från 38 miljarder US dollar år 1991 till 56 miljarder US dollar år
1992. Även ökningen i nettotransfereringar förklaras av ökad långivning,
främst från privata källor.
De samlade nettotransfereringarna döljer stora regionala skillnader. Net-
totransfereringarna till de latinamerikanska länderna är fortfarande nega-
tiva, men i minskande omfattning. Det negativa flödet är en följd av de pri-
vata bankernas minskade utlåning i samband med skuldkrisens utbrott i bör-
jan av 1980-talet samt att ett antal latinamerikanska länder har ökat sina rän-
tebetalningar på utlandsskulden under senare år. Framgångsrik anpassnings-
politik i kombination med särskilda skuldlättnadsoperationer har medfört
att kommersiella banker åter börjar ge lån till latinamerikanska länder bl.a.
till Mexico och Chile. En betydande del av de senaste årens ökning i resurs-
flödet till u-länderna har dock gått till Latinamerika.
Nettotransfereringarna var för år 1992, fortsatt starkt positiva för Öst- och
Sydasien samt för Afrika söder om Sahara. För de fattiga skuldtyngda län-
derna i Afrika söder om Sahara ligger resursflödet, som främst utgörs av bi-
stånd och offentlig utlåning på koncessionella villkor, på en högre nivå än
före år 1988. Detta är främst ett resultat av ökade resursflöden inom ramen
för det av Världsbanken samordnade Särskilda programmet för Afrika
(SPA). Samtidigt har de senaste två årens kraftiga ökning i det samlade re-
sursflödet till u-länderna, vilket främst är ett resultat av ökade privata flö-
den, inte kommit de fattiga länderna i Afrika och Asien till godo.
Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att
beroendet av utlåning från de internationella finansiella institutionerna, ofta
på koncessionella villkor, har vuxit. Antalet låg- och lägre medelinkomstlän-
der som har tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på koncessionella
villkor, har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga för den
koncessionella utlåning som administreras av IMF.
Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komple-
ment till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande
för om skuldlättnadsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är
att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta är nödvändigt för att
makroekonomiska och strukturella obalanser skall minska och en grund ska-
pas för långsiktig återhämtning. Skuldlättnadsåtgärder bör därför ges i kom-
bination med att de skuldtyngda länderna genomför s.k. strukturanpass-
ningsprogram.
De svårt skuldtyngda medelinkomstländerna har en utlandsskuld på ca
507 miljarder US dollar, huvudsakligen till kommersiella banker. Ett antal
skuldtyngda medelinkomstländer har under de senaste åren ingått överens-
kommelser med de kommersiella bankerna om skuld- eller skuldtjänst-
minskning. Detta har skett genom stöd från IMF, Världsbanken och bilate-
rala givare inom ramen för den s.k. Bradyplanen. Under år 1992 ingick Filip-
pinerna och Argentina sådana överenskommelser och för andra länder pågår
förhandlingar. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till att ett
växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
61
Ett antal skuldtyngda s.k. lägre medelinkomstländer har stora skulder till
offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen statsgarante-
rade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan ett par år
tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid skuldomförhandlingar
med denna grupp av länder. Under 1991 fick Polen och Egypten generösa
skuldlättnader. Parisklubben överväger också att tillämpa de nya villkor som
gäller för de fattigaste länderna för fyra skuldtyngda lägre medelinkomstlän-
der: Nigeria, Elfenbenskusten, Kamerun och Kongo.
De svårt skuldtyngda låginkomstländerna, främst afrikanska länder, hade
vid utgången av år 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder US dollar. I för-
hållande till u-ländernas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i för-
hållande till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att
skulden uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att
skuldtjänsten - räntor och amorteringar - uppgår till ca 30 % av exportin-
täkterna, i vissa fall betydligt mer.
För de fattigaste länderna har vissa framsteg vad gäller skuldlättnadsåtgär-
der uppnåtts under det senaste året. Sverige har varit pådrivande i detta ar-
bete. Det har under en längre tid stått klart att de koncessionella s.k. Toron-
tovillkor som Parisklubben sedan år 1988 tillämpat varit otillräckliga och inte
inneburit någon avgörande skuldlättnad. Diskussioner har därför förts om
ytterligare skuldlättnader vid omförhandlingar av bilaterala fordringar. I de-
cember 1991 enades långivarländerna i Parisklubben att bevilja de fattigaste
länderna en skuldminskning om 50 % på omförhandlade fordringar. Denna
överenskommelse är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige
tillsammans med några andra kreditorländer förespråkat. Ytterligare åtgär-
der är nödvändiga.
Oreglerade skulder till privata kreditorer försämrar tillgången till och ökar
kostnaderna för korta handelskrediter. För de privata fordringarna finns en
andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. Skuldåterköp kan bidra
till att relationerna med de privata kreditorerna på sikt återupprättas och att
länderna får tillgång till den privata kreditmarknaden. Världsbanken sam-
ordnar och bidrar till skuldåterköp av de fattigaste ländernas kommersiella
skulder. Operationerna har hittills varit mycket tidskrävande, vilket innebu-
rit att endast ett fåtal återköp har genomförts. Världsbanken har emellertid
nyligen modifierat reglerna för utnyttjande av bankens resurser för detta än-
damål och ett antal nya återköp är under planering.
För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala institutio-
nerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots att de
multilaterala skuldbetalningarna måste prioriteras. När ett land hamnar i en
dröjsmålssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar. För att
underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation och som
är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har Internatio-
nella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära program.
Dessa exceptionella program syftar till att, med stöd av bilaterala givare,
normalisera dröjsmålslandets relation med institutionerna och återge dem
rätten till lån och expertstöd. För de fattigaste länderna har också viss skuld-
lättnad åstadkommits när det gäller skulder på gamla Världsbankslån. För
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
62
att hjälpa länderna att betala sådan skuld ger Världsbanken nya lån på kon-
cessionella villkor. Bilaterala givare kan bidra med bistånd.
Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste
länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en
hanterlig skuldbörda skall uppnås.
SIDA har till regeringen inkommit med en skrivelse med förslag till åtgär-
der för att minska skuldbördan i de fattigaste länderna. Regeringskansliets
interdepartementala skuldgrupp tillsatte en arbetsgrupp för beredning av
SIDA:s skrivelse. I arbetsgruppen deltog Finansdepartementet, Utrikesde-
partementet och Riksbanken. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i no-
vember 1992.
Jag instämmer helt med SIDA och den interdepartementala arbetsgrup-
pen i att skuldbördan är ett utvecklingshinder för många av de fattigaste län-
derna. SIDA föreslår ett antal åtgärder rörande Sveriges agerande vad gäller
bilateral, multilateral och kommersiell skuld. Jag delar SIDA:s uppfattning
att ytterligare åtgärder behövs och att frågan om de fattigaste skuldtyngda
ländernas situation skall få högre prioritet på den internationella agendan.
Flera av de svårast skuldtyngda länderna ingår bland de svenska program-
länderna. Det är därför av vikt att skuldfrågorna får en ökad fokusering
också för att höja biståndets genomslagskraft och effektivitet.
Sverige bör även i fortsättningen driva dessa frågor i olika internationella
sammanhang. Jag avser särskilt fora som Parisklubben, Utvecklingskommit-
tén (Internationella Valutafondens och Världsbankens policyorgan), IDA
och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få fler givarlän-
der att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga fonder för skuldå-
terköp och återbetalning av gamla Världsbankslån, som införts bl.a. på
svenskt initiativ. Under budgetåret kommer en utvärdering av Internatio-
nella Valutafondens koncessionella facilitet, Extended Structural Adjust-
ment Facility (ESAF), att genomföras. Avsikten är att finna en lämplig form
för förlängning när den nuvarande faciliteten, som till stor del byggts upp av
frivilliga bidrag och lån från medlemsländerna, upphör mot slutet av 1993.
Sverige bör delta i denna process och arbeta för ett brett deltagande som
dessutom leder till en riktigare bördefördelning än vad som hittills varit fal-
let.
Då merparten av de fattigaste ländernas skulder är till bilaterala (offent-
liga) och privata (kommersiella) långivare, skulle kraftfulla insatser för att
minska dessa skulder ha betydande effekt på dessa länders samlade skuld-
börda. Beträffande de länder som har en betungande multilateral skuld-
börda delar jag SIDA:s och den interdepartementala arbetsgruppens upp-
fattning att de temporära program som inrättats för att lösa dröjsmålsländer-
nas situation är nödvändiga. Problemen kvarstår dock för det fåtal länder
som fullföljer sina betalningar men för vilka den multilaterala skuldtjänsten
tar en mycket stor del av exportinkomsterna i anspråk. Förutsättningarna
för att strukturanpassningen skall leda till långsiktigt hållbar utveckling för-
sämras avsevärt. Alla SIDA:s förslag, främst vad gäller de multilaterala skul-
derna, t.ex. rena omförhandlingar, är dock inte möjliga att genomföra efter-
som hänsyn bl.a. måste tas till institutionernas funktion och möjligheter att
mobilisera resurser för sin långivning.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
63
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands utvecklings- Prop. 1992/93:100
möjligheter ytterligare belyses och analyseras. SIDA:s skuldskrivelse utgör Bilaga 4
därvid ett konstruktivt bidrag. Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterli-
gare, skulle kunna vara att arrangera ett seminarium för intresserade givar-
och mottagarländer, institutioner samt oberoende experter för att diskutera
problemets omfattning och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på
länders olika utgångslägen. En sådan fri och informell diskussion kan bidra
till att höja prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder
som hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda.
Det internationella biståndet
Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet
kommit att utgöra en allt större andel. För år 1990 utgör biståndet drygt
40 % av det totala flödet. För låginkomstländerna är andelen bistånd i re-
sursflödet ännu högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna un-
der år 1991 till ca 62 miljarder US dollar från ca 64 miljarder US dollar år
1990. En förklaring till detta är den kraftiga minskningen i arabländernas
bistånd i förhållande till 1990 som innebar ett exeptionellt stort resursflöde
från Gulfstaterna i samband med Iraks ockupation av Kuwait.
Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté
(Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder
US dollar från 55 miljarder US dollar år 1990, en real ökning med 2 %. Bi-
ståndet till Afrika söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet
under år 1991 i proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma
nivå som för 1990 med i genomsnitt 0,34 %.
Ar 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklings-
årtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige
uppnådde detta redan år 1974. Fram till och med år 1990 hade endast Norge,
Sverige, Danmark och Nederländerna uppnått detta mål. Under 1991 upp-
nådde även Finland målet. Utbetalningarna uppgick till 0,76 % av BNI. De
svenska biståndsutbetalningarna uppgick år 1991 till 0,92 % av BNI vilket är
en ökning från 1990 års 0,91 %. Norge och Nederländerna visade mindre
minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört med föregående år medan Dan-
mark ökade sina biståndsutbetalningar.
64
Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1991
|
Biståndets (1991) (1990) |
Biståndets | ||
|
DAC-länder totalt1 |
0,34 |
0,34 |
58 2474 |
|
Norge |
1,14 |
1,17 |
1 178 |
|
Danmark |
0,96 |
0,94 |
1 204 |
|
Sverige3 |
0,92 |
0,91 |
2 126 |
|
Nederländerna3 |
0,88 |
0,92 |
2 517 |
|
Finland |
0,76 |
0,63 |
930 |
|
Frankrike23 |
0,56 |
0,55 |
6 663 |
|
Belgien |
0,46 |
0,41 |
820 |
|
Canada |
0,45 |
0,44 |
2 578 |
|
Tyskland |
0,40 |
0,42 |
6 769 |
|
Australien |
0,38 |
0,34 |
1 055 |
|
Österrike |
0,34 |
0,25 |
546 |
|
Japan3 |
0,32 |
0,31 |
10 951 |
|
Schweiz |
0,32 |
0,32 |
767 |
|
Storbritannien3 |
0,32 |
0,27 |
3 248 |
|
Portugal |
0,28 |
0,25 |
190 |
|
Italien |
0,25 |
0,31 |
2 865 |
|
Nya Zeeland |
0,23 |
0,23 |
93 |
|
Spanien |
0,23 |
0,20 |
1 177 |
|
Förenta staterna3 |
0,20 |
0,21 |
11 496 |
|
Irland |
0,19 |
0,16 |
73 |
|
Arabiska länder |
- |
- |
2 670 |
|
Andra u-länder |
- |
- |
4505 |
|
Sovjetunionen och Östeuropa |
- |
— |
1 1005 |
|
Världens totala bistånd |
62 467 | ||
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1 DAC (Development Assistance Committee) är OECD:s biståndskommitté. Med-
lemsländerna är de som anges i tabellen.
2 Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser
(s.k. DOM/TOM). Det biståndet på 2 880 miljoner US dollar ingår dock i totalbelop-
pet för DAC-länderna.
3 Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development Assis-
tance) enligt följande:
1990
- exportkrediter: Frankrike 166 miljoner US dollar (inkluderande skuldavskrivning
på tidigare refinansierade fordringar), Japan 15 miljoner US dollar,
Nederländerna 12 milj US dollar, Sverige 5 miljoner US dollar, Storbritannien
8 miljoner US dollar.
- icke-koncesionella strukturanpassningslån: Frankrike 128 miljoner US dollar.
- militärskuld: Förenta staterna 1,2 miljarder US dollar.
1991
- exportkrediter: Österrike 4 miljoner US dollar, Danmark 14 miljoner US dollar,
Japan 7 miljoner US dollar
- militärskuld: Förenta staterna 1,85 miljarder US dollar
41 denna totalsumma är delsummorna under 3. exkluderade. Om dessa inkluderas blir
totalsumman för 1991 60 123 miljoner US dollar (0,35 % av BNP).
5 Dessa siffror är mycket osäkra på grund av otillförlitlig statistik. (Källa: OECD:s
biståndskommitté DAC 1991)
Förenta staterna bibehåller sin ställning som världens största biståndsgivare
med knappt 11,5 miljarder US dollar i bistånd (i detta belopp ingår
1,85 miljarder US dollar i avskrivningar av militärskulder). Japan, som un-
der 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en
allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet med ett bi-
stånd på knappt 11 miljarder US dollar för 1991. Förutom ökad volym, har
Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk
65
Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk
spridning. Bland de länder som minskade sitt bistånd i procent av BNI, för-
utom Norge och Nederländerna märks Belgien, Tyskland, Italien och USA.
En generell regel för DAC:s biståndsstatistik är att gåvobistånd eller
mjuka krediter för militära ändamål inte får räknas som bistånd. Under det
senaste året har dock en diskussion förts i DAC huruvida avskrivningar av
militära krediter skall kunna inkluderas i biståndsstatistiken, föranledd av
att Förenta staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten
som bistånd. Andra länder, däribland de nordiska länderna och Japan, mot-
satte sig detta bestämt. Mot denna bakgrund har DAC gjort en översyn av
hur skuldlättnader relaterade till såväl militärutgifter som exportkrediter
skall rapporteras. Resultatet innebär att i ovanstående tabell ingår avskriv-
ningar av militära krediter eller exportkrediter i statistiken för respektive
land enligt fotnot, men inte i summan för det totala biståndet från DAC-län-
der.
Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under 1980-talet ge-
nomgått stora förändringar. De arabiska länderna minskade sitt bistånd av-
sevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i bi-
ståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten.
Biståndet från arabländerna ökade då från 2,6 miljarder US dollar 1989 till
6,3 miljarder US dollar 1990. Huvudförklaringen är de extraordinära behov
som orsakades av krisen vid Persiska viken. År 1991 sjönk dock detta bistånd
igen till 2,7 miljarder US dollar. Statistiken om bistånd från icke OECD-län-
der är ännu mycket osäker, men klart är att det innebär en ordentlig minsk-
ning. Det totala biståndet från länder utanför OECD beräknas till
4,2 miljarder US dollar vilket är det lägsta som någonsin redovisats.
Omvälvningarna i det forna Sovjetunionen och de central- och östeuro-
peiska länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder
har givit. Det finns ingen säker information om biståndet från denna region.
Biståndet minskade markant under år 1990 och även om tillförlitlig statistik
inte finns tillgänglig är det klart att bistånd från tidigare Sovjetunionen mins-
kade ytterligare under år 1991. Biståndet från Taiwan har fortsatt att öka
medan det är värt att notera att biståndet från Korea minskat under 1991.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlem-
skap i EG kan bli aktuellt först från år 1995.
EES-avtalet har endast en marginell effekt på det svenska biståndet. Det
gäller deltagande i EG:s FoU-program, där det s.k. STD-programmet
(Sciences and Technologies for Development) är av särskilt intresse ur u-
landsforskningssynpunkt.
Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har givit vid han-
den att några principiella förändringar av det svenska biståndet inte är att
vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap. EG-kommissionen har
i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad gäller biståndet
bl.a. sagt:
”Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra en
66
tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik
avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Euro-
peiska unionen. Det bör inte bli något problem för Sverige att ansluta sig till
hela EG:s regelverk på detta område och till alla de internationella avtal om
utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.”
Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd vid ett
medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor
per år, eller 7-8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-an-
delen i Nederländernas och Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsva-
rande genomsnitt för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %.
Jag förutser att frågorna om EG och biståndet kommer att kräva större
insatser än tidigare från departementets sida. Visst förberedande arbete har
redan utförts, men kraven på insatser kommer att öka under den kommande
förhandlingsfasen.
Riksdagen biföll under våren 1992 Utrikesutskottets hemställan med an-
ledning av en motion om subsidaritetsprincipen (närhetsprincipen) inom EG
(bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210). I motionen föreslås att Sverige i
förhandlingarna om EG-medlemskap bör verka för att subsidaritetsprinci-
pen skall gälla inom biståndsområdet.
Närhetsprincipen, som den kommer till uttryck i Maastricht-avtalet, inne-
bär att på områden som inte faller inom Gemenskapens exklusiva kompe-
tensområden - som t.ex. biståndet - skall Gemenskapen bara agera om poli-
tikens målsättning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta-
terna själva. Den nationella politiken kan därför behöva kompletteras med
insatser på gemenskapsnivån.
Inom EG pågår nu omfattande diskussioner och arbete med att förtydliga
principen och att fortsätta dess införlivande. Närhetsprincipens tillämpning
var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh i de-
cember 1992.
Min bedömning är att såväl EG:s ställningstagande i fråga om närhetsprin-
cipen som formerna för en förbättrad samordning medlemsländerna emellan
vad gäller biståndet kommer att utvecklas successivt. En god balans mellan
intresset av ett fortsatt stort nationellt ansvar och engagemang i biståndet
och en mer effektiv givarsamordning är för mig en högt prioriterad fråga in-
för Sveriges kommande medlemskapsförhandlingar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag anfört i fråga om subsidiaritetsprincipen.
Mina förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret
1993/94 uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning
med 1 500 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minsk-
ningen av biståndsbudgeten sker i enlighet med regeringens proposition
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.
67
Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika ansla-
gen. Ett rationaliseringsuttag om 2 % av myndigheternas totala administara-
tionskostnader har gjorts. Rationaliseringsuttaget är selektivt fördelat på de
olika myndigheterna. Sedvanlig pris- och löneomräkning samt tekniska ju-
steringar av förvaltningsanslagen innebär dock att förvaltningsanslagen i
några fall ökar nominellt. SAREC och Nordiska afrikainstitutet som inkom-
mit med fördjupade anslagsframställningar föreslås få treåriga ramanslag för
sin administration.
De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt
3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större ef-
tersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra
anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilate-
rala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen.
Av outbetalda medel på 4,7 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram utgör knappt 4,0 miljarder kronor medel
som reserverats för Sveriges åtaganden i form av skuldsedlar gentemot inter-
nationella organisationer och utvecklingsbanker. Övergången till ny budge-
teringsteknik för Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) innebär att medel numera inte anslås förrän IDA drar på en skuldse-
del. Detta medför att reserverade medel under anslagsposten för täckande
av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde så-
lunda det totala skuldsedelsbeloppet under anslagsposten ca 4,6 miljarder
kronor medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick till
knappt 4,0 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca
740 miljoner kronor är ca 455 miljoner kronor redan reserverade genom be-
slut eller utfästelser. Av de reservationer om ca 285 miljoner kronor som är
ointecknade, utgör huvuddelen eller ca 114 miljoner kronor, medel som var
avsedda för multilaterala insatser inom miljöområdet som uppföljning av
FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Ca
78 miljoner kronor återstår av de medel som avsatts för att främja en effekti-
vare verksamhet inom UNDP, i samklang med de biståndspolitiska målen.
Återstoden består till viss del av medel som avsatts för inbetalning till påfyll-
nader i utvecklingsbankerna, men som inte behövt tas i anspråk för detta
ändamål. Den största återstående posten, ca 64 miljoner kronor utgörs av
medel som inte tagits i anspråk under posten ”Andra multilaterala bidrag,
övriga insatser”.
Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar
som utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen un-
der budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multi-
laterala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för ka-
tastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kro-
nor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges åta-
ganden gentemot IDA inskränks.
Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt
till 6 702 miljoner kronor vilket är en minskning med 815 miljoner kronor
jämfört med innevarande budgetår.
De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
68
SIDA uppgår till totalt 2 miljarder kronor. Hela denna reservation utom ca
115 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och avtal för olika pro-
jekt och program. Av reservationerna hänförs ca 1,6 miljarder kronor till
iandramarna och regionala stöd. För dessa anslagsposter har regeringen
medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger anslagna medel för
ett år. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättningar för långsiktighet i
landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna verkställas i takt med
att medel behövs för genomförande av olika projekt och program.
Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till
1 804,5 miljoner kronor vilket är en minskning med 310 miljoner kronor
jämfört med innevarande budgetår.
Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till
knappt 1,2 miljarder kronor. U-landsforskning via SAREC uppvisar en re-
servation på ca 160 miljoner kronor där allt utom knappt 20 miljoner kronor
redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter genom BITS uppvisar en
reservation med ca 450 miljoner kronor varav ca 310 miljoner kronor redan
är intecknat. Jag anser att reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna
som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Tekniskt samarbete ge-
nom BITS uppvisar en reservation på ca 140 miljoner kronor av vilket allt
redan är intecknat. Reservationen på ca 260 miljoner kronor för stöd till
ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan helt inteck-
nad för olika insatser. Under anslagsposten projektbistånd till vissa länder
anslogs under budgetåret 1991/92 medel för det bilaterala stödet till Central-
och Östeuropa. Reservationerna under denna anslagspost är ca 115 miljoner
kronor och en avstämmning är under utarbetande för att överföra kvarva-
rande medel till det nya anslaget G. Samarbete med central- och Östeuropa.
Förändringar av anslagsteknisk natur föreslås för anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram. Hela anslaget har omdisponerats, dock
utan att några nya anslagsposter tillkommit.
Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra an-
slag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade bi-
ståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kro-
nor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostna-
der.
Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sam-
manfattande tabell.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
69
Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91-1993/94 (mkr)
Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändring
1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1992/93
-1993/94
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
C 1. Bidrag till inter- natio- C 2. Utvecklings- samar- C 3. Andra bistånds- pro- |
3 566,2 6 787,0 2 117,0 |
|
gram | |
|
C 4. Styrelsen för interna- |
246,0 |
|
C5. Styrelsen för u-landsut- |
49,9 |
|
centrum) C 6. Styrelsen för u-lands- |
15,4 |
|
forskning (SAREC) C 7. Nordiska afrika- insti- |
5,0 |
|
tutet | |
|
C 8. Beredningen för inter- C 9. Bidrag till styrelsen för CIO. Styrelsen för inter- na- |
10,8 |
|
(SWEDECORP) |
202,6 |
|
nansieras över andra hu- |
vudtitlar eller anslag
Avräkning för vissa asyl-
kostnader
|
3 319,4 |
3 566,1 |
3 148,4 |
-417,7 |
|
7 300,0 |
7 517,0 |
6 702,0 |
-815,0 |
|
1 973,0 |
2 114,5 |
1 804,5 |
-310,0 |
|
269,6 |
293,8 |
303,2 |
+ 9,4 |
|
54,9 |
23,0 |
25,0 |
+ 2,0 |
|
21,0 |
25,4 |
26,9 |
+ 1,5 |
|
5,7 |
6,0 |
5,5 |
-0,5 |
|
14,6 |
18,7 |
21,0 |
+ 2,3 |
|
6,8 |
7,1 |
7,1 |
+/-0,0 |
|
34,4 |
36,4 |
+ 2,0 | |
|
206,0 |
188,9 |
215,0 |
+ 26,1 |
|
700,0 |
665,0 |
665,0 |
+/-0,0 |
TOTALT: 13 000,0 13 871,0 14 460,0 12 960,0 -1 500,0
Ökade behov av internationell samverkan
I den värld av ömsesidigt beroende, som allt tydligare avtecknar sig, ökar
behoven av olika former av internationellt samarbete. Frågor som fattig-
dom, skuldkris, migrations- och flyktingströmmar, miljöutarmning, obalan-
serad befolkningsutveckling, den fortsatta utvecklingen av HIV/AIDS och
narkotika m.fl. utgör alla exempel på områden som endast kan lösas i inter-
nationell samverkan. Sådan samverkan kräver kraftfulla multilaterala insti-
tutioner. Emellertid har senare decenniers ökade ömsesidiga internationella
beroende inte sammanfallit med en tillräcklig förstärkning av de multilate-
rala institutionerna. Detta gäller särskilt FN, vars förutsättningar att spela
en central roll i den nya värld som föreligger efter kalla krigets slut, beskärs
av medlemsländernas ovilja att anslå nödvändiga resurser för detta ändamål.
Samtidigt som utmaningarna ökar för det internationella samfundet, kan
jag glädjande nog notera en ökande internationell samsyn på det utveck-
lingspolitiska området. Det är i det närmaste allmänt accepterat att en demo-
kratisk samhällsutveckling, rättstaten med respekt för mänskliga rättigheter,
en fungerande marknadsekonomi och hushållning med naturresurser är fun-
damentala förutsättningar för ekonomisk utveckling och ett liv i värdighet
70
för alla människor och därmed en långsiktigt hållbar utveckling. En sådan
samsyn ökar möjligheterna för multilaterala organ att spela en avgörande
roll i internationellt utvecklingssamarbete. Det gäller FN såväl som interna-
tionella finansieringsorgan.
Världsbanken framstår alltmer som den ledande utvecklingsinstitutionen i
världen, främst finansiellt men även i flera utvecklingspolitiska hänseenden.
Eftersom Världsbankens agerande får återverkningar på utvecklingsarbetet
i stort är det särskilt glädjande att debatten och analyserna i Världsbanken
utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer fokuserar på frågeställningar som
utvecklingen av mänskliga resurser, miljömässigt hållbar utveckling, bety-
delsen av god förvaltning (good governance), den privata sektorns utveck-
ling och behovet att hålla tillbaka militära utgifter. Sverige har aktivt med-
verkat till ett sådant synsätt.
Till de internationella finansieringsorganen hör även de regionala utveck-
lingsbankerna. Dessa får i respektive region en ökande betydelse, inte minst
på grund av deras regionala förankring.
Multilateralt och bilateralt bistånd ställs ibland i motsättning till varandra.
Som jag ser det är det emellertid fråga om två kompletterande former för
bistånd.
De komparativa fördelarna med det multilaterala systemet är av olika ka-
raktär och bör i vissa avseenden ytterligare kunna renodlas. Det utgör ett
forum, både på politisk och teknisk nivå, för den internationella dialogen
om flertalet utvecklingsfrågor sett ur både givarnas och mottagarnas per-
spektiv. På denna grund utformas internationellt förankrade normer och
konventioner. Förutsättningar skapas för den allt viktigare samordningen av
utvecklingspolitik och biståndsinsatser - både bilaterala och multilaterala.
De multilaterala organisationernas breda verksamhetsområde både krä-
ver och skapar unika förutsättningar för sammanställning av dokumenta-
tion, statistik och analys på utvecklingsområdet. Vidare har de multilaterala
organisationerna en avgörande roll för mobilisering av resurser framförallt
på områden där samordnade insatser krävs. Det gäller både för katastrofin-
satser som för det långsiktiga utvecklingsbiståndet. Därtill kommer utveck-
lingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för ut-
vecklingsändamål genom upplåning på de internationella kapitalmarkna-
derna.
Jag ser det som angeläget att multilateralt och bilateralt bistånd samver-
kar. Så sker redan t.ex. genom Världsbankens speciella program för Afrika,
SPA. Vidare kan erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med
olika länder bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala
fora och därigenom få än större genomslagskraft.
Sammanfattningsvis anser jag att svensk aktiv medverkan i internationella
organ på utvecklingsområdet fortsatt är av grundläggande betydelse i det
svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att
multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande
utvecklingsfrågor i världen. En god grund för vårt fortsatta agerande i de
multilaterala organisationerna har lagts genom den framåtblickande analys
och de slutsatser som presenterats av multibiståndskommittén (SOU
1991:48) och det Nordiska FN-projektet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
71
Ett starkare och mer effektivt FN
De senaste årens världspolitiska förändringar har skapat helt nya förutsätt-
ningar för FN att spela en ledande global roll. Det gäller på det säkerhetspo-
litiska området likaväl som på de ekonomiska och sociala områdena. I själva
verket är FN:s verksamhet på dessa områden både ömsesidigt beroende och
ömsesidigt förstärkande. Exempel på detta är de pågående insatserna i det
forna Jugoslavien och Somalia. Vi kan inte utesluta att detta slags konflikter,
med både säkerhetspolitiska och ekonomisk-sociala konsekvenser, blir van-
ligare i framtiden. Det kan innebära att säkerhetsbegreppet i framtiden får
en bredare tolkning i många situationer. Fred kommer inte bara att handla
om avsaknaden av krig utan i hög grad om hur vi med ekonomiska och so-
ciala insatser och vidgat internationellt samarbete mer aktivt kan bidra till
varaktig fred och utveckling.
Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer samti-
digt krav på reformer av FN-systemet. Det ställer också krav på att klyftan
mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN och de resurser som
ställs till dess förfogande måste minska. Detta kommer att bli än viktigare
under 1990-talet då stora behov av finansiella resurser för multilateral verk-
samhet kan förutses. Det gäller bl.a. på katastrof-, flykting-, miljö- och be-
folkningsområdena.
Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet star-
tades för mer än fyra år sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års
budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar
som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och kata-
strofområdet. Det var således inte fråga om att fokusera på vilka specifika
politiska, ekonomiska och sociala frågor som bör behandlas i FN, utan i stäl-
let en koncentration på de mycket angelägna frågorna om hur och med vilka
metoder FN bör ta sig an dessa i en allt mer interdependent värld.
Tidigare reformförsök på det ekonomiska och sociala området har avsatt
ganska marginella resultat. I hög grad har problemet varit att det som en
gång inrättats har därefter, till följd av politiska låsningar, blivit mycket svårt
att ändra, nästan oberoende av hur verkligheten har förändrats.
Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och ge-
nomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig
förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s
generalsekreterare i maj 1991. Rapporten sammanfattar de reformåtgärder
som de nordiska länderna anser vara av främsta politiska relevans och priori-
tet.
Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt ut-
vecklingsråd (IDC) syftar till att årligen samla medlemsstaternas ministrar
för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s
biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast.
Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre
styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ
skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationalise-
ring av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall
förena universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
72
av att hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ under-
stryks naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN.
Idag finansieras FN:s biståndsaktiviteter till helt övervägande del av årliga
frivilliga bidrag. Utfästelserna på årlig basis ger bristande stabilitet och för-
utsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig planering och lång-
siktiga åtaganden. Bidragssystemet har även lett till en alltmer ojämn fördel-
ning av bidragsbördan mellan de stora givarna.
Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram
UNDP och barnfonden UNICEF, svarar Norden för upp till 30 %. Det inne-
bär att Sverige och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för
dessa organisationers effektiva skötsel.
Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt finansie-
ringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de operationella
aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av reguljära bi-
drag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter be-
talningsförmåga och därmed blir beloppen mycket begränsade för fattigare
länder.
Den andra formen av bidrag skall ges i form av ”förhandlade bidrag”. Gi-
varna får härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bi-
dragsvolym som krävs under de kommande åren och hur den skall finansie-
ras, dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givarna.
Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som
tillägg på de två föregående bidragsformerna.
FN-proj ektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av sy-
stemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet
både i förhållande till givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens
roll och ställning i systemet, framförallt en förstärkning av deras fackkompe-
tens. Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl, löner och andra förmåner,
med inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka
kompetensen bland personalen.
En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska
förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna
gripa sig an det växande antalet katastrofer oavsett orsak. Glädjande nog
kan vi på nordisk sida konstatera att den expertrapport som FN-projektet
för tre år sedan lade fram på katastrofområdet har haft stor betydelse för de
reformer som beslutats och som nu är på väg att genomföras. Redan har nya
samordningsmekanismer upprättats inom FN både på fältnivå, på högkvar-
tersnivå och på generalsekreterarens nivå. På den senare nivån har Sveriges
tidigare FN-ambassadör tillträtt som en av FN:s högste chefer direkt under
generalsekreteraren. På denna nivå inrättas nu också en samordningskom-
mitté i Geneve för FN-systemet, Rödakors-rörelsen och ett stort antal andra
enskilda organisationer verksamma på det humanitära området. Dessutom
har en reservfond upprättats på 50 miljoner US dollar ur vilken medel kan
tas för omedelbara insatser innan olika appeller om katastrofbistånd börjat
ge resultat. Det återstår dock ett antal åtgärder för att FN skall kunna fun-
gera så effektivt som vi har anledning att kräva på detta område.
Reformerna på katastrofområdet och i Sekretariatet visar att förändringar
av FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i både u-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
73
och i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på det
ekonomiska och sociala området.
Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i
en intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid ECOSOC:s högnivåmöte i bör-
jan av juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett cen-
tralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FN-
dokument benämnt ”Nordic Memorandum on UN Reforms”.
Det här innebär att tempot i reformarbetet ytterligare växlats upp och stäl-
ler de nordiska länderna inför ett betydande ansvar och inför nya utmaningar
med krav på förhandlingskapacitet och analytiska resurser. Sveriges och
Nordens strävan är nu att skapa en så bred uppslutning som möjligt förvåra
förslag bland medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utma-
ningar och problem.
Jag lägger avsevärd vikt vid att svenska biståndsmedel kanaliseras till
verksamheter och organisationer som uppvisar hög effektivitet.
Det starka stödet till reformer av FN skall bl.a. ses inom ramen för en
sådan effektiviteshöjande ambition. Det betyder också att våra frivilliga bi-
drag till FN mer noggrant prövas i förhållande till den effektivitet de olika
FN-organisationerna uppvisar. En klar koppling råder således mellan stora
svenska bidrag, reformer och effektivitet. Samtidigt finns i grunden ett ge-
mensamt intresse mellan givar- och mottagarländer om att få ut större ut-
vecklingseffekt av finansiella bidrag till FN-systemet.
Som ett ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i an-
vändningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte
att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen
i ett antal internationella organisationer.
Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansde-
partementen skall ge förslag till stramare budgetrutiner och förstärkt revi-
sionsförfarande i bl.a. en rad av FN:s fackorgan samt den omfattande verk-
samhet som finansieras över FN:s reguljära budget.
Prioriteringar inom multilateralt biståndssamarbete
Jag har i de allmänna inledande avsnitten utvecklat det svenska biståndets
prioriteringar. Därvid har jag pekat på fattigdomsbekämpningen som över-
gripande mål. Jag har också pekat på vikten av insatser till särskilt utsatta
grupper, såsom barn och flyktingar. Dessa prioriteringar måste följas upp av
flertalet multilaterala organisationer. De multilaterala organ som har en
stark fattigdomsinriktning, många gånger på tillskyndan av Sverige, bör i
mindre grad än andra drabbas av nedskärningar. De internationella finansie-
ringsorganen, och då särskilt IDA, Världsbankens fond för utlåning till de
fattigaste u-länderna, spelar en central roll i detta sammanhang.
Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på
FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och
flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s
flyktingkommissarie, UNHCR, får därigenom en ökad betydelse. För att
dessa organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer
krävs flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med sär-
skilt riktade bidrag.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
74
Jag har tidigare berört betydelsen av en ekologiskt hållbar utveckling.
Multilaterala insatser inom detta område har hittills varit begränsade, men
ökar successivt i omfattning som en följd av FN:s konferens om miljö och
utveckling (UNCED) och får en allt större betydelse inom flertalet multila-
terala organ. I detta sammanhang prioriteras särskilt möjligheterna till inno-
vativa samarbetsformer, bl.a. mellan Världsbanken och FN-organ.
Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en
katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ
som måste utformas på ett miljömässigt riktigt sätt.
I inledningsavsnittet har jag redovisat min syn på hur regeringen bör prio-
ritera frågor som rör befolkning och utveckling. Inför FN:s konferens om
befolkning och utveckling 1994 kommer jag att fästa särskild vikt vid att för-
beredelserna inför konferensen blir så gedigna som möjligt. Jag kommer
dessutom att aktivt verka för att befolkningsfrågorna uppmärksammas i rele-
vanta FN-organ och andra internationella organisationer.
Narkotikans ökade utbredning är ett snabbt växande globalt problem.
Den har blivit ett allt större hot mot den sociala, ekonomiska och politiska
utvecklingen i många utvecklingsländer. Jag ser det som angeläget att mobi-
lisera såväl medlemsländer som internationella organisationer i mer offen-
siva insatser för att bekämpa narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram
har en viktig uppgift i detta arbete.
AIDS-epidemin har i många fattiga länder utvecklats från att utgöra ett
hälsoproblem till att i växande grad också bli ett hot mot en stabil samhällsut-
veckling. AIDS är ett i alla avseenden gränsöverskridande problem. Natio-
nella insatser måste således kompletteras med internationellt samordnande
åtgärder främst genom olika FN-organ. Den globala situationen motiverar
AIDS-insatser på en fortsatt hög nivå.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Särskilda aspekter på det multilaterala biståndet
Resultatredovisning och utvärdering har getts en väsentligt ökad betydelse i
biståndet. Dessa aspekter är relevanta också för multilateralt bistånd. I det
sammanhanget finns det emellertid skäl att understryka att resultatredovis-
ning och utvärdering av verksamheten inom de multilaterala biståndsorga-
nen måste ske på ett sätt som samverkar med det multilaterala biståndets
princip. Det är inte rimligt att varje enskild bidragsgivare kräver resultatre-
dovisning och utvärdering av egna specifika bidrag. Istället bör de multilate-
rala organisationernas egna resultatredovisningar och utvärderingar ges en
större bredd och djup. Som multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars
betänkande redovisades utförligt i föregående års budgetproposition, påpe-
kar, har dessa organs utvärderingsfunktioner förstärkts under senare år.
Kommittén menar dock att det finns utrymme för ytterligare förstärkning
av den multilaterala kapaciteten i dessa avseenden. Jag delar detta synsätt.
Därvid ter det sig som särskilt angeläget att se resultatredovisning och utvär-
dering i kvalitativa likaväl som kvantitativa termer. Det är också angeläget
att dessa organ anlitar utomstående utvärderare som ett komplement till in-
terna utvärderingsenheters verksamhet. Främst Världsbanken har utvecklat
utvärderingsfunktionen och anses idag ledande inom biståndsvärlden när det
75
gäller kunskap om biståndets effektivitet. FN-systemet behöver generellt
förstärkas i detta avseende, även om några FN-organ gjort viktiga studier
som på avgörande områden kompletterat Världsbankens arbete. Föränd-
rade styrformer i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag förväntas ge
en ökad betydelse åt resultatredovisning och utvärdering inom FN-organen.
En annan inte tidigare redovisad fråga som behandlades av multibistånds-
kommittén är multilateral upphandling.
En dominerande och accelererande trend under 1980-talet var de ökade
inslagen av marknadsekonomiska lösningar i u-länderna och i de f.d. stats-
handelsländerna i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Detta skapar del-
vis förändrade förutsättningar för affärsmässigt samarbete. Å andra sidan
är många av dessa länders skuldsituation fortfarande besvärlig vilket beskär
deras importkapacitet.
Mot den här bakgrunden är därför den upphandlingsmarknad som genere-
ras av de multilaterala utvecklingsbankerna och FN:s biståndsverksamhet av
flera skäl mycket intressant. Den är relativt stor, den är växande men också
svårpenetrerad och omgärdad av speciella upphandlingsregler.
Den totala marknadsvolymen för utvecklingsbankerna och FN kan upp-
skattas till mellan 20-30 miljarder dollar per år. Endast en mindre del av den
totala multilaterala upphandlingen sker från FN-systemet. Merparten sker
inom ramen för projekt finansierade av Världsbanken och de regionala ut-
vecklingsbankerna.
Det bör samtidigt understrykas att den årliga marknadsvolymen som mått
underskattar vikten av denna marknad. De dynamiska effekterna kan vara
mycket betydande genom att den multilaterala marknaden ofta är en inkörs-
port till en mer permanent företagsetablering i olika u-länder och f.d. stats-
handelsländer.
Enligt Exportrådets statistik uppgick värdet av upphandlingen av svenska
varor och tjänster på den multilaterala marknaden år 1991 till 198 miljoner
dollar, varav 37 miljoner dollar från FN.
Ställs värdet av upphandlingen i relation till de bidrag olika länder ger till
bankerna och FN - återflödet - kan konstateras att gruppen ”mest gynnade
länder” toppas av Schweiz, Storbritannien och Frankrike, medan Sverige
och övriga nordiska länder hamnar långt ner.
Om detta beror på bristande konkurrensförmåga, om svenska myndighe-
ters draghjälp är otillräcklig eller om svenska företag helt enkelt inte satsar
på den här marknaden i samma utsträckning som företag i andra länder,
finns det för närvarande inget entydigt svar på.
Ansvaret för att förbättra situationen vilar främst på enskilda svenska
företag. Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företa-
gens egna insatser. Jag avser mot den här bakgrunden att närmare analysera
hur den svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle
kunna öka.
Sverige är dessutom underrepresenterat vad gäller personal i flertalet fri-
villigt finansierade multilaterala organ. Detta ter sig som särskilt anmärk-
ningsvärt i de organ, där Sverige står för en hög andel av bidragen.
Självfallet måste all rekrytering till internationella organ i första hand utgå
från verksamhetens krav på kompetens. Det finns emellertid all anledning
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
76
att tro att den svenska kompetensen på många av de områden där dessa or-
gan verkar är hög.
Det är i sig angeläget att den ökade internationaliseringen leder till att
flera svenskar har erfarenhet av internationellt arbete. Därtill är det av stor
vikt att i organ med hög grad av svensk finansiering få in svensk personal.
Personal med sådan internationell erfarenhet utgör också en viktig resursbas
i det svenska biståndet. I det sammanhanget bör särskilt betonas vikten av
att ta tillvara återvändande personals kompetens.
Jag avser mot bakgrund av vad jag nyss sagt att verka för att finna former
för att på ett mer aktivt sätt främja rekrytering av svensk personal till inter-
nationella organ.
I vissa fall har FN-organ kunnat dra nytta av svensk kompetens inom ra-
men för nyttjande av lämplig svensk institution. Jag tänker särskilt på de in-
satser Arméstabens beredskapsstyrka, Swedrelief, kunnat göra för UNICEF
i Liberia och Somalia och på Räddningsverket som erhållit uppdrag från
UNHCR i Turkiet, det forna Jugoslavien och Kenya. Denna utveckling är
positiv.
En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som multibi-
ståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan multilate-
rala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som nationella.
Dessa kompletterar varandra i olika avseenden, vilket kan utnyttjas till båda
parters ömsesidiga fördel. Bl.a. i katastrofinsatser utvecklas nya samarbets-
former. Miljö-, befolknings-, AIDS- och narkotikaområdena erbjuder
också utökade samarbetsmöjligheter. Samarbetet måste naturligtvis baseras
på den enskilda organisationens unika förutsättningar och speciella profil.
Det är min avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén förordar ytterli-
gare främja denna utveckling. Information och tillfälle till samråd om det
multilaterala biståndet ges regelbundet i folkrörelserådet.
Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet
Det totala biståndsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av
OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta be-
lopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca
26%. OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora
variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett
oförändrad.
Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till
FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s huma-
nitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga
utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella forsk-
ningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en
tredjedel av det totala biståndet.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
77
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
1991/92 |
Utgift Utestående |
3 650 837 909 4 418 126 425 |
Reservation 738 381 777 |
|
1992/93 |
Anslag |
3 566 147 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
3 148 404 000 |
Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1992/93 och
1993/94 (mkr)
Anslagspost/delpost Anvisat Förslag Förändring
1992/93 1993/94 1993/94
|
FN:s EKONOMISKA OCH SOCIALA | |||
|
VERKSAMHET I FÄLT FN:s utvecklingsprogram (UNDP) | |||
|
varav | |||
|
- ordinarie bidrag - FN:s kapitalutvecklingsfond |
670 |
560 |
-110 |
|
(UNCDF) |
55 |
40 |
-15 |
|
FN:s befolkningsfond (UNFPA) |
145 |
140 |
-5 |
|
FN:s barnfond (UNICEF) |
395 |
350 |
-45 |
|
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) FN:s hjälporganisation för |
282 |
270 |
-12 |
|
palestinaflyktingar (UNRWA) |
146 |
130 |
-16 |
|
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) UNCTAD/GATT:s internationella |
235 |
235 |
0 |
|
handelscentrum (ITC) Narkotikabekämpning genom FN- |
23 |
20 |
-3 |
|
systemet |
58 |
53 |
-5 |
|
SUB TOTALT |
2 009 |
1 798 |
-211 |
INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN
|
Världsbanksgruppen | |||
|
varav - Internationella | |||
|
utvecklingsfonden (IDA) - Internationella |
515 |
500 |
-15 |
|
finanseringsbolaget (IFC) |
16 |
14 |
-2 |
|
Delsumma |
531 |
514 |
-17 |
|
Regionala utvecklingsbanker - Afrikanska | |||
|
utvecklingsbanken (AfDB) - Afrikanska |
0 |
o1 |
0 |
|
utvecklingsfonden (AfDF) - Asiatiska |
270 |
321 |
51 |
|
utvecklingsbanken (AsDB) - Asiatiska |
0 |
0' |
0 |
|
utvecklingsfonden (AsDF) - Interamerikanska |
90 |
0' |
-90 |
|
utvecklingsbanken (IDB/FSO) |
11 |
0' |
-11 |
|
Delsumma |
371 |
321 |
-50 |
|
Övriga utvecklingsfonder | |||
|
varav | |||
|
- Nordiska utvecklingsfonden (NDF) |
62 |
62 |
0 |
|
- Internationella |
-60 | ||
|
jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) |
60 |
o1 | |
|
Delsumma |
122 |
62 |
-60 |
|
SUB TOTALT |
1 024 |
897 |
-127 |
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse | ||
|
Anslagspost/delpost |
Anvisat 1992/93 |
Förslag 1993/94 |
Förändring |
|
ÖVRIGT | |||
|
- Miljöinsatser - Internationella familje- |
155 |
45' |
-110 |
|
planeringsfederationen (IPPF) - Internationella |
96 |
89 |
-7 |
|
sjöfartsuniversitetet (WMU) - Multilaterala biträdande |
19 |
18 |
-1 |
|
experter m.m - FN:s aktioner för fred och |
62 |
55 |
-7 |
|
återuppbyggnad |
5 O2 |
150 |
100 |
|
- Övriga insatser |
151 |
96 |
-55 |
|
SUB TOTALT |
533 |
453 |
-80 |
|
SUMMA |
3 566 |
3 148 |
-418 |
'jämte ingående reservation
2 jämte ingående reservation om 100 mkr från budgetåret 1991/92
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
Budgetåret 1992/93 725 000 000
Budgetåret 1993/94 600 000 000
varav
Ordinarie bidrag till UNDP 560 000 000
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 40 000 000
FNrs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finan-
siering av tekniskt bistånd. UNDP är inte sektorsbundet och kan därigenom
ge utvecklingsländerna råd och finansiera insatser inom alla samhällssekto-
rer. UNDP har program i 150 länder med tyngdpunkt i de fattigaste u-län-
derna. UNDP:s landrepresentanter har också en samordnande roll för FN:s
insatser inom det sociala och ekonomiska området. 87 % av landprogramre-
surserna är under den femte programperioden 1992-1997 reserverade för
länder med en BNP per capita på högst 750 US dollar.
För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser.
Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner US dollar. De nordiska
länderna svarade för närmare en tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige
totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 % av bud-
geten.
UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna fullfölja sina uppgif-
ter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt jämnare. Jag har tidi-
gare redogjort för arbetet med att få förslagen i Nordiska FN-projektet ge-
nomförda. En viktig del av förslagen är att ett nytt finansieringssystem skall
införas där medlemsländerna tar ett större och mer jämbördigt fördelat an-
svar för finansieringen.
Jag har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning av FN-syste- 79
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
mets biståndsinsatser. Jag vill särskilt betona vikten av en klarare ansvars- Prop. 1992/93:100
och rollfördelning mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. Bilaga 4
UNDP har en viktig roll att stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar
för sin utveckling. Mottagarländerna bör i högre utsträckning ta ansvaret för
att genomföra utvecklingsinsatser liksom för att samordna det externa bi-
ståndet. UNDP:s verksamhet bör, istället för att genomföra projekt, i högre
utsträckning inriktas på kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna. Ett om-
råde där UNDP har en central uppgift är att stödja u-ländernas kapacitet-
suppbyggande inom miljöområdet. FN:s konferens om miljö och utveckling
betonade UNDP:s centrala roll inom detta område. Jag kommer aktivt att
verka för att UNDP prioriterar denna uppgift.
År 1992 presenterade UNDP för tredje gången årsrapporten om mänsklig
utveckling (Human Development Report). UNDP har genom denna rap-
port lagt grunden för en analys som på ett flerdimensionellt sätt kan mäta
begreppet mänsklig utveckling. Rapporten utgör en viktig grund i arbetet att
utveckla UNDP:s verksamhet.
UNDP planerar verksamhet i Central och Östeuropa samt i OSS. Sverige
har aktivt drivit linjen att FN skall samordna sina insatser i regionen och att
ett samlat FN-program skall utvecklas. FN-systemets komparativa fördelar
måste klart definieras i förhållande till bilaterala och regionala bidragsgi-
vare. UNDP har en viktig roll i att samla FN-systemet för gemensamma in-
satser.
UNDP har också en viktig uppgift i FN:s katastrofarbete. Genom den
samordnande roll som UNDP:s landrepresentanter har spelar de en framträ-
dande roll i FN:s katastrofarbete på fältet. UNDP har framförallt en central
roll i återuppbyggnaden av ett land efter en katastrof genom att förena de
akuta katastrofinsatserna med åtgärder som leder till mer varaktig utveck-
ling.
Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste styr- och finan-
sieringsformerna reformeras i enlighet med de förslag Sverige och övriga
nordiska länder driver på grundval av slutsatserna i Nordiska FN-projektet.
En aktivare styrning på policynivå är nödvändig om UNDP skall kunna spela
en mer aktiv och central roll inom FN-systemet.
Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNDP beräknas till 560 miljoner kro-
nor för nästa budgetår. Därigenom kommer Sverige fortsatt att vara en av
de största bidragsgivarna.
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i
de minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad på att
engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Verksamheten är
inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksamhet
har visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och
till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är den störste
bidragsgivaren till fonden och svarade 1992 för en andel på ca 20 %. Jag fö-
reslår att bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 40 miljoner kronor.
80
FN:s befolkningsfond (UNFPA)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
145 000 000
140 000 000
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Världens befolkningstillväxt är en av vår tids allvarligaste utmaningar. Jag
har tidigare redovisat regeringens syn på hur Sverige bör agera och vilken
vikt jag tillmäter FN:s förestående världskonferens om befolkning och ut-
veckling.
FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för sam-
ordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet på befolkningsområ-
det. UNFPArs roll är att stödja u-ländernas ansträngningar att bygga upp sin
egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. UNFPA spri-
der också information om befolkningsfrågor i både i- och u-länder och om
hur problemen bäst kan angripas. UNFPA svarar för biståndsinsatser samt
främjar och samordnar befolkningsprogram inom FN-systemet.
Förutom verksamhet inom områden som familjeplanering, information
och utbildning, datainsamling m.m. ägnar sig fonden i ökande utsträckning
åt att peka på sambanden mellan de faktorer som påverkar befolkningstill-
växten. Kvinnornas situation, miljön, flyktingproblem - såväl inom som
mellan länder - liksom AIDS-epidemin, utgör exempel på sådana faktorer
som bestämmer befolkningsökningen. I grunden ligger fattigdomen i alla
dess aspekter som orsak till en obalanserad befolkningsutveckling.
FN:s befolkningsfonds ledande funktion inom FN-systemet bör stödjas
och dess samarbete med både FN-organisationer och enskilda organisatio-
ner framhållas, t.ex. samarbete med Internationella familjeplaneringsfede-
rationen (IPPF).
FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 gav
FN-systemet i uppgift att vidta kraftfulla åtgärder inom området
befolkning - miljö. Jag avser i detta sammanhang att verka för att sådana
insatser genomförs bl.a. inom ramen för UNFPA.
UNFPA har också en avgörande roll inför FN:s internationella konferens
om befolkning och utveckling i Kairo 1994.
Befolkningsfrågorna är en prioriterad del av det svenska biståndet. Jag
föreslår att bidraget till UNFPA utgår med 140 miljoner kronor för budget-
året 1993/94.
FN:s barnfond (UNICEF)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
395 000 000
350 000 000
FN:s barnfond bildades efter andra världskriget för att hjälpa barnen i det
krigshärjade Europa. Efter några år av katastofinsatser breddades fondens
mandat till att idag omfatta barns alla rättigheter med en spännvidd från ma-
teriella behov till icke materiella. För att kunna ändra barnens villkor har
UNICEF inriktat sin verksamhet på att förbättra situationen för hela famil-
81
jen. Kvinnornas ställning och livsvillkor spelar härvid en utomordentlig stor
roll. Barnfondens programverksamhet är därför mest omfattande i de länder
där fattigdomen är svårast, där det föds flest barn och där barnadödligheten
är som högst. Flera av dessa länder befinner sig dessutom i en krigssituation.
UNICEF analyserade tidigt behoven av att se utvecklingsprocesser utifrån
ett mänskligt perspektiv. Barnfonden har deltagit aktivt i FN:s konferens om
miljö och utveckling och initierat delavsnittet om barn i dess handlingspro-
gram Agenda 21.
UNICEFcs verksamhet kan idag sägas vila på tre pelare, alla lika viktiga;
- den katalytiska rollen som rådgivare och policyskapare. Ett exempel på
detta är arbetet med konventionen om barnets rätt och toppmötet för
barn. Genom att huvudelen av världens länder har ratificerat konventio-
nen om barnets rättigheter är länderna förpliktade att förverkliga dessa
rättigheter i sina egna samhällen. På nationell nivå följs också arbetet
med att tillvarata barnets rätt upp genom att länderna har eller är i färd
med att utarbeta nationella handlingsplaner i detta syfte.
- programverksamheten, dvs. fleråriga insatser omfattande hälso- och
sjukvård, vattenförsörjning och sanitet, nutrition och utbildning. Dessa
insatser sker i nära samarbete med det mottagande landet. Sverige ger
genom SIDA ett avsevärt extra stöd, s.k. multi-bistånd, till denna typ av
verksamhet.
- katastrofinsatser. Behovet av katastrofinsatser har under senare år ökat
markant. Över hälften av de drabbade är barn och således får UNICEF
en naturlig roll i sammanhanget. Det har inneburit att UNICEF fått
större, riktade anslag för insatser i berörda länder. Även Sverige har ka-
naliserat ett ökat katastrofbistånd via UNICEF.
Även om katastofinsatserna ökar måste UNICEF:s främsta mål vara utveck-
lingsinsatser. Jag noterar med tillfredställelse att UNICEF samarbetar med
en rad andra FN-organ, internationella och enskilda organisationer för bar-
nens välbefinnande och framtid. I det aktiva samarbetet mellan Sverige,
andra länder och UNICEF framstår, som jag sagt inledningsvis, behovet av
nya mera ändamålsenliga styr- och finansieringsformer påtagligt.
Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall få ett så stort generellt
bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig planering och utveckling
av verksamheten.
Sveriges totala bidrag, inkl, tilläggs- och katastrofbidrag över SIDA:s an-
slag, uppgick förra budgetåret till 727 miljoner kronor, en ökning med
51 miljoner från 1990/91. Sverige stod under 1991 för drygt 17 % av UNI-
CEF:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga organisationer.
Flera av Europas finansiellt betydande länder finns inte med bland de större
givarna.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
82
För budgetåret 1993/94 föreslår jag ett svenskt bidrag till UNICEF:s gene-
rella budget om 350 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
varav
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Internationella katastroflagret
för livsmedel (IEFR) och långvariga
flyktingprogram (PRO)
Livsmedelshjälpkonventionen (FAC)
282 000 000
270 000 000
112 000 000
105 000 000
53 000 000
WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i inter-
nationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av värl-
dens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP
skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer
av olika slag.
Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor,
varav 20 miljoner människor fick del av livsmedelbistånd genom reguljära
utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituatio-
ner har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än
hälften av WFP:s totala livsmedelsleveranser.
Den expanderande katastrofverksamheten har medfört att WFP:s utveck-
lingsprojekt inte kunnat växa i omfång. En diskussion förs i WFP om livsme-
delsbiståndets roll i utvecklingshänseende och om hur samordningen mellan
utvecklingsprojekt och katastrofverksamhet kan förbättras.
WFP genomgick 1991 en rad organisatoriska förändringar som ett led i att
anpassa organisationen till de nya utmaningar som under 1990-talet kommer
att ställa större och delvis förändrade krav på dess samlade kapacitet. Bl.a.
har WFP blivit mera självständigt i förhållande till FN:s jordbruks- och livs-
medelsorganisation, FAO.
Under 1991 beslöts att WFP fr.o.m. årsskiftet 1991/92 successivt övertar
ansvaret för livsmedelsbistånd till flyktingar, en uppgift som tidigare ålegat
FN:s flyktingkommissarie, UNHCR.
Det svenska bidraget till WFP utgörs av tre delkomponenter.
För det första ges ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter på utvecklings-
området. Två tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphand-
ling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga
tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkostnader och
administration.
För det andra lämnas bidrag till katastrof- och flyktingsituationer. Det för-
delar sig på det Internationella katastroflagret för livsmedel (International
Emergency Food Reserve, IEFR) och Fonden för utdragna flyktingsituatio-
ner (Protracted Refugee Operations, PRO). PRO som upprättades 1990,
har fått en allt viktigare funktion i och med samarbetsavtalet med UNHCR.
83
Dess syfte är att möta de näringsbehov som uppstår i långvariga flyktings-
ituationer.
Särskilt IEFR och PRO kräver största möjliga finansiella flexibilitet för att
möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen. Immidiate
Response Account (IRA) tillkom för att möjliggöra omedelbar lokal eller re-
gional upphandling av livsmedel vid uppkommande katastrofinsatser.
För det tredje lämnas ett bidrag till Konventionen om livsmedelshjälp
(Food Aid Convention, FAC). Inom ramen för 1986 års konvention om livs-
medelshjälp har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt
motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Det svenska årsbidraget mot-
svarar 40 000 ton vete inkl, kostnader för administration och frakt och läm-
nas genom WFP. Dessa medel kan användas för utvecklingsinsatser, katast-
rof- eller flyktingbistånd, beroende på behoven under året. I anslagsbelop-
pet har hänsyn tagits till kronans sjunkande värde.
Utöver dessa bidrag kanaliserar Sverige även extraordinär katastrofhjälp
via WFP över katastrofanslaget.
WFP har under tvåårsperioderna 1991-1992 och 1993-1994 redovisat ett
medelsbehov av 1 500 miljoner US dollar för respektive period.
Jag föreslår ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor varav
112 miljoner kronor till det ordinarie programmet, 105 miljoner kronor till
IEFR/PRO och 53 miljoner kronor till FAC.
FN:s hjälporganisation for palestinaflyktingar (UNRWA)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
146 000 000
130 000 000
UNRWA har under 42 år svarat för utbildning, hälsovård och social service
för palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jor-
danien. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade områdena (Västban-
ken och Gaza) har under det palestinska upproret, Intifadan, gått kraftigt
tillbaka och har medfört en allt svårare situation för befolkningen. Gulfkri-
sen medförde ytterligare inkomstbortfall för de ockuperade områdena i form
av minskade remitteringar, exportintäkter och bistånd. Ett stort antal pales-
tinier som tidigare varit bosatta i Kuwait tvingades återvända till regionen.
Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många pa-
lestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande
har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår
2,65 miljoner palestinier.
Palestinaflyktingarnas situation ställer fortsatt höga krav på UNRWA vad
gäller utbildning, hälsoinsatser och social verksamhet.
Därvid kan noteras att UNRWA har ett gott anseende i givarsamfundet
såsom en kostnadseffektiv och väl fungerande organisation. Från givarhåll
betonas dock behovet av en ökad samordning med andra FN-organ.
Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala insat-
ser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Det bilaterala stödets
tyngdpunkt ligger på de sociala sektorerna och kanaliseras via svenska en-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
84
skilda organisationer. Det stödet har ökat under senare år och uppgick bud- Prop. 1992/93:100
getåret 1991/92 till omkring 20 miljoner kronor. Bilaga 4
UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1993 till
295 miljoner US dollar för det reguljära programmet, vilket skall jämföras
med 1992 års budget på 277 miljoner US dollar. 1991 var Sverige den tredje
största givare till UNRWA.
Jag föreslår ett bidrag om 130 miljoner kronor till UNRWA för budget-
året 1993/94.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)
Budgetåret 1992/93 235 000 000
Budgetåret 1993/94 235 000 000
Under de senaste tio åren har flyktingproblematiken alltmer kommit att
hamna i centrum för världens uppmärksamhet. Krigen i Afghanistan, Kam-
bodja, Mocambique, Somalia m.fl. länder på Afrikas horn och det forna Ju-
goslavien, ofta i kombination med torka och åtföljande svält, har tvingat mil-
jontals människor att lämna sina hem för obestämd tid. Enligt UNHCR:s
beräkningar finns det idag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika
många internflyktingar. UNHCR:s uppgift är att ge skydd och bistånd till
personer som flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att med-
verka till långsiktiga lösningar på flyktingarnas situation. Sedan flyktingkon-
ventionens tillkomst 1951 har UNHCR tvingats utvidga sitt verksamhetsom-
råde utanför det som ursprungligen var åsyftat. Denna förändring har inte
minst under de senaste åren varit påtaglig och ställt organisationen inför nya
utmaningar.
Flyktingproblem har kommit att bli en allt viktigare konsekvens av kata-
strofer och gjort UNHCR till ett av de största FN-organen i dessa samman-
hang. Ett exempel är det forna Jugoslavien där UNHCR av generalsekrete-
raren givits en ledande roll för de humanitära insatserna. Denna utveckling
kan förväntas fortsätta och kommer att innebära ökad belastning på
UNHCR:s egen katastrofkapacitet och ställa krav på att denna ytterligare
förstärks.
I UNHCR:s mandat ingår att medverka till långsiktiga lösningar på flyk-
tingproblemen. Traditionellt sett räknar man med tre möjligheter: frivilligt
återvändande, integration i mottagarlandet och skydd i tredje land. Under
de senaste åren har ökade ansträngningar gjorts för att möjliggöra frivilligt
återvändande. Stora repatrieringar pågår eller är planerade till bl.a. Afgha-
nistan, Mocambique och Kambodja. UNHCR har verkat för att inom ramen
för ett utvecklingsinriktat bistånd skapa förutsättningar för flyktingar att
återvända. I detta sammanhang har UNHCR i ökad utsträckning kommit
att uppmärksamma flyktingkvinnornas och flyktingbarnens särskilt utsatta
position. Detta kommer att kräva stora och ökade insatser av UNHCR och
andra FN-organ.
Den förändrade flyktingsituationen har avsatt tydliga spår i verksamhe-
tens utveckling. Efter de finansiella problem och den förtroendekris som or-
85
ganisationen genomgick under åren 1989/90, har man under nytt ledarskap
utvecklat ett väl fungerande och effektivt sekretariat. Huvuddelen av perso-
nalen finns på fältkontoren och verksamheten präglas av ett nära samarbete
med enskilda organisationer.
För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven till
1 100 miljoner US dollar och inkomsterna till 840 miljoner US dollar. Bud-
geten för 1993 års reguljära program uppgår till 378 miljoner US dollar. Där-
utöver kommer kostnaden för särskilda flyktingprogram som sannolikt kom-
mer att uppgå till 1992 års nivå, dvs. ca 700 miljoner US dollar. Den snabba
ökningen av UNHCR:s särskilda program har inneburit att det reguljära
programmets andel av den totala budgeten successivt har minskat. Sverige
har verkat för dels en ökning av de reguljära programmen på bekostnad av
de särskilda programmen, dels för att UNHCR skall ges större flexibilitet
vid användandet av de reguljära medlen. I propositionen 1991/92 föreslogs
det senare. Erfarenheterna av detta har varit positiva.
För budgetåret 1992/93 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR
till 235 miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner
kronor från andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser på
bl.a. Afrikas Horn. Sverige är tredje största bidragsgivande nation till
UNHCR, efter USA och Japan, och svarar för ca 8 % av bidragen.
Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter är det ange-
läget att det svenska bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå.
Det reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både
reguljära programkostnader och särskilda program.
Jag beräknar Sveriges reguljära bidrag till UNHCR till 235 miljoner kro-
nor för budgetåret 1993/94.
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
23 000 000
20 000 000
ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till för-
mån för u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNC-
TAD och GATT för den administrativa budgeten, dels från UNDP och en-
skilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den
störste bilaterale bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag
om 23 miljoner kronor anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbi-
stånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för beredning
och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till ITC:s förfo-
gande.
I syfte att minska andelen öronmärkta bidrag initierade Sverige under år
1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation.
Ett svenskt förslag om inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre styr-
ning av verksamheten och etablerandet av en global bidragsfond godtogs i
princip. Emellertid har GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan
JAG (Joint Advisory Group) inte kunnat sammankallas under år 1992 i så-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
86
dan ordning att samtliga med organisationen förknippade problem kunnat
behandlas. Detta beror på att ett fullständigt möte med JAG ej ansetts me-
ningsfullt då chefsposten för organisationen varit obesatt sedan januari 1992.
FN:s generalsekreterare har beslutat att tjänsten skall omklassificeras och
har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt normal till-
sättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till stånd i
chefsfrågan kan detta negativt påverka inte bara genomförandet av det
svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela ITC:s organisation och
verksamhet.
Mot denna bakgrund föreslår jag för budgetåret 1993/94 att det svenska
bidraget beräknas till 20 miljoner kronor. Utbetalning av svenskt bidrag får
göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan och frågan om nya styrformer.
Narkotikabekämpning genom FN-systemet
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
58 000 000
53 000 000
Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i
viss utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av be-
roende framkallande medel (WHO/PSA).
UNDCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner
som finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områ-
den, samt identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att
minska produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i
världen.
UNDCP har under de senaste två åren tagit en katalytisk roll i den interna-
tionella narkotikabekämpningen. Organisationen strävar i allt högre grad till
att mobilisera och samordna internationella organisationers insatser mot
narkotika.
Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan
den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av
UNDCP:s största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integre-
rad landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbru-
kare.
WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kun-
skapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika
och alkohol. PSA inriktar sig framför allt på efterfrågeminskning som metod
att minska missbruk av beroendeframkallande medel.
Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisa-
tionsstöd om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92).
Narkotikaproblemen är globala till sin karaktär och motiverar därför ett
betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas verksamhet syftar till
internationella ansträngningar i bekämpningen av narkotika.
Jag föreslår därför ett bidrag till den internationella narkotikabekämp-
ningen för budgetåret 1993/94 på 53 miljoner kronor för insatser i utveck-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
87
lingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst Prop. 1992/93:100
WHO/PSA. Bilaga 4
Världsbanksgruppen
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
531 000 000
514 000 000
varav
Internationella
utvecklingsfonden (IDA)
Internationella
finansieringsbolaget (IFC)
500 000 000
14 000 000
Världsbanken (IBRD)
Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för u-
länderna. I gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utveck-
lingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multila-
terala investeringsgarantiorganet (MIGA). Som en följd bl.a. av skuldkrisen
på 1980-talet och u-ländernas växande svårigheter att få kommersiella lån
har gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långiv-
ning, dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i
låntagarländerna. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll
för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samar-
bete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det
senaste året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemslän-
der, bl.a. de tidigare Sovjetrepublikerna. Världsbanksgruppen är numera,
med sina 172 medlemsländer, i praktiken en universell organisation. Att bi-
dra till att tillgodose de nya medlemsländernas behov av finansiella resurser
och experthjälp samtidigt som stödet till de traditionella låntagarländerna
förutsätts fortsätta i oförminskad omfattning är en stor utmaning för Världs-
banksgruppen.
IBRD ger långfristiga lån till medelinkomstländer som t.ex. Indonesien,
Mexiko och Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som
Kina och Indien. IBRD:s utlåning finansieras främst genom upplåning på de
internationella kapitalmarknaderna med medlemsländernas kapitalinsatser
som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på för-
delaktigast möjliga villkor. IBRD:s utlåning kan i sin tur ske till lägre ränta
än vad låntagarländerna själva skulle kunnat få.
Sveriges del av IBRDrs kapital uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket
motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 %. Endast 3 % av den se-
naste kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåta-
ganden. Riksbanken står för Sveriges kapitalinsats i IBRD.
88
Internationella utvecklingsfonden (IDA)
IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor
till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång åter-
betalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till
6,6 miljarder US dollar.
Av IDA:s utlåning går ungefär 80 % till de allra fattigaste länderna, dvs.
länder med högst 610 US dollar i BNP per invånare (1990 års penning-
värde). IDA är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med råd-
givning och experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av
ytterligare stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på
landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för
ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k.
strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på de fattigaste länderna
samt på social utveckling och fattigdomsbekämpning överensstämmer IDA-
utlåningen med de svenska biståndspolitiska målen.
IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhand-
lingar, normalt vart tredje år, beslutar om förstärkning av IDA:s resurser. I
samband därmed fastläggs riktlinjerna för IDA:s utlåning. Förhandlingarna
om den tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992. En av huvudfrå-
gorna har varit hur IDA skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan som
bl.a. har sin grund i att BNP per invånare i ett antal medlemsländer sjunkit
till en nivå som ger rätt till IDA-lån.
I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utlåningen även
i fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt
och program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sekto-
rerna med särskild tonvikt på stöd till kvinnor. Som ett direkt svar på Agenda
21, handlingsprogrammet från Riokonferensen, kommer IDA att markant
förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt
kommer att läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelse-
skick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett sätt; dels
vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mot-
tagarländerna under själva genomförandet av IDA-finansierade projekt.
Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den 1 juli 1993
och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Detta innebär att bidragsländerna,
trots svåra interna budgetproblem, lyckats bibehålla det reala värdet från
den nionde påfyllnaden. Överenskommelsen innebär att IDA, för att möta
sina åtaganden kommer att dra dessa medel från lagda skuldsedlar under en
period om åtta i stället för tio år.
Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder kro-
nor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken.
Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 procent bi-
drar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som drag-
ningar på skuldsedlarna kommer att ske. Det senare bidraget kom att bli
starkt bidragande till att en förhandlingslösning på denna nivå kunde komma
till stånd och till att IDA kommer att öka sin fokusering på insatser på mil-
jöområdet. Lösningen innebär en mindre budgetbelastning än utfästelsen
vid den nionde påfyllnaden under vilken 25 procent av de tre årsbidragen
erlades kontant.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
89
Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA har ändrats. Den
tidigare metoden innebar att hela det belopp som svarade mot det svenska
årsbidraget anslogs samma budgetår som skuldsedeln lades. IDA:s drag-
ningar sker däremot under en längre period - upp till tio år - och i den takt
fonden behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Med denna
budgeteringsmetod kom stora outnyttjade medel i form av skuldsedlar att
samlas under anslagsposten.
Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar till-
fälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda ändamål (Central-
och Östeuropa, det forna Jugoslavien och katastrofinsatser). Under budget-
åren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor tillfälligt tagits i
anspråk för sådana särskilda insatser.
Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som innebär att
endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar på skuldsed-
larna under det aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att
inga nya reserver byggs upp och ger därigenom en sannare bild av den fak-
tiska svenska resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att
understryka att man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett
större antal år. Medel till påfyllnaderna måste därför anslås så länge som
IDA:s dragningar fortgår vilket innebär ca 7 år efter det att själva påfyll-
nadsperioden avslutats. Den nya budgeteringstekniken innebär att medel
kommer att behöva anslås för förväntade dragningar från flera påfyllnader
samtidigt. De outnyttjade skuldsedlarna kommer successivt att minska i takt
med att dragningarna från tidigare påfyllnader fortsätter. För att täcka
gjorda åtaganden måste dessutom de utlånade medlen återföras till IDA:s
budget.
Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budget-
året 1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag
med böljan budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer
att fördela sig över en åttaårsperiod.
Jag beräknar 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 avseende
Sveriges bidrag till Internationella Utvecklingsfonden (IDA).
Internationella finansieringsbolaget (IFC)
IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja
privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för
länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt.
Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en övergångsfas
mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterli-
gare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC. Senaste kapitalök-
ning beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1 miljard US dollar till
totalt totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna generella kapita-
lökning är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas
under 5 år med början budgetåret 1992/93.
Dessutom har en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar beslu-
tats under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna
sina aktieandelar. I och med den särskilda kapitalökningen är Sveriges rös-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
90
tandel 1,12 %. I samband med den särskilda kapitalökningen ändrades två
artiklar i stadgan. Sålunda krävs 80 % majoritet av röststyrkan, jämfört med
tidigare 75 %, för en ökning av det auktoriserade kapitalet och 85 % av röst-
styrkan, jämfört med tidigare 80 %, för en stadgeändring. Kravet på att ma-
joriteten i det senare fallet skall utgöra minst 60 % av guvernörerna kvar-
står.
Inom IFC:s ram finns dessutom ett ökande antal specialverksamheter som
finansierats med biståndsmedel och övervakas direkt eller indirekt genom
SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller Foreign Investment Advi-
sory Service (FIAS), African Project Development Facility (APDF), Afri-
can Management Service Cooperation (AMSCO) och Polish Business Advi-
sory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond som hante-
ras av BITS. Stöd till ytterligare insatser såväl i Östeuropa som i Afrika söder
om Sahara kan bli aktuella under budgetåret. Beredning och uppföljning av
resurser i u-länder bör i första hand ske genom SWEDECORP. UD ansvarar
för samordningen av dessa insatser. Jag avser därvid fortsätta ansträngning-
arna att få största möjliga genomslagskraft för det svenska näringslivsbistån-
det.
Jag beräknar således 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under
denna anslagspost.
Regionala utvecklingsbanker
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
371 000 000
321 000 000
varav
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 0
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 321 000 000
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 0
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 0
Interamerikanska utvecklingsbanken/
Fonden för särskild verksamhet (IDB/-
FSO) 0
De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de
till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av
utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kommit att
spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget. Detta har
tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning
till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländerna. Vidare kan man kon-
statera att en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare
år, vilken har förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhål-
lande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt
ökad satsning inom sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö,
kvinnan i utvecklingsprocessen, utbildning och hälsovård, har gjort att verk-
samheten i hög grad kommit att ligga i linje med svenska biståndspolitiska
prioriteringar.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
91
Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka Prop. 1992/93:100
dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker framför Bilaga 4
allt genom den svenska representationen i bankernas styrelser och under de
förhandlingar som förs i samband med kapitalökningar i bankerna och på-
fyllnader av resurser i utvecklingsfonderna.
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-koncessionell finan-
siering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder US
dollar årligen. Banken genomgår för närvarande en konsolideringsprocess
vilken syftar till att förena de krav som ställs på utlåningsvolym, utlånings-
kvalitet och en sund finansiell ställning. Jag anser att denna process är nöd-
vändig för att bibehålla bankens förmåga att bidra till utvecklingen i Afrika,
varför ett aktivt och konstruktivt svenskt deltagande i processen är angelä-
get.
Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess
kapitalbehov fram till år 1996, uppgår det totala kapitalet till ca
21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar in-
betalats av medlemsländerna, medan återstoden utgör garantiåtaganden.
Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 %. Den svenska andelen av
den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren
1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För
budgetåret 1993/94 föreligger således inget medelsbehov under denna del-
post.
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
Det betydande svenska stöd som ges till Afrikanska utvecklingsfondens
(AfDF) verksamhet skall ses mot bakgrund av en från svensk sida positiv
bedömning av de antagna principerna för utlåningens inriktning. Sålunda ut-
mynnade den senaste resurspåfyllnaden 1991 i en stark betoning av fattig-
domsbekämpningens fundamentala betydelse i fondens verksamhet samt be-
tydelsen av insatser i de sociala sektorerna och av att miljöhänsyn integreras
i hela utlåningsverksamheten. Speciell uppmärksamhet ägnades också åt
fondens roll vad gäller främjande av ”good governance”, dvs. gott ledarskap
och sund förvaltning, på alla samhällsnivåer. Sverige verkar aktivt i AfDF:s
styrelse för att dessa prioriteringar i ökande utsträckning skall återspeglas i
fondens utlåningsverksamhet. Under budgetåret 1993/94 kommer förhand-
lingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk uppfattning
bör utmynna i en fortsatt stark betoning av dessa områden.
Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till
3,5 miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårspe-
rioden 1991-1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 % av
påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om totalt
880,2 miljoner kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen läm-
nades under budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, upp-
gående till ca 334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret
1993/94.
Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och således till
viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknar jag 321 miljoner kro-
nor för budgetåret 1993/94.
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rådgivande
institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de regio-
ner i världen med snabbast tillväxt. Den tredje och senaste kapitalökningen
i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden 1983-1987. Ban-
kens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav
3,4 miljarder US dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återsto-
den utgör garantiåtaganden. Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är
0,41 %. Förhandlingar om en ny kapitalökning i AsDB har påbörjats under
1992, och kommer förmodligen att avslutas under 1993. Mot bakgrund av
bankens ökade fokusering på socialt inriktade projekt, miljö och fattigdoms-
reduktion, anser jag det angeläget att Sverige bibehåller sin nuvarande andel
i den kommande kapitalpåfyllnaden.
Det är inte troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under
budgetåret 1993/94, och jag beräknar därmed inte några medel för detta än-
damål.
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Särskilt viktiga områden i den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verk-
samhet är fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll
i utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens
med svenska biståndsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motive-
rat att höja den förhållandevis låga svenska andelen från 1,37 % till 2 % i
förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses
täcka fondernas resursbehov för perioden 1992-1995. Med en total påfyll-
nadsvolym uppgående till 4,2 miljarder US dollar kom det svenska bidraget
att uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budget-
åren 1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills en-
dast 95 miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94
uppgår till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan
har avsatts. De två återstående årsbidragen, avser jag budgetera med början
budgetåret 1994/95.
Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för
budgetåret 1993/94.
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDBIFSO)
I Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken
knutna fonden för utlåning på koncessionella villkor (FSO), har man under
senare år alltmer kommit att betona behovet att kombinera den pågående
strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna.
I de pågående förhandlingarna om en kapitalökning i IDB/FSO i vilka Sve-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
93
rige aktivt deltar, har också visats på vikten av en fortsatt tydlig fattigdomsin-
riktning i verksamheten.
Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989. Över-
enskommelse nåddes då om en ökning av bankens kapital till totalt
61 miljarder US dollar samt en påfyllnad av resurser i FSO uppgående till
200 miljoner US dollar.
Sveriges andel av kapitalökningen i IDB är 0,17 %, vilket motsvarar ca
43 miljoner US dollar. Av denna summa skall 2,5 %, eller ca
1,1 miljoner US dollar, betalas in till banken, medan resten av kapitalet ut-
gör ett garantiåtagande. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något
mindre än 8 miljoner kronor under motsvarande period. De tre första av to-
talt fyra årsbidrag har erlagts under budgetåren 1990/91 till 1992/93, medan
det återstående skall erläggas budgetåret 1993/94.
Då IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidra-
gen förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca
24 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen
till denna reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt
18 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 förutser jag inget medelsbehov
under denna delpost.
Övriga utvecklingsfonder
Nordiska utvecklingsfonden (NDF)
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
62 000 000
62 000 000
NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet
1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutio-
ner på förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som
främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid projekt med
positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse.
NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska mi-
nisterrådet lät under 1991 utföra en utvärdering av NDF där man rekom-
menderade att fondens verksamhet fortsätter efter den femåriga försökspe-
riodens utgång. Detta blev också det beslut som Nordiska rådet tog vid sin
40:e session i mars 1992, då det också beslutades om en kapitalhöjning med
150 miljoner SDR. De nordiska länderna bidrar i enlighet med den nordiska
fördelningsnyckeln där den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala
kapitalet.
Jag beräknar 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för budgetåret
1993/94.
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Budgetåret 1992/93 60 000 000
Budgetåret 1993/94 0
94
IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en unik institution av i huvudsak
två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i dess stadgar.
Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de
fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruks-
produktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation. Det andra
skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och
OECD-länder. Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av
globalt biståndssamarbete mellan Nord-Syd utsatts för allt större påfrest-
ningar. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje
kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder
har använts för att kringgå problemet med bördefördelning. Bl.a. har ett sär-
skilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel. Till
detta har inte minst Sverige och andra nordiska länder bidragit.
Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner US dollar och av-
såg perioden 1990-1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller
3,9 % av den totala påfyllnaden.
Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade. De
inleddes dock under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994-1996.
Merparten av deltagande länder anser att en påfyllnad av 600-650 miljoner
US dollar är en realistisk målsättning. Problemet är som tidigare bördeför-
delningen. Idag svarar OECD-länderna för huvuddelen av IFAD:s samlade
kapitalresurser. OECD-länderna har emellertid denna gång, starkare än ti-
digare, markerat sambandet mellan resurser, röstestyrka och inflytande i
IFAD. Om inte en överenskommelse kan nås om en rimlig finansiell börde-
fördelning i en fjärde kapitalpåfyllnad, kan detta innebära långtgående insti-
tutionella och strukturella förändringar av IFAD.
Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyll-
nad om 600-650 miljoner dollar för perioden år 1994-1996, beräknas det år-
liga svenska bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt
160 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner
kronor anslaget för IFAD. Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde
kapitalpåfyllnanden kan komma att försenas. Av dessa skäl anser jag att en
begäran om ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidra-
gandel i IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Miljöinsatser
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
155 000 000
45 000 000
U-ländernas naturresurser borde i sig vara tillräckliga för att föda och ge
tredje världens befolkningar en tryggad försörjning. På grund av fattigdom
och befolkningstryck hotas emellertid många u-länders naturresursbas och
miljö av utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser
sätts in för att avvärja dessa hot som riskerar själva grunden för u-ländernas
utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshållningen i u-
95
7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
länderna måste främst komma till stånd inom ramen för en nationell politik
som främjar ekonomisk utveckling och ett mer hållbart utnyttjande av natur-
resurserna och som bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna
bör stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna.
Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet från FN:s
konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat
och aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett
ökat utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen under-
tecknades en konvention för att hejda klimatförändringar och en konvention
för att bevara den biologiska mångfalden. För att u-länderna skall kunna ge-
nomföra de åtaganden som dessa medför behöver såväl nationella som inter-
nationella resurser mobiliseras. Sverige har beredskap att delta i de interna-
tionella insatser som kommer att krävas som ett resultat av konferensens be-
slut.
Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk ut-
veckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom
olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna
skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade bistånds-
insatser för att möjliggöra den integration av miljö- och naturhänsyn i ut-
vecklingsansträngningarna som Rio-konferensen och Agenda 21 så starkt
framhåller. Biståndsmyndigheterna har i särskilda skrivelser redovisat de åt-
gärder som planeras för att stödja implementeringen av handlingsprogram-
met.
Flertalet u-länder saknar idag den grundläggande kompetens som behövs
för att utveckla en effektiv miljö- och naturresurspolitik. Bristerna inom
forskningen är uppenbara. Detsamma gäller för möjligheterna att löpande
övervaka och kontrollera miljötillståndet i respektive land.
Problem av kortsiktig natur dominerar beslutsfattandet vilket gör att frå-
gor med anknytning till den långsiktiga hushållningen med skog, mark och
vatten nedprioriteras.
Ett rätt utformat bistånd bör kunna ha en viktig katalytisk effekt vad gäller
dessa på lång sikt helt avgörande frågor. Vad det framförallt gäller är att
stödja u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk ka-
pacitet för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresur-
serna. Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sådana enskilda mil-
jöområden som u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta samman-
hang blir konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om
denna påbörjas under år 1993.
I underlagsmaterialet inför Rio-konferensen underströks särskilt vikten av
att u-länderna ges förutsättningar att i sin utveckling kunna utnyttja moder-
nast möjliga teknik vad avser miljöpåverkan. För att kunna göra detta krävs
dels kunskap och kompetens, dels stöd för de merkostnader som inställer sig
på grund av att konventionell teknik oftast medför lägre initiala kostnader.
Här bör biståndsinsatser kunna spela stor betydelse på marginalen.
De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och
användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, av-
slutades under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i av-
vecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
96
uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna anslags-
post. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa ändamål
visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse att bibe-
hålla sin andel varför jag här ser behov av ökade insatser.
Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet.
Fonden finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med
syfte att angripa globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk
mångfald, stratsfäriskt ozon och internationella vatten. Det svenska åtagan-
det till fonden uppgår för 1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993
kommer påfyllnadsförhandlingar för nästa treårsperiod att påbörjas.
SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag in-
satser om totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organi-
sationers miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag
förutser även under 1993/94 beredning av en del av anslaget på detta sätt.
I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som
en följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna
medverka i det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utveck-
lingssamarbetet. Det multilaterala arbetets karaktär innebär dock att det tar
viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer. Detta gör att det ännu är
för tidigt med ytterligare åtaganden och att den ingående reservationen såle-
des är förhållandevis hög. För närvarande fördjupas miljömedvetenheten
inom FN-systemets ordinarie verksamhet, vilket jag finner glädjande. Detta
kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för detta an-
slag. Sveriges engagemang i dessa frågor måste därmed avspeglas i erforder-
liga budgetära resurser. Med hänsyn till den stora ingående reservationen
och det beräknade behovet under budgetåret kan dock anslaget för 1993/94
tillfälligtvis reduceras.
Jag föreslår ett bidrag om 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
96 000 000
89 000 000
Som jag tidigare framhållit är insatser på befolkningsområdet högt priorite-
rade. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) är ett samarbets-
organ för nationella familjeplaneringsorganisationer och den största en-
skilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet. Dess
verksamhet röner stor uppskattning inte minst inom FN-familjen, med vil-
ken IPPF samarbetar. Eftersom IPPFrs mandat förutsätter aktivt deltagande
på lokal nivå når organisationen lättare sina mottagare där än vad mellan-
statliga organisationer gör. Verksamheten är huvudsakligen inriktad på att
främja familjeplanering i ordets vida mening. Detta innebär att man både
vänder sig till kvinnor och män och ser till den ekonomiska och sociala miljö
inom vilken människor verkar. Att främja familjeplanering som en mänsklig
rättighet är organisationens främsta mål. Sverige är en stor givare till IPPF
och svarar för 20 % av IPPFrs budget. Stödet kanaliseras via SIDA.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
97
Jag föreslår ett bidrag till IPPF om 89 miljoner kronor för budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94. Bilaga 4
Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
19 000 000
18 000 000
Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är
beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO)
regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som
i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa
verksamheter kännetecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.
Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en
rad u-länder. Hittills har ca 1 000 studerande utexaminerats. Sverige är en
av universitetets största bidragsgivare och skall enligt avtal bidra med en
tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1993/94 föreslår jag
ett svenskt bidrag om 18 miljoner kronor.
Multilaterala biträdande experter m.m.
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
62 000 000
55 000 000
Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering
av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Offi-
cers) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgö-
ringen kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår
är ett nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras er-
bjuds möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt
fyra år. Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt område
fastställs av SIDA i samråd med UD.
Hemvändande biträdande experter erbjuds också en kortare tids anställ-
ning för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska bi-
ståndsorgan. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärpro-
gram (UNV).
Vissa FN-organ har givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och
volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även
u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas.
En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och
institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS)
och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor för-
knippade med det multilaterala samarbetet.
SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapaci-
tet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i interna-
tionella organisationer. Medel för detta föreslås ges utrymme även i budge-
ten 1993/94.
98
Biträdande experter och volontärer har efter sin tjänstgöring en fördjupad
kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör därigenom en viktig re-
sursbas för biståndet. Enligt en utvärdering som SIDA gjort 1992 återkom-
mer ca 70 % av de biträdande experterna i någon form av bilateralt eller
multilateralt biståndsarbete. Detta program har således viktiga långsiktiga
konsekvenser för den svenska resursbasen. Programmet får också anses ut-
göra en ökad möjlighet för Sverige att öka antalet svenskar i FN-systemet.
Jag förordar att anslaget Multilaterala biträdande experter m.m. beräknas
till 55 miljoner kronor.
FN:s aktioner for fred och återuppbyggnad
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
50 000 000
150 000 000
I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett sär-
skilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa insat-
ser ingår i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i all huvudsak
militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inklu-
dera åtgärder för att främja demokratisering och få igång civil utveckling
inom ramen för de fredsbevarande operationerna. Sådana åtgärder spelar
en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens
utveckling i länder som Somalia, Mozambique och det forna Jugoslavien,
visar också på vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära sam-
band med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det
internationella samfundet och då särskilt FN söker finna nya former för att
främja fred och återuppbyggnad. Det nyinrättade anslaget har visat sig ut-
göra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbeva-
rande operationerna i utvecklingsländerna.
Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt
OECDs biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis
bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett belopp om 150 miljoner kronor.
Övriga insatser
Budgetåret 1992/93
Budgetåret 1993/94
151 000 000
96 000 000
Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organi-
sationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som
främjar internationell samverkan och utveckling.
Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika
skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslags-
post medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra an-
slagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan
det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand be-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
99
stämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om Prop. 1992/93:100
storlek och tidpunkt för eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall Bilaga 4
kan delposten Övriga insatser utnyttjas.
Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa interna-
tionella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där be-
loppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1993/94 räknar jag med bi-
drag till bl.a. följande organisationer.
Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som
fastställts i Genévekonventionerna. Verksamheten som traditionellt är inrik-
tat på att ge skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, famil-
jeåterföreningsåtgärder etc. har på senare tid alltmer inriktas på humanitär
verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s opera-
tionella verksamhet med katastrofbistånd. För budgetåret 1991/92 gavs där-
utöver ett bidrag om 8 miljoner kronor till ICRC:s reguljära budget. Sverige
bör behålla sitt stöd på samma nivå.
Genom FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk
biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrågor inom u-länder. Verk-
samheten skall medverka till effektivare resursmobilisering inom u-länder
och till främjande av en allmän förbättring av boendemiljön. I ljuset av en
snabbt tilltagande urbanisering i utvecklingsländerna, speciellt med en kraf-
tigt ökande befolkning i de fattigaste slumområdena i storstäderna, är det
fortsatt angeläget med stöd inom boendeområdet. Under budgetåret
1992/93 uppgick det svenska stödet till HABITAT:s tekniska biståndsverk-
samhet till 5 miljoner kronor. Biståndet till Urban Management Pro-
gramme, ett program med speciell regional tillämpning uppgick under bud-
getåret 1992/93 till 3 miljoner kronor. Jag förutser fortsatt svenskt stöd i
samma storleksordning för budgetåret 1993/94.
FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FN-
enhet i samarbete med UNDP. Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att
främja kvinnors tillgång till utbildning, krediter, information och teknologi.
En viktig strategi är att utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i
utvecklingsarbetet. Fonden har en betydelsefull katalytisk roll och driver
också egna program av pilotkaraktär. Under år 1991 medverkade UNIFEM
till att FN publicerade den första samlade publikationen med statistik och
trender om världens kvinnor. Uppföljningen av FN:s konferens om miljö
och utveckling är en viktig uppgift för fonden. Budgetåret 1991/92 utgick
stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM. Jag räknar med fortsatt svenskt
stöd i samma storleksordning.
IPDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling) är
UNESCOrs biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till
huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet,
vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring.
Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats och koncentre-
100
rats till prioriterade områden. Jag räknar med ett anslag om 2 miljoner kro- Prop. 1992/93:100
nor. Bilaga 4
I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag
räknar med bidrag för vissa punktinsatser inom ramen för det internationella
uppföljningsarbetet.
Liksom tidigare år finns ett stort behov av stöd till multilaterala biståndsin-
satser inom handikappområdet. SIDA bereder och följer upp det stöd som
kanaliseras på detta sätt. Jag förutsätter ett lika stort stöd som tidigare år för
detta ändamål.
Som jag tidigare påpekat finns behov att stödja ett aktivt deltagande från u-
ländernas sida vid FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994. Sve-
rige bör dessutom ha beredskap att stödja svenska och internationella en-
skilda organisationers förberedelser inför konferensen.
Ett särskilt initiativ inom befolkningsområdet utgörs av den oberoende kom-
mission för befolkning och livskvalitet som bildades 1992. Dess uppgift är att
ge befolkningsfrågorna en hög prioritet i både i- och u-länder genom att föra
fram dessa frågor i kontakter med allmänheten, beslutsfattare och opinions-
bildare. Genom studier och rapporter och sådana kontakter skall nya re-
kommendationer utarbetas på befolkningsområdet. Sverige har bidragit
med 3 miljoner kronor till den inledande verksamheten. Jag förutsätter ett
fortsatt bidrag till kommissionens arbete, som skall vara slutfört inom tre år.
Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men
trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav
det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella
råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den lång-
siktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna,
t.ex. genom forskning och utveckling, marknadsföring och vidareförädling.
Det första kontot har aldrig tagits i anspråk till följd av avsaknad av behov
inom internationella råvaruarrangemang att ianspråkta resurser under kon-
tot. Detta kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begrän-
sade möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra
kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att
lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner anvisats.
Jag bedömer att resterande 8 miljoner inte behöver anvisas förrän under
nästkommande budgetår.
Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande
i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom
GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisationer lämnar dess-
utom u-länderna tekniskt bistånd för att stödja deras ansträngningar att få
ökad avsättning för sin produktion och förenkla handelsprocedurerna.
Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten.
För budgetåret 1993/94 kommer kostnaderna för multilateralt samarbete till
101
följd av avtalet om tropiskt timmer samt avtalet om jute att föras över från
anslaget B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete
m.m. till denna anslagspost.
Riksdagen angav vid behandlingen av förra årets budgetproposition
(bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210) sin positiva syn på förslaget att få ett
WHO-universitet i medicinsk teknologi etablerat i Malmö. Riksdagen anvi-
sade också 500 000 kr för kostnader som uppkommer i samband med bered-
ningen för att få universitetet etablerat.
Malmö kommun har under flera år arbetat mycket aktivt för att få univer-
sitetet etablerat i Malmö. Administration och andra funktioner kan samord-
nas med det internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö.
Jag är beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet
skall kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften. En förut-
sättning är dock att WHO självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får
en global inriktning och att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärk-
sammas. WHO bör också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för
universitetet liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att
garantera universitetets multilaterala karaktär.
Trots att WHO har uttalat sitt intresse för att få ett universitet för medi-
cinsk teknologi etablerat har denna fråga fått låg prioritet inom WHO:s ar-
bete. Jag kommer att fortsätta diskussionerna med WHO i denna fråga.
Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som natio-
nell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Kommittén främsta uppgifter
är att sprida information om UNICEF:s arbete, om barnens situation i olika
länder, ”utbildning för utveckling” dvs. skolinformation, samt försäljning-
och insamlingsverksamhet. Uppföljningen av barnkonventionen och av den
deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn
1990 innebär ett ökat verksamhetsfält för kommittén. Kommitténs verksam-
het finansieras till största delen av försäljning av UNICEF-produkter, men
för att säkerställa en bas och kontinunitet i arbetet har kommittén fått statligt
stöd. Jag föreslår att kommittén får ett statligt stöd om 2 miljoner kronor
till administrationskostnaderna för verksamheten. I summan ingår bidrag till
den utbyggnad av insamlingsverksamheten som kommittén aviserat. För
kommitténs informationsverksamhet (Utbildning för utveckling) riktad till
skolungdom föreslår jag ett bidrag om 300 000 kr, finansierat via de medel
som regeringen särskilt ställt till förfogande för informationsinsatser om
svenskt internationellt utvecklingssamarbete.
UNICEF-kommittén är i Sverige en statlig stiftelse till skillnad från flerta-
let andra länder där kommittérna har formen av enskild organisation. Med
tanke på de nationella kommittérnas funktion, som UNICEFs företrädare i
givarländer, kan det vara lämpligare med en annan associationsform än den
nuvarande för den svenska kommittén. Jag avser därför att under det kom-
mande budgetåret utreda frågan. Det innebär bl.a. att den nya styrelsen som
tillsatts fr.o.m. 1 januari 1993 förordnats för en mandattid om ett år.
Nordiska afrikaninstitutet bedriver bl.a. forskningsverksamhet. I den nor-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
102
diska forskargruppen ingår fem personer (en forskningsledare och en fors- Prop. 1992/93:100
kare från vart och ett av de nordiska länderna). Programmet finansieras ge- Bilaga 4
mensamt av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det svenska bidraget
belastar denna anslagspost. I syfte att renodla formerna för den svenska fi-
nansieringen föreslår jag att den del av den nordiska forskningen som hittills
finansierats över anslaget C7. Nordiska afrikainstitutet flyttas över till detta
anslag. Jag har beräknat det sammanlagda bidraget, inklusive överföringen,
till högst 2 400 000 kronor.
Stiftelsen Svenska Institutet kommer under anslagsposten att erhålla medel
för vissa personal- och administrationskostnader i samband med att FN-sti-
pendiater tas emot i Sverige.
Under delposten finansieras bidrag till särskilt angelägna utredningar och
analyser samt bidrag till och deltagande i seminarier och konferenser i sam-
band med internationella biståndsprogram. Även stöd till olika organisatio-
ner och fonder m.m. som verkar för förbättrat internationellt samarbete an-
slås under denna delpost. Bl.a. lämnas årliga bidrag till Society for Interna-
tional Development (SID), Europarådets Nord-Sy dcenter samt Svenska FN-
förbundets informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbe-
tet.
I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Afri-
kanska utvecklingsbanken, UNDP samt bilaterala givare om att upprätta en
fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF). Syftet med fondens verk-
samhet är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekono-
misk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Detta skall främst ske
genom stöd till selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt
till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har
utfäst ett bidrag om totalt 33 miljoner kronor att inbetalas under budgetåren
1991/92-1994/95. Den tredje inbetalningen om 8,25 miljoner kronor skall
verkställas under budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete,
som jag har förordat i det föregående,
2. godkänna de gjorda utfästelser som jag redogjort för,
3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och ut-
betalningar som jag härutöver har förordat,
103
4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga
om
5. förslag som framkommit genom multibiståndsutredningen och
det nordiska FN-projektet,
6. inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi.
Behov av nytt landramstänkande
Det långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA förblir stommen
i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det över åren skett en
successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till övrigt bistånd som
katastrofinsatser, stöd till demokratisering, miljöbistånd, särskilda kvinno-
insatser, regionala insatser och skuldlättnadsåtgärder. Biståndet har också
breddats för att inbegripa insatser genom SAREC, BITS och SWEDE-
CORP. Landramarnas storlek ger således inte längre en rättvisande bild av
det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland.
Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En
långsiktig planering av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig såväl
för biståndsadministrationen hemma som för mottagaren. Men under åren
har även nackdelarna med ett sådant bundet planeringssystem blivit allt mer
uppenbara. Jag har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till
några samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk.
Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit ut-
formade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad poli-
tisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då det
skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen.
Andra stora givarländer med ungefär samma biståndspolitiska profil som
Sverige har haft liknande erfarenheter av systemet med landramar för pro-
gramländer eller samarbetsländer. 11.ex. Nederländerna fördes år 1989 en
policydiskussion om bistånd till enskilda länder. Resultatet av denna diskus-
sion blev att Nederländerna i stort gick ifrån systemet med enskilda pro-
gramländer och ersatte det med något som kan betecknas regionsamarbeten,
dvs. anslagsbelopp bestäms för regioner. Systemet fungerar så att om det vi-
sar sig att ett samarbetsland under ett budgetår inte kan utnyttja de budgete-
rade medlen under perioden flyttas medlen över till ett annat land inom
samma region. Med ett sådant system kan medlen utnyttjas mer effektivt.
Stora reservationer behöver inte uppstå. Jag vill inte här föreslå att vi redan
nästa budgetår övergår till ett annat system. Den av regeringen tillsatta över-
synen rörande styrning och samordning av biståndet berör bl.a. denna pro-
blematik, varför jag får anledning återkomma till denna fråga i annat sam-
manhang.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
104
Ny ordning för importstöd
Det finns inom de nuvarande landramarna insatser av mindre långsiktig ka-
raktär som importstöd och katastrofbistånd jämte mer långsiktiga utveck-
lingsprojekt. SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlin-
jer för importstöd som presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Prin-
ciperna föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av import-
stöd såväl inom landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete ge-
nom SIDA som inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten
8. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Jag stö-
der dessa nya principer, som innebär att importstöd skall behandlas som en
form av programbistånd, dvs. ett stöd till ett ekonomiskt reformprogram,
som normalt genomförs med stöd av Världsbanken och IMF. Importstöd är
en biståndsform som är väl lämpad att stödja utvecklingen av marknadseko-
nomi och den privata sektorn i mottagarlandet, under förutsättning att det
inte kombineras med subventioner eller centralstyrd valutafördelning. Im-
portstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade valutafördel-
ningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt valutastöd
bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till vissa varor,
sektorer eller mottagare. Uppföljningen måste då komma att avse resultatet
och genomförandet av det ekonomiska strukturanpassningsprogrammet i
stort, liksom uppföljning och dialog kring fördelningen av mottagarlandets
budgetutgifter. Jag anser att givarsamordningen är viktig och att Sverige bör
ta aktiv del i denna uppföljning och dialog.
Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att
det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med
det nu gällande betalningsbalansstödet inom anslaget C 3. Andra bistånds-
program till en gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma Iänder-
krets som kommer ifråga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom
C3-anslaget kan dock även ges till icke programländer. En samlad anslags-
post skulle underlätta en sammanhållen policy för allt betalningsbalansrela-
terat stöd samtidigt som en enhetlig beredning och därav följande samord-
ningsvinster skulle uppnås. Att importstödet lyfts ut ur landramarna får för
ett par länder stora konsekvenser. Det gäller i första hand för Kap Verde,
men även för Mozambique, Nicaragua, Tanzania, Zambia och Vietnam. För
att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan omläggning ske suc-
cessivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas. Jag avser att fortsätta bered-
ningen av denna fråga.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
105
Tabell 4. Importstöd och betalningsbalansstöd 1991/92, utbetalningar i mkr
|
Mottagarland |
importstöd |
betalningsbalans- |
|
Ghana |
20,0 | |
|
Guinea Bissau |
5,4 |
8,7 |
|
Jordanien |
- |
15,0 |
|
Kap Verde |
58,4 |
- |
|
Madagaskar |
- |
10,0 |
|
Mozambique |
104,4 |
102,3 |
|
Nicaragua |
160,0 |
62,8 |
|
Peru |
- |
30,2 |
|
Senegal |
- |
10,0 |
|
Tanzania |
237,7 |
96,0 |
|
Uganda |
- |
10,0 |
|
Vietnam |
96,1 |
- |
|
Zambia |
77,3 |
66,2 |
|
Zimbabwe |
33,2 |
- |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Ökade möjligheter till breddat biståndssamarbete
I budgetpropostitionen 1991/92:100 bil. 4 framhöll regeringen att vissa pro-
gramländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett
samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte
att främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia
5 miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Också be-
träffande Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om
inga särskilda medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och SWEDE-
CORP:s verksamheter i bl.a. nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut.
Nämnda länder har uttryckt intresse för samarbete inom områdena flygsä-
kerhet, transport och kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrå-
gor och miljö samt energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av
budgetåret 1991/92 hade BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor
för tre insatser i Namibia respektive Botswana. Jag utgår från att samarbetet
kommer att utvidgas under det kommande året. Kostnaderna för insatserna
täcks inom respektive myndighets ordinarie anslagspost. Skulle ytterligare
medelsbehov uppstå bör dessa kunna tas ur anslaget C 3. Andra bistånd-
program, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder.
BITS verksamhet i Afrika, Asien och Latinamerika fortsätter att öka. Jag
har noterat att biståndet genom BITS till Latinamerika idag är nästan lika
omfattande som biståndet genom SIDA. Även i Asien har BITS en stor
verksamhet. BITS engagemang i Afrika är än så länge av mindre omfattning.
BITS ambition att kontinuerligt utveckla nya kurser på områden som de-
mokratifrämjande och miljö ser jag också som något mycket positivt. Vad
gäller förstnämnda område uppmuntrar jag inbjudningar till länder i Afrika
där demokratisering är på gång. Flera länder i Asien bör också komma
ifråga. U-kreditverksamheten kommenterar jag i annan ordning.
SWEDECORP har under sitt första verksamhetsår inlett ett antal investe-
ringsprojekt i Afrika vilka befinner sig i olika beredningsstadier. Investe-
ringsverksamheten i Asien och Latinamerika är än så länge mindre. SWE-
DECORP:s arbetssätt medför att det kan ta tid att bygga upp ett samarbete.
SAREC:s bilaterala forskningsverksamhet är koncentrerad till Afrika och
till de länder där SIDA är verksamt. Samarbete bedrivs även i Latinamerika
106
och Asien men av mer begränsat slag. Inriktningen av SARECrs arbete talar
för att det bör råda ett nära samarbete mellan SIDA och SAREC.
De svenska enskilda organisationernas verksamhet har under åren utvid-
gats med stöd av bidrag från SIDA. Det är den särskilda kompetens som
finns inom folkrörelser och andra enskilda organisationer som har visat sig
komma väl till pass i flera katastrofsituationer och i det mer långsiktigt inrik-
tade utvecklingssamarbetet. Betydelsen av detta arbete kan inte nog under-
strykas. Jag vill särskilt välkomna det ökande samarbetet mellan FN-organ
och enskilda organisationer. Det är min bestämda uppfattning att ett ännu
närmare samarbete mellan dessa är nödvändigt i svåra och omfattande kris-
situationer som den i Somalia. Jag förutser att även Räddningsverket och
Swedrelief kan komma att utnyttjas i högre grad av FN på samma sätt som
nu sker i det forna Jugoslavien och i Somalia. Jag välkomnar ett sådant ökat
internationellt åtagande från dessa organs sida.
Jag vill här också ta upp vad riksdagen gett regeringen tillkänna (bet.
1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223 och bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242)
om kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I prop. 1991/92:100 bil.
4 s. 135 nämnde regeringen att samarbetet med det fransktalande Afrika har
vidareutvecklats och att detta arbete kommer att fortsätta under de kom-
mande åren. Det är främst bistånd genom BITS som här avses. Samarbetet
med Tunisien är omfattande inom såväl u-kreditgivningen som det tekniska
samarbetet. Också Marocko, som av regeringen godkänts för u-kreditgiv-
ning, mottar sedan år 1992 stöd genom det tekniska samarbetet på områdena
miljö och arbetsmarknad. U-krediter och tekniskt samarbete har även bevil-
jats Ghana. Detta sistnämnda land är visserligen inte fransktalande men en
del av regionen Västafrika. Förutsättningarna för samarbete med Algeriet
är inte desamma som tidigare på grund av den politiska utvecklingen. Sahel-
området fortsätter att plågas av svält och miljöförstöring. Sverige ger här
stöd genom multilaterala organisationer. Svenskt bistånd går således till det
fransktalande Afrika. Ett ökat framtida bistånd utesluts dock inte för min
del. Av det skälet avser jag att initiera en regional studie under år 1993 för
att se över förutsättningarna för breddat biståndssamarbete.
Utredningar
Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Mogambi-
que (SOU 1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har
en studie gjorts av möjligheterna att vidga det svenska biståndsamarbetet i
Asien. Denna studies resultat behandlas under avsnittet Asien.
Som jag tidigare anfört avser jag tillsätta en särskild utredning för att un-
dersöka möjligheterna av bistånd till politiska partier.
En utredning pågår om förutsättningar för att inrätta ett internationellt
fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses före-
ligga i maj 1993.
Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under
avsnittet om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tek-
niskt-ekonomiskt samarbete (BITS).
En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
107
verkställts under året i enlighet med vad jag nämnde i förra årets budgetpro-
position. Översynen avslutar sitt arbete i januari (SOU 1993:1). Jag avser
att återkomma till den i en särproposition under våren.
Som komplement till denna utredning avser jag att snarast tillsätta en utre-
dare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadmi-
nistrationen. Jag redogör mer ingående för detta under avsnittet om admini-
stration av biståndet.
Bilateralt bistånd i förhållande till det totala biståndet
Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2. Utvecklings-
samarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda av-
ser landramsmedel till de 19 samarbetsländerna i Afrika, Asien och Latin-
amerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av stöd
för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid ka-
tastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom folkrö-
relser och andra enskilda organisationer och särskilda miljöinsatser. Därut-
över finns inom anslaget övrigt poster som särskilda program, rekrytering
och utbildning av fältpersonal, vissa landprogramkostnader och information
genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Lanka
gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt
15 % i förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Mozambique,
Tanzania och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en rela-
tivt omfattande minskning.
Bistånd till Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt sam-
arbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen
Svenska Institutet, näringslivsbistånd genom SWEDECORP, Swedfund In-
ternational AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reform-
program och skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det samman-
lagda bilaterala biståndet utgör ca två tredjedelar av det totala svenska bi-
ståndet. Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssam-
arbete genom SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3.
Andra biståndsprogram till 1 804,5 miljoner kronor. I det följande kommer
det bilaterala biståndet ti\\Afrika, Asien och Latinamerika att beskrivas. Det
är min avsikt att genom en sådan presentation ge en bredare inblick i det
svenska biståndssamarbetet i olika länder. Därefter följer en beskrivning av
icke landrelaterat bilateralt bistånd. I en särskild bilaga 4.2 redogörs det
svenska biståndet för budgetåret 1991/92.
Landrelaterat bistånd
Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar i riktning
mot demokrati och från enpartistat och diktatur fortgår i flera afrikanska
länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre spän-
ningar. Ett exempel är Angola där de allmänna valen resulterat i nya strider.
Den politiska konflikten i landet är olöst. I Etiopien har i samband med att
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
108
regionala val genomförts ett parti avsagt sig fortsatt deltagande i samlingsre-
geringen. Men det finns länder där övergången skett fredligt som i Zambia.
I Mozambique har ett fredsavtal ingåtts mellan Frelimo-regeringen och re-
bellrörelsen Renamo och allmänna val skall hållas inom ett år. I Sydafrika
fortsätter samtalen mellan ANC och regeringen med förhoppningen om att
en överenskommelse skall kunna nås om tillsättandet av en interimsregering
under år 1993.
Övergången från krig till fred innebär för länder som Angola, Etiopien
och Mozambique att tiotusentals soldater måste demobiliseras och hundra-
tusentals flyktingar repatrieras. FN och det internationella samfundet har en
aktiv roll att spela i detta komplicerade arbete, som för regeringarna i dessa
länder innebär stora ekonomiska och sociala påfrestningar och oftast i ett
politiskt känsligt skede. Sverige har bidragit i detta arbete genom att ställa
civilpolis till förfogande i Angola och med civilpolis och militära observatö-
rer i Mozambique. Sverige medverkar också på olika sätt i valförberedel-
searbetet.
Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på
någon sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till an-
svar och där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den
politiska övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fat-
tiga får det ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid på sig för att
verka. Ett fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möj-
lighet att genomföra de nödvändiga förändringarna.
Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska omvälv-
ningarna och i flera länder är det svårt att idag bedriva ett traditionellt bi-
ståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även inom landra-
marna. I Angola och också i Mozambique har det ansetts att samarbetspro-
grammen bör ses över för att anpassas till en situation från krig till fred.
Även samarbetet med Kap Verde och Guinea Bissau bedömer jag bör ses
över men då av effektivitetsskäl.
Det svenska biståndet till Afrika genomgår således en omprövning där
målet är att kunna utforma ett bistånd som är bättre anpassat till de mycket
varierande politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder län-
derna emellan. Vidare anser jag att medelsramar skall fastställas efter vad
som bedöms vara realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på
flexibilitet i biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som förän-
derlig.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Södra Afrika
Det svenska utvecklingssamarbetet är i hög grad koncentrerat till
södra Afrika. Sju av programländerna finns där. Sammanlagt utbeta-
lades till denna region under budgetåret 1991/92 2 124 miljoner kro-
nor i gåvobistånd genom SIDA, SWEDECORP, BITS och SAREC.
Till detta belopp skall läggas det särskilda betalningsbalansstödet och
katastrofbistånd. Det innebär att ca 35 % av det svenska bilaterala ut-
vecklingssamarbetet sker i denna region.
109
Angola
Angola befinner sig i ett skede mellan krig och fred. Fredsavtalen i maj 1991
mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA innebar förhopp-
ningar om ett slut på ett långvarigt inbördeskrig. En av FN övervakad pro-
cess mot nationell försoning inleddes. Parlaments- och presidentval hölls i
september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande partiet MPLA en
-majoritet av rösterna. I presidentvalets första omgång fick MPLA:s ledare
dos Santos en klar övervikt över UNITA-ledaren Savimbi men ingen egen
majoritet. Enligt vallagen skall en andra omgång hållas men någon sådan har
inte kunnat genomföras. Efter valen har säkerhetsläget kraftigt försämrats.
Freds- och demokratiprocessen har således varit kantad av svårigheter
men likväl går det att påvisa positiva inslag. Författningen har omarbetats
för att medge flerpartisystem. Det innebär att MPLA har upphört som stats-
bärande parti, att flera partier har kunnat bildas och att utrymmet för åsikts-
frihet vidgats. Genom de allmänna valen fick också angolanerna för första
gången en möjlighet att välja sina företrädare. Även om det förekommit
mindre felaktigheter och brister, är det allmänna slutomdömet att valen varit
fria och hederliga.
Jämsides med fredsprocessen har Angolas regering vidtagit positiva steg
för att komma tillrätta med en ekonomi i extrem obalans. Alltjämt väntar
en genomgripande ekonomisk reformpolitik som när den genomförs kom-
mer att ställa krav på både politisk vilja och kapacitet. I dagsläget är den
angolanska förvaltningen svag och mottagarkapaciteten mycket dålig. En ut-
veckling mot fred skulle också kunna innebära en revitalisering av det pri-
vata näringslivet. Förutsättningar finns då Angola är rikt på naturtillgångar.
Utländska intressenter, inklusive svenska, har visat stort intresse för handel
och investeringar förutsatt att politisk stabilitet kan nås.
Målet för det svenska biståndet är att stödja en påbörjad samhällsomda-
ning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och eko-
nomisk utveckling. Biståndssamarbetet genom SIDA har hittills bedrivits
under svåra omständigheter. Det finns en risk att det osäkra läget efter valen
kan öka svårigheterna att bedriva ett mer långsiktigt samarbete. Framtidsut-
sikterna för en fredlig uppbyggnad av landet är hotade om inte den politiska
konflikten bringas till en lösning.
Under det senaste året har betydande medel avsatts för katastrof- och
återuppbyggnad i huvudsak genom samordnade insatser av FN. Sveriges
sammanlagda bidrag till freds- och demokratiprocessen i Angola uppgår till
omkring 200 miljoner kronor.
Det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt den politiska och ekono-
miska utvecklingen i Angola. Skulle situationen fortsätta att förvärras menar
jag att samarbetet än mer bör koncentreras till insatser av katastrofkaraktär
och till områden där resultat även på kort sikt kan nås.Inleds däremot en
period av nationell konsolidering och åtgärder vidtas i riktning mot en libera-
liserad ekonomi, bör förutsättningarna för ett mer långsiktigt samarbete för-
bättras. Den betydande politiska osäkerheten ställer krav på stor flexibilitet
i biståndet. Oberoende av vilket framtidsperspektiv som blir gällande anser
jag det angeläget med en översyn av de långsiktiga programmen inom fiske,
hälsa och telekommunikation.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
110
Jag föreslår att 160 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom Prop. 1992/93:100
SIDA och, beroende av händelseutveckling, medlen anvisas för utvecklings- Bilaga 4
bistånd alternativt katastrofinsatser.
Botswana
Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik. Den väl balanserade och
marknadsanpassade ekonomiska politiken har lett till en självgenererande
tillväxt. En fara är ekonomins ensidiga beroende av en råvara, diamanter.
Landets strävan att diversifiera ekonomin genom satsning på privat tillverk-
ningsindustri är lovvärd. Vår positiva syn på den förda ekonomiska politiken
får inte undanskymma det faktum att betydande arbetslöshet och undersys-
selsättning existerar och att inkomstfördelningen är ojämn.Den snabba till-
växten har medfört att BNI per capita stigit till över USD 2 000, vilket place-
rar Botswana bland de högre medelinkomstländerna.
Den tradition Botswana har när det gäller demokrati och förverkligande
av mänskliga rättigheter består. Inslag som korruption inom statsapparaten
kan i och för sig inge farhågor för framtiden. Det förhållande att kritik tas
upp och regeringen vidtar åtgärder för att rätta till missbruket får snarast ses
som uttryck för att demokratin fungerar.
Botswanas ekonomiska beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet
till utvecklingssamarbetet. Det faktum att landet trots det stora beroendet
har kunnat föra en fast politik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraf-
tiga internationella stöd landet åtnjutit bl.a. från Sverige. Liksom för många
andra länder i regionen är förutsättningarna för den framtida utvecklingen i
hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika.
Erfarenheterna från biståndssamarbetet är goda. Under de senaste åren
har dock betydande reservationer uppstått inom det landramsbaserade bi-
ståndet genom SIDA. Dessa har uppkommit som en följd av en alltför snabb
koncentration av antalet sektorer och insatser inom landramen. Under året
har mekanismer, som medför ett flexiblare och bättre utnyttjande av till-
gängliga medel, upparbetats. I detta sammanhang vill jag understryka den
vikt jag fäster vid att samarbetet med Botswana ges en bredare form. Det är
glädjande att notera att det nya bredare samarbetet genom BITS och SWE-
DECORP har fått en god start.
Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade förändring-
arna i Sydafrika gör det nu motiverat att på sikt minska den del av biståndet
som går genom SIDA och att öka andelen bistånd genom BITS och SWE-
DECORP. En plan för en sådan omfördelning bör upprättas. Det är viktigt
att övergången sker välplanerat och i samråd med Botswanas regering.
Med beaktande av ovan förda resonemang föreslår jag att 70 miljoner
kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Samarbetet genom BITS
och SWEDECORP bör fortsätta att intensifieras och därför föreslår jag att
5 miljoner kronor avsätts härför under anslaget C 3. Andra biståndspro-
gram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
111
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Lesotho
Det är glädjande att det lesothiska folket efter tjugotvå år av militärt styre
skall få möjlighet att delta i fria allmänna val, vilka nu planeras äga rum i
januari 1993. Den då nytillträdda regeringen har att ta itu med betydande
svårigheter, särskilt inom det ekonomiska området men också på det poli-
tiska planet. Ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram har inletts med
viss framgång men svåra strukturella förändringar återstår att genomföra.
Landets närmast totala beroende av Sydafrika begränsar det ekonomiska
manövreringsutrymmet. Sydafrikas ekonomiska tillbakagång slår också hårt
mot Lesotho. De betydande sysselsättningsproblemen förvärras således av
att migrantarbetarna i Sydafrika i ökad omfattning tvingas återvända hem
vilket kan ge grogrund för social oro. Detta beroende har också som följd
att den förändring som är förestående i Sydafrika blir avgörande för utveck-
lingen i Lesotho.
Det svenska biståndssamarbetet med Lesotho har syftat till att minska lan-
dets beroende av Sydafrika samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatserna inrik-
tar sig på förbättrad markvård för att öka produktionsförmågan inom jord-
bruket, arbetsintensiva metoder inom vägbygge samt metoder för att effekti-
visera förvaltningen. Genomförandetakten i ett par program har fördröjts
av brist på kvalificerad lokal personal och av passivitet inom lesothiska rege-
ringen.
Beslut har fattats om att biståndskontoret i Maseru avvecklas fr.o.m. bud-
getåret 1993/94.
Lesotho står inför förändringar som förhoppningsvis innebär en mer hand-
lingskraftig politisk styrning än tidigare under det militära styret. Det kom-
mer att åligga denna nya regering att befästa demokratin och att förbättra
mottagningskapaciteten genom en effektivare förvaltning. För Sverige som
biståndsgivare är det nu särskilt viktigt att analysera hur vi i framtiden bäst
kan bidra till landets utveckling. Jag kan emellertid redan nu förutse behov
av att bistå landet för att minska den ökande arbetslösheten. Särskilda de-
mokratiinsatser kan också bli aktuella. BITS som lämnat u-krediter till Le-
sotho har visat intresse för att utvidga samarbetet till att omfatta också tek-
niskt samarbete vilket jag finner glädjande.
Under budgetåret 1993/94 föreslår jag att 30 miljoner kronor avsätts som
landramsmedel genom SIDA. En översyn av biståndssamarbetet bör genom-
föras under året.
Moqambique
Mozambiques regering ingick i september 1992 en fredsöverenskommelse
med rebellrörelsen Renamo efter ett mer än tio år långt förödande inbördes-
krig. Fredsavtalet stipulerar att de stridande trupperna skyndsamt skall de-
mobiliseras och att fria val skall hållas under hösten 1993. Fredsavtalets ge-
nomförande förutsätter ett aktivt stöd från det internationella givarsamfun-
det under ledning av FN. Såväl militär demobilisering och repatriering av
återvändande flyktingar som valförberedelser kräver omfattande bistånd för
att kunna genomföras. De redan svåra omständigheterna förvärras av att
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
112
Mozambique är drabbat av den torkkatastrof som råder i stora delar av södra
Afrika. Övervägande delen av landets befolkning är beroende av livsmedels-
bistånd och katastrofhjälp för sin försörjning.
Under dessa svåra omständigheter genomför Mozambique sedan sex år
ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram med inriktning på marknads-
ekonomi. Omfattningen av de reformer som genomförts är tillfredsstäl-
lande. Genomförandet av programmet har dock försvårats av en rad om-
ständigheter som krig, torka och inte minst en bristande institutionell kapa-
citet. Det är det sistnämnda som är huvudorsaken till den korruption som
har växt fram. Strukturanpassningsprogrammet gav under sina första tre år
goda effekter, men tillväxten i ekonomin har under de senaste åren stannat
av.
Sverige är den största bilaterala givaren i Mozambique. Sveriges bistånd
till Mogambique har under de senaste åren kontinuerligt anpassats till den
svåra krisen i landet. Denna anpassning pågår alltjämt och i ljuset av de stora
förändringar som fredsöverenskommelsen innebär krävs ytterligare juste-
ringar och ökad flexibilitet.
Under förutsättning att fredsöverenskommelsen respekteras kommer Mo-
gambique att förvandlas från ett land i krig till ett land under återuppbygg-
nad. Behoven av katastrof- och återuppbyggnadsbistånd kommer att vara
mycket stora. Ca 4 miljoner flyktingar skall repatrieras från grannländerna.
Försörjningsläget är prekärt. Det svenska biståndet genom SIDA är inriktat
på fattigdomsbekämpning, institutionell uppbyggnad och stöd till det ekono-
miska reformprogrammet. Denna inriktning bedöms vara relativt väl anpas-
sad till att hantera de förändrade krav som freds- och återuppbyggnadspro-
cessen ställer. Inom fattigdomsbekämpning ger Sverige katastrofbistånd ge-
nom såväl det långsiktiga landprogrammerade biståndet som genom kata-
strofanslaget. Enskilda organisationer och FN-systemet används som kana-
ler. Sverige bör hålla en hög beredskap för fortsatta insatser på detta om-
råde.
I arbetet med att undsätta nödlidande och att återskapa landets självför-
sörjningskapacitet bör i största möjliga utsträckning Mozambiques egna in-
stitutioner och strukturer utnyttjas. För att detta skall vara möjligt måste
Mozambiques egen adminstrativa kapacitet att planera, genomföra och följa
upp utvecklingsinsatser stärkas betydligt. Det bör ske genom olika former
av stöd till förvaltningen där utvecklingen av inhemsk kompetens priorite-
ras. En sådan inriktning förutsätter ökad uppföljning och kontroll av bi-
ståndsmedlens användning, bl.a. mot bakgrund av en tilltagande korruption
inom förvaltningen och den statliga sektorn.
Som stöd till det ekonomiska reformprogrammet har utgått dels import-
stöd inom landramen, dels särskilt betalningsbalansstöd och särskilda skuld-
lättnadsåtgärder. Stödet till det ekonomiska reformprogrammet kommer i
forsättningen att ske genom särskilt betalningsbalansstöd. Villkoren för att
sådant stöd skall utgå kommer till övervägande del att överensstämma med
de villkor som Världsbanken ställer för givande av sina ekonomiska åter-
hämtningskrediter. Betalningsbalansstödet kommer att samordnas inom ra-
men för Världsbankens särskilda program för Afrika, SPA. Avsikten är att
importstöd inom landramen efterhand skall upphöra.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
113
Den mogambikiska fredsöverenskommelsen innebär en omfattande de-
mobilisering av soldater från såväl regeringssidan som från Renamosidan.
Parterna har kommit överens om skapandet av en ny armé som till numerä-
ren skall vara betydligt mindre än den nuvarande regeringsarmén. En påtag-
lig sänkning av de militärutgifter, som år 1989 utgjorde 10 % av BNP, är att
vänta.
Övergången från enpartistat till parlamentarisk demokrati inleddes på all-
var med antagandet av den nya konstitutionen 1990. De allmänna val som
planeras hållas under hösten 1993 kräver omfattande förberedelser. Sverige
har deklarerat sin vilja att stödja denna process. Jag anser att beredskap bör
hållas för insatser såväl före och under som efter det att val hållits.
Under 1992 har regeringen låtit göra en utredning om Sveriges utveck-
lingssamarbete med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningens betän-
kande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter i en vidare
krets.
Jag finner att Mogambiques ansträngningar att skapa en varaktig fred och
parlamentarisk demokrati förtjänar stöd. Landets mycket svåra försörj-
ningsläge, orsakat av det nu avslutade kriget och den omfattande torkan i
regionen motiverar ett omfattande bistånd genom SIDA och genom multila-
terala organ med inriktning på överlevnad och återuppbyggnad. Enskilda or-
ganisationer kommer i detta att ha viktiga uppgifter att fylla. Jag föreslår att
320 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver
bör finnas beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd, demokra-
tiinsatser, betalningsbalansstöd samt insatser för att utveckla näringslivet.
Jag vill samtidigt betona vikten av flexibilitet i biståndet.
Namibia
Alltsedan befrielserörelsen SWAPO, efter demokratiska val 1990, bildade
det självständiga Namibias första regering har det förts en politik som syftat
till nationell försoning. De nyligen väl genomförda lokala valen befäster de-
mokratin, även om oppositionens allt större svårigheter och svagare ställ-
ning, inger farhågor för framtiden. Något oroande är också beskyllningarna
om korruption inom statsapparaten. Jag noterar dock regeringens i Namibia
aviserade avsikt att resolut ta itu med detta.
Den namibiska konstitutionen får ur mänskliga rättighets-synpunkt be-
tecknas som föredömlig. Det har ansetts angeläget att kunskapen om konsti-
tutionen förs ut till befolkningen. Svenskt bistånd används bl.a. för detta.
Landets ekonomiska politik syftar till att genom marknadsanpassning
skapa en varaktig positiv tillväxteffekt. Betydande budgetdisciplin förelig-
ger. Förhoppningar finns om att ett framtida demokratiskt styrt Sydafrika
skall ge positiva ekonomiska effekter även för Namibia. Viss besvikelse över
utvecklingstakten finns dock bland många namibier som hyste stora förvänt-
ningar på vad befrielsen skulle innebära i form av snabba och konkreta för-
bättringar. Kraven på snabbare reformtakt växer sig således allt starkare mot
bakgrund av den höga arbetslösheten och den utbredda torkan.
För att kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa
social och ekonomisk utveckling spelar det internationella biståndet en vik-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
114
tig roll. Samtidigt är det angeläget att inte Namibia hamnar i ett biståndsbe-
roende. Sverige utgör en av de största biståndsgivarna till landet. Stöd ges till
undervisning, kommunikationer och förvaltning. De första samarbetsårens
låga utbetalningstakt tycks ha överkommits och biståndssamarbetet genom
SIDA verkar vara på rätt väg. Namibia tillhör den krets av länder som har
förutsättningar för och bör komma i åtnjutande av ett bredare samarbete.
Härvidlag finner jag det glädjande att ett sådant samarbete genom BITS och
SWEDECORP har kommit igång väl.
Jag föreslår att 90 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom
SIDA. BITS och SWEDECORP bör fortsätta vidga sitt samarbete med Na-
mibia och jag föreslår att 5 miljoner kronor avsätts för detta under anslaget
C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Zambia
Efter arton år av enpartistyre, återinfördes år 1991 flerpartisystem, och i ok-
tober samma år president- och parlamentsval. Valen, som genomfördes på
ett fredligt och värdigt sätt, resulterade i en jordskredsseger för det största
oppositionspartiet, MMD, och dess ledare Frederick Chiluba. Parlaments-
valen följdes i november 1992 av kommunalval, i vilka MMD fick en överväl-
digande majoritet. Det låga valdeltagandet (ca 10% av de röstberättigade)
ger dock anledning till eftertanke.
Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är relativt gott. Över-
gången till flerpartisystem har inneburit en större öppenhet och ett ökat ut-
rymme för kritik av regeringen än tidigare. Samtidigt har regeringen haft
svårt att helt släppa kontrollen och exempelvis tillåta total press- och mötes-
frihet. Regeringen har aviserat att militärutgifterna, som uppgår till
ca 3,2 % av BNP, skall sänkas mot bakgrund av den minskade säkerhetspo-
litiska spänningen i regionen.
Svenskt demokratistöd har spelat en viktig roll i demokratiseringsproces-
sen. Stöd har bl.a. givits till valövervakning, utbildning och materiel inför
parlaments- och lokalvalen samt till insatser för att främja oberoende mass-
media. Ett fortsatt stöd på demokrati- och mänskliga rättighets-området är
motiverat för att befästa och fördjupa demokratin.
De ekonomiska reformer som påbörjades år 1990 har under den nya rege-
ringen intensifierats. Omfattande avregleringar har genomförts. Det makro-
ekonomiska resultatet av reformerna har varit blandat. Zambia har drabbats
hårt av torkan i regionen, vilket är en viktig förklaring till att de uppställda
målen för år 1992 inte har uppnåtts. Men även politiska avvikelser från re-
formkursen har skett. Behovet av fortsatt stabilisering och reformering av
den zambiska ekonomin mot ökad marknadsorientering bedöms vara avgö-
rande för att lösa landets ekonomiska kris.
Zambias regering har med betydande engagemang aviserat fortsatta stabi-
liseringsåtgärder och strukturella reformer avseende privatisering, rationali-
seringar inom statsförvaltningen samt på skatte- och tullområdet. Genom-
förandet av de marknadsekonomiska reformerna äventyras emellertid av det
faktum att Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder i förhållande
till folkmängd och BNP. De stora skuldtjänstbetalningarna samt den ökade
115
livsmedelsimporten innebär att efterfrågan på utländsk valuta vida översti-
ger tillgången.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att ett fortsatt omfattande valu-
tastöd är nödvändigt för att bistå Zambia att fullfölja det ekonomiska re-
formprogrammet mot marknadsekonomi. Importstödet bidrar aktivt till
framväxten av en privat sektor i landet, eftersom valutan fördelas enligt ett
marknadsbaserat fördelningssystem. Villkoret för ett fortsatt omfattande va-
lutastöd är dock att Zambia fullföljer sitt ekonomiska reformprogram såsom
överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Härutöver är
det svenska förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning och
stöd till centralbanken av betydelse för den ekonomiska reformprocessen.
Förutom det direkta stödet till politiska och ekonomiska reformer anser
jag att den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet
med Zambia på jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Utveck-
lingen av jordbrukssektorn är central för att uppnå en önskvärd diversifie-
ring av den zambiska ekonomin. Det framtida jordbruksstödet skall anpas-
sas till de nya förhållandena med liberaliserad prissättning och distribution.
SIDA:s stöd till undervisnings- och hälsosektorn fyller en viktig funktion
som skydd för de svagaste grupperna under strukturanpassningsprocessen.
Genomförandet av sektorstöden har emellertid försvårats av brister i den
zambiska administrationen. Dock utgörs en stor del av hälsostödet av ett
kostnadseffektivt basläkemedelsprogram som fått till resultat att svenskt
stöd tryggar läkemedelsförsörjningen för hälften av landets hälsocentraler.
Småindustristödet, som administreras av SWEDECORP sedan ett år till-
baka, har resulterat i att tekniskt kunnande överförts från svenska till zam-
biska företag. Detta stöd bör utvidgas under innevarande år.
Jag föreslår att 255 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom
SIDA. Därutöver finns beredskap för särskilda skuldlättnadsåtgärder.
Zimbabwe
Zimbabwe genomgår för närvarande sin svåraste ekonomiska och politiska
kris sedan självständigheten 1980. Torkan, som drabbat hela södra Afrika,
kommer ovanpå de sociala påfrestningarna i spåren av det ekonomiska re-
formprogram som Zimbabwe genomför med stöd av Världsbanken. Zim-
babwe, som normalt är något av södra Afrikas kornbod, har p.g.a. torka
tvingats importera basfödan majs. Eftersom en stor del av den utländska va-
lutan har använts till denna import har följden blivit att utvecklingen av det
marknadsbaserade systemet med öppna importlicenser stannat av.
Tonvikten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar i produktiv
verksamhet medan kostnaderna för den offentliga förvaltningen, inkl, mili-
tärutgifterna, skärs ned. Militärutgifterna, som år 1991 utgjorde knappt 8 %
av BNP, kan komma att skäras ned ytterligare som en följd av det glädjande
beskedet om fredsavtal i Mogambique. Zimbabwiska soldater har i många år
bevakat den viktiga transportleden genom Beirakorridoren i Mogambique.
Zimbabwes regering ställs inför stora problem som en följd av torkan och
de sociala oroligheter som reformprogrammet har lett till. Förslaget att in-
föra en enpartistat har strukits från dagordningen. I praktiken har dock rege-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
116
ringspartiet ZANU(PF) knappast någon opposition. Kandidater från oppo- Prop. 1992/93:100
sitionen och oberoende kandidater fick omkring 20 % av rösterna i parla- Bilaga 4
mentsvalet år 1990. Systemet med enmansvalkretsar gör dock att endast tre
av 150 parlamentsledamöter tillhör ett annat parti än regeringspartiet. Det
25 år gamla undantagstillståndet har hävts. Rättsäkerheten och respekten
för de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men det finns fortfarande
brister.
Sveriges bistånd genom SIDA har sedan självständigheten en social profil
och riktas till landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med det
biståndspolitiska målet om demokratisk samhällsutveckling som kärna. Syf-
tet är att nå de mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård,
undervisning och transporter. Biståndet har gradvis anpassats till strukturan-
passningsprogrammen. Importstödet är i huvudsak inriktat på att stödja det
marknadsbaserade systemet för tilldelning av valuta. Stödet inom de olika
sektorerna ligger också i linje med strukturanpassningsprogrammet. Stödet
till undervisningssektorn har bidragit till att fler kvalificerade lärare har sökt
sig till landsbygden. Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården tack
vare stöd från bl.a. Sverige. Zimbabwes statistikmyndighet har nu nått så
hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av en statistikenhet i
grannlandet Namibia.
Utanför landramen utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia och miljö-
vårdskurser. I Zimbabwe arbetar ett tjugotal enskilda svenska organisatio-
ner. Flera av dem har volontärer på plats. Zimbabwe får dessutom del av
svenska bidrag till regionala insatser genom SADC (Southern African Deve-
lopment Community) på framförallt transport- och teleområdet. Gåvobi-
ståndet via SIDA kompletteras med stöd för utveckling av infrastruktur och
näringslivet genom att BITS och SWEDECORP är verksamma i landet.
SAREC stödjer bl.a. ett regionalt nätverk av energiforskare.
Energiförsörjnings-, vatten- och miljöproblemen kommer att bli ödesfrå-
gor, inte bara för Zimbabwe, utan för hela regionen. Därför blir insatser
inom landets infrastruktur allt viktigare. Framväxten av en konkurrenskraf-
tig privat sektor bör också främjas genom stöd till strukturanpassningspro-
grammet. Näringslivets begränsade roll är en stötesten på vägen mot ett för-
djupat regionalt samarbete. Zimbabwe tillhör den grupp av programländer
som har förutsättningar att utveckla ett bredare samarbete med Sverige ge-
nom BITS och SWEDECORP. Jag utgår från att möjligheterna till detta ut-
nyttjas. Därutöver bör särskilt demokratiseringsprocessen, t.ex. utveck-
lingen av rättsstaten, och den gradvis ökande respekten för de mänskliga rät-
tigheterna stödjas.
Jag föreslår att 195 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom
SIDA. Särskilda skuldlättnadsåtgärder kan bli aktuella under budgetåret,
liksom katastrofbistånd. BITS och SWEDECORP bör fortsätta att utöka sitt
samarbete med Zimbabwe. För detta ändamål föreslår jag att 5 miljoner
kronor avsätts under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten
7. Projektbistånd till vissa länder.
117
Sydafrika
Utvecklingen i Sydafrika mot demokrati är av historisk betydelse och påver-
kar hela regionen inte bara politiskt utan även i ekonomisk mening. Arbets-
lösheten och undersysselsättning kommer att bli ett alltmer dominerande
problem såväl i Sydafrika som i grannländerna. Trots att Sydafrika i många
avseenden är ett rikt land är fattigdomen mycket utbredd, och den ekono-
miska tillbakagången i Sydafrika slår hårdast mot de mest sårbara i samhäl-
let. Vi ser också under vilka svåra betingelser som den politiska reformpro-
cessen sker.
Det förödande våldet i landet har inneburit svåra påfrestningar. Likafullt
förefaller det nu finnas skäl till viss optimism. Regeringen och ANC har i
böljan av december hållit bilaterala samtal. En tidsplan för den fortsatta
processen lades dessförinnan fram av regeringen med sikte på val våren
1994. Även som ANC förordar val hösten 1993, inte minst med hänsyn till
den allt allvarligare krisen i landet, förefaller skillnaderna mellan de båda
parterna vara begränsade. Förhoppningen är därför att möjligheterna till en
snar kompromiss som också kan vinna stöd av andra partier i Sydafrika skall
visa sig goda. En annan ljuspunkt utgörs av närvaron av internationella ob-
servatörer och experter som sedan sommaren verkar i Sydafrika.
Sverige har alltsedan 1970-talets början gett finansiellt stöd, som syftat till
att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika, över anslagsposten
humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska och interna-
tionella enskilda organisationer kanaliserats till offer för och motståndare till
apartheidpolitiken. Detta humanitära bistånd ingår sedan budgetåret
1992/93 i anslagsposten ”Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd” och uppgår till 275 miljoner kronor.
Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra
komponenter utgörs av rättshjälp samt mediastöd. Under de senaste åren
har insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsear-
bete inför förhandlingarna om införandet av demokrati i Sydafrika. Dessa
insatser, som direkt främjar demokrati och mänskliga rättigheter är ange-
lägna.
Vissa insatser inom det humanitära biståndet till södra Afrika har mer haft
karaktären av medverkan till att förbättra levnadsvillkor för människor som
drabbats av apartheidpolitikens konsekvenser. Dessa insatser kan uppdelas
i följande huvudkategorier:
- Undervisning. Stipendier och stöd till svarta utbildningsorganisationer
har länge utgjort den största komponenten inom det humanitära bistån-
det till södra Afrika.
- Socialt stöd. Detta innefattar insatser inom främst hälsoområdet, miljö-
frågor, repatriering, kvinnofrågor, social rådgivning och daghem/försko-
lor.
- Kultur. I en ökad omfattning ges stöd till olika kulturaktiviteter i en vid
bemärkelse.
I det pågående landprofilarbetet för Sydafrika har förslag lagts fram om
ett bredare utvecklingssamarbete med Sydafrika när väl demokratin segrat
och en väl fungerande rättsstat börjat utvecklas. En del av ett sådant utveck-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
118
lingssamarbete skulle utgöras av ett biständspaket som bl.a. omfattade ovan
angivna insatsområden men även andra som kan ge ökade sysselsättnings-
möjligheter. Dessa insatser bör beredas av SIDA. Även för BITS och SWE-
DECORP förutses möjligheter att finna samarbetsprojekt av intresse i Syd-
afrika. På forskningsområdet, där SAREC är verksamt, torde också finnas
intressanta öppningar med de mer framstegsvänliga universiteten. Jag vill
också påpeka att många insatser bör kunna genomföras av enskilda organi-
sationer varvid dessa kan finansieras över anslagsposten ”Bistånd genom
folkrörelser och vissa andra organisationer”. Övriga insatser bör beredas av
SIDA. Jag förutser således ett bredare biståndssamarbete med ett demokra-
tiskt Sydafrika.
Jag föreslår att 240 miljoner kronor ur anslagsposten ”Demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd” avsätts för olika biståndsin-
satser i Sydafrika.
Regionala insatser i Afrika
Sverige har alltsedan det regionala samarbetet i södra Afrika inleddes ge-
nom bildandet av SADCC (Southern African Development Coordination
Conference) givit detta ett betydande stöd. Biståndet har syftat till att med-
verka till regionala förbättringar främst inom transport och kommunikation.
Stödet skall ses som en bekräftelse på den svenska uppfattningen om beho-
vet av regionalt samarbete. Utan sådant samarbete skulle utvecklingen i
södra Afrika vara mindre framgångsrik. Men samarbetet står inför bety-
dande och avgörande förändringar i samband med demokratiseringen i Syd-
afrika. Strävan inom regionen är nu att i stället för att isolera Sydafrika på
bästa möjliga sätt integrera Sydafrika i regionen den dag apartheid har av-
skaffats.
Den förändring av samarbetet som beslutades i augusti 1992 om att ut-
veckla samarbetet från mer löslig samverkan, SADCC, till mer av en gemen-
sam marknad, SADC, är ett steg i denna riktning. Men alltjämt kvarstår be-
tydande frågetecken, bl.a. förhållandet till andra regionala samarbetsfor-
mer, främst handelsorganisationen PTA.
För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetets
framtid. Den viktigaste och mest omfattande av dessa genomförs i regi av
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och finansieras av Sverige tillsam-
mans med Danmark, Finland och Norge. Även om det är alltför tidigt att
dra mer långtgående slutsatser kan jag förutse att det regionala biståndet
framöver bör syfta till att skapa förutsättningar för tillväxt och balanserad,
utjämnande utveckling. Även stöd till andra samarbetsformer än SADC kan
komma att prövas. Vidare bör det svenska stödet inriktas mot sektorer som
har goda förutsättningar att ge konkreta bidrag till den regionala utveck-
lingen.
Budgetåret 1993/94 bör, enligt min åsikt, ägnas åt att avvakta förändring-
arna och utvecklingen inom Sydafrika, SADC och regionen i övrigt samti-
digt som vi planerar det regionala biståndets framtida utformning. Detta mo-
tiverar en viss neddragning av bidraget. Denna reducering kan avklaras ge-
nom viss tidsförskjutning förvissa aktuella projekt. Satsning på upprustning,
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
119
drift och underhåll bör vidmakthållas. Begränsade nyinvesteringar till vik-
tiga projekt skall inte uteslutas.
Fördelningen av biståndet mellan länderna är ojämn. Tre länder, Mogam-
bique, Tanzania och Zambia har erhållit mer än två tredjedelar av bidragen.
En bättre balans måste eftersträvas.
Jag finner alltjämt det s.k. Norden/SADCC initiativet intressant. Denna
samverkansform, som sköts av SWEDECORP, har dock haft betydande svå-
righeter att ge konkreta resultat. Förutsättningarna kan komma att förbätt-
ras som en följd av den ökande marknadsanpassningen i många av SADC:s
stater och om/när Sydafrika integreras i samarbetet. Det privata näringslivet
och andra icke statliga aktörer bör involveras mer och beredas möjlighet att
driva initiativet vidare.
Inom denna anslagspost finansieras även annat regionalt samarbete i Af-
rika, främst stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och till sam-
arbete på Afrikas horn (IGADD). Under budgetåret 1992/93 avsattes
25 miljoner kronor för dessa insatser. Betydande eftersläpningar har upp-
stått, varför någon påspädning nu inte är aktuell. Utrymme finns dessutom
för vissa intressanta regionala initiativ, som exempelvis Global Coalition for
Africa.
Jag föreslår en medelsram för regionala insatser i Afrika uppgående till
130 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Östra Afrika
De tre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tillhör regio-
nen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet
SADC. Utvecklingen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Ke-
nya kommer allmänna val att hållas under slutet av december 1992
och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten.
Uganda strävar efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än
så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya
innebär extra påfrestningar på en stagnerad ekonomi men det öpp-
nare politiska klimat som inträtt under år 1992 kan förhoppningsvis
innebära att ekonomin revitaliseras. Tanzanias ekonomiska utveck-
ling fortsätter att hindras av en tung byråkrati och reformsträvandena
går långsamt. Det får effekt för biståndet. Även biståndet till Uganda
som f.n. kanaliseras genom multilaterala organ visar brister ur effekti-
vitetssynpunkt. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stam-
motsättningarna med flyktingskaror som följd även om klara förbätt-
ringar har skett i det senare landet. Det sammanlagda gåvobiståndet
genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP till regionen under
budgetåret 1991/92 uppgick till 1 144miljoner kronor inkl, betalnings-
balansstöd men exkl. katastrofbistånd.
120
Kenya
Beslutet att avskaffa enpartiväsendet ledde till att Kenya under år 1992 kom
att präglas av partipolitisk tävlan mellan det regerande partiet KANU och
olika oppositionspartier. Allmänna val avses äga rum under slutet av decem-
ber. På det ekonomiska planet vidtog regeringen åtgärder för att vända ett
växande budgetunderskott och åter komma igång med ett delvis avstannat
reformprogram. Marknadsekonomi utvecklas och regeringens utvecklings-
politik har en tydlig landsbygdsprofil.
Läget vad beträffar mänskliga rättigheter förbättrades under år 1992 och
personer, vilka hållits fängslade på politiska grunder, frigavs. En parlamen-
tarisk utredning gav däremot stöd åt misstankar om att officiell sanktion gi-
vits åt de våldsamma sammanstötningar som ägde rum i delar av landet.
De under år 1992 överlag positiva förändringarna på såväl det ekonomiska
som politiska planet skall ses i ljuset av den vid Världsbankens givarmöte i
november 1991 uttryckta misstron mot landets utvecklingspolitik.
Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Bristfälliga mekanismer
för insyn och offentligt ansvarstagande har emellertid bildat grogrund för
korruption. Det finns anledning att belysa i vad mån biståndet kan ha för-
stärkt en kultur där politiska lojaliteter belönas med offentliga investeringar.
Konflikten i Somalia har lett till stora flyktingströmmar. Omkring 400 000
somalier har tagit sin tillflykt till östra Kenya. Tillsammans med torkan utgör
dessa en extra social och ekonomisk börda på landet.
Biståndet genom SIDA sammanfaller väl med Kenyas egna satsningar på
landsbygdsutveckling. Ett miljö- och markvårdsprogram har uppvisat goda
resultat, påverkat landets egen politik och bidragit till att hejda markförstö-
ring. Avtal om stöd till en landsbygdsutvecklingsfond sades upp sedan miss-
bruk av medel påvisats. Fonden erhöll utländsk finansiering från Sverige och
Danmark.
Mot bakgrund av de positiva förändringar som ägt rum i Kenya under år
1992, är det min uppfattning att förutsättningarna förbättrats för fortsatta
biståndsinsatser. Stöd till skuldlättnadsåtgärder bör övervägas när allmänna
och korrekta val hållits och under förutsättning av fortsatt reformpolitik.
Projektbiståndets inverkan på förvaltning och biståndsformens utvecklings-
effekter bör kritiskt belysas. Möjligheten av att övergå till sektorstöd bör
prövas och i så fall knytas till reformer inom förvaltning.
Jag föreslår att 105 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom
SIDA. Jag ser inga hinder mot att BITS håller beredskap för u-krediter för-
utsatt att villkor för kreditvärdighet är uppfyllda samt att Swedfund fortsät-
ter bereda riskkapitalsatsningar i samriskföretag. Inom ramen för BITS kan
tekniskt samarbete och deltagande vid internationella kurser bli aktuella.
SAREC:s stöd till forskningsprogram förutses fortsätta. Likaså kommer bi-
drag att fortsätta utgå till de enskilda svenska organisationer vilka är verk-
samma i Kenya.
Tanzania
Det ekonomiska strukturanpassningsprogram, som Tanzania genomför se-
dan år 1986, fortgår men i långsamt tempo. Positivt är att tillväxttakten har
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
121
ökat sedan reformerna inleddes, men den ligger fortfarande endast något
över befolkningstillväxten. Den rådande bristen på energi kan hota tillväxt-
takten. Ett antal reformer har genomförts för att minska obalanserna i eko-
nomin. Utrikes- och inrikeshandeln har liberaliserats och priskontrollen på
de flesta varor har upphört. Under år 1992 har framsteg gjorts främst vad
gäller liberalisering av växelkurssystemet och valutahandeln. Reformering
av den finansiella sektorn har inletts genom att utländska banker nu tillåts
att etablera sig i landet. På andra områden går reformerna betydligt lång-
sammare och reformbehoven är fortfarande mycket stora. Det gäller främst
den nödvändiga omstrukturering inklusive privatisering av de många in-
effektiva statliga företagen. Statsförvaltningens svaga kapacitet försvårar re-
formprocessen.
En politisk reformprocess har inletts. I maj 1992 undanröjde parlamentet
de konstitutionella hindren för ett flerpartisystem. Detta skedde efter att
den särskilda kommission, som tillsattes under år 1991 för att utreda frågan,
rekommenderat att regeringspartiets monopolställning skulle upphöra. Ett
antal partier har registrerat sig. Det är dock ännu oklart när de första fria
valen kommer att hållas. Tidpunkten för ordinarie parlamentsval är satt till
år 1995.
Generellt är respekten för mänskliga rättigheter god. Rapporter om miss-
förhållanden förekommer dock, främst från polishäkten. Utrymmet för den
politiska oppositionen att komma till tals har ökat under det gångna året och
debatten i massmedia har blivit friare.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem
som kännetecknar fattiga länder i ekonomisk kris. Den administrativa mot-
tagarkapaciteten är mycket svag. Tanzania är dessutom mycket biståndsbe-
roende. Mångfalden av givare och projekt har gjort att biståndet är svårt att
samordna och utnyttja effektivt. Biståndet har dessutom varit dåligt in-
ordnat i den tanzaniska statsbudgeten, vilket försvårar samordning och över-
blick. Vissa framsteg har dock gjorts vad gäller ökad samordning av det sam-
manlagda biståndet och ett ökat tanzaniskt ansvar för denna.
Det är angeläget att det svenska biståndet fortsätter sin inriktning på att
stödja den pågående politiska och ekonomiska reformprocessen. För att
stödja övergången till marknadsekonomi är det importstöd som givits av stor
vikt. Importstödet syftar till att möjliggöra den import som är nödvändig för
ekonomisk tillväxt. Importstödet kanaliseras nu helt genom det marknads-
baserade OGL-systemet. Landets betungande skuldbörda kräver också
olika typer av skuldlättnadsåtgärder.
Samtidigt med detta vill jag peka på det betydelsefulla i att dialogen med
Tanzania om behovet av nya ekonomiska och politiska reformer fortsätter
med betoning på ökad effektivitet. Reformtakten måste öka och konkreta
åtgärder vidtas från regeringens sida vad gäller reformer av statsförvalt-
ningen och omstrukturering och privatisering av statliga företag. Jag väl-
komnar att en viss rörelse i den riktningen nu börjar ske.
Utöver det direkta biståndet för strukturanpassning och demokrati anser
jag att stöd främst bör utgå till de sociala sektorerna och till infrastruktur.
Dessa sektorer har särskilt drabbats av den ekonomiska krisen.
Jag föreslår att 445 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
122
SIDA. Därutöver är det av stor vikt att biståndet under landramen komplet-
teras med såväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för att främja
en demokratisk utveckling. BITS och SWEDECORP bör undersöka hur de-
ras samarbete med Tanzania skulle kunna ökas. Enskilda organisationers
verksamheter bör få fortsatt stöd.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Uganda
Uganda har alltsedan år 1987 bedrivit en ekonomisk reformpolitik med syfte
att återhämta landet från det ekonomiska och sociala förfall som följde i spå-
ren av tidigare års inbördeskrig. Regeringen har, trots påfrestningar, i det
stora hela hållit fast vid reformpolitiken och vidtagit en rad åtgärder för att
liberalisera ekonomin. Det överskuggande problemet utgörs av en betung-
ande skuldtjänst i huvudsak riktad till Bretton Wood-institutionerna. Kraf-
tigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutareserv. Skuldtjänsten
översteg under år 1992 de totala exportinkomsterna.
Ugandas regering har sin förankring i den tidigare nationella motståndsrö-
relsen, som inom sig rymmer företrädare för olika partiriktningar. Partipoli-
tisk verksamhet är dock ännu inte tillåten. Ett författningsarbete pågår som
bland annat förväntas behandla frågan om införande av flerpartisystem. En
relativt öppen politisk debatt förekommer.
Läget vad avser mänskliga rättigheter har föranlett kritik från internatio-
nella medborgarrättsgrupper. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer
fängslade utan rättslig prövning. Myndigheterna har varit långsamma med
att utreda och offentliggöra sina rön vad avser anklagelser om övergrepp för-
övade av armén i de nordöstra delarna av landet. Att döma av rapporter sy-
nes dessa övergrepp ha minskat i omfattning delvis beroende på att konflik-
ten med rebellgruppper avtagit. Det finns dock anledning att fortsätta be-
vakningen av läget för mänskliga rättigheter.
Statsbudgeten utgör en relativt liten andel av landets BNP. Förvaltningen
är svag och medel avsatta för sociala insatser utnyttjas inte till fullo. Militär-
utgifterna utgör en ansenlig del av budgeten men nedskärningar har på sis-
tone företagits. Från svensk sida har bidrag lämnats till ett program för de-
mobilisering av soldater.
Det svenska biståndssamarbetet med Uganda syftar till att stödja landets
ekonomiska reformpolitik, att bidra till en förbättrad rättssäkerhet och att
grundläggande sociala behov kan tillgodoses.
Jag anser att ett fortsatt samarbete med Uganda är motiverat med hänsyn
till behoven och till landets marknadsorienterade utvecklingspolitik. På mil-
jöns område är landstudien inom ramen för konventionen från Rio-konfe-
rensen av stor betydelse för landets utveckling. I fråga om mänskliga rättig-
heter menar jag att en uppriktig dialog och praktiskt samarbete är den kom-
bination med vilken Sverige bäst kan stödja en positiv utveckling i Uganda.
Sveriges uppfattning om pluralism och flerpartisystem bör åter klargöras för
Ugandas regering.
Jag välkomnar den översyn som SIDA företagit av det hittillsvarande bi-
ståndet och anser det angeläget att vi inom ramen för det framtida samarbe-
tet når fram till väl sammanhållna biståndsinsatser. Dessa insatser bör åter-
123
spegla de frågor som givits utrymme för i biståndsdialogen. Ett fortsatt sam-
arbete med internationella organ förutses. Jag förutser också fortsatta bidrag
till stöd för minskning av Ugandas skuldproblem givet att reformpolitiken
vidmakthålls och att respekten för de mänskliga rättigheterna förbättras.
Regeringen har på BITS förslag godkänt krediter som är förmånligare än
normalt för att Sverige skall kunna bistå i ett större kraftförsörjningsprojekt
i Uganda.
Jag föreslår att 85 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom
SIDA.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Afrikas horn
Inbördeskrig och allmän instabilitet har med varierande intensitet un-
der de sista åren underminerat möjligheterna för ekonomisk tillväxt i
Afrikas horn. Slutet på kriget i Etiopien ger dock förhoppningar om
en lugnare framtid även om tecken finns på ökande motsättningar
mellan olika folk och regioner. I Eritrea råder lugn och processen mot
självständighet fortgår som planerat. I Sudan utgör regeringens hårda
fundamentalistiska hållning ett allvarligt hinder för hjälparbetet.
Rapporter finns om stor nöd i de södra delarna men av säkerhetsskäl
har det mesta hjälparbetet avbrutits. Somalia är ett särfall. Där råder
total laglöshet och anarki efter president Siad Barres fall för ca två år
sedan. Landet saknar regering och fungerande administration.
Klanstrid i kombination med torka ligger till grund för den allvarliga
svältkatastrofen och endast genom massiva hjälpinsatser från Interna-
tionella Röda Kors-kommittén och FN har massdöd undvikits. Den
svenska hjälpen har huvudsakligen förmedlats genom dessa organisa-
tioner. I början av december påbörjade FN och USA en operation för
att rädda Somalias svältande befolkning. Sverige kommer att ingå i
operationen med en sjukvårdsenhet. Jag ser framför mig ett fortsatt
intensivt hjälparbete för att lindra den värsta nöden men också som
stöd för de människor som kan återvandra till sina hembyar. Sverige
ger också ett bidrag till försoningsprocessen genom att stödja Liv och
Fredsinstitutets arbete. Sammanlagt utbetalades under budgetåret
1991/92 292 miljoner kronor genom BITS, SAREC, SIDA och SWE-
DECORP.
Etiopien
Etiopien är inne i en fas av stora politiska och ekonomiska förändringar. En
övergångsregering under ledning av president Meles Zenawi har bildats ef-
ter Mengisturegimens fall i maj 1991. Den styr landet fram till dess att natio-
nella val, vilka planeras äga rum år 1993, har genomförts. En utveckling mot
regionala styrelseformer baserade på folkgrupper och etnisk bakgrund på-
går. Det är oklart vilket förhållande de regionala organen kommer att ha till
centralmakten. Regionala val hölls i början av sommaren 1992 under slit-
124
ningar partierna emellan. Det partisammansatta beslutande nationella rådet
har splittrats. Trots dessa avhopp fortskrider förberedelserna för allmänna
val.
Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter Mengistus
fall men är inte tillfredsställande. Ett antal personer fortsätter att hållas häk-
tade utan besked om rättslig prövning. Rapporter om strider mellan folkslag
förekommer. Den nationella stadga, som tills vidare ligger till grund för lan-
dets styre, inkorporerar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättighe-
terna. Regeringen har också skrivit under FN:s barnkonvention.
Tillsammans med Världsbanken har övergångsregeringen utarbetat ett
strukturanpassningsprogram med en omfattande reformering av ekonomin
som innebär marknadsanpassning och privatisering. Ett krisprogram under
Världsbankens ledning har därutöver inletts. Bristen på utländsk valuta är
akut, och utan ett omfattande inflöde av kapital kan ekonomin knappast
komma igång. I oktober devalverades valutan efter kraftiga påtryckningar
från givarna.
Under övergångsperioden fram till valen kommer det svenska biståndet
genom SIDA att successivt ses över och koncentreras till insatser som har
direkt betydelse för det långsiktiga utvecklingsarbetet. Det ska fokuseras på
hushållning av naturresurser på landsbygden, miljö- och markvård, sociala
förbättringar vad gäller undervisning, mödravård och befolkningsfrågor. En
tredjedel av landramen har använts till katastrof- och återuppbyggnadsstöd
Trots svårigheterna att bedriva bistånd i Etiopien har flera av programmen
uppvisat positiva resultat. Mottagningskapaciteten har varit hygglig. Stödet
till undervisningssektorn har bidragit till att ca en tredjedel av de etiopiska
barnen går i primärskolan och att flera tusen skolor har byggts. Landsbyg-
dens hälsovårdscentraler har fått utrustning för enkel mödra- och barnahäl-
sovård. Utbildade tekniker inom skogsprogrammet förväntas få en nyckel-
roll i skogspolitiken. En femtedel av befolkningen i de östra regionerna har
fått tjänligt dricksvatten.
Övergångsregeringens tydliga vilja att utveckla landet i demokratisk rikt-
ning innebär att det långvariga samarbetet har kommit in i ett nytt och posi-
tivt skede. Jag anser att man bör ta fasta på de signaler till förändring som
finns. Samtidigt måste vi noga följa demokratiseringsprocessen. Det finns
oroande tecken på att respekten för de mänskliga rättigheterna fortfarande
brister och att häktningar utan rättegång förekommer.
Biståndet bör dessutom inriktas på att stärka den demokratiska processen,
särskilt framväxten av en rättsstat, och respekten för de mänskliga rättighe-
terna. De ekonomiska reformerna bör uppmuntras. Den ökade politiska sta-
biliteten innebär att en ökad andel av biståndet kan gå över från rena katast-
rofinsatser till långsiktiga utvecklingsprogram. Behovet av katastrofhjälp
kommer dock att vara fortsatt stort med tanke på den stora gruppen intern-
flyktingar, flyktingar från inbördeskrigen i grannländerna och torkan. Stora
insatser krävs för att motverka avskogning, jorderosion och markförstöring
för att säkra en framtida jordbruksproduktion. Eftersom Etiopien är ett av
världens fattigaste länder måste stora resurser till för att få igång en bärkraf-
tig ekonomisk utveckling. Ett betydande stöd bör också ges för återuppbygg-
nad av landet. Befolkningsfrågorna bör vara ett prioriterat område. Det är
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
125
viktigt att ta hänsyn till sambandet mellan en växande befolkning och den
ekonomiska och sociala utvecklingen. FN kan spela en viktig roll när det gäl-
ler att samordna det internationella biståndet.
För närvarande beviljar inte BITS u-krediter till Etiopien men ett undan-
tag gjordes under budgetåret i form av ett beslut om en delfinansiering av
sockerbruket i Fincha. Kombinationskrediten är på 68,6 miljoner kronor
varav 38 miljoner kronor i gåvobistånd, vilket är en högre andel än vanligt.
Med hänsyn till det ovanstående föreslår jag att en medelsram på
130 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA. Beredskap
för katastrofinsatser bör finnas.
I Eritrea har förberedelser inletts för den folkomröstning som skall äga
rum under år 1993 och som kommer att avgöra landets formella status i rela-
tion till Etiopien. I avvaktan på detta beslut ges svenskt bistånd till Eritrea
via internationella och svenska enskilda organisationer. För budgetåret
1992/93 planeras insatser om ca 50 miljoner kronor i form av katastrof- och
återuppbyggnadsinsatser och i form av stöd till energisektorn. Ett framtida
bistånd till Eritrea är under beredning. Även för budgetåret 1993/94 föreslås
biståndet finansieras över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA, anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Västra Afrika
Västra Afrika består av ett stort antal sinsemellan snabbt varierande
länder med Nigeria som det största landet i Afrika sett till folkmäng-
den. Under år 1992 fortgick här som i övriga Afrika en politisk föränd-
ringsprocess men under något stillsammare former. Tillväxten i eko-
nomin var för det oljerika Nigeria och för Ghana relativt god. För
andra länder som Elfenbenskusten och Sahelländerna har låga rå-
varupriser och svagheter i den inhemska ekonomiska politiken inne-
burit lägre tillväxttal i ekonomin. Ökenspridning och markförstöring
har blivit stora problem. Regionala integrationssträvanden fortgår
bl.a. med stöd av Världsbanken. Guinea-Bissau och Kap Verde, är
samarbetsländer och mottar ett relativt omfattande bistånd från
SIDA. BITS har viss verksamhet i regionen. Det sammanlagda bistån-
det till regionen västra Afrika uppgick budgetåret 1991/92 till 23 mil-
joner kronor.
126
Guinea Bissau
Under år 1992 har den demokratiska utvecklingen tagit ytterligare steg
framåt i Guinea Bissau. I enlighet med de ändringar i konstitutionen som
genomfördes i maj 1991, har nu grunden lagts för införandet av ett flerparti-
system. Ett tiotal partier har bildats. Den politiska debatten har intensifie-
rats tack vare införandet av ett antal nya lagar på informationsområdet. Va-
len till parlament och presidentämbetet har skjutits upp, och väntas nu äga
rum under senvåren 1993. De allmänna fri- och rättigheterna har förstärkts
och respekten för mänskliga rättigheter har förbättrats under de senaste
åren.
Den ekonomiska utvecklingen i Guinea Bissau går långsamt. Ekonomin
lider av stora strukturella problem som den guineanska regeringen hittills
varit oförmögen att åtgärda. Utvecklingen mot marknadsekonomi går trögt,
och regeringen har ännu inte tagit de nödvändiga besluten för att genomföra
ett systemskifte. Reformviljan fortsätter att vara svag. Världsbanken och
majoriteten av givarsamfundet har därför uttalat kritik på denna punkt.
Det svenska utvecklingssamarbetet har som syfte att främja ekonomisk
tillväxt genom att stärka landets kompetens och stödja institutionsuppbyg-
gande inom olika sektorer som landsbygdsutveckling, industri och undervis-
ning. Trots successiva förskjutningar av biståndet kan effektiviteten i bistån-
det ifrågasättas. Jag bedömer att en ytterligare koncentration av insatserna
inom SIDAs landprogram skulle öka effektiviteten i vårt bistånd.
Mot bakgrund av den svaga förvaltningen bör insatser av institutionsut-
vecklande och kompetensfrämjande karaktär dominera i det svenska stödet.
Detta stöd genom SIDA bör kunna kompletteras med guineanskt delta-
gande i BITS internationella kurser, där så bedöms möjligt. SWEDE-
CORP:s stöd till industrisektorn bör noga övervägas innan ett nytt avtal
tecknas för 1994.
Jag anser vidare att resurser bör avsättas för att stödja den demokratiska
processen.
Jag förutser ett fortsatt stöd till de svenska enskilda organisationer som
arbetar i Guinea-Bissau.
Det svenska biståndet till Guinea Bissau kommer att ses över. Resultaten
av hittillsvarande insatser är inte tillfredsställande. Jag föreslår att
45 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Översynen av
biståndet bör ge underlag för hur man på effektivaste sätt ska kunna stödja
ett fattigt land som Guinea Bissau.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
127
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Kap Verde
Sedan Kap Verde höll sina första flerpartival i januari 1991 härden nya rege-
ringen arbetat för att förankra demokratin genom att flytta besluten närmare
invånarna och minska centralmaktens starka roll. I slutet av 1991 genomför-
des som ett led i decentraliseringen av förvaltningen kommunalval. Det poli-
tiska debattklimatet är gynnsamt och respekten för mänskliga rättigheter
god.
Trots att resursbasen är mycket svag i Kap Verde så har man genom en
förhållandevis effektiv administration och ett generöst bistånd åstadkommit
goda ekonomiska resultat. Skuldbördan är hanterlig, och de makroekono-
miska obalanserna har varit relativt små.
Reformering av den tidigare ekonomin i riktning mot införandet av mark-
nadsekonomi fortgår. Juridiska förutsättningar för privat företagsamhet
finns och privatisering har inletts. Under hösten 1992 presenterade rege-
ringen en fyraårig utvecklingsplan.
Sverige är den största bilaterala givaren i Kap Verde. Biståndet syftar till
att stödja den ekonomiska tillväxten. Den svaga resursbasen gör att stöd till
import är en förutsättning för överlevnad. Den fria form av importstöd som
Kap Verde erhåller från Sverige förutsätter dock att landet har en kompetent
mottagarstruktur, och att landet kan leva upp till de krav som SIDA ställer
på regelbunden uppföljning och utvärdering. Införande av ett fritt valuta-
allokeringssystem bör också vara avgörande för ett fortsatt stöd, och en ge-
nerell avstämning med de nya riktlinjerna för importstöd bör göras. Den
översyn av importstödet som SIDA planerar att genomföra 1993 bör ligga
till grund för beslut om SIDA-biståndets fortsatta utformning. SIDA bör
överväga att komplettera studien med en utvärdering av personal- och kon-
sultfondens verksamhet.
Jag föreslår att BITS och SWEDECORP bevakar utvecklingen i
Kap Verde, i syfte att se vilka möjligheter som föreligger för en utveckling av
respektive myndighetsverksamhet i landet. Insatser av SAREC välkomnas
också. Svenska enskilda organisationers verksamhet är mycket uppskattad i
Kap Verde och en ökning av deras insatser ser jag positivt på.
Landramen för Kap Verde har tillåtits öka till en alltför hög nivå. Följden
har blivit att betydande reservationer ackumulerats. Jag föreslår därför en
betydande neddragning av landramsbeloppet under verksamhetsåret med
hänsyn till landets begränsade mottagningskapacitet och för att minska den
uppkomna reservationen på 75 miljoner kronor. Jag föreslår att 20 miljoner
kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
128
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Centralamerika
År 1992 innebar fortsatta framsteg för freds- och demokratiserings-
processen i Centralamerika. Fram till valen vid mitten av 90-talet
ställs dock denna positiva utveckling på prov då flera länder går ige-
nom sin andra fria valprocess. Konstitutionella reformer och inlem-
mandet av tidigare gerillarörelser i den demokratiska processen stäl-
ler krav på institutionella förändringar och uppbyggnad av nya demo-
kratiska strukturer. En fortsatt positiv politisk utveckling kan hämmas
av auktoritära traditioner och militärens inflytande över den politiska
processen; centralistiska traditioner och svagt lokalt självstyrelse;
brister avseende civila och politiska rättigheter; ineffektiv offentlig
förvaltning; korruption; svaga och oprofessionella medier; outveck-
lad fördelningspolitik m.m.
Befolkningens ökning förväntas vara större än den ekonomiska,
varför den reala tillväxten tros utebli under överskådlig tid. Fram till
sekelskiftet beräknas befolkningen ha ökat från 29 miljoner till
38 miljoner. Befolkningsökningen ställer den sociala omsorgen inför
stora påfrestningar. Om inte betydande framsteg görs beräknas anta-
let fattiga vid sekelskiftet uppgå till 24 miljoner.
Befolkningsökningen utgör också en press på naturresurserna. Mil-
jöproblemen blir alltmer akuta till följd av överdrivet bruk av kemika-
lier, illegal eller oplanerad skogsavverkning och brist på dricksvatten.
Samtidigt är behoven av investeringar i infrastruktur betydande, inte
minst på energiområdet.Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd ge-
nom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP 619 miljoner kronor
till Centralamerika budgetåret 1991/92.
Regionala insatser
Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja
och befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar
övergången till fred och demokrati och undanröjer de underliggande kon-
fliktorsakerna. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från
Panama i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och
bilaterala insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen
och utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter,
varav det långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör det viktigaste insla-
get. Bilaterala samarbeten finns även med Costa Rica och i El Salvador be-
reds insatser som kan gynna ett fortsatt framgångsrikt genomförande av
fredsavtalet från januari 1992.
De av riksdagen år 1991 fastställda riktlinjerna för biståndet till Latiname-
rika är väl anpassade till förhållandena i Centralamerika. Dessa mål kan med
fördel synkroniseras med de mål och riktlinjer, som fastställdes i Agenda 21
vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro, 1992.
Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har pågått i ett drygt
decennium. I ljuset av den positiva utvecklingen i regionen står samarbetet
nu inför en ny fas. En profil för det fortsatta samarbetet med Centralamerika
har under året utarbetats inom Utrikesdepartementets avdelning för utveck-
lingssamarbete. Det har skett i nära samarbete med bl.a. biståndsmyndighe-
ter, enskilda organisationer och ambassaderna i regionen. 1 profilen anges
en strategi och färdriktning för det svenska biståndssamarbetet med Central-
amerika för de närmaste tio åren. Efter bearbetning och förhandlingar med
intressenter såväl i Sverige som i Centralamerika skall samarbetsprofilen ut-
göra grund för regeringsbeslut under våren 1993.
Utgångspunkten för samarbetet med Centralamerika är att det skall vara
såväl anpassningsbart som långsiktigt och möta krav på effektivitet och re-
sultat. Detta skulle främjas av att en enda anslagspost tillskapas för SIDA:s
insatser i regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i
Costa Rica och landramen för Nicaragua. Jag avser att återkomma till denna
fråga i propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i
biståndet. Till detta kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra
ändamålsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter
ett utvecklat samspel mellan samtliga biståndsmyndigheter och ett gradvis
ökande engagemang från BITS, SWEDECORP och SAREC. Enskilda or-
ganisationer förväntas även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom sam-
arbetet med FN-organisationerna, de internationella finansieringssystemen,
EG och andra biståndsgivare.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Nicaragua
Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och se-
dan år 1982 tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Men även
SAREC och SWEDECORP stöder insatser i eller med anknytning till Nica-
ragua.
Goda resultat i genomförandet av den ekonomiska politiken, kraftfulla
ansträngningar till försoning, fred och demokratisering, djupgående struk-
turförändringar i förening med tämligen god mottagarkapacitet ger grund
för att föreslå en fortsatt hög nivå på landramen.
Samarbetet med Nicaragua har två huvudsakliga inriktningar. Den ena
omfattar insatser för att befästa demokratin och försoningsprocessen, bland
annat genom kraftfullt stöd till decentraliserade sociala insatser som lokala
hälsoprogram, lokal utveckling, strategistöd för utveckling av sociala sekto-
rer, rättsväsendet och kultursektorn.
Den andra huvudlinjen är stöd till det ekonomiska reformprogram vars
syfte är att skapa förutsättningar för ekonomisk stabilitet och tillväxt. I detta
ingår bland annat skuldlättnadsåtgärder, stöd till energisektorn och insatser
inom områdena skog och miljö.
130
El Salvador
Prop. 1992/93:100
Fredsavtalet i El Salvador förutsätter betydande stöd från omvärlden för de- Bilaga 4
mobilisering, återvändande- och sysselsättningsprogram. Civila myndighe-
ter, till stöd för en demokratisk samhällsutveckling och till skydd för de
mänskliga rättigheterna måste tillskapas eller reformeras. Förenta Natio-
nerna spelar en stor roll i El Salvador både som fredsmäklare och som aktör
i återuppbyggnadsarbetet. En framgångsrik fredsprocess i El Salvador gör
att medel på sikt kan omfördelas från akuta nödhjälpsinsatser till utveckling
och institutionsuppbyggnad. Sverige har ställt i utsikt en summa motsva-
rande 60 miljoner kronor per år under de kommande tre åren för insatser
till stöd för fredsavtalet. Vid sidan av fredsarbetet görs stora ekonomiska
reformansträngningar. På sikt kan en övergång från krig till fred ge detta
krigshärjade land en betydelsefull ekonomisk roll i regionen.
I El Salvador är det därför angeläget att fram till valet 1994 stödja speci-
fika insatser med det särskilda syftet att skapa förutsättningar för ett fortsatt
framgångsrikt införlivande av det fredsvtal, som undertecknades i januari
1992. I första hand avses insatser med inriktning på demokratiska reformer
och mänskliga rättigheter. I takt med att fredsprocessen utvecklas är för-
hoppningen att förutsättningar skapas för ytterligare inslag i samarbetet, ge-
nom SIDA och övriga biståndsmyndigheter.
Costa Rica
För Costa Rica föreslås att SIDAs samarbete inriktas på fortsatta miljöinsat-
ser samt en utfasning av programmet för socialt bostadsbyggande. Därtill
förutses fortsatt tekniskt samarbete genom BITS, forskningssamarbete ge-
nom SAREC samt företagsutveckling och handelsfrämjande insatser genom
SWEDECORP.
Jag föreslår att medelstilldelningen för Utvecklingssamarbete med Central-
amerika budgetåret 1993/94 uppgår till 405 miljoner kronor, omfattande föl-
jande anslagsposter:
Regionala insatser 135 miljoner kronor, innefattande även bilaterala in-
satser i Costa Rica
Landprogram Nicaragua, 270 miljoner kronor, varav hälften avser stöd till
det ekonomiska reformprogrammet i form av stöd till betalningsbalansen.
Därtill kommer insatsen till stöd för fredsprocessen i El Salvador,
60 miljoner kronor. Medel för dessa ändamål anvisas under anslagsposten
Mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd.
131
Sydamerika
Sydamerikas länder styrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins
förmåga att hantera svåra politiska problem har manifesterats i länder
som Chile, Bolivia och Brasilien. I Paraguay har viktiga steg tagits
mot demokrati. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstif-
tande församling. Det senaste året har emellertid också uppvisat bak-
slag. I Peru upplöste president Fujimori parlamentet och satte en
bräcklig demokrati ur funktion. I Colombia överskuggas politiska
framsteg av fortsatta politiska våldsdåd förövade av myndigheter, ge-
rilla och narkotikamaffia. I Venezuela har försök till militärkupper ge-
nomförts.
Glädjande är att ett trendbrott kan skönjas i 80-talets ekonomiska
nedgång i Sydamerika. Ekonomiska reformprogram har genomförts
med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat ned-
bringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska struktu-
ren inletts. Statens roll har omdefinierats, förutsättningar för långsik-
tigt företagande förbättrats. Reformpolitik har böljat ge utdelning i
form av reell ekonomisk tillväxt. I länder som Argentina och Uruguay
fortgår under demokratiskt styre ekonomiska reformer. Dessa länders
överenskommelse med Brasilien och Paraguay om ett frihandelsavtal,
Mercosur, visar på en ny attityd till ekonomisk utvecklingspolitik.
Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till Sydamerika 188 miljoner
kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 92 miljoner kronor och
genom BITS 77 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Sveriges biståndssamarbete med Sydamerika syftar till att underlätta för de-
mokratiska regeringar att bedriva ekonomisk reformpolitik och föra en ny-
danande utvecklingspolitik. Ett bärande motiv är att ge stöd åt en fortsatt
demokratisk samhällsutveckling i regionen.
Inom regionen ges prioritet åt utvecklingssamarbete med Bolivia och
Chile. Tekniskt bistånd genom BITS lämnas även till Ecuador och Uruguay
och forskningssamarbete genom SAREC bedrivs med Argentina och Uru-
guay. Även SWEDECORP har verksamhet i dessa länder. Stöd till den in-
ledda demokratiseringen i Paraguay kan framöver bli aktuellt. Insatser till
värn för gatubarnen i bl.a. Brasilien är under beredning. SIDA utbetalade
under budgetåret 1991/92 92 miljoner kronor för olika insatser i Sydamerika.
I mars 1992 undertecknades ett avtal om biståndssamarbete mellan Sve-
rige och Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv an-
gavs stöd till en lovvärd reformpolitik och stärkande av demokratiska institu-
tioner.
Bolivia bedriver sedan år 1985 ett långtgående ekonomiskt reformpro-
gram. Sedan kraftfulla åtgärder vidtagits för att stabilisera ekonomin har
landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad mark-
nadsekonomi. Ekonomin har liberaliserats och centralbanken intar en obe-
132
roende ställning. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom
näringslivet har upphört och ersatts av en politik för att stärka betingelserna
för ett fungerande privat näringsliv. Offentliga utgifter omprioriteras för so-
ciala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna.
Det finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpolitiken men miss-
nöje över politiken har givit näring åt populistiska strömningar. Allmänna
val planeras till mitten av 1993. Läget vad avser mänskliga rättigheter är till-
fredställande.
Det utökade samarbetet med Bolivia växer successivt fram och kan för-
väntas nå sin nivå under budgetåret 1993/94. SIDA:s verksamhet inriktas i
huvudsak på sociala sektorer och bör företrädesvis lämnas i form av pro-
grambistånd avhängigt reformer inom berörd förvaltning. Samarbete söks
med utvecklingsbanker och FN-organ. Det kan vidare bli aktuellt att stödja
bärkraftiga insatser för att främja alternativ till kokaodlingar samt insatser
till stöd för ursprungsbefolkningens rättigheter.
BITS tekniska samarbete förutses fortsätta och kan även komma att utvid-
gas till miljö- och skogsområdet. Jag håller inte för uteslutet att prövning
av u-krediter kan bli aktuellt. Jag förutser bidrag till skuldlättnadsåtgärder
förutsatt att reformpolitiken vidmakthålls. I samband med uppföljande
överläggningar med företrädare för Bolivia kan en översyn av gällande rikt-
linjer för samarbetet bli aktuell.
Chiles övergång mot demokrati fullföljs i och med att landet går till all-
männa val i slutet av 1993. Med sin politik av nationell försoning har landet
visat prov på stor förmåga att hantera arvet efter åren av diktatur. Chile har
fört en framsynt ekonomisk politik. Inom ramen för ekonomisk stabilitet
och med stöd av en skattereform har man satsat offentliga medel för att
minska de stora sociala klyftorna i landet.
Sverige har sedan år 1990 lämnat ett betydande men tidsbegränsat bistånd
för upprustning av skolor i eftersatta områden samt till bostadsprojekt med
inslag av självbyggeri. Skolprogrammet anses framgångsrikt och har blivit
mönsterbildande för ett större nationellt program. Bostadsprojektet är det
ännu alltför tidigt att utvärdera resultaten av.
Dessa sociala insatser har varit ägnade att stödja den civila regeringen i ett
inledningsskede och nya finansiella åtaganden utöver redan avtalade kom-
mer inte att göras. Jag förutser också att kulturbiståndet avslutas. En utvär-
dering av det kvinnoinriktade programmet skall göras. Ambitionen är att
stöd av detta slag skall ges även i fortsättningen.
I linje med de överläggningar som hållits med Chiles regering inriktas det
fortsatta samarbetet på ett utökat tekniskt bistånd genom BITS. En uppfölj-
ning av en beviljad ramkredit får visa om denna biståndsform även bör bli
aktuell framöver. SWEDECORP intar en aktiv hållning. Ett utökat samar-
bete genom SWEDECORP kan förväntas verka befrämjande på näringslivs-
samarbetet mellan Chile och Sverige. SAREC:s forskningssamarbete med
chilenska forskningsrådet förväntas fortsätta under begränsad tid. Stödet till
samhällsvetenskapliga institutioner, vilket växte fram under åren av militär-
regim, bör prövas utifrån övergripande prioriteringar i SARECrs stöd för
samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika.
I Paraguay pågår en process mot demokrati. En ny författning har trätt i
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
133
kraft och givit starkt skydd åt de politiska och medborgerliga rättigheterna. Prop. 1992/93:100
Allmänna val till presidentämbete och parlament planeras till mitten av Bilaga 4
1993. Jag finner det angeläget att stödja dessa demokratiska tendenser och
förutser ett begränsat samarbete genom SIDA, företrädesvis tillsammans
med internationella organ.
Med det ovan stående som grund föreslår jag att anslagsposten Utveck-
lingssamarbete med Sydamerika uppgår till 95 miljoner kronor.
Asien är en kontinent med stora paradoxer. Den besitter mer av extrem väl-
färd och fattigdom, tillväxt och utveckling än någon annan kontinent. Den
innehåller sju av de snabbast växande ekonomierna i världen liksom också
världens fattigaste i BNP per capita. Den har över dubbelt så många absolut
fattiga som hela Afrika. I Asien bor närmare 60 % av världens befolkning
och närmare 40 % enbart i Kina och Indien. Många länder i Sydostasien ut-
vecklas i snabb takt till industriländer. I Indokina sker en successiv omlägg-
ning av politiken i riktning mot marknadsekonomi. Sydasien har en positiv
ekonomisk utveckling men fattigdomen är fortfarande stor. I några länder
finns interna oroshärdar som äventyrar den långsiktiga utvecklingen. I vissa
fattiga länder (Nepal och Mongoliet) har utvecklingen för första gången
vänts i en demokratisk riktning. Med upplösningen av Sovjetunionen har an-
talet självständiga stater ökat.
Till Asien hör även Mellanöstern. Ett humanitärt bistånd till Västbanken
och Gaza, Libanon, Iran, Irak, Jemen och Jordanien fortgår genom FN-or-
ganet UNRWA och bilateralt genom SIDA och i någon mån BITS.
Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser
Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamar-
bete en studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte att ge en plattform
för överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfat-
tats i rapporten: In Support of Asian Development - Asian Development
Trends: Lessons learned and the experience of donors - A basis for a Swe-
dish agenda.
Utredningen
Studien har tre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar ut-
vecklingen i ett antal asiatiska stater under perioden 1950-1990. Den andra
avser tio större givares politik och bistånd i ljuset av den asiatiska utveck-
lingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras sär-
skilt angelägna områden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle
kunna modifiera sitt biståndspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k.
landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks.
Studien konstaterar att ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått
kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp el-
ler satsningar inte minst på människornas utveckling och välfärd, särskilt ge-
134
nom utbildning, vilket bidragit till en successiv demokratisering. Det bör
även noteras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad. Utbild-
ning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi.
De framgångsrika staterna har tveklöst satsat på tillväxt, vilken genom ti-
digt insatta åtgärder såsom jordreform och den stora satsningen på utbild-
ning resulterat i bekämpning av fattigdom och i rimligt fördelad välfärd. Bi-
ståndsrelaterat ekonomiskt samarbete spelar en stor roll.
Demokratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter och mil-
jön framstår som grundläggande för en långsiktigt stabil utveckling men har,
liksom i industrialiseringens Europa, ofta följt efter påbörjad ekonomisk ut-
veckling.
I Asien finns även länder med missriktad detaljplanering och -reglering,
ofta kombinerad med importsubstitutionspolitik, låg tillväxt, kvarvarande
och omfattande fattigdom, och ofta dålig index för mänsklig utveckling.
Studien pekar på möjligheten av ökad samverkan mellan givarna. Policy-
dialog och institutionellt inriktat stöd liksom satsningar på infrastruktur och
bredare samarbete framstår som angelägna. En fortsättning på den inledda
samarbetsdialogen med Japan rekommenderas.
Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer
och institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling, stöd till gott
regeringsutövande som viktigt medel att stödja en utveckling i demokratisk
riktning. Den har en serie slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndig-
heterna och den svenska resursbasens institutioner och företag.
I en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och områden
identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas. Folkrörel-
sernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts.
Föredragandens överväganden
Jag ser Asienstudien som ett viktigt led i en process som kan effektivisera
vårt bistånd till Asien och öka våra möjligheter till effektivare samverkan
med andra givare.
Asien representerar en heterogen samling länder där det finns exempel på
såväl dynamisk utveckling som utbredd fattigdom. Det finns därför en risk
med att göra alltför breda generaliseringar. Med detta förbehåll vill jag ändå
erinra om att kontinenten har den största andelen av världens fattiga.
Utredningen betonar tillväxtens och det ansvarsfulla ledarskapets bety-
delse för framgång. I de mer progressiva länderna har en stabil makro-eko-
nomisk politik och en framsynt investeringspolitik främjat resurstillväxten.
En rättvisare fördelning av produktionsresurserna, inte minst genom sats-
ningar på jordreformer, har skapat förutsättningar för produktivitetsök-
ningar och höjda inkomster även för den fattige. Utbildning visar sig, inte
oväntat, vara en av nycklarna till framgång. Omfattande och långsiktiga sats-
ningar för att göra grundskoleutbildning tillgänglig för alla, kombinerat med
mer behovsinriktade satsningar på högre utbildning och forskning har ut-
gjort både ett mål i sig och en viktig bas för produktionsökning i näringsliv
och samhälle. Jag vill i detta sammanhang också peka på vikten av en demo-
kratisk samhällsutveckling och hänsynen till miljöns krav och förutsättningar
som viktiga dimensioner för att nå en stabil och bärkraftig utveckling.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
135
I det svenska utvecklingssamarbetet med länderna i Asien bör vi kunna
svara på olika behov. Ekonomiska och demokratiska reformansträngningar
behöver fortsatt stöd. En fungerande marknadsekonomi är en viktig utveck-
lingskraft, men som vi sett i den asiatiska utvecklingen, är den inte ensam
lösningen på u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på att skapa me-
kanismer för social utveckling, infrastruktur och industrialisering är också
betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutio-
ner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande rättsstat måste
utvecklas.
Utveckling av människans egna resurser genom utbildning och hälsa kom-
mer även i framtiden att vara betydelsefulla i samarbetet med länder i Asien.
Men bönder och mindre företagare måste också ges reella möjligheter att
öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incitament utan också
genom att nödvändig lagstiftning och infrastruktur byggs upp. Jag vill här
också peka på möjligheterna till ett ökat industriellt samarbete.
Jag instämmer helt i utredningens syn att svensk kompetens i ökad ut-
sträckning bör kunna göra sig gällande på exempelvis miljövårdens och indu-
strins, infrastrukturens (energi, kommunikationer, tele) samt handelns om-
råden. Ett effektivt samarbete förutsätter nära samråd mellan myndighe-
terna. Genom landprofilarbeten och intressentmöten för enskilda länder
kan även regelrätta dialoger mellan Sverige och enskilda asiatiska u-länder
främjas, så att vår ofta långvariga biståndsrelation kan breddas till att avse
långsiktigt mera jämbördiga relationer.
Det ankommer självfallet främst på myndigheterna att ta de initiativ och
hålla de kontakter som behövs för att förverkliga regeringens intentioner av-
seende förstärkning av det biståndsrelaterade ekonomiska samarbetet, och
utnyttjandet av svensk resursbas när denna är relevant och konkurrenskraf-
tig. Jag vill därvid hänvisa till den förbättrade miljö för företagsamhet och
utveckling, investeringar, handel, som ges genom den ekonomiska reform-
verksamheten i länder som Indien och Vietnam.
Den genom utredningen stimulerade uppbyggnaden av ett svenskt nät-
verk för information och samverkan inom miljösatsningar i Asien bör enligt
min mening följas upp genom ett nytt seminarium hösten 1993. Då kan par-
terna överblicka vilka möjligheter till nya eller breddade insatser på t.ex.
områdena vatten, energi, institutions- och metoduppbyggande som kunnat
aktualiseras.
Folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig roll att spela i ut-
formning och genomförande av biståndet. De är också viktiga instrument för
främjandet av en demokratisk samhällsutveckling.
Ett fortsatt samarbete och dialog med viktiga givare såsom Japan och
Asiatiska utvecklingsbanken är viktigt. Bl.a. föreslår jag ett mera aktivt
svenskt stöd till deltagande av folkrörelser i utvecklingsbankens arbete på
det sociala området.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
136
Sydasien
Sydasien har inte uppvisat samma dynamiska utveckling som Ost- och
Sydostasien. Tillväxten har ökat mer än befolkningstillväxten men
fattigdomen är utbredd. Den årliga befolkningstillväxten för hela re-
gionen på 2,4 % har begränsat den årliga BNP-tillväxten per capita
till 3,2 % under 1980-talet. Regionen hyser flest antal absolut fattiga
i världen. De fattigaste länderna som Afghanistan, Bangladesh och
Nepal uppvisar otillräcklig ekonomisk växtkraft för att kunna attack-
era sina fattigdomsproblem. Inre strider i Afghanistan och konflikter
mellan den tamilska minoriteten och centralregeringen i Sri Lanka
försvårar återuppbyggnad. I såväl Indien som Pakistan ger etniska och
religiösa motsättningar upphov till öppna konflikter. Brotten mot de
mänskliga rättigheterna som följer i konflikternas spår är allvarliga
och lämnar svårläkta sår. Kvinnornas levnadsvillkor är på vissa håll
ytterst svåra. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till länder i Syd-
asien 707 miljoner kronor budgetåret 1991/92. SIDA dominerar med
ett bistånd på 669 miljoner kronor.
Upplösningen av Sovjetunionen och bildandet av OSS (Oberoende
Staters Samvälde) har givit upphov till ett antal nya stater i Central-
asien. Några av dessa kan komma att klassificeras som u-länder.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Bangladesh
Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoliderats efter parla-
mentsvalet i februari 1991 och den därefter följande övergången till parla-
mentarism. Läget för mänskliga rättigheter har förbättrats och pressen är fri.
Rättssäkerheten bedöms vara relativt god även om de fattigaste ofta har
svårt att hävda sin rätt.
Fattigdomen i Bangladesh förblir mycket stor och mer än hälften av invå-
narna lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Det stora flertalet bor på
landsbygden. Jordbruket är nyckelsektorn i Bangladesh ekonomi och står
för 60 % av BNP.
Bangladesh genomför sedan 1990 ett ekonomiskt program i samarbete
med IMF och Världsbanken. Liberaliseringar har skett bl.a. på handels- och
jordbruksområdet. Inom den statliga sektorn pågår en utförsäljning av stat-
liga företag. Kritik har riktats mot långsamheten i reformpolitikens genom-
förande.
Det svenska biståndet till Bangladesh inriktas på att förbättra levnadsvill-
koren för de fattigaste och är koncentrerat till landsbygdsutveckling, hälsa
och undervisning. Bl.a. ger Sverige bidrag till Grameen Bank, vars låntagare
till över 90 % utgörs av kvinnor. En låg inhemsk resursmobilisering i kombi-
nation med en svag kapacitet på mottagarsidan har bidragit till förseningar i
landprogrammets genomförande och ett lågt utnyttjande av biståndsmedel.
Den utgående reservationen är hög och Sverige och andra givare har upp-
137
märksammat detta problem i diskussioner om det framtida biståndet till
Bangladesh. Stödet genom enskilda organisationer är relativt omfattande
och ger ett gott resultat.
Med hänsyn till ovanstående föreslår jag att 120 miljoner kronor avsätts
som medelsram för biståndsinsatser genom SIDA.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Indien
Indien är en parlamentarisk demokrati som ger utrymme för fri debatt och
andra medborgerliga friheter. Detta hindrar dock inte att de fattigas rättig-
heter ofta kränks. Regeringens attityd till omvärldens kritik av mänskliga
rättighets-situationen i landet har varit att kritiken varit ensidig och att hän-
syn inte tagits till faktiska förhållanden. En offentlig inhemsk mänskliga rät-
tighets-kommission har tillsatts i syfte att utreda och minska bristerna på
detta område.
Omvandlingen av den indiska ekonomin till en marknadsekonomi har
fortsatt under den nya regering som tillträdde i juni 1991. Samtidigt som re-
geringen rönt beröm för sin reformpolitik har givarkonsortiet påtalat nöd-
vändigheten av fortsatta reformer bl.a. inom den offentliga sektorn.
Sveriges biståndssamarbete med Indien har länge haft en strävan att nå de
fattigaste grupperna, främst på landsbygden. Samtidigt kan konstateras att
regeringens egna åtgärder för att förbättra situationen för de fattigaste grup-
perna i landet hittills varit blygsamma. Militärutgifterna svarar för nära en
femtedel av statsbudgetens utgifter.
Vidare har de olika programmen inom landprogrammet ofta drabbats av
förseningar på grund av den tunga indiska byråkratin och sedan flera år har
reservationerna varit mycket stora. Den utgående reservationen 1991/92
uppgick till 170 miljoner kronor eller 40 % av landramen. Problemet med
ett ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel har uppmärksammats av flera
givare.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att 345 miljoner kronor avsätts
för samarbetet genom SIDA. Fattigdomsinriktningen bör bibehållas men
ökad vikt måste läggas vid ett effektivt medelsutnyttjande och att uppsatta
mål uppnås. Även i fortsättningen ser jag att de enskilda organisationerna
har en viktig roll i det fattigdomsinriktade biståndet.
Indien är en av de större mottagarna av svenska mjuka krediter. Med ett
i många avseenden välutvecklat land som Indien finns förutsättningar för
samarbete i andra former vid sidan av det traditionella biståndet. Jag anser
därför att i planeringen av det framtida biståndet till Indien ökad vikt bör
läggas vid att stödja ett sådant samarbete inom ramen för BITS och SWE-
DECORP:s mandat.
Sri Lanka
Sri Lanka är en parlamentarisk demokrati. Den politiska utvecklingen i Sri
Lanka präglas av konflikten i de norra och östra delarna där mänskliga rät-
tighets-situationen fortfarande är mycket allvarlig. I landets södra delar har
antalet kränkningar av mänskliga rättigheter minskat. Regeringen har under
138
senare år visat att man tagit till sig kritiken från det internationella samfun-
det. Situationen för återvändande lankesiska tamilflyktingar är fortsatt svår,
liksom för den stora gruppen av internflyktingar som uppstått på grund av
kriget.
Som en följd av konflikter mellan den tamilska minoriteten och centralre-
geringen utgör militärutgifterna en stor belastning på landets ekonomiska
resurser. Trots detta har den ekonomiska utvecklingen varit god under det
senaste året. En sänkning av militärutgifterna framstår som nödvändig för
att frigöra resurser för ett fortsatt genomförande av den i övrigt framgångs-
rika ekonomiska reformprocessen.
På grund av svårigheterna att genomföra planerade projekt i landet under
de omfattande stridigheterna 1988-1990 uppstod stora reservationer varför
inga nya landramsmedel avsattes för budgetåret 1991/92. För budgetåret
1992/93 uppgår landramen till 35 miljoner kronor. Samarbetet, som koncen-
trerats till landsbygdsutveckling och undervisning, fungerar bra inte minst
tack vare en väl fungerande inhemsk administration.
Jag anser att den nuvarande inriktningen och omfattningen av biståndet
genom SIDA bör bibehållas under budgetåret 1993/94. Även om en fredslös-
ning ännu inte är i sikte bör det inom ramen för den liberaliserade ekonomin
finnas potential för ett bredare samarbete med Sri Lanka, där BITS och
SWEDECORP bör kunna spela viktiga roller. Den landprofil, som skall ut-
arbetas under år 1993, kommer att utgöra underlag för överväganden rö-
rande det framtida utvecklingssamarbetet med Sri Lanka.
Afghanistan
Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens
fall i april förbyttes snabbt i pessimism då krigshandlingar mellan olika grup-
per inom den tidigare motståndsrörelsen trappades upp.
I avvaktan på en varaktig fred förutser jag ett fortsatt behov av bistånd av
katastrof- och återuppbyggnadskaraktär. Med anledning av det översynsar-
bete som genomförts angående biståndet till Afghanistan vill jag emellertid
föreslå vissa förändringar i det fortsatta biståndet. I enlighet med Sveriges
betonande av FN-systemets roll i konflikt- och katastrofsituationer bör en
jämnare fördelningen av det svenska stödet mellan FN-organen och i landet
verksamma enskilda organisationer eftersträvas. Ett ökat stöd till FN ställer
emellertid krav på klarare rollfördelning hos FN-organen.
Vidare bör stödet till Svenska Afghanistankommitténs, SAK, verksam-
het, som hittills finansierats över katastrofanslaget, successivt föras till ansla-
get för enskilda organisationer. Denna förändring, som får genomföras i
samråd med kommittén, föreslås ske mot bakgrund av den ändrade karaktä-
ren på kommitténs arbete i riktning mot en mer långsiktig, utvecklingsinrik-
tad verksamhet. Förslaget innebär dock inte att SAK inte skall kunna använ-
das som kanal för akuta insatser av katastrofkaraktär. Det finns enligt min
mening all anledning att utnyttja SAK:s kompetens i detta avseende.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
139
Nepal
Nepal har sedan våren 1991 den första demokratiskt valda regeringen på 32
år. Politiska partier är åter tillåtna men landet lider brist på demokratiska
traditioner.En tillfredställande laglig ram föreligger för skyddet av de mäns-
kiga rättigheterna, men tillämpningen har vissa brister.
Landet genomför sedan 1988 ett strukturanpassningsprogram och rege-
ringen har under det senaste året lanserat en rad reformer i syfte att liberali-
sera ekonomin och främja utländska investeringar.
Samtidigt som landet har stora eftersatta behov vad gäller social och fysisk
infrastruktur har man i dag på grund av en begränsad mottagarkapacitet
svårt att effektivt utnyttja tillgängliga biståndsmedel, varför stora bistånds-
reservationer uppstått.
Mot denna bakgrund bör det svenska biståndet bibehålla nuvarande om-
fattning i enlighet med den landprofil som utarbetats under hösten. De över-
gripande målen bör vara fattigdomsbekämpning, demokratistöd och främ-
jande av tillväxt. Även framgent förutser jag ett fortsatt socialt inriktat stöd
via enskilda organisationer. För att stödja demokratiprocessen bör bl.a. ne-
palesiska organisationers arbete stödjas. Med tanke på de stora bristerna på
infrastrukturområdet bör vidare BITS undersöka möjligheterna till delfinan-
siering av projekt på t.ex. vattenkraftområdet.
Pakistan
Den demokratiska utvecklingen i Pakistan har inte motsvarat förväntning-
arna, trots att landet sedan år 1988 har ett civilt parlamentariskt styre efter
flera år av militärstyre. Den demokratiska traditionen är svagt utvecklad och
militären tillkallas ofta för att lösa problem som det civila rättsväsendet inte
bemäktigar. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är vanliga och
oroande.
Landets regering har trots en relativt hög ekonomisk tillväxt under senare
år inte visat mycket vilja att åtgärda de problem som är relaterade till fattig-
dom och en svårt eftersatt social och fysisk infrastruktur. Militärutgifterna
upptar fortfarande över 30 % av statsbudgetens utgifter och anslagen till den
sociala sektorn finansieras huvudsakligen genom biståndsmedel.
Jag anser mot denna bakgrund att förutsättningar ännu saknas för ett mer
långsiktigt utvecklingssamarbete med Pakistan. Det svenska biståndet bör
även fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och, förutsatt bibehål-
len kreditvärdighet, u-kreditgivning via BITS, samriskföretag genom Swed-
fund International AB samt humanitärt bistånd genom enskilda organisatio-
ner. Mot bakgrund av den allvarliga översvämningen under hösten 1992 för-
utser jag att stöd kan behöva lämnas till återuppbyggnadsarbete via kata-
strofanslaget.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
140
Ost- och Sydostasien
Ost- och Sydostasien omfattar den folkrikaste nationen, Kina, med
över en miljard människor, de nyindustrialierade länderna, Indokina
m.fl. Den ekonomiska tillväxten har varit högre än på andra håll i
världen. Japans och de sk tigrarnas (Hong Kong, Sydkorea, Singa-
pore, Taiwans) utveckling är väl kända. De följs nu av Indonesien,
Malaysia och Thailand. Den starkaste ekonomiska utvecklingen un-
der det senaste årtiondet har emellertid Kina haft. Under det senaste
decenniet har den årliga tillväxten per capita varit 6,9 %. För kustre-
gionen har tillväxten varit avsevärt högre. Laos och framför allt Viet-
nam genomgår omdaningar mot marknadsekonomi. Det ger förhopp-
ningar om ett mer öppet politiskt klimat. Övergången från planeko-
nomi till marknadsekonomi sker inte utan problem. Tillväxten och
den moderna sektorns utveckling skapar nya problem med omfat-
tande urbanisering och miljöföroreningar. De fredsbevarande aktio-
nerna och återuppbyggnaden i Kambodja kräver omvärldens stöd. In-
terna oroshärdar på Filippinerna skapar fortsatta problem. Samman-
lagt utbetalades i gåvobistånd till länderna i Ost- och Sydostasien 877
miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 530 miljoner
kronor och genom BITS 331 miljoner kronor inkl, u-krediter.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Laos
Den ekonomiska reformpolitiken i Laos fortsätter med viss framgång.
Denna positiva utveckling har uppnåtts trots påtagligt ansträngda statsfinan-
ser, naturkatastrofer, stoppat öst-bistånd och helt avstannad handel med det
icke-konvertibla handelsområdet.
På det politiska planet går reformarbetet endast långsamt framåt. Likväl
kan landets nya konstitution från år 1991 sägas innebära ett genombrott.
Bl.a. ges betydande makt till den nya nationalförsamlingen och en ledande
princip är att landet nu skall styras genom lagar och ej som tidigare genom
dekret. Dock tillåts ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr
fortfarande med ensamrätt.
Även vad beträffar de mänskliga rättigheterna går utvecklingen endast
långsamt framåt. Visserligen finns garantier för dessa i den nya konstitutio-
nen, men fortfarande förekommer övergrepp. Förutom barnkonventionen
har inga av FN:s mänskliga rättighets-konventioner undertecknats. Det
finns dock positiva förändringar inom rättsväsendet och jag vill i samman-
hanget välkomna det pågående och omfattande lagstiftningsarbetet, som på
sikt kan skapa en viktig bas för ett förbättrat läge i landet vad gäller mänsk-
liga rättigheter.
I det redan omfattande och årligen ökande internationella biståndet till
Laos, utgör aspekter som bristande koordinering och påtagligt låg mottag-
ningskapacitet ett hinder. Vårt svenska utvecklingssamarbete genom SIDA
är koncentrerat till skogs- transport- och energisektorerna.
141
Under senare år har medelsutnyttjandet inom landprogrammet varit till-
fredsställande. Utvärdering av skogsstödet har dock visat på brister i fråga
om kostnadseffektivitet och en miljömässigt hållbar utveckling. Brister har
också konstaterats i ett pågående vägprojekt.
Då endast en bråkdel av den laotiska befolkningen har kommit att gynnas
av det pågående ekonomiska reformarbetet verkar det angeläget att utökade
ansträngningar görs för att förbättra levnadsförhållandena på landsbygden.
Infrastrukturinsatser utgör här ett viktigt inslag. För svenskt vidkommande
bör förutsättningarna för utökat stöd inom energisektorn kartläggas. Ett
fortsatt och vidgat kunskaps- och institutionsuppbyggande stöd förefaller
mig också angeläget. Det nyligen inledda samarbetet på rättsområdet är väl-
lovligt och ytterligare demokratiinsatser bör övervägas.
I beaktande av att åtagandeutrymmet är helt intecknat föreslår jag att me-
delsramen genom SIDA sätts till 100 miljoner kronor för budgetåret
1993/94.
Vietnam
Normaliseringen av Vietnams relationer med omvärlden fortgår i allt snab-
bare takt. Särskilt tydligt reflekteras denna positiva förändring i intensifie-
rade förbindelser med de sydostasiatiska grannländerna. Betydelsefulla steg
i riktning mot att integreras i ASEAN-samarbetet har tagits. En normalise-
ringsprocess med Kina har också inletts, även om uppblossande territorial-
tvister på senaste tiden har stört densamma. Med USA synes nu bättre förut-
sättningar föreligga för normaliserade relationer.
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att uppvisa goda ekonomiska resul-
tat. Trots bortfallet av tidigare omfattande öst-bistånd och trots ett fortsatt
amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagande av
lånegivningen från de internationella finansinstitutionernas sida, har den på-
gående processen i marknadsekonomisk riktning kunnat drivas vidare. Stora
produktivitetsökningar kan konstateras såväl inom den privatiserade jord-
brukssektorn som inom industrin. Dock återstår mycket att göra inom ra-
men för det pågående reformarbetet och härvid upplevs som akut en om-
strukturering och privatisering av den statliga företagssektorn, inrättandet
av ett effektivt skattesystem samt en fungerande ekonomisk lagstiftning
m.m. Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår
med hög arbetslöshet, en ökad polarisering i samhället samt en minskad so-
cial service.
Parallellt med de ekonomiska reformerna pågår, om än i betydligt lång-
sammare takt och med de gränser som enpartistaten sätter, en fortsatt upp-
luckring av det politiska förtrycket. Tanken att införa ett flerpartisystem un-
der rådande utvecklingsfas är dock främmande för den vietnamesiska led-
ningen. Parlamentsvalet under året har inneburit en förändring i så måtto att
medborgarna för första gången alltsedan det kommunistiska maktövertagan-
det givits möjlighet att fritt konfrontera kandidaterna med frågor, kritik och
missnöje.
Mänskliga rättigheter garanteras i den år 1991 reviderade konstitutionen,
men fortfarande kränks de mänskliga rättigheterna för bl.a. politiskt och re-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
142
ligiöst verksamma. Ett positivt inslag är dock en tydligt ökande frispråkighet
och tolerans för oliktänkade i den inhemska debatten. Detsamma gäller för
kulturyttringar inom landet såväl som för impulser utifrån. Sverige bör bl.a.
inom ramen för biståndssamarbetet fortsätta att verka för att enpartisyste-
met ersätts med pluralism och demokrati.
Det svenska bistånd som har utgått under de senaste åren kan sägas ha
spelat en konstruktiv och katalytisk roll i det pågående ekonomiska och poli-
tiska reformarbetet i Vietnam. För närvarande pågår kunskaps- och institu-
tionsutvecklande insatser inom skogssektorn, hälsovården, rätts- och bank-
väsendena samt på makroekonomi-, företagslednings- och skatteförvalt-
ningsområdena. Den direkta kopplingen till reformprocessen har renodlats
alltmer och det är angeläget att också med biståndsinsatser främja en demo-
kratisk utveckling.
Vietnams valutabehov kan med hänsyn till bl.a. förbättrade ekonomiska
förutsättningar i landet och den förestående normaliseringen med ”IMF/-
Världsbanken” och asiatiska utvecklingsbanken inte längre anses ha samma
akuta karaktär som tidigare, varför hittillsvarande importstöd gradvis bör
kunna utfasas. En prioritering av infrastruktursatsningar synes mig däremot
motiverad mot bakgrund av att rådande allvarliga brister inom t.ex. tran-
sport-, kommunikations- och energisektorerna hämmar den ekonomiska re-
formprocessen.
Utanför landramsbiståndet bör Sverige även fortsättningsvis avisera en
beredskap att delta i en internationell stödinsats för Vietnam i samverkan
med IMF och verka för att en sådan genomförs.
Vietnams ekonomiska utveckling gör det befogat att se över möjlighe-
terna för ett bredare biståndssamarbete. Det är med tillfredställelse jag no-
terar SWEDECORP:s engagemang och framtidsplaner för Vietnam. Möj-
ligheterna att också bredda BITS-samarbetet bör undersökas. Även en-
skilda organisationer bör kunna spela en viktig roll i samarbetet med Viet-
nam.
Med hänsyn taget till det förda resonemanget, vill jag föreslå en landram
genom SIDA på 180 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Filippinerna
Utvecklingen i Filippinerna inger viss optimism vad beträffar läget för de
mänskliga rättigheterna. Utgångsläget är dock utomordentligt dåligt och all-
varliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter. President Ra-
mos företagna åtgärder till försoning med grupper till höger och vänster om
regeringen, upphävandet av kriminaliseringen av kommunistpartiet samt en
partiell amnesti för flera kända vänster- och högerrebeller är dock positiva
tecken.
På ekonomins område kan ännu ingen konjunkturåterhämtning skönjas,
trots det stabiliseringsprogram som genomförs i samarbete med IMF och
Världsbanken. För de fattiga - 70 % av befolkningen - har levnadsbetingel-
serna inte förbättrats och statens satsningar på bl.a. utbildning och hälsovård
är alltför små för att möta den växande befolkningens behov.
Det samlade biståndet till Filippinerna uppgick år 1991/92 till 39 miljoner 143
kronor.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Mot bakgrund av den rådande situationen i landet, förefaller det mig an-
geläget att i vårt SIDA-stödda bistånd genom svenska enskilda organisatio-
ner i högre grad prioritera demokrati- och mänskliga rättighets-befrämjande
insatser samt stöd till fattigdomsbekämpning.
Ett omfattande tekniskt bistånd ges vidare genom BITS, vilket är koncen-
trerat till energi-, miljö- och skogsvårdssektorerna. Vad gäller stöd till kraft-
verksbyggnad arbetar BITS i nära samarbete med Världsbanken. En fortsatt
och utvidgad verksamhet förutses. SWEDECORP:s exportfrämjande verk-
samhet är en annan komponent i det svenska biståndet, som förutses växa
framöver.
Kambodja
1 Kambodja har FN-operationen UNTAC (United Nations’ Transitional
Authority in Cambodia) inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna
val under maj 1993. Situationen kompliceras dock av att det av FN överva-
kade samarbetet inom landets högsta nationella råd (SNC) brutit samman
genom att en av de fyra parterna, de röda khmererna, vägrar att delta i fas
2 - awäpning och demobilisering - av den pågående fredsprocessen. Där-
med kan samtliga FN-insatser i Kambodja, inklusive rehabiliterings- och
återuppbyggnadsoperationerna komma att försvåras och fördröjas. Bortsett
från detta allvarliga problem förefaller UNTAC-operationen att framskrida
i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering av politiska
partier tillsammans med väljarregistrering har påbörjats. Flyktingrepatrie-
ringen gör framsteg, även om tidtabellen gradvis har fått justeras.
Den ekonomiska reformprocessen har lett till att Kambodjas tidigare so-
cialistiska planekonomi nu formellt avskaffats och landet definieras numera
som en liberal demokrati. En blomstrande privat företagsamhet har vuxit
fram, men avigsidor som en kraftigt ökad smuggling, vidgade sociala klyftor
och social nedrustning framträder allt tydligare. Det statsfinansiella läget är
utomordentligt allvarligt och har i snabb takt försämrats alltsedan 1990 då
östbiståndet upphörde samtidigt med minskade inkomster från den desinte-
grerande statliga företagssektorn. Härigenom har bl.a. löneutbetalningar
inom statsförvaltning, skolväsende, hälsovård inte kunnat fullgöras och rap-
porter bekräftar att landets hela civila administration f.n. är statt i ett alar-
merande förfall.
Frågan om demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja har kommit
i ett nytt läge genom Parisöverenskommelsen men rapporter om brott mot
skrivningarna har förekommit under det gångna året. Det finns anledning
hysa oro över utvecklingen.
Det är uppmuntrande att FN-appellen om medel för omedelbar rehabilite-
ring och återuppbyggnad av Kambodja rönt ett så positivt gensvar från
världssamfundets sida. Biståndskoordinering och den mycket begränsade
mottagningskapaciteten på kambodjansk sida utgör dock problem, som be-
slutsamt måste tacklas för att inte effektiviteten i biståndet framöver skall bli
lidande.
Den påfallande fattigdomen och de mycket stora hjälpbehoven i Kam-
bodja motiverar ett fortsatt kraftigt svenskt stöd. En betydande del bör
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
144
lämpligen såsom hittills gå till humanitära insatser och kanaliseras genom FN Prop. 1992/93:100
och enskilda organisationer. Ett omfattande stöd går genom UNICEF. Ur Bilaga 4
effektivitetssynpunkt bör dock en koncentration till ett färre antal insatser
eftersträvas. Med hänsyn till den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja och
den stora roll som infrastruktur har för landets utveckling, föreslår jag att
förutsättningarna för sådant stöd närmare utreds. Ett lämpligt område kan
vara energisektorn. Det under förra året inledda institutionsuppbyggande
biståndet bör kunna vidareutvecklas. Dessutom finns behov av demokrati-
och mänskliga rättighetsinriktat bistånd, varför nya insatser exempelvis i an-
slutning till UNTAC:s demobiliseringsfas kan övervägas.
Ett fortsatt sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras
för budgetåret 1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och
återuppbyggnad m.m.
Sverige bör också avisera en fortsatt beredskap att delta i en internationell
stödgrupp för Kambodja inom IMF och verka för att en sådan bildas.
Regionala insatser i Asien
Det svenska stödet till Mekong-kommittén har hittills främst omfattat mil-
jöinsatser och administrativt stöd till sekretariatet i Bangkok. Behovet av
insatser förefaller vara extra stort i Kambodja, som nu är på väg att åter-
uppta sitt medlemskap i organisationen. Gällande proceduravtal har för-
längts med ett år till den 30 juni 1993. SIDAs ursprungliga planer att inleda
ett programinriktat samarbete fr.o.m. den 1 juli 1992 har fått skrinläggas.
Anledningen har varit att arbetet i kommittén har legat nere till följd av
oenighet mellan medlemsländerna om bl.a. formerna för Kambodjas åte-
rinträde i kommittén och att därmed en av SIDA initierad strategisk studie
rörande Mekong-kommitténs fortsatta arbete inte kunnat behandlas. Jag
välkomnar UNDP:s ansträngningar att bryta dödläget inom organisationen
och konstaterar att en normalisering av arbetet nu synes vara på väg.
Miljörelaterat stöd till Mekongkommittén lämnas via SIDA från anslaget
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Fortsatt stöd till Asian
nstitute of Technology lämnas också via detta anslag. Annat stöd till Me-
kongkommittén och övrigt regionalt samarbete inklusive stöd till utveckling
av hantverksfiske i Bengaliska bukten lämnas från anslaget
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 18 miljoner kronor. Fortfa-
rande finns en reservation om 28 miljoner kronor som huvdsakligen hänför
sig till ännu icke genomförda insatser i Kambodja. Med hänsyn till ovanstå-
ende föreslår jag ingen ny medelstilldelning för budgetåret 1993/94.
Icke landrelaterat bilateralt bistånd
Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell försoning
Det starka svenska intresset för demokratifrågorna gör det synnerligen väl
motiverat att visa stor beredvillighet att stödja den fortsatta demokratipro-
cessen i våra samarbetsländer. Demokratiinsatser i länder utanför program-
kretsen bör också kunna komma ifråga. SIDA har av regeringen erhållit i
145
uppdrag att utarbeta långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokra-
tiska institutioner och rättsväsende i programländerna. Dessa förutses bli
föremål för regeringens godkännande under våren 1993. Utvidgade demok-
ratifrämjande insatser förutses dra nytta av svensk kompetens och kun-
nande.
Under en lång rad av år har bistånd lämnats till oberoende grupper och
institut vilka är engagerade i värnet av de mänskliga rättigheterna. Deras
verksamhet innefattar spridande av kunskap om mänskliga rättigheter,
granskning av staters efterlevnad av mänskliga rättigheter och stöd åt perso-
ner utsatta för politisk förföljelse eller annan rättslöshet. Stöd till dessa icke-
statliga organisationer har många gånger varit avgörande för deras möjlighet
att verka trots svåra omständigheter. Samtidigt finns anledning att uppmärk-
samma i vad mån bistånd utifrån kan fungera som ersättning för lokal för-
ankring.
Väpnade konflikter utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättighe-
terna. I situationer av väpnade inre konflikter försvagas rättsskyddet och
inte sällan inträffar omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rät-
tigheterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning är i denna me-
ning också ett förebyggande arbete till skydd för mänskliga rättigheter. Väp-
nade konflikter utgör också det kanske främsta hindret mot ett lands utveck-
ling. Somalia är ett sådant fall där kaos har tillåtits utvecklas och där laglös-
het och anarki gör att människan idag behandlas som om hon saknar värde.
Jag menar därför att medel ska kunna användas till att stödja initiativ
tagna av nationella, regionala och oberoende instanser för att i u-länder nå
lösning på konflikter och åstadkomma försoning. Stöd kan gälla förebyg-
gande diplomati, dialog syftande till nationell försoning, medlingsuppdrag
och skiljedomsväsende. Medel bör även kunna användas för institutionellt
stöd. Ett exempel på denna stödform är det uppdrag som Liv och Fredsinsti-
tutet fått av FN och som innebär att institutet står som neutral organisatör
av möten mellan olika parter i Somalia och som förmedlare av kontakter.
SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att utarbeta en plan för insatser
till stöd för barnets rättigheter. Även icke-programländer bör komma ifråga
för dessa insatser. Jag tänker då på länder som Thailand och Filippinerna
som bör få hjälp med att ta itu med den barnprostitution som den ökande
strömmen av turister fört med sig.
Demokratimålet har en central roll i regeringens biståndspolitik. Kvin-
norna fortsätter att vara en utsatt grupp i många u-länder. Insatser avsedda
att stärka kvinnans ställning i samhället och deltagande i det politiska livet
är en del av det demokratifrämjande biståndet. Insatser för undanröjande
av diskriminering av kvinnor har en tydlig innebörd av mänskliga rättigheter.
Regeringen har tillsatt en utredning om förutsättningarna för att skapa ett
internationellt institut för valövervakning m.m. Utredningens förslag kan
under budgetåret medföra medelsbehov för igångsättande av ett sådant insti-
tut.
I Centralamerika utgör stöd till den fortsatta freds- och försoningsproces-
sen en starkt bärande linje i det svenska biståndet. Som en följd av fredsavta-
let i El Salvador i januari 1992 utfästes ett svenskt bidrag om
60 miljoner kronor under vardera tre år till stöd för försonings- och demo-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
146
kratiprocessen. Medel för ändamålet bör tas i anspråk från denna anslags-
post.
Bilateralt stöd till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza tas från
denna anslagspost. Stödet, som förmedlas genom enskilda organisationer, är
koncentrerat till den sociala sektorn. Det skall ses som ett komplement till
det stöd som ges genom FN-organet UNRWA.
Med beaktande av ovanstående föreslår jag att 650 miljoner kronor av-
sätts för insatser genom SIDA under anslaget Demokrati, mänskliga rättig-
heter och humanitärt bistånd. I denna medelsram ingår även det föreslagna
stödet till Sydafrika på 240 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m. m.
Under det gångna budgetåret har en allt mindre del av katastrofbiståndet
gått till offer för naturkatastrofer. Istället har offer för krig och inbördesstri-
digheter och sociala oroligheter alltmer kommit att bli mottagare av kata-
strofbistånd. De politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och
Östeuropa, och den rådande krisen i det forna Jugoslavien, har dessutom
gjort att ett i biståndssammanhang icke traditionellt geografiskt område bli-
vit mottagare av katastrofhjälpsinsatser. Tyngdpunkten i det svenska kata-
strofbiståndet ligger dock fortfarande på att ge stöd vid de katastrofer som
inträffar i u-länder.
Omfattande katastrofinsatser har från svensk sida skett i Afrika. Södra
Afrika har haft en omfattande torka men även Afrikas Horn är drabbat av
torka, krig och konflikter. Ytterligare insatser kommer att erfordras från
svensk sida för akuta insatser i dessa områden. Insatser av återuppbyggnads-
karaktär har också skett och kommer att påbörjas i Eritrea, Afghanistan och
Kambodja.
Ett annat krisområde i närområdet som under det sista halvåret 1992 har
kommit att bli mer aktuellt, och som behövt stora biståndsinsatser, är det
forna Jugoslavien. Utgångspunkten för det fortsatta svenska biståndet till
det forna Jugoslavien är att stödja FNs program i regionen samt insatser ge-
nom svenska enskilda organisationer. Förutom direkt nödhjälp syftar FNs
verksamhet till att skapa förutsättningar för flyktingar att stanna i närområ-
det.
Händelseutvecklingen i det övriga Central- och Östeuropa tyder på att
fortsatt bistånd dit blir nödvändigt främst som följd av den ekonomisk-so-
ciala utvecklingen och de rådande konflikterna i vissa områden.
Det svenska katastrofbiståndet till ovan nämnda regioner har utgått an-
tingen direkt till drabbade länder, som bidrag till Röda Korset och andra en-
skilda organisationers insatser, eller som svar på olika FN-organisationers
appeller.
Inför budgetåret 1993/94 förväntas fortsatt stora behov av katastrofhjälp.
Det är viktigt att ha en god beredskap dels för de behov som kan förutses,
dels för naturkatastrofer av skilda slag. Framförallt kommer insatser i de
tork- och krigsdrabbade områdena i Afrika, länderna på Balkan och i OSS
att ta i anspråk en stor del av katastrof anslaget. Jag föreslår en ökad medels-
ram på 66 miljoner kronor till 1 181 miljoner kronor för anslagsposten Kata- 147
strofer, stöd till återuppbyggnad m.m.
Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer
Sammanlagt svarar samarbete genom enskilda organisationer och folkrörel-
ser för omkring 20 % av det totala biståndet genom SIDA. Därutöver sam-
arbetar även SAREC, BITS och SWEDECORP direkt eller indirekt med
enskilda organisationer. Under år 1992 har FN i ökad grad utnyttjat personal
från svenska enskilda organisationer.
