med anledning av prop. 1992/93:158 Skolans internationalisering
Betydelsen av skolans engagemang i frågor som berör
vår omvärld, eller bättre uttryckt vår gemensamma värld,
står klar för oss alla. Utbildningen måste vara anpassad att
möta de krav som ställs på oss när överlevnadshot och krav
på internationellt samarbete föreligger.
Propositionen med stöd av
internationaliseringsutredningen tar upp många angelägna
områden där skolan kan göra insatser och det gäller nu att
med begränsade ekonomiska resurser förtydliga målen, att
prioritera samt att konkretisera.
Mål och konkretisering 1.
Varje
skola bör omfattas av internationalisering
Alla skolformer bör omfattas, grundskola, gymnasium,
folkhögskola och specialskolor. En konkret start är att
skolan formellt knyter vänkontakt med skolor i andra
länder. En vänkontakt med skola i ett grannland innebär att
dialogen mellan grannländer fördjupas. En vänkontakt med
skola i mer avlägset land medför språkstimulans och
kulturförståelse. Kommunerna skulle lämpligen i sina
skolplaner kunna anslå ca 2 000
kr per
skola och år för kontakt med vänskolor, för porto,
telefon, fax m.m. och 10 000
kr för resebidrag för första personliga lärarkontakt.
Om ca 2 000
skolor skulle acceptera detta skulle det motsvara 4
+
20
=
24 miljoner kronor. Kunskaper om vänskoleutbyten
finns bland annat inom Unesco och i en skrift från British
Council om ''Partnerschools''.
2.
Varje skolelev bör i någon form få erfara betydelsen och
känslan av internationell kommunikation och samhörighet
Internationell förståelse, problem- och konfliktlösning
kräver såväl kunskaper som känsla och att alla är med.
Dagens kommunikationsteknik innebär att alla elever med
stöd av ett engagerat skolprogram kan delta i dialog med en
vänskola, alltifrån brevskrivande, datanät och till
personliga besök. Några elever bör årligen tillsammans med
lärare ges möjlighet till ett par veckors studiebesök vid
vänskolorna. Denna verksamhet skall ha samma meritvärde
som att följa undervisningen vid egen skola. Erfarenheter
kring vänutbyten finns redan bland engagerade svenska
skolor och denna erfarenhet bör tillvaratas.
Kommunerna skulle kunna rekommenderas att avsätta
10 000--20 000
kr (beroende på skolans storlek) för elevutbyte
mellan vänskolor, framför allt resebidrag. Boendet kan ske
i familj. Ytterligare medel kan antingen budgeteras inom
befintliga ramar eller tillkomma genom extra insatser från
skola och elever såsom projektdagar, lotterier m.m. Det
skulle räknat på 2 000
skolor motsvara 30 miljoner kronor om det för varje
skola avsätts ca 15 000
kr.
Projekt som berör vår gemensamma framtid
Sådana projekt bör stimuleras inom ramen för
vänskolors kommunikation. Exempel som tagits fram av
ungdomar vid internationella seminarier i Sverige 1989 och
1992 (Life-Link stiftelsen) berör ''miljösamarbete,''
internationell säkerhet och konfliktlösning med
utgångspunkt från FN-konventionen om barnets rättighet
(1989). Dessa projekt är ofta av tvärämneskaraktär och kan
inpassas inom ordinarie undervisningsramar såsom
tillämpade projekt med synnerlig nutidsanpassning. Här
föreslås således inga ekonomiska tillskott.
Ett svenskt centrum bör snarast skapas
Ett sådant centrum bör skapas där kunskap om
internationalisering samlas och där processen drivs framåt.
1.
Information och kontaktförmedling
Detta centrum bör ha kunskaper om och kontakt med
likartade centra i andra länder. Information skall i första
hand kunna ges till skolor och intresserade klasser. Även
lärare och enskilda elever skall kunna få information om
utbildningsmöjligheter i annat land. Detta centrum skall
kunna hjälpa till att finna vänskolor i andra länder.
2.
Kurser för lärare
Detta centrum skall kunna genomföra regionala kurser i
Sverige för intresserade lärare inom området. Medel för ett
sådant centrum bör tas från det anslag på 16 miljoner
kronor som regeringen i propositionen föreslår avsättas för
skolans internationalisering. För detta centrum bör anslås 3
miljoner kronor. Det bör lokaliseras i anslutning till
Skolverket, Utbildningsdepartementet och Svenska
institutet.
3.
Anpassning till andra länders
internationaliseringssträvanden
Ett utökat samarbete över traditionella gränser
uppfattas i dag som en del av en ny internationell säkerhet.
Institutioner som arbetar med att förmedla kontakter
mellan skolor börjar att växa fram i flera länder och ett
samarbete mellan dessa institutioner bör fördjupas. Några
exempel: Interkulturelles Zentrum i Wien med stöd från
Utbildningsdepartementet för 3 anställda.
Utbildningsministeriet i Quebec med en heltidsanställd
''Correspondent Scolaire''.
European House i Budapest Ungern. Skolministeriet
i Helsingfors, 1 anställd med dataregister på
vänskolekontakter mellan 2 000
finska skolor och skolor framför allt i grannländer.
I Sverige har Life-Link stiftelsen (Uppsala-Sigtuna)
sedan 1988 etablerat kontakter med 60-talet länder med
syfte att förmedla skolkontakter och att skapa
vänskolekommunikation. Denna erfarenhet bör tas tillvara
vid etablerandet av ett svenskt centrum.
Sverige kan i detta sammanhang ta ett internationellt
initiativ för att stimulera principen av ungdomars
internationella dialog genom vänskolekontakter. Detta som
en del av en ny internationell gemensam säkerhet. För detta
bör 1 miljon kronor anslås av de tidigare nämnda 16
miljoner kronorna.
Sammanfattning Vi föreslår att det viktiga arbetet
med internationalisering inom svenska skolor påbörjas från
en modell med vänskolor. Med utgångspunkt från
etablerade vänskolor kan sedan individuella kontakter och
utbildningar ske. Denna modell kan ge största antal skolor
och elever möjligheten att delta i internationellt
kontaktskapande och någon form av utbyte.Ett svenskt
centrum bör skapas med funktion redan 1994 för att stödja
och hjälpa svenska skolor att finna skolkontakter i
grannländer och i mer avlägsna länder. Lokalisationen bör
anpassas så att nära kontakt kan upprätthållas med
Utbildningsdepartementet, Skolverket, Svenska institutet
och Unesco. Av ekonomiska och samarbetsskäl bör
befintliga lokaler inom någon av dessa institutioner
användas.Anpassning till liknande institutioner i andra
länder bör ske. Initiativ på hög nivå bör intensifieras med
utbildningsministrar/statschefer i andra länder för att ge
denna verksamhet största spridning.
Den totala kostnaden för de här förelagna åtgärderna i
syfte att internationalisera skolan kommer inte ens att
uppgå till 1 promille av totala utbildningsbudgeten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en modell och resurser för
skolans internationalisering.
Stockholm den 16 mars 1993
Ingrid Andersson (s)
Gunnar Thollander (s)
Anita Persson (s)