Östergötland är i dag ett län i kris. Varslen har varit mer
omfattande och arbetslösheten har ökat snabbare än i något
annat län. Samtidigt är Östergötland ett län med stora
förutsättningar att ta sig ur krisen med stöd av en kraftfull
ekonomisk politik på nationell nivå och med riktade
insatser i form av utbildning och investeringar regionalt och
lokalt.
Länsarbetsnämnden beskriver läget på
arbetsmarknaden i Östergötland som den kraftigaste
tillbakagången någonsin under efterkrigstiden. Den
genomsnittliga arbetslösheten under hela 1991 var 5 810
personer, en ökning med 99 procent jämfört med
året innan. Genomsnittet för 1992 var 12 626
personer, en ökning med 117 procent jämfört med
1991.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat
efterhand som läget förvärrats. Under hösten 1992 i
samband med införandet av ungdomspraktiken slår
omfattningen av åtgärder rekord. I slutet av året är 8 784
östgötar placerade i någon form av åtgärd, varav 5 176
ungdomar i åldrarna 18--24 år hade praktikplats.
Antalet personer i åtgärder hade därmed fördubblats på ett
år, och det var fyra gånger fler jämfört med december 1990.
Insatserna riktas i första hand mot ungdomar,
utförsäkringshotade och för att hålla tillbaka ökningen av
antalet långtidsarbetslösa.
Antalet arbetslösa och i åtgärder har stadigt ökat sedan
sommaren 1991. I slutet av december 1992 var sammantaget
23 608
personer berörda. Det motsvarar 9,3 procent av
befolkningen i åldrarna 16--64 år. Nära 10 000
var ungdomar mellan 18--24 år, vilket motsvarar 24,8
procent av befolkningsgruppen.
Tyvärr ser framtiden minst lika mörk ut. Inte minst den
offentliga sektorn kommer att drabbas ännu hårdare än vad
den hittills gjort. Ytterligare nedskärningar kommer att ske
under 1993--94 som en följd av minskade statsbidrag och
skatteintäkter. Detta slår hårdast mot kvinnorna.
Vi socialdemokrater vägrar att acceptera denna
utveckling. Vi kräver att arbetslösheten bekämpas och att
så många som möjligt engageras i aktiva åtgärder, arbete
eller utbildning.
Östgötaregionens befolkning, läge i landet, ortsstruktur,
skärgård, kommunikationer, näringsliv, service, tillgång till
avancerad utbildning och sjukvård, natur och kultur utgör
tillsammans grunden för länets fortsatta utveckling. I länet
finns mycket av storstädernas fördelar men mindre av deras
nackdelar, såväl miljömässiga som sociala. En rik skärgård
därtill ger omväxling och rekreation. Genom sin storlek, sin
väl sammanhållna och täta struktur utgör Östergötland
landets fjärde storstadsregion.
Länet har goda möjligheter att utvecklas till ett
nationellt kraftcentrum, ett alternativ till landets största
storstadsregioner med förutsättningar att behålla sin goda
livsmiljö. Men för att åstadkomma en positiv utveckling för
länet, som ett storstadsalternativ, krävs framtidssatsningar i
utbildning och investeringar.
Länsstyrelsen i Östergötland har bildat en
länskommission med uppgift att samla alla goda krafter i
kampen om jobben i länet. Förutsättningarna är stora för
att ta tillvara och utveckla länets resurser. Det kan bli en
stor tillgång i ett nationellt program för ökad tillväxt och
kamp mot arbetslösheten.
Ryggraden i vår ekonomi är ett starkt och slagkraftigt
näringsliv. Vår välfärd är beroende av våra
exportmöjligheter. När Sverige blir en del av den
integrerade europeiska marknaden ökar såväl
exportmöjligheter som konkurrenstryck. För att svensk
industri skall kunna hävda sin plats internationellt och också
stärka den, krävs kompetensutveckling på alla nivåer i
företagen. I Östergötland finns en rad industrier med
exportinriktad produktion. På grund av lågkonjunkturen
finns ledig kapacitet i många företag. Tillfället borde
användas att ge de anställda nya kunskaper, kunskaper som
kan leda till utveckling av företagens arbetsorganisation,
produkter och produktionsmetoder.