Ett system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genom-
förs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapaci-
tetsstudier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande
insatser. SIDA:s arbete med att få till stånd en bättre samordning av bistån-
det till enskilda organisationer uppmuntras. Jag stöder även det övriga ar-
bete som SIDA bedriver för att förenkla administration och rutiner för bi-
stånd till organisationerna. Det är angeläget att dessa känner att de har stöd
för sin verksamhet samtidigt som kraven på effektivitet i biståndet måste
upprätthållas genom uppföljning och utvärdering.
Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och en-
skilda organisationer under budgetåret 1991/92 732,3 miljoner kronor. I pos-
ten ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående
reservationen uppgick till 34,6 miljoner kronor och avser redan ingångna
åtaganden. Medelsutnyttjandet är således mycket högt och som helhet anses
de enskilda organisationerna ha kapacitet att ansvara för större belopp än
vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar.
Medel avseende samordning och information liksom erfarenhetsutbyte
om utvecklingsfrågor och biståndsmetodik i anslutning till organisationernas
biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Särskild hänsyn bör tas
till organisationernas behov av planeringstrygghet och framförhållning i så-
väl projekt- som informationsverksamheten. Genom ökat stöd till innova-
tiva insatser på bl.a. folkbildningsområdet kan en fördjupad kontakt mellan
kulturer och befolkningsgrupper också i vårt svenska samhälle främjas. Där-
vidlag skall ungdomens särskilda roll som bärare av information och engage-
mang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdo-
mens intresse och delaktighet utgör i sin förlängning en förutsättning för en
fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet.
Riksdagen efterlyste (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1992/92:210) förbätt-
ringar i redovisningen av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrö-
relser och andra enskilda organisationer. Inom SIDA pågår ett arbete att för-
bättra redovisningssystemet för att därigenom på ett enklare sätt kunna ta
fram uppgifter om fördelning av olika typer av bidrag till organisationer och
deras fördelning på länder och regioner. Därutöver pågår ett utvecklingsar-
bete mellan Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna och Statistiska
centralbyrån för att få fram en bild av fördelning av biståndet på olika ända-
mål och till olika sektorer. Det är min övertygelse att dessa åtgärder succes-
sivt skall tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag.
Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra en-
skilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på
875 miljoner kronor bibehålls.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
148
Särskilda miljöinsatser
Insatser med tonvikt pä miljöfrågornas integrerade aspekter och med en klar
fattigdomsinriktning bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom mil-
jöekonomi, vattenresurshushållning, marin miljövård och biologisk mång-
fald. Uppmärksamhet bör även ägnas den moderna sektorns miljöproblem,
såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användningskont-
roll av freoner och bekämpningsmedel.
I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och genom-
föra insatser inom ramen för knappa resurser. För att stärka miljömedve-
tande och miljökunnande krävs såväl stöd till information och institutionsut-
veckling som till forskning och utbildning. Förutsättningarna för att genom-
föra miljöinsatser ökar successivt, bland annat genom de miljöprofiler som
utarbetas för vart och ett av länderna med programsamarbete.
Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska be-
slutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. Även i detta arbete
kan ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en vik-
tig roll, liksom enskilda organisationers arbete för att stärka miljöopinionen
i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökande utsträckning en-
gagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda
organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Stöd utgår även till inter-
nationella organisationer och i några fall direkt till organisationer i huvud-
mottagarländerna. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av nära samar-
bete mellan SIDA, BITS, SWEDECORP och SAREC, inte minst när det
gäller insatser genom internationella organisationer.
Miljöinsatserna bör koncentreras till program- och samarbetsländer. Då
miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör emellertid samarbete upprättas
med andra biståndsgivare för att möjliggöra regionala insatser och andra se-
lektiva insatser utanför landramskretsen. Jag vill också framhålla vikten av
att utnyttja den svenska resursbasens kompetens och kapacitet på miljötek-
nikområdet.
Jag föreslår att anslagsposten Särskilda miljöinsatser genom SIDA 1993/94
uppgår till 225 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
1991/92 |
Utgift |
6 814 938 701 Reservation 2 000 546 444 |
|
1992/93 |
Anslag |
7 517 000 000 |
|
1993/94 |
Förslag |
6 702 000 000 |
Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
Anvisat Förslag Förändring
____________________________________________1992/93 1993/94___________1993/94
A. LANDRAMAR OCH REGIONALA INSATSER
AFRIKA
Södra Afrika
|
Angola |
210 |
160 |
- 50 | |
|
Botswana |
90 |
70* |
- 20 | |
|
Lesotho |
35 |
30 |
- 5 |
149 |
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
|
Anvisat 1992/93 |
Förslag 1993/94 |
Förändring 1993/94 | |
|
Mozambique |
395 |
320 |
- 75 |
|
Namibia |
110 |
901 |
- 20 |
|
Zambia |
275 |
255 |
- 20 |
|
Zimbabwe |
220 |
1951 |
- 25 |
|
Sydafrika |
(275) |
(240)2 |
(-35) |
|
Regionala insatser |
165 |
130 3 |
- 35 |
|
Östra Afrika | |||
|
Kenya |
115 |
105 |
- 10 |
|
Tanzania |
530 |
445 |
- 85 |
|
Uganda |
110 |
85 |
- 25 |
|
Afrikas Hom | |||
|
Etiopien |
150 |
130 |
- 20 |
|
Västra Afrika | |||
|
Kap Verde |
80 |
20 |
- 60 |
|
Guinea Bissau |
85 |
45 |
- 40 |
|
ASIEN | |||
|
Bangladesh |
140 |
120 |
- 20 |
|
Indien |
415 |
345 |
- 70 |
|
Laos |
110 |
100 |
- 10 |
|
Sri Lanka |
35 |
35 |
0 |
|
Vietnam |
225 |
180 |
- 45 |
|
Regionala insatser |
0 |
0 4 |
0 |
|
LATINAMERIKA | |||
|
Nicaragua |
280 |
270 |
- 10 |
|
Utvecklingssamarbete | |||
|
Centralamerika |
165 |
135 |
- 30 |
|
Utvecklingssamarbete | |||
|
Sydamerika |
135 |
95 |
- 40 |
|
4 075 |
3 360 |
- 715 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
B. ICKE LANDRAMSRELATERAT BISTÅND
|
Demokrati, mänskliga | |||
|
rättigheter och hum.bistånd |
700 |
6505 |
- 50 |
|
Katastrofer och återupp - |
1 115 |
1 181 |
66 |
|
Bistånd genom folkrörelser |
875 |
875 |
0 |
|
Särskilda miljöinsatser |
250 |
225 |
- 25 |
|
C. ÖVRIGT |
380 |
305 |
- 75 |
|
Rekrytering och utbildning |
45 |
40 |
-5 |
|
Vissa land- |
52 |
43 |
- 9 |
|
Information genom SIDA |
25 |
23 |
- 2 |
3 442 3 342 -100
Ofördelat
SUMMA 7 517 6 702 -815
1 För Botswana, Namibia och Zimbabwe avsätts därutöver 5 miljoner kronor vardera
under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa
länder.
2 Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati, Mänskliga rättigheter och Humani-
tärt bistånd.
31 anslagsposten ingår dels SADC med 130 miljoner kronor, dels övrigt regionalt fi-
nansierat inom ramen för reservationen
4 P.g.a. stor reservation anvisades inga medel budgetåret 1992/93 och förslaget för
budgetåret 1993/94 är att inga ytterligare medel anvisas.
150
5 Av medlen avser 240 miljoner kronor Sydafrika och 60 miljoner kronor El Salvador.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
SIDA
SIDA har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning
med budgetförslag och tabeller. SIDA utgår i sina äskanden från en prelimi-
när prognos om BNI-utvecklingen för 1993 som skulle innebära en ökning
av biståndsanslaget med 2,6 %. SIDA har därefter på begäran av Utrikesde-
partementet inkommit med ett reviderat budgetförslag som utgår från be-
räkningarna att det totala utvecklingsbiståndet måste minska med
1,5 miljarder kronor. Enligt detta förslag hemställer SIDA att för budgetåret
1993/94 få anvisat 6 867 miljoner kronor för det bilaterala utvecklingssamar-
betet genom SIDA. Förslaget innebär en minskning med 650 miljoner kro-
nor jämfört med innevarande budgetår eller 8,6 %. SIDA föreslår att an-
slagsposterna Katastrofer och stöd till återuppbyggnad samt Bistånd genom
folkrörelser och enskilda organisationer ligger kvar på oförändrad nivå. Öv-
riga anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
föreslås minskas med i genomsnitt 12 %.
Vidare hemställer SIDA att för Särskilda insatser i skuldtyngda länder un-
der anslaget C 3. Andra biståndsprogram oförändrat 700 miljoner kronor
anslås och för övriga av SIDA administrerade poster under anslaget
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 191 miljoner kronor. SIDA
hemställer också att 65 miljoner kronor anslås för stöd till länderna i Cen-
tral- och Östeuropa genom folkrörelser och enskilda organisationer under
anslaget G 1.
Av SIDA:s anslagsframställning framgår att inga förändringar föreslås i
den allmänna inriktningen av verksamheten i förhållande till de riktlinjer-
som lagts fast för myndigheternas verksamhet under perioden 1992/93-
1994/95. Vad beträffar organisationsfrågor återkommer jag till detta under
anslaget C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).
För flertalet länder och områden föreslås i den ursprungliga anslagsfram-
ställningen nominellt oförändrade landramar. Särskilda förutsättningar an-
ges gälla för Botswana, Eritrea, Nicaragua och Sri Lanka. Landramarna har
i besparingsförslaget reviderats men med betoning att prioriteringarna på
fattigdomsbekämpning ligger fast. Vidare understrykes vikten av att de lång-
siktiga följderna av de nedskärningar som kommer att göras för budgetåret
1993/94 beaktas. SIDA vill också ge uppmärksamhet till de effekter som ned-
skärningar i det svenska biståndet får internationellt. SIDA lämnar också
förslag vad gäller regionala insatser och insatser under övriga poster som De-
mokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, katastrofer m.m., bi-
stånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda mil-
jöinsatser och särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal
samt information genom SIDA. SIDA föreslår vidare att enskilda anslags-
poster inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA får överskri-
das med högst 5 % under förutsättning att anslaget totalt sett inte över-
skrids. Vidare föreslår SIDA ytterligare delegering av beslut genom att be-
myndiga SIDA besluta om insatser inom anslagsposterna regionala insatser,
151
utvecklingssamarbete med Central- och Sydamerika, särskilda program, sär-
skilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd inom ramen för en av regeringen beslutad inriktning av verksamhe-
terna.
I sin anslagsframställning redogör SIDA för den informationskampanj
som inletts under hösten och som planeras sträcka sig över en treårsperiod.
Denna kommer framför allt att vara inriktad på att nå ut direkt till allmänhe-
ten med information om hur biståndsmedlen används och vilka resultat som
blir följden. SIDA pekar vidare på de ökande krav informationssatsningen
kommer att innebära i form av krav på fördjupande och kompletterande in-
formation. En förstärkning av biblioteks- och dokumentationsfunktionen
har nyligen genomförts inom SIDA.
Föredragandens överväganden
Allmänt
För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 6 702 miljoner kronor ställs till förfo-
gande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta innebär en minskning
med 815 miljoner kronor eller 10,8 % i förhållande till budgetåret 1992/93.
Den inriktning av verksamheten som SIDA föreslår har mitt stöd. Som jag
påpekade i förra årets budgetproposition är det angeläget att SIDA i ökad
grad uppmärksammar frågor som rör kostnadseffektivitet och resultatana-
lys. Det förändringsarbete av arbetsmetodik som inletts anser jag vara nöd-
vändig om biståndet skall nå de mål som riksdagen uppställt. Jag vill här sär-
skilt nämna behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att eko-
nomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt stadium. Jag vill
också påpeka det förhållandet att bilateralt och multilateralt bistånd alltmer
samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala samarbetsmöj-
ligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete. Beträf-
fande kretsen länder som kan komma ifråga för bistånd vill jag nämna att
upplösningen av Sovjetunionen gett upphov till en rad länder som kan bli
föremål för biståndsinsatser.
Flertalet av de områden som SIDA tagit upp i sin anslagsframställning har
jag redan tidigare berört och kräver inga ytterligare kommentarer från min
sida. Istället vill jag här ta upp konsekvenserna av besparingskravet på
SIDAts verksamhet. Jag har med intresse tagit del av de förslag till bespa-
ringar som SIDA lagt fram. Jag finner att styrelsens analys av hur besparing-
arna bör genomföras i stort överensstämmer med de överväganden och slut-
satser som jag redan presenterat. Jag delar således SIDA:s uppfattning att
nedskärningarna så långt möjligt ej bör drabba de minst utvecklade län-
derna. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet skall bibehållas. De-
mokratiseringssträvandena skall stödjas och respekten för mänskliga rättig-
heter uppmuntras. I de länder där en process från krig till fred inletts, som i
Mozambique, finns stora återuppbyggnadsbehov som måste täckas. Länder
med pågående strukturanpassningsprogram bör inte heller drabbas hårdare
än nödvändigt. Arbetet med att förtydliga rollerna i biståndsprocessen är an-
geläget och att hänsyn därvid tas till de faktiska förutsättningarna i olika län-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
152
der. Fördelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1992/93:100
framgår av tabell 5. Bilaga 4
Jag har tidigare motiverat landramstorlekar och kommenterat det icke
landrelaterade biståndet. Jag får hänvisa till detta beträffande föreslagna be-
lopp av anslagsposterna. I det följande kommenteras även annan verksam-
het som finansieras via SIDA.
Landrelaterat bistånd
Men även utifrån dessa prioriteringar av landsamarbetet finns anledning se
med realism på hur biståndet utvecklats under åren och med hänsyn tagande
till resultat i biståndet. Det går således inte att bortse från att i några samar-
betsländer som i det fattiga Guinea Bissau det rått oklarhet om biståndets
effektivitet. Detsamma torde gälla biståndet till Tanzania och till Indien som
båda får vidkännas större nedskärningar i absoluta tal. Förutom effektivitet
i biståndet har i dessa länder en bedömning gjorts av demokratiseringssträ-
vanden, respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska
liberaliseringen. De utgående reservationerna är en ytterligare aspekt som
beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan förskjutas
från ett budgetår till ett annat har jag förståelse för men inte att reservatio-
nerna ackumuleras år från år. Detta måste betraktas som en signal på att
biståndssamarbetet inte fungerar tillfredsställande. Jag vill särskilt nämna
Kap Verde där reservationen är nästan lika stor som landramen. Landet har
haft svårt att tillgodogöra sig importstödet och av det skälet föreslår jag en
kraftig neddragning i avvaktan på att rutiner för importstödet etablerats.
Jag finner det ej berättigat att i år föreslå att Eritrea blir programland.
Jag vill avvakta den till april 1993 planerade folkomröstningen om Eritreas
framtid och även den planerade s.k. landprofilen med analys av hur ett
svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör under budgetåret
1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.
Icke landrelaterat bistånd
Av det icke landrelaterade biståndet vill jag särskilt framhålla stödet till ka-
tastrofer och återuppbyggnad som bedöms vara av så stor betydelse att en
mindre anslagsökning föreslås. Även bistånd genom enskilda organisationer
prioriteras och föreslås få en oförändrad medelsram.
Jag anser det angeläget av skäl som jag tidigare framfört att anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges prioritet. Jag
vill här särskilt beröra stödet till de demokratiska krafterna i Sydafrika.
Detta stöd fördes fr.o.m. budgetåret 1992/93 till anslagsposten Demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Även i årets budgetförslag har
medel reserverats under denna anslagspost. När nu en politisk utveckling
inletts i Sydafrika mot demokrati är det lämpligt att ge öppenhet åt det bi-
stånd som kommer landet till godo och att det förs till listan av mottagarlän-
der utan att erhålla egen anslagspost. En ytterligare förändring, som jag vill
föreslå, är att medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Vad gäller den re-
153
gionala fördelning, som SIDA presenterat, kan konstateras att halva ansla-
get budgeterats för insatser i Afrika och ca 30 % för insatser i Latinamerika.
Endast 55 miljoner kronor avser insatser i Asien och Mellanöstern vilket en-
ligt min mening är ett alltför litet belopp med hänsyn till de prioriteringar ur
demokratihänseende som jag redan angett. Jag förutser dessutom en star-
kare inriktning mot demokratifrämjande insatser i de länder med vilka Sve-
rige bedriver ett långsiktigt samarbete. SIDA har inför budgetåret 1993/94
att inkomma med en plan till regeringen över vilken beslut kommer att fattas
om medlens disponering.
Jag föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika u-
länder inleds under kommande budgetår. Min uppfattning är att aktiva och
medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveck-
ling. Ett volontärutbyte av detta slag syftar till att öka den ömsesidiga förstå-
elsen mellan ungdomar från olika länder. I denna fråga har jag samrått med
civilministern.
Det särskilda miljöanslaget bör användas strategiskt och koncentreras till
lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen för begrän-
sade administrativa resurser.
Jag vill också nämna de möjligheter till bredare samarbete som finns i län-
der som Botswana, Namibia och Indien. SIDA bör här arbeta mer aktivt
med BITS och SWEDECORP i syfte att finna möjligheter till ett bredare
engagemang från svensk sida.
Övrigt
Särskilda program
Insatserna under denna anslagspost är av stor betydelse för den långsiktiga
utvecklingen av det svenska bilaterala biståndet. De möjliggör för i första
hand SIDA att utveckla långsiktiga strategier och nya metoder i biståndsar-
betet. I möjligaste mån utnyttjas svenska resurser.
Anslagsposten innefattar tre delposter: Försöksverksamhet och metodut-
veckling (FOM), ämnesinriktad verksamhet (ÄIV) och insatsförberedelser
och resultatvärdering (IRV).
Långsiktighet och flexibilitet är väsentliga för en stor del av insatserna un-
der denna anslagspost. Exempel på detta är familjeplanering under 1960-
och 1970-talen samt miljö och AIDS-bekämpning under 1980-talet.
SIDA avser att under de närmaste åren prioritera olika ÄlV-insatser. Det
gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja och underlätta mottagarlän-
dernas förändring i riktning mot marknadsekonomi.
En annan stor ÄlV-insats gäller befolkningsfrågor. Dessas betydelse kan
inte nog understrykas och är nära kopplade till problematiken kring miljö
och hushållning med naturresurser. Även frågor om kvinnors och barns si-
tuation är viktiga i sammanhanget. SIDA:s insatser på detta område avser
stöd till metodutveckling och resultatspridning samt att stimulera till erfaren-
hetsutbyte.
Det finns enligt min mening skäl att göra vissa omprioriteringar av insat-
serna under denna anslagspost. De insatser som avser handikappade, kvin-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
154
nor, stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna och befolknings-
frågor i stort bör härvid prioriteras. Jag anser även att SIDA:s resultatutvär-
deringsverksamhet bör utvecklas vidare.
Jag föreslår att anslagsposten Särskilda program uppgår till 305 miljoner
kronor budgetåret 1993/94.
Rekrytering och utbildning av fältpersonal
Personalbiståndet har under senare år genomgått betydande förändringar.
Antalet kontraktsanställda genom SIDA har minskat från 297 personer bud-
getåret 1986/87 till 114 personer i april 1992. Budgetåret 1993/94 beräknas
antalet vara ca 100 personer. En betydande ökning har under samma tid
skett vad gäller antalet lokalanställda i mottagarländerna och personalen i
av SIDA kontrakterade företag.
SIDA verkar aktivt för att stärka mottagarländernas resurser att upp-
handla och anställa utländsk personal. Genom s.k. direkanställningsavtal
ges mottagarländerna möjligheter att anlita utländsk personal på viktiga pos-
ter där inhemsk personal saknas. Sådana avtal finns nu med Botswana och
Namibia och antalet avtal förväntas öka.
Som förberedelse för olika former av tjänstgöring i u-länder arrangerade
SIDA under budgetåret 1991/92 60 kurser med sammanlagt 816 deltagare.
Till en tredjedel avser kurserna förberedelser för deltagare i MFS-program-
met (Minor field studies). Genom detta program fick under budgetåret
1991/92 ca 250 svenska högskolestuderanden vid ca 25 institutioner möjlig-
het att genomföra fältuppdrag i u-länder. MFS-programmet har enligt min
mening stor långsiktig betydelse både ur informations- och rekryteringssyn-
punkt.
Utrikesutskottet har i ett yttrande (1991/92:UUly) till Konstitutionsut-
skottet med anledning av ett tidigare bifall till ett motionsyrkande
(1989/90:UU15 moment 151) begärt en redovisning av insatser vad gäller
hemvändande biståndspersonal. Vad gäller SIDA:s personal och kontrakts-
anställda sker regelmässigt en återföring av erfarenheter i samband med att
en utlandstjänstgöring avslutas. Ansvaret för att så sker ligger på bistånds-
kontoret. Biståndspersonal har möjlighet till en s.k. säckpeng i samband
med hemkosten. Säckpengen är en SIDA-anställning med ett för den en-
skilde relevant innehåll under en period om högst fem månader och syftar
till att underlätta återinträdet på den svenska arbetsmarknaden. För inneva-
rande budgetår har SIDA budgeterat 1 miljon kronor för detta ändamål.
I syfte att stärka resultatkraven och utveckla kompetensen som beställare
vad gäller personalutbildning har SIDA fr.o.m. innevarande budgetår beslu-
tat ombilda personalutvecklingsbyrån och kursgården i Uppsala till egna re-
sultatenheter.
Rekrytering och utbildning inom det multilaterala området redovisas un-
der anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.
Jag beräknar medelsbehovet vad gäller rekrytering och utbildning av fält-
personal till 40 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
155
Vissa landprogramkostnader
Denna anslagspost upptar bl.a. skatter och sociala avgifter för fältpersonal
som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för fältpersonal. Kostnader
för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsultarvoden och en
temporär förstärkning i södra Afrika) får även finansieras från anslagspos-
ten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas från an-
slagsposten intill ett belopp om 500 000 kr. Det totala medelsbehovet för
budgetåret 1993/94 beräknas därmed till 43 miljoner kronor.
Sedan budgetåret 1981/82 avräknas kostnaderna för svenska skolor i vissa
u-länder. Kostnaderna belastar utbildningsdepartementets huvudtitel. Låne-
garanti för finansiering av byggandet av skolor eller kompletterande byggna-
der kan undantagsvis belasta biståndsanslaget vid eventuella skadefall. Re-
geringen beslutade att utställa garanti för lån, dels den 11 oktober 1990 till
Svenska skolföreningen i Nairobi till ett belopp av högst 2 000 000 kr för att
finansiera en internatanläggning, dels den 12 september 1991 till Svenska
skolföreningen i Managua till ett belopp av högst 1600000 kr för att finan-
siera inköp av skolfastighet.
Information genom SIDA
Av grundläggande betydelse för ansträngningarna att skapa och på längre
sikt bredda förståelsen och engagemanget för u-länder och för svenskt bi-
stånd är det informationsarbete som SIDA bedriver. Under de ekonomiska
omständigheter som för närvarande råder och som präglas av djupgående
ekonomisk recession ter sig dessa strävanden ännu mer väsentliga. Även om
SIDA på grund av sin ställning självklart har huvudansvaret för spridningen
av information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet, är det
viktigt att SAREC, BITS och SWEDECORP, Nordiska afrikainstitutet och
Sandö U-centrum bidrar genom att sprida kännedom om de egna verksam-
heterna. Detta gäller i lika hög grad för folkrörelser och enskilda organisa-
tioner som arbetar med utvecklingssamarbete. Inte minst viktigt är det för
våra ansträngningar att motverka de tendenser till främlingsfientlighet, som
under de senaste åren kunnat iakttas i Sverige.
Redan i förra årets proposition välkomnade regeringen försöken med att
under en treårsperiod utprova möjligheterna att via åtta regionansvariga
verka för att internationalisera undervisningen. Skolorna och deras personal
har därvid en central roll att spela. Det är av stor vikt för det framtida utveck-
lingssamarbetet att på detta sätt nå ut till en bred allmänhet i syfte att skapa
ett intresse för u-länder och för arbetet med att via biståndet förbättra förhål-
landena i dessa länder.
Jag förordar att 23 miljoner kronor avsätts för anslagsposten Information
genom SIDA varav 5 miljoner kronor avsätts till regeringens disposition för
särskilda informationssatsningar.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
156
1. godkänna de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1992/93:100
som jag förordat, Bilaga 4
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
jag förordat,
3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA förbudgetåret 1993/94 an-
visa ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i före-
gående avsnitt angående
4. kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika,
5. redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisa-
tioner.
|
1991/92 |
Utgift |
2 004 251 997 Reservation 1 195 911 910 |
|
1992/93 |
Anslag |
2 114 500 000 |
|
1993/94 |
Förslag |
1 804 500 000 |
Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr)
|
Anvisat 1992/93 |
Förslag 1993/94 |
Förändring 1993/94 | |
|
U-landsforskning genom Styrelsen |
425,0 |
405,0 |
-20,0 |
|
BITS verksamhet, därav |
324,5 420,0 |
304,5 400,0 |
-20,0 -20,0 |
|
Gäststipendie- och utbytesprogram |
10,0 |
7,5 |
-2,5 |
|
Näringslivsbistånd genom Styrelsen för |
160,0 |
135,0 |
-25,0 |
|
Swedfund International AB |
25,0 |
25,0 |
+ /-0.0 |
|
Projektbistånd till vissa länder |
40,0 |
20,0 |
-20,0 |
|
Stöd till ekonomiska reformprogram |
700,0 |
500,0 |
-200,0 |
|
Utredningar m. m. |
10,0 |
7,5 |
-2,5 |
|
Summa |
2 114,5 |
1 804,5 |
-310,0 |
SAREC
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de
tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96).
SAREC föreslår en väsentlig höjning av ambitionsnivån i forskningsbi-
ståndet från 425 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till 600 miljoner kronor 157
budgetåret 1995/96.
Förslaget motiveras med dels kunskapsutvecklingens centrala betydelse
för u-länderna, dels den kris för universitet och forskning som råder i många
av de fattigaste u-länderna. Hög prioritet bör även fortsättningsvis ges åt att
utveckla och stärka forskningskapaciteten i resurssvaga u-länder.
De forskningsområden SAREC avser prioritera under treårsperioden är
miljö och utveckling, befolkning, ekonomiska och politiska förändringspro-
cesser, demokrati och mänskliga rättigheter, kvinnoforskning, hälsoforsk-
ning (inkl. AIDS) samt de s.k. basvetenskaperna.
SAREC utgår i framtidsanalysen från konstaterandet att i-länderna svarar
för 96 % av världens resurser för forskning och utveckling (FoU) och att den
snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik innebär såväl hot som möj-
ligheter för u-länderna. SAREC sammanfattar behoven av FoU-verksamhet
och resurser för denna i u-länderna på följande sätt:
”Forskningen är i många avseenden internationell till sin natur. Inget land är
självförsörjande inom forskning. Förekomsten av en inhemsk forskning är
också en förutsättning för att ge kvalitet åt den högre utbildningen. ... Utan
en egen kompetens inom viktiga områden blir beroendet av omvärlden nära
nog total.”
Resurserna för högre utbildning och FoU varierar betydligt mellan olika u-
länder. I de ekonomiskt framgångsrika delarna av Asien samt i Kina och In-
dien görs avsevärda investeringar i FoU. Även i Latinamerika finns bety-
dande forskningskapacitet inom vissa områden.
De fattigaste u-länderna har däremot minskat sin andel av världens sam-
lade FoU-resurser, från 2,2 % år 1980 till 0,8 % år 1990. Särskilt tydligt är
detta i Afrika söder om Sahara. De stora ekonomiska problemen och i vissa
fall politisk repression har lett till att universiteten kraftigt försvagats och i
flera fall hotas forskningsmiljöer och -institutioner att gå under. Effekten är
att många länder är helt beroende av bistånd för att utveckla och bevara sin
forskningskapacitet.
Till den fördjupade anslagsframställningen har bilagts en utredning, ”Att
äga, utveckla och förvalta kunskap - Bistånd till universitet i u-länder”, ge-
nomförd gemensamt av SAREC och SIDA, med förslag om att i vissa av-
seenden förändra stödet till kapacitetsbyggande. Utbildnings- och forsk-
ningsmiljöernas sönderfall i ett antal av de fattigaste u-länderna gör att stöd
i större utsträckning bör ges till en hel fakultet eller ett universitet, genom
t.ex. basstöd, stöd till förvaltning och vetenskaplig infrastruktur.
Det finns också behov av att utveckla mottagarnas planering och ledning
av nationell FoU och högre utbildning. Detta kan även bidra till förbättrade
möjligheter till givarkoordinering. SAREC:s och SIDA:s stöd till universi-
tetet i Maputo redovisas här som ett framgångsrikt exempel.
Vad gäller verksamhetens allmänna inriktning föreslår SAREC en ändring
av målparagrafen i myndighetens instruktion. Syftet är att klarare ge uttryck
för forskningsbiståndets båda verksamhetsmål
- att stärka u-ländernas forskningskapacitet och
- att främja utvecklingsinriktad forskning.
Förslaget om instruktionsändring innebär också att de båda verksamhetsmå-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
158
len tydligare relateras till de fem biståndspolitiska målen. Nuvarande in-
struktion nämner endast målen ökat självbestämmande samt ekonomisk och
social rättvisa.
SAREC redovisar vidare en mycket utförlig genomgång av verksamhe-
tens mål och de olika stödformerna. Vad gäller verksamhetens utveckling
konstateras att den ökat med 50 % under de senaste tio åren och att flera
nya mer arbetsintensiva och resurskrävande stödformer tillkommit.
Resultatanalysen inleds med en beskrivning av de metoder, resultatmått
och överväganden som SAREC tillämpar i sin verksamhet.
Vad gäller verksamhetsmålet ”att stärka u-ländernas forskningskapacitet”
sägs att en enkel, allmänt accepterad definition av begreppet saknas.
SAREC anser att målet uppnåtts när ”det utvecklats miljöer i mottagarlän-
derna där forskning med god kvalitet och relevans varaktigt bedrivs”.
För verksamhetsmålet ”främja utvecklingsinriktad forskning” gäller eta-
blerade normer och former för bedömning av forskningens kvalitet och
värde dels inomvetenskapligt, dels vad gäller den allmänna kunskapsupp-
byggnaden inom området.
I den fortsatta analysen kommenteras och diskuteras med utgångspunkt
från elva representativa exempel resultaten av SARECzs insatser.
Vad gäller de bilaterala programmen (med exemplen Mocambique, Etio-
pien och Sri Lanka) visar sig resultaten i stor utsträckning vara beroende av
det historiska utgångsläget i respektive land.
De regionala programmen är huvudsakligen inriktade på produktion och
spridning av forskningsresultat. De bidrar även i stor utsträckning till att
stärka och vidmakthålla forskningskapaciteten, genom uppbyggandet av
livskraftiga regionala nätverk, t.ex. det östafrikanska arkeologiprogrammet
och det afrikanska energiforskningsprogrammet.
De internationella programmen, exemplifierade med CGIAR och
WHO/HRP, är framför allt inriktade på forskningsresultat. Ett viktigt syfte
med SAREC:s stöd har varit att påverka forskningsprogrammens inriktning
och policy, inte minst vad gäller forskningens relevans för u-länderna.
Stödet till den ”resultatinriktade” forskningen belyses med AIDS-pro-
grammet, forskningen om Chagas sjukdom samt skog/miljö-programmet.
Resultatmått som används är etablerade vetenskapliga kvalitetsmått, dvs.
granskning och värdering i den internationella forskarvärlden.
Det svenska programmets inriktning har successivt förändrats mot ett mer
långsiktigt och koncentrerat stöd till forskningsmiljöer. Programmet består
av tre stödformer (projektstöd, långsiktigt stöd till institutioner och forsk-
ningsmiljöer samt högre forskartjänster). Därutöver medverkar för närva-
rande ca 120 svenska institutioner i huvudsakligen de bilaterala program-
men.
SAREC gör i sin resursanalys en jämförelse med sin kanadensiska mot-
svarighet, IDRC. Det kanadensiska forskningsbiståndet är endast ca 50 %
större än det svenska, men IDRC har 15 gånger fler anställda än SAREC
(600 respektive 40 anställda). IDRC:s arbetssätt och roll i de stödda projek-
ten är dock betydligt mer aktiv än SAREC:s.
I fråga om produktivitet och kostnadseffektivitet sägs att enkla mätmeto-
der saknas. Verksamhetens omfattning och utvecklingen av mer arbetskrä-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
159
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
vande stödformer har dock inte åtföljts av motsvarande förstärkning av
SAREC:s administration. De 15 forskningssekreterarna har enligt SAREC
en generellt sett alltför hög ärendebelastning och kvalificerad kompetens be-
höver tillföras viktiga programområden (bl.a. naturresurser och miljö).
Lönenivån vid universiteten har ökat kraftigt under senare år. Detta har
försvårat SAREC:s möjligheter att rekrytera och behålla personal. SAREC
begär därför resurser för att höja lönenivån så att den motsvarar den vid jäm-
förbara institutioner.
SAREC hemställer, med hänvisning till förslaget om höjd ambitionsnivå i
verksamheten, att kravet på en real minskning av förvaltningsanslaget med
5 % under den kommande treårsperioden inte tillämpas. SAREC begär en
ökning av anslaget med ca 12 % under treårsperioden.
Sakanslagets tre delposter, insatsförberedelser, forskningssamarbete och
u-landsforskning i Sverige, liksom den inbördes fördelningen dem emellan
föreslås vara oförändrade (2 %, 88 % resp. 10 %).
Föredragandens överväganden
De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning
(dels generellt i budgetförordningen, SFS 1989:400, dels specifikt för
SAREC i regeringsbeslut 1991-06-06), har enligt min mening mycket väl
uppfyllts av SAREC.
Jag anser att SAREC i den fördjupade anslagsframställningens redovis-
ningar och analyser visar på en klar uppfattning om målen för verksamheten
och förhållandena dem emellan samt om formerna för att uppnå dem.
Jag instämmer i SAREC:s analys av forskningens och kunskapsutveck-
lingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Nationell forsk-
ningskapacitet och fungerande högre utbildning är angelägna inte endast för
ländernas ekonomiska utveckling. Minst lika viktig är forskningens och den
högre utbildningens roll vad gäller framväxt och upprätthållande av demo-
kratiska samhällsskick och fungerande rättssystem. Mot denna bakgrund an-
ser jag att SAREC:s stöd till forskning med inriktning på frågor om demo-
krati och mänskliga rättigheter bör öka.
Jag ansluter mig också till SAREC:s analys av möjligheterna för enskilda
u-länder att utveckla sin politik och sina insatser vad gäller befolkningsfrågor
i vid mening, miljö, naturresursutnyttjande och -hushållning.
Långsiktigt stöd till fattiga u-länders byggande av forskningskapacitet är
av central betydelse i stödet till en varaktig miljörelaterad ekonomisk och
politisk utveckling. Mot denna bakgrund anser jag det i högsta grad angelä-
get med ett samlat och kraftfullt stöd för att motverka det sönderfall som
för närvarande drabbar många afrikanska universitet och forskningsmiljöer.
SAREC:s och SIDA:s gemensamma förslag om samordnade insatser på
detta område bör därför ges hög prioritet. Vissa förberedande insatser bör
kunna vidtas redan inom ramen för befintliga bilaterala samarbetsavtal. I
takt med att avtalen med berörda länder förnyas bör lämpliga former för det
nya stödet föras in.
U-länderna karakteriseras ofta av svagt utvecklade mekanismer för att ta
tillvara och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk
tillämpning. Detta bör beaktas i utformningen av SAREC:s insatser.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
160
De krav på ökade resuser som dessa insatser föranleder bör finansieras
genom omprioriteringar i SARECrs övriga verksamhet. Detta gör att även
utrymmet för nya bilaterala samarbeten är mycket begränsat. Det bör an-
komma på SAREC att göra denna prövning.
Jag föreslår att 405 miljoner kronor anvisas för u-landsforskning under
budgetåret 1993/94. Jag förordar att SAREC bemyndigas göra utfästelser för
forskningsinsatser med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle
tillgängliga medlen.
Medel för SAREC:s förvaltningskostnader tas upp under anslaget
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).
BITS
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret
1993/94.
BITS föreslår att 300 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete
(exkl. internationella kurser). BITS föreslår därutöver att 300 miljoner kro-
nor anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa.
Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS räk-
nar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete vad gäller om-
fång, sektorer, länder och samarbetsparter.
I Asien förutses en fortsatt hög efterfrågan i Filippinerna och Thailand.
BITS ser också positivt på ett fördjupat samarbete med Mongoliet. I Paki-
stan väntas en viss ökning av miljörelaterade projekt. Begränsade insatser
kommer att genomföras i Indien och Kina.
I Latinamerika noterar BITS ett nyväckt intresse från Argentina och
Mexico samt fortsatt efterfrågan från Costa Rica, Bolivia, Uruguay, Chile
och Ecuador. Intresseanmälningar har inkommit från Paraguay, Guatemala,
Colombia och Honduras. Samarbetet med Chile har inte nått väntad omfatt-
ning bl.a. på grund av låg mottagningskapacitet.
Samarbetet med Dominikanska republiken och Jamaica fortsätter.
I Afrika fortsätter samarbetet med Tunisien samtidigt som intresset från
Marocko ökat. Goda förutsättningar finns för samarbete med Egypten. Nya
samarbetsländer är Botswana, Zimbabwe och Namibia.
Vad gäller sektorinriktningen kan noteras ett ökat intresse för miljöinsat-
ser och insatser för stöd till reformer inom den offentliga sektorn. Stödet
inom industrisektorn förutses minska med hänsyn till det särskilda mandat
som tilldelats SWEDECORP inom området.
BITS föreslår att 115 miljoner kronor anvisas för internationella kurser.
Under budgetåret 1991/92 genomfördes 43 kurser med 1 006 deltagare från
80 länder. Andelen kvinnor bland deltagarna ökade från 17 % till 20 % jäm-
fört med året innan. Målsättningen är att under budgetåret 1993/94 nå 25 %
kvinnligt deltagande. Utvärderingar under året har visat att kurserna på ett
effektivt sätt förmedlar kunskaper av stor relevans för utvecklingsländerna.
Under budgetåret 1992/93 tillkommer två kurser. Kostnaderna för att ge-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
161
nomföra de då totalt 45 kurstillfällena beräknas till 100 miljoner kronor.
BITS planerar att utvidga utbildningsprogrammet med 2-4 nya kurser under
budgetåret 1993/94.
För gåvoelementet i u-krediter föreslår BITS en medelsram om
600 miljoner kronor.
Under budgetåren 1990/91 och 1991/92 lämnades utfästelser om u-krediter
till ett totalt belopp om 745 resp. 1 130 miljoner kronor. Den utgående re-
servationen uppgick till 457 miljoner kronor den 30 juni 1992. Därav var
308 miljoner kronor utfästa för framtida åtaganden.
BITS framhåller att möjligheterna till u-kreditgivning under de aktuella
åren varit beskurna till bl.a. Kina och Indien. Nya mottagare av u-krediter
var Maldiverna och Uganda.
BITS förutser att utfästelsevolymen för budgetåret 1992/93 kommer att
uppgå till 1 500-2 000 miljoner kronor. Något behov av att tillskjuta medel
till säkerhetsreserven bedöms ej föreligga.
BITS framhåller att de nya consensusreglerna i viss mån kommer att be-
gränsa verksamhetsfältet och att kreditgivningen torde komma att fokuseras
på samhälleliga investeringar som förräntar sig på lång sikt. Efterfrågan på
miljöinvesteringar väntas öka liksom kreditgivningen via utvecklingsbanker.
Den senare har under året utvärderats. Resultatet har visat att kreditgiv-
ningen fungerat tillfredställande. Ett problem är dock att den ej är anpassad
till EKN:s kreditgivning med dess krav på självrisk. BITS föreslår därför att
krediter via utvecklingsbanker skall kunna lämnas utan krav på självrisk.
Återupptagandet av biståndssamarbetet med Kina liksom det stabilare
ekonomiska läget i Indien kommer att öka efterfrågan på u-krediter. I Egyp-
ten kan kreditgivning komma att aktualiseras om det ekonomiska reform-
programmet fortsätter att göra framsteg. Bolivia, Filippinerna, Jamaica och
möjligen Costa Rica är exempel på andra länder som är på väg att åter bli
kreditvärdiga och därför kan bli aktuella för u-krediter.
BITS har i skrivelse till regeringen den 26 oktober 1992 redogjort för om-
fattningen och inriktningen på samarbetet med Kina. I skrivelsen föreslås att
ett fortsatt stöd till utbyggnaden av telekommunikationerna i Kina bör ges,
att en årlig kreditvolym enligt BITS anslagsförslag anvisas för att möjliggöra
stödet främst till telekommunikationer samt att kreditgivning skall kunna
övervägas för projekt som har betydelse för de ekonomiska reformerna, in-
klusive finansiering av projekt inom energisektorn i Kina.
BITS föreslår att länder som är på väg att återvinna sin kreditvärdighet
skall kunna erhålla u-krediter med en högre förmånlighetsgrad än 50 %.
Kreditgivningen skulle också underlättas om garantier med 100 % risktäck-
ning kunde lämnas.Samarbetet med Världsbanken har intensifierats. BITS
bedömer det som önskvärt att samarbetet kan fortsätta att utvidgas.
BITS anser att möjligheterna bör prövas för att bedriva utvecklingssamar-
bete med Indonesien.
Föredragandens överväganden
BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i
länder i Central- och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges förbin-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
162
delser med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutio-
ner och företag.
BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt
kunnande till u-länderna. Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på BITS
tekniska samarbete. Innevarande budgetår uppgår anslagsposten till
325 miljoner kronor (inkl, internationella kurser). Jag föreslår att
304,5 miljoner kronor avsätts för det tekniska samarbetet under budgetåret
1993/94. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två
gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88:100 bil. 5,
bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226). För insatser i Central- och Öst-
europa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Öst-
europa, anslagsposten 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekono-
miskt samarbete (BITS).
Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor
för att finansiera projekt som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS be-
döms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och
tjänster är konkurrenskraftiga. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt
vunnits i internationell konkurrens.
Under de senaste fyra budgetåren har utbetalningarna under u-kreditan-
slaget överstigit anvisade medel. Reservationen under anslagsposten har
därmed kraftigt reducerats och ligger nu på en nivå som jag bedömer vara
rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i efterfrågan.
Jag delar BITS förslag beträffande u-kreditgivning till Kina men noterar
att de stora volymer det kan bli fråga om gör att det blir nödvändigt för BITS
att prioritera mellan olika projekt, som i och för sig kunde kvalificera för u-
krediter, för att undvika att kreditgivning till andra mottagarländer trängs
undan.
Jag anser att det för närvarande ej är aktuellt att lämna u-krediter till In-
donesien.
Jag föreslår att 400 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter
under budgetåret 1993/94. Jag förordar att BITS bemyndigas att göra utfäs-
telser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle
tillgängliga medlen.
Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budgetåret
1993/94 avsätta medel till säkerhetsreserven som den 30 juni 1991 uppgick
till 468 miljoner kronor.
Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Krediter för utveckling - betänkande av kreditbiståndskommitten (SOU
1991:74)
I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm-
Wallén en kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det
163
svenska biståndet. Kommittén har överlämnat sitt betänkande som har
remissbehandlats.1
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Utredningen
Utredningen har prioriterat frågor som gäller motiven för att behålla ett kre-
ditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna till
svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har
prövats för att bredda kretsen av mottagarländer för att ge kreditgivningen
en klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärde-
rats ur administrativ/teknisk synvinkel.
Mottagarländer för u-krediter
Kreditinstrumentet bör bevaras i det svenska biståndet. U-krediter skall
kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS be-
driver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda
eller fördjupa ett ekonomiskt/kommersiellt samarbete.
Den övre inkomstgräns som idag tillämpas bör bibehållas.
Bindningen
Bindningen av u-krediterna är i sig ej önskvärd. Sverige bör dock behålla
bindningen så länge majoriteten av övriga västländer gör det.
U-kreditsystemet bör tillåta finansiering av leveranser från svenska före-
tag som innehåller upp till 30 % varor och tjänster av annat ursprung. Den
nu gällande principen att tillåta högst 10 % leveranser från tredje land kan
innebära begränsningar i möjligheterna att erbjuda ett bra bistånd. Andra
länders u-kreditsystem medger som regel högre andelar icke inhemska leve-
ranser.
Garanti- eller kreditsystem
Det nuvarande garantisystemet föreslås ersättas med ett kreditsystem av en-
komponentmodell med svenska staten genom BITS som kreditgivare och
där de kommersiella finansiärerna får regressrätt på BITS.
Ett alternativ till detta är ett garantibaserat enkomponentsystem med sär-
skild garantiordning för u-krediter. Som ett komplement till detta bör möj-
ligheten att i vissa fall ge tvåkomponentkrediter bibehållas.
Kreditvillkor
BITS bör ges möjlighet att anpassa kreditvillkoren till det finansierade pro-
jektet och mottagarlandet så att lånet ger den önskade förmånlighetsgra-
den.
1 Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete med
u-länder Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga
riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén,
Nils T Svensson och Per Westerberg.
164
Standardiserade låneavtal
Ett så långt möjligt standardiserat låneavtal för u-krediter utarbetas i samråd
med affärsbankerna, som föreslås få i uppdrag att för BITS räkning för-
handla och underteckna kreditavtal samt svara för inkassering och räntor på
i huvudsak samma sätt som i dagens system.
Ersättningen till SEK utformas som en procentuell avgift på utestående
kreditstock och frigörs därmed från varje enskild kredit, vilket medger juste-
ringar i avgiftens storlek även för redan avtalade krediter.
Löftesprovisioner
Den hittills tillämpade löftesprovisionen föreslås utgå.
Premiesättning
De riskavspeglande premierna i dagens system föreslås ersättas med enhets-
premier. Därigenom blir förmånen av en u-kredit lika stor för en låntagare
med dålig ekonomi som för en låntagare med god ekonomi. En alternativ
ordning kan vara att EKN tar ut en riskavspeglande premie men att BITS
tillåts lämna en subvention ur biståndsanslaget om premien anses för hög.
Självrisk
Bankernas beredvillighet att åta sig självrisker har avtagit under åttiotalet.
Att avskaffa självrisken och helt friskriva exportören från risk är dock
olämpligt. Självrisk bör föreligga fram till dess att leverans fullföljts och ac-
cepterats av köparen. Utredaren föreslår dels en självrisk om 20 % på till-
verkningsgarantin, dels att leverantören eller dennes bank går i borgen för
20 %.
Kontantkrav
En ändring av principerna om att kräva att köparen erlägger 15 % kontant
skulle öka systemets konkurrenskraft. Då så befinns motiverat, och främst i
samband med projektfinansiering, bör en u-kredit kunna finansiera 100 %
av det svenska företagets kontrakt.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Betalningssvaga länder
U-kreditmottagare skall normalt ha god kreditvärdighet. U-krediter skall
dock kunna lämnas till länder som, enligt gängse bedömningar inte är kredit-
värdiga, men som på sikt bedöms återfå kreditvärdigheten för finansiering
av projekt som är väsentliga för landets långsiktiga utveckling och bidrar till
att förbättra landets betalningsförmåga. Förmånligheten bör då uppgå till
minst 50 %. Kreditgivningen till sådana länder bör ej överstiga 25 % av nya
krediter. Beslut om kreditgivning bör fattas av regeringen på förslag av
BITS.
165
Andra aktörer
Den finansiella hanteringen av kreditverksamheten - innefattande bl.a. ad-
ministration och finansiering av huvuddelen av kreditstocken, förvaltning av
medel för räntesubventioner och säkerhetsreserven - anförtros SEK. Vid
krediter över 50 miljoner kronor bör BITS emellertid infordra särskilda an-
bud även från andra finansieringsinstitut än SEK för kostnaden för kreditens
finansiering och förvaltning.
Riksgäldskontoret bör tillåtas hålla konton i utländska valutor för u-kre-
ditsystemet. Det är önskvärt av konkurrensskäl att BITS tillåts söka andra
placeringsmöjligheter än konton hos Riksgäldskontoret.
Säkerhetsreserven
Säkerhetsreservens roll måste vara att klara skadefall av normal omfattning.
En utvidgning av kreditgivningen till länder med högre kreditrisk kräver
en större reserv för kreditförluster än i det nuvarande systemet. De genom-
snittliga avsättningarna till säkerhetsreserven bör därför öka.
Reserven skall klara utbetalningar p.g.a. skadefall som kan komma att in-
träffa på länder vars totalengagemang för vart och ett utgör högst 5-10 % av
den totala låneportföljen. Vid skadefall på länder som svarar för en större
andel av portföljen skall reserven tjäna som stötdämpare. En begränsning
bör införas om en högsta exponering på ett och samma land om 20 % av
utestående låneportfölj. BITS bör årligen göra en bedömning av förlustris-
kerna i portföljen och redovisa resultatet till regeringen. BITS bör ges ett
uttalat huvudmannaskap för reserven som bör förvaltas av SEK.
Skuldomförhandlingar
Omförhandling av u-krediter bör ske till samma ränta till vilken de ursprung-
ligen lämnades.
Samfinartsiering med världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och
SIDA
U-kreditsystemet bör utformas så att det på ett effektivt sätt ger möjlighet
till samfinansieringar med andra biståndsorgan. Starka skäl talar för att mo-
difiera bindningskravet vid samfinansieringar med multilaterala utvecklings-
banker och SIDA. Beslut om obunden finansiering bör föregås av en nog-
grann prövning av förutsättningarna för svenska leverantörer att framgångs-
rikt konkurrera om order.
Krediter till industriutvecklingsbanker
Vidareutlåning av svenska u-kreditmedel från industriutvecklingsbanker
skall ske på marknadsmässiga villkor. Vid förberedelserna för kreditgivning
till utvecklingsbanker bör ett nära samråd ske mellan BITS och
SWEDECORP.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
166
Biståndskrediter
Att införa ett biståndskreditsystem är mindre lämpligt bl.a. av skälet att
detta skulle kräva nya administrativa rutiner samt att hela kreditvolymen
måste avsättas i biståndsanslaget.
Remissinstanserna
Flertalet remissinstanser är positiva till att behålla ett kreditinstrument i bi-
ståndet. SIDA anser dock att gåvobistånd alltid är fördelaktigare än kredit-
bistånd ur makroekonomisk synvinkel. Flera remissinstanser ifrågasätter u-
krediternas lämplighet i betalningssvaga länder där gåvobistånd eller bi-
ståndskrediter vore att föredra.
BITS, EKN m.fl. instämmer i att bindningen bör behållas tillsvidare me-
dan SIDA och Afrikagrupperna förespråkar ett obundet bistånd. Industri-
förbundet, EKN och SEK delar utredarens uppfattning att en större flexibili-
tet bör tillämpas beträffande andelen utländska varor i svenska företags le-
veranser. BITS anser att möjligheterna att lämna obundna krediter vid sam-
finansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner bör prövas.
BITS, SEK, Exportrådet m.fl. tillstyrker utredarens förslag om ett mark-
nadsfinansierat u-kreditsystem enligt enkomponentmodell. EKN och Riks-
banken förordar att nuvarande system behålls med vissa modifieringar.
BITS delar utredarens förslag om ökad flexibilitet beträffande förmånlig-
hetsgraden i krediterna.
SEK och Svenska Bankföreningen anser att det är olämpligt med standar-
diserade låneavtal. Industriförbundet och Svenska Bankföreningen tillstyr-
ker förslaget om att slopa löftesprovisionerna medan SEK anser att de bör
behållas.
BITS tillstyrker förslaget om enhetlig premiesättning och anför att om ett
differentierat system ändå behålls så bör detta utformas på ett sätt som mild-
rar kostnaderna för länder i de högsta premieklasserna. Bl.a. EKN avstyrker
förslaget om enhetspremier.
BITS, SEK, Industriförbundet och Exportrådet anser att det nuvarande
systemet för självrisker bör ändras. EKN, LO och Riksbanken avstyrker
förslaget.
Utredarens förslag beträffande omförhandling av u-krediter avstyrks av
BITS och EKN.
SWEDECORP delar uppfattningen att gåvoelementet i u-krediter till ut-
vecklingsbanker ej bör föras vidare till slutanvändaren och ifrågasätter sam-
tidigt om u-krediter är den lämpligaste stödformen till dessa institutioner.
Föredragandens överväganden
Jag delar utredarens uppfattning att visst slag av utvecklingssamarbete bör
ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid ett lämpligt instru-
ment. Jag instämmer också i att Sverige i internationella fora bör verka för
en global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg har uppnåtts
på detta område bör vi, av skäl som anförts i utredningen, behålla bind-
ningen i u-kreditsystemet. Svenskt näringsliv är i hög grad internationellt
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
167
konkurrenskraftigt pä många områden som prioriteras av u-länderna och
hittillsvarande u-kreditgivning visar på betydande och varaktiga utvecklings-
effekter.
U-krediter bör kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder
med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka
Sverige önskar inleda eller fördjupa ekonomiskt samarbete. Den överens-
kommelse som träffats inom OECD om en övre inkomstgräns för mottagare
av bundet kreditbistånd bör tillämpas också vid BITS u-kreditgivning. För
närvarande motsvarar detta en per capita inkomst på 2 550 US dollar.
Inom OECD pågår konsultationer om tolkning och genomförande av de
nya reglerna avseende bundna u-krediter inom den s.k. consensus-överens-
kommelsen. Kortfattat innebär dessa regler att bundna u-krediter inte får
lämnas för projekt som är företagsekonomiskt lönsamma. Kravet gäller
dock varken för projekt i de minst utvecklade u-länderna eller för små pro-
jekt. Till rikare u-länder får u-kredit inte lämnas. En följd av de nya reglerna
kan bli att BITS behöver ägna ökad uppmärksamhet åt länder och projekt
där tillgången till marknadskrediter är osäker. Jag anser att det är väsentligt
att BITS sprider information om u-kreditsystemet och det internationella re-
gelverket på området till svenskt näringsliv. Bl.a. mot bakgrund av de på-
gående internationella diskussionerna anser jag att det nu ej bör göras några
genomgripande ändringar av u-kreditsystemet. Jag avvisar förslaget om att
skapa en särskild biståndsgarantiordning liksom förslaget om enhetlig pre-
miesättning. Riskavspeglande premier bör bibehållas och fastställas för
varje enskild kredit i enlighet med det system som tillämpas av Exportkredit-
nämnden (EKN). I särskilda fall skall det dock vara möjligt att, vid kredit-
givning till länder med låg kreditvärdighet, med biståndsmedel subventio-
nera den av EKN fastställda premien. Detta kan ske antingen genom att gå-
voelementet höjs eller genom att BITS från anslaget anvisar medel för att
täcka en del av premien.
För att möjliggöra kreditgivning till länder, som enligt gängse bedöm-
ningar inte är kreditvärdiga, men som för en förtroendeskapande ekonomisk
politik som på sikt bedöms leda till återvunnen kreditvänlighet bör BITS till-
låtas att variera gåvoelementet i u-krediterna. Jag instämmer i utredarens
förslag att krediter till dessa länder bör ha ett gåvoelement på minst 50 %.
Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och med beaktande av de ris-
ker det innebär att ge ytterligare krediter till icke kreditvärdiga länder. Jag
anser att beslut om sådana krediter i enlighet med BITS yttrande skall fattas
av regeringen på förslag av BITS.
För att öka konkurrenskraften i u-kreditsystemet föreslår jag att finansie-
ring av leveranser som innehåller upp till 30 % icke-inhemska varor och
tjänster tillåts. Möjligheterna att vid samfinansiering med multilaterala fi-
nansieringsinstitutioner och SIDA utfästa obunden finansiering bör prövas i
begränsad omfattning. Beslut skall i dessa fall underställas regeringens pröv-
ning.
Krediter till utvecklingsbanker bör kunna lämnas utan krav på självrisk. I
övrigt bör det nuvarande systemet för självrisk behållas. Härigenom tillför-
säkras att exportören/banken är engagerad i affären och noga prövar dess
risker. Likaså bör löftesprovisioner bibehållas.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
168
Frågan om införandet av ett anslagsfinansierat biståndskreditsystem som
komplement till ett marknadsbaserat u-kreditsystem kräver fördjupad pröv-
ning. Jag avser att under innevarande budgetår analysera för- och nackdelar
med införandet av ett sådant system. Härvid kommer också förslaget om
obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitu-
tioner att belysas. Jag avser även ytterligare analysera vad de nya reglerna
för u-krediter inom consensus-överenskommelsen får för konsekvenser för
det svenska u-kreditsystemet.
Stiftelsen Svenska Institutet
Stiftelsen Svenska Institutet (SI) bedriver en mycket diversifierad internatio-
nell verksamhet inom områdena information, kulturutbyte och stipendier.
Drygt 11 % av SI:s verksamhet budgetåret 1991/92 finansierades med medel
från tre olika anslag inom biståndsbudgeten.
Anslagsposten avser kostnader dels för u-landsdelen av SI:s gäststipendie-
program och för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder, dels för
person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.
SI administrerar årligen mottagandet av totalt 200-300 utländska stipen-
diater (för studier och forskning). Av dessa kommer ca en tredjedel från u-
länder.
I expertutbytet mellan Sverige och u-länder deltar årligen ca 200 personer,
varav ca två tredjedelar från u-länder och ca en tredjedel från Sverige. Verk-
samheten har minskat, i båda riktningarna, pga ökade rese- och uppehålls-
kostnader.
Vad gäller dessa verksamheter anser SI i sin fördjupade anslagsframställ-
ning att de ”visat sig vara en bra biståndsform, som ger ett gott resultat”. SI
avser behålla antalet stipendier till sökande från tredje världen och att vidga
expertutbytet till nya länder, t.ex. de tidigare sovjetrepublikerna i Asien.
För att kompensera ökade kostnader för resor och uppehälle i Sverige begär
SI en ökning av anslaget med 1 miljon kronor till 11 miljoner kronor.
Föredragandens överväganden
Min bedömning av SI:s resultatanalys är att det endast finns svaga kopp-
lingar mellan SI:s stipendie- och expertutbytesverksamhet och det svenska
biståndets övriga delar. Ett flertal alternativ till SI: s stipendie- och expertut-
bytesverksamhet har under åren vuxit fram och finansieras till inte obetydlig
del med biståndsmedel.
Stipendier för studier och forskning i Sverige finansieras och administreras
av ett stort antal organ. Till en inte obetydlig del tillförs medel från bistånds-
anslag. Jag avser att under kommande budgetår initiera en översyn av denna
verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen.
Jag föreslår att 7,5 miljoner kronor anvisas för gäststipendie- och utbytes-
program genom Stiftelsen Svenska Institutet under budgetåret 1993/94.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
169
SWEDECORP
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) bildades
den 1 juli 1991, samtidigt som Importkontoret för u-landsprodukter
(IMPOD) samt SIDA:s industribyrå upphörde och Fonden för industriellt
samarbete med u-länder (SWEDFUND) omvandlades från självständig stif-
telse till aktiebolag.
SWEDECORP skall inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra till
utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Genom kunskapsöverföring till
företag och näringslivsorganisationer skall verksamheten medverka till att
skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i motta-
garländerna. SWEDECORP skall också främja mottagarländernas handel
och svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den
svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt verksamhetsområde
främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
SWEDECORP har som målsättning att under en treårsperiod bygga upp
samarbete med 15 länder. Indien, Tanzania, Costa Rica, Sri Lanka och Zam-
bia har under budgetåret 1991/92 ingått i kresten av ”pro-aktiva” samarbets-
länder (till skillnad från ”reaktiva” där SWEDECORP svarar på initiativ ut-
ifrån). Under budgetåret 1992/93 planeras fördjupade insatser i Bolivia,
Botswana, Mocambique, Tunisien och Zimbabve.
SWEDECORP föreslår att 200 miljoner kronor anvisas för myndighetens
verksamhet under budgetåret 1993/94. SWEDECORP begär bemyndigande
att få göra åtaganden som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser mot-
svarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställs till förfo-
gande under anslagsposten. Vidare föreslår man att garantiramen för stöd
till marknadsföring av u-landsprodukter höjs till 12 miljoner kronor.
Swedfund International AB
Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga före-
tag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med
svenskt näringsliv.
Under budgetåret 1991/92 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtaganden
till ett belopp om 41 miljoner kronor i elva nya projekt. (Motsvarande siffra
för budgetåret 1990/91 var 59 miljoner kronor i tretton projekt). Fyra av de
nya projekten återfinns i Afrika, två vardera i Asien och Latinamerika samt
tre i Östeuropa.
Bolaget redovisade ett rörelseresultat före avskrivningar och extraordi-
nära kostnader på 4,5 miljoner kronor vilket var en förbättring med drygt
6 miljoner kronor jämfört med föregående räkenskapsår. Stora avskriv-
ningar samt kostnader i samband med ombildningen till aktiebolag innebar
ändå en försämring av nettoresultatet. Bolaget redovisade under 1991/92 en
nettoförlust på 34 miljoner kronor att jämföras med 19 miljoner kronor året
innan.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
170
För budgetåret 1992/93 tillfördes Swedfund International AB 25 miljoner
kronor för riskkapitalsatsningar i u-länder och 40 miljoner kronor för Cen-
tral- och Östeuropa. Swedfund International AB räknar med att bolagets
sammanlagda åtaganden vid utgången av budgetåret 1992/93 ungefär skall
motsvara inbetalt grundkapital om 415 miljoner kronor. För att möjliggöra
en ökad planeringstrygghet föreslås att grundkapitalet under en treårsperiod
höjs till 800 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 begär Swedfund Inter-
national AB ett kapitaltillskott om 140 miljoner kronor varav hälften för in-
satser i u-länder.
Föredragandens överväganden
Bildandet av Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd har inneburit
ökade möjligheter för Sverige att erbjuda ett effektivt biståndssamarbete
inom näringslivsområdet.
Jag noterar med tillfredställelse att SWEDECORP, trots de svårigheter
av organisatorisk art man haft att bemästra under verksamhetens inledande
skede, förmått utveckla och påbörja genomförandet av en strategi som gör
att SWEDECORP kan fungera som en kombination av efterfrågestyrd och
initierande samarbetspartner. Jag välkomnar SWEDECORP:s vilja att sätta
effektivitet snarare än utbetalningsmål i första rummet. Tyngdpunkten i
verksamheten skall ligga på kunskapsöverföring och kompetensutveckling.
Stora resurskrävande insatser bör undvikas liksom subventioner till enskilda
företag. Gåvomedel till enskilda företag där Swedfund International AB in-
går som delägare skall dock i särskilda fall kunna beviljas för att under ett
inledningsskede täcka kostnader för t.ex. utbildning och företagsledning
som är oproportionerligt stora.
För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 135 miljoner kronor anvisas för
SWEDECORP:s verksamhet. Vidare föreslår jag att SWEDECORP be-
myndigas att göra utfästelser om två gånger budgetårets anslag och att garan-
tier för marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs till
12 miljoner kronor. Medel för SWEDECORP:s verksamhet i Central- och
Östeuropa anvisas under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central-
och Östeuropa.
Beträffande Swedfund International AB verksamhet noterar jag med till-
fredställelse att omsättning och resultat i företag i drift förbättrats totalt sett
trots att antalet vinstgivande företag minskat något jämfört med föregående
år. Fem företag, samtliga i Afrika, har under året gjort utdelningar till sina
aktieägare. Glädjande är också att att lönsamheten i det kinesiska läkeme-
delsföretaget SSPC, som är Swedfunds enskilt största investering, kraftigt
förbättrats.
Jag noterar Swedfunds resultatmässiga försämring som förklaras av att bo-
lagets engagemang i förlustbringande projekt avvecklats under året. Jag ac-
cepterar att risknivån i Swedfunds investeringar är hög. Samtidigt vill jag un-
derstryka vikten av att projektdeltagandet sker på affärsmässiga grunder.
Jag delar Swedfunds bedömning att den långsiktiga målsättningen skall vara
att intäkterna i investeringsverksamheten skall täcka kostnaderna för den-
samma.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
171
Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på samarbete genom Swedfund i Prop. 1992/93:100
såväl u-länder som Central- och Östeuropa. Jag instämmer i att Swedfunds Bilaga 4
kapital bör höjas successivt. För budgetåret 1993/94 föreslår jag att
Swedfund ges ett kapitaltillskott på 25 miljoner kronor för investeringsverk-
samhet i u-länder. För verksamheten i Central- och Östeuropa anvisas medel
under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Under anslaget C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP) redovisar jag förslag om ändrad organisationsstruktur för
näringslivsbiståndet.
Föredragandens överväganden
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100 bil.5, bet.
1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd
till vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner
sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida
utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definie-
rade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt biståndssamar-
bete med landet. Från anslagsposten har insatser finansierats i Costa Rica,
Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga Central-
och Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet till Uganda,
Bolivia, Chile och Costa Rica över myndigheternas ordinarie anslag. Fr.o.m.
budgetåret 1992/93 finansieras stödet till Polen och övriga Central- och Öst-
europa under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central- och Öst-
europa. Det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna och Ecuador bör
från och med budgetåret 1994/95 finansieras på myndigheternas ordinarie
anslag.
Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda insatser. Jag fin-
ner det lämpligt att över anslagsposten även ge möjlighet åt andra myndighe-
ter än SIDA till samarbete i nya former med några av de mer utvecklade
programländerna. Här vill jag särskilt nämna Botswana, Namibia, Zim-
babwe och Indien.
Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslår jag att 20 miljoner kronor
anvisas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1993/94. En del
av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag
föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelse
om högst två gånger anslagsbeloppet.
Föredragandens överväganden
Tunga skuldbördor och oförmåga att föra en systematisk anpassningspolitik
har under en längre tid undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen
i många u-länder. Situationen blev för många länder akut under 1980-talet
med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt som följd. Orsa-
172
kerna står att finna i såväl interna som externa faktorer. Bland de interna
kan nämnas ineffektiv användning av upplånat kapital, ineffektiva statliga
regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade växelkurser och en allt-
för expansiv penning- och finanspolitik. Situationen förvärrades av en för-
sämrad omgivning med stigande realräntor, stigande dollarkurs, sjunkande
priser på u-ländernas exportprodukter och ökad protektionism på i-lands-
marknaderna.För att de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta till-
växten och komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekono-
miska reformer genomförs. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram, som of-
tast utformas i samarbete med Internationella Valutafonden och Världs-
banken, syftar till att minska de makroekonomiska obalanserna och genom
marknadsekonomiska reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekono-
min. För att anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock att programmen
får tillräcklig extern finansiering i form av ökade biståndsflöden och skuld-
lättnader.
Anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåt-
gärder används i anslutning till internationellt samordnade aktioner och möj-
liggör additionelit stöd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som
genomför strukturanpassningsprogram. Insatserna kan antingen bestå i ett
resurstillskott, oftast i form av obundet importstöd, eller av mer direkta
skuldlättnadsåtgärder. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att
länderna på sikt återfår sin kreditvärdighet krävs att de utformas med hänsyn
till situationen i varje enskilt land och att olika typer av skuld måste behand-
las olika. En rimlig bördefördelning måste åstadkommas mellan de berörda
parterna.
Under senare år har vissa framsteg gjorts internationellt vad gäller att
åstadkomma skuldlättnader och ökat betalningsbalansinriktat bistånd till
stöd för de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas reformansträngningar.
Genom anslaget har Sverige kunnat bidra till att internationella aktioner
kommit till stånd. Sådana insatser har varit betydelsefulla, men ytterligare
åtgärder kommer att bli nödvändiga under lång tid framöver. Jag anser att
Sverige även i fortsättningen bör spela en aktiv roll på detta område.
Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA) har visat sig vara ett
mycket framgångsrikt initiativ för att mobilisera och samordna ökade resur-
ser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som
genomför strukturanpassningsprogram. Programmet omfattar ökad konces-
sionell utlåning från IMF och Världsbanken, ökat betalningsbalansinriktat
bistånd från bilaterala givare samt skuldlättnader. Utöver ökade resursflö-
den läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet,
uppföljning av landets budgetutgifter och snabbare utbetalningar. För vissa
länder har utbetalningstakten av allokerade medel dock varit alltför lång-
sam. Sverige är en av de största bidragsgivarna till SPA och har aktivt delta-
git i policydialogen. Det nuvarande SPA-samarbetet täcker treårsperioden
1991-1993. För närvarande diskuteras förutsättningarna för ett nytt samar-
bete. Jag anser att SPA-samarbetet fyller en viktig funktion och bör drivas
vidare.
En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och paral-
lellfinansiering med Världsbankens långivning. Sveriges bidrag har huvud-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
173
sakligen lämnats i form av obundet importstöd, företrädesvis till marknads-
baserade vaiutafördelningssystem i u-länderna. Importstödet möjliggör den
import som är nödvändig för ekonomisk återhämtning och är en bistånds-
form som bidrar till framväxten av en privat sektor i mottagarlandet. Detta
förutsätter bl.a. att valutafördelningen inte är centralstyrd eller förenad med
subventioner till importören. Det är härvid viktigt att importören betalar
fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning av importstödet måste främst ske
genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet i stort
samt genom att föra en dialog om fördelningen och prioriteringarna i motta-
garlandets statsbudget. Jag anser att obundet importstöd till marknadsbase-
rade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande
insats från anslaget.
Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fatti-
gaste ländernas återbetalning av gamla världsbankslån. Det gäller de fattiga
länder som numera endast får tillgång till Världsbankens utlåning på konces-
sionella villkor, men som har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa
skulder är ofta mycket betungande. Världsbanken är, liksom andra interna-
tionella finansiella institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket inne-
bär att fordringarna inte kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för att
underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuldlättnad,
eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör fortsätta att
bidra till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför SPA som
genomför ekonomiska reformer. Samtidigt bör Sverige fortsättningsvis ställa
större krav på att också andra givarländer uppmuntras att bidra i större ut-
sträckning till skuldlättnadsinsatser och andra insatser inom ramen för SPA.
IMF spelar en huvudroll när det gäller de makroekonomiska strukturan-
passningsprogrammen. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlå-
nas för temporärt betalningsbalansstöd, har särskilda lånearrangemang ska-
pats för att stödja de fattigaste ländernas strukturanpassning på koncessio-
nella villkor. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i
huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga vill-
kor från medlemsländerna. Möjligheten att låna från ESAF utgår i novem-
ber 1993 och dessförinnan kommer en utvärdering att ske och förslag presen-
teras på hur en efterföljare till ESAF skulle kunna konstrueras. Sverige av-
ser att därvid arbeta för ett bredare deltagande av givarländer och för en
rimligare bördefördelning. Skulle resultatet bli godtagbart bl.a. i detta av-
seende, kan en diskussion om ett fortsatt svenskt bidrag bli aktuellt redan
under budgetåret 1993/94.
Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till
Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett allvarligt
problem, eftersom länderna utestängs från ny långivning. Särskilda insatser
måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och
försöker klara ut problemen med betalningsbalanseftersläpningarna. Ge-
nom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära
resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har utfäst ett bidrag inom
ramen för planerade stödgrupper för Vietnam och Kambodja. Det är min
förhoppning att dessa skall kunna bildas under kommande budgetår.
Skulderna till offentliga bilaterala kreditorer, främst biståndskrediter och
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
174
exportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste länderna. Sverige
har aktivt drivit frågan om bilaterala skuldlättnader i Parisklubben där bila-
terala skulder omförhandlas. Diskussioner har förts om att åstadkomma be-
tydande skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Den
överenskommelse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade To-
rontovillkoren, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige
drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med medel från
anslaget, bl.a. för att täcka de fattigaste ländernas räntebetalningar till Sve-
rige som skall betalas i enlighet med omförhandlingsavtalen. Samtidigt är
det viktigt att Sverige multilateralt verkar för ökade bilaterala skuldlättna-
der.
Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande
kommersiell skuld, dvs. skuld till privata kreditorer, främst banker. Betal-
ningseftersläpningarna har försvårat tillgången på nya lån och fördyrat nöd-
vändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och skuldbyten kan man ut-
nyttja dessa fordringars låga värdering på andrahandsmarknaden. Världs-
banken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgi-
vare till finansiering för återköp av kommersiella skulder. Ett antal skuldå-
terköp planeras för innevarande och kommande budgetår till vilka Sverige
har utfäst bidrag.
Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest
skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag
skall kunna utgå för både programländer och andra länder som för en sund
ekonomisk politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Jag an-
ser att det i första hand är de ansträngningar och framsteg som görs som bör
bedömas och inte enbart hur långt landet kommit i sina reformer. Sveriges
roll i biståndet till landet i fråga bör också beaktas. Användningen av medlen
är beroende av hur reformprogrammen genomförs samt av hur det interna-
tionella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs.
Detta innebär att medelsutnyttjandet kan komma att variera från år till år.
Jag förutser ett fortsatt omfattande behov av insatser för budgetåret 1993/94.
Jag föreslår att 500 miljoner kronor anslås för Stöd till ekonomiska re-
formprogram och skuldlättnadsåtgärder för budgetåret 1993/94.
Föredragandens överväganden
Regeringen har under år 1992 beslutat inrätta en kommitté med uppdrag att
utvärdera och analysera effektiviteten i det svenska biståndet (dir. 1992:59).
Jag utgår från att kommittén kommer att kunna påbörja sitt arbete i början
av år 1993. Kommittén har fått ett tvåårigt mandat för sitt arbete. Det är min
avsikt att återkomma i frågan hur verksamheten framgent bör organiseras i
1994 års budgetproposition.
För utredningar m.m. beräknar jag 7,5 miljoner kronor under bugetåret
1993/94. Från posten bör även det nya utvärderingssekretariatet finansieras.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
175
12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för bidragsgivningen som jag förordat,
2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
jag förordat,
3. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisa ett re-
servationsanslag på 1 804 500 000 kr.
Rationalisering av biståndsadministrationen
I ljuset av riksdagens nyligen beslutade besparingsåtgärder har jag sett det
som nödvändigt att undersöka vilka rationaliseringar och besparingar som
är möjliga att göra inom Utrikesdepartementets biståndsavdelning, inom de-
partementets övriga avdelningar och utrikesförvaltningen i övrigt som deltar
i handläggning av biståndsärenden samt inom biståndsmyndigheternas för-
valtningar.
Det är därför önskvärt att den nu pågående utredningen om styrnings- och
samverkansformer inom biståndet kompletteras för att på ett systematiskt
sätt se över om man med givna mål och ramar kan rationalisera förvaltningen
och göra ekonomiska besparingar.
Det innebär en genomgång av departementets och myndigheternas olika
uppgifter med syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten så att
kvaliteten i den operativa verksamheten kan höjas. Det kan innebära sam-
manläggning eller nedläggning av funktioner, utkontraktering, mer systema-
tisk kompetensuppbyggnad mm.
Jag avser därför att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna
förslag till besparingar inom biståndsadministrationen.
Allmänt
Förvaltningsanslagen för myndigheterna Styrelsen för internationell utveck-
ling (SIDA), Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), Nordiska afrikainstitutet (NAI),
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har budge-
terats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av
ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsfor-
men för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret (RGK) samt de
nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa för-
ändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparte-
mentet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp
som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fast-
ställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.
Med hänvisning till den utredning enligt ovan som jag avser initiera har
myndigheternas planeringsramar beräknats utan att ta hänsyn till eventuella
framtida rationaliseringsuttag.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
176
|
1991/92 |
Utgift |
265 356 434 | |
|
1992/93 |
Anslag |
293 758 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
303 219 000 | |
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
|
Anslag |
293 758 000 |
+ 9 461 000 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
SIDA
SIDA har för kommande budgetår inkommit till regeringen med en förenk-
lad anslagsframställning. Huvudinriktningen för SIDA:s verksamhet under
de tre budgetåren 1992/93-1994/95 har lagts fast av riksdagen utifrån myn-
dighetens fördjupade anslagsframställan år 1991 och regeringens proposition
1991/92.
SIDA redogör i årets förenklade anslagsframställan för arbetet med me-
todutveckling och hur man inom myndigheten går till väga för att anpassa
och inrikta arbetet i enlighet med regeringens riktlinjer.
Dessutom beskriver SIDA hur man arbetar för att möta de krav som ställts
på myndigheten via regleringsbrevet om ökad resultatredovisning, kompe-
tensutveckling och motverkande av korruption. Sammanfattningsvis kan sä-
gas att förändrings- och utvecklingsarbetet satts igång i linje med regerings-
direktiven och att en del åtgärder redan vidtagits.
För täckande av förvaltningskostnader har SIDA i huvudsak äskat i enlig-
het med planeringsramen. Detta innebär att den totala kostnaden för löner,
utlandsförmåner, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader uppgår
till 288 758 000 kr. Från detta belopp har myndigheten föreslagit ett visst ra-
tionaliseringsuttag i enlighet med givna riktlinjer.
SIDA föreslår att i basen för förvaltningskostnader slutgiltigt läggs in vissa
kostnader som genom temporära lösningar tilldelats myndigheten i form av
överskridanden.
Myndigheten föreslår också en överföring av medel från anslaget
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, motsvarande kostnaderna för två
tjänster för handläggning av AIDS-frågor.
Innevarande budgetår har SIDA från UD övertagit vissa arbetsuppgifter
rörande administrationen av biståndskontor. För detta arbete krävs en ut-
byggnad av myndighetens tekniska kapacitet och SIDA äskar 300 000 kr
som en engångsanvisning.
SIDA har för innevarande budgetår som engångsanvisning erhållit
3 miljoner kronor för kompetensutveckling. Myndigheten äskar för kom-
mande budgetår 4 miljoner kronor för samma ändamål.
177
Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller
för treårsperioden 1992/93-1994/95 förutom att SIDA för kommande
budgetår förväntas genomföra sin verksamhet med en tilldelning av
medel på en något lägre nivå
Resurser m. m.
Ramanslag 1993/94 303 219 000 kr
Övrigt
SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under an-
slaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under an-
slagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, C 3. Andra
biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa.
Planeringsram
Planeringsramenför budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till
603 138 000 kr.
Slutsatser
Jag stöder SIDA:s förslag om överföring av medel till förvaltningsanslaget
som redovisats i det föregående.
Det är också angeläget att SIDA erhåller 300 000 kr i engångsanvisning
för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med överta-
gande av vissa tjänster från utrikesdepartementet.
Under förutsättning att jag, på grundval av den redogörelse som SIDA
skall inkomma med under våren 1993, anser att medlen för kompetensut-
veckling använts effektivt och att det finns behov för ytterligare insatser, fö-
reslår jag att SIDA får ytterligare 3 miljoner kronor i kompetensutvecklings-
medel för kommande budgetår.
Jag menar att SIDA kan effektivisera sin förvaltning ytterligare och före-
slår ett rationaliseringsuttag om 2,4 %.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. SIDA kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att till-
lämpa denna modell. SIDA kommer därefter att tilldelas ett räntekonto med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 4. Styrelsen för in-
ternationell utveckling (SIDA) förs till detta konto.
178
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 303 219 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
1991/92 |
Utgift |
52 953 959 | |
|
1992/93 |
Anslag |
23 014 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
24 963 000 | |
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
|
Anslag |
23 014 000 |
+ 1 949 000 |
Sandö U-centrum
Sandö U-centrum är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att till-
handahålla utbildning som efterfrågas framför allt inom biståndet.
Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatre-
dovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs,
volontärkurs (SVS-kurs), kortkurser och språkutbildning. Strukturen över-
ensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställ-
ningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94.
Verksamhetsmålet är att Sandö U-centrum skall bedriva ett aktivt arbete
för att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas av olika perso-
nalkategorier i utvecklingssamarbetet. Bl.a. skall möjligheterna att öka
språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internatio-
naliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklings-
samarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums ar-
betssätt skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på
utbildning möjliggörs.
För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap skall
målsättningen vara att under perioden höja självkostnadstäckningsgraden
med tre procentenheter, från 75 % (ingångsvärde i den fördjupade anslags-
framställningen för den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94) till 78 %
(budgetåret 1993/94).
Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk för nya målgrupper och
marknader. Myndigheten kan numera erbjuda utbildning även i estniska,
polska, tyska och ryska. Verksamheten är dock hårt konkurrensutsatt och
dessutom konjunkturkänslig.
Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.
Självkostnadstäckningsgraden ligger för språkenheten på 78 % vilket
motsvarar det krav som regeringen ställt (76 % för budgetåret 1991/92).
Sandö U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten.
179
Från budgetåret 1988/89 till budgetåret 1991/92 har redovisats en produktivi-
tetsökning med 15 %. Beräkningen av produktiviteten görs i en modell där
antal genomförda elevdagar vid myndigheten ställs mot resursinsatsen i form
av total personalinsats uttryckt i årsarbetskrafter.
Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på självkostnads-
täckning är goda. Volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har
dock minskat från 4 498 elevdagar till 3 270 elevdagar. Minskningen är i
stort sett generell för samtliga språk.
Nedgången beror till viss del på omläggningen av den svenska personalbi-
ståndspolitiken. SIDA har minskat sin andel med 4 % och är nere i en andel
om 25 % av volymen för språkutbildning. SIDA använder sig numera av
färre kontraktsanställda/experter. Projektansvar och personalrekrytering
läggs i allt större omfattning ut på konsultföretag. Sandö U-centrum säger i
sin årsredovisning att rekrytering av personal i ökad utsträckning sker på den
internationella marknaden och därmed synes behovet av språkutbildning ha
minskat. En annan anledning till minskningen, säger Sandö, kan också hän-
föras till det faktum att företag/organisationer i rådande konjunkturläge är
mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/utveckling.
Anslagssparandet uppgår till 1 867 315 kr, vilket utgör 8,7 % av det tillde-
lade ramanslaget.
I sin förenklade anslagsframställning menar styrelsen att de övergripande
mål som gäller och som lades fast i regeringens fördjupade prövning är på
väg att nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade anslagsframställ-
ningen att det vore mer kostnadseffektivt att myndigheten fick överta vissa
utbildningar som idag bedrivs på SIDA:s kursgård.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94
ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de övergri-
pande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92—
1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94 24 963 000 kr
Övrigt
Sandö U-Centrum disponerar även medel under anslaget C 9. Bidrag
till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-Centrum).
180
Planeringsram
Planeringsramen för budgetåren 1993/94—1994/95 har beräknats till
49 926 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Resultatbedömning
Sandö U-centrums årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamhe-
ten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det sak-
nas dock metoder för att göra en mer utvecklad effektbedömning av verk-
samheten. Styrelsen menar att verksamhetsmålen ytterligare bör preciseras.
Styrelsens ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att ra-
tionalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret
1991/92.
Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende Sandö U-centrum. Resultatrapporten
i årsredovisningen är mycket välgjord.
Slutsatser
Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991
års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Jag ansåg un-
der våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och om-
fatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcy-
kel. Jag ville vid detta tillfälle invänta styrelsens årsredovisning som skulle
ge ett bättre underlag för nya direktiv till styrelsen under våren 1993 än vad
som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med
avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad pröv-
ning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition.
Jag bedömer att myndighetens rationaliseringsarbete varit framgångsrikt
och att goda förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i
nuvarande omfattning med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94.
Jag förutsätter också att resultatredovisningen i årsredovisningen för bud-
getåret 1992/93 avseende produktivitetsförändringar också kompletteras
med ett kostnadsrelaterat mått.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 24 963 000 kr.
181
|
1991/92 |
Utgift |
20 197 491 | |
|
1992/93 |
Anslag |
25 405 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
26 936 000 | |
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
|
Anslag |
25 405 000 |
+ 1 531 000 |
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
SAREC
SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de
tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96). Vad gäller SAREC:s förslag
avseende verksamhetens inriktning redovisas dessa under anslaget
C 3. Andra biståndsprogram.
SAREC föreslår en ökning av anslaget med knappt 3 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. I förslaget ligger bl.a. medel för två nya tjänster som
forskningssekreterare, en justering av myndighetens löneprofil, en överfö-
ring från sakanslaget av vissa kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare
och medel för personalens kompetensutveckling.
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
SAREC bör under treårsperioden 1993/94-1995/96 ytterligare ut-
veckla sina insatser med inriktning på stöd till universitet i de fatti-
gaste u-länderna.
Resurser m.m.
Ramanslag 1993/94 26 936 000 kr
Övrigt
SAREC disponerar medel för sin verksamhet under anslaget
C 3. Andra biståndsprogram.
Planeringsram
Planeringsramen för treårsperioden 1993/94-1995/96 har beräknats till
80 208 000 kr.
182
Resultatbedömning och Fördjupad prövning
SAREC är en myndighet med en mycket hög kompetens inom sitt verksam-
hetsområde. Förvaltningskostnaderna upptar endast en liten andel av de to-
tala kostnaderna. SAREC, liksom många andra myndigheter, bör fortsätta
att utveckla resultatmått i verksamheten. Inte minst gäller detta bedöm-
ningar av kostnadseffektiviteten.
SAREC:s förslag om ett förtydligande av myndighetens övergripande
målsättning i form av en instruktionsändring bör beslutas av regeringen.
Forskningsbiståndet har utvecklats såväl med avseende på inriktning som
former sedan SAREC:s tillkomst år 1975.1 allt väsentligt är grunderna gil-
tiga och relevanta i dag och för den kommande treårsperioden.
Slutsatser
SAREC:s förslag om ytterligare tjänster är i första hand kopplat till myndig-
hetens förslag om en avsevärt höjd ambitionsnivå i forskningsbiståndet. Jag
kan av skäl som jag nyss anfört inte tillstyrka detta förslag. Sakanslagsfinan-
siering av förvaltningskostnader bör enligt min mening bara undantagsvis
förekomma. Av detta skäl anser jag att samtliga kostnader för SAREC:s
kontor i Harare skall finansieras över förvaltningsanslaget.
Innevarande budgetår disponerar SAREC en engångsanvisning för kom-
petensutveckling. För fortsatta angelägna insatser, främst inriktade på att
upprätthålla forskningssekreterarnas höga kompetensprofil och att generellt
sett höja personalens kompetens vad gäller resultatuppföljning och ekono-
miadministration, föreslår jag att SAREC beviljas en engångsanvisning på
300 000 kr för budgetåret 1993/94.
Ett sparbeting bör åläggas SAREC. Detta bör preliminärt uppgå till 5 %
under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 26 936 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
1991/92 |
Utgift |
6 083 984 | |
|
1992/93 |
Anslag |
6 013 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
5 470 000 | |
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
|
Anslag |
6 013 000 |
- 543 000 |
183
Nordiska afrikainstitutet
Nordiska afrikainstitutet är en av de två myndigheter inom biståndsområdet
som inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren
1993/94-1995/96.
Nordiska afrikainstitutet anser att den kommande treårsperioden bör in-
nebära ”en fas av konsolidering genom punktvisa förstärkningar utan några
grundläggande förändringar”. Verksamhetens inriktning bör ligga fast och
det finns enligt institutet ingen anledning att ändra myndighetens instruk-
tion. Detta innebär att tyngdpunkten ligger på forskning, med kärnan i det
nordiska forskningsprogrammet.
Nordiska afrikainstitutets allmänna slutsats är att det råder god balans
mellan verksamhetens olika delar och att fördelningen motsvarar instruktio-
nens intentioner. Det tidigare behovet av att externfinansiera stora delar av
verksamheten har minskat.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Nordiska afrikainstitutet redovisar sin verksamhet i tre områden.
I verksamhetsområdet/brsZoiing och seminarier ingår forskningsprogram,
forskningssamarbete, nordisk forskargrupp, seminarier och konferenser, re-
se- och studiestipendier samt gästforskarprogram.
För närvarande bedriver institutet tre forskningsprogram, vart och ett un-
der ledning av en internationellt meriterad forskare. Det först påböljade går
nu in i sin avslutande fas.
Den nordiska forskargruppen består av en person från vardera Danmark,
Finland, Norge och Sverige samt en samordnare. Tjänsterna är tidsbegrän-
sade. Forskningsaktiviteten är god. Nordiska afrikainstitutet vill bibehålla
nivån.
Stipendieprogrammet omfattar:
- Studiestipendier för nordiska forskares besök och forskning vid Nordiska
afrikainstitutet (tre personer/månad), vilket bidrar till att bredda Nor-
diska afrikainstitutets nordiska bas.
- Resestipendier ger årligen ett 20-tal nordiska forskare möjlighet till kor-
tare fältarbeten i Afrika. Nordiska afrikainstitutet vill öka denna verk-
samhet.
- Gästforskarbesök i fyramånadersperioder av tre afrikanska forskare/år
med anknytning till Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram i syfte
att stärka kontaktnätet, bredda forskningsprogrammens innehåll och till-
föra kompetens.
Seminarier och konferenser ingår som en viktig del i forskningsverksamhe-
ten. Ca sex konferenser/år arrangeras. Seminarier anordnas regelbundet.
Verksamhetsområdet bibliotek och dokumentation är stabilt. Biblioteket är
med ca 35 000 böcker och 600 tidskrifter Nordens främsta vad gäller Afrika.
Rutinerna har datoriserats och biblioteket uppfyller högt ställda servicekrav.
Boklånen uppgår till ca 6 000/år och nyförvärven till ca 1 200/år.
Publikationsverksamheten har sedan starten år 1962 svarat för utgivningen
184
av över 300 titlar och har under senare år eftersträvat och uppnått en höjd
kvalitetsnivå. Utgivningen är framför allt inriktad på afrikansk politik, eko-
nomi, sociala frågor och modern historia. Flertalet publikationer är skrivna
på engelska för att nå en internationell publik, inte minst i Afrika.
Nya distributionskanaler har inrättats i England och USA. Gratis- och by-
tesdistributionen med afrikanska institutioner och bibliotek är en viktig del.
En svensk populärvetenskaplig skriftserie (”Afrikabiblioteket”) har börjat
utges. Försäljningsintäkter täcker ca 40 % av verksamhetsområdets kostna-
der.
Forskningens situation i Afrika präglas av den ekonomiska situationen. Då-
lig infrastruktur, ”bokhunger”, brist på resurser för fältarbeten, resor och
inköp präglar universitet och forskning. En ökande andel av forskningen
sker utanför universiteten och är till stor del finansierad med biståndsmedel.
Ett fåtal forskare blir mycket efterfrågade och återväxten försvåras. Detta är
något Nordiska afrikainstitutet måste beakta i sitt samarbete med afrikanska
forskare.
Även inom den nordiska afrikaforskningen sker förändringar vilka lång-
siktigt påverkar institutet och gör det nödvändigt för dess ledning att följa
utvecklingen. Nordiska afrikainstitutet bör i nuläget ha en liten men god
forskningskompetens och dess roll bör snarare vara katalyserande än kun-
skapsgenererande. Någon expansion av Nordiska afrikainstitutet bör därför
inte ske. Denna bör istället ske vid olika samarbetande nordiska universi-
tetsinstitutioner. Dokumentations- och informationsverksamheterna är vik-
tiga stöd för övriga nordiska afrikaforskningsmiljöer.
De nordiska biståndsmyndigheternas efterfrågan på konsulttjänster har
ökat genom tillkomsten av de nordiska forskningsprogrammen.
Samarbetet med Uppsala universitetsbibliotek har nyligen reglerats i ett
avtal.
Nordiska afrikainstitutet anser sig uppvisa en hög ”produktivitet” jämfört
med andra liknande institutioner. Den viktigaste resursen sägs vara persona-
len. Antalet årsarbetskrafter är för närvarande 32,5. Nordiska afrikainstitu-
tet vill under budgetperioden göra vissa förstärkningar.
De senare årens anslagsförstärkningar har givit en stabilare grund för hela
institutets verksamhet. Ca en tredjedel kommer från vardera detta anslag,
övriga nordiska länder och övriga bidragsgivare.
De nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska
UD) höjdes relativt kraftigt för några år sedan och har sedan dess årligen
justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen regleras i ettåriga
kontrakt med automatisk förlängning. Från norskt och finländskt håll har
man förklarat sig beredda att ingå treåriga avtal.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
185
Föredragandens överväganden
Förslag
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Övergripande mål
Nordiska afrikainstitutet bör under den kommande treårsperioden yt-
terligare befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den
nordiska afrikaforskningen.
En viss del av verksamheten bör även framgent vara efterfrågestyrd
och finansierad genom uppdrag från bl.a. de nordiska biståndsmyn-
digheterna.
Den nordiska samsynen på och den gemensamma finansieringen av
Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram är av grundläggande be-
tydelse. Nordiska afrikainstitutet bör utveckla en ökad långsiktighet
vad gäller de nordiska ländernas gemensamma finansiering.
Resurser m. m.
Ramanslag 1993/94 5 470 000 kr
Övrigt
Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till de
nordiska forskningsprogrammen under anslaget C 1. Bidrag till inter-
nationella biståndsprogram.
Planeringsram
Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1995/96 har beräknats till
16 410 000 kr.
Resultatbedömning
Min bedömning av Nordiska afrikainstitutets verksamhet är att det även
med relativt små resurser är möjligt att bedriva en verksamhet av hög kvali-
tet och stor relevans.
Efter en period av expansion är det nu lämpligt att under några år söka
konsolidera verksamheten.
Fördjupad prövning
De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning
genom budgetförordningen (SFS 1989:400) och i form av ett särskilt rege-
ringsbeslut den 20 juni 1991 har enligt min mening på ett förtjänstfullt sätt
uppfyllts av institutet.
I syfte att ytterligare tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid
Nordiska afrikainstitutet anser jag att hela kostnaden för det svenska bidra-
get till denna bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella
186
biståndsprogram. Det belopp som av denna anledning bör överföras från an- Prop. 1992/93:100
slaget C 7. Nordiska afrikainstitutet till anslaget C 1. Bidrag till internatio- Bilaga 4
nella biståndsprogram uppgår till 625 000 kr.
Slutsatser
Nordiska afrikainstitutet utgör en kvalificerad resurs- och kunskapsbas inom
ett verksamhetsområde som spänner över en hel kontinent med över
50 stater och ett stort antal vetenskapliga dicipliner.
Sett ur ett biståndspolitiskt perspektiv är Nordiska afrikainstitutets nuva-
rande verksamhet väl avvägd. Dokumentations- och publikationsverksam-
heterna är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling
sker. Stödet till forskningsverksamheten är mer en fråga om ambitionsnivå
och inriktning.
Nordiska afrikainstitutets struktur och arbetsformer är såvitt jag kan be-
döma unika. Verksamheten präglas av en praktisk ”nordism” som är angelä-
gen att värna.
Jag är med hänsyn till kraven på besparingar inom biståndsbudgeten inte
beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och för-
stärkta lönemedel Nordiska afrikainstitutet begärt.
Ett sparbeting bör åläggas även Nordiska afrikainstitutet. Detta bör preli-
minärt uppgå till 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör
avse budgetåret 1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 5 470 000 kr.
|
samarbete (BITS) | |||
|
1991/92 1992/93 1993/94 |
Utgift |
13 783 501 18 745 000 20 991 000 | |
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
|
Anslag |
18 745 000 |
+ 2 246 000 | |
BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret
1993/94. Förslag avseende verksamhetens omfattning och inriktning redovi-
sas under anslaget C 3. Andra biståndsprogram.
187
BITS
Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndig-
heten och inlett ett utvecklingsarbete som syftar till att effektivisera myndig-
heten främst genom att ett system för mål- och resultatstyrning tas fram.
BITS föreslår att 2,7 miljoner kronor anvisas för andra steget i förstärk-
ningen av myndighetens administrativa resurser. I tillägg därtill äskar BITS
en medelsförstärkning om 1 miljon kronor för handläggningen av samarbe-
tet med Central- och Östeuropa.
Under budgetåret 1992/93 behöver BITS flytta till större lokaler. BITS be-
gär 600 000 kr för flyttningskostnader.
Föredragandens överväganden
Förslag
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäl-
ler för treårsperioden 1992/93-1994/95.
Resurser
Ramanslag 1993/94 20 991 000 kr
Övrigt
BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslagen
C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa.
Planerinsram
Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till
40 382 000 kr.
Slutsatser
BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av år. Den förstärkning av
förvaltningsanslaget som BITS beviljades för budgetåret 1992/93 har skapat
förutsättningar för myndigheten att utveckla sin verksamhet i enlighet med
de direktiv som angavs i budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 4. De admi-
nistrativa resurserna är dock fortfarande otillräckliga varför ett ytterligare
tillskott på förvaltningsanslaget om 1 miljon kronor är motiverat. Jag före-
slår att BITS för budgetåret 1993/94 tillförs 21 miljoner kronor för förvalt-
ningskostnader hänförliga till BITS samarbete med u-länder. I detta belopp
ingår en engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och
600 000 kr för flyttkostnader.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
188
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar-
bete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
20 991 000 kr.
|
1991/92 |
Utgift |
5 636 863 | |
|
1992/93 |
Anslag |
7 076 000 | |
|
1993/94 |
Förslag |
7 076 000 | |
|
1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden | ||
|
Anslag |
7 076 000 |
+/- 0 |
Sandö U-centrum
Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för ter-
minskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner.
Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels utbild-
ningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade
till volontärbidrag från SIDA.
Föredragandens överväganden
Jag har för budgetåret 1993/94 räknat med ett oförändrat anslag.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
7 076 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 34 436 000
1993/94 Förslag 36 441 000
1992/93 Beräknad ändring 1993/94
Föredraganden
Anslag 34 436 000 + 2 005 000
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
189
SWEDECORP
Verksamheten har under budgetåret 1991/92 befunnit sig i en uppbyggnads-
fas. Resurser har ägnats åt intern planering samt utveckling av strategier,
metoder och arbetsformer. Budgetposter som resor och representation har
därvid underutnyttjats. Lönekostnaderna har varit lägre än beräknat efter-
som personalstaten har fyllts på successivt under året. Dessutom har den or-
ganisatoriska modell som valts för näringslivsbiståndet medfört ett antal pro-
blem som har hämmat verksamheten under det första året. SWEDECORP
understryker vikten av att en organisationsändring kan genomföras den
1 juli 1993.
SWEDECORP anmäler betydande svårigheter att uppfylla det förelagda
rationaliseringskravet om 3,5 % av förvaltningskostnaderna för budgetåret
1993/94. En sådan besparing är ej möjlig utan kraftiga ingrepp i verksamhe-
ten. Förutom de förstärkningar som under innevarande budgetår genom-
förts på den administrativa sidan har SWEDECORP behov av ytterligare
1 handläggare och 1 assistent inom området industriell miljö.
SWEDECORP föreslår ett förvaltningsanslag om 36,9 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94.1 beloppet ingår medel för kompetensutveckling om
300 000 kr, inköp av bärbara datorer om 200 000 kr samt 100 000 kr för ut-
bildning inom ADB området.
Föredragandens överväganden
SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. SWEDECORP som
är en myndighet under Utrikesdepartementet ansvarar för främjandeverk-
samhet inom näringslivssamarbetet men administrerar också på uppdragsba-
sis riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB som saknar
egen personal. Den valda organisationsmodellen har visat sig innebära svår-
bemästrade problem. Jag har därför under året övervägt alternativa organi-
sationsformer för näringslivsbiståndet.
Som ett led i analysarbetet har förre riksgäldsdirektören Lars Kalderén
kartlagt för- och nackdelar med olika organisationsformer för näringslivsbi-
ståndet. Kartläggningen har visat att en omorganisation bör genomföras för
att ”undvika betungande meradministration och oklar rollfördelning”.
Utredaren föreslår att existerande bolag och myndighet behålls men att
huvuddelen av personalen flyttas från myndigheten till bolaget. Jag delar ut-
redarens uppfattning att bolaget och myndigheten tills vidare skall behållas.
P.g.a. den framträdande roll verksamheter av myndighetskaraktär för närva-
rande spelar i näringslivsbiståndet förordar jag dock en annorlunda fördel-
ning av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten. Jag ser det som
angeläget att en tillräcklig kompetens att utföra främjandeverksamheten be-
hålls inom myndigheten. Detta medför att merparten av personalen anställs
i myndigheten
Bolagets verksamhetsområde bör inledningsvis begränsas till att omfatta
enbart riskkapitalplaceringar. En strävan skall dock vara att till bolaget suc-
cessivt överföra sådana arbetsuppgifter som p.g.a. sin affärsmässiga karak-
tär lämpligen utföres i bolagsform.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
190
Mitt förslag är att den personal som idag är direkt sysselsatt med riskkapi-
talsatsningar anställs i bolaget medan övrig personal behålls i myndigheten.
Fördelen med en sådan organisatorisk lösning är att rollfördelningen mellan
riskkapital- och främjandeverksamhet tydliggörs. Bolaget och myndigheten
får separata styrelser och verkställande ledningar. Myndighetschefen förut-
sätts bli styrelseordförande i bolaget varigenom det nära samarbetet mellan
verksamheterna kan fortsätta. Den exakta fördelningen av personalresur-
serna mellan bolaget och myndigheten får avgöras av SWEDECORP. För
att bibehålla uppnådda effektivitets- och samordningsvinster i det samlade
näringslivsbiståndet föreslår jag att bolaget och myndigheten också fortsätt-
ningsvis delar lokaler och tillämpar gemensamma administrativa rutiner. Bo-
laget kan därigenom, mot ersättning, utnyttja vissa administrativa och andra
stödfunktioner hos myndigheten. Omorganisationen bör genomföras den
1 juli 1993 eller vid den tidpunkt snarast därefter som av praktiska skäl be-
döms mest lämplig.
Jag föreslår att SWEDECORP för budgetåret 1993/94 anvisas 36 441 000
kronor för täckande av förvaltningskostnader. I beloppet ingår en engångs-
anvisning om 300 000 kronor för kompetensutveckling.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 441 000 kr.
D. Information om Sverige i utlandet
|
1991/92 |
Utgift |
63 115 631 |
Reservation |
1 809 049 |
|
1992/93 |
Anslag |
65 797 000 | ||
|
1993/94 |
Förslag |
63 083 000 |
Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl, mervärdesskatt.
Anslaget har minskats med 6,45 miljoner kronor till följd av besparingar
i de statliga utgifterna. I denna summa ingår det sparbeting för budgetåret
1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposi-
tion (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390)
med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga
administrationen.
Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja
kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskaper om
det svenska samhället och dess kulturliv genom informationsverksamhet i
utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris,
Centre Culturel Suédois (CCS).
Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom pub- 191
13 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
likationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och Prop. 1992/93:100
besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer, filmvis- Bilaga 4
ningar, utställningar, seminarier, personutbyte, litteraturstöd och stöd till
svenska kulturinstitutioners uppträdande utomlands. Studier och forskning
stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag
till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Informationscentret
National Academic Mobility Information Centre (NAMIC) som inrättades
år 1990, ger information om studier i Sverige och studier i utlandet. Institutet
får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhan-
dahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som
syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och länderna i
Central- och Östeuropa respektive tredje världen genom person- och erfa-
renhetsutbyte samt kulturutbyte.
|
Anslag 1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 | |
|
Föredraganden | ||
|
Förvaltningskostnader |
56 713 000 |
-3 111 000 |
|
(därav lönekostnader) |
20 936 000 |
0 |
|
Lokalkostnader |
9 084 000 |
+ 397 000 |
|
Summa |
65 797 000 |
-2 714 000 |
Svenska institutet har inför treårsperioden 1993/94 - 1995/96 lämnat en
fördjupad anslagsframställning. Institutet redovisar resultatanalyser för re-
dovisningsperioden 1987/88 - 1991/92 för olika verksamhetsprogram i form
av produktionskostnader, distribution efter geografiska områden, stipendie-
månader, projektbidrag fördelade på olika ämnesområden, gåvoprenumera-
tioner, deltagare i sommarkurser i svenska i Sverige m.m. Man framhåller
svårigheterna för en informationsinstitution att mäta resultat och effekter av
olika insatser utöver rena produktions- och distributionssiffror. Mer långsik-
tiga effekter som kunskapsöverföring och attitydförändringar är betydligt
svårare att mäta. I ett försök att ändå nå längre i utvärderingen av insatserna
har institutet låtit göra ett tiotal undersökningar och enkäter för att därige-
nom komma åt de kvalitativa aspekterna på flera delområden.
Svenska institutet anger som viktiga utvecklingstendenser under den se-
naste femårsperioden bl.a. följande:
- institutets utbud av tjänster har ökat mycket kraftigt under perioden
- institutets särskilda anslag för specialdestinerade ändamål, uppdragsme-
del och externa intäkter har expanderat kraftigt i förhållande till den re-
guljära budgeten
- de två senaste åren har inneburit en stark tyngdpunktsförskjutning i verk-
samheten mot Central- och Östeuropa, med särskild betoning av samar-
betet med Baltikum
- i västvärlden har Västeuropa prioriterats i förhållande till Nordamerika
- institutet har fått nya medel för att stödja forskningens internationalise-
ring och forskningsutbyte med såväl Väst- som Östeuropa
- institutet har upprättat ett särskilt informationscentrum för utbildning Prop. 1992/93:100
och forskning, National Academic Mobility Information Centre (NA- Bilaga 4
MIC)
- institutet fick under budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret
från Utrikesdepartementet av samarbetet med utlandsmyndigheterna i
informations- och kulturutbytesfrågor
- institutet fick en ny kansliorganisation den 1 oktober 1990
- en kraftig utbyggnad av ADB-stödet har ägt rum i form av investeringar
i teknisk utrustning, programvara och utbildning.
Svenska institutet prioriterar bl.a. följande områden i den framtida verksam-
heten:
- ökad kulturell närvaro i Europa genom stöd till bl.a. kontaktresor och
inbjudningar samt satsningar på några större projekt som en utställning i
Grand Palais i Paris våren 1994 om de svensk-franska relationerna på
1700-talet
- kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa genom stipendievistelser
i Sverige, sommarkurser, konferensdeltagande och undervisning av
svenska lärare och forskare utomlands
- en särskild satsning på svenskundervisning i Central- och Östeuropa med
prioritet för Baltikum
- förnyade strävanden i syfte att öka samverkan och samproduktionen med
andra aktörer inom Sverige-informationen, i första hand Exportrådet och
de nya turistorganen Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and
Tourism Council/Next Stop Sweden
- utvecklingen av dialogen med utlandsmyndigheterna
- inom Sverige-informationen läggs tyngdpunkten på trycksaker, personut-
byte och seminarier
- ökat utnyttjande av datateknik för att kunna ge snabbare service
- förstärkt information om studier i Sverige till utländska målgrupper via
NAMIC
- mer enhetliga och flexibla stipendieprogram
- ökad ansträngning att aktivt marknadsföra institutets utbud av böcker,
videokassetter m.m. om Sverige.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande målen för Svenska institutets verksamhet, fastställda i insti-
tutets stadgar, är att genom informationsverksamhet sprida kännedom i ut-
landet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhets-
utbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning
och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervis-
ningen i andra länder. 193
De genomgripande förändringarna i Europa och särskilt i vårt närområde Prop. 1992/93:100
fortsätter att prägla utvecklingen. Institutets verksamhet under den kom- Bilaga 4
mande treårsperioden kommer i stor utsträckning att präglas av de två hu-
vudlinjerna i utvecklingen, nämligen integrationen i Västeuropa och den po-
litiska och ekonomiska omvandlingen av Central- och Östeuropa, särskilt
Östersjö-området. Informations- och kulturprojekt blir av stor betydelse i
Västeuropa, inte minst i ljuset av Sveriges ansökan om medlemskap i EG.
Samtidigt anser jag att särskilda insatser för Central- och Östeuropa fortsatt
skall göras under perioden.
Jag förordar att denna huvudinriktning av Svenska institutets verksamhet
läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden.
Kraven på nya sparbeting jämsides med de krav som utvecklingen i om-
världen ställer på verksamheten bör mötas med fortsatta rationaliseringar/
nedskärningar, en fortsatt hög satsning på ADB-stödet, och på utbyggnad
av personalens kompetens samt förnyade ansträngningar att öka de externa
intäkterna.
Resultatbedömning
Av Svenska institutets resultatanalys framgår att den gångna femårsperioden
har präglats av allt knappare personalresurser, kraftigt ökad omslutning och
nya arbetsuppgifter. ADB-uppbyggnaden har forcerats och lagt grunden till
ökad effektivitet och snabbhet i informationsflödet.
Min sammantagna bedömning är att institutet under de senaste fem åren
har utnyttjat sina resurser väl och att institutet haft förmåga att framgångs-
rikt initiera en nödvändig anpassning till omvärlden, bl.a. genom organisa-
tionsförändringar och uppbyggnad av ADB-stöd, vilket medger ökad flexi-
bilitet i verksamheten. Svenska institutet bör därmed stå väl rustat att möta
de sannolikt allt större krav som kommer att ställas under den kommande
treårsperioden i fråga om bl.a. ökad samverkan med andra institutioner/
företag.
Då Svenska institutet i likhet med andra institutioner på informationsom-
rådet saknar mera konkreta och lättanvända resultatmått för verksamheten,
utöver rena produktions- och distributionsmått, har de enkäter och under-
sökningar som institutet företagit under de senaste åren visat sig vara värde-
fulla instrument för bedömning av värdet av och kvaliteten på enskilda akti-
viteter/tjänster samt renodling av utbudet av det stora antalet tjänster man
erbjuder.
Mål för budgetåret 1993/94
Svenska institutet intar en unik ställning genom att ensamt svara för stora
delar av Sverige-informationen till utlandet. Institutets ställning gör att man
har goda skäl att ställa höga krav på dess verksamhet. Kvalitetskriteriet blir
därför av avgörande betydelse vid en bedömning av institutets tjänster och
produkter.
Den accelererande politiska utvecklingen i omvärlden de senaste åren har
inneburit att tyngdpunkten i institutets arbete kommit att förskjutas mot
194
Central- och Östeuropa. Samtidigt har Västeuropa i ljuset av Sveriges med-
lemskapsansökan i EG kommit i fokus.
Svenska institutet fick budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret
från Utrikesdepartementets informationsbyrå för samarbetet med utlands-
myndigheterna i frågor som rör informations- och kulturutbytet med ut-
landet. Jag är dock inte beredd att tillmötesgå institutets förslag att låta detta
överta även huvudansvaret för ovannämnda utbyte, dvs. i realiteten budget-
ansvaret.
Jag noterar med tillfredsställelse institutets beredvillighet att öka sin sam-
verkan och samproduktion med andra institutioner/ företag. Det finns kon-
kreta exempel i fråga om bl.a. ekonomi och turism, där jag tror att ett ökat
samarbete på informationsområdet skulle kunna ge goda resultat till en rim-
lig samlad kostnad. Inte minst torde detta gälla inom turismen, där de nyli-
gen bildade turistorganen Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel
and Tourism Council/Next Stop Sweden kan bli viktiga samarbetspartners
för institutet.
Genom informationscentret National Academic Mobility Information
Centre (NAMIC) har institutet fått en viktig uppgift vad gäller spridandet av
information om studier i Sverige och om studier i utlandet. Arbetsfördel-
ningen mellan institutet, Centrala studiestödsnämnden (CSN) och Verket
för högskoleservice (VHS) är dock något oklar. Utbildningsdepartementet
har därför tillsatt en utredning inom departementet för att se över organisa-
tionen för vissa internationella uppgifter inom utbildningsområdet och be-
handla bl.a. det nämnda problemet.
På det allmänkulturella området fullgör Svenska institutet en viktig funk-
tion som centralt service- och samordningsorgan för det svenska kulturlivets
utlandskontakter.
Jag välkomnar institutets ansträngningar att öka de externa intäkterna ge-
nom bl.a. en aktiv marknadsföring av institutets produkter i form av böcker,
videokassetter m.m. samt upprustning av Sverigebokhandeln.
