Det nordiska samarbetet håller på att intensifieras och
förändras. Till stor del beror det på att det närmande som
sker till EG och övriga Europa fokuserat värdet av ett starkt
och handlingskraftigt nordiskt samarbete.
Värdet av att stärka den nordiska identiteten framhålls
allt mer. Ska en internationalisering lyckas måste man vara
medveten om sin egen kultur och sin egen särart. Kulturen
kommer nu också att prioriteras. I statsministergruppens
rapport från i höstas följs detta upp, och man framhåller att
kulturinsatser är viktiga för att stärka sammanhållning och
självförståelse inom Norden och för att markera den
nordiska identiteten inom Europa. De viktigaste områdena
är: Studentutbyte, stärkt massmediasamarbete, starkare
satsning på barn och ungdom samt främjande av
språkgemenskap och språksamarbete i Norden.
Inriktningen fokuseras alltså på barn och ungdom. Det
mest effektiva sättet att få en bred kunskapsspridning om
Norden, våra nordiska länders särart och våra språk är
naturligtvis genom att få in mer om detta i skolan. Där är
det dåligt beställt idag. Den undersökning som föreningen
Norden gjort visar en oroväckande dålig kunskap om och
intresse för det nordiska både hos lärare och skolledare.
I avtalet om kultursamarbete från 1971 som alla nordiska
länder har skrivit på, står; ''I vart och ett av de nordiska
länderna skall undervisningen och utbildningen i skolorna i
rimlig omfattning innehålla undervisning i de övriga
ländernas språk samt beröra deras kultur och generella
samfundsnormer.
När vi nu står i begrepp att införa en ny läroplan är
tillfället rätt att kraftigt öka andelen nordiskt stoff där. Det
bör naturligt komma in i alla ämnen. Självklart medför
detta att mer nordiskt stoff måste komma in i läroböcker
och i lärarutbildning samt i fort- och vidareutbildning av
lärare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen i det kommande
förslaget till läroplan kraftigt stärker det nordiska
innehållet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den nordiska dimensionen i
läroböcker och i lärarutbildning och fort- och
vidareutbildning av lärare.
Stockholm den 26 januari 1993
Marianne Andersson (c)
Stina Gustavsson (c)