För att Östergötland ska kunna fortsätta att på ett
betydande sätt bidra till nationens välstånd krävs alltså
framåtsyftande insatser på utbildningens och forskningens
område. Människors vilja till förkovran måste tas tillvara
och industrins behov av kunnig personal måste uppfyllas.
Kompetenshöjning
Östergötland är i dag ett län hårt drabbat av arbetslöshet
som vi tidigare påpekat. Av de öppet arbetslösa var i
december 1992 inemot 4 000 ungdomar i åldern 18--24 år.
Detta är fullständigt oacceptabelt. Vi socialdemokrater
föreslår att omfattande satsningar på utbildning och
kompetenshöjning görs dels för att meningsfullt och
framåtsyftande sysselsätta arbetslösa, dels för att ge nya
kunskaper åt redan anställda. I tider av låg aktivitet i
produktionen finns rimligen utrymme för förkovran av
arbetskraften.
Gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning
En första målmedveten satsning måste vara att genom
syoinsatser och på annat sätt stimulera alla ungdomar som
lämnar grundskolan att gå vidare till gymnasieskolan. Ett
känt faktum är att alldeles för få ungdomar i
gymnasieskolan väljer naturvetenskaplig/teknisk
inriktning. Andelen flickor bland dessa är till råga på allt
mycket för låg. Också här behövs syoinsatser. Vidare
behöver målmedvetna åtgärder vidtas för att de som
påbörjat en utbildning i gymnasieskolan också ska slutföra
den.
Många av de ungdomar som i vår går ut tvååriga
gymnasielinjer kommer att mötas av arbetslöshet om inga
särskilda insatser görs. I Östergötland rör detta drygt 1 000
ungdomar innevarande år. Att de flesta av dessa skulle
komma att räknas till de arbetslösas skara är naturligtvis
oacceptabelt. Situationen för ungdomarna skulle i flera
avseenden kunna förbättras radikalt om de erbjöds ''ett
tredje gymnasieår''. Ett sådant tredje gymnasieår är relativt
enkelt att anordna eftersom kursplaner finns framtagna.
Planering för att kunna erbjuda ett tredje gymnasieår pågår
också på vissa orter.
I december 1992 var nästan exakt 10 000 ungdomar i
Östergötland i åldern 18--24 år antingen arbetslösa eller
föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i huvudsak
ungdomspraktik. Vid ingången av nästa budgetår har de
senare slutfört sin ungdomspraktik och riskerar att på nytt
kastas ut i arbetslöshet. Vi bedömer att minst 1 200 ur denna
grupp med enbart tvåårig gymnasieutbildning skulle
acceptera erbjudandet om ett tredje gymnasieår som
alternativ till arbetslöshet.
Vi föreslår att kommunerna i Östergötland tilldelas
resurser för att erbjuda minst 2 200 ungdomar ett tredje
gymnasieår. Detta alltså för att dels ta hand om de
ungdomar som i vår lämnar gymnasieskolans tvååriga linjer,
dels också sörja för dem som redan slutat gymnasieskolan
och nu är arbetslösa eller har ungdomspraktik. Med tanke
på kommunernas ekonomiska situation bör bidraget för
denna insats beräknas till 30 000 kr
per heltidsstuderande. Det bör överlåtas åt de
enskilda kommunerna att avgöra om det tredje
gymnasieåret skall förläggas till gymnasieskolan eller
Komvux.
Innehållet i det tredje gymnasieåret måste självfallet
anpassas efter elevernas önskemål, förkunskaper och lokala
förutsättningar/behov. Inom ramen för satsningen på
förlängd utbildning i gymnasieskolan bör dock särskilda
ansträngningar göras för att erbjuda ungdomar sådan
inriktning av utbildningen som kan leda vidare till den
ettåriga teknikerutbildningen inom Komvux eller ge en
grund för fortsatta studier i tekniska och naturvetenskapliga
ämnen på högskolan.