Slutsatser
Övergripande mål för den verksamhet som Svenska institutet ansvarar för
skall, i enlighet med institutets stadga, vara att genom informationsverksam-
het sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att
främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, att
främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet
samt att stödja svenskundervisningen i andra länder.
I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa är det
naturligt att Svenska institutet prioriterar detta område. Sveriges ansökan
om medlemskap i EG gör det särskilt angeläget att öka informationsinsat-
serna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och Östeuropa krär
ver fortsatt prioritet för detta område.
Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångs-
punkter.
Till följd av det statsfinansiella läget bör en ytterligare neddragning av in-
stitutets resurser ske med 5 miljoner kronor. I detta ingår ett rationalise-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
195
ringsuttag pä 1,5 %. Härtill kommer ett kvarvarande sparbeting för 1993/94
på 1,45 miljoner kronor avseende treårsperioden 1991/92-1993/94.
Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1993/94 uppgår till
3 736 000 kr. Anslaget har därmed beräknats till 63 083 000 kr efter avdrag
för sparbeting på tillsammans 6,45 miljoner kronor.
Anslaget för Svenska institutet har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Svenska
institutets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade rikt-
linjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
I syfte att skapa större klarhet i fråga om Svenska institutets framtida ar-
betsuppgifter och institutets samverkan med andra institutioner/företag av-
ser jag låta utreda vissa aspekter av Sverige-informationen som berör institu-
tet och hur denna bör utformas för att effektivt kunna motsvara tidens krav.
I avvaktan på denna översyn bör Svenska institutets verksamhet endast prö-
vas i ett ettårsperspektiv.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att de övergripande målen för verksamheten inom
Svenska institutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag
förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 63 083 000 kr.
|
1991/92 |
Utgift |
61 671 250 |
Reservation |
19 481 290 |
|
1992/93 |
Anslag |
60 809 000 | ||
|
1993/94 |
Förslag |
51 363 000 |
Medel till Radioprogramverksamhet för utlandet är budgeterade inkl, mer-
värdesskatt.
En minskning av anslaget har skett med 15 miljoner kronor till följd av
besparingar i de statliga utgifterna.
Radio Sweden är den enhet inom Sveriges Radio AB som svarar för radio-
programverksamheten för utlandet. Radio Sweden skall enligt avtalet mel-
lan staten och Sveriges Radio AB sända ljudradioprogram avsedda för mot-
tagning i utlandet. Programmen skall ge dels svenskar som befinner sig
utomlands, dels utländsk publik möjlighet att få information om och upp-
rätthålla kontakt med Sverige. Radio Swedens sändningar sker för närva-
rande på åtta språk (svenska, engelska, tyska, franska, spanska, ryska, est- 196
niska och lettiska) och riktar sig till alla världsdelar.
|
Anslag 1992/93' |
Beräknad ändring 1993/942 | |
|
Föredraganden | ||
|
Radio Swedens verksamhet |
60 809 000 | |
|
varav engångsanvisning |
6 500 000 | |
|
Summa |
54 309 000 |
-2 946 0003 |
1 Avser kalenderåret 1993
2 Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio-koncernen sammanfaller räkenskapsår
med kalenderår
3 Varav engångsanvisning + 9 700 000 kr, besparing - 15 000 000 kr samt pris- och
löneuppräkning + 2 354 000 kr
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Sveriges Radio AB och Svensk Rundradio AB*
Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1994 att anslaget för Radio Swe-
dens verksamhet tilldelas 36 528 000 kr i 1991 års prisnivå avsett att täcka
kostnader för programverksamheten samt ett icke närmare angivet belopp i
1991 års prisnivå för programinsamling och programutsändning samt att
medlen värdesäkras genom ett pris- och löneindex.
Svensk Rundradio AB begär 9,7 miljoner kronor att användas för kapital-
kostnader i samband med inköp av tre nya sändare, som enligt riksdagens
beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191 och
prop. 1991/92:100bil. 4, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) skall installe-
ras under åren 1991-1994.
Svensk Rundradio AB har vidare redovisat en plan för täckning av de år-
liga kapitalkostnaderna för utbytet av kortvågssändare inom ramen för de
av riksdagen beslutade riktlinjerna. Planen bör nu förlängas med ett år, till
år 2003, som en direkt följd av avskrivningstidernas längd.
De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1993 avser följande.
Sveriges Radio AB
1. Kompensation för kostnadsökningar 1992
2. Kompensation för kostnadsökningar 1993
Svensk Rundradio AB
Kapitalkostnader i samband med
sändarbyte m.m.
1 Engångsanvisning
1400 000
1700 000
9 700 0001
‘Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28,
rskr. 1991/92:329) att de två radiobolagen, Sveriges Lokalradio AB
och Sveriges Riksradio AB den 1 januari 1993 skall gå samman till ett
företag med namnet Sveriges Radio AB. I riksdagens beslut ingår
även att upprätta ett självständigt bolag för insamling och distribution
av TV- och radioprogram, Svensk Rundradio AB, som trädde i funk-
tion den 1 juli 1992 och som utför uppgifter som tidigare tillhandahölls
av Televerket Radio.
197
Föredragandens överväganden
Riksdagen beslöt så sent som våren 1991 att Radio Sweden skulle anvisas
medel över ett reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning.
Jag är därför inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en åter-
gång till ett reservationsanslag med indexreglering. Förslaget till kostnads-
kompensation för åren 1993 och 1994 kan jag därför inte heller biträda.
Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio-koncernens olika före-
tag löper ut den 31 december 1992. Genom riksdagens beslut om radio- och
TV-frågor våren 1992 (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr.
1991/92:329) har fastställts riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens upp-
drag, organisation och finansiering under en ny avtalsperiod omfattande
åren 1993-1996. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen även om särskilda rikt-
linjer för Radio Swedens verksamhet som ingår i det avtal som nyss slutits
mellan staten och Sveriges Radio AB. I propositionen behandlas även bil-
dandet av ett särskilt statligt bolag för insamling och utsändning av program
för radio och TV. Det nya självständiga bolag som bildats för detta ändamål,
Svensk Rundradio AB, trädde i funktion den 1 juli 1992.
Radio Sweden sänder för närvarande program på åtta språk och har under
år 1992 med framgång börjat sända program via satellit i Europa. Jag har
särskilt uppskattat Radio Swedens höga sändningsberedskap i Östersjö-om-
rådet.
De besparingskrav som nu gäller beträffande statens utgifter gör det dock
nödvändigt att krympa verksamheten vid Radio Sweden från och med kalen-
deråret 1994. Sparbetinget för budgetåret 1993/94 (kalenderåret 1994) har
fastställts till 15 miljoner kronor. I detta ingår ett rationaliseringsuttag på
1,5 %.
Jag bedömer att den ovannämnda minskningen av anslaget inte kan ske
utan att förmågan att producera egna program kommer att påverkas.
Jag anser att en huvuduppgift för Radio Swedens sändningar till utlandet
är att snabbt förmedla nyheter samt information om kultur- och samhällsliv
på svenska till i första hand svenskar i utlandet. Sedan sändningarna till ut-
landet inleddes har utbudet i Sveriges Radios sändningar förändrats. Bred-
den och kvaliteten i Sveriges Radios rikssändningar medför att vidareutsänd-
ning eller samsändning av dessa kan utgöra den helt dominerande delen av
Radio Swedens sändningar på svenska.
Vad beträffar sändningarna på utländska språk har den snabba utveck-
lingen på etermediaområdet i världen i stort och i än högre grad i Europa,
under de senaste åren medfört förändrade förutsättningar. Kortvågssänd-
ningar med nyheter och information från Sverige har i detta perspektiv blivit
mindre attraktiva. Detta medför att det enligt min mening kan vara möjligt
att avveckla sändningarna på ett eller flera språk.
Jag vill dock framhålla den viktiga roll som Radio Sweden kan spela i vårt
närområde - inte minst genom möjligheten att nå potentiellt stora lyssnar-
skaror kring Östersjön. I detta närområde kan även förväntas finnas ett in-
tresse hos en mera betydande del av allmänheten för nyheter och informa-
tion från Sverige.
Det nya företaget Svensk Rundradio AB, som tillhandahåller de tjänster
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
198
som tidigare erhållits från Televerket Radio, och som trädde i funktion den
1 juli 1992, har för budgetåret 1993/94 (1994) begärt 9,7 miljoner kronor för
kapitalkostnader i samband med investering i nya kortvågssändare i enlighet
med riksdagens tidigare beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14,
rskr. 1989/90:191) för att ersätta kortvågssändaren i Karlsborg och de två
kortvågssändarna i Hörby under tiden 1991-1994. De tre nya sändarna kom-
mer samtliga att placeras i Hörby.
Jag förordar att Svensk Rundradio AB beviljas det begärda beloppet på
9,7 miljoner kronor för utbyte av kortvågssändare.
Jag förordar också att den av Svensk Rundradio AB föreslagna investe-
ringsplanen fastställs. För perioden 1995-2003 har kapitalkostnaderna be-
räknats till följande belopp.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
Kalenderår |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 |
2002 |
2003 |
|
Kapital- |
10,1 |
9,5 |
8,8 |
8,2 |
7,6 |
6,9 |
6,3 |
5,7 |
3,8 |
Under år 1995 tillkommer ett belopp, preliminärt beräknat till 2 miljoner
kronor, för destruktion av miljögiftet PCB i samband med skrotningen av de
uttjänta kortvågssändarna i slutet av 1994.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. fastställa den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003
som jag har förordat,
2. till Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 51 363 000 kr.
|
1991/92 |
Utgift |
15 982 477 |
Reservation |
1 605 192 |
|
1992/93 |
Anslag |
16 754 000 | ||
|
1993/94 |
Förslag |
14 254 000 |
Anslaget har minskats med 2 500 000 kr till följd av besparingar i de statliga
utgifterna.
Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som
samordnas av Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bi-
drag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsvetenskaps-
akademien (IVA).
199
|
Anslag 1992/93 |
Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden |
_ Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 | |
|
Samordnad informations- |
12 614 000 |
+ 500 000 | |
|
Bidrag till Svensk- |
2 525 000 |
-2 525 000 | |
|
Bidrag till Ingenjörs- |
1 615 000 |
- 475 000 | |
|
Summa |
16 754 000 |
-2 500 000 |
Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturutbyte via de
svenska utlandsmyndigheterna. Medlen kan användas för stöd till informa-
tions- och kulturinsatser, personutbyte, lokala kostnader i samband med se-
minarier, film- och utställningsverksamhet m.m., utländska journalistbesök
och andra lokala Sverige-relaterade projekt samt tidskriftsstöd. Medel ställs
även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av intresse för
Utrikesdepartementet. Departementets press- och informationsenhet svarar
härutöver för information i utrikespolitiska frågor genom trycksaker, före-
drag m.m.
Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) distribuerar nyhetsbulletiner till
ca 7 000 mottagare inom massmediasektorn i 150 länder. Bulletinerna inne-
håller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sekto-
rerna i Sverige, dels nyheter om svenska politiska, samhälleliga och ekono-
miska frågor. Vidare produceras särskilt material på engelska och tyska för
specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP
begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag på 2 765 000 kr.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) begär ett bidrag på 2 045 000 kr
för avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samarbete, främst forskarutbyte,
mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina.
Utbytet syftar bl.a. till att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan
berörda forskare och institutioner. Avtalet med Ryssland administreras ge-
mensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Föredragandens överväganden
Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela
Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig
roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom
person- och journalistinbjudningar, seminarier samt kulturutbyte. De bespa-
ringskrav som ställts gör det dock nödvändigt att dra in bidraget till SIP. Bi-
draget till IVA minskas med drygt en fjärdedel för att göra det möjligt att
bibehålla en hög informationsberedskap i den samordnade informations-
verksamheten.
200
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 14 254 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
52 985 347
51 647 000
48 471 000
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand-
lägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i sam-
band med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets general-
direktör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommers-
kollegium har ca 120 anställda.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksam-
het är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i
handeln med omvärlden tas till vara. På det handelspolitiska området är det
kollegiets uppgift dels att tillhandahålla utredningar och underlag för rege-
ringens ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner. På
det näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvars-
område medverka till att utbyte av varor och tjänster sker i enlighet med
allmänna intressen.
Inkomster vid Kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94 (1991/92 ca 5 miljoner kronor).
Kommerskollegium har i sin årsredovisning givit en samlad bild av verk-
samhetens resultat. Redovisningen utgår ifrån verksamhetens funktionsin-
delning och anslagsförbrukningen för resp, funktion. Resultatredovisningen
indikerar att uppställda mål och delmål har uppnåtts. För den näringsrätts-
liga verksamheten redovisas olika prestationer, vilket kan möjliggöra ut-
vecklandet av mått för produktivitet.
Av den ekonomiska översikten kan utläsas att de från regleringsfunktio-
nen frigjorda resurserna under budgetåret 1991/92 har förts till prioriterade
områden samt att tidigare anslagssparande (ca 2 miljoner kronor) har an-
vänts för ADB-satsningar.
RRV:s revisionsberättelse, i vilken granskningen av resultatredovisningen
har begränsats till en bedömning av fullständighet och dokumentation, inne-
håller inga invändningar.
Kommerskollegium har inför budgetåret 1993/94 Jämnat en förenklad an-
slagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den treårsram
som har beslutats för kollegiets verksamhet under perioden 1991/92-1993/94.
201
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94
bör ligga fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de riktlin-
jer och övergripande mål som gäller för perioden skall utsträckas till
att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser:
Ramanslag 1993/94 48 471 000 kr
Planeringsram:
1993/94 1994/95
48 471 000 kr 48 471 000 kr
Övrigt:
Föreslaget ramanslag för budgetåret 1993/94 har beräknats med ut-
gångspunkten att anslaget bör reduceras med 5 miljoner kronor som
en del av beslutade besparingar under tredje huvudtiteln.
Anslaget har också reducerats med sammanlagt 864 000 kr, vilket
motsvarar lönekostnaden för två tjänster som har flyttats från kolle-
giet till Utrikesdepartementets handelsavdelning.
Anslaget har pris- och löneomräknats med 2 121 000 kr. Dessutom
har 567 000 kr förts från anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet
för de uppgifter som läggs på kollegiet i samband med nedläggning av
Handelsprocedurrådet. Jag redovisar denna fråga närmare i det föl-
jande.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett för-
slag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt pre-
senterat den modell som bör tillämpas. Kommerskollegium kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Kollegiet kom-
mer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Medlen under anslaget kommer att föras till detta konto.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Resultatbedömning
Kollegiets årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs
i enlighet med de mål och prioriteringar som har fastlagts av statsmakterna.
Verksamhetens ekonomiska resultat visar att kollegiet har bedrivit verk-
samheten i enlighet med de förutsättningar som gavs inför budgetåret
1991/92. Ramanslaget och dess konstruktion förefaller ha en gynnsam effekt
och ett medvetet anslagssparande har möjliggjort planerade ADB-sats-
ningar.
Jag kan också konstatera att RRV inte har haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Kommerskollegium.
202
Slutsatser
Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991
års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Jag anser så-
lunda att vad jag anförde förra året om prioriteringar i kollegiets verksamhet
alltjämt äger giltighet - tillämpningen av EES-avtalet, utvecklingen av den
inre marknaden, stöd i medlemskapsförhandlingarna, utvecklingen av EG:s
handelspolitik, samarbetet och utvecklingen inom EFTA, EFTA:s relationer
till tredje land samt frågor rörande GATT och det multilaterala handelssys-
temets utveckling och framtid. På alla dessa områden spelar kollegiet en cen-
tral roll vad gäller kontinuitet och expertis. Detta gäller också de mer tradi-
tionella myndighetsuppgifterna på det handelspolitiska området, såsom
marknadsstörningsärenden och vissa tullfrågor.
I 1992 års budgetproposition gjorde jag bedömningen att kollegiet borde
renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag framhöll vidare att arbetsfor-
merna och arbetsfördelningen mellan kollegiet och Utrikesdepartementets
handelsavdelning borde ses över. Jag konstaterade också att kollegiets roll
och ställning i hög grad skulle komma att förändras vid ett medlemskap i EG
och att jag avsåg återkomma till denna fråga inför kommande budgetpropo-
sitioner.
Möjligheterna att överföra de uppgifter som Kommerskollegium nu har
på det näringsrättsliga området till andra instanser har övervägts under vå-
ren 1992. De uppgifter som avses är bl.a. auktorisation av revisorer, tolkar
och översättare, administration av resegarantilagen samt olika tillstånds- och
dispensfrågor enligt aktiebolagslagen. Härvid konstaterades att översynsar-
bete pågår på flera av de berörda områdena. Av särskild betydelse i samman-
hanget är den översyn av revisorsreglerna, som avses vara slutförd somma-
ren 1993.
Min slutsats i denna situation var att det var olämpligt att då genomföra
någon förändring vad gäller kollegiets näringsrättsliga verksamhet. Samti-
digt anser jag fortfarande att det är önskvärt att kollegiet renodlas som han-
delspolitisk myndighet. Jag avser tillsätta en intern utredare, som får i upp-
drag att i samråd med berörda departement och myndigheter presentera för-
slag med den innebörden.
I överensstämmelse med bedömningen som gjordes i förra årets budget-
proposition har Kommerskollegiets roll när det gäller att förbereda bilate-
rala handels- och samarbetsförhandlingar reducerats och förändrats.
Kollegiet bedriver sedan flera år en omfattande informationsverksamhet
på europaområdet. När det gäller regelverket i EES och EG har kollegiet en
funktion som central informationspunkt och kunskapsbank för myndigheter,
organisationer, företag och enskilda. Denna verksamhet kommer att ha stor
betydelse de närmaste åren när svensk statsförvaltning skall anpassas till det
vidgade europasamarbetet. Det är viktigt att kollegiets aktiviteter på detta
område samordnas med andra myndigheter så att onödigt dubbelarbete inte
uppkommer.
När det gäller europainformationen till en bredare allmänhet inför folk-
omröstningen år 1994 kommer kollegiet att nära samarbeta med den infor-
mationsverksamhet som byggts upp inom regeringskansliets Sekretariat för
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
203
Europainformation. Informationsverksamheten får beteckningen ”Euro- Prop. 1992/93:100
painformation” och innefattar uppbyggandet av databaser, telefonsluss och Bilaga 4
ett informationsnätverk med folkbibliotek och länsstyrelser. Verksamheten
finansieras av Sekretariatet.
Utrikesdepartementets handelsavdelning och Kommerskollegium har ett
mycket nära samarbete. Betydelsen av informella kontakter har ökat i och
med den ökade intensiteten i det handelspolitiska arbetet både vad gäller
europafrågorna och multilateralt.
Ett EG-medlemskap, och därmed en anslutning till en gemensam handels-
politik, kommer att få viktiga konsekvenser för den svenska förvaltningens
uppgifter på det handelspolitiska området. Förändringar i ansvarsfördel-
ningen jämte organisatoriska förändringar kan komma att bli aktuella. I
medlemskapet ingår dels att medverka i och aktivt påverka utformningen av
den gemensamma handelspolitiken, dels att svara för verkställigheten av den
gemensamma handelspolitiken på det nationella planet.
Enligt min mening är det önskvärt att arbetet med att analysera dessa frå-
gor inleds redan nu, så att en ändamålsenlig organisation kan finnas den 1
januari 1995. Analysen bör omfatta bl.a. en granskning av Kommerskolle-
giets roll och uppgifter och av relationen mellan Utrikesdepartementets han-
delsavdelning och kollegiet. Utredningen bör genomföras internt inom han-
delsavdelningen i samråd med Kommerskollegium.
Den besparing som föreslås under anslaget kommer givetvis att innebära
en sänkning av ambitionsnivån på vissa områden. Det bör ankomma på kol-
legiets ledning att göra erforderliga omprioriteringar. Samtidigt bör ut-
rymme finnas för ytterligare rationaliseringar. Verksamheten bör därmed
kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt med de resurser jag har beräknat
för budgetåret 1993/94.
Anslaget för Kommerskollegium har beräknats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till kol-
legiets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlin-
jerna och kan därför avvika från det nu beräknade beloppet.
Statskontorets översyn
Handelsprocedurrådet har sedan det inrättades den 1 juli 1975
(prop.1975:41, bet. 1975:NU17, rskr. 1975:116) drivits gemensamt av
svenska staten och näringslivet, fram till den 1 juli 1990 representerat av Sve-
riges Industriförbund. Överläggningar under våren 1990 ledde fram till ett
nytt treårigt avtal, vilket godkändes av Riksdagen (prop. 1989/90:150, bet.
1989/90:NU26, rskr. 1989/90:354). På grundval av detta avtal har verksam-
heten sedan den 1 juli 1990 drivits med tolv huvudmän representerande stat
och näringsliv.
204
Handelsprocedurrådet har till uppgift att utarbeta och främja utarbetande
av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer. Rådet skall ägna
särskild uppmärksamhet åt frågor som rör elektroniskt datautbyte. Rådet
skall vidare särskilt verka för ökad användning av EDI (Electronic Data In-
terchange) i syfte att främja effektiviseringar i företag och myndigheter och
i syfte att främja svenskt näringslivs internationella konkurrensförmåga. Vi-
dare skall rådet följa och påverka det internationella utvecklingsarbetet på
området, främst inom ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och
EG/EFTA. Rådet finansieras via årliga bidrag från de tolv huvudmännen
och via intäkter från utförda tjänster. Budgetåret 1991/92 uppgick bidraget
över tredje huvudtiteln till 567 000 kr.
Gällande avtal om Handelsprocedurrådet löper ut den 30 juni 1993.
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda frågan om
Handelsprocedurrådets framtida roll, verksamhet, finansiering och huvud-
mannaskap. I uppdraget ingick också att lämna förslag angående ansvarsför-
delningen för Sveriges medverkan i det internationella arbetet om förenk-
lade handelsprocedurer och användning av EDI.
Statskontorets utredning presenterades i juni 1992.
I utredningen konstateras att det finns en bred uppslutning bakom tanken
att staten och näringslivet bör samverka om EDI och handelsprocedurer
men att formerna bör moderniseras. Mot denna bakgrund föreslås att Han-
delsprocedurrådet upphör och ersätts med en lösning där ansvaret delas upp
mellan frågor om harmonisering av handelsregler i internationella handels-
politiska fora och frågor om EDI-användning i Sverige. För det förstnämnda
området föreslås att en arbetsgrupp som tar över namnet Handelsprocedur-
rådet inrättas vid Utrikesdepartementets handelsavdelning. För det senare
området föreslås att det bildas en svensk EDI-förening. Föreningen skulle
utgöra en plattform och ett kompetenscentrum med såväl företag, myndig-
heter som näringslivets organisationer som medlemmar. Föreningens upp-
gift föreslås vara bl.a. att samordna EDI-utvecklingen i Sverige, att stödja
och främja utvecklingen av EDI hos medlemmarna, att initiera och stödja
nya användargrupper samt att informera om utvecklingen internationellt
och i Sverige. Statskontorets utredning har remissbehandlats.
Föredragandens överväganden
Jag konstaterar att det råder bred enighet bland närmast berörda myndighe-
ter och näringslivsorganisationer om huvuddragen i Statskontorets förslag.
Jag anser också att dessa är väl avvägda även om det på några punkter finns
anledning att göra justeringar.
Enligt min mening bör därför det nu gällande avtalet om Handelsproce-
durrådet inte förnyas. Det kommer därmed att löpa ut den 30 juni 1993.
I stället anser jag att ett kontaktorgan, som tar över namnet Handelspro-
cedurrådet, bör upprättas på Kommerskollegium. I rådet bör ingå bl.a. re-
presentanter för närmast berörda myndigheter, Utrikesdepartementets han-
delsavdelning, näringslivets organisationer och för den föreslagna EDI-för-
eningen. Rådets uppgift skall vara att fungera som forum för diskussioner
och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedur-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
205
området. Kommerskollegium får ansvaret för rådets arbete. Kollegiets re-
surser bör förstärkas för detta ändamål på sätt som jag tidigare har redovi-
sat.
Jag ställer mig positiv till bildandet av en svensk EDI-förening. En sådan
sammanslutning skulle spela en viktig roll i arbetet med att främja EDI-an-
vändning i Sverige. Utvecklingen på detta område går mycket snabbt, inves-
teringarna är betydande och det är en viktig uppgift både att förse företag
med information, idéer och beslutsunderlag samt att främja rationella lös-
ningar vad gäller datakommunikation mellan företag och myndigheter. Jag
har med tillfredsställelse erfarit att viktiga steg på vägen mot bildandet av en
EDI-förening redan har tagits av ett antal myndigheter och näringslivsorga-
nisationer.
Jag anser att Kommerskollegium bör medverka i EDI-föreningen i syfte
att tillgodose behovet av informationsflöde och samordning vad gäller det
internationella EDI-arbetet. Efter samråd med chefen för Näringsdeparte-
mentet vill jag också konstatera att en utökad EDI-anvädning inom svenskt
näringsliv är av stor betydelse för de svenska företagens konkurrensförmåga
och effektivitet. Det åligger dock, i linje med regeringens generellt inriktade
näringspolitik, företagen och deras organisationer att själva göra en priorite-
ring mellan insatser för ökad EDI-användning och andra konkurrens- och
effektivitetsfrämjande åtgärder. I den mån EDI-främjande projekt faller
inom ramen för de uppgifter som givits NUTEK, de regionala utvecklings-
fonderna, riskkapitalbolagen samt Industri- och småföretagarfonden finns
det anledning för dessa organ att överväga eventuella engagemang.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen
1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om in-
rättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid
Kommerskollegium,
2. föreslår riksdagen att till Kommerskollegium för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 48 471 000 kr.
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
274 843 190 Reservation 15 209 267
219 180 000
187 563 000
Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, fram-
för allt genom Sveriges exportråd. Vissa medel står också till regeringens dis-
position för särskilda insatser på det exportfrämjande området.
Sveriges exportråd, som bildades år 1972 genom ett avtal mellan staten
och Sveriges Allmänna Exportförening, är det centrala serviceorganet för
exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna,
marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under
206
anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges
exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekrete-
rarorganisationen m.m. och inom utrikesrepresentationen. Näringslivet del-
tar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels ge-
nom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda
uppdrag för enskilda företag/uppdragsgivare.
Exportrådets utlandsorganisation består således bl.a. av handelssekrete-
rare, framför allt på marknader i Europa, men också på andra marknader.
Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i ut-
landet.
Utrikesrepresentationen är också en viktig del av Exportrådets utlandsor-
ganisation. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur ex-
portsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser.
Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjer för statens roll i den exportfräm-
jande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet.
1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Staten och Sveriges Allmänna Exportför-
ening har undertecknat ett nytt avtal. Bedömningen är att det finns samhälls-
ekonomiska motiv för fortsatt statligt stöd till den exportfrämjande verksam-
het som bedrivs genom Sveriges exportråd. De statliga medlen skall i första
hand inriktas på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet.
Övriga aktiviteter bör i princip finansieras genom avgifter från företagen,
men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Det gäller främst insatser för
att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora företags ex-
port, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna men lo-
vande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt nä-
ringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet.
Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade statliga uppdraget till Export-
rådet har förutskickats att anslaget till exportfrämjandet i fast penningvärde
bör halveras under en treårsperiod med början budgetåret 1992/93.
Sveriges exportråd
Sveriges exportråd har mot bakgrund av Riksdagens ställningstagande våren
1992 lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Bud-
getförslaget är baserat på sedvanlig prisomräkning av innevarande års anslag
samt på en neddragning i enlighet med det nämnda ställningstagandet. Dess-
utom begär Exportrådet ett engångsanslag på 32,6 miljoner kronor för att
täcka vissa omstruktureringskostnader. Det gäller kostnader för bl.a. av-
veckling av statliga uppdrag, avveckling i samband med ändring av utlands-
organisationen, och utbildning av personal till säljare av exportfrämjande
konsulttjänster. Budgetförslaget för budgetåret 1993/94 uppgår därmed till
193 442 000 kr.
Föredragandens överväganden
Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engage-
mang från statens sida i Sveriges exportråd. Samtidigt har statsmakternas
syn på inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats och en avsevärd
neddragning förutskickats av det statliga anslaget.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
207
14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete inletts med att anpassa
verksamheten och organisationen till de nya förutsättningarna. Ett omfat-
tande besparingsarbete har givit viktiga resultat och antalet anställda har re-
ducerats. Utlandsorganisationen har bantats bl.a. i USA och i Tyskland. I
Storbritannien och också på andra håll planeras ett utökat och värdefullt
samarbete med handelskammare. I Sverige har ett utökat samarbete etable-
rats med vissa handelskammare och med regionala utvecklingsfonder.
Jag är medveten om att nedskärningen av statsanslaget som har påbörjats
under innevarande budgetår innebär stora påfrestningar på Exportrådet och
att anpassningen till en ny anslagsnivå innebär att vissa avvecklingskostnader
uppstår. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget saknas emellertid möjlig-
het att medge ett extra anslag för omstruktureringskostnader på det sätt som
Exportrådet har begärt.
Nedskärningen av anslaget förväntas fortsätta även budgetåret 1994/95 i
enlighet med ställningstagandet våren 1992.
Enligt min mening gör de kommande anslagsnedskärningarna att Export-
rådets två huvudmän bör fördjupa sin diskussion om Exportrådets uppgifter,
verksamhet och prioriteringar på längre sikt. Jag noterar att en sådan diskus-
sion har inletts i det särskilda forum för diskussioner mellan huvudmännen i
övergripande exportrådsfrågor som har inrättats på Exportföreningen ini-
tiativ.
Jag beräknar behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom
Sveriges exportråd till totalt 162 000 000 kr budgetåret 1993/94. Hänsyn har
därvid tagits till dels viss prisomräkning, dels neddragning i enlighet med vad
som förutskickades våren 1992.
Jag har också beräknat vissa medel till regeringens disposition för sär-
skilda exportfrämjande insatser av olika slag, exempelvis medverkan i inter-
nationella utställningar. Vidare har medel här beräknats för att täcka kostna-
derna för att infria tidigare gjorda åtaganden om stöd till svensk projektex-
port och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli 1992
men åtaganden ligger kvar under flera år. Jag beräknar ett medelsbehov om
totalt 25 563 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har tagits till viss prisomräk-
ning samt till en neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades
våren 1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget
också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett medelsbehov om totalt
187 563 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
208
----------------------------------------------- Prop. 1992/93:100
Anslag Beräknad Förslag Bilasa 4
1992/93 ändring 1993/94 S
1993/94
1. Exportfrämjande
åtgärder
|
- anslag |
190 000 000 |
-28 000 000 |
162 000 000 |
|
- övr. intäkter till |
150 000 000 |
-30 000 000 |
120 000 000 |
|
Exportrådet | |||
|
2. Till regeringens |
29 180 000 |
- 3 617 000 |
25 563 000 |
|
dispositon | |||
|
Summa anslag |
219 180 000 |
-31 617 000 |
187 563 000 |
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 187 563 000 kr.
1991/92 Utgift 881 073 7141
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
1 Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1991/92. Av detta avser 464
miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Polen. Av tidigare ian-
språktagna medel återbetalade EKN 195 000 kr under budgetåret 1991/92.
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av ga-
rantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyd-
dar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i samband med
investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till
risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två
system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term)
i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garanti-
givningen.
EKN:s skrivelse om verksamheten m.m.
EKN har med skrivelse den 8 oktober 1992 inkommit med underlag för en
bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.
Ramar för EKN-garantier
Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår
till 70 000 miljoner kronor, varav 25 000 miljoner kronor har reserverats för
n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har be-
slutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 20 000 miljoner kronor för
209
n-garanticr och 40 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ram för ex- Prop. 1992/93:100
portkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 Bilaga 4
miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1992 till ca 14 100
miljoner kronor för n-garantier och ca 22 800 miljoner kronor för LT-garan-
tier. EKN föreslår oförändrade ramar från riksdag och regering för export-
kreditgarantier och investeringsgarantier.
EKNts premiesättning och OECD:s regler
Nämnden pekar på att EKN vid en internationell premiejämförelse vad gäl-
ler länder med relativt gynnsam riskbild hör till de billigaste instituten. Be-
träffande högriskländer är EKN däremot ett av de institut som tar ut höga
premier. EKN är öppen för garantigivning på fler marknader än de flesta
andra garantiinstitut. För de sjutton garantiinstitut som undersökts inom
OECD:s exportkreditgrupp ligger EKN:s premier strax under genomsnittet.
Arbetet i exportkreditgruppen fortsätter i syfte att bl.a. uppnå ökad konkur-
rensneutralitet i vad avser exportkreditgarantier. Sverige deltar aktivt i detta
arbete.
EKN och det europeiska integrationsarbetet
I skrivelsen till regeringen förs liksom tidigare år en diskussion om de krav
på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas vid en svensk anslutning
till EES respektive EG/EU. Statlig verksamhet på exportkreditförsäkrings-
området kommer inte att tillåtas konkurrera med privata kreditförsäkrare
annat än på jämställda villkor. Detta får konsekvenser för EKN:s korta ga-
rantigivning vad gäller kommersiell risktäckning. Inom kort kan EG-riktlin-
jer förväntas i frågan var gränsen bör dras mellan statlig garantiverksamhet
och privat kreditförsäkringsverksamhet.
I flertalet EG-länder har statlig medverkan i konkurrensutsatt verksamhet
minskats genom bolagisering och/eller privatisering av verksamheten alter-
nativt minskad statlig återförsäkring av sådana risker som kan återförsäkras
på marknaden. EKN utreder tänkbara åtgärder för att anpassa sin verksam-
het till EG-kraven och avser återkomma till regeringen med förslag. Beträf-
fande den medellånga och långa icke konkurrensutsatta verksamheten dis-
kuteras inom EG en harmonisering av vissa garantivillkor, premiesystem och
bedömning av politiska risker. Förslag i dessa frågor från EG kan förväntas
under år 1993.
Garantier till utländska företag
EKN föreslår att förordningen om exportkreditgaranti ändras så att nämn-
den får bevilja även utländska näringsidkare exportkreditgarantier i sam-
band med export från Sverige. Som motiv anförs att svensk export i ökande
omfattning säljs från utländska företag till tredje land. Ett antal garantiinsti-
tut i andra länder har motsvarande möjlighet. En förutsättning för EKN:s
garantigivning till utländska företag skall enligt förslaget vara att inköpspri-
set för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av kontraktsbeloppet.
210
Genom ändringen skulle dels en bättre riskspridning i EKN:s portfölj kunna Prop. 1992/93:100
uppnås, dels nämndens möjligheter att främja svensk export öka. Bilaga 4
Skuldlättnadsåtgärder
Inom Parisklubben har olika skuldlättnadsalternativ diskuterats och genom-
förts dels avseende gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder, dels av-
seende gruppen lägre medelinkomstländer.
EKN har som resultat av det s.k. Toronto-paketet skrivit av ca 50 miljoner
kronor. Inom Parisklubben ansågs efter några år dessa villkor inte vara till-
räckligt långtgående för att åstadkomma den åsyftade lättnaden i betalnings-
bördan för förstnämnda ländergrupp. Villkoren i paketet har därför förbätt-
rats och medger sedan december 1991 en skuldlättnad om 50 % av det om-
förhandlade beloppet, samtidigt som återbetalningstiden är utsträckt till
23 år. Hittills har Parisklubben träffat tre överenskommelser där EKN-ford-
ringar omfattas av de nya villkoren - nämligen med Tanzania, Togo och
Zambia. De beräknade fordringseftergifterna i kommande bilaterala avtal
med dessa länder kommer att uppgå till ca 14 miljoner kronor under
1992/93.
EKN hade per den 30 juni 1992 fordringar på länder i gruppen fattigaste
och mest skuldtyngda länder uppgående till ca 740 miljoner kronor. En till-
lämpning av de nya omförhandlingsvillkoren innebär framtida fordringsef-
tergifter för länderna i storleksordningen 350-400 miljoner kronor.
Genomförda och kommande skuldlättnader innebär att det nominella vär-
det på EKN:s utestående fordringar avsevärt minskas.
Prognoser och bedömningar för verksamhetens resultat
EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för EKN:s kassamässiga resultat un-
der verksamhetsåren 1992/93-1994/95 och bedömningar av det ackumule-
rade riskvärderade resultatet.
För den gamla verksamheten, dvs. garantier utfärdade före den 1 juli
1990, pekar prognoserna enligt normalalternativet mot kassamässiga under-
skott på i genomsnitt ca 200 miljoner kronor för vart och ett av de närmaste
tre åren. I ett pessimistiskt alternativ visas underskott på 1,5-1,8 miljarder
kronor för vart och ett av åren. Detta förklaras av att en ogynnsam utveck-
ling för något eller några av de länder där EKN har stora garantiengagemang
eller utestående fordringar avsevärt skulle försämra utfallet.
I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet innebär
EKN:s normalalternativ att den gamla verksamheten beräknas ge en slutlig
förlust om drygt 1 miljard kronor. Det pessimistiska alternativet pekar mot
en slutförlust på över 7 miljarder kronor.
För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN:s
verksamhet bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation
för delar av EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslu-
tade garantier, ersättning för skuldavskrivning och betalningsbalansstöd till
vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1992 uppgick dessa totalt till
drygt 2,5 miljarder kronor.
211
Prognoserna för den nya verksamheten, dvs. garantier utfärdade efter den
30 juni 1990, pekar enligt EKN:s normalalternativ mot fortsatta om än
krympande kassamässiga överskott om sammanlagt ca 250 miljoner kronor
för treårsperioden t.o.m. 1994/95. Det pessimistiska alternativet innebär
kassamässiga underskott på totalt ca 600 miljoner kronor under treårsperio-
den. Bedömningen av det riskvärderade resultatet av den nya verksamheten
indikerar att förlustriskerna ungefär motsvarar det hittills ackumulerade
kassamässiga överskottet på drygt 100 miljoner kronor.
Finansiering av verksamheten
EKN föreslår att nämndens rörliga kredit i Riksgäldskontoret för de gamla
garantisystemen minskas från 3 700 miljoner kronor till 3 500 miljoner kro-
nor. Samtidigt föreslår EKN att lånerätten i utländsk valuta avseende de
gamla garantisystemen höjs från 800 miljoner kronor till 1 000 miljoner kro-
nor. För de nya garantisystemen föreslås oförändrat 200 miljoner kronor i
rörlig kredit i Riksgäldskontoret och 200 miljoner kronor i upplåningsrätt i
utländsk valuta.
Nämnden föreslår vidare, att om upplåningsrätten enligt föregående
stycke inte skulle vara till fyllest för täckande av eventuellt ytterligare upp-
kommande finansieringsbehov, dessa täcks via anslaget E 3. Exportkredit-
nämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar.
EKN föreslår slutligen att nämnden, i likhet med de två föregående bud-
getåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla ga-
rantisystemen. Kostnaden för detta under 1993/94 beräknas uppgå till 430
miljoner kronor (13 % ränta). Beloppet kan komma att reduceras om EKN
får kompensation för skuldavskrivningar och använder den för amortering
av den rörliga krediten.
Föredragandens överväganden
Jag delar EKN:s bedömning att de av riksdagen och regeringen fastställda
ramarna för exportkreditgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör
vara oförändrade.
Det är angeläget att EKN fortsatt noga följer utvecklingen inom EG vad
beträffar exportkreditgarantier. När nämnden har föreslagit eventuella änd-
ringar av sin verksamhet med anledning av utvecklingen inom EG avser jag
återkomma till riksdagen härom.
I prop. 1989/90:44 om statlig medverkan vid finansiering av export m.m.
föreslog regeringen att EKN:s garantiverksamhet skulle vara självbärande,
för LT-systemet på sikt, och att premier som bedömdes motsvara riskerna
skulle uttas. Näringsutskottet (bet. 1989/90:NU19) tillstyrkte regeringens
förslag. Utskottet underströk samtidigt vikten av att samtliga villkor i sam-
band med en garanti - inom ramen för de begränsningar som uppställts för
garantigivningen - utformades med beaktande av vad som erbjöds i export-
företagens viktigaste konkurrentländer. Riksdagen biföll utskottets hemstäl-
lan (rskr. 1989/90:153).
Näringsutskottet underströk också vikten av att Sverige i internationella
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
212
sammanhang verkade för att skillnader i konkurrensförutsättningar för
svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder undanröjdes. Som
jag har nämnt i det föregående har detta skett framför allt inom ramen för
OECD:s exportkreditgrupp och vissa framsteg har gjorts. Min ambition är
att Sverige fortsatt inom OECD skall verka för konkurrensneutralitet mellan
garantiinstituten. Som nämnts pågår ett harmoniseringsarbete också inom
EG.
Jag anser att det ankommer på EKN att avgöra när svenska företag skall
erbjudas samma villkor som konkurrentföretagens garantiinstitut erbjuder.
Detta skall ske inom ramen för de begränsningar som har uppställts för ga-
rantigivningen, dvs. att verksamheten skall gå ihop på sikt. Matchning bör
enligt min mening endast bli aktuell i enstaka fall när särskilda skäl och ett
svenskt samhällsintresse bedöms föreligga.
Jag tillstyrker EKN:s förslag beträffande garantier till utländska företag.
Följaktligen anser jag att förordningen om exportkreditgaranti bör ändras så
att EKN generellt får bevilja utländska näringsidkare exportkreditgarantier i
samband med export från Sverige under förutsättning att inköpspriset för
svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av kontraktsbeloppet.
Jag delar EKN:s uppfattning att skuldlättnader beslutade inom ramen för
Parisklubben kan medföra att nämnden får vidkännas avsevärda minsk-
ningar av det nominella värdet på utestående fordringar. EKN bör på lämp-
ligt sätt erhålla kompensation för detta.
Anslaget bör liksom hittills kunna användas för kompensation till EKN
för vissa skuldnedskrivningar, för räntekompensation för upplåning i Riks-
gäldskontoret och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den
iklätt sig på statens vägnar. Jag vill erinra om att jag i budgetpropositionen
för budgetåret 1992/93 anförde att EKN under budgetåret 1993/94 borde be-
viljas medel för de återstående stegen av skuldnedskrivningen avseende Po-
len och Egypten. Jag anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin
upplåning under de gamla garantisystemen.
Chefen för Utrikesdepartementet kommer i det följande vid sin anmälan
av anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga ga-
rantier till länder i Central-och Östeuropa att föreslå att en särskild export-
kreditgarantiram inrättas för de baltiska staterna och Ryssland. EKN bör få
i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret
för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garan-
tier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier,
2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr,
3. godkänna att den rörliga kredit som ställs till EKN:s förfogande
hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla ga-
rantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen,
4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
213
1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde
av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen,
5. godkänna att EKN får bevilja utländska näringsidkare export-
kreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de riktlinjer
jag förordat,
6. godkänna vad jag anfört om matchning i enstaka fall,
7. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer-
sättningar under budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92
1992/93
1993/94
Utgift
Anslag
Förslag
61 384
100 000
4 465 000
Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och viss
import av sådan materiel. Inspektionen handlägger också ärenden rörande
tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m.
KMI har två nämnder till sitt förfogande. Det tekniskt-vetenskapliga rå-
det, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om av-
gränsning mellan civil och militär materiel, tillsattes av regeringen år 1984.
Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielex-
portfrågor inrättades år 1984 för att öka insynen och samrådet i frågor som
rör krigsmaterielexport.
Under år 1992 har ca 1 400 ansökningar om utförsel behandlats till ett ut-
förselvärde av 2 900 miljoner kronor (2 600 miljoner kronor år 1991). Vid
årsskiftet 1991/1992 hade 142 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att
tillverka krigsmateriel.
Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av dels avgifter
från tillverkare av krigsmateriel, dels avgifter för tillstånd att utföra krigsma-
teriel från riket. Vissa förenklingar i dessa avgiftssystem har nyligen fast-
ställts av regeringen.
I fortsättningen bör avgifterna enligt min mening redovisas under stats-
budgetens inkomstsida och kostnaderna under detta anslag, som omvandlas
till ett ramanslag. Jag beräknar kostnaderna till totalt 4 465 000 kr budget-
året 1993/94, varav ca 104 000 kr utgör kostnaden för nämnderna.
Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Krigsmaterielinspektionen kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Krigsmaterielinspektionen kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen
under anslaget kommer att föras till detta konto.
214
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 an-
visa ett ramanslag på 4 465 000 kr.
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an-
visats ett anslag på 2 250 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande
vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet
bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen
våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen
inom området förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräkna ett anslag på
2 250 000 kr.
Nytt anslag (förslag) 16 500 000
Den 18 januari 1990 beslutade regeringen att tillsätta en delegation - med
ställningen av myndighet - för att svara för översättning av bl.a. det regel-
verk, som ingår i EES-avtalet. Arbetet har bedrivits i nära samråd med de
arbetsgrupper som har upprättats för förhandlingarna om EES-avtalet, be-
rörda myndigheter och departement samt med EG-kommissionen. Delega-
tionens uppdrag har efter hand preciserats och utvidgats från regeringens
sida, innebärande bl.a. att arbetet skall fortgå till dess EES-avtalet träder i
kraft.
Delegationens verksamhet har finansierats genom omprioriteringar under
anslaget III E 2. Exportfrämjande verksamhet.
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Inför ett svenskt
medlemskap aktualiseras ytterligare översättningsarbete vid sidan av den del
av EG:s nuvarande sekundärrätt som omfattas av EES-avtalet och som upp-
går till ca 10 000 sidor. Regeringen har därför den 25 juni 1992 uppdragit åt
Översättningsdelegationen att också svara för översättning av de EG-rätts-
akter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap.
Det är inte möjligt att i nuvarande skede exakt ange kostnaden för genom-
förandet av det nya uppdraget. Översättningsdelegationen beräknar att ca
40 000 sidor, utöver EES-avtalet, återstår för Sverige att översätta.
Jag anser det vara av största vikt att det under innevarande budgetår på-
började arbetet med översättning av de rättsakter som aktualiseras vid ett
medlemskap kan föras vidare under budgetåret 1993/94 med sikte på att hela
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
215
översättningsarbetet skall kunna avslutas vid årsskiftet 1994/95 inför ett Prop. 1992/93:100
svenskt medlemskap år 1995. För innevarande budgetår har regeringen i till- Bilaga 4
läggsbudget begärt att 22 miljoner kronor ställs till förfogande. Ytterligare
medel kommer att behövas under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Ett be-
lopp om 16,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret
1993/94.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 500 000 kr.
1992/93 Anslag 50 000 000
1993/94 Förslag 50 000 000
Den svenska medverkan i det europeiska integrationsarbetet har kommit att
engagera en bred opinion i vårt samhälle. Såväl EES-avtalet som den före-
stående folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i de europeiska ge-
menskaperna, EG, och de frågor som dessa väcker kräver dels omfattande
och allsidig information till allmänheten, dels en genomlysande debatt kring
konsekvenserna av de förändringar som väntar.
Riksdagen biföll i juni 1992 regeringens proposition 1991/92:150 att för
budgetåret 1992/93 avsätta 50 miljoner kronor för informationsinsatser om
europeisk integration, vilka återfinns under ett nyinrättat reservationsanslag
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration. 25 miljoner
kronor fördelas under budgetåret till enskilda organisationer och studieför-
bund av Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration.
Resterande 25 miljoner kronor disponeras av UD:s Sekretariat för Europain-
formation, som samordnar regeringskansliets information om EES, EG och
EU, tillhandahåller allmän information och, i enlighet med riksdagens rikt-
linjer, genomför riktade insatser mot speciella målgrupper.
Utrikesutskottet välkomnade i sitt yttrande till konstitutionsutskottet
(1991/92:UU3y) ”regeringens i propositionen redovisade avsikt att i budget-
propositionen för 1993/94 återkomma med förslag dels om ytterligare 50 mil-
joner kronor för fortsatta insatser av den nu föreslagna karaktären, dels om
former för informationsspridning inför den aviserade folkomröstningen. Det
är enligt utskottets uppfattning naturligt att en större del av medlen under
budgetåret 1993/94 ägnas åt att belysa effekterna av ett svenskt medlemskap
i EG. Utskottet delar också regeringens uppfattning att medel då bör kunna
ställas till förfogande för de organisationer som önskar bedriva kampanj för
eller emot ett svenskt EG-medlemskap. Även i detta sammanhang bör kvin-
nornas situation uppmärksammas.” Konstitutionsutskottet instämde i sitt
betänkande (1991/92:KU35) i utrikesutskottets bedömning.
Det är angeläget att frågor rörande EES, EG och EU blir belysta utifrån
många olika perspektiv. Organisationer och studieförbund bör därför även
under nästa budgetår beredas möjlighet att informera om den europeiska
integrationen. De kampanjorganisationer som önskar bedriva kampanj för
eller emot ett svenskt EG-medlemskap skall också ges ekonomiskt stöd, så
att kunskap, intresse och engagemang för Europa-frågorna får en bred sprid-
ning. Utgångspunkten bör vara att en lika stor medelstilldelning sker till de
organisationer som pläderar för ett svenskt EG-medlemskap å den ena sidan
och de organisationer som pläderar emot ett sådant å den andra sidan. Medel
till organisationslivet bör fördelas av Delegationen för informationsinsatser
om europeisk integration.
Regeringen har ansvar för att bred och saklig information om den svenska
integrationen verkligen når ut till svenska folket inför folkomröstningen.
Ingen enskild organisation kan ta ansvar för att systematiskt överblicka och
organisera tillgången på bred och saklig information till olika grupper. Rege-
ringskansliets Sekretariat för Europainformation, organisatoriskt förlagt till
UD, och Kommerskollegium kommer att i samarbete med folkbibliotek,
länsstyrelser, organisationsliv och enskilda arbeta för att medborgarna vid
folkomröstningen skall ha god kännedom inte bara om omröstningsalterna-
tiven, utan också om sakfrågor och fakta om EES-avtalet, EG och EU. Sek-
retariatet skall särskilt tillhandahålla, i enlighet med riksdagens riktlinjer,
information till hushållen, gymnasieskolan och de stora invandrargrupperna
i deras helhet. Information skall anpassas även för dem som har särskilda
svårigheter att tillgodogöra sig sedvanligt informationsmaterial. Vidare skall
sekretariatet belysa effekterna av den europeiska integrationen på kvinnor-
nas situation i Sverige.
Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande och det jag anfört, vill jag
betona betydelsen av att det för budgetåret 1993/94 anvisas medel om 50 mil-
joner kronor till dels information i enskilda organisationers och studieför-
bunds regi, dels kampanjorganisationer för och emot ett svenskt EG-med-
lemskap, dels regeringskansliets Europainformation. Medlen bör fördelas
med 25 miljoner kronor till sekretariatets verksamhet och 25 miljoner kro-
nor till delegationen.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Medel för informationsinsatser om europeisk integration för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
217
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
m.m.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
4 505 903
5 529 000
2 511 000
Reservation
1 251 372
1 Tidigare redovisat under anslaget F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och sä-
kerhetspolitiska området.
Till anslaget bör föras den del av anslaget B 1. Förenta nationerna, om totalt
632 000 kr, som används för utredningar m.m.
Åtgärden motiverar en ny benämning på anslaget, som i fortsättningen
bör kallas Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området.
Under budgetåret 1991/92 användes anslaget Utredningar inom det ned-
rustnings- och säkerhetspolitiska området bl.a. för bidrag till Utrikespoli-
tiska Institutet för tre forskningsprojekt och till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI) för inköp av datorer m.m. Dessutom anslogs
bl.a. medel för studier om marin nedrustning genom FN:s institut för ned-
rustningsforskning (Unidir), liksom för tidskriften Disarmament Times samt
för kostnader vid besök av FN:s nedrustningsstipendiater. Därutöver erhöll
institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet bidrag
för ett forskningsprojekt om pågående väpnade konflikter samt för en kun-
skapsbank rörande omställning från militär till civil produktion.
Utredningsdelen av anslaget Förenta nationerna användes budgetåret
1991/92 för insatser inom det internationella miljösamarbetet, mänskliga rät-
tighetsfrågor m.m. samt för stipendieverksamhet.
Föredragandens överväganden
Jag anser att flexibilitet är av stor vikt för anslaget, som kan användas för
varierande projekt och studier för att främja svensk utrikespolitik.
Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 2 511 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ-
det för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
2 511 000 kr.
218
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
19.91/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
22 160 931
23 982 000
20 000 000
Reservation
4 388 626
1 Tidigare redovisat under anslaget F 3. Information, studier och forskning om freds-
och nedrustningssträvanden m.m.
Utrikesdepartementet har från anslaget beviljat bidrag för freds- och ned-
rustningssträvanden dels i form av grundbidrag till enskilda svenska organi-
sationer som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om
freds- och nedrustningssträvanden, dels projektbidrag för informationsverk-
samhet, studier och forskning.
Under år 1992 har en utredningsman undersökt hur anslagna medel ut-
nyttjats. Översynen omfattade bl.a. rekommendationer om den framtida an-
vändningen av medel för information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m. Utredningsmannen hade också att bedöma ef-
fekterna av de bidrag som beviljats via anslaget och att analysera bidragens
spridningseffekter. Utredaren uppmanades att kommentera gällande riktlin-
jer för bidragen samt redovisa hur gränsdragningar gjorts beträffande vilka
organisationer, föreningar och stiftelser som ansetts behöriga att erhålla me-
del från anslaget.
Utredaren hade också i uppdrag att analysera handläggningsordningen
beträffande anslaget, bl.a. vad avser sammansättning och funktion av den
beredningsgrupp som till utrikesministern lämnar förslag om fördelning av
bidragen. Utredningsmannen uppmanades slutligen att presentera alterna-
tiva förslag rörande var inom förvaltningen beredningen av anslaget skall
förläggas.
Utredningsuppdraget slutfördes den 30 september 1992.
Utredningsmannen framhöll bl.a. att ”Förutsättningarna för det statliga
stödet till fredsfrämjande verksamhet har väsentligt förändrats på grund av
de ändrade förhållandena i omvärlden. Den 'bipolära’ NATO-östblocks-
världen är borta. Vikten av att de mänskliga rättigheterna respekteras över-
allt vinner alltmera utbrett erkännande, och den internationella rätten tycks
vara under utveckling, mellan denna princip och principerna om staternas
suveränitet. Framsteg mot demokrati betraktas inte bara som ett värde i sig,
utan också som en viktig förutsättning för materiell utveckling. FN, vars roll
i dessa sammanhang framstår som central, har fått nya möjligheter att fylla
sin uppgift i och med det kalla krigets utslocknande.”
”Säkerhet för Sveriges självständighet och territoriella integritet måste sö-
kas i de nya internationella, särskilt de europeiska, sammanhangen.”
Han menade även att ”Många av de ämnen för informationsprojekt som
tidigare fick och sannolikt förtjänade stöd med de dåtida internationella för-
utsättningarna, förefaller nu vara av sekundärt intresse.”
Utredningsmannen har bl.a. föreslagit att anslaget Information, studier
och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. skall få en ny be-
219
teckning: Information och studier om svensk och internationell säkerhetspo-
litik inklusive nedrustning. Utredningsmannen föreslår att stöd till säker-
hetspolitisk forskning skall belasta annat anslag.
Utredningsmannen har vidare föreslagit:
- att precisa kriterier etableras på mottagares ekonomiska självständighet
och egeninsats i projekt
- att politiska partier, fackliga sammanslutningar samt organ beroende av
någon av dessa inte skall kvalificera för organisationsstöd
- att Svenska kyrkan eller organ beroende av denna inte skall kvalificera
för projektbidrag
- att en mottagare skall kunna få antingen organisationsstöd eller projekt-
bidrag, inte bådadera
- att riksorganisationer får ansvaret för sina regionala eller lokala för-
eningar; organisationsstödet skall avse såväl den egna som dessa för-
eningars verksamhet, varvid regionala och lokala organisationer i fort-
sättningen bör vända sig till sin riksorganisation, inte till Utrikesdeparte-
mentet
- att nya och mera precisa anvisningar och riktlinjer för bidragsbeviljande
och redovisning bör fastställas av departementschefen och ha karaktär av
åtagande för bidragsmottagarens del
- att beslut om projektbidrag såväl som organisationsstöd i framtiden fattas
av regeringen, inte av enskilt statsråd
- att ett enkelt system upprättas för samordning och samråd mellan bi-
dragsbeviljande enheter inom departementet och mellan dessa och olika
kunskapskällor
- att beredningsgruppen förstärks med en tjänsteman på chefsnivå såsom
ordförande eller medlem, att gruppens medlemmar utses på viss tid, och
att gruppen betros även med ansökningar om organisationsstöd.
Utredningsmannens förslag har varit föremål för diskussioner såväl i den nu-
varande beredningsgruppen som vid ett informationsmöte på Utrikesdepar-
tementet den 23 november 1992 med ett antal av de berörda organisatio-
nerna.
Föredragandens överväganden
De senaste årens utveckling i Europa har förändrat förutsättningarna för sä-
kerhets- och nedrustningspolitiska bedömningar och givit anledning till nya
överväganden beträffande de anslag som rör nedrustnings- och säkerhetspo-
litiska frågor, däribland insatser som finansierats över anslaget Information,
studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m.
En översyn av anslaget har också bedömts angelägen av andra skäl. Någon
samlad analys eller revision har hittills inte genomförts trots att över
200 miljoner kronor inklusive medel från särskilda fredslotterier fördelats
sedan budgetåret 1983/84. Vidare är en översyn motiverad av de ytterst kraf-
tiga sparkrav som ålagts såväl Utrikesdepartementet som övriga departe-
ment.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
220
Alltsedan anslaget Information, studier och forskning om freds- och ned-
rustningssträvanden m.m. tillkom har syftet varit att främja intresset för fred
och nedrustning. Anslaget har däremot inte haft som primärt syfte att utgöra
ett generellt stöd till enskilda organisationer.
Jag delar uppfattningen som framförts vid översynen att anslaget i flera
fall lett till att många fredsorganisationer råkat in i ett mycket stort beroende
av statliga bidrag. Jag anser också att det är angeläget att närmare precisera
anslagets användningsområden med anledning av att översynen visat att bi-
drag i flera fall beviljats för verksamhet som inte har haft tillräckligt klart
samband med fred och nedrustning. Utredningen har också visat att Utrikes-
departementets rutiner för kontroll och uppföljning av beviljade anslag har
varit bristfälliga. En absolut förutsättning för framtida stöd till en enskild
organisation måste vara att några oklarheter kring användning av tidigare
beviljade medel inte längre finns.
Jag anser därför att anslaget fortsättningsvis bör benämnas Information
och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Den nya be-
nämningen knyter an till det vidare säkerhetsbegrepp som vunnit gehör un-
der senare år.
Jag vill understryka att de främsta hoten mot freden står att finna i brist på
demokrati och ekonomisk utvecklingskraft i ett stort antal länder. Bristande
respekt för mänskliga rättigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot
freden. De senaste årens erfarenhet visar också på problemen med upprust-
ning och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje
världen. Begreppet nedrustning har en vidare betydelse än för några år se-
dan.
Liksom utredaren menar jag att det vid den framtida fördelningen av me-
del är nödvändigt att ta hänsyn till de ändrade förutsättningarna. Jag vill i
detta sammanhang speciellt peka på ESK:s Paris-deklaration där samtliga
ESK-länder enades om demokrati och marknadsekonomi som fundament
för utveckling och internationellt umgänge. Dessa frågor är nu en nödvändig
del av arbetet med att skapa en fredligare värld.
Jag ser det som särskilt positivt att svenska ideella organisationer utveck-
lar kontakter med organisationer och institutioner i de tidigare kommunis-
tiska diktaturerna i vårt närområde, i första hand i de baltiska länderna.
Denna typ av kontakter bör delvis kunna stödjas genom detta anslag. Förut-
sättningen måste dock vara att det rör sig om kontakter som syftar till att
konkret stärka kunskaperna om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demo-
kratisering och ekonomisk utveckling i dessa länder.
Jag avser att senare föreslå att regeringen fattar beslut om delvis nya före-
skrifter för bidrag från anslaget. En beredningsgrupp inom Utrikesdeparte-
mentet kommer att få i uppdrag att med tillämpning av dessa föreskrifter
lämna förslag till regeringen om anslagets användning, såväl vad gäller orga-
nisationsstöd som projektbidrag.
Följande principer bör enligt min mening ligga till grund för de föreskrifter
som kommer att utfärdas för beredningsgruppen.
Bidrag ur anslaget bör stimulera till verksamhet av allmänt intresse och
med god spridningseffekt.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
221
Traditionell forskningsverksamhet skall inte finansieras över anslaget. Prop. 1992/93:100
Liksom hittills kan medel beviljas för analyser och studier. Bilaga 4
Politiska partier, fackliga organisationer och organ som är beroende av
dessa bör som regel inte vara berättigade till organisationsstöd. Däremot bör
dessa kunna få bidrag för enskilda projekt. I förekommande fall ges riksor-
ganisationen ansvar för såväl organisationsstöd som projektbidrag i vad av-
ser regionala och lokala organisationer.
Kraven på egenfinansiering från mottagande organisationer kommer att
ges ökad tonvikt, både vad gäller organisationsstöd och projektbidrag. Fri-
villigt, oavlönat arbete bör kunna räknas som del av egeninsatsen. Därut-
över måste alla organisationer bidraga med en egen andel av finansieringen.
Organisationsstöd bör underlätta mottagarens långsiktiga planering men
samtidigt utformas så att organisationernas beroende av fast statlig finansie-
ring successivt minskar. Bidragens ändamålsinriktning bör betonas av bered-
ningsgruppen.
Som huvudregel bör gälla att en mottagare som får organisationsstöd inte
också skall uppbära projektstöd.
Kraven på ansökningarna och på redovisningen av använda medel bör
skärpas.
Beredningsgruppen bör under en övergångsperiod kunna tillämpa de nya
föreskrifterna med viss flexibilitet.
Jag beräknar medelsbehovet till 20 miljoner kronor för anslaget Informa-
tion och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag
om 20 000 000 kr.
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an-
visats ett reservationsanslag på 21 310 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo-
sition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ-
det förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Stock-
holms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret
1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 21 310 000 kr.
222
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an-
visats ett reservationsanslag på 15 840 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo-
sition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ-
det förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskningsverk-
samhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret
1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 15 840 000 kr.
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an-
visats ett reservationsanslag på 10 028 000 kr.
I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo-
sition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.
I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ-
det förs upp med oförändrat belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska
Institutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på
10 028 000 kr.
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
1992/93 Anslag 1 120 000 000
1993/94 Förslag 640 999 0001
1 Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet. Medlen
redovisas under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.
Under detta anslag finns medel anvisade för stöd till Central- och Östeuropa
genom BITS, SWEDECORP, SIDA och Svenska institutet. Vidare finns
medel avsatta för baltiska investeringsprogrammet, multilateralt stöd, suve-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
223
15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
ränitetsstöd samt, under anslagsposten Övriga myndigheter, samarbete pä Prop. 1992/93:100
kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet. Medel som avsatts för täckande av Bilaga 4
ev. förluster bör från och med budgetåret 1993/94 tas upp under ett nytt an-
slag benämnt Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier och som jag senare återkommer till.
En mindre omdisponering av anslaget har skett genom att administrativa
kostnader för BITS och SWEDECORP, som tidigare redovisats under ansla-
get Utredningar m.m., finns redovisade under anslaget G 1. för budgetåret
1993/94. Medlen för littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa har
härigenom ökat med 2 miljoner kronor från 869 miljoner kronor (enligt bet.
1991/92:UU30) till 871 miljoner kronor.
Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
BITS anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen lit-
tera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med
Central- och Östeuropa.
Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhällssek-
torer utgör huvudsyftet för stödet genom BITS till länderna i Central- och
Östeuropa. Det sker genom bidrag till rådgivning, utbildning, förvaltnings-
stöd, institutionssamarbete och konsultinsatser för investeringar. För bud-
getåret 1992/93 anvisades 195 miljoner kronor till BITS.
BITS anger i sin anslagsframställning att fortsatt tonvikt kommer att läg-
gas på stöd till utbildning, förvaltningsstöd inklusive lagstiftning och institu-
tionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning. Ytterligare ett
viktigt område är stöd till reformarbetet avseende kommunal och regional
förvaltning. Vidare anger BITS att verksamheten i princip styrs av efterfrå-
gan från länderna. Den begränsade medelstillgången i förhållande till behov
och framställningar från länderna understryker nödvändigheten av att prio-
ritera insatser till stöd för reformsträvanderna i länderna. För att så långt
möjligt säkerställa effektivt genomförande och uppföljning är det en förut-
sättning för stöd genom BITS att den lokala parten har beredskap och för-
måga att mobilisera resurser för finansiering av lokala kostnader.
Till BITS har, efter att anvisade medel intecknats, inkommit ca 200 fram-
ställningar och förslag till insatser som avser budgetåret 1992/93. De belöper
sig kostnadsmässigt till mellan 300 och 400 miljoner kronor. Huvuddelen av
förslagen avser insatser i Baltikum.
BITS hemställer i sin anslagsframställning om 300 miljoner kronor för
samarbete med Central- och Östeuropa budgetåret 1993/94. BITS hemställer
även om resursförstärkning till sin administration.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
SIDA anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen lit-
tera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med
Central- och Östeuropa.
SIDA har till uppgift att ge stöd till länderna i Central- och Östeuropa ge-
nom folkrörelser och enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 anvisa- 224
des 45 miljoner kronor till SIDA.
I sin anslagsframställning anger SIDA att under 1991/92 har nya riktlinjer Prop. 1992/93:100
utarbetats för bidrag till enskilda organisationers verksamhet i Central- och Bilaga 4
Östeuropa varvid kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad priori-
teras. Eftersom ansökningarna vida överstiger tillgängliga medel har SIDA
tvingats till stor restriktivitet i bidragsgivningen. Under 1991/92 inkom an-
sökningar om stöd till verksamhet i Central- och Östeuropa från 121 organi-
sationer. 56 ansökningar beviljades till ett belopp av 24 miljoner kronor.
SIDA anger vidare att ramavtal om bistånd till Östeuropa har ingåtts med
Olof Palmes Internationella Centrum, LO-TCO:s Biståndsnämnd, Lantbru-
karnas Stiftelse för Internationellt Bistånd samt Naturskyddsföreningen.
Ramorganisationernas ansökningar beviljades med ett belopp om samman-
lagt 15 miljoner kronor.
För budgetåret 1993/94 hemställer SIDA om 65 miljoner kronor.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
SWEDECORP anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera,
nämligen littera C. Internationellt utvecklingsarbete och littera G. Samar-
bete med Central- och Östeuropa.
SWEDECORP har till uppgift att främja och direkt medverka till utveck-
lingen av näringslivet i Central- och Östeuropa. Av myndighetens instruk-
tion framgår att SWEDECORP särskilt skall
- i samverkan med Swedfund International AB bidra till utvecklingen av
bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar,
främst i samarbete med svenskt näringsliv
- bidra till att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och
företagande i mottagarländerna genom kunskapsöverföring till näringsliv
och näringslivsorganisationer
- främja mottagarländernas handel samt svara för information och rådgiv-
ning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden.
SWEDECORP anger i sin anslagsframställning att det svenska näringsli-
vet visar ett stort intresse för Östeuropa såväl vad gäller handel som investe-
ringar. Den politiska och ekonomiska instabiliteten i regionen, det oklara
institutionella ramverket och brist på kvalificerad företagsledning gör dock
att riskerna med ett engagemang i Central- och Östeuropa är nästan oöver-
stigliga för många mindre och medelstora svenska företag, trots att det kan
vara strategiskt fördelaktigt att tidigt etablera sig i regionen.
Vad gäller främjandeverksamheten har den just inletts. Behoven av kun-
skapsöverföring och institutionsutveckling är stora i relation till tillgängliga
anslag.
SWEDECORP hemställer i sin anslagsframställning
- att 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverk-
samhet i Central- och Östeuropa
- att för 1993/94 kapitalet i Swedfund International AB höjs med
70 miljoner kronor, att avsättas till reservfonden
- att SWEDECORP ges möjlighet att göra åtaganden som tillsammans
med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två 225
gånger det belopp som ställs till förfogande under respektive anslagspost.
Svenska institutet (SI)
SI anvisas medel under tredje huvudtiteln under tre littera, nämligen littera
C. Internationellt utvecklingssamarbete, littera D. Information om Sverige
i utlandet m.m. och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa.
Svenska institutet har till uppgift att vara informationsförmedlare, initia-
tivtagare till och samordnare av insatser inom Sverigeinformation, kulturut-
byte samt utbildnings- och forskningsutbyte.
Av innevarande års anslag på 30 miljoner kronor har 2 miljoner kronor
avsatts för planeringsarbete i samband med upprättandet av en handelshög-
skola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har reserverats
5 miljoner kronor. Resterande 23 miljoner kronor används till
- samarbetsprojekt på forskningens och högre utbildningens område
- kunskapsöverföring mellan institutioner och organisationer i Sverige och
länderna i Central- och Östeuropa
- expertutbyten
- stipendier för studier på universitet eller högskola i Sverige
- stöd till informationsinsatser mot Central- och Östeuropa.
Svenska institutets anslagsframställning innehåller en fördjupad prövning
och omfattar budgetåren 1993/94 - 1995/96.
För budgetåret 1993/94 har SI angett att behovet uppgår till 50 miljoner
kronor. Hitintills har ansökningar omfattande medelsanspråk på
231 miljoner kronor inkommit till SI.
För kommande anslagsperiod prioriterar SI
- tjänster och material till stöd för kunskapsöverföring; SI avser ge hög
prioritet åt produktionen av trycksaker om Sverige på östeuropeiska
språk, vilket har betydelse vid expertutbyte
- kunskapsöverföring, personutbyte och evenemang för att stärka den kul-
turella identiteten
- kunskapsuppbyggnad och forskningsutbyte samt
- svenskundervisning i främst Baltikum.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP)
Framväxten av livskraftiga små och medelstora företag är en grundläggande
förutsättning för att övergången till marknadsekonomi i de baltiska länderna
skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i mars 1992 togs beslut om
inrättande av ett baltiskt investeringsprogram om ca 800 miljoner kronor
över tre år för finansiering av stöd till denna kategori av företag. Program-
met genomförs av Nordiska investeringsbanken, Nordiska projektfonden
och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande budgetår, som är det
första verksamhetsåret, har riksdagen anslagit 50 miljoner kronor.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
226
Föredragandens överväganden
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1992/93 Beräknat Förändring
anslag
1993/94
Föredraganden
Anslaget G 1.
1. Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)
2. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA)
3. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd
(SWEDECORP)
4. Svenska institutet (SI)
5. Övriga myndigheter
6. Baltiska
investeringsprogrammet (BIP)
7. Övrigt multilateralt stöd
8. Till regeringens disposition
9. Valutastöd
10. Avsättning för förlustrisker
11. Suveränitetsstöd
Summa kr
Anslaget G 2.
Anslaget G 3.
Summa kr
|
195 000 000 |
200 000 000 |
+ 5 000 000 |
|
45 000 000 |
45 000 000 |
- |
|
55 000 000 |
80 000 000 |
+ 25 000 000 |
|
30 000 000 |
45 000 000 |
+ 15 000 000 |
|
25 000 000 |
25 000 000 |
- |
|
50 000 000 |
50 000 000 | |
|
70 000 000 |
90 000 000 |
+ 20000 000 |
|
325 000 000 |
55 999 000 |
-269 001 000 |
|
300 000 000 |
- |
-300 000 000 |
|
25 000 000 |
- |
-25 000 000 |
|
- |
50 000 000 |
+ 50 000 000 |
|
1 120 000 000 |
640 999 000 |
-479 001000 |
|
1 000 |
1 000 |
- |
|
230 000 000 |
+ 230 000 000 | |
|
1 120 001 000 |
871 000 000 |
-249 001000 |
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för littera G.
Samarbete med Central- och Östeuropa till 871 000 000 kr.
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
Det huvudsakliga målet för samarbetet med Central- och Östeuropa är att
underlätta och påskynda reformprocessen. Omställningsproblemen i Balti-
kum och andra delar av Central- och Östeuropa kommer att vara stora un-
der de närmaste åren. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling är vik-
tiga komponenter i det stöd till Central- och Östeuropa som förmedlas ge-
nom BITS. Jag är medveten om att det finns en diskrepans mellan framställ-
ningar från länderna och anvisade medel. Även om behoven är stora inom
många verksamhetsområden föreslår jag att BITS anvisas 200 miljoner kro-
nor för budgetåret 1993/94. Av dessa medel får 2 300 000 kr användas för
administrativa kostnader. Det framförda behovet i BITS anslagsframställ-
ning om ytterligare förstärkning av den administrativa verksamheten kan jag
inte tillmötesgå.
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
Det är positivt att det finns ett stort intresse bland olika organisationer att
medverka till stöd för verksamhet i Central- och Östeuropa. Insatser från
227
16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4
organisationer i Sverige medverkar till uppbyggnaden av olika slags organi- Prop. 1992/93:100
sationer i mottagarländerna. Detta kan ha en positiv utvecklingseffekt. Bilaga 4
Stödet till Central- och Östeuropa genom organisationer bör under det
kommande året noga utvärderas. En sådan utvärdering bör inför nästa års
budgetprocess ge utökat underlag för att kunna ta ställning till hur organisa-
tioner i framtiden på effektivaste sätt bör kunna medverka i det svenska stö-
det till Central- och Östeuropa.
Jag föreslår att SIDA oförändrat anvisas 45 miljoner kronor för budget-
året 1993/94.
Styrelsen för internationellt näringslivbistånd (SWEDECORP)
För att åstadkomma en bestående tillväxt och därmed lägga grunden för po-
litisk stabilitet är det av betydelse att den inhemska produktionen kan ut-
vecklas och att kommersiella band knyts med omvärlden. Svenska företag
är genom geografisk närhet, branschgemenskap och av kulturella skäl ofta
naturliga samarbetspartners i att utveckla dessa kontakter. Jag finner det na-
turligt att satsningar på små- och medelstora företag i de baltiska staterna
sker i samråd med de institutioner som förvaltar det baltiska investeringspro-
grammet.
Då kunskapsöverföring är ett viktigt medel för den näringslivsfrämjande
verksamheten förordar jag att 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvi-
sas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa samt att kapitalet i
Swedfund International AB höjs med 50 miljoner kronor. Vad gäller SWE-
DECORP^ hemställan om åtaganden för kommande budgetår föreslår jag
att regeringen får återkomma i frågan efter det att riksdagen tagit ställning
till frågan om bemyndigande för regeringen att få göra fleråriga utfästelser.
Av de anvisade medlen får SWEDECORP använda 800 000 kr för sin admi-
nistration.
Jag förordar att SWEDECORP anvisas 80 miljoner kronor för budgetåret
1993/94.
Svenska institutet (SI)
Det är glädjande att förändringarna i Central- och Östeuropa har kunnat
öppna nya arbetsfält för Sverige-informationen. Jag inser att behoven vad
gäller kunskapsuppbyggnad och samarbete på den högre utbildningens och
forskningens område samt på forskningsanknutna områden som arkiv- och
museiväsende är mycket stora liksom önskemålen om personutbyte. Vidare
är önskemålen stora för det växande kulturutbytet bland Östersjöländerna.
Jag vill i detta sammanhang erinra om projektet Ars Baltica samt den övriga
programverksamhet som berör Östersjöregionen inom ramen för Sveriges
medverkan i FN:s kulturårtionde. Jag finner att SI:s prioriteringar väl över-
ensstämmer med behoven. Förutom svenskundervisning och kultursamar-
bete finner jag det även angeläget att det sker en varaktig kunskapsuppbygg-
nad i marknadsekonomi.
Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet för SI till 45 miljoner kro-
nor vilket inkluderar medel för att etablera en handelshögskola i Riga.
228
Övriga myndigheter
Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för östsamarbets-
programmet anvisat 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och
kärnsäkerhetens område genom Statens Strålskyddsinstitut (SSI) och Sta-
tens Kärnkraftinspektion (SKI). Härutöver har åtaganden gjorts om ett ex-
traordinärt bidrag om 35 miljoner kronor för att öka säkerheten vid kärn-
kraftverket Ignalina i Litauen. Jag anser det angeläget att även för nästa bud-
getår anvisa 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäker-
hetens område i Central- och Östeuropa.
Baltiska investeringsprogrammet (BIP)
Det baltiska investeringsprogrammet har utvecklats positivt och har förut-
sättningar att bli ett betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de
baltiska länderna. Jag föreslår därför att 50 miljoner kronor i enlighet med
tidigare utfästelse avsätts för det svenska bidraget under programmets andra
verksamhetsår.
Multilateralt samarbete
Multilaterala organ som Världsbanken, Europeiska Utvecklingsbanken
(EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och dess fackor-
gan, Europarådet m.fl. har inom sina respektive kompetensområden ut-
vecklat omfattande verksamheter och program med särskild inriktning på de
central- och östeuropeiska ländernas behov. De internationella program-
men erbjuder Sverige möjligheter att också göra insatser - företrädesvis i
form av tekniskt bistånd - i central- och östeuropeiska länder med vilka vi
inte utvecklat ett bilateralt samarbete. Vidare bör under detta anslag finan-
sieras Sveriges bidrag till Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till
vilket Sverige utfäst sammanlagt 110 miljoner kronor över en sexårsperiod
(1990/91-1995/96) eller ca 18 miljoner kronor per år. Beredskap att delta i
särskilda multilaterala fonder bör även finnas under detta anslag. Extra in-
satser genom multilaterala organ kan också visa sig vara angelägna under
budgetåret.
Budgetåret 1992/93 avsatte regeringen 70 miljoner kronor för multilate-
ralt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Jag föreslår en ök-
ning av medelsramen med 20 miljoner kronor till 90 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94.
Till regeringens disposition
I syfte att på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner avsattes
för budgetåret 1992/93 325 miljoner kronor till regeringens disposition. Av
dessa medel har 254 miljoner kronor utbetalats till Estland och Litauen i
form av guldkompensation. Resterande medel har bl.a. avsett suveränitets-
bistånd till de baltiska staterna.
Medlen till regeringens disposition för budgetåret 1993/94 avses bl.a. an-
vändas till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska depar-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
229
tement och myndigheter och deras motsvarigheter i länderna i Central- och
Östeuropa. Jag bedömer det angeläget att regeringen också i fortsättningen
disponerar medel för att finansiera insatser som i dagsläget ännu inte kan
identifieras som konkreta projekt t.ex. avseende samarbete med nordvästra
Ryssland och Storkalotten. Jag föreslår att 55 999 000 kr avsätts för detta
ändamål.
Suveränitetsstöd
Stödet för förbättrade möjligheter för de baltiska staterna att befästa sin su-
veränitet är en av de viktigaste formerna av det bistånd Sverige lämnar till
Estland, Lettland och Litauen. Hittills har Sverige bidragit med över
40 miljoner kronor i suveränitetsstöd. Stödet har bl.a. omfattat kustbevak-
ningsfartyg, tullteknisk materiel, utbildning i säkerhetspolitik och kontant-
bidrag för återupprättandet av internationella förbindelser. Jag föreslår att
50 miljoner kronor avsätts för suveränitetsstöd till Baltikum för budgetåret
1993/94.
Bemyndigande for regeringen att få göra utfästelser
En del av insatserna som finansieras inom anslaget är av flerårig karaktär.
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att under budget-
året 1993/94 få göra utfästelser om högst en miljard kronor avseende budget-
året 1994/95.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 göra utfäs-
telser intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr,
2. till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 640 999 000 kr.
1992/93
1993/94
Anslag
Förslag
1000
1 000
Riksdagen har i juni 1991 beslutat medge att staten ikläder sig betalningsan-
svar för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp av
högst 800 miljoner kronor. Av beloppet har ca 750 miljoner kronor inteck-
nats genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien,
Ungern, Bulgarien och Rumänien samt garantiutfästelse för Europarådets
fond för bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 har riks-
dagen beslutat om en ram om högst 800 miljoner kronor. Hitintills har utfäs-
telser gjorts som innebär att drygt 400 miljoner kronor av garantiutrymmet
tagits i anspråk. Förutom garantiåtagande till Nordiska investeringsbanken
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
230
har finansiellt stöd genom garantiåtaganden redan utfästs till Estland, Lett-
land, Litauen och Rumänien.
Några förluster har inte uppkommit under budgetåret 1991/92.
I likhet med tidigare år föreslås ramen för de statliga garantiåtagandena
för budgetåret 1993/94 uppgå till högst 800 miljoner kronor. Det kommer att
finnas ett fortsatt behov av kompletterande betalningsbalansstöd till länder
i Central- och Östeuropa även under bugetåret 1993/94. De länder som, så-
vitt nu kan bedömas, kan komma i fråga för sådant stöd inom ramen för
G 24-samarbetet är de tre baltiska staterna, Rumänien, Bulgarien och möjli-
gen Slovakien. För att bistå de baltiska länderna bör, utöver det kortfristiga
betalningsbalansstödet, även finnas utrymme för ett mera strukturellt inrik-
tat stöd kopplat till utlåning från multilaterala organ. Ramen för statliga ga-
rantiåtaganden bör även innefatta sådana krediter.
Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för att
underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Inve-
steringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga ex-
portkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall våga
ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Ex-
portkreditnämnden (EKN) lämnar i dag garantier för export till flera av län-
derna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas dock inte för export till
bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga affärer med Ryssland på
grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Garantiinstitut i vissa
andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering
har inrättat särskilda garantiramar.
Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkel-
spiel, att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas
för de baltiska länderna. Det skall också vara möjligt att utnyttja denna ram
för Ryssland. Därvid förväntar jag mig att Ryssland i likhet med de baltiska
staterna inom kort ingår avtal med IMF om ett fullvärdigt stabiliseringspro-
gram. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna
ram som ett separat uppdrag, åtskiljt från den reguljära garantigivningen.
Hela ramen beräknas inte bli utnyttjad under budgetåret 1993/94. Under-
skott i garantigivningen kan i framtiden komma att uppstå till följd av betal-
ningsproblem i de aktuella länderna, även om åtgärder givetvis måste vidtas
för att detta så långt möjligt skall undvikas. För att täcka ett eventuellt un-
derskott föreslås att en säkerhetsreserv successivt byggs upp genom att bud-
getmedel reserveras under anslaget G 3. Avsättning för förlustrisker vad av-
ser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. EKN:s kostnader
för administration av den särskilda garantiramen avses täckas genom pre-
mieintäkter från garantigivningen under denna ram.
Bland annat i syfte att undvika förluster under den särskilda garantiramen
bör företräde lämnas för s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning av
krediten säkras av de inkomster projektet genererar. Följande typer av pro-
jekt bör prioriteras: projekt som är valutaintjänande eller -besparande, pro-
jekt som är samfinansierade med internationella finansinstitutioner eller
projekt som bidrar till att utveckla ländernas näringsliv. Även olika former
av motköp bör kunna garanteras inom den särskilda ramen. Ramen bör även
kunna omfatta affärer med kortare risktider och begränsade belopp. För så-
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
231
dana affärer bör nyss nämnda villkor kunna tillämpas mindre strikt. Företrä- Prop. 1992/93:100
desvis bör ramen utnyttjas för affärer på högst 50 miljoner kronor. Garantier Bilaga 4
bör dock kunna ifrågakomma även på större belopp.
I huvudsak bör samma villkor gälla som för EKN:s ordinarie garantier.
Under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget om en särskild garan-
tiram kommer regeringen att i en särskild skrivelse till EKN närmare fast-
ställa riktlinjer för garantigivningen baserat på de principer jag nyss nämnt.
Regeringen avser bemyndiga EKN att börja lämna garantier så snart riksda-
gen har godkänt förslaget.
För täckning av eventuella förluster i samband med att staten ikläder sig
betalningsansvar i form av statsgaranti för finansiellt stöd och för exportkre-
ditgivning till länder i Central- och Östeuropa finns under anslaget G 3. av-
satt 230 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Eventuella skadefall, i an-
ledning av de statliga garantierna, som överstiger det belopp som avsatts
inom anslaget G 3., skall finansieras genom omfördelning inom statsbudge-
ten.
Jag föreslår att anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalnings-
ansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central-
och Östeuropa till ett belopp om högst 800 000 000 kr,
2. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsga-
rantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Öst-
europa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr,
3. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garan-
tier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
1993/94 Nytt anslag (förslag) 230 000 000
För budgetåret 1993/94 föreslås under anslaget G 2. att staten ikläder sig be-
talningsansvaret i form av ytterligare statsgarantier till ett belopp om högst
800 miljoner kronor samt att en särskild exportkreditgarantiram knuten till
Exportkreditnämnden (EKN) om en miljard kronor inrättas.
För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av dessa
garantier måste riskavsättningar göras. Härigenom fonderas medel för att
täcka de förluster som kan komma att uppstå i framtiden. Ett riktmärke för
hur stora riskavsättningarna avseende statsgarantier för finansiellt stöd bör
vara i framtiden är de 10 % av totala utestående krediter som nyligen beslu-
tats av EG för liknande åtaganden. Detta betyder att tidigare gjorda avsätt-
ningar kan komma att justeras i efterhand. Beträffande exportkreditgaranti-
ramen bedöms förlustrisken vara större och substantiella avsättningar bör
även fortsättningsvis göras.
Jag föreslår att 230 miljoner kronor avsätts för förlustrisker vad avser ga-
rantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94
varav 80 miljoner kronor avser garantier för finansiellt stöd. Jag förordar
samtidigt att de medel som för budgetåret 1992/93 avsatts under anslaget G 1.
för riskavsättning och inte utnyttjats överförs som reservationsmedel till det
nya anslaget G 3.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisa ett reser-
vationsanslag på 230 000 000 kr.
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
233
Bilaga 4.1
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993.
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
Abidjan
(Lomé, Ouagadougo, Porto Novo)
Abu Dhabi *,***
Addis Abeba
(Djibouti)
Alger
Amman
Ankara
Athen
Bagdad **
Bangkok
(Rangoon, Vientiane)
Beirut **
Belgrad
Bern
(Vaduz)
Bissau *
Bonn
Brasilia
Bryssel
(Luxemburg)
Budapest
Buenos Aires
(Asunciön, Montevideo)
Bukarest
Canberra
(Honiara, Port Moresby, Port Vila)
Caracas
(Bridgetown, Port of Spain)
Colombo *
Damaskus
(Beirut)
Dar es Salaam
Dhaka
Dublin
Gaborone
(Maseru)
Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa)
Haag
Hanoi
Harare
Havanna
Heliga Stolen
(San Marino)
Helsingfors
Islamabad
(Malé)
Jakarta
Kairo
(Kartoum)
Kiev
Kinshasa *
Kuala Lumpur
Kuwait
(Abu Dhabi, Doha, Manarna)
Köpenhamn
Lagos
(Accra)
Lima
(La Paz)
Lissabon
(Bissau, Praia)
London
Luanda
(Säo Tomé)
Lusaka
(Lilongwe)
Madrid
Managua
(San José, Panama)
Manila
Maputo
(Mbabane)
Mexico
Montevideo *,***
Moskva
(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek,
Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi)
Nairobi
(Bujumbura, Kampala, Kigali
New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thimphu)
Oslo
Ottawa
(Nassau)
Paris
Peking
(Pyongyang, Ulan Bator
Prag
(Bratislava)
Pretoria
Pyongyang *
Rabat
Reykjavik
Riga
Riyadh
(Muscat, Sana)
Rom
(Tirana)
Santa Fé de Bogotä
(Quito)
Santiago de Chile
Seoul
234
Singapore
(Bandar Seri Begawan)
Sofia
Tallinn
Teheran
Tel Aviv
(Nicosia)
Tokyo
Tripoli
Tunis
Warszawa
Washington
Wellington
(Apia, Nuku’alofa, Suva)
Wien
(Ljubljana)
Vientiane *
Vilnius
Windhoek
Zagreb
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
* beskickningen förestås av en t.f. chargé d’affaires
** beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad
*** beskickningen kommer att stängas budgetåret 1993/94
II. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i
Geneve *
Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve *
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut-
veckling (OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konfe-
rensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien
* slås per 1 juli 1993 samman till en delegation
III. Konsulat
a) Generalkonsulat
Barcelona **
Berlin
Chicago **
Frankfurt am Main **
Hamburg
Hongkong
Istanbul
Jerusalem
Los Angeles
Mälaga **
Marseille *
Milano
Montreal **
Munchen **
New York
S:t Petersburg
Sydney
Toronto **
b) Konsulat
Jeddah
Mariehamn
Szczecin **
* Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1992/93
“ Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1993/94
235
IV. Stockholmsbaserade ambassadörer
De fem sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Republiken
Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea),
Yaoundé (Kamerun).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Nia-
mey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).
4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Como-
rerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St
Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamaica), Kingstown (St Vincent
och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau
(Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George’s
(Grenada), St John’s (Antigua och Barbuda).
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
236
Anslagsförteckning
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
1. Utrikesförvaltningen, ramdnslag
2. Kursdifferenser, förslagsanslag
3. Honorärkonsuler, förslagsanslag
4. Särskilda förhandlingar med annan stat
eller inom internationell organisation,
förslagsanslag
5. Nordiskt samarbete, förslagsanslag
6. Utredningar m.m., reservationsanslag
1. Officiella besök m.m., förslagsanslag
8. Ekonomiskt bistånd till svenska medbor-
gare i utlandet m.m., förslagsanslag
1 495 441 000
1 000
15 500 000
60 000 000
1 610 000
10 552 000
10 180 000
4 500 000
1 597 784 000
|
Förenta nationerna, förslagsanslag |
191 890 000 |
|
Nordiska ministerrådet, förslagsanslag |
250 000 000 |
|
Europarådet, förslagsanslag |
29 780 000 |
|
Organisationen för ekonomiskt samarbete | |
|
och utveckling (OECD), förslagsanslag |
21 500 000 |
|
Europeiska frihandelssammanslutningen | |
|
(EFTA), förslagsanslag |
110 000 000 |
|
Organisationer för internationell handel | |
|
och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag |
8 713 000 |
|
Internationell råvarulagring, förslagsanslag |
2 000 000 |
|
Övriga internationella organisationer | |
|
m.m., förslagsanslag |
2 864 000 |
|
Fredsbevarande verksamhet, reservations- | |
|
anslag |
407 000 000 |
|
Konferensen om säkerhet och samarbete i | |
|
Europa (ESK) förslagsanslag |
23 328 000 |
1 047 075 000
|
C. |
Internationellt utvecklingssamarbete | |
|
C 1. |
Bidrag till internationella bistånds- |
3 148 404 000 |
|
C 2. |
Utvecklingssamarbete genom SIDA, reser- |
6 702 000 000 |
|
C 3. |
Andra biståndsprogram, reservationsanslag |
1 804 500 000 |
237
|
C 4. |
Styrelsen för internationell utveckling |
303 219 000 |
Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 |
|
C 5. |
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö |
24 963 000 | |
|
C 6. |
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), |
26 936 000 | |
|
C 7. |
Nordiska afrikainstitutet, ramanslag |
5 470 000 | |
|
C 8. |
Beredningen för internationellt tekniskt- |
20 991 000 | |
|
C 9. |
Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i |
7 076 000 | |
|
C 10. |
Styrelsen för internationellt näringslivsbi- |
36 441 000 | |
|
12 080 000 000 |
D 1. Svenska institutet, reservationsanslag
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet,
reservationsanslag
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag
63 083 000
51 363 000
14 254 000
128 700 000
|
E 1. |
Kommerskollegium, ramanslag |
48 471 000 |
|
E 2. |
Exportfrämjande verksamhet, reserva- |
187 563 000 |
|
E3. |
Exportkreditnämnden, täckande av vissa |
1 000 |
|
E 4. |
Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag |
4 465 000 |
|
E5. |
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Insti- |
2 250 000' |
|
E 6. |
Medel för översättning av EG:s regelverk, |
16 500 000 |
|
E 7. |
Medel för informationsinsatser om euro- |
50 000 000 |
309 250 000
238
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
|
F 1. |
Utredningar och andra insatser på det utri- |
2 511 000 |
|
F 2. |
Information och studier om säkerhetspoli- |
20 000 000 |
|
F 3. |
Bidrag till Stockholms internationella |
21 310 000* |
|
F4. |
Forskningsverksamhet för rustningsbe- |
15 840 000* |
|
F5. |
Utrikespolitiska Institutet, reservationsan- |
10 028 000* |
69 689 000
G 1. Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, reservationsanslag
G 2. Täckande av eventuella förluster i anled-
ning av statliga garantier till länder i Central-
och Östeuropa, förslagsanslag
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser ga-
rantier för finansiellt stöd och exportkredit-
garantier, reservationsanslag
640 999 000
1 000
230 000 000
871 000 000
SUMMA kr
16 103 498 000
* utbrutna anslag ingår i forskningspropositionen
239
Innehållsförteckning
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
Utrikesdepartementet
Inledning.................................................. 1
Utrikespolitik.............................................. 1
Rättsfrågor................................................ 8
Handelspolitik............................................. 10
Nordiskt samarbete......................................... 21
Samarbetet med Central- och Östeuropa...................... 22
Utrikesförvaltningen........................................ 26
Sverige-information och kulturutbyte......................... 27
Internationellt utvecklingssamarbete.......................... 28
A. Utrikesdepartementet m.m.
A 1. Utrikesförvaltningen.................................. 40
A 2. Kursdifferenser....................................... 44
A 3. Honorärkonsuler..................................... 44
A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio-
nell organisation...................................... 45
A 5. Nordiskt samarbete................................... 45
A 6. Utredningar m.m..................................... 46
A 7. Officiella besök m.m.................................. 46
A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 47
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1. Förenta nationerna ................................... 47
B 2. Nordiska ministerrådet................................ 49
B 3. Europarådet ......................................... 50
B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD)............................................. 50
B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)......... 51
B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamar-
bete m.m............................................ 53
B 7. Internationell råvarulagring............................ 54
B 8. Övriga internationella organisationer m.m................ 55
B 9. Fredsbevarande verksamhet............................ 56
B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). . 58
C. Internationellt utvecklingssamarbete
U-länderna i världen........................................
59
240
-Världsekonomi och handel.............................
- Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder..................
- Det internationella biståndet...........................
59 Prop. 1992/93:100
60 Bilaga 4
64
EG/EES och Sveriges bistånd................................ 66
Biståndsanslagen m.m....................................... 67
Multilateralt utvecklingssamarbete............................ 70
- inledning............................................ 70
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram............... 78
Bilateralt utvecklingssamarbete .............................. 104
- inledning............................................ 104
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA..................... 149
C 3. Andra biståndsprogram................................ 157
Administration av biståndet.................................. 176
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)............ 177
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) 179
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)................. 182
C 7. Nordiska afrikainstitutet............................... 183
C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar-
bete (BITS).......................................... 187
C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum).......................................... 189
C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)..................................... 189
D. Information om Sverige i utlandet m.m.
D 1. Svenska institutet..................................... 191
D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet................... 196
D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................. 199
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1. Kommerskollegium................................... 201
E 2. Exportfrämjande verksamhet........................... 206
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade-
ersättningar .......................................... 209
E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m......................... 214
E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet............ 215
E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk............... 215
E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration . . 216
F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ-
det.................................................. 218
241
F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling...................................... 219
F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) ............................................. 222
F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrust-
ning................................................. 223
F 5. Utrikespolitiska Institutet.............................. 223
Prop. 1992/93:100
Bilaga 4
G. Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa........ 223
G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga ga-
rantier till länder i Central- och Östeuropa............... 230
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier.......................... 232
Bilaga 4.1 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ack-
rediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna
per den 1 januari 1993............................. 234
Bilaga 4.2 Svenskt bistånd 1991192 (separat).................... -
Anslagsförteckning......................................... 237
Innehållsförteckning........................................ 240
gotab 42603, Stockholm 1992
242
W UTRIKESDEPARTEMENTET
E3
STOCKHOLM 1993
Svenskt Bistånd 1991 /92 ersätter "Fakta
om Sveriges bistånd", som tidigare ingått
som bilaga till regeringpropositionen om
svenskt internationellt utvecklingssamar-
bete.
Statistiska uppgifter om ekonomi och ut-
vecklingsnivå i länder som mottar svenskt
bistånd härrör från Human Development
Report och World Development Report.
Publiceringstillstånd har välvilligt lämnats
av United Nations Development Program-
me, Världsbanken och Oxford University
Press, New York.
Omslagsfotot: En kvinnlig egen företagare
i Indien svetsar ljuddämpare. Hon representerar
en del av vad det svenska biståndet vill stå för
- stöd åt kvinnor, småföretagsamhet och
marknadsekonomi.
ISBN 041-5
Stockholm 1992
gotab 96728, Stockholm 1992
Förord
Respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna och utveck-
lingen mot demokrati är bärande element i den svenska
biståndspolitiken. Sverige skall aktivt främja en effektiv och
rättvis fördelning av resurser som gynnar ekonomisk och
social utveckling i utvecklingsländerna.
Det svenska biståndet skall också medverka till att makt-
missbruk och korruption förhindras. Det skall också bidra till
sänkning av militärutgifter, verka för en marknadsekonomisk
utveckling samt söka undanröja orsaker till att människor
tvingas fly.
Som synes är målen för det svenska biståndet mycket
ambitiösa. Men som all mänsklig verksamhet har utveck-
lingssamarbetet sina brister. Därför är utvärdering av verk-
samheten mycket viktig.
Den här årsberättelsen, "Svenskt bistånd 1991/92" är en
del av utvärderingen. Den ersätter en tidigare årlig bilaga om
biståndet till budgetpropositionen. Beskrivningarna av bi-
stånds-insatsema har i möjligaste mån gjorts så att man kan
jämföra resultaten med de övergripande målen för biståndet.
Följande år kommer vi att ytterligare skärpa denna inriktning
av årsberättelsen.
Jag hoppas att "Svenskt bistånd 1991/92" blir till nytta
inte bara bland beslutsfattare och förtroendevalda som syss-
lar med biståndsfrågor. Publikationen borde också finna sin
plats i skolor och undervisning på alla nivåer samt hos en in-
tresserad allmänhet.
Alf Svensson
Innehållsförteckning
Riksdag, regering och budget 10
Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 12
Bistånd genom det multilaterala systemet 18
FN:s biståndsverksamhet 20
FN:s utvecklingsprogram UNDP 20
FN:s kvinnofond UNIFEF 23
FN:s kapitalutvecklingsfond UNCDF 23
FN:s befolkningsfond UNFPA 24
FN:s fackorgan ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO 25
FN:s frivilliga fonder 27
FN:s barnfond UNICEF 27
Internationella finansieringsorgan 30
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika och Asien 30
Internationella finansieringsbolaget (IFC) 39
Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) 40
Nordic Development Fund (NDF) 40
Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling 41
FN:s livsmedelsprogram (WFP) 41
1986 års livsmedelshjälpkonvention (FAC) 43
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 44
Flyktingbistånd 46
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 46
FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 47
Övriga organisationer 49
FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 49
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 50
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) 51
Globala miljöfonden (GEF) 52
Mekongkommittén 52
Montrealprotokollets interimsfond för u-land 52
Afrika 56
Allmän inledning 56
Södra Afrika 57
Angola 58
Botswana 62
Lesotho 66
Mogambique 70
Namibia 74
Zambia 78
Zimbabwe 82
Regionalt samarbete i Sydafrika 88
Östra Afrika 91
Allmän inledning 91
Kenya 92
Tanzania 96
Uganda 102
Afrikas Horn 107
Allmän inledning 107
Etiopien 108
Somalia 113
Sudan 114
Eritrea 114
Central-, Väst- och Nordafrika 115
Allmän inledning 115
Guinea-Bissau 118
Kap Verde 124
Asien 128
Allmän inledning 128
Bangladesh 130
Indien 134
Laos 138
Sri Lanka 142
Vietnam 146
Bistånd till andra länder i Asien 151
Kina 151
Malaysia 152
Thailand 152
Filippinerna 153
Afghanistan 154
Pakistan 154
Nepal 154
Mellanöstern 155
Västbanken och Gaza 156
Utvecklingssamarbete med Centralamerika 157
Nicaragua 162
Costa Rica 163
El Salvador 163
Utvecklingssamarbete med Sydamerika 164
Bolivia 165
Chile 166
Ecuador 167
Katastrofinsatser 169
Särskilda miljöinsatser 171
Enskilda organisationer 172
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd 175
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 177
Särskilda program 182
U-landsforskning 183
Tekniskt samarbete och u-krediter 184
Näringslivssamarbete 187
Projektbistånd till vissa länder 188
Nordiskt biståndssamarbete 189
Bistånd till Östeuropa 190
FRÅN RIKSDAGSBESLUT
TILL BESLUT OM BISTÅND
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
"All offentlig makt i Sverige utgår från
folket." Så inleds regeringsformen (RF),
Sveriges grundlag. De grundläggande
regler som RF anger för den offentliga
verksamheten i stort gäller även inom
biståndet. Det är således riksdagen som
beslutar om biståndets inriktning och
årligen till regeringen anvisar en budget
för biståndsverksamheten.
Regeringen svarar för landets ledning och
för styrningen av de statliga myndigheter-
na. I det senare ligger att tilldela olika
verksamheter anslag, att fastställa de när-
mare villkoren för anslagens användning
och att ange kraven på hur redovisningen
av de använda medlen skall ske.
Det statliga budgetåret löper från den
1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag
till budget, budgetpropositionen, utarbetas
under hösten och läggs fram för riksdagen
omkring den 10 januari. Till grund för
budgetpropositionen ligger i första hand
myndigheternas anslagsframställningar,
vilka inkommer till regeringen under sep-
tember månad. Riksdagens beslut om sta-
tens budget för det kommande budgetåret
fattas löpande under våren och i takt med
att riksdagens olika utskott utarbetar och
Schemat visar det svenska
biståndets administration
från riksdagen till de olika
biståndsmyndigheterna.
Myndigheterna beskrivs i
följande avsnitt.
10
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
lägger fram sina yttranden över regering-
ens förslag. Biståndsfrågoma behandlas av
riksdagens utrikesutskott. Riksdagens be-
slut om biståndets inriktning i stort och
biståndsbudgeten för det kommande bud-
getåret fattas i samband med den bistånds-
politiska debatten, som vanligen hålls un-
der april månad. Under juni fattar
regeringen beslut om regleringsbreven,
vilka närmare anger vilka anslagsbelopp
och övriga villkor som skall gälla för myn-
digheternas verksamheter.
Regeringen styr även de statliga myn-
digheterna i andra avseenden. Varje myn-
dighet har en av regeringen beslutad in-
struktion för sin verksamhet. I denna
anges målen för myndighetens verksam-
het, hur myndigheten leds, vilken övergri-
pande organisation som gäller och vilka
tjänster inom myndigheten som regering-
en har att tillsätta. Instruktionernas närma-
re innehåll varierar från myndighet till
myndighet och är självfallet beroende av
den aktuella verksamhetens art och om-
fattning.
Så kommer budgeten till
Biståndsmyndigheterna
lämnar sina anslags-
framställningar.
1991
Riksdagen (utrikes-
utskottet) behandlar
förslaget.Bistånds-
debatt och beslut
i riksdagen. ---->■
Utrikesdepartementets avdelning för inter-
nationellt utvecklingssamarbete, i dagligt
tal "u-avdelningen", är en av UD:s fem
avdelningar och ansvarar inom regerings-
kansliet för det svenska utvecklingssamar-
betet.
Avdelningen är organiserad i tre enhe-
ter. Första enheten ansvarar för det multi-
laterala biståndet, andra enheten för det
bilaterala biståndet och den tredje enheten
för budgetfrågor, allmänna u-landsekono-
miska frågor och andra biståndsprogram.
U-avdelningen leds av ett statsråd och
en statssekreterare och har totalt ett 60-tal
tjänstemän.
Myndigheterna får
regleringsbrev med
anslagsbelopp och
övriga villkor för
verksamheten
under budgetåret.
1992
SEP
OKT
NOV
DEC
JAN
FEB
MAR
APR
MAJ
JUN
JUL
AUG
SEP
OKT
NOV
DEC
JAN
FEB
MAR
APR
MAJ
JUN
3
Regeringen
utarbetar
budgetpropo-
sitionen.
Regeringen beslutar
om regleringsbrev.
Budgetåret
1991/92
11
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
SIDA
Styrelsen för internationell utveckling, SIDA,
som inrättades år 1965, har till uppgift att
planera, genomföra och administrera det
bilaterala utvecklingssamarbetet med u-
ländema. Detta bistånd omfattar dels sam-
arbetet med 19 programländer, dels andra
typer av bistånd, t.ex. katastrofinsatser,
bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda
svenska organisationer, bistånd till flyk-
tingar och befrielserörelser, miljöinsatser,
insatser för demokrati och mänskliga rät-
tigheter. SIDA leds av en styrelse, som ut-
ses av regeringen. Den består av SIDA:s
generaldirektör, som är ordförande, och
elva andra ledamöter, varav sex represen-
terar riksdagspartier.
SIDA är organiserat på fyra avdelningar
med regionalt ansvar, en avdelning för
sektorbyråema och en administrativ avdel-
ning. Därutöver finns ett planeringssekre-
tariat och ett informationssekretariat som
är direkt underställda verksledningen.
Styrelsen för u-landsforskning som inrätta-
des år 1975 ombildades år 1979 till en själv-
ständig myndighet - Styrelsen för u-lands-
forskning (Swedish Agency for Research
Cooperation with Developing Countries -
SAREC).
SAREC leds av en av regeringen utsedd
styrelse med 12 ledamöter. I styrelsen in-
går bl.a. SAREC:s generaldirektör.
SAREC har till uppgift att stärka u-län-
demas kapacitet för forskning och att
främja sådan forskning som kan bidra till
en utveckling i enlighet med de bistånds-
politiska målen. Verksamheten bedrivs
inom fyra programområden.
• Bilateralt forskningssamarbete, f.n. ge-
nom avtal med 15 stater i Afrika, Asien
och Latinamerika.
• Internationella program, bl.a. genom
bidrag till FN-organen WHO och
UNRISD samt till jordbruksforsknings-
organisationen CGIAR.
De nuvarande biståndsmyndigheternas startår:
1962 1991
Nordiska Afrikainstitutet SWEDECORP
|
1965 I |
SWEDFUND I | |||||
|
1 |
I |
n |
1 * | |||
|
1960 |
1970 |
19 |
1980 79 |
19 |
1990 37 rrelsen för U-lands- | |
12
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
• Regionala och särskilda program, i form
av f.n. 13 program bl.a. med inriktning
på AIDS, kvinnor samt skog och miljö.
• Svensk u-landsforskning, genom högre
forskartjänster, långsiktigt stöd till
forskningsmiljöer och olika projektstöd.
Vid SARECs kansli arbetar ca 40 personer.
U-kreditema används till finansiering
av svenska varor och tjänster i projekt, som
har utvecklingsfrämjande effekt i u-länder-
na.
BITS leds av en styrelse som utses av
regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår
bl.a. två företrädare för riksdagspartier.
Vid BITS finns ca 25 anställda.
BITS
Beredningen för internationellt tekniskt-ekono-
miskt samarbete (BITS) inrättades år 1975
under namnet utbildningsberedningen och
fick år 1979 ställning som självständig
myndighet under utrikesdepartementet.
Beredningen har som uppgift att inom
ramen för den svenska biståndsverksam-
heten främja ekonomisk och social utveck-
ling i enskilda utvecklingsländer samt ut-
vidga och stärka Sveriges relationer med
dessa länder genom insatser i samarbete
med svenska institutioner och företag.
BITS medverkar i planering och finansie-
ring av olika projekt. Verksamheten omfat-
tar tekniskt samarbete genom bl.a. konsult-
insatser och internationella kurser i Sverige
samt u-krediter.
Det tekniska samarbetet skall huvud-
sakligen ske med u-länder utanför kretsen
av programländer för det bilaterala bistån-
det. Det syftar i första hand till teknologi-
överföring inom områden där Sverige har
särskilda förutsättningar i fråga om kun-
nande och kapacitet. Sedan budgetåret
1989/90 har BITS ett huvudansvar för ge-
nomförandet av det svenska biståndsfi-
nansierade samarbetet med Central- och
Östeuropa.
U-krediter kan beviljas kreditvärdiga
länder bland programländerna för svenskt
bilateralt bistånd, u-länder med vilka
Sverige bedriver tekniskt samarbete eller
andra länder vilkas utvecklingspolitik lig-
ger i linje med de svenska biståndspolitis-
ka målen.
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
bildades år 1991 samtidigt som importkon-
toret för u-landsprodukter (IMPOD), fon-
den för industriellt samarbete med u-län-
der (SWEDFUND) och SIDA:s
industribyrå upphörde i sina dåvarande
former.
SWEDECORP skall, inom ramen för de
generella målen för det svenska biståndet,
bidra till en utveckling av näringslivet i u-
länder. Genom kunskapsöverföring till
näringsliv och näringslivsorganisationer
skall SWEDECORP verka för att gynnsam-
ma förutsättningar skapas för investering-
ar och företagande i mottagarländerna
samt främja dessa länders handel bl.a. ge-
nom att svara för information och rådgiv-
ning ifråga om avsättningsmöjligheter på
den svenska marknaden. Genom samver-
kan med Swedfund International AB skall
SWEDECORP bidra till utvecklingen av
bärkraftiga företag i mottagarländerna.
SWEDECORP har till uppgift att vara
svensk kontaktpunkt för UNCTAD/
GATT:s internationella handelscentrum
(ITC) i konkreta frågor som bl.a. rör avsätt-
ning av u-landsprodukter på den svenska
marknaden.
SWEDECORP leds av en styrelse, som
utses av regeringen. Kontoret har ca 50
anställda.
13
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
Swedfund International AB tillkom år 1991
genom en ombildning av stiftelsen SWED-
FUND (Fonden för industriellt samarbete
med u-länder). Bolagets huvuduppgifter
är att på industriområdet förmedla kontak-
ter mellan svenska företag och intressenter
i u-länder och Central- och Östeuropa, bi-
dra till förinvesteringsstudier samt med-
verka i etablering av samägda företag, s.k.
joint ventures, genom insatser i form av
aktiekapital, lån- och garantigivning.
Bolaget är ett helägt statligt aktiebolag
utan egen personal. Handläggningen av
bolagets projektportfölj sköts, i enlighet
med ett uppdragsavtal, av styrelsen för
internationellt näringslivsbistånd (SWE-
DECORP).
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick
sin nuvarande inriktning i juli 1987. Sandö
U-centrum har till huvuduppgift att vid
Sandöskolan i Kramfors bedriva utbild-
ning i språk och u-landsutbildning som
förberedelse för uppdrag i u-land. Styrel-
sen skall bl.a. samarbeta med myndighe-
ter, organisationer och företag när det gäl-
ler förberedelseutbildning för
u-landsuppdrag.
Styrelsen skall
• anordna allmänna enterminskurser i
u-landskunskap,
• ge förberedelseutbildning för freds-
kårsdeltagare,
• anordna språkutbildning som för-
beredelse för uppdrag i u-länder,
Den här vägvisaren vid
Sandö U-centrum, mitt i
Sveriges vackraste trakt,
påminner om tredje
världen.
FOTO: SANDÖ U-CENTRUM
14
FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND
• anordna speciella kurser i u-lands-
frågor och språk,
• i samarbete med SIDA bistå myndighe-
ter och andra med information och råd-
givning om förberedelse- och språkut-
bildning inför uppdrag i u-länder, samt
• upprätta register över personer som
vid Sandö-skolan genomgått den
allmänna utbildningen för uppdrag
i u-länder.
Enterminskursen som Sandö U-cen-
trum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbild-
ning är avgiftsbelagd.
Sandö U-centrum har för budgetåret
1991/92 lämnat sin första årsredovisning i
den treåriga budgetcykeln. Av årsredovis-
ningen framgår att självkostnadstäcknings-
graden ligger på 78 %, vilket exakt motsva-
rar det krav som ställts i slutet av den
treåriga budgetcykeln (76 % för 1991/92).
Sandö U-centrum leds av en styrelse,
som utses av regeringen.
En rektor är chef för skolan som har
drygt 50 anställda.
Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på
initiativ av Nordiska rådet. Institutet är
beläget i Uppsala.
