med anledning av prop. 1992/93:158 Skolans internationalisering
Det är märkligt att regeringen lägger fram förslag om
skolans internationalisering innan beslut fattats om
läroplanen. Denna måste rimligen kopplas till utbildningens
mål och innehåll. Men de frågorna hörde inte till
internationaliseringsutredningens uppdrag utan till
läroplanskommitténs. Universitetet i Göteborg framhöll i
sitt remissvar på utredningen att det begränsade uppdraget
inte möjliggör en helhetssyn på internationaliseringen av
ungdomsskolan.
Vad skolministern föreslår handlar emellertid inte om
skolans internationalisering utan om mycket mer
begränsade frågeställningar. Det handlar om
utlandsundervisningen, den internationella studentexamen,
elevers återinträde i gymnasieskolan efter utlandsstudier
och om en omdisponering av skolbudgeten för att få fram
16 miljoner kronor för att förstärka lärares, skolledares och
elevers internationella kontakter.
Vilken internationalisering?
Några insatser för verklig internationalisering av skolan
föreslås inte, trots att behovet av sådan är uppenbart. Den
snabba internationaliseringen av företagen, de globala
problemen -- inte minst miljöhoten -- och det växande
internationella engagemanget ska återspeglas i skolan. Men
då är de åtgärder som regeringen föreslår helt otillräckliga.
Om man ser vad elever och lärare redan nu gör i form av
internationella veckor, solidaritetsaktioner med vänskolor
och liknande och vad organisationer gör i form av
skolturnéer med utländska föreläsare, blir man inte
imponerad av regeringens ambitioner.
Flera remissinstanser framhäver att perspektivet på
internationaliseringen är för snävt. Den kan inte begränsas
till den västeuropeiska integrationen utan också inbegripa
de grundläggande frågorna om förhållandet mellan rika och
fattiga länder och de globala problemen.
Vi finner skolministerns resonemang om internationella
kontakter ytliga och ogenomtänkta, närmast ett slags
turistande på skoltid. Vad som behövs är fördjupning och
perspektiv. Vi saknar sådant som annars brukar anges som
viktiga uppgifter för skolan: undervisning om de mänskliga
rättigheterna, arbete mot rasism och uppfostran för fred.
Vad vi framför allt saknar är målsättningar utifrån de
behov som internationaliseringen ställer. Vilka
språkkunskaper kommer att efterfrågas? Vilka språk och
vilken art -- tal/skrift -- kommer exempelvis att behövas
inom olika yrkesgrenar på den västeuropeiska
arbetsmarknaden?
Nu föreslås att undervisning i olika ämnen ska kunna
bedrivas på främmande språk, och då avses att den ska ske
på engelska (bilingual education). Som framhålls av några
remissinstanser, är detta en mycket kostnadskrävande
verksamhet, och man kan fråga sig om den är möjlig att
genomföra i ett läge då kommunerna har stora svårigheter
att klara exempelvis underhållet av skolorna. Det vore mer
realistiskt att stödja verksamhet med gästföreläsare,
förstärkning av skolbiblioteken med utländsk litteratur och
utländska tidningar.
Mer byråkrati?
För att stödja skolor som vill utveckla sina
internationella kontakter föreslår regeringen inrättandet av
en ny ''funktion'', ett centrum för internationell
kontaktverksamhet på skolområdet, som nu utreds. Vi
instämmer med de kritiska remissinstanserna -- exempelvis
Statskontoret och Svenska kommunförbundet -- som
avstyrker förslaget. Vi tror att det endast kommer att leda
till mer byråkrati.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår ändringar i skollagen i två
avseenden. Det ena gäller elevs rätt att fullfölja
gymnasieutbildningen efter avbrott för studier utomlands.
Regeringen vill begränsa den rätten till högst ett läsår, vilket
förefaller onödigt snävt. Om Sverige genom EES-avtalet
kommer in i den gemensamma västeuropeiska
arbetsmarknaden, kan en sådan ettårsgräns bli ett hinder
för föräldrarnas möjligheter att arbeta utomlands.
Regeringen begär att riksdagen ska anvisa 16 miljoner
kronor för förstärkning av resurserna för internationella
kontakter (14 mkr) och för den ovan nämnda ''funktionen''
(2 mkr). Dessa medel ska frigöras genom en omdisponering
av skolbudgeten, men det sägs inte i propositionen var
pengarna ska tas. Detta kan vi inte godkänna.
Behövs nytt förslag?
Internationaliseringen av skolan är en alldeles för viktig
fråga för att reduceras till ''internationella kontakter''. Vi
anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med
förslag om skolans internationalisering i samband med att
den lägger fram förslag om läroplanen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1992/93:158 och hos
regeringen begär ett nytt förslag om skolans
internationalisering.
Stockholm den 15 mars 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)