Den kommunala vuxenutbildningen är en flexibel och
effektiv form för förkovran och kompetenshöjning.
Förutom den självklara uppgiften att ge svenskundervisning
åt invandrare och grundskolekompetens åt alla dem som
saknar sådan kan Komvux erbjuda möjligheter till
kompletterande utbildning för dem som t.ex. tänker sig en
högskoleutbildning. Vuxna kvinnor i lite äldre åldrar har
allmänt sett kortare utbildning än män. För dessa kvinnor
kan Komvux betyda en ny chans till utbildning och arbete.
Komvux finns i nästintill alla länets kommuner.
Tillgängligheten gör utbildningsformen särskilt attraktiv för
kvinnor.
Antalet högskoleutbildade behöver öka i vårt land. De
ungdomar som årligen går ut gymnasieskolan räcker inte till
för att utgöra en tillräcklig rekryteringsbas för högskolan.
Därför behöver fler erbjudas möjligheter att studera på
Komvux. Särskilt markant blir detta om man ser till
naturvetenskaplig och teknisk sektor i högskolan. Komvux
i Östergötland behöver bl.a. därför tillföras ytterligare
resurser motsvarande minst 1 000 helårsstuderande.
Komvux betyder särskilt mycket för kommuner som saknar
gymnasieskola eller endast har gymnasieutbildning i liten
omfattning, som t.ex. Söderköping och Kinda.
Teknikerutbildningarna
Den ettåriga teknikerutbildningen är en
påbyggnadsutbildning i Komvux. Den bygger på avslutad
treårig gymnasieutbildning. Den är mer direkt
yrkesinriktad än de tidigare tre studieåren. Osäkerhet om
denna ettåriga utbildnings framtid har uppstått. Det finns
dock många goda skäl för att både säkerställa och
expandera den.
Den tidigare fyraåriga tekniska gymnasielinjen
avvecklas nu. Man kan inte längre bli ingenjör efter fyra år
i gymnasieskolan. Många ungdomar är dock inte beredda
att binda sig för minst två år i högskolan för att få en
yrkesutbildning. Dessa ungdomar måste erbjudas en
kortare, avslutad yrkesutbildning för att vilja satsa på det
naturvetenskapliga programmet i gymnasieskolan.
Minskningen av de statliga och kommunala anslagen till
Komvux har drabbat denna utbildning särskilt hårt.
Linköping har t.ex. tidigare haft 210 platser i årskurs 4 (T4)
av den tekniska linjen. För hösten 1993 planeras för 90
platser i teknikerutbildningen som ersätter T4. I både
Linköping och Norrköping, där man tidigare genomfört T4
finns lärare, lokaler och utrustning för att ta emot fler elever
på teknikerutbildningen än vad man nu planerar för.
Nuvarande planeringsramar kommer att tvinga
kommunerna att säga upp lärare och låta dyrbar utrustning
bli dåligt utnyttjad.
Samtidigt som vi noterar att teknikerutbildningen
minskar, inser vi industrins behov av fler tekniker i
framtiden om vi skall kunna åstadkomma en industriell
tillväxt.
Vi bedömer alltså att en rejäl satsning på Komvux är
nödvändig. Inom ramen för denna satsning bör minst 100
platser avsättas för teknikerutbildning i Linköping och
Norrköping. Dessa utbildningsplatser skall självfallet stå
öppna också för ungdomar från andra kommuner.
Universitetet i Linköping
Universitetet i Linköping är naturligtvis i första hand en
nationell resurs, men dess betydelse för Östergötland kan
inte nog understrykas. Den svenska högskolan som helhet
är nu stadd i kraftig expansion. Också Universitetet i
Linköping har fått del av denna expansion. Särskilt
civilingenjörsutbildningen måste dock öka ytterligare för att
täcka de regionala och nationella behoven. Exakt hur stor
denna ökning skall vara måste bedömas av universitetet
med tanke på tillgängliga lärare, lämpliga lokaler och
utrustning. Vi är dock beredda att avsätta medel för den
ökning som bedöms möjlig liksom för att bygga på och
utveckla högskoleingenjörsutbildningen om 80 poäng.