Institutet har till uppgift att i Norden
främja studier av och information om afri-
kanska förhållanden genom att:
• främja och driva vetenskaplig forskning
om Afrika
• främja samarbete och kontakter mellan
nordiska och afrikanska forskare,
• utgöra ett dokumentationscentrum för
forskning och studier om Afrika,
• informera om afrikaforskning och aktu-
ella afrikanska förhållanden.
Verksamheten leds av en styrelse samt
ett program- och forskningsråd, som utses
av regeringen. I program- och forsknings-
rådet ingår representanter för de övriga
nordiska länderna. Vid institutet finns ett
trettiotal anställda, varav 13 tjänster finan-
sieras över förvaltningsanslag inom bi-
ståndsramen.
15
INTERNATIONELLA
UTVECKLINGSPROGRAM
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Det multilaterala systemet består dels av
FN-systemet, dels av några fristående in-
ternationella finansieringsorgan.
FN-systemet innefattar ett stort antal
institutioner med varierande status och
skilda verksamhetsområden. På det eko-
nomiska och sociala området som behand-
las i denna faktabilaga förekommer både
en betydande förhandlingsverksamhet och
ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bi-
stånd som förhandlingsverksamheten (den
normativa verksamheten) behandlas i FN:s
ekonomiska och sociala råd, ECOSOC,
samt i FN-systemets centrala organ, gene-
ralförsamlingen.
FN:s olika organ och övriga organisatio-
ner inom FN-systemet bedriver en omfat-
tande biståndsverksamhet. Denna finan-
sieras från organisationernas reguljära
budgetar, UNDP, Världsbanken samt
medlemsländernas frivilliga direkta bi-
drag. För Sveriges del härrör de frivilliga
direkta bidragen dels från UD:s anslag,
dels från styrelsen för internationell ut-
veckling (SIDA), styrelsen för u-lands-
forskning (SAREC), BITS och SWEDE-
CORP.
Inom FN:s biståndsverksamhet har
UNDP en central ställning som samordna-
re och kanal för en stor del av FN:s teknis-
ka bistånd. I samarbete med värdlandet
utarbetar UNDP landprogram som löper
på mellan tre och fem år. På fältet genom-
förs biståndsprojekten i ökande utsträck-
ning av mottagarländernas regeringar men
— än så länge — oftast av olika fack- eller
specialorgan. En av FN utsedd lokal sam-
ordnare — oftast UNDP:s representant —
ansvarar för sammanhållningen av FN-
biståndet. Varje organ opererar dock själv-
ständigt inom sitt mandat. De organ som
har en större verksamhet har i allmänhet
egen fältrepresentation.
De internationella finansieringsorganen,
som behandlas i ett särskilt avsnitt, är de
största förmedlarna av krediter i det multi-
laterala biståndssystemet. Till finansie-
ringsorganen hör Världsbanksgruppen
och de regionala utvecklingsbankerna.
Dessa organ svarar för ca 60 % av det tota-
la multilaterala biståndet, varav Världs-
banken ca 40 %. Dessa siffror anger enbart
den koncessionella "mjuka" utlåningen
(dvs på mycket lång tid och till mycket låg
kostnad), som finansieras av bidrag av
gåvokaraktär från medlemsländerna. Om
man därtill lägger den bankmässiga utlå-
ningen blir deras ställning som utveck-
lingsfinansiärer än viktigare. Ca tre fjärde-
delar av de medel som DAC-ländema
under 70- och 80-talen inbetalat till multila-
terala biståndsgivande institutioner har
gått till utvecklingsbankerna och deras
fonder. Världsbanken har formellt status
som expertorgan inom FN-familjen medan
regionalbankema inte har någon koppling
till FN-systemet.
Till höger visas en schematisk bild av
FN-systemet inklusive Världsbanken och
IMF.
18
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN-systemet
UNRWA *
Kommittéer •—
Andra
biträdande •—
organ
Sekretariat
O IAEA
WMO m fl
Regionala
kommisioner
Freds-
bevarande
styrkor
Forva tar
skapsradet
Inter
nationel la
domstolen
General
forsamlingen
Ekonomiska
och sociala
radet
Säkerhets-
rådet
UNCTAD
UNICEF
UNHCR
WFP
WFC
UNDP
UNEP
Världslivsmedelsrådet
HABITAT
UNFPA
UNFDAC
FN:s specialfonder
FAO
UNESCO
WHO
Q FNs huvudorgan
• Andra FN-organ
o Specialorgan och andra
självständiga organisationer inom systemet
19
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Till FN:s frivilligt finansierade operativa
verksamhet räknas i första hand UNDP,
UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan
redovisas först FN:s samordnande organ
inom tekniskt bistånd, UNDP samt
UNCDF och UNFPA, vilka formellt är fon-
der inom UNDP. Därefter redovisas de
fackorgan som alltjämt oftast genomför
UNDP:s program, samt UNICEF (FN:s
barnfond). I separata avsnitt längre fram
redovisas några av de större frivilligt fi-
nansierade FN-organen såsom WFP och
UNHCR samt vissa bidrag inom bl.a. be-
folknings- och miljöområdet.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som
bildades 1966 då två mindre biståndsfon-
der slogs samman, har som mål att vara
FN-systemets centrala fond för finansie-
ring av tekniskt bistånd. Hittills har projek-
ten genomförts främst av FN:s fackorgan
(ILO, WHO, FAO m.fl.) men avsikten är
att u-ländema i ökande utsträckning själva
skall ta över genomförandet (s.k. national
execution) och att fackorganen skall få en
rådgivande roll. UNDP har också ansvar
för att FN:s samlade biståndsverksamhet
samordnas i samverkan med mottagarlän-
derna.
UNDP:s uppgift är att främja mottagarlän-
dernas utveckling genom olika former av
kunskapsöverföring och förinvesterings-
studier. Detta s.k. tekniska bistånd sker i
huvudsak i form av expertrådgivning, sti-
pendier, mindre utrustningsleveranser och
konsulttjänster. Expertbiståndet domine-
rar. Verksamheten omfattar för närvaran-
de omkring 5 900 projekt i 156 länder och
områden.
UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak
på landprogrammering. Denna innebär att
man för varje mottagarland fastställer hur
mycket bistånd från UNDP landet kan
räkna med under en femårsperiod. I sam-
arbete mellan mottagarlandet och UNDP:s
fältkontorschef utarbetas sedan ett land-
program för hur medlen skall utnyttjas.
Detta program fastställs av UNDP:s sty-
relse.
Storleken på varje mottagarlands pro-
gram bestäms främst av bruttonationalin-
komsten per capita och befolkningens stor-
lek. Vart femte år fastställs fördelningen
för nästkommande programperiod ("fem-
årsplan").
De fattigaste u-ländema - med en brut-
tonationalinkomst per capita på högst
750 dollar i 1983 års siffror - fick under
programperioden 1987-91 80 % av UNDP:s
länderfördelade resurser.
Under den femte programperioden
1992-96 kommer denna politik att fortsätta
och förstärkas. 87 % av UNDP:s länderför-
delade resurser skall då gå till länder med
en per capita-inkomst under 750 dollar i
1989 års siffror och 13 % till övriga länder.
55 % av de länderfördelade resurserna
skall tillfalla de minst utvecklade länderna.
Biståndet till u-länder med relativt hög
BNP/capita trappas gradvis ned för att
20
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
helt upphöra efter en per capita-inkomst
över 6 000 dollar.
År 1992 presenterade UNDP för tredje
gången sin rapport om mänsklig utveck-
ling (Human Development Report). Ge-
nom rapporten har UNDP lagt grunden
för ett analysinstrument som på ett flerdi-
mensionellt sätt kan mäta begreppet ut-
veckling. Rapporten, som kommer ut årli-
gen, har kommit att bli ett viktigt
komplement till måttet BNP/capita för att
mäta länders utvecklingsnivå. Fördelen
med rapporten är att den beskriver social
och ekonomisk utveckling utifrån ett
mänskligt och inte ett institutionellt per-
spektiv.
Sverige har lämnat särskilda bidrag till
UNDP för att resultaten i rapporten om
mänsklig utveckling skall kunna användas
mer systematiskt i UNDP:s planeringsar-
bete. I samband med att 1992 års rapport
världslanserades i Sverige, arrangerades
seminarier för representanter för massme-
dierna och från frivilliga organisationer
från hela världen.
UNDP:s högsta beslutande organ är styrel-
sen (Governing Council), som har 48 med-
lemmar. Av dessa representerar 27 u-län-
der, 17 västliga i-länder och 4
östeuropeiska länder. Sverige var senast
medlem i styrelsen 1989-91 och kommer
enligt nordisk rotationsordning att söka
inträde på nytt under perioden 1993-96.
Styrelsen bestämmer bl.a. fördelningen av
UNDP:s resurser och fastställer landpro-
grammen.
UNDP:s styrelse är också beslutande
organ för FN-sekretariatets tekniska bi-
ståndsprogram (Department of Technical
Cooperation for Development, DTCD),
FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolk-
ningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO),
FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap
och teknik, FN:s naturresursfond samt en
rad andra specialfonder.
UNDP:s sekretariat ligger i New York
och har för närvarande omkring 600 fast
anställda. Det leds av administratom
William H. Dräper III från USA.
Under 1970-talet ägde en omfattande
decentralisering av UNDP:s verksamhet
rum. Tyngdpunkten i arbetet med att för-
bereda och genomföra landprogrammen
förlädes till 115 -nu 113 - fältkontor med
för närvarande omkring 3 500 anställda.
Fältkontoren leds av s.k. "resident repre-
sentatives" (fältkontorschefer), som även
har till uppgift att samordna andra FN-
organs biståndsverksamhet i landet. De är
oftast också FN:s fasta representant i res-
21
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
pektive land och fungerar som FN:s "am-
bassadör" i landet.
UNDP:s verksamhet finansieras genom
frivilliga bidrag. De uppgick 1972 till
268 miljoner dollar och 1980 till 693 miljo-
ner dollar. Ökningen var således ganska
snabb. För programperioden 1982-86 för-
utsattes UNDP:s också öka med 14 % per
år och sammanlagt nå upp till 6,7 miljarder
dollar. Resurserna minskade emellertid
under början av åttiotalet, så att det blev
nödvändigt att skära ned verksamheten till
55 % av den ursprungligen planerade.
Denna utveckling svängde under 1980-
talets senare hälft. Under 1992 var bidra-
gen till UNDP ca 1200 miljoner dollar mot
ca 650 miljoner dollar 1984. Under pro-
gramperioden 1992-96 räknar man med en
årlig tillväxt av bidragen på 8% i stället för
14 % som tidigare.
De största enskilda bidragsgivarna till
UNDP är för närvarande Sverige, USA,
Danmark, Japan och Nederländerna. Nor-
ge och Tyskland ger också stora bidrag. De
fyra nordiska länderna svarade 1992 ge-
mensamt för ca 30 % av de ordinarie bidra-
gen till UNDP. Det svenska bidraget för år
1992 var 670 miljoner kronor. Med detta
bidrag svarade Sverige för drygt 11 % av
UNDP:s ordinarie budget.
FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördel-
ningen mellan dess olika aktörer har dis-
kuterats åtskilligt de senaste åren. Tiden är
mogen för reformer. Det råder enighet om
att UNDP inte har kunnat spela den roll
som central finansiär och samordnare av
FN-systemets tekniska bistånd som tanken
var när riktlinjerna för det nuvarande sys-
temet drogs upp 1970. Från att ha finansie-
rat knappt två tredjedelar av FN-systemets
tekniska bistånd i början av 1970-talet sva-
rar UNDP numera endast för cirka en tred-
jedel. Världsbanken dominerar, inte bara
när det gäller investeringar utan även be-
träffande tekniskt bistånd. Kunskapsöver-
föring med hjälp av långtidsexperter är
inte längre relevant för de flesta u-länder.
De bör själva ta över ansvaret för projekt-
genomförande och samordning av bistån-
det (s.k. "national execution"). FN-bistån-
dets uppgift bör vara att bistå länderna att
bygga upp förmågan att göra detta.
Fackorganens roll bör vara rådgivande
snarare än projektgenomförande. De bör
tillhandahålla kvalificerad teknisk expertis
under korta perioder. Projektbistånd bör
ersättas av programbistånd.
På sikt måste FN-systemets bistånds-
verksamhet reformeras på detta sätt för att
ha relevans för u-ländema. UNDP har bör-
jat på förändringens väg genom att införa
ett nytt system att betala fackorganen och
andra projektgenomförare. Enligt det gam-
la systemet som gällde t.o.m 1991 betalade
UNDP 13 % av projektkostnaderna i avgift
till dem som utförde UNDP-projekten,
vare sig kostnaderna var högre eller lägre.
I det nya systemet skall ansvaret för pro-
jektgenomförande gradvis övergå till mot-
tagarländerna ("national execution") och
fackorganens uppgifter blir mer tekniska
än administrativa. Mottagarländerna skall
i större utsträckning själva bestämma vil-
ken hjälp de behöver med att genomföra
projekt. Fackorganen kommer med detta
system att inte ha monopol på UNDP:s
resurser.
En central fråga i arbetet att effektivisera
UNDP:s verksamhet är att styrelse- och
finansieringsformerna reformeras. Det
finns ett stort behov av en mindre styrelse
som träffas mer kontinuerligt för att kunna
styra verksamheten. Behovet är också stort
att införa ett nytt finansieringssystem som
innebär att bördefördelningen mellan
givarländema blir jämnare liksom att med-
lemsländerna tar ett mer aktivt ansvar för
UNDP:s finansiella situation. Arbetet att
få dessa reformer genomförda för UNDP
är en viktig del i uppföljningen av Nor-
diska FN-projektet.
22
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FNs kvinnofond (UNIFEM) bildades av
generalförsamlingen 1976. Fonden fick sin
nuvarande status i form av en separat en-
het, men med viss anknytning till UNDP.
UNDP:s administratör är ytterst ansvarig
för UNIFEM:s verksamhet.
Fonden har främst två funktioner. Den
skall tjänstgöra som en katalysator och den
skall stödja innovativa och experimentella
aktiviteter. En viktig strategi är att utveckla
metoder for beaktande av kvinnans situa-
tion och integrering i utvecklingssamarbe-
tet. UNIFEM:s långsiktiga uppgift består i
att ge kvinnor tillgång till utbildning, kre-
diter, marknader, information och teknolo-
gi. På makroplanet innebär detta att kvin-
nor skall inkluderas i utvecklingen på alla
nivåer. Det rör områden som miljö, fattig-
dom, befolkningsfrågor, livsmedelsförsörj-
ning, energi, urbanisering, skulder och
anpassningsåtgärder. Som exempel på
kvinnofonden program kan nämnas til-
lämpning av roterande låneformer, tillska-
pande av kunskapsbank, och olika former
av metodutveckling som bidrar till att
främja kvinnans möjligheter och rättighe-
ter i samhället och dess utveckling.
Fonden bygger på frivilliga bidrag. Bidra-
gen har ökat med drygt en fjärdedel under
de senaste åren. Fonden har dock inte vux-
it personalmässigt i någon större omfatt-
ning. Sedan starten har fonden bidragit
med 67 miljoner US dollar fördelat på 800
projekt i 102 länder. År 1991 uppgick in-
täkterna till 13,5 miljoner US dollar. Hu-
vudbidragsgivare är i nämnd ordning Ne-
derländerna, Finland, Norge och Kanada.
Sverige har stött fonden sedan 1975. Bidra-
get innevarande budgetår uppgår till
4 miljoner kronor (ca 642 000 US dollar).
FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966
med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på
förmånliga villkor till småskaliga investe-
ringsprojekt i u-ländema.
Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen
att kapitalutvecklingsfonden i fortsättning-
en endast skulle finansiera projekt i de
minst utvecklade u-ländema, inriktade på
folkflertalets basbehov (bostad, kläder,
mat, undervisning och grundläggande
hälsovård). 1985 bestämdes att fonden
skulle börja använda sina möjligheter att
ge lån på förmånliga villkor, en möjlighet
som dittills inte utnyttjats.
Fondens projekt skall enligt målsättningen
nå de fattigaste människorna i de fattigaste
u-ländema. Fonden arbetar också i några
få länder utöver de minst utvecklade län-
derna. Projekten skall utformas så att be-
folkningen aktivt deltar i deras genomför-
ande. Fonden kan ta hand om projekt som
andra givare bedömer vara för små. Den
har ett tak på 5 miljoner dollar för enskilda
projekt. Fonden finansierar för närvarande
omkring 240 projekt i 47 länder till ett vär-
de av 445 miljoner dollar. Under fondens
20 första verksamhetsår har de viktigaste
områdena varit jordbruk, vatten och trans-
porter, men man har också ägnat sig åt
småindustrier, hälso- och sjukvård, energi,
bostäder och utbildning.
Fonden är underställd UNDP:s styrelse
och arbetar i huvudsak genom UNDP:s
23
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
fältorganisation. Ny chef 1992 är belgaren
Jules Frippiat.
Fonden finansieras genom frivilliga bi-
drag. Bidragen för 1992 var ca 40 miljoner
dollar jämfört med drygt 28 miljoner dollar
under år 1980. De största bidragsgivarna
är några mindre industriländer, men 27 av
de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder.
Sveriges bidrag under kalenderåret 1992
uppgick till 55 miljoner kronor, vilket inne-
bär en andel om ca 21 %. Sverige och Ne-
derländerna är de största bidragsgivarna.
Efter beslut av generalförsamlingen inrät-
tades år 1967 en särskild fond för FN:s in-
satser på befolkningsområdet. Fondens
operativa verksamhet har pågått sedan år
1969.
Fondens funktion är finansiell och rådgi-
vande. Sedan år 1973 är fondens övergri-
pande uppgift att leda och samordna FN-
systemets insatser på befolkningsområdet.
Fonden sammankallar även till internatio-
nella befolkningskonferenser som t.ex. In-
ternational Forum on Population i Amster-
dam hösten 1989. FN:s generalsekreterare
har utnämnt fondens exekutivdirektör till
generalsekreterare för den FN-konferens
om befolkningsfrågor 1994 som äger rum i
Kairo.
Fondens verksamhetsområden är famil-
jeplanering, information och utbildning,
befolkningsstatistik, utarbetande av riktlin-
jer på befolkningsområdet, forskning och
särskilda program (t. ex. om kvinnor, miljö
och AIDS). Kvinnors villkor, status och
delaktighet i samhällslivet präglar fondens
arbete liksom befolkningsfrågornas direkta
samband med miljöfrågorna.
Fonden samarbetar med en rad FN-
organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF,
ILO, och FAO. Samarbete med frivilligor-
ganisationer såsom t.ex. IPPF och Popula-
tion Council bedrivs också. Fonden samar-
betar dessutom med givarsamfundet,
inklusive det amerikanska biståndsorganet
US-AID. En växande andel av projekten
genomförs av mottagarländerna själva
med stöd av fonden.
Ca 75 % av programresurserna avsattes
år 1991 för projekt i 55 prioriterade länder.
Av dessa länder ligger 31 i Afrika.
Fonden är underställd UNDP:s styrelse,
som godkänner det långsiktiga arbetspro-
grammet, budget och finansplan samt
landprogram. Chef för UNFPA är sedan
april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens
huvudkontor ligger i New York. På ett
femtiotal av UNDP:s landkontor leds UN-
FPA-arbetet av en fältrepresentant för fon-
den. Ca en tredjedel av personalen är verk-
sam vid fältkontoren.
UNFPA:s verksamhet finansieras genom
frivilliga bidrag. För år 1991 uppgick reger-
ingsbidragen från ett 100-tal länder till
220,7 miljoner US dollar, en ökning med ca
15 miljoner från föregående år. De sju
största bidragsgivarna var Japan, Neder-
länderna, Norge, Tyskland, Finland,
Sverige och Danmark. USA, som tidigare
bidrog med ca en fjärdedel av UNFPA:s
inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in
sitt bidrag med hänvisning till fondens
insatser i Kina, vilka USA uppfattar som
stöd till abort som påtvingat preventivme-
del. Dock samarbetar UNFPA och det
amerikanska biståndsorganet US-AID,
som har en större budget för befolknings-
insatser än fonden.
24
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Projektanslagen uppgick 1991 till totalt
212,0 miljoner US dollar, medan inkom-
sterna för samma år uppgick till 224,2 mil-
joner US dollar.
Det svenska bidraget under budgetåret
1991 /92 var 135 miljoner kronor, en ök-
ning om 10 miljoner kronor sedan budget-
året 1990/91. Det svenska bidraget utgör
därmed drygt 9 % av UNFPA:s budget.
Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd
och kunskapsöverföring är att detta skall
samlas till och samordnas av UNDP, som
också skall stå för fältnärvaron och garan-
tera att u-ländemas egna prioriteringar
sätts i främsta rummet.
Hittills har gällt att UNDP främst bör
utnyttja olika fackorgan som genomförare
av projekt inom sina kompetensområden.
Samtidigt lämnas även tekniskt bistånd i
fackorganens egen regi. Fackorganen är ju
självständiga FN-organ inom sina ansvars-
områden med egna styrelser, årskonferen-
ser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen
inom FN-systemet oklar. Enligt beslut i
UNDP 1990 och 1991 skall dess tekniska
bistånd i allt större utsträckning användas
av mottagarländerna som på ett friare sätt
skall bestämma hur UNDP-finansierat bi-
stånd skall genomföras (s.k. "national exe-
cution"). Vidare skall fackorganen i högre
grad bistå med expertis och i mindre ut-
sträckning engagera sig i förvaltningen av
hela biståndsprojekt.
Det nordiska FN-projektet har studerat
frågeställningen och lämnat värdefulla
bidrag till att effektivisera FN:s tekniska
bistånd. Därigenom skulle fackorganens
roll av "center of excellence" betonas. Hur
ett sådant system skall se ut är ännu inte
fastställt i detalj. Fackorganens reguljära
budget finansieras genom medlemsavgif-
ter. Därutöver har flertalet fackorgan en
frivilligt finansierad budget till vilken gi-
varna ger öronmärkta bidrag. I vissa fall är
den frivilligt finansierade budgeten större
än den reguljära.
ILO, som är en av de äldsta medlemmarna
i FN-familjen, har som övergripande mål-
sättning att verka för varaktig fred grun-
dad på social rättvisa. ILO skiljer sig från
övriga FN-organ genom sin trepartsstruk-
tur - såväl regeringar som arbetsgivare och
arbetstagare är representerade. ILO har
158 medlemmar. ILO:s generaldirektör är
sedan mars 1989 belgaren Michel Hansen-
ne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvud-
sak inriktad på utveckling och utbildning
av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare.
Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag
även frivilliga bidrag. Dessa är i första
hand koncentrerade till två regionala pro-
jekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande
inriktning, projektet "Se om Ditt företag",
ett av Sveriges Arbetsgivareförening utar-
betat utbildningspaket samt några syssel-
sättningsinsatser på vägbyggnads- och
transportområdena. Arbetsmarknadsde-
partementet har inom regeringskansliet
huvudansvaret för Sveriges medlemskap i
ILO.
UNESCO bildades år 1945 och bidrar till
fred och säkerhet genom att främja samar-
bete mellan nationerna på de kulturella,
utbildningsmässiga och vetenskapliga om-
rådena. Respekten för mänskliga rättighe-
ter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras,
kön, språk eller religion är viktiga målsätt-
ningar. En annan är att utrota analfabetis-
men fram till sekelskiftet.
Det svenska biståndet till UNESCO be-
står dels av ett reguljärt bidrag, dels av
frivilliga bidrag. UNESCO genomgick en
förtroendekris i början av 1980-talet, som
bl.a. ledde till att USA och Storbritannien
lämnade organisationen. UNESCO:s gene-
25
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
raldirektör är sedan år 1987 spanjoren Fe-
derico Mayor. Utbildningsdepartementet
har huvudansvaret för Sveriges medlem-
skap i UNESCO, som har 170 medlemmar.
FN:s livsmedels- och
jordbruksorganisation (FAO)
FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorga-
nisation, bildades år 1945 och är FN:s
största fackorgan. FAO är FN-systemets
fackorgan för det internationella samarbe-
tet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiske-
sektorerna. Inom organisationen finns en
omfattande statistik- och databas. FAO har
162 medlemmar, inklusive EG. Generaldi-
rektören för FAO är sedan år 1976 libane-
sen Edouard Saouma.
FAO har utöver sitt reguljära program
ett fältprogram finansierat genom UNDP
och frivilliga bidrag, som huvudsakligen
är förlagt till u-ländema. Det reguljära pro-
grammet uppgår idag till något mindre än
hälften av den totala budgeten. Fältpro-
grammet syftar framför allt till att genom
tekniskt bistånd förbättra förutsättningar-
na för livsmedelsproduktionen inom u-
ländema. Sverige har gett visst stöd till
fältprogrammet genom SIDA, främst då
det gäller projekt av försöks-och metodut-
vecklingskaraktär jämte stöd i katastrofsi-
tuationer. Under senare år har Sverige och
flera andra länder riktat omfattande kritik
mot FAO:s ledning och styrformer jämte
bristen av rationellt utnyttjande av organi-
sationens tekniska kompetens. Jordbruks-
departementet har huvudansvaret för Sve-
riges medlemskap i FAO.
WHO grundades år 1946. Idag är 175 län-
der medlemmar. Generalsekreterare är
sedan år 1988 japanen Nakajima. Organi-
sationens huvudmålsättning är att genom
normativt arbete och bistånd förbättra häl-
sotillståndet.
Den normativa verksamheten påverkar
hälso- och sjukvårdens villkor inom ett
brett spektrum från hälsoupplysning till
sofistikerad diagnostik och behandling.
WHO:s biståndsinriktade verksamhet
bygger på begreppet primärhälsovård.
Strategin för att genom främst primärhäl-
sovården uppnå målet hälsa för alla år
2000 formulerades först i Alma Ata år
1978.
Sverige har genom åren initierat och
varit en av de största bidragsgivarna till
WHO:s centrala program, som står de
svenska biståndspolitiska målen nära.
Socialdepartementet har huvudansvaret
för det svenska medlemskapet i WHO.
SIDA, SAREC och UD samarbetar nära
med WHO i biståndsfrågor.
FN:s organisation för
industriell utveckling (UNIDO)
År 1967 påbörjades UNIDO:s verksamhet
efter beslut av FN:s generalförsamling.
1986 fick UNIDO ställning som självstän-
digt fackorgan. 155 länder är medlemmar.
Generaldirektör är Domingo Siazon Jr.,
Filippinerna.
UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt
bistånd, kurser, seminarier, studier och
hjälp till finansiering främja u-ländernas
industrialisering. Särskild vikt fästs vid
strukturomvandlings-, rehabiliterings- och
utbildningsfrågor. Inom ramen för ett sys-
tem med branschkonsultationer möts före-
trädare för regeringar och näringsliv.
UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet
bekostas till stor del av UNDP och fältre-
presentationen tillhör UNDP-kontoren.
Från svensk sida ges förutom det reguljära
bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i
första hand inriktade på miljöområdet.
Industridepartementet har huvudan-
svaret för Sveriges medlemskap i UNIDO.
26
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
UNICEF upprättades av FN:s generalför-
samling år 1946 som en tillfällig organisa-
tion, vilkens uppgift var att ge katastrof-
hjälp till barn i efterkrigshärjade länder.
Sju år senare permanentades UNICEF och
verksamheten inriktades på mer långsikti-
ga program för barnens utveckling och
välbefinnande.
UNICEFis verksamhet kan delas upp i tre
viktiga delar, en normativ och två operati-
va. Den normativa delen, som förstärkts
under senare år, är UNICEF:s katalytiska
roll som rådgivare och policyskapare på
områden som berör barn. Ett resultat av
denna målsättning är ett aktivt engage-
mang i uppföljning av barnkonventionen
och barn toppmötet 1990, vars syfte var att
föra upp barnens situation på såväl de na-
tionella som internationella politiska dag-
ordningarna. Det innebär också ökade
krav på UNICEF:s programinsatser så att
dessa åtaganden kan möjliggöras och efter-
levas. UNICEF har initierat regionala kon-
ferenser för att följa upp arbetet med natio-
nella handlingsplaner som skall tillvarata
barnets rätt i samhället.
Den operativa verksamheten består av
de långsiktiga programverksamheten och
katastrofinsatser. UNICEF samarbetar i
dag med 127 länder, främst genom fleråri-
ga landprogram för utveckling. Program-
nivån och inriktningen styrs av dödlighe-
ten bland barn under fem år, bamtäthet
och antal födda barn samt BNP per capita.
De långsiktiga landprogrammen har ökat
UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrå-
gor som t.ex. strukturanpassning, utbild-
ning, familjeplaneringsåtgärder, vattenför-
sörjning, kvinnors situation och
AIDS-epidemins sociala och ekonomiska
effekter på barn.
UNICEF fortsätter att förstärka sin ka-
pacitet i Afrika och att öka insatserna för
de mest utsatta barnen i t.ex. Latinameri-
kas slumområden och i Asien. Fonden
samarbetar med andra FN-organ samt
frivilligorganisationer, med värdshälsoor-
ganisationen WHO, för att bygga ut pri-
märhälsovården, med UNESCO särskilt
för att öka flickors och kvinnors läskunnig-
het, med UNFPA inom familjeplanering
etc.
UNICEF ser det som en av sina huvud-
funktioner att genom sin verksamhet lägga
grunden för storskaliga program i regi av
mottagarländerna själva med eventuell
finansiering av större givare, t.ex. Världs-
banken. En viktig uppgift för UNICEF är
att finna nya vägar för att tillgängliga re-
surser skall komma nödlidande barn runt
om i världen till godo. Ett arbetssätt är att
föra fram enkla och billiga metoder för att
radikalt minska dödligheten i barnsjukdo-
mar och diarréer. En annan metod är att
komplettera de långsiktiga insatserna med
olika kampanjer. Ett exempel på detta är
kampanjen för bamvänliga sjukhus (Baby
Friendly Hospitals) som bl.a. skall stimule-
ra till bättre amningsvanor i främst tredje
världen.
UNICEF gör insatser för barn i särskilt
svåra omständigheter - barn i väpnade
konflikter, barn som utsätts för övergrepp
och gatubarn är en växande verksamhet.
27
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
UNICEF: s ansvar i kata-
strofsammanhang har ökat
markant under senare år
och tar nu allt större resur-
ser i anspråk. Inom ramen
för FN:s samordnade kata-
strofinsatser ansvarar UNI-
CEF tillsammans med an-
dra organisationer ofta för
hälsovård och vattenförsörj-
ning. I andra situationer
kan det bli aktuellt med
distribution av näringstill-
skott som exempelvis i So-
malia, där UNICEF använ-
der SWEDRELIEF för att
effektuera sina insatser.
UNICEFis styrelse består av
representanter för 41 stater
med en majoritet för u-län-
der. Sverige är från hösten
1992 åter styrelsemedlem.
Sammanträde med hela
styrelsen och övriga med-
lemmar sker en gång per år.
Styrelsen skall då granska och dra upp
riktlinjer för verksamheten och fördela
medel till fondens program. UNICEF rap-
porterar till ECOSOC. Exekutivdirektören,
James Grant, USA utsågs 1980 av FN:s
generalsekreterare. Hans tredje ämbetspe-
riod löper ut år 1995. UNICEF:s huvud-
kontor är förlagt till New York. Därtill
finns sex regionkontor och över ett hund-
ra länderkontor. UNICEF kännetecknas
av en starkt decentraliserad organisation
där ca 80 % av personalen arbetar i fält,
fördelad på drygt 200 platser.
UNICEF:s verksamhet finansieras genom
frivilliga bidrag, huvudsakligen från re-
geringar.
FOTO:UNICEF/CAROLYN WATSON
Här vaccineras ett barn i en
hälsoklinik i Sierra Leone
stödd av UNICEF. Det kreol-
ska ordet för vaccination är
"marklate" som framgår av
affischen på väggen.
|
UNICEF:s inkomster och utgifter | ||
|
År |
Inkomster |
Utgifter |
|
1990 |
821 |
734 |
|
1991 |
807 |
752 |
|
1992 |
830 (beräknad) |
896 (beräknad) |
28
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
För budgetåret 1991 hade organisationen
beräknat en ökning av inkomsterna till
858 miljoner. Regeringsbidragen utgjorde
1991 73 % av fondens resurser, varav elva
länder betalade 85 % av dessa bidrag. Na-
tionalkommittéer och andra enskilda bi-
dragsgivare svarar för en fjärdedel av in-
täkterna, varav försäljningen av
UNICEF-kort utgör 9 % av de totala intäk-
terna. Den reguljära landprogramverk-
samheten inklusive administrativa kostna-
der finansieras av ordinarie bidrag, vilka
utgör ca 63 % av de totala intäkterna. Sär-
skilda insatser som katastrofhjälp och vissa
långsiktiga projekt finansieras genom til-
läggsbidrag. Det svenska ordinarie bidra-
get för budgetåret 1992/93 uppgår till 395
miljoner kronor. Via SIDA lämnas därutö-
ver under samma period bidrag för sär-
skilda insatser och katastrofhjälp på ca
370 miljoner kronor, vilket gör att det tota-
la svenska bidraget 1992/93 beräknas till
ca 765 miljoner kronor. Under förra bud-
getåret uppgick det sammanlagda svenska
bidraget till UNICEF till 727 miljoner kro-
nor. UNICEF tillämpar kalenderår för sin
budget. Organisationens redovisning för
1991 visar att Sverige stod för 17,2 % av
UNICEF:s inkomster från regeringar och
mellanstatliga organisationer. Andra stora
bidragsgivare är i nämnd ordning USA,
Norge, Finland, Italien och Kanada.
UNICEF:s inkomster och utgifter 1990-1992
Administration
29
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Världsbanksgruppen
och de regionala
utvecklingsbankerna i
Afrika, Asien och
Latinamerika
Den äldsta och största utvecklingsbanken
är Världsbanken (IBRD), som även utgjort
modell för övriga utvecklingsbanker.
Världsbanken har numera i stort sett alla
länder utom Kuba och Nordkorea som
medlemmar och är verksam i alla världs-
delar. Afrikanska utvecklingsbanken
(AfDB) arbetar i Afrika. Asiatiska utveck-
lingsbanken (AsDB) har Asien och Ocea-
nien som verksamhetsområde, och nyligen
har även fem centralasiatiska, f.d. sovjetis-
ka republiker, ansökt om medlemskap i
banken. Interamerikanska utvecklingsban-
ken (IDB) arbetar i Latinamerika och Kari-
bien.
De internationella utvecklingsbankerna
och -fondema ger förmånliga lån till låg-
och medelinkomstländer (av Världsban-
ken definierade som länder med högst
7 620 US dollar i per capitainkomst i 1990
års penningvärde). Totalt uppgår utlåning-
en från utvecklingsbankerna och deras
fonder till ca 35,5 miljarder US dollar per
år - varav nästan 10 miljarder utlånas rän-
tefritt.
Lånen är antingen avsedda för rena pro-
jekt eller som stöd för policyreformer och
anpassningsåtgärder (s.k. strukturanpass-
ningsprogram). Såväl projekt som pro-
gram genomförs i ett nära samarbete mel-
lan landets myndigheter och utvecklings-
bankens stab. Till lånen kopplas normalt
experthjälp för att underlätta eller möjlig-
göra genomförandet av projekt eller struk-
turanpassning (s.k. tekniskt bistånd). Ban-
kerna har därutöver en viktig funktion
som katalysatorer för ytterligare stöd. Så-
lunda drar drygt hälften av alla världs-
banksprojekt till sig samfinansieringsbi-
drag från andra källor.
30
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Världsbanksgruppen
Regionala utvecklingsbanker
Världsbanken
IBRD
Internationella
utvecklingsfonden
IDA
tillkom 160 medlemsländer
1946 (över 170 före 1993)
tillkom 142 medlemsländer
1960 (ca 160 före 1993)
Huvudkontor i
Washington
Antal anställda
ca 6 000
Huvudkontor i
Washington
Huvudkontor i
Washington
Interamerikanska
utvecklingsbanken
ID B
tillkom 1959
52 medlemsländer
Huvudkontor i
Washington
Afrikanska
utvecklings-
banken
AfDB
tillkom 1963
76 medlemsl.
Asiatiska
utvecklings-
banken AsDB
tillkom 1966
52 medlemsländer
Afrikanska
utvecklings-
fonden
AsDF
tillkom 1972
26 medlemsl.
Asiatiska
utvecklingsfonden
AsDB
tillkom 1974
52 medlemsländer
Huvudkontor i Washington
Antal anställda ca 1 800
Huvudkontor i Abidjan
Antal anställda ca 1 300
Huvudkontor i Manila
Antal anställda ca 1 700
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Det högsta beslutande organet i respektive
institution kallas guvernörsstyrelsen (Board
of Govemors). Denna är sammansatt av
regeringsrepresentanter för samtliga med-
lemsländer och möts en gång per år. Sveri-
ges guvernör i Världsbanken är finansmi-
nister Anne Wibble, med biståndsminister
Alf Svensson som biträdande guvernör. I
de regionala utvecklingsbankerna repre-
senteras Sverige av statssekreteraren i UD,
Alf T. Samuelsson och departementsrådet
Lennart Båge.
Bankernas löpande verksamhet styrs av
en direktörsstyrelse (Board of Directors) som
möts en eller flera gånger i veckan (i AfDB
två gånger i månaden). Eftersom antalet
medlemsländer överstiger antalet platser i
direktörsstyrelsen samlas flertalet länder i
ett antal röstgrupper. En direktör represen-
terar således i regel flera länder. Se figuren
på högra sidan.
De nordiska länderna ingår i samtliga
banker i samma röstgrupp (Island är dock
inte medlem i de regionala utvecklings-
bankerna). De bildar i Världsbanksgrup-
pen, sedan 1992 tillsammans med de bal-
tiska länderna, en gemensam röstgrupp. I
AfDB/ AfDF består röstgruppen förutom
av de nordiska länderna av Schweiz och
Indien. I AsDB/AsDF agerar Norden till-
sammans med Canada och Nederländerna
och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Ne-
derländerna, Storbritannien och Tyskland.
Under verksamhetsåret 1992/93 före-
träds Norden i Världsbanksgruppen av en
norsk exekutivdirektör och en isländsk
biträdande exekutivdirektör. Vid kontoret
tjänstgör en svensk som rådgivare. I
AfDB/AfDF företräds röstgruppen av en
schweizare, med en svensk som biträdan-
de direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF
företräds av en kanadensisk direktör och
en finsk biträdande direktör. I IDB/FSO är
en italienare och en holländska röstgrup-
pens representanter i styrelsen. Sverige
innehar f.n. en tjänst som assistent vid röst-
gruppens kontor.
Medlemsländernas röststyrka i utveck-
lingsbankernas guvernörs- och direktörs-
styrelser är i princip vägd i förhållande till
andelen tecknat kapital respektive lämna-
de bidrag. För att ge de många små och
fattiga länderna ett större inflytande tillde-
las varje medlemsland också ett visst antal
röster, oberoende av landets kapital- och
bidragsandelar. Det senare gäller dock inte
IDB/FSO.
U-ländema har störst röststyrka i Afri-
kabanken och -fonden med 65 % respekti-
ve 50 % av rösterna. I IDB/FSO är siffran
54 %. IIBRD/IDA är andelarna 35 % res-
pektive 39 % och i AsDB/AsDF ligger
motsvarande siffra inom intervallet
37 - 45 % beroende på till vilken kategori
man räknar länder som Korea, Hong Kong
och Singapore.
De svenska andelarna framgår av tabel-
lerna på följande sidor. I styrelsearbetet
strävar man hela tiden mot samförstånds-
lösningar, (utan att tillämpa röstning), var-
för möjligheten till inflytande inte kan sä-
gas avspeglas i de förhållandevis små
andelarna.
32
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
CHEFERNA I BANKERNA
Under direktörsstyrelserna leds bankernas/fondernas verk-
samhet av respektive institutions president. Lewis T. Preston
är chef för Världsbanken, Babacar Ndiaye från Senegal är
AfDB:s president och Kimimasa Tarumizu från Japan inne-
har chefsposten i AsDB. Uruguayaren Enrique Iglesias är
president i IDB
▼
UTVECKLINGSBANK
Med medlemsländernas kapital som finan-
siell bas finansieras utvecklingsbankernas
utlåningsverksamhet till helt övervägande
del genom att medel lånas upp på den in-
ternationella kapitalmarknaden. Av med-
lemsländernas kapitalinsatser (tecknat ka-
pital) inbetalas endast en mindre del
(inbetalt kapital) medan resterande andel
utställs som garantiåtaganden.
Utvecklingsbankerna fungerar sålunda
som ett mellanled mellan den internatio-
nella kapitalmarknaden och u-ländema.
Bankerna lånar upp och vidareförmedlar
lån på villkor som är förmånligare än vad
de allra flesta u-länder på andra sätt skulle
kunna få.
|
Utvecklings- |
IBRD1 |
AfDB |
AsDB |
IDB | |
|
Tecknat kapital |
152 248 |
21 615 |
23 100 |
41 063 | |
|
ber 1991 |
Varav inbetalt kapital |
10 060 |
2 626 |
2 789 |
2 838 |
|
Sveriges andel av |
1,19 |
1,37 |
0,15 |
0,16 | |
|
Sveriges röstandel |
1,17 |
1,40 |
0,50 |
0,17 | |
|
1 Avser per den 30 juni 1992 |
33
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Skillnaden i löptid för enskilda lån beror
på olikheter beträffande låntagarländemas
utvecklingsnivå och/eller projektets karak-
tär medan utlåningsräntan huvudsakligen
bestäms i förhållande till de upplånings-
villkor bankerna kan uppnå.
Många av de fattigare u-ländema saknar
emellertid den nödvändiga återbetalnings-
förmågan även när det gäller utvecklings-
bankernas relativt förmånliga lån. För att
kunna bistå också dessa länder har, som
ett komplement till banklånen, krediter
från utvecklingsfonderna tillkommit. Fon-
dema lämnar lån på mycket förmånliga
villkor. Gåvoelementet i fondernas långiv-
ning är ca 75 %.
Utvecklingsbankernas
utlåningsvillkor
|
Bank |
Löptid |
Ränta per |
|
IBRD |
15-20 år |
7,73%' |
|
AfDB |
12-20 år |
7,97% |
|
AsDB |
10-30 år |
6,61 % |
|
IDB |
15-25 år |
7,89% |
1 Avser per den 30 juni 1992
Till skillnad från bankerna finansieras fon-
dernas verksamhet genom gåvobidrag
från i första hand i-ländemas regeringar -
främst i form av biståndsmedel. Sedan
mitten av 1970-talet har också vissa OPEC-
länder och andra rikare u-länder tillkom-
mit som bidragsgivare. Bidragens storlek
fastställs för en period av tre till fyra år i
taget i samband med s.k. påfyllnadsför-
handlingar, där även ingående diskussio-
ner kring fondernas policyinriktning och
användning av medel äger mm. Utlåning-
ens fattigdomsinriktning dominerar bland
användningskriteriema. Men utvecklingen
av de mänskliga resurserna och omsorgen
om miljön har fått allt större betydelse.
Stora krav ställs dessutom numera på att
utvecklingslänen används på ett effektivt
sätt av mottagarlandet.
|
Utvecklings- |
Fond |
Löptid |
Amorterings- |
Administrativ |
Ränta |
|
ningsvillkor |
IDA |
35-40 år |
10 år |
0,75 % |
- |
|
AsDF |
35-40 år |
10 år |
1,0 % |
- | |
|
AfDF |
50 år |
10 år |
0,75 % |
- | |
|
FSO |
20-40 år |
5-10år |
0,5 % |
1 —4 % |
34
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
|
Inbetalda bidrag |
IDA1 |
AfDF |
AsDF |
FSO | |
|
liii uiveuKiiiiys |
Ackumulerade totala bi- |
72 747 |
7 960 |
14 308 |
8 704 |
|
31 december 1991 |
Ackumulerade svenska |
2017 |
391 |
140 |
31 |
|
Sveriges bidragsandel |
2,62 |
4,5 |
2,0 |
0,35 | |
|
Sveriges röstandel |
2,03 |
2,51 |
0,50 |
0,17 | |
|
1 Avser per den 30 juni 1992. | |||||
Några av bankerna bidrar dessutom till sin
fonds verksamhet. IDA har under en rad
år tillförts en del av IBRD:s nettoinkomst
och AfDB lämnar bidrag till AfDF i sam-
band med resurspåfyllnader. AsDB bidrar
till en Technical Assistance Special Fund
som finansierar tekniskt projektbistånd i
fattiga låntagarländer.
Storleken på det tecknade kapitalet i res-
pektive utvecklingsbank och på bidragen
till respektive utvecklingsfond bestämmer
också deras utlåningskapacitet. IBRD/IDA
är i särklass störst med drygt 20 miljarder
US dollar per år. De regionala utvecklings-
bankerna kommer upp i en utlåningsvo-
lym på mellan 3 och 5 miljarder US dollar
per år vardera. Total utlåning sedan star-
ten skiljer sig betydligt mer - mest p.g.a.
utvecklingsbankernas och -fondernas olika
ålder.
Utvecklingsbankernas och
-fondernas utlåningsvoiym
Total ackumulerad
|
utlåning t.o.m. 31 december |
Utlåning | |
|
IBRD |
218210’ |
15 1562 |
|
IDA |
71 065’ |
6 5502 |
|
IBRD/IDA |
289 275’ |
21 7062 |
|
AfDB |
13 867 |
2 254 |
|
AfDF |
8 208 |
1 158 |
|
AfDB/AfDF |
22 075 |
3 412 |
|
AsDB |
25 143 |
3 637 |
|
AsDF |
12 409 |
1 347 |
|
AsDB/AsDF 37 553 |
4 984 | |
|
IDB |
39 223 |
4 734 |
|
FSO |
11 040 |
625 |
|
IDB/FSO |
50 263 |
5 359 |
1 Avser per den 30 juni 1992.
2 Avser 1 juli 1991 -30 juni 1992
35
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Utvecklingsbankerna och -fondema
riktar sig till mottagarländer på olika ut-
vecklingsnivåer och har varierande kredit-
värdighet. Det finns dock en strävan, vil-
ken särskilt utmärker utvecklingsfonderna,
att bistå de fattigare länderna med begrän-
sad eller ingen kreditvärdighet på den or-
dinarie kapitalmarknaden. Sålunda går ca
80 % av IDA:s utlåning till länder med en
per capita-inkomst under 610 US dollar
(1990 års penningvärde). Antalet länder
som tillhör denna grupp har ökat på sena-
re år vilket förstärkt behovet av lån på
IDA-villkor.
Som framgår av tabellen skiljer sig
Världsbankens insatser i olika delar av
världen åt såväl vad gäller antal lån, total
utlåning, som andelen lån på IDA-villkor.
Medan Latinamerika och Karibien är den
region som absolut sett lånat mest under
föregående budgetår är det Afrika exklusi-
ve Nordafrika som fått de flesta lånen och
de största totala ID A-lånen.
För att förstärka resursbasen för Världs-
banksgruppens utlåning till de fattigaste
länderna i Afrika söder om Sahara upprät-
tades under perioden 1985 -1987 Världs-
bankens särskilda Afrikafacilitet. Denna
fond administrerades av IDA. Ett antal
givarländer, däribland Sverige, bidrog
med totalt 1,5 miljarder US dollar. Som en
uppföljning härpå tog Världsbanken 1987
initiativ till ett särskilt handlingsprogram
det s.k. Special Program for Africa. Inom
ramen för detta samordnas och mobilise-
ras givarstödet till de strukturanpassnings-
program som nu pågår i ett drygt tjugotal
skuldtyngda länder i Afrika söder om Sa-
hara. Sverige arbetar aktivt inom och läm-
nar bidrag till detta program.
Världsbanken har vidare spelat en cen-
tral roll för att, i samråd med enskilda u-
Världsbankens lån fördelade
på geografiska regioner
|
Region |
Total |
Därav |
Antal lån |
|
Afrika |
4,0 |
3,2 |
77 |
|
Sydostasien |
5,5 |
1,1 |
46 |
|
Sydasien |
3,0 |
1,6 |
23 |
|
Europa och |
2,1 |
0,1 |
14 |
|
Latinamerika |
5,7 |
0,4 |
45 |
|
Mellanöstern |
1,5 |
0,2 |
17 |
|
Totalt |
21,8 |
6,5 |
222 |
länder, upprätta grupper för biståndssam-
verkan, s.k. konsultativa grupper. Det
finns för närvarande ett tjugotal sådana
grupper under ordförandeskap av repre-
sentanter för Världsbanken. Sverige är
medlem i de grupper som berör länder
som mottar svenskt bilateralt bistånd. (Jfr
ovan UNDPis rundabordsmöten). Världs-
banken leder också den konsultativa grup-
pen för internationell jordbruksforskning
(CGIAR).
I AfDB har under senare år huvuddelen
(ca 70 % under 1991) av banklånen lämnats
till de relativt sett mer kreditvärdiga län-
derna i Nord- och Västafrika, medan den
räntefria AfDF-utlåningen till ca 90 % gått
till de fattigaste medlemsländerna. I AsDB
har länder, som t.ex. Korea, nått en sådan
kreditvärdighet och utvecklingsnivå att
man har upphört att låna i Banken. Stor
del av banklånen går till de folkrika län-
derna i sydöstra Asien, medan de räntefria
lånen från AsDF framförallt har kommit
de fattigaste länderna tillgodo.
36
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Utvecklingsbankernas och -fondernas tota-
la utlåning fördelad på olika sektorer fram-
går av diagrammet nedan. Även här kan
konstateras att utvecklingsfonderna har en
klarare fattigdomsinriktad profil i sin utlå-
ning. De har strävat efter att låta utlåning-
en i första hand gå till sådana samhällssek-
torer där resurserna mera direkt kommer
de fattigaste befolkningsgrupperna till
godo. Detta har skett genom satsningar på
jordbruks- och landsbygdsutveckling samt
socialt inriktade projekt inom utbildning,
hälsovård, befolkning, stadsutveckling och
vattenförsörjning.
Världsbanken
(IBRD)
Internationella
utvecklings-
fonden
(IDA)
utveckling utvecklings- bundna
bolag
Afrikanska
utvecklings-
banken (AFDB)
Afrikanska
utvecklings-
fonden (AFDF)
Industri
Jordbruk
Utbildning,
hälsovård
Allmänna
nyttigheter'
+T ransporter
Strukturan-
passning
')Def. som vatten, avlopp, energi, telekommunikationer
Interameri-
kanska
utvecklings-
banken
IDB/FSO
% Q IDB/FSO
Jordbruk Industri och Infrastrukur Utbildning, Struktur- Övrigt
och fiske gruvdrift hälsovård anpassning
Asiatiska
utvecklings-
banken
(ASDB)
Asiatiska
utvecklings-
fonden
(ASDF)
Jordbruk
Sociala
sektorer
Transport &
kommunikation
Energi
Industri och
gruvdrift
Övrigt
37
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Satsningen på jordbruks- och landsbygds-
utveckling och på socialt inriktade projekt
grundas på insikten om dessa sektorers
betydelse för utvecklingen och att det inte
föreligger en motsättning mellan satsning-
en på basbehov, som i hög grad tillfred-
ställs genom sociala projekt, och ekono-
misk tillväxt.
För en allsidig utveckling krävs emeller-
tid även en satsning på ekonomisk och
samhällelig infrastruktur såsom energi,
transport, kommunikation och industri.
Utvecklingsbankernas utlåning har kon-
centrerats till dessa sektorer.
Världsbankens långivning är här sär-
skilt inriktad mot de utvecklingspolitiska
mål som överenskommits för banken för
1990-talet nämligen bärkraftig tillväxt, fat-
tigdomsreduktion (inklusive utveckling av
de mänskliga resurserna) samt åtgärder
för att skydda miljön.
I IDB har fastslagits att minst 50 % av
bankens resurser skall inriktas på projekt
som särskilt gynnar fattiga befolknings-
grupper. Liknande förslag diskuteras i den
pågående förhandlingen om kapitalpåfyll-
nad i AsDB.
Traditionellt har den helt övervägande
delen av utvecklingbankemas och -fonder-
nas utlåning inriktats på enskilda projekt.
För att bistå u-länder vid genomförandet
av nödvändiga ekonomisk-politiska re-
formprogram har såväl IBRD som IDA
under de senaste åren dock starkt ökat
långivningen till s.k. struktur- och sektor-
anpassning. Sådana lån är inte knutna till
specifika projekt utan utformas för att ge
stöd till genomförandet av ekonomisk-
politiska åtgärder som, inom ramen för ett
avtalat ekonomiskt program, syftar till att
åstadkomma ekonomisk återhämtning och
tillväxt.
Anpassningslånen svarade under verk-
samhetsåret 1992/93 för 27 % av IBRD:s/
IDA:s totala långivning. I AfDB/AfDF
uppgick denna typ av utlåning under sam-
ma år till ca 20 % medan den i AsDB/
AsDF uppgick till 9 %. Fr.o.m. 1990 har
även IDB börjat ge sektoranpassningslån.
Denna utlåning får högst uppgå till 25 %
av den årliga utlåningen.
Utvecklingsbankerna har under senare
delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en allt
större uppmärksamhet. Bankerna försöker
i sitt forskningsarbete utarbeta analyser
och förslag på miljöområdet parallellt med
att ansträngningarna att integrera miljöfrå-
gorna i det löpande arbetet fortsätter. Av-
sikten är att samtliga lån som förväntas ha
effekter på miljön - även strukturanpass-
ningslån - skall behandlas av bankernas
miljöavdelningar innan förslagen föreläggs
respektive styrelse. Nästan en tredjedel av
alla världsbanksprojekt som beslutades
under verksamhetsåret 1991 /92 var an-
tingen fristående miljöprojekt eller inne-
höll miljörelaterade komponenter.
Världsbanken har tilldelats en central
roll vad gäller uppföljningen av Rio-konfe-
rensens Agenda 21. IDA skall utgöra fi-
nansieringsmekanismen för miljöprogram
och -åtgärder på nationell nivå. Detta skall
ske genom att förstärka de i ID A-lånen
integrerade miljöinsatserna. När ett land
förbättrar den egna miljön kan detta även
medföra positiva effekter utanför landets
gränser. Som finansieringsmekanism för
denna typ av åtgärder skall den globala
miljöfonden (GEF) fungera, som är ett tre-
partssamarbete mellan Världsbanken och
FN:s utvecklings- respektive miljöprogram
(jfr avsnittet om miljöåtgärder).
Utvecklingsbankernas verksamhet är hu-
vudsakligen inriktad på finansiering av
offentliga utvecklingsprojekt i utvecklings-
länderna. Under senare år har man dock
alltmer kommit att betrakta utvecklingen
av den privata sektorn som en central
komponent i utvecklingsprocessen. Mot
den bakgrunden har i utvecklingsbanker-
na utvecklats institutionella arrangemang
även för denna, icke traditionella, verk-
samhet.
38
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Inom världsbanksgruppen finns, sedan
1956, ett särkskilt organ, Internationella
finansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att
främja ekonomisk utveckling i u-länder.
IFC medverkar till upprättande av privata
företag och främjande av produktiva pri-
vata investeringar i u-länder. IFC har häri-
genom kommit att få en allt större betydel-
se.
IFC har f.n. 148 medlemsländer. För
medlemskap i IFC krävs att man först är
medlem i Världsbanken (IBRD). Rösträtten
är, på samma sätt som i Världsbanken,
vägd i förhållande till andelen tecknat ka-
pital. Guvernörs- och direktörsstyrelsema
är likaledes organiserade som i Världsban-
ken. Världsbankens chef fungerar som
ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse.
Verksamheten leds av en verkställande
vice-president, för närvarande engelsman-
nen Sir William Ryrie. Antalet anställda
uppgår till nära 650.
IFC:s kapital nära fördubblades vid ka-
pitalpåfyllnaden 1991 till 2,3 miljarder US
dollar. Dessutom beslutades en särskild
kapitalökning 1992 för de nya med-
lemsländerna på 150 miljoner US dollar.
Sveriges andel av det tecknade kapitalet
motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mil-
joner US dollar. IFC:s verksamhet finansie-
ras dels via kapitalet, dels via vinster från
tidigare investeringar och genom lån från
IBRD.
IFC skall enligt stadgan endast investe-
ra i privata företag. Statligt delägande ute-
sluts inte men för att få stöd från IFC krävs
att företaget drivs affärsmässigt och inte är
regeringskontrollerat. IFC:s investeringar
sker i allmänhet genom en kombination av
aktieteckning och långfristiga lån. Varje
investering måste uppfylla två grundläg-
gande krav nämligen att bidra till utveck-
lingen av ekonomin i mottagarlandet samt
med hög sannolikhet vara vinstgivande.
Under verksamhetsåret 1991/92 god-
kände IFC sammanlagt 167 investeringar i
56 länder, till ett värde av 1,8 miljarder US
dollar. De totala kostnaderna för de inves-
teringar i vilka IFC deltog var dock betyd-
ligt större och uppgick till 12 miljarder US
dollar. De resterande medlen kom från
andra finansieringskällor, i första hand
privata banker.
Under verksamhetsåret 1991/92 har
Östeuropa framträtt som ett område av allt
större betydelse i IFC:s aktiviteter, men
tyngdpunkten i investeringsvolymen lig-
ger fortfarande i Asien och Sydamerika.
Av den totala volymen utgör investeringar
i låginkomstländer 47 %. Investeringsob-
jekten återfinns inom snart sagt alla pro-
duktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt
aktivt med att söka uppnå en hög grad av
diversifiering såväl vad gäller land- som
sektorfördelning.
Någon motsvarighet till IFC finns inte i
Afrikanska respektive Asiatiska utveck-
lingsbankerna. AsDB kan emellertid i be-
gränsad omfattning medverka i investe-
ringar med riskvilligt kapital inom ramen
för den ordinarie utlåningen. Förutom
denna verksamhet för att stödja den priva-
ta sektorn inom bankens ram ingår AsDB
som större aktieägare i Asian Finance and
Investment Corporation (AFIC) som upp-
rättades i september 1989. AFIC ägs i öv-
rigt av ett konsortium av privata affärsban-
ker från Japan, Korea, Taiwan, USA,
Frankrike, Nederländerna m.fl. I AfDB har
nyligen en speciell enhet för privatsektor-
stöd upprättats, men verksamheten är
ännu av begränsad omfattning.
39
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Inom IDB skapades 1988 Interamerican
Investment Corporation (IIC) efter mönster
av IFC. Tillsammans med privat kapital
ska IIC medverka till etablering, expansion
och modernisering av privata företag, bl.a.
genom att tillskjuta aktiekapital. Man ska
också bistå företag med teknisk och admi-
nistrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s
struktur men är ett självständigt organ
med separat kapitaltäckning och adminis-
tration. De nordiska länderna är inte med-
lemmar i IIC.
vis utfärdat av riksgäldskontoret på
MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en
garantidel som endast utbetalas om så be-
hövs för att MIGA skall kunna uppfylla
sina förpliktelser.
I världsbanksgruppen ingår också det
multilaterala investeringsgarantiorganet
(MIGA) som inledde sin verksamhet 1988.
MIGA:s uppgift är att utfärda garantier
mot icke-kommersiella risker för investe-
ring i u-länder och därigenom stimulera
flödet av resurser för produktiva ändamål
till dessa länder. MIGA:s verksamhet är i
ökande. Under verksamhetsåret 1991 ut-
färdade MIGA garantier för dubbelt så
många projekt som året innan.
Guvernörs- och direktörsstyrelsema är
organiserade på samma sätt som för IBRD,
IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar
som ordförande också i MIGA:s styrelse.
För närvarande är den svenska röstande-
len 1,45 %.
MIGA har f.n. 98 medlemmar av totalt
115 länder som skrivit under den konven-
tion som styr verksamheten. MIGA:s totala
aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder
US dollar. Sverige har en kapitalandel på
1,05 % dvs. 11,35 miljoner US dollar. Av
detta belopp har, i enlighet med stadgarna,
10 % inbetalats och 10 % lagts i ett skuldbe-
NDF är ett nordiskt organ för finansiering
av angelägna utvecklingsprojekt i u-län-
der. Fonden ger krediter i samfinansiering
med andra internationella finansieringsor-
gan till projekt som bidrar till social och
ekonomisk utveckling i mottagarlandet.
Projekten skall vara av nordiskt intresse.
Särskild vikt läggs vid projekt med positi-
va miljöeffekter.
NDF finansieras helt genom bidrag från
de fem nordiska länderna. Fonden har ett
grundkapital på 100 miljoner SDR. Utlå-
ningen sker på mycket förmånliga villkor.
Krediterna är räntefria och har en löptid på
40 år med en administrationsavgift på
0,75 %. Utlåningsvillkoren motsvarar dem
som erbjuds av IDA.
NDF prioriterar långivning till fattigare
länder och ger endast undantagsvis lån till
andra än låg- och lägre medelinkomstlän-
der. Vid utgången av år 1991 hade NDF
undertecknat kreditavtal till ett samman-
lagt belopp om 35,7 miljoner SDR.
NDF är lokaliserat till Helsingfors och
har en stab på sex personer under ledning
av svensken Carl-Ivar Ohman.
40
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Efter andra världskriget använde vissa
länder, främst USA, sina stora spannmåls-
överskott för bilateral livsmedelshjälp i
vida större omfattning än för närvarande.
Efter hand växte krav fram på ett interna-
tionellt komplement till den bilaterala
hjälpen. Ar 1963 inrättades WFP som en
multilateral kanal för livsmedelshjälp,
underställd FN och FAO, med högkvarter
i Rom. I fält är UNDP-representanten
även WFPs representant.
Den multilaterala andelen av det globala
livsmedelsbiståndet ökade relativt sett
under 1991 till 23 %. Av detta förmedla-
des huvuddelen genom WFP. 12 % av det
totala bilaterala livsmedelsbiståndet kana-
liserades via WFP under 1991. WFP för-
medlade totalt 4,8 miljoner ton livsmedel
under 1991. Den ständigt ökande verk-
samhetsvolymen har gjort WFP till det
största av alla FN-organ. I takt därmed
har behovet av en diskussion om livsmed-
elsbiståndets framtid och om organisatio-
nens roll och samarbete med andra ut-
vecklingsorgan, t.ex. UNDP, ökat
betydligt. Sverige deltar aktivt i denna
dialog.
Den 1 januari 1991 trädde WFP:s nya
stadgar i kraft som innebär att styrelsen,
Committee on Food Aid Policies and Pro-
grammes (CFA), får ökade befogenheter.
De delar av WFP-programmet som tidigare
legat direkt under ansvaret för FAO:s gene-
raldirektör - vissa finansiella frågor och ka-
tastrofbeslut - har nu underställts CFA:s
ansvar. Förändringarna har också inneburit
att antalet u-länder som är medlemmar i
styrelsen ökat till 27 av totalt 42 represente-
rade länder. WFP bedriver dels utveck-
lingsbistånd, dels katastrof- och flykting-
bistånd.
Under de senaste åren har omfattningen av
den mer långsiktiga verksamheten stagne-
rat allt eftersom katastrofbiståndet växt i
omfång. Under 1991 stödde WFP 266 pågå-
ende utvecklingsprojekt som bidrog med
matförsörjning till ca 22 miljoner männis-
kor. WFP lämnar bistånd i form av livs-
medel, där matransoner delas ut till de an-
ställda vid anläggningsarbeten, s.k.
Food-for-Work-projekt. WFP ger också
hjälp till från näringssynpunkt särskilt be-
hövande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn
och skolbarn. I vissa fall säljs livsmedlen på
den lokala marknaden för att med inkom-
sterna finansiera kommunitära projekt.
Projekt av mer socio-ekonomisk natur
inkluderar stöd till jordbruksutveckling,
förbättring av infrastruktur på landsbygd,
41
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
stöd till nationell livsmedelspolitik och
hållning av matlager. WFP utnyttjas också
i s.k. triangelaffärer. WFP bidrar i dessa fall
med livsmedel till ett u-land i utbyte mot
överskottsproduktion av en annan vara,
som sedan ges som bistånd till ett tredje
land. Verksamheten är inriktad på de allra
fattigaste u-ländema, som mottar ca 80 %
av WFP:s utvecklingshjälp.
Katastrof- och flyktingbistånd
Inom ramen för WFP:s verksamhet skapa-
des 1976 en mekanism för att ha tillgång
till livsmedel vid katastrofsituationer: In-
ternationella beredskapslagret för katastro-
finsatser (IEFR). Fr.o.m. 1990 etablerades
vidare en liknande mekanism för långvari-
ga flyktingsituationer (PRO).
55 % av WFP:s totala resursmobilisering
under 1991 gällde katastrofbistånd och
flyktingar, en starkt ökande andel i förhål-
lande till utvecklingsbistånd. Ett samar-
betsavtal mellan WFP och FN:s Flykting-
kommissarie (UNHCR) trädde i kraft den
1 januari 1992 och innebär att WFP succes-
sivt tar över livsmedelsförsörjningen till
flyktingar. Ett ansvar som tidigare ålegat
UNHCR. WFP tar ansvar för att från giva-
re söka de nödvändiga resurserna och för
att leverera livsmedelsbiståndet ända fram
till flyktingarnas vistelseort. Kvantiteten av
livsmedel förmedlad av PRO förväntas
öka i och med det nya avtalet.
Givarna till WFP:s IEFR har senaste
åren ökat varubindningens andel till över
70 %. Det har fört med sig stora svårighe-
ter för livsmedelsbiståndet att nå fram i tid.
IEFR:s ökande bilaterala karaktär i kombi-
nation med att de flesta givarna alltmer
tenderar att ge bidrag först när en katastrof
blivit känd, i motsats till den ursprungliga
intentionen med beredskapslagret, under-
minerar IEFRs effektivitet. Skall WFP kun-
na agera snabbt krävs vid katastrofsitua-
tioner en rad åtgärder, såsom minskad
bindning av bidragen till livsmedel och
finansiella reserver som obundet kan an-
vändas för lokala/regionala uppköp samt
transport- och leveransrelaterade kostna-
der. Som ett led i att öka effektiviteten i
katastrofhanteringen beslöt WFP under
1991 att bilda IRA (Immediate Cash Re-
sponse) en fond som kan användas i ett
initialt skede av en katastrof för lokal/regi-
onal livsmedelsupphandling. Sverige del-
tar aktivt i debatten om hur livsmedelsbis-
tåndet i katastrofsituationer kan
effektiviseras och bättre samordnas med
andra FN-organ. Det svenska bidraget till
IEFR kan användas för uppköp i Sverige
eller i u-länder med exportproduktion.
WFP:s styrande organ Committee on Food
Aid Policies and Programmes (CFA) består
fr.o.m. 1 januari 1992 av 42 medlemslän-
der, varav 62 % är u-länder. Kommittén
sammanträder två gånger per år i Rom,
där WFP har sitt högkvarter. CFA skall,
utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara
ett forum för debatt och ge rekommenda-
tioner om biståndsmetoder och bistånds-
politik på livsmedelsområdet. Under 1991
hade WFP 1 550 anställda och ytterligare
2 500 konsulter/korttidsanställda, av vilka
majoriteten arbetade i 82 mottagarländer
och övriga (ca 160 handläggare och 250
övrig personal) vid huvudkontoret i Rom.
Chef för programmet är sedan april 1992
Catherine Bertini, USA.
WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels
i form av livsmedel, dels i form av kontant-
bidrag avsedda att täcka kostnader för ad-
ministration, frakter och försäkringar. En-
ligt stadgarna skall en tredjedel av de
reguljära bidragen ges i kontanta medel för
att finansiera den administrativa budge-
ten.
Genomsnittliga andelen av bidrag i
kontanta medel ligger dock på drygt 20 %,
vilket har medfört underskott i likvida
medel under en rad år. Huvuddelen av
den reguljära budgeten används för trans-
portkostnader. WFP:s administration som
42
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
tidigare utgjort 6 % av den totala omslut-
ningen har under de senaste åren ökat nå-
got p.g.a. IEFR:s och PRO:s ökade verk-
samhet.
Under 1991 levererade WFP totalt
4,8 miljoner ton livsmedel, transport av
bilateralt bistånd inberäknat. Om man ser
detta i ett 10-årigt perspektiv kan man kon-
statera en markant ökning. WFP har sedan
år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton
livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 % av den
globala livsmedelshjälpen. År 1988 märk-
tes en ökning med 28 % jämfört med 1987
till 3,1 miljoner ton. Av dessa 3,1 miljoner
ton gick omkring 2,3 miljoner ton till ut-
vecklingsbistånd. Resterande 0,8 miljoner
ton gick till katastrofinsatser. Under 1989
och 1990 har totala värdet legat oförändrat
i förhållande till 1988, men katastrof- och
flyktingbiståndets andel har däremot ökat
betydligt i förhållande till resurser för ut-
vecklingsbistånd. 1991 stod katastrof- och
flyktingbiståndet för den stora ökningen
och utgjorde mer än hälften av den totala
resursmobiliseringen.
Under budgetåren 1991/92 och 1992/93
har Sverige lämnat ett årligt reguljärt bi-
drag på 100 respektive 105 miljoner kro-
nor, varav en tredjedel för den administra-
tiva budgeten. Utöver det reguljära
bidraget har Sverige under de senaste bud-
getåren ställt medel till WFP:s förfogande -
22 miljoner kronor budgetåret 1992/93 -
för att täcka vissa andra kostnader i sam-
band med WFP-projekt. Dessa bidrag har
till största delen använts för upphandling
av transportmedel och lagerhållningsut-
rustning.
Därtill kommer bidragen till bered-
skapslagret (IEFR) oCh för långvariga flyk-
tingoperationer (PRO) som kalenderåret
1992 uppgår till 105 miljoner kronor. Det
svenska åtagandet under 1986 års livsmed-
elskonvention (FAC), beräknat till 50 miljo-
ner kronor för 1992/93, kanaliseras helt
genom WFP och får användas för utveck-
lings-, katastrof- eller flyktinginsatser.
Konventionen som är treårig löper ut juni
1993.
Bidragsmålet för WFP:s reguljära resur-
ser för utvecklingsinsatser var 1,5 miljarder
US dollar för tvåårsperioden 1991 - 92. Den
totala resursmobiliseringen, som även in-
kluderar katastrof- och flyktinginsatser,
kommer för denna period att uppgå till
2,4 - 2,6 miljarder US dollar. Bidragsmålet
för WFP:s reguljära utvecklingsinsatser för
tvåårsperioden 1993-94 är 1,5 miljarder US
dollar. De största bidragsgivarna är USA,
Canada och EG-kommissionen. Den
svenska andelen av WFP-medlen uppgår
till ca 5 %.
WFP har även fått en framträdande roll
vid större katastrofsituationer där FN ut-
kommit med samordnade appeller om
bistånd. Vid dessa situationer, såsom Per-
siska Viken, Afrikas Hom, Västafrika,
Angola, har Sverige bidragit med ytterliga-
re medel från katastrofanslaget.
Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid
Convention (FÄC) är en del av det gällan-
de internationella veteavtalet. Konventio-
nen tillkom för att komplettera detta avtal
med ett bidrag till u-ländemas livsmed-
elstrygghet genom en särskild bistånds-
konvention med åtaganden om livsmed-
elshjälp.
Den tidigare överenskommelsen från år
1980 förlängdes i flera omgångar, men har
nu ersatts av 1986 års konvention som efter
senaste förlängningen i juni 1991 löper
fram till juni 1993.
Syftet med 1986 års konvention är lik-
som tidigare att bidra till att nå det mål på
10 miljoner ton spannmålsbistånd per år,
43
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
som uppställdes av 1974 års världslivsme-
delskonferens.
De 11 medlemmarna, varav EG är en, har
åtagit sig att under 1986 års konvention
göra utfästelser motsvarande minst
7,5 miljoner ton per år. De största andelar-
na faller på USA, EG, Canada, Australien
och Japan vilka tillsammans svarar för
nära tre fjärdedelar av de totala åtagande-
na. Sverige har utfäst ett årligt bidrag mot-
svarande 40 000 ton, uppskattat till ett vär-
de av 50 miljoner kronor för budgetåret
1992/93, inklusive transportkostnader.
Bidragen utgår i form av livsmedelsle-
veranser, främst spannmål eller kontantbi-
drag, omräknade efter världsmarknads-
pris. Leveranserna sker som gåva eller
med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller
multilateralt enligt givarens bestämmande.
Det svenska bidraget kanaliseras i sin
helhet genom WFP (som även får fraktbi-
drag) enligt samma principer som för IEFR
enligt ovan, det vill säga kontantbidrag för
uppköp företrädesvis i u-länder med ex-
portproduktion.
Det Internationella veterådets sekretariat
och en under konventionen upprättad
kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid
Committee) är ansvariga för konventio-
nens tillämpning. Alla elva medlemmar/
givare ingår i kommittén.
IFAD
INTERNATIONAL
FUND FOR
AGRICULTURAL
DEVELOPMENT
Den internationella jordbruksutvecklings-
fonden (IFAD) är ett FN-organ som upp-
rättades år 1977 efter en rekommendation
av världslivsmedelskonferensen år 1974.
IFAD:s uppgift är att stödja projekt och
utvecklingsprogram för livsmedelspro-
duktion och livsmedelshantering i u-län-
dema. I synnerhet uppmärksammas de
fattigaste u-ländema med livsmedelsbrist
och u-länder med goda förutsättningar att
öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt
skall läggas vid näringsstandard och livs-
villkor för de fattigaste befolkningsgrup-
perna.
Under åren 1978-92 beviljade IFAD 313 lån
till drygt 90 olika länder till ett samman-
lagt värde av 3,4 miljarder US dollar. Av
dessa lån gavs 63 % på synnerligen mjuka
villkor till de fattigaste u-ländema. Räntan
på dessa lån är 1 % och amorteringstiden
femtio år, varav de första tio åren är amor-
teringsfria. Av de lån som har givits på de
mest gynnsamma villkoren har huvudde-
len gått till länder med en per capita-in-
komst på 300 US dollar eller mindre i 1976
års priser. Omkring 37 % av IFAD:s resur-
ser gick till kategorin minst utvecklade
länder. Av de totala resurserna har unge-
fär 39 % gått till asiatiska u-länder, 30 % till
afrikanska, 14 % till latinamerikanska län-
der och 17 % till länder i Mellanöstern och
Nordafrika. Under det särskilda Afrika-
programmet, som finansieras med frivilli-
ga medel och som inleddes år 1986, har
IFAD hittills beviljat lån och bidrag om
44
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
drygt 300 miljoner dollar. Utöver lån läm-
nar IFAD även tekniskt bistånd som hittills
uppgått till ca 115 miljoner SDR. Av
IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fon-
den, medan övriga utarbetats i samarbete
med andra internationella utvecklingsor-
gan, främst Intemationalla utvecklingsfon-
den IDA.
IFAD:s medlemsländer - för närvarande
149 - är indelade i tre kategorier: OECD-
länder, OPEC-länder och mottagarländer.
Samtliga länder ingår i en styrande för-
samling. Varje kategori har 600 röster.
Inom de bidragsgivande kategorierna för-
delas rösträtten i huvudsak i relation till
bidragsandel.
IFAD:s styrelse består av 18 medlem-
mar, sex från varje kategori. Styrelsen väljs
för tre år. Sverige är fr.o.m. år 1993 ordina-
rie styrelsemedlem för de nordiska länder-
na med Danmark som suppleant. Sekreta-
riatet, som har knappt 200 anställda, leds
sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy.
Fonden hade för sin första verksamhetspe-
riod (1977-81) 1 061 miljoner US dollar till
sitt förfogande, varav 57 % kom från
OECD-länderna och 43 % från OPEC-län-
dema. Sveriges bidrag under perioden
uppgick till sammanlagt 115 miljoner kro-
nor. Detta utgjorde 2,5 % av den totala
summan.
Den första påfyllnaden om 1 100 miljo-
ner US dollar omfattade treårsperioden
1981-83. OECD-ländemas bidrag under
påfyllnaden var 620 miljoner US dollar,
OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar
medan övriga u-länder på frivillig basis
svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige
bidrog under perioden med 148,3 miljoner
kronor, vilket var 3,1 % av det totala på-
fyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den
första påfyllnaden gick långsammare än
väntat och IFAD tvingades därför att skära
ned utlåningen.
Den andra påfyllnaden för perioden
1985-87 innebar att bördefördelningen för-
ändrades mellan de båda bidragsgivande
kategorierna från 58 - 42 % till 60 - 40 %.
Som en följd av Afrikas svåra situation
utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt pro-
gram för länder i Afrika söder om Sahara,
vilka drabbats av torka och ökenutbred-
ning. Programmet syftar till att förbättra
jordbruksproduktionen genom att främja
traditionella grödor, förbättra småskaliga
bevattningsanläggningar och vidta miljö-
vårdande åtgärder. Drygt 300 miljoner US
dollar inbetalades för perioden 1986-88.
Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner
kronor för hela perioden.
Överenskommelse om den tredje påfyll-
naden av IFAD:s finansiella resurser för
tvåårsperioden 1990-92 nåddes i juni 1989.
Den uppgår till 562 miljoner US dollar va-
rav OECD-länderna svarar för 375 miljo-
ner US dollar, OPEC-länderna för endast
124 miljoner US dollar och, som en nyhet
denna gång, u-ländema för 63 miljoner US
dollar. Därmed har bördefördelningen
mellan de två traditionella givarkategorier-
na i praktiken förändrats i än högre grad
än vid de tidigare påfyllnadema. Sveriges
andel har ökat till 3,9 % av den totala på-
fyllnaden. Den uppgår därmed till 143,9
miljoner kronor.
Under år 1992 påbörjades förhandling-
arna om en fjärde kapitalpåfyllnad för pe-
rioden 1994-96. Liksom i tidigare förhand-
lingar är den finansiella bördefördelningen
mellan OECD- och OPEC-länder den svåra
stötestenen. Om denna fråga inte går att
lösa på ett tillfredsställande sätt kan dis-
kussionerna övergå i en debatt om om-
strukturering av hela IFAD.
45
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
FN:s flyktingkommissarie inrättades år
1950 utifrån behovet att lösa de europeiska
flyktingarnas situation efter andra världs-
kriget. UNHCR:s grundläggande mandat,
att ge rättsligt skydd åt personer som p.g.a.
välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt
hemland, finns nedlagt i 1951 års flykting-
konvention och 1967 års tilläggsprotokoll.
Definitionen av flyktingar har breddats i
Afrika och Centralamerika till att även om-
fatta de som flyr på grund av konflikter
som inte nödvändigtvis är riktade mot
enskilda personer.
En viktig del av UNHCR:s arbete är
inriktat på att genom internationella avtal
och nationell lagstiftning främja flyktingars
rättigheter, samt övervaka att dessa tilläm-
pas av de enskilda staterna. Under de se-
naste åren har en ökad betoning lagts på
förebyggande insatser och förbättrad kata-
strofberedskap. Medvetenheten om att
barn och kvinnor utgör 80 % av flyktingar-
na har lett till att man under senare år allt-
mer söker anpassa sin verksamhet till att
möta dessa gruppers speciella behov. En-
ligt FN:s uppgifter finns idag ca 17 miljo-
ner flyktingar utöver 2,65 miljoner under
mandatet för FN:s hjälporganisation för
palestinaflyktingar (UNRWA).
Huvuddelen av världens flyktingar
finns i utvecklingsländerna, vilket har
medfört att UNHCR:s verksamhet i stor
utsträckning inriktas också på materiellt
bistånd. Samarbetet med World Food Pro-
gramme (WFP) har lett till en överenskom-
melse som innebär att WFP fr.o.m. 1 janua-
ri 1992 övertar hanteringen av livsmedels-
biståndet till flyktingar.
UNHCR söker aktivt finna varaktiga
lösningar för flyktingarna. Frivillig repa-
triering till hemlandet är den bästa lös-
ningen. I situationer då hemvändande ej är
möjligt inom en överskådlig framtid, kan
hjälp till integration i asyllandet ges. Då
fara för den enskildes säkerhet eller andra
speciella skäl föreligger kan omplacering i
tredje land komma ifråga. Utöver sitt re-
guljära program kan UNHCR, på general-
församlingens uppdrag, bistå flyktingar
kortare tid efter återkomsten till hemlandet
för att underlätta deras återanpassning.
UNHCRrs verksamhet granskas av en råd-
givande kommitté, den s.k. exekutivkom-
mittén. Kommittén har 47 medlemmar.
Sverige är medlem sedan år 1958.
Kommittén har sitt årsmöte en gång per
år i Geneve där flyktingkommissarien har
sitt säte. Däremellan fungerar den genom
arbetsgrupper för administrativa frågor
samt för rättsliga skyddsfrågor (s.k. protec-
tion). Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata, Ja-
pan, flyktingkommissarie.
Hyktingkommissariens verksamhet finan-
sieras nästan helt genom frivilliga bidrag,
huvudsakligen från medlemsländerna.
Mindre än 1 % av budgeten finansieras
över FN:s reguljära budget.
UNHCR:s budget för 1992 års reguljära
program uppgår till 372 miljoner US dol-
lar. Inklusive de särskilda programmen
beräknas de totala behoven för verksam-
hetsåret uppgå till 1100 miljoner US dol-
lar.
De största bidragsgivarna år 1991 var
USA, Japan, EG, Sverige, Tyskland, och
Storbritannien. Sveriges reguljära bidrag
under budgetåret 1991/92 uppgick till
46
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Flyktingar i världen, 31/12-1992
Ca 17 miljoner människor i världen är flyktingar.
Som syns på karten är några av världens fattigaste
länder de största mottagarna av flyktingar.
Karta: UD-SIDA
215 miljoner kronor. Därutöver gavs extra
bidrag från bl.a. anslagsposten Katastrofer,
stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges
reguljära bidrag för budgetåret 1992/93
(verksamhetsåret 1992) uppgår till 235 mil-
joner kronor.
samt de som blev flyktingar efter junikri-
get år 1967.1 dag är ca 2,5 miljoner palesti-
nier registrerade hos UNRWA i Jordanien,
Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och
på Västbanken. Ungefär en tredjedel av
dessa befinner sig i flyktingläger.
FN:s hjälporganisation för palestinaflyk-
tingar inledde sin verksamhet år 1950. UN-
RWA bistår de flyktingar som år 1948 läm-
nade Palestina vid staten Israels tillkomst
Programmet för palestinaflyktingar omfat-
tar utbildning, hälsovård, social verksam-
het och livsmedelshjälp. Genom utbild-
ningsprogrammet, vilket omfattar drygt
hälften av budgeten, utbildas bl.a. 365 500
barn. Omkring 10 000 lärare, nästan samtli-
ga palestinska flyktingar, arbetar inom
utbildningsprogrammet. På grund av den
försämrade säkerhetssituationen på Väst-
banken/Gaza har UNRWA även kommit
att utveckla en skyddsfunktion för flyk-
tingarna. Kriget i Persiska Viken har på
olika sätt inneburit påfrestningar på verk-
47
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
samheten, bl.a. genom en omfattande pa-
lestinsk invandring från Kuwait, en ökad
arbetslöshet och en allmänt sämre ekono-
misk situation i de ockuperade områdena.
UNRWA:s chef, med titel generalkommis-
sarie, rapporterar till generalförsamlingen
om organisationens verksamhet. I början
av 1991 tillträdde liter Turkmen från Tur-
kiet som generalkommissarie. En rådgi-
vande kommitté bestående av tio med-
lemsländer finns för planering av orga-
nisationens verksamhet.
1993 års utgifter beräknas till ca 295 miljo-
ner US dollar. UNRWAts budgetsystem
med rullande treårsplanering övergick
1992 till tvåårsplaner.
De största bidragsgivarna till UNRWA
är USA, EG, Sverige, Italien och Norge.
Det svenska bidraget för budgetåret
1992/93 uppgick till 146 miljoner kronor,
vilket innebär en andel om ca 9 %.
Utöver biståndet till UNHCR och UNR-
WA, så bidrar Sverige till flyktinginsatser
genom FN:s livsmedelsprogram, WFP.
Dessa bidrag redovisas under avsnittet
"Internationellt livsmedelsbistånd och
jordbruksutveckling."
Några barn i byn
Gof Gaddad i
Somalia äter ett mål
Unimix vid en
irländsk hjälp-
organisations
utspisningsplats.
FOTO: HELDUR NETOCHNY/BAZAAR
48
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
• •
FN:s program för
kontroll av
beroendeframkallande
medel (UNDCP)
FN:s program för kontroll av beroende-
framkallande medel (UNDCP) skall både
inom och utanför FN-systemet ha den cen-
trala och samordnande rollen i den inter-
nationella narkotikabekämpningen.
Sverige har sedan 1977 stött insatser mot
de växande narkotikaproblemen genom
stöd till UNDCP:s (tidigare UNFDAC:s)
verksamhet. De svenska bidragen till den
internationella narkotikabekämpningen
ökade kraftigt till följd av den ökade nar-
kotikahandeln under 1980-talet.
Målet för narkotikaprogrammets verksam-
het är att angripa narkotikaproblemet ge-
nom att minska både tillgången och efter-
frågan på illegal narkotika samt genom att
bekämpa den illegala handeln. Medlen för
att uppnå detta är:
• stöd till alternativ odling eller annan
inkomstbringande verksamhet som av-
ser ersätta odling av narkotikagrödor,
• stöd till behandling, rehabilitering och
social återanpassning av missbrukare,
• stöd till utbildning och information om
de skadliga verkningarna av narkotika-
missbruk,
• stöd till utbildning i tillämpning av nar-
kotikalagar,
• stöd till laboratorieutbildning för
narkotikaanalyser,
• stöd till forskning samt
• stöd till kontrollinsatser.
Det konkreta arbetet går ut på att utarbeta
nationella handlingsplaner med de berör-
da länderna och sen i enlighet med den i
dessa utarbetade strategin implementera
projekt. Begränsade resurser samt överty-
gelsen att narkotikaproblemet bäst bekäm-
pas ur ett brett perspektiv har dock lett till
att UNDCP i hög grad söker samordna
sina projekt med andra organisationer.
Samarbete bedrivs redan med t.ex. FAO
och WHO. Det finns dessutom i dagsläget
samarbetsförslag med bl.a. de internatio-
nella utvecklingsbankerna, med ambitio-
nen att dessa i sina utvecklingsprogram tar
hänsyn till narkotika som ett viktigt ele-
ment i vissa länders ekonomiska och socia-
la situation.
UNDCP:s exekutivdirektör, undergeneral-
sekreterare Giorgio Giacomelli, är direkt
underställd FN:s generalsekreterare.
UNDCP har ingen styrelse. De största gi-
varländema, dit Sverige hör, samlas två
gånger årligen till informella möten till-
sammans med programmets ledning för
diskussioner kring verksamheten och eko-
nomin. Sverige driver aktivt behovet av att
tillsätta en styrelse i vilken bl.a. mottagar-
länderna skall representeras och som mer
löpande kan följa organisationens verk-
samhet.
Sekretariatsfunktionerna finansieras ge-
nom FN:s reguljära budget. UNDCP:s ope-
rativa verksamhet finansieras genom frivil-
liga bidrag. Bidrag har lämnats från ett
50-tal länder och budgeten för 1992 omfat-
tar ca 70 miljoner US dollar. Budgetåret
49
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
På polisstationen i Kousloon,
Hongkong, tar man finger-
avtryck på en gripen knark-
handlare. På bordet finns
bevismaterialet: några gram
heroin och redskap för
missbruket.
1992/93 utbetalade Sverige 54 miljoner
kronor till programmets operativa verk-
samhet. Sverige finansierar därmed ca 10
% av den operativa verksamheten.
/z/nv^v
///lim
VUIIMF
'X\\U0*r
Familjeplanering har i många länder star-
tats genom initiativ av frivilliga organisa-
tioner. IPPF, den internationella familjepla-
neringsfederationen bildades 1952.
Föreningen i Sverige hörde till federatio-
nens grundare. IPPF länkar nu samman
lokala organisationer i över 150 länder.
IPPF har konsultativ status i ECOSOC och
har ett formaliserat samarbete med FN:s
befolkningsfond, UNFPA.
Det övergripande målet för IPPF:s verk-
samhet är att främja familjeplanering och
ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att männis-
kor själva skall kunna besluta om när de
vill ha och kan ta hand om ett barn. Detta
ses som en grundläggande mänsklig rät-
tighet. Federationen verkar för att öka
medvetenheten om befolkningsfrågornas
:FOTO. HELDUR NETOCNY7BAZAAR
betydelse i nationell och internationell ut-
vecklingsplanering och för att utveckla och
förbättra tillgången till familjeplanerings-
service. Särskilda ansträngningar görs för
att uppmärksamma kvinnornas centrala
roll. Genom att vidga samarbetet med an-
dra enskilda och mellanstatliga organisa-
tioner, söker IPPF bredda och intensifiera
sin verksamhet. Federationen samarbetar
nära med WHO och UNFPA i frågor som
rör sexualundervisning, nutrition och fa-
miljeplaneringsservice, och med UNICEF i
program som länkar familjeplanering till
UNICEF:s bamöverlevnadsprogram. Ef-
terfrågan på IPPF:s insatser ökar.
50
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
I federationen finns 123 organisationer.
Representanter för samtliga medlemsorga-
nisationer sammankallas vart tredje år till
medlemsförsamlingen för att bl.a. fastställa
den treåriga arbetsplanen. Verksamheten
leds i övrigt av styrelsen, Central Council,
som består av representanter för medlems-
organisationerna, s.k. volontärer, valda på
regional basis. Representanter för bidrags-
givande länder deltar i årliga överlägg-
ningar med sekretariatet.
Generalsekreterare är sedan april 1989
dansken Halfdan Mahler, tidigare general-
direktör för WHO. Federationens sekreta-
riat ligger i London.
IPPF:s verksamhet finansieras genom fri-
villiga bidrag från regeringar (90 %), orga-
nisationer och privata bidragsgivare. Där-
till kommer s.k. lokala inkomster från
medlemsavgifter, försäljning av preventiv-
medel och bidrag från statliga och privata
källor vilka direkt tillfaller medlemsorga-
nisationerna. År 1990 var den totala in-
komsten 74,8 miljoner US dollar, år 1991
76,0 miljoner US dollar och prognosen för
år 1992 är 84,9 miljoner US dollar.
Japan, Sverige, Storbritannien, Norge,
Canada och Danmark är de största bi-
dragsgivarna. USA beslöt år 1985 att inte
ge fortsatt statligt bidrag till IPPF, eftersom
man ansåg att federationen förespråkade
aborter som en familjeplaneringsmetod.
IPPF har å sin sida beslutat att medlemsor-
ganisationerna själva avgör möjligheterna
att stödja laglig abortrelaterad verksamhet.
USA:s familjeplaneringsförening ingår i
federationens medlemskrets och federatio-
nen har ett regionalt kontor i New York.
Det svenska bidraget för budgetåret
1991/92 uppgick till 90 miljoner kronor.
Det motsvarar ca 20 % av organisationens
totala inkomster.
ITC bildades år 1964 med syfte att bl.a.
främja u-ländemas export genom medver-
kan i marknadsundersökningar, utveck-
ling av nya produkter, marknadsföring
och uppbyggnad av nya institutioner för
export. Även importrelaterade projekt fö-
rekommer. I enlighet med nordiska re-
kommendationer har ITC i högre grad
uppmärksammat de minst utvecklade län-
derna.
Riktlinjerna för ITC:s verksamhet fastställs
av de beslutande organen i UNCTAD och
GATT på grundval av rekommendationer
från en rådgivande grupp "Joint Advisory
Group on ITC", i vilken alla FN:s och
GATT:s medlemsländer kan delta.
För den löpande verksamheten svarar
ett sekretariat i Geneve med ca 270 anställ-
da, vartill kommer ca 700 expertkonsult-
uppdrag i ITC:s samarbetsländer. Mellan
åren 1981-92 var svensken Göran Engblom
exekutivdirektör. Posten är sedan januari
1992 vakant på grund av oenighet mellan
GATT oeh FN om ställning och anställ-
ningsvillkor för ny ITC-chef.
ITC:s totala budget uppgick år 1991 till
55 miljoner dollar. ITC:s tekniska samar-
betsprogram finansieras genom UNDP-
bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den
störste enskilde bidragsgivaren. Det svens-
ka bidraget uppgår budgetåret 1992/93 till
23 miljoner kronor, varav 2 miljoner kro-
51
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
nor till ITC:s råvaruprogram. Dessutom
samarbetar Sverige med ITC inom ramen
för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Ett svenskt förslag om förändrade former
för finansiering och styrning av biståndet
inom ITC har varit föremål för konsultatio-
ner i en särskilt tillsatt arbetsgrupp.
Den globala miljöfonden (GEF) inledde sin
verksamhet under 1991 och administreras i
samarbete mellan FN:s miljöprogram
(UNEP), FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) och Världsbanken.
Fonden har etablerats för en treårig för-
söksperiod och syftar till att finansiera in-
satser inom sådana miljöområden som har
påtaglig global karaktär. Den är inriktad
på insatser i u-länderna för att upprätthålla
biologisk mångfald, reducera klimatpåver-
kan, förhindra uttunning av ozonskiktet
och skydda internationella vatten.
Miljöfondens verksamhet granskas av en
rådgivande kommitté bestående av samtli-
ga bidragsgivare till fonden. Den rådgi-
vande kommittén sammanträder två gång-
er per år. Den närmare utformningen av
berednings- och beslutsmekanismen utfor-
mas under 1992.
Fonden har hittills fått bidrag om ca 1 mil-
jard US dollar från 30 länder, varav 13 u-
länder. Det svenska bidraget för treårsperi-
oden 1991-93 motsvarar 24,5 miljoner US
dollar. Den svenska andelen motsvarar
2,62 %. vilket även inkluderar bidraget till
Montrealprotokollet.
Mekongkommittén (The Committee for
Coordination of investigations of the Lo-
wer Mekong Basin) etablerades 1957 av
FN med Kambodja, Laos, Thailand och
Vietnam som medlemmar.
I väntan på kambodjafrågans lösning har
kommittén en interimsstyrelse bestående
av Laos, Thailand och Vietnam. Kommit-
téns verksamhet leds av kanadensaren
Chuck Lankester, som har titeln exekutiv-
agent.
Mekongkommittén har som uppgift att få
till stånd ett uthålligt utnyttjande av vatten
och andra relaterade resurser i de lägre
delarna av Mekongs vattenområde. Kom-
mittén arbetar speciellt med områdena
vattenkraft, bevattning, flodkontroll och
strandskydd, jordbruk, skog, fiske, skötsel
av flodens upprinningsområden samt
flod transporter.
Montrealprotokollet om ozonnedbrytande
ämnen är ett internationellt avtal som för-
binder dess parter att genomföra en av-
veckling av användningen av ozonnedbry-
tande ämnen. Awecklingsprogrammet
varierar beroende på typ av.ämnen. För
freoner och haloner driver Sverige i för-
handlingssammanhang en linje som inne-
bär en snabb avveckling. Nya ozonnedbry-
tande ämnen upptäcks och förhandlas
fortlöpande. För att underlätta avveckling-
en i u-ländema har en fond, som fr.o.m.
1993 är permanent, upprättats inom ramen
för FN.
52
INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM
Regnskogen varar inte för evigt. Här förvandllar
man de avverkade träden till kol i en primitiv
kolugn (Amazonas, Brasilien).
FOTO. AGNALDO MACIEL/BAZAAR
Fonden skall huvudsakligen användas för
att täcka sådana merkostnader som upp-
kommer i u-ländema i samband med över-
gång till teknik som baseras på använd-
ning av icke-ozonnedbrytande ämnen.
Montrealprotokollets parter har etablerat
en exekutivkommitté för att överse och
besluta om medelsanvändningen inom
fonden. Kommittén består av representan-
ter från sju i-länder och sju u-länder. Mer-
parten av fondmedlen kommer att använ-
das för investeringar i ny teknik i
u-ländema och verkställas av Världsban-
ken efter beslut i exekutivkommittén. En
utvärdering av fonden och projekten skall
göras till 1995. Exekutivkommittén har ett
litet sekretariat av beredande karaktär,
lokaliserat till Montreal.
Interimsfonden finansieras genom bidrag
från i-landspartema i Montrealprotokollet
enligt en framförhandlad skala. Under
1991 omfattade de utlovade bidragen
73,3 miljoner US dollar. Behoven för treårs-
perioden 1991-93 lr 240 miljoner US dollar.
Behoven för nästkommande treårsperiod
beräknas till minst det dubbla. Det svenska
bidraget till fonden för 1992 motsvarade ca
6,5 miljoner kronor.
53
BILATERALT
UTVECKLINGSSAMARBETE
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Tretton av SIDA:s nitton programländer
finns i Afrika. Därutöver ger SIDA bistånd
till ett 20-tal länder i Afrika. Totalt utbeta-
lade SIDA under budgetåret 1991/92
3 489 miljoner kronor till samtliga länder. I
detta belopp ingår förutom direkta bidrag
genom landramar bidrag i form av kata-
strofbistånd, miljöbistånd, kvinnobistånd,
betalningsbalansstöd m.m. Biståndsmyn-
dighetema BITS, SAREC och SWEDE-
CORP har verksamhet av mer begränsad
omfattning i ett 30-tal länder i Afrika. Ge-
nom dessa utbetalades 181 miljoner kronor
i form form av u-krediter, tekniskt bistånd,
näringslivsbistånd m.m.
3| Programländer
Q Övriga länder som får bistånd
Nedan ges en sammanfattning av det
svenska biståndet till dels programländer,
dels några av de större mottagarländerna
utanför programkretsen. En totalbild av
biståndsflödet till olika länder och regimer
i Afrika har eftersträvats. Såväl biståndet
genom SIDA som biståndet genom de
mindre biståndsmyndigheterna BITS,
SAREC och SWEDECORP ingår således i
tabeller och sammanställningar. Ibland är
det inte möjligt att hänföra belopp till
enskilda länder. Det gäller t.ex. bidrag
genom FN:s regionala appeller för Afrikas
Horn. Även annat bilateralt bistånd som
kanaliseras genom multilaterala organ
t.ex. livsmedelsbistånd via WFP kan inte
knytas till ett enskilt land. Sifferunderlaget
har således sina brister.
|
Biståndet till Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr | |||||
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Södra Afrika |
2 073 |
23 |
22 |
6 |
2124 |
|
Östra Afrika |
1 004 |
11 |
20 |
4 |
1 038 |
|
Afrikas Horn |
201 |
38 |
22 |
1 |
261 |
|
Väst/Central/Nordafrika |
211 |
19 |
2 |
2 |
234 |
|
Afrika totalt |
3 489 |
103 |
66 |
12 |
3 687 |
56
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Programländerna i
södra Afrika är
markerade med färg.
|
Biståndet till södra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr | |||||
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Angola |
221,9 |
0,9 |
- |
- |
222,8 |
|
Botswana |
85,7 |
3,90 |
1,8 |
2,0 |
93,4 |
|
Lesotho |
43,4 |
0,6 |
- |
- |
44.0 |
|
Mozambique |
594,1 |
1,5 |
13,0 |
1,8 |
610,4 |
|
Namibia |
111,5 |
1,3 |
0,8 |
0,5 |
114,1 |
|
Zambia |
322,7 |
2,1 |
0,3 |
- |
321,5 |
|
Zimbabwe |
271,9 |
10,2 |
6,5 |
1,5 |
290.1 |
|
Regionalt samarbete |
210,0 |
- |
- |
- |
210,0 |
|
Övrigt SADCC |
11,0 |
- |
- |
- |
11,0 |
|
Övriga länder | |||||
|
Mauritius |
- |
2,5 |
- |
- |
2,5 |
|
Malawi |
- |
0,6 |
- |
- |
0,6 |
|
Swaziland |
- |
0,2 |
- |
- |
0,2 |
|
Summa |
2 073,2 |
22,5 |
22,4 |
5,8 |
2123,9 |
57
Angola
(1990)
Befolkning ca 10 milj
Befolknings-
tillväxt/år 2,9%
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
73,8% 9,5% 16,7%
Andel läskunniga män 56%
kvinnor 29%
Förväntad livslängd
Dödlighet,
barn under 5 år
BNP/invånar'
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
45,5 år
29,2% (1990)
- (1990)
3,5% (1990)
ingen uppgift
|
Bistånd | |
|
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
21,2 |
|
Sverige |
3,8 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
189,9 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda organisationer |
0,7 |
|
katastrofbistånd |
23,6 |
|
regionala insatser |
3,1 |
|
demokrati/MR |
0,15 |
|
särskilda program |
1,3 |
|
miljö |
3,0 |
|
BITS |
0.9 |
|
SWEDECORP |
0,01 |
|
SAEREC |
- |
|
Summa |
222,66 |
58
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Stor osäkerhet om Angolas framtid följde
på de allmänna val som hölls i september
1992. Valen till nationalförsamling och pre-
sidentämbete utgjorde ett viktigt led i den
fredsprocess mellan Angolas regering och
motståndsrörelsen Unita, vilken inleddes i
maj 1992 om ett slut på det långvariga in-
bördeskriget. Vid valen erhöll det regeran-
de MPLA-partiet en majoritet av platserna
i nationalförsamlingen. En andra valom-
gång för presidentämbetet blev nödvän-
digt sedan ingen erhållit de erforderliga
50 % av rösterna. Den sittande presidenten
José dos Santos erhöll en övervikt över den
främste utmanaren Jonas Savimbi, ledare
för Unita.
FN med sin övervakningsstyrka UNA-
VEM II på plats menade att valen trots
vissa inslag av oegentligheter i huvudsak
varit korrekt genomförda. Valresultatet
ifrågasattes av Unita och valen följdes av
våldsamheter och återupptagna strider.
Därmed skapades stor ovisshet om proces-
sen mot nationell försoning skulle kunna
fullföljas eller om landet stod inför ett åter-
upptaget inbördeskrig (november 1992).
Under den fredsprocess som inleddes
med de s.k. Bicesseavtalen i maj 1991 ägde
en rad viktiga politiska och ekonomiska
förändringar rum i Angola. Det regerande
MPLA upphörde att vara statsbärande
parti och en rad partier bildades inför de
allmänna valen. Den politiska liberalise-
ringen grundlagsfästes genom en revision
av författningen. Yttrande- och mediefrihe-
ten ökade. Dödsstraffet avskaffades och
åtgärder vidtogs för att stärka rättsväsen-
dets oberoende. Fredsavtalet stadgade att
en ny nationell armé skulle bildas sedan de
båda stridande parterna, regeringen och
Unita, väl upplöst sina styrkor. Demobili-
sering fullföljdes inte helt och försöken att
bilda en ny nationell armé kom till stånd
först kort före valen i september 1992.
Inom det ekonomiska området har un-
der senare år åtgärder vidtagits för att
komma till rätta med de extrema obalanser
som uppstått inom den statsreglerade eko-
nomin. Den tidigare mycket kraftigt över-
värderade lokala valutan devalverades,
begynnande åtgärder vidtogs för att skapa
kompetens och nödvändiga institutioner
för att bedriva finans- och penningpolitik.
När avtalet om fred och nationell förso-
ning undertecknades i maj 1991, hade
Angola befunnit sig i krig under trettio år.
I början av 1960-talet inledde nationalistis-
ka rörelser väpnat motstånd mot den då-
varande portugisiska kolonialmakten. Ett
befrielsekrig pågick med varierande inten-
sitet under närmare femton år till dess att
Portugals kolonialvälde föll sönder. Kort
efter självständigheten 1975 och efter ett
misslyckat försök till nationell samlingsre-
gering, började väpnade stridigheter mel-
lan MPLA, Unita och FNLA. Sydafrika
invaderade Angola och MPLA-regeringen
tillkallade kubanska trupper. Med den
kubanska närvaron i landet lyckades
MPLA konsolidera sin maktställning, men
kriget fortsatte mot sydafrikanska trupper
och mot Unita-rörelsen.
Överenskommelsen 1988 om Namibias
självständighet innebar även att utländska
trupper skulle dras tillbaka från Angola.
Den av FN utsända övervakningsstyrkan,
UNAVEMI, gavs i uppdrag att verifiera
det kubanska tillbakadragandet, som full-
följdes i maj 1991.
Under slutet av 1980-talet inleddes ock-
så samtal mellan företrädare för Angolas
regering och Unita, understödda av USA,
dåvarande Sovjet och Portugal, om ett slut
på inbördeskriget. Ett sådant fredsavtal
undertecknades i den portugisiska orten
Bicesse i maj 1991, i vilket föreskrivs ett
slut på stridigheter, upplösande av väpna-
59
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
de styrkor i syfte att bilda en ny nationell
armé samt allmänna val inom en period av
arton månader.
Sverige har under lång tid varit en av de
största bilaterala biståndsgivarna till Ango-
la. FN har under senare år igångsatt två
samordnade hjälpaktioner inom vilkas
ram flera FN-organ varit engagerade bl.a.
med ansenliga svenska bidrag. Angola
vann inträde i Bretton Wood-institutioner-
na 1989. Världsbanken och Internationella
Valutafonden har sedan dess givit tekniskt
bistånd för att stärka landets marknadse-
konomiska kompetens.
FN:s särskilda hjälpprogram för Angola,
Special Relief Programme for Angola, I och
II. Vidare har ett bidrag om 18 miljoner
kronor lämnats till ett FN-program för de-
mobilisering av soldater. Tekniskt stöd till
valens genomförande lämnades genom
UNDP till ett belopp om 10 miljoner kro-
nor. Ett svenskt bidrag om 40 miljoner kro-
nor har lämnats till ett Världsbanksprojekt
för väg- och broarbeten.
Målet för det svenska utvecklingssamarbe-
tet med Angola är att stöda nationell kon-
solidering samt social och ekonomisk ut-
veckling. Samarbetet bedrivs genom SIDA.
Övriga biståndsorgan som BITS, SAREC
och SWEDECORP har inget samarbete
med Angola. Av svenska enskilda organi-
sationer är Afrikagruppemas Rekryte-
ringsorganisation (ARO) verksam i Ango-
la. Det sammanlagda utbetalade biståndet
till Angola budgetåret 1991/92 uppgick till
231 miljoner kronor, varav SIDA svarade
för den allra största delen.
Under det senaste året har 200 miljoner
kronor avsatts för katastrof- och återupp-
byggnadsinsatser. Dessa medel har läm-
nats som ett led i processen mot fred och
nationell försoning. Bidragen har huvud-
sakligen kanaliserats genom FN. Av med-
len har 115 miljoner kronor lämnats genom
Utvecklingssamarbetet med Angola ge-
nom SIDA regleras av ett ettårigt samar-
betsavtal för budgetåret 1992/93 som om-
fattar 210 miljoner kronor. Det långsiktiga
biståndet är koncentrerat till fiskesektom,
hälsosektom och telesektorn. Bistånd har
även lämnats för underhåll av gasturbiner
och för renovering av lastbilar. Inom dessa
områden har samverkan skett mellan bi-
stånd och till Sverige knutna företag. Bi-
ståndet är inriktat på att stödja en social
och ekonomisk utveckling.
Stödet till hälsosektom har omfattat ett
tiotal delprogram med inriktning på pri-
märhälsovård om totalt 40 miljoner kronor
för avtalsperioden. Programmet har inne-
fattat vaccination, hälsoupplysning, baslä-
kemedel och åtgärder mot endemiska
sjukdomar.
Samarbetet inom fiskesektom har gällt
yrkesutbildning vid en fiskeskola, fiskeri-
undersökningar och hantverksfiske om
totalt 39,9 miljoner kronor för budgetåret
1991/92.
Ett samarbete inleddes under budgetår-
et 1991/92 med Angolas telesektor i syfte
att stärka institutions- och kompetensupp-
byggnad. Telesektorn står inför en om-
60
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
strukturering i vilken verksamheten delas
upp i en centralt reglerande respektive en
operativ affärsdrivande enhet. Gällande
avtal uppgår till 63 miljoner kronor över en
treårsperiod.
Inom transportsektorn har en insats om 10
miljoner kronor överenskommits för leve-
rans av reservdelar till lastbilar och bussar.
Insatsen är riktad till märkena Volvo och
Scania.
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag Ingående reservation |
200,0 49,7 |
210,0 60,9 |
|
Summa |
249,7 |
270,9 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Telekommunikation |
13,8 |
31,2 |
|
Fiske |
39,9 |
40,3 |
|
Hälsa |
35,1 |
42,7 |
|
FN:s katastrofprogram |
45,0 |
35,0 |
|
Valtekniskt stöd |
10,0 |
- |
|
Demobilisering |
18,0 |
- |
|
Importstöd |
9,1 |
- |
|
PK-fond |
6,3 |
10,0 |
|
Gasturbiner |
1,8 |
2,1 |
|
Energirehabilitering |
10,9 |
30,7 |
|
Reservdelar (lastbilar) |
- |
10,0 |
|
Vägrehabilitering |
- |
30,0 |
|
Summa |
189,9 |
232,0 |
61
ca 1,3 milj (1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
3,4%
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
43,2%
4,8%
52,0%
Andel läskunniga män 84%
kvinnor 65%
Förväntad livslängd 59,8 är
Dödlighet,
barn under 5 år 8,5%
BNI/invånare 2 040 USD (1990)
Bistånd, andel av BNI 5,5% (1990)
Militärutgifter, andel
av BNP 2,5% (1989)
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 115,0
Sverige 19,3
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA
inom landramen____________________76,6
utanför landramen
enskilda organisationer________________1,0
katastrofbistånd_________________________-
betalningsbalansstöd__________________ -
regionala insatser______________________5,3
demokrati/MR_________________________0,1
särskilda program______________________1,6
miljö________________________________________________1,1
BITS_________________________________3,9
SWEDECORP___________________2,0
SAREC_____________________________1,8
Summa 93,4
62
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Botswana betraktas ofta som ett mönster-
land för utvecklingen i södra Afrika. Poli-
tiskt har alltsedan självständigheten ett
flerpartisystem upprätthållits. Utrikespoli-
tiskt har man, genom en skicklig balans-
gång, lyckats upprätthålla viss självstän-
dighet gentemot Sydafrika, trots det stora
ekonomiska beroendet och ett flertal mili-
tära ingripanden därifrån.
Under det gångna året har en större
korruptionsskandal uppdagats, i vilken
flera ministrar var inblandade. Ministrarna
avskedades och kritik framfördes av oppo-
sitionen och massmedierna. Byggandet av
ett nytt militärflygfält är ett annat ämne
som offentligt debatterats. Viss oro har
förekommit på arbetsmarknaden.
Sedan självständigheten har den ekono-
miska tillväxten varit rekordartad. Nu
uppges per capita-inkomsten baserad på
BNP uppgå till ca USD 3 000. Denna siffra
nästan halveras om man istället utgår från
BNI där de utländska bolagens vinsthem-
tagning frånräknats. Förutom en skicklig
marknadsanpassad ekonomisk politik har
tillväxten varit baserad på diamantinkom-
ster. Det stora beroendet av diamanter har
gjort den botswanska ekonomin sårbar för
prisförändringar. I syfte att diversifiera
ekonomin prioriteras i senaste utvecklings-
planen privat tillverkningsindustri.
Som en följd bl.a. av den regionala tor-
kan och lågt världsmarknadspris på dia-
manter har tillväxttakten under 1992 avta-
git, exportinkomsterna reducerats och
inflationen ökat.
Arbetslösheten och undersysselsätt-
ningen är trots den höga tillväxttakten ett
problem, liksom den skeva inkomstfördel-
ningen. De fattigaste 40 procenten av be-
folkningen erhåller 11 procent av inkom-
sterna. Den nu uppkomna torkan har
förvärrat situationen ytterligare för Bot-
swanas allra fattigaste.
Fria och allmänna val har genomförts vart
femte år. Landets press är fri och domsto-
larna är oberoende. Yttrandefriheten är, i
jämförelse med de flesta andra afrikanska
länder, betydande. Några politiska fångar
anses inte förekomma och inte heller några
religiösa eller etniska spänningar.
Botswanas militärutgifter har stått för om-
kring 2,5 % av BNP (1989). Det är närheten
till Sydafrika som ligger bakom landets
behov av försvar. Sydafrika har tidigare
gjort flera militära raider in i landet.
Biståndsflödet till Botswana är stort i för-
hållande till befolkningsantalet och hör till
de högsta i världen. Bland de viktigaste
bilaterala givarna återfinns USA, Norge
och Sverige. Inom FN-familjen märks
UNDP (miljö- och förvaltningsstöd) och
särskilt WFP med stöd till de fattiga som
drabbats av torkan.
Det svenska biståndet har alltsedan det
inleddes år 1966 främst syftat till att mins-
ka Botswanas beroende av Sydafrika. Det
har också haft som mål ekonomisk och
social utjämning. Under de senaste åren
har, som en följd av landets tämligen goda
ekonomi, en omorientering av det traditio-
nella biståndet ägt rum, från kapitalinten-
siva investeringar till insatser för kun-
skapsöverföring och institutionsbyggande.
Ett bredare samarbete har också inletts
63
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
genom BITS och SWEDECORP. SAREC
bedriver forskningssamarbetet bl.a. inom
miljö och vattenområdet. Stöd utgår även
till enskilda organisationer, till särskilda
insatser för kvinnor och som kulturstöd. I
det regionala samarbetet pågår modernise-
ring av signal- och telesystemen för järnvä-
gen. Totalt uppgick biståndet under bud-
getåret 1991 /92 till 93,4 miljoner kronor.
SIDA har inom sitt landprogram beslutat
koncentrera biståndet till färre sektorer och
delinsatser inom de olika sektorstöden.
Dessa förändringar har resulterat i rela-
tivt stora reservationer. Den botswanska
mottagarkapaciteten har sedan länge be-
traktats som god, förvaltningen fungerar
tämligen effektivt. Det stora inslaget av
biståndsfinansierade experter inger dock
vissa farhågor på lång sikt. Medelsfördel-
ningen framgår av tabellen nedan.
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
95,0 |
95,0 |
|
Ingående reservation |
14,9 |
20,7 |
|
Summa |
109,9 |
115,7 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Undervisning |
19,5 |
16,0 |
|
Distriktsutveckling |
18,1 |
23,1 |
|
Vattenförsörjning |
31,6 |
20,0 |
|
Personal- och konsult- |
16,7 |
25,0 |
|
Järnväg |
3,3 |
8,6 |
|
Summa |
89,2 |
92,7 |
|
Utgående reservation |
20,7 |
23,0 |
Stödet till undervisnings- och kultursektorn
har förbättrat tillgången till god basutbild-
ning och ett breddat kulturutbud för både
barn och vuxna. Institutionssamarbete,
bl.a. genom Radio Botswana, utgör en vä-
sentlig del inom detta stöd.
Det svenska stödet till distriktsutveckling
syftar till att stärka den lokala förvaltning-
en på distriktsnivå för att möjliggöra en
ökad decentralisering. Under året gavs
utbildning till personal i kommunförvalt-
ningen och gjordes insatser för fysisk pla-
nering, markregistrering och kartproduk-
tion av större byar.
Personal- och konsultfond
Huvudinriktningen inom personal- och kon-
sultfonden har varit att främja olika miljöin-
satser. 1993/94 beräknas miljöinsatserna
inbakas i ett separat miljöprogram. Därut-
över finansierades över fonden visst perso-
nalbistånd och institutionellt samarbete,
bl.a. inom revisionsområdet.
Stödet till vattenförsörjningen på landsbyg-
den håller på att avslutas. Vattenfrågorna
kommer dock att finnas kvar bl.a. inom
stödet till distrikts- utveckling och medel
för underhåll och förbättringar av vatten-
anläggningar på landsbygden kan anslås.
Som en följd av torkan har särskilda
insatser för att reducera effekterna därav
finansierats inom landramen.
Direktstödet till kvinnor har främst varit
inriktat på att stärka kvinnornas rättigheter
och att peka på hinder för deras medver-
kan i samhällsutvecklingen.
Särskilda kultursatsningar, utöver de
inom undervisningsstödet, har tidigare
gjorts till fria grupper för olika kulturakti-
viteter.
Likadant har miljöinsatser, t.ex. stödet
till utarbetandet av naturvårdsstrategin,
finansierats tidigare från det särskilda
miljöanslaget.
64
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Ett flertal svenska enskilda organisationer,
som Swedish Cooperative Centre,
LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska
Missionsrådet, bedriver projekt i Botswa-
na. Sammanlagt utbetalades till dessa 1
miljon kronor i projektbidrag under bud-
getåret.
Inom det regionala samarbetet har Botswa-
na tidigare kommit i åtnjutande av en in-
sats för modernisering av järnvägens sig-
nal- och telesystem. För närvarande
finansieras uppbyggnad av en väg till
Zambia.
Med hänsyn till landets positiva ekonomis-
ka situation har det traditionella landrams-
samarbetet kompletterats med bredare sam-
arbete genom BITS och SWEDECORP. För
budgetåret 1992/93 har 5 miljoner kronor
tagits från landramen för detta ändamål.
BITS två insatser avser dels en kommuni-
kationsstudie inom järnvägen, dels rådgiv-
ning och utbildning för landets luftfarts-
myndighet som uppföljning av tidigare
stöd från BITS. Även andra uppslag för
tekniskt samarbete är under beredning.
SWEDECORP har etablerat ett nära samar-
bete och stöd till Botswanas arbetsgivarför-
ening och industriförbund, BOCCIM. Ett
antal idéer till samriskföretagssamarbete
prövas för närvarande.
SAREC:s samarbete på forskningsområ-
det omfattar bl.a. forskarutbildning inom
miljö- och markvårdsområdet.
65
(1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
ca 1,8 milj
2,9%
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
23,3%
33,1%
43,6%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
män ingen uppgift
kvinnor ingen uppgift
57,3 år
12,9%
530 USD (1990)
24,5% (1990)
ingen uppgift
66
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
76,9 4,9 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
28,2 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda oroanisationer |
0,1 |
|
katastrofbistånd |
- |
|
betalningsbalansstöd |
- |
|
regionala insatser |
13,2 |
|
demokrati/MR |
0,4 |
|
särskilda proaram |
0,5 |
|
miljö |
- |
|
BITS |
0,6 |
|
SWEDECORP |
- |
|
SAREC |
- |
|
Summa |
43,0 |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Lan-
det är därför i stor utsträckning beroende
av Sydafrika. Inkomster från tullunionen
med Sydafrika utgör den största inkomst-
källan. Praktiskt taget all import kommer
från Sydafrika.
Remittering av löner från migrantarbe-
tarna i Sydafrika är en annan viktig in-
komstkälla, som motsvarar två tredjedelar
av importutgiftema. Allt fler migrantarbe-
tare får inte förnyade kontrakt utan måste
återvända till ett Lesotho där arbetslöshet
och undersysselsättning utgör stora pro-
blem.
Jordbruket, som skulle kunna utgöra ett
alternativ, är mycket underutvecklat och
dess andel av BNP är sjunkande. Jorderosi-
onen är ett tilltagande problem. Därtill
kommer att torkan även drabbat Lesotho.
Det strukturanpassningsprogram som
genomförs i samråd med IMF och Världs-
banken har haft framgång. Den ekonomis-
ka situationen har förbättrats, en liberalise-
ring av ekonomin ägt rum och
budgetunderskottet reducerats. Men fort-
satt hög inflation och arbetslöshet är allvar-
liga problem, som medför att de ekono-
miska framtidsutsikterna förefaller dystra.
Trots demokratiseringsprocessen kvar-
står vissa brister beträffande mänskliga
rättigheter. Bl.a. riktas anklagelser mot att
tortyr förekommer i fängelserna. Säker-
hetssituationen betecknas emellanåt som
orolig.
Militärutgifterna i Lesotho uppges ha
minskat något under de senaste åren. En
anledning till detta kan vara att antalet
politiska fångar från Sydafrika minskat
och därmed det direkta hotet från Sydafri-
ka.
Samtidigt bör det klargöras att även
militärt har Lesotho inte kunnat agera helt
självständigt från landets granne.
Förhoppningar finns om ytterligare
minskningar när väl militärregeringen er-
sätts och läget i Sydafrika stabiliserats.
Sedan 1986 har landet styrts av en militär-
regim. Kraven på demokrati har vuxit sig
allt starkare och militären utlovade allmän-
na val till i slutet av november. Tidpunkten
för dessa val har dock kommit att förskju-
tas och därmed för när militärregeringen
kommer att ersättas av en folkvald reger-
ing. Valkampanjen ledde till en intensifie-
rad politisk debatt och politisk öppenhet i
massmedia.
Inklämt inne i Sydafrika har det lilla Lesot-
ho lockat flera biståndsgivare och betydan-
de bistånd, inte minst räknat per individ.
Bland de största bilaterala biståndsgivarna
finns USA, Västtyskland, Sverige, Storbri-
tannien och Irland.
Jordbruksutveckling och undervisning
på lågstadiet är viktiga områden för det
multilaterala biståndet, främst genom
FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens
kapacitet har varit behäftad med vissa bris-
ter, vilket hämmat genomförandet av bi-
ståndet.
Det svenska biståndet till Lesotho inleddes
år 1967, året efter landets självständighet.
Det syftar bl.a. till att stödja landet att be-
67
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
vara sin självständighet. Biståndssamarbe-
tet är utformat så att någon direkt repre-
sentation på platsen inte är nödvändig. Av
det skälet kommer biståndskontoret i Ma-
seru att avvecklas fr.o.m. budgetåret
1993/94. Samarbetet bedrivs av SIDA som
ingått samarbetsavtal gällande t.o.m.
30 juni 1993. Därutöver lämnas stöd till
SADC:s markvårdssekretariat i Maseru
och insatser till förmån för demokratiut-
veckling och förbättringar av kvinnornas
situation.
Förvaltningsbistånd
Utvecklingssamarbetet genom SIDA är
koncentrerat till förvaltningsutveckling,
markvård och sysselsättningsskapande
åtgärder. Förvaltningsbiståndet syftar till
att höja kompetensnivån i den centrala
statsförvaltningen och består av organisa-
tions- och ledningsutveckling samt finans-
förvaltning för att förbättra planering, styr-
ning och kontroll av statliga resurser.
Vidare ges stöd för rådgivning och utbild-
ning i statistikproduktion. Insatser för ef-
fektivare fysisk planering omfattar rådgiv-
ning till plankontoret samt genomförandet
av olika planeringsuppdrag. Flertalet in-
satser sker med medverkan av svenska
institutioner som SCB, Boverket och RRV.
Biståndet på markvårdsområdet avser att
förbättra levnadsstandarden för lands-
bygdsbefolkningen genom ökad jord-
bruksproduktion. Bl.a. har man lyckats få
byborna engagerade i miljövårdsåtgärder
som bygger på gemensamma bybeslut,
böndernas egen teknik och arbetsintensiva
metoder. Produktionen av säd, grönsaker
och frukt har ökat i projektområdet.
Systematisk trädplantering i det nästan
trädlösa Lesotho utgör en viktig del i stö-
det att bekämpa jorderosion. Betydande
ansträngningar görs för att programmet
skall ha så bred folklig förankring som
möjligt.
Vy från huvudstaden
Maseru i Lesotho. Landet
är för övrigt nästan trädlöst.
Trädplantering är en viktig
åtgärd.
FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR.
68
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Programmet för sysselsättningsfrämjande
åtgärder ger arbete till i medeltal 2 000 per-
soner per år, framför allt vid vägbyggen på
landsbygden. Det har dock varit svårare
att skapa sysselsättning inom andra sekto-
rer. Det vidare syftet är att ge migrantarbe-
tare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt
eget land. Samarbete sker med ILO som
också ansvarar för det svenska personalbi-
ståndet.
Sverige stöder sedan 1985 SADC:s
markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd-
punkten inom programmet ligger på ut-
bildning. Insatsen bekostas över det sär-
skilda miljöanslaget.
Inför valen i november gavs svenskt
stöd genom det särskilda anslaget för de-
mokrati, mänskliga rättigheter och huma-
nitärt bistånd. Det svenska stödet möjlig-
gjorde bl.a. att valregistreringen inte drog
ut alltför lång tid och gav dem som önska-
de delta i valet möjlighet därtill.
Bidrag har också givits för specialutgå-
va av en oberoende tidskrift.
Stöd har lämnats till olika organisatio-
ner som arbetar för att förändra kvinnors
lagliga och ekonomiska status.
Lesothos nationella AIDS-program del-
finansieras av Sverige.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
35,0 |
35,0 |
|
Ingående reservation |
3,4 |
2,4 |
|
Summa |
38,4 |
37,4 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Förvaltningsbistånd |
13,6 |
14,8 |
|
Markvårdsinsatser |
12,6 |
13,0 |
|
Arbetsbaserade |
7,9 |
4,3 |
|
Personal- och konsult- |
1,3 |
2,0 |
|
Civil luftfart |
0,3 |
- |
|
Vägar och broar |
0,3 |
— |
|
Summa |
36,0 |
34,1 |
|
Utgående reservation |
2,4 |
3,3 |
69
ca 15,7 milj (1990)
Efter mer än 10 års terrorkrig,
ligger Mogambique i spillror.
Den 4 oktober 1992
undertecknades fredsfördrag
mellan regeringen och
motståndsrörelsen Renamo.
Fria val planeras till oktober
1993.
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
2,6% (1980-90)
Andel av arbetskraften i
jordbruk
84,5%
7,4% 8,1%
Andel läskunniga män 45%
kvinnor 21%
|
Förväntad livslängd |
47,5 år |
(1990) |
|
kvinnor |
49,2 år | |
|
Dödlighet, | ||
|
barn under 5 år |
29,7% | |
|
BNI/invånare |
80 USD |
(1990) |
|
Bistånd, andel av BNI |
77% |
(1990) |
|
Militärutgifter, andel | ||
|
av BNP |
10,4% |
(1989) |
industri tjänster och
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
60,3 8,7 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
397,6 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda organisationer |
16,1 |
|
katastrofbistånd |
55,1 |
|
betalningsbalansstöd |
102,3 |
|
regionala insatser |
34,5 |
|
demokrati/MR |
3,7 |
|
särskilda program |
0,7 |
|
miljö |
- |
|
SWEDECORP |
1,8 |
|
SAREC |
13,0 |
|
Summa |
624,8 |
70
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Efter mer än tio års terrorkrig underteck-
nades den 4 oktober ett fredsfördrag mel-
lan Mozambiques regering och motstånds-
rörelsen Renamo. Fördraget som
undertecknades den 4 oktober innebär att
överenskommelse nåtts om demobilisering
av båda parters förband under en period
av sex månader samt att allmänna, fria val
till parlamentet och presidentposten skall
ske senast under oktober 1993.
Arbetet med att återuppbygga landet
politiskt, ekonomiskt och socialt kommer
att vara den stora utmaningen under 1990-
talet. Landet ligger efter de många krigsår-
en i spillror. Den svåra torkan som drabbat
hela södra Afrika har slagit extra hårt mot
det sargade landet med dess stora flyk-
tingskaror.
Behoven av katastrof- och återuppbygg-
nadsbistånd är enorma och stora givarre-
surser kommer att krävas, inte minst då
landet saknar egna resurser. En internatio-
nell givarkonferens hölls i Rom i december
1992 i syfte att samordna de omfattande
insatser som krävs för demobilisering av
soldater, repatriering av återvändande
flyktingar och förberedelser för valet.
Sverige deltar aktivt bland annat i det av
FN organiserade arbetet med att reintegre-
ra demobiliserade soldater.
Mozambiques biståndsberoende är
unikt. Enligt UNDP utgör biståndet hela
77 % av landets bruttonationalinkomst,
vilket efter Sao Tomé och Principe är den
näst högsta biståndsandelen av BNI i värl-
den.
Sedan 1987 genomför Mozambique ett
ekonomiskt och socialt strukturomvand-
lingsprogram i samverkan med Världs-
banken, IMF och med omfattande stöd av
övriga givare. Programmet har inneburit
omfattande liberalisering av ekonomin.
Under programmets första fre år vändes
en tidigare kraftig minskning av BNP till
en årlig ökning om ca 5 %. Sedan 1990 har
dock tillväxttakten avtagit och ligger nu
kring 0 -1 %. Detta förklaras delvis av den
svåra torkan i landet, men även struktur-
anpassningsprogrammets funktion och
effekter kan ifrågasättas.
I och med undertecknandet av fredsför-
draget i oktober 1992 inleddes en förbere-
delseprocess inför de fria val som avses
äga rum i oktober 1993. Den mozambikis-
ka konstitutionen från 1990 har lagt en god
grund, men mycket arbete återstår för att
göra landet till en fungerande demokrati.
Uppgifter om av statsmakten sanktionera-
de politiska mord eller försvinnanden före-
kommer inte. Dock har under kriget åtskil-
liga civila mördats och försvunnit i
striderna mellan regeringen och Renamo.
Enligt officiella mozambikiska uppgifter
var militärutgifternas andel 40 % av sta-
tens löpande utgifter 1990. Fredsfördraget
stipulerar en omfattande minskning av
försvarets storlek vilket troligen kommer
att leda till en märkbar minskning av för-
svarsutgiftema.
Enligt UNDP:s statistik uppgick det totala
biståndet till Mozambique 1990 till 1,1 mil-
jarder US dollar. De största biståndsgivar-
na, var enligt DAC 1990 i nämnd ordning:
Sverige, EG, Italien, Sovjet, Frankrike, Stor-
britannien, USA och Norge.
71
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Det svenska utvecklingssamarbetet med
Mozambique var från starten 1975 inriktat
på att skapa resurstillväxt samt att minska
landets beroende av Sydafrika. Det förö-
dande terrorkriget samt den djupa ekono-
miska krisen och strukturanpassningspro-
grammet har inneburit att samarbetet
successivt har anpassats till landets svåra
situation. Totalt har Sverige utbetalt 6,25
miljarder kronor i gåvobistånd till Mozam-
bique under perioden 1975/76-1991/92.
Det av SIDA ingångna biståndssamarbetet
med Mozambique regleras av ett ettårigt
avtal för budgetåret 1992/93. Landramen
är 395 miljoner kronor. Samarbetet har
dessutom vidgats till att omfatta betydan-
de insatser utanför den traditionella land-
ramen. Regionalt samarbete inom ramen
för SADCC, betalningsbalansstöd, kata-
strofbistånd och stöd genom enskilda or-
ganisationer, utgör viktiga delar av det
totala biståndet. SAREC lämnar stöd till
forskningsverksamhet och SWEDECORP
är aktivt inom industri- och näringslivs-
stöd. Totalt utbetalades under budgetåret
1991 /92 610 miljoner kronor till Mozambi-
que.
Samarbetsprogrammet är koncentrerat
till tre huvudområden; fattigdomsbekämp-
ning, institutionsuppbyggnad och ekono-
miskt stöd till strukturanpassningspro-
grammet. Samarbetet är huvudsakligen
inriktat på undervisning, förvaltning, lant-
bruk, katastroflindring, energi, telekom-
munikationer samt importstöd.
Stödet till undervisningssektorn är huvud-
sakligen inriktat på produktion och distri-
bution av läromedel och skolmaterial till
lågstadieundervisning samt stöd till un-
dervisningsministeriets administration och
planering. Yrkesutbildning, vuxenalfabeti-
sering och stöd till landets enda universitet
är andra samarbetsområden. Sverige har
sedan ett drygt år fungerat som koordine-
rande part inom givarsamfundet när det
gäller undervisningssektorn.
Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse
de senaste åren och syftar till att bygga
upp och förstärka landets statsförvaltning.
Stödet omfattar direkt personalstöd och
utvecklingsprogram till vissa centrala de-
partement, högskoleutbildning till högre
statstjänstemän samt stöd, drivet av Göte-
borgs stad till förvaltningen av Mozambi-
ques andra största stad - Beira.
Det svenska stödet till lantbrukssektom är
främst inriktat på institutionellt samarbete
avseende stöd till jordbruksministeriets
planeringsenhet, och till lantmäteriverk-
samhet. Inom samarbetet ryms även stöd
till utsädesproduktion. Det svenska samar-
betet inom sektorn har under året genom-
gått en omfattande översyn, som skall lig-
ga till grund för ett nytt långsiktigt
samarbete i delvis nya former.
Stödet till telesektorn är koncentrerat till
utbildning och administrativ utveckling
som delvis är inriktade på upprustning
och utbyggnad av landets telenät.
Energistödet är inriktat på projekt som
rör överföring och distribution av energi.
Okad tonvikt har lagts på administrativ
utveckling och utbildning.
Personalfonden är ett sätt att ge Mozambi-
que möjlighet att med svensk finansiering
självt rekrytera utländsk personal som för-
stärkning till statsförvaltningen. Denna
biståndsform är viktig i Mozambique då
stor på såväl kvalificerad personal, som på
utländsk valuta till löner.
Tillgång på utländsk valuta för viktig
72
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
import är en förutsättning för att struktur-
anpassningsprogrammet skall kunna ge-
nomföras. Importstödshanteringen i Mo-
gambique har under det gångna året
genomgått stora förändringar. Fördelning-
en av utländsk valuta för import har hittills
skett på administrativ väg där ärendena
skötts av en enhet inom handelsministe-
riet. Våren 1992 infördes, i samråd med
Världsbanken och IMF, ett så kallat icke-
administrativt fördelningssystem, där va-
lutan skall fördelas enligt marknadsmässi-
ga principer och kanaliseras genom
affärsbanker. Det svenska importstödet
har volymmässigt minskat de senaste åren.
Under 1992/93 har 120 miljoner kronor
inom landramen avsatts för importstöd
genom det icke-administrativa systemet.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
475,0 |
395,0 |
|
Ingående reservation |
29,3 |
108,0 |
|
Summa |
504,3 |
503,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Importstöd |
104,8 |
175,0 |
|
Konsultfond |
7,2 |
10,0 |
|
Personalfond |
34,6 |
25,0 |
|
Undervisning |
49,0 |
80,0 |
|
Förvaltning |
23,2 |
31,8 |
|
Lantbruk |
42,0 |
41,0 |
|
Marknadsföring jord- |
5,9 | |
|
Industristöd |
26,3 |
- |
|
Telestöd |
14,1 |
17,0 |
|
Energistöd |
34,9 |
30,0 |
|
Rehabilitering |
9,5 |
20,0 |
|
Katastrofrelaterat |
44,7 |
89,0 |
|
Kultur |
1,0 | |
|
Summa |
396,2 |
519,8 |
|
Utgående reservation |
108,1 |
0 |
Det regionala samarbetet med SADCC är
för Sveriges del i Mogambique huvudsakli-
gen koncentrerat till den strategiska trans-
portsektorn. Under budgetåret 1991/92
har 20 miljoner kronor utbetalats till regio-
nala projekt i Mogambique.
Mogambiques mycket svåra försörjningslä-
ge, orsakat av såväl kriget som torkan, gör
att behovet av omfattande katastrofbistånd
har varit stort under de senaste åren. Un-
der budgetåret 1991 /92 har 45 miljoner
kronor utbetalats från katastrofanslaget.
Till detta skall läggas ytterligare 45 miljo-
ner kronor som ur landramen kanaliserats
till katastroflindring.
De svenska enskilda organisationer som
bedriver verksamhet i Mogambique är
bland andra Afrikagruppema, Röda Kor-
set samt några missionsorganisationer.
Under 1991/92 utbetalades 15 miljoner
kronor till svenska enskilda organisatio-
ners insatser i Mogambique.
Bistånd genom SWEDECORP
Det svenska industribiståndet till Mogam-
bique hanteras sedan budgetåret 1991/92
av SWEDECORP. Några insatser är under
utfasning, andra har, eller är på väg att
omvandlas till joint-ventures. SWEDE-
CORP arbetar nu aktivt med beredning av
nya insatser.
Svenskt stöd till forskningsverksamheten
vid universitetet i Maputo inriktar sig
främst till för landet viktiga områden så-
som samhällsvetenskap och marinbiologi.
Under 1991 /92 utbetalades 13 miljoner
kronor genom SAREC.
73
•Ondangua
Ohopoho*
■fcumeb
'Groottontein
■feumkwe
Otjiwarongo
WINDHOEK'
Stampriet
(Mariental
Keetmanshoop
Ruacana
Falls
/ Okahandia
Karibib \
F.tosha
ftm
BOTSWANA
K
a
i
ö
300
SYDAFRIKANSKA
REPUBLIKEN
väg
*■■■»■■» ■ - järnväg
0 100 200
Swakopmund’
Walvis BayO
sydafrikanska!
REPUBLIKEN
\ X ZAMBIA
ML
ca 1,8 milj (1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
3.2%
Andel av arbetskraften i
tjänster och
service
______L______
43,5% 21,9% 34,8%
Andel läskunniga
Förväntad livslängd
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
män ingen uppgift
kvinnor ingenuppgift
57,5 år (1990)
16,7% (1990)
1 030 USD (1990)
ingen uppgift
ingen uppgift
74
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt ingen uppgift
Sverige ingen uppgift
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA
inom landramen__________________106,4
utanför landramen
enskilda organisationer________________1,0
katastrofbistånd_______________________ 0,7
betalningsbalansstöd__________________ -
regionala insatser________________________-
demokrati/MR_______________________0,2
särskilda program____________________3,2
miljö________________________________________-
BITS_________________________________1,3
SWEDECORP___________________0,5
SAREC_________________________-0,8
Summa 114,1
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
torkan har särskilt drabbat det fattiga
Ovamboland där huvuddelen av Namibi-
as befolkning bor.
Namibia blev, efter många års befrielse-
kamp, självständigt 21 mars 1990. Vid de
FN-övervakade valen fick SWAPO en ma-
joritet av rösterna. I regeringsställning har
SWAPO fört en försoningspolitik, som
syftar till en konfrontationsfri gemensam
uppbyggnad av den unga nationen.
Lokala och regionala val genomfördes i
månadsskiftet november/december. Inri-
kespolitiskt har inköp av ett franskt flyg-
plan till statsledningen omnämnts i mass-
medierna och parlamentet. Beskyllningar
om korruption har förekommit, vilket för-
anlett regeringen att tillsätta flera kommis-
sioner.
Förhållandet till Sydafrika kan betraktas
som pragmatiskt. Nyligen beslutades om
en gemensam administration av enklaven
Walvis Bay.
Namibias ekonomiska politik präglas
av försiktighet, balansering och marknads-
anpassning. De första självständighetsår-
ens höga tillväxttakt har nu något avtagit,
som en följd av den ekonomiska lågkon-
junkturen i Sydafrika, minskad efterfrågan
på uran och diamanter samt torka. Den
sistnämnda faktorn har också medfört att
budgetutgiftema ökats och därmed bud-
getunderskottet. Inflationen har stigit och
beräknas nu till över 20 %. Än så länge har
inte Namibia någon allvarligare skuldsitu-
ation, men en sådan kan uppstå 1995 då
skuldmoratoriet gentemot Sydafrika upp-
hör.
Samtidigt som man bedriver en ekono-
misk politik som syftar till att skapa en bas
för långsiktig tillväxt växer missnöjet med
att reformtakten är alltför långsam. Nami-
bia var vid självständigheten ett land med
mycket skev inkomstfördelning och någon
radikal omfördelning som de fattiga öns-
kade se när befrielserörelsen SWAPO kom
till makten, har inte ägt rum. Arbetslöshe-
ten beräknas allmänt uppgå till 30 % och
Den namibiska konstitutionen ger ett
mycket gott skydd för de mänskliga rättig-
heterna. Dessa frågor ges också stor upp-
märksamhet i den politiska debatten i
massmedierna och nationalförsamlingen.
Regeringen har genomgående varit myck-
et lyhörd för kritik och påtryckningar i
dessa frågor och den faktiska efterlevna-
den av konstitutionens skydd för mänskli-
ga rättigheter är god. En reformering på-
går av de lagar som alltjämt strider mot
konstitutionen. Konstitutionens efterlev-
nad har inte heller till fullo trängt igenom i
hela samhället, bl a kvarlever betydande
delar av den traditionella rättskipningen
på landsbygden.
Det utländska biståndssamarbetet har en-
dast nyligen inletts, varför det är för tidigt
att göra någon bedömning. Bland de störs-
ta givarna kan nämnas Tyskland, EG, de
nordiska länderna och USA. Inom FN-
systemet bör UNICEF, ILO och WFP (tork-
insatser) nämnas liksom de särskilda FN-
fondema som inrättades före självständig-
heten. Världsbanken har ännu inte inlett
någon kreditgivning.
Redan i början av 1970-talet inledde
Sverige biståndssamarbete med befrielse-
rörelsen SWAPO. Huvudsakligen utgjorde
detta ett stöd till dagliga förnödenheter till
de cirka 30.000 flyktingar som levde i
SWAPO:s flyktingläger. Fram till Namibi-
as självständighet beräknades totalt ca 750
miljoner kronor ha utbetalts i humanitärt
bistånd till SWAPO.
Ett mer långsiktigt biståndssamarbete
75
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med den självständiga staten Namibia in-
leddes i slutet av 1990. Samarbetet syftar
till att stödja Namibias strävanden att
främja ekonomisk och social utjämning,
öka den ekonomiska tillväxten samt natio-
nella oberoende, liksom medverka till att
stärka den demokratiska utvecklingen.
Förutom SIDA genomför SAREC forsk-
ningssamarbete. BITS och SWEDECORP
har inlett ett visst planeringsarbete för
samarbete. Därutöver bedriver ett stort
antal enskilda organisationer samarbete i
Namibia. Det sammanlagda biståndet un-
der budgetåret 1991/92 uppgick till
114,1 miljoner kronor.
Biståndet genom SIDA regleras av ett två-
årigt samarbetsavtal t.o.m. 30 juni 1993.
Utbetalningstakten har varit låg på grund
av inkömingsproblem. Medelsfördelning-
en framgår av tabell på denna sida.
Samarbetet har huvudsakligen koncentre-
rats till följande områden:
Den svenska satsningen avser upprustning
av vägar, studier över vägnätet och arbets-
intensiva metoder. Dessa insatser har kon-
centrerats till det eftersatta Ovamboland,
där nära hälften av Namibias befolkning
bor. Stöd ges också på central nivå till mi-
nisteriet och teleförvaltningen.
Strävan att medverka till att förbättra
basutbildningen är grunden för den svens-
ka satsningen inom undervisningssektorn.
Detta sker genom stöd till utvecklingen
och reformeringen av utbildningssystemet
samt till alfabetisering och vuxenutbild-
ning. En annan komponent utgörs av lä-
rarutbildning.
banken, bl.a. finansiering av Erik Karlsson
som f.n. är tillförordnad centralbankschef.
Stödet kommer också att användas för
tryckning i Sverige av den nya namibiska
valutan, Namibia Dollar. Vidare används
medel för uppbyggnad av Namibias statis-
tiska centralbyrå.
Denna fond är huvudsakligen avsedd för
insatser inom tre huvudområden: direkt-
anställning av utländsk personal, konsult-
insatser inom strategiska områden och
namibiskt deltagande i kurser och semina-
rier.
Utöver dessa biståndsinsatser finansieras
av SIDA utanför landramen följande insat-
ser:
Särskilda insatser för kvinnor, kultur-
stöd, miljöinsatser, demokrati-och MR-
stöd.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
110,0 |
110,0 |
|
Ingående reservation |
55,9 |
59,5 |
|
Summa |
165,9 |
169,5 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Transport/ |
24,6 |
45,0 |
|
Undervisningssektorn |
27,3 |
45,0 |
|
Förvaltningsstöd |
20,9 |
32,5 |
|
Budgetstöd |
30,0 |
- |
|
Personal- och konsult- |
3,6 |
4,0 |
|
Summa |
106,4 |
126,5 |
|
Utgående reservation |
59,5 |
43,0 |
Detta stöd har främst avsett uppbyggnad
och förstärkning av den namibiska central-
76
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Namibia är ett land som sedan länge varit
av intresse för enskilda organisationers
engagemang. Ett flertal svenska enskilda
organisationer har projekt och aktiviteter i
landet. Bl.a. kan nämnas att Afrikagrup-
pema har 18 utsända volontärer. Samman-
lagt 1 miljon kronor betalades ut i projekt-
bidrag under budgetåret.
Mot bakgrund av Namibias ekonomiska
ställning läggs betydande vikt vid att för-
söka bredda samarbetet. I det syftet har
särskilda medel anslagits bl.a. för Namibia.
Det arbete som BITS och SWEDECORP
inlett medverkar till denna breddning. För-
slag till stöd till Namibias handelskamma-
re, företagarutbildning samt uppslag på
"joint venture" företag har presenterats.
Inom forskningssamarbetets område
finansierar SAREC två ekonomiska forsk-
ningsinstitutioner (NEPRU och NISER),
ökenforskning samt det nationella museet.
77
|
Befolkning |
8,1 milj |
(1990) |
|
Befolknings- |
3,7% |
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri
tjänste-
37,9%
7,8% 54,9%
Andel läskunniga
män 81%
kvinnor 65%
Förväntad livslängd
män 53,4 år
kvinnor 55,5 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
12,2% (1990)
420 USD (1990)
14%
3,2%
78
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person, USD | |
|
totalt |
57,9(1990) 4,4 |
|
Bistånd från Sverige, |
utbetalningar |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
248,4 |
|
utanför landramen | |
|
betalningsbalansstöd |
66,2 |
|
regionala samarbete |
0.9 |
|
demokratiinsatser |
3,4 |
|
enskilda organisationer |
0,4 |
|
särskilda program |
3,6 |
|
BITS |
2,1 |
|
SWEDECORP |
0,2 |
|
Summa 325,0 | |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Zambia genomgår sedan några år tillbaka
en ekonomisk och social förändringspro-
cess. Således återinfördes i slutet av år 1990
flerpartisystem efter arton år av enpartisty-
re under president Kenneth Kaunda, och i
oktober 1991 hölls fria president- och par-
lamentsval. Valet resulterade i en överväl-
digande seger för oppositionspartiet MMD
(Movement for Multiparty Democracy)
och dess ledare Frederick Chiluba som den
2 november tillträdde som president.
Zambia är ett av världens mest skuld-
tyngda u-länder, mätt i förhållande till
BNP och folkmängd. En stor del av skul-
den är till multilaterala institutioner. Ca
85 % av Zambias exportinkomster kom-
mer från koppar som haft fallande världs-
marknadspris under de senaste 15 åren.
Beroendet av kopparinkomster är huvud-
förklaringen till den ekonomiska krisen.
BNP per capita har under 1980-talet sjunkit
drastiskt. Till detta kommer att statsför-
valtningen har svag administrativ kapaci-
tet.
De ekonomiska reformer som påbörja-
des år 1990 med stöd av Internationella
Valutafonden (IMF), Världsbanken och
givarsamfundet, har under den nya zam-
biska regeringen intensifierats. Ekonomin,
som tidigare präglades av statliga inter-
ventioner och regleringar, liberaliseras suc-
cessivt. Bland de åtgärder som snabbt vid-
togs av den nya regeringen märks
avskaffande av subventioner på majs och
gödningsmedel, devalveringen av
Kwachan med 30 % i januari med påföljan-
de successiva devalveringar samt höjda
räntor. Priserna på praktiskt taget alla va-
ror har nu släppts fria. Det makroekono-
miska resultatet av reformerna har varit
blandat; budgetunderskottet har visserli-
gen minskat, men inflationen är fortsatt
hög. Regeringen har aviserat fortsatta sta-
biliseringsåtgärder och strukturella refor-
mer såsom privatiseringar, rationalisering-
ar inom statsförvaltningen och reformer på
skatte-\och tullområdet. Ett särskilt åt-
gärdsprogram har utarbetats för att mildra
reformernas negativa sociala effekter.
Under 1992 har Zambia liksom övriga
länder i regionen drabbats av svår torka
vilket minskat jordbruksproduktionen och
ökat importbehovet av majs med ca 300
miljoner US dollar. Torkan kommer med-
föra att BNP-tillväxten för år 1992 blir ne-
gativ.
De hittills vidtagna ekonomiska åtgär-
derna har oundvikligen drabbat utsatta
grupper i städerna, bl.a. genom kraftigt
ökade livsmedelspriser. Den ekonomiska
krisen i sig har också medfört att arbetslös-
het och undersysselsättning ökat. Inkomst-
fördelningen är skev. Samtidigt har den
förändrade politiken gynnat breda lager
på landsbygden. Fortsatta reformer och
stabilisering av ekonomin är avgörande för
att lösa Zambias ekonomiska kris. För att
klara detta är Zambia i behov av ett gene-
röst biståndsflöde och skuldlättnader.
Generellt är läget vad gäller mänskliga
rättigheter relativt gott. Yttrandefriheten,
som varit förhållandevis omfattande, har
förstärkts och debatten i press, radio och
TV är nu väsentligt friare än tidigare. Sam-
tidigt har regeringen haft svårt att helt
släppa kontrollen över massmedierna. Vis-
sa begränsningar har även förekommit i
mötesfriheten.
Militärutgifterna uppgår till 3,2 % av BNP.
Mot bakgrund av de positiva politiska för-
ändringarna i regionen har den zambiska
79
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
regeringen aviserat en minskning av mili-
tärutgifterna.
vara fortsatt betydande så länge Zambia
genomför ekonomiska reformer i enlighet
med programmet. Importstödet har under
de senaste åren fördelats fritt till det mark-
Ca 14 % av BNP härrör från bistånd, vilket
motsvarar 54 USD/invånare. Sverige sva-
rar för ca 10 % av det samlade biståndet till
Zambia. Andra stora biståndsgivare är
USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.
nadsbaserade valutafördelningssystemet,
Open General Licensing System (OGL).
Det svenska valutastödet har främst an-
vänts för import av insatsvaror och maski-
ner till industrin och jordbruket, medicin,
olja, fordon samt textilier.
Den svaga administrativa kapaciteten i
statsförvaltningen påverkar genomföran-
det av de olika sektorstöden och försvårar
reformprocessen. Importstödet, som går
till ett marknadsbaserat valutafördelnings-
system, fungerar väl och utgör ett viktigt
stöd i övergången till marknadsekonomi.
Stödet inom personal- och konsultfonden
inriktas på områden, vilka är centrala för
utformningen och genomförandet av Zam-
bias ekonomiska politik. Av särskild bety-
delse är stöd till centralbanken, makroeko-
nomisk rådgivning till finansministeriet
samt en revisorstjänst vid finansministe-
riet.
Huvuddelen av det svenska biståndet till
Zambia kanaliseras genom SIDA. Andra
myndigheter är SWEDECORP och BITS.
Merparten av biståndet är relaterat till
strukturanpassningsprogrammet. Totalt
utbetalades under budgetåret 1991/92
325 miljoner kronor.
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regle-
ras i ett ettårigt avtal för kalenderåret 1992.
Landramen för budgetåret 1992/93 är 275
miljoner kronor. Under budgetåret 1991 /92
utbetalade SIDA 323 miljoner kronor av
medel inom och utanför landramen. Sek-
torstöden är koncentrerade till jordbruk,
undervisning och hälsovård.
Importstödet har ökats kraftigt under de
senaste åren för att stödja strukturanpass-
ningsprogrammet och kan förväntas att
Jordbruket är den sektor som prioriteras i
strukturanpassningsprogrammet. Inom
jordbrukssektorstödet har de största insatser-
na varit stöd till integrerad landsbygdsut-
veckling, kooperation samt ett utsädes-
och forskningsprogram.
Insatser för småbönder och kvinnor på
landsbygden är en viktig komponent i
jordbruksstödet. Det svenska stödet har
bl.a. bidragit till framtagning och produk-
tion av det högavkastande majsutsäde som
nu dominerar marknaden.
Knappt hälften av stödet till hälsosektom
går till ett basläkemedelsprogram med
syfte att öka tillgången på och effektivisera
användningen av basläkemedel inom pri-
märvården. Programmet har resulterat i
att läkemedelsförsörjningen för hälften av
landets hälsocentraler på landsbygden har
tryggats. Vidare ges bl.a. stöd till utbild-
ning inom primärhälsovården och till
Zambias aids-program.
80
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Större delen av stödet till undervisningssek-
torn går till produktion av skolmöbler och
läromedel för grundskolorna, lärarutbild-
ning i praktiskt inriktade ämnen och han-
dikapputbildning.
En särskild insats rörande rehabilite-
ringen av vattenkraftverket Kafue Gorge
efter en brand i mars 1989 ledde till att
kraftverket kunde tas i full drift i december
1991. Insatsen finansierades med medel
från landramen och från anslaget för regio-
nalt samarbete i Södra Afrika.
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
260,0 |
275,0 |
|
Ingående reservation |
12,0 |
20,2 |
|
Summa |
272,0 |
295,2 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Importstöd |
77,3 |
40,0 |
|
Jordbruk |
69,4 |
87,0 |
|
Undervisning |
17,3 |
41,0 |
|
Hälsovård |
21,3 |
43,0 |
|
Personal- och konsult- |
13,3 |
15,0 |
|
Torkrelaterade insatser |
49,3 |
27,0 |
|
Driftledningscentral |
- |
20,0 |
|
Övrigt |
0,5 |
2,0 |
|
Summa | ||
|
Utgående reservation |
Under 1992 har Sverige givit Zambia ett
särskilt betalningsbalansstöd om 130 miljo-
ner kronor från anslagsposten Stöd till eko-
nomiska reformprogram och skuldlätt-
nadsåtgärder inom ramen för Världs-
bankens särskilda program för Afrika
(SPA). 80 miljoner kronor har använts för
import genom OGL-systemet och 50 miljo-
ner kronor till att underlätta Zambias be-
talningar på gamla Världsbankslån.
Utanför landramen berörs Zambia av
det svenska SADCC-samarbetet, främst
rehabiliteringen av kraftverket Kafue Gor-
ge och insatser längs Tazara-järnvägen.
Från demokratianslaget har insatser
genomförts för att stödja genomförandet
av parlamentsvalen i oktober 1991, samt
lokalvalen i november 1992.
Under anslagsposten Särskilda pro-
gram har finansierats ett industrisamarbe-
te mellan zambiska och svenska småföre-
tagare. Programmet har syftat till att öka
de zambiska företagens konkurrenskraft
genom utbildning, rådgivning och viss
utrustning.
Bistånd genom SWEDECORP
Fr.o.m. 1 juli övertog SWEDECORP ansva-
ret och finansieringen av ovan nämnda
småindustristöd.
Det av SWEDECORP administrerade
bolaget Swedfund International AB deltar i
ett joint venture företag för produktion och
distribution av utsäde, Zamseed.
Under budgetåret deltog 26 zambier i in-
ternationella kurser anordnade av BITS.
81
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
Arbetslöshet
ca 11 milj
3%
ca 40%
Andel läskunniga
män 74%
kvinnor 60%
Förväntad livslängd
män 59,6 år
kvinnor 61,4 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
8,7% (1990)
640 USD(1990)
5,5%
7,9%
82
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 35,2
Sverige 3,7
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA
inom landramen __________________248,4
utanför landramen
katastrofstöd__________________________13,0
enskilda organisationer________________1,4
regionala insatser______________________0,75
humanitärt bistånd______________________1,0
särskilda program______________________6,1
miljö____________________________________________1,0
övrigt_____________________________________0,2
BITS________________________________10,2
SWEDECORP (inkl utbet fr Swedfund)__3,4
SAREC__________________________6,5
Summa 291,9
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Zimbabwe har lyckats väl när det gäller att
förse en stor del av befolkningen med
grundläggande utbildning och primär häl-
sovård men har lyckats sämre med inves-
teringar, tillväxt och arbetstillfällen.
Zimbabwe är mitt uppe i sin kanske värsta
ekonomiska kris sedan självständigheten
1980. Landets ekonomiska reformprogram
var på rätt väg när torkan började breda ut
sig över södra Afrika våren 1992. De stora
städerna lider svårt av bristen på vatten.
Kolkraftverken går på sparlåga och elran-
sonering har införts. Zimbabwe, som nor-
malt är något av Afrikas "kornbod", måste
nu själv importera majs, den vanligaste
födan. Den känsliga balansen i naturen
störs när de vilda djuren dör. Den reala
tillväxten i BNP har sjunkit från 13,4 %
1989 till 3,6 % 1991. Jordbrukssektorn vän-
tas minska med 50 % 1991/92 vilket leder
till en BNP som blir ca 10 % lägre än året
före. Budgetunderskottet motsvarar 19 %
av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår till
knappt 24 %. Zimbabwe har skött sina ut-
landslån utan anmärkning. Den viktigaste
exportprodukten är tobak.
Ovanpå följderna av torkan kommer de
svåra sociala påfrestningar som det ekono-
miska reformprogrammet har lett till. Näs-
ta val är först 1995, vilket ger regeringen
tid att genomföra en stor del av reformpro-
grammet, innan valstrategiska hänsyn tar
över. Zimbabwe genomför, med stöd av
bl.a. Världsbanken, ett eget strukturan-
passningsprogram sedan 1991. Omoriente-
ringen mot marknadsekonomi har inletts
med bl.a. avreglering och handelsliberali-
sering. Produktionsapparaten är sliten.
Därför ligger tyngdpunkten på ökade in-
vesteringar i produktiv verksamhet medan
militärutgifter och offentlig förvaltning
skärs ned. Budgetunderskottet skall mins-
kas genom bl.a. avveckling av subventio-
ner till statliga företag och neddragning av
antalet statliga tjänstemän. Den utländska
valutan skall till allt större del fördelas ge-
nom marknadsbaserade system, dels via
OGIL, Open General Import Licence, dels
via ERS, Export Retention Scheme. Det
finns få små företag i landet. Ett planerat
Investeringscentrum har ännu inte god-
känts av parlamentet.
Det främsta symptomet på problemen i
ekonomin är den höga inflationen. För
1992 beräknas den växa till 40 %. Inflatio-
nen är en följd av bl.a. dyrare import p.g.a.
av torkan och den kraftiga nedskrivningen
av zimbabwe-dollam, slopandet av pris-
kontroll på flertalet varor samt höjda avgif-
ter på offentliga tjänster. Inflationen bidrar
också till ett extremt högt ränteläge - rän-
tan på lån för nyinvesteringar är hela 40
procent. Det gör det ännu svårare att skapa
nya arbetstillfällen och spär på den redan
höga arbetslösheten på 40 %. Genom stats-
budgeten för 1992/93 står det klart att re-
geringen, torkan till trots, har för avsikt att
fullfölja reformprogrammet, stödja en åter-
hämtning inom jordbrukssektorn och hålla
nere budgetunderskottet.
Svag politisk opposition
Zimbabwe är enligt konstitutionen en fler-
partistat. ZANU(PF) dominerar politiken
efter sammanslagningen med ZAPU(PF)
1989. Av parlamentets 150 ledamöter re-
presenterar endast tre oppositionen. Detta
beror på valsystemet som bygger på en-
mansvalkretsar. Kandidater från opposi-
tionen och oberoende kandidater fick om-
kring 20 % av rösterna i parlamentsvalet
1990. Den enda politiska motvikten är
fackföreningsrörelsen som med radikal
retorik lockar till sig arbetslösa. Den heta
debatten om jordreformen tycks ha svalnat
något, efter att regeringen har valt en mer
pragmatisk hållning. Regeringen måste gå
en svår balansgång för att tillfredsställa de
jordlösa och samtidigt säkra jordbruksex-
porten och utlandets stöd.
83
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Relationerna med Sydafrika börjar så
sakteliga att normaliseras. Det bör få posi-
tiva effekter för Zimbabwes handel med
omvärlden, som nu fördyras av problem
med transporter till utskeppningshamnar-
na.
Zimbabwes militärutgifter har stått för
7,9 % av BNP (1999). Nivån hänger sam-
man med inbördeskriget i Mozambique.
Omkring 5 000 zimbabwiska soldater är
stationerade i den s.k. Beirakorridoren för
att hålla transportleden öppen. Trupperna
kommer att dras hem efter eld upphör i
Mogambique och därigenom väntas mili-
tärutgifterna sjunka.
Zimbabwe har skrivit under FN:s tre kon-
ventioner om mänskliga rättigheter. Rätt-
säkerheten är tillfredsställande även om
enskilda fall av övergrepp förekommer.
Frispråkiga oppositionstidningar finns
medan etermedia är mer lojala med regi-
men. Trots att debattklimatet har blivit
friare är mekanismerna för repression in-
takta. Dödsstraff utdöms för mord och
landsförräderi men har inte verkställts sen
1987. Många zimbabwier, bl.a. lantarbetar-
na på storjordbruken, saknar kommunal
rösträtt. Kvinnan är i lag jämställd med
mannen men utsätts ofta i praktiken för
diskriminering. Organisationer för mänsk-
liga rättigheter tillåts verka fritt. Amnesty
International är åter verksamt i landet.
Också Zimbabwe har drabbats
av svår torka. Många landsbygds-
bor måste vandra miltals för att
komma till en brunn.
FOTO: BROR KARLSSON/BAZAAR
84
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Zimbabwe har en väl fungerande statsap-
parat med förhållandevis välutbildade
tjänstemän. Kapaciteten att ta emot bistån-
det är god, bl.a. med tanke på att det en-
dast utgör en begränsad, men inte desto
mindre viktig, del av statsbudgeten.
De största bilaterala biståndsgivarna till
Zimbabwe är Tyskland, Kanada och
Sverige. EG är den största multilaterala
givaren. Sveriges andel av biståndet är ca
10 %. I internationell jämförelse är det tota-
la biståndet till Zimbabwe litet. Det står för
endast ca 7 % av landets BNI.
Biståndet genom SIDA dominerar, men
även BITS, SAREC och SWEDECORP
samarbetar med Zimbabwe. SAREC har
ett regionkontor i Harare. Totalt utbetala-
des under 1991 /92 289,5 miljoner kronor.
SIDA:s bistånd har sedan självständighe-
ten en social profil och riktas till landsbyg-
den. Landsbygdsprogrammet har utfor-
mats med det biståndspolitiska målet om
demokratisk samhällsutveckling som kär-
na. Syftet är att nå det mest eftersatta grup-
perna genom insatser inom hälsovård, un-
dervisning och transporter. Så gott som
alla program är anpassade till Zimbabwes
strukturanpassningsprogram. De senaste
överläggningarna ägde rum i juni 1992 då
bl.a. ett avtal om biståndsamarbete för
1992/93 -1993/94 undertecknades.
Stora framsteg har gjorts inom primärhäl-
sovården med stöd från bl.a. Sverige.
Hälsostödet har bl.a. bidragit till att mer än
80 % av alla barn under 5 år under 1991 har
vaccinerats mot de sex vanligaste barnsjuk-
domarna, mot endast 25 % 1982.1 stödet till
hälsosektom ingår också förvaltningsut-
bildning och byggande av en vårdskola.
Delinsatser görs för vatten och sanitet i Ma-
nicaland, mödravård, nutrition, personalut-
bildning och handikapprehabilitering. Det
nationella programmet för aidsbekämpning
får också stöd.
Målsättningen är att bidra till ökad jämlik-
het, förbättrad kvalitet i undervisningen
samt spridning av grundläggande utbild-
ning till alla. Stödet har bl.a. resulterat i att
man har kunnat bygga 1 400 klassrum,
1 500 lärarbostäder och ca 70 tjänstebostä-
der för skolinspektörer på landsbygden till
en sammanlagd kostnad av 134 miljoner
kronor. Insatserna har lett till att fler kvalifi-
cerade lärare har sökt sig till landsbygden.
SIDA bidrar också till att bl.a. stärka plane-
ringskapaciteten i utbildningsministeriet,
utveckling av läroplaner, och läromedel för
handikappade.
Syftet med programmet är att höja kompe-
tensen och öka effektiviteten i landets för-
valtning. Stödet gäller organisationsutveck-
ling, förvaltningsutbildning och statistik-
samarbete. Det svenska stödet har exempel-
vis bidragit till att statistikmyndigheten i
landet nu har så hög kompetens att den
medverkar i uppbyggnaden av Namibias
nystartade statistikenhet. Svenska institu-
tioner har deltagit i genomförandet av olika
delprogram: SIPU, SCB, RRV och Kom-
munförbundet.
Fonden är numera av liten omfattning. Den
används mest för lönetillägg till av Zim-
babwe rekryterad utländsk personal till
strategiska tjänster där det inte går att hitta
inhemsk kompetens. Vid slutet av budget-
85
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
året var två personer anställda på detta
sätt. Fonden finansierar även utbildning av
statstjänstemän inom finansdepartementet
och Reserve Bank, vilken utgör ett led i
stödet till det ekonomiska reformprogram-
met. Stöd i form av bl.a. konsultinsatser till
den centrala finansförvaltningen ingår ock-
så.
Transportinsatser gick tidigare via PK-
fonden men är sedan 1987 en egen samar-
betssektor för att betona det långsiktiga
åtagandet. Stödet omfattar vägbyggen,
tekniskt bistånd till vägunderhåll, utbild-
ning och bilbesiktning samt kontroll av
vägbyggen.
Det obundna importstödet om 65 miljoner
kronor ges i syfte att bidra till ekonomisk
tillväxt i anslutning till landets ekonomiska
reformprogram. Stödformen motiveras av
Zimbabwes stora brist på utländsk valuta.
Den största delen av det svenska stödet
ges till det marknadsbaserade systemet för
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
220,0 |
220,0 |
|
Ingående reservation |
79,7 |
51,0 |
|
Summa |
299,7 |
271,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Undervisning |
41,3 |
55,0 |
|
Hälsovård |
32,1 |
25,0 |
|
Transporter |
48,2 |
40,0 |
|
Importstöd |
33,2 |
65,0 |
|
Förvaltningsstöd |
33,5 |
30,0 |
|
Personal- och konsult- |
3,1 |
5,0 |
|
Katastrofstöd inom |
57,0 | |
|
Summa |
248,4 |
220,0 |
|
Utgående reservation |
51,0 |
valutafördelning, det s.k. OGIL, Open Ge-
neral Import License. De företag som har
fått del av importstödet har kunnat expan-
dera. Den stora reservationen på import-
stödet förklaras främst av torkan som har
försenat genomförandet av strukturan-
passningsprogrammet.
I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska
enskilda organisationer, bl.a. Lutherhjäl-
pen. Sammanlagt 2,4 miljoner kronor beta-
lades ut i projektbidrag under budgetåret.
Utanför landramen utgår stöd om sam-
manlagt 7,1 miljoner kronor till tryckning
och spridning av barnböcker, bidrag till
teatergrupper, miljövårdskurser, rätts-
hjälp, regionalt samarbete mellan universi-
tet i södra Afrika samt massmedierna.
Sammanlagt ca 57 miljoner kronor har för-
delats om inom landramen för att täcka
bl.a. import av majs och borrutrustning till
brunnar. Zimbabwe har dessutom fått ett
extra katastrofstöd om 13 miljoner kronor.
Efter budgetårets utgång beslutade reger-
ingen att ge 300 miljoner i katastrofbistånd
till det torkdrabbade södra Afrika. Större
delen går till WFP, World Food Program,
och enskilda organisationer. Av de 300
miljonerna kom ca 49 miljoner kronor
Zimbabwe till del. Landet fick dessutom
ytterligare bilateralt katastrofstöd om 15
miljoner kronor.
Regeringen fattade beslut om ett betal-
ningsbalansstöd på 40 miljoner kronor
under året i syfte att stimulera ekonomisk
tillväxt i samband med genomförandet av
strukturanpassningsprogrammet. Stödet
ges som obundet importstöd.
86
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Zimbabwe får indirekt och direkt del av
svenska bidrag till SADCC dels på trans-
port- och teleområdet dels genom upprust-
ningen av den viktiga transportleden ge-
nom Beirakorridoren.
Zimbabwe har hittills fått 445 miljoner kro-
nor i u-krediter varav 166 i gåvoelement.
Krediterna har bl.a. gått till ett oljelagrings-
projekt och ett driftledningssystem. Under
budgetåret beviljades en u-kredit på
22,7 miljoner kronor, varav 7,8 i gåvoele-
ment, till utökning av en driftcentral. BITS
fick tillsammans med SWEDECORP 10
miljoner extra för budgetåret 1992/93 för
att kunna bygga upp ett bredare samarbete
med Zimbabwe. Under budgetåret deltog
ett trettiotal personer i kurser finansierade
av BITS till en sammanlagd kostnad om
2,4 miljoner kronor. Hittills har ca 140 per-
soner deltagit i kurser i bl.a. mödrahälso-
vård och ledarskap i gruvindustrin.
SWEDECORP har under året kontaktat det
zimbabwiska näringslivets organisationer i
syfte att hitta lämpliga områden för samar-
bete. SWEDECORP stöder ILOs, Interna-
tional Labour Organization, regionkontor i
Harare och dess regionala kurser för före-
tagsledare. F.n. finns fyra joint ventures i
Zimbabwe, bl.a. Nitro Nobel Zimbabwe.
SWEDECORP betalade ut ca 3,4 miljoner
kronor inklusive utbetalningar för utbild-
ning och ledarskap via Swedfund.
SAREC har sedan fem år ett kontor i Hara-
re för att kunna följa insatser i regionen.
Det gäller i första hand projekt som får
stöd av SAREC, men även aktiviteter som
stöds av andra givare. SAREC stöder fram-
förallt Uni versi ty of Zimbabwes forskning
inom ekologi, sexuellt överförda sjukdo-
mar, bioteknologi, gruvindustri, biologi
och arkeologi. Myndigheten stöder ett re-
gionalt nätverk av bl.a. zimbabwiska ener-
giforskare och beslutsfattare, African Ener-
gy Policy Research NetWork.
Under 1991/92 betalade SAREC ut
6,5 miljoner kronor till Zimbabwe.
87
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Under anslagsposten har under budget-
året 1991/92 utbetalats 216 miljoner kro-
nor.
Southern African Development Coor-
dination Conference (SADCC) bildades
år 1980 för att minska beroendet av Syd-
afrika och främja ekonomisk tillväxt och
samarbete i regionen. Organisationen
omfattar Angola, Botswana, Lesotho,
Malawi, Mozambique, Namibia, Swazi-
land, Tanzania, Zambia och Zimbabwe.
Vid ett statschefsmöte i Windhoek i au-
gusti 1992 beslöts att omvandla SADCC
till en gemensam marknad benämnd
Southern African Development Commu-
nity (SADC). Syftet var att inför ett kom-
mande eventuellt införlivande av Sydaf-
rika verka för en högre grad av ekono-
misk integration. Samtidigt förblir för-
hållandet oklart till övriga regionala
samarbetsformer som handelsorganisa-
tionen PTA (Preferential Trade Area)
och sydafrikanska tullunionen SACU.
Den stora utmaningen det regionala
samarbetet står inför den närmaste fram-
tiden, är på vilket sätt och i hur hög grad
Sydafrika sedan apartheid avskaffats
kommer att involveras i samarbetet. Det
vägval den i regionala termer ekonomis-
ka stormakten Sydafrika kommer att
välja, blir avgörande för utvecklingen i
regionen. Samtidigt som förhoppningar-
na om att Sydafrikas inlemmande skall
få snabba tillväxteffekter avtar tilltar far-
hågorna om att det skulle kunna leda till
betydande regional obalans. Samstäm-
migheten är dock stor om de positiva
följder ett väl fungerande samarbete kan få
för regionen som helhet.
De nordiska länderna svarar för en tredje-
del av det bilaterala biståndet till SADCC-
området. Sverige är den största givaren. An-
dra stora givare är EG, Canada, USA,
Tyskland och Nederländerna. Ett visst sam-
arbete har kommit igång med FN och
Världsbanken.
Det bredare samarbetet mellan Norden
och SADCC fastlades i den s.k. Harare-
deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya
samarbetsområden som komplement till det
reguljära biståndet, särskilt inom handel,
investeringar och kultur. Avtalet för detta,
det s.k. Norden-SADCC-initia ti vet, förläng-
des 1991 med ytterligare fem år. Efter ett om-
fattande inventerings- och studiearbete har
flera insatser tagit form. Avtal har tecknats
för motköpsaffärer mellan Norden och
SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade
ansträngningar görs för att främja export
från SADCC-ländema genom SWEDE-
CORP. NORSAD-fonden syftar till att stödja
joint ventures mellan företag i Norden och
SADCC-regionen. Tidskriften Southern Afri-
can Economist har fått ett positivt mottagan-
de. Under 1991 har ett SADCC-sekretariat
för kulturellt samarbete inrättats i Maputo.
Sverige fungerade som nordisk samord-
nare för det nordiska initiativet under en
tvåårsperiod fram till januari/februari år
1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I
februari 1992 tog Finland över ansvaret för
perioden 1992-94.
Tonvikten i det hittillsvarande samarbetet
har lagts på - huvudsakligen biståndsfinan-
88
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
sierade - investeringar vad gäller fysisk
infrastruktur, dvs. satsningar för att stärka
transporter och kommunikationer mellan
länderna. Sverige har tillsammans med de
övriga nordiska länderna engagerat sig
särskilt starkt i denna sektor. Därutöver
ges bistånd inom främst energisektorn.
Sverige har sedan 1981 /82 fram till ka-
lenderårsskiftet 1991/92 gjort åtaganden
om sammanlagt 1,9 miljarder kronor, va-
rav 1,3 miljarder kronor utbetalats. Hu-
vuddelen, närmare två tredjedelar, av det
svenska biståndet har använts för upprust-
ning av transportsystemen genom Mozam-
bique, Zambia och Tanzania, dvs. Beira-
och Dar es Salaam-korridorema. Svenska
bidrag har också gått till uppbyggnad av
regionens telenät.
För att stärka SADCC:s förmåga att be-
reda och genomföra projekt har stöd givits
i form av finansiering av personal och an-
nat tekniskt bistånd till transport- och
kommunikationskommissionen i Maputo,
till industri- och handelssekretariatet i Dar
es Salaam och till miljö- och markvårdsse-
kretariatet i Maseru. En konsultfond har
knutits till SADCC-sekretariatet i Gaboro-
ne. Sverige och Finland har gett stöd till
gruvsekretariatet i Lusaka.
Inom telekommunikationsområdet del-
tar Sverige tillsammans med Norge i finan-
sieringen av tre mikrovågslänkar mellan
Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan
Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt
mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare
stöd ges för installation av en internationell
televäxel i Mogambique. Teletrafiken i re-
gionen har inneburit ett stort steg mot obe-
roende från Sydafrika.
På järnvägsområdet levereras tele- och
signalutrustning till järnvägen i Botswana.
För TAZARA-jämvägen har järnvägsvag-
nar levererats från företag i Zimbabwe. I
Beira-korridoren och i hamnen i Beira på-
går stora upprustningsarbeten, liksom i
Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar
reparation av hamnanläggningar, banval-
lar, spår och väg. Planer finns för rehabili-
tering av Lobito-korridoren när säkerhets-
situationen tillåter.
På energiområdet har studier gjorts om
kraftöverföring från Mogambique till Ma-
lawi. Betydande och uppmärksammade
svenska insatser har gjorts för återupp-
byggnaden av det brandskadade zamibis-
ka kraftverket Kafue Gorge, liksom utbild-
ningsinsatser dit.
Svenskt bistånd har också gått till insat-
ser inom naturresursområdet, bl.a. till
uppbyggnad av en regional genbank.
Nya former för nordisk samverkan har
prövats inom ramen för SADCC-biståndet.
Betydande resursbesparingar och bättre
utbud har därmed skapats.
Inom anslagsposten finansieras även regio-
nalt samarbete i övriga Afrika. Under bud-
getåret 1991/92 utbetalades 11 miljoner
kronor.
Sverige har sedan länge gett stöd till
den östafrikanska utvecklingsbanken,
EADB. Just nu genomförs en studie som
skall ta ställning till eventuellt fortsatt
svenskt stöd till banken.
Svenska bidrag har också utgått till den
regionala samarbetsorganisationen på Af-
rikas hom, IGADD. Situationen på Afrikas
hom är allvarlig och föränderlig, fortsatt
svenskt stöd är därför avhängigt av ut-
vecklingen där.
Bidrag till vissa kontinentala initiativ
som Global Coalition for Africa finansieras
över denna anslagspost.
89
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
• •
De tre programländerna Kenya, Tanzania
och Uganda tillhör regionen östra Afrika.
Tanzania ingår även i det regionala samar-
betet SADC. Utvecklingen i regionen mot
ökad demokrati fortsätter. I Kenya hölls i
början av december allmänna val och i
Tanzania har beslut tagits som innebär ett
slut på enpartistaten. I Uganda strävar lan-
det efter politisk stabilitet. Ekonomin i län-
derna visar än så länge ingen ljusning.
Ökande flyktingströmmar och torka i Ke-
nya innebär extra påfrestningar på en stag-
nerad ekonomi men det öppnare politiska
klimat som inträtt under 1992 kan för-
hoppningsvis innebära att ekonomin revi-
taliseras. Tanzanias ekonomiska utveck-
ling hindras av en tung byråkrati och re-
formsträvandena går långsamt. Effektivite-
ten i biståndet kan ifrågasättas. Även
biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras
genom multilaterala organ visar brister ur
effektivitetssynpunkt och bör ses över. I
småstaterna Rwanda och Burundi fortsät-
ter stammotsättningama med flyktingska-
ror som följd. Det sammanlagda gåvobi-
ståndet genom SIDA, BITS, SAREC och
SWEDECORP till regionen under budget-
året 1991/92 uppgick till 1 052 miljoner
kronor.
|
Biståndet till östra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr | |||||
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Kenya |
139,7 |
2,3 |
3,5 |
0,13 |
145,6 |
|
Tanzania |
745,2 |
4,4 |
16,3 |
3,53 |
769,4 |
|
Uganda |
115,6 |
3,6 |
0,04 |
119,5 | |
|
Övriga länder | |||||
|
Burundi |
1,8 |
- |
- |
- |
1,8 |
|
Summa 1 004,1 |
10,6 |
19,8 |
3,78 |
1 038,2 | |
91
ETIOPIEN
Victoria-
INDISKA e
OCEANEN
sMI
ca 24 milj
(1990)
I december 1991
avskaffades enparti-
väsendet i Kenya.
Allmänna val har utlysts
till december 1992.
Valens genomförande
ses som ett test på den
inledda demokrati-
processen. Det svenska
biståndet, främst genom
SIDA, kommer under
följande år att påverkas
av landets demokratiska
utveckling.
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
3,6%
Andel läskunniga
män 80%
kvinnor 59%
Förväntad livslängd
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
59,7 år
10,8% (1990)
370 USD (1990)
11,3%
ingen uppgift
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
44,9 1,3 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
123,3 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda organisationer |
2,0 |
|
katastrofbistånd |
1,1 |
|
demokrati/MR |
0,8 |
|
särskilda program |
6,7 |
|
miljö |
5,7 |
|
BITS, u-krediter (gåva) |
2,3 |
|
SWEDECORP |
0,1 |
|
SAREC |
3,5 |
|
Summa |
145,5 |
92
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Kenya har i jämförelse med sina grannlän-
der uppvisat en anmärkningsvärd politisk
stabilitet. Den nationella sammanhållning-
en åberopades länge som ett viktigt skäl
för att ge KANU rollen av statsbärande
och enda tillåtna parti i landet. Samtidigt
växte bilden fram av ett ledarskikt indra-
get i korruption och politiska skandaler.
Manifestationer av politiskt missnöje
och givarsamfundets tydliga misstro över
landets utvecklingspolitik ledde i decem-
ber 1991 till att enpartiväsendet avskaffa-
des och att det blev tillåtet att bilda fler
partier. Politiska fångar frigavs och yttran-
defriheten ökade. Under år 1992 har den
politiska bilden kännetecknats av partipo-
litisk tävlan och av förberedelser inför de
allmänna val som utlysts till december
1992.
Forum for the Restoration of Democra-
cy, FORD, har varit den kanske främsta
utmanaren till regeringsmakten men parti-
et har försvagats genom splittring. Opposi-
tionen har även rymt ett tredje parti, De-
mocratic Party. Den politiska
mobiliseringen har inte minst skett genom
att vädja till stamlojaliteter. Våldsamma
sammanstötningar ägde rum under år
1992 och en parlamentarisk utredning gav
stöd åt misstankar om att dessa varit offici-
ellt sanktionerade eller tolererade.
Kenya har länge tjänat som föredöme
för afrikansk marknadsekonomi och för att
ha bedrivit en framgångsrik ekonomisk
politik. Tonvikt har lagts vid att utveckla
landsbygden och betydande offentliga
medel har avsatts för sociala insatser. Eko-
nomin har under senare år försämrats och
den utstakade reformpolitiken har inte
fullföljts. En bristande investeringsvilja har
undergrävt den framtida ekonomiska till-
växten. Regeringen har under år 1992 vid-
tagit åtgärder för att åter komma igång
med reformprogrammet och för att vända
ett växande budgetunderskott.
Givarsamfundet har intagit en avvak-
tande hållning och hållit inne med nya
utfästelser vilket försatt Kenyas regering i
en svår situation. Sinande biståndsinkoms-
ter har tillsammans med fallande priser på
viktiga exportvaror lett till en försämrad
betalningsbalans. Under dessa omständig-
heter har Kenyas regering försökt komma
ur den svacka som den delvis själv försatt
sig i genom en svag ekonomisk reformpo-
litik.
Kenya har en relativt väl fungerande
förvaltning. Ett växande antal ministerier
och ett ökande antal offentliganställda har
skapat samordningsproblem och lett till att
statens budget mer och mer tagits i an-
språk för finansiering av löner. För förvalt-
ningens operativa verksamhet har man i
stor utsträckning tvingats förlita sig på
biståndsgivares projektinsatser. Bristfälliga
mekanismer för insyn och offentligt an-
svarstagande har lett till anklagelser om att
offentliga investeringar kopplats till poli-
tiska lojaliteter.
I slutet av 1991 avskaffades enpartisyste-
met. Politiska partier och tidigare års un-
dertryckande av oppositionen upphörde.
Politiska fångar frigavs. Det förekom emel-
lertid fortsatta trakasserier mot oppositio-
nella. En parlementarisk utredning fann att
våldsutbrott i delar av landet varit officiellt
understödda. Våldsamheterna tvang tu-
sentals människor på flykt. Inför de all-
männa valen, som utlysts till 29 december
1992, kommer anklagelser om att regering-
en lade hinder i vägen för sina politiska
motståndares kampanjarbete. Valens ge-
nomförande ses som ett viktigt test på den
inledda demokratiprocessen.
93
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Världsbanken har lämnat lån på förmånli-
ga villkor för genomförande av ekonomis-
ka reformer. Viktiga bilaterala givare är
Nederländerna, Storbritannien, Tyskland
och USA. Vid ett konsultativt gruppmöte
under Världsbankens ordförandeskap i
november 1991 uttryckte givarna stark
misstro mot den förda ekonomiska politi-
ken och inslagen av korruption. Vidare
uttrycktes kritik mot bristfällig respekt för
mänskliga rättigheter.
jö- och markvård, hälsovård och vattenför-
sörjning. Därutöver lämnas stöd till olika
demokratibefrämjande insatser. Medels-
fördelningen framgår av tabellen.
Det svenska biståndet till Kenya kanalise-
ras i huvudsak genom SIDA. Av övriga
biståndsmyndigheter bedriver SAREC
regionalt forskningssamarbete i vilket ke-
nyanska institutioner deltar. Totalt upp-
gick biståndet under budgetåret 1991 / 92
till 143,1 miljoner kronor.
SIDA bedriver ett utvecklingssamarbete
inom ramen för ett ettårigt avtal för bud-
getåret 1992/93 till ett belopp om 115 mil-
joner kronor. Det framtida samarbetets
omfattning och inriktning har gjorts av-
hängiga av landets framsteg mot demokra-
ti.
Vidare har framhållits i dialogen med
Kenyas regering att tydliga inslag av mål
och angivande av förväntade resultat kom-
mer att göra sig gällande i biståndet.
Förutsatt att det senaste årets överlag
positiva förändringar består har man från
svensk sida aviserat beredskap att pröva
en övergång från projektbistånd till sek-
torsstöd. Sådant stöd utgör en mer integre-
rad del av förvaltningen men förutsätter å
andra sidan reformer inom berörd förvalt-
ning.
Det svenska biståndet har en tydlig
landsbygdsprofil med program inom mil-
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
135,0 |
115,0 |
|
Ingående reservation |
26,4 |
38,1 |
|
Summa |
161,4 |
153,1 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Vatten |
22,8 |
22,0 |
|
Markvård |
30,0 |
28,5 |
|
Hälsa |
40,5 |
40,2 |
|
Landsbygdsvägar |
16,9 |
21,0 |
|
PK-fond |
9,6 |
10,8 |
|
Rural Development |
3,5 |
6,0 |
|
Katastrofbistånd |
- |
20,0 |
|
Summa |
123,3 |
148,5 |
|
Utanför landram |
20,6 |
20,0 |
Miljö och markvårdsprogrammet är upp-
delat i flera kompletterande insatser till ett
belopp om totalt 20 miljoner kronor för
budgetåret 1992/93. Stöd lämnas till ett
nationellt markvårdsprogram, till forsk-
ning om markvård och till en paraplyorga-
nisation för närmare 200 lokala miljögrup-
per. Programmet har fått ett nationellt
genomslag och även vunnit internationell
uppmärksamhet.
Bistånd lämnas till primärhälsovården till
ett belopp om 45 miljoner kronor för bud-
getåret 1992/93 och består av sju delpro-
gram. Bland dessa kan nämnas underhåll
av hälsobyggnader, färdigställande av vat-
tentankar och latriner och inköp av p-pil-
ler.
94
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Andra områden för bistånd har gällt
landsbygdens vattenförsörjning och reha-
bilitering av landsvägar. Under år 1992
avtalades om demokratibefrämjande insat-
ser med olika organisationer med fokus på
seminarier och utbildning kring valförfa-
rande samt kring kvinnors roll i demokra-
tiprocessen.
Flera svenska enskilda organisationer är
verksamma i Kenya med utvecklingsinsat-
ser av vilka kan nämnas Swedish Coopera-
tive Centre och pingstmissionens u-lands-
hjälp. Genom SIDA lämnades cirka
20 miljoner kronor till dessa och andra
organisationer verksamhet i Kenya.
SAREC:s regionala forskningsprogram har
inom bl.a. samhällsvetenskap och energi
inbegripit institutioner i Kenya. BITS läm-
nade under 80-talet u-krediter till energi-
sektorn till ett samlat utfäst värde om
428 miljoner kronor. Några u-krediter har
inte lämnats under senare år.
Det sammanlagda utbetalade biståndet
till Kenya uppgick under budgetåret
1991/92 till 143 miljoner kronor.
95
Victoria-
.NAIROBI
‘Musorna
MoshP
unyanga
DO DOM A
Mteradammen
'Sumbawanga
tMbamba Bay
Tunduru
icambique;
RWANDA >
•KIGALli
väg
järnväg
Masasi* Mikindani
Karta: Stig Söderlind, ®SIDA
4
OCEANEN
J INDISKA
S Pemba
f Vfwete
.^Chake Chake
1'nguja
V^anzibar
»DAR ES SALAAM
24,5 milj (1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
3,1%
I maj 1992 beslutade Tanzanias
parlament att landet skall bli
flerpartistat. Det är oklart när de
första fria parlamentsvalen skall
hållas. Den svaga infrastrukturen
medför att ekonomiska reformer
går långsamt. Huvudmålet för det
svenska biståndet har de senaste
åren varit att stödja struktur-
anpassning som bidrar till
ekonomisk återhämtning och
tillväxt.
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 42,1
Sverige 5,5
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri tjänste-
85,6%
4,5% 9,9%
Andel läskunniga uppgift saknas
Förväntad livslängd
män 52,1
kvinnor 55,7
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
17% (1990)
110USD(1990)
48,2%
6,9% (1989)
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA
inom landramen___________________583,1
utanför landramen
enskilda organisationer________________2,6
katastrofbistånd_________________________-
regionalt samarbete_________________58,4
demokratiinsatser______________________0,5
betalningsbalansstöd________________96,0
särskilda program____________________3,5
miljö____________________________________________1,0
BITS_________________________________4,4
SWEDECORP___________________3,5
SAREC ________________________16,3
Summa 769.3
96
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Tanzania var fram till 1992 en enpartis tat.
En politisk reformprocess inleddes under
1991. En särskild presidentkommission
tillsattes för att utreda frågan om flerparti-
system. Vid en extra partikongress i febru-
ari 1992 beslöt Chama cha Mapinduzi
(CCM) att följa presidentkommissionens
rekommendationer att avsäga sig sin ställ-
ning som hittills enda tillåtna parti. I maj
1992 beslutade parlamentet i total enighet
att göra de nödvändiga ändringarna i kon-
stitutionen. Ett antal partier har redan re-
gistrerat sig. Det är ännu oklart när de för-
sta fria parlamentsvalen kommer att
hållas.
Jordbruk och boskapsskötsel sysselsät-
ter ca 85 % av Tanzanias befolkning och är
den dominerande sektorn i Tanzanias eko-
nomi. Industriutvecklingen har varit svag
och många företag arbetar idag långt un-
der sin kapacitet. Den ekonomiska krisen i
landet har medfört försämringar i bl.a. till-
gång på hälsovård och utbildning. Tanza-
nia har dessutom en mycket stor utlands-
skuld i förhållande till landets BNI och
export. Skuldtjänsten uppgår till ca 26 %
av exporten.
Tanzania genomför sedan 1986 ett
strukturanpassningsprogram med stöd av
IMF och Världsbanken. Reformer har ge-
nomförts omfattande bl.a. liberalisering av
inrikes- och utrikeshandeln inklusive av-
skaffande av priskontroller på de flesta
varor, kraftiga devalveringar av valutan,
avskaffande av subventioner och höjda
räntor. Under 1992 har vissa framsteg
gjorts vad gäller liberalisering av växelkurs
och valutahandel. Reformer av den finan-
siella sektorn har inletts, genom att utländ-
ska banker nu tillåts att etablera sig i lan-
det.
Den ekonomiska tillväxten har ökat se-
dan anpassningsprogrammet inleddes.
Under 1986 -1990 ökade BNP med i ge-
nomsnitt 4,6 % per år jämfört med 0,8 %
per år under 1981 -1985. Reformbehoven
är dock fortsatt stora och den svaga infra-
strukturen på alla områden och statsför-
valtningens svaga kapacitet medför att
reformerna går långsamt. För att resurser
skall frigöras för den nödvändiga upprust-
ningen och utbyggnaden av såväl fysisk
som social infrastruktur, krävs effektivise-
ring av statsförvaltningen och omstruktu-
rering inklusive privatisering av de statliga
företagen.
Det finns en stor och expanderande in-
formell sektor i Tanzania omfattande bl.a.
småindustri, handel, transporter, bygg-
verksamhet och valutaväxling. Genom de
avregleringar som skett har huvuddelen
av verksamheten blivit tillåten. Den infor-
mella sektorn uppges uppgå till ca 30 % av
BNP.
Generellt är läget beträffande respekt för
mänskliga rättigheter relativt gott. Rappor-
ter om missförhållanden förekommer
dock, i första hand från polishäkten. Poli-
tiskt frihetsberövande rapporteras, främst
från Zanzibar. Yttrandefriheten, som varit
relativt omfattande, har stärkts i och med
att beslut fattats att införa flerpartisystem
och att massmedierna har fått ökat spel-
rum.
Tanzanias militärutgifter uppgår till ca 7 %
av BNP. De relativt höga militärutgifterna
har hittills motiverats av orolighetema i
regionen.
97
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Tanzania är mycket biståndsberoende.
Mer än en tredjedel av bruttonationalpro-
dukten härrör från bistånd. Bilden blir nå-
got annorlunda om man ser till bistånd per
capita, som uppgår till 47 USD. Sverige
svarar för ca 12 % av det totala biståndet
till Tanzania och är det största bilaterala
givarlandet. Andra stora givare är Neder-
länderna, Canada, Tyskland, Danmark,
Norge, Storbritannien och EG.
Det svenska stödet till hälsosektom ges till
UNICEF:s Child Survival Development
Programme, stöd till ett program för
AIDS-bekämpning samt stöd till ett nutri-
tionsinstitut.
Biståndet genom SIDA dominerar, men
även SAREC, SWEDECORP och BITS
samarbetar med Tanzania. Tanzania har
utöver det mer långsiktiga biståndet inom
landramen bl.a. mottagit särskilt valuta-
stöd för import och skuldlättnader. Totalt
utbetalades under budgetåret 1991/92
769,3 miljoner kronor.
Utvecklingssamarbetet genom SIDA regle-
ras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budget-
åren 1992/93-1993/94, omfattande högst
1 060 miljoner kronor. Landramen var för
budgetåret 1991/92 585 miljoner kronor.
För 1992/93 har landramen sänkts till
530 miljoner kronor. Under budgetåret
1991/92 utbetalade SIDA 748 miljoner
kronor av medel inom och utanför landra-
men. Fördelningen framgår av tabellen till
höger.
Huvudmålet för det svenska biståndet
har under de senaste åren varit att stödja
strukturanpassningsåtgärder som bidrar
till ekonomisk återhämtning och tillväxt.
Huvudområden för samarbetet är import-
stöd, industri, undervisning, vattenförsörj-
ning på landsbygden (HESAWA), skogs-
och markvård, förvaltningsutveckling,
telekommunikationer och energi.
En betydande del av biståndssamarbetet
utgörs av importstöd för att säkerställa
den import som är nödvändig för ekono-
misk återhämtning. Merparten av import-
stödet fördelas genom det icke-administra-
tiva valutafördelningssystemet Open
General Licensing System (OGL). Från och
med budgetåret 1992/93 kommer allt im-
portstöd att kanaliseras genom OGL. I ok-
tober 1991 deltog SIDA tillsammans med
övriga givare i en översyn av valutastödet
till Tanzania. Slutsatsen var att importstö-
det genom OGL har mycket stor betydelse
för den fortsatta ekonomiska utvecklingen.
Vissa administrativa förbättringar, bl.a.
avseende intern kontroll och bokföring i
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
585,0 |
530,0 |
|
Ingående reservation |
82,5 |
90,6 |
|
Summa |
667,5 |
620,6 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Importstöd |
237,7 |
185,0 |
|
Industrisektorn |
85,0 |
1,0 |
|
Undervisning |
65,1 |
45,0 |
|
Landsbygdens vatten- |
27,8 |
38,0 |
|
Skogs- och markvård |
37,8 |
45,0 |
|
Förvaltningsutveckling |
27,7 |
30,0 |
|
Hälsosektom |
15,0 |
19,8 |
|
Telekommunikationer |
9,7 | |
|
Energi |
68,0 |
50,0 |
|
Övrigt |
9,3 |
8,0 |
|
Summa |
583,1 | |
|
- Utgående reservation |
90,6 | |
98
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
det tanzaniska banksystemet av medelsan-
vändningen och motvärdesbetalningar,
skall nu genomföras.
Biståndet till utveckling av förvaltningen
är också ett viktigt led i strukturanpass-
ningsprocessen och avser främst åtgärder
för att bistå finans- och planeringsministe-
riet bl.a. i fråga om skuldhantering, bud-
getadministration, beskattning, statistik
och revision.
Industrisektorstödet har främst inriktats på
småindustri, exportfrämjande, industriella
institutioner och till rehabilitering av en
cementfabrik och en förpackningsindustri.
Rehabiliteringen av cementfabriken och
förpackningsindustrin avslutades planen-
ligt den 31 december 1991 som delar av
SIDA:s stöd. Sverige har varit delfinansiär
av pappers- och massafabriken i Mufindi.
Avtalet sades upp i juli 1992.
Från och med budgetårsskiftet 1992/93
har SWEDECORP övertagit delar av indu-
striprogrammet.
Inom stödet till energisektorn har
Sverige hjälpt till att bygga de två största
kraftverken i Tanzania, Mtera och Kidatu.
Då det befunnits ytterst angeläget att utöka
och säkerställa tillgången till elektricitet i
Tanzania påbörjades byggandet av ett nytt
kraftverk i november 1991 vid floden
Pangani. Sverige bistår med 25 % av total-
kostnaden för detta samnordiska projekt.
Den ekonomiska krisen har lett till försäm-
ring av utbildningskvaliteten. Biståndet till
undervisningssektorn syftar till att motver-
ka försämringarna bl.a. genom produktion
av läroböcker, renovering av skolbyggna-
der och utbildning av lärare. Stödet inrik-
tas på primär- och vuxenutbildning samt
yrkesutbildning.
Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tan-
zanias landsbygd har lämnats sedan år
1965. Under 1980-talet har insatsen utveck-
lats till ett integrerat program
omfattande vattenförsörjning, hälsoupplys-
ning och omgivningshygien (HESAWA,
Health, Sanitation and Water). Stödet är
koncentrerat till tre regioner vid Victoria-
sjön. HESAWA-programmet bygger på ett
aktivt deltagande av nyttjama, som till
största delen är kvinnor, samt tekniska
lösningar som är baserade på lokalsamhäl-
lets resurser och kunskaper. Tillgången till
vatten ökade under budgetåret. Sedan pro-
grammet inleddes år 1985 har 650 000
människor fått förbättrad vattenförsörj-
ning och omgivningshygien.
Skogssektorstödet inriktas på byskogs-
bruk och mark- och miljövård och ges i
form av utbildning, utrustning och institu-
tionellt stöd.
Under budgetåret 1991/92 har Sverige
givit Tanzania ett särskilt betalningsba-
lansstöd om 110 miljoner kronor från an-
slagsposten Stöd till ekonomiska reform-
program och skuldlättnadsåtgärder inom
ramen för Världsbankens särskilda pro-
gram för Afrika (SPA). 60 miljoner kronor
har använts för import genom OGL-syste-
met och 50 miljoner kronor till att under-
lätta Tanzanias betalningar på gamla
Världsbankslån.
För att stödja demokratiseringsproces-
sen i Tanzania har Sverige gjort förberedel-
ser för att delta i en större insats i samarbe-
te med Världsbanken, som omfattar
revision och uppdatering av Tanzanias
lagar. Mindre insatser har gäht stöd till
enskilda organisationer.
Inom SADCC-samarbetet pågår två större
projekt avseende upprustning av Dar es
Salaams hamn och upprustning av Taza-
rajämvägen.
99
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Tanzania får även ett omfattande bistånd
utanför landramen. Ett trettiotal enskilda
organisationer är engagerade i projekt
inom bl.a. hälsovård, undervisning och
landsbygdsutveckling. Ca 3,2 miljoner kro-
nor utbetalades av SIDA i projektbidrag.
SWEDECORP har från 1 juli 1992 övertagit
ansvaret för småindustristödet till Tanza-
nia. Stödet omfattar kompetensutveckling
bland företagare och stöd till ett kreditsys-
tem för småföretagare. Swedfund Interna-
tional AB:s verksamhet i Tanzania omfat-
tar ett antal samriskprojekt. Under
budgetåret 1991/92 har två nya projekt
tagits i drift; investering i sågverk och i
cementindustri. Under budgetåret 1991/92
utbetalades 3,53 miljoner kronor i bistånd
av SWEDECORP.
SAREC har ett omfattande bilateralt forsk-
ningssamarbete med Tanzania. Genom
SAREC lämnas stöd till tanzanska forsk-
ningsinstitutioner, huvudsakligen för
forskning inom medicin, jord- och skogs-
bruk. Totalt utbetalades 16,3 miljoner kro-
nor till forskningssamarbete i Tanzania.
Under budgetåret deltog 55 tanzanier i
internationella kurser anordnade av BITS.
Vägbygge i Aru Meru-distriktet,
som ingår i ett skogsprojekt i
Arusha. Mark- och skogsvård är
ett par av de områden som
svenskt bistånd satsar på i
Tanzania.
FOTO: CHARLOTTE THEGE/BAZAAR
100
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Låstillverkning ingår i SIDA:s
satsning på stöd till
småindustriprojekt i Tanzania.
(1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
ca 18,8 milj
3,7%
Andel av arbetskraften i
85,9%
4,4% 9,7%
Andel läskunniga män 62%
kvinnor 35%
Förväntad livslängd
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
52 år
16,4% (1990)
220 USD (1990)
13,2%
ingen uppgift
102
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 29,8
Sverige 0,8
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA
inom landramen____________________70,9
utanför landramen
enskilda organisationer__________________-
katastrofbistånd________________________ 11,0
betalningsbalansstöd_______________ 50,0
regionala insatser________________________-
demokrati/MR_________________________1,35
särskilda program_____________________2,65
miljö______________________________________0,9
BITS_________________________________3,9
SWEDECORP___________________0,04
SAREC_______________________-
Summa 140,74
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Uganda styrs sedan år 1986 av den natio-
nella motståndsrörelsen under ledning av
president Yoweri Museveni. Rörelsen rym-
mer inom sig företrädare för olika parti-
riktningar. Däremot är partipolitisk verk-
samhet inte tillåten. En kommission för
utarbetande av en ny konstitution förvän-
tas presentera ett förslag före 1992 års ut-
gång. Därefter skall förslaget behandlas av
en konstituerande församling. En viktig
fråga blir den om införande av flerparti-
system.
Uganda har alltsedan år 1987 fört en
ekonomisk reformpolitik med syfte att
återhämta landet från det ekonomiska och
sociala förfall som följde i spåren av tidiga-
re års inbördeskrig. Regeringen har vidta-
git en rad åtgärder mot en marknadsorien-
terad ekonomi. Tillväxten i ekonomin
under senare år har varit kring 4 - 5 % per
år.
De offentliga utgifterna utgör en jämfört
med andra länder liten andel av landets
samlade inkomster. Förvaltningen är svag
med bristfällig kapacitet att genomföra
bland annat beslutade sociala program.
Ett överskuggande problem för Uganda
är den mycket svaga betalningsbalansen.
Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat
landets valutainkomster. En betungande
skuldtjänst föreligger bland annat till följd
av de lån som Bretton Wood-institutioner-
na lämnade till Uganda i början av 80-talet.
Skuldtjänsten under år 1992 översteg de
samlade exportinkomsterna. Under senare
år har en viss diversifiering skett av lan-
dets exportvaror, vilket underlättats av att
ett marknadsanpassat valutasystem in-
förts.
Läget avseende mänskliga rättigheter har
under flera år föranlett kritik från interna-
tionella medborgarrättsgrupper. Det har
gällt rapporter om övergrepp förövade av
armén mot civila i samband med att upp-
rorsmakare bekämpats i de nordöstra de-
larna av landet. Myndigheterna har, trots
en särskild ombudsmannafunktion, varit
långsamma med att utreda och offentlig-
göra sina rön om sådana anklagelser. Un-
der år 1992 har uppgifter om övergrepp
minskat i antal, vilket kan bero på att kon-
flikten med olika rebellgrupper avtagit.
Kritik har även riktats mot att personer
hållits fängslade av till synes politiska skäl.
Under år 1992 frigavs ett stort antal perso-
ner som fängslats utan rättslig prövning.
Uganda har av historiska skäl haft höga
militärutgifter, vilka huvudsakligen an-
vänts till att försörja soldater inom natio-
nella motståndsarmén. Militärutgiftena för
budgetåret 1992/93 beräknas ta i anspråk
cirka en fjärdedel av statsbudgeten. En
nedskärning har emellertid påbörjats och
innefattar bland annat demobilisering av
soldater. En orolig gräns mot Rwanda och
vad man uppfattar som ett latent hot från
Sudan har visat sig utgöra hinder mot att
nå lägre militärutgifter.
Ett svenskt bidrag om 10 miljoner kro-
nor har lämnats till finansering av att
Världsbanksprojekt som syftar till att bere-
da arbetstillfällen för demobiliserade sol-
dater ur armén.
103
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Världsbanken är en betydelsefull långivare
till och understödjare av Ugandas struk-
turanpassningsprogram. Internationella
valutafonden lämnade under 1992 ett fjär-
de strukturanpassningslån på förmånliga
villkor till Uganda. Som ovan nämnt be-
hövs dessa medel bl.a. för att finansiera
skuldtjänst på tidigare upptagna lån från
valutafonden. USA är den främsta bilatera-
la givaren. Andra viktiga givare är Tysk-
land, Nederländerna, Storbritannien och
Danmark.
Sveriges utvecklingssamarbete med Ugan-
da bedrivs i huvudsak genom SIDA. Den
avtalade landramen uppgår för budgetåret
1992/93 till 110 miljoner kronor. Därutöver
har 50 miljoner kronor lämnats under år
1992 i betalningsbalansstöd. BITS har läm-
nat principutfästelse om u-kredit om cirka
50 - 60 miljoner kronor för finansering av
ett vattenkraftsprojekt. Forskare från
Uganda deltar i av SAREC finansierade
regionala forskningsprojekt kring energi
samt samhällsvetenskap. Totalt utbetala-
des under 1991/92 140,7 miljoner kronor.
Biståndet genom SIDA regleras av ett två-
årigt avtal som löper ut 1993-06-30. Samar-
betet är inriktat på att befrämja utveckling-
en och återuppbyggnaden av de sociala
sektorerna och på att öka tillväxten inom
det ekonomiska reformprogrammet.
Bistånd lämnas i huvudsak genom sam-
finansierade insatser med Världsbanken,
Unicef och Swedish Cooperative Centre.
Det finns inget svenskt biståndskontor i
Kampala.
Ett samarbete bedrivs med UNICEF kring
ett vatten- och hälsoprogram om 62 miljo-
ner kronor för en tvåårs period. Inom häl-
sosektom lämnas vidare stöd till ett antal
insatser bl.a. till immunisering samt före-
byggande av AIDS. Det sammanlagda be-
loppet uppgår till 45 miljoner kronor.
Stöd till den kooperativa verksamheten i
Uganda har lämnats genom Swedish Coo-
perative Centre till ett belopp om 30 miljo-
ner kronor för budgetåret 1991/92. Verk-
samheten innefattar bankväsende,
bilverkstad och jordbruk.
Inom landramen har ett belopp om
högst 30 miljoner kronor avsatts för bidrag
till utbyggnad av kraftverket Owen Falls i
Jinja.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
110,0 |
110,0 |
|
Ingående reservation |
0 |
39,1 |
|
Summa |
110,0 |
149,1 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Hälsovård (Världs- |
10,4 |
25,0 |
|
Vatten (UNICEF) |
34,0 |
28,0 |
|
Kooperationen (SCC) |
15,5 |
14,5 |
|
PAPSCA (Världs- |
15,0 |
10,0' |
|
Owen Falls Vattenkraft- |
0 |
0 |
|
Katastrofsamordnare |
0 |
2,0 |
|
Konsultfond |
1,0 |
4,0 |
|
Summa |
75,9 |
83,5 |
|
1 Omförhandlat till att samfinansiera ett Världs- 2 BITS har principutfäst 60 miljoner kronor i u-kre- | ||
104
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
UNICEF arbetar med bl.a. vaccinering och
förebyggande åtgärder mot AIDS.
FOTOCHARLOTTE THEGE/BAZAAR
BITS har gjort en principutfästelse om en
u-kredit om högst 60 miljoner kronor. In-
ternationell upphandling är ännu (oktober
1992) inte klar.
Flera insatser har även lämnats till stöd
för att stärka landets rättsväsende inklusi-
ve ge bidrag till ombudsmannafunktionen
Inspector General of Government samt ge
bidrag till en fristående nationell medbor-
garrättsgrupp.
105
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrikas Hom drabbades hårt av torkan
som bredde ut sig över stora delar av Afri-
ka under våren 1992. Inbördeskrigen fort-
satte med oförminskad styrka i både Su-
dan och Somalia med ofattbara mänskliga
lidanden som följd. I Etiopien hölls regio-
nala val i juni 1992. Landet övergångsre-
gering, som sitter fram till att nationella val
har hållits under 1993 eller 1994, har inlett
ett ekonomiskt reformprogram i samarbete
med Världsbanken och IMF. Även Eritrea
har inlett en återuppbyggnadsprocess. To-
talt utbetalades till länderna på Afrikas
Hom 292 miljoner kronor under budgetår-
et 1991 /92. Merparten i form av katastrof-
och återuppbyggnadsbistånd genom
SIDA.
Biståndet till Afrikas Horn, utbetalningar 1991/92, mkr
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Etiopien |
146,3 |
49,0 |
18,6 |
- |
213,9 |
|
Övriga länder | |||||
|
Eritrea |
36* |
36,0 | |||
|
Somalia |
9,8 |
- |
2,9 |
- |
12,7 |
|
Sudan |
8,6 |
0,4 |
- |
0,59 |
9,6 |
|
Summa 200,7 |
49,4 |
21,5 |
0,59 |
292,2 |
* katastrofstöd och återuppbyggnad
107
Befolkning 52 milj
Befolknings-
tillväxt/ar 2,9%
Bistånd
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 18,0
Sverige 0,2
Andel av arbetskraften i
Bistånd från Sverige, utbetalningar
Andel läskunniga ingen uppgift
Förväntad livslängd
totalt 45,5 är
kvinnor 47,1 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
22% (1990)
120 USD (1990)
14,6%
21% (1992)
1991/92, mkr
SIDA_______________________________146,0
inom landramen____________________74,0
utanför landramen
Världbanksgruppen*_________________5,0
katastrofer___________________________ 53
enskilda organisationer________________ 8,0
särskilda program____________________5,0
övrigt__________________________________0,54
BITS________________________________49,0
SAREC _________________________18,6
Summa 213,1
108
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Det långa inbördeskriget slog hårt mot
Etiopien som redan tidigare tillhörde värl-
dens fattigaste länder. Landets BNP per
invånare ligger på endast 120 US dollar
per år. Nedrustningen av den sociala sek-
torn under Mengistus tid har drabbat häl-
so- och undervisningssektorn. Man beräk-
nar att mindre än en tredjedel av befolk-
ningen har tillgång till grundläggande häl-
sovård. På varje läkare går det 39 000 per-
soner. Knappt 35 % av barnen får under-
visning på lågstadienivå och endast
hälften av dem fortsätter till mellanstadiet.
Omkring 6 miljoner barn har ingen som
helst tillgång till undervisning.
Landets infrastruktur är dåligt utbyggd;
Etiopien har det glesaste vägnätet i hela
Afrika. Inbördeskriget har lett till att till-
växten har sjunkit kraftigt. BNP sjönk med
5-6 % under 1991 samtidigt som befolk-
ningen växte med knappt 3 %. Idag står
jordbruket för 40 % av BNP och 85 % av
exporten samt arbetstillfällena. En försäm-
rad handelsbalans och den stora utlands-
skulden har lett till att skuldtjänstkvoten
stigit kraftigt de senaste åren. Bristen på
utländsk valuta är akut. Kaffe är den vikti-
gaste exportvaran.
Etiopien är idag beroende av utländsk
hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torkan
har förvärrat läget. Man beräknar att 6 - 8
miljoner människor riskerar att drabbas av
brist på mat det närmaste året.
Övergångsregeringen arbetade fram ett
ekonomiskt reformprogram, ERRP, under
hösten 1991 i samarbete med Världsban-
ken och Internationella Valutafonden, och
väntas skriva under ett avtal om ett struk-
turanpassningsprogram med samma orga-
nisationer i slutet av 1992. De offentliga
utgifterna ska skäras ned, utrikeshandeln
liberaliseras, växelkursen devalveras, skat-
tesystemet reformeras, och statliga mono-
pol avvecklas. Programmet kommer att
öka möjligheterna för Etiopien att få skuld-
lättnader och stöd för import av insats-
varor till jordbruk och industri.
Den politiska situationen är fortsatt instabil
året efter att president Haile Mariam
Mengistu och hans militärregim störtades
av gerillakoalitionen EPRDF. Efter en na-
tionalkonferens tillsattes en övergångsre-
gering som ska styra landet fram till att
allmänna val har hållits. I samband med
konferensen antogs en nationell stadga
som utgör grunden för övergångsregering-
ens maktutövning. Regeringen leds av
Meles Zenawi.
Enligt stadgan ska det hållas allmänna
val i hela landet under 1993. Sedan i april
1991 är det tillåtet att bilda politiska partier
och anordna möten och demonstrationer. I
stadgan gav man sitt stöd till FN:s allmän-
na förklaring om de mänskliga rättigheter-
na, ett demokratiskt politiskt system, en
oberoende domarkår och de etiopiska folk-
gruppernas självbestämmanderätt. I juni
1992 hölls regionala val. OLF, Oromo Libe-
ration Front, uppmanade till bojkott av de
regionala valen och drog sig ur övergångs-
regeringen kort efter valen. En kontakt-
grupp bestående av utländska ambassadö-
rer försöker få parterna till förhandlings-
bordet. Den nya regionindelningen, som
bygger på etnisk tillhörighet, skapar viss
osäkerhet om det framtida förhållandet
mellan de regionala organen och central-
makten. I de flesta regioner pågår arbetet
med att bilda beslutande organ. Frågan om
äganderätten till mark ska lösas genom en
folkomröstning efter valet 1993.
109
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
De militära utgifterna stod under inbör-
deskrigets slutskede för över hälften av
statsbudgeten men har idag sjunkit till ca
20%.
Det politiska systemet utvecklas i demo-
kratisk riktning. Respekten för de mänskli-
ga rättigheterna har förbättrats. Etiopien
har skrivit under FN:s barnkonvention.
Dock finns det många gatubarn. Interna-
tionella Röda Korskommittén tillåts besöka
fångar. Amnesty och Africa Watch har
också besökt landet. Det nattliga utegångs-
förbudet har avskaffats. Vid påskhelgen
1992 direktsändes ortodoxa kyrkoceremo-
nier för första gången på 17 år. Inhemska
organisationer för mänskliga rättigheter
får verka fritt. I samband med de regionala
valen förekom dock enstaka övergrepp.
F.d. medlemmar av Mengistus Workers'
Party of Ethiopia hade inte rätt att rösta i
de regionala och lokala valen. De är fortfa-
rande förbjudna att delta i det politiska
livet. Omkring 2 000 representanter för
Mengistus förvaltning och regeringsparti
sitter fortfarande fängslade utan rättegång.
Dödsstraff kan enligt 1957 års strafflag
utdömas för mord. Ingen har dock dömts
till döden sedan maktskiftet. Som ett teck-
en på kvinnans svaga ställning kan näm-
nas att det traditionella bruket av kvinnlig
omskärelse fortfarande förekommer i stor
utsträckning.
Sverige tillhör den lilla grupp av länder
som ger bistånd till Etiopien. Sverige är
tillsammans med Italien den största bilate-
rala givaren. Världsbanken är den största
multilaterala givaren medan EG är störst
totalt, inklusive katastrofbistånd. Under
året har flera nya biståndsgivare visat in-
tresse för landet.
SIDA dominerar det svenska biståndet,
men även BITS och SAREC samarbetar
med Etiopien. Totalt betalades 213,6 miljo-
ner kronor ut till Etiopien under 1991/92.
Trots svårigheterna har flera program lett
till positiva resultat, bl.a. kartprogrammet
och stödet till skolbokstryckeriet. I väntan
på att det långa inbördeskriget skulle ta
slut, antog biståndet alltmer en övervint-
ringsform med betoning på kunskapsupp-
byggnad. Etiopien kan knappast inrikta sig
på strategier för långsiktig utveckling för-
rän efter de nationella valen. Därför kan
inte biståndet gå fortare fram än vad läget i
landet tillåter.
Biståndet via SIDA regleras i ett tvåårigt
samarbetsavtal som inleddes budgetåret
1992/93. Under denna tid fasas en del
gamla program ut och samarbetet koncen-
treras till de områden som har bäring på
ett långsiktigt utvecklingssamarbete: åter-
uppbyggnad, naturresurshållning, under-
visning, och hälsovård. Landramen höjdes
med 50 miljoner kronor till 150 miljoner
kronor för 1992/93.
Landramen för 1991 /92 låg på 100 mil-
joner kronor. Dessutom fanns ca 44 miljo-
ner kronor kvar i outnyttjade medel från
året före. Sammanlagt betalades 146,3 mil-
joner kronor ut 1991/92, varav 74,1 miljo-
ner inom landramen och 72,2 miljoner ut-
anför landramen. Det fanns kvar knappt
70 miljoner kronor i outnyttjade medel vid
budgetårets utgång. De stora reservatio-
nerna beror på att det har varit svårt att
bedriva biståndsverksamhet i det osäkra
politiska läge som rådde i samband med
110
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutet av kriget och året därefter. I landra-
men ingår program inom flera sektorer:
undervisning, hälsovård, naturresurshåll-
ning och vattenförsörjning. En tredjedel av
landramen har använts till katastrofstöd.
Det svenska stödet, som inleddes för 25 år
sen, har hittills bidragit till att bl.a. 7 600
nya skolor har byggts. Det har också med-
verkat till produktionen av 45 miljoner
skolböcker och utbildning av 75 000 in-
struktörer inom vuxenutbildningen. Sam-
arbetet omfattar även vuxenundervisning,
fortbildning av lärare, utveckling av skol-
möbler samt stöd till undervisningsminis-
teriets planeringsenhet.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
100,0 |
150,0 |
|
Ingående reservation |
44,0 |
69,9 |
|
Summa |
144,0 |
219,9 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
1991/92 |
1992/93 | |
|
Undervisning |
37,4 |
40 |
|
Hälsovård |
11,6 |
19 |
|
Vattenförsörjning |
5,1 |
8 |
|
Naturresurs- |
5,0 |
16 |
|
Personal- och konsult- |
8,0 |
6 |
|
Kartor |
1,1 |
4 |
|
Demokrati, mänskliga |
0 |
3 |
|
Återuppbyggnad |
0 |
50 |
|
Katastrofinsatser |
5,9 | |
|
Beredning långsiktigt |
0 |
4 |
|
Summa |
74,0 | |
|
Utgående reservation |
69,9 | |
|
Totalt SIDA |
146,3 | |
|
"Utbetalning av reserverade medel från tidigare | ||
|
anslagsposten. | ||
Svenskt stöd till hälsovård i Etiopien inled-
des redan för snart 100 år sen med mis-
sionssjukvård. Idag går stödet till framför
allt utbildning av hälsovårdspersonal,
mödravård och familjeplanering, omgiv-
ningshygien, planering och ledningsut-
veckling, och det nationella aidsprogram-
met. Tre fjärdedelar av landsbygdens
hälsocentraler har hittills fått utrustning
för enkel mödra- och bamahälsovård. Ca
20 nya vårdlärare har utbildats, och 160
befintliga vårdlärare har fått pedagogisk
utbildning.
En stor del av den svenska insatsen har
bestått av inköp av utrustning och fordon.
Även utbildning av ingenjörer och tekni-
ker har utgjort en väsentlig del. En femte-
del av befolkningen i de östra regionerna
har fått tjänligt dricksvatten, jämfört med
endast tolv procent i övriga landet. Det är
ett resultat av att man har byggt 642
dricksvattenbrunnar och 155 ledningssys-
tem samt täckt 34 källor.
Sverige har i närmare 30 år stött lands-
bygdsutveckling och naturresurshållning i
Etiopien. Hittills har ca 750 skogstekniker
utbildats i jordbruk, skogs- och miljövård.
Stödet har även gått till skogsforskning,
statliga skogsbruk och centralt förvalt-
ningsstöd. Avskogning, jorderosion och
förslitning av marken har gjort landet sår-
bart för torka och svält. I början av 50-talet
täcktes 16 % av landet av skog - idag en-
dast 2,7 % av ytan.
Stödet via personal- och konsultfonden har
bl.a. gått till förvaltningsutbildning och
statistiksamarbete för nationalräkenskaper.
Det svenska stödet till det regionala pro-
grammet för företagareutbildning admi-
nisteras numera av SWEDECORP.
SIDA har stött Etiopiens kartverk, EMA,
111
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
med ca 4 miljoner kronor per år. Därige-
nom har topografiska kartor för ungefär en
tredjedel av landet kunnat tas fram. EMA
utgör sannolikt Afrikas idag bäst funge-
rande kartmyndighet.
Dessutom ingår stöd till miljöfrågor om
467 000 kronor och 5 miljoner kronor till
särskilda program, där aidsbekämpning
utgör den största delen.
Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjäl-
pen, Svenska Kyrkans Mission och Evang-
eliska Fosterlandsstiftelsen är några av de
enskilda organisationer som arbetar i Etio-
pien. Bl.a. via dem kanaliserades samman-
lagt 79,6 miljoner kronor för olika humani-
tära insatser. Knappt hälften av pengarna
gick till demobilisering och återanpassning
av soldater ur den forna regeringsarmén.
Ytterligare 8 miljoner kronor gick via de
enskilda organisationerna till olika typer
av utvecklingsprojekt i Etiopien.
Förutom det bilaterala stödet har Etiopien
även fått del av medel inom ramen för
FN:s samlade program för hela Afrikas
hom, SEPHA. Eftersom det svenska bidra-
get inte är öronmärkt är det svårt att preci-
sera hur stor del Etiopien har fått.
Hittills har BITS beviljat u-krediter på 177
miljoner kronor varav 94 miljoner är gåvo-
element. Den senaste är en delfinansiering
av sockerbruket i Fincha genom en kombi-
nationskredit på 68,6 miljoner kronor, va-
rav 38 miljoner i gåvobistånd.
Sammanlagt 12 etiopier deltog i kurser i
bl.a. mänskliga rättigheter som finansiera-
des av BITS till en sammanlagd kostnad
om en knapp miljon under 1991 /92.
SARECrs stöd svarar för mer än 80 procent
av forskningsbudgeten vid etiopiska uni-
versitet. SAREC är den största givaren när
det gäller forskning. Myndighetens strate-
gi är bl.a. att satsa på långvarigt samarbete
mellan etiopiska och svenska institutioner.
Förutom den kvantitativa förstärkning
som har skett genom forskarutbildning
och investering i infrastruktur för forsk-
ningen, har man gjort stora kvalitativa
framsteg vad gäller lokal kapacitet att ut-
forma och leda projekt som är relevanta
för landets utveckling. Dessa omfattar bl.a.
flora, organisk kemi, geofysik samt väg
och vatten. För 1991/92 betalade SAREC
ut 18,6 miljoner kronor. Sedan 1979/80, då
samarbetet inleddes och fram till 1990/91
har SAREC kanaliserat ca 103 miljoner kro-
nor till Etiopien.
112
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Totalt utbetalat under budgetåret 1991 /92
ca 213 miljoner kronor.
I Somalia råder anarki, kaos och laglös-
het i inbördeskrigets följd. Landets norra
del, Somaliland, har förklarat sig självstän-
digt. Något utvecklingsbistånd går därför
knappast att driva, utan insatserna har
koncentrerats till katastrofbistånd.
Tillsammans med Världsbanken har BITS
finansierat ett projekt för att förbättra den
sociala statistiken i landet. Uppföljningen
av projektet har dock inte kunnat slutföras.
Hittills har 14,9 miljoner kronor betalats
ut.
SAREC har avbrutit sitt forskningssamar-
bete med Somalia. Stödet om ca 2,9 miljo-
ner kronor går istället till att ge somaliska
forskarstuderande möjlighet att avsluta
påbörjade studier i Sverige. SAREC stöder
också två regionala program i arkeologi
och marinbiologi där somaliska forskare
kommer att medverka. Hittills har ca 40
somaliska forskare etablerat samarbete
med svenska kolleger, tio somalier har
avlagt doktorsexamen och ytterligare elva
är på god väg.
Ytterst få enskilda organisationer har haft
möjlighet att arbeta i Somalia under året
till följd av den prekära säkerhetssituatio-
nen. Sverige har lämnat bidrag till kata-
strofhjälp via bl.a. Internationella Röda-
korskommittén. Omkring 30 svenskar
deltar i olika hjälpprogram i Somalia, bl.a.
Några hyrda beväpnade vakter utanför
sjukhuset i Baidoa.
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
har svenska Röda Korset har skickat vård-
personal. Lutherhjälpen och Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen har sänt personer
som arbetar för FN-organen. Den svenska
FN-beredskapsstyrkans specialenhet för
katastrofhjälp, SWEDRELIEF, deltar i
UNICEFts hjälpprogram. Somalia har ock-
så fått del av Sveriges bidrag till FN-orga-
nen, bl.a. UNICEF, och FN:s appell om
stöd till Afrikas Hom. De svenska bidra-
gen är inte öronmärkta för att möjliggöra
för FN att agera snabbt och flexibelt.
Sammanlagt betalades ca 210 miljoner
kronor ut. Ytterligare bidrag kom Somalia
till del via bl.a. UNHCR:s Afrikaprogram.
113
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Totalt utbetalt under budgetåret 1991 /92:
9,1 miljoner kronor.
På grund av inbördeskriget och det för-
sämrade politiska klimatet gentemot icke-
muslimer blir det allt svårare att bedriva
bistånd i Sudan. I september 1992 dödades
tre biståndsarbetare, som arbetade för FN:s
Operation Lifeline Sudan och en norsk
journalist i södra Sudan.
BITS inriktar sig på att i första hand befästa
redan genomförda insatser. Myndigheten
har inte inlett några nya åtaganden. BITS
samarbete med Sudan har sedan starten år
1981 omfattat ett tjugotal insatser. De flesta
har inriktats på att höja kompetensen inom
energi- och hälsovårdssektorema. Hittills
har ca 24,6 miljoner kronor betalats ut.
Knappt 90 personer har hittills deltagit i
BITS kurser, de flesta inom områdena jord-
bruk, miljö och företagsledning. Under
budgetåret deltog endast en sudanes i
BITS kurser.
Bistånd genom SWEDECORP
Swedfund International AB stöder ett me-
jeriprojekt i Khartoum sedan 1982. Under
1991/92 utbetalades 59 000 kronor för ut-
bildning och administration.
Sudan fick sammanlagt 7,5 miljoner kro-
nor i katastrofbistånd via bl.a. Röda Korset
och Erikshjälpen under 1991/92.
Ett fåtal svenska enskilda organisationer
arbetar i Sudan. Svensk-sudanska fören-
ingen, som arbetar med ett byprojekt i lan-
det, fick ett SIDA-bidrag på ca 1,4 miljoner
kronor.
Eritrea styrs sedan juli 1991 av en
provisorisk regering. Förberedelser har
inletts för den folkomröstning om Eritreas
framtid som planeras äga rum i april
1993. Eritrea håller på att återhämta sig
efter 30 års inbördeskrig. En halv miljon
flyktingar skall reintegreras i samhället,
merparten från Sudan. Repatrieringen har
inte skett utan problem och UNHCR har
efter dispyt med den provisoriska
regeringen beslutat avvakta med sin
medverkan i detta arbete.
Det svenska biståndet genom SIDA har
bestått av katastrofbistånd, som
kanaliserats genom enskilda
organisationer eller multilaterala organ.
Totalt utbetalades under budgetåret
1991/92 ca 36 miljoner kronor till olika
insatser som stöd till mark- och vatten-
vård, dammbyggen, bammatsproduktion,
livsmedelsbistånd och akut nödhjälp.
Därutöver erhöll Eritrea ca 25 miljoner
kronor genom det stöd som förmedlades
till det regionala programmet Special
Emergency Programme for the Hom of
Afrikca (SEPHA).
BITS, SWEDECORP och SAREC har inget
biståndssamarbete med Eritrea.
114
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Väst- och Centralafrika är ett mycket hete-
rogent område, som inkluderar bl.a. Nige-
ria, Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen
av kontinentens oljeproducenter, Sahel-
ländema och de fransktalande CFA-län-
dema, vars valuta är konvertibel mot den
franska francen.
Flera länder har under 1991 och 1992
genomgått eller inlett en politisk reforme-
ring i demokratisk riktning. Flerpartival
har hållits i bl.a. Benin, Kap Verde, Burkina
Faso, Nigeria och Kongo, medan de är
nära förestående i Guinea-Bissau, Niger,
Ghana, Guinea, Burundi och på Komorer-
na. De frankstalande länderna har ofta valt
en formel för förändring där det regerings-
bärande partiet inbjudit opinionsbildande
Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1991/92, mkr
|
Land |
SIDA |
BITS* |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Guinea Bissau |
72,9 |
0,2 |
1,7 |
0,09 |
74,8 |
|
Kap Verde |
65,4 |
- |
- |
0,02 |
65,42 |
|
Övriga länder | |||||
|
Algeriet |
- |
2,3 |
- |
- |
2,3 |
|
Benin |
- |
- |
- |
0,2 |
0,2 |
|
Burkina Faso |
2,4 |
0,2 |
- |
- |
2,6 |
|
Elfenbenskusten |
- |
0,3 |
- |
- |
0,3 |
|
Egypten |
- |
5,8 |
- |
0,6 |
6,4 |
|
Gambia |
2,6 |
- |
- |
- |
2,6 |
|
Ghana |
20,4 |
2,5 |
- |
0,2 |
23,1 |
|
Guinea |
5,0 |
0,1 |
- |
- |
5,1 |
|
Liberia |
6,0 |
- |
- |
- |
6,0 |
|
Marocko |
- |
_1 |
- |
0,1 |
0,1 |
|
Mauretanien |
3,1 |
- |
- |
- |
3,1 |
|
Niger |
0,6 |
- |
- |
- |
0,6 |
|
Nigeria |
- |
1,2 |
- |
- |
1,2 |
|
Senegal |
10,0 |
1,9 |
- |
0,2 |
12,1 |
|
Sierra Leone |
0,2 |
0,1 |
- |
- |
0,3 |
|
Tchad |
0,2 |
- |
- |
- |
0,2 |
|
Togo |
- |
0,1 |
- |
- |
0,1 |
|
Tunisien |
- |
4,2 |
- |
1,2 |
5,4 |
|
Zaire |
8,8 |
- |
- |
- |
8,8 |
|
Söder om Sahara |
5,7 |
- |
- |
- |
5,7 |
|
Västsahara |
9,7 |
- |
- |
- |
9,7 |
|
Summa |
210,6 |
18,9 |
1,7 |
2,5 |
236,1 |
‘endast tekniskt bistånd och internationella kurser
1 Marocko fick även två u-krediter om sammanlagt 188,9 miljoner kronor, varav 59,9 miljoner i gåvoelement
115
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
grupper till en nationalkonferens för att
diskutera och besluta om ändringar i kon-
stitutionen.
Beträffande respekten för mänskliga
rättigheter kan inga generella iakttagelser
göras. Det finns dock ett stort antal natio-
nella, regionala och kontinentala organisa-
tioner för mänskliga rättigheter i regionen.
Konflikten i Liberia har ännu inte fått nå-
gon lösning. Den västafrikanska organisa-
tionen ECOWAS har haft en viktig roll i
försöken att lösa konflikten och har sänt en
gemensam trupp, ECOMOG, till landet.
Den politiska processen har dock stagnerat
och mot slutet av 1992 blossade striderna
upp på nytt.
I "Laire råder alltjämt stor osäkerhet om
den fortsatta utvecklingen. Orolighetema
under hösten 1991 tvingade en stor del av
de svenska missionärerna samt den svens-
ka ambassaden att söka tillfällig vistelseort
i Kongo. President Mobutu har alltjämt en
stark position, men den undergrävs suc-
cessivt och utvecklingen mot demokrati
stärks.
De ekonomiska förhållandena skiljer sig
avsevärt mellan länderna. I BNP per capita
räknat befinner sig Guinea-Bissau
(180 USD) nederst på utvecklingsstegen,
medan Gabon intar en överlägsen position
med 3 330 USD. De oljeproducerande sta-
terna upplevde, till följd av kriget i Persis-
ka Viken, en exportökning under 1991,
medan samma händelse fick mycket nega-
tiva effekter för icke-producenterna i regio-
nen. Länderna har också drabbats hårt av
att världsmarknadspriserna på viktiga ex-
portvaror som t.ex. kakao, bomull och mi-
neraler sjunkit under 1991 och 1992.
I Västafrika finns ett antal organisatio-
ner för regionalt samarbete, varav ECO-
WAS (Economic Community of West Afri-
can States) är den mest betydande. Man
har inom organisationen diskuterat olika
former av regional ekonomisk integration,
men inga bindande beslut har fattats.
Ekonomisk integration diskuteras också
inom de två CFA-sammanslutningama.
Under 1992 har omfattande diskussioner
förts om att övergå från ett monetärt sam-
arbete till ett allmänekonomiskt. Parallellt
med detta fortgår debatten om vilka positi-
va eller negativa effekter ländernas starka
koppling till Frankrike får för deras ut-
veckling.
Flera länder i regionen är mycket skuld-
tyngda och ingår i Världsbankens SPA-
samarbete, Special Programme of Assis-
tance. Inom ramen för detta förefaller det
möjligt, och ibland även tillrådligt, att
SIDA ser till även dessa länders förutsätt-
ningar att erhålla betalningsbalansstöd.
Bortsett från biståndet till de två pro-
gramländerna Guinea-Bissau och Kap Ver-
de, erhöll länderna i regionen ca 85 miljo-
ner kronor i svenskt bistånd.
De enskilda organisationernas arbete,
både inom katastrofhjälp och utvecklings-
samarbete, utgör ett mycket viktigt inslag i
Sveriges insatser. De svarar för en stor del
av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta
missionsländer och är jämte Etiopien, Tan-
zania och Kenya än idag det land som hy-
ser flest missionärer som arbetar med bi-
stånd.
SIDA ansvarar för ett regionalt miljö-
program i de västafrikanska Sahel-länder-
na.
Den nyligen etablerade Frivilligorgani-
sationemas fond för mänskliga rättigheter
stöder organisationer främst i Väst- och
Centralafrika.
BITS insatser i regionen har hittills varit
av blygsam storlek. Endast i Ghana och
Senegal har man haft åtaganden utöver det
internationella kursprogrammet.
SWEDECORPis enda större insats ut-
görs av ett joint-venture i Rwanda.
116
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Länderna i Nordafrika ingår i den arabiska
kultursfären där islam, både socialt och
politiskt, spelar en viktig roll. På flera stäl-
len har fundamentalismen fått ett starkare
fäste under de senaste åren, men parallellt
med detta stärks i många fall också de de-
mokratiska värderingarna och respekten
för mänskliga rättigheter.
Fundamentalismen hanteras på varie-
rande sätt i länderna. Under 1992 har ut-
vecklingen i Algeriet tagit en oroande
vändning, och den positiva utvecklingen
mot demokrati har avbrutits. Den islamis-
ka motståndsrörelsen FIS har förklarats
olaglig. Händelserna har skapat oro i regi-
onen och även andra länder har erfarit
ökat politiskt våld med anknytning till
radikala muslimska grupper.
Libyens politiska roll i regionen är kom-
plex och försvårar bl.a. det inomregionala
samarbetet. Anklagelser om inblandning i
internationell terrorism riktas mot landet.
Sedan i april 1992 är Libyen föremål för
omfattande FN-sanktioner till följd av
Lockerbie-affären.
Frågan om territoriet Västsaharas sta-
tus har behandlats inom FN sedan 1989.
Förberedelserna inför den utlysta folkom-
röstningen har under år 1991 och 1992 mer
eller mindre avstannat och man har ännu
inte enats kring utformning av röstläng-
derna. Befrielserörelsen Polisarios roll har
försvagats till följd av att stödet från Alge-
riet minskat.
Fem av länderna i regionen, Algeriet,
Libyen, Marocko, Mauretanien och Tuni-
sien, bildar tillsammans Maghrebunionen,
en organisation för huvudsakligen ekono-
miskt samarbete. Man eftersträvar goda
kontakter med EG, främst de sydeuropeis-
ka staterna. Organisationen har hittills lidit
av betydande interna samarbetssvårighe-
ter, till följd av bl.a. Lockerbiefrågan och
Västsaharakonflikten.
Under 1991 drabbades de nordafrikan-
ska ländernas ekonomierna hårt av kriget i
Persiska viken, främst genom handelsbort-
fall, minskad turism, i vissa fall avtagande
biståndsflöden samt av att stora skaror
emigrantarbetare återvände från staterna
runt Persiska Viken. Under 1992 har de
flesta ekonomierna återhämtat sig.
Ländernas utvecklingsnivåer visar på
stora skillnader, där Egyptens BNP per
capita uppskattas till ca 600 USD och Alge-
riets till 2 060 USD. Egypten är också det
enda land som har ett nära samarbete med
Världsbanken och som är berättigat att
låna på deras mjukare villkor.
Sverige lämnar bistånd till Algeriet,
Egypten, Marocko, Tunisien och till flyk-
tingar i Västsahara. Totalt gavs ca 90 miljo-
ner kronor under budgetåret 1991 /92. Bi-
ståndet består huvudsakligen av
samarbete genom BITS, SWEDECORP och
svenska enskilda organisationer.
Under 1992 tog SIDA initiativ till ge-
nomförandet av en kartläggning av natio-
nella, regionala och globala mänskliga rät-
tighetsorganisationer i Nordafrika och
Mellanöstern.
117
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
ca 1,0 milj (1990)
1,9% (1960-1990)
Andel av arbetskraften i
industri tjänster och
industri tjänster och
\ service
jordbruk
service
jordbruk
Andel läskunniga
män 50%
kvinnor 24%
Förväntad livslängd
42,5 år
kvinnor 44,1 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
24,6% (1990)
180 USD (1990)
68,2%
ingen uppgift
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
122,3 13,2 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
61,9 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda organisationer |
0,8 |
|
betalningsbalansstöd |
8.7 |
|
demokrati/MR |
0,01 |
|
särskilda program |
1,5 |
|
BITS |
0,16 |
|
SWEDECORP |
0.009 |
|
SAREC |
1,7 |
|
Summa |
74,8 |
118
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sedan självständigheten 1974 har Guinea
Bissau varit en enpartistat, styrd av PAIGC
(Partido Africano de Independencia da
Guiné Bissau). I slutet av 1990 hölls en
folkomröstning om övergång till flerparti-
system under perioden 1991 -1993, och
1991 ändrades författningen som stadgar
enpartisystem. Man införde fri partietable-
ring och ett tiotal partier har hittills regist-
rerats. Under hösten samma år beslutade
nationalförsamlingen införa ökad press-,
yttrande- och föreningsfrihet. Det politiska
debattklimatet har därmed avsevärt för-
bättrats. Förberedelsearbetet inför de pla-
nerade flerpartivalen har dock dragit ut på
tiden och beräknas nu äga rum under för-
sta halvåret 1993.
Guinea Bissau är ett av världens fatti-
gaste länder. Den sociala utvecklingen är
mycket svag, och endast 15 % av folket kan
läsa och skriva. Medellivslängden ligger
på 42 år.
Jordbrukssektorn dominerar i Guinea
Bissau och sysselsätter drygt 80 % av be-
folkningen. Den svarar för drygt 50 % av
BNP och för 2/3 av landets export. Ut-
vecklingspotentialen är god men bristfäl-
ligt utnyttjad till följd av att incitament för
bönderna att producera för marknaden
saknas.
Landets kust erbjuder goda fiskemöjlig-
heter, men ekonomiska skevheter har
hämmat utveckling av sektorn.
Guinea Bissau har sedan 1987 en överens-
kommelse med Världsbanken och IMF om
strukturanpassning. Överlag har resulta-
ten varit svaga och ekonomin karaktärise-
ras alltjämt av stora makroekonomiska
obalanser. Målet med programmet är att
successivt införa marknadsekonomi, men
vägen dit är mycket prövande. Den offent-
liga sektorns överdimensionering och
svaghet utgör ett övergripande problem,
varför privatiserings- och förvaltningsre-
former ges högsta prioritet inom struktur-
anpassningen.
Under 1992 har dock Världsbanken och
IMF öppnat dialogen med Guinea Bissau
igen och regeringen har vidtagit ett antal
åtgärder för att stärka ekonomin. An-
strängningar görs för att öka kontrollen
över de statliga finanserna, bl.a. genom att
strama till indrivningen av de skulder som
blev resultatet av 1990 och 1991 års okon-
trollerade statliga kreditgivning. Kraven
på motvärdesinbetalningar för utländsk
valuta har stärkts och privatisering under
öppna former bedrivs.
Det allmänna omdömet om respekten för
mänskliga rättigheter i Guinea Bissau är att
situationen har förbättrats. Bland de för-
hållanden som kan kritiseras och återstår
att reglera kan nämnas säkerhetspolisens
starka position och domstolarnas osjälv-
ständiga ställning gentemot den exekutiva
makten. Regeringen arbetar för att åstad-
komma ytterligare förbättringar.
Under 1991 bildades den första MR-
organisationen i landet.
Konventionerna om avskaffande av all
slags diskriminering av kvinnor samt om
barnets rättigheter har ratificerats.
Militärutgifternas andel av budgeten har
under de senaste åren sjunkit markant och
uppgår idag till ca 3 % av BNP.
Guinea Bissau anklagas med jämna
mellanrum av grannlandet Senegal för att
ge fristad åt Casamancerebellema. Man
119
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
har från guineanskt håll försökt inta en
medlande position i intemkonflikten.
Resultaten av biståndet har varit svaga.
Landet har en låg mottagningskapacitet
och en sviktande kompetens inom många
områden. Strukturanpassningsprogram-
met släpar efter. Inga utbetalningar av
strukturanpassningslån har effektuerats
sedan början av 1991.
Guinea-Bissau är starkt beroende av inter-
nationellt bistånd. Under 1991 erhöll lan-
det 80 MUSD, dvs ca 420 SEK per person.
Detta innebar dock en minskning sedan
föregående år, orsakad av att Världsban-
kens och IMF:s kreditgivning stoppats och
att flera andra givare, däribland Sverige,
följt en restriktiv policy.
Flera FN-organ samt Afrikanska ut-
vecklingsbanken och EG är betydande
multilaterala givare. Sverige är störst av de
bilaterala givarna och svarar ensamt för ca
15 % av det totala biståndet. Övriga bety-
dande givare är Taiwan, Nederländerna,
Frankrike och USA. Det portugisiska infly-
tandet är påtagligt, men de finansiella bi-
dragen är blygsamma. Kina och Italien
avslutade under 1991 samarbetet med
Guinea-Bissau.
Huvuddelen av det svenska biståndssam-
arbetet med Guinea-Bissau sker genom
SIDA.
Sedan samarbetet inleddes 1975 hade
t.o.m. budgetåret 1991/92 ca 1 miljard kro-
nor utbetalats. I december 1991 underteck-
nades ett nytt tvåårigt samarbetsavtal om
190 miljoner kronor. Mot bakgrund av
Guinea-Bissaus svaga ekonomiska politik
och de reservationer som ackumulerats
beslutade dock riksdagen om en landrams-
sänkning om 10 miljoner kronor för inne-
varande budgetår.
Målet med stödet inom SIDA:s landpro-
gram är att med krav på långsiktig hållbar-
het öka landets resurstillväxt. Biståndet har
en utpräglad fattigdomsinriktning anpas-
sad till landets låga utvecklingsnivå. Det
svenska programmet omfattar importstöd
samt stöd till landsbygdsutveckling, hant-
verksfiske, undervisning, industriutveck-
ling, hälsosektom och till en personal- och
konsultfond.
Programmet har omformats från att ha
varit ett geografiskt avgränsat landsbygds-
utvecklingsprogram till dagens nationella
program med tyngdpunkt på utbildning
och institutionsförstärkning. Biståndet rik-
tar sig till det lilla jordbrukshushållet ge-
nom direkt rådgivning och mindre kredi-
ter.
Jordbruket är en viktig sektor i Guinea-
Bissau med en god utvecklingspotential.
Resultaten bör kunna förbättras och klara-
re mål bör kunna ställas upp för stödets
olika komponenter.
Sverige är tillsammans med Världsbanken
huvudfinansiär inom undervisningssek-
torn. Resultaten har hittills tyvärr varit
svaga. Endast 40 % av barn i skolålder på-
börjar sin grundskoleutbildning och en-
dast en mindre del av dessa fullföljer de
fyra åren. Under budgetåret 1991 /92 teck-
nades ett femårigt avtal om fortsatt stöd.
Betoning lades vid resultatkrav och upp-
följning. En halvtidsöversyn kommer att
genomföras under 1993. Målet med vårt
bidrag inom ramen för det nya avtalet är
att i lågstadieskolan höja kvaliteten på un-
dervisningen och göra den mer relevant
120
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för guineanema, samt att därigenom få fler
elever att börja skolan och att fullfölja låg-
stadieutbildningen. Den svenska insatsen
består huvudsakligen i produktion och
distribution av läromedel, lärarutbildning,
läroplansutveckling och forskning kring
skolfrågor.
Ett stipendieprogram för högre utlands-
studier har nyligen inletts.
Stödet till hantverksfisket omformades
under 1991 från projektstöd till främjande
av institutionsuppbyggnad och kunskaps-
utveckling. Resultaten var tidigare mycket
svaga och projektet var dåligt anpassat till
den guineanska försörjningskulturen på
området. Stödet pågår i sin nya form fram
till halvårsskiftet 1993.
Bidraget syftar till att stödja Guinea-Bis-
saus strukturanpassning. Det har huvud-
sakligen använts till inköp av insats- och
incitamentsvaror för landsbygdsbefolk-
ningen. Sverige valde, då det nya avtalet
tecknades i december 1991, att koppla ut-
betalningarna till kravet på en överens-
kommelse med Världsbanken om den eko-
nomiska politiken. Ännu har ingen
uppgörelse nåtts och de stora reservatio-
nerna på landramen härrör därför till stor
del från denna delpost.
Under 1992 genomförde SIDA en utvär-
dering av det svenska importstödet, vars
resultat kommer att redovisas under våren
1993. Förutsättningarna för Guinea-Bissau
att tillgodogöra sig det avtalade import-
stödsbeloppet, 20 miljoner kronor per år,
kommer att diskuteras.
Stödet till hälsosektom har under år 1992
samlats under ett avtal. Insatserna utgörs
främst av importstöd för basläkemedel,
vacciner m.m., samt institutionellt samar-
bete mellan SBL och Guinea-Bissaus natio-
nella hälsolaboratorium. Detta arbete om-
fattar forskning kring AIDS, TBC, malaria
och andra vanliga sjukdomar i landet. Per-
sonal- och konsultfonden finansierar ut-
ländska experter som kompetensförstärk-
ning till den statliga förvaltningen.
Ett kvinnoprojekt i form av inköp av ar-
betskraftsbesparande redskap för föräd-
ling av jordbruksprodukter har genom-
förts med mycket goda resultat. SIDA
förbereder vidare ett stöd för utveckling av
rättsväsendet och främjande av respekten
för mänskliga rättigheter. Bidrag förutses
också till den nyetablerade organisationen
för mänskliga rättigheter, liksom för ge-
nomförande av valen.
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
95,0 |
85,0 |
|
Ingående reservation |
39,4 |
72,5 |
|
Summa |
134,4 |
157,5 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Landsbygdsutveckling |
17,0 |
16,5 |
|
Jordbruksskola |
1,1 |
3,8 |
|
Jordbruksforskning |
0,6 |
4,1 |
|
Hantverksfiske |
3,1 |
3,5 |
|
Industri |
14,7 |
17,0 |
|
Undervisning |
9,0 |
16,1 |
|
Importstöd |
5,4 |
17,3 |
|
Hälsostöd |
4,2 |
10,7 |
|
PASI progr. VB |
- |
10,0 |
|
Personal- och konsult- |
5,7 |
5,3 |
|
Övrigt |
1,1 |
1,9 |
|
Summa |
61,9 |
106,2 |
|
Utgående reservation |
72,5 |
51,3 |
121
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Afrikagruppema har ett antal volontärer
på plats, men avser avveckla sin verksam-
het. Rädda Barnen stöder ett program med
tonvikt på barnens rätt där ett nationellt
mödra- och bamavårdprogram ingår.
Guinea-Bissau har inte varit aktuellt som
mottagarland för BITS tekniska samarbete
eller u-krediter. Ett fåtal guineaner deltog
under budgetåret 1991/92 i det interna-
tionella kursprogrammet.
Vid sidan av arbete med
landsbygdsutveckling, undervisning
och hälsovård förekommer också
ansträngningar att utveckla industrin
i Guinea-Bissau. Volvoverkstaden är
ett exempel på SIDA-stödd
verksamhet.
FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR
|
wFAid v,- | ||
122
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP övertog under hösten 1991
ansvaret för småindustristödet från SIDA.
Det tidigare direktstödet till ett visst antal
industrier har avvecklats och stödets hu-
vuddel utgörs idag av en nyetablerad fond
för småindustrifinansiering. I övrigt ingår
företagsledarutbildning och utveckling av
institutionell kompetens. Fonden är ett
pilotprojekt med osäkra förutsättningar att
åstadkomma resultat. Industristödets
framtid efter att kommande avtalsförläng-
ning t.o.m. år 1993 avslutats måste nog-
grant övervägas.
SAREC bedriver ett laboratorieinriktat
AIDS-forskningsprogram i landet. Projek-
tet omfattar studier av HIV 2-infektionens
spridning i Västafrika, genom vilket intres-
santa och skrämmande forskningsresultat
har uppnåtts. SAREC har också stött det
pedagogiska forskningsinstitutet INEP
inom ramen för undervisningsprogram-
met.
Sverige stöder ett regionalt program inom
förvaltningsutbildning för de portugisisk-
talande länderna i Afrika.
123
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
ca 0,4 milj (1990)
2,1% (1960-1990)
Andel av arbetskraften i
52%
23% 25%
Andel läskunniga män 50%
kvinnor 27%
Förväntad livslängd 67,0 år
kvinnor 67,9 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
16,7% (1989)
780 USD (1990)
28,1%
ingen uppgift
124
Karta; Stig Sddertind. ^SIDA
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
207,8 22,3 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
63,55 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda organisationer |
1,8 |
|
katastrofbistånd |
- |
|
betalningsbalansstöd |
- |
|
regionala insatser | |
|
demokrati/MR |
- |
|
särskilda program |
- |
|
miljö |
0,05 |
|
BITS |
- |
|
SWEDECORP |
0,02 |
|
SAREC |
- |
|
Summa |
65,42 |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
I januari 1991 hölls flerpartival till parla-
ment och presidentämbete. Oppositions-
partiet MPD (Movimento para a Democra-
tica) vann en överlägsen seger. Partiet
deklarerade tidigt att deras politik skall
syfta till att främja demokrati, frihet, rättvi-
sa och utveckling. Den nuvarande opposi-
tionen hade inledningsvis svårt att anpassa
sig i sin nya roll, men den politiska debat-
ten har nu vitaliserats och funnit sina for-
mer.
Vad beträffar landets utrikespolitik kan
noteras att man för närvarande har en
plats i FN:s säkerhetsråd. Kontakterna
med Sydafrika har, med övriga Afrikas
goda minne, upprätthållits på så sätt att
mellanlandningar för flyg tillåtits fortgå.
Kap Verde har en mycket svag försörj-
ningsbas. Det torra ökenklimatet begränsar
möjligheterna att extensivt bruka jorden.
Torkan har intensifierats under den senas-
te tioårsperioden, och idag uppgår själv-
försörjningsgraden under goda år inte till
mer än knappt 20 %. Importen av livsmed-
el är avgörande för landet. För att finansie-
ra investeringar är man helt beroende av
remitteringar från utvandrade medborgare
och internationellt bistånd.
landevis väl utvecklat och läskunnigheten
är hög. Landet lider dock av betydande
brist på mellan- och högutbildade perso-
ner. Primärhälsovård och mödravård hål-
ler god kvalitet.
Ett stort problem i Kap Verde är överbe-
folkningen, detta trots att ca två tredjedelar
av världens kapverdier bor utomlands.
Arbetslöshet, eller snarare undersysselsätt-
ning, är mycket hög och uppgår, beroende
på hur man räknar till mellan 25 och 40 %.
Kvinnorna drabbas hårt.
Landets ekonomi bedöms som välskött.
Regeringen i Kap Verde presenterade un-
der hösten 1992 sitt första ekonomiska pro-
gram. Målet är utveckling genom integra-
tion i världsekonomin. Man skall anpassa
den offentliga sektorn till marknadsekono-
mins krav och stimulera de privata sekto-
rer där man har komparativa fördelar; fis-
ke, turism och den internationella
tjänstesektorn (flyg- och båttransporter).
Trots den svaga resursbasen och det påtag-
liga utlandsberoendet uppvisade landet
under 1980-talet en genomsnittlig tillväxt
på ca 5 % per år. Förklaringen ligger
främst i en okorrumperad administrativ
struktur och en effektiv förvaltning av de
tillgängliga resurserna.
Jämfört med många andra afrikanska
länder har Kap Verde uppnått en hög soci-
al utvecklingsnivå. Skolväsendet är förhål-
Regeringen inriktar sig på att förankra de-
mokratin. Med tanke på landets geografis-
ka spridning strävar man efter att ge de
lokala strukturerna ökade befogenheter,
och att flytta besluten närmare medborgar-
na. Landets första kommunalval hölls i
december.
Respekten för mänskliga rättigheter
upprätthålls väl i Kap Verde. Tidigare be-
gränsningar i de politiska fri- och rättighe-
terna har avskaffats. Under år 1991 tillsat-
tes en särskild MR-kommission för att
tillse att rättigheterna respekteras. Kap
Verde har ratificerat konventionerna om
avskaffande av all slags rasdiskriminering
125
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
samt om avskaffande av all slags kvinno-
diskriminering.
Kap Verdes militärutgifter är försumbara
och "armén" uppgår till ca 100 personer.
Man har inte varit indragen i några externa
konflikter under de senaste åren, och rela-
tionerna till länderna på det västafrikanska
fastlandet är stabila, i många fall därtill
blygsamma.
Det internationella biståndet är mycket
viktigt för Kap Verdes utveckling. År 1990
erhöll landet ca 80 miljoner USD. De vikti-
gaste FN-organen har verksamhet i landet
och bland de bilaterala givarna dominerar
Sverige följt av Nederländerna, Italien,
Tyskland och USA. Även Frankrike, Portu-
gal, Österrike och Japan bidrar. Det svens-
ka programmet svarar för ca 20 % av det
bilaterala biståndet. Ett mycket stort antal
enskilda organisationer driver projekt i
landet. Kap Verdes förmåga att koordinera
biståndet är jämförelsevis mycket god.
Det svenska biståndssamarbetet med Kap
Verde domineras av SIDA:s landprogram.
Samarbetet med Kap Verde inleddes un-
der befrielsetiden och fram t.o.m. budget-
året 1991/92 hade totalt ca 670 miljoner
kronor utbetalats. I december 1991 under-
tecknades ett nytt treårigt samarbetsavtal
om 225 miljoner kronor.
Landprogrammet för Kap Verde omfat-
tar endast två områden; importstöd och en
kompletterande personal- och konsult-
fond. Det övergripande målet för biståndet
är att trygga den kapverdiska befolkning-
ens överlevnad och att bredda basen för
produktiv verksamhet. På längre sikt skall
möjligheterna till självförsörjning därige-
nom öka.
Biståndet kännetecknas av förtroende,
flexibilitet och obundenhet, med starka
krav på regelbunden uppföljning och ut-
värdering. Landets mottagningskapacitet
är god men begränsad, varför den snabba
höjningstakten av importstödet ej har
mötts av motsvarande ökning på inköpssi-
dan. Reservationer har följaktligen acku-
mulerats.
Importstödet svarar för 90 % av landra-
men. Det ges i obunden form. Huvudsakli-
gen används medlen för inköp av basför-
nödenheter, insatsvaror, fordon och
reservdelar. De motvärdesfonder som stö-
det genererar används bl.a. för arbets-
kraftsintensiva utvecklingsprojekt.
Under 1991 och 1992 har vissa föränd-
ringar genomförts av SIDA för att öka ef-
fektiviteten i stödet. Utbetalningsrutinema
har omformats och kraven på revision,
uppföljning och utvärdering har skärpts.
Världsbankens reform av den finansiella
sektorn i landet förutses öppna vägen för
införande av ett fritt valutaallokeringssys-
tem, vilket på sikt bör vara ett krav för be-
viljande av svenskt importstöd. En genom-
gripande översyn av stödet kommer att
genomföras under 1993.
Fonden finansierar främst rekrytering av
utländsk expertis och vissa projekterings-
arbeten. Insatserna syftar i de flesta fall till
att stärka förvaltningen och de statliga fö-
retagens kompetens. Utnyttjandegraden
av fonden är förhållandevis god men re-
sultaten är svåra att mäta. Genomförande
av en översyn diskuteras.
126
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
75,0 |
80,0 |
|
Ingående reservation |
63,4 |
74,8 |
|
Summa |
138,4 |
154,8 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Importstöd |
58,4 |
89,8 |
|
Personal- och konsult- |
5,2 |
- |
|
Summa |
63,6 |
89,8 |
|
Utgående reservation |
74,8 |
65,0 |
Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen
OMCV för alfabetisering och stöd till dag-
hem.
Kulturstöd för upprustning av landets
äldsta stad är under beredning, liksom
stöd till decentraliseringsreformen.
Rädda Barnen har verksamhet i landet
sedan 1977. Ett framgångsrikt program för
mödra- och barnavård samt familjeplane-
ring överlämnades under 1992 till den lo-
kala motparten.
Afrikagruppema driver ett omfattande
volontärprogram. De viktigaste projekten
utgörs av ett slumsaneringsprojekt på ön
San Vincente och en tandvårdsutbildning.
BITS u-krediter är öppna för Kap Verde,
men inga låneansökningar har varit aktu-
ella sedan man 1985 lämnade stöd till sam-
riskföretaget Metalcave. Tekniskt samarbe-
te förekommer inte och under budgetåret
1991/92 deltog inte heller några kapver-
dier i det internationella kursprogrammet.
På längre sikt kan BITS komma att spela en
roll i det svenska utvecklingssamarbetet
med Kap Verde.
Bistånd genom SWEDECORP
Samriskföretaget Metalcave, som tillverkar
köksredskap och stålrörsmöbler, startades
1985 med hjälp av en BITS-kredit. Den tek-
niska kompetensen i företaget bedöms
som god, medan kunskaper i administra-
tion och marknadsföring tyvärr visar på
stora brister. Företaget har därför inte upp-
nått tillfredsställande resultat.
Via särskilda program lämnas stöd till re-
gionala kurser i förvaltningsutbildning för
de portugisisktalande länderna i Afrika.
Syftet är att reformera ländernas ålder-
domliga förvaltningsstrukturer.
127
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Av SIDA:s 19 programländer finns 5 i
Asien. Till Sydasien hör Bangladesh, In-
dien och Sri Lanka vilka under budgetåret
1991/92 mottog 663 miljoner kronor i bi-
stånd. SIDA dominerar med sitt landrams-
bistånd och bistånd genom enskilda orga-
nisationer i form av projektbidrag. BITS
största engagemang finns i Indien dit man
utbetalat 16,0 miljoner kronor i form av u-
krediter. SAREC och SWEDECORP har
mindre samarbete med Bangladesh, Indien
och Sri Lanka. Utöver programländer ges
bistånd i form av katastrofhjälp till Afgha-
nistan och Pakistan, där även BITS är
verksamt. BITS har därutöver tekniskt
samarbete med Mongoliet, Bhutan och
Nepal.
I det ekonomiskt mer dynamiska Ost-
och Sydostasien finns två av SIDA:s pro-
gramländer nämligen Laos och Vietnam.
Sammanlagt utbetalades till dessa två län-
der 397,9 miljoner kronor under budget-
året 1991/92. Det rör sig i huvudsak om
bistånd genom SIDA.
Kambodja har mottagit katastrofbistånd
på 112,7 miljoner kronor.
Flera av BITS större samarbetsländer
finns i denna region. Till Kina utbetalades
en u-kredit på 172,1 miljoner kronor och
till Malaysia en u-kredit på 51,7 miljoner
kronor och till Thailand en u-kredit på 38,9
miljoner kronor. Med Filippinerna har
BITS ett tekniskt samarbete till vilket gjor-
des utbetalning på 32,8 miljoner kronor.
SAREC har endast samarbete med Kina.
SWEDECORP har inlett ett samarbete med
flera av de länder som BITS samarbetar
med.
Till Asien hör även Mellanöstern. Det är
främst genom SIDA som bistånd ges i
form av katastrofbistånd, stöd till enskilda
organisationer eller till FN-organet UNR-
WA. Hjälparbete pågår i Jordanien, Liba-
non, Västbanken och Gaza, Iran, Irak samt
Jemen. BITS har visst bistånd till Jordanien
och Jemen. Totalt utbetalades under bud-
getåret 1991/92 88,5 miljoner kronor till
dessa länder.
Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1991/92, mkr
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Bangladesh |
211,4 |
1,5 |
- |
0,1 |
213,0 |
|
Indien |
364,4 |
19,31 |
3,8 |
0,9 |
388,4 |
|
Sri Lanka |
58,1 |
2,3 |
0,8 |
0,4 |
61,6 |
|
Övriga länder | |||||
|
Afghanistan |
25,0 |
- |
- |
- |
25,0 |
|
Pakistan |
19,6 |
5,7 |
1,7 |
0,4 |
17,5 |
|
Mongoliet |
- |
0,9 |
- |
- |
0,9 |
|
Bhutan |
- |
0,1 |
- |
- |
0,1 |
|
Nepal |
6,5 |
0,3 |
- |
0,1 |
0,4 |
|
Summa 685,0 |
30,4 |
6,1 |
1,9 |
707,0 |
1 u-kredit på 76,0 miljoner kronor
128
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1991/92, mkr
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Laos |
99,5 |
0,8 |
- |
- |
100,4 |
|
Vietnam |
285,4 |
2,5 |
8,6 |
0,9 |
297,5 |
|
Övriga länder | |||||
|
Kambodja |
112,7 |
- |
- |
- |
112,7 |
|
Filippinerna |
5,3 |
32,8 |
- |
1,0 |
39,1 |
|
Myanmar |
0,5 |
- |
- |
- |
0,5 |
|
Indonesien |
0,3 |
5,2 |
- |
0,3 |
5,8 |
|
Thailand |
22,0 |
58,31 |
- |
0,3 |
80,6 |
|
Malaysia |
0,2 |
51,7 |
- |
0,3 |
52,3 |
|
Papua Nya Guinea |
- |
0,2 |
- |
- |
0,2 |
|
Kina |
4,0 |
179,42 |
4,2 |
0,1 |
187,6 |
|
Summa |
529,9 |
330,9 |
12,8 |
2,9 |
876,5 |
|
1 u-kredit på 38,9 miljoner kronor 2 u-kredit på 172,1 miljoner kronor | |||||
129
ca 107 milj (1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
2,3% (1980-1990)
Andel av arbetskraften i
jordbruk
industri
tjänster och
service
_J_____.
56,5%
9,8% 33,7%
Andel läskunniga män 47%
kvinnor 22%
Förväntad livslängd
män 52 år
kvinnor 51 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
18% (1990)
210 USD (1990)
9,2%
Militärutgifter, andel
av BNP 1,6%
130
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
18,2 0,2 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA |
211,4 |
|
inom landramen |
157,3 |
|
utanför landramen | |
|
katastrofer |
27,0 |
|
enskilda organisationer |
20,5 |
|
humanitärt bistånd |
0,5 |
|
särskilda program |
1,8 |
|
miljö |
0,4 |
|
övrigt |
4,0 |
|
BITS |
1,5 |
|
SWEDECORP |
0,1 |
|
Summa |
213,0 |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bangladesh är ett jordbruksberoende land.
Jordbruket svarar för nästan hälften av
BNP och exporten och mer än tre fjärdede-
lar av sysselsättningen.
Naturkatastrofer drabbar nästan varje
år landet med stor förödelse som följd. Ett
ständigt ökande befolkningstryck skapar
allt större krav på livsmedelsproduktion,
arbetstillfällen och samhällsservice. Jord-
fördelningen i landet är mycket skev.
Fattigdomen är utbredd och drygt hälf-
ten av befolkningen lever under den av FN
definierade s.k. fattigdomsgränsen. Befolk-
ningstillväxten har minskat något och upp-
går till ca 2,3 %. Spädbarnsdödligheten är
mycket hög och läskunnigheten stagnerar.
Genom en stram finanspolitik lyckades
Bangladesh klara sig igenom de kraftiga
ekonomiska störningar som orsakats av
naturkatastrofer och kriget i Irak. De se-
naste åren har en rad reformer genomförts,
bl.a. för att förbättra exportindustrins kon-
kurrenskraft. Handeln har liberaliserats
och växelkursen har tillåtits fluktuera.
Trots detta har inte nyinvesteringarna i
exportsektorn ökat nämnvärt.
Tillväxten blev lägre än väntat för bud-
getåret 1991/92, bl.a. på grund av över-
svämningar som drabbade jordbrukspro-
duktionen, men väntas det kommande
året stiga till ca 5 %. En hög tillväxt är dock
inte tillräckligt för att komma till rätta med
fattigdomsproblemet i landet, varför reger-
ingen planerar åtgärder för att förbättra
försörjningsmöjligheterna för de fattiga.
National Party (BNP). Både regering och
opposition har hittills haft svårt att finna
sina roller i det parlamentariska arbetet.
Någon avgörande förändring i MR-
situationen har inte inträffat efter valet,
dock att pressen nu är i stort sett fri. Reger-
ingen har inte infriat sitt vallöfte att avskaf-
fa säkerhetslagstiftningen, som under hös-
ten 1992 kompletterats med en anti-
terroristlag. Ett flertal MR-organisationer
är aktiva i landet och försöker förbättra
den fattiga befolkningens villkor på detta
område.
För minoritetsbefolkningen i Chitta-
gong Hill Tracts är situationen fortfarande
osäker och konflikten består. Den nya re-
geringen har uttalat sig positivt till att för-
handla och söka finna en politisk lösning.
Militärutgifterna som andel av BNP har
legat runt 1,5 % under 1980-talet. Något
säkerhetspolitiskt hot utifrån kan inte sä-
gas föreligga. Som andel av statsbudgeten
är militärutgifterna jämförbara med sats-
ningarna på hälsa och utbildning.
En ineffektiv administration har i kombi-
nation med en låg inhemsk resursmobilise-
ring lett till ett lågt utnyttjande av bistånds-
medel. Sverige och andra givare har fäst
uppmärksamhet vid detta problem i dis-
kussioner med landet om det framtida
biståndet.
Det senaste året har demokratin i Bangla-
desh konsoliderats. I februari 1991 hölls
parlamentsval i Bangladesh. Valen vanns
med knapp marginal av Bangladesh
Bangladeshs ekonomi är biståndsberoen-
de. De största givarna är Världsbanken,
Asiatiska utvecklingsbanken och Japan,
följt av USA och Canada. Sverige bidrar
131
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
endast med en mindre andel av det totala
biståndet till landet.
Biståndet genom SIDA dominerar, men
BITS och SWEDECORP har ett visst be-
gränsat samarbete med Bangladesh. Ett
flertal svenska enskilda organisationer är
verksamma i landet. Totalt utbetalades
under budgetåret 1991/92 213 miljoner
kronor till Bangladesh.
Utvecklingssamarbete med Bangladesh
genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam-
arbetsavtaföbudgetårenl991/92-1992/93,
omfattande 145 miljoner kronor per år.
Biståndet är koncentrerat till landsbygds-
utveckling med delkomponenterna syssel-
sättning, undervisning och hälsa. Biståndet
är inriktat på att förbättra de sociala villko-
ren för de fattigaste människorna.
Det största projektet inom landsbygdsut-
vecklingen är Grameen Bank som ger kre-
diter till fattiga människor. Projektet är
framgångsrikt och har bidragit till att lån-
tagarna - drygt 90 % kvinnor - fått säkrare
inkomster och en bättre levnadssituation.
Sverige stöder vidare satsningar på infra-
struktur, vattenregleringar, invallningar av
risfält och sysselsättningsskapande aktivi-
teter.
ningen till och höja kvaliteten på primär-
skolan med särskild inriktning på att öka
flickornas deltagande. Ett femårigt avtal
har ingåtts under förutsättningen att Bang-
ladesh kontinuerligt ökar den egna med-
elstilldelningen till primärskolan.
Utanför landramen stöds ett antal svenska
och bangladeshiska enskilda organisatio-
ner, vilka bedriver fattigdomsbekämpande
insatser och kvinnoprogram.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
145,0 |
140,0 |
|
Ingående reservation |
91,0 |
78,0 |
|
Summa |
236,0 |
218,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Landsbygdsutveckling |
106,0 |
99,0 |
|
Hälsovård |
31,0 |
57,0 |
|
Katastrofbistånd |
19,0 |
- |
|
Utbildning |
0,0 |
9,0 |
|
Konsultfond |
1,0 |
2,0 |
|
Summa |
157,0 |
167,0 |
|
Utgående reservation |
78,0 |
51,0 |
Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF-
samordnat immuniseringsprogram som
har varit framgångsrikt med en hög täck-
ningsgrad. Sverige stöder även försörjning
av basläkemedel till primärhälsovården
samt en klinik för familjeplanering.
Sverige stöder i samfinansiering med
Världsbanken ett projekt för att öka intag-
132
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
FOTO:
HELDUR NETOCNY/BAZAAR
En pojke svalkar sig vid
en kommunal vattenpost
i centrala Chittagong.
Katstrofbiståndet uppgick budgetåret
1991/92 till totalt 46 miljoner kronor, varav
19 miljoner kronor inom landramen. Bak-
grunden var främst den cyklon som drab-
bade landet i april 1991.
BITS verksamhet i landet hänför sig till
internationella kurser.
SWEDECORP bedriver viss näringslivs-
stödjande verksamhet.
133
|
Befolkning |
850 milj (1990) 2,1% (1980-1990) |
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
1,8 0,07 | ||
|
Andel av arbetskraften i | |||
|
jordbruk |
industri tjänster och | ||
|
X. |
\ service | ||
|
f................................. |
Bistånd från Sverige, utbetalningar | ||
|
1' • i |
_■____ |
1991/92, mkr | |
|
62,6% |
10,8% 26,6% |
SIDA | |
|
inom landramen |
338,7 | ||
|
utanför landramen | |||
|
Andel läskunniga |
män 62% |
enskilda organisationer |
13,4 |
|
kvinnor 34% |
katastrofbistånd |
1,0 | |
|
Förväntad livslängd |
särskilda program |
4,2 | |
|
män 60 år |
miljö |
2,1 | |
|
kvinnor 58 år |
övrigt |
5,0 | |
|
Dödlighet, |
BITS |
19,3 | |
|
barn under 5 år |
14,2% (1990) |
SWEDECORP |
0,9 |
|
BNI/invånare |
350 USD |
SAREC |
3,8 |
|
Bistånd, andel av BNI 0.6% (1991) | |||
|
Militärutgifter, andel |
Summa |
388,4 | |
|
av BNP |
3,3% | ||
134
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Indien är en regional stormakt med hög
teknologisk kompetens, samtidigt som
man har en stor grupp mycket fattiga.
Jordbruket är fortfarande den domineran-
de sektorn i ekonomin vad gäller syssel-
sättningen. Den kraftiga befolkningsök-
ningen utgör på sina håll ett hårt tryck på
landets resurser. Industrisektorn svarar för
ca 30 % av BNP och har expanderat kraf-
tigt på senare år. Tillväxten har dock inte
varit tillräckligt stark för att kunna ge sys-
selsättning åt den snabbt växande arbets-
kraften. Resurserna fördelas dessutom
ojämnt.
Den nya regeringen har sedan tillträdet
i juni 1991 vidtagit genomgripande åtgär-
der för att få bukt med landets prekära
ekonomiska situation och dess ekonomis-
ka politik innebär en klar brytning med
tidigare indisk ekonomisk politik. Inom
ramen för ett strukturanpassningsprogram
söker regeringen genom liberalisering och
infrastruktursatsningar stimulera industri
och jordbruk. Under den senaste tiden har
kraftiga liberaliseringar på handels- och
exportområdet skett.
Allmänna val hölls i juni 1991. Valen
ledde till att Kongresspartiet bildade en
minoritetsregering under premiärminister
Narushima Rao. Regeringen har koncen-
trerat sig på landets ekonomiska problem.
Indien är formellt en demokrati. Yttrande-
friheten är stor, rättsväsendet oberoende
och lagstiftningen stringent. På det lokala
planet är det emellertid ibland svårt för de
fattiga att skydda sig mot lokala maktha-
vare som inte sällan använder våld. Rätts-
säkerheten är alltför ofta beroende på sam-
hällsställning och tillgång på pengar. Den
internationella kritik som riktats mot In-
dien för MR-brott hänför sig i första hand
till förhållanden i Kashmir och Punjab.
Militärutgifterna uppgick till 3,3 % av BNP
1990 och utgör en femtedel av landets fe-
derala budget. Bakgrunden är dels en rad
interna konflikter, dels de spända förhål-
landena till vissa grannstater, främst Pakis-
tan.
Indien får förhållandevis litet utvecklings-
bistånd per invånare trots att landet har en
av världens lägsta inkomster per capita.
De multilaterala organisationerna är de
största givarna. Sverige står för en ringa
del av Indiens bistånd.
Sveriges biståndssamarbete med Indien
inleddes 1953 och 1972 tillkom det första
samarbetsavtalet.
Förutom SIDA är även myndigheterna
BITS, Swedecorp och Sarec samt enskilda
organisationer verksamma i landet.
Utvecklingssamarbetet med Indien genom
SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsav-
tal för budgetåren 1992/93-1993/94. Sam-
arbetet är främst inriktat på landsbygdens
fattiga grupper, genom hälso- och utbild-
ningsprojekt, skogs- och markvård och
miljösatsningar. Dessutom finns det ett
samarbete på energiområdet.
Samarbetet inom skogs- och markvård
avser främst stöd till byskogsbruken. Stö-
den till de stora byskogsbruken i Orissa
och Tamil Nadu utvärderas under året.
Brister har uppmärksammats vad gäller
kostnadseffektivitet och måluppfyllelse.
Byskogsprogrammet i Bihar har avslutats
135
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
p.g.a. otillfredsställande resultat. Från 1992
ingår också integrerad markvård i Dung-
arpur, Rajasthan och stöd till trädodlarko-
operativ i skogs- och miljövårdsprogram-
met. Inom den moderna sektorn stöder
Sverige uppbyggnaden av Institutet för
Miljöutbildning i Hyderabad, Andra Pra-
desh.
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
400,0 |
415,0 |
|
Ingående reservation |
10,0 |
170,0 |
|
Summa |
509,0 |
585,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
1991/92 |
1992/93 | |
|
Skogsbruk med mark- | ||
|
vård |
85,0 |
110,0 |
|
Hälsovård |
133,0 |
156,0 |
|
Vatten och san itet |
57,0 |
57,0 |
|
Energisamarbete |
59,0 |
125,0 |
|
Exportfrämjande och | ||
|
konsultfond |
5,0 |
4,0 |
|
Undervisning |
0,0 |
15,0 |
|
Summa |
339,0 |
467,0 |
|
Utgående reservation |
170,0 |
118,0 |
Inom hälsosektom stöds immuniserings-
program för mödrar och barn via UNICEF
och WHO. En nyligen gjord utvärdering
uppvisar inga entydigt positiva resultat
även om en minskning av bamadödlighe-
ten noterats. Även de nationella lepra- och
tuberkolosprogrammen stöds. En översyn
har genomförts av det bilaterala bama-
vårdsprogram som stöds av Sverige och
bedömningen är att programmet fungerar
väl.
UNICEF leder även dricksvattenprojekt
som stöds av Sverige. Dels ett nationellt
program för dricksvatten med omgiv-
ningshygien, dels ett integrerat projekt
(SWACH) i Rajastan med betoning på vat-
tenburna sjukdomar. Det nationella pro-
grammet bedöms fungera relativt dåligt
och Eder av förseningar.
Undervisning stöds genom två projekt i
Rajasthan: Lok Jumbish-programmet, bas-
undervisning för alla och Shiksha Karmi-
projektet, ett icke-formellt primärskolepro-
jekt. Det förra har nyligen påbörjats och
bygger på förstärkning av den existerande
utbildningsstrukturen. Det senare har ex-
panderat kraftigt under det senaste året,
barnens skolnärvaro har i medeltal ökat
från 53 % till 82 % sedan programmet in-
fördes.
136
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Landramsmedel om 715 miljoner kronor
ingår i Uri-projektet (se nedan). Stöd till
kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och
energisparande utgör de övriga delarna i
energisamarbetet.
Utanför landramen ges bl.a. stöd till svens-
ka enskilda organisationer samt till indiska
organisationer som driver program för
utveckling av kvinnornas situation och för
landramsanknutna insatser avseende by-
skogsbruk, dricksvatten och miljöaktivite-
ter.
Energisamarbetet med Indien domineras
av Uri-kraftverket i Kashmir som avtala-
des hösten 1989. Förutom 715 miljoner kro-
nor av landramsmedel ingår SEK- och
BITS-krediter på 1 300 respektive 1 400
miljoner kronor samt en kredit från nordis-
ka investeringsbanken och brittiskt bi-
stånd. Störningar i genomförandet har
uppstått på grund av säkerhetsproblem i
området.
Indien är dessutom en av de största
mottagarna av u-krediter, främst avseende
energisamarbete. Den totala kreditvolymer
uppgick budgetåret 1991/92 till 3 258 mil-
joner kronor.
Bistånd genom SAREC
Forskningssamarbetet med SAREC sker
främst på områdena bioteknik och fömy-
bar energiteknologi. Samarbetets tyngd-
punkt ligger på att främja resultatinriktad
forskning av ömsesidigt intresse. Ett pro-
blem har dock varit den långsamma indis-
ka byråkratin som inneburit friseringar i
genomförandet av projekt.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP bedriver bl.a. näringsfräm-
jandeverksamhet i Indien.
137
Befolknings-
tillväxt/år 2,8%
Andel av arbetskraften i
|
jordbruk^ |
industri __V |
tjänster och / |
|
■ | ||
|
75,7% |
7,1% |
17,2% |
Andel vuxna läskunniga 54%
Förväntad livslängd
män 49,7 år
kvinnor 51,3 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
Militärutgifter, andel
av BNP
15,2% (1990)
200 USD (1990)
17,5%
ingen uppgift
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 37,0
Sverige 4,0
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA_____________________________99,5
BITS_________________________________0,8
SWEDECORP __________________-
SAREC_________________________-
Summa 100,3
138
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Det ekonomiska reformprogrammet i
marknadsekonomisk riktning fortskrider
planenligt trots hämmande faktorer under
senaste året i form av naturkatastrofer som
översvämningar och torka. Viktiga inslag i
denna process utgörs av privatisering av
statliga företag, inkomstbeskattning, av-
skaffande av subventioner, fri prissättning,
införande av marknadsmässiga växelkur-
ser etc. En fortsatt förbättring av ekono-
min, såväl strukturellt som realt kan kon-
stateras. Bristandekapacitet i förvaltningen
och avsaknaden av företagsledare med
erfarenhet av marknadsekonomiska för-
hållanden utgör dock flaskhalsar i den på-
gående processen. Lagstiftningen på det
ekonomiska området kommer att under
1992 ha kompletterats med lagar rörande
privat företagsamhet, skiljedom, konkur-
ser, nyttjanderätt (jordlag) och dessutom
planeras för en ny budgetlag, enligt vilken
Laos skall ha en offentlig statsbudget.
Den nya öppenheten har lett till ett kraf-
tigt ökande utbyte med omvärlden. Eko-
nomiskt lutar man sig mot IMF, Världs-
banken, Thailand och övriga ASEAN-
länder, Japan, och politiskt mot Vietnam
och Kina. Liksom de senare säger man sig
eftersträva politisk stabilitet för en period
av ekonomisk utveckling.
Trots påfallande positiva makroekono-
miska indikatorer under senare år, har
Laos förda reformpolitik hittills endast
kommit en bråkdel av landets befolkning
till del. Trängande behov kvarstår för att
förbättra livsvillkoren för den stora folk-
majoriteten, som består av naturahushål-
lande bönder.
Biståndsberoendet - ca 20 % av BNP -
förblir stort. Det privata banksparandet
har emellertid utvecklats mycket positivt
och motsvarar enligt IMF sannolikt ca 5 %
av BNP. En arman positiv faktor är att de
utländska investeringarna ökar. Det offent-
liga sparandet förblir dock negativt, även
om grunden nu har lagts för ett fungeran-
de skattesystem och härigenom ökande
statsinkomster.
I Laos investeringsprogram prioriteras i
hög grad fysisk infrastruktur, framför allt
utbyggnad av vattenkraften och upprust-
ning av vägnätet. Med växande statsintäk-
ter och ett omfattande bistånd, kan mycket
åstadkommas även inom de sociala sekto-
rerna. En förutsättning är dock att statsför-
valtningen effektiviseras i sin nya roll.
Tillkomsten 1991 av landets första författ-
ning, i vilken grundläggande medborgerli-
ga fri- och rättigheter finns inskrivna, inne-
bär tillsammans med andra åtgärder på
lagstiftningsområdet förbättrade förutsätt-
ningar för en ökad rättssäkerhet. Tillämp-
ningen lämnar dock mycket i övrigt att
önska. Yttrandefriheten och föreningsfri-
heten är i praktiken klart begränsade. Laos
har vidare endast undertecknat barnkon-
ventionen av FN:s MR-konventioner.
Även om en generell förbättring på MR-
området kan konstateras, förekommer
fortfarande godtyckliga arresteringar av
bl.a. regimkritiker som krävt en övergång
till ett flerpartisystem i landet. "Omskol-
ningsläger" från tiden efter 1975 lär dock
alla ha stängts. Inga oberoende MR-organi-
sationer tillåts verka och ej heller existerar
någon dialog mellan regeringen och orga-
nisationer som påtalar MR-brott. Utveck-
lingen mot demokrati går långsamt. Även
om kommunistpartiet genom den nya
grundlagen sätts att verka i enlighet med
lagarna, finns dock enpartistaten orubbad
kvar och inga tendenser av betydelse i rikt-
ning mot politisk pluralism kan iakttas.
139
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Det tidigare dominerande östbiståndet till
Laos har nu praktiskt taget upphört. Laos
har en mycket liten mottagningskapacitet
för bistånd. Inom det svenska biståndet
har bristande effektivitet påvisats inom
såväl skogs- som vägsektorstödet. F.n. sva-
rar följande givare för ett sammantaget
kraftigt ökande internationellt bistånd:
Världsbanken, Asiatiska Utvecklingsban-
ken, Japan, Sverige, UNDP och Australiert.
För år 1990 uppskattas detta biståndet ha
uppgått till 176 miljoner dollar.
Det svenska Laos-biståndet omfattar, för-
utom SIDA:s landramssamarbete, också
mindre SID A-stödda insatser via enskilda
organisationer. Dessutom finns ett begrän-
sat BITS-stöd genom laotiers deltagande i
dess internationella kurser. Totalt utbetala-
des under budgetåret 1991 /92 genom
SIDA och BITS ca 100 miljoner kronor.
Nu gällande samarbetsavtal avser budget-
åren 1991/92-1992/93. En ettårig förläng-
ning förbereds av SIDA. Landramen är väl
intecknad med ett medelsutnyttjande på
80 % för 1991/92. För budgetåret 1992/93
beräknas detta bli 93 %.
De svenska biståndsinsatserna har hit-
tills framför allt koncentrerats till skogs-,
energi- och tranportsektorema.
Förutom vattenkraften är skogen f.n. Laos
största naturresurs och svenskt bistånd har
sedan drygt 10 år tillbaka varit inriktat på
att stödja ett uthålligt utnyttjande av dessa
resurser. Två skogsföretag har tidigare
byggts upp med svenskt bistånd. Miljöas-
pekten har uppmärksammats alltmer till-
sammans med kunskapsutveckling och
institutionsuppbyggnad i bl.a. följande
insatser:
• rådgivning till laotiska skogsbruksmyn-
digheter på central, regional och lokal
nivå,
• stöd till skogsvårdsutbildning,
• skogsin ven tering/ kartering,
• identifiering för skyddsåtgärder av eko-
logiskt känsliga skogsområden,
skogsplanteringar,
• rådgivning för att generera högre in-
komster på landsbygden t.ex. vad be-
träffar avsättning för skogsprodukter,
alternativa grödor och modem boskaps-
skötsel.
Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 förelåg
flera frågetecken rörande organisation,
givarsamordning, verksamhetens inrikt-
ning m.m. Därför beslöts att under 1992
endast ingå ett ettårigt nytt insatsavtal
istället för ett planerat fyraårigt.
Ett svenskt vägstöd inleddes 1987 i syfte
att öka den laotiska kapaciteten att plane-
ra, bygga och underhålla vägar. Det nu
aktuella vägprojektet är den största enskil-
da svenska insatsen sedan vattenkraftver-
ket Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör
en viktig del av den infrastruktur, som är
nödvändig för att effektivt kunna driva
utvecklingen i Laos mot marknadsekono-
mi vidare.
Konkret handlar projektet om upprust-
ning av riksväg 13, som leder mot Kina i
norr och som i sydost har förbindelse med
flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken
och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar
för arbetet med de norra respektive södra
vägavsnitten och Sverige för en mellanlig-
gande vägsträcka om totalt 177 km. Förut-
om rådgivning och materiellt stöd till själ-
va vägbygget, omfattar det svenska
åtagandet också utbildnings- och institu-
tionsuppbyggande insatser inom Laos
transportministerium samt till en vägskola,
ett projekteringsinstitut och organisation
140
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
för landets vägunderhåll. Den tekniska
biståndskomponenten i biståndet har ut-
vecklats väl, inte minst vad beträffar väg-
skolan där hittills ca 200 tekniker har utbil-
dats. Vägbyggnadsinsatsen däremot har
hittills redan inneburit betydande fördy-
ringar p.g.a. att man blivit tvungen att re-
parera delar av den nybyggda vägen till en
kostnad av 20 miljoner kronor. Totalt be-
räknas vägen bli fördyrad med 65 miljoner
kronor och totalt kosta ca 275 miljoner kro-
nor.
SIDA har förutom stöd till ett s.k. MCH-
(Mother-Child-Health)-projekt och ett vat-
tenförsörjningsprojekt i UNICEF:s regi,
också initierat en läkemedelsinsats. Dess-
utom är ett stöd till hälsoministeriet under
beredning.
En tvåårig insats avseende utveckling
av en laotisk statistikmyndighet har inletts,
för vilken SCB har anlitats att genomföra
insatsen.
Inom ramen för biståndet förs en dialog
om MR- och demokratiläget i Laos. Beslut
togs 1992 om en insats om 6 miljoner kro-
nor på rättsområdet. Insatsen inriktas
främst på kompetens- och kapacitetsupp-
byggnad och innebär stöd till Laos justitie-
ministerium, stöd till landets juristutbild-
ning samt till utgivning av landets
"författningssamling". Ett viktigt inslag är
vidare regelbundet återkommande parla-
mentarikerbesök i Sverige. Dessutom ges
sedan några år tillbaka stöd via svensk
enskild organisation till Laos kvinnounion.
Ett museisamarbete har inletts med Fol-
kens museum som svensk part.
Hittills har totalt 47 laotier deltagit i BITS
internationella kurser med i huvudsak
följande inriktning: skogsbruk, vägbyg-
gande och vattenkraft/energiförsörjning.
Under budgetåret 1992 utbetalades 0,8
miljoner kronor.
Bistånd genom SIDA, mkr
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
110,0 |
110,0 |
|
Ingående reservation |
11,2 |
23,0 |
|
Summa |
121,2 |
133,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Skogsprogrammet |
19,9 |
32,0 |
|
Vägsektorn |
42,6 |
70,0 |
|
Energistöd |
20,7 |
6,0 |
|
Mödra- och barnavård |
2,0 |
3,0 |
|
Kultursamarbete |
1,0 |
3,0 |
|
Statistikinsats |
3,1 |
4,0 |
|
Konsultfond |
4,3 |
4,0 |
|
Summa |
93,6 |
122,0 |
|
Utgående reservation |
23,0 |
11,0 |
141
INDIEN
0 biståndsprojektet Kotmale
väg
järnväg
Bengaliska
bukten
INDISKA OCEANEN
ca 17 milj
(1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
1,4% (1980-1990)
Andel av arbetskraften i
tjänster och
service
jordbruk
industri
42,6%
11,7%
45,7%
Andel läskunniga män 93%
kvinnor 84%
Förväntad livslängd
män 69 år
kvinnor 73 år
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
3,5%
470 USD
Bistånd, andel av BNI 8,2%
Militärutgifter, andel
av BNP 4,8%
142
|
Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD | |
|
totalt |
38,9 0,7 |
|
Bistånd från Sverige, utbetalningar | |
|
1991/92, mkr | |
|
SIDA | |
|
inom landramen |
51,1 |
|
utanför landramen | |
|
enskilda organisationer |
3,7 |
|
övrigt |
3,3 |
|
BITS |
2.3 |
|
SWEDECORP |
0,4 |
|
SAREC |
0,8 |
|
Summa |
61,6 |
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sri Lanka har länge fört en politik med
social inriktning. Trots en låg BNP per ca-
pita är medellivslängden hög liksom ande-
len läs- och skrivkunniga. Den öppna ar-
betslösheten är dock hög. Borttagna
subventioner och hög inflation anses ha
försämrat de fattigas levnadsnivå.
Ett långvarigt internt krig belastar lan-
dets resurser. Ekonomin visade under bör-
jan av 1980-talet en tillväxt på 5 % men
sjönk under år 1989 till endast 2,3 % samti-
digt som inflationen steg. Under senare år
har tillväxten åter tagit fart och uppgick till
5 % under 1991. Sedan 1988 genomför lan-
det ett strukturanpassningsprogram med
internationellt stöd. Fortsatta strukturella
reformer i syfte att stimulera tillverknings-
och exportindustrin bedöms nödvändiga
för att upprätthålla tillväxten.
Utvecklingen i Sri Lanka präglas fortfa-
rande av konflikten i de norra och östra
delarna av landet. Fortfarande pågår stri-
der mellan den tamilska organisationen
befrielsetigrama (LTTE), vilken kämpar för
en självständig tamilsk stat, och regerings-
styrkor.
Som en följd av de interna konflikterna i
landet har militärutgifterna varit förhållan-
devis höga och uppgick 1990 till 4,8 % av
BNP.
Världsbanken och Asiatiska utvecklings-
banken är landets största biståndsgivare
medan de ledande bilaterala givarna är
Japan och USA.
Situationen beträffande de mänskliga rät-
tigheterna i Sri Lanka påverkas framför allt
av kriget i norr och öster där situationen
fortfarande är mycket allvarlig. Den lanke-
siska regeringen har tagit till sig den kritik
som framför allt västvärlden riktat mot
kränkningarna av de mänskliga rättighe-
terna. Flera åtgärder med positiva effekter
på MR-situationen kan noteras.
Det svenska biståndssamarbetet med Sri
Lanka inleddes år 1958. Samarbetet har
dominerats av Kotmale-kraftverket, vilket
tagit omkring 1 400 miljoner kronor i an-
språk. Den sista utbetalningen gjordes
1987/88.
Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka reg-
leras av ett tvåårigt samarbetsavtal för pe-
rioden 1992/93-1993/94. Biståndet har
koncentrerats till landsbygdsutveckling,
hälsovård och utbildning. För budgetåret
1991/92 allokerades inga nya landrams-
medel, då reservationerna på anslaget var
mycket höga p.g.a. konflikten i landet. För
år 1992/93 uppgår landramen till 35 miljo-
ner kronor.
Det svenska stödet till landsbygdsutveck-
ling avser två distrikt, Matara och Badulla.
Programmet påbörjades år 1979 och har
under senare år präglats av en mer medve-
143
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Bostadslängor i Matare-distriktet,
Sri Lanka, som byggts med SIDA-
hjälp för att förbättra de s.k.
plantagetamilernas situation.
FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR
ten strävan att nå fattiga befolkningsgrup-
per. Landsbygdsprogrammen genomgick
en utvärdering 1991 som visar att försörj-
ningsmöjligheterna förbättrats för lands-
bygdsbefolkningen och att infrastrukturen
utvecklats.
Stödet till undervisningssektorn syftar i
första hand till att höja undervisningens
kvalitet i plantageskolor och eftersatta pri-
märskolor på landsbygden.
Sverige har sedan år 1987 stött ett immuni-
seringsprogram som UNICEF och den
lankesiska regeringen driver. Den utvärde-
ring som gjordes 1989 visar på positiva
resultat och minskningar av dödligheten.
Programinsatsen avslutades i juni 1991,
varför inga utbetalningar skedde under
1991/92.
144
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
0 |
35,0 |
|
Ingående reservation |
95,0 |
44,0 |
|
Summa |
95,0 |
79,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Landsbygdsutveckling |
15,0 |
24,0 |
|
Undervisning |
24,0 |
36,0 |
|
Hälsostöd |
0 |
3,0 |
|
Konsultfond |
1,0 |
1,0 |
|
Katastrofbistånd/ |
11,0 |
12,0 |
|
Summa |
51,0 |
76,0 |
|
Utgående reservation |
44,0 | |
Ett tiotal svenska enskilda organisationer
erhåller stöd från SIDA för sin verksamhet
i landet. Därutöver ges direktstöd till olika
lankesiska kvinnoorganisationer.
SAREC har sedan år 1976 stött forskning i
Sri Lanka. Målet är att vidmakthålla och
stärka forskningskapaciteten i landet.
Forskningssamarbetet bedöms ha haft stor
betydelse för Sri Lanka under konfliktåren
och flera projekt har lett till bestående
forskningsresultat.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har under 1991 /92 stött
projekt av handelsfrämjande karaktär samt
ett teknikutvecklingsprojekt i samarbete
med en svensk högskola och lankesiska
företag. Swedfund International AB är en-
gagerad i tre samriskföretag i landet.
BITS är verksam genom internationella
kurser.
145
Vietnam
146
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att
uppvisa goda resultat. Trots bortfallet av
tidigare omfattande östbistånd och trots ett
fortsatt amerikanskt handelsembargo, vil-
ket bl.a. omöjliggjort ett återupptagande av
lånegivningen från de internationella fi-
nansinstitutionemas sida, har den pågåen-
de processen i marknadsekonomisk rikt-
ning kunnat drivas vidare. Svårigheterna i
den vietnamesiska ekonomin är dock
många. Bl.a. måste nu vietnamesiska före-
tag utan statliga subventioner konkurrera
på världsmarknaden på lika villkor som
konkurrenterna i det dynamiska Sydosta-
sien. Den tidigare höga inflationstakten
förefaller man nu börja få bukt med och
ekonomin har på sistone uppvisat klart
positiva resultat. Kraftiga produktivitets-
ökningar kan exempelvis konstateras såväl
inom den privatiserade jordbrukssektorn
som inom industrin, vilket lett till en om-
fattande export och t.o.m. ett betydande
handelsöverskott för 1992. Dock återstår
mycket att reformera och prioritetsområ-
den är bl.a. följande: den statliga företags-
sektorn, skattesystemet, den ekonomiska
lagstiftningen m.m.
Det tidigare planekonomiska systemet
utformat efter sovjetiska förebilder är nu
på väg att raseras i snabb takt och målet
förefaller vara en marknadsekonomi av
sydostasiatiskt snitt. Omorienteringen in-
leddes 1986, men först tre år senare började
de marknadsekonomiska mekanismerna
på allvar att slå igenom.
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
66,7 milj
2,1%
(1990)
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 2,8
Sverige 0,7
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri tjänster och
67,5% 11,8% 20,7%
Andel läskunniga 87,6%
Förväntad livslängd
män 62,7 år
kvinnor 64,8 år
Dödlighet,
barn under 5 år 6,5% (1990)
BNI/invånare ingen uppgift
Bistånd, andel av BNI 2,1% (1990)
Militärutgifter, andel
av BNP ingen uppgift
Bistånd från Sverige, utbetalningar
1991/92, mkr
SIDA____________________________285,4
BITS_________________________________2,6
SWEDECORP___________________0,9
SAREC___________________________8,6
Summa 297,5
147
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Reformpolitikens negativa effekter för
de sociala sektorerna kvarstår med hög
arbetslöshet - drygt 20 % -, stigande polari-
sering i samhället samt minskad social ser-
vice.
Vietnam har skrivit under FN:s alla kon-
ventioner om mänskliga rättigheter. Åter-
kommande rapporter talar dock om brist-
fälligt rättsskydd och långa fängelsestraff
för bl.a. politiskt och religiöst verksamma.
I helhetsperspektivet kan ändå en positiv
utveckling skönjas med bl.a. en ökande
frispråkighet och tolerans för oliktänkande
i den inhemska debatten och ett likaledes
friare kulturklimat.
Biståndet förefaller uppfylla rimliga krav
på effektivitet.
Officiella uppgifter saknas om militärutgif-
terna. Dess andel av BNP anses dock ha
sjunkit kraftigt under de senaste åren, inte
minst till följd av det militära tillbakadra-
gandet från Kambodja samt det mycket
kärva budgetläget. Armén uppges exem-
pelvis ha reducerats med ca 50 % de senas-
te åren och nu uppgå till en halv miljon
man.
Det en gång så omfattande östbiståndet
har nu helt upphört. Sverige och Finland
fortsätter med sitt stöd tillsammans med
UNDP, medan nya aktörer är Japan,
Frankrike, Tyskland, Italien, Australien
m.fl. Det amerikanska handelsembargot
förhindrar fortfarande IMF, Världsbanken
och AsDB att gå in med nya lån. Det sam-
lade internationella biståndet för 1992 har
uppskattats till ca 200 miljoner US dollar.
SIDA har länge dominerat det svenska
utvecklingssamarbetet med Vietnam.
SAREC har spelat en viktig roll på forsk-
ningssidan. SWEDECORP är på väg att
förstärka sin profil i landet, medan BITS-
samarbetet f.n. begränsar sig till att finan-
siera vietnamesers deltagande i BITS inter-
nationella kurser. Vietnam fortsätter att
mottaga katastrofbistånd från Sverige.
Det övergripande syftet med Sveriges Viet-
nambistånd har under de senaste åren
varit att på olika sätt stödja den pågående
ekonomiska reformprocessen samt att ge-
nom dialog och insatser främja demokrati
och mänskliga rättigheter i landet. Det tra-
ditionella svenska biståndet inom hälso-
vårds- och skogssektorerna fortsätter, men
med en utformning som är anpassad till
nya mer marknadsmässiga förhållanden.
Miljöaspekterna bevakas i ökande ut-
sträckning inte minst skogsprogrammet.
De senaste biståndsöverläggningama ägde
rum i maj 1992, då bl.a. ett ramavtal om
biståndssamarbete för 1992/93-1993/94
undertecknades.
Sedan mitten av 1980-talet har det svenska
stödet till skogssektorn huvudsakligen
inriktats på insatser för skogsskötsel, forsk-
ning och markvård. En stor principiell för-
ändring från tidigare stöd kan konstateras
genom att detta nu fokuseras på den en-
skilde bonden/skogsbrukaren, som har
givits nyttjanderätt till marken och numera
fritt kan förvalta densamma. Viktiga kom-
148
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
ponenter i biståndet är f.n. rådgivning i
markrättsliga frågor, nya metoder för en-
skilt bondeskogsbruk, återplantering av
skog, rådgivning vid utarbetande av en
nationell skogsutvecklingsplan samt stöd
till ett skogsforskningsinstitut. Det svenska
skogsprogrammet, vari genderfrågoma
ägnas särskild uppmärksamhet, är geogra-
fiskt koncentrerat till de fem nordligaste
provinserna. Pappersbruket Bai Bang i
Vinh Phu-provinsen har sedan 1990 drivits
i vietnamesisk regi med tillfredsställande
resultat.
Stödet till hälsovården har länge varit ett
centralt inslag i samarbetet och främst in-
riktats mot primärhälsovårdens behov.
Huvudmålet har varit att höja hälsostan-
darden i Vietnam genom bättre utbildning,
effektivare behandlingsmetoder och mo-
dernare sjukvårdsutrustning m.m. En ny
komponent i hälsostödet är att utveckla
lagstiftningen, som styr förhållandena
kring produktion och distribution av läke-
medel samt kvalitetskontroll. Nu rådande
budgetåtstramning, privatisering och av-
giftsbeläggning ställer stora krav på löpan-
de analys av sektorns utveckling. F.n.
förbereds ett nytt program fö r
1993/94-1995/96, där man utgår från de
slutsatser som drogs i en 1992 genomförd
SIDA-utvärdering och en Världsbanksfi-
nansierad sektorstudie från samma år. I
dessa förordas bl.a. en koncentrering av
antalet insatser, en ökad uppmärksamhet
av köns- och befolkningsfrågor samt att
målgruppen för det framtida hälsostödet
bör vara kvinnor i fertil ålder.
Insatser för att bygga upp den institutio-
nella kompetensen i landet utgör en syn-
nerligen viktig del av stödet till reformpro-
cessen. Samarbetet omfattar insatser på
skatte- och rättsområdena, materiellt stöd
och utbildningsinsatser inom bankväsen-
det, stöd till utbildning i makroekonomi,
ekonomisk policy-analys, företagsledning,
massmedie- och kultursamarbete m.m.
Importstöd
Mekanismen för valutafördelning un-
der det nu tillämpade obundna importstö-
det har marknadsanpassats under det se-
naste året. Tillsammans med utbildnings-
insatser på banksidan har detta inneburit
ett betydelsefullt bidrag till reformproces-
sen i marknadsekonomisk riktning. Det är
således inte längre staten utan bankerna
som har ansvaret för fördelningen av valu-
tan. Mot bakgrund av kraftigt ökande ex-
portinkomster och de gynnsamma effekter
som ett upphävande av det amerikanska
handelsembargot förväntas ha i form av
normaliserade relationer med IMF/
Världsbanken och AsDB, anses en gradvis
utfasning av denna stödform kunna aktua-
liseras.
|
Bistånd genom SIDA, mkr | ||
|
Disponibelt |
1991/92 |
1992/93 |
|
Anslag |
325,0 |
225,0 |
|
Ingående reservation |
84,5 |
160,0 |
|
Summa |
409,5 |
385,0 |
|
Fördelning |
Utbetalt |
Planerat |
|
Skogsprojektet |
49,7 |
40,0 |
|
Transportprojekt |
9,6 |
0 |
|
Industrirehabilitering |
4,3 |
1,0 |
|
Energistöd |
15,0 |
40,0 |
|
Hälsosektorstöd |
57,9 |
70,0 |
|
Importstöd |
96,1 |
170,0 |
|
Konsultfond |
4,1 |
- |
|
Stöd till reform- |
6,8 |
3,0 |
|
Camp-ombyggnad |
3,3 |
12,0 |
|
Summa |
246,8 |
366,0 |
|
Utgående reservation |
160,0 |
19,0 |
149
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sverige har förklarat sig berett att utanför
landramen delta i en internationell stöd-
grupp för Vietnam i syfte att medverka till
en normalisering av relationerna till IMF/
Världsbanken. En sådan blockeras f.n. av
USA.
Ett allt större vietnamesiskt intresse kan
konstateras för samarbete med utländska
enskilda organisationer, bland vilka f.n.
nio har representationskontor i Vietnam.
För Rädda Barnen blev Vietnam nytt pro-
gramland 1991. Rädda Barnen och Diako-
nia är f.n. engagerade i ett samnordiskt
projekt för stöd till hemvändande vietna-
meser. Det finansieras med stöd från
SIDAis katastrofanslag. Svenska Röda kor-
set finansierar dessutom en representant
för Internationella Röda Korsfederationen i
Hanoi samt ett katastrofberedskapspro-
gram.
Energisektorn har fått svenskt stöd sedan
början av 1980-talet. Bl.a. har ett värme-
kraftverk i Ho-Chi-Minh City rehabilite-
rats, vilket haft en avgörande betydelse för
stadens ekonomiska liv. Tyngdpunkten i
samarbetet ligger idag på ett flertal insatser
på eldistributionsområdet med landets tre
kraftbolag som huvudsakliga mottagare.
Då rådande brister på infrastrukturområ-
det starkt hämmar den ekonomiska re-
formprocessen, planeras kraftigt vidgade
satsningar de närmaste åren.
Katastrofbistånd bl.a. i form av stödinsat-
ser för hemvändande "båtflyktingar" har
givits Vietnam under senare år och kanali-
serats via UNHCR och DIAKONIA. För
1992 uppgick denna hjälp till ca 15 miljo-
ner kronor.
Ett samarbete med BITS har hittills in-
skränkt sig till finansiering av deltagande i
dess internationella kurser, i vilka hittills
sammanlagt ett 75-tal vietnameser deltagit.
För budgetåret 1991/92 utbetalades 2,5
miljoner kronor.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP har sedan 1991 i samarbete
med Finland ansvarat för utbildning av
företagsledare i vietnamesiska exportföre-
tag, för en exportfrämjandeinsats samt ett
par miljöinsatser. Dessutom har studier
utförts på standardiseringsområdet samt
rörande kompetensuppbyggande inom
den vietnamesiska handelskammarorgani-
sationen. Nu planeras en utvidgad verk-
samhet och en projektidé rör ett center för
företagsledarutbildning, som samtidigt
skall bli ett fönster mot den svenska mark-
naden. En annan rör SIDA:s kompletteran-
de insatser på bankområdet. Under bud-
getåret 1991/92 utbetalades totalt
0,9 miljoner kronor.
Sedan 1976 stöder SAREC ett omfattande
bilateralt forskningssamarbete, som hu-
vudsakligen varit koncentrerat till område-
na jordbruk och medicin. Forskarutbytet
omfattar f.n. ett 20-tal forskare, varav mer-
parten är vietnameser för utbildning i
Sverige. Hittills har verksamheten berört
sammanlagt 18 större projekt, som bekos-
tats med anslag om totalt 45,8 miljoner
kronor. Nya områden är makroekonomisk
stabiliseringspolitik, primärhälsovård och
marin miljö. Under budgetåret 1991 /92
utbetalades 8,6 miljoner kronor.
150
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92
187,6 miljoner kronor (inklusive u-kredi-
ter).
Efter massakern vid Himmelska fridens
torg 1989 beslöt den svenska regeringen att
icke avtalsbundna biståndsprojekt tills vi-
dare skulle frysas, men att ingångna avtal
skulle uppfyllas. Genom ett regeringsbe-
slut från april 1991 tilläts därefter BITS att
restriktivt återuppta beredningen av bi-
ståndsinsatser i Kina och efter ytterligare
ett regeringsbeslut från maj 1992 fick u-
krediter inom ramen för BITS-samarbetets
riktlinjer åter beviljas. Riktlinjerna innebär
att biståndssamarbetet huvudsakligen
skall inriktas på projekt inom miljöområ-
det, demokratifrämjande insatser samt
insatser inom den sociala sektom.
Utbetalat under 1991/92 u-krediter 172
miljoner kronor, tekniskt samarbete 5,5
miljoner kronor samt internationella kur-
ser 1,7 miljoner kronor (22 personer). 1979
inleddes det tekniska samarbetet genom
BITS och 1983 gavs den första u-krediten.
U-kreditgivningen, som hittills samman-
lagt uppgått till 2,5 miljarder, har i huvud-
sak avsett en utbyggnad av Kinas telekom-
munikationsnät i två provinser. Den
senaste u-krediten om 172 miljoner kronor
beviljades under 1992 inom området tele-
kommunikationer. Aktuella insatser inom
det tekniska samarbetet har bl.a. avsett
drift och underhåll av vattenkraftverk,
stöd till en gästprofessur vid Stockholms
universitet, seminarium om ozonproblem
m.m.
BITS-stöd har också givits skogsindu-
strin genom u-krediter för produktion av
spån- och fiberskivor samt för modernise-
ring av flera pappers- och massafabriker,
vilket haft positiva effekter på miljön. BITS
har vidare genom u-krediter stött flera
projekt inom livsmedelssektorn samt läm-
nat tekniskt bistånd till ett utbildningscen-
ter för mejerinäringen.
På energiområdet har u-krediter bl.a.
lämnats för ett mindre vattenkraftverk.
Dessutom har bidrag till tekniskt bistånd
lämnats i samband med anläggning av ett
underjordiskt pumpkraftverk samt till ut-
bildningsinsatser avseende användning av
högspänd likström.
Kina är det land som genom åren har
haft flest deltagare - totalt 402 personer - i
BITS internationella kurser.
Utbetalat under 1991/92 72 650 kronor.
I SWEDECORP:s regi har olika typer av
exportfrämjande insatser genomförts: ex-
portseminarier för kineser, utgivning av
exportguider, bevakning av Kina-mässor i
Sverige etc. Dessutom deltar SWEDE-
CORP/Swedfund i två fabriksprojekt, som
avser produktion av läkemedel respektive
värmetråd.
Utbetalat under 1992 4,2 miljoner kronor.
SAREC :s forskningssamarbete med Kina
inleddes 1977 och har hittills stötts med ca
151
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
33 miljoner kronor. Samarbetet kom tidiga-
re att koncentreras till medicinsk forskning
och lantbruksstudier, men har breddats
och omfattar nu även landsbygdsindustri-
alisering och ett skogs- och miljöprojekt.
Utbetalat under 1991/92 katastrofbistånd
3,6 miljoner kronor till översvämningsoffer
samt särskilda program 0,4 miljoner kro-
nor.
Totalt utbetalat under 1991/92 52,3 miljo-
ner kronor (inklusive u-krediter.)
Utbetalat under budgetåret 1991/92 u-
krediter 31,2 miljoner kronor, tekniskt
samarbete 11,9 miljoner kronor, intemtio-
nella kurser (44 personer) 3,5 miljoner kro-
nor. BITS-samarbetet med Malaysia inled-
des år 1985. Totalt har hittills utbetalats
67,8 miljoner kronor inom det tekniska
biståndet. Flertalet av insatserna har avsett
energisektorn med stöd till lönsamhetsstu-
dier, utbildning, bistånd vid upphandling,
installationer m.m. Under budgetåret
1991/92 aktuella insatser avsåg bl.a. ett
vattenverk, kartering av plantageskog, ett
nationellt laboratorium för läkemedelskon-
troll, lantmäteri etc. Sammanlagt 206 miljo-
ner kronor har givits i u-krediter, som bl.a.
avsett eldistributions- och transmissions-
projekt, transformatorstationer, miljöfond
m.m. BITS engagemang omfattar också
samarbete inom områdena vattenrening,
miljö och förvaltning.
Deltagande av malaysier i BITS interna-
tionella kurser har hittills omfattat totalt
292 personer.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under 1991/92 326 000 kronor.
Genom SWEDECORP genomförs f.n. en
insats för att främja landets möbelindustri.
Dessutom finns två SWEDECORP/Swed-
fund-stödda joint-ventureprojekt som har
avsett möbelkomponenter samt ett KF-
projektcenter.
Utbetalat genom SIDA under 1991 /92 233
000 kronor.
En rad enskilda organisationer är verk-
samma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans
Mission (SKM), Amningshjälpen och LO-
TCO:s biståndsnämnd.
Totalt utbetalat under 1991/92 80,5 miljo-
ner kronor (inklusive u-krediter).
Utbetalat under 1991 /92: u-krediter
38.9 miljoner kronor, tekniskt samarbete
16,5 miljoner kronor, Internationella kurser
2.9 miljoner kronor (36 personer).
Biståndsinsatserna i Thailand har hittills
huvudsakligen ägnats energisektorn, men
stödet till miljövård, transportväsende,
jordbruk m.m. har gradvis ökat i betydel-
se. BITS har bedrivit tekniskt samarbete
med Thailand sedan 1984 och hittills gjor-
da utbetalningar uppgår till 30,3 miljoner
kronor. Stöd har vidare givits flera av
Världsbanken initierade eller finansierade
projekt som exempelvis ett nationellt och
regionalt eltransmissionssystem (upp-
handling och installation), åtgärder ägnade
att effektivisera EGAT:s (Electricity Gene-
rating Authority of Thailand) organisation
och trafiksäkerhet. Senast aktuella insatser
har avsett hantering av farligt gods, ett
bevattnings-/vattenkraftprojekt, utbild-
ning inom el-sektom, industriella förore-
ningar, luftföroreningar i Bangkok m.m.
U-krediter om sammanlagt 321 miljoner
kronor har beviljats och f.n. aktuella och
härigenom finansierade projekt avser en
massafabrik, en reningsanläggning i an-
152
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
slutning till en pappers- och massafabrik
samt en inhemsk utvecklingsbank.
BITS internationella kurser har hittills
omfattat ett thailändskt deltagande om 317
personer.
Utbetalat under 1991/92 318 000 kronor.
Inom ramen för SWEDECORP-samarbetet
har kartlagts exportmöjligheterna för pro-
dukter som biltillbehör, trädgårdsverktyg
m.m. Nu aktuella handelsfrämjandeinsat-
ser avser ett fruktseminarium, träleksaker
m.m. Dessutom finns två SWEDECORP/
Swedfund-stödda jointventureprojekt: ett
glasbruk och en juicefabrik.
Utbetalat under 1991/92: Katastrofbistånd
10,6 miljoner kronor, projektbistånd via
enskilda organisationer 744 000 kronor
samt 10,6 miljoner kronor från miljöansla-
get.
Genom Diakonia har ett omfattande och
ökande katastrofbistånd givits flykting-
grupper från Myanmar. Utbetalningen
från miljöanslaget avser stöd till AIT - Asi-
an Institute of Technology i Bangkok. Ak-
törer inom projektbiståndet via enskilda
organisationer är förutom Diakonia,
Svenska Baptistsamfundet och Svenska
Missionsrådet.
Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92
39,0 miljoner kronor.
Utbetalat under budgetåret 1991/92 tek-
niskt samarbete 29,5 miljoner kronor, inter-
nationella kurser 3,2 miljoner kronor (40
personer).
BITS tekniska samarbete inleddes först
budgetåret 1986/87, men har redan vuxit
till att bli det största i något av BITS samar-
betsländer. Hittills har totalt 64,2 miljoner
kronor utbetalats huvudsakligen för insat-
ser med miljö- eller energianknytning. En
miljöinsats har gjorts till projekt rörande
föroreningar från soptippar. I samarbete
med Världsbanken har BITS vidare lämnat
stöd för kartläggning av naturresurser/
miljöpåverkan med hjälp av satellitbilder.
På energisidan har insatserna främst gällt
vatten- och geotermisk kraft, produktion
och transmission av elkraft, energibespa-
rande åtgärder samt rehabilitering av vat-
tenkraftgeneratorer. Dessutom pågår en
metodutvecklingsinsats på lantmäteriom-
rådet inom ramen för Filippinernas pågå-
ende jordreformprogram - CARP/ Com-
prehensive Agrarian Reform Program.
Inom ramen för BITS internationella kurser
har hittills 237 filippiner deltagit.
Bistånd genom SWEDECORP
Utbetalat under budgetåret 1991/92
1 miljon kronor.
F.n. är enbart handelsfrämjandedelen
av verksamheten aktuell. Förutom direkt-
stöd till landets möbelindustri, har svenska
möbeltillverkare/IKEA inom ramen för
SWEDECORP-samarbetet börjat flytta ut
den egna tillverkningen till Filippinerna.
Dessutom omfattas samarbetet av stöd till
produktutveckling/export av textilier,
skor m.m. samt till ett samarbete med filip-
pinska producenter av datamjukvara.
Utbetalat under budgetåret 1991/92 kata-
strofbistånd 3,4 miljoner kronor, humani-
tärt bistånd 1,75 miljoner kronor, projektbi-
stånd genom enskilda organisationer
0,1 miljoner kronor.
Utbetalat katastrofbistånd avser stöd till
offer för tyfoner/vulkanutbrott. De huma-
nitära insatserna avser rättshjälp via det
svenska advokatsamfundet. Bland enskil-
da svenska organisationer verksamma i
landet kan nämnas Diakonia, Röda Korset,
LO-TCO:s biståndsnämnd samt flera krist-
na missionsorganisationer.
153
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
I april 1992 föll den kommunistiska reger-
ingen i Afghanistan och motståndsrörelsen
Mujaheddin bildade i maj en regering
innefattande motståndsrörelsens alla parti-
er. Den återhållsamma optimism som ska-
pades förbyttes tämligen omgående i pes-
simism då krigshandlingar mellan olika
grupper trappades upp. Den väpnade
kampen bedöms kunna pågå under lång
tid framöver.
Krigsskadoma i landet är oerhörda och
nära en tredjedel lever som flyktingar i
Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till repa-
trierings- och återuppbyggnadsarbetet har
getts redan 1979 och finansierats via kata-
strofanslaget. Stödet har utgått dels genom
svenska enskilda organisationer, varav
medparten till Svenska Afghanistankom-
mittén, SAK, dels genom olika FN-organ.
Totalt utbetalades under budgetåret
1991/92 34,3 miljoner kronor.
Pakistan har sedan 1988 ett civilt parla-
mentariskt styre efter år av militärstyre.
Landets resurser fördelas ojämnt och även
om den nya regeringen gjort mycket för att
stimulera handel och företagsamhet visar
man inte mycket vilja att komma till rätta
med fattigdoms- och befolkningsproble-
met.
Efter att Pakistans ställning som pro-
gramland upphörde 1983 har det svenska
biståndet kanaliserats genom BITS och
svenska enskilda organisationer samt SA-
REC och SWEDECORP. Samarbetet genom
BITS, företrädelsevis inom infrastruktur
och institutionsuppbyggnad, har p.g.a. lan-
dets försämrade ekonomiska situation un-
der senare år i många fall stannat på plane-
ringsstadiet.
SWEDECORP:s samarbete med Pakistan
omfattar bl.a. telekommunikationer (för-
packningsindustri och infusionslösningar).
SAREC har sedan flera år stött ett forsk-
ningsprojekt om barn- och mödrahälso-
vård.
Bland de enskilda organisationerna som
verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Bar-
nen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen.
Verksamheten har inriktats på hjälp till
den fattigaste befolkningen och afghanska
flyktingar.
Totalt utbetalades under 1991/92 ca
27 miljoner kronor till Pakistan, varav ca
10 miljoner kronor genom enskilda organi-
sationer, 9,4 miljoner kronor som katastrof-
bistånd och 5,7 miljoner kronor genom
BITS.
Nepal är ett htet bergsland i Himalayamas-
sivet med en av världens lägsta per capita-
inkomster. Jordbruket utgör den domine-
rande sektorn i ekonomin. Landet, som
numera är en konstitutionell monarki, har
sedan våren 1991 en demokratiskt vald
regering.
Nepal genomför sedan 1986 ett struk-
turanpassningsprogram inriktat på att sti-
mulera den ekonomiska utvecklingen och
minska fattigdomen. Tillväxten har under
senare år varit hög med undantag av
1991/92 när den sjönk p.g.a. störningar i
ekonomin. Det största hindret för utveck-
lingen på sikt bedöms vara den dåligt ut-
vecklade infrastrukturen såväl fysiskt som
socialt.
Det svenska biståndet till Nepal har
huvudsakligen kanaliserats genom svens-
ka enskilda organisationer, främst Svenska
Missionsrådet, Pingstmissionen och Svens-
ka handikapporganisationernas internatio-
nella biståndsstiftelse (SHLA). Huvuddelen
av verksamheten har inriktats på socialt
arbete, även om insatser också finns på
infrastrukturområdet. I övrigt har SWEDE-
CORP inlett exportfrämjande verksamhet
och BITS har gett kurser med deltagare
från Nepal.
Totalt utbetalades under budgetåret
1991 /92 ca 7 miljoner kronor, huvudsakli-
gen via enskilda organisationer.
154
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Mellanöstern är som region föremål för ett
betydande svenskt politiskt intresse. For-
merna för svenskt ekonomiskt samarbete
med länderna skiljer sig avsevärt åt mellan
de rika oljeproducentema och övriga sta-
ter.
Fredsförhandlingar i Mellanöstern in-
leddes i oktober 1991. Processen innebär
bilaterala överläggningar mellan Israel och
parterna i regionen (Jordanien, Libanon,
Syrien och palestinierna), kompletterade
av möten i fem multilaterala arbetsgrupper
med även utom-regionalt deltagande. Efter
regeringsskiftet i Israel i juni 1992 har över-
läggningarna kommit in i ett nytt skede
med förhandlingar i olika substansfrågor.
Sverige stöder fredsprocessen och deltar
aktivt i det multilaterala arbetet.
Inkomstskillnaderna är mycket stora
både inom och mellan länderna i regionen.
Förenade Arabemiratens BNP per capita
beräknas till över 20.000 USD, att jämföra
med Jemens som ligger kring 500 USD. De
rikare staterna är betydande biståndsgiva-
re, främst till andra länder i regionen, in-
klusive Maghreb.
Vissa länder och grupper i Mellanöstern
drabbades ekonomiskt mycket hårt av kri-
get i Persiska Viken. De ockuperade områ-
dena (Västbanken och Gaza) samt Jorda-
nien och Jemen tog emot talrika skaror av
återvändande gästarbetare, samtidigt som
biståndsflödena minskade.
Irak har ännu inte uppfyllt de krav som
ställs i de ca 25 resolutioner som antagits
av FN:s säkerhetsråd. Följaktligen bibe-
hålls sanktionerna mot landet. Kurderna i
norra Irak och de shiamuslimska grupper-
na i söder befinner sig i en mycket utsatt
situation och är beroende av omvärldens
humanitära bistånd. Sverige stöder FN:s
politik i Irak-frågan. Fortsatta biståndsan-
strängningar kommer att krävas för att
minska befokningens lidande.
Sverige har ett bilateralt biståndspro-
gram för palestinierna i de ockuperade
områdena, samtidigt som vi efter USA och
EG är den största givaren till UNRWA.
Biståndet är humanitärt och politiskt moti-
verat och syftar till att stödja de sociala
sektorerna, främja respekten för mänskliga
rättigheter och stimulera en ekonomisk
kompetens och utveckling. Stödet kanali-
seras via svenska enskilda organisationer,
olika FN-organ och direkt till fristående
organisationer och institut inom områdena
mänskliga rättigheter och förtroendeska-
pande åtgärder. Stödet utgör en viktig del
av Sveriges Mellanöstern-politik.
Utöver detta program består det svens-
ka biståndet till regionen främst av bidrag
till insatser genom enskilda organisationer.
De utför ett viktigt arbete. Mottagarländer
är bl.a. Jordanien, Libanon och Yemen. Ett
omfattande katastrofbistånd har lämnats
till drabbade grupper i Irak.
Sverige lämnade totalt ca 90 miljoner
kronor i bistånd till länderna i regionen
under budgetåret 1991/92.
Biståndet till Mellanöstern,
utbetalningar 1991/92, mkr
|
Programländer |
SIDA |
BITS |
TOTALT |
|
Jordanien |
15,0 |
2,0 |
17,0 |
|
Libanon |
23,2 |
- |
23,2 |
|
Västbanken |
16,5 |
0,2 |
16,7 |
|
Iran |
1,4 |
- |
1,4 |
|
Irak |
28,6 |
- |
28,6 |
|
Jemen |
1,4 |
0,2 |
1,6 |
|
Summa |
86,1 |
2,4 |
88,5 |
155
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Sverige är tillsammans med bl.a. EG, USA
och Canada betydande givare till palestini-
erna på de ockuperade områdena Väst-
banken och Gaza. Vårt bidrag till
UNRWA:s verksamhet för palestinierna i
regionen uppgick under budgetåret
1991/92 till 146 miljoner kronor. Därtill har
det bilaterala programmet för Västbanken
och Gaza utvecklats i enlighet med de rikt-
linjer som drogs upp i regeringsbeslut
1991-03-21. Målen för programmet är att
minska den palestinska befolkningens li-
dande och misär, att bidra till att skapa
förutsättningar för en samhällssktruktur
till grund för ett framtida demokratiskt
fritt Palestina samt att främja ekonomisk
verksamhet och respekt för mänskliga rät-
tigheter. Stödet lämnas till verksamhet ge-
nom enskilda organisationer, multilaterala
organ och fristående institut.
Huvudkomponenten i det svenska pro-
grammet är stödet till hälsosektom. Diako-
nia har en omfattande verksamhet, främst
inriktad på rehabilitering. Sedan Gulf-kri-
get bidrar organisationen också med drifts-
stöd till palestinska sjukhus och vårdcen-
traler. Individuell Människohjälp arbetar
med utbildning av gravt utvecklingsstörda
barn. Även Palestinagruppema är verk-
samma inom hälsoområdet. UNICEF:s
program för rehabilitering, utbildning och
hälsoinsatser stöds av Sverige.
Det stöd till mänskliga rättighetsorgani-
sationer som inleddes under 1991 har ut-
vidgats. Bidrag lämnades under budgetår-
et 1991/92 till åtta organisationer, såväl
palestinska och israeliska som internatio-
nella. Även ett antal institut av forsk-
ningskaraktär inriktade på utbildning och
förtroendeskapande åtgärder har fått
svenska bidrag.
BITS har under budgetåret 1991/92 ar-
betat för att inleda verksamhet på de ocku-
perade områdena, och från och med 1 juli
1992 kan palestinierna delta i BITS interna-
tionella kursprogram.
Totalt utbetalades under budgetåret
1991/92 ca 17 miljoner kronor genom
svenska och lokala enskilda organisationer
för katastrofinsatser och humanitära ända-
mål.
156
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Biståndet till Centralamerika, utbetalningar 1991/92, mkr
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Nicaragua |
298,6 |
- |
10,7 |
0,1 |
309,4 |
|
Övriga länder | |||||
|
Costa Rica |
18,3 |
8,9 |
4,1 |
0,2 |
31,5 |
|
El Salvador |
18,8 |
0,2 |
- |
0,2 |
19,0 |
|
Guatemala |
1,8 |
0,2 |
- |
- |
2,0 |
|
Honduras |
0,1 |
- |
- |
- |
0,2 |
|
Mexico |
0,2 |
1,9 |
- |
- |
2,1 |
|
Panama |
- |
0,2 |
- |
- |
0,2 |
|
Summa 337,8 |
11,4 |
14,8 |
0,3 |
364,3 |
157
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Den 1987 inledda fredsprocessen omfatta-
de en rad försonande och förtroendeska-
pande åtgärder inom och mellan de sju
centralamerikanska länderna. Fredsproces-
sen gjorde under 1991/92 betydande fram-
steg, men var alltjämt bräcklig. Utveckling-
en präglades i hög grad av det fredsavtal
för El Salvador, som undertecknades i
Mexico den 16 januari 1992. Fredsförhand-
lingarna mellan parterna i Guatemala kän-
netecknades dock av stora svårigheter och
den prekära ekonomiska situationen i
Nicaragua utgjorde ett påtagligt hot mot
stabiliteten i landet.
Strukturproblemen i regionens ekonomier
var efter år av krig och ekonomisk miss-
hushållning betydande. Därtill kom olösta
jordfördelnings- och jordägarfrågor. De
små ländernas ekonomier fortsatte att vara
mycket exportberoende. Tillväxttakten i
ekonomin nådde i genomsnitt 2,1 % under
1991, vilket var något lägre än under 1990.
Sammanbrottet i den regionala handeln
och fallande exportpriser spädde på svå-
righeterna. BNP sjönk till 1970-talets nivåer
och varierade mellan 360 (Nicaragua) och
1 780 USD/invånare (Costa Rica). I El Sal-
vador och Nicaragua låg nivåerna på 60-
respektive 40-talens nivåer. Trots dessa
bakslag nåddes framgångar inom ekono-
min på andra områden. I alla länderna
sjönk inflationen, liksom budgetunder-
skottet i samtliga länder. Undantagen var
Costa Rica och El Salvador. Underskottet i
bytesbalansen minskade och kapitalimpor-
ten ökade kraftigt från 2 100 miljoner dol-
lar 1990 till 2 750 1990. Här märktes särskilt
nettoöverföringen av resurser till Nicara-
gua till följd av att räntor och amorteringar
minskade sedan utlandsskulden för främst
Nicaragua och Honduras avskrivits och
eller omförhandlats.
Ändå fördjupades fattigdomen och om-
fattade allt fler människor. Arbetslöshet,
undernäring och fattigdom ökade medan
ländernas förmåga att hantera dessa för-
hållanden minskade. Detta utgjorde bak-
grunden till 80-talets allvarliga kränkning-
ar av de mänskliga rättigheterna,
flyktingskap, ökande narkotika, miljö- och
hälsoproblem, diskriminering av indianbe-
folkning och allvarliga konsekvenser för
såväl medelklass som de fattigaste grup-
perna i samhället. I grunden bestod dessa
problem under 1991/92. Av Centralameri-
kas befolkning beräknades 60 % leva un-
der fattigdomsstrecket. 70 % av barnen led
av undernäring. Mer än 40 % av befolk-
ningen (utom i Costa Rica och Panama)
saknade tillgång till dricksvatten och sani-
tet. Generellt uppvisade regionen därför
ett fortsatt försämrat läge när det gäller de
ekonomiska och sociala rättigheterna uti-
från 1966 års MR-konvention, en konven-
tion som ratificerats av samtliga länder i
regionen.
Situationen för flyktingarna förändra-
des radikalt och flertalet flyktingar från
Nicaragua och El Salvador återvände till
sina hemländer, om än under ofta ogynn-
samma förhållanden. Den centralameri-
kanska flyktingkonferensen, CIREFCA,
fortsatte att spela en betydelsefull roll för
att lösa flyktingproblemen. Ett intensivt
förhandlingsarbete pågick mellan flykting-
arnas organisationer och myndigheterna i
Guatemala för att skapa förutsättningar för
en repatriering av merparten av de guate-
malanska flyktingarna i södra Mexico. För-
hållandena för stora grupper av intemflyk-
tingar förblev dock prekär i framförallt
Guatemala, men även i El Salvador.
158
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Konventionen om medborgerliga och poli-
tiska rättigheter, liksom konventionen om
barnets rättigheter, har ratificerats av samt-
liga länder i regionen, dock med undantag
av Honduras. Utvecklingen under 1991 /92
präglades av olika tendenser. Bilden för-
bättrades påtagligt i El Salvador - som ett
resultat av fredsavtalen och FN:s överva-
kande närvaro. Trots ett formellt demokra-
tiskt system sedan 1986 fortsatte övergrep-
pen mot de mänskliga rättigheterna i
Guatemala. Militären hade alltjämt en allt-
för stor makt. Vidare stod minst hälften av
landets befolkning utanför de grundläg-
gande normala politiska processerna. Hon-
duras uppvisade fortsatta kränkningar av
de politiska och medborgerliga rättigheter-
na, om än på en betydligt lägre nivå än i
fallet Guatemala. Också i Panama gick ut-
vecklingen i negativ riktning, medan för-
hållandena i Costa Rica, Nicaragua och
Belize var stabila och utan mer omfattande
kränkningar. I Nicaragua präglades såväl
regeringen som oppositionen av strävan
till samförstånd kring i första hand den
ekonomiska politiken. Den alltjämt olösta
jordägarfrågan förblev dock en orsak till
politiska slitningar.
miljökonsekvensbeskrivningar genom den
regionala miljövårdsorganisationen
CCAD. I Costa Rica sker samarbete med
INBIO, som bedriver en internationellt
uppmärksammad forskning för bevarande
och ekonomiskt utnyttjande av den biolo-
giska mångfalden i Costa Rica.
I fredsprocessens spår påbörjades dock en
betydande nedrustning och avmilitarise-
ring. Avmilitariseringen var särskilt påtag-
lig i Nicaragua där militärstyrkorna mins-
kades från 80 000 till 15 000 man och
landet fick regionens minsta militärstyrka.
Som ett resultat av fredsavtalet i El Salva-
dor påbörjades även i detta land en bety-
dande avmilitarisering. I Panama inleddes
ett arbete för att, enligt costarikansk mo-
dell, helt upplösa militärstyrkoma. Guate-
mala utgjorde alltjämt ett notabelt undan-
tag från denna utveckling.
Samtliga länder i Centralamerika samt
Belize och Panama har skrivit på klimat-
konventionen. Alla länder utom Panama
har dessutom skrivit på konventionen om
biologisk mångfald. SIDA har utarbetat en
särskild miljöprofil för Nicaragua. I såväl
Nicaragua som Costa Rica stöds naturre-
sursbevarande insatser. Sverige stöder in-
satser på mark- och miljövårdsområdet
genom den regionala organisationen CA-
T1E. Vidare ges stöd till lagstiftningsarbete
på miljövårdsområdet och utarbetande av
Länderna i regionen fick betydande er-
känsla från IMF, Världsbanken och Intera-
merikanska utvecklingsbanken för fram-
steg när det gäller stabiliseringsmål och
strukturreformer såsom liberalisering av
handel, avreglering av valutamarknaden,
omstrukturering av skatte-, bank-, finans-
och subventionssystem. Vid sidan av dessa
åtgärder inom länderna och ett ökat regio-
nalt samarbete avtecknade sig framgångs-
rik Uruguay-runda inom GATT som mer
betydelsefull för de centralamerikanska
ländernas ekonomiska utveckling än bi-
ståndet i traditionell mening. Förhopp-
ningarna ökade om att en begynnande
ekonomisk återhämtning på sikt skulle
kunna motsvaras av framsteg också på
den sociala sidan.
159
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Det regionala samarbetet utvecklades och
fördjupades på allt fler områden. Guate-
malas erkännnade av grannlandet Belize
banade väg för att detta land inlemmades i
det regionala samarbetet. Även Panama
deltog i allt större utsträckning i detta sam-
arbete, som formaliserades och institutio-
naliserades, under ledning av regionens
presidenter. Fyra av länderna har ratifice-
rat avtalet om att inrätta ett regionalt parla-
ment och val av deputerade har skett i tre
länder. Inom ramen för bland annat
Världsbankens konsultativa gruppmöten
inleddes en alltmer utvecklad givarsam-
ordning, tillsammans med länderna i regi-
onen. Den regionala flyktingkonferensen,
CIREFCA, utgjorde en betydelsefull meka-
nism för att samordna flyktinginsatser. En
unik samordning mellan UNDP och UN-
HCR inleddes för att växla över från akut
nödhjälp till långsiktig utveckling.
Biståndet genom SIDA dominerar, men
flera av länderna i regionen berörs av in-
satser genom BITS, SAREC och SWEDE-
CORP. Nicaragua har också mottagit betal-
ningsbalansstöd. Totalt utbetalades under
1991/92 677,2 miljoner kronor till länderna
i Centralamerika.
SIDA:s samarbetet med Centralamerika
hade 1991/92 pågått i ett drygt decenni-
um. Det berörde samtliga länder i regionen
och omfattade ett brett spektrum av såväl
regionala som bilaterala samarbetspro-
gram. I takt med fred sutvecklingen och det
allt intensivare samarbetet mellan de sju
små länderna i regionen blev det allt mer
irrelevant att göra en gränsdragning mel-
lan nationella och regionala insatser. Allt-
mer av det svenska biståndet kom att be-
dömas i ett regionalt sammanhang.
|
Bistånd till Centralamerika, | |
|
utbetalningar 1992/92, mkr | |
|
REGIONALT | |
|
SIDA, Utvecklingssamarbete |
106,0 |
|
MR/demokrati/humanitärt bistånd |
12,9' |
|
Enskilda organisationer |
0,8 |
|
SAREC |
5,6 |
|
Delsumma |
125,3 |
|
NICARAGUA | |
|
Delsumma |
390,8 |
|
COSTA RICA | |
|
SIDA, Bostäder och miljö |
15,22 |
|
MR/demokrati/humanitärt bistånd |
2,8 |
|
Enskilda organisationer |
0,5 |
|
Katastrofer |
1,0 |
|
Regionala insatser |
0,7 |
|
Särskilda program |
0,5 |
|
Övr. miljö |
11,2 |
|
SAREC, FoU |
3,7 |
|
SAREC, Projektbistånd |
0,3 |
|
BITS |
8,4 |
|
BITS, Internationella kurser |
0,6 |
|
SWEDECORP/SIDA (FoM) |
1,0 |
|
SWEDECORP (Swedfund) |
2,3 |
|
SWEDECORP (Övrig verksamhet) |
0,2 |
|
Delsumma |
48,4 |
|
EL SALVADOR | |
|
SIDA, MR/demokrati/humanitärt | |
|
bistånd |
24,2 |
|
Katastrofer |
1,0 |
|
Regionala insatser |
12,0 |
|
Särskilda program |
0,1 |
|
BITS, Internationella kurser |
0,2 |
|
Delsumma |
37,5 |
|
GUATEMALA | |
|
SIDA, MR/demokrati/humanitärt | |
|
bistånd |
15,7 |
|
Enskilda organisationer |
1,5 |
|
BITS, Internationella kurser |
0,2 |
|
Delsumma |
17,4 |
|
Totalt utbetalat |
619,4 |
|
Sammanlagd planeringsram |
729,6 |
|
1 Total planeringsram för MR/demokrati/humani- | |
|
tärt bistånd 130 miljoner kronor | |
|
2 Avtalat 40 miljoner kronor | |
160
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
BITS kursprogram stod öppet för deltagare
från samtliga länder i regionen. 21 perso-
ner deltog från Costa Rica, El Salvador,
Guatemala, Nicaragua och Panama.
SAREC:s Latinamerikaprogram, stöd till
medicinsk forskarutbildning och forsk-
ningssamarbete om amning och infektio-
ner hos barn hade anknytning till samtliga
länder. Under 1991/92 betalades 22,2 mil-
joner kronor ut till detta program.
Bistånd genom SWEDECORP
Inom ramen för SWEDECORP:s investe-
ringsverksamhet inleddes ett projekt i Cos-
ta Rica. Därtill godkändes ett program för
samarbete med näringslivet i Costa Rica
och vissa insatser hann påbörjas. I Costa
Rica inleddes dessutom på uppdrag av
SIDA ett projekt för utbildning av småföre-
tagare. Ett samarbete med Costa Ricas ex-
portråd inleddes. Under 1991/92 betalades
3,3 miljoner kronor ut för nämnda insatser.
Därutöver utgick svenskt stöd till multila-
terala insatser genom FN och regionala
institutioner. Sverige spelade en aktiv roll
för att stödja samordningsarbetet inom
ramen för CIRECFA, den centralamerikan-
ska flyktingkonferensen. Sverige deltog
även aktivt i Partnership for Development
and Democracy (PDD) där en dialog förs
mellan givarländema och länderna i regio-
nen om samarbete på områden som demo-
krati, mänskliga rättigheter och marknads-
ekonomi.
De enskilda organisationerna fortsatte att
ha en betydelsefull och dynamisk roll i
biståndssamarbetet. De sammanlagda ut-
betalningarna för insatser i Centralamerika
uppgick 1991/92 till drygt 700 miljoner
kronor.
161
ca 3,9 milj
(1990)
Befolkning
Befolknings-
tillväxt/år
3,2%
Andel av arbetskraften i
jordbruk industri
tjänster och
service
_
Offentligt nettobistånd/person 1990, USD
totalt 83,0
Sverige 8,0
Bistånd från Sverige, utbetalningar
15,8%
37,7%
Andel läskunniga
män ingen uppgift
kvinnor ingen uppgift
Förväntad livslängd
Dödlighet,
barn under 5 år
BNI/invånare
Bistånd, andel av BNI
64,8
7,8% (1990)
ingen uppgift
ingen uppgift
Militärutgifter, andel
av BNP
28,3% (1989)
1991/92, mkr
SIDA
inom landramen __________________289,0
utanför landramen
enskilda organisationer________________4,3
kvinnoprojekt____________________________ 1,3
betalningsbalansstöd________________62,8
katastrofbistånd__________________________1,9
regionala insatser_______________________1,2
humanitärt bistånd_____________________6,2
särskilda program______________________1,1
BITS, internationella kurser______________0,6
SWEDECORP____________________0,1
SAREC, FoU_______________________8,3
SAREC, Skog och miljö______________11,6
Summa 390,8
162
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Nicaragua
Det svenska utvecklingssamarbetet med
Nicaragua inleddes 1979 och sedan 1982
tillhör landet kretsen av SIDA:s program-
länder. Men även SAREC och SWEDE-
CORP stödde insatser i eller med anknyt-
ning till Nicaragua. Med insatser inom och
utanför landramssamarbetet omfattade
SIDA:s bistånd till Nicaragua under
1991/92 omkring 310 miljoner kronor.
Samarbetsavtalet förlängdes med ett halv-
år till och med 1992-12-31.
Biståndet kom under 1991/92 att allt-
mer utformas som ett stöd till den ekono-
miska politiken, vars huvudmål var stabili-
sering och strukturanpassning. Omkring
hälften av landramen kanaliserades som
stöd till betalningsbalansen. Därtill kom
särskilda skuldlättnadsåtgärder motsva-
rande 60 miljoner kronor. Viktiga sektorer
inom biståndet var i övrigt gruvor, skog
och energi. En satsning på sociala sektorer
inleddes.
Ett stort antal svenska enskilda organi-
sationer fortsatte att, med stöd av SIDA,
bedriva ett omfattande samarbete med
lokala samarbetsorganisationer.
SAREC bidrog till en uppbyggnad och
förstärkning av landets forskningskapaci-
tet vid de fem universiteten. Stödet omfat-
tade medicinsk forskning, naturvetenskap,
teknik, jordbruksforskning och samhälls-
vetenskap.
I Costa Rica hade samtliga biståndsmyn-
digheter åtaganden. SIDA fortsatte det
under 1988 inledda bostadsprogrammet
med inriktning på resurssvaga grupper i
främst huvudstaden San Josés slumområ-
den. Programmet omfattar organiserat
självbyggeri, renovering av bostäder, infra-
strukturanläggningar, samlingslokaler och
organisationsuppbyggnad. Därutöver fi-
nansieras insatser på miljöområdet.
Tyngdpunkten i BITS verksamhet ligger
på energiområdet, följt av förvaltnings-
och skogssektorerna.
I anslutning till att fredsavtalet för El Sal-
vador undertecknades i januari 1992, utta-
lade Sverige en beredskap att öka bistån-
det till El Salvador. Bland annat stöddes
demobilisering av stridande och återvän-
dandeprogram. Samtidigt inleddes projek-
tering av ytterligare insatser, som av båda
parter uppfattas som ett stöd till fredspro-
cessen. Biståndet genom enskilda organi-
sationer fortsätter och Sverige stöder en
rad av FN:s insatser i landet.
163
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Den ekonomiska utvecklingen i Sydameri-
ka har under senare år inneburit ett trend-
brott mot 80-talets ekonomiska nedgång.
Ekonomiska reformprogram har genom-
förts med resultat att inflation och växande
budgetunderskott kunnat nedbringas. I
flera länder har även reformer av den eko-
nomiska strukturen inletts. Statens roll har
omdefinierats, förutsättningar för långsik-
tigt företagande förbättrats. Reformpolitik
har börjat ge utdelning i form av reell eko-
nomisk tillväxt.
Sydamerikas länder styrs av folkvalda
civila regeringar. Demokratins förmåga att
hantera politiska problem har manifeste-
rats i länder som Chile, Bolivia och Brasi-
lien. I länder som Argentina och Uruguay
fortgår under demokratiskt styre ekono-
miska reformer. Dessa länders överens-
kommelse med Brasilien och Paraguay om
ett frihandelsavtal, Mercosur, visar på en
ny attityd till ekonomisk utvecklingspoli-
tik.
I Paraguay har viktiga steg tagits mot
demokrati med bl.a. en ny författning med
långtgående rättsgarantier. I Ecuador val-
des under 1991 ny president och lagstiftan-
de församling. Det senaste året har emel-
Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1991/92, mkr
|
Land |
SIDA |
BITS |
SAREC |
SWEDECORP |
TOTALT |
|
Argentina |
0,8 |
1,7 |
6,2 |
0,2 |
8,9 |
|
Bolivia |
15,6 |
23,9 |
- |
0,3 |
39,8 |
|
Brasilien |
1,9 |
0,8 |
- |
0,3 |
3,0 |
|
Chile |
59,4 |
2,7 |
6,6 |
0,3 |
69,5 |
|
Colombia |
0,5 |
1,9 |
- |
- |
2,4 |
|
Ecuador |
1,6 |
38,01 |
- |
0,1 |
39,7 |
|
Paraguay |
1,6 |
- |
- |
- |
1,6 |
|
Peru |
2,7 |
3,0 |
- |
0,3 |
5,0 |
|
Uruguay |
6,5 |
5,0 |
5,1 |
0,1 |
16,7 |
|
Venezuela |
0,2 |
0,7 |
- |
- |
0,9 |
|
Guayana |
- |
0,2 |
- |
- |
0,2 |
|
Surinam |
- |
0,08 |
- |
- |
0,08 |
|
Summa |
90,8 |
76,98 |
18,4 |
1,6 |
187,78 |
|
Regionalt |
102,2 | ||||
|
Humanitärt bistånd |
135,9 | ||||
|
1 u-kredit 28,4 miljoner kronor | |||||
164
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
lertid också uppvisat bakslag. I Peru upp-
löste president Fujimori parlamentet och
satte en bräcklig demokrati ur funktion.
Utvecklingen i Peru är starkt oroväckande.
Tre destruktiva krafter präglar samhället i
form av gerillagruppers terrorism, narkoti-
kahandelns utbredning och grova brott
mot mänskliga rättigheter förövade av
statsmakten. I Colombia har politiska
framsteg gjorts med bl.a. en ny författning,
vilket delvis överskuggas av fortsatta poli-
tiska våldsdåd förövade av myndigheter,
gerilla och narkotikamaffia.
Sveriges utvecklingssamarbete med Syda-
merika har som bärande motiv att bidra till
att befästa demokratier och genomföra
ekonomisk reformpolitik. Huvudsakliga
mottagare av bistånd har under senare år
varit Bolivia och Chile. Tekniskt samarbete
sker även med Ecuador och avtal om
forskningssamarbete föreligger med Ar-
gentina och Uruguay. Bistånd lämnas ge-
nom SIDA till stöd för sociala program
som utgör del av en reformpolitik. BITS
verksamhet är ägnat att stärka produktiva
sektorer genom att förmedla svensk kom-
petens och kunnande. SWEDECORP främ-
jar företagsamhet och SAREC stöder forsk-
ningssamarbete. Totalt utbetalades 187
miljoner kronor till länder i Sydamerika
under budgetåret 1991 /92.
Bolivia bedriver sedan år 1985 ett långtgå-
ende ekonomiskt reformprogram. Sedan
kraftfulla åtgärder vidtagits för att stabili-
sera ekonomin har landets regering gått
vidare med en rad strukturreformer mot
ökad marknadsekonomi. Den offentliga
förvaltningen har rationaliserats, varu- och
penningmarknaden har liberaliserats och
centralbanken intar en oberoende ställ-
ning. Statsmaktens tidigare dominerande
roll som aktör inom näringslivet har upp-
hört och ersatts av en politik som syftar till
att stärka betingelserna för ett fungerande
privat näringsliv. Offentliga utgifter om-
prioriteras för sociala ändamål med ton-
vikt på de fattiga befolkningsgrupperna.
Det finns bred partipolitisk uppslutning
bakom reformpolitiken men missnöje över
politiken har också givit näring åt populis-
tiska strömningar. Allmänna val planeras
till mitten av 1993. Regeringen visar res-
pekt för de politiska och medborgerliga
rättigheterna. Rättsväsendet, som bedöms
som undermåligt och ineffektivt, är före-
mål för reformer. Protester har förekommit
från ursprungsbefolkningen för att deras
rättigheter inte skyddas och för att deras
tillvaro hotas av exploatörer.
I mars 1992 undertecknade regeringen ett
avtal om biståndssamarbete med Bolivia.
Ett utökat samarbete aviserades och som
svenska mötiv angavs stöd till landets ny-
danande utvecklingspolitik och till stär-
kande av demokratiska institutioner. Sam-
arbetet bedrivs genom SIDA, BITS och
SWEDECORP.
Världsbanken och Interamerikanska ut-
vecklingsbanken är stora långivare för Bo-
livias investeringar i infrastrukturer och
sociala sektorer. Viktiga bilaterala givare är
USA, Nederländerna, Schweiz och Tysk-
land.
165
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
Det utökade samarbetet med Bolivia har
successivt växt fram utifrån av regeringen
angivna riktlinjer och på basis av överlägg-
ningar med bolivianska myndigheter. To-
talt utbetalades under 1991/92 39,8 miljo-
ner kronor till Bolivia.
SIDA lämnar bistånd inom huvudsakligen
sociala områden. Bidrag om totalt 51 miljo-
ner kronor har lämnats till sociala nöd-
hjälpsfonden, sedermera investeringsfon-
den, vars uppgift varit att dämpa de socia-
la effekterna av det ekonomiska stabilise-
ringsprogrammet. Ett bidrag om totalt
15 miljoner kronor utgår genom UNICEF
för vattenförsörjning och hälsovård riktat
till de allra fattigaste landsbygdsområde-
na. Ett bidrag om 8 miljoner kronor lämnas
till ett UNICEF-program för att stärka
kvinnans ställning i samhället, särskilt på
det rättsliga området. Inom ramen för ett
regionalt program stöds bekämpning av
kolera. Under år 1992 fattades beslut om
en insats för att stöda boende i fattiga om-
råden att förbättra sina bostäder. Insatsen
uppgår till totalt 36 miljoner kronor över
en period av fyra år.
Regeringen beslutade i november 1992 att
bidra med drygt 30 miljoner kronor till
Bolivias skuldåterköp av kommersiella
statsskulder. Återköpet är det tredje av sitt
slag och förväntas innebära att landet eli-
minerar sina kvarvarande kommersiella
statsskulder.
Det tekniska samarbetet genom BITS har
dels varit ett program för att rehabilitera
gruvnäringen dels gällt finansiering av
fjärrkontrollsystem för kraftledningscen-
tral med ABB som leverantör.
Samarbetet uppgick under budgetåret
1991/92 till drygt 23 miljoner kronor. Flera
personer från Bolivia har deltagit i av BITS
anordnade internationella kurser. Samar-
betet bedöms över lag som framgångsrikt
och mottagarna har visat bra förmåga att
tillgodogöra sig de tekniska kunskaperna.
SWEDECORP har inlett ett samarbete med
nationella handelskammaren genom att
stöda ett investeringsfrämjande kontor i
Santa Cruz.
Under en övergångsperiod har Sverige
genom SIDA lämnat ett ansenligt bistånd
till Chiles regering till stöd för dess sociala
program. Det har gällt ett bidrag om totalt
42 miljoner kronor till ett program för att
rehabilitera skolor i eftersatta områden.
Programmet bedöms som framgångsrikt
och har blivit mönsterbildande för ett stör-
re nationellt program.
SIDA stöder ett bostadsprojekt med
inslag av självbyggeri i städerna Santiago,
Talca och Valpariaso. Det svenska bidraget
uppgår till 86 miljoner kronor över en tre-
årsperiod. Ett samarbete pågår för att stär-
ka kvinnans ställning i det chilenska sam-
hället. Stöd utgår bland annat till ett
kvinnosekretariat inom regeringskansliet
med uppgift att bevaka bl.a. civillagstift-
ningen. Det treåriga avtalet uppgår till
18 miljoner kronor. Ett avtal om kulturbi-
stånd har legat till grund för olika kultur-
insatser.
SAREC har ett avtal om drygt 7 miljoner
kronor med chilenska forskningsrådet,
CONICYT, om samarbete inom hälso/
medicin och naturresurser/miljö. Samar-
betet bedrivs mellan chilenska och svenska
institutioner. Stöd lämnas även till sam-
hällsvetenskapliga institutioner.
166
BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE
BITS har inlett ett tekniskt samarbete inom
bland annat områdena arbets- och stads-
miljö. En ramkredit har därutöver beviljats
till landets centralbank om 60 miljoner kro-
nor för främjande av små och medelstora
företag.
Bistånd genom SWEDECORP
SWEDECORP/Swedfund har bidragit till
att finansiera investeringen av ett gjuteri i
Chile.
Det sammanlagda svenska biståndet till
Chile 1991 /92 uppgick till 69,5 miljoner
kronor.
Ett tekniskt samarbete har bedrivits med
Ecuador bland annat ifråga om mark-
vårdsplan och arbetsmiljö inom petroke-
misk industri. BITS har även bidragit med
28 miljoner kronor för installation av en av
Swedpower levererad driftledningscentral.
167
ANDRA
BISTÅNDSINSATSER
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Anslagsposten Katastrofer, stöd till åter-
uppbyggnad m.m. uppgick under budget-
året 1992/93 till 1115 miljoner kr jämte
reservation från föregående budgetår.
'50 % av katastofanslaget har utnyttjats
för insatser i afrikanska länder. Insatserna
har främst utgått till de länder i Afrika vil-
ka drabbats av krig och konflikter. Proble-
men under de senaste månaderna har för-
stärkts av en omfattande torka dels i södra
Afrika, dels på Afrikas Hom. De länder
vilka drabbats hårdast och som tagit mest
resurser i anspråk är Somalia och Mocam-
bique. Omfattande regionala insatser kana-
liseras genom UNHCR och Internationella
Röda korskommittén.
Ca 20 % av anslagsposten har utnyttjats
för insatser i Asien för humanitär hjälp
bl.a. åt flyktingar och konfliktdrabbade
från Afghanistan och Kambodja.
Central- och Östeuropa, som tillkom
under 1991 /92 som mottagare av kata-
strofbistånd med en högsta ram på 200
miljoner kronor, har tagit i anspråk 20 %
av katastrofanslaget. Händelseutveckling-
en i Central- och Östeuropa har inneburit
att antalet ansökningar för bidrag varit
mycket stort.
10 % av tillgängliga medel har använts för
insatser i Mellersta Östern. Liksom föregå-
ende budgetår har största delen av detta
gått till länder vilka drabbats i samband
med Irakkrisen. Därtill har en stor del av
anslaget utnyttjats för humanitära insatser
i Libanon, Västbanken och Gazaremsan.
Bidrag har beviljats för totalt 231 insatser i
62 länder eller regioner. Bidrag har kanali-
serats genom 59 svenska enskilda organi-
sationer, 14 FN-organ, samt åtta andra in-
ternationella organisationer. Dessutom har
bilaterala bidrag avtalats med regeringar i
tio länder.
Katastrofanslaget 1991/92-
utbetalda bidrag per land
Afrika
|
Land |
Belopp (SEK) |
|
Algeriet |
20 366 783 |
|
Angola |
20 680 360 |
|
Burkina Faso |
1 655 000 |
|
Burundi |
1 822 000 |
|
Etiopien |
79 550 970 |
|
Guinea |
5 000 000 |
|
Kenya |
1 000 000 |
|
Liberia |
11 493 000 |
|
Mauretanien |
3 000 000 |
|
Mozambique |
74 164 995 |
|
Namibia |
966 541 |
|
Niger |
580 000 |
|
Rwanda |
1 761 000 |
|
Sierra Leone |
2 000 000 |
|
Somalia |
1 200 000 |
|
Sudan |
7 519 000 |
|
Sydafrika |
1 245 088 |
|
Tchad |
165 000 |
|
Zaire |
8 844 000 |
|
Zimbabwe |
13 000 000 |
|
Flera länder |
285 900 000 |
Totalt Afrika 542 013 737
Mellanöstern
Land
Irak
Iran
Libanon
Turkiet
Västbanken/Gaza
Belopp (SEK)
40 555 000
900 000
27 159 250
8 500 000
9 180 196
Totalt Mellanöstern 86 294 446
169
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
|
Asien | |
|
Land |
Belopp (SEK) |
|
Bangladesh |
26 210 000 |
|
Filippinerna |
3 878 600 |
|
Indien |
1 610 000 |
|
Kambodja |
86 520 300 |
|
Kina |
3 600 000 |
|
Pakistan |
9 350 000 |
|
Sri Lanka |
470 000 |
|
Thailand |
10 600 000 |
|
Vietnam |
3 000 000 |
|
Flera länder |
31 500 000 |
|
Totalt Asien |
176 738 900 |
|
Latinamerika | |
|
Land |
Belopp (SEK) |
|
Bolivia |
312 000 |
|
Ecuador |
375 000 |
|
El Salvador |
1 000 000 |
|
Nicaragua |
2 585 947 |
|
Totalt Latinamerika |
4 272 947 |
|
Övriga länder | |
|
Land |
Belopp (SEK) |
|
Albanien |
17 096 000 |
|
Armen ien |
300 000 |
|
Estland |
25 075 700 |
|
Jugoslavien |
30 224 000 |
|
Lettland |
20 082 160 |
|
Litauen |
15 035 000 |
|
Polen |
24 500 |
|
Rumänien |
8 183 000 |
|
Ryssland |
996 300 |
|
OSS |
57 973 900 |
|
Ukraina |
50 000 |
|
Ungern |
1 200 000 |
|
Totalt övriga länder |
176 240 560 |
|
Totalt utbetalt 1991/92 |
985 560 590 |
170
MINUHA BISTÅNDSINSATSER
Miljömålet innebär att miljöaspekten skall
beaktas i all biståndsverksamhet. För an-
slagsposten Särskilda miljöinsatser anvisa-
des budgetåret 1991 /92 235 miljoner kro-
nor utgör uthålligt resursutnyttjande,
kompetensuppbyggnad samt policy- och
metodutveckling för strategiska områden.
Syftet med anslagsposten är att ge förut-
sättningar för en ytterligare förstärkning
av miljösatsningarna i utvecklingssamar-
betet. Ytterligare omkring 235 miljoner
kronor användes under budgetåret
1991/92 för miljöinsatser inom landpro-
gram, regionala insatser eller andra an-
slagsposter. SIDA:s riktlinjer för obligato-
riska miljökonsekvensbedömningar av
biståndsprojekt skall successivt bidra till
att hela det SID A-kanaliserade biståndet
blir alltmer miljöanpassat och miljöinriktat.
Stor vikt lades vid de ekonomiska as-
pekterna på miljöfrågorna. Resursbasen på
miljöekonomiområdet började med viss
framgång byggas upp.
Flertalet insatser är väl synkroniserade
med de frågeställningar, som akualiserats
inom ramen för den internationella miljö-
vårdkonferensen i Rio de Janeiro, 1992
(UNCED). Huvuddelen av de anslagna
medlen anvisades för uthålligt resursut-
nyttjande inom bl.a. jord- och skogsbruk,
förbättrad naturresurshantering, marin
miljövård, färskvattenprojekt, rådgivning
om freoner och bevarande av biologisk
mångfald. Projekt och program, nya miljö-
inriktade projekt och insatser med miljö-
komponenter kunde stödjas. Därtill påbör-
jades eller vidareutvecklades försöks- och
metodutvecklingsinsatser av multi/bi-
karaktär på miljöområdet. Många av pro-
jekten var i en uppbyggnadsfas.
Viktiga insatser när det gäller vattenre-
surserna och deras användning genomför-
des i bl.a. Kenya och Botswana. Informa-
tionsinsatser och fallstudier på klimat-
området fick stöd. I Sydostasien gavs stöd
till rådgivning om alternativ till freoner.
Stora insatser i markvårds- och by-
skogsprogrammet i Sahelområdet och
markvårdsprogrammet i Östafrika utgjor-
de en del av ett långsiktigt stöd till dessa
regioner. Till Nicaragua, Vietnam och Laos
gavs sammanhållna miljöstöd i program-
form. I Laos omfattade detta stöd bl.a.
skydd av skogsreservat, stabilisering av
skogsbruk och förvaltning av känsliga
ekosystem.
En stor del av miljöinsatserna kanalise-
rades genom enskilda organisationer, in-
ternationella organisationer och nätverk
såsom IUCN (International Union for the
Conservation of Nature) och Mekongkom-
mittén. Samarbete byggdes upp med uni-
versitet och institutioner i och utom
Sverige avseende kunskapsöverföring,
metodutveckling och probleminventering.
Satsningar gjordes också på utbildning av
u-landsjoumalister, utveckling av miljö-
vårdsmoment i läroplaner och miljöutbild-
ning för yrkesverksamma.
|
Biståndet till särskilda miljöinsatser, | |
|
Anslag |
235,0 |
|
Ingående ej utbetalda åtaganden |
66,5 |
|
Totalt disponibelt |
301,5 |
|
Totalt utbetalt |
223,1 |
|
Utgående ej utbetalda åtaganden |
78,4 |
171
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Under budgetåret 1991/92 utbetalades
sammanlagt 761,4 miljoner kronor för ut-
vecklingsprojekt genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer. Från och
med budgetåret 1990/91 inkluderar an-
slagsposten även medel som lämnas till
svenska organisationers informationsverk-
samhet i Sverige. Utöver av riksdagen be-
viljade medel på 750,8 miljoner kronor,
fanns en intecknad reservation från föregå-
ende budgetår på 16,1 miljoner kronor.
Den utgående reservationen från budget-
året 1991/92 uppgår till 34,6 miljoner kro-
nor, och motsvarar ingångna åtaganden.
Projektbidrag lämnades budgetåret
1991/92 till projekt i ca 90 u-länder, inklu-
sive programländerna. Biståndet till pro-
jekt i de tolv största mottagarländerna
framgår av följande uppställning:
Bistånd genom enskilda
organisationer,
utbetalningar 1991/92, mkr
Tanzania 42,3
Bangladesh 37,0
Indien 36,4
Etiopien 35,5
Nicaragua 28,6
Zaire 25,1
Kenya 24,9
Zimbabwe 20,8
Chile 18,8
Uganda 17,8
Brasilien 17,2
Mozambique 17,2
De kristna organisationerna mottog den
största delen av bidragen, 332 miljoner
kronor, motsvarande 44 % av utbetalade
medel. Bidragen till fackliga respektive
kooperativa insatser var 61 respektive 55
miljoner kronor.
Liksom tidigare år har stödet i stor ut-
sträckning använts till utbildnings-, hälso-
vårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt.
Bidragen avser investeringar-, drifts- och
underhållskostnader i lokal valuta.
Under åren har stora summor avsatts
för kapitalkrävande byggnadsverksamhet
och investeringar. En ändrad inriktning
inom området kan skönjas. Denna har att
göra med de svårigheter som uppstår då
det egna stödet avvecklas och driftsansva-
ret överlämnas till lokala samarbetsparter.
Insatserna idag baseras därför mer på lo-
kala behov och större hänsyn tas till förut-
sättningarna att uppnå varaktiga resultat.
Sådana insatser är ofta svåra att planera
och genomföra, samtidigt som de normalt
är mindre kostnadskrävande.
Översynen av det statliga samarbetet
med de enskilda organisationerna inom
biståndet, "Solidaritet med statsbidrag",
avslutades hösten 1991. SIDA har därefter
arbetat vidare med vissa av översynens
förslag och bland annat ingått avtal med
Biståndsinformation (BIFO) om att BIFO
övertar beredningen och uppföljningen av
de mindre organisationernas ansökningar.
Syftet är att SIDA därigenom skall få ökat
utrymme för dialog med ramorganisatio-
nema och effektivare uppföljning och ut-
värdering av biståndet till de enskilda or-
ganisationerna.
SIDA:s samarbete med ramorganisatio-
nema finansieras över olika anslagsposter.
För att få till stånd en bättre samordning
mellan dessa anslagsposter har procedur-
avtal, som innefattar projekt-, katastrof-
och demokratistöd, tecknats med fem or-
ganisationer (Afrikagruppema, Diakonia,
Pingstmissionens U-landshjälp (PMU),
Rädda Barnen samt Utan Gränser/SCC.
För Diakonia och PMU prövas också smär-
re katastroframar på vardera 10 miljoner
kronor. Slår detta väl ut kommer katastro-
framar att inkluderas i fler proceduravtal.
172
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Förslag till nya riktlinjer för organisatio-
nernas utvecklings- och informationsinsat-
ser har utarbetats av SIDA. Efter samråd
med organisationerna kommer de att fast-
ställas under budgetåret 1992/93. Vidare
har utredningar om principerna för volon-
tärverksamheten samt för administrations-
bidrag till ramorganisationema påbörjats.
Nya riktlinjer för ramorganisationema
kommer att utarbetas under 1992/93.
Organisationernas ansökningar har un-
der senare år vida överstigit tillgängliga
medel. SIDA förutsätter att denna utveck-
ling fortsätter om än i minskad omfattning.
Svenska enskilda organisationer för-
medlar bistånd även över anslagsposterna
katastrofhjälp, humanitärt bistånd, projekt-
bistånd till vissa länder m.fl. anslag. De
sammanlagda utbetalningarna uppgick
under budgetåret 1991 /92 till cirka 1,6 mil-
jarder kronor.
Sammanlagda utbetalningar av bidrag
genom svenska enskilda organisationers
verksamhet från anslagen katastrof- och
projektbidrag samt anslagen demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bi-
stånd:
|
Enskilda organisationer, | |
|
Diakonia |
190,1 |
|
Sv Missionsrådets Bistånds- |
175,0 |
|
Pingstmissionens U-lands- |
138,5 |
|
Rädda Barnen |
89,0 |
|
LO/TCO |
86,4 |
|
Svenska Röda Korset- |
84,3 |
|
Utan Gränser (SCC) |
55,8 |
|
AIC |
36,7 |
|
Afrikagruppemas Rekryte- |
29,4 |
|
Sv Afghanistankommittén |
25,0 |
|
Praktisk Solidaritet |
23,8 |
|
Svensk Volontärsamverkan |
23,2 |
|
Handikapporg Bistånds- |
20,1 |
|
Sv Ekumeniska Nämnden |
12,1 |
|
Statens Räddningsverk |
11,6 |
|
CARITAS Sverige |
10,7 |
Genom folkrörelserådet skedde samråd,
erfarenhetsutbyte och diskussion kring
tendenser och frågor av gemensamt intres-
se inom biståndet. Ett ingående samråd
och erfarenhetsutbyte ägde också rum
mellan SIDA och organisationerna vid års-
genomgångar, konferenser och seminarier,
gemensamma fältbesök, uppföljningar och
utvärderingar.
Ramavtal har ingåtts mellan SIDA och föl-
jande tolv organisationer, som tillsammans
representerar ett åttiotal medlemsorganisa-
tioner: Afrikagruppemas rekryteringsor-
ganisation (ARO), Arbetarrörelsens inter-
nationella centrum (AIC), Diakonia,
LO/TCO, Handikapprörelsens internatio-
nella biståndsstiftelse (SHLA), Pingstmis-
sionens u-landshjälp (PMU), Rädda Bar-
nen, Utan Gränser (UG/SCC), Svenska
missionsrådet (SMR), Svensk volontärsam-
verkan (SVS), Utbildning för volontärverk-
samhet (UBV), samt Svenska Röda Korset
(SRK). Av medlen under anslagsposten
går omkring 85 % till dessa organisationer.
Samarbetet med ramorganisationema reg-
leras av femårsavtal. Rambidragen beviljas
dock på basis av ettåriga eller tvååriga
framställningar, medan indikativa rambe-
lopp fastställs för ytterligare två år för att
underlätta organisationernas planering.
SIDA medverkar till att samtliga ramorga-
nisationer gjort eller gör kapacitetsstudier.
De sista genomförs under budgetåret
1991/92.
Genom stödet till volontärer, som arbetar
för enskilda organisationer, får ett stort
antal svenskar möjlighet till praktisk erfa-
renhet av arbete i u-land. Antalet volontä-
rer med SIDA-bidrag under budgetåret
1991/92 var ca 800. För varje volontär ut-
går ett schablonmässigt bestämt bidrag.
Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget
130 000 kronor per år. Volontärbidragen
svarar för ca 15 % av anslagsposten. Bidra-
gen uppgår till över 100 miljoner kronor.
173
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Stöd har lämnats direkt till kvinnoorgani-
sationer i u-länder. År 1982 reviderades
riktlinjerna för detta stöd, så att biståndet
begränsas till programländerna. Bistånds-
kontoren ansvarar för beredning och upp-
följning av insatserna. Under budgetåret
1991/92 uppgick detta stöd till 20,1 miljo-
ner kronor fördelade på de 19 programlän-
derna.
Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även
direkt stöd till enskilda organisationer i u-
länder för projektverksamhet i anslutning
till landramsfinansierade program. Orga-
nisationer i Bangladesh, Indien och Sri
Lanka har fått direktstöd. Verksamheten
har uppvisat goda resultat under året.
Budgetåret 1991 /92 uppgick stödet till
25,0 miljoner kronor.
Två internationella enskilda organisationer
- Kyrkornas världsråd och Internationella
kooperativa alliansen - får bidrag från an-
slagsposten för sin verksamhet.
Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA
också ett bistånd via enskilda organisatio-
ner till Polen. Uppdraget utvidgades från
budgetåret 1990/91 till övriga Central- och
Östeuropa. Kriterierna för dessa nya
bidrag skiljer sig i viss mån från det tradi-
tionella u-landsbiståndets. Syftet med bi-
ståndet till Central- och Östeuropa är att
stöda demokratiseringsprocessen, under-
lätta övergången till marknadsekonomi
samt bidra till förbättring av miljön.
Många för SIDA nya organisationer har
sökt bidrag och uttryckt intresse för att
göra det. Budgetåret 1991/92 uppgick
stödet till 36,0 miljoner kronor.
1991/92 fördelades 39,5 miljoner kronor
för informationsinsatser genom enskilda
organisationer.
174
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Arbetet för demokrati och de mänskliga
rättigheterna har en betydelsefull ställning
i det svenska biståndssamarbetet. Som ett
av de biståndspolitiska målen har det legat
till grund för bedömning av länders ut-
vecklingspolitik, utgjort en viktig del i bi-
ståndsdialogen samt resulterat i ett vitt
förgrenat program av olika insatser.
Bistånd för en demokratisk samhällsut-
veckling har innefattat tekniskt stöd inför
det att allmänna val hållits, stöd till upp-
byggnad av rättsväsende och bidrag till
advokatsamfund, anordnande av erfaren-
hetsutbyte mellan parlamentariker i u-
länder. Främjandet av mänskliga rättighe-
ter har innefattat ett brett upplagt stöd till
olika internationella, regionala och natio-
nella organisationers verksamhet för att
sprida kännedom om de mänskliga rättig-
heterna. Andra sådana organisationer, vil-
ka erhållit stöd, har bevakat regeringars
uppträdande eller praktiskt bistått politiskt
förföljda med bl.a. rättshjälp.
Det samlade demokratifrämjande bi-
ståndet har således varit ägnat att stödja
myndigheter i deras rättsutövning, att
främja förutsättningar för demokratiskt
politiskt liv samt att stärka organisationer
vilka fristående från statsmakten verkat för
mänskliga rättigheter. Ett område under
framväxt är bistånd till värn för barnets
rättigheter.
En stor del av biståndet har gått till
kampen mot apartheid och för en demo-
kratisk samhällsutveckling i Sydafrika.
Detta bistånd har under budgetåret
1991/92 uppgått till ca 310 miljoner kro-
nor. Vid sidan av stödet till ANC, som var
ca 110 miljoner kronor, har betydande bi-
drag lämnats till rättshjälp för fängslade
apartheidmotståndare och till uppbyggan-
de av demokratiska organisationer.
Betydande demokratifrämjande bistånd
har också lämnats till mottagare i Latina-
merika, som under budgetåret 1991/92
erhöll 150 miljoner kronor. Huvuddelen av
medlen har varit riktade mot att stödja
freds- och försoningsprocessen i Centrala-
merika där frågan om de mänskliga rättig-
heterna även ställts i centrum. Medel har
bland annat använts till renodlade huma-
nitära ändamål för flyktingar, till utbild-
ning kring mänskliga rättigheter och till
rättshjälpsinsatser. Huvuddelen av medlen
har gått till fristående organisationer/insti-
tut i samverkan med svenska folkrörelser.
Diakonia erhöll 39 miljoner kronor och
svenska Rädda Barnen 12,5 miljoner kro-
nor under budgetåret 1991/92 för sin verk-
samhet i Centralamerika.
Under budgetåret 1992/93 avsattes
60 miljoner kronor till El Salvador sedan
ett fredsavtal slutits mellan landets reger-
ing och FMLN i januari 1992.
I Sydamerika har biståndet huvudsakli-
gen avsett de andinska länderna och vanli-
ga ändamål har gällt stöd till grupper som
bevakar efterlevnaden av de mänskliga
rättigheterna eller kännedom om dessa
normer. En viktig mottagare har varit In-
ternationella röda korskommittén. Diako-
nia har ett brett program för vilket man
erhöll 23 miljoner kronor under budgetåret
1991/92.
I takt med förändringar mot ökad poli-
tisk öppenhet och demokrati runtom i Af-
175
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
foto: eric roxfelt/bazaar I många länder runt pågår en demokratisk
utveckling. Fotot är från en parad i Namibia.
rika har efterfrågan på demokratifrämjan-
de bistånd ökat. Valtekniskt stöd har läm-
nats till Zambia, Kap Verde, Angola, stöd
till rättshjälp har givits i bl.a. Zimbabwe
och Namibia.
I Uganda har bidrag lämnats till en om-
budsmannainstitution för bl.a. de mänskli-
ga rättigheterna. I Kenya har stöd givits åt
kyrkliga organisationers program för ut-
bildning i mänskliga rättigheter. Under
budgetåret 1991/92 gavs totalt ca 15,5 mil-
joner kronor i demokratifrämjande bistånd
till södra Afrika exlusive Sydafrika. Mot-
svarande belopp för östra och västra Afri-
ka var 7,5 miljoner kronor.
I Asien och Mellersta Östern har insat-
serna varit koncentrerade till insatser för
rättshjälp i länderna Bangladesh, Sri Lan-
ka, Indien och Filippinerna.
Stöd till rättsområdet har även lämnats
till Vietnam och Laos. I Kambodja har stö-
det till valförberedelser och valövervak-
ning uppgått till cirka 4 miljoner kronor.
Ett brett humanitärt stöd om 20 miljoner
kronor har lämnats till Västbanken och
Gaza. Stödet har inkluderat såväl israeliska
som palestinska organisationer för mänsk-
liga rättigheter.
Ett relativt omfattande samarbete har
etablerats med internationella organisatio-
ner verksamma för mänskliga rättigheter.
Dit hör bl.a. International Commission of
Jurists och Defence for Children Internatio-
nal. Bidrag har även givits till den fond för
tekniskt MR-bistånd som förvaltas inom
FN:s Center för mänskliga rättigheter i
Geneve.
Stöd har även utgått till svenska organi-
sationer varav särskilt kan nämnas Frivil-
ligorganisationemas Fond för Mänskliga
Rättigheter och Raoul Wallenberg-institu-
tet.
Totalt har till denna grupp av mellan-
statliga och internationella organisationer
lämnats 45 miljoner kronor.
Sammanlagt fanns för budgetåret
1991 /92 anslaget 550 miljoner kronor för
demokrati, mänskliga rättigheter och hu-
manitärt bistånd.
176
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Budgetåret 1985/86 inrättades en anslags-
post för särskilda insatser till förmån för de
fattigaste och mest skuldtyngda u-länder-
na. Budgetåret 1992/93 anvisades 700 mil-
joner kronor, en höjning med 200 miljoner
kronor jämfört med föregående år.
Tunga skuldbördor och ekonomisk kris
har lett till akuta betalningsbalansproblem
i många u-länder och har ökat behovet av
betalningsbalansinriktat bistånd. För att
biståndet skall bidra till ekonomisk åter-
hämtning och tillväxt är det nödvändigt att
länderna samtidigt vidtar åtgärder för att
minska obalanserna i ekonomin och ge-
nomför strukturella reformer för att stimu-
lera tillväxten. Insatser från anslaget utgår
därför endast för länder som genomför
strukturanpassningsprogram, oftast utfor-
made i samarbete med Världsbanken och
Internationella Valutafonden (IMF). En
förutsättning för att reformansträngningar-
na skall vara framgångsrika är att de följs
av tillräckliga externa resursflöden till lan-
det, såväl i form av ökade resursflöden
som direkta skuldlättnadsåtgärder. Betal-
ningsbalansstöd ges företrädesvis inom
ramen för internationella samordnade ak-
tioner. Möjligheterna att få till stånd ökade
resursflöden är då större. Genom att anslå
bistånd för sådana insatser kan Sverige
också påverka andra givare att ge ökat
bistånd och skuldlättnader.
Världsbanken har kommit att spela en vik-
tig roll när det gäller att stödja utformning-
en och finansieringen av många skuld-
tyngda länders återhämtningsprogram.
Under slutet av 1987 tog Världsbanken ett
initiativ för att öka och förbättra bistånds-
flödet till de fattiga och skuldtyngda afri-
kanska ländernas strukturanpassning. Det
resulterade i det särskilda programmet för
Afrika, SPA (Special Programme of Assis-
tance). Programmet har visat sig vara ett
mycket värdefullt instrument för att mobi-
lisera och samordna det finansiella stödet
till dessa länder.
SPA-finansieringen består av ett antal
delar (dimensioner):
1. Anpassningslångivning från IDA
(Världsbankens organ för utlåning på mju-
ka villkor)
2. Anpassningslångivning från IMF, ESAF
3. Sam- och parallellfinansiering från bila-
terala givare och andra multilaterala organ
4. Bilaterala skuldlättnader
5. Bidrag till skuldtjänstbetalningar på
Världsbanksskuld, den s.k. femte dimensi-
onen
6. Bidrag till reduktion av kommersiell
skuld, den s.k. sjätte dimensionen
177
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Till Världsbankens långivning tillkommer
resurser från bilaterala givare, som ansluts
till eller ges parallellt med bankens långiv-
ning, s.k. sam- och parallellfinansiering.
Den övervägande delen av anslaget för
stöd till ekonomiska reformprogram och
skuldlättnadsåtgärder har utgått i form av
sam- och parallellfinansiering med Världs-
banken för finansiering av anpassnings-
program. Bidragen kan finansiera angelä-
gen import generellt i form av obundet
importstöd, men kan också knytas till sär-
skilda rehabiliteringsprogram för t.ex. in-
dustrisektorn, infrastruktur eller sociala
ändamål. Huvuddelen av det svenska stö-
det utgår i form av obundet importstöd,
till marknadsbaserade valutafördelnings-
system i u-ländema. Det importerande
företaget betalar motvärde i lokal valuta.
Motvärdet utgör budgetintäkter för staten.
Genom att skapa tillgång till utländsk va-
luta är importstödet en biståndsform som
är väl anpassad till att stödja utvecklingen
av marknadsekonomi och den privata sek-
tom under förutsättning att importstödet
inte är förenat med subventioner och cen-
tralstyrd valutafördelning. Sverige har
även bidragit med importstöd från landra-
mama.
Av bidragen till SPA används också en
betydande del för att underlätta återbetal-
ning av Världsbanksskuld. En stor del av
de fattigaste u-ländemas skuldbörda be-
står av räntor på lån från Världsbanken på
marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-vill-
kor. Tidigare kunde de flesta av dessa län-
der ta lån både på Världsbankens mark-
nadsmässiga villkor och på dess mjuka, av
biståndsgivare subventionerade villkor,
s.k. IDA-lån. Sedan dessa länders ekono-
mier försämrats och kreditvärdigheten
sjunkit kan många av länderna nu enbart
ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD-
lånen utgör dock en tung börda, eftersom
dessa skulder inte kan avskrivas eller om-
förhandlas. Om inte länderna fullföljer sina
återbetalningar tvingas Världsbanken av-
bryta långivningen.
Därmed skulle ländernas återhämt-
ningsprogram sannolikt inte kunna fullföl-
jas och möjligheterna att få betalningsba-
lansstöd från bilaterala givare minska.
Under år 1988 fattade Världsbanken därför
beslut om att använda en del av de återbe-
talningar som banken får in på IDA-lån för
att underlätta betalningen på de gamla
IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet
är emellertid inte tillräckligt för att klara av
ländernas betalningsförpliktelser på IBRD-
lån. Efter ett förslag från de nordiska län-
derna är det möjligt även för enskilda län-
der att ge bidrag i detta syfte. Sverige har
hittills bidragit med 490 miljoner kronor
inom ramen för SPA samt ytterligare ca
110 miljoner kronor för samma ändamål
för länder utanför Afrika.
SPA-samarbetet har visat sig vara ett
mycket framgångsrikt initiativ för att mo-
bilisera ökat betalningsbalansstöd till de
fattigaste och mest skuldtyngda länderna i
Afrika som genomför ekonomiska reform-
program. Utöver ökade resursflöden läggs
stor vikt vid ökad samordning av bistån-
det, minskad bindning av biståndet till
vissa sektorer eller varor och uppföljning
av landets budgetutgifter. För vissa länder
har emellertid utbetalningstakten av allo-
kerade medel varit alltför långsam. De afri-
kanska länder som deltagit i SPA och
aktivtgenomförtstrukturanpassningsprogram
har haft en bättre ekonomisk utveckling än
övriga afrikanska länder. Detta beror på de
ekonomiska reformerna i sig, men är också
en följd av de ökade och bättre anpassade
biståndsflöden som anpassningsprogram-
men ger upphov till.
Internationella Valutafonden spelar en
huvudroll när det gäller utformningen av
de makroekonomiska delarna av struktur-
anpassningsprogrammen. Fondens ordi-
narie resurser består av medel som ingår i
medlemsländernas valutareserver och som
därför enbart kan användas för temporärt
betalningsbalansstöd. För att finansiellt
kunna stödja de fattigaste ländernas struk-
turanpassning på mjukare villkor än som
178
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
annars vore möjligt har särskilda lånear-
rangemang skapats; Structural Adjustment
Facility (SAF) och Enhanced Structural
Adjustment Facility (ESAF). ESAF finan-
sieras genom särskilda gåvobidrag och lån
på förmånliga villkor från medlemsländer-
na. Sverige har bidragit med sammanlagt
600 miljoner kronor till ESAF under åren
1988 -1991 att användas för räntesubven-
tioner.
Ett antal skuldtyngda länder ligger efter
med sina betalningar till Världsbanken,
IMF eller regionala utvecklingsbanker.
Detta är ett allvarligt problem för länderna,
eftersom de utestängs från ny långivning.
Bland de länder som under senare år haft
betydande betalningseftersläpningar
märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och
Peru. Särskilda insatser måste till för att
hjälpa de länder som genomför ekonomis-
ka anpassningsprogram och försöker klara
ut problemen med försenade betalningar.
Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan ex-
traordinära resurser mobiliseras från bi-
ståndsgivarna.
För att hjälpa länder med exceptionellt
stora betalningseftersläpningar till IMF har
en speciell metod utvecklats, genom bl.a.
svenskt engagemang, för att lösa denna
typ av problem. Metoden kallas "Rights
Accumulation Programme" och innebär
att landet under ett IMF-övervakat anpass-
ningsprogram återupptar de löpande be-
talningarna på skulden och samtidigt tjä-
nar in rättigheter att utnyttja IMFs resurser
när väl betalningseftersläpningama av-
vecklats. När landet fullföljt anpassnings-
programmet enligt överenskommelsen,
beviljar IMF landet ett s.k. överbrygg-
ningslån för att landet skall kunna betala
den ackumulerade skulden. På så vis blir
landets skuld till IMF oförändrad, men
skulden är inte längre förfallen och landet
har rätt att ta nya lån. För att hjälpa landet
med löpande skuldtjänst under anpass-
ningsperioden behövs i praktiken mobili-
sering av nya extraordinära resurser, vilket
vanligtvis görs genom att bilda en s.k.
stödgrupp.
Zambia, som är ett av världens mest
skuldtyngda länder, var det första landet
att få ett "rights accumulation program-
me" (RAP) år 1991. En formell stödgrupp
bildades inte i detta fall, men givarländer-
na bidrog med extraordinärt betalningsba-
lansstöd. Stödet möjliggjorde för Zambia
att reglera sina försenade betalningar till
Världsbanken. Sverige bidrog med 100
miljoner kronor i obundet importstöd. Det
dröjde dock inte länge förrän Zambia ham-
nade i en ny dröjsmålssituation till IMF
och Världsbanken och kraven i reformpro-
grammet kunde inte heller uppfyllas. Efter
valet i oktober 1991 då en demokratiskt
vald regering kom till makten återupptogs
strukturanpassningsprogrammet och lan-
det gavs ett nytt försök. I början av år 1992
reglerades betalningseftersläpningama till
Världsbanken med nya biståndsmedel.
Men det var först efter att IMF i juli 1992
för första gången beslutade om att skjuta
på betalningen av eftersläpningar till fon-
den samt godkände ett nytt RAP-program
som förutsättningarna fanns att klara fi-
nansieringsbehovet för år 1992. Zambias
problem visar på svårigheten att finna var-
aktiga lösningar på de problem som sam-
manhänger med en stor skuldbörda till de
multilaterala institutionerna.
Även Världsbanken har infört en mot-
svarighet till IMF:s "Rights accumulation
programme", för att hantera betalningsef-
tersläpningar till Världsbanken. Peru fick
ett sådant program under 1991 och samti-
digt bildades en stödgrupp för mobilise-
ring av nya resurser. Sverige bidrog med
30 miljoner kronor för hjälp till skuldtjänst
till Världsbanken.
En stor del av de fattigaste ländernas skuld
gäller av långivarlandet offentlig eller of-
fentligt garanterad skuld, främst bistånds-
179
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
och exportkrediter. I enlighet med en reso-
lution i UNCTAD år 1978 har Sverige skri-
vit av de biståndskrediter som under 1960-
och 1970-talen gavs till de fattigaste länder-
na. Totalt har 1 185 miljoner kronor avskri-
vits, vilket inte har belastat anslaget.
De fordringar som svenska staten idag
har på u-länder är i huvudsak offentligt
garanterade exportkrediter och s.k. u-kre-
diter. Dessa krediter har garanterats av
exportkreditnämnden (EKN) respektive
BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de
tidigare givna biståndskreditema är att de
senare i sin helhet var anslagsfinansierade,
medan u-kreditema består dels av en an-
slagsfinansierad gåva, dels av en kredit
från marknaden. Anslagsposten användes
inledningsvis för att unilateralt skriva av
svenska fordringar. Guinea-Bissau, Mo-
zambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania,
Vietnam och Zambia fick på detta vis ford-
ringar avskrivna till ett värde av 496 miljo-
ner kronor.
Då samordnade insatser ger större ef-
fekt, övergick Sverige därefter till att driva
skuldlättnadsfrågan i den s.k. Parisklub-
ben. I Parisklubben omförhandlas skuld-
tyngda länders offentliga eller i långivar-
ländema offentligt garanterade skulder.
En förutsättning är att landet genomför ett
strukturanpassningsprogram. Efter att ha
uppnått en principöverenskommelse i Pa-
risklubben ingår skuldlandet bilaterala
avtal med långivarländema. Vid de sju
stora industriländernas möte i Toronto år
1988 uppnåddes ett viktigt genombrott
vad gäller skuldlättnader för de fattigaste
länderna. Parisklubben införde s.k. Toron-
to-villkor dvs omförhandlingar på konces-
sionella (mjuka) villkor för de fattigaste
och mest skuldtyngda länderna.
För många av dessa länder har även
dessa villkor varit alltför betungande.
Sverige har därför med medel från ansla-
get täckt räntebetalningar under omför-
handlingsavtalen för fem afrikanska län-
der. Biståndet gav därmed ytterligare
skuldlättnad utöver vad som överenskom-
mits multilateralt.
Sverige har också i Parisklubben drivit
frågan om ytterligare skuldlättnad för de
fattigaste länderna. Diskussioner har förts i
Parisklubben utifrån ett brittiskt förslag
om avskrivningar av två tredjedelar av
hela skulden vid omförhandling. Emeller-
tid kunde man endast enas om mindre
långtgående skuldlättnader. I januari 1992
beviljades Nicaragua och Benin som första
länder 50 % avskrivning av omförhandla-
de förfall, i enlighet med de s.k. utvidgade
T oronto villkoren.
Utöver skuld till internationella finansiella
institutioner och skuld till bilaterala offent-
liga långivare har många u-länder en bety-
dande skuld till privata långivare, främst
kommersiella banker, som inte är offentligt
garanterad i långivarlandet. Eftersom de
mest skuldtyngda u-ländema har svårt att
betala räntor och amorteringar på denna
skuld, säljs sådana skuldsedlar mellan
fordringsägare på en andrahandsmarknad
till priser som ofta ligger på en nivå långt
under skuldsedlarnas nominella värden,
för vissa länder så lågt som 5 - 20 % av det
nominella värdet.
Olika metoder kan tillämpas för att hjäl-
pa u-ländema att tillgodogöra sig markna-
dens nedskrivning av fordringarnas värde.
Om skuldsedlar köps upp på andrahands-
marknaden av tredje part och överlämnas
till skuldlandet genomförs ett s.k. skuldå-
terköp (eng. debt buy-back). Två interna-
tionellt organiserade skuldåterköp har ge-
nomförts för Bolivia, till vilka Sverige
bidragit med totalt 20 miljoner kronor. Vi-
dare har Världsbanken inom ramen för
SPA organiserat och bidragit med finansie-
ring av skuldåterköp för afrikanska SPA-
länder. Sverige deltog i ett sådant skuldå-
terköp för Mozambique under 1991 med
16 miljoner kronor.
180
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Om skuldsedlar köps upp på andra-
handsmarknaden och överlämnas till
skuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex.
lokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en
s.k. skuldkonvertering (även kallat skul-
domvandling eller skuldbyte, eng. debt
swaps). Sverige har tidigare genomfört ett
sådant skuldbyte för Costa Rica, då bi-
ståndsmedel från andra anslagsposter an-
vändes i utbyte mot lokalvaluta för ett na-
turvårdsprojekt. Till skillnad från skuldå-
terköpen ökar skuldkonvertering oftast
belastningen på mottagarlandets budget.
Särskild hänsyn måste därför tas till den
makroekonomiska situationen i landet.
Fördelningen av anslaget på länder och
insatser framgår av följande tabell.
Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
1985/86-1991/92
|
Sam- och parallell- |
Stöd för åter- |
Bilateral |
Kommersiell |
ESAF |
Summa | |
|
Bangladesh |
5 |
5 | ||||
|
Bolivia |
5 |
20 |
25 | |||
|
Egypten |
60 |
60 | ||||
|
Ghana |
20 |
40 |
60 | |||
|
Guinea-Bissau |
60 |
14 |
74 | |||
|
Guyana |
6,4 |
6,4 | ||||
|
Jordanien |
60 |
60 | ||||
|
Kenya |
30 |
30 | ||||
|
Madagaskar |
10 |
21,6 |
31,6 | |||
|
Mozambique |
382 |
177 |
16 |
575 | ||
|
Nicaragua |
65 |
62,8 (även IDB) |
18,2 |
146 | ||
|
Peru |
30,2 |
30,2 | ||||
|
Sao Tomé |
15 |
15 | ||||
|
Senegal |
10 |
10 | ||||
|
Sri Lanka |
5 | |||||
|
Sudan |
117,4 |
117,4 | ||||
|
Tanzania |
298 |
235 |
183,9 |
716,9 | ||
|
Togo |
7,8 |
7,8 | ||||
|
Uganda |
180 |
65 |
245 | |||
|
Vietnam |
2,2 |
2,2 | ||||
|
Zambia |
230 |
100 |
45,9 |
375,9 | ||
|
Zimbabwe |
40 |
40 | ||||
|
IMF |
600 |
600 | ||||
|
Summa |
1 416,4 |
598 |
588 |
36 |
600 |
3 238,4 |
181
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Anslagsposten Särskilda program består
av följande tre delposter/verksamheter:
• Ämnesinriktad verksamhet (ÄIV).
• Försöksverksamhet och metodutveck
ling (FOM).
• Insatsförberedelser och resultatvärdering
(IRV).
|
Biståndet till Särskilda program, | ||
|
Delpost/ |
Utbetalat |
Anvisat 1992/93 |
|
Ämnesinriktad | ||
|
Energi |
17,8 |
19,0 |
|
Befolkningsfrågor |
31,4 |
40,0 |
|
Hälsovård |
13,3 |
14,0 |
|
AIDS-bekämpning |
102,8 |
100,0 |
|
Handikappstöd |
3,7 |
4,0 |
|
Kvinnofrågor |
13,1 |
18,0 |
|
Kultur och mass- |
28,0 |
32,0 |
|
Försöksverksamhet | ||
|
och metodutveckling | ||
|
Lantbruk och livs- |
25,9 |
26,0 |
|
Infrastruktur |
8,8 |
12,0 |
|
Undervisning |
16,9 |
18,0 |
|
Förvaltning |
12,0 |
20,0 |
|
Utvecklingsstudier |
20,1 |
21,0 |
|
Övrigt |
13,4 |
8,0 |
|
Insatsförberedelser |
43,5 |
48,0 |
|
Summa Särskilda program |
350,7 |
380,0 |
Insatserna under anslagsposten Särskilda
program har stor betydelse för den lång-
siktiga utvecklingen av det svenska bilate-
rala biståndet. De möjliggör för SIDA att
inom prioriterade verksamhetsområden
utveckla en långsiktig strategi samt att ut-
värdera, dokumentera och sprida erfaren-
heter av nya metoder och tekniker. Vidare
verkar SIDA för att erfarenheterna tillvara-
tas i de bilaterala programmen, av andra
u-länder, av internationella och andra or-
gan samt av enskilda organisationer. I möj-
ligaste mån utnyttjas svenska resurser. En
allt större tonvikt läggs på uppföljning och
utvärdering av projekt, program och andra
aktiviteter som finansierats med svenska
biståndsmedel. Intresset för och betydelsen
av analyser och utredningar i frågor om
olika aspekter på biståndets effektivitet
ökar stadigt, såväl inom ramen för den
biståndspolitiska beslutsprocessen som
från organisationer och allmänheten. Infö-
randet av en mål- och resultatorienterad
styrning i den offentliga verksamheten är
en annan viktig grund för detta.
SID Ars strävan är att under de närmaste
åren fortsätta att bygga ÄlV-verksamheter-
na samt att inom förvaltningsområdet fin-
na metoder att stödja och underlätta för
mottagarländerna i den pågående föränd-
ringsprocessen mot en marknadsanpass-
ning av ländernas ekonomier.
182
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Forskning och uppbyggnad av forsk-
ningskapacitet är av stor betydelse för u-
ländemas möjligheter att lösa grundläg-
gande utvecklingsproblem. Den bistånds-
myndighet som har det huvudsakliga
ansvaret inom detta område är SAREC.
Även SIDA svarar för visst stöd inom det-
ta och näraliggande områden, t.ex. insat-
ser vad gäller högre utbildning.
SAREC:s insatser kan uppdelas i följande
fyra verksamhetsområden:
• Bilateralt forskningssamarbete, med
f.n. 15 u-länder i Afrika (Botswana,
Etiopien, Mocambique, Namibia, Tan-
zania och Zimbabwe), Latinamerika
(Argentina, Chile, Costa Rica, Cuba,
Nicaragua och Uruguay) och Asien
(Indien, Sri Lanka och Vietnam)
• Internationella forskningsprogram, ge-
nom stöd till bl.a. jordbruksforskning
inom The Consultative Group on Inter-
national Agricultural Research (CGI-
AR) och hälsovårdsforskning inom
WHO.
• Regionala och särskilda program, t.ex.
vad gäller forskning om AIDS, skog
och miljö, kvinnor samt demokrati och
mänskliga rättigheter.
• Svensk u-landsforskning, genom stöd
till enskilda forskningsprojekt, forsk-
ningsmiljöer/institutioner och, f.n. sju,
högre forskartjänster.
Stödet till internationella forskningspro-
gram var tidigare SAREC:s största enskil-
da anslagspost. Andelen har genom åren
minskat och utgör nu en tredjedel av de
anslagna medlen för u-landsforskning. Det
växande bilaterala samarbetet är med sina
drygt 40 % av medlen SAREC:s i dag mest
omfattande verksamhet. Ca 13 % går till de
regionala och särskilda programmen och
stödet till den svenska u-landsforskningen
utgör ca 10 %.
För budgetåret 1992/93 anvisades an-
slaget C 3. Andra biståndsprogram 425
miljoner kronor för u-landsforskning. Un-
der budgetåret 1991/92 uppgick de totala
utbetalningarna till 377 miljoner kronor.
Den ingående reservationen budgetåret
1992/93 uppgick till 158,9 miljoner kronor,
varav 124,6 miljoner kronor var intecknade
genom åtaganden för olika insatser. Av
den ointecknade reservationen avsåg 15
miljoner kronor särskilda AIDS-insatser.
183
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
BITS uppgift är att inom ramen för den
svenska biståndsverksamheten främja eko-
nomisk och social utveckling i u-länder
och länder i Central- och Östeuropa samt
att utvidga och stärka Sveriges relationer
med dessa länder genom insatser i samar-
bete med svenska institutioner och företag.
Verksamheten omfattar bidrag till tek-
niskt samarbete med u-länder inklusive
internationella kurser i Sverige samt u-
kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i
u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har
BITS ett huvudansvar för genomförandet
av det svenska biståndsfinansierade sam-
arbetet med Central- och Östeuropa. BITS
insatser förutsätter att samarbetsländema
har kapacitet att planera och ansvara för
genomförandet av de projekt som erhåller
stöd, att projekten är prioriterade i länder-
nas utvecklingsplaner samt att en kost-
nadsdelning sker mellan parterna. Huvud-
delen av BITS verksamhet är inriktad på
energiförsörjning, transporter, kommuni-
kationer och industri. Under senare år har
också insatser för miljöskydd ökat mar-
kant.
BITS samarbetar med låg- och medelin-
komstländer. En stor del av verksamheten
avser låginkomstländer med en BNP per
capita kring 480 US dollar. Drygt 60 % av
BITS beviljade u-krediter avser denna kate-
gori. Inom det tekniska samarbetet ligger
tyngdpunkten på lägre medelinkomstlän-
der.
BITS verksamhet har expanderat kraf-
tigt under 1980-talet. Under budgetåret
1991/92 utbetalades 820 miljoner kronor,
varav 417 miljoner kronor för tekniskt
samarbete (inklusive insatser i Central- och
Östeuropa) och 403 miljoner kronor för u-
krediter.
Det tekniska samarbetet syftar till att över-
föra kunnande från Sverige till samarbets-
ländema. Detta inbegriper skapandet av
kontakter, planering av projekt samt ut-
bildning inom områden där Sverige har
god kompetens och kapacitet. BITS med-
verkan i det tekniska samarbetet utgörs av
bidrag till konsultinsatser, utbildning för
personer från enskilda länder, institutions-
samarbete, finansiellt stöd, försöksutrust-
ning och internationella kurser.
Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbe-
te ligger inom sektorerna industri och en-
ergi. Flera av de internationella kurserna
behandlar dessa sektorer. En vidgning av
kursutbudet mot t.ex. mer allmänt förvalt-
ningskunnande pågår. Stöd till konsultin-
satser, som är den största verksamhetsfor-
men, har i växande utsträckning avsett
insatser för att effektivisera utnyttjandet av
befintlig industri och infrastruktur, t.ex.
genom energisparande åtgärder. Begränsat
finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av
utrustning, kan ges som komplement till
det tekniska samarbetet. Stöd ges främst
för underhålls- och rehabiliteringsinsatser.
Under åttiotalet har antalet sektorer som
omfattas av BITS tekniska samarbete suc-
cessivt ökat.
Tekniskt samarbete bedrivs med drygt
20 u-länder och ingår bl.a. som en del i
184
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
genomförandet av de samarbetsavtal som
Sverige ingått med vissa u-länder. Samar-
bete sker även med förutvarande pro-
gramländer. I länderkretsen har bl.a. Alge-
riet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba,
Dominikanska Republiken, Ecuador,
Egypten, Filippinerna, Ghana, Jamaica,
Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico,
Nigeria, Pakistan, Peru, Somalia, Sudan,
Thailand, Tunisien och Uruguay ingått.
Under budgetåret 1989/90 inleddes
tekniskt samarbete med Polen och under
påföljande budgetår med övriga Central-
och Östeuropa med tonvikt på Sveriges
närområde samt Tjeckoslovakien och Ung-
ern.
U-krediter är statsstödda krediter som
med hjälp av biståndsmedel kan ges på
förmånliga villkor för att finansiera svens-
ka varor och tjänster i projekt som främjar
u-ländemas ekonomiska och sociala ut-
veckling. U-krediter kan beviljas u-länder
vilkas utvecklingspolitik är förenlig med
målen för svenskt bistånd och vilka be-
döms ha en tillfredsställande kreditvärdig-
het.
U-kreditgivningen har till övervägande
del inriktats på programländer för svenskt
bistånd och de u-länder med vilka BITS
bedriver tekniskt samarbete. De beviljade
och aktuella krediterna fördelar sig på 27
länder. Större mottagarländer har varit
Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jorda-
nien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och
Zimbabwe. För många u-länder begränsas
möjligheterna att tillgodogöra sig u-kredi-
ter av skuldproblem och åtföljande brist på
kreditvärdighet.
U-krediter lämnas för finansiering av
enskilda projekt eller via utvecklingsbank.
Kreditgivningen har främst inriktats på
projekt inom sektorerna energi, transport
och telekommunikationer samt industri.
Närmare hälften av den beviljade kredit-
volymen avser energisektorn. Krediter via
utvecklingsbank har hittills lämnats eller
erbjudits till fem länder, varav den största,
till Chile beslutades under år 1990.
I vissa programländer ges u-krediter till
projekt i samarbete med SIDA. Exempel på
detta är ett större elektrifieringsprojekt i
Angola, ett projekt för kraftöverföring i
Indien och URI-kraftverket i Indien.
BITS har i flera fall av parallellfinansie-
ring medverkat med u-krediter i projekt
där Världsbanken eller en regional utveck-
lingsbank är huvudfinansiär. U-krediter
har även beviljats projekt där Nordiska
investeringsbanken eller arabiska utveck-
lingsfonder är engagerade i finansieringen.
I enlighet med en internationell över-
enskommelse inom OECD, som Sverige
biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med
en förmånlighetsgrad på 35 % respektive
50 %. Det högre gåvoelementet gäller för
de s.k. minst utvecklade länderna.
U-krediter ges normalt i en integrerad
transaktion där biståndsmedlen används
för att subventionera kreditvillkoren. I vis-
sa fall, främst till de minst utvecklade län-
derna, kan s.k. kombinationskrediter läm-
nas. Dessa består dels av en gåva, dels av
en exportkredit.
För att tillgodose att priserna blir så för-
månliga som möjligt för mottagarländerna
erfordras som regel i u-kreditsystemet att
upphandling sker i internationell konkur-
rens.
Den totala kreditvolymen för beviljade
och aktuella krediter uppgick vid utgång-
en av budgetåret 1991/92 till 11 569 miljo-
ner kronor med en beräknad biståndsdel
på 3 908 miljoner kronor.
I det modifierade u-kreditsystemet som
infördes år 1985 garanteras samtliga u-
krediter över biståndsanslagen. Det totala
garantiengagemanget under s.k. bistånds-
garantier uppgick den 30 juni 1992 till
6157 miljoner kronor.
En säkerhetsreserv som uppbär garan-
tipremier för u-kreditema har upprättats.
185
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Till reserven har tidigare även förts medel
från biståndsanslaget. Reserven utökades
under budgetåret 1991/92 med 51 miljoner
kronor till totalt 486 miljoner kronor. Detta
motsvarade 8 % av utestående garantien-
gagemang. Vid skadefall under lämnade
u-krediter utnyttjas reserven. Under bud-
getåret 1991/92 uppgick utbetalningarna
för skadefall till 71 miljoner kronor. Åter-
vinningar under samma period uppgick
till 62 miljoner kronor. Skadereserven ad-
ministreras av exportkreditnämnden
(EKN).
Genom att anslagsmedlen för BITS verk-
samhet används för upphandling av
svenska varor och tjänster erhålls en direkt
effekt på svensk export. Genom att kun-
skaperna om och erfarenheterna av de
svenska resurserna ökar uppnås också en
indirekt exporteffekt t.ex. genom det tek-
niska samarbetet.
Den totala export som biståndet genom
BITS direkt medverkar till kan uppskattas
till ungefär tre gånger utbetalningarna.
S.k. blandade krediter och biståndskrediter
utgör ofta konkurrensmedel på en rad ut-
landsmarknader. Risken för kapplöpning
med subventioner och urgröpning av bi-
ståndets kvalitet har lett till att använd-
ningen av blandade krediter ägnats stor
uppmärksamhet i internationella fora.
OECD antog år 1992 reviderade riktlinjer
för utnyttjande av offentligt bistånd i kom-
bination med exportkreditgivning och re-
viderade riktlinjer för annat bundet bi-
stånd. Riktlinjerna syftar bl.a. till att skärpa
biståndskriteriema och begränsa den kom-
mersiellt motiverade konkurrensen med
sådan kreditgivning.
186
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Styrelsen för internationellt näringslivsbis-
tånd (SWEDECORP) har till uppgift att
främja och direkt medverka i utvecklingen
av näringsliv i u-länder samt i Central- och
Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. Verk-
samheten skall inriktas på kunskapsöver-
föring och teknikutveckling på företags-
nivå och till direkt näringslivsstödjande
institutioner. Insatserna skall ha en affärs-
mässig prägel där målsättningen skall vara
att främja uppkomsten av företag som kan
överleva och verka i kommersiella former.
Utbildningsinsatser, ledningsstöd och ak-
tiv samverkan med finansieringsinstitut i
u-ländema utgör viktiga samarbetsformer.
Vidare skall SWEDECORP främja motta-
garländernas handel bl.a. genom att svara
för information och rådgivning ifråga om
avsättningsmöjligheter på den svenska
marknaden.
Swedfund International AB är ett helägt
statligt aktiebolag som skall förmedla kon-
takter, medverka till och finansiera förin-
vesteringsstudier och medverka i långsik-
tiga samverkansprojekt. En huvudform för
detta är aktiesatsningar samt lån och ga-
rantier. Bolagets uppgift är att genom en
relativt begränsad insats med statliga med-
el stimulera svenska företag till långsiktigt
samarbete i u-länder och att satsa egna
resurser i samarbetet. Swedfund söker in-
rikta sin verksamhet på låg- och lägre
medelinkomstländer vilka tidigare endast i
begränsad utsträckning engagerat svenska
företag i industrisatsningar.
Det inbetalda kapitalet uppgår till 415
miljoner kronor varav 90 miljoner kronor
för riskkapitalsatsningar i Central- och
Östeuropa. De totala utbetalningarna för
utestående kontrakterade åtagandena för
aktiesatsningar och lånegarantigivning
uppgick den 30 juni 1992 till 251 miljoner
kronor. Under budgetåret 1991/92 utbeta-
lades 36 miljoner kronor jämfört med
44 miljoner kronor året innan. Före ned-
skrivningar och extraordinära kostnader
redovisade Swedfund ett överskott på
4,5 miljoner kronor vilket var en förbätt-
ring jämfört med året innan. Stora ned-
skrivningar under året gjorde dock att re-
sultatet efter nedskrivningar blev en
förlust på 34,8 miljoner kronor att jämföra
med 18,8 miljoner kronor föregående
verksamhetsår.
SWEDFUND medverkade finansiellt
per 30 juni 1991 i sammanlagt 67 projekt
inkl, förstudier i 33 länder.
Verksamheten inriktas på projekt där
tillverkningen baseras på lokala råvaror
och resurser. Ansträngningar görs för att
utveckla projekt med en produktionstek-
nik som kan fungera i länder med svagt
utvecklad infrastruktur och med liten till-
gång till service- och underhållstjänster.
Samtidigt uppmärksammas projekt som
medför att ny och något mer avancerad
teknik än vad som tidigare funnits, intro-
duceras i landet.
Både stora och små företag, statliga,
kooperativa och privata förekommer som
svenska parter i samarbetet genom SWED-
FUND.
187
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop.
1987/88:100, bil 5, UU 20, rskr 226) om
inrättande av en ny anslagspost Projektbi-
stånd till vissa u-länder. Under 1988/89
anslogs 50 miljoner kronor, under 1989/90
70 miljoner kronor, under 1990/91 390 mil-
joner kronor och under 1991/92 200 miljo-
ner kronor (under de två senaste budget-
åren har under denna anslagspost det
bilaterala samarbetet med Polen och övri-
ga Central- och Östeuropa finansierats).
Anslagsposten motiverades med att det
kan finnas behov av att från svensk sida gå
in med särskilda insatser i vissa u-länder
för att markera vårt stöd till ett land i ett
kritiskt skede där utgången kan bli avgö-
rande för landets framtida utvecklingsmöj-
ligheter. Svenska insatser kan t.ex. verk-
samt bidra till att främja en utveckling i
demokratisk riktning. Hittills har t.ex. be-
slut fattats om:
• stöd till bostadsbyggande samt till
miljö- och markvårdsprogram i Costa
Rica,
• utvecklingssamarbete genom SIDA
med Uganda,
• bidrag till östafrikanska utvecklings-
bankens verksamhet i Uganda,
• stöd till forskningssamarbete med Cos-
ta Rica och Chile,
• bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filip-
pinerna och Costa Rica,
• stöd till socialt bostadsbyggande och
skolor i Chile,
• bidrag för beredning av BITS-insatser i
Filippinerna samt
• utvecklingssamarbete med Polen och
övriga Central- och Östeuropa.
Med undantag för insatser i Filippinerna
har finansieringen av projekt i andra län-
der förts över till respektive myndigheters
anslag.
188
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
De nordiska länderna har sedan början av
1960-talet samarbetat på biståndsområdet.
Formerna för samarbetet regleras genom
en konvention som undertecknades i mars
1981. Ett viktigt organ för samarbetet är
ämbetsmannakommittén för biståndsfrå-
gor (EKB) bestående av de ansvariga äm-
betsmännen i de nordiska biståndsadmi-
nistrationema. Genom konventionen
upprättades även en rådgivande kommitté
för lekmannarepresentation (RKB). I sep-
tember 1990 enade sig de nordiska bi-
ståndsministrarna att pröva nya former för
parlamentarisk medverkan i det nordiska
samarbetet på biståndsområdet. RKB lades
ner och istället skall de nordiska länderna
enligt ett rullande schema arrangera ett
årligt seminarium där parlamentariker och
andra biståndsintresserade får möjlighet
att diskutera biståndspolitiska frågor av
gemensamt intresse. Finland stod som
värd för det första seminariet år 1991 som
handlade om demokrati och bistånd med-
an Sverige 1992 arrangerade ett seminari-
um om ansvar och effektivitet i biståndet.
Inom EKB diskuteras biståndsfrågor av
nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt
forum för bl.a. diskussioner om samordna-
de ställningstaganden i olika internationel-
la organisationer. Arbetsgrupper av ad-
hoc karaktär tillsätts för att diskutera och
bereda aktuella frågor. Nordiska utred-
ningar initieras för att ge underlag till bi-
ståndspolitiska ställningstaganden.
De nordiska biståndsministrarna lägger
stor vikt vid ett nära samarbete i bistånds-
politiska frågor och har därför beslutat
formalisera en ordning med regelmässiga
möten två gånger per år.
Det nordiska samarbetet i biståndsären-
den omfattar också informella överlägg-
ningar, t.ex. i anslutning till internationella
möten, där de nordiska länderna ofta upp-
träder som en enhet. De nordiska länderna
har även en gemensam representation i
Världsbanken, de regionala utvecklings-
bankerna och den internationella jord-
bruksutvecklingsfonden (IFAD).
Tyngdpunkten i det nordiska samarbe-
tet har successivt kommit att förskjutas
från de traditionella samfinansierade pro-
jekten mot samarbete präglat av stor flexi-
bilitet såväl till formen som i valet av sam-
arbetsobjekt. De nordiska länderna antog
år 1988 ett särskilt program för nordiskt
samarbete på biståndsområdet. Ett nytt
inslag i det nordiska samarbetet är beslutet
om en nordisk fond för kreditgivning på
koncessionella villkor.
189
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Det svenska samarbetet med länderna i
Central- och Östeuropa under budgetåret
1991/92 ingick i biståndsanslaget. (Fr.o.m.
budgetåret 1992/93 har ett särskilt anslag
upprättats för detta samarbete.)
Budgetåret 1991/92 var det andra året i
det av regering och riksdag våren 1990
fastlagda treåriga programmet för samar-
bete med de tidigare statshandelsländema
i Central- och Östeuropa. För treårsperio-
den 1990/91-1992/93 avsattes en miljard
kronor för att stödja den djupgående sam-
hällsomvandlingen i dessa stater. 900 mil-
joner kronor avsågs finansieras över bi-
ståndsanslaget och 100 miljoner kronor
över andra anslag.
Det bilaterala samarbetet med länderna
i Central- och Östeuropa kanaliserades
liksom föregående budgetår huvudsakli-
gen genom BITS, som för treårsperioden
härför hade 420 miljoner kronor till sitt
förfogande, varav 270 miljoner kronor för
insatser i Polen och 150 miljoner kronor för
insatser i övriga länder i Central- och Öst-
europa.
Avseende Polen hade, fram till budgetårs-
skiftet den 30 juni 1992,192 miljoner kro-
nor redan fördelats. För största delen av
återstoden förelåg utfästelser. Insatser
inom miljövårdssektom var den domine-
rande verksamheten (ca 60 miljoner kro-
nor). Övriga insatser i Polen innefattade
förstudier och utbildning inom områdena
social och ekonomisk infrastruktur samt
företagsledning.
När det gäller samarbetet med övriga
länder i Central- och Östeuropa utnyttja-
des huvuddelen för insatser i de baltiska
staterna. Totalt under de båda budgetåren
1990/91 och 1991/92 har 97 miljoner kro-
nor utbetalats till dessa stater, varav
28 miljoner för regionala projekt. I fråga
om de bilaterala insatserna svarade Est-
land för 30 miljoner kronor, Lettland för
20 miljoner kronor och Litauen för 18 mil-
joner kronor. Samarbetet har avsett tek-
niskt bistånd inom områdena miljö, indu-
stri, jordbruk och bankväsen.
För insatser i andra central- och östeuro-
peiska länder lämnades BITS-bidrag med
16 miljoner kronor till Tjeckoslovakien,
15 miljoner kronor till Ryssland och när-
mare 8 miljoner kronor till Ungern. Till
regionala projekt lämnades bidrag med
14 miljoner kronor.
Svenska Institutet erhöll under budget-
året 1991/92 4 miljoner kronor av BITS-
medel som resursförstärkning till bl.a.
expertutbyte, Iångtidsstipendier och sam-
arbete mellan universiteten i Central- och
Östeuropa. SIDA ställde 2 miljoner kronor
till Svenska Institutets förfogande för ökat
kulturutbyte med Östeuropa.
Enskilda organisationer
SIDA erhöll inom ramen för treårspro-
grammet totalt 90 miljoner kronor för
fördelning till bidragssökande folkrörelser
och andra enskilda organisationer med
teknisk biståndsverksamhet i Central- och
Östeuropa. Av dessa medel anvisades un-
der budgetåret 1991/92 ett belopp av
34 miljoner kronor till sammanlagt ett 60-
tal organisationer. Bland bidragsmottagar-
na återfinns folkbildningsorganisationer,
idrottsförbund, kyrkliga samfund och för-
eningar med inriktning på internationellt
samarbete. Tyngdpunkten har legat på
190
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
Industrin och energiförsörjningen
i Östeuropa måste rustas upp -
inte minst av miljöskäl.
kunskapsöverföring och organisations-
uppbyggnad. De fyra stora organisationer-
na, LO/TCO, AIC, LRF och Naturskydds-
föreningen, med vilka SIDA ingått
ramavtal, har budgetåret 1991/92 erhållit
totalt 15,4 miljoner kronor i bidrag. Vidare
har SIDA beviljat 3,4 miljoner kronor i s. k.
kulturstöd.
SWEDECORP, som bildades i juli 1991
genom sammanslagning av SWEDFUND,
IMPOD och SIDA:s industribyrå, bemyn-
digades under 1991 /92 använda 50 miljo-
ner kronor av SWEDFUND: s grundkapi-
taltillskott för stöd till samriskföretag i
Central- och Östeuropa. Under budgetåret
har tre sådana företag etablerats, två i
Polen och ett i Lettland.
I budgeten för 1990/91 anvisades 2 mil-
joner kronor ur reservationsanslaget III C 3
för regeringskansliets kontakter med sina
motsvarigheter i Central- och Östeuropa.
Av dessa återstod för användning under
budgetåret 1991/92 cirka 800 000 kronor.
Dessa medel har tagits i anspråk för besök
av experter, huvudsakligen till och från de
baltiska länderna.
För multilaterala insatser i Central- och
Östeuropa anvisades i treårsprogrammet
totalt 375 miljoner kronor, dvs 125 miljoner
kronor per år. Av de 250 miljoner kronor
som disponerats under 1990/91 och
1991/92 avsattes ursprungligen 106 miljo-
ner kronor för en EFTA-fond för Jugoslavi-
en. På grund av den politiska utvecklingen
i landet kom fonden aldrig att upprättas
och riksdagen beslöt i december 1991 att
ge regeringen befogenhet att utnyttja dessa
medel för andra brådskande insatser i Bal-
tikum och på andra håll i Central- och Öst-
europa. Regeringen kunde härigenom bl.a.
191
ANDRA BISTÅNDSINSATSER
lämna en suveränitetsgåva till de baltiska
staterna i december 1991. Övriga medel
har anslagits till svenskt deltagande i det
nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEF-
CO), konsultfonder inom världsbankens
och europeiska utvecklingsbankens ram
för insatser i Central- och Östeuropa samt
till stöd åt samarbete inom kämsäkerhets-
och strålskyddsområdet.
Katastrofbistånd på sammanlagt
200 miljoner kronor från anslaget C 2 har
utgått till Central- och Östeuropa under
vintern 1991 /92, då framför allt Ryssland
och Baltikum drabbades av såväl livsmed-
elsbrist som bränslebrist. En betydande del
av hjälpen kanaliserades via enskilda
organisationer.
192
BISTÄNDET fördelat pä enskilda länder
BISTÅNDET FÖRDELAT
PÅ ENSKILDA LÄNDER
Den följande statistiken avser utbetalning-
arna (i tkr) som de redovisas i boksluten
för budgetåret 1991/92 av biståndsorga-
nen SIDA, SAREC, BITS, SWEDECORP
och Swedfund International AB. Vad gäl-
ler kolumnen "enskilda organisationer",
redovisas här det bilaterala bistånd som
går genom svenska enskilda organisatio-
ner och som belastar anslaget C 2. Utveck-
lingssamarbete genom SIDA. Svenska en-
skilda organisationer får bidrag även från
anslagen C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram och C 3. Andra bistånds-
program. Utgifterna för biståndskontorens
administration redovisas i separat kolumn.
Övriga utgifter för den centrala bistånds-
administrationen har utelämnats. Utbetal-
ningarna för u-krediter avser avräkningar
mot biståndsanslaget för gåvoelement för
kreditförbindelser som utfärdats under
budgetåret 1991/92.
Det multilaterala biståndet (under an-
slaget C 1. Bidrag till internationella bi-
ståndsprogram) ingår, förutom livsmed-
elsbiståndet, inte i statistiken då det inte är
möjligt att på ett rättvisande sätt fördela
det biståndet på enskilda länder.
Utbetalningar som inte kunnat länder-
fördelas har förts till posterna ej länderför-
delat eller ej kontinentfördelat.
193
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
|
Anslag C1 |
Anslag C2 | |||||
|
Land |
SIDA | |||||
|
Livs- |
Landram Katastrofer |
Enskilda |
Regionala |
Humani- |
Särskilda Miljö | |
|
medels- |
och stöd |
organisa- |
insatser, |
tärt |
program | |
|
bistånd |
till åter- |
tioner |
land- |
bistånd | ||
|
m.m. |
uppbyggnad |
program- | ||||
|
samt |
EUROPA
|
Albanien Armenien Baltikum |
11 336 300 |
|
Estland |
19 406 |
|
Jugoslavien |
28 103 |
|
Kroatien |
2 100 |
|
Lettland |
19312 |
|
Litauen |
12 767 |
|
Polen |
308 |
|
Rumänien |
8 183 |
|
Ryssland |
58 264 |
|
Sovjet |
1 046 |
|
Tjeckoslovakien | |
|
Turkiet |
6 621 |
|
Ukraina |
50 |
Ungern 1 200 '* 45
Ej länderfördelat
Europa 4 282 6 445 105 26 617 10 697 1 150
Totalt
EUROPA 172970 6 753 105 26617 10742 1 150
194
bistAndet fördelat pA enskilda länder
|
Anslag C3 |
SWEDE- CORP |
SWEFUND | |
|
Aministra- |
Tekniskt U-krediter samarbete nationella | ||
Skuld-
lättnads-
åtgärder
från SIDA
och UD/U
Projekt-
bistånd
till vissa
u-länder
från SIDA,
SAREC
och BITS
TOTALT
UTBETALA
1991/92
(tkr)
11 336
300
10 328 10 328
|
81 |
15 |
12518 |
32 020 28103 2 100 |
|
182 |
9 305 |
28 799 | |
|
81 |
7 235 |
20 083 | |
|
1 936 |
336 |
70 521 |
73 101 |
|
873 |
9 056 | ||
|
6 438 |
64 702 | ||
|
81 |
8 791 |
9918 | |
|
81 |
28 |
7 599 |
7 708 |
|
6 621 | |||
|
50 | |||
|
160 |
5 006 |
6411 | |
|
8 729 |
58 025 | ||
|
2 260 |
721 |
147 343 |
368 661 |
195
bistAndet fördelat på enskilda länder
|
Anslag C1 |
Anslag C2 | |||||
|
Livs- |
Landram |
Katastrofer |
Enskilda |
Regionala Humani- |
Särskilda Miljö | |
|
medels- |
och stöd |
organisa- |
insatser, |
tärt |
program | |
|
bistånd |
till åter- |
tioner |
land- |
bistånd | ||
|
m.m. |
uppbyggnad |
program- | ||||
kostnader
samt
rekr/utb
LATINAMERIKA
OCH KARIBIEN
Argentina 820
|
Bolivia Brasilien |
312 |
2 371 1 531 |
10 654 400 |
305 | |||
|
Chile |
5 872 |
15 336 |
7 247 |
1 107 | |||
|
Colombia |
464 |
77 | |||||
|
Costa Rica |
1 000 |
521 |
5918 |
500 |
162 | ||
|
Dominikanska | |||||||
|
Republiken |
1 409 | ||||||
|
Ecuador Grenada |
375 |
1 159 |
75 | ||||
|
Guatemala |
1 462 |
72 |
300 |
5 | |||
|
Guyana |
80 | ||||||
|
Jamaica |
40 | ||||||
|
Mexico |
66 |
128 | |||||
|
Nicaraqua |
289 005 |
1 945 |
4 306 |
1 236 |
1 004 |
1111 | |
|
Paraquay |
1 625 | ||||||
|
Peru |
110 |
1 113 |
1 500 | ||||
|
El Salvador |
1 000 |
11 961 |
5 742 |
116 | |||
|
Uruquay |
3 600 |
2 860 | |||||
|
Venezuela |
160 | ||||||
|
Ej länderfördelat | |||||||
|
Latinamerika |
1 231 |
102 171 |
135 915 |
3 100 |
3 347 | ||
|
Totalt | |||||||
|
Latinamerika |
289 005 |
4 742 |
26125 |
150 608 |
153 693 |
6 244 |
3 509 |
196
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3
SAREC BITS
SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt-
CORP INTLAB lättnads- bistånd
Aministra-
tion, SIDA
Bistånds-
kontor
Tekniskt U-krediter
samarbete
inklusive
inter-
nationella
TOTALT
UTBETALA
|
åtgärder |
till vissa |
1991/92 |
|
från SIDA |
u-länder |
(tkr) |
|
och UD/U |
från SIDA, | |
|
SAREC | ||
|
och BITS |
kurser
|
6215 |
1 673 |
161 |
8 869 | ||||
|
23 942 |
341 |
2 000 |
39 925 | ||||
|
806 |
262 |
2 999 | |||||
|
6 590 |
2712 |
300 |
30 357 |
69 521 | |||
|
1 936 |
2 477 | ||||||
|
3 752 |
8 939 |
192 |
10 526 |
31 510 | |||
|
3 158 |
4 567 | ||||||
|
10 944 |
28 403 |
74 |
41 030 | ||||
|
161 |
161 | ||||||
|
242 |
2 081 | ||||||
|
161 |
161 | ||||||
|
80 | |||||||
|
4819 |
4819 | ||||||
|
5 232 |
1 309 |
6 581 | |||||
|
1 877 |
2 071 | ||||||
|
10 725 |
565 |
104 |
62 800 |
372 801 | |||
|
161 |
161 | ||||||
|
1 625 | |||||||
|
3 023 |
330 |
65 |
30 200 |
36 341 | |||
|
161 |
18 980 | ||||||
|
81 |
81 | ||||||
|
5 087 |
119 |
11 666 | |||||
|
726 |
886 | ||||||
|
18 849 |
264 613 | ||||||
|
56 450 |
67 396 |
28 403 |
1 883 |
65 |
93 000 |
42 883 |
924 006 |
197
BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER
|
Anslag C1 |
Anslag C2 | ||||
|
Land |
SIDA | ||||
|
Livs- |
Landram Katastrofer |
Enskilda |
Regionala Humani- |
Särskilda Miljö | |
|
medels- |
och stöd |
organisa- |
insatser, tärt |
program | |
|
bistånd |
till åter- |
tioner |
land- bistånd |
m.m. uppbyggnad program-
kostnader
samt
rekr/utb
ASIEN OCH
MELLANÖSTERN
Afghanistan 25 000 16
|
Bangladesh |
157309 |
26 988 |
20 450 |
486 |
1 777 |
362 | |
|
Fiji Filippinerna |
3 400 |
142 |
1 750 | ||||
|
Indien |
338 655 |
960 |
13 384 |
125 |
4 164 |
2 157 | |
|
Indonesien |
251 | ||||||
|
Irak |
28 476 |
125 | |||||
|
Iran |
1 441 | ||||||
|
demen |
1 350 | ||||||
|
Kambodja |
108 731 |
4 000 | |||||
|
Kina |
3 600 |
400 | |||||
|
Kuwait | |||||||
|
Laos |
93 399 |
806 |
-63 |
231 |
651 |
-61 | |
|
Libanon Malaysia Mongoliet |
23 159 |
233 | |||||
|
Myanmar/ |
500 | ||||||
|
Nepal |
9 350 |
340 | |||||
|
Palestina Sri Lanka |
51 082 |
340 |
3717 |
100 |
168 | ||
|
Thailand |
10 600 |
744 |
10 621 | ||||
|
Vietnam |
246 950 3 000 |
1 159 |
27 |
3 435 |
22 580 | |
|
Västbanken, | ||||||
|
Gaza |
10 298 |
242 |
300 | |||
|
Ej länderfördelat | ||||||
|
Asien |
151 |
41 000 |
17 936 |
825 |
551 |
4 152 |
Totalt
Asien och
Mellanöstern 151 887 395 298 193 41 217 17 873 7 969 11 413 39 811
198
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
Anslag C3
SAREC BITS
SWEDE-
CORP
SWEFUND
INTL AB
Aministra-
tion, SIDA
Bistånds-
kontor
Tekniskt U-krediter
samarbete
inklusive
inter-
nationella
Skuld-
lättnads-
åtgärder
från SIDA
och UD/U
Projekt-
bistånd
till vissa
u-länder
från SIDA,
SAREC
och BITS
TOTALT
UTBETALA
1991/92
(tkr)
kurser
25 016
|
3 966 |
1 532 1 382 |
89 |
212 959 1 382 | |||
|
5015 |
3815 |
81 32 789 3 307 |
16 000 |
1 003 857 |
81 39 084 388 439 | |
|
5 185 |
338 |
5 774 | ||||
|
28 601 | ||||||
|
1 441 | ||||||
|
242 |
1 592 | |||||
|
1 969 |
15 000 |
16 969 | ||||
|
112 731 | ||||||
|
4 193 |
7 268 |
172 100 |
73 |
187 634 | ||
|
170 |
170 | |||||
|
4 486 |
806 |
100 255 | ||||
|
23 159 | ||||||
|
20 552 |
31 200 |
326 |
52 311 | |||
|
1 175 |
1 175 | |||||
|
500 | ||||||
|
323 |
73 |
396 | ||||
|
1 700 |
5 734 |
416 |
17 540 | |||
|
161 |
161 | |||||
|
2 652 |
788 |
2 339 |
353 |
104 |
61 643 | |
|
19 407 |
38 900 |
318 |
80 590 | |||
|
8310 |
8 593 |
2 581 |
898 |
297 533 | ||
10 840
64 615
24 429 19 089 107 003 258 200 4 744 104
15 000
1 732 591
199
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
|
Anslag C1 |
Anslag C2 SIDA | |||||
|
Livs- |
Land ram |
Katastrofer |
Enskilda |
Regionala |
Humani- |
Särskilda |
|
medels- |
och stöd |
organisa- |
insatser, |
tärt |
program | |
|
bistånd |
till åter- |
tioner |
land- |
bistånd | ||
|
m.m. |
uppbyggnad |
program- | ||||
|
samt |
AFRIKA
|
Algeriet |
189 946 |
9718 23 625 |
719 |
3 082 |
150 |
1 323 |
3 009 | |
|
Botswana |
76 570 |
956 |
5 308 |
68 |
1 570 |
1 100 | ||
|
Burkina Faso |
1 655 |
119 |
600 | |||||
|
Burundi |
1 822 | |||||||
|
Egypten | ||||||||
|
kusten | ||||||||
|
Etiopien |
4 983 |
74 080 |
52 981 |
8 009 |
874 |
4 929 |
467 | |
|
Gambia |
2 562 | |||||||
|
Ghana Guinea |
5 000 |
390 | ||||||
|
Guinea-Bissau |
61 936 |
206 |
10 |
1 478 | ||||
|
Kap Verde |
63 550 |
50 | ||||||
|
Kenya |
123 300 |
1 100 |
2 056 |
780 |
6716 |
5 703 | ||
|
Lesotho |
28 617 |
41 |
13199 |
416 |
539 | |||
|
Liberia |
5 257 |
735 | ||||||
Madagaskar
Malawi
Marocko
|
Mauretanien |
3 000 |
75 | |||||
|
Mauritius Mocambique Namibia |
396 297 106 434 |
55108 698 |
1 258 1 050 |
34 539 |
156 157 |
3 740 3 189 |
713 |
|
Niger |
580 | ||||||
|
Nigeria | |||||||
|
Ruanda |
1 761 | ||||||
|
Senegal | |||||||
|
Sierra Leone |
130 | ||||||
|
Somalia |
9 100 |
723 | |||||
|
Sudan |
7519 |
1 080 | |||||
|
Swaziland | |||||||
|
Sydafarika |
898 |
235 | |||||
|
Söder om | |||||||
|
Sahara |
5 674 | ||||||
|
Tanzania |
583 083 |
2 559 |
58 422 |
484 |
3 539 |
1048 | |
|
Tchad |
165 | ||||||
200
BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER
|
Anslag C3 |
SWEDE- |
SWEFUND |
Skuld- |
Projekt- |
TOTALT | |
|
SAREC BITS |
CORP |
INTL AB |
lättnads- |
bistånd |
UTBETALA | |
|
åtgärder |
till vissa |
1991/92 | ||||
|
Aministra- |
Tekniskt U-krediter |
från SIDA |
u-länder |
(tkr) | ||
|
tion, SIDA |
samarbete |
och UD/U |
från SIDA, | |||
|
Bistånds- |
inklusive |
SAREC | ||||
|
kontor |
inter- |
och BITS |
nationella
kurser
|
8 289 |
2 328 887 |
11 225 |
12 046 231 041 225 | ||||
|
3 455 |
1 755 |
3 869 |
1 402 |
646 |
96 699 | ||
|
161 |
2 535 | ||||||
|
1 822 | |||||||
|
5 725 |
622 |
6 347 | |||||
|
323 |
323 | ||||||
|
5 483 |
18 599 |
968 |
48 600 |
219 973 | |||
|
2 562 | |||||||
|
2 560 |
26 |
20 000 |
22 976 | ||||
|
81 |
5 081 | ||||||
|
6 222 |
1 700 |
161 |
9 |
8712 |
80 434 | ||
|
19 |
63 619 | ||||||
|
5 540 |
3 477 |
2 258 |
126 |
151 056 | |||
|
3 239 |
645 |
46 246 | |||||
|
5 992 | |||||||
|
10 000 |
10 000 | ||||||
|
645 |
645 | ||||||
|
1 474 |
59 900 |
114 |
61 488 | ||||
|
3 075 | |||||||
|
2 482 |
135 |
536 |
3 153 | ||||
|
9 079 |
13 020 |
1 532 |
1 811 |
102 264 |
619517 | ||
|
4 089 |
838 |
1 290 |
539 |
118 284 | |||
|
580 | |||||||
|
1 210 |
1 210 | ||||||
|
79 |
1 840 | ||||||
|
1 850 |
191 |
10 000 |
12 041 | ||||
|
81 |
211 | ||||||
|
2 880 |
12 703 | ||||||
|
451 |
137 |
59 |
9 246 | ||||
|
242 |
242 | ||||||
|
1 133 | |||||||
|
5 674 | |||||||
|
11 072 |
16 280 |
4 436 |
3 533 |
524 |
96 018 |
780 998 | |
165
201
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
|
Land |
Anslag C1 |
Anslag C2 SIDA | ||||||
|
Livs- |
Landram |
Katastrofer |
Enskilda |
Regionala |
Humani- |
Särskilda |
Miljö | |
|
Togo | ||||||||
|
Tunisien | ||||||||
|
Uganda |
70 863 |
11 000 |
1 350 |
2 653 |
920 | |||
|
Zaire |
8 844 | |||||||
|
Zambia |
248 377 |
444 |
625 |
3 407 |
3 632 |
18 | ||
|
Zimbabwe |
248 372 |
13 000 |
1 426 |
942 |
1 040 |
6102 |
1 023 | |
|
Ej länderfördelat | ||||||||
|
Afrika |
262 045 |
89 551 |
274 865 |
46 277 |
1 943 | |||
|
Totalt | ||||||||
|
AFRIKA |
14 083 |
2 270 975 |
466 499 |
23 005 |
211 342 |
285 092 |
85 977 |
15 994 |
AUSTRALIEN
Papua
Nya Guniea
Västra Samoa 48
Ej länderfördelat
|
Australien |
27 000 |
1 963 |
25 |
80 |
1 658 | ||
|
Totalt AUSTRALIEN |
27 000 |
2011 |
25 |
80 |
1 658 | ||
|
Ej kontinent- |
324 532 |
101 000 |
633 099 |
73 003 |
23 650 |
252 993 |
162 677 |
|
TOTALT |
338 586 |
3 447 375 1 070 404 |
732 210 |
452 956 |
497101 |
369 047 |
223 141 |
202
BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER
|
Anslag C3 |
SWEDE- CORP |
SWEFUND |
Skuld- |
Projekt- |
TOTALT | ||
|
Aministra- |
Tekniskt |
U-krediter | |||||
|
81 |
81 | ||||||
|
4 253 |
1 214 |
5 467 | |||||
|
3 871 |
44 |
10 000 |
18 773 |
119 474 | |||
|
8 844 | |||||||
|
8 086 |
300 2 097 |
21 |
66 220 |
333 227 | |||
|
5 247 |
6 537 2 420 |
7 800 |
1 493 |
1 891 |
297 293 | ||
|
45 300 |
367 |
720 348 | |||||
|
69 801 |
110 686 48 381 |
116 300 |
12 118 |
3 656 |
323 214 |
18 773 |
4 075 916 |
|
242 |
242 | ||||||
|
48 | |||||||
|
30 726 | |||||||
|
242 |
31 016 | ||||||
|
190 388 5 440 |
9 744 |
10 835 |
1 787192 | ||||
|
94 230 |
376 624 230 722 |
402 903 |
29 210 |
3 825 |
431 214 |
219 834 |
8 919 382 |
203
FÖRKORTNINGAR
VISSA FÖRKORTNINGAR
|
ACCE ACBF |
African Council on Communications Education African Capacity Building Fund |
|
AfDB |
African Development Bank |
|
AfDF |
African Development Fund |
|
AIC |
International Centre of |
|
ANC |
African National Congress |
|
ARO |
Africa Groups of Sweden, Recruitment Organization |
|
AsDB |
Asian Development Bank |
|
AsDF |
Asian Development Fund |
|
BITS |
Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation |
|
CABEI |
Central American Bank for Economic Integration |
|
CADESCA |
Comite de Accion de Apoyo al |
|
CATIE |
Centro Agronomico Tropical de |
|
CCC-CA |
Confederacion de Cooperativas |
|
CDB |
Caribbean Development Bank |
|
CFA |
Committee on Food Aid Policies and Programmes |
|
CFC |
Common Fund for Commodity |
|
CGLAR |
Consultative Group on International Agricultural Research |
|
CILSS |
Committé Inter-Estats de |
Afrikanska rådet för
massmedieutbildning
Afrikanska fonden för
kapacitetsutveckling
Afrikanska utvecklings-
banken
Afrikanska utvecklings-
fonden
Arbetarrörelsens
Internationella Centrum
Afrikanska national-
kongressen
Afrikagruppemas
Rekryteringsorganisation
Asiatiska utvecklings-
banken
Asiatiska utvecklings-
fonden
Beredningen för
internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete
Centralamerikanska banken för
ekonomisk integration
Aktionskommittén för central-
amerikanskt samarbete
utbildningscentrat för
tropiskt jordbruk
Kooperativa federationen för
Karibien och Centralamerika
Karibiska utvecklingsbanken
Kommittén för
livsmedelsbistånd
Gemensamma fonden för råvaror
Konsultativa gruppen för
internationell
jordbruksforskning
Koordinerande kommittén för
utveckling i Sahelområdet
204
FÖRKORTNINGAR
|
CIREFCA |
Conferencia Intemacional sobre Refugiados Centroamericanos |
|
CND |
Commission on Narcotic Drugs |
|
CSD |
Commission on Sustainable |
|
CSUCA |
Confederacion Universitaria |
|
DAC |
Development Assistance Committee |
|
DCI |
Defense for Children International |
|
DESD |
Department Economic and Social Development |
|
DHA |
Department of Humanitarian Affairs |
|
DND |
Division on Narcotic Drugs |
|
DTCD |
Department of Technical |
|
EADB |
East African Development Bank |
|
EBRD |
European Bank for Reconstruction and Development |
|
ECOSOC EFS |
Economic and Social Council |
|
EG |
European Community |
|
EKN |
Swedish Export Credits Guarantee Board |
|
ESAF |
Enhanced Structural Adjustment Facility |
|
FAC |
Food Aid Convention |
|
FAO |
Food and Agricultural |
|
FSO |
Fund for Special Operations |
GATT General Agreement on
Tariffs and Trade
GEF Global Environmental Facility
HABITAT United Nations Center
for Human Settlements
IAEA International Atomic
Energy Agency
Internationella konferensen
om centralamerikanska
flyktingar
Narkotikakommissionen
Kommissionen för hållbar
utveckling
Centralamerikanska
universitetsfederationen
OECD:s kommitté för
biståndsfrågor
FN:s avdelning för ekonomisk
och social utveckling
FN:s avdelning för katastrof-
frågor
N arkotikakommissionens
sekretariat
FN-sekretariatets tekniska
biståndsprogram
Ostafrikanska
utvecklingsbanken
Europeiska återuppbyggnads-
och utvecklingsbanken
FN:s ekonomiska och
sociala råd
Evangeliska
fosterlandsstiftelsen
De europeiska gemenskaperna
Exportkreditnämnden
Utvidgade struktur-
anpassningsfaciliteten
Livsmedelshjälps-
konventionen
FN:s livsmedels- och
jordbruksorganisation
Interamerikanska utvecklings-
bankens fond för särskild
verksamhet
Allmänna tull- och
handelsavtalet
Globala miljöfaciliteten
FN:s boende- och
bebyggelsecenter
Internationella
atomenergiorganet
205
FÖRKORTNINGAR
|
IBRD |
International Bank for Reconstruction and Development |
|
ICA |
International Co-operative Alliance |
|
ICAC |
International Cotton Advisory |
|
ICAP |
Instituto Centroamericano de Administracion Publica |
|
ICCO |
International Cocoa Organization |
|
ICJ |
International Commission |
|
ICRC |
International Committee of |
|
ICSG |
International Centre of Social Gerontology |
|
IDA |
International Development |
|
IDB |
Interamerican Development Bank |
|
IEA |
International Energy Agency |
|
IEFR |
International Emergency Food Reserve |
|
IFAD |
International Fund for |
|
IFC |
International Finance Corporation |
|
IFS |
International Foundation for |
|
IGADD |
Intergovernmental Authority |
|
IICA |
Instituto Interamericano de Cooperacion para la Agricultura |
|
IIDH |
Interamerican Institute of |
|
IIED |
International Institute for |
|
IJO |
International Jute Organization |
|
ILO |
International Labour Organization |
|
ILZSG |
International Lead and Zinc Study Group |
|
IMF |
International Monetary Fund |
Världsbanken
Internationella kooperativa
alliansen (IKA)
Internationella rådgivande
bomullskommittén
Centralamerikanska institutet
för offentlig förvaltning
Internationella kakaoorganisa-
tionen
Internationella
J uristkommissionen
Internationella
rödakorskommittén
Internationella kopparstudie-
gruppen
Internationella
utvecklingsfonden
Interamerikanska
utvecklingsbanken
Internationella
energiorganet
Internationella katastrof-
lagret för livsmedel
Internationella
jordbruksutvecklingsfonden
Internationella
finansieringsbolaget
Internationella stiftelsen för
vetenskap
Mellanstatliga myndigheten
ansvarig för torka och
utveckling
Interamerikanska institutet
för jordbrukssamarbete
Interamerikanska institutet
för mänskliga rättigheter
Internationella institutet
för miljö och utveckling
Internationella juteorganisa-
tionen
Internationella
arbetsorganisationen
Internationella bly- och
zinkstudiegruppen
Internationella valutafonden
206
FÖRKORTNINGAR
|
IMO |
International Maritime Organization |
|
INCAE |
Instituto Centroamericano de Administration de Empresas |
|
INCB |
International Narcotic Control Board |
|
INRO |
International Natural Rubber Organisation |
|
INSG |
International Nickel Study |
|
INSTRAW |
United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women |
|
IOM |
International Organization of |
|
IPDC |
International Programme for |
|
IPPF |
International Planned |
|
IPS |
Inter Press Service |
|
IRA |
Immediate Response Account |
|
IRSG |
International Rubber Study Group |
|
ISO |
International Standardization |
|
ITC |
International Trade Centre |
|
itsg |
International Tin Study Group |
|
ITTO |
International Tropical Timber Organisation |
|
IUCN |
International Union for the |
|
MIGA |
Multilateral Investment Guarantee Agency |
|
NDF |
Nordic Development Fund |
|
NEFCO |
Nordic Environment Finance Corporation |
|
NIB |
Nordic Investment Bank |
|
OECD |
Organization for Economic Co-operation and Development |
|
OPEC |
Organization of Petroleum |
|
PAHO |
Pan American Health Organization |
Internationella
sjöfartsorganisationen
Centralamerikanska institutet
för företagsledarutbildning
Internationella Narkotika-
kontrolls tyrelsen
Internationella naturgummi-
organisationen
Internationella nickelstudie-
gruppen
Internationella forsknings-
och utbildningsinstitutet
för kvinnors utveckling
Internationella migrations-
organisationen
Internationella program för
kommunikationsutveckling
Internationella
familjeplaneringsfederationen
WPF:s fond för katastrofer
Internationella gummistudie-
gruppen
Internationella
standardiseringsorganisationen
UNCTAD/GATTs
internationella handelscentrum
Internationella tennstudie-
gruppen
Internationella Tropiska
Timmerorganisationen
Internationella Naturvårds-
unionen
Multilaterala organet för
investeringsgarantier
Nordiska utvecklingsfonden
Nordiska Miljöfinansierings-
bolaget
Nordiska Investeringsbanken
Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling
De oljeexporterande ländernas
organisation
Allamerikanska hälsovårds-
organisationen
207
FÖRKORTNINGAR
PMU
PRO
PTA
Pontifical Missionary Union
Protracted refugee and displaced
persons project
Preferential Trade Area
|
SADC |
Southern African Development Community |
|
SADCC SAK |
Southern African Development |
|
SAREC |
Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries |
|
SATCC |
Southern African Transport |
|
SDR |
Special Drawing Rights |
|
SEK |
Swedish Export Credit |
|
SHIA |
Swedish Organization of the Handicapped International Aid Foundation |
|
SIDA |
Swedish International Development Authority |
|
SLU |
Swedish University of |
|
SPA |
World Bank Special Program |
|
SWAPO |
South West Africa People's Organization |
|
SWEDECORP |
Swedish International Enterprise Development Corporation |
|
SWEDFUND |
Swedish Fund for Industrial Co-operation with Developing |
|
svs |
Swedish Volunteer Service |
|
TIB |
Tanzania Industrial Bank |
|
UBV |
Training for Development Assistance |
|
UNCED |
United Nations Conference |
|
UNCDF |
United Nations Capital |
|
UNCTAD |
United Nations Conference on Trade and Development |
Pingstmissionens u-landshjälp
Projektet för utslagna
flyktingsituationer
Regionala handelsorganisa-
tionen för södra och östra
Afrika
Gemenskapen för utveckling i
södra Afrika
Konferensen för samordnad
utveckling i södra Afrika
Svenska Afghanistankommittén
Styrelsen för
u-landsforskning
Kommissionen för transporter
och kommunikationer
i södra Afrika
Särskilda dragningsrätter
AB Svensk Exportkredit
Svenska handikapporganisa-
tionernas internationella
biståndsstiftelse
Styrelsen för internationell
utveckling
Sveriges Lantbruksuniversitet
Världsbankens särskilda
program för Afrika
Sydvästafrikanska
folkorganisationen
Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd
Fonden för industriellt
samarbete med u-länder
Svensk Volontärsamverkan
Tanzanias Industri-
utvecklingsbank
Utbildning för
biståndsverksamhet
FN:s konferens om miljö
och utveckling
FN:s kapitalutvecklingsfond
FN:s konferens för handel
och utveckling
208
FÖRKORTNINGAR
UNCTC
UNDCP
UNDP-
UNDRO
UNEP
UNESCO
UNFPA
UNHCR
UNICEF
UNIDO
UNIFEM
UNITA
UNOCA
UNRWA
UNSO
UNV
wcc
WEP
WFP
WHO
WIPO
WMU
United Nations Commission for
Transnational Corporations
United Nations Drug
Control Programme
United Nations Development
Programme
Office of the United Nations
Disaster Relief Co-ordinator
United Nations Environment
Programme
United Nation Educational,
Scientific and Cultural
Organization
United Nations
Population Fund
United Nations High
Commissioner for Refugees
United Nations Children's
Fund
United Nations Industrial
Development Organization
United Nations Development
Fund for Women
Uniao National para la
Independencia Total de
Angola/National Union for the
total Liberation of Angola
Office of the Coordination for
United Nations (Humanitarian and
Economic Assistance Programmes
relating to Afghanistan
United Nations Relief and
Works Agency for Palestine
Refugees in the Near East
United Nations Sudano-
Sahelian Office
United Nations Volunteers
Programme
World Council of Churches
World Employment Programme
World Food Programme
World Health Organization
World Intellectual Property
Organization
World Maritime University
FN:s kommission för multi-
nationella företag
FN:s program för narkotika-
bekämpning
FN:s utvecklingsprogram
FN:s katastrofhjälpskon tor
(ingår sedan april 1992 i DHA)
FN:s miljöprogram
FN:s organisation för
utbildning, vetenskap och
kultur
FN:s befolkningsfond
FN:s flyktingkommissarie
FN:s barnfond
FN:s organisation för
industriell utveckling
FN:s utvecklingsfond för
kvinnor
FN:s hjälporganisation för
palestinaflyktingar
FN:s Sudano-Sahelkontor
FN:s volontärprogram
Kyrkornas Världsråd
ILO:s världssysselsättnings-
program
Världslivsmedelsprogrammet
Världshälsoorganisationen
Världsorganisationen för den
intellektuella äganderätten
Internationella sjöfarts-
universitetet
209
FÖRKORTNINGAR
ZANU
ZAPU
ZUM
Zimbabwe African National Union
Zimbabwe African People's Union
Zimbabwes Unity Movement
Zimbabwes enighetsrörelse
210