Allt efter efterfrågan, tillgång på lärare och lokaler bör
också Universitetet i Linköping ges tillfälle att ta emot fler
studenter inom andra områden än det teknisk-
naturvetenskapliga.
Vid Universitetet i Linköping behövs också
framåtsyftande investeringar. Av arbetsmarknadsskäl och
av kostnadsskäl bör viktiga byggprojekt komma igång så
fort som möjligt. Vi anser därför att projektering och
byggnation av ett ekonomicentrum på univerisitetsområdet
i Linköping snarast bör komma igång. Ekonomicentrum är
kostnadsberäknat till 40 Mkr och skulle ge ett betydande
tillskott av arbetstillfällen.
Yrkesteknisk högskoleutbildning
Den yrkestekniska högskoleutbildningen behöver
utvecklas och byggas ut för att motsvara industrins,
servicenäringarnas och handelns behov. För Norrköpings
del föreslår vi att 30 YTH-platser med inriktning mot
byggsektorn inrättas. Såväl utrustning som lokaler finns att
tillgå.
Infrastruktursatsningar
Vi har i tidigare motioner pekat på behovet av
investeringar i infrastruktur och andra angelägna
byggnadsobjekt, som bör vidtagas för att åstadkomma
sysselsättning och tillväxt i Östergötland.
Våra viktigaste förslag är följande.
Fullfölj upprustningen av E4 genom Östergötland. Den
nya motorvägsdelen fram till Norrköping öppnades för
trafik i oktober 1992. Regeringen har sedan dess fattat
beslut om byggande av förbifarten förbi Norrköping. Även
i södra länsdelen förbi Mjölby och Ödeshög är det angeläget
att förbättra E4 till motorvägsstandard. Första etappen
söderifrån kan tidigareläggas.
Riksväg 50 från Ödeshög via Vadstena och Motala mot
Örebro är en del i den s.k. Bergslagsdiagonalen. Den bör
nu snabbt rustas upp, inte minst för tunga och långväga
transporter mot Bergslagen och Norrland.
I Motala och Vadstena går riksväg 50 rakt igenom
städerna, varför behovet av förbifarter är stort. Samma
förhållande gäller i Söderköping, där E66 skär rakt igenom
tätorten. I den nya färdigprojekterade vägsträckningen
ingår också en ny bro över Göta kanal.
I Östergötland finns omkring 130 mil grusväg. En
målsättning beträffande den framtida beläggningsdelen har
antagits. Objekt för omkring 25 miljoner kronor kan
genomföras omgående.
På södra stambanan finns behov av underhåll genom
hela länet. Dessutom behöver betydande ombyggnads- och
underhållsarbete utföras på den s.k. Stångådalsbanan, som
sträcker sig genom Linköpings och Kinda kommuner.
Återuppbyggnad av Vadstena slotts vallar är ett annat
angeläget projekt som bör prioriteras. Häktet i Norrköping
behöver rustas upp, vilket kan ske omgående. Dessutom är
upprustning och underhåll av Göta kanal angeläget.
Särskilda medel bör anslås till renovering av skolor.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ett tredje
gymnasieår i Östergötland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare resurser till
kommunal vuxenutbildning och ettårig teknikerutbildning i
Östergötland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad dimensionering vid
Universitetet i Linköping,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om projektering och byggnation av
ett ekonomicentrum vid Universitetet i Linköping,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av investeringar i
Östergötlands län.1
Stockholm den 26 januari 1993
Maj-Inger Klingvall (s)
Berit Löfstedt (s)
Inge Carlsson (s)
Viola Furubjelke (s)
Ingvar Björk (s)
Sonia Karlsson (s)
Lars Stjernkvist (s)
1 Yrkande 5 hänvisat till